Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av bl.a. 1978 års försvarskommittés betänkanden Vår sä- kerhetspolitik, Säkerhetspolitiken och totalförsvaret samt Totalförsvarct 1982/1987 läggs i propositionen fram förslag om vår säkerhets- och för- svarspolitik samt om totalförsvarets fortsatta utveckling.

Inriktningen av Säkerhetspolitiken beskrivs mot bakgrund av de interna- tionella förhållandena och förändringarna i dessa. Säkcrhetspolitiken har samma inriktning som hittills. Det av statsmakterna är l968 fastlagda målet för vår säkerhetspolitik gäller fortfarande.

Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling anges. Det mål för totalförsvaret som statsmakterna satte upp åren 1972 och 1977 förtydligas.

De olika totalförsvarsgrenarnas fortsatta utveckling behandlas i särskil- da bilagor.

Det militära fö rS v arct utvecklas på den allmänna värnpliktens grund. Försvaret skall alltjämt kunna föras över hela vårt territorium och Så att stridskrafterna kan utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområ- dena. Ett förberett försvar skall finnas i särskilt betydelsefulla områden.

De kvalificerade förbandens rörlighet och eldkraft ökas. Vår beredskap samt vår förmåga att i fredstid upptäcka och tillbakavisa kränkningar av vårt territorium förbättras.

Ett nytt flygplanssystem anskaffas som ersättning för Viggen på l990- talet. Omfattande rationaliseringar och besparingar genomförs i försvars- maktens fredsorganisation.

l Riksdagen 1981/82. I mm!. Nr 102

• Sida 2
•  Original

Prop. 1981/82:102

IJ

För perioden l982/83 — 1986/87 utgör planeringsramen för det militära försvaret 83 050 milj. kr. Priskompensationssystemet ändras. För budget- året 1982/83 är utgiftsramcn 16610 milj. kr.

Huvudinriktningen för civilförsvaret är att ge befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel men ökad uppmärksam— het skall ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. För- mågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp skall ökas. Ansvaret för ledningen på den lokala nivån av eivilförsvarsverksamheten i krig förs över till kommunerna. En hemskyddsorganisation införs och skyddsplaner upprättas för alla kommuner.

För perioden 1982/83 — 1986/87 utgör planeringsramen [780 milj. kr. för verksamhet som inte avser skyddsrum. För budgetåret 1982/83 är utgiftsra- men 312,5 milj. kr. för detta ändamål. För skyddsrum är beställningsbe- myndigandet 392 milj.kr. och utgiftsramcn 270.5 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Det ekonomiska försvaret skall säkerställa den för individens överlevnad och samhällets funktion viktigaste försörjningen genom att komplettera det fredstida samhällets resurser. Förberedelser för en om- ställning av näringslivet till krisproduktion och åtgärder som syftar till att förbättra handlingsberedskapen får ökad vikt.

Oljelagringsfonden avskaffas den 1 juli 1982. Oljelagringen frnansieras i stället över statsbudgeten.

För budgetåret 1982/83 begärs anslag för det ekonomiska försvaret om ca 2250 milj. kr. Av beloppet avser ca 1390 milj. kr. sådana utgifter som f. n. finansieras över Oljelagringsfonden och ca 435 milj. kr. räntekostnader för beredskapslagringcn.

Psykologiskt förs vars vikt betonas på grund av dess avgörande betydelse för vår motståndsförmäga och försvarsvilja. Forskningen inom psykologiskt försvar intensifieras. Den tekniska utvecklingen på massme- diaområdet uppmärksammas. liksom vikten av att beredskapsplanläggning och lagring av viktiga förnödenheter fullföljs.

Ö v r i gt to t al fö r s v ar utvecklas efter samma grunder som det militä- ra försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Hälso- och Sjuk- vården i krig förbättras genom att det otillfredsställande beredskapslägct inom Sjukvårdssektorn avhjälps.

Slutliga förslag läggs fram beträffande anslag som har tagits upp med beräknade belopp i budgetpropositionen.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82: 102 3

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde l982-02-24

Närvarande:statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo. Dahlgren. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. An- dersson, Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson. Elmstedt. Tillander. Ahrländ. Molin

Föredragande: statsministern. statsråden Gustafsson. Molin. Petri. Ahr- land. Elmstedt. Wikström. Dahlgren. Eliasson. Friggebo. Boo

Proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling

Statsministern anför

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Sedan föregående försvarsbeslut har det internationella klimatet präglats av tilltagande spänning och osäkerhet. Avspänningsprocessen mellan su- permakterna har avstannat, Kapprustningen mellan maktblocken fortsät- ter i uppdriven takt. Den ekonomiska krisen i hela den industrialiserade världen har fördjupats och följts av stagnerande ekonomi. hög inflation och ökande arbetslöshet. Många utvecklingsländcr har drabbats allt hårdare av höjda energipriser och andra ekonomiska svårigheter.

De politiska oeh ekonomiska problemen har också påverkat människors uppfattning om framtiden. Osäkerhet. pessimism och tvivel om en fredlig utveckling har vuxit fram hos många. Medan slutsatsen för någras del blir krav på ökade rustningar. samlas andra åter kring nedrustningsparoller i protest mot krigets vanvett.

Mot denna bakgrund har l978 års försvarskommitté haft den svåra och viktiga uppgiften att nå en bred samling kring inriktningen av vårt lands säkerhetspolitik och totalförsvarets fortsatta utveckling under perioden 1982/83—1986/87. Den internationella utvecklingen gör det inte möjligt att sänka kraven på vår samlade försvarsförmåga. Samtidigt sätter de sam- hällsekonomiska förutsättningarna och kravet på återhållsamhet inom den offentliga sektorn gränser för de resurser som kan tilldelas försvaret.

Det är därför tillfredsställande att en bred politisk enighet har kunnat uppnås i försvarskommittén i de grundläggande frågorna.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82:102 4

Målet för Säkerhetspolitiken formulerades i 1968 års försvarsbeslut och har därefter bekräftats i de följande försvarsbesluten: "Sveriges säkerhets- politik, liksom andra länders. syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt. socialt. kultu- rellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveck- ling."

1 en orolig tid är det särskilt angeläget att framhäva fastheten och kontinuiteten samt den breda folkliga förankringen i den svenska säker- hets- och försvarspolitikcn. Säkerhetspolitiken syftar till att hindra att Sverige dras in i internationella konflikter och till att värna våra demokra- tiska friheter och rättigheter i en oberoende stat. Den syftar till att lindra verkningarna i vårt land av kriser och krig i andra delar av världen. Säkerhetspolitiken har också det långsiktiga målet att i samarbete med andra länder bidra till en fredlig utveckling i världen, till minskade rust- ningar, till utjämning av motsättningar och till större förståelse och mer jämlika förhållanden. Den skall vidare verka för internationell solidaritet och för en värld, där även små stater kan hävda sina intressen.

I dessa syften bör vår säkerhetspolitik alltjämt formas genom samverkan mellan utrikespolitiken. försvarspolitiken. vår politik i internationella ned- rustningsfrågor, handelspolitikcn och biståndspolitiken. Säkerhetspoliti- ken arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika delar måste anpassas till varandra i ett samspel. Vilken tonvikt som läggs vid skilda säkerhetspolitiska medel är därför inte en gång för alla givet utan måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med bibehållen frihet och självständighet bedöms även i framtiden bäst främjas genom ett fasthållande vid den alliansfria politiken syftande till neutralitet i händelse av krig i omvärlden. Denna politik har sedan lång tid en fast förankring hos det svenska folket.

Vår alliansfria politik ger oss samtidigt särskilda möjligheter att i olika internationella sammanhang främja en fredlig utveckling i världen. Sverige eftersträvar ökad respekt för varje nations frihet, folkens självbestämman- derätt och mänskliga rättigheter. Vi verkar även för social och ekonomisk rättvisa. politisk avspänning, militär nedrustning samt omfattande och förtroendefullt samarbete över gränserna. Det är även naturligt att vi på alla sätt söker stärka FNzS möjligheter att förebygga och lösa kontlikter. Medverkan i och stöd för FN:s arbete bör alltjämt vara en hörnsten i den svenska utrikespolitiken.

Fred samt balans och Stabilitet i Europa främjar vår egen säkerhet. Det är därför naturligt att Sverige medverkar i regionala förhandlingar om Europas säkerhet.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1981/82: 102 5

Sveriges alliansfria politik stödd på ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar utgör en viktig del av det nordiska säkerhetspolitiska mönst- ret. Detta har medverkat till att läget i Norden sedan lång tid tillbaka kännetecknas av hög stabilitet och fredlig utveckling. Det ligger även i omvärldens intresse att denna Sveriges alliansfria politik fullföljs.

Utrikespolitiken måste bedrivas så att den inte leder till vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon grund för misstankar att svenskt territorium kan stäl- las till en annan makts förfogande och bilda utgångsbas för angrepp. Internationella bindningar. vilka gör det omöjligt för oss att iaktta neutrali- tet. kan inte godtas. Politiken måste stödjas av ett allsidigt uppbyggt och inriktat totalförsvar tillsammans med andra säkerhetspolitiska medel.

Förberedelser och överläggningar som syftar till militär samverkan med främmande länder i krig är uteslutna. Försvaret måste vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte — försvar av det egna landet — klart framgår. Det kan därigenom inte av någon uppfattas som ett hot.

Totalförsvaret måste inge respekt och förtroende såväl i omvärlden som hos det svenska folket. Omvärlden måste vara övertygad om att Sverige i händelse av krig är berett att fullfölja den deklarerade politiken. Totalför- svaret bör utformas så att det är i vid mening fredsbevarande. Det fordrar att försvaret har sådan styrka. sammansättning och beredskap att det avhåller från angrepp eller hot om angrepp. Det bör också vara så utformat att det kan motstå angrepp i skilda former från skilda riktningar samt kan verka i olika militärpolitiska lägen.

För att det svenska territoriets integritet skall bli respekterad i fred och under neutralitet krävs att vi har förmåga att upptäcka och avvisa kränk- ningar. Om dylika inträffar. måste vi med fasthet hävda våra rättigheter som suverän stat. Ett flertal grava kränkningar från främmande ubåtar visar nödvändigheten av att vi avsätter ökade resurser för att förhindra och ingripa mot sådana överträdelser. I samband härmed skall reglerna för att hävda territoriets integritet ses över.

Framtida krig och kriser kommer att på olika sätt beröra hela samhället och hela befolkningen. Vi använder begreppet totalförsvar som en sam- manfattning av alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landets försvar mot yttre hot och ställa om samhället till kris— och krigsförhållan- den. I sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela det omställda samhället.

Totalförsvaret måste därför vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Av största betydelse är att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodoses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikt- tjänstgöring såsom den allmänna värnplikten. civilförsvarsplikten och and- ra former för tjänstgöringsskyldighet. Därtill bör framhållas de viktiga insatser som görs i de frivilliga försvarsorganisationerna. Folkrörelserna är

• Sida 6
•  Original

Prop. 1981/82: 102 6

av stor betydelse när det gäller att förankra totalförsvarside'n i samhället. Genom offentlig debatt om säkerhets— och försvarspolitiken får denna en bred förankring hos svenska folket.

De militära maktblocken i Europa, deras resurser och inbördes relatio- ner. är av avgörande betydelse för den närmare utformningen av vårt militära försvar. I händelse av krig i Europa kan Sverige ha intresse framför allt som genomgångsområde till lands. till sjöss eller i luften. Den balans som råder mellan de båda militära blocken leder till att den styrka en angripare kan vara beredd att använda mot oss begränsas av att huvud- delen av resurserna måste avdelas mot det andra blocket. Det är därmed möjligt för oss att upprätthålla ett verkningsfullt försvar.

Den militära styrkeutvecklingen i omvärlden innebär att angrepp kan sättas in med kortare varsel än vad som tidigare har bedömts möjligt. Därmed ställs ökande krav på vår beredskap och förmåga att snabbt öka vår styrka.

Bedömningar av vilken karaktär ett eventuellt krig i Europa kan få är alltid förknippade med stor osäkerhet. Troligen kommer det åtminstone inledningsvis att föras med konventionella stridsmedel. Skulle en upp- trappning till kärnvapenkrig ske minskas vårt lands strategiska betydelse. Ett konventionellt försvar som kan hålla oss utanför ett krig i dess konven- tionella fas bidrar därmed väsentligt till att minska riskerna för att vi blir utsatta för direkta anfall med kärnvapen. Trots detta kan vi utsättas för deras verkningar och måste därför ägna ökad uppmärksamhet åt skyddet av befolkningen. '

Det nordiska områdets strategiska betydelse har ökat under den senaste tioårsperioden. Ett av tecknen på detta är att Spanings- och övningsverk- samheten från båda maktblockens sida tilltagit i vårt närområde. Denna verksamhet bör framförallt ses som ett led i stormakternas strävan att bevaka sina globala intressen och bevara den strategiska maktbalansen. Men utvecklingen har också direkta återverkningar för Nordens del. Den ställer krav på vår egen förmåga att upprätthålla respekten för vårt lands integritet. Denna respekt beror både på våra försvarsresurser och på vår förmåga att utnyttja dem.

För att inom rimliga ekonomiska ramar för det militära försvaret få tillräckligt utrymme för materielanskaffning och utbildning för krigsorgani- sationen måste kostnaderna för den fredstida driften skäras ned. Det fordras omfattande rationaliseringar och förbandsindragningar. Dessa kommer i vissa fall att få stora konsekvenser för personalen och berörda kommuner.

Det största militära materielprojektet gäller ersättning för flygplanet Viggen. när det i början av 1990-talet successivt börjar att utgå ur krigsor- ganisationen. Enighet uppnåddes i försvarskommitte'n om behovet av ett nytt flygplanssystem och att detta borde utformas så "att det kan lösa jakt-. attack- och spaningsuppgifter (JAS). En svensk JAS kommer att ha stor

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82:102 7

betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvars- maktens effektivitet. Tillverkning inom landet kommer också att ge viktiga bidrag till sysselsättning och teknisk utveckling.

Civilförsvarsverksamheten skall ges ökad vikt och främst inriktas på att ge befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel insatta mot militära mål och mot verkningarna av markstrider. Ökad upp- märksamhet måste dock ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Förmågan att möta verkningarna av överraskande anfall mås- te förbättras. vilket får konsekvenser inom civilförsvarets alla verksam- hetsområden. Bl. a. är det önskvärt att föryngra personalen i krigsorgani- sationen och förbättra utbildningen. Kommunerna föreslås få ett ökat ansvar för befolkningens skydd i krig.

Det ekonomiska försvaret skall trygga nödvändig försörjning under krigsförhållanden och i situationer när krig eller konflikter utanför Sverige hotar vårt oberoende och stör försörjningen. Den fredstida standarden måste då sänkas avsevärt. Stora uppoffringar blir nödvändiga för den enskilda människan, men sådana varor och tjänster som är nödvändiga för individens överlevnad och samhällets funktion måste finnas tillgängliga. Även om ett krig skulle få kort varaktighet kan man räkna med att det leder till en så omfattande förstörelse att det tar lång tid innan produktion och handel åter fungerar. För att uppnå önskvärd uthållighet blir det för oss mera nödvändigt än hittills att lita till näringslivets och olika samhällsor- gans förmåga till omställning och anpassning till de krav en kris ställer.

Påtagliga risker finns för att motsättningar inom och mellan råvarupro- ducerande utvecklingsländer ger upphov till krig och konflikter som kan leda till allvarliga störningar i vår import av försörjningsviktiga varor. Konsekvenserna av sådana fredskriser måste på olika sätt begränsas.

Vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda har avgörande betydelse för omvärldens tilltro till vår vilja och förmåga att fullfölja neutralitetspolitiken även i situationer med ett hårt yttre tryck. Denna vilja och motståndskraft måste grundläggas redan i fred. Detta sker inte genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning. yttran- defrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.

Hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för en avsevärt ökad och förändrad belastning. I huvudsak måste den bygga på fredssamhällets resurser. Lagerhållningen är emellertid liten och utlandsberoendet omfat- tande. Åtgärder för att förbättra beredskapen är därför angelägna.

Totalt föreslås ökade resurser för de civila delarna av totalförsvaret för att därigenom åstadkomma en bättre balans inom ramen för våra samlade försvarsansträngningar mot olika typer av hot.

För att bygga upp och vidmakthålla ett totalförsvar som stöd för vår säkerhetspolitik krävs kontinuitet och långsiktighet i inriktningen. Våra fleråriga försvarsbeslut är ett uttryck för vår beslutsamhet att värna vårt

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82:102 s

oberoende och vår fred. Vare sig spänning eller avspänning för tillfället sätter sin prägel på situationen i Europa måste vi konsekvent fullfölja vår försvarspolitik. Detta utesluter inte en successiv anpassning till föränd- ringar i den internationella situationen.

Statsrådet Gustafsson utvecklar senare de närmare riktlinjerna för sä- kerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling. Han och statsråden Molin. Petri. Ahrland. Elmstedt. Wikström. Dahlgren. Elias- son. Friggebo och Boo redovisar de särskilda förslag inom resp. försvars-, handels-.justitie-. social-. kommunikations-. utbildnings-.jordbruks-. ar- betsmarknads-. bostads- och kommundepartementens verksamhetsomrä- den som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas i underprotokollcn för resp. departement.

Statsministern avslutar. Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställerjag att regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vadjag nu har anfört om Säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

dels föreläggcr riksdagen vad övriga föredraganden har anfört för de åtgärder eller ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad som har anförts för de åtgärder eller ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollcn skall bifogas propositionen som bilagorna l—l l.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

• Sida 9
•  Original

Prop. l981/82:102 Bilaga] Försvarsdepartementet l

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträdc 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser Säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförSVarets fortsatta utveckling, m. m.

1. Grunder

1.1. Planeringssystem

Genom beslut av riksdagen (prop. 1970: 96. SU 203. rskr 420) infördes ett nytt planerings- och budgeteringsssystem för det militära försvaret och civilförsvaret budgetåret 1972/73. I samband med att riksdagen behandlade systemets införande begärde den att Kungl. Maj:t skulle låta utreda riksda- gens roll i det nya systemet. Denna utredning utfördes av 1970 års för- svarsutredning. Utredningen föreslog att riksdagens utrikes- och försvars- utskott fortlöpande skulle informeras om studie- och planeringsarbetets inriktning och resultat. Förslaget låg till grund för Kungl. Maj:ts redovis- ning till riksdagen (prop. 1972: 103). Riksdagen (FöU 1972123. rskr 309) hade inte något att erinra mot vad som därvid anfördes.

Planeringssystemets huvudkomponenter utgörs av säkerhetspolitiska studier—varmed avses studier av utvecklingen internationellt och i det svenska samhället—perspektivplanering. programplanering. systemplane- ring och programbudgetering.

Genom beslut av riksdagen (prop. 1977/78: 100 bil. 14. FöU 20. rskr 241) infördes ett planeringssystem för det ekonomiska försvaret. Detta omfattar bl.a. perspektivstudier och programplanering enligt i huvudsak samma principer som tillämpas för pcrspektivplanering och programplanering inom det militära försvaret och civilförsvaret. Chefen för handelsdeparte- mentet förordar vid sin anmälan till denna proposition såvitt avser handels- departementets verksamhetsområde vissa förenklingar i denna process.

Planeringssystemen har utformats för att tillgodose såväl statsmakternas som myndigheternas behov av underlag för beslut. De skall sålunda bl. a. medverka till att statsmakterna får underlag för att bedöma totalförsvarets behov av resurser och att ställa detta i relation till de säkerhetspolitiska ambitionerna.

] Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 102. Bilaga 1

• Sida 10
•  Original

Prop. l981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet

IJ

Riktlinjer för försvarsplaneringen utfärdas av regeringen i form av anvis- ningar för perspektivplanering. programplanering och programbudgete- ring.

I det följande beskrivs principerna för hur planeringen genomförs inom det militära försvaret och civilförsvaret. I tillämpliga delar genomförs planeringen på ett likartat sätt inom Övriga delar av totalförsvaret.

Nuvarande metoder för perspektivplaneringen innebär att arbetet ge- nomförs i två faser. Fas 1 är planeringens idéskapande del. Under denna fas skall man utveckla och pröva nya idéer till försvarets utformning och sammansättning för att möta olika framtida kontliktsituationer. Man skall vidare ta fram alternativ i fråga om viktiga funktioners uppgifter. inbördes samband och innehåll i stort. Tidsperspektivet är härvid 15 a 20 år. En viss sådan sammansättning av försvaret och dess sätt att verka kallas struktur. Perspektivplaneringens fas 1 skall ge statsmakterna underlag att välja ett antal försvarsstrukturcr för fortsatt analys.

Under fas 2 i pcrspektivplaneringen skall man med utgångspunkt i den befintliga organisationen ta fram alternativa handlingsvägar i ett tidsper- spektiv på 10 år. Detta skall ske främst mot bakgrund av skilda ekonomis- ka förutsättningar, varvid möjligheterna att nå de olika strukturerna i perspektivet och konsekvenserna av detta kartläggs. Genom att alternativa handlingsvägar utformas och analyseras säkerställs att statsmakterna får underlag för att inrikta programplaneringen.

För handlandet på kort sikt upprättas konkreta handlingsprogram i form av femåriga programplaner. som rullas varje år. Programplanerna utarbe- tas mot bakgrund av den befintliga krigsorganisationens styrka och svag- heter. l' planerna konkretiseras avvägningen mellan resurser för att upp- rätthålla resp. totalförsvarsgrens styrka under de närmaste åren och re- surser för att nå styrka på längre sikt. ] arbetet med programplanerna ingår att klarlägga den verksamhet i form av bl. a. utbildning. byggnadsverksam— het. forskning. studier. utveckling samt anskaffning av materiel som behö- ver genomföras under programplaneperioden.

Systemplaner kan utarbetas som underlag för regeringens ställningsta- ganden till exempelvis särskilt resurskrävande vapensystem. De behandlar systemet under hela dess användningstid.

Programbudgeteringen är ett viktigt hjälpmedel när inriktningen av den konkreta verksamheten på kort sikt skall anges. Systemet medger en hög grad av decentralisering. Målen för verksamheten inom olika delar av försvarsorganisationen måste därför kunna anges noga. I systemet ingår även en redovisning av prestationer och kostnader som underlag för kon- troll och analyser.

• Sida 11
•  Original

'.'—J

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet

försörjningsberedskapen i fråga om sjukvårdsmateriel av förbrukningska- raktär. Behovet av läkemedel där försörjningsberedskapen ännu inte är tillgodosedd bör täckas. Jag instämmer helt i denna uppfattning.

Målet bör vara att med godtagbar säkerhet kunna tillgodose individens samt hälso- och sjukvårdens oundgängliga behov av varor och tjänster även under en långvarig försörjningskris. Inledningsvis skall krigsbehovet prioriteras. Försörjningen skall så långt som möjligt bygga på inhemsk produktion.

Sjukvårdshuvudmännen har sedan juli 1981 fått ansvar för ledningen av sjukvården i krig inom sina områden. Sjukvårdshuvudmännen bör enligt min mening se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning till sitt ansvar och sin verksamhet i fred. Detta bör bl.a. leda till att Sjukvårdshuvudmännen själva svarar för förberedelser och erforderlig lag- ring inför en fredskris.

De nu genomförda förändringarna rörande ledningen av sjukvården i krig aktualiserar också frågan om utbildning och övning. Jag anser i likhet med kommittén att detär viktigt att den utbildning som nu bedrivs fortsät- ter och förstärks.

Kommittén har också behandlat p ol is e n s viktiga roll i kuppförsvaret. Den militära fredsorganisationens minskning ökar vikten av att polisens resurser tas till vara, särskilt med hänsyn till att polisen har god täckning över hela landet och hög beredskap. Jag delar kommitténs uppfattning att polisen även fortsättningsvis bör delta i kuppförsvaret.

För att polisen skall kunna sköta sina uppgifter i kuppförsvaret på ett effektivt och ändamålsenligt sätt måste försvarsutbildning ingå som en del i den ordinarie utbildningen.

Riksdagen beslutade i maj 1980 att vissa ordnings— och bevakningsupp- gifter skall överföras från civilförsvaret till polisen (ordningsuppgifterna) och försvarsmakten (bevakningsuppgifterna). Regeringen har i december 1981 beslutat att planeringen skall inriktas mot att dessa uppgifter skall föras över den Ijuli 1984.

Kommittén har påpekat att sårbarheten hos flertalet samhällsfunktioner har ökat. Detta gäller även te le fu n k t i o n e n där tekniken har blivit mer komplicerad och koncentrerad. Jag anser det angeläget att de krigsskydds- åtgärder som redan tidigare har vidtagits i telenätet fullföljs även i den moderniserade digitala miljön. Det är även angeläget att de nya stationerna ges en sådan utrustning att telefonalarmering kan utföras i skyddsrums— orter.

Försvarskommittén betonar la nt m äte riv e r k e t 5 viktiga roll som huvudsaklig producent av kartmateriel och ansvarig för krigstryckningsor- ganisationen. Kommittén tar bl. a. upp problemen med att omfattningen av sekretessgranskningen har ökat och att detta har fått till följd att resurserna för krigsplanläggningen och underhållet av krigstryckningsorganisationen har minskat för mycket. Jag anser liksom kommittén att åtgärder bör vidtas så att förhållandena förbättras.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 36

Totalförsvaret måste vara allsidigt sammansatt. De olika totalförsvars- grenarna är beroende av och kompletterar varandra. Genom en noggrann avvägning mellan och inom totalförsvarets olika delar skall en balanserad sammansättning uppnås inom de för totalförsvaret disponibla resurserna.

I enlighet med förslag från l970 ars försvarsutredning fastställde stats- makterna år 1972 en ny målsättning för totalförsvaret. Den bekräftades i 1977 års försvarsbeslut. Försvarskommittén har ansett att målsättningen från l972 i huvudsak alltjämt bör gälla som en politisk manifestation. Den är inte knuten till någon bestämd ekonomisk ram för eller utformning av de olika totalförsvarsgrenarna. Kommittén anser dock att den mening som tidigare inledde fjärde momentet om att "invasions- försvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift" bör uteslutas.

Även jag anser att den av kommittén föreslagna nya målsättningen bör gälla. Som kommittén har påpekat innebär detta inte några förändringar i sak av målsättningen för försvarsmakten.

Målsättningen skulle då få följande lydelse. l. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga på medborgarnas personliga insatser. som för vapenföra manliga med- borgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja att bevara landets frihet.

lx) . Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar fredsbe- varande. Det skall därför ha sådan styrka. sammansättning och bered- skap att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoff- ringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inte kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda an- greppsformer och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt deltagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte att upp- _ rätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder Sve- rige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territo- rium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall. bidra till att trygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsre- surser på grund av i vår omvärld inträffade konflikter.

4. Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet skall bjudas segt motstånd. om så erfordras även i form av det fria kriget. Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 37

Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekono- miska försvaret. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjuk- vård. socialvård. polisväsende. kommunikationer samt annan samhälle- lig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de sam- lade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

3.3 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna målsättningen för totalförsvaret och de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som jag har angett i det före- gående.

4 Riksdugen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga ]

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 38

4. Särskilda frågor

Försvarskommittén har förutom totalförsvarsgrenarna och övrigt total- försvar även tagit upp vissa frågor som har bedömts vara särskilt viktiga och grundläggande. Det gäller bl. a. ledning och samordning av totalförsva- rets civila delar, den administrativa beredskapen. utnyttjande av de lokala personaltillgångarna, information om säkerhetspolitiken och totalför- svaret. skydd mot kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel. för- svarsforskning och sårbarheten i samhället. Jag tar upp dessa särskilda frågor i det följande. Jag vill dessutom ta upp det s.k. översynsprojektet.

4.1. Ledning och samordning inom totalförsvaret

Vår motståndsförmåga under kriser och i krig bestäms av de enskilda totalförsvarsgrenarnas effekt men framför allt av den samlade förmågan hos totalförsvaret. Försvarskommittén understryker vikten av att kartläg- ga vilka resurser och vilka samhällsfunktioner som är oundgängligen nöd- vändiga under kriser och i krig och vilken lägsta standard som härvid bör kunna upprätthållas. Jag delar försvarskommitte'ns uppfattning att bered- skapsåtgärderna i första hand skall tillgodose dessa prioriterade behov.

Försvarskommittén har starkt understrukit behovet av en bättre sam- ordning på central nivå och föreslår att regeringen undersöker möjligheter- na att åstadkomma en lösning som är administrativt hanterbar och som kan inpassas i vår förvaltningstradition. I detta sammanhang bör enligt kom- mittén även frågan om totalförsvarets högsta ledning behandlas. Jag in- stämmer i denna uppfattning.

Jag delar också kommitténs uppfattning att den högsta ledningen av totalförsvaret i fred måste ha en aktiv och långsiktig inriktning. Det är nödvändigt att fortlöpande följa utvecklingen och bedöma inverkan på totalförsvaret samt undersöka vilka samordningsbehov som finns eller kan uppkomma på längre sikt. Som kommitten påpekar skärper den ökade risken för överraskande angrepp kraven på såväl en sammanhållen utvär- dering av alla tillgängliga underrättelser i syfte att Skapa längsta möjliga förvarning som en beredskap i regeringskansliet att mot bakgrund av detta underlag utarbeta erforderliga beslut om beredskapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret.

Ärenden om totalförsvaret handläggs i regeringskansliet inom flera de- partement. Chefen för försvarsdepartementet har ålagts att under statsmi- nistern samordna totalförsvaret. Chefen för handeISdepartementet sam- ordnar verksamheten inom det ekonomiska försvaret. För att handlägga ärenden som rör högsta ledningen. bereda ärenden av totalförsvarskarak- tår och för att verka för samordning av totalförsvarsverksamheten finns en

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 39

samordningsavdelning inom försvarsdepartementet. Denna inrättades ge- nom beslut av riksdagen (prop. l962: 108, SU l0| . rskr 244) och påbörjade sin verksamhet den I juli l962. Förhållandena har dock ändrats sedan deSs, varför det nu kan finnas anledning att se över hur samordningen av 'totalförsvarsfrågor skall handläggas inom regeringskansliet. Jag återkom- mer till regeringen med förslag om en sådan översyn.

lnom regeringskansliet ansvarar utrikesdepartementet för insamling och bedömning av det utrikespolitiska underlaget. På myndighetsnivå svarar överbefälhavaren för att samla in och bedöma underrättelser om det mili- tärpolitiska läget medan rikspolisstyrelsen har motsvarande uppgifter bc— träffande säkerhetsunderrättelser. Samordning av den underrättelsein— hämtning som påverkar eller kan komma att påverka totalförsvarets bered- skap äligger chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansvarig för samordningen inom totalförsvaret.

Försvarskommittén anför vidare att uppgifterna för försvarsrådet och totalförsvarets chefsnämnd bör prövas i detta sammanhang.

Totalförsvarets chefsnämnd verkar i fred för att samordna de centrala myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret. Chefsnämnden har enligt min uppfattning en särskilt viktig uppgift som beredningsorgan till för- svarsrådet under eller inför kriser som kan leda till beredskapstillstånd. Jag avser dock att uppdra åt chefsnämnden att se över sin organisation, efter- som utvecklingen efter det att nämnden organiserades år 1962 kan ha medfört att bl.a. representationen i nämnden behöver förändras. ] detta sammanhang bör ställning även tas till om chefsnämnden skall fungera under krigstillstånd.

De olika totalförsvarsgrenarnas förberedelser måste ske från gemensam- ma utgångspunkter, så att planer för och verksamhet under beredskap och i krig ges en enhetlig inriktning. Målsättningen för totalförsvaret är en politisk manifestation. Jag delar därför kommitténs uppfattning att den bör kompletteras med ytterligare riktlinjer avseende totalförsvarsgrenarnas konkreta planering. Riktlinjerna skall utfärdas av regeringen. De skall ange inriktningen i stort för de olika totalförsvarsgrenarna och hur de totala resurserna skall samordnas under kriser och i krig för att ge största möjliga försvarseffekt. De skall även innehålla gemensamma utgångsvärden för planläggning av t.ex. beredskapshöjningar. utrymning. undanförsel. för- störing. ansvarsfördelning och delegering av beslutsbefogenheter. Till des- sa gemensamma riktlinjer bör fogas de särskilda anvisningar som regering- en anser erforderliga för resp'. totalförsvarsfunktion. Regeringens anvis- ningar samordnas av chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansva- rig för samordningen inom totalförsvaret. Regeringens anvisningar för totalförsvarets planering riktar sig till de centrala myndigheterna och till civilbefälhavarna.

De anvisningar. fackvisa bestämmelser, riktlinjer m.m. som de centrala myndigheterna därefter utfärdar för resp. ansvarsområde bör enligt för-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 40

svarskommitten också vara samordnade för att underlätta planeringen på lägre nivåer. Jag instämmer i detta och anser att samordningen bör ske i totalförsvarets chefsnämnd.

Den samordnade planläggningen får inte drivas alltför långt eller göras alltför detaljerad och bör inte heller ändras eller revideras oftare än nöd- vändigt. Den bör inriktas på att reglera omställningen till krigsförhållanden och i övrigt ge riktlinjer för handlande under kriser och i krig. Vilka åtgärder som skall vidtas i olika situationer måste styras av lägets krav. "tillgängliga resurser mäste därvid fördelas till den totalförsvarsgren och det geografiska område där de bäst bidrar till våra samlade försvarsan- strängningar. Jag delar kommitténs uppfattning att det är viktigt att utnytt- ja näringslivets egen förmåga att lösa förekommande uppgifter under kriser och i krig vid ledning av verksamheten och fördelningen av befintliga resurser inom bl.a. transportsektorn. livsmedelssektorn. sambandssek— torn samt byggnads- och reparationsområdet.

Nuvarande system för den civila totalförsvarsplancringen i fred behöver anpassas bättre till utvecklingen i samhället och genomföras i samarbete mellan olika instanser. Civilbefälhavarna bör enligt kommittén få sitt an- svar och sina befogenheter i fred preciserade. De föreslås också få en mer betydelsefull roll än hittills i olika frågor. Kommittén anser därför att deras kanslier bör förstärkas. En särskild rapport (Ds Fö l98l: ll) har behandlat civilbefälhavarnas uppgifter i fred m.m. Chefen för kommundcpartemen- tet kommer vid sin anmälan till denna proposition såvitt avser kommunde- partementets verksamhetsområde att närmare behandla civilbefi'ilhzwarnas uppgifter och resurser. Jag vill dock för egen del understryka betydelsen av att förstärka civilbefälhavarkanslierna.

Bland övriga frågor under rubriken ledning och samordning har försvars— kommittén föreslagit att utbildning i folkrätt skall ges totalförsvarets perso- nal redan i fredstid. Jag delar kommitténs uppfattning.

Jag vill också i det här sammanhanget erinra om att försvarskommittén har behandlat frågan om eivilmotstånd. En särskild utredare har fått till uppgift att lämna förslag om uppgifter m.m. för ett svenskt icke—militärt motstånd som komplement till övriga totalförsvarsätgärder. Utredningen pågår f. n.

4.2. Administrativ beredskap

Regeringen och övriga offentliga organ har inte någon fullmakt att i nödlägen fritt handla efter omständigheterna. Det ankommer på regeringen och varje myndighet att fortlöpande beakta den administrativa beredska- pen och genom framställningar till regeringen eller på annat sätt säkerställa att myndigheten redan i fredstid får de befogenheter som behövs för att bemästra situationer som kan uppstå i krig eller vid krigsfara. Jag vill i

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 41

detta sammanhang erinra om de statliga myndigheternas skyldighet att under fredstid planera för sin beredskap.

Den administrativa beredskapen bidrar till stabilitet i vårt samhälle när det är krigsorganiserat och skapar därmed respekt för totalförsvaret. Den bör i all möjlig mån omfatta ett system av såväl beredskapsförfattningar som organisationsplaner för myndigheterna. Systemet bör redan i fred ha prövats vid övningar. Delarna i systemet bör i möjligaste mån ligga i linje med sina fredstida motsvarigheter. så att övergången till beredskapsläge inte medför onödiga förändringar eller ter sig främmande för rättsmedve- tandct.

Författningsberedskapen har olika former. Särskilda författningar som är intagna i Svensk författningssamling men inte har satts i tillämpning och beredskapsparagrafer i författningar som tillämpas redan i fred finns besitt- tade och utgivna. Dessutom finns s.k. skrivbordsförfattningar. dvs. utkast till lagar och förordningar som är avsedda att kompletteras och snabbt utfärdas i ett kritiskt läge. Det kan ibland finnas sakliga skäl att inte föra fram författningsarbetet längre än till detta stadium och att godta en lägre beredskap. Orsaken får emellertid inte vara en låg prioritering av bered- skapsfrågor.

Organisationsberedskapen omfattar främst åtgärder enligt 7 & förord- ningen (1977z55) om vissa statliga myndigheters beredskap. m.m.. dvs. upprättande av krigsuppgiftsförteckning. krigsorganisationsplan m. ti. planer för olika grader av beredskap. Ett viktigt mål för denna beredskap är att skapa förutsättningar för en snabb och effektiv beslutsgäng på alla myndighetsniväer.

Den administrativa beredskapen uppvisar vissa brister. Myndigheterna eftersätter ofta detta arbete till förmån för det löpande arbetet. Jag vill bl.a. påminna om att beredskapslagstiftning och beredskapsavtal ännu nästan helt saknas inom arbetsrätten. Beredning av denna fråga pågår inom arbetsmarknadsdepartementet och en proposition om arbetsrätten i krig kommer att läggas under våren.

Beredskapsförfattningarna är delvis ålderdomliga till form och innehåll och skrivna mot andra hotbilder än de nuvarande. Försvarskommittén har dragit konsekvensen av dessa förhållanden och framhåller att resurser måste avsättas för att ensa. förenkla och komplettera beredskapsförfatt- ningarna med hänsyn till dagens och morgondagens behov.

Jag anser det från totalförsvarssynpunkt nödvändigt att man i allt arbete med författningar, utredningsdirektiv m.m. beaktar hur svårigheterna un- der kn's. krigsfara eller i krig skall bemästras. Författningsmässigt anser jag att detta bör ta sig uttryck i generella beredskapsförfattningar eller i särskilda beredskapsföreskrifter i den ordinarie författningstexten.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 42

4.3. Utnyttjande av de samlade personaltillgångarna inom totalför- svaret

Försvarskommittén har ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om hur de samlade personaltillgängarna inom totalförsvaret skall utnyttjas. Kommit- tén har lämnat förslag som berör såväl allmänna prioriteringar som under— lag för detaljerad planering beträffande utnyttjande av värnpliktiga inom det militära försvaret, utnyttjande av värnpliktiga inom de civila delarna av total-försvaret. vapenfria tjänstepliktiga, kvinnor i totalförsvaret. frivillig personal samt inskrivning och redovisning.

Enligt försvarskommittén skall hotet om ett överraSkande angrepp och en samtidigt påbörjad krigsorganisering ligga till grund för personalplane- ringen. Kommittén föreslår att de verksamheter som krävs för en snabb uppbyggnad av den inledande motståndsförmågan hos totalförsvaret skall ha högsta prioritet. De verksamheter som erfordras för att bygga tipp samhällets motståndskraft och som medger fortsatt motstånd under lång tid skall sedan prioriteras. Först därefter skall övrig krigsviktig verksamhet prioriteras. Jag instämmer i kommitténs förslag. Betydelsen av verksam- heten skall styra tilldelningen av såväl personal som materiel.

Jag anser att det är betydelsefullt att de av kommittén förordade fördju- pade studierna av bl. a. prioriteringsproblemen kommer till stånd. Sådana studier har redan påbörjats genom totalförsvarets chefsnämnds försorg.

4.4. Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Informationen om säkerhetspolitiken har under senare år vid olika tillfäl- len berörts i riksdagen. Försvarskommittén har i sitt betänkande angett att information om vår säkerhetspolitik är en medborgerlig rättighet i en demokrati.

De enskilda medborgarna måste enligt min mening informeras om vilka påfrestningar som kan drabba samhället under kriser och i krig och om vad som görs för att möta sådana påfrestningar. Var och en måste göras medveten om vilka rättigheter ochlskyldigheter gentemot samhället som följer av de bestämmelser som har utfärdats om samhällets förberedelser för och verksamhet i krig. Information om säkerhetspolitiken och total- försvaret är mot denna bakgrund nödvändig som en grund för opinionsbild- ningen och för att ge människorna möjlighet att påverka den politiska beslutsprocessen när det gäller dessa frågor. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret är en medborgerlig rättighet i en demokrati som vår.

Liksom försvarskommittén anser jag att informationen kring säkerhets- politiken bör syfta till att stimulera den allmänna säkerhetpolitiska debat- ten genom att bl. a. ställa sakligt underlag till förfogande. Strävan bör vara

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 43

att få en sådan bredd på debatten att den inte endast engagerar ett redan välinformerat fåtal.

Informationen skall också tjäna till att belysa bakgrund och motiv för de mål och den inriktning som statsmakterna givit för säkerhets- och försvars- politiken. Det är angeläget att statsmakterna lämnar sådan information att den enskilde får veta varför hon eller han kan tas i anspråk för utbildning eller annan tjänstgöring enligt någon av pliktlagarna. Inte minst är det angeläget att informera om vilka påfrestningar som kan drabba fredssam- hället och medborgarna i händelse av kriser och krig och vad som görs för att möta dessa påfrestningar. Det är också ett allmänt intresse att lämna en god information om hur allmänna medel används för försvars— och säker- hetspolitiska frågor.

Alla totalförsvarsmyndighcter bör medverka i den säkerhetspolitiska informationen och tillhandahålla det sakunderlag som kan stimulera den säkerhetspolitiska debatten och informationen i massmedier och organisa- tioner.

Enligt försvarskommittén är det av flera skäl angeläget att upplysnings- verksamheten på det säkerhetspolitiska området vidgas. så att den kom- mer att omfatta inte endast totalförsvaret utan även andra komponenter i vår säkerhetspolitik. De åtgärder som kommittén föreslår är bl.a. att myndigheternas information skall förbättras och utvidgas. att skolornas undervisning i säkerhetspolitiska frågor skall förbättras. att de värnpliktiga ges en ökad insikt i dessa frågor och att massmedier och folkrörelser med olika medel görs intresserade av att i ökad utsträckning engagera sig i den säkerhetspolitiska debatten och informationen.

Försvarskommittén anser att skolan har en viktig roll för att ge en grundläggande information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. I den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80) har detta tillgodosetts. Även i läroplanen för gymnasieskolan finns utrymme för information om säker- hetspolitiken och totalförsvaret. Fortbildning av lärare förekommer i dessa frågor. Det är angeläget att de även behandlas i grundutbildningen av lärare.

] planerna för grundutbildningen och repetitionsutbildningen av värn- pliktiga har avsatts tid för försvarsupplysning. Resultatet växlar emellertid beroende på befälets förmåga att informera om och diskutera frågor röran- de säkerhetspolitik och totalförsvar. Detta ställer enligt försvarskommit- te'ns mening särskilda krav på utbildningen av det truppbefäl som har daglig kontakt med de värnpliktiga. Den nya befälsordning (N BO) som nu är under införande kommer enligt min bedömning att ge befälet bättre kunskap och förmåga även inom de områden som berörs här. Jag kommer vidare att vidta åtgärder beträffande utbildningen inom civilförsvaret och av vapenfria tjänstepliktiga.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den information som ges till pojkarna före värnplikten fr.o.m. hösten 1980 också ges till alla flickor i motsvarande ålder.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 44

Massmedias intresse för säkerhets- och försvarspolitiken är av stor betydelse för informationen till allmänheten. Försvarskommittén anser att massmedias intresse för säkerhets- och försvarspolitik bör främjas bl.a. genom att material av allmänt intresse ställs till deras förfogande och genom speciella presseminarier. Centralförbundet Folk och Försvar måste här spela en betydelsefull roll.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning om massmedias nyckelroll för information och debatt om säkerhets- och totalförsvarsfrägor. Jag förordar att Centralförbundet Folk och Försvar under budgetåret 1982/83 får utnytt- ja ytterligare 200 000 kr. för särskilda presscminarier.

Försvarskommittén har föreslagit att totalförsvarets upplysningsnämnd skall få sin uppgift vidgad till att omfatta hela vår säkerhetspolitik. Jag anser att detta är riktigt och avser därför vidta åtgärder för att dels ändra upplysningsnämndens instruktion. dels utöka representationen i nämnden. Nämnden bör vidare förstärkas med en heltidsanställd sekreterare.

Kostnaderna för dessa åtgärder bör under budgetåret l982/83 fä täckas med prisregleringsmedel inom utgiftsramen för det militära försvaret.

I sitt slutbetänkande har försvarskommittén tagit upp den betydelse som lckmannaorgan vid militära förband kan få när det gäller att föra ut infor- mation på regional och lokal nivå. Kommittén har därför förordat att en försöksverksamhet skall igångsättas. Jag delar denna uppfattning och för- ordar vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdeparte- mentets verksamhetsområde att sådana lckmannaorgan införs på försök vid vissa förband. I denna försöksverksamhet skall bl.a. törutsättningarna prövas att med hjälp av lckmannaorgan på lokal nivå förbättra informatio- nen om säkerhetspolitiken.

Beträffande frågan om en särskild tidskrift för säkerhetspolitisk debatt och information delar jag försvarskommitte'ns uppfattning att det torde vara tillräckligt att stödja de tidskrifter som genomför mera kostnadskrä- vande projekt inom det säkerhetspolitiska området.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över former och organisation för samhällsinfor- mationen i krig och vid krigsfara. När resultatet av denna översyn förelig- ger kan det bli aktuellt att på nytt pröva de organisatoriska formerna för totalförsvarets upplysningsverksamhet. Det bör också påpekas att folk- rättskommittén f.n. behandlar frågor om information och upplysning an- gående folkrätten i krig.

4.5 Skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel Försvarskommittén har ingående övervägt totalförsvarets utveckling med hänsyn till risken för att kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel utnyttjas i ett framtida krig. Kommittén har funnit att ökad

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 45

uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet och har lämnat förslag till mera preciserade utgångspunkter för planeringen vid totalförsvarets myndighe- ter.

Bedömningar av karaktären av ett framtida krig i Europa är alltid för- knippade med stor osäkerhet. I likhet med kommittén bedömerjag det som troligt att kriget åtminstone inledningsvis kommer. att föras med konventio- nella stridsmedel och inte med kärnvapen. Det är däremot inte möjligt att göra några bestämda uttalanden om sannolikheten för att kärnvapen sedan sätts in. Vi måste därför i vår planering beakta riskerna för att detta kan komma att ske.

Om Sverige lyckas hålla sig utanför ett krig i dess konventionella fas. är det mindre troligt att landet blir angripet sedan en upptrappning till kärnva- penkrig skett. Däremot måste vi räkna med risken att drabbas av verkning- arna av kärnvapen insatta mot mål utanför våra gränser. Med rimliga skyddsåtgärder bör dessa verkningar starkt kunna begränsas.

Om vi är indragna i ett krig när det trappas upp kan även vi bli utsatta för kärnvapenbekämpning. Förmodligen förlorar dock operationerna i Sverige i betydelse i ett sådant läge. Det är viktigt att vi har förmåga att stå emot en begränsad insats av kärnvapen. En sådan förmåga ökar våra möjligheter att stå emot hot om kärnvapeninsatser. Om kärnvapen skulle sättas in mot Sverige i stor omfattning. måste totalförsvarets resurser kraftsamlas till att skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade vård.

Den pågående upprustningen inom maktblocken beträffande kemiska stridsmedel och skyddet mot dessa kan leda till ökade risker för att dessa stridsmedel kommer att utnyttjas.

Kommitténs överväganden i det andra delbetänkandet och slutbetän- kandet om riktlinjerna för våra skyddsåtgärder kanjag helt instämma i. Jag delar kommitténs uppfattning att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel.

Tillverkning och användning av biologiska stridsmedel är förbjuden. Ett mål för våra åtgärder för skydd mot biologiska stridsmedel bör dock vara att uppnå en sådan nivå på skyddet att en angripare tvingas räkna med angreppstyper som är svåra att dölja.

Jag övergår nu till att behandla sådana lörbcredelseåtgärder till skydd mot kärnvapen samt kemiska och biologiska stridsmedel som bör vidtas inom olika delar av totalförsvaret.

God förmåga till indikering. alarmering och ledning samt goda kunska- per om stridsmedlens verkningar och skydd mot dessa måste eftersträvas. Därigenom kan skyddsrum. skyddsmasker och andra enklare typer av skydd utnyttjas så att skadeverkningarna av stridsmedlen begränsas. Ska- dor kan dock aldrig helt undvikas. Räddnings- och röjningsinsatser måste kunna utföras även efter insats av kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Dessa stridsmedel måste beaktas även i planeringen av sjuk- vården och folkförsörjningen.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 46

Förberedelser bör vidtas så att hela befolkningen vid krig eller krigsfara kan informeras om kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. deras verkningar. personligt skydd och samhällets samlade skyddsro- surser. Redan i fred bör intresset för detta främjas genom offentlig debatt.

Utbildning och övning i skydd mot dessa stridsmedel bör ingå i värn- plikts- och civilförsvarsutbildningen. i självskyddsutbildningen och i kur- ser för frivillig personal. Befäl och arbetsledande personal inom totalför- svaret bör ges fördjupad utbildning.

För att ge särskild information och handledning i områden som drabbats av vapenverkningar bör en särskild beredskap finnas.

Radiakskyddsorganisationen bör i huvudsak baseras på civilförsvarets och det militära försvarets resurser. Organisationen bör utbildas och sam- övas i ökad utsträckning. Radiakskyddsorganisationen bör kompletteras så att den också kan utföra indikering och aiarmering för kemiska strids- medel.

De viktigaste ledningsfunktionerna bör ges skydd mot verkningarna av s.k. elektromagnetisk puls (EMP).

lnom totalförsvaret bör därutöver en kunskapsnivå upprätthållas som möjliggör snabb anpassning till utvecklingen i omvärlden vad gäller kärn- vapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Alla resurser bör vid - behov kunna utnyttjas för koncentrerade undsättningsinsatser. Förmågan till ledning av samlade undsättningsoperationer måste beaktas.

lnom civilförsvaret bör tekniska bestämmelser för utformning av skyddsrum beakta kärnvapen och kemiska stridsmedel på det sätt somjag tidigare har redovisat. Som en komplettering till befintliga skyddsrum bör finnas beredskap för att anordna lämpliga utrymmen för skydd mot ra- dioaktivt nedfall och att hänvisa skyddssökande till dessa.

Åtgärder bör vidtas för att skydda befolkningen mot kemiska stridsme- dcl.

Som en grund för ett skydd mot biologiska stridsmedel bör skyddsaspek- ten beaktas organisatoriskt och planmässigt vid berörda myndigheter och institutioner. En ökad samordning av skyddsåtgärderna fordras. om ett effektivt utnyttjande av de resurser som är användbara för skydd skall kunna uppnås.

Beredskap bör finnas för en efter omständigheterna anpassad lokal befolkningsomflyttning och en mer omfattande utrymning. Räddnings- och röjningsinsatser bör kunna utföras där kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel har använts.

lnom det militära försvaret bör åtgärder vidtas i fråga om taktik. organi- sation. materiel och utrustning samt utbildning så att främst individens överlevnad främjas inom sådana områden där kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel har använts. Åtgärder bör vidare vidtas vid de viktigaste förbanden till skydd mot verkningarna av främst EMP från kärnvapenexplosioner på hög höjd samt för att öka möjligheterna till

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga ] Försvarsdepartementet 47

fortsatt försvar inom områden som är belagda med radioaktiva och ke- miska stridsmedel.

lnom det ekonomiska försvaret bör åtgärder vidtas så att enstaka kärn- vapeninsatser eller begränsade insatser av biologiska eller kemiska strids- medel inte resulterar i en utslagning av försörjningen i dess helhet eller i en avgörande stor del av landet.

För sjukvården gäller särskilt att den möjliga extrema omfattningen i tid och rum och delvis speciella karaktären av behandlings- och vårdbehovet efter insatser av kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel bör beaktas vid planeringen.

Åtgärder bör redan_i fred vidtas eller förberedas för att sprida ut eller skydda tillgångar och försörjningsfunktioner av särskild betydelse för våra försvarsansträngningar. samhällets försörjning och vår långsiktiga överlev- nad.

Härutöver bör inom hela totalförsvaret åtgärderna för skydd mot kärn- vapen samt biologiska och kemiska stridsmedel fortlöpande bevakas i studie- och planeringsverksamheten så att alla skyddsåtgärder vidtas som är möjliga utan väsentliga merkostnader i förhållande till vad som krävs för skydd mot konventionella stridsmedel.

De riktlinjer för skyddets utformning som jag här har redovisat har i huvudsak kunnat beaktas i förslagen till de olika totalförsvarsgrenarnas utveckling.

4.6. Försvarsforskningen

1978 års försvarskommitté har lämnat vissa förslag om försvarsforsk- ningen och bl.a. anfört att totalförsvarets myndigheter bör tillförsäkras likställdhet i inflytandet över forskningens inriktning och att överbefäl- havarens ställning gentemot försvarets forskningsanstalt bör ändras. Forskningsanstalten bör lyda direkt under regeringen (försvarsdeparte- mentet).

På uppdrag av regeringen har forskningsanstalten i december l98l läm- nat förslag i vissa frågor rörande försvarsforskningen. Förslagen berör bl. a. försvarsforskningens ställning och överbefälhavarens ställning gent- emot forskningsanstalten. Förslagen har i den delen remitterats.

Jag delar försvarskommitténs principiella syn på försvarsforskningen. Jag avser att återkomma till regeringen under år l982 med anledning av försvarskommitténs och försvarets forskningsanstalts förslag rörande för- svarsforskningen så att erforderliga riksdagsbeslut kan fattas inför budget- året l983/84. '

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 48

4.7. Samhällets sårbarhet

Försvarskommittén har under sitt arbete noterat den ökade sårbarheten i det moderna samhället. Jag konstaterar att frågor om samhällets sårbar- het fortlöpande värderas i den studieverksamhet som bedrivs inom för- svarsdepartementets verksamhetsområde. En del av sårbarheten beror på den höga teknologiska utvecklingen. varav datoriseringen är en del. För att studera datasystemens sårbarhet och få förslag till åtgärder tillkallade dåvarande departementschefen efter regeringens bemyndigande den s. k. sårbarhetskommittén (SÄRK). Kommittén har är 1978 lämnat lägesrappor- ten (Ds Fö l978:4) ADB och samhällets sårbarhet och slutbetänkandet (SOU I979:93) ADB och samhällets sårbarhet — överväganden och för- slag, vari konstateras att sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens datori- serade samhälle.

Jag anser att det är angeläget att regeringen snarast tar initiativ till- åtgärder som syftar till att minska den sårbarhet i samhället som beror på datorisering och har därför tillkallat en särskild beredning. sårbarhetsbe- redningen (SÅRB). med representation från statliga myndigheter. kom- muner och näringsliv. Beredningen skall vara ett aktivt organ för informa- tion och rådgivning om sårbarhetsfrägorna i anknytning till ADB-verksam- heten.

l beredningens handlingsplan redovisas en närmare precisering av vilka sårbarhetsfaktorer och sårbarhetsproblem inom ADB-området som kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder från samhällets sida. Den genomgående bedömningen i handlingsplanen är att datoriseringen av det svenska samhället har fortsatt med oförminskad kraft utan att tillräckliga resurser avsatts för åtgärder inom säkerhets- och sårbarhetsområdcna. Sårbarhetsberedningen föreslår därför att åtgärder skall vidtas för att infor- mera och ge råd inom dessa områden. Beredningen konstaterar dock att det krävs ett strukturerat och metodiskt angreppssätt på sårbarhetsfrå- gorna. Den kommer att ta fram metoder och rutiner för särbarhetsprövning av ADB-system. Det är särskilt angeläget att samhällets stora och viktiga datasystem kan prövas.

Beredningen kommer bl.a. att studera utlandsberoendet. ADB i indu- strin, ADB i krig samt olika sårbarhetsfaktorer som hänger samman med personalberoendet. t.ex. databrotten. Möjligheterna att ersätta utslagen datorkapacitet skall även belysas. Beredningen anser att ADB-systemens komplexitet har blivit en sårbarhetsfaktor och avser därför att försöka belysa problemen i samband med denna utveckling.

Frågan om rutiner och lagstiftning för förstöring av personregister kom- mer också att övervägas. Även för andra register med känslig information kan likartade rutiner behövas.

Jag kommer att behandla sårbarhetsberedningens handlingsprogram i den datapolitiska proposition som kommer att föreläggas riksdagen under varen.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 49 4.8 Översynsprojektet

I prop. 1980/81 : 20 (bil.3) anmälde dåvarande chefen för försvarsdeparte- mentet att han avsåg att låta kartlägga de besparingsmöjligheter som skulle kunna uppnås genom samverkan mellan försvaret och övriga samhällssek- torer. Vidare anmälde han i prop. l980/8l: 100 (bil.7) att ett översynspro— jekt hade startats. Jag vill här redovisa arbetsläget för översynsprojektet.

Tänkbara områden för samverkan mellan försvaret och övriga samhälls- sektorer har inventerats.

Pågående utredningar inom försvarsmakten angående det militära tran- sportflygets utnyttjande m.m. avvaktas innan ställning kan tas till möjlig- heterna att utnyttja försvarsmaktens transportflyg för värnpliktsresor. lik- som möjligheterna för civila företag att utnyttja det militära transportfly- get.

Samordningcn mellan kommuner och fredsförband har diskuterats. Med hänsyn till förväntade besparingar skall projektet bearbetas vidare.

Under arbetets gång har ett antal nya områden aktualiserats. Avgräns- ningen mellan översynsprojektet och den löpande rationaliseringsverk- samheten inom och mellan myndigheter. kommuner m.fl. är svår att göra.

Alla möjligheter till samordning och samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer som kan ge besparingar bör tas till vara. Det bör därför övervägas om inte en översyn. som även omfattar övriga departe- ments verksamhetsområden. borde genomföras.

lnom försvarsdepartementets verksamhetsområde torde de största be- sparingsmöjligheterna finnas inom områdena materielanskaffning och ma- terielunderhåll samt byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning.

4.9. Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i detta avsnitt.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 50 5 Totalförsvarets ekonomi

För budgetåret 1982/83 beräknar jag de sammanlagda kostnaderna över statsbudgeten för verksamheten inom totalförsvaret till ca 22 500 milj. kr. i det prisläge som antas komma att råda när verksamheten genomförs. Fördelningen på totalförsvarsgrenar framgår av följande sammanställning.

Ändamål Belopp

Det militära försvaret H I 10 Civilförsvaret 673 varav civilförsvar utom skyddsrum 360 skyddsrum 313 Det ekonomiska försvaret 2 250 varav drift- och förvaltningskostnader 680 investeringar m.m. [ 570 Övrigt totalförsvar 460 varav psykologiskt försvar ?

hälso- och sjukvård l Il övrigt 346

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 5l

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet

r.)

det gäller utbildning, försvarets materielverk i fråga om utveckling och anskaffning av materiel, försvarets forskningsanstalt i fråga om forskning och fortitikationsförvaltningen när det gäller anskaffning av mark och anläggningar.

Utöver de nämnda huvudfunktionerna finns special i st- eller fa c k fu n k t i o n e r för verksamhet som berör flera program eller produk- tionsområden och som kräver särskild kompetens. För fackfunktionerna svarar särskilda fackmyndigheter. Sålunda svarar t.ex. försvarets mate- n'elverk för förrådsverksamhet och fortifikationsförvaltningen för fastig- hetsförvaltning.

I planen'ngs- och ekonomisystemet utgör krigsförbanden grunden. Des- sa förs samman i delprogram. Pansarbrigad m. m., Ubåtsförband och Jaktförband är exempel på sådana. Delprogrammen läggs samman till program efter två modeller. Den ena ger 3 v v äg nin g 5 p ro g r a m och den andra organisatoriska huvudprogram.

Avvägningsprogrammen är avsedda att utnyttjas främst i den långsiktiga planeringen. Jag vill understryka att indelningen i och benämningen på avvägningsprogrammen är föränderlig och måste anpassas till behoven i studie- och planeringsverksamheten. Indelningen i organisatoriska huvud- program återspeglar ansvarsförhållandena i fredsorganisationen.

Överbefälhavaren beskriver i sin programplan för det militära försvaret försvarsmaktens kngsorganisatoriska utveckling inom avvägningspro- grammen och inom de försvarsgrensinriktadc organisatoriska huvudpro- grammen.

Följande figur visar ett exempel på hur delprogrammen f. n. förs sam- man till avvägningsprogram och organisatoriska huvudprogram.

Avväg- ' ' Operativ ntngs- ledning program m . m.

Delpro-

gram

Orglanisa- ' Flygvapen- Operativ to:-iska " ' förband ledning huvud- m. in. program

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 3

Verksamheten inom det militära försvaret indelas efter sin karaktär i delproduktionsområden. Dcssa förs samman till huvudpro- duktionsområden och avvägningsområden enligt vad som framgår av följande figur.

Huvudproduktionsområden Delproduktionsområden Avvägningsområden

Allmän ledning och för- bandsverksamhet Operativ och krigsorga- nisatorisk verksamhet

Utbildning till och av fast anställd perso- nal m.m.

Ledning och för—- bandsverksamhet

Vidmakthållande

Grundutbildning av värnpliktiga

Repetitionsutbildning av värnpliktiga

'("

Centralt vidtaget ma- terielunderhåll m. m.

Centralt vidtagen ma- terielanskaffning m. m.

_!Å L V

Omsättning och tillförsel

Nybyggnader m. m.

Anskaffning av anläggningar

C ent: alt beslutade ombyggnads - och under - hållsåtgärder

Utvecklingsarbete Tillämpad forskning

Grundforskning

Indelningen i avvägningsområden används i den långsiktiga planeringen och indelningen i huvudproduktionsområden i den löpande verksamheten. Anslagen till de tre försvarsgrensinriktadc huvudprogrammen och huvudprogrammet Operativ ledning m.m. avgränsas efter indelningen i huvudprogram och huvudproduktionsområden. Anslagen inom huvudpro- grammet Gemensamma myndigheter m.m. knyter i stort sett an till indel-

Forskning och utveckling

Forskning och utveckling

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 4

ningen i delprogram och huvudproduktionsområdcn. Anslagsindelningen framgår av följande figur.

Huvudproduk- Ledning och Materielan- Anskaffning Forskning och tionsom- förbandsverk- skattning av anlägg- utveckling råde samhet ningar Huvud- program Arméförband Anslag B 1 Anslag B 2 Anslag B 3 Anslag B 4 Marinförband Anslag C 1 Anslag C 2 Anslag C 3 Anslag C 4 flygvapenför- Anslag D 1 Anslag D 2 Anslag D 3 Anslag D 4 and Operativ Anslag E 1 Anslag E 3 ledning m.m. Gemensamma Anslag Anslag Anslag myndigheter F 1 - 4 F 18 F 5 m. m. F 10 F 6 - 17 F 17 F 13

Den indelning i fac k som formellt gäller i planerings- och ekonomisys- temet framgår av följande sammanställning där också de olika fackmyn- digheterna anges.

Fack Fackmyndighet Underrättelsetjänst Overbefälhavaren Helikopterverksamhet Chefen för flygvapnet Medelsförvaltning. kameraltjänst m.m. Försvarets civilförvaltning Hälso- och sjukvård Försvarets sjukvårdsstyrelse Fastighetsförvaltning Fortifikationsförvaltningen Förplägnad Försvarets materielverk Förrådsverksamhet Försvarets materielverk Materielunderhåll Försvarets materielverk Vcrkstadsdrift Försvarets materielverk

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 5 1.2 1977 års försvarsbeslut

Försvarsbeslutet år 1977 innebar bl. a. att planeringsramen för det mili- tära försvaret höjdes något i förhållande till den som gällde tidigare. Där- igenom blev dct möjligt att i viss mån öka den andel av verksamheten som avser materielanskaffning samt forskning och utveckling. Stor vikt lades vid ansträngningarna att bromsa utgiftsökningarna för ledning och för- bandsverksamhet. En fortsatt personalminskning och omfattande fredsor- ganisatoriska ingrepp förutsattes. Dessutom avsattes reserver. bl. a. för att möta den bedömda skillnaden mellan den framtida löneutvecklingen och den allmänna prisutvecklingen enligt nettoprisindex.

Under perioden 1977/78—1981/82 har statsmakterna fattat beslut om förbandsindragningar och omorganisationer. Dessutom har försvarets myndigheter i samverkan med försvarets rationaliseringsinstitut fortlö- pande vidtagit åtgärder i syfte att bromsa utgiftsökningarna. Dessa åtgär- der har lett till en kontinuerlig minskning av den andel av den militära utgiftsramen som går till ledning och förbandsverksamhet.

Det tillämpade systemet för priskompensation har inneburit en bristande tidsmässig överensstämmelse mellan pris- och löneutvecklingen inom för- svaret och utgående kompensation. Det har lett till att perioden har känne- tecknats av mycket stora omplaneringar. Till följd av de höga löneavtalen åren 1976 och 1977 tvingades försvaret bl. a. till kraftiga inskränkningar av främst repetitionsutbildningen och materielanskaffningen. Ca 2 miljarder kr. måste föras över till löneområdet i början av försvarsbeslutsperioden. Därtill kommer att prisutvecklingen på drivmedel varit mycket snabb.

Under slutet av perioden har priskompensationen varit högre än den faktiska pris- och löneutvecklingen. varför viss återtagning har kunnat ske bl. a. på materielsidan. Sammanlagt under perioden har dock viss materiel fått utgå ur planerna eller minskas i antal i förhållande till vad som avsågs i 1977 års försvarsbeslut. Samtidigt har anskaffningen av många materiel- objekt måst uppskjutas.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 6 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling

1.3.1 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren har redovisat sitt underlag för det kommande för- svarsbeslutet vid tre tillfällen. Del 1 av perspektivplanen överlämnades till regeringen i februari 1979 och del 2 i juni 1980. Studie- och utredningsarbe- tet avslutades hösten 1981. när ett konkret handlingsprogram presentera- des i form av överbefälhavarens program plan för perioden 1982/83— 1986/87. Programplanen innehåller också särskilda redovisningar och för- slag om fredsorganisationens utveckling och om anskaffning av flygplan. Jag återkommer till detta underlag i avsnitten 1.4 Fredsorganisationen (s. 51) och 1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor (s. 97).

Perspekti vpla nen

För d el 1 a v p e r 5 p e k t i v pl a n e n föreskrev regeringen ett ekono- miskt studieintervall som motsvarade 9 — 14 miljarder kr. i årlig utgiftsram för försvarsmakten på 1990-talet (prisläge februari 1977).

Del 1 av perspektivplanen syftar till att pröva olika framtida utformning- ar av försvarsmakten när det gäller deras förmåga att möta sådana kon- flikter som kan vara tänkbara i ett tidsperspektiv på 15—20 år. Vidare prövas idéer om nya förband och vapensystem.

ldéskisserna till utformningar av försvarsmakten (strukturerna) har valts för att översiktligt belysa förmågan hos olika försvarsorganisationcr.

Enligt överbefälhavarens mening ärinte någon av de strukturer som har studerats i den mellersta delen av det ekonomiska interval- let balanserad mot de krav som utvecklingen i vår närmaste omvärld ställer.

Iden nedre delen av det ekonomiska intervallet blir den- na brist på balans naturligen än mer markerad. Härtill kommer att för- svarsstrukturerna inte heller har en rimlig förmåga att möta de typer av angrepp som de i första hand har utformats för att möta. De ekonomiska resurserna är i detta intervall otillräckliga för att försvarsmakten skall kunna lösa även relativt begränsade uppgifter i säkerhetspolitiken. Vår förmåga att fullfölja den deklarerade neutralitetspolitiken kan därför kom- ma att ifrågasättas. De strukturer som har studerats har dessutom visat sig vara svåra att realisera inom de närmaste 15 — 20 åren. om inte försvars- maktens organisation och sådan materielanskaffning som redan har beslu- tats omgående beskärs tämligen drastiskt. Påfrestningarna på totalför- svaret i övrigt blir stora. Försvarsmaktens roll i säkerhetspolitiken redu- ceras i hög grad.

Studien har visat att deti den övre delen av det ekonomiska i nte r v al ! et är möjligt att utforma en försvarsmakt med förmåga att möta ett brett register av konflikter och angrepp. Ett sådant försvar skulle enligt

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 7

överbefälhavaren kunna spela den roll i svensk säkerhetspolitik som ut- vecklingen i vår omvärld motiverar. En försvarsmakt på denna nivå ger övriga delar av totalförsvaret tid och möjlighet att organisera. så att de får goda betingelser att verka.

Planen har behandlats i militärledningen, varvid också cheferna för fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk och försvarets forsk- ningsanstalt har deltagit. Chefen för armén har därvid avgivit ett särskilt yttrande. .

Regeringen angav i anvisningarna för fa s 2 a v pe rs p c k t i v p 1 a ne - ringen att alternativa handlingsvägar för de närmaste tio budgetåren fr. 0. nr. 1982/83 skulle utformas och analyseras med två olika ekonomiska förutsättningar som grund. I medeltal per budgetår innebar dessa förutsätt- ningar följande belopp (prisläge februari 1979: milj. kr.)

Förutsätt- 1982/83- 1987/88- ning 1986/87 1991/92 1 14 600 15 600 2 l3 000 13 000

Som utgångspunkt förutsätts en planeringsram för budgetåret 1981/82 på 13 600 milj. kr. i pn'släget februari 1979. 1 anvisningarna anges vidare vissa andra ekonomiska förutsättningar. Priskompensation enligt nettoprisindex (NPI) skall sålunda förutsättas. Vidare framhålls att erfarenheterna av skillnaden mellan den verkliga prisutvecklingen och NPI måste tillvaratas i planeringen och tillräckliga reserver därför avsättas inom det angivna ekonomiska utrymmet.

Med dessa ekonomiska förutsättningar kan man enligt överbefälhavaren inte ens i den högsta planeringsram som regeringen har angett hejda den pågående minskningen av krigsorganisationen. om kvaliteten i rimlig grad skall kunna anpassas till utvecklingen i omvärlden. Ett sådant mål kräver en högre ekonomisk ram. Överbefälhavaren redovisar i handlingsväg 1 en sådan utveckling.

Den lägsta ekonomiska nivå som regeringen har anvisat för arbetet avviker i ekonomiskt avseende avsevärt från övriga nivåer som har studerats under perspektivplanearbetet. En rad särskilda problem uppstår.

Nivån innebär redan det första budgetåret en sänkning av ramen med ca 600 milj.kr. Dessutom innehåller ramen inget påslag för de efter hand ökande pris- och lönereserverna. eftersom den andra femårsperiodcn lig- ger på samma nominella nivå som den första. Det innebär att både freds- . dn'ften och materielanskaffningen måste minskas successivt för att möta pris- och löneutvecklingen. 1 regeringens anvisningar anges dessutom att allmän värnplikt resp. svensk tlygplanproduktion skall ingå i minst en handlingsväg på varje ekonomisk nivå. Dessa villkor kan inte inrymmas i någon handlingsväg på den lägsta ekonomiska nivån utan att det uppstår en stor brist på balans i krigsorganisationen.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 8

Överbefälhavaren redovisar därför på denna nivå en h a n dl in g s v ä g 3 som i förhållande till planeringsförutsättningarna är så långt möjligt opera— tivt balanserad mellan skilda funktioner inom försvarsmakten och mot de begränsade uppgifter som ett sådant försvar kan lösa. ] handlingsvägen ingår varken allmän värnplikt enligt dagens tillämpning eller inhemsk tlyg- plansproduktion. Handlingsvägen torde också leda till krav på omfattande uppsägningar av personal.

För att tillgodose regeringens krav på handlingsvägar med allmän värn- plikt och inhemsk tlygplansproduktion även på den låga nivån redovisas dessutom tre planeringsexempel.

En han dl i rigs väg 2 har utformats så att både allmän värnplikt och inhemsk tlygplanproduktion enligt regeringens anvisningar inryms, samti- digt som de mest uppenbara bristerna i försvarets utveckling i förhållande till omvärlden täcks. Stor vikt har därvid lagts vid åtgärder som bidrar till att upprätthålla omvärldens tilltro till vårt försvar. Handlingsväg 2 ligger på den lägsta ekonomiska nivå där detta är möjligt. Handlingsvägcn repre- senterar således en omslagspunkt vad gäller handlingsfrihetcn att på lång sikt vidmakthålla och förnya väsentliga försvarsfunktioner. Handlingsväg 2 ligger något under regeringens högsta ekonomiska nivå.

Sammanfattningsvis har överbefälhavaren utarbetat handlingsvägar på tre ekonomiska nivåer enligt vad som framgår av följande tabell (prisläge februari 1979; milj. kr.).

Handlings- Medeltal per budgetår för perioden väg 1982'83 — 1986/87 1987/88 — 1991/92 1 14 950 16 750 2 14 350 14 900 3 13 000 13 000

H a n d li n g s v ä g 1 kan enligt överbefälhavaren ses som ett uttryck för vår vilja att visa omvärlden att Sverige inom det militära området även framgent är berett att ta'sin del av ansvaret för stabiliteten och freden i vår del av världen. På denna nivå kan den fortgående reduceringen av för- svarsmakten hejdas samtidigt som kvaliteten kan anpassas till utveckling- en i omvärlden. Förutsättningarna för att vi skall kunna stå utanför en militär konflikt ökar. En angripare mäste räkna med att avdela betydande resurser mot oss. Det bör för honom framstå som i hög grad osäkert om han kan nå sina mål utan stora uppoffringar i förluster och tid. Han måste vara beredd att möta motstånd i alla delar av landet och under lång tid.

Skulle vi trots allt bli angripna. har vi goda möjligheter att i samverkan med övriga totalförsvarsgrenar föra en framgångsrik försvarsstrid. Hand- lingsvägen kan med angivna ekonomiska förutsättningar genomföras inom ramen för en i stort sett oförändrad eller t.o.m. något mindre andel av landets samlade resurser (BNP).

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 9

[ handlings väg 2 torde det enligt överbefälhavaren vara möjligt att — i varje fall övergångsvis — upprätthålla det svenska försvarets trovär- dighet. I denna handlingsväg kan vi genom en stark begränsning av freds- organisationen samt utsträckt utnyttjande av nu tillgänglig materiel i hu- vudsak hålla uppe den operativa styrkan under 1980-talet samtidigt som vi bibehåller nuvarande värnpliktsuttag och fullföljer den påbörjade tlyg- plansutvecklingen.

] ekonomiskt hänseende kan handlingsvägen ses som en fortsättning på 1977 års försvarsbeslut. Den tar sålunda i anspråk en efter hand minskande andel av samhällets resurser. Den ligger inom övre delen av det ekonomis- ka fält som regeringen har anvisat. Handlingsvägen innebär att den struk- turella omvandlingen av försvarsmakten blir betydligt mer omfattande än i handlingsväg 1. Nydaningen av förbandens vapen och vapensystem sker i långsammare takt. Vi kan därför inte hålla jämna steg med den modernise- ring som sker av vapnen i vår omvärld. Detta leder enligt överbefälhavaren till att vår försvarseffekt fortsätter att minska i förhållande till styrkan hos tänkbara angripare. Vi tar sålunda ökade risker.

Den låga ekonomiska nivå, på vilken h a n dl i n g 5 v äg 3 har utformats, utgår från föreställningen att man genom skilda åtgärder skulle kunna bibehålla försvarsmaktens krigsavhållande förmåga till lägre kostnader. Detta är enligt överbefälhavaren inte möjligt. För att kunna upprätthålla en försvarsfunktion tvingas man att kraftigt reducera en eller flera andra funktioner som har stor betydelse för vårt försvars trovärdighet.

Handlingsväg 3 har sålunda utformats som en försvarsmakt utan allmän värnplikt och utan framtida anskaffning av flygplan från svensk industri. Endast därigenom har en godtagbar balans mellan de olika försvarskom- ponenterna kunnat uppnås.

Genomförda studier och värderingar visar entydigt att detta alternativ har betydligt färre brister än de båda exempel som förutsätter hittillsvaran- de värnpliktsuttag resp. fortsatt tlygplansproduktion. De visar också att det på denna ekonomiska nivå är bättre att helt utesluta ett antal värnplik- tiga från utbildning än att korttidsutbilda betydligt fler.

Även om handlingsväg 3 är den minst dåliga lösningen på den aktuella ekonomiska nivån. leder den enligt överbefälhavaren till — en direkt minskning av utgiftsramen för det militära försvaret med ca 5

.%' - — en successiv minskning av de reala försvarsansträngningarna med nå- gon procent årligen så att försvarets andel av BNP minskar med en tredjedel på 10 år, — ett frångående av den allmänna värnplikten, varvid en fjärdedel av de värnpliktiga undantas från utbildning, - en reducering av de kvalificerade markstridsförbanden med ca 20%, — ett avbrytande av tlygplansutvecklingen inom landet,

— en avveckling av 25 fredsförband samt

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 10

— en minskning av antalet anställda med ca 25 % varvid uppsägningar måste tillgripas.

Den är uppenbart att en sådan handlingsväg snabbt får allvarliga nega- tiva konsekvenser för vår försvarsförmåga. Även om försvaret i enlighet med regeringens anvisningar inriktas mot att möta geografiskt och tidsmäs- sigt begränsade och kraftsamlade anfall, ökar risken för att vi även i dessa situationer kommer i efterhand. Vi kan då endast under begränsad tid stå emot en angripares fortsatta framträngandc. Vi tvingas att säkerhetspoli- tiskt ta betydligt större risker. Den drastiska förändringen av svensk för- svarsorganisation leder med stor säkerhet till allvarliga konsekvenser för försvarets trovärdighet såväl inom som utom landet.

En utveckling av försvaret enligt den lägsta ekonomiska nivån ter sig från de synpunkter överbefälhavaren har att företräda inte försvarbar. framför allt inte i nuvarande säkerhetspolitiska situation.

Läget i världen präglas i dag av stor utrikespolitisk osäkerhet. Denna osäkerhet gäller också Europa. Mot denna bakgrund finns det enligt över- befälhavarens mening mycket starka skäl att välja en långsiktig utveckling av försvarsmakten enligt handlingsväg ]. Därigenom kan försvaret påtag- ligt stödja en svensk säkerhetspolitik som syftar till en fredlig utveckling i vår del av världen. Handlingsväg l ställer i ett långsiktigt perspektiv inte några krav på en ökad andel av det svenska samhällets resurser. Överbe- fälhavaren föreslår att denna handlingsväg läggs till grund för 1982 års för— svarsbeslut.

Programplanen för perioder: 1982/83 —1986/87

Genom beslut den 5 mars 1981 gav regeringen anvisningar för program- planering för perioden 1982/83 — 1986/87 för det militära försvaret. Rege- ringen föreskrev därvid att försvarskommitténs andra betänkande i tillämpliga delar skulle ligga till grund för planeringen.

För vart och ett av budgetåren 1982/83 — 1986/87 skulle gälla en plane- ringsram om 15400 milj.kr. (prisläge februari 1980) i enlighet med för- svarskommitténs uttalande att planeringen inom totalförsvaret borde ge- nomföras på en ekonomisk nivå som motsvarar vad som f.n. anvisas för dessa ändamål. Detta motsvarar 17120 milj. kr. i prisläget februari 1981. Priskompensation skulle förutsättas utgå enligt NPI.

lnom planeringsramarna skulle reserver avdelas för den väntade avvi- kelsen mellan den faktiska prisutvecklingen och priskompensationen enligt NPl. Reserverna skulle beräknas på grundval av bl. a. 1980 års långtids- utrednings huvudalternativ 1. Därutöver skulle konsekvenserna av att beräkna reserverna på grundval av långtidsutredningens huvudalternativ 2 redovisas.

I anslutning till programplanen skulle överbefälhavaren belysa utveck- lingen och konsekvenserna av om planeringsramarna minskas resp. ökas med 400 milj. kr. per budgetår (prisläge februari 1980).

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 11

l planeringen av fredsorganisationen skulle åtgärder föreslås som syf- tade till att ge minst de besparingar som var en utgångspunkt för handlings- väg 2 i del 2 av överbefälhavarens perspektivplan. För huvudprogrammen Operativ ledning m. m. samt Gemensamma myndigheter m.m. skulle där- utöver övervägas och så långt möjligt inplaneras ytterligare besparingar av det slag och den omfattning som föreslogs av överbefälhavaren i handlings- väg 3.

Överbefälhavaren föreslår i sin programplan hur försvarsmakten skall utvecklas på den ekonomiska nivå som regeringen har angett. Planen belyser också försvarsmaktens utveckling. om den ekonomiska nivån höjs resp. sänks med 440 milj. kr. per budgetår i prisläget februari 1981. [ planeringen har överbefälhavaren avdelat reserver med långtidsutred- ningens huvudalternativ 1 som grund. Därutöver redovisas konsekvenser- na om större reserver. grundade på långtidsutredningens huvudalternativ 2. avdelas.

lsin analys av planeringsförutsättningarnaframhålleröver- befälhavaren att den av regeringen angivna ekonomiska ramen inte är tillräcklig. För att den ambitionsnivå som försvarskommittén har angivit skall kunna uppnås krävs enligt överbefälhavaren en tilldelning av resurser motsvarande den högsta nivån. Andra viktiga förutsättningar för att den föreslagna planeringen skall kunna förverkligas är att fredsorganisationen minskas och att ett nytt system för priskompensation införs.

Mot denna bakgrund hemställer överbefälhavaren att — försvarsmakten utvecklas enligt "+ 400-nivån" i den plan som förelig-

ger och att resurser avdelas minst i enlighet härmed. — ett nytt priskompensationssystem införs som ger försvarsmakten full kompensation i rätt tid. — reduceringar inom fredsorganisationen beslutas i den omfattning och vid de tidpunkter som framgår av den plan som har redovisats. Överbefälhavarens planering innebär att det tillgängliga pla— neringsutrymmet har fördelats enligt vad som framgår av följande tabell (prisläge februari 1981 ;milj. kr.).

Nivå 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa 1982/87

"+400-nivån" 17 560 17 560 17 560 17 560 17 560 87 800 (varav reserv) (109) (160) (215) (289) (391) (1 164) Programplane- 17 120 17 120 17 120 17 120 17 120 85 600 nivån (varav reserv) (106) (158) (212) (284) (386) (1 146) "—400-nivån" 16 680 16 680 16 680 16 680 16 680 83 400 (varav reserv) (102) (151) (203) (275) (371) (1 102)

För perioden 1987/88 — 1991/92 är planeringsutrymmet i "+ 400-nivån” 92 800 milj. kr.. varav 3618 milj. kr. i reserver. i programplanenivån 86 900 milj. kr.. varav 3444 milj kr. i reserver, och i "— 400-nivån" 84 500 milj. kr.. varav 3221 milj. kr. i reserver.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 12

För a r m e fö r b a n d e n innebär överbefälhavarens planering följande. Under programplaneperioden fullföljs moderniseringen av tio infanteri- brigader och fyra norrlandsbrigader. En norrlandsbrigad tillkommer ge- nom att den elfte moderna infanteribrigaden omorganiseras till norrlands- brigad. Materielen inom de kvarvarande åtta äldre infanteribrigaderna förnyas i mycket begränsad omfattning. En av de äldre brigaderna utgår ur krigsorganisationen i slutet av 1980-talet.

Nuvarande fyra pansarbrigader samt pansarförbanden i Norrland och på Gotland bibehålls. En mekaniserad brigad och fem mekaniserade batal- joner organiseras under programplaneperioden av nuvarande pansarfor- band och en del av infanteriförbanden i Mellansverige.

Det totala antalet brigader inom armén minskar med överbefälhavarens planering till 27 i slutet av 1980-talet.

Pansarvärnsförmågan — främst hos de modernare förbanden — ökas ge- nom tillförsel av pansarvärnsrobotar. renovering och modifiering av be- fintliga stridsfordon, tillförsel av helikoptrar för pansarvärnsuppgifter samt utveckling av ny materiel.

Under den andra femårsperioden utökas arméflyget till två bataljoner samtidigt som resurser avdelas för utveckling av nya luftvärnssystem.

1 "+ 400-nivån" moderniseras under programplaneperioden ytterligare en infanteribrigad. Under den andra femårsperioden tillkommer ytterligare en bataljon i arméflyget.

I ”- 400-nivån" omorganiseras inte en infanteribrigad 77 till norrlands- brigad. Vidare reduceras krigsorganisationen i jämförelse med program- planenivån med en infanteribrigad 66 R. sex pansarvärnskompanier. två kompanier med beväpnade helikoptrar, tre mekaniserade bataljoner. två luftvärnsbataljoner samt en etappbataljon.

Planeringen för m a ri n fö r b a n d e n inriktas mot två ytattackflottiljer och en fristående robotbåtsdivision i slutet av 1980-talet. Två nya robotbå- tar anskaffas under programplaneperioden. Detta innebär att den ersätt- ning av sex äldre torpedbåtar som enligt tidigare planering skulle påbörjas under senare delen av 1980-talet nu inleds under programplaneperioden.

Antalet minröjningsflottiljer minskas från elva till nio. Två nya minröj- ningsfartyg av typ M 80 anskaffas under programplaneperioden och ytterli- gare fyra fartyg inplaneras under den andra femårsperioden. Fartygen utgör kärnan i de två minröjningsflottiljer som moderniseras i slutet av 1980-talet. Övriga minröjningsflottiljer moderniseras inte.

Ubåtsförbanden kommer att omfatta tretton ubåtar sedan användnings- tiden för ubåtarna av typ Sjöormen har förlängts och ubåtar av typ A 17 anskaffats. Samtidigt förbättras mineringskapaciteten hos samtliga ubåtar.

Den pågående moderniseringen av en del av kustartilleriets fasta spärr- förband med nya tunga tornbatterier och moderniseringen av de rörliga kustartilleribataljonerna med bl.a. nya pjäser fullföljs under programpla— neperioden samtidigt som användningstiden för vissa äldre kustartilleriför-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 13

band förlängs i begränsad omfattning. Nuvarande tunga kustrobotförband utgår ur krigsorganisationen under senare delen av 1980—talet.

De rörliga spärr- och kustjägarförbanden börjar omorganiseras till amf- biebataljoner.

Den marina lednings-. bas- och underhållsorganisationen samt den ma- rina kustbevakningsorganisationen minskas och anpassas till marinförban— dens förändrade krigsorganisation. Basorganisationens rörlighet ökas.

1 ”+ 400-nivån" omsätts de tunga kustrobotbatterierna under den andra femårsperioden. En ubåt tillkommer utöver vad som gäller i programpla- nenivån.

I "—400-nivån" minskas krigsorganisationen under den andra femårs- perioden i jämförelse med programplanenivån med en ubåt, en ny minröj- ningsflottilj och två lätta robotbatterier.

Beträffande fl y g v a p e n fö r b a n d e n innebär överbefälhavarens pla- nering följande.

Ombeväpningen av jaktflygdivisionerna med flygplan JA 37 fortsätter. varvid nio divisioner har ombeväpnats i slutet av 1980-talet. Fem jaktflyg- divisioner med flygplan J 35 F bibehålls under programplaneperioden och tre divisioner till mitten av 1990-talet. Detta innebär att tolv jaktdivisioner organiseras under både den första och den andra perioden. Antalet medel- tunga attackdivisioner och spaningsdivisioner är oförändrat fem och en halv resp. sex till i början av 1990-talet. En lätt attackflygdivision utgår under programplaneperioden och resterande fyra divisioner under den andra perioden.

1 avvaktan på beslutsunderlag för omsättningen av Viggensystemen inplanerade överbefälhavaren ekonomiskt utrymme för att införa ett JAS- system. Beslutsunderlaget har senare överlämnats till försvarskommittén och kommer att redovisas i det följande.

Transportflygförbandens kapacitet utökas under den andra femårsperi- oden. varvid omsättningen av äldre flygplan slutförs. Antalet flygbasbatal- joner minskas samtidigt som kvarvarande bataljoner ges successivt ökad rörlighet och uthållighet.

Radarkompanierna för luftbevakning och stridsledning på hög höjd om- sätts successivt i krigsorganisationen. Härvid utgår ett antal förband utrus- tade med äldre radarmateriel. Radarförbandcn för luft- och sjöbevakning samt stridsledning på låg höjd omsätts i krigsorganisationen gemensamt med marinen.

[ "+400-nivån" tillkommer en jaktflygdivision med flygplan JA 37, varvid det totala antalet JA 37-divisioner blir tio.

I ”— 400-nivån" utgår den niondejaktflygdivisionen med flygplan JA 37. De medel som har avsatts för viktigare materielobjekt på de olika ekonomiska nivåerna framgår av följande sammanställning (prisläge februari 19812mi1j. kr.).

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 14

Materielobjekt Planerat 1982/83 — 1986/87 Beräknat 1987/88 — 1991/92

”+ 40()- Program- "— 400- "+ 400- Program- nivån" plane- nivån" nivån" plane- nivån nivån

Utveckling Lätt stridsfordon 135 135 135 165 165 Nya luftvärnssystem 140 140 140 750 750 Flygplan JAS med

beväpning 3 740 3 295 3 295 3 500 3 500 Anskaffning Lätt pansarvärns-

robot 515 515 415. 825 630 Renovering och

modifiering av stridsvagnar 545 545 3 15 100 100 Lätt stridsfordon — — — 630 630 Helikoptrar för

armén 420 420 420 1 070 585 Nya luftvärnssystem — — — 1410 1410 Helikoptrar för

marinen — — — 215 215 Ny ytattack (6 fartyg) 200 200 150 550 550 Ubåtar 1005 1005 855 1 175 1055 Minröjningsfartyg 230 230 230 325 325 Lätt kustrobot och

styrd ammunition 120 120 90 425 425 Tung kustrobot 400 — — — — Skolflygplan — — — 1 000 1 000 Flygplan JA 37 med

beväpning 7 265 ' 6 495 5 355 1 828 1225 Flygplan JAS med

beväpning 280 280 280 4 820 4 820 Helikoptrar för

flygvapnet 45 45 45 250 250 Transportllygplan 150 — — 210 250

Överbefälhavaren redovisar olika åtgärder för att förbättra fö rs v ars - m a k t e n 5 b e re d 5 k a p , främst förmågan att möta ett överraskande an- fall. De föreslagna åtgärderna omfattar lcdningsberedskap. insatsbered- skap och mobiliseringsberedskap.

Överbefälhavaren framhåller att det är mycket angeläget att snabbt kunna disponera ett begränsat antal operativt viktiga förband för tidiga stridsinsatser. lnkallelser bör enligt överbefälhavaren kunna ske vid bered- skapshöjningar före mobilisering utan att fullmaktslagar behöver träda i kraft. Därvid bör rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband kunna delegeras till överbefälhavaren. åtminstone under vissa perioder. Detta bör kunna ske inom ramen för repetitionsutbildningssyste- met.

Av överbefälhavarens planering framgår att beredskapen minskar i ”—400-nivån". främst genom att antalet övningar minskar i den terräng där förbanden har sina krigsuppgifter.

"— 400- nivån"

165 750

3 500

100 430

335 930

215 600 970 HS

1 000 775 4 820

250 250

• Sida 75
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 15

Överbefälhavaren planerar att förändra urvalet och u t b i 1 d nin g e n av de handräckningsvärnpliktiga så att dessai ökad utsträckning kan krigspla- ceras. bl.a. i de enheter som organiseras när civilförsvarets nuvarande bevakningsuppgifter förs över till försvarsmakten.

Grundutbildningstiderna i det nuvarande utbildningssystemet är enligt överbefälhavaren så korta att det finns allvarliga brister i förhållande till de år 1972 reducerade utbildningsmålen. Mot bakgrund av detta konstaterar överbefälhavaren att en ökning av grundutbildningstiden är motiverad. En sådan har inplanerats för ett begränsat antal (ca 500) värnpliktiga pluton- chefer och ställföreträdare (motsvarande).

Överbefälhavaren har i alla ekonomiska nivåer planerat in en fullständig repetitionsutbildning enligt det modifierade system som innebär att krigs- förbandens och personalens förmåga att lösa sina huvuduppgifter kontinu- erligt upprätthålls.

I "—400-nivån" minskar enligt överbefälhavaren krigsförbandens för- måga genom att antalet större övningar reduceras.

Beträffande de operativa konsekvenserna anför överbefälha- varen bl.a. följande.

Vi har möjligheter att tidigt hejda angriparens utbredning och styrketill- växt i en operationsriktning, om medel tilldelas enligt programplanenivån. Vi får dock räkna med att ta ökade risker i andra riktningar. Om vi kommer i efterhand eller misslyckas med att hejda angriparen i kust- och gränsom- råden. kan angriparens fortsatta anfall fördröjas under avsevärd tid. Stora delar av landet kommer då att bli berörda av stridshandlingar.

[ "+400-nivån" ökar enligt överbefälhavaren den operativa styrkan i förhållande till programplanenivån därför att ett antal väsentliga funktioner förstärks. Sålunda förbättras förmågan att bekämpa sjömål och mekanise- rade förband. Krigsorganisationens kvalitet är högre än i programplaneni- vån. både vad gäller materiel och utbildning. Beredskapen stärks. Säker- heten i genomförandet av försvarsoperationerna ökar därmed jämfört med programplanenivån där ökade risker måste tas på lång sikt. Överbefälha- varen framhåller vidare att "+400-nivån" ger rimlig handlingsfrihet att anpassa försvarsmakten till de större krav som förutsebara förändringar i rustningsnivån hos tänkbara angripare ställer.

I "— 400-nivån" minskar enligt överbefälhavaren den operativa styrkan påtagligt i förhållande till programplanenivån. Särskilt försvagas luftför- svaret. förmågan att bekämpa sjömål och pansarvärnet. Krigsorganisatio— nens kvalitet blir lägre genom minskad förnyelse av materielen och redu- cerad utbildning. Försvarsmaktens möjligheter att anpassa sig till den militärtekniska utvecklingen i vår omvärld begränsas i oroväckande grad. Risktagningen i planläggning och genomförande av försvarsoperationerna ökar i förhållande till programplanenivån, vilket omvärlden inte kan undgå att uppmärksamma. Nivån torde. enligt överbefälhavaren. inte kunna ge

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 16

ett försvar som motsvarar de uppgifter och den inriktning som 1978 års försvarskommitté har funnit vara nödvändiga.

1.3.2 Försvarskommittén

1978 års försvarskommitté har haft till uppgift att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta ut— veckling efter budgetåret 1981/82. I sitt första betänkande, (SOU 1979: 42) Vår säkerhetspolitik. angav kommittén bl.a. vissa grunder för de olika totalförsvarsgrenarnas och därmed för det militära försvarets fortsatta utveckling. Del 1 av överbefälhavarens perspektivplan var en del av det underlag som kommittén utnyttjade.

I betänkandet (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret läm- nade försvarskommittén förslag om den grundläggande inriktningen för det militära försvaret och vad denna inriktning konkret borde innebära för försvarsmaktens olika program och funktioner. Därutöver behandlades anspråken på anskaffning av försvarsmateriel och på svensk försvarsin- dustri. Kommittén utgick därvid från del 2 av överbefälhavarens perspek- tivplan. I detta skede av utredningsarbetet kunde kommittén inte ta ställ- ning till eventuella förändringar i det militära försvarets fredsorganisation eller till anskaffning av flygplan. eftersom överbefälhavarens underlag behövde kompletteras i dessa avseenden.

Vid övervägandena inför sitt slutbetänkande. (Ds Fö 1981: 14") Totalför- svaret 1982/1987, har försvarskommittén utnyttjat underlag från överbefäl- havaren i form av programplanen för perioden 1982/83 — 1986/87. plan för fredsorganisationens utveckling. förslag om anskaffning av flygplan samt svar på vissa frågor som kommittén har ställt.

Kommittén har också samrått med 1979 års militära flygindustrikom- mitté (Fö 1979: 02) och försvarsindustrikommitte'n ([ 1979: 02).

Huvuddragen av det material som avser fredsorganisationens utveck- ling, anskaffningen av ett nytt flygplan och därtill hörande frågor som berör flygindustrin. försvarsindustrin och underhållet av försvarets materi— el samt försvarskommitténs ställningstaganden till underlaget i dessa delar tas upp i avsnitten 1.4 — 1.7 i det följande (s. 51 — 137).

För det militära försvarets fortsatta utveckling redovisar kommittén tre olika förslag. Förslagen vilar i hög grad på gemensamma grunder och ger i många avseenden en likartad utveckling för försvarsmaktens olika pro- gram och funktioner.

Grundläggande inriktning

Försvarskommitténs icke socialistiska ledamöter anger i slutbetänkan- det att den grundläggande inriktning som kommittén förordade i betänkan- det Säkerhetspolitiken och totalförsvaret alltjämt bör gälla.

Denna inriktning innebär bl.a. att svenskt territorium inte i sig anses

• Sida 77
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 17

utgöra något primärt strategiskt mål. Kommittén bedömer dock att svenskt territorium kan beröras av militära operationer som syftar till kontroll över viktiga strategiska områden i vår närhet.

Den styrka som en angripare kan avdela vid ett angrepp mot oss begrän- sas genom att huvuddelen av resurserna måste användas mot huvudmot- ståndaren. För kortare tid kan dock avsevärda flygstridskrafter sättas in mot oss. Detta gäller i viss mån även för sjöstridskrafter samt sjö- och flygtransportmedel.

En angripare måste enligt kommittén rimligen eftersträva att så snabbt som möjligt nå syftet med sitt angrepp dels för att minska riskerna för att huvudmotståndaren ingriper, dels för att inte längre än nödvändigt binda sina egna resurser. För att vårt försvar skall verka krigsavhållande måste det därför vara uppbyggt så att en operation mot oss kan väntas medföra stora uppoffringar i förluster och tid och att angriparen, även om han när vissa mål, måste avdela avsevärda resurser för ockupation och försvar av det område som han har tagit.

Vårt militära försvar skall snabbt kunna skapa en tillräcklig styrka och uthållighet för att avhålla de krigförande parterna från att utnyttja svenskt territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition.

Försvarskommittén anser att ett militärt försvar med en styrka och sammansättning som innebär att ingen finner det förenligt med sina intres- sen att utnyttja svenskt territorium är en förutsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid ett krig i vårt närområde. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrätten är skyldiga att medge.

Respekten för det svenska territoriets integritet måste enligt försvars- kommittén grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vårt militära försvar har förmåga att upptäcka och möta kränkningar.

Försvarskommittén finner att luftförsvaret kommer att få ökad betydel- se mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge inom det nordiska området. Svensk luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Tillkomsten av kryssningsrobotar ställer i detta sammanhang ökade krav främst på luftbevakningen. För att vår säkerhetspölitik skall vara trovärdig måste vi kunna göra troligt för omvärlden att vi har förmåga att upptäcka och bekämpa flygplan och kryssningsrobotar. Även förmågan att upptäcka och avvisa kränkningar av sjöterritoriet måste upprätthållas.

Det faktum att angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar enligt kommittén kraven på att det militära försvaret dels kan mobiliseras snabbt. dels är i huvudsak stridsdugligt direkt efter mobilise- ring. För att vi skall ha möjlighet att mobilisera vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt kommitténs mening prioriteras. Mobilise- ringssäkerheten måste hållas på en hög nivå genom bl. a. utspridning av

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 18

mobiliseringsförråd, lämplig fördelning av mobiliseringsansvar och öv- ningar samt genom en mobiliseringsberedskap som är anpassad till läget. I fred organiserade stridskrafter. snabbt mobiliseringsbara förband och hemvärn skall med stöd av förberedda fältarbeten kunna försvåra angripa- rens styrketillväxt. åsamka honom förluster och skydda vår mobilisering. Det krävs härvid ökad förmåga till stridsinsatser med fredsorganisationens resurser. Det är enligt kommitténs mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa att vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägets krav. .

Den inriktning som förordas överensstämmer enligt de icke socialistiska ledamöterna i allt väsentligt med den verksamhet som överbefälhavaren har planerat på programplanenivån med de förändringar som särskilt anges i det följande i anslutning till berörda program och funktioner.

Moderata samlingspartiets ledamöter poängterar i detta sammanhang bl.a. den betydelse som utbildningens omfattning och kvalitet har för beredskapen och för förmågan att verka i en krigssituation. Beredskapen måste förstärkas vad avser vissa funktioner såsom övningsverksamheten och den operativa rörligheten. Förmågan att skapa styrketillväxt i övre Norrland och försvaret av östra Mellansverige omnämns särskilt.

De socialdemokratiska ledamöterna betonar särskilt att den allmänna värnplikten skall vara grunden för det militära försvaret. De förordar en fortsatt försiktig förändring mot en mer territoriell inriktning. Utveckling- en och anskaffningen av materiel bör anpassas både till de ekonomiska resurser som kan avsättas och till de behov som ett värnpliktsförsvar har. De socialdemokratiska ledamöternas förslag innebär en inriktning som svarar mot överbefälhavarens förslag i programplanens s. k. — 400-nivå för armé-och marinstridskrafterna. ] fråga om flygstridskrafterna behövs yt- terligare underlag men inriktningen bör vara att nå en lägre kostnadsram än den som överbefälhavaren anger för flygvapnet i "— 400-nivån".

De skilda ekonomiska planeringsramar som ligger till grund för de olika partigruppernas förslag ger ett något olika krigsorganisatoriskt innehåll inom ramen för den i stort gemensamma inriktningen.

Arméstridskrafternas utveckling

Kommittén är enig om att anfallsförmågan och pansarvärnsfunktionen bör prioriteras inom arméstridskrafterna. Vidare bör fältförbanden ges förmåga att föra rörlig strid över stora ytor. De kvalificerade fältförban- den. varav huvuddelen utgörs av de moderna infanteribrigaderna. priori- teras också. Härvid är det enligt kommittén väsentligt att modernisera och om möjligt öka andelen förband som är särskilt utbildade och utrustade för strid i norra Sverige samt andelen mekaniserade förband.

Enligt överbefälhavarens planering får de moderna brigaderna en god kvalitet i fråga om materiel och personal. De nuvarande fyra norrlandsbri-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 19

gaderna moderniseras och därutöver omorganiseras en infanteribrigad till norrlandsbrigad. Inom ramen för den befintliga organisationen och materi- elen organiseras en mekaniserad brigad och ett antal mekaniserade batal- joner. Sammantaget inriktar överbefälhavaren de moderna brigadernas krigsorganisation mot tio infanteribrigader 77, fem norrlandsbrigader. fyra pansarbrigader och en mekaniserad brigad. .

Försvarskommittén finner att överbefälhavarens planering ger en i hu- vudsak lämplig krigsorganisation för de kvalificerade fältförbanden. Mode- rata samlingspartiets ledamöter anser dock att ytterligare en kvalificerad infanteribrigad, utöver vad överbefälhavaren har angett. bör tillföras. Samma åsikt har de socialdemokratiska ledamöterna men de begränsar därvid antalet norrlandsbrigadcr till fyra.

De fältförband som inte kan tilldelas den modernaste materielen och för vilka mycket begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör enligt kom- mitténs mening stå kvar i krigsorganisationen. De bör därvid liksom nu utnyttjas främst för väl planlagda och förberedda försvars- och fördröj- ningsuppgifter. Kommittén är enig om att beslut om dessa förband inte behöver fattas nu, men de icke socialistiska ledamöterna förordar att antalet brigader av äldre typ minskas under perioden 1987/88 — 1991/92.

Kommittén anser vidare att det är väsentligt att vi disponerar ett stort antal förband så att strid kan tas upp i varje del av landet, varifrån angreppen än kommer. Lokalförsvarsförbanden avses härvid främst för försvarsuppgifter vid gränser. hamnar. flygfält och kuststräckor som är av väsentlig betydelse för vårt försvar. Den minskning i antalet förband som överbefälhavaren har föreslagit anses inte vara av en sådan omfattning att den äventyrar den verkan som kommittén bedömer erforderlig.

Kommittén konstaterar att tillgången på stridsfordon av olika slag ökar hos tänkbara angripare. Inom ramen för sina uppgifter måste markstrids- förbanden därför kunna bekämpa pansrade fordon.

Överbefälhavaren redovisar i programplanen att han under 1980-talet har planerat att mekanisera ett antal förband inom ramen för den befintliga organisationen och materielen. Beväpnade helikoptrar med förmåga till pansarbekämpning på stora avstånd anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya stridsvagnsminor införs tidigt i krigsorganisationen. Norrlandsbri- gader, pansarbrigader samt vissa förstärkningsförband utrustas med tunga pansarvärnsrobotar i början av 1980-talet. Ammunition med verkan mot stridsvagnar planeras anskaffas till granatkastar- och artilleriförbanden. Alla brigader samt vissa bataljoner och lokalförsvarsförband tillförs i slutet av 1980-talet ett varierande antal lätta pansarvärnsrobotar. Lätta stridsfor- don anskaffas under 1990-talet för att öka förbandens eldkraft, rörlighet och skydd.

Kommittén förordar att pansarvärnssystemet förstärks. bl. a. genom en utökning av arméflyget. Denna åtgärd kommer även att förbättra förmågan till sjuktransporter. I övrigt tar kommittén inte ställning i detalj till överbe-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 20

fälhavarens förslag till åtgärder för att förbättra pansarvärnsförmågan. De icke socialistiska ledamöterna nämner dock att den planerade mekanise- ringen bör genomföras och att lätta stridsfordon på lång sikt bör tillföras de kvalificerade förbanden.

För luftvärnsförbanden innebär överbefälhavarens planering att ett stort antal förband utrustas med den inom landet utvecklade och tillverkade lätta luftvärnsroboten 70. Därmed ersätts äldre materiel i ett antal av de nuvarande brigaderna och i ett antal fördelningsluftvärnsbataljoner.

Kommittén är enig om att det är önskvärt att i framtiden disponera luftvärnssystem med allväderskapacitet samt ökad räckvidd och höjd- täckning. De icke socialistiska ledamöterna anser att överbefälhavarens planering är lämplig.

De socialdemokratiska ledamöternas ställningstagande i denna fråga är mer detaljerat. De anser att utvecklingen av luftvärnssystemen kan behöva ske i två steg. Under programplaneperioden bör luftvärnsrobotsystem 70 utvecklas mot mörkerkapacitet samt ökad räckvidd och verkan. I ett andra steg bör systemet utvecklas mot allväderskapacitet och en ännu större räckvidd. Det bör ankomma på regeringen att senare lägga fram slutligt förslag. Därvid bör den samordning av robotverksamheten som kommittén förordar i annat sammanhang beaktas.

Marr'nstridskrajiernas utveckling

Marinstridskrafterna omfattar ytattackförband. ubåtsförband. helikop- terförband. min- och minröjningsförband. kustartilleriförband samt led- nings-. bas- och underhållsförband. Försvarskommittén anger att ytattack- förbanden är de rörligaste och slagkraftigaste av övervattensstridsförban- den. De icke socialistiska ledamöterna framhåller särskilt att antalet för- band är av avgörande betydelse samtidigt som de enskilda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvalitet att de kan möta en angripare med utsikt till framgång.

Kommittén är enig om att överbefälhavarens planering för ytattackför- banden är lämplig. Det innebär bl.a. att de tolv fartygen av typ Spica T 131 bestyckas med svensktillverkade robotar med lång räckvidd. Vidare plane- ras de sex fartygen av typ Spica T 121 ersättas tidigare än beräknat genom att varvsstödsmedel har tillförts och genom omplanering inom försvars- makten. Två robotbåtar har beställts och levereras under programplane- perioden och avsikten är att beställa ytterligare fyra i slutet av planerings- perioden.

Ledamöterna ur moderata samlingspartiet understryker därutöver att möjligheterna att genom omplanering öka antalet sjömålsrobotar bör stu- deras med utgångspunkt i att åstadkomma en bättre uthållighet hos detta viktiga vapensystem.

Kommittén i sin helhet framhåller att sjömineringar ingår som en viktig del av försvaret. Mot bakgrund av den ökade risken för överraskande

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 21

anfall är det viktigt att minor kan börja läggas ut med kort varsel. Det är också angeläget att vi redan i fred har god tillgång till moderna sjöminor.

Kommittén konstaterar att överbefälhavarens planering leder till att de nytillförda övervattensstridsförbanden liksom ubåtarna får god förmåga att ta ombord och fälla minor.

De studier rörande flygminfällning som överbefälhavaren har bedrivit på kommitténs uppmaning visar att minering från transportflygplan och heli- koptrar kan ge ett viktigt tillskott till vår mineringsförmåga. Kommittén förordar att studierna fortsätter. Om de visar att det är lämpligt bör resurser för flygminfällning planeras in.

Tidigare har kommittén framfört att det är angeläget att säkerställa skyddet mot angriparens minkrigföring genom en viss lägsta tillgång på kvalificerade minröjningsresurser medan de kvantitativa behoven så långt möjligt även i fortsättningen bör tillgodoses med civila fartyg som tas i anspråk i krig och vid beredskap.

Kommittén är enig om att en viss modernisering av nuvarande minröj- ningsflottiljer bör genomföras. bl.a. genom att äldre minsvepare ersätts av minröjningsfartyg av typ M 80. De icke socialistiska ledamöterna förordar därvid en något större krigsorganisation och en något högre modernise- ringsgrad än de socialdemokratiska ledamöterna. Samtidigt understryker hela kommittén att aktiva åtgärder kan komma att behövas för att under- stödja anskaffning av fiskefartyg som är lämpade som hjälpminsvepare i krig och vid beredskap.

Förmågan att säkra sjöstridskrafternas operationsfrihet har prioriterats vid överbefälhavarens planering för minröjningsförbandcn. Detta godtas av de socialdemokratiska ledamöterna, medan övriga ledamöter anser det vara angeläget att ett utökat skydd kan beredas även för den övriga sjöfart som är nödvändig. Centerpartiets och folkpartiets ledamöter pekar också på minröjningsfartygens särskilda förmåga att medverka i övervakningen av sjöterritoriet.

Kommittén är enig om att förmågan att upptäcka och avvisa främmande ubåtar som kränker vårt territorium är betydelsefull. Den kvalificerade ubåtsjakten bör därvid även i fortsättningen bygga främst på ubåtsjaktför- band. Kommittén anser att de åtgärder som överbefälhavaren har planerat för att förbättra möjligheterna att ingripa med nuvarande helikopterför- band för ubåtsjakt liksom övriga åtgärder för ubåtsjakt är lämpliga. Mot bakgrund av att den fartygsburna ubåtsjakten blir av ringa omfattning anser dock kommittén att överbefälhavaren bör undersöka möjligheterna att utnyttja en del av flygvapnets tunga helikoptrar för övervakning och ubåtsjakt för att därigenom öka uthålligheten och snabbare kunna ingripa inom olika havsområden.

I avvaktan på en särskild utredning som överbefälhavaren genomför inför försvarsbeslutet tar kommittén i sitt slutbetänkande inte ställning till vilka ytterligare resurser för övervakning och ingripande som kan behöva

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet

r.) Is)

tillföras försvarsmakten. De icke socialistiska ledamöterna utgår från en kostnadsram av högst 200 milj.kr. Centerpartiets och folkpartiets leda- möter pekar på att detta är en klart högre ambitionsnivå än i 1970-talets försvarsbeslut. De socialdemokratiska ledamöterna anger att ställning till överbefälhavarens utredning och behovet av eventuella omplaneringar får tas när utredningen är klar. Samtliga ledamöter är dock eniga om att möjligheterna bör prövas att utnyttja de fyra robotbåtar som avses bestäl- las i slutet av planeringsperioden även för ubåtsjakt.

Försvarskommittén framförde i sitt föregående betänkande att ubåtsför- banden även i framtiden är en väsentlig komponent för bekämpning av en angripares invasionsstyrkor till sjöss. Den tekniska utvecklingen skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser bl.a. genom att de kan ges förmåga att lägga ut större mineringar än i dag, både i vår kustzon och längre från kusten. Kommittén prioriterade ubåtsfunktionen och under- strök att antalet ubåtar bör vara så stort som möjligt. Planeringen innebär bl. a. att användningstiden för nuvarande ubåtar förlängs och att ubåt A 17 anskaffas.

Den planerade inriktningen av ubåtsförbandens krigsorganisation är en- ligt kommitténs mening lämplig. Moderata samlingspartiets ledamöter för- ordar att 13 ubåtar anskaffas. medan de övriga anger en inriktning mot 12 ubåtar.

Försvarskommittén konstaterar att de fasta kustartilleriförbanden sva- rar för ett i förväg utbyggt och förberett försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga kustartilleriförbanden skall i hotade riktningar kunna förstärka och förtäta det fasta försvaret. De skall därut- över i samverkan med mark-. sjö- och flygstridskrafter kunna lösa för- svarsuppgifter på de sträckor av vår kust där fasta kustartilleriförband saknas.

Mot bakgrund av att hotet ökar mot fasta förband och att den militärtek- niska utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare landstiger, föror- dar kommittén att rörligt kustartilleri prioriteras före fast sådant. På vissa särskilt betydelsefulla platser krävs dock alltjämt ett i förväg utbyggt och förberett försvar.

Överbefälhavarens planering innebär att ombeväpningen och moderni- seringen av de tunga rörliga kustartilleribataljonerna med bl. a. en ny kustartilleripjäs fullföljs. Omorganisationen av dagens rörliga spärr- och kustjägarförband till amfibiebataljoner påbörjas under programplaneperio- den. Nuvarande lätta kustrobotar ersätts till allra största delen under perioden 1987/88 — 1991/92. .

Försvarskommittén anser att den redovisade planeringen i huvudsak är lämplig men föreslår att en anskaffning av sjömålsrobotar med lång räck- vidd bör prövas i samband med att en framtida ersättning av nuvarande artilleriförband inom kustartilleriet planeras. Samtliga ledamöter utom de från moderata samlingspartiet anger att ersättningen av de lätta kustrobo- tarna kan behöva uppskjutas.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 23

Basresursema bör enligt en enig kommitté medge att marinens förband samlas till ett aktuellt operationsområde.

Överbefälhavarens planering innebär att den marina bas- och under- hållsorganisationen minskas och anpassas till marinstridskrafternas för- ändrade krigsorganisation. Krigsorganisationen för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisationens rörlighet ökas. Denna inriktning anser hela kommittén vara lämplig.

Försvarskommittén är också enig om att respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vi har förmågan att upptäcka och möta kränkningar. Detta innebär bl.a. att våra omgivande havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation som omedelbart kan leda insatser med tillgängliga resurser.

Kommittén bedömer att det finns svagheter i vår fredstida övervakning. Förmågan inom detta område bör därför förbättras. Det planerade nya radarsystemet för sjö- och luftövervakning bör därvid byggas ut med början i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens. tullverkets och sjöfartsver- kets resurser bör samordnas ytterligare i avsikt att effektivisera övervak- ningen och rapporteringen.

Flvgstrr'dskrufiernas utveckling

Försvarskommittén har redovisat två alternativ för inriktning av flyg- stridskrafterna och för anskaffning av framtida flygplanssystem.

Skiljaktigheterna mellan moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets ledamöter å ena sidan Och de socialdemokratiska ledamöterna å den andra avser främst anskaffningen av ett nytt flygplanssystem samt antalet jaktdivisioner.

Försvarskommittén är enig om att luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge i det nordiska området. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Enligt kommitténs mening skall luftförsvarsförbanden kunna försvåra en angripares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är viktiga för totalförsvaret.

Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med stridslednings- och luftbevakningsförbanden ett sammanhängande luftförsvarssystem. De icke socialistiska ledamöterna av kommittén har uppfattningen att jaktllyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftför- svaret.

Överbefälhavarens planering innebär att krigsorganisationen kommer att bestå av tolvjaktdivisioner. Av dessa kommer nio divisioner att ombe- väpnas med flygplan JA 37 Jaktviggen medan övriga tre divisoner är utrus-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 24

tade med flygplan J35 Draken som behålls i organisationen till mitten av 1990-talet.

Kommittén är enig om att antalet divisioner utrustade med flygplan JA 37 Jaktviggen bör vara åtta. De icke socialistiska ledamöterna anser att inriktningen därutöver bör vara att behålla fyra divisioner av flygplan J 35 så att det totala antalet blir tolv divisioner. Även de socialdemokratiska ledamöterna anser att fyra divisioner med flygplan ] 35 bör behållas under programplaneperioden men endast tre till mitten av 1990-talet.

Enligt kommitténs mening är det betydelsefullt att i framtiden kunna bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför eller i anslutning till våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en bety- delsefull roll. inte minst i försvaret mot ett överraskande angrepp.

Överbefälhavaren planerar att behålla nuvarande fem och en halv divi- sioner med medeltunga attackflygplan under programplaneperioden. En division med lätta attackflygplan går ur organisationen under perioden. medan övriga fyra utgår fram till år 1992. Planeringen innebär vidare en anskaffning av nya vapen, bl.a. en styrd glidbomb. till attackförbanden för att öka det medeltunga attackflygets effekt. Kommittén är enig om att planeringen är lämplig. De socialdemokratiska ledamöterna framhåller dessutom att möjligheterna att utnyttja förbanden längre bör prövas i avsikt att minska kostnaderna.

Det faktum att ett angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar enligt kommitténs mening kravet på en väl fungerande under- rättelsetjänst. Flygspaningsförbanden ingår som en väsentlig komponent för att förse riksledningen. överbefälhavaren m.fl. chefer med erforderliga underrättelser. En enig kommitté har därför funnit att flygspaningsrcsurser för underrättelseinhämtning är nödvändiga inom en överblickbar framtid.

Överbefälhavarens planering för spaningsförbanden innebär att tre divi- sioner utrustade med flygplan SF/SH 37 Spaningsviggcn behålls under 1990-talet. Kommittén biträder planeringen.

Vikten av väl fungerande bas- samt stridslednings- och ltrftbevaknings- system understryks. Kommittén erinrar om att stridslednings- och luftbe- vakningssystemet (stril) inte enbart är avsett för luftförsvarsuppgifter utan även skall ge underlag för alarmering av eivilbefolkningen. Kommittén fäster också uppmärksamheten på att de s.k. kryssningsrobotarna i vissa avseenden kommer att ställa ökade krav på strilsystemet. som bl.a. av detta skäl bör kompletteras med flygburna radarutrustningar. Överbefälha- varens planering för bas- resp. strilsystemet kan enligt kommittén ligga till grund för den fortsatta verksamheten. De socialdemokratiska ledamöterna anser dock att utbyggnadstakten kan behöva prövas och att en slutlig detaljavvägning inom programmet flygvapenförband kan leda till vissa förändringar av inriktningen.

Flygstridskrafternas utveckling behandlas ytterligare i avsnittet 1.5 An- skaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor (s. 97).

• Sida 85
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 25

F redsorganisatianen

Försvarskommittén, som har nått en bred enighet i fredsorganisations- frågan, konstaterar att det på flertalet punkter råder god överensstämmelse mellan försvarskommitténs arbetsutskotts slutliga förslag till utveckling av det militära försvarets fredsorganisation och överbefälhavarens fredsor- ganisationsplan. Kommittén delar utskottets uppfattning att fredsorganisa- tionen måste reduceras. I princip ansluter sig kommittén till förslagen när det gäller omfattningen av och tidpunkterna för strukturförändringarna. Vid den slutliga prövningen av hur ändringarna i fredsorganisationen skall genomföras bör det på nytt övervägas om ett eller ett par av de till nedläggning föreslagna förbanden kan behållas t.v. Kommitténs förslag innebär att besparingarna inom fredsorganisationen måste vara minst 7 900 milj. kr. under perioden 1982/83 — 1991/92. Kommittén har vid sin avväg- ning mellan totalförsvarsgrenarna samt i sina överväganden och förslag till inriktning av det militära försvaret räknat med att den angivna besparingen kan uppnås. Kommittén tar dock inte ställning till alla detaljer i förslaget utan anser det nödvändigt att dels vissa kompletterande utredningar och bedömningar genomförs. dels förslag från några pågående utredningar inväntas innan ett konkret förslag föreläggs riksdagen under våren 1982 så att det kan ingå i försvarsbeslutet.

Vidare föreslår kommittén att strukturen hos de centrala myndigheterna inom försvarsmakten ses över inför nästa försvarsbeslut. varvid bl.a. en samordning med den civila statsförvaltningen bör övervägas.

Fredsorganisationens utveckling samt inriktningen av besparingsarbetet inom försvarsmakten behandlas mera ingående i avsnittet 1.4 Fredsorgani- sationen (s. 51). '

Värnpliktsutbildningen

Försvarskommittén är enig om att den allmänna värnplikten har stor betydelse som grund för det militära försvarets uppbyggnad. Det är kom- mitténs bestämda uppfattning att denna grund alltjämt bör stå kvar samti- digt som det är viktigt att det råder balans mellan organisationens storlek samt materielens och personalens kvalitet.

Vid sin behandling av fredsorganisationens utveckling tar kommittén upp frågan om förändringar i antalet värnpliktiga. En av utgångspunkterna har därvid varit att få ett jämnt utnyttjande av utbildningsanordningarna. Överbefälhavarens planering innebär att flera värnpliktiga under en över- gångstid får uppskjuta sin första tjänstgöring. Kommittén anser att en sådan utveckling bör undvikas. eftersom den bedöms öka de sociala och ekonomiska problemen för de värnpliktiga som berörs.

Nuvarande utbildningssystem är en kombination av grundutbildning och återkommande repetitionsutbildning. Utbildningstiderna under såväl grund- som repetitionsutbildning är differentierade och principiellt anpas- sade till behovet av utbildning för enskilda och förband. Detta system med

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 26

7.5 månader som kortaste tid för grundutbildning och ett modifierat VU 60—system för repetitionsutbildning anser kommittén i allt väsentligt vara lämpligt och föreslår att det alltjämt bör tillämpas. De angivna tiderna för grundutbildning förutsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av öv- ningstid per vecka alltjämt tillämpas.

Planeringen innebär att antalet värnpliktiga som ges 15 månaders utbild- ning ökas från ca 1500 till 2000 per år. Överbefälhavaren anmäler därut- över att grundutbildningstiderna i nuvarande utbildningssystem är så korta att allvarliga brister föreligger i förhållande till de reducerade utbildnings- mål som fastställdes år 1972. Utvecklingen av utbildningsmetoder och utbildningshjälpmedel fortsätter inom hela försvarsmakten och bör kunna leda till att vissa brister täcks.

Planeringen innebär vidare att fullständig repetitionsutbildning genom- förs så att krigsförbanden och personalens förmåga att lösa sina huvudupp- gifter upprätthålls. Utbildningen förbättras kvalitativt genom att ett utökat antal större övningar genomförs årligen. Försvarskommittén anser att den redovisade planeringen för grund-, repetitions- och befälsutbildningen sammanlagt ger en godtagbar utbildningsnivå hos våra krigsförband. Dock anser kommittén att en prövning bör ske av möjligheterna till och konse- kvenserna av en anpassning av veckoutbildningstiden till den i arbetslivet i övrigt gängse. Därvid måste dock ett högre uttag tillämpas i samband med övningar utan att detta får påverka den normala utbildningstiden.

[ ett särskilt yttrande tar folkpartiets ledamöter upp frågan om att årligen direktrekrytera 3 500 — 4000 yngre män till civilförsvaret för att därigenom bidra till en föryngring av organisationens personal. De direktrekryterade bör tas ut i samband med värnpliktsinskrivningen med hjälp av befattnings- beskrivningar som jämförs med individernas förutsättningar.

Värnpliktiga i lmndrä(..-kningstjänst

Försvarskommittén är enig om att det faktiska minimibehovet av värn- pliktiga i handräckningstjänst bör prövas noga.

Överbefälhavarens planering innebär att det årliga behovet av handräck— ningsvärnpliktiga kommer att minska från nuvarande 4700 till 3 500. Dessa kommer att krigsplaceras dels i de bevakningsenheter som skall svara för de bevakningsuppgifter som har förts över från civilförsvaret. dels i under- hållsförband och depåer. Försvarskommittén anser att överbefälhavarens planering och inriktning är lämplig och föreslår att den läggs till grund för den fortsatta verksamheten. Kommittén understryker att här aktuella värnpliktiga skall ges en sådan utbildning vid sidan av sina arbetsuppgifter i fredsorganisationen att de kan utnyttjas i krigsorganisationen. Kommit- tén delar överbefälhavarens uppfattning att begreppet handräckningsvärn- pliktig bör utgå.

Folkpartiets ledamöter framhåller i ett särskilt yttrande att det kan tänkas att civilförsvaret för vissa uppgifter kan utnyttja yngre män som av

• Sida 87
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 27

olika skäl inte anses lämpliga för någon av försvarsmaktens krigsbefatt- ningar och som därför i dag antingen frikallas eller placeras som handräck— ningsvärnpliktiga.

Inskrivn[ligasystemet

Försvarskommittén anser att vårt system för inskrivning av värnpliktiga fungerar väl. Det är emellertid nödvändigt att kontinuerligt se över syste- met med hänsyn till nya forskningsrön. erfarenheter från verksamheten och de förändrade krav som utvecklingen av krigsorganisationen medför.

Tillsammans med berörda myndigheter har överbefälhavaren sett över inskrivningssystemet i syfte att bl.a minska avgångarna under grundutbild— ningen. Undersökningen visar dels att de totala avgångarna skulle kunna minskas något, dels att andelen avgångar ökar ju senare den värnpliktige inkallas till grundutbildning. Genom att förbättra det medicinska underla- get, genom att pröva de värnpliktiga mera ingående vid inskrivningen och genom att i vissa fall genomföra förnyad prövning av dem som rycker in tre år eller senare efter inskrivningen skulle avgångarna kunna minskas. Detta kräver ökade resurser vid värnpliktsverket. I detta sammanhang pekar kommittén på det angelägna i att utvecklingen av ledarskap och utbild- ningsmetoder fullföljs.

Värnplikrsförmåner

Försvarskommittén har tagit del av resultatet av den undersökning som överbefälhavaren efter riksdagens beslut våren 1978 har genomfört om de värnpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas ekonomiska situation under grundutbildningen.

De icke socialistiska ledamöterna anser att det är angeläget att systemet för värnpliktsförmåner snarast ses över för att klarlägga förmånernas för— delning. det administrativa systemet och vilka frågor som omedelbart måste lösas. ]" avvaktan på resultatet av den utredning i frågan som rege— ringen har tillkallat anser dessa ledamöter att förslag till förbättringar på de punkter där missförhållandena är uppenbara bör föreläggas riksdagen i anslutning till 1982 års försvarsbeslut. En slutligjustering av den allmänna förmånsnivån bör grundas på beslut om ett nytt system.

Även de socialdemokratiska ledamöterna förordar förbättringar av värn- pliktsförmånerna. De anser att en ram bör läggas fast för den nyligen tillsatta utredningen om dessa. För den kommande femårsperioden bör härvid målet vara att nå upp till en förbättring av förmånerna som motsva— rar en dagersättning om 30 kr. Denna förbättring kan dock läggas ut även på andra förmåner, t. ex. utryckningsbidrag och bostadsförmåner. 1 avvak- tan på utredningens förslag anser de socialdemokratiska ledamöterna i likhet med övriga ledamöter att regeringen bör lägga fram förslag till förbättringar av förmånerna i samband med försvarsbeslutet.

Frågan om finansiering av värnpliktsförmåner har kommittén behandlat i anslutning till förslaget om nytt priskompensationssystem.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 28

Infor/nationmystem och data/(raj?

Kommittén är enig om att åtgärder bör vidtas för att förbättra ledning. styrning och uppföljning av ADB-verksamheten inom försvarsmakten. Samordningsarbetet i olika projekt måste bedrivas utan onödig tidsför- dröjning. Genom prioriteringar mellan olika projekt och kortare projekt- tider skall en bättre totalekonomi inom ADB-utvecklingen uppnås. Resur- serna för systemutveckling bör koncentreras ytterligare i syfte att åstad— komma ett effektivare utnyttjande av tillgängliga personal- och kapitaltill- gångar. Informations- och datakraftplaner måste i olika avseenden kom- pletteras och vidareutvecklas.

Materielanskafhring och marerielunderhåll

Försvarskommittén anför bl. a. att den industriella kapaciteten att inom landet utveckla. tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens ut- formning och utnyttjande.

Tillgången till en svensk kvalificerad försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och system med särskild hänsyn till vårt värnpliktssys- tem. våra speciella försvarsbetingelser. vårt klimat och vår försvarsstra- tegi. En minskande materielanskaffning till försvarsmakten skapar emel- lertid svårigheter att vidmakthålla de industriella resurserna. Det är därför viktigt att ta ställning till vilka verksamheter som är mest angelägna att behålla. Under alla förhållanden måste inom landet finnas kompetens att utvärdera utländska system, utforma egen taktik. utbilda personal och sköta underhållet i krig.

Försvarskommitténs förslag i dessa avseenden redovisas närmare i av- snittet l.6 Försvarsindustrin (s. 120) och 1.7 Underhåll av försvarets materiel (s. l29).

Frivilliga först'arsorganisationer

Kommittén ser de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet som ett nödvändigt komplement till plikttjänstgöringen. Frivilliga åtaganden är av avgörande betydelse. inte minst med avseende på insatsberedskapen.

Frivilligorganisationernas verksamhet är en så viktig del av vårt total- försvar att den bör erhålla stöd från alla berörda myndigheter. Så bör exempelvis medverkan i frivilligorganisationernas utbildning inte uppfattas som en uppgift enbart för det militära försvaret och arbetsmarknadsverket. Det bör vidare övervägas att utnyttja frivillig personal för flera uppgifter inom de civila delarna av totalförsvaret.

Förmånssystemct för frivilligtjänstgöring bör ses över i avsikt att skapa balans mellan olika kategorier av frivilliga. Det bör även skapas bättre förutsättningar för kvinnor att delta i frivillig utbildning samt att avtals- binda sig för tjänstgöring i krig. Likaledes bör möjligheterna för anställda att få ledigt för att genomgå frivillig utbildning utan att förlora arbetsin- komst förbättras.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 29

Planeringsram och priskompensation

Försvarskommittén konstaterar att regeringen i anvisningarna för pro- gramplaneringen för perioden 1982/83—1986/87 föreskrev att försvars- kommitténs betänkande (SOU 1979: 42) Säkerhetspolitiken och totalför- svaret skulle ligga till grund för planeringen.

Överbefälhavaren har genomfört programplaneringen på en ekonomisk nivå som benämns programplanenivån. Därutöver har utvecklingen och konsekvenserna belysts om planeringsramarna minskas resp. ökas med 400 milj. kr. per budgetår.

Utgångspunkten för programplanenivån har varit den i regeringens an- visningar angivna planeringsramen för perioden om 85 600 milj. kr. i prislä- get februari 1981. Kostnader för försvarsdepartementet m.m. har lagts utanför ramen. Efter justering till löneläget i februari 1981 omfattar pro- gramplanealtemativet 84 900 milj .. kr.

Överbefälhavaren föreslår att försvarsmakten ges en utveckling enligt den högre nivån i regeringens anvisningar. vilket innebär en planeringsram om 87100 milj. kr.

Enligt överbefälhavaren är realismen i planeringen helt avhängig av att förutsatta rationaliseringar och ambitionssänkningar inom fredsorganisa- tionen fullföljs samt av att ett i förhållande till den ekonomiska ramen och avdelade reserver realistiskt priskompensationssystem införs.

Sedan lång tid fattas fleråriga försvarsbeslut som bl.a. innebär att ett system med femåriga planeringsramar och ett automatiskt verkande pris- kompensationssystem tillämpas för det militära försvaret och civilförsva- ret. Nuvarande priskompensationssystem. som har tillämpats sedan bud- getåret 1969/70 innbär att kompensation för pris- och lönestegringar utgår i enlighet med nettoprisindex (NPI).

I den mån försvarets faktiska pris- och löneutveckling skiljer sig från NPI måste den planerade verksamheten anpassas till detta förhållande. om skillnaden inte har kunnat förutses i planeringen och reserver avdelats. Det faktum att stora pris- och lönereserver som regel har ansetts behöva avdelas kan ses som ett uttryck för den osäkerhet i planeringen som följer med det gällande priskompensationssystemet. Mellan NPI och försvarets pris— och löneutveckling kan dels föreligga långsiktiga skillnader av trend- mässig karaktär. dels skillnader på kort sikt. vilka ger en dålig tidsmässig samvariation mellan försvarets behov av betalningsmedel och tilldelad priskompensation. Dessa förhållanden har skapat betydande planerings- problem för försvarets myndigheter som vid upprepade tillfällen har fram- hållit behovet av att förändra det gällande priskompensationssystemet.

Försvarskommittén har ingående studerat frågan om priskompensa- tionssystem och därvid låtit genomföra två särskilda expertutredningar i ärendet. (Ds Fö 1981: 4) Priskompensation och planeringsosäkerhet i för- svaret samt (Ds Fö 1981: 12) Priskompensation för det militära försvaret och civilförsvaret. Detta arbete har resulterat i ett förslag från kommittén

• Sida 90
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 30

om att priskompensationen av försvarets planerings- och utgiftsramar fr.o.m. budgetåret l982/83 skall baseras på en ny index som är en sam- manvägning av två olika indextal. Det ena indextalet bör återspegla ut- vecklingen av lönekostnaden per arbetad timme för anställd personal. Det bör grundas på statens arbetsgivarverks beräkning av lönenivåns föränd- ring för anställda inom statlig verksamhet och justeras med hänsyn till eventuella förändringar i lönekostnadspålägg och arbetstidens längd. Det bör vägas in med en andel som svarar mot lönekostnadernas andel av den totala planeringsramen i programplanerna för det militära försvaret och civilförsvaret. För det militära försvaret är andelen ca 35 %.

Det andra indextalet bör grundas på NPl. Det bör vägas in med åter- stående andel av planeringsramen.

Kostnadsminskningarna genom rationaliseringar och organisationsför- ändringar i myndigheternas planering är av stor omfattning och svarar mot rimliga krav på produktivitetsutveckling under femårsperioden. Därför bör ingen reduktionsfaktor föras in i den nya indexen.

Kommittén föreslår vidare att försvaret skall tilldelas särskilda medel för sådana förmånsökningar för värnpliktiga i grundutbildning som är föremål för särskilda statsmaktsbeslut och som bedöms bli relativt sett större än vad förändringen av försvarsprisindex blir. Sådana ökningar bör i budget- arbetet behandlas parallellt med finansieringen av kostnaderna härför och således föranleda en jämkning av ramen, när ställning tas till förmånsök- ningarna. Någon särbehandling i priskompensationssystemet behövs där- för inte.

Med hänsyn till att det föreslagna priskompensationssystemet ger en bättre följsamhet gentemot lönekostnadsutvecklingen än vad NPI ger. anser försvarskommittén att ett underutnyttjande om högst 2 % mot nuva- rande 4 % av utgiftsramen bör få föras över från ett budgetår till nästa. Denna regel bör gälla även för budgetåret 1981/82.

Den ordning som innebär att ett överskridande under ett budgetår räk- nas av under nästa budgetår anser kommittén bör tillämpas även i fortsätt- ningen.

Försvarskommittén är inte enig om den planeringsram som bör läggas fast för perioden 1982/83—1986/87. I förhållande till överbefälhavarens programplan innebär förslagen följande (prisläge februari l98l : milj. kr.)

Överbefälhavarens planering ('s) (e + fp) (m) Högre nivån 87 100 Programplanenivån 84 900 84 900 83 [75 82 750 Lägre nivån 82 700

De olika planeringsramarna innefattar inte kostnaderna för försvarsde- partementet. Orsaken härtill är att kommittén finner det naturligt att före-

• Sida 91
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 31

slå dimensionering och avvägning av totalförsvaret utan att därmed ta ställning till verksamheten i regeringskansliet.

[ sina bedömningar om erforderliga resurser har kommittén utgått från att tillämpning av det prisregleringssystem som kommittén föreslår inte ger anledning till att avsätta några reserver för skillnaden mellan löneutveck- ling och kompensation. Den angivna ramen utgår likaså från att reserver för skillnaden mellan prisutveckling och kompensation enligt nettoprisin- dex i överbefälhavarens planering är tillräcklig.

1.3.3 F öredraganden

Inledning

Jag behandlar i det följande den grundläggande inriktningen av det militära försvaret, krigsorganisationens utveckling samt vissa frågor röran- de beredskap och värnpliktsutbildning. Jag tar slutligen upp frågan om ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioden 1982/83— 1986/87.

Grundläggande inriktning för det militära försvaret

1978 års försvarskommitté har behandlat den grundläggande inriktning- en av det militära försvaret i sina betänkanden (SOU 1979: 42) Vår säker- hetspolitik. (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret samt (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987. Idet följande redovisarjag mina ställningstaganden till den grundläggande inriktningen av det militära för- svaret. De ansluter i huvudsak till försvarskommitténs rekommendationer.

Jag bedömer att Sverige i sig självt inte utgör något primärt strategiskt mål men att svenskt territorium kan beröras av militära operationer som syftar till kontroll över viktiga strategiska områden i vår närhet. Den styrka som en angripare kan avdela i ett angrepp mot oss begränsas genom att huvuddelen av resurserna måste avdelas mot huvudmotståndaren. För kortare tid kan dock avsevärda flygstridskrafter avdelas mot oss. Detta gäller i viss mån även för sjöstridskrafter samt sjö- och flygtransportmedel.

För att vårt försvar skall verka krigsavhållande måste det vara uppbyggt så att en operation mot oss kan väntas medföra stora uppoffringar i förluster och tid och att angriparen även om han när vissa mål måste avdela avsevärda resurser för ockupation och försvar av taget område.

Vårt militära försvar skall snabbt kunna skapa en tillräcklig styrka och uthållighet för att avhålla de krigförande parterna från att utnyttja svenskt territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition.

För att vår neutralitet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde måste vårt militära försvar ha en sådan styrka och sammansättning att ingen finner det förenligt med sina intressen att utnyttja svenskt territori- um. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrätten är skyl- diga att medge.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 32

Respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vårt militära försvar har förmåga att upptäcka oeh möta kränkningar.

Mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och läget i det nordis- ka området kommer luftförsvaret att få ökad betydelse. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Tillkomsten av kryssningsrobotar ställer i detta sammanhang utökade krav, främst på luftbevakningen. För att vår säkerhetspolitik skall vara trovärdig måste vi kunna göra troligt för om- världen att vi har förmåga att upptäcka och bekämpa flygplan och kryss- ningsrobotar. Även förmågan att upptäcka och avvisa kränkningar av sjöterritoriet måste upprätthållas.

Det faktum att angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar kraven på att det militära försvaret kan mobiliseras snabbt och i huvudsak är stridsdugligt direkt efter mobilisering. För att vi skall ha möjlighet att mobilisera vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt min mening prioriteras. Mobiliseringssäkerheten måste hållas på en hög nivå genom bl. a. utspridning av mobiliseringsförråd. lämplig fördel- ning av mobiliseringsansvar. övningar samt genom till läget anpassad mobiliseringsberedskap. I fred organiserade stridskrafter. snabbt mobili- serade förband och hemvärn skall med stöd av förberedda fältarbeten kunna försvåra angriparens styrketillväxt. åsamka honom förluster och skydda vår mobilisering. Det krävs härvid ökad förmåga till stridsinsatser med fredsorganisationens resurser. Det är enligt min mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa att vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägets krav. Avvägningen mellan satsning på åtgärder som ger effekt först på lång sikt och åtgärder som kan ge effekt i närtid måste vara flexibel. så att en anpassning kan göras allt efter lägets krav.

Det militära försvaret skall kunna ställa resurser till förfogande inom ramen för Förenta Nationernas fredsbevarande verksamhet.

Ett förberett försvar skall finnas i områden som bedöms vara särskilt betydelsefulla för oss såsom hamnar. flygfält och särskilt utsatta landstig- nings-. luftlandsättnings- och gränsområden. Angriparens ökade möjlighe- ter att snabbt och med kort förvarning välja tid, plats och metod för olika åtgärder mot oss medför att vår rörlighet får ökad betydelse. Väsentliga delar av försvarsmaktens stridskrafter måste därför vara rörliga för att kunna kraftsamlas och snabbt komma till verkan i aktuella riktningar. Kraftsamling skall kunna ske utan att avgörande svagheter uppstår i andra för vårt försvar väsentliga områden.

Av detta följer att krigsorganisationen bör innehålla dels förband med en kvalitet som svarar mot kraven på ett förberett områdes- och punkt- försvar. dels förband för rörliga operationer. De'n materiella och personella

• Sida 93
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 33

kvaliteten kan tillåtas variera. varvid det enligt min mening är nödvändigt att prioritera de rörliga förband som i samverkan skall insättas till anfall för att bekämpa, hejda och slå en angripares moderna enheter.

Vårt lands storlek och militärgeografiska läge kräver att vi kan organise- ra ett stort antal förband för försvar av hela landet. Landets begränsade befolkningstillgångar måste därför utnyttjas i sin helhet i olika former inom totalförsvaret. varvid det militära försvaret grundas på allmän värnplikt. Den är en nödvändig grund för att tillgodose försvarsmaktens behov av personal och möjliggör en värdefull växelverkan mellan civil och militär verksamhet. För försvarets trovärdighet utåt och därmed för dess fredsbe- varande förmåga har den allmänna värnplikten en avgörande betydelse.

Den allmänna värnplikten måste också vara trovärdig inåt. De värnplik- tiga och den fast anställda personalen liksom befolkningen i sin helhet måste vara övertygade om att våra krigsförband har en sådan utbildning och utrustning att de kan lösa sina uppgifter i krig. Det är därvid viktigt att det råder balans mellan organisationens storlek och dess personella och materiella kvalitet. Jag återkommer i det följande till tillämpningen av den allmänna värnplikten.

De geografiska betingelserna "och den militärtekniska utvecklingen kan rätt utnyttjade erbjuda stora fördelar för oss. Militärgeografin i och kring vårt land innebär begränsningar för en angripare både vad avser insats och utnyttjande av förband. Även mot en stark angripare finns därigenom förutsättningar och möjligheter att genomföra ett meningsfullt försvar.

Åtgärder bör vidtas beträffande taktik. organisation. materiel och utrust- ning samt utbildning så att individens överlevnad främjas när kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel används. Åtgärder bör vidare vidtas vid de viktigaste förbanden till skydd mot verkningarna av s.k. elektromagnetisk puls (EMP) från kärnvapenexplosioner på hög höjd samt för att öka möjligheterna till fortsatt försvar vid insatser av kärnvapen och kemiska stridsmedel samt punktinsatser av biologiska stridsmedel. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i dessa frågor vid min anmälan till denna proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling. m. m.

Om vi blir indragna i en konflikt och militärt angripna kommer angri— paren att stödja anfallet med avsevärda flygstridskrafter. Vi tvingas därvid att inledningsvis koncentrera våra militära åtgärder på luftförsvar och skydd. på att störa angriparens övriga anfallsförberedelser. på att vidmakt- hålla stridsvärdet hos våra stridskrafter samt på att samla dessa'till aktuella operationsområden och att förbereda den fortsatta striden. Syftet med dessa åtgärder är att tvinga motståndaren till en inledande bekämpning under så lång tid att vi hinner genomföra förberedelser för fortsatt strid.

Luftförsvarsförbanden i form av jaktflyg och luftvärn måste i kombina- tion med passiva skyddsåtgärder möjliggöra den operativa och taktiska rörlighet och det skydd som är en förutsättning för den fortsatta striden.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 34

Vid en kustinvasion skall angriparen kunna mötas och åsamkas känn- bara förluster redan under transporterna över sjön och genom luften. Vi skall koncentrerat kunna sätta in stridskrafter i landstigningsområdet för att hindra angriparen att få fast fot på svensk mark. Den samlade försvars- insatsen skall syfta till att bryta angriparens anfallskraft.

Vid en invasion över landgränsen skall angriparen mötas tidigt. Vi skall koncentrerat kunna sätta in stridskrafter för att bryta angriparens anfalls- kraft. Den samlade försvarsinsatsen skall syfta till att hindra angriparen att tränga fram genom vårt land eller att nå mål djupt inne i landet. Alla möjligheter att slå en angripare skall tillvaratas.

Om en angripare lyckas komma in i landet skall det fortsatta försvaret inriktas på att göra hans operationer så tidsödande och förlustbringande som möjligt. Angriparens möjligheter att förstärka och underhålla sina stridskrafter skall kunna försvåras och hans operationsfrihet begränsas.

Den militärtekniska utvecklingen medför kvalitetsökningar i flera för oss - viktiga avseenden. Dessa ger en angripare ökad handlingsfrihet när det gäller att välja tid. metod och plats för ett angrepp mot oss. Detta ökar enligt min mening kraven på att vi kan använda våra stridskrafter på många alternativa sätt. Det är härvid viktigt att vårt försvar inte har luckor som en angripare lätt kan utnyttja. Vårt militära försvar måste avvägas mot denna bakgrund och innehålla ett stort antal förband som i samverkan kan ge hög effekt i invasionsförsvaret.

Risken för att motståndaren skall upptäcka våra förband och vår verk- samhet kan minskas genom passiva åtgärder i form av lämpligt val av grupperingsplats, maskering. vilseledande åtgärder och utspridning. Vi- dare kan vapenverkan minskas genom spridning, rörlighet och skydd. För viktiga funktioner som inte kan göras rörliga måste skyddet ägnas särskild uppmärksamhet.

Den militärtekniska utvecklingen innebär också fördelar för oss som vi måste utnyttja. Utvecklingen inom spanings- och ledningsområdet kan tillvaratas för en bättre samordning och effektivitet inom underrättelseom- rådet och vid ledning av våra egna stridskrafter.

Utvecklingen av precisionsstyrda vapen bör tillvaratas. Förändringar i vapensystem till följd av den tekniska utvecklingen kan ske mycket snabbt. Kampen mellan medel och motmedel leder till att successivt högre anspråk ställs på vapenprestanda av olika slag. För vissa vapensystem ställs även höga absoluta kvalitetskrav. Vi måste anpassa oss till detta. Våra vapen bör dessutom vara konstruerade så att vi med begränsade åtgärder kan förbättra deras funktion, t.ex. genom byte av målsökare i robotar. Likaså bör vapenbärare ha förmåga att bära efter hand förbättrade vapen. t. ex. med längre räckvidd och effektivare stridsmedel. Vi kan inte avsätta resurser i samma utsträckning som maktblocken och därmed inte genom nyanskaffning av materiel följa med på alla områden. Vi måste, när det befinns lämpligt. modernisera befintlig utrustning och därmed genom

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 35

en begränsad ekonomisk insats anpassa våra stridskrafter till de förändra- de förhållanden som den militärtekniska utvecklingen medför.

En angripares förmåga att utnyttja sin eldkraft och leda sina förband är starkt beroende av ett väl fungerande sambandssystem. Genom telestör- ning av dessa kan denna förmåga reduceras i betydande grad. Likaså är det väsentligt att våra förband kan verka i kraftigt telestörd miljö. Telekrigfö- ringen måste därför ägnas särskild uppmärksamhet.

Kompetent försvarsforskning och materielförvaltning samt en kvalifi- cerad inhemsk försvarsindustri är väsentliga förutsättningar för att vi skall kunna utnyttja och anpassa oss till den militärtekniska utvecklingen. Jag återkommer till försvarsindustrin i det följande.

Krigsorganisationens utveckling

Jag kommenterar först osäkerheten i överbefälhavarens perspektiv- och programplaner.

Erfarenheterna under föregående och innevarande försvarsbeslutspe- riod har visat att de planer som har legat till grund för försvarsbesluten har varit behäftade med betydande osäkerheteri fråga om förhållandet mellan verksamhet och resurser. Osäkerheterna har dels rört de bedömda kostna- derna i fast pris för inplanerad verksamhet. dels prisutvecklingen och priskompensationen samt de därmed sammanhängande reserverna i pla- nerna.

Överbefälhavaren har under en följd av år påtalat den osäkerhet i plane- ringen som rör prisutvecklingen och priskompensationen. Jag redovisar i det följande på grundval av försvarskommitténs rekommendation ett för- slag till nytt priskompensationssystem som enligt min mening till större delen eliminerar detta slag av osäkerhet.

Den osäkerhet som ligger i de bedömda kostnaderna i fast pris för inplanerad verksamhet berörs inte av valet av priskompensationssystem. Denna osäkerhets betydelse för förhållandet mellan krigsorganisationens utveckling och planeringsramen har inte särskilt behandlats av försvars- kommittén. Enligt min mening bör den beaktas så till vida att statsmakter- nas ställningstaganden nu till krigsorganisationens långsiktiga utveckling inte till alla delar bör vara lika precisa som kommitténs ställningstaganden. Frågan om osäkerheten i planeringen inför nästa försvarsbeslut bör upp- märksammas tidigt i förberedelserna för detta. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga. -

Överbefälhavaren har i sin programplan redovisat försvarsmaktsutveck- lingar på tre olika planeringsnivåer som han benämner ”+400-nivån". programplanenivån och "— 400-nivån”. Överbefälhavaren förordar en ut- veckling enligt " + 400-nivån”. Försvarskommitténs överväganden beträf- fande det militära försvarets fortsatta utveckling ansluter i huvudsak till de planeringsinriktningar som redovisas i överbefälhavarens programplan.

Jag redovisar i det följande mina förslag ifråga om krigsorganisationens

• Sida 96
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 36

långsiktiga utveckling. Förslagen utgår från överbefälhavarens program- plan och de rekommendationer som har gjorts av regeringspartiernas före- trädare i försvarskommittén. Det är enligt min mening varken möjligt eller nödvändigt att nu binda sig i detalj i fråga om den långsiktiga utvecklingen.

Beträffande arméstridskrafternas krigsorganisation vill jag anföra föl- jande. Jag delar försvarskommitténs bedömning att anfallsförmågan och pansarvärnsfunktionen bör prioriteras. Fältförbanden bör ges förmåga till rörlig strid över stora ytor. De kvalificerade fältförbanden, varav huvudde- len utgörs av de moderna infanteribrigaderna. bör prioriteras före övriga markstridsförband. Härvid är det väsentligt att modernisera och om möj- ligt öka andelen förband som är särskilt utbildade och utrustade för strid i norra Sverige samt att öka andelen mekaniserade förband.

Överbefälhavaren har inriktat sin planering så att de moderna brigaderna ges en god kvalitet i fråga om materiel och personal. De nuvarande fyra norrlandsbrigaderna moderniseras och därutöver omorganiseras. utom i "— 400-nivån". en infanteribrigad till norrlandsbrigad. Inom ramen för den befintliga organisationen och materielen organiseras en mekaniserad bri- gad och ett antal mekaniserade bataljoner.

Jag bedömer att den inriktning som regeringspartiernas företrädare i försvarskommittén har angett för de kvalificerade fältförbanden är lämplig. Antalet norrlandsbrigader bör alltså öka från fyra till fem genom att en av de moderna infanteribrigaderna ombildas till norrlandsbrigad. En mekani- serad brigad bör tillkomma inom ramen för den materiel och personal som nu finns. Jag anser att försvarskommitténs prioritering av de kvalificerade fältförbanden är riktig. Det är därför viktigt att antalet moderna infanteri- brigader kan hållas uppe.

De fältförband som inte kan tilldelas den modernaste materielen och för vilka mycket begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör t. v. stå kvar i organisationen och därvid liksom nu utnyttjas främst för i förväg väl planlagda och förberedda försvars- och fördröjningsuppgifter. Om inte betydande belopp för modernisering av dem avsätts i början på 1990-talet eller förbanden då får överta en tillräcklig mängd materiel från den mer kvalificerade delen av krigsorganisationen, kan förbanden behöva utgå ur organisationen. Beslut om detta behöver enligt min mening inte fattas nu.

Jag bedömer i likhet med försvarskommittén att det är väsentligt för försvaret av vårt territorium att vi disponerar ett stort antal förband så att strid kan tas upp i varje del av landet mot angrepp från varje håll. Lokal- försvarsförbanden avses härvid främst för försvarsuppgifter vid gränser. hamnar. flygfält och kuststräckor som är av väsentlig betydelse för vårt försvar. Överbefälhavarens planering innebär att antalet lokalförsvarsför- band minskar något. Minskningen har enligt min bedömning en godtagbar omfattning.

Jag övergår därefter till att behandla vissa funktioner som är viktiga för arméstridskrafterna.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 37

Angriparens tillgång på stridsfordon av olika slag och med allt bättre skydd ökar. Mot denna bakgrund anser försvarskommittén att det är av avgörande betydelse för vår förmåga att bekämpa angriparens förband att effektiva pansarvärnsvapen finns. på stor bredd och i stort antal i vår krigsorganisation. Överbefälhavarens planering innebär att ett antal för- band mekaniseras under l980-talet inom ramen för befintlig organisation och materiel. Beväpnade helikoptrar meckförmåga till pansarbekämpning på stora avstånd anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya stridsvagns- minor införs tidigt i krigsorganisationen. Norrlandsbiigader och pansarbri- gader utrustas med tunga pansarvärnsrobotar i början av 1980-talet. Am- munition med verkan mot stridsvagnar planeras för granatkastar- och artilleriförbanden. Alla brigader samt vissa bataljoner och lokalförsvars- förband tillförs i slutet av 1980-talet ett varierande antal lätta pansarvärns- robotar. Lätta stridsfordon anskaffas under 1990-talet för att öka förban- dens eldkraft. rörlighet och skydd.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att förmågan att bekämpa angriparens pansrade fordon är grundläggande för våra möjligheter att genomföra markstriden. Pansarbekämpning utgör ett av stridens viktigaste element och markstridsförbanden måste ha en sådan förmåga. För rörlig strid, främst anfall. är det vidare nödvändigt att delar av pansarvärnssyste- met har god rörlighet under pansarskydd. Det är därför väsentligt att pansarvärnssystemet förstärks, bl. a. genom anskaffning av pansarvärns- robotar i stort antal och genom renovering och modifiering av befintliga stridsfordon. Planeringen bör inriktas mot att lätta stridsfordon tillförs krigsorganisationen på lång sikt. Utvecklingen av precisionsstyrda vapen bör tas till vara för pansarvärnsuppgifter.

Överbefälhavarens planering innebär att arméflyget på lång sikt utökas till två eller tre bataljoner. Dessa avses för såväl pansarvärns- som trans- portuppgifter. Härvid beaktas behovet av sjuktransporter. Jag anser lik- som försvarskommittén att en utökning av arméflyget är angelägen. En andra arme'flygbataljon bör sättas upp under 1980-talet. Jag återkommer i det följande till frågan om en ökad samordning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten.

Luftvärnets krigsorganisation tillförs ett stort antal förband med den inom landet uvecklade och tillverkade lätta luftvärnsroboten 70. Därmed ersätts äldre materiel i ett antal av de nuvarande brigaderna och i ett antal fördelningsluftvärnsbataljoner.

Angriparens flygstridskrafter får ökad förmåga till verkningsfulla insat- ser även i mörker och dåligt väder. Jag bedömer liksom försvarskommittén att det därför är önskvärt att i framtiden disponera luftvärnssystem med allväderskapacitet samt ökad räckvidd och höjdtäckning. Överbefälha- varen planerar att under år 1982 lämna erforderligt beslutsunderlag beträf- fande luftvärnsfunktionens utveckling.

Jag vill även understryka hemvärnets betydelse för vår beredskap och

• Sida 98
•  Original

Prop. 1981/821102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 38

våra möjligheter att genomföra en mobilisering. Jag ser med tillfredsställel- se att rekryteringen till hemvärnet f. n. ökar.

För övervattenstridsförbanden är antalet förband av avgörande betydel- se, samtidigt som de enskilda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvali- tet att de kan möta en angripare med utsikt till framgång. Ytattaekförban- den är de rörligaste och slagkraftigaste av övervattenstridsförbanden.

Överbefälhavarens planering innebär att ytattackförbanden moderni- seras under programplaneperioden bl. a. genom att de tolv fartygen av typ Spica Tl31 bestyckas med svensktillverkade sjömålsrobotar med lång räckvidd. Ersättning av de sex äldre fartygen av typ Spica T 121 har påbörjats genom att två robotbåtar har beställts och kommer att levereras under programplaneperioden. Ytterligare fyra robotbåtar avses beställas i slutet av planeringsperioden. Jag bedömer liksom försvarskommittén att planeringen är lämplig.

Sjömineringar ingår som en viktig del av försvaret och det är därför angeläget att vi redan i fred har god tillgång på moderna sjöminor och att utläggning kan påbörjas med kort varsel. Av planeringen framgår att de nytillförda övervattenstridsförbanden ges god förmåga att ta ombord och ' fälla minor. Ubåtarna ges också ökad förmåga att medföra och fälla minor.

Jag bedömer att planerade åtgärder är lämpliga. Den ökande risken för överraskande anfall ställer krav på snabb utläggning av våra sjömineringar. Minering från transportflygplan och helikoptrar kan vara viktiga tillskott till vår förmåga att lägga ut mineringar.

Överbefälhavaren har vid sin planering prioriterat förmågan att säkra Sjöstridskrafternas operationsfrihet. Planeringen innebär att äldre minsve- pare utgår ur organisationen. varvid antalet minröjningsflottiljer reduceras under 1980—talet.

Enligt försvarskommitténs mening bör en viss fortsatt modernisering av minröjningsförbanden ske, bl.a. genom att minröjningsfartyg av typ M80 och på längre sikt nya minsvepare tillförs. Två minröjningsfartyg av tpr 80 levereras under programplaneperioden. Minröjningssystcmets särskilda förmåga att medverka i övervakningen av sjöterritoriet samt i skyddet av kustsjöfarten bör beaktas. Jag delar försvarskommitténs uppfattning om den framtida utvecklingen av minröjningsförbandens organisation. Detta innebär bl. a. anskaffning av ytterligare minröjningsfartyg. '

Överbefälhavarens planering innebär att huvudsystemet för ubåtsjakt även i fortsättningen skall utgöras av marinens tunga helikoptrar. Den kvalificerade fartygsburna ubåtsjakten utgår under planeringsperioden. Patrullbåtsförbanden ges viss förmåga att upptäcka ubåtar. Försök genom- förs under programplaneperioden med att ge de två först levererade nya robotbåtarna tilläggsutrustning för ubåtsjakt.

Överbefälhavaren har i särskild ordning utrett och redovisat för rege- ringen möjligheterna att förstärka resurserna för övervakning av och ingri- pande mot ubåtar utöver vad som har föreslagits i programplanen. De

• Sida 99
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 39

föreslagna åtgärderna kostar ca 200 milj.kr. under perioden 1982/83— 1986/87 och medför kostnader även för tiden därefter. Förslagen omfattar organisatoriska åtgärder samt åtgärder inom materielområdet. Vissa av de organisatoriska åtgärderna ..är av samordningskaraktär och berör även myndigheter utanför försvarsmakten.

Jag godtar överbefälhavarens planering och anser att hans särskilda förslag bör kunna ligga till grund för den fortsatta planeringen. Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag till planeringsanvisningar för perioden 1983/84 —' 1987/88.

Jag kommer under anslaget C 2. Marinförband: Materielanskaffning att förorda att ett beställningsbemyndigande om 160 milj. kr. begärs för åtgär- der inom ubåtsjaktområdet.

Ubåtsförbanden är även i framtiden en väsentlig komponent för be- kämpning av en angripares invasionsstyrkor till sjöss. Den tekniska ut- vecklingen skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser. bl.a. genom att de kan ges förmåga att lägga ut större mineringar än i dag både i vår kustzon och mer framskjutet. Jag prioriterar ubåtsfunktionen och anser att antalet ubåtar bör hållas så högt som möjligt. Överbefälha- varens planering innebär att ubåtsförbanden efter förlängningar av de nuvarande ubåtarnas användningstid och anskaffning av ubåt A 17 kom- mer att omfatta tolv ti11 fjorton ubåtar. Planeringen av ubåtsförbandens krigsorganisation är enligt min mening lämplig. De beslut som statsmak- terna hittills har fattat innebär att krigsorganisationen inriktas mot tolv ubåtar. Slutlig ställning till antalet ubåtar av typ A 17 behöver inte tas nu.

De fasta kustartilleriförbanden svarar för ett i förväg utbyggt och förbe- rett försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga kustartilleriförbanden skall i hotade riktningar kunna förstärka och förtäta det fasta försvaret. De skall därutöver i samverkan med mark-. sjö- och flygstridskrafter kunna lösa försvarsuppgifter vid kust där fasta kustartil- leriförband saknas.

Mot bakgrund av att hotet mot de fasta förbanden ökar och att den militärtekniska utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare land- stiger bör enligt min mening rörligt kustartilleri prioriteras före fast kustar- tilleri. På vissa särskilt betydelsefulla platser krävs dock alltjämt ett i förväg utbyggt och förberett försvar.

Överbefälhavarens planering innebär att ombeväpningen och moderni- seringen av de tunga rörliga kustartilleribataljonerna med bl.a. en ny kustartilleripjäs fullföljs. Omorganisationen av dagens rörliga spärr- och kustjägarförband till amfibiebataljoner påbörjas under programplaneperio- den. Nuvarande lätta kustrobotar ersätts under andra femårsperioden. Jag bedömer att den redovisade planeringen i huvudsak är lämplig.

Basresurserna skall medge att marinens förband kan koncentreras till aktuella operationsområden. Det är nödvändigt att basförbanden vidareut- vecklas och att möjligheterna till ökad rörlighet samt samordning inom och

• Sida 100
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 40

mellan försvarsgrenarna tillvaratas. Överbefälhavarens planering innebär att den marina bas- och underhållsorganisationen reduceras och anpassas till marinstridskrafternas förändrade krigsorganisation. Krigsorganisa- tionen för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisationens rörlighet ökas. Denna inriktning är lämplig och innebär enligt min mening att basorganisationen effektiviseras och därigenom bör kunna reduceras i enlighet med överbefälhavarens förslag.

Överbefälhavarens planering för jaktförbanden innebär att det totala antalet jaktdivisioner kommer att vara tolv. Åtta till tio jaktdivisioner ombeväpnas med flygplan JA37 Jaktviggen. Övriga divisioner behåller flygplan J 35 Draken till mitten av 1990-talet. Jag har granskat planeringen mot bakgrund av mina ställningstaganden i det följande till anskaffning av ett nytt flygplan. Planeringens inriktning mot tolv jaktdivisioner i krigsor- ganisationen är lämplig. Antalet divisioner utrustade med Jaktviggen bör vara åtta.

De divisioner som är utrustade med medeltunga attackflygplan står på en hög operativ. taktisk och teknisk nivå" genom att de ombeväpnats med flygplan AJ 37 Attackviggen. Av planeringen framgår att antalet divisioner med medeltunga attackflygplan är oförändrat fem och en halv under pro- gramplaneperioden. En division med lätta attackflygplan går ur krigsor- ganisationen under perioden medan resterande fyra utgår under perioden 1987/88—1991/92. Överbefälhavaren planerar att öka de medeltunga at- tackflygplanens effekt genom anskaffning av nya vapen till attackförban- den. Jag anser liksom försvarskommittén att överbefälhavarens planering för attackförbanden är lämplig.

Överbefälhavarens planering för spaningsförbanden innebär att tre divi- sioner utrustade med flygplan S37 Spaningsviggcn behålls. Jag anser att planeringen är lämplig.

Jag anser det angeläget att våra flygstridskrafter genom ett väl fungeran- de bassystem kan skyddas och utnyttjas inom ramen för sin förmåga. Bassystemet bör vidareutvecklas och landets norra delar därvid inled- ningsvis prioriteras. Av överbefälhavarens planering framgår att utbyggna- den av flygbassystemet följer denna inriktning. Uthålligheten utökas ge- nom att rörligheten och förmågan till reparationer av bansystemen förbätt- ras inom baserna. Antalet flygbasbataljoner reduceras samtidigt som kvar- varande förband ges ökad rörlighet och uthållighet. Jag bedömer att över- befälhavarens planering är lämplig.

Stridslednings- och luftbevakningssystemet (stril) används inte enbart för luftförsvarets behov utan skall även ge underlag för alarmering av civilbefolkningen före ett flyganfall. Ökade insatser bör göras för att sam- ordna civilförsvarets och flygvapnets resurser för alarmering.

De s.k. kryssningsrobotarna kommer i vissa avseenden att ställa ökade krav på strilsystemet. Det är mycket angeläget att vi har förmåga att upptäcka kryssningsrobotar som tränger in på svenskt territorium. Det är

• Sida 101
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 41

därför viktigt att strilsystemet kompletteras med flygburna radarutrust- ningar.

Av planeringen framgår att utbyggnaden av strilsystemet fullföljs samt kompletteras med flygburna radarutrustningar. Vidare ges den optiska luftbevakningen ökade upptäcktsmöjligheter under mörkerförhållanden samt ökas sambandssäkerheten för att bl.a. säkerställa civilförsvarets behov. Av överbefälhavaren föreslagen inriktning bör ligga till grund för fortsatt verksamhet.

Respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vi har förmåga att upptäcka och möta kränkningar. Detta innebär bl.a. att våra omgivande havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation som omedelbart kan leda insatser med tillgängliga resurser. Jag bedömer att det finns svagheter i vår fredstida övervakning. Vår förmåga att upp- täcka och möta kränkningar bör därför förbättras. Det planerade nya radarsystemet för sjö- och luftövervakning bör därvid byggas ut med början i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens, tullverkets och sjöfartsver- kets resurser bör ytterligare samordnas i avsikt att effektivisera övervak- ning och rapportering. Jag räknar med att efter samråd med kommunika- tions- och handelsministrarna återkomma till regeringen i dessa samord- ningsfrågor.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att överbefälhavaren avser att före— slå en skärpning av våra bestämmelser för ingripande mot ubåtar enligt instruktion för krigsmakten vid hävdande av rikets oberoende under all- mänt fredstillstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (lKFN). Som jag tidigare har framhållit torde en sådan skärpning vara nödvändig. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga när överbefälhavarens slutliga förslag föreligger.

Beredskapsfrågor

Försvarskommittén har framhållit den ökande risken för överraskande angrepp och anser att förbättringar av beredskapen är angelägna.

Beredskapen bör enligt försvarskommittén även i fortsättningen bygga på en säker och snabb mobilisering. Försvaret måste därför innehålla ett betydande antal förband som utan omfattande förberedelser kan sättas in i strid för att säkra vår fortsatta mobilisering och koncentration av strids- krafterna. Med hänsyn till den ökade risken för ett överraskande angrepp bedömer försvarskommittén att säkerheten och snabbheten i mobilise- ringsberedskapen behöver förbättras.

Försvaret måste vidare byggas upp så att områden och funktioner som kan vara avgörande för försvarsstriden inte tidigt kan tas eller slås ut av en angripare. Detta måste särskilt beaktas för Norrland och Gotland, efter- som stridskrafter måste tillföras dessa områden från övriga delar av landet.

Försvarskommittén anser att flexibiliteten i beredskapssystemet bör

• Sida 102
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 42

förbättras. Det är därvid väsentligt att öka vår förmåga att innan beslut om mobilisering har fattats förstärka fredsorganisationens resurser. så att ett överraskande anfall kan mötas och vår mobilisering och koncentration skyddas.

Vidare är det enligt kommitténs mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende både i omvärlden och inom landet. Vi måste därför kunna visa att vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägets krav. För att vi skall ha möjlighet att höja beredskapen vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt kommitténs mening prioriteras.

Överbefälhavaren lämnar i programplanen förslag till förbättringar av beredskapen. Med nuvarande beredskapssystem som grund har inplane- rats förstärkning av ledningsberedskapen, insatsberedskapen och mobili- seringsberedskapen. Försvarskommittén biträder denna planering och un- derstryker vikten av att föreslagna åtgärder snabbt genomförs.

N är det gäller insatsberedskapen anger överbefälhavaren att det är myc- ket angeläget att kunna disponera ett begränsat antal operativt viktiga förband för tidiga stridsinsatser. lnkallelse bör kunna ske vid beredskaps- höjningar före mobilisering utan att fullmaktslagar behöver träda i kraft och inom ramen för repetitionsutbildningssystemet. Överbefälhavaren fö- reslår att rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband under vissa tidsperioder skall kunna delegeras till honom.

Överbefälhavarens förslag om beredskapsinkallelse av förband har granskats av försvarskommittén. Den anser att det föreslagna systemet skulle innebära en avsevärd och betydelsefull förbättring av beredskapen. Kommittén är dock tveksam till att ändra nuvarande befogenheter men biträder i princip övriga delar av förslaget. Kommittén anser att omfatt- ningen av antalet förband och formerna för beredskapsinkallelser bör studeras ytterligare innan slutlig ställning kan tas.

Det förslag som kommitténs fredsorganisationsutskott har lagt om en minskning av antalet militärområden innebär enligt kommitténs mening inte några avgörande operativa nackdelar.

Statsmakterna har under senare är kraftigt understrukit underrättelse- tjänstens stora betydelse för att vi när läget så kräver i tid skall kunna höja beredskapen inom totalförsvaret och mobilisera vårt värnpliktsförsvar. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att risken har ökat för att ett angrepp mot oss kan inledas överraskande både vad gäller tidpunkt och område. Det är därför enligt min mening angeläget att vidta åtgärder som höjer vår ledningsberedskap, insatsberedskap och mobiliseringsberedskap.

Grunden för det militära försvarets beredskapssystem bör enligt min mening alltjämt vara en snabb och säker mobilisering. Mobilisering skall kunna genomföras under pågående strid. Risken för ett överraskande angrepp medför att stridsdugliga förband i ökad omfattning snabbt måste

• Sida 103
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 43

kunna organiseras inom fredsorganisationens ram och innan mobilisering har beordrats. Dessa förband skall kunna fördröja en angripare samt skyd- da vår mobilisering och utgångsgruppering. De åtgärder som överbefälha- varen och försvarskommittén har föreslagit förbättrar enligt min mening försvarsmaktens beredskap i hög grad och jag förordar därför att åtgärder- na i stort genomförs.

F örsvarskommittén har uttryckt tveksamhet beträffande överbefälhava- rens förslag om att rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband skall delegeras till honom. Regeringen är enligt värnpliktslagen bemyndigad att vid behov låta inkalla värnpliktiga till beredskapsövningar om sammanlagt högst etthundraåttio dagar. Under det senaste året har regeringen utnyttjat detta bemyndigande. Vissa värnpliktiga vid flottan har med anledning av utvecklingen i Polen inkallats till beredskapsövning. Med regeringens medgivande har också personal vid ytterligare ett antal förband erhållit s.k. färdighållningsorder i syfte att förkorta tiden för inkallelse av förbanden. Jag är emellertid inte nu beredd att förorda en delegering till överbefälhavaren av rätt att beredskapsinkalla ett begränsat antal förband. Denna rätt bör även i fortsättningen tillkomma regeringen. I enlighet med försvarskommitténs förslag har jag dock anmodat överbefäl- havaren att inkomma med kompletterande underlag i vad avser omfatt- ningen av och formerna för de beredskapsinkallelser som överbefälha- varen har berört i sitt förslag.

I detta sammanhang vill jag betona hemvärnets betydelse för möjlighe- terna att snabbt åstadkomma ett försvar av viktiga platser vid ett överras- kande anfall. Hemvärnskungörelsen (1970: 304) anger att hemvärnsman endast under hemvärnsberedskap är skyldig att fullgöra den tjänstgöring som behövs med hänsyn till hemvärnets uppgifter. Hemvärnsberedskap intas vid beredskapstillstånd och krig eller enligt regeringens förordnande. Överbefälhavaren anser att han, då yttre händelser påkallar det. utan regeringens hörande bör kunna få besluta om att använda förband ur allmänna hemvärnet under begränsad tid (1 — 3 dygn) för försvars-, skydds- och bevakningsuppgifter och för ingripande enligt instruktion för krigsmakten vid hävdande av rikets oberoende under allmänt fredstillstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (IKFN). Dessa frågor bör enligt min mening övervägas i samband med att ställning skall tas till överbefälhavarens förslag om delegering av rätten till beredskapsinkallelse av förband. Det ankommer på regeringen att reglera dessa frågor.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anförde om regeringskan- sliets beredskap vid min anmälan till denna proposition såvitt avser säker- hetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling. Det innebär skärpta krav på regeringskansliet dels i fråga om förmågan till en sammanhållen utvärdering av alla tillgängliga underrättelser i syfte att skapa längsta möjliga förvarning, dels i vad avser en beredskap i regerings-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 44

kansliet att med detta underlag bereda erforderliga beslut om bl. a. bered- skapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret. Den översyn av beredskapsfrågornas handläggning i regeringskansliet som jag har initierat bör allmänt sett kunna leda till att behovet av att delegera rätten till beredskapsinkallelser rn. ni. kan minskas.

Värnpliktsutbildning

Mina ställningstaganden till värnpliktsutbildningens omfattning under perioden 1982/83 — 1986/87 redovisarjag under avsnittet 1.4 Fredsorgani- sationen (s. 81).

Nu gällande system för utbildning av värnpliktiga går tillbaka på beslut av 1966 års riksdag (prop. 1966: 106. 2LU 48. rskr 271). De värnpliktigas utbildning omfattar enligt värnpliktslagen (19412967. omtryckt 1969: 378. ändrad senast 19812416) grundutbildning och repetitionsutbildning. Till följd av att olika befattningar kräver olika utbildningstid är de värnpliktigas utbildning differentierad inom och mellan försvarsgrenarna. De värnplik- tiga indelas efter utbildningsbehovet i olika kategorier. Värnpliktiga som har uttägits för grundutbildning till befattningar för meniga fördelas på någon av kategorierna G, F och E eller placeras i handräckningstjänst. Befälsuttägna värnpliktiga utbildas till grupp-. plutons- eller kompanibefäl. 1972 års riksmöte (prop. 1972:75, FöU 17, rskr 231) beslöt att på försök förkorta de grundutbildningstider som gällde enligt det år 1966 införda utbildningssystemet. Försöken innebär att grundutbildningstiden för plu- tonsbefälsuttagna inom armén har förkortats från 15 till 13,5 månader för vissa värnpliktiga vid pansar-. ingenjör-och signaltrupperna och från 15 till 12 månader för övriga plutonsbefälsuttagna.

Riksdagen beslöt vid 1976 års riksmöte (prop. 1975/76: 199. FöU 38, rskr 374) att de värnpliktiga. som var avsedda att krigsplaceras som pluton- chefer inom armén. utan eget medgivande skulle kunna tas ut till 15 månaders kompanibefälsutbildning. Den främsta orsaken till detta var att rekryteringen av värnpliktigt befäl med plutonchefskompetens hade för- sämrats inom armén och att vakanser hade uppkommit i krigsorganisa- tionen.

Chefen för armen redovisade i maj 1980 för regeringen en utvärdering som har gjorts över försöken med förkortad grundutbildning. Utvärdering- en visar att de allvarligaste kvalitativa bristerna på kunskaper finns hos värnpliktiga som är plutonchefcr. De mest framträdande bristerna gäller förmåga och rutin i truppföring och trupputbildning samt förmågan att ge order och kontrollera dess verkställighet. Utvärderingen visar också att det finns för få värnpliktiga på plutonchefsnivån. Mot denna bakgrund har chefen för armén föreslagit att värnpliktiga som har tagits ut för utbildning till plutonchefer, ställföreträdande plutonchefer och vissa prioriterade be- fattningar på plutonsbefälsnivån skall ges 15 månaders utbildning. För övriga plutonsbefälsuttagna föreslås utbildningen omfatta 12 månader. Ar-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 45

méchefen har vidare föreslagit att 13,5 månaders utbildning av plutonsbe- fäl vid pansar-. ingenjör- och signaltrupperna skall upphöra.

Överbefälhavaren ansluter sig till de förslag som chefen för armén lagt fram och har inarbetat dessa i sin programplan för det militära försvaret. Överbefälhavaren understryker att det är särskilt angeläget att höja kvali- teten på plutonsbefälsutbildningen inom armén.

Försvarskommittén har vid sina överväganden funnit att förmågan hos vissa grupper av värnpliktiga befäl inte är helt tillfredsställande. I sitt betänkande (Ds Fö 1981: ]) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret framför kommittén att utbildningstiden bör vara 15 månader för de värnpliktiga som utbildas för krigsplacering som plutonchefer och ställföreträdande plutonchefer eller motsvarande befattningar inom armén.

Mot denna bakgrund beslöt regeringen i november 1981 att fr.o.m. kalenderåret 1982 utöka den obligatoriska kompanibefälsutbildning. som påbörjades inom armén utbildningsåret 1978/79. till att omfatta även värn- pliktiga som utbildas till ställföreträdande plutonchefer. Härigenom får plutonchefer och ställföreträdande plutonchefer en likvärdig utbildning. Vid inskrivningen tas samtliga ut till kompanibefäl. Beslutet innebär också att den utbildning av plutonsbefäl i 13.5 månader. som f.n. genomförs vid pansar-. signal- och ingenjörtrupperna. upphör. Dessa kategorier fördelas på 12 resp. 15 månaders utbildning.

Också flottans värnpliktsutbildning har setts över. Översynen. som har genomförts av chefen för marinen, har syftat till att åstadkomma en mindre resurskrävande utbildningsorganisation och en förbättrad beredskap. Strä- van har även varit att minska antalet s.k. merbehovsvärnpliktiga och att minska avgångarna under grundutbildningen. Nuvarande utbildningsor- ganisation vid flottan har inneburit att i huvudsak all rekrytutbildning har skett vid Karlskrona örlogsskolor.

Enligt chefen för marinen skall huvuddelen av de värnpliktiga vid flottan påbörja och genomföra sin utbildning vid eller i direkt anslutning till de förband som de är avsedda för. Detta innebär att flertalet värnpliktiga som skall tjänstgöra på fartyg rycker in direkt till fartygsförbanden. Plutonsbe- fälsvärnpliktiga vid flottan har f.n. enligt värnpliktslagen (1941:967) en utbildningstid om minst 415 dagar och högst 440 dagar. Chefen för marinen föreslår att vissa plutonsbefälsvärnpliktiga som avses för flottans landor- ganisation får motsvarande utbildningstid som plutonsbefälsvärnpliktiga vid kustartilleriet har. dvs. minst 380 och högst 405 dagar.

lnom kustartilleriet finns inte någon grundutbildning för meniga av kate- gori E. Chefen för marinen har föreslagit att kustartilleriet tilldelas ett erforderligt antal värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga av kategori E med en utbildningstid av minst 290 och högst 315 dagar.

Jag anser för min del att chefens för marinen åtgärder är lämpliga. Det är angeläget att uppnå de mål som chefen för marinen har uppställt för översynen av värnpliktsutbildningen vid flottan. Jag anser också att det är

• Sida 106
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 46

lämpligt att införa kategorin E-värnpliktiga vid kustartilleriet. För att ge- nomföra förslaget krävs ändring i 27 % 1 mom. värnpliktslagen. Jag föror- dar att lagen ändras så, att plutonsbefälsvärnpliktiga vid flottan skall fullgöra en grundutbildning som omfattar minst 380 och högst 440 dagar samt att kategori E införs vid kustartilleriet med en grundutbildningstid av minst 290 och högst 315 dagar. Ändringarna bör börja tillämpas den 1 juli 1982. För värnpliktiga som har ryckt in före lagens ikraftträdande bör äldre bestämmelser gälla.

Försvarskommittén föreslår i sitt slutbetänkande att det noga bör prövas vilket som är det reella minimibehovet av värnpliktiga i handräcknings- tjänst. Dessa värnpliktiga bör enligt kommittén vid sidan av sina arbets- uppgifter i fredsorganisationen ges sådan utbildning att de i ökad utsträck- ning kan utnyttjas i krigsorganisationen, bl. a. i de bevakningsenheter som skall svara för de från civilförsvaret överförda bevakningsuppgifterna. Försvarskommittén föreslår i sitt slutbetänkande vidare att begreppet handräckningsvärnpliktiga ersätts av begreppet värnpliktiga i bevaknings- eller depåtjänst. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor. Jag förordar därför att i 6 5 och 27 ä 1 mom. värnpliktslagen begreppet handräckningstjänst byts ut mot bevaknings- eller depåtjänst. _

Förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967) har upprättats inom försvarsdepartementet och bör fogas till protokollet som bilaga 2.1. Ändringarna är enligt. min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Försvarskommittén berör även frågan om veckoutbildningstiden för värnpliktiga. Kommittén konstaterar att de tider som gäller för grundut- bildning förutsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av övningstid per vecka alltjämt tillämpas. Kommittén anser dock att en prövning bör ske av möjligheterna till och konsekvenserna av en anpassning av veckoutbild- ningstiden till den i arbetslivet i övrigt gängse. Ett högre uttag måste dock enligt kommittén tillämpas i samband med övningar utan att detta får påverka den normala utbildningstiden.

Jag vill erinra om att det inom försvarsmakten finns en strävan att försöka tillämpa utbildningstider som så långt möjligt överensstämmer med vad som gäller inom samhället i övrigt. En fullständig likhet med civila förhållanden kan dock inte uppnås, bl. a. beroende på den förkortning av utbildningstidens längd som genomfördes år 1972. Enligt min mening, och här delar jag försvarskommitténs uppfattning, bör ytterligare ansträngning- ar emellertid göras för att få en anpassning av veckoutbildningstiden till den i arbetslivet i övrigt gängse. Jag avser därför föreslå regeringen att uppdra åt överbefälhavaren att närmare pröva möjligheten av en ytterliga- re anpassning av veckoutbildningstiden och redovisa konsekvenserna här- av. Jag delar i övrigt kommitténs uppfattning att de tider som gäller för grundutbildning förutsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av övnings- tid per vecka alltjämt tillämpas.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 47

Försvarskommittén har funnit att vårt nuvarande system för inskrivning av värnpliktiga fungerar väl. Kommittén konstaterar emellertid, mot bak- grund av den redovisning av inskrivningssystemet som överbefälhavaren har lämnat, att det är angeläget att minska de totala avgångarna under grundutbildningen. Detta kan ske genom en mer djupgående prövning av de värnpliktiga vid inskrivningen och en förbättring av det medicinska underlaget. Därutöver bör övervägas att före inkallelsen ånyo pröva de värnpliktiga som skall påbörja sin tjänstgöring tre år eller senare efter inskrivning och som på förfrågan anser att deras medicinska status har försämrats. Kommittén konstaterar att detta kräver ökade resurser vid värnpliktsverket.

Det är enligt min mening angeläget att ytterligare åtgärder vidtas för att minska avgångarna under grundutbildningen. Värnpliktsverket har i sam- band med programplaneringen haft i uppdrag att påbörja ett arbete som syftar till att minska avgångarna. Detta arbete bör fortsätta. Frågan om förnyad prövning av värnpliktiga som påbörjar sin grundutbildning tre år efter inskrivning studeras f. n. inom värnpliktsverket. När underlag förelig- ger för eventuella förändringar torde det få ankomma på regeringen att fatta beslut. Behovet av ökade resurser för värnpliktsverket får prövas i samband med det årliga budgetarbetet.

Jag delar kommitténs syn på betydelsen av frivillig personal och de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Det frivilliga engagemang- et är enligt min mening ett uttryck för den starka förankring försvarstanken har hos befolkningen.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att förmånssystem. ledighets- regler samt möjligheterna för kvinnor att erhålla utbildning och uppgifter bör ses över. Det torde få ankomma på regeringen att närmare fastställa formerna m. m. för en sådan översyn.

Vad gäller en eventuell utvidgning av områden för den frivilligt tjänstgö- rande personalens utnyttjande i krigsorganisationen delar jag kommitténs uppfattning. Det bör ankomma på både myndigheter och organisationer att ta initiativ i denna riktning.

Ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioder: 1982/83— 1986/87

Jag behandlar först priskompensationssystemet och sedan planeringsra- men.

Försvarskommittén har föreslagit ett nytt priskompensationssystem för det militära försvaret och civilförsvaret. Jag hari det föregående redogjort för kommitténs förslag. Jag ansluter mig i allt väsentligt till dessa och förordar följande.

För att kompensera det militära försvaret och civilförsvaret (utom skyddsrum) för dess pris- och lönestegringar bör under försvarsbeslutspe- rioden 1982/83 — 1986/87 tillämpas ett nytt priskompensationssystem base-

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet. 48

rat på en särskilt beräknad försvarsprisindex (FPl). Denna index beräknas av regeringen genom sammanvägning av två indexserier, en löneindex samt nettoprisindex (NPl). Priskompensationen för civilförsvarets utgifts- ram för skyddsrum bör även i fortsättningen baseras på NPI.

Löneindex skall utvisa lönenivåns förändring för statligt anställda på löneplanerna T och F. Beräkningen av löneutvecklingen bör justeras i motsvarande mån som det inom statsförvaltningen tillämpade lönekost- nadspålägget ändras. Löneindex beräknas av statens arbetsgivarverk ut- ifrån ingångna avtal. Denna index kan behöva justeras med hänsyn till eventuella avtalade förändringar för statligt anställda som inte återspeglas i lönenivåns förändring men som på ett väsentligt sätt påverkar lönekostna- derna. Till sådana förändringar hör exempelvis ändringar i arbetstidens längd och i särskilt avtalade lönetillägg samt eventuellt avtalade engångs- belopp.

Vid beräkningen av FPI sammanvägs löneindex och NPl med vikterna 35 % för löneindex och 65 % för NPI. Dessa vikter bibehålls oförändrade under hela perioden 1982/83 —1986/87. Basen för FPl sätts till februari 1981.

FPI skall användas i stället för NPI såväl vid omräkningen av gällande planeringsramar från ett februariprisläge till ett annat som vid beräkningen av prisregleringsmedel.

Enligt försvarskommittén bör sådana förmånshöjningar för värnpliktiga i grundutbildning som regleras genom särskilda statsmaktsbeslut och som överstiger utvecklingen av FPl beaktas vid beräkningen av basbeloppet för det militära försvaret. De behöver då inte beaktas särskilt vid beräkningen av försvarets priskompensation. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att värnpliktsförmånerna inte bör särbehandlas i prisregleringssystemet. Eventuella förändringar av förmånerna som väsentligt avviker från den beräknade priskompensationen bör i princip behandlas på samma sätt som andra förändringar av planeringsförutsättningarna och således övervägas vid beräkningen av basbeloppet för det militära försvaret.

Jag föreslår vidare att möjligheten att överföra outnyttjade medel från ett budgetår till nästa bör begränsas till 2 % av utgiftsramarna för det militära försvaret resp. civilförsvaret. Denna regel bör gälla även för budgetåret 1981/82. Eventuella överskridanden bör avräknas under nästkommande budgetår.

Jag återkommer till frågan omjustering av prisregleringsbemyndiganden iavsnittet 1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 161).

Regeringspartiernas företrädare i kommittén har föreslagit en plane- ringsram för det militära försvaret för femårsperioden 1982/83—1986/87 om 83 175 milj. kr. i prisläget februari 1981. Förslaget har lämnats mot följande bakgrund.

Kommittén har föreslagit ett nytt priskompensationssystem som gör att

• Sida 109
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 49

inga lönereserver behöver sättas av inom planeringsramen. Kommittén har vidare förutsatt att de prisreserver som överbefälhavaren har avdelat är tillräckliga. De är beräknade på grundval av 1980 års långtidsutrednings huvudalternativ 1.

Överbefälhavaren har planerat in besparingar genom avveckling och rationalisering inom fredsorganisationen. Kommittén delar överbefälha- varens uppfattning att besparingsmålet, minst 7 900 milj. kr.. måste uppnås under perioden 1982/83 — 1991/92.

Kommittén har inte räknat in försvarsdepartementet i det militära för- svaret. Orsaken är att kommittén inte genom sina förslag vill ta någon ställning till verksamheten i regeringskansliet.

Jag utgår vid min beräkning av den erforderliga planeringsramen från det nyssnämnda förslaget. Mot bakgrund av vad jag nyss förordat ifråga om nytt priskompensationssystem och mot bakgrund av regeringens ekono- miska politik ansluterjag mig till kommitténs syn på behovet av reserver inom planeringsramen. Som framgår i det följande ( avsnitt 1.4 Fredsor- ganisationen. s. 76) ansluterjag mig till överbefälhavarens och kommitténs syn på vilket besparingsmål som måste gälla för fredsorganisationen.

Jag delar kommitténs bedömning att det finns skäl att inte räkna in kostnaderna för försvarsdepartementet i det militära försvaret. Jag avser att inför budgetåret 1983/84 återkomma till regeringen med förslag om att beräkna anslagen under fjärde huvudtitelns litt. A utanför den militära utgiftsramen. Min beräkning nu av planeringsramen för det militära försva- ret inkluderar emellertid kostnaderna för försvarsdepartementet.

Beredningen av de anslag inom den militära utgiftsramen somjag tar upp i det följande har visat att vissa verksamheter torde vara något mindre kostnadskrävande än vad överbefälhavarens programplan har gett för- svarskommittén anledning att räkna med. Vidare har i budgetarbetet vissa omföringar gjorts av det slag som jag har berört under anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning i prop. 1981/82:100 ('bil. 7 s. 43). Dessa omständigheter har jag beaktat i min ramberäkning. Vidare bedömerjag att de förbättrade värnpliktsförmåner som jag förordar under avsnittet 1.10 Värnpliktsförmåner (s. 149) ligger inom ramen för vad försvarsprisindex medger.

Sammantaget beräknarjag planeringsramen för det militära försvaret för perioden 1982/83—1986/87 till 83050 milj.kr. i prisläget februari 1981. Ramen bör vara horisontell och basbeloppet 16610 milj. kr. i samma pris- läge. Beloppet utgör grund för min beräkning i avsnittet 1.11 Ramberäk- ning för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 161).

Riksdagen beslutade (prop. 1980/81:e, TU 2. rskr 36) i november 1980 att anordna en utbildning av piloter för den civila luftfarten. Enligt beslutet skulle chefen för flygvapnet bli huvudman för utbildningen, som t. v. skulle finansieras genom en del av den besparing som chefen för flygvapnet förväntades göra på grund av minskad avgång av piloter från flygvapnet.

4 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 102. Bilaga 2

• Sida 110
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 50

Som en följd av riksdagens beslut tillsattes en organisationskommitté bl. a. för att planlägga utbildningen och bedöma behovet av investeringar samt förstärkningar i utbildningsorganisationen. Enligt vad jag har inhäm- tat avser kommittén att lämna sina förslag i slutet av mars 1982. Först därefter kan ställning tas till kostnaderna för organisationen och för inves- teringarna samt till finansieringen.

1.3.4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

1. föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om ändring i värn- pliktslagen (1941 : 967).

2. föreslår riksdagen att godkänna den grundläggande inriktning för det militära försvaret som jag har förordat.

3. föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga om ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioden 1982/83 — 1986/87,

4. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om krigsorganisationens utveckling, vissa beredskapsfrågor och värnpliktsutbildningen.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 51

1.4 Fredsorganisationen

1.4. 1 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren lämnade i september 1981 till regeringen sina förslag till minskningar av försvarets fredsorganisation samt övriga åtgärder i syfte att begränsa försvarets driftkostnader.

Överbefälhavaren erinrar om att kostnaderna för fredsorganisationen och driften av denna under större delen av 1970-talet har tagit i anspråk en allt större andel av försvarsutgifterna. trots att försvarets egna rationalise- ringar har varit mycket omfattande. Flera administrationer har avvecklats. Antalet anställda har sedan år 1972 minskat med ca 5 600.

För att upprätthålla kvaliteten hos personalen och materielen inom ' krigsorganisationen och för att förbättra beredskapen behövs i besparings- syfte fortsatta reduceringar inom fredsorganisationen. Sådana reduce- ringar måste också genomföras därför att krigsorganisationen förändras och värnpliktstillgångarna minskar.

Reduceringar i fredsorganisationen är sålunda nödvändiga för att anpas- sa utbildningsorganisationen till det minskade antalet värnpliktiga som skall grundutbildas. Minskningarna behövs vidare — och framför allt — för att inom de ekonomiska ramar som har legat till grund för planeringen skapa förutsättningar för den anskaffning av vapen och annan utrustning till krigsförbanden som överbefälhavaren finner nödvändig och för erfor- derlig beredskap och utbildning.

För att snabbt nå nödvändiga kostnadsminskningar måste de åtgärder som överbefälhavaren föreslår vidtas snarast möjligt efter 1982 års för- svarsbeslut. Åtgärderna är av mycket varierande omfattning och innebär att driftkostnaderna skall minskas med sammanlagt ca 7.9 miljarder kr. under perioden 1982/83 — 1991/92. .

Besparingar/ras inriktning

Överbefälhavarens besparingsarbete har inriktats på följande sätt. För det första genomför överbefälhavaren—oavsett ekonomisk nivå—de redan tidigare planerade rationaliseringsåtgärderna. Pågående och redan planlagda rationaliseringsprojekt framgår av myndigheternas rationaliseringsplaner samt av försvarets rationaliseringsplan. Projekten medför successivt ökande besparingar och bygger på ett stort antal åtgär- der. främst inom den s.k. stödproduktionen. Syftet är därvid att minska kostnaderna inom fredsdriften utan att mera omfattande organisatiorisänd- ringar måste tillgripas.

Som exempel på sådana åtgärder redovisar överbefälhavaren bl.a. en ökad samordning av fredsförplägnad, transporter och verksamhet som hänger samman med underhållet av försvarets materiel. Bland åtgärderna ingår vidare ett fullföljande av de förbandsnedläggningar som statsmak-

• Sida 112
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 5

lx)

terna redan har beslutat om. Härutöver måste enligt överbefälhavaren på lång sikt åstadkommas ytterligare rationaliseringsprojekt. De områden som därvid kan komma att studeras är enligt överbefälhavaren bl.a. ut- nyttjandet av konsulter. entreprenadverksamheten och ADB-verksamhe- ten.

F ö r d et a n d r a föreslår överbefälhavaren en ökad samordning mellan myndigheter som syftar till ett rationellare utnyttjande av resurserna inom garnisoner eller mellan närbelägna myndigheter. Det gäller bl. a. samord- ning av viss utbildning och samutnyttjande av utbildningsanordningar, administrativa resurser och övriga stödfunktioner. Överbefälhavaren pe- kar även på möjligheterna att samordna mobiliseringsförberedelser m.m. mellan myndigheter ur olika försvarsgrenar.

F ö r d et tre dj e föreslår överbefälhavaren omfattande personalminsk- ningar och därmed också kostnadssänkningar inom huvudprogrammen 5 Gemensamma myndigheter m.m. och 4 Operativ ledning m.m.

lnom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m.m. föreslår över- befälhavaren att antalet anställda vid de s. k. centrala myndigheterna till budgetåret 1991/92 minskas med drygt 1500 jämfört med det beräknade läget under budgetåret 1981/82.

lnom huvudprogram 4 Operativ ledning m.m. reduceras antalet anställ- da vid bl. a. försvarsstaben och militärområdesstaberna. Vidare genomförs rationaliseringar inom militärområdenas förrådsorganisationer. Överbefäl- havaren räknar här med att personalminskningen under 1982/83 — 1991/92 skall uppgå till ca 365 anställda.

Nyss angivna rationaliseringar och övriga kostnadssänkande åtgärder leder enligt överbefälhavaren till att kostnaderna för fredsdriften kan mins- kas med ca 5500 milj. kr. under perioden 1982/83 — 1991/92.

Enligt överbefälhavaren är detta dock inte tillräckligt för att skapa erforderligt ekonomiskt utrymme för att upprätthålla beredskap, anskaffa materiel och utbilda personal inom de ekonomiska ramar som överbefälha- varen har planerat efter. Det blir därför nödvändigt att också göra betydan- de rcduceringar av fredsorganisationen på lokal nivå. dvs. dra in fredsför- band och avveckla mark och byggnader. Dessa åtgärder väntas öka bespa- ringarna med sammanlagt ca 2400 milj. kr.

Enligt överbefälhavarens plan innebär hans förslag följande samman- lagda kostnadsreduceringar under perioden 1982/83 — 1991/92 (prisläge februari 1981 ;milj. kr.).

Åtgärder Armé- Marin- Flygvapen- Operativ Gemensam- Summa förband förband förband ledning ma myndig— m.m. heter m.m. Rationalise- ringar m.m. 1485 270 1720 450 1610 5 535 Avveckling av förband 1 000 415 960 — — 2 375

Summa 2485 685 2680 450 1610 7910

• Sida 113
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 53

Överbefälhavarens planering utgår därvid från att följande personal— minskningar genomförs t.o.m. budgetåret 1991/92.

Huvudprogram Personalminskning ( antal personår)

l . Arméförband 2 020

2. Marinförband 825 3. Flygvapenförband 1 235 4. Operativ ledning m.m. 365 5. Gemensamma myndigheter m. rn. 1 550

Summa Ca 6 000

Överbefälhavaren redogör härefter för sina överväganden och förslag beträffande de mer omfattande åtgärderna inom huvudprogrammen Ge- mensamma myndigheter m.m. och Operativ ledning m.m. samt inom de tre försvarsgrensinriktadc huvudprogrammen.

Gemensamma myndigheter m. m.

Myndigheterna inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m.m. skall enligt överbefälhavaren genomföra den personalminskning som har beslutats tidigare. Inom huvudprogrammet skall därefter en fortsatt minsk- ning av personalen genomföras för att nå balans i förhållande till den framtida krigsorganisationens styrka och effekt.

Vidareutvecklingen av försvarets ledningssystem i fred skall stödjas. De regionala och lokala myndigheterna skall ges ett ökat ansvar för produk- tionsresurserna och deras utveckling. om det leder till ökad effektivitet. Detta innebär, att de centrala produktions- och fackmyndigheternas nuva- ' rande ledningsrutiner måste anpassas till ledningssystemet, vilket leder till att myndigheternas behov av personal minskar.

Vid planering av en fortsatt resursminskning skall enligt överbefälha- varen den nivå eftersträvas som innebär att resp. myndighet alltjämt kan lösa de uppgifter som är avgörande för försvarsmaktens totala verksamhet. Därvid skall anspråken på de gemensamma myndigheterna från övriga delar av försvarsmakten minskas så långt som det är rationellt.

Överbefälhavaren föreslår vidare att det prövas om de centrala myndig- heternas kompetens och kapacitet också kan utnyttjas för att tillgodose vissa ytterligare behov inom hela den statliga verksamheten.

Överbefälhavarens förslag till personalresurser för myndigheterna bud- getåret 1991/92 samt de personalminskningar som enligt hans programplan bör gälla för att nå detta mål framgår av följande sammanställning.

• Sida 114
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 54

Myndighet Antal anställda Minsk- Mål för budget- enligt reglerings- ning året l991/92 brev för budget- (personår i ge- året 1981/82 nomsnitt för (personår) budgetåret)

Försvarets civilförvaltning 200 20 180 Försvarets sjukvårdsstyrelse 74 14 60

Fortifikationsförvaltningen -

(anslaget F 3) 920 170 750 Försvarets materielverk 3 460 1 010 2 450 Försvarets forskningsanstalt

(anslaget F 5') 1 206 206 1 000 Vämpliktsverket 372' 21 351 Försvarets rationaliserings- _. institut 93 33 60 Övriga2 492 81 4| 1 Summa2 6817 1 555 5 262

1Inkl. 21 personår för värnpliktskontoret för marinen som inte har tagits med i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82. 2 Exkl. försvarets radioanstalt, försvarets gymnasieskola och försvarets läromedels- central (försvarets brevskola).

Det angivna antalet personår kan förändras av detaljutredningar för resp. myndighet och genom senare- organisationsbeslut. Hänsyn till detta kommer att tas i den fortsatta planeringen. För flera myndigheter bedömer överbefälhavaren att en ytterligare personalminskning bör vara möjlig företrädesvis efter budgetåret 1991/92.

Operativ ledning m.m.

I huvudprogram 4 Operativ ledning m.m. ingår som de väsentligaste delarna försvarsstaben och militärområdesstaberna med förvaltningar.

Med utgångspunkt i försvarskommitténs betänkande och regeringens anvisningar för programplaneringen har överbefälhavaren undersökt möj- ligheterna att uppnå sådana kostnadsminskningar inom huvudprogrammet som redovisades i perspektivplanens handlingsväg 3. Överbefälhavaren har bl.a. övervägt tre olika alternativ som berör militärbefälhavarnas ansvarsfördelning och uppgifter samt antal militärområden.

Han har därvid övervägt att dels reducera uppgifterna i fred för militär- befälhavarna i Västra och Bergslagens militärområden. dels ta bort militär- befälhavarnas ansvar för att leda arméns grundutbildning, dels att dra in Bergslagens militärområde i fred och krig.

Sammantaget anser överbefälhavaren inte att något av de tre alternativ som har övervägts bör läggas till grund för den fortsatta planeringen. eftersom de inte utgör en lämplig inriktning för besparingsarbetet. Överbe- fälhavaren anser att militärbefälhavarna bör behålla sina nuvarande upp- gifter samt att antalet militärområden även i fortsättningen bör vara sex.

I stället anser överbefälhavaren att försvarsstaben, som omorganise- rades år 1981, kan reduceras med ca 20 personår utöver den personal-

• Sida 115
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 55

minskning som redan har beslutats. Vidare skall den omorganisation och personalminskning genomföras inom den högre regionala nivån som riks- dagen redan har beslutat om. Gotlands militärkommandos stab med för- valtningar skall omorganiseras och föras över till armén.

Inom militärområdenas förrådsorganisation genomförs f. n. ett stort an- tal rationaliseringsprojekt i syfte att minska personalstyrkan. Därvid har möjligheter kunnat påvisas att minska personalen ytterligare.

Enligt överbefälhavaren bör personalminskningarna inom huvudpro- grammet under perioden 1982/83 —1991/92 kunna uppgå till ca 365 per- sonår. Därmed kan minskningsmålet i perspektivplanens handlingsväg 3 uppnås.

Med hänsyn till de operativa kraven på beredskap och ledningskapacitet innehåller även denna reducerade personalram sex militärområdesstaber i fred och krig.

Överbefälhavaren redogör därefter för sina överväganden och förslag till större organisationsförändringar inom armén. marinen och flygvapnet.

Grundläggande principer för fredsorganisarianens utveckling

Överbefälhavaren framhåller inledningsvis vissa grundläggande prin- ciper som är av betydelse för fredsorganisationens utveckling och som har legat till grund för hans överväganden.

Fredsorganisationen skall kunna förbereda. leda och genomföra allmän mobilisering. Den skall vidare kunna leda försvarsmaktens utveckling. utbilda och vidmakthålla krigsförband. Dess resurser utgörs främst av personal, mark. byggnader och anläggningar.

Lokaliseringen av fredsförbanden påverkas av såväl insats- som mobili- seringsberedskapens krav samt avsett utnyttjande av stridskrafterna. Det finns ett nära samband mellan krigsorganisation. beredskap och fredsor- ganisation. Den ökade risken för ett överraskande anfall medför. förutom krav på omedelbar förmåga till ledning. behov av att dels minska sårbarhe- ten bl.a. genom spridd lokalisering. dels öka våra möjligheter att mobilise- ra snabbt och säkert.

Den långsiktiga beredskapen prioriteras emellertid alltjämt av överbefäl- havaren. Detta innebär att fredsorganisationen i första hand skall kunna grundutbilda, vidmakthålla och mobilisera krigsorganisationens förband.

Grundutbildningen av värnpliktiga inom armén, kustartilleriet och flyg- vapnet skall i huvudsak genomföras enligt de principer som har gällt under 1970-talet. Förändringar av grundutbildningen kommer enligt överbefälha- varens planering att genomföras inom flottan. varvid en större del av värnpliktsutbildningen genomförs ombord samtidigt som antalet merbe- hovsvärnpliktiga begränsas. dvs. sådana där utbildningen och tjänstgöring- en är nödvändig av andra skäl än krigsorganisationens behov av värnplik- tiga.

Krigsförbanden skall mobiliseras inom de tider och på de platser som

• Sida 116
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 56

svarar mot de operativa kraven på insats. säkerhet och styrketillväxt. Strävan skall vara att viktigare förband mobiliseras inom de områden där de har sin krigsuppgift. Detta medför särskilda krav på mobiliseringen i Norrland och på Gotland.

Överbefälhavaren anser att utbildningen bör genomföras i rätt miljö med hänsyn till krigsförbandens huvuduppgifter. Förband som i första hand är avsedda för krigsuppgifter i Övre Norrlands och Nedre Norrlands militär- områden bör ges tillräcklig vinterutbildning. Detta innebär att utbildnings- kapacitet måste behållas i dessa delar av landet. Med hänsyn till krigsor- ganisationens krav och beredskapskraven måste en viss del av personalen både under grund- och repetitionsutbildningen genomföra sin utbildning långt från hemorten.

Överbefälhavaren framhåller vidare att de frivilliga försvarsorganisa- tionernas verksamhet är viktig för försvarseffekten och försvarsviljan samt av stor betydelse för att upprätthålla en god kontakt mellan försvaret och samhället i övrigt. Det är därför betydelsefullt att det även i framtiden kan lämnas stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet i alla delar av landet. De organisationer som utbildar personal för totalförsvarets krigsorganisation prioriteras av överbefälhavaren.

De faktorer som påverkar fredsorganisationens utformning är ofta sins— emellan motstridiga. Avvägning mellan skilda faktorer måste därför göras från fall till fall mot bakgrund av de förutsättningar som gäller för den aktuella situationen. Beslut om ändringar av fredsorganisationen måste vara långsiktiga.

Armén

Överbefälhavarens överväganden och förslag till förbandsindragningar och avveckling av kasernområden m.m. inom armén är följande.

Målet för fredsverksamheten inom armén är att skapa krigsförband som är användbara omedelbart efter mobilisering utan kompletterande utbild- ning och materielunderhåll.

Armén grundutbildar främst fältförband som huvudsakligen ingår i eller skall samverka med infanteribrigader. norrlandsbrigader eller pansar- och mekaniserade brigader. Det är därför enligt överbefälhavaren väsentligt att brigadförbandens enheter kan samövas i erforderlig grad redan i fred. De brigadproducerande infanteri- och pansarregementena bör i största möjliga utsträckning behållas. [ regel är försvarsområdesstaberna knutna till dessa regementen.

Krigsorganisationens storlek och övrigt utbildningsbehov av värnplik- tiga bestämmer den genomsnittliga storleken på utbildningsregementena vid de olika truppslagen. Från både operativ synpunkt och utbildningssyn- punkt är det önskvärt att utbildningen i huvudsak sker i fulltalig bataljon. främst inom infanteriet. pansartrupperna och artilleriet.

Överbefälhavaren beräknar att arméns ärliga grundutbildningskontin-

• Sida 117
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 57

gent under mitten och senare delen av 1990-talet kommer att omfatta ca 32600 man. Detta är ca 3 600 färre än f.n.

Den krigsorganisatoriska utvecklingen ger således ett_minskat behov av utbildningsplatser. Arméns fredsorganisation måste av rationalitetsskäl anpassas till denna utveckling. Därutöver finns möjligheter att reducera fredsorganisationen genom nuvarande överskott på utbildningsplatser.

Tidigare angivna krav på beredskap och mobilisering innebär att freds- förbanden i övre Norrland och på Gotland bör undantas från överväganden om nedläggning. Med hänsyn till behovet av vinterutbildning kan även infanteriförbanden i Nedre Norrlands och Bergslagens militärområden, utom Livregementets grenadjärer med Örebro försvarsområde (I 3/F051), undantas.

När det gäller in fa nt e r i et har överbefälhavarens slutliga övervägan- den om vilket förband som bör dras in berört 13 i Örebro. Norra Smålands regemente (I 12) i Eksjö och Dalregementet (1 13) i Falun. Alternativen ger i stort sett jämförbara besparingar. Med hänsyn till att planeringen inriktas mot ett ökat antal förband utbildade och utrustade för strid i övre Norrland anser överbefälhavaren att I 13 i Falun bör behållas. I valet mellan 13 och 1 12 förordar överbefälhavaren av flera skäl att 13 dras in. En nedläggning av 13 ger de största besparingarna. Vidare ger en garnisonssamordning i Eksjö mellan I 12 och Göta ingenjörregemente (Ing 2) möjligheter till vissa ytterligare besparingar. Nedläggningen av 13 motiveras endast av ekono— miska skäl. Operativt medför nedläggningen enligt överbefälhavaren nega- tiva konsekvenser.

Överbefälhavaren föreslår därför att 13 i Örebro läggs ned senast år 1985. Försvarsområdesbefälhavaren och försvarsområdesstaben Fo 51 bör emellertid av operativa skäl behållas i Örebro. Vidare bör militärområdes- verkstaden i Örebro läggas ned och uppgiften tas över av andra verkstäder. Huvuddelen av marken och anläggningarna bör avvecklas.

Inom kavalleriet föreslår överbefälhavaren att ansvaret för Stock- holms försvarsområde (Fo44) förs över till Svea livgarde (11) senast år 1985. En mindre del. bl. a. garnisonsavdelningen. hemvärns- och frivillig- avdelningen samt serviceförrådet. bör ligga kvar i Stockholm.

Livgardets dragoner (K 1") bör därvid ingå i myndigheten 1 l/Fo 44. Där- igenom friställs K I:s nuvarande kaserner och mark, varvid kanslikaser- nen, som är byggnadsminnesmärke. bör utnyttjas för fortsatt samlokalise- ring av centrala staber och myndigheter i Stockholmsregionen. Genom detta minskar försvarsmaktens hyreskostnader i Stockholm med minst 2 milj. kr. per budgetår.

Behovet av tidigt insatsberedda staber och förband vid ett överraskande angrepp mot Stockholmsområdet fordrar särskilda åtgärder. bl.a. för att tillgodose behovet av trupper i innerstaden. Överbefälhavaren anser emel- lertid att de operativa och territoriella kraven på lednings- och insatsbered- skapen kan lösas på ett acceptabelt sätt med den föreslagna lösningen.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 58

Om statsmakterna ålägger försvarsmakten att även i framtiden ansvara för garnisonstjänsten med beridna värnpliktiga går detta enligt överbefäl- havaren att genomföra om särskilda medel tillförs. I stort nuvarande upp- gifter med kortegetjänst och beriden högvakt under sommarhalvåret krä- ver minst 3 milj.kr. per budgetår i driftkostnader och ca 15 milj.kr. i investeringar.

Överbefälhavaren föreslår vidare att Livregementets husarer ( K 3) i Skövde senast 1985 flyttar till Karlsborg. Denna flyttning hänger samman med hans förslag att dra in Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg och att starkt begränsa signalutbildningen där samt att inom Skövde garnison omlokalisera Göta trängregemente (T 2). Därvid bör K3 överta myndighetsansvaret för fallskärmsjägarskolan samt ansvaret för viss stabs- och sambandsutbildning. K3:s kasernområde friställs och bör ut- nyttjas vid samlokaliseringen av förbanden i Skövde.

Överbefälhavaren har vidare övervägt möjligheterna att dra in ett av regementena inom pansartrupperna. Med hänsyn till det operativa behovet av sådana förband i övre Norrland. på Gotland och i östra Mellan- sverige samt pansartruppernas skolverksamhet i Skövde har granskningen i första hand omfattat regementena i Skåne. Södra skånska regementet (P7) är ett försvarsområdesförband med mycket goda utbildningsbeting- elser. Valet bör därför i första hand stå mellan Skånska dragonregementet (P 2) och Norra skånska regementet (P6), som båda ligger i samma försvarsområde. Med hänsyn till bl. a. försvarsområdesfunktionen. nuva- rande mobiliseringsansvar, utbildningsbetingelserna, nuvarande stridsfor- donsbestånd. möjligheterna till samlokalisering med annat pansarförband m.m. har olika alternativ för främst P2 övervägts.

Överbefälhavaren har därvid granskat möjligheterna att antingen lägga ned P 2 och föra över pansarutbildningen till P7 i Revingehed eller att inom Hässleholm samlokalisera Skånska trängregementet (T 4) med P2.

Överbefälhavaren föreslår att T4 samlokaliseras med P2 i P2:s nuvaran- de anläggningar senast år 1987. T4:s nuvarande mark och anläggningar avvecklas i samband med detta. Någon del av T4:s grundutbildningskon- tingent — exempelvis de värnpliktiga som utbildas i sjukvård — kan komma att förläggas till P6 i Kristianstad.

Dessa förändringar fordrar emellertid enligt överbefälhavaren en betyd- ligt fastare samordning av pansarutbildningen i Skåne än vad som f.n. är fallet. Förbandsomsättningen för de aktuella pansarbrigaderna genomförs av P2 och P7 gemensamt. Därvid bör de båda regementenas åldersklass- förband tillsammans utgöra en fulltalig pansarbataljon som årligen efter samövning tillförs endera brigadens krigsorganisation. Med dessa åtgärder bör enligt överbefälhavarens beräkningar besparingarna sammanlagt hållas på i huvudsak samma nivå som i alternativet med att flytta P2:s verksam- het till Revingehed.

lnom artilleri et har överbefälhavaren undantagit Bodens artillerire-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 59

gemente med Bodens försvarsområde (A 8/F063) i Boden och Gotlands artilleriregemente (A 7) i Visby från granskning. Med hänsyn till riksdags- beslutet om arméns tekniska skolas (ATS) lokalisering till Östersund har även Norrlands artilleriregemente (A 4) undantagits. Av de syd- och mel- lansvenska artilleriförbanden behöver pansarartilleriutbildningen vid Wendes artilleriregemente (A 3) i Skåne vara kvar. Vidare undantas Bergs- lagens artilleriregemente (A 9) vilket är det artilleriförband som' har när- mast till de två största skjutfälten — Älvdalen och Villingsberg. Därför har övervägandena i första hand gällt att bedöma konsekvenserna om Svea artilleriregemente (A 1) eller Smålands artilleriregemente (A 6) dras in. Därvid har det visat sig att de största kostnadsreduceringarna erhålls om A6 i Jönköping läggs ned.

Överbefälhavaren föreslår därför att A6 i Jönköping läggs ned senast år 1985 samt att artilleriets officershögskola (ArtOHS) flyttas till A 1 i Linkö- ping. Vidare bör militärområdesverkstaden läggas ned. Mark och kaserner i Jönköping bör avvecklas. Däremot bör artilleriskjutfältet i Skillingaryd behållas.

Inom s ig n al tr u p p e r n a behöver Norrlands signalbataljon (S 3) i Bo- den behållas så att vinterutbildning kan bedrivas inom truppslaget. Upp- lands regemente med Uppsala och Västmanlands försvarsområden (S l/Fo 47/48) är försvarsområdesförband och truppslagscentrum och bör därför behållas. Detta förband skall flytta till nya lokaler i Enköping. Kvar att överväga är Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg. Med hänsyn till krigs- 'organisationsinriktningen finns det möjligheter att koncentrera signaltrup- pernas grundutbildning till Sl med ett bibehållande av 83. Kapacitet för repetitionsutbildning bör dock enligt överbefälhavaren så långt möjligt behållas inom Västra militärområdet.

Överbefälhavaren föreslår således att 5 2 i Karlsborg läggs ned senast år 1984. Huvuddelen av utbildningsansvaret bör föras över till S 1 i Enköping. Kapacitet skall emellertid finnas kvari Karlsborg för repetitionsutbildning av vissa stabs- och sambandsförband. Denna kapacitet bör också utnyttjas för att grundutbilda ca ett kompani. Denna utbildning avses bli inordnad i myndigheten K3. S 2:s anläggningar i Karlsborgs fästning friställs och kan därmed utnyttjas av K 3.

För tr ä n g fö rb a n d e 11 finns enligt överbefälhavaren ett stort antal alternativ som möjliggör samlokalisering med andra förband. Det kan även vara möjligt att dra in ett regemente helt och få en fullt rationell utbild- ningsvolym vid de tre kvarvarande regementena. De olika lösningarna för trängtrupperna måste emellertid ses i kombination med de totala fredsor- ganisatoriska förändringarna inom de övriga truppslagen och hur dessa påverkar olika regioner från främst beredskaps- och samövningssynpunkt men även med hänsyn till den anställda personalen.

Överbefälhavaren föreslår därför för trängtruppernas del att Svea träng- regemente (T 1) i Linköping läggs ned senast år 1987. T lzs anläggningar

• Sida 120
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 60

och mark bör avvecklas. Trängtruppernas officershögskola (TrängOHS) bör flytta till Skövde.

Omfördelningen av utbildningsansvar till övriga trängregementen medger dels rationellare utbildningskontingenter. dels att fler underhålls- förband som är avsedda för Norrland kan vinterutbildas vid det utökade Norrlands trängregemente (T3).

Göta trängregemente (T2) i Skövde inkl. arméns underhållsskola (US) och TrängOHS samlokaliseras enligt överbefälhavarens förslag senast år 1987 inom garnisonen med Skaraborgs regemente (P4), varvid en del av P 415 och hela K3:s etablissement tas i anspråk. T2:s nuvarande etablisse- ment kan därmed avvecklas.

Som har nämnts tidigare föreslår överbefälhavaren dessutom att Skånska trängregementet (T 4") i Hässleholm senast år 1987 samlokaliseras med P2 på P2'.s nuvarande område. T4:s mark och kasernområde kan därigenom avvecklas.

Marinen

Reduceringar inom marinens fredsorganisation skall möjliggöras genom en långtgående omstrukturering av de marina lednings-, utbildnings- och förvaltningsorganisationerna. Omfattningen av och takten i dessa åtgärder bör bero på de operativa kraven. Detta innebär att integreringen av både krigs- och fredsorganisationen bör genomföras snarast på västkusten och i Norrland.

Förvaltningsverksamheten vid mobiliseringsmyndigheterna är omfat- tande och resurskrävande och måste minskas. De i fred organiserade fanygsförbanden bör därvid ges ett ökat ansvar för underhållet. Förvalt- ningsverksamheten bör enligt överbefälhavaren i princip samlas till den lägre regionala nivån.

Örlogsskolornas förvaltningsverksarnhet bör upphöra. För att en föränd- ring skall vara motiverad bör emellertid förutsättningar i fråga om lokaler samt besparingsmöjligheter eller andra fördelar finnas. Uppgiftsfördelning- en mellan kustartilleriförsvar och underställt regemente skiljer sig från den vid örlogsbas och örlogsskola. Vid regementena förekommer. inte några förvaltningsorgan. Regementena understöds i förvaltningshänseende helt av resp. kustartilleriförsvar. Någon ytterligare förvaltningssamordning inom kustartilleriet anser överbefälhavaren därför inte är aktuell att över- väga.

Sammanfattningsvis konstaterar överbefälhavaren att de marina mobili- serings- och förvaltningsmyndigheterna från operativa utgångspunkter i stort sett måste behålla nuvarande lokalisering.

Styrande faktorer när det gäller en lämplig storlek på marinens utbild- ningsförband är utbildningssystemets utformning och krigsorganisationens årliga utbildningsbehov.

Flottans utbildning i land bör även i framtiden vara centraliserad linje-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 61

vis. bl.a. i syfte att begränsa behovet av utbildningsanordningar. Den tillämpade utbildningen ombord bör alltjämt hållas samman i en organisa- torisk enhet—kustflottan. Kustartilleriets formella värnpliktsutbildning bör så långt möjligt bedrivas så att byte av truppförband undviks. Den tillämpade utbildningen bör bedrivas i förband som sätts samman med utgångspunkt i avsedd krigsanvändning.

Med utgångspunkt i dessa principer anser överbefälhavaren att följande förändringar bör vidtas inom marinens fredsorganisation.

På v ä stk u ste n bör antalet anställda och verksamheten vid Västkus- tens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4) ytterligare minskas. Detta bör åstadkommas genom en ytterligare reduce- ring av stabs- och förvaltningsorganisationen utöver den personalminsk- ning som regeringen beslutade om år 1980.

Vidare bör MKV/KA4:s verksamhet koncentreras till Västerberget. varvid endast vissa kajer samt verkstads- och förrådsfunktioner behålls på Nya Varvet.

Grundutbildnings- och skolverksamhetens omfattning på västkusten måste ytterligare granskas mot beredskapskraven och behovet av investe- ringar. Härvid bör enligt överbefälhavaren prövas en decentralisering av befälsskolan samt en överföring av läkarfackutbildningen till medicinal- fackskolan.

Västra värnpliktskontoret. som f.n. ligger i Säve. anser överbefälha- varen bör flyttas till KA 4:s område på Västerberget.

Verksamheten i Skredsvik bör minskas starkt och dykarutbildningen flyttas. Verksamheten i övrigt bör läggas ned senast år 1985 med undantag för viss förrådsverksamhet. Markområden som inte behövs för den fortsat— ta verksamheten bör avyttras.

Beträffande marinens organisation på s y d k u ste n anser överbefälha- varen att organisationsutvecklingen i Karlskrona bör möjliggöra en hand- lingsfrihet att gå över i en mer integrerad organisation motsvarande den som f. n. finns i Göteborg. Detta medger ytterligare personalminskningar.

Överbefälhavarens planering innebär att man slår samman Blekinge kustartilleriförsvar med Karlskrona försvarsområde (BK/Fo 15) och Karls- krona kustartilleriregemente ("KA 2) till en myndighet. att utbildningsan- läggningen på Gräsvik avvecklas och att den därmed sammanhängande utbyggnaden av Rosenholm fullföljs enligt statsmakternas beslut.

Vidare föreslår överbefälhavaren att Sydkustens örlogsbas (ÖrlB S) och Karlskrona örlogsskolor (KÖS) slås samman till en myndighet senast år 1985. Härutöver föreslås att etablissementet Sparre avvecklas senast år 1985 och etablissementet Blå Port senast år 1987.

Överbefälhavarens planering innebär vidare att rationaliseringsverksam- heten inriktas mot att de marina myndigheternas förvaltningar skall fort— sätta att reduceras. En ökad samordning inom Karlskrona garnison skall genomföras, främst avseende förplägnad, sjukvård och kassatjänst.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 62

Inom marinens organisation på ostkusten bör enligt överbefälha- varen kostnadsreduceringar och personalminskningar genomföras genom en ökad samordning mellan Ostkustens örlogsbas (ÖrlBO) och Berga örlogsskolors (BÖS) resurser och verksamhet. Roslagens örlogsbasavdel- ning i Uppsala bör återgå till Muskö. Utbildningsverksamheten på Märs- garn oeh Gålö bör avvecklas och flyttas till Berga. Vidare bör utbildnings- verksamheten på Stabbo minskas.

Härutöver föreslår överbefälhavaren att Stockholms kustartilleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) slås samman till en myndighet senast år 1985. Därmed är motsvarande organisationsföränd- ring genomförd vid samtliga kustartilleriregementen. Därutöver sker bl.a. en sammanslagning och reducering av stabs- och förvaltningsorganisa- tionen och en utökning av utbildningsorganisationen. Det senare motiveras av kravet på insatsberedskap samt av avvecklingen av grundutbildningen vid Norrlands kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleriregemente (NK/KA 5).

Sjökrigsskolan (KSS) föreslås flytta från Näsby Park till Berga senast år 1990 i samband med att utrymmen vid BÖS frigörs när antalet värnpliktiga minskar.

Överbefälhavaren erinrar om att riksdagen i december 1980 har fattat - beslut om försvarsmaktens organisation på Gotland. Beslutet innebär att Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartilleriregemente (GK/KA 3) i stort sett'behåller nuvarande uppgifter och organisation. En avveckling av grundutbildningen vid KAS i Härnösand kan innebära ett något utökat utbildningsuppdrag och en begränsad ökning av den militära personalen. En viss motsvarande minskning av den civila personalen kan därvid komma att genomföras. .

Marinens fredsorganisation på N o r r 1 a n d 5 k u ste n omfattar NK/KAS samt Luleå marina bevakningsområde (BoLu).

Överbefälhavaren föreslår att kustartilleriets grundutbildning vid KA 5 i Härnösand upphör. Kasernerna bör avvecklas. Staben och stödfunktio- nerna vid NK bör reduceras. Den förbandsbundna verkstaden bör läggas ned och ersättas med servicegrupper ingående i materielenheten. Dessa förändringar föreslås vara genomförda senast år 1985.

Myndigheten bör dimensioneras för mobiliserings- och krigsplanlägg- ning samt förvaltning av marinens krigsorganisation från Gävle och norrut till finska gränsen. ' .

Överbefälhavaren kommer härutöver att låta utreda möjligheterna att i ökad utsträckning föra över mobiliseringsansvaret för marina enheter längs Norrlandskusten till närbelägna myndigheter.

Överbefälhavaren föreslår vidare att BoLu utgår ur organisationen och att dess uppgift förs över till NK.

Åtgärderna medför emellertid enligt överbefälhavaren operativa nackde- lar, främst i fråga om effektiviteten av en tidig försvarsinsats i mellersta

• Sida 123
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 63

Norrland. Överbefälhavaren framhåller att hans förslag beträffande Norr- landskusten motiveras främst av behovet av kostnadsminskningar.

Flygvapnet

Överbefälhavaren redovisar att flygvapnets fredsorganisation år l982 omfattar 21 divisioner förutom de skol-, transport-. målflyg- och typinflyg- ningsdivisioner som finns. Under 1980-talet ombeväpnas jaktförbanden successivt med flygplan JA 37 Viggen. Överbefälhavaren räknar emellertid med att fyra divisioner utrustade med flygplan J35 Draken skall behållas under 1980-talet och tre av dessa till slutet av 1990-talet.

Under l980— och 1990-talen kommer nuvarande antal divisioner i stort sett att kunna behållas. Osäkerheten i flygplansutvecklingen påverkar det totala antalet divisioner först en bit in på 2000-talet.

Överbefälhavaren fäster särskilt avseende vid behovet av hög insats- och mobiliseringsberedskap inom så stor del av landet som möjligt samt kravet på skydd genom utspridning och fortifikatoriska anordningar.

Om antalet flygplan och därmed även antalet flygförband minskar måste allt större anspråk ställas på att kvarvarande enheteri full utsträckning kan utveckla flygsystemets värdefulla egenskaper, t. ex. stor rörlighet, förmå- ga till snabb insats mot olika mål i skilda områden samt hög insatsbered- skap.

Antalet flottiljer och deras spridning över landet påverkar starkt möjlig-- heterna att överleva ett överraskande anfall. En lokalisering av fredsför- band inom rimligt avstånd från krigsbasema gynnar en snabb och säker mobilisering.

Överbefälhavaren anser att de överväganden som rör flygvapnets freds- organisation främst bör omfatta Västgöta flygflottilj (F6) i Karlsborg. Bråvalla flygflottiljs detachement på Malmslätt '(F l3 M) samt Flygvapnets SödertörnsskolortF l8) i Tullinge. '

F6 är en renodlad attackflygflottilj med två divisioner flygplan av typ' AJ 37. F 6 har samordningsansvar inom Karlsborgs garnison för bl.a. fortifikations- och fastighetsärenden.

Från operativa utgångspunkter innebär en nedläggning av F6 ökade risker, eftersom fler flygplan samlas på övriga flottiljer med ökad sårbarhet som följd. Chefen för flygvapnet anser att osäkerheten i fråga om flygvap- nets krigsorganisation talar för att något beslut inte bör fattas år 1982 med innebörden att någon flottilj med flygförband — utöver F 1 — dras in under perioden 1982/83—1991/92 ' ' ' '

Med hänsyn till nyss redovisade operativa förhållanden och behovet av handlingsfrihet för flygvapnets framtida organisation anser överbefälha- varen att F 6 t. v. bör behållas. .

F I3M utgör ett detachement till Bråvalla flygflottilj (F 13) förlagt till ' Malmslätt och består av stab. förvaltnings- och driftenheter. målllyg- och transportflygdivision. Detachementet deltar i förbandsproduktionen ge- nom att utföra målflygningar, transportflygningar och sambandstlygningar.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 64

De transportflygplan (DC 3) som finns på detachementet kommer under 1980-talet att utgå ur flygvapnets organisation. Försvarets materielverk utreder f.n. möjligheterna att förlänga flygtiden för flygplan 32 (Lansen). Det kan bli aktuellt att lokalisera en målflygenhet med flygplan 32 till en annan militär flygplats.

Överbefälhavaren föreslår därför att flygvapnets verksamhet på Malm- slätt börjar avvecklas i slutet av 1980-talet. Tidsplanen för en sådan av- veckling kan enligt överbefälhavaren fastställas oberoende av huruvida F 13 M kommer att beröras av olika alternativ för försvarets framtida heli- kopterorganisation. Krigsflygfält med en bastropp bör behållas.

F 18 utgör resterande del av Södertörns flygflottilj (F 18) samt Roslagens flygkår (F 2), vilka lades ned år 1974. Vid F 18 finns stab. förvaltnings- och driftenheter, sambandsflygenhet, bas- och stridslednings- och luftbevak- ningsförband. flygvapnets luftbevaknings- och stridsledningsskola (STR]LS), flygvapnets teletekniska skola (FTTS) samt en kadett— och aspirantskola (KAS/M).

KAS/M avvecklas i samband med införandet av det nya befälsordnings- systemet. STRlLS upphör under 1980-talet. varvid utbildningen förläggs direkt till flygvapnets stridslednings- och luftbevakningsanläggningar. FTTS kan föras över till Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) senast år 1986.

Överbefälhavaren föreslår därför att F 18 avvecklas senast år l992. Krigsflygfält med en bastropp bör emellertid behållas.

Överbefälhavaren berör härutöver vissa frågor som rör f.d. F 11 i Ny- köping och f.d. F 12 i Kalmar.

F ll och F I? lades ned som flygflottiljer år l980. Flottiljerna har enligt överbefälhavaren avvecklats planenligt. Chefen för flygvapnet skall dock behålla förvaltningsansvaret för mark och byggnader till dess att den fortsatta användningen är beslutad.

Vid bägge etablissementen finns ett inte obetydligt underhålls- och iståndsättningsbehov. Eftersom chefen för flygvapnet inte har något behov av anläggningarna, är det angeläget att försvarsmakten kan frånträda för- Valtningsansvaret och därmed undvika ytterligare investeringar och drift- kostnader.

Överbefälhavaren föreslår därför att de båda ctablissementen skall läm- nas helt senast år 1982 och att förvaltningsansvaret frånträds snarast möjligt. Verksamheten vid bastropparna bör därefter successivt avveck- las.

Mark och byggnader i Stockholm och Göteborg

Överbefälhavaren har slutligen föreslagit att viss mark och vissa byggna- der som försvaret disponerar i Stockholm och Göteborg skall avvecklas.

I Stockholm disponerar försvaret ett antal byggnader på Skepps- och Kastellholmarna. Det militära utnyttjandet av dessa bör enligt överbefäl-

• Sida 125
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 65

havaren begränsas och på lång sikt omprövas. Överbefälhavaren anser att inriktningen på lång sikt bör vara att överlämna byggnaderna i sin helhet till civila myndigheter.

Vidare disponeras norr om Stockholm detachement vid Östra och Väst- ra Frösunda som används av ett stort antal militära myndigheter. Överbe- fälhavaren anser att den verksamhet som bedrivs där bör flyttas av ekono- miska skäl. Utredningar visar med hänsyn till det framtida investeringsbe- hovet att det vore fördelaktigt om Östra och Västra Frösunda kan lämnas. Mark och byggnader bör enligt överbefälhavaren avyttras senast år 1986.

I Göteborg disponerar försvaret bl. a. Säve (f. d. F9) och Nya Varvet. På' Säve är bl. a. västra värnpliktskontoret (VKV) lokaliserat. Som har redovi- sats tidigare anser överbefälhavaren att VKV bör flyttas till MKV/KA 4:s område på Västerberget. Anläggningarna på Säve är starkt nedslitna och det finns ett omfattande investeringsbehov. Överbefälhavaren anser därför att inriktningen bör vara att Säve avvecklas utom den del som behövs för krigsflygfältet och bastroppen samt eventuellt även för det helikopterdeta- chement som finns där.

Till följd av reduceringen av flottans krigsorganisation har behovet av Nya Varvet minskat starkt. Enligt överbefälhavarens beräkningar skulle ett bibehållande av Nya Varvet kräva mycket stora investeringar. De utredningar som har gjorts visar att den verksamhet som bedrivs där bör koncentreras till Västerberget. Överbefälhavaren anser därför att Nya Varvet snarast bör överlämnas till civila myndigheter. Endast en del av kajerna. verkstäderna och vissa förråd behöver behållas.

Personalfrågor

Avslutningsvis tar överbefälhavaren upp vissa personalfrågor i sin freds- organisationsplan.

Överbefälhavaren erinrar om att reduceringar av fredsorganisationen förbereds och genomförs huvudsakligen samtidigt som den nya befälsord- ningen införs och utvecklas. Personalstrukturen måste därför successivt kunna anpassas till de behov och krav som ställs på yrkesofficerarna i krigs- och fredsorganisationen inom ramen för den nya befälsordningen.

Planerade personalminskningar bör enligt överbefälhavaren så långt det är möjligt genomföras med utnyttjande av naturlig avgång i förening med en aktiv omplaceringsverksamhet. Rådande arbetsmarknadslägc kommer dock att påverka genomförandet. Övertalig personal som inte godtar skä- liga erbjudanden om annan anställning kan komma att behöva sägas upp.

Kommande förändringar i fredsorganisationen medför behov av en ökad beredskap och handlingsfrihet inom personalområdet. Många åtgärder "måste kunna planeras och genomföras efter de lokala förutsättningarna. Överbefälhavaren anser att nuvarande regelsystem i författningar och av- tal m.m. måste kunna ändras på vissa punkter.

Det är nödvändigt att statsmakterna i sina beslut om de fredsorganisato- 5 Riksdagen l98I/82. ! sum/. Nr 102. Bilaga 2

• Sida 126
•  Original

Prop. 1981/82: [02 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 66

riska förändringarna ger överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna för- utsättningar att i rådande läge åstadkomma en balanserad personalstruktur som medger en utveckling för personalen i enlighet med den nya befälsord- ningens principer. Många av åtgärderna kräver också att avtal sluts mellan arbetsmarknadens parter.

Om inte åtgärderna leder till konkreta resultat vad avser balans m.m. i personalstrukturen anser överbefälhavaren att ytterligare åtgärder måste prövas. Det gäller bl. a. möjligheterna att i ökad omfattning utnyttja frivil- ligt tjänstgörande reserv- och värnpliktigt befäl i utbildningsorganisa- tionen. Nuvarande regler för frivillig tjänstgöring bör utvidgas för att möjliggöra detta.

Beslutstidpunkter och möjligheter att genomföra förslaget:

Beträffande tidpunkterna för beslut och möjligheterna att genomföra dem anför överbefälhavaren följande.

Överbefälhavaren anser det nödvändigt att erforderliga beslut fattas under våren 1982 så att åtgärderna kan verkställas snabbt. Han anser att besluten bör omfatta konkreta åtgärder som skall genomföras eller påbör- jas under perioden 1982/83 — 1986/87 liksom takten i åtgärderna samt en inriktning för fortsatta åtgärder efter år 1987. De föreslagna minskningarna av fredsorganisationen är en förutsättning för att kunna genomföra plane- rad materielanskaffning. utbildning och förbättring av beredskapen.

Överbefälhavaren har uppdragit åt försvarets rationaliseringsinstitut och försvarets forskningsanstalt att granska fredsorganisationsplanens reali- serbarhet resp. osäkerheter och kalkylmetodik. Granskningen visar på vissa osäkerheter men båda myndigheterna ger dock tillsammans ett starkt stöd åt fredsorganisationsplanen. både vad avser rationaliseringsverksam- heten och förbandsindragningama. Överbefälhavaren erinrar om att ra- tionaliseringsinstitutet i samband med granskningen har pekat på att man måste finna ytterligare besparingsmöjligheter motsvarande 500 — 700 milj. kr.. om det skall vara realistiskt att uppnå det totala besparingsmålet.

1.4.2 Försvarskommittén

l delbetänkandet (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret, som avgavs i februari 1981, anmälde 1978 års försvarskommitté att dess arbete skulle bedrivas så att förslag om de fredsorganisatoriska förändring- arna kunde lämnas i kommitténs slutbetänkande. Kommittén lade vidare fast vissa riktlinjer för sitt fortsatta arbete.

För att förbereda kommitténs överväganden och ställningstaganden ut- såg kommittén inom sig ett särskilt arbetsutskott (FK 78/FRO). ljuni 1981 överlämnade utskottet en arbetspromemoria till kommittén. Promemorian remitterades av försvarskommittén under sommaren 1981 till ett stort antal myndigheter och organisationer. I slutet av maj 1981 gav kommittén över-

• Sida 127
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 67

befälhavaren i uppdrag att i vissa avseenden utreda andra organisationsal- temativ än dem som han redovisade för kommittén i maj 1981.

Överbefälhavaren har därefter i sin programplan redovisat sitt slutliga förslag till fredsorganisationsutveckling för perioden 198283 — 1991/92. 1 november 1981 överlämnade arbetsutskottet till försvarskommittén sin slutrapport (Ds Fö 1981: 13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talet. [ slutrapporten redovisar utskottet sina överväganden och förslag till hur fredsorganisationen bör förändras.

I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987 konstate- rar kommittén att det på flertalet punkter råder god överensstämmelse mellan arbetsutskottets slutliga förslag till utveckling av försvarets fredsor- ganisation och överbefälhavarens fredsorganisationsplan.

Kommittén framhåller att den delar överbefälhavarens uppfattning att besparingsmålet om minst 7900 milj.kr. måste uppnås under perioden 1982/83 — 1991/92. Kommittén ansluter sig därför i stort till uppbyggnaden, omfattningen och inriktningen av de besparingar som skall genomföras enligt överbefälhavarens förslag. Kommittén anmäler emellertid att den saknar underlag för att ta ställning till enskildheter när det gäller rationali- seringsprojekten och förslagen till samordningsåtgärder m.m. I det föl- jande redogörs för arbetsutskottets förslag.

Huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m. m.

Överbefälhavaren har föreslagit att antalet anställda vid försvarets ge- mensamma myndigheter minskas med drygt 1500 fram till år 1992. Prak- tiskt taget samtliga myndigheter berörs av hans förslag.

Enligt utskottets uppfattning bör dock antalet anställda kunna minskas kraftigare än vad överbefälhavaren har föreslagit. Utskottet anser emeller- tid att det f.n. inte finns ett tillräckligt allsidigt underlag för ett mer konkret ställningstagande till ytterligare personalminskningar.

Utskottet konstaterar att ett stort antal utredningar som har genomförts under senare år har resulterat i betydande förändringar vid flertalet gemen- samma myndigheter. Förändringarna har genomförts av varje enskild myndighet utan att frågor om sambandet mellan myndigheterna, eventuel- la omflyttningar av uppgifter eller sammanslagning av myndigheter har ägnats något särskilt intresse.

Enligt utskottets mening bör därför en kommitté snarast tillsättas med uppgift att utreda möjligheterna till en samordning eller sammanslagning av vissa myndigheter för att på så sätt nå en högre rationalitet i verksamhe- ten. Möjligheterna till samordning eller sammanslagning med likartad verksamhet utanför försvaret bör även övervägas. Utredningsarbetet bör bedrivas så att överväganden och förslag i ärendet kan föreligga i god tid före nästa försvarsbeslut.

Utskottet föreslår därför att överbefälhavarens förslag till personal- minskningar för de aktuella myndigheterna fastställs. Därigenom skapas

• Sida 128
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 68

garantier för att den personalminskning som redan har inletts vid dessa myndigheter fortsätter under den aktuella perioden i en takt som är någor- lunda godtagbar för de berörda myndigheterna och den anställda persona- len.

Huvudprogram 4 Operativ ledning m.m.

I sitt delbetänkande (Ds Fö 1980: 1) Säkerhetspolitiken och totalför- svaret ansåg försvarskommittén att det för bl.a. den högre regionala led- ningen borde övervägas besparingar av det slag och den omfattning som överbefälhavaren hade redovisat i perspektivplanens handlingsväg 3. Ut- skottet konstaterar att överbefälhavarens förslag till personalminskningar och besparingar inom huvudprogrammet innebär att detta mål uppnås.

Utskottet har även övervägt att som en ytterligare åtgärd för att reduce- ra kostnaderna minska antalet militär- och civilområden från sex till fem. Utskottet anser att ett tillräckligt beslutsunderlag för sådana överväganden finns i försvarsmaktens ledningsutrednings betänkande (SOU 1978z77) Högre regional ledning. Överbefälhavaren har enligt utskottets mening avstått från en besparingsåtgärd som ledningsutredningen bedömde som genomförbar. Utskottet anser för sin del att alla besparingsmöjligheter måste tas till vara och föreslår därför att Bergslagens militärområde och civilområde dras in i fred och krig. Därigenom kan antalet anställda inom huvudprogrammet Operativ ledning m.m. minskas med ytterligare ca 50. Utskottet föreslår att indragningen genomförs år 1986.

Försvarskommittén anser att utskottets förslag om en minskning av antalet militärområdesstaber inte innebär några avgörande operativa nack- delar. Moderata samlingspartiets ledamöter i försvarskommittén har reser- verat sig mot förslaget att dra in Bergslagens militärområde.

Huvudprogram I Arméförband

Enligt utskottets bedömning uppgår utbildningskapaciteten år 1982 inom armén till drygt 42500 utbildningsplatser. I förhållande till behovet finns redan i dag ett överskott på ca 4500 utbildningsplatser. Överskottet ligger på i huvudsak samma nivå fram till mitten av 1990-talet. när det snabbt ökar till ca 8000. Enligt utskottet är detta förhållande — vid sidan av kravet på kostnadsbesparingar — grundorsaken till de nedskärningar som föreslås för arméns organisation.

Inom in fan t e riet. där överskottet på lång sikt motsvarar två infante- riregementen. har utskottet övervägt att lägga ned antingen Livregemen- tets grenadjärer (13). Norra Smålands regemente (I 12) eller Dalregementet (113). Enligt utskottets bedömning kan de framtida utbildningsbetingel- serna vid 1 13 lösas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet är därför berett att ansluta sig till överbefälhavarens uppfattning att 1 13 skall behållas.

] valet mellan 112 i Eksjö och 13 i Örebro konstaterar utskottet att en nedläggning av 13 ger större besparingar. Ett bibehållande av 112 ger

• Sida 129
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 69

nämligen förutsättningar för besparingar genom en ytterligare samordning inom Eksjö garnison. Även från regional- och sysselsättningspolitiska utgångspunkter synes en nedläggning av 13 vara att föredra. eftersom även effekterna av utskottets förslag att dra in Smålands artilleriregemente ( A 6) i Jönköping måste vägas in. Utskottet konstaterar att flertalet faktorer sammantaget talar för överbefälhavarens förslag att lägga ned 13 i Örebro.

Utskottet föreslår därför att 13 och militärområdesverkstaden i Örebro läggs ned men att försvårsområdesstaben behålls av bl.a operativa skäl.

lnom k av alle riet finns enligt utskottets bedömning inte något större överskott på utbildningsplatser. Överskottet utgör knappt 200 utbildnings- platser. Utskottets förslag är föranledda av en strävan att utnyttja överka- paciteten vid förband som ligger nära varandra och att därigenom kunna avveckla eller omdiSponera för andra ändamål anläggningar som i dag disponeras av kavalleriet.

Utskottet anser det naturligt att ansvaret för Stockholms försvarsom- råde (Fo 44) förs från Livgardets dragoner (K 1) till Svea livgarde (] 1). Därmed hålls ansvaret för produktion av brigader, mobilisering och krigs- planläggning samman under en chef. Utskottet anser det också lämpligt att den stora överkapacitet som f.n. finns på 11 används för den utbildning (militärpolistjänst) som Kl bedriver. De negativa konsekvenser som för- slaget innebär för anställda och värnpliktiga vid K 1 är enligt utskottet av begränsad omfattning. Utskottet föreslår därför att Kl läggs ned och att försvarsområdesuppgiften liksom K 115 övriga uppgifter förs över till 11. Vissa mindre delar av K 1 :s nuvarande verksamhet bör emellertid av praktiska skäl vara kvar i Stockholm. K 1:s nuvarande kaserner och mark kan avvecklas eller diSponeras för andra ändamål.

Utskottet anser att garnisonstjänsten bör bedrivas så att så små avsteg som möjligt görs från de värnpliktigas utbildning för krigsuppgifterna. Garnisonstjänst med beridna värnpliktiga, finansierad inom den militära utgiftsramen, bör därför upphöra. Moderata samlingspartiets ledamot i arbetsutskottet anser i ett särskilt yttrande till dess slutrapport att stora ansträngningar bör göras för att behålla beriden högvakt och att möjlighe- terna till att dela kostnaderna mellan staten, kommunen och de regionala turistintressena bör undersökas.

Beträffande förslaget att flytta Livregementets husarer (K 3') från Sköv- de till Karlsborg anser utskottet att förändringarna i Skaraborgs län måste ses i ett sammanhang. Eftersom Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg enligt utskottet bör dras in, friställs Karlsborgs fästning som är i gott skick. ' Enligt utskottet är det nödvändigt att kompensera Karlsborg för indrag- ningen av SZ. Av de förband som kan vara aktuella att lokalisera dit är K 3 det mest lämpliga. En flyttning av jägarutbildningen till Karlsborg har enligt utskottet en rad fördelar. Utskottet föreslår därför att K 3 omlokali- seras till Karlsborg och i samband därmed tar över myndighetsansvaret för fallskärmsjägarskolan (FJS) och viss kvarvarande signalutbildning.

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 70

Utskottet delar överbefälhavarens uppfattning att övervägandena inom pansartrupperna i första hand bör omfatta regementena i Skåne. Överskottet på utbildningsplatser inom detta truppslag är enligt utskottets bedömning drygt 600. Överskottet ökar på lång sikt till 1 000. Utskottet har granskat två alternativ som bägge berör Skånska dragonregementet (P 2) i Hässleholm. Härvid har studerats möjligheterna att antingen samlokalisera Skånska trängregementet (T 4) i Hässleholm med P2 eller att dra in P2 och flytta utbildningen till Södra skånska regementet (P7) i Revingehed.

Överbefälhavaren föreslår att P2 och T4 slås samman och lokaliseras till P2:s nuvarande anläggningar och att T4:s mark och byggnader avvecklas. Utskottet biträder inte överbefälhavarens uppfattning. Enligt utskottet bör pansarutbildningen i Skåne koncentreras till två platser. P7 i Rcvingehed och Norra skånska regementet (P 6) i Kristianstad. En sådan lösning med- för enligt utskottets uppfattning större besparingar. rationellare utbild- ningsenheter och en enklare ledning av utbildningen än överbefälhavarens förslag.

Möjligheterna att lokalisera annan verksamhet till Hässleholm bör utre- das ytterligare. Sådant underlag fordras för att kunna ta ställning till den framtida organisationen i Hässleholm. Utskottet föreslår därför att de berörda myndigheterna i Hässleholm, P2 och '114. t.v. fortsätter sin verk- samhet i nuvarande anläggningar.

Utskottet ansluter sig till överbefälhavarens uppfattning att en indrag- ning av ett förband ur artilleriet är motiverad. Fr.o.m. mitten av 1980-talet finns ett överskott på 1200 utbildningsplatser inom artilleriet. Valet bör därvid stå mellan att lägga ned antingen Svea artilleriregemente (A 1) i Linköping eller Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping. Med utgångspunkt i ett stort antal bedömningsgrunder finner utskottet att det som i avgörande grad skiljer förslagen åt är besparingsmöjligheterna. En nedläggning av A6 medför större besparingar än nedläggning av A 1.

Utskottet anser att de teoretiska besparingsmöjligheterna genom en avveckling av A1 i praktiken kan bli svåra att åstadkomma på grund av den stora integration som föreligger mellan A 1 och 14. Dessa två förband har bl.a. ett gemensamt kasernområde. Utskottet föreslår således att A 6 samt militärområdesverkstaden i Jönköping läggs ned.

I anslutning till A 6 finns artilleriets offlcershögskola (ArtOHS). Överbe- fälhavaren har föreslagit att den omlokaliseras till A 1 i Linköping. Utskot- tet ansluter sig inte till överbefälhavarens förslag. Utskottet har i annat sammanhang föreslagit att Bergslagens militärområde skall utgå ur organi- sationen i fred och krig. Därvid avvecklas också militärområdets förvalt- ningsledningar i Kristinehamn. Av bl.a. regionalpolitiska skäl föreslår därför utskottet att ArtOHS lokaliseras till A9 i Kristinehamn.

Överbefälhavaren föreslår att arme'flygskolan lämnar Nyköping senast år 1988. Den exakta tidpunkten blir beroende på den framtida organisatio- nen av helikopterförbanden. Utskottet konstaterar att omfattningen och

• Sida 131
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 71

organisationen av den framtida helikopterverksamheten inte är helt klar. Med hänsyn till de osäkerheter som råder anser utskottet att ett ställnings- tagande till skolans lokalisering t.v. bör anstå.

Beträffande lu ft v ä r n et delar utskottet överbefälhavarens uppfattning att det inte finns anledning att föreslå någon indragning av ett luftvärnsre- gemente. Genom de beslut som riksdagen fattat om att flytta Skånska luftvärnsregementet ( Lv4) från Malmö till Ystad och att avveckla Sunds- valls luftvärnsregemente (Lv5) i Sundsvall anpassas kapaciteten till de framtida behoven. Utskottet har inte heller funnit anledning att nu föreslå avveckling av något förband inom in g e nj ö r t ru p p e r n a.

För signal t ruppe rn as del föreslår överbefälhavaren att Göta sig- nalregemente (S 2) i Karlsborg dras in är 1984 men att vissa resurser för grundutbildning av ca ett kompani och för repetitionsutbildning behålls i Karlsborg. Signaltruppernas utbildning bör koncentreras till Upplands re- gemente (S 1). Liksom överbefälhavaren anser utskottet att detär nödvän- digt att effektivt utnyttja de stora investeringar som gjorts för S 1 i Enkö- ping. Utskottet räknar med att det fr.o.m. mitten av 1980— talet finns ett överskott på ca 600 utbildningsplatser inom signaltrupperna. Det krigsor- ganisatoriska behovet av att grundutbilda högre stabs- och sambandsför- band är så pass begränsat att SZ. utom en mindre del. bör dras in om fredsorganisationen skall göras rationell. Några större negativa konse- kvenser för befälsrekryteringen, om SZ dras in. har utskottet inte kunnat finna. Däremot får åtgärden stora regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenser som medför problem för Karlsborgs kommun. Genom att flytta K3 från Skövde till Karlsborg kan dessa problem begränsas i hög grad. Utskottet anser vidare att ett centralförråd för arméns specialreserv— delar (ACF) av bl. a. regionalpolitiska skäl bör lokaliseras till Karlsborg.

Utskottet föreslår därför att 5 2 dras in men att resurser för viss grundut- bildning och för repetitionsutbildning behålls i Karlsborg.

lnom tr ä n gt r u p p e r n a s fredsorganisation föreslår överbefälhavaren att Svea trängregemente (T 1) i Linköping dras in, att Göta trängregemente (T 2) i Skövde omlokaliseras inom garnisonen till K 3:s nuvarande område samt att Skånska trängregementet (T 4) i Hässleholm samlokaliseras med P2. Han föreslår vidare att trängtruppernas officershögskola (TrängOHS) omlokaliseras från Linköping till T2 i Skövde. Därigenom kan T I:s, 'l'2:s och T4:s nuvarande kasernområden avvecklas.

Utskottet konstaterar inledningsvis att det framtida överskottet på ut- bildningsplatser inom trängtrupperna utgör ca 750, vilket motiverar indrag- ning av ett regemente. En indragning av T1 har negativa konsekvenser i Operativt hänseende för Östra militärområdet men ger också fördelar ge- nom att något fler underhållsförband vinterutbildas. eftersom utbildnings- kontingenten vid Norrlands trängregemente (T 3) i Sollefteå ökar. Utskot- tet anser vidare att utbildningsbetingelserna vid T 1 totalt sett inte är bättre än vid övriga trängregementen. Från regional- och sysselsättningspolitiska

• Sida 132
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 72

utgångspunkter är åtgärden enligt utskottets bedömning givetvis kännbar för Linköpings kommun. Att i stället dra in TZ i Skövde eller T4 i Hässleholm bedömer utskottet skulle få betydligt allvarligare konsekven- ser för dessa kommuner, som även berörs av andra minskningar i fredsor- ganisationen. Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare har beslutat att TrängOHS skall flytta till Skövde. Utskottet föreslår därför att T 1 dras in och att TrängOHS flyttar till Skövde.

Utskottet ansluter sig till förslaget att flytta T2 inom Skövde garnison till K3:s anläggningar, varigenom T2:s mark och kaserner m.m. kan avveck- las eller användas för annat ändamål.

Som tidigare har redovisats anser utskottet att T4 i Hässleholm, i avvaktan på kompletterande utredningar om den framtida organisationen i Hässleholm, t.v. bör bedriva sin verksamhet inom nuvarande område.

Huvudprogram 2 Marinförband

Försvarskommitténs arbetsutskott anser att reduceringen inom mari- nens fredsorganisation bör möjliggöras genom en långtgående omstruktu- rering av de marina lednings-, utbildnings- och förvaltningsorganisatio- nema. Möjligheterna att tidigt samordna och samlokalisera staber, utbild- ningsfunktioner och förvaltningar bör därför tas till vara.

Utskottet anser vidare att en generell uppdelning av den marina organi- sationen i enheter som är ensidigt bundna till endera flottan eller kustartil- leriet i många fall innebär att marinens totala resurser inte utnyttjas på bästa sätt. Den ökade samordning som eftersträvas i överbefälhavarens plan är därför enligt utskottets mening lämplig.

Arbetsutskottet ansluter sig i allt väsentligt till överbefälhavarens förslag till organisationsändringar inom fl ottan.

Den förändring av utbildningssystemet inom flottan som fortlöpande skall genomföras under mitten av 1980-talet bedömer utskottet vara positiv från bl. a. värnpliktssocial synpunkt. Antalet omstationeringar under grundutbildningen för de värnpliktiga kan begränsas. Utskottet biträder därför förslaget att avveckla etablissementet Sparre i Karlskrona. Omför- delningen av personal från stabs- och förvaltningstjänst till utbildnings- verksamhet vid förbanden anser utskottet vara en riktig åtgärd.

Utskottet biträder även förslaget att avveckla sjökrigsskolans (KSS) verksamhet i Näsby Park och att organisera sjökrigshögskolan (SKl—lS) i Berga (Haninge kommun). Utskottet har övervägt en lokalisering av denna skola till Karlskrona. Detta leder enligt vad utskottet har inhämtat till svårigheter för Utbildningsverksamheten och till kostnadsökningar för för- svaret. Med hänsyn till konsekvenserna för försvaret och att tillskottet av antalet sysselsättningstillfällen blir begränsat anser utskottet att en lokali- sering till Karlskrona sammantaget är mindre lämplig.

I fråga om ku start i ] le ri et anser utskottet i motsats till överbefälha- varen att Norrlands kustartilleriregemente (KA 5) i Härnösand skall behål-

• Sida 133
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 73

las. Enligt utskottets mening bör det alternativ till en avveckling av KA5 som överbefälhavaren har redovisat i huvudsak ligga till grund för utform- ningen av fredsorganisationen inom marinen. Utskottet föreslår att grund- utbildningen vid Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartil- leriregemente (M KV/KA 4) i Göteborg reduceras i större utsträckning än vad överbefälhavaren har föreslagit och begränsas till främst radar- och minutbildning samt att Älvsborgs kustartilleriregemente (KA4) upphör som en del av myndigheten MKV/KA 4.

Utskottet föreslår därutöver — av bl.a. regionalpolitiska skäl — att mari- nens off'rcershögskola i Göteborg och huvuddelen av marinens sjukvårds- skola flyttas till Karlskrona. Flyttningen av offrcershögskolan till Karls- krona underlättar enligt utskottets mening en integrering av marinens offi- cersutbildning.

Västra värnpliktskontoret vid Säve och den del av MKV/KA4:s stabs- oeh förvaltningsorganisation som f.n. är lokaliserad till Nya Varvet bör lokaliseras till Västerberget. Utskottet ansluter sig även till överbefälhava- rens förslag att starkt begränsa marinens verksamhet i Skredsvik.

Reduceringen i Göteborg ger i sig inte kostnadsbesparingar av samma omfattning som en nedläggning av KA5. Utskottet är emellertid angeläget om att understryka att det mål för personalreduceringar och kostnads- minskningar inom marinen som ligger till grund för överbefälhavarens planering inte sänks. Ytterligare rationaliseringsåtgärder måste därför vid- tas vid marinens övriga myndigheter för att det totala besparingsmålet skall kunna förverkligas. '

Utskottet biträder överbefälhavarens förslag att slå samman Sydkustens örlogsbas med Karlskrona örlogsskolor till en myndighet. Vidare biträder utskottet förslaget att slå samman Stockholms kustartilleriförsvar (SK) med Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) till en myndighet. Eftersom utskottet avvisar en nedläggning av KA 5. är en utökning av utbildningsvo- lymen på KA 1. som överbefälhavarens förslag medför, inte nödvändig. Utskottet bedömer det därför möjligt att åstadkomma ytterligare bespa- ringar inom marinens organisation på ostkusten.

Enligt utskottets mening kan inte några myndigheter undantas från ra- tionaliseringsåtgärder. En viss personalminskning måste därför godtas även vid Härnösands kustartilleriregemente (N K/KA 5) för att det samlade besparingsmålet inom marinen skall uppnås. De regionala konsekvenserna blir emellertid av väsentligt mindre omfattning än genom en nedläggning av regementet.

Huvudprogram 3 Flygvapenförband

Överbefälhavaren anser inte att någon flygflottilj utöver Västmanlands flygflottilj (F 1) bör dras in under perioden 1982/83 — 1991/92. Han föreslår däremot att Bråvalla flygflottiljs detachement i Malmslätt (F 13 M) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) dras in. Vidare bör flygvapnet lämna

• Sida 134
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 74

de kvarvarande anläggningarna vid f.d. Södermanlands flygflottilj (F 1 l) i Nyköping och f.d. Kalmar flygflottilj (F 12) i Kalmar.

Utskottet utgår ifrån att tolv jaktdivisioner behålls i flygvapnets krigs- och fredsorganisation till slutet av 1980-talet och att elva behålls i första hand till mitten av 1990-talet. Utskottet erinrar om att sambandet mellan antalet divisioner och antalet flottiljer är mycket starkt. Detta talar för att t.v. behålla nio flygflottiljer, eftersom det ger handlingsfrihet att slutligt bestämma flygvapnets organisation på 1990—talet. Någon flygflottilj utöver F 1 bör därför inte avvecklas under perioden 1982/83 — 1991/92.

Beträffande förslaget att dra in F 13 M anser utskottet att starka skäl talar för att avveckla flygvapnets verksamhet på Malmslätt. Utskottet biträder således överbefälhavarens förslag. Eftersom avvecklingen av de- tachementet kan ske successivt under lång tid, bedöms de negativa effek- terna för såväl kommun som berörd personal bli relativt begränsade.

Enligt vad utskottet har inhämtat överväger överbefälhavaren inom ramen för sin helikopterutredning att lokalisera viss helikopterverksamhet till Malmslätt. Utskottet utesluter inte att en sådan lokalisering kan vara lämplig. Ett slutligt ställningstagande till hur flygfältet och övriga anlägg- ningar i Malmslätt i framtiden skall utnyttjas bör därför anstå till dess att det finns ett ökat beslutsunderlag.

Utskottet konstaterar att chefen för flygvapnet måste uppnå de bespa- ringar som fordras genom att avveckla Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18') i Tullinge. Ett alternativ till detta är att lägga ned en flygflottilj. Denna flygflottilj blir då med stor sannolikhet Västgöta flygflottilj (F6) i Karls- borg. En sådan lösning skulle få stora regionala konsekvenser. Enligt utskottet skulle detta också innebära att en oproportionellt stor del av flygvapnets fredsorganisation tas i anspråk för skolverksamhet. Därför biträder utskottet överbefälhavarens förslag att lägga ner F 18 i Tullinge.

Utskottet erinrar i sammanhanget om att anläggningarna vid F 18 i Tullinge är i gott skick. Det kan därför vara lämpligt att överväga möjlighe- terna att till Tullinge lokalisera annan försvarsverksamhet som av olika skäl måste vara kvar i Stockholmsregionen. Strävan borde därvid vara att lämna andra anläggningar i Stockholm. Överbefälhavaren har belyst denna möjlighet men funnit att mark och byggnader i Tullinge inte på ett rationellt sätt kan utnyttjas av försvaret. Om försvarsmakten ensam skall belastas med driftkostnaderna för etablissementet blir en sådan lösning olönsam. Med hänsyn till den inomregionala prioriteringen i Stockholms län. etablis- sementets goda skick m.m. anser emellertid utskottet att möjligheten att använda området även för civil verksamhet bör utredas så att de fasta kostnaderna kan fördelas på flera myndigheter.

Utskottet biträder överbefälhavarens förslag att snarast lämna etablisse- menten vid f. d. F 11 och F 12 och att de bastroppar som finns där avveck- las. Därigenom kan inte oväsentliga kostnadsbesparingar uppnås. Utskot- tet anser det angeläget att försvarets fastighetsnämnd snarast slutför utred- ningarna om den framtida användningen av marken och byggnaderna.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 75

Som tidigare har redovisats delar 1978 års försvarskommitté arbetsutskottets uppfattning att fredsorganisationen måste reduceras. ' Kommittén ställer sig i princip bakom de förslag som arbetsutskottet har lagt fram och som redovisas i utskottets slutrapport men tar inte ställningi alla enskildheter.

Enligt vad som redovisats för kommittén blir det betydande avgångar bland värnpliktiga som rycker in vid en sen tidpunkt. Dessutom ökar de sociala och ekonomiska problemen för de värnpliktiga som har denna sena inryckningstidpunkt. Kommittén anser att planeringen bör ändras för att minska dessa problem. Kommittén bedömer att det vid den slutliga pröv- ningen av hur de fredsorganisatoriska förändringarna skall genomföras bör övervägas om ett eller ett par av de till nedläggning föreslagna förbanden kan behållas t.v. Överbefälhavaren bör snarast redovisa ett beslutsunder- lag med denna på värnpliktssociala grunder fastlagda inriktning. Kommit- tén erinrar i sammanhanget om den möjlighet som finns att av arbetsmark- nadsskäl öka inkallelserna till Värnpliktsutbildning.

Vidare framhåller försvarskommittén att den delar utskottets mening att en kommitté snarast bör tillkallas med uppgift att utreda möjligheterna till sammanslagning av de nuvarande gemensamma myndigheterna inom hu- vudprogram 5 i syfte att nå högre rationalitet i verksamheten.

Försvarskommittén finner att förslagen i olika avseenden kommer att få stor betydelse för behovet av anställd personal och är medveten om att medelåldern bland arméns yrkesofficerare kommer att öka. Kommittén kan t.v. godta nackdelarna för arméns krigsorganisation. Överbefälhava- rens syn på en vidgning av möjligheterna att utnyttja reserv- och värnplik- tigt befäl för frivillig tjänstgöring kan vara en lämplig grund för fortsatta överväganden och åtgärder i avsikt att lösa åldersproblemet inom armén.

Från kommitténs sida är utgångspunkten att nödvändiga personalredu- ceringar skall grundas på naturlig avgång i förening med en aktiv och effektiv omplaceringsverksamhet. Kommittén vill emellertid inte helt ute- sluta att det kan bli nödvändigt med uppsägningar i vissa fall. om de beräknade besparingarna skall komma till stånd.

1.4.3 Föredraganden

Överbefälhavaren erinrar om att kostnaderna för f redsorganisa- tionen och driften av denna har tagit i anspråk en allt större andel av försvarsutgifterna. I sin programplan redovisar han ett stort antal bespa- ringsåtgärder som under perioden 1982/83 — 1991/92 skall minska kostna- derna med sammanlagt 7900 milj. kr., varav ca 2400 milj.kr. under peri- oden 1982/83 — 1986/87. Hans förslag till det militära försvarets utveckling och utformning bygger på att de angivna besparingarna kan uppnås i sin helhet. Även försvarskommittén har uppfattningen att minst så mycket måste sparas under den aktuella perioden. Kommittén har vid sin avväg-

• Sida 136
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 76

ning mellan de olika totalförsvarsgrenarna samt i sina överväganden och förslag till grundläggande inriktning av det militära försvarets utformning räknat med att den angivna besparingen kan uppnås. Jag vill erinra om att försvarsmaktens personal har minskat med ca 6000 anställda under l970-talet. De resurser som härigenom frigjorts har främst använts för materielanskaffning och för att förbättra utbildningen.

Enligt min mening måste en så stor andel som möjligt av försvarsutgif- tema disponeras för åtgärder som ger effekt i krigsorganisationen. Den rationaliseringsverksamhet som har pågått sedan lång tid måste fortsätta. Det är nödvändigt att ta till vara de möjligheter som finns till kostnads- minskningar inom fredsorganisationen för att den kvalitativa utveckling av det militära försvarets krigsorganisation som jag har förordat skall gå att förverkliga. Den inriktning och omfattning av besparingsarbetet som för- svarskommittén har uttalat sig för bör därför i huvudsak ligga till grund för den fortsatta planeringen. Jag anser att ca 2400 milj.kr. i besparingar måste åstadkommas under perioden 1982/83 —— 1986/87.

Besparingarna är i stort sett av två slag. Genom att vidta rationalisering- ar, samordningsåtgärder och andra åtgärder räknar överbefälhavaren med att kostnaderna för fredsdriften kan minskas med ca 5500 milj. kr. under tioårsperioden. Detta förutsätter en omfattande minskning av antalet an- ställda vid försvarets samtliga myndigheter. Härutöver räknar överbefäl- havaren med att återstående besparingar kan åstadkommas under tioårspe- rioden genom att dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader.

Försvarets rationaliseringsinstitut har vid en granskning av överbefälha- varens plan pekat på att det är nödvändigt att planera in ytterligare bespa- ringsåtgärder för att det skall vara realistiskt att nå det angivna totala besparingsmålet. Enligt institutet måste man finna ytterligare besparings- möjligheter under tioårsperioden motsvarande 500 — 700 milj. kr. (prisläge februari 1980). Försvarskommitténs arbetsutskott anser för sin del att åtgärder måste vidtas som ger ytterligare besparingar under perioden 1982/83 — 1991/92 på 800— 1000 milj.kr.. om det totala besparingsmålet skall kunna uppnås.

Försvarskommittén ansluter sig i stort till uppbyggnaden. omfattningen och inriktningen av de besparingar som enligt överbefälhavaren måste genomföras. Jag delar försvarskommitténs uppfattning. Överbefälhava- rens plan bör därför i stort ligga till grund för det fortsatta besparingsarbe- tet. Liksom försvarskommittén är jag inte beredd att nu ta ställning till alla enskildheter när det gäller rationaliseringsprojekt och förslag till samord- ningsåtgärder. Överbefälhavarens förslag till sådana åtgärder kan enligt min mening i allt väsentligt ligga till grund för den fortsatta planeringen. Jag vill dock erinra om vad försvarets rationaliseringsinstitut och arbetsut— skottet har anfört om behovet av ytterligare besparingar.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att chefen för armén har föreslagit regeringen att pågående utvecklingsarbete med decentraliserad produk-

• Sida 137
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 77

tionsledning får utvidgas till att omfatta sammanslagning av förband inom garnisoner. Förslaget innebär besparingar i fredsorganisationen. Frågan om sammanslagning av myndigheteri garnison bereds f.n. i regeringskans- liet.

Jag är inte nu beredd att ta slutlig ställning till denna fråga men delar överbefälhavarens och chefens för armén uppfattning att möjliga bespa- ringar genom ökad samordning inom garnison måste tas till vara.

Jag går därmed över till att behandla de mer omfattande organisa- tio n s fö rä n d ri n g a r som överbefälhavaren och försvarskommittén har föreslagit.

Jag berör först åtgärderna inom huvudprogrammen 4 Operativ ledning m.m. och 5 Gemensamma myndigheter m.m. innan jag går över till för- svarsgrenarna.

Jag vill inledningsvis erinra om att huvudprogrammet Operativ ledning m.m. f.n. omfattar ca 2300 anställda vid försvarsstaben. militärområdes- staberna med förvaltningar samt Gotlands militärkommando med stab och förvaltningar. Vid myndigheterna inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m.m. finns f. n. drygt 6800 anställda. Mindre än hälften av de anställda inom de bägge huvudprogrammen är verksamma i Stockholms- området.

Inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. ni. har överbefälhavaren föreslagit att antalet anställda minskas med drygt 1500 till budgetåret 1991/92. Försvarskommitténs arbetsutskott anser att en kraftigare minskning bör kunna genomföras under periodens senare del än vad överbefälhavaren har föreslagit. Utskottet har emellertid inte dispOr nerat ett tillräckligt genomarbetat underlag för att nu föreslå personal- minskningar som går utöver dem som överbefälhavaren har förordat.

Försvarskommittén delar arbetsutskottets mening att en kommitté sna- rast bör tillsättas för att utreda möjligheterna till en samordning och sam- manslagning av vissa myndigheter för att på så sätt nå en större rationalitet i verksamheten. ! avvaktan på detta underlag föreslår försvarskommittén att överbefälhavarens förslag läggs till grund för de berörda myndigheter- nas planering.

Flertalet myndigheter inom huvudprogrammet har av statsmakterna ålagts att minska sin personal. [ vissa fall är kravet på reduceringar bety- dande. Jag anscr dock att det är nödvändigt att ytterligare överväga möjlig- heterna att minska antalet anställda och därmed begränsa kostnaderna. Alla möjligheter att åstadkomma besparingar måste tas till vara. Härvid behövs en mer samlad syn på myndigheternas uppgifter m.m. än vad som varit möjligt att åstadkomma under det besparingsarbete som hittills mest har inriktats på varje myndighet för sig. Det är angeläget att övrigt utred- ningsarbete som berör de aktuella myndigheternas organisation och upp- gifter samordnas. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning att man bör pröva att minska personalen inom huvudprogram 5 Gemensamma myndig- heter m.m. i större omfattning än vad överbefälhavaren har föreslagit.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 78

Möjligheterna att uppnå detta genom en ytterligare samordning mellan myndigheterna inom huvudprogram 5 och mellan dessa myndigheter och myndigheter utanför försvaret bör därvid särskilt övervägas. Försvars- kommitténs förslag att låta en särskild kommitté se över möjligheterna till en sådan samordning kan enligt min mening vara en lämplig åtgärd. Jag avser därför återkomma till regeringen med förslag i ärendet för att få underlag inför nästa försvarsbeslut.

En utredning av det slag som jag har berört blir relativt tidskrävande. ] avvaktan på att ett sådant vidgat beslutsunderlag föreligger bör överbefäl- havarens förslag i denna del i stort ligga till grund för inriktningen av och personalreduceringama inom huvudprogrammet Gemensamma myndighe- ter m. 111.

Det mål för personalminskningarna som bör gälla för de aktuella myn- digheterna framgår av följande sammanställning.

Myndighet Högsta antal Högsta antal Högsta antal Minsk- anställda anställda . anställda ning (personår) (personår) (personår) t. o. m 1981/82 1986/87 1991/92 1991/92 Försvarets civilför- valtning 200 180 180 20 Försvarets sjukvårds- styrelse 74 63 60 14 Fortifikationsför- valtningenl 892 795 750 142 Försvarets materiel- verk2 3 523 2 920 2 470 1053 Försvarets forsk- ningsanstalt'1 1 206 1080 1 000 206 Vämpliktsverket 3724 350 350 22 Försvarets rationa- _. liseringsinstitut 93 69 60 33 Ovriga myndigheters 491 460 410 81 Summa5 685] 5917 5280 1571

lAvser anslaget F 3. Fortifikationsförvaltningen (exkl. personal vid förvaltningens forskningsenhet). 2 Inkl. personal vid förvaltningskontoret vid huvudavdelningen i Karlstad. 3 Avser anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning (inkl. personal vid fortifikations- förvaltningens forskningsenhet). 4Inkl. 21 personår för marinens värnpliktskontor. 5 Exkl. försvarets radioanstalt. försvarets gymnasieskola och försvarets läromedels- central.

Jag vill i sammanhanget något beröra den av mig förordade personal- minskningen vid försvarets materielverk. Riksdagen har den 12 november 1981 beslutat om ny organisation för försvarets materielverk ( prop. 1980/81: 199 . FöU l981/82:5. rskr 21). Riksdagsbeslutet anger att plane- ringen skall utgå från att försvarets materielverk år 1990 bör omfatta högst 2650 årsanställda. Härvid har hänsyn inte tagits till de förslag som 1979 års militära flygindustrikommitté lämnat och inte heller till förslag avgivna av 1980 års underhållsutredning.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 79

1979 års militära flygindustrikommitté föreslår ytterligare personal- minskningar om 200 — 250 anställda. vilka förutsätts kunna genomföras på huvudavdelningen för flygmateriel inorn enheterna för provning och granskning. underhåll samt inom flygplanavdelningen. Även 1980 års un- derhållsutredning anser vissa personalreduktioner möjliga.

1978 års försvarskommittés arbetsutskott för fredsorganisatoriska frågor föreslår en särskild utredning för att se över provningsfunktionen. Rege- ringen har den 21 januari 1982 tillkallat en särskild utredare för att över- väga och lämna förslag till framtida inriktning av försvarets provnings- och försöksverksamhet.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört delar jag överbefälhavarens förslag att planeringsinriktningen för försvarets materielverk bör vara 2 470 årsanställda budgetåret 1991/92.

Inom huvudprogrammet Operativ ledning m. m. föreslår över- befälhavaren att kostnaderna begränsas genom att antalet anställda mins- kas med knappt 400 inom den centrala och högre regionala ledningen samt genom rationaliseringar inom militärområdenas förrådsorganisation. Anta- let militärområden bör enligt hans mening även fortsättningsvis vara sex. Kommitténs arbetsutskott accepterar den föreslagna inriktningen men tillägger att de ytterligare kostnadsminskningar som en minskning av anta- let militärområden möjliggör bör tas till vara. Utskottet föreslår sålunda att Bergslagens militärområde och civilområde dras in är 1986. Detta beräknas ge ytterligare ca 40 milj. kr. i besparingar fram till år 1992. Försvarskom- mittén anser att en minskning av antalet militärområdesstaber inte innebär några avgörande operativa nackdelar.

Jag vill inledningsvis erinra om att riksdagen under år 1980 ( prop. 1979/80: 135 , FöU 15. rskr 318) har beslutat om den högre regionala led- ningens organisation. Beslutet innebär att antalet militär- och civilområden skall vara oförändrat. Till grund för regeringens proposition och riksda- gens beslut låg försvarsmaktens ledningsutrednings överväganden och för- slag om den högre regionala ledningen (SOU 1978: 77).

Med hänsyn till de civila delarna av totalförsvaret finns det enligt min mening skäl både för och emot att dra in Bergslagens militär- och civilom- råde. Nackdelarna för den operativa planläggningen bör dock jämföras med de fördelar i form av bättre anpassning till samhälls- och näringslivs- struktur samt vissa totalförsvarsmyndigheters regionala indelning. som en indragning av Bergslagens civilområde innebär. För att dessa fördelar skall uppnås bör Örebro län föras till Östra civilområdet. Jag anser att de avgörande faktorerna i denna fråga är det militära försvarets operativa krav samt besparingsmöjligheterna.

Enligt min mening är behovet av besparingar större nu än när riksdagen fattade sitt beslut vid 1979/80 års riksmöte. Liksom arbetsutskottet anser jag att det är nödvändigt att ta till vara alla möjligheter att begränsa kostnaderna för ledning och förbandsverksamhet också inom huvudpro—

• Sida 140
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 80

grammet Operativ ledning m.m. Jag är medveten om att ett färre antal militär- och civilområden får vissa konsekvenser för ledningsförmågan. Eftersom jag avser förorda indragning av ett antal förband. kommer dock antalet mobiliserings-. förvaltnings- och utbildningsmyndigheter som är underställda militärbefälhavarna att reduceras. Belastningen på den högre regionala ledningsnivån i fred kommer därigenom att minska något. Jag bedömer det utifrån denna utgångspunkt möjligt att dra in ett militärom- råde. Några avgörande negativa operativa konsekvenser. uppkommer en- ligt min mening inte heller. Besparingsskäl talar starkt för indragning av ett militär— och civilområde.

Jag förordar således att regeringen föreslår riksdagen att dess tidigare beslut om antalet militär- och civilområden upphävs och att Bergslagens militärområde och civilområde utgår ur organisationen är 1986. Jag kan i övrigt ansluta mig till överbefälhavarens förslag till besparingsåtgärder inom huvudprogrammet. Minskningen av antalet anställda bör dock vara större än de knappt 400 som överbefälhavaren har räknat med.

Jag går därmed över till att behandla frågorna om att minska fredsorgani- sationen på lokal nivå inom försvarsgrenarna, dvs. dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader.

De rationaliseringar och övriga åtgärder som enligt överbefälhavarens plan minskar kostnaderna med ca 5500 milj. kr. under perioden 1982/83— 1991/92 är inte tillräckliga för att skapa erforderligt ekonomiskt utrymme att upprätthålla beredskap. anskaffa materiel och utbilda personal i den omfattning och inom de ekonomiska ramar som han har planerat efter. Därför blir det enligt överbefälhavaren nödvändigt att göra betydande minskningar i fredsorganisationen genom att dra in fredsförband. Detta är nödvändigt även av den orsaken att värnpliktskullarna minskar på lång sikt. lndragningarna av fredsförband beräknar överbefälhavaren skall minska driftkostnaderna med sammanlagt ca 2400 milj. kr. under perioden 1982/83—1991/92. Försvarskommittén delar överbefälhavarens uppfatt- ning att fredsorganisationen måste minskas.

Kommitténs arbetsutskott erinrar om att det redan i dag finns ett bety- dande överskott på utbildningsplatser och konstaterar att detta kommer att ligga på i huvudsak samma nivå fram till mitten av 1990-talet. när överskot- tet snabbt ökar till följd av att färre värnpliktiga skall grundutbildas. Detta förhållande är. vid sidan av kravet på kostnadsminskningar. huvudorsaken till de indragningar som föreslås.

Enligt min mening är det nödvändigt att i huvudsak de besparingar som överbefälhavaren och försvarskommittén har räknat med verkligen kom- mer till stånd. Det är därför av besparingsskäl nödvändigt att göra betydan- de ingrepp i fredsorganisationen. Jag vill betona att det blir nödvändigt att vidta mycket omfattande rationaliseringsåtgärder och personalminsk- ningar även på förband och orter som inte är direkt berörda av de nu aktuella indragningarna.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 81

Försvarskommittén framhåller att en av utgångspunkterna för de freds- organisatoriska förslagen är att få ett jämnt utnyttjande av utbildningsre- surserna. Förändringarna i värnpliktskullarnas storlek möts genom att fler värnpliktigas grundutbildning måste uppskjutas under en övergångstid.

Försvarskommittén konstaterar att de sociala och ekonomiska pro- blemen ökar för sådana värnpliktiga som påbörjar sin grundutbildning vid en sen tidpunkt. Detta bör enligt kommitténs mening undvikas. Planering— en bör enligt kommittén ändras för att minska dessa problem. Kommittén anser att det vid den slutliga prövningen av de fredsorganisatoriska föränd- ringarna från värnpliktssociala synpunkter bör övervägas om ett eller ett par av de till nedläggning föreslagna förbanden bör behållas t.v.

Överbefälhavaren har i december 1981 lämnat regeringen ett underlag i denna fråga. Enligt hans bedömning är det möjligt att öka värnpliktskon- tingentens årliga storlek jämfört med vad som låg till grund för hans programplan. Detta kan ske utan att något av de förband som han eller försvarskommitténs arbetsutskott har föreslagit till nedläggning behöver behållas. Den ökning av grundutbildningskontingenten som överbefälha- varen redovisar innebär att de värnpliktssociala konsekvenser som nuva- rande planering kan medföra och som kommittén har pekat på kan begrän- sas avsevärt under programplaneperioden. Överbefälhavaren föreslår att ökningen av antalet värnpliktiga blir av en sådan omfattning att antalet värnpliktiga som grundutbildas tre år efter inskrivningen minskas till det antal som normalt själva begär detta. Antalet värnpliktiga som skall grund- utbildas två år efter inskrivningen blir däremot väsentligt större än det antal som vanligen brukar begära en sådan inryckningstidpunkt.

Jag biträder försvarskommitténs uppfattning att åtgärder måste vidtas för att minska antalet värnpliktiga som måste påbörja sin grundutbildning vid en sen tidpunkt. Antalet värnpliktiga som årligen skall grundutbildas bör därför öka jämfört med vad som föreslås i överbefälhavarens program- plan. Överbefälhavaren har på uppdrag av regeringen lämnat förslag till en sådan omplanering. Förslaget innebär att ca 7000 fler värnpliktiga grundut— bildas under perioden 1982/83 — 1986/87 än vad som ligger till grund för överbefälhavarens programplan. Jag biträder överbefälhavarens förslag i denna del. Jag förordar därför att ca 7000 fler värnpliktiga grundutbildas under perioden än det antal som överbefälhavaren räknat med i sin pro- gramplan. Regeringen har uppdragit åt överbefälhavaren att låta inkalla 2 500 av dessa värnpliktiga under budgetåret 1982/83 av främst arbetsmark- nadsskäl. Det antal värnpliktiga som under en övergångstid grundutbildas något senare än året efter inskrivningen kan därmed hållas på en rimlig nivå. Jag konstaterar också att de åtgärder somjag föreslår ger värnplikts- sociala fördelar.

Den ökning av värnpliktskontingenten som jag har förordat kommer enligt min mening att medföra en mycket stor belastning på arméns utbild- ningsresurser, om samtliga de förband som överbefälhavaren och arbetsut- 6 Riksdagen 198I/82. ! saml. Nr 102. Bilaga 2

• Sida 142
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 82

skottet har föreslagit till indragning utgår ur arméns organisation. De kvarvarande förbandens resurser i form av kaserner. utbildningsanord- ningar, utspisnings- och fritidslokaler m.m. kommer under åtskilliga år att behöva utnyttjas maximalt. Jag anser för min del att belastningen på fredsorganisationen blir något för stor. Jag förordar av detta skäl att ett av de till indragning föreslagna förbanden behålls. Genom att behålla ett förband kan antalet värnpliktiga som behöver fullgöra sin grundutbildning två år efter inskrivningen successivt minska från 1980-talets senare del.

Jag går därmed över till att behandla förändringarna inom arméns fredsorganisation.

Inom infanteriet föreslår överbefälhavaren att Livregementets grenad- järer (13) i Örebro och militärområdesverkstaden där läggs ned. Däremot bör enligt överbefälhavaren försvarsområdesstaben behållas. Arbetsut- skottet, som bedömer att överskottet inom infanteriet på sikt motsvarar drygt två förband, har övervägt möjligheterna att dra in något annat infan- teriregemente men har funnit att flertalet faktorer talar för överbefälhava- rens förslag. Beträffande l3 drar jag något andra slutsatser än försvars- kommitténs arbetsutskott. Som jag har framhållit tidigare bör ett ökat antal värnpliktiga tas in under 1980-talet av främst värnpliktssociala och arbets- marknadspolitiska skäl. Denna ökade grundutbildning bör företrädesvis förläggas till infanteriförbanden i Mellansverige. Mot denna bakgrund för- ordarjag att 13 med FoSl behålls.

En fortsatt anpassning av fredsorganisationen torde bli nödvändig under början av 1990-talet. Vilka förbandsindragningar och andra åtgärder som då erfordras bör fastställas i nästa försvarsbeslut.

För kavalleriets del föreslår överbefälhavaren att Livgardets dragoner (Kl) skall ingå i Svea livgarde (l 1") samt att ansvaret för Stockholms försvarsområde (Fo 44) förs över till 11. Utskottet ansluter sig till förslaget att föra över försvarsområdesuppgiften till l 1 men anser att K [ bör läggas ned och dess utbildning övertas av 11. Garnisonstjänsten med beridna värnpliktiga bör enligt utskottets mening bedrivas så, att så små avsteg som möjligt görs från de värnpliktigas utbildning för krigsuppgifter. Ut- skottet anser för sin del att denna tjänst, finansierad inom den militära utgiftsramen, bör utgå.

Det finns enligt min mening flera skäl som talar för att den beridna högvakten behålls. Enligt vad jag har inhämtat kan den militärpolisutbild- ning som nu bedrivs vid K ] förenas med uppgiften att de värnpliktiga övas för och tjänstgör i beriden högvakt utan att deras utbildning för krigsupp— gifter allvarligt försämras. Det är emellertid inte nödvändigt att behålla en särskild utbildningsmyndighet för detta. Jag förordar därför att K 1 dras in år 1985 och att försvarsområdesansvaret och K l:s nuvarande utbildnings— uppgifter m.m. övertas av och inordnas som en del i den nya myndigheten l l/Fo 44. Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört är det dock lämpligt att den beridna högvakten behålls i Stockholm. Därvid bör en samordning

• Sida 143
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 83

med polisrytteriet eftersträvas. Det ankommer på regeringen att besluta om organisation och lokalisering m.m. av denna verksamhet.

Överbefälhavaren har redovisat ett antal åtgärder för att hålla beredska- pen på en lämplig nivå i Stockholm. Jag bedömer att de åtgärder som överbefälhavaren har föreslagit i huvudsak är lämpliga.

Överbefälhavaren föreslår vidare att Livregementets husarer (K 3) om- lokaliseras från Skövde till Karlsborg. Utskottet biträder hans förslag i denna del. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att kompensera Karlsborgs kommun för indragningen av S 2 som nu finns där.

Jag anser att försvarsverksamheten år av stor betydelse för sysselsätt- ningen i Karlsborg. En omfattande minskning av försvarets verksamhet i Karlsborg skulle få betydande regionala konsekvenser. Förutsättningarna för att där bedriva jägarutbildning är goda. Jag ansluter mig därför till överbefälhavarens och utskottets förslag och förordar att K3 lokaliseras till Karlsborg under år 1985.

lnom pansartrupperna har överbefälhavarens överväganden främst rört Skånska dragonregementet (P 2) i Hässleholm. Han har övervägt möjlighe- terna att antingen lägga ned P2 och föra över utbildningen där till P7 i Revingehed eller att inom Hässleholm omlokalisera Skånska trängrege- mentet (T4) till P2:s område. Överbefälhavaren föreslår för sin del att P2 och T4 samlokaliseras inom P2:s nuvarande etablissement. Utskottet kan inte ansluta sig till överbefälhavarens förslag utan anser att pansarutbild- ningen i Skåne bör koncentreras till två platser. P7 i Revingehed och P6 i Kristianstad. En sådan lösning medför enligt utskottets mening större besparingar, rationellare utbildningsenheter och en enklare ledning av utbildningen än överbefälhavarens förslag. Utskottet anser att möjligheter- na att lokalisera annan verksamhet till Hässleholm bör utredas ytterligare innan man tar ställning till den framtida organisationen där. Därför bör P2 och T4, i avvaktan på detta underlag, t.v. fortsätta sin verksamhet i nuvarande anläggningar.

Efter att ha övervägt inriktningen av fredsorganisationen för pansarut- bildning i Skåne har jag kommit till slutsatsen att sådan utbildning bör bedrivas på tre platser och sålunda behållas även i Hässleholm. Jag anslu- ter mig därför i denna del till överbefälhavarens förslag. Jag förordar således att T4 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område under år 1987. Även denna ordning ger besparingar och skapar förutsättningar att öka samordningen mellan P2:s och T4:s verksamhet och resurser i Hässle— holm samt har vissa fördelar ur beredskapssynpunkt. Någon ersättningslo- kalisering till Hässleholm blir inte nödvändig i denna situation. _

lnom artilleriet bör enligt överbefälhavaren Smålands artilleriregemente (A 6) och militärområdesverkstaden i Jönköping läggas ned och Artilleriets officershögskola (ArtOHS). som finns där. omlokaliseras till Svea artilleri- regemente (A 1) i Linköping. Utskottet ansluter sig till förslaget att dra in A6 men anser för sin del att ArtOHS i samband därmed bör flyttas till

• Sida 144
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 84

Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn av bl. a. regionalpoli- tiska skäl.

Liksom överbefälhavaren och kommitténs arbetsutskott anser jag att artilleriets utbildningsorganisation bör minskas. Överskottet på utbild- ningsplatser inom artilleriet är betydande. Eftersom en nedläggning av A6 ger större besparingar än en nedläggning av A 1 anser jag att A6 bör vara det förband inom artilleriet som avvecklas. Jag har tidigare förordat att Bergslagens militärområde dras in. Detta för med sig en minskning av sysselsättningen i bl. a. Kristinehamn. Regionalpolitiska skäl talar för att lokalisera ArtOHS dit. Jag förordar sålunda att A6 och militärområdes- verkstaden i Jönköping dras in år 1985 och att ArtOHS lokaliseras till A9i Kristinehamn.

För signaltruppernas del föreslår överbefälhavaren att Göta signalrege- mente (S 2) i Karlsborg dras in men att viss begränsad grundutbildning av värnpliktiga skall finnas kvar. Vidare bör viss kapacitet för repetitionsut- bildning behållas där. Utskottet biträder överbefälhavarens förslag. Ge- nom att behålla viss begränsad sambandsutbildning i Karlsborg och att lokalisera K3 dit kan de regionala konsekvenserna av den föreslagna indragningen begränsas.

Jag biträder det förslag som överbefälhavaren och utskottet har lämnat. Genom den föreslagna ordningen kommer de mycket omfattande investe- ringar som görs för Upplands regemente (S 1) i Enköping att kunna utnytt- jas i största möjliga utsträckning. samtidigt som försvarsverksamheten i Karlsborg kan hållas på i stort sett oförändrad nivå. Jag förordar således att S 2 i Karlsborg dras in är 1984 men att vissa resurser för främst grund- och repetitionsutbildning av stabs- och sambandsförband behålls och in- ordnas i K3. Det ankommer på regeringen att besluta om den närmare omfattningen av och organisationen för arméns framtida verksamhet i Karlsborg.

Inom trängtruppernas organisation föreslår överbefälhavaren att Svea trängregemente (T 1) i Linköping dras in och att trängtruppernas officers- högskola (TrängOHS) i samband därmed flyttas till Skövde. Vidare före- slås att Göta trängregemente (T2) i Skövde flyttas till K3:s nuvarande anläggningar samt att "14 i Hässleholm samlokaliseras med P2. Utskottet biträder förslagen vad gäller T 1, TrängOHS och T2. Beträffande T4 anser utskottet att förbandet bör överta P2:s etablissement när pansarutbild- ningen där upphör. I avvaktan på kompletterande utredningar om den framtida organisationen i Hässleholm bör enligt arbetsutskottet T4 ligga kvar inom nuvarande kasernområde.

Jag vill inledningsvis erinra om att riksdagen tidigare har beslutat att T I:s nuvarande kasernområde skall avvecklas ( prop. 1977/78: 65 , FöU [ l. rskr 173) och att TrängOHS skall flytta till Skövde ( prop. 1974: 135 , FöU 34, rskr 392). Jag förordar därför att Tl dras in år 1987. Riksdagens tidigare beslut angående TrängOHS fullföljs därmed. Jag förordar vidare att T2 övertar K3:s nuvarande anläggningar. Därmed kan delar av T2:s

• Sida 145
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 85

nuvarande mark och byggnader tas i anspråk av civilförsvaret för dess utbildningsverksamhet i västra Sverige. Beträffande T4 i Hässleholm erin- rar jag om att jag tidigare har förordat att T4 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område under år 1987. Vid T4:s nuvarande byggnadsbe- stånd finns ett stort iståndsättningsbehov. Genom den föreslagna ordning- en kan T4:s byggnader m.m. avvecklas.

Jag går därmed över till att redogöra för de förändringar som bör vidtas inom marinens fredsorganisation.

Överbefälhavaren föreslår att grundutbildningen upphör vid Norrlands kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleriregemente (NK/KA5) i Härnösand. Vidare föreslår han att Sydkustens örlogsbas (_ÖrlB S) och Karlskrona örlogsskolor (KÖS) slås samman samt att etablissementet Sparre avvecklas. l Stockholmsområdet bör enligt hans mening Stock- holms kustartilleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA ]) slås samman till en myndighet och anläggningarna i Näsby Park på lång sikt avvecklas.

Utskottet kan av bl. a. regionalpolitiska skäl inte biträda delar av över- befälhavarens förslag. Utskottet anser för sin del att grundutbildningen vid KA5 bör behållas och att reduceringarna i stället främst bör ske vid Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4) i Göteborg. Utskottet föreslår att grundutbildningen i Göte- borg begränsas till främst min- och radarutbildning samt att marinens sjukvårdsutbildning. utom fackutbildningen för läkare. och marinens offi- cershögskola i Göteborg omlokaliseras till Karlskrona. Fackutbildningen för läkare bör enligt utskottet samordnas med arméns och flygvapnets motsvarande utbildning. Arbetsutskottet föreslår att KA4 utgår som en särskild del av MKV/KA4. Utskottet kan i övrigt i stort ansluta sig till överbefälhavarens förslag till minskning av marinens fredsorganisation.

Jag bedömer att utbildningsmöjligheterna vid NlUKA 5 är goda och att en avveckling av förbandet skulle få betydande regional- och sysselsätt- ningspolitiska konsekvenser. Jag biträder därför utskottets förslag till in- riktning av de fredsorganisatoriska förändringarna inom marinen. Jag för- ordar sålunda att grundutbildningen behålls vid NK/KA 5 och att Luleå marina bevakningsområde (BoLu) utgår ur marinens fredsorganisation och uppgiften övertas av NK/KA 5. Jag förordar vidare att utbildningsverk- samheten vid MKV/KA 4 begränsas. Detta medför att stabs- och förvalt- ningsorganisationen kan minskas. Förutom radarutbildning bör av bl.a. beredskapsskäl även viss min-, artilleri- och markstridsutbildning behållas vid myndigheten inom ramen för en grundutbildningsbataljon. Beredska- pen med fredsorganisationens resurser kan därmed hållas på en godtagbar nivå. Den särskilda regementsledningen bör emellertid utgå. Marinens sjukvårdsutbildning, utom fackutbildningen för läkare som bör samordnas med arméns och flygvapnets motsvarande utbildning. och marinens off - cershögskola i Göteborg bör omlokaliseras till Karlskrona. Därvid bör en

• Sida 146
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 86

gemensam officershögskola för marinen organiseras. Genom de föreslagna åtgärderna kan försvarsverksamheten i Karlskrona hållas på en något högre nivå än vad som blir fallet om överbefälhavarens förslag genomförs.

När det gäller Göteborgsområdet föreslår överbefälhavaren och utskot- tet att Västra värnpliktskontoret (VKV) i Säve flyttas till MKV/KA4:s område på Västerberget. att Nya Varvet avvecklas i största möjliga ut- sträckning samt att marinens verksamhet i Skredsvik begränsas. Jag anslu- ter mig till dessa förslag. Försvarets innehav av mark och byggnader i Göteborgsområdet kan därigenom begränsas. Det ankommer på regering- en. att besluta om den framtida organisationen vid MKV/KA4 samt om formerna och tidsplanen för att genomföra de åtgärder i Göteborg som jag har förordat.

I fråga om Karlskrona förordar jag att ÖrlB S och KÖS slås samman till en myndighet och att etablissementet Sparre avvecklas senast år 1985. Samordningen mellan de marina myndigheterna bör öka och innehavet av . mark och byggnader begränsas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen i april 1979 ( prop. 1978/79:96 . FöU 22. rskr 291) beslöt om att föra över KÖS förvaltningsenheter till ÖrlBS samt att slå samman inten- denturförvaltningen och förrådsavdelningen vid ÖrlB S. Vidare bör över- befälhavarens förslag att slå samman SK och KAl i Vaxholm till en myndighet genomföras senast år 1985. Jag anser det lämpligt att som överbefälhavaren föreslår avveckla marinens anläggningar i Näsby Park och lokalisera verksamheten i anslutning till Berga örlogsskolor. Denna avveckling bör ske så tidigt som möjligt.

Jag har i vissa delar förordat en annan inriktning än överbefälhavaren för marinens fredsorganisation och ställt mig bakom de förslag som försvars- kommitténs arbetsutskott har lämnat. Det mål för personalreduceringar och kostnadsminskningar som överbefälhavaren har förordat för marinens del bör emellertid inte sänkas. De åtgärder som jag förordat påkallar förändringar av vissa marina myndigheters organisation m.m. Det ankom- mer på regeringen att besluta om de förändringar som blir nödvändiga.

Jag går därmed över till de förslag som rör flygvapnets fredsor- g a n i s a t i o n .

Överbefälhavaren föreslår att Bråvalla flygflottiljs detachement i Malmslätt ('F13M) och Flygvapnets Södertörnsskolor (Fl8) i Tullinge dras in samt att flygvapnet snarast lämnar kvarvarande anläggningar vid f. d. Södermanlands flygflottilj (F 11) i Nyköping och f. d. Kalmar flygflot- tilj (F 12) i Kalmar. Utskottet ansluter sig till överbefälhavarens förslag. Beträffande anläggningarna vid nuvarande F 18 i Tullinge anser utskottet att det är lämpligt att överväga möjligheterna att dit förlägga annan militär och civil verksamhet.

Vad gäller F 13M anser jag det lämpligt att detachementet i slutet av 1980-talet dras in i samband med att de transport- och målflygdivisioner som i dag finns där ombaseras till andra förband eller utgår ur flygvapnets

• Sida 147
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 87

organisation. Jag förordar således att detachementet avvecklas. Jag vill i sammanhanget ta upp frågan om den framtida användningen av anlägg- ningarna i Malmslätt. Överbefälhavaren hari december 1981 redovisat sina förslag angående organisation m.m. av försvarets helikopterverksamhet. Han föreslår bl.a. att ytterligare ett förband med helikoptrar sätts upp inom armén under senare delen av 1980-talet. Den nuvarande arméflygsko- lan bör därvid upphöra i den form den nu har och ingå i det nya helikopter- förbandet. Han föreslår att planeringen inriktas mot att det nya förbandet lokaliseras till Malmslätt. Jag är inte nu beredd att slutligt ta ställning till förslaget. Vissa skäl talar emellertid för att Malmslätt kan vara en lämplig ort för det föreslagna nya helikopterförbandet. Överbefälhavarens förslag i denna del kan därför t.v. vara en lämplig inriktning av den fortsatta planeringen.

Jag vill i detta sammanhang också informera om en fråga där det ankom- mer på regeringen att fatta beslut. Flygvapnet har f.n. två transportflyg- divisioner. en vid Skaraborgs flygflottilj (F 7) utrustad med flygplan av typ Tp 84 (Hercules) och en vid F 13 M utrustad med flygplan av typ Tp 79 (DC 3) och Tp 85 (Caravelle). Chefen för flygvapnet har utrett och lämnat förslag om lokalisering m.m. av transportllygorganisationen. Med anled- ning härav har överbefälhavaren i skrivelse till regeringen hemställt att transportflyget organiseras i en transportflygenhet vid F7 med lokalisering till Såtenäs. Förslaget innebär att nuvarande transportflygdivision vid F7 utökas. Som jag tidigare har nämnt bör transportflygdivisionen vid F 13M dras in. Därmed kan hela transportflygorganisationen sammanföras till en gemensam organisation lokaliserad till Såtenäs.

Jag anser att det av besparingsskäl är fördelaktigt om antalet skolför- band inom flygvapnet kan minskas. Jag biträder därför överbefälhavarens och utskottets förslag om att avveckla F18 i Tullinge under slutet av 1980-talet. Utskottet har pekat på möjligheten att använda anläggningarna för andra ändamål, när F18 dras in. En förutsättning för att förlägga enheter ur försvaret till Tullinge är enligt min uppfattning att en tillräcklig nyttjandegrad åstadkoms. t.ex. genom att även civil verksamhet lokali- seras dit för att hålla försvarets andel av driftkostnaderna nere. Enligt min mening bör arbetet med att undersöka hur F l8:s anläggningar kan använ— das drivas vidare. Jag ärinte nu beredd att lämna förslag i frågan.

Riksdagens beslut vid 1975 års riksmöte (prop. 1975z75, FöU 14. rskr 172) om nedläggning av Fll och F 12 innebar att bastroppar t.v. skulle behållas vid flygfälten. Överbefälhavaren och arbetsutskottet anser att de bastroppar. som f. n. finns där bör avvecklas. Jag förordar att bastropparna vid f. d. F 11 och f.d. F 12. med ändring av riksdagens tidigare beslut, dras in. Av besparingsskäl anser jag det också angeläget att försvarets ansvar för förvaltningen av kvarvarande anläggningar snarast upphör.

Det ankommer på regeringen att besluta om formerna och tidpunkterna för de förändringar i flygvapnets organisation som jag har förordat.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 88

Som jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (5. 40.) finner jag överbefälhavarens planeringsinriktning mot tolv jaktdivisioner i krigsorganisationen vara lämplig. Den division med flygplan J35 F. som enligt tidigare planering skulle gå ur organisationen i samband med nedläggningen av Västmanlands flygflottilj, behålls således till mitten av 1990-talet. Det ankommer på regeringen att besluta om lokaliseringen av divisionen. men jag vill här informera om att inriktningen f.n. är att divisionen lokaliseras till Blekinge flygflottilj.

Jag vill informera om ytterligare en fråga där det ankommer på regering- en att fatta beslut. Chefen för flygvapnet har i skrivelse till regeringen lämnat vissa förslag om lokalisering av enjaktdivision och en lätt attacken- het. Förslagens konsekvenser blir bl. a. att jaktberedskapen i övre Norr- land ökar. Enligt förslagen flyttas den lätta attackfunktionen vid Norrbot- tens flygflottilj ("F21) till Upplands flygflottilj (F 16) och integreras med divisionen för grundläggande taktisk flygutbildning. Samtidigt förstärks stationskompani SK 60 vid F 16. En jaktdivision och ett stationskompani J 35 F vid Västmanlands flygflottilj dras in och en division och ett stations- kompani JA37 organiseras vid F 21. Förslagen avses genomföras den 1 januari 1983. _

Jag vill i detta sammanhang även informera om vissa frågor som rör försvarsmaktens helikopterresurser.

Regeringen uppdrog i december 1980 åt överbefälhavaren att överväga och föreslå organisation och lokalisering m.m. för försvarets helikoptrar samt lämna förslag om en samlad organisation för försvarets underhållsre- surser för helikoptermateriel. Regeringen föreskrev vidare att chefen för flygvapnet skall vara ansvarig för facket Helikopterverksamhet. Överbe- fälhavaren redovisade i december 1981 detta uppdrag.

Överbefälhavaren har övervägt olika åtgärder för att nå en ökad samord- ning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten. Den program- [och produktionsmässiga anknytningen till övrig verksamhet inom resp. för- svarsgren är enligt överbefälhavarens mening stark. Ansvaret för den program- och produktionsmässiga ledningen bör därför åvila resp. för- svarsgrenschef . Överbefälhavaren förordar en på försvarsgrenarna uppde- lad organisation. Det nuvarande helikopterförsöksförbandet bör därför upphöra. Behovet av samordning är emellertid enligt överbefälhavaren stort och han föreslår att chefen för flygvapnet ges ett särskilt samord- ningsansvar för viss verksamhet som rör försvarsmaktens helikoptrar. Därför bör en särskild för försvarsgrenarna gemensam beredningsenhet för sådana ärenden organiseras inom flygstaben.

Överbefälhavaren har i sitt underlag redovisat förslag till alternativa lösningar för omsättning av försvarets helikoptrar. Överbefälhavaren för- ordar en planering med innebörd dels att användningstiden för marinens tunga helikoptrar förlängs och att helikoptrarna ges fullständig ubåtsjakts- kapacitet för att kunna utnyttjas till år 2000. dels att en medeltung helikop-

• Sida 149
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 89

ter för transport- och flygräddningsuppgifter anskaffas samordnat för ar- mén och flygvapnet under slutet av 1980-talet, dels att en lätt helikopter för pansarvärnsuppgifter och lokal flygräddning anskaffas med början budget- året 1984/85. Vidare förordar överbefälhavaren att en för försvarsmakten gemensam skolhelikopter anskaffas snarast. Överbefälhavaren anser att det av kostnadsskäl är olämpligt att modifiera flygvapnets tunga helikopt- rar för ubåtsjaktuppgifter.

Överbefälhavaren har utrett vilka ytterligare resurser för övervakning och ingripande mot bl. a. ubåtar som kan behöva tillföras försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 200 milj. kr. Överbefälhavaren har i januari 1982 redovisat sina överväganden och ställningstaganden till dessa frågor. Under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (5. 38) har jag berört dessa frågor.

Överbefälhavaren föreslår en inriktning av försvarets helikopterunder- håll som innebär att i princip nuvarande fördelning mellan förbandsanknu- tet och centralt underhåll behålls, att byte av apparater i större utsträck- ning än f.n. utförs vid förbanden samt att det centralt utförda apparatun- derhållet genomförs efter upphandling i konkurrens. Överbefälhavaren föreslår vidare att skillnaderna mellan civilt och militärt helikopterunder- håll utreds i syfte att nedbringa underhållskostnaderna.

Försvarskommittén understryker nödvändigheten av att anskaffning, underhåll och utnyttjande av helikopterresurserna samordnas. Alla möjlig- heter till samordning mellan förvarsgrenarna och gentemot det civila sam- hället bör tas till vara för att därmed höja den totala effekten till så låga kostnader som möjligt.

Försvarskommittén anser i sitt slutbetänkande att överbefälhavaren bör undersöka möjligheterna att utnyttja en del av flygvapnets tunga helikopt- rar för övervakning och ubåtsjakt.

1980 års underhållsutredning föreslår en samordning av helikopterunder- hållet. Utredningen avser att i den andra etappen av sitt arbete framlägga ett närmare förslag till organisation och dimensionering av försvarets heli- kopterunderhåll.

Jag delar uppfattningen om behovet av största möjliga samordning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten och gentemot det civila samhället.

I krigsorganisationen svarar helikoptrar för flera viktiga funktioner inom samtliga försvarsgrenar. Inom armén planeras sålunda helikoptrar utnytt- jas i krigsförband med pansarvärns- och transportuppgifter, varvid beho- vet av sjuktransporter beaktas. lnom marinen bildar helikoptrarna krigs- förband som har ubåtsjakt som huvuduppgift men åläggs även andra sjö- operativa uppgifter. Inom flygvapnet utnyttjas helikoptrar för främst rädd- ningstjänst.

Vid utvecklingen av organisationen är det enligt min mening av stor betydelse att en bättre ubåtsjaktberedskap kan åstadkommas inom bl.a.

• Sida 150
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 90

Södra militärområdet utan att flyg- och sjöräddningsberedskapen blir li- dande.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till överbefälhavarens förslag till inrikt- ning av försvarets helikopteromsättning. Jag anser att en samordning bör komma till stånd vid materielomsättningen dels genom att uppgifter och tekniska krav samordnas hos olika helikopteranvändare. dels genom att största möjliga samordning sker i fråga om typval för de lätta, medeltunga och tunga helikoptrarna. Härigenom bör helikopterunderhållet kunna ra- tionaliseras och kostnaderna reduceras.

] avvaktan på ett slutbetänkande från 1980 års underhållsutredning ärjag inte beredd att ta ställning till den närmare utformningen av helikopterun- derhållets organisation och dimensionering. Jag anser dock att det är angeläget att underhållet av helikoptrar samordnas.

De frågor rörande helikopterverksamheten som jag nu har berört bereds f; n. inom regeringskansliet. Enligt min mening ankommer det på regering- en att ta ställning till dessa.

Överbefälhavaren har hänvisat till att försvarsmakten i bl.a. Stockholm och Göteborg disponerar mark och byggnader som han anser det angeläget att kunna lämna av besparingsskäl. Förutom anläggningarna i Göteborg vid Säve och Nya Varvet m.fl. platser disponerar försvaret i Stockholm bl. a. fastigheter på Skepps- och Kastellholmarna och i Östra och Västra Frösunda. I likhet med överbefälhavaren anserjag det angeläget att detta fastighetsbestånd avvecklas eller disponeras för andra ändamål. Jag föror- dar därför att överbefälhavarens förslag beträffande dessa områden i stort läggs till grund för planeringen att lämna mark och byggnader som inte behövs. Det ankommer på regeringen. eller den regeringen utser, att besluta om erforderliga åtgärder.

F örsvarskommitte'ns arbetsutskott anser att tillämpningen av de normer som f.n. gäller för kaserner och utbildningsanordningar måste anpassas till en stramare ekonomi, varvid lokala önskemål inte får tillåtas att driva upp kraven. Standarden på kaserner och fritidslokaler m.m. måste vidare få tillåtas att variera mellan olika delar av landet och mellan olika förband. Utskottet anser att en något lägre standard kan godtas vid förband som har en utpräglat lokal rekrytering av värnpliktiga än vid förband som rekryte- ras från avlägsna områden. Jag biträder utskottets uppfattning i denna fråga.

Jag går nu över till att behandla de åtgärder som sätts in för att de negativa effekterna av förbandsnedläggningar m.m. skall bli så små som möjligt. Jag vill börja med att sammanfatta min syn på hur försvarets fredsorganisation kommer in i ett regionalpolitiskt sammanhang.

Vid riksdagens behandling av regionalpolitiken våren 1979 ( prop. 1978/79: 112 . AU 23, rskr 435) konstaterades att de mål för regionalpoliti- ken som stegvis har utvecklats och senast behandlades år 1976 i stort sett borde ligga fast.

• Sida 151
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 91

För att påverka den regionala sysselsättnings- och befolkningsutveck- lingen sker en planering som syftar till att åstadkomma balans mellan och inom olika regioner.

Den inplacering av kommuner i olika stödområden som riksdagen lade . fast våren 1979 kan ses som ett uttryck för en värdering av vilka orter som långsiktigt bedöms ha de största bristerna i tillgången på arbetstillfällen. Tillhörigheten till ett stödområde bör därför uppfattas som särskilt viktig när man exempelvis överväger sysselsättningsminskningen inorn försva- rets fredsorganisation.

När regionalpolitiken behandlades av riksdagen våren 1979 framhölls att den offentliga sektorn i ökad utsträckning bör planeras från regionalpolitis- ka utgångspunkter. Den offentliga sektorns starka samband med samhälls- utvecklingen bedöms vara ett tillräckligt motiv för en närmare samordning mellan den offentliga verksamheten och regionalpolitiken. Härtill kommer att den offentliga sektorn har fått en allt större betydelse för sysselsättning- en och därmed också för den regionala utvecklingen. Riksdagen ansåg det därför angeläget att i ökad utsträckning föra in ett regionalpolitiskt tänke- sätt i den offentliga verksamheten.

Jag vill här peka på de regionalpolitiska hänsyn som har tagits i de förslag som regeringen nu förelägger riksdagen. Sålunda berörs Norrland och Gotland inte alls av förbandsnedläggningar m. m. När det gäller verk- samheten i Härnösand har mina förslag i hög grad påverkats av regionalpo- litiska hänsyn. Detsamma gäller beträffande Skövde. Karlsborg. Kristine- hamn, Hässleholm och Karlskrona. Jag har sålunda funnit att det har varit möjligt att ta regionalpolitiska hänsyn när det gäller utvecklingen av för- svarets fredsorganisation.

Det regionalpolitiska tänkesättet måste givetvis även innebära att regi- onalpolitiska hänsyn tillämpas på orter och regioner som berörs av för- bandsnedläggningar m. m. genom att möjligheterna undersöks att förlägga annan verksamhet dit.

] samband med beslut om nedläggningar av förband inom försvaret har statsmakterna under senare tid i flera fall gett utfästelser om ersättnings- verksamheter utan att dessa har preciserats. Nästan undantagslöst har ansträngningarna hittills inte gett resultat. Metoden att i samband med beslut om nedläggningar av förband utlova opreciserade ersättningar är enligt min mening mindre lämplig. Antingen bör ingenting utlovas eller också bör konkreta beslut om ersättningsverksamheter fattas i samband med organisationsbesluten. Detta skulle ge en bättre grund för planeringen i berörda orter och för statsmakternas beslutsprocess.

Riksdagen beslutade under våren 1981 (AU 1980/81: 23. rskr 233) att den offentliga sektorn i större utsträckning skulle användas i det regionalpoli- tiska arbetet. Ett av medlen kunde vara att omfördela den statliga verk- samheten från storstadsregioner till regioner med svag statlig verksamhet. Riksdagen beslutade därför att den inom regeringskansliet inrättade decen-

• Sida 152
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 92

traliseringsdelegationen skall driva på arbetet med att finna verksamheter som kan vara lämpliga att placera utanför Stockholmsområdet.

I prop. 1981/82: 100 (bil. 3 s. 20) anges att förslag från decentraliserings- delegationen angående decentralisering inom offentlig förvaltning avses bli presenterade för regeringen i samlad form för att kunna föreläggas riksda- gen under våren 1982. Därvid kommer även den fortsatta inriktningen av decentraliseringsdelegationcns arbete att behandlas.

I samband med regeringens beslut under våren 1982 med anledning av decentraliseringsdelegationens förslag kommer en samlad bedömning att ske, varvid även konsekvenserna av förbandsnedläggningar m.m. vägs in.

Försvarskommitténs arbetsutskott konstaterar att erfarenheterna från tidigare fredsorganisatoriska förändringar visar att det måste finnas en stark ledning, om de förväntade och planerade besparingsmålen skall nås. Utgångspunkten för regeringens och myndigheternas fortsatta åtgärder blir riksdagens beslut med anledning av vad jag har förordat. Ett förverkligan- de av besluten förutsätter att särskilda åtgärder vidtas för att effektivt leda och följa upp arbetet. Därför bör enligt utskottet en särskild fredsorganisa- tionsdelegation bildas inom regeringskansliet. Den bör svara för erforder- lig samordning inom regeringskansliet. Jag delar utskottets mening att en särskild fredsorganisationsdelegation bör tillsättas inom regeringskansliet för att bl.a. följa myndigheternas arbete med organisationsändringarna. Jag avser återkomma till regeringen angående formerna för en sådan dele- gation.

Jag har i det föregående angett vissa tidpunkter när de förordade organi- sationsändringarna bör vidtas. Jag vill emellertid inte utesluta att det framgent kan visa sig uppstå praktiska förutsättningar att vidta vissa åtgär- der tidigare och därmed påskynda besparingsutfallet. Sådana möjligheter bör enligt min mening tas till vara. Motsatsen kan givetvis också inträffa, dvs. det kan visa sig nödvändigt att genomföra en åtgärd något senare än vad som nu planeras. De tider som anges för organisationsändringarna bör därför ses som riktvärden. Den delegation som nyss har nämnts bör noga följa denna fråga. Det ankommer på regeringen att precisera tidpunkter för organisationsändringarna.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp de konsekvenser för den anställda personalen som ett genomförande av mina förslag kan innebära.

Det finns ett flertal arbetsmarknadspolitiska instrument av generell na- tur. Dessa utnyttjas givetvis även vid förbandsnedläggningar m.m. Jag vill i det följande ta upp de personaladministrativa åtgärder som kan föranle- das av de förslag som jag har förordat att regeringen föreläggcr riksdagen.

Vid tidigare fredsorganisationsändringar har de förutsatta personal- minskningarna kunnat genomföras genom naturlig avgång och med utnytt- jande av en effektiv omplaceringsverksamhet. Enligt min mening bör strä- van vara att även genomföra de nu aktuella organisationsändringarna på detta sätt. Personalfrågor i samband härmed bör handhas av försvarets

• Sida 153
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 93

personalnämnd och andra berörda instanser. De erfarenheter som har vunnits genom tidigare och pågående organisationsändringar bör tas till vara och kan bidra till att underlätta situationen för den personal som kan komma att beröras. Jag vill dessutom erinra om att förhandlingar pågår mellan parterna på arbetsmarknaden om ett nytt trygghetsavtal.

Med hänsyn till vad jag tidigare har anfört om nödvändigheten av att uppnå de kostnadsminskningar som bl. a. motiverar mina förslag till änd- ringar i fredsorganisationen, kan jag inte helt utesluta att personal som inte godtar skäliga erbjudanden om annan anställning kan behöva sägas upp på grund av arbetsbrist.

Jag övergår nu till att något behandla utvecklingen inom försvarsmakten på det personaladministrativa området till den del den inte har direkt samband med de fredsorganisatoriska övervägandena i det föregå- ende. Det ankommer på regeringen att besluta i de frågor somjag kommer att beröra, men jag vill ändå redovisa min syn på utvecklingen.

Överbefälhavaren har fastställt ett personalpolitiskt program att gälla fr.o.m. den 1 juni 1981. I programmet anges bl.a. att människan är försvarsmaktens viktigaste tillgång, att kontakter och samarbete mellan all personal inom försvarsmakten skall präglas av öppenhet. förtroende och gemenskap samt att människors olika personlighet. erfarenhet, intressen och förmåga är tillgångar som skall tas till vara. Överbefälhavaren fastslår vidare att det för den enskilde är betydelsefullt att få ta personligt ansvar för sina insatser och att få erkännande för dessa samt att kunna påverka förhållandena på arbetsplatsen. Överbefälhavarens program ligger väl i linje med de övriga strävanden inom försvarsmakten som bl. a. den för- söksverksamhet med decentraliserad produktionsledning (DEPROL), som ' jag tidigare har berört, ger uttryck för. Jag kan därför helt ställa mig bakom de grundsatser som överbefälhavaren har gett uttryck för och vill under- stryka betydelsen av att såväl den personaladministrativa verksamheten som övrig verksamhet inom försvarsmakten genomsyras av dessa. Detta gäller inte minst vid ett genomförande av de rationaliseringsåtgärder som jag tidigare har förordat.

I sin programplan anger överbefälhavaren att antalet yrkesbefäl kommer att minska under programplaneperioden samtidigt som de kvalitativa kra- ven på befälen stiger. Han anger vidare att en god utbildning av de värnpliktiga är en förutsättning för tilltron till försvaret och därmed för försvarsviljan. Enligt överbefälhavaren kommer andelen yngre yrkesbefäl som är lämpade för att handha utbildning av värnpliktiga att minska samti- digt som antalet äldre befäl beräknas öka. Härtill kommer en betydande brist på balans mellan olika förband när det gäller tillgången på yrkesbefäl. Dessa förhållanden medför enligt överbefälhavaren svårigheter att inom en given personalram bemanna främst arméns krigs- och fredsorganisationer med kvalificerade cheferi rätt åldersläge. Överbefälhavaren framhåller att detär nödvändigt att tillgodose utbildningsorganisationens behov av yngre

• Sida 154
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 94

befäl och lämnar bl. a. förslag till åtgärder som bör vidtas av parterna på arbetsmarknaden för att åter skapa balans i åldersfördelningen och fördel- ningen mellan förbanden.

Försvarskommittén anger i sitt slutbetänkande att den är medveten om de problem som överbefälhavaren har påvisat. Kommittén bedömer dock att den stigande genomsnittsålder bland yrkesofficerarna som överbefälha- varen ser framför sig inte i krigsorganisationen kommer att beröra batal- jonschefsnivån eller de befattningar på kompanichefs- och plutonchefsni- vån för yrkesofficerare som chefen för armén har prioriterat. Kommittén anser att övriga nackdelar inom arméns krigsorganisation t.v. kan godtas. Beträffande fredsorganisationen anser kommittén att även äldre befäl i ökad utsträckning måste utnyttjas i värnpliktsutbildningen.

Jag biträder försvarskommitténs synpunkter och anser det väsentligt att åtgärder vidtas så att på sikt balans uppnås i de militära personalkårerna.

Såväl överbefälhavaren som försvarskommittén hänvisar till möjlighe- terna att vid fortsatta överväganden beträffande åtgärder ägnade att mins- ka åldersproblemen inom armén beakta möjligheterna att utnyttja reserv- och värnpliktigt befäl genom frivillig tjänstgöring. Överbefälhavaren anser att nuvarande regler härför bör utvidgas. Enligt min uppfattning torde redan nuvarande regelsystem för frivillig tjänstgöring i huvudsak ge möjlig- heter till sådana åtgärder. Om personalläget inom arméns utbildningsor- ganisation i en framtid motiverar detta är jag dock beredd att överväga åtgärder av den art överbefälhavaren förespråkar, till den del dessa inte regleras genom kollektivavtal.

Överbefälhavaren har i sin fredsorganisationsplan anfört att det är nöd- vändigt att minska rekryteringen av yrkesbefäl bl. a. för att anpassa befäls- tillgångarna till framtida behov. Han anger härvid att fördjupade undersök- ningar bör göras av krigs- och fredsorganisationens behov av yrkesbefäl inom de tre försvarsgrenarna. Försvarskommittén understryker vikten av att dessa undersökningar genomförs snabbt och att de särskilt inriktas på att samordna behovet av samt kvalitetskraven på yrkesofficerare i olika befattningar i krigsorganisationen liksom den tid som yrkesofficerarna utnyttjas i dessa befattningar.

Jag delar denna uppfattning bl.a. mot bakgrund av den förestående övergången till en ny befälsordning och avser att föreslå regeringen att tillsätta en utredningsman med uppdrag att skyndsamt genomföra en sådan undersökning.

Jag vill i detta sammanhang kortfattat redovisa det arbete som bedrivs med anledning av riksdagens beslut om införande av en ny befälsordning inom det militära försvaret ( prop. 1973: 128 , FöU 23, rskr 309 och prop. 1977/78:24 . FöU 10. rskr 179). Genom beslut ijuni 1978 har regeringen bl.a. uppdragit åt överbefälhavaren att genomföra riksdagsbeslutet samt tillkallat en delegation (Fö 1978103) med uppgift att följa och samordna

• Sida 155
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 95

detta arbete. Delegationen har i december 1981 avlämnat en slutrapport över sitt arbete och därvid bl. a. anfört att planeringen vid myndigheterna inför den nya befälsordningen har varit mycket omfattande och bedrivits i enlighet med de riktlinjer som anges i prop. 1977/78: 24 .

För egen del anser jag att förutsättningarna för en smidig övergång till den nya befälsordningen den 1 juni 1983 är goda. De första yrkesofficers- aspiranterna enligt den nya befälsordningen har genomfört sin grundutbild- ning under 1980/81 och genomgår f.n. utbildning till yrkesofficer med examenstidpunkt under år 1983. Bland dessa finns även ett antal kvinnor.

Enligt vadjag har inhämtat har rekryteringen av aspiranter under hösten 1981 gett i stort sett samma antal sökande som tidigare år. Ett relativt stort antal behöver dock komplettera sina civila förkunskaper inom den kom- munala vuxenutbildningen, varför den egentliga officersutbildningen för dessa inte kan påbörjas förrän tidigast under år 1982. Det antal yrkesoff- cerare som utexamineras under år 1983 kommer därför att understiga det av överbefälhavaren beräknade långsiktiga behovet men bedöms redan under följande år komma att motsvara detsamma. Som jag tidigare har redovisat anför överbefälhavaren i sin programplan att högre krav i framti- den kommer att ställas på yrkesbefälen än f.n. Han framhåller vidare behovet av yngre befäl för att uppehålla värnpliktsutbildningens kvalitet. Enligt min mening kommer den nya befälsordningen med dess rekrytering genom värnplikten och dess betoning av yrkesbefälets praktiska tjänstgö- ring varvad med teoretisk undervisning att på lång sikt i hög grad kunna tillgodose dessa krav. Den minskning av antalet yrkesofficerare som förut- sätts i planerna uppvägs i viss mån av en ökad kvalitet.

Jag övergår nu till att något behandla det arbete för jämställdhet mellan könen som bedrivs inom försvarsmakten.

Riksdagen har beslutat att rekrytering till befälsyrket inom samtliga försvarsgrenar får ske oberoende av kön (1977/78: 185, FöU 1978/7911, rskr l978/79:2 och prop. 1981/82z3, FöU 6, rskr 37) samt lämnat utan erinran vad som i propositionerna anförts om rekrytering av kvinnor som befäl inom det militära försvaret. Besluten innebär bl.a. att kvinnor i en första etapp får tillträde till ett antal militära yrkesområden inom flygvap- net. De första kvinnliga officersaspiranterna genomgår somjag tidigare har anfört f.n. utbildning till yrkesofficer. Regeringen kommer inom kort att uppdra åt överbefälhavaren att mot bakgrund av bl.a. en utvärdering av denna verksamhet lämna förslag till de ytterligare militära yrkesområden som bör ges en rekrytering oberoende av kön. Som jag har anfört i prop. 1981/82: 3 bör strävan vara att på lång sikt öppna samtliga militära yrkes- områden för kvinnor i den mån det inte finns medicinska hinder för detta.

Överbefälhavaren pekar i sitt personalpolitiska program på vikten av aktiva åtgärder förjämställdhet mellan könen i avsikt att främja effektivite- ten inom försvarsmakten. Detta bör ske genom att uppdelningen av kvin- nor och män på olika tjänste- och yrkeskategorier bryts genom stegvisa

• Sida 156
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 96

och långSiktiga åtgärder. Överbefälhavaren anger därvid att information. utbildning och diskussioner ijämställdhetsfrågor skall genomföras. bl.a. för att underlätta mottagandet av kvinnor som yrkesbefäl samt att planer för jämställdhetsarbetet skall upprättas vid myndigheterna och inordnas i den övriga planeringen.

Jag är helt överens med överbefälhavaren i dessa avseenden och vill särskilt understryka vikten av att mottagandet av kvinnor som yrkesbefäl förbereds på alla nivåer.

I prop. 1980/81: 100 (bil. 7) tog min företrädare upp betydelsen av att den civila personalen inom försvarsmakten ges goda utvecklingsmöjligheter. Han erinrade därvid om att han tidigare (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 75) anmält att överbefälhavaren studerar hur den civila personalen skall kunna ges en ökad vidareutbildning. Studierna beräknades kunna redovisas un- der budgetåret 1982/83.

Överbefälhavaren har i såväl sitt personalpolitiska program som i sin programplan understrukit behoven av bl.a. fortbildning och personalut- veckling för den civila personalen. I avvaktan på resultaten av de studier som pågår har han dock ännu inte kunnat lämna förslag i ärendet.

Jag ställer mig helt bakom den strävan mot ökade möjligheter till utveck- ling för försvarsmaktens civila personal som kommer till uttryck i såväl min företrädares som överbefälhavarens uttalanden och kommer att verka för åtgärder i denna riktning. när överbefälhavarens redovisning av stu- dierna i frågan föreligger. vilket enligt vad jag har inhämtat kan komma att ske under våren 1983. Jag vill påpeka att en stor del av denna personal- grupp består av kvinnor och att sådana åtgärder därför även utgör ett led i strävan mot ökad jämställdhet.

1.4.4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen 1. föreslår riksdagen att godkänna inriktningen och omfattningen av de fortsatta rationaliseringarna inom försvarets fredsorganisa- tion och de ändringar av denna som jag har förordat, 2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om den personaladministrativa utvecklingen.

• Sida 157
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 97

1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor

1.5.1 Överbefälhavaren

Inom ramen för perspektivplaneringen genomförde överbefälhavaren fram till våren 1980 ett omfattande studie— och utredningsarbete rörande ' olika handlingsvägar för försvarsmaktens utveckling. Överbefälhavarens slutsats blev att när Viggensystemet utgår av åldersskäl det bör ersättas med ett nytt flygplanssystem som kan lösa jakt-, attack- och spaningsupp- gifter (JAS). Varje flygplan i detta system föreslogs få en användningstid av ca 20 år. Den första J AS—divisionen bör enligt överbefälhavaren organi- seras år 1992, när den första Viggendivisionen utgår ur krigsorganisa- tionen.

Fem flygplanssystem har värderats, nämligen det svenska JAS. McDon- nell Douglas F—18A, Northrops F-18L, General Dynamics F-16 och North- rops F- SS. Samtliga utländska alternativ har presenterats genom Förenta staternas försvarsdepartement. Underlaget bedöms ge en god grund för det beslut som nu är aktuellt. Det svenska alternativet har offererats av Indust- rigruppen JAS, som består av Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB, SRA Communications AB, Telefon AB LM Ericsson och Förenade Fa- briksverken.

Överbefälhavaren har värderat de olika alternativen, i första hand från operativa och försvarsekonomiska utgångspunkter.

Flygplanet: F-I8A och F—I8L

Flygplanen F-18A och F-ISL kan betecknas som medeltunga jakt-at- tackflygplan i Viggens storleksklass. Av de utländska alternativen är flyg- plan F-l8 det modernaste. Med sina två motorer får flygplanssystemet goda prestanda. Flygplan _F-18L, vars utveckling ännu inte har påbörjats. överensstämmer till sin konstruktion till 85 % med flygplan F-18A. De väsentligaste förändringarna är att flygplan F-18L inte kan baseras på hangarfartyg. Prestanda för flygplan F-18A har verifierats genom att typar- betet på grundversionen till största delen har slutförts. Systemet har hittills anskaffats eller beställts av Förenta staterna, Canada och Australien.

Flygplan F -16

Flygplan F-l6 är främst avsett för luftförsvarsändamål, men det har också viss attack- och spaningsförmåga i sin nuvarande version. Flygpla- net, som är något mindre än F-18A. började levereras år 1978 och finns nu i ett flertal NATO-länder. Det alternativ som har presenterats för Sverige har anpassats till våra krav på ett JAS-system.

• Sida 158
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 98

F Iygplan F—5S

Flygplanssystemet F-S har tillverkats i ca 20 år i flera olika versioner. Det inlämnade underlaget bygger i allt väsentligt på den enmotorversion. F-SG, som nu utvecklas. F-5S står för en till svenska förhållanden anpas- sad version av flygplan F-5G. Flygplanet är ursprungligen ett lätt jaktflyg- plan, som är ungefär hälften så stort som flygplan Viggen. F-5G har ännu inte sålts till något land.

De utländska alternativen uppfyller det grundläggande kravet på allsi- dighet. Flygplanen F-18 och F-16 svarar i huvudsak väl mot våra operativa krav och bedöms ha goda förutsättningar att anpassas till förändringar i hotet. F-SS uppvisar väsentliga operativa brister.

Svenskt JAS-flygplan

Det svenska JAS-alternativet är ett relativt litet flygplan som väger omkring hälften av vad flygplan Viggen gör. Flygplanet har överljudspres- tanda och är anpassat till det svenska flygbassystemet. Det har samma räckvidd och lastförmåga som flygplan Viggen.

Den av Industrigruppen JAS valda motorn, General Electric 404J, är bränsleekonomisk och ger hög dragkraft i förhållande till sin vikt. Överbe- fälhavaren framhåller att valet av motor liksom utnyttjandet av komposit- material, elektriskt styrsystem och miniatyriserad elektronik bidrar till att hålla nere storleken och vikten och därmed kostnaderna för hela systemet.

Flygplanets yttre form bygger på samma grundprinciper som gäller för flygplan Viggen. Utvecklingen av JAS-flygplanet förutsätts kosta mindre än utvecklingen av flygplan Viggen. Tillverkningskostnaden förutsätts bli avsevärt lägre.

De viktigaste steg i den tekniska utvecklingen som måste tas av Industri— gruppen JAS för att projektet skall lyckas är utnyttjandet av kompositma— terial (kolfiberarmerad plast) samt införandet av elektriska styrsystem. Förutsättningarna för att dessa steg skall kunna tas är gynnsamma.

Överbefälhavaren anmäler att försvarets materielverk i sitt underlag för ett svenskt JAS-flygplan har pekat på vissa tekniska förhållanden som kan medföra kostnadsökningar. För att möta eventuella kostnadsökningar har överbefälhavaren planerat in reserver. Sammantaget bedömer överbefäl- havaren—med utgångspunkt i försvarets materielverks underlag—att ett svenskt JAS-flygplan är tekniskt realiserbart och att osäkerheterna i det ekonomiska underlaget täcks av de avsatta reserverna.

De nu offererade utländska alternativen bygger på konstruktioner som har genomgått utvecklingsfasen. Några flygplanssystem är redan i tjänst, varför den tekniska osäkerheten är liten.

Det amerikanska försvarsdepartementet har gett prisuppgifter på de amerikanska alternativen. Kostnaderna har beräknats med utgångspunkt i att leveranserna påbörjas ijanuari 1988 med en leveranstakt av 36 eller 18 flygplan per år. Överbefälhavaren framhåller att det tillgängliga ekonomis-

• Sida 159
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 99

ka utrymmet inte medger den högre leveranstakten och en första leverans i början av år 1988. om försvarsmakten skall kunna utvecklas på ett balan- serat sätt. Mot denna bakgrund bedömer överbefälhavaren att flygplans- anskaffningen bör uppdelas i två serier vid ett direktköp i utlandet. En första serie avses för 1990-talets crsättningsbehov och en andra för ersätt- ning efter år 2000. Detta kan innebära olika versioner av samma flygplans- system eller olika system. Överbefälhavaren bedömer att ett beslut om val av vilket utländskt flygplanssystem som bör anskaffas kan fattas i 1987 års försvarsbeslut, om ett principbeslut fattas om anskaffning av flygplan från utlandet i 1982 års försvarsbeslut.

Vid ett beslut om licenstillverkning av ett utländskt flygplan rekommen- derar överbefälhavaren att JA 37-serien förlängs med tre divisioner flyg- plan JA 37 B och att en första delleverans av utländska flygplan påbörjas år 1995. Överbefälhavaren framhåller att det torde bli radikala förändringar i nuvarande principer för försvarets materielanskaffning, om detta alterna- tiv förverkligas. Vidare framhåller överbefälhavaren att de försvarsindust- riella konsekvenserna kan bli stora.

Överbefälhavaren redovisar sina beräkningar av kostnaderna för de olika flygplanssystemen. I kostnaderna ingår utveckling, anskaffning, drift och underhåll av 16 divisioner. Driftkostnaderna grundas på ett fördubblat bränslepris i förhållande till dagens. För de utländska alternativen anger överbefälhavaren att kostnaderna för omställning till svenska krav har inräknats. Överbefälhavaren anmäler vidare att stora osäkerheter förelig- ger i alternativen med licenstillverkning av ett utländskt flygplan, eftersom dessa alternativ enbart bygger på uppskattade kostnader.

Överbefälhavarens beräkningar framgår av följande sammanställning av kostnaden per division (prisläge februari 1981: milj. kr.).

Flygplanstyp Kostnad per division Driftkost- Kostnad för en di- för anskaffning av nad under vision under an- flygplan. vapen, mot- 20 år vändningstiden medel m.m. (inkl. reserver)

Dollarkurs Dollarkurs 4: 58 kr. 5: 27 kr. 4: 58 kr. 5: 27 kr. Svenskt JAS-flyg- plan inkl. ut- veckling 2 600 2 650 700 3 300 3 350 F-18A direktköp' 2 250 2 500 1 100 3 350 3600 F-18A licens' 2 600 2 750 1 100 3 700 3850 F-18L direktköpl 2 200 2 450 1050 3250 3 500 F-18Llicensl 2 550 2 700 1050 3 600 3 750 F—16 direktköp 2 500 2 800 1 000 3500 3 800

F-16 licens 2 850 3 000 f 000 3 850 4 ()00 F-SS direktköp 2 000 2 250 700 2 700 2 950 F-SS licens 2 250 2 350 700 2 950 3 050

lAvser 16 flygplan per division. Övriga alternativ avser 18 flygplan per division.

• Sida 160
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 100

Överbefälhavaren redovisar att de hot från en tänkbar angripare. som har legat till grund för värderingen av de olika alternativen. visar att angriparen även i framtiden har stort behov av operativ handlingsfrihet för sina flygstridskrafter. och att graden av sådan handlingsfrihet kan bli direkt avgörande för hela krigsförloppet. Med hänsyn till det nya flygplanssyste- mets långa operativa användningstid måste denna värdering genomföras ' mot bakgrund av mycket varierade hot från en tänkbar angripare.

Med stöd av genomförda operativa studier bedömer överbefälhavaren att flygstridskrafter av den kvalitet som förutsätts för ett svenskt JAS- flygplan tvingar angriparen till en omfattande bekämpning av våra flyg- stridskrafter. Angriparen kan mötas och åsamkas kännbara förluster redan under tilltransporterna över havet och genom luften. Vid en invasion över landgränsen kan han mötas och fördröjas tidigt.

Överbefälhavaren konstaterar att det svenska JAS-projektet ryms inom tilldelade ramar med en bibehållen balans inom både försvarsmakten och flygvapnet. Överbefälhavaren föreslår mot denna bakgrund att beslut om utveckling av ett svenskt JAS-flygplan fattas i försvarsbeslutet år 1982. Överbefälhavaren förutsätter därvid att nuvarande reella köpkraft för för- svarsmakten i huvudsak bibehålls. att fortsatta kontraktsförhandlingar leder till att kvarstående frågor av teknisk. ekonomisk och juridisk natur löses på ett sätt som är godtagbart för försvarsmakten, samt att projektet fortlöpande styrs och kontrolleras på ett fast sätt.

1.5.2 Försvarskommittén

Inriktningar: avflygstridskraftema

Försvarskommittén är enig om att luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge i det nordiska omrädet. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Enligt kommitténs mening skall luftförsvarsförbanden kunna försvåra en angripares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är viktiga för totalförsvaret.

Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med stridslednings- och luftbevakningsförbanden ett'sammanhängande luftförsvarssystem. Majori- teten av kommittén har uppfattningen att jaktflyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.

Det faktum att ett angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar enligt kommitténs mening kravet på en väl fungerande under- rättelsetjänst. Flygspaningsförbanden ingår som en väsentlig komponent för att förse riksledningen. överbefälhavaren m.fl. chefer med erforderliga underrättelser. En enig kommitté har därför funnit att flygspaningsresurser för underrättelseinhämtning är nödvändiga under en överblickbar framtid.

• Sida 161
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 101

Enligt kommitténs mening måste vi även i framtiden kunna bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför eller i anslutning till våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en betydelsefull roll. inte minst i försvaret mot ett överraskande angrepp.

Viggensystemet måste enligt överbefälhavaren börja ersättas omkring år 1992. Kommittén är enig om att ett nytt flygplanssystem behövs efter Viggen. Försvarskommitténs majoritet förordar att planering och utveck- lingsarbete inriktas mot ett svenskt JAS-flygplan. Arbetet bör ha som mål att Viggensystemet skall kunna börja ersättas i början av 1990-talet, om det svenska JAS-flygplanet visar sig lämpligt.

Majoriteten framhåller att våra möjligheter att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse för vår säkerhets- politiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjan- de. Man konstaterar samtidigt att vi inte helt kan göra oss oberoende av anskaffning från utlandet av kvalificerad materiel. Egen utvecklings- och produktionskapacitet inom vissa områden kan dock enligt kommittén för- hindra att vi blir i avgörande grad beroende av utlandet. Mot denna bakgrund framhålls att en anskaffning av ett svenskt flygplan kan bidra till att bevara omvärldens tilltro till och respekt för vår säkerhets- och för- svarspolitik. Majoriteten konstaterar vidare att en anskaffning av flygplan kan ske på olika sätt. men att en sammanhållen utveckling och produktion av ett svenskt flygplanssystem möjliggör en i stort bibehållen industri- struktur. Den flygtekniska kompetensen för att utveckla och tillverka civila och militära flygplan kan således säkras genom att ett svenskt JAS-flygplan väljs. Man konstaterar också att en anskaffning i form av licenstillverkning innebär en avsevärd fördyring jämfört med en direktan- skaffning.

Majoriteten av kommittén anser således att ett svenskt JAS-flygplan ur industripolitisk och arbetsmarknadspolitisk synvinkel är en viktig förut- sättning för att teknologiskt kunnande och förmåga att hålla samman ett avancerat industriprojekt skall kunna bibehållas. Utvecklingen av ett svenskt JAS-flygplan ger möjlighet att—med utgångspunkt i en långsiktig målsättning—i god tid dimensionera och strukturera resurserna mot den nya situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsarbetet på JAS—flygplanet har avslutats.

Vidare anförs att ett industriprojekt av en sådan omfattning som ett svenskt JAS-flygplan måste styras och kontrolleras med kraft. Projektet bör prövas av statsmakterna vid flera tillfällen under utvecklingsarbetet. Man utgår från att regeringen vidtar särskilda åtgärder för att regeringens och myndigheternas kontroll av projektet skall säkerställas.

Kommitténs majoritet förutsätter att fortsatta kontraktsförhandlingar med Industrigruppen JAS och andra berörda företag leder till att kvar- stående frågor av teknisk, juridisk och ekonomisk natur löses på ett för statsmakterna godtagbart sätt så att ett färdigt kontrakt föreligger mellan säljare och köpare före försvarsbeslutet år 1982.

• Sida 162
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 102

De socialdemokratiska ledamöterna framhåller att det begränsade eko- nomiska utrymmet gör det angeläget att undersöka lösningar som med minskade totalkostnader kan erbjuda en god försvarseffekt. Vidare fram- hålls att en utvecklings- och produktionskapacitet inom den militära flygin- dustrin kan vara ett verksamt stöd vid omstruktureringen av industrin med syfte att få en väsentligt ökad andel civila arbetstillfällen. Det bör också vara möjligt att i samband med anskaffningen av ett nytt flygplanssystem få utfästelser av medverkande industrier om nya satsningar inom näringsli- vet.

Enligt de socialdemokratiska ledamöterna behövs ytterligare underlag före ett slutligt ställningstagande. Dessa ledamöter kunde därför inte i samband med försvarskommitténs slutbetänkande ge något förord för det ena eller andra flygplanssystemet. '

Försvarskommittén har anmodat överbefälhavaren att granska möjlighe- terna att dels ytterligare förlänga användningstiden för flygplanen 35 ( Dra- ken) och 37 (Viggen), dels anskaffa fler divisioner av Viggens jaktversion (JA 37) än som f.n. planläggs. Därutöver skulle belysas möjligheterna till och konsekvenserna av att helt eller delvis ersätta JAS-systemet med andra militära system.

Överbefälhavaren framhåller i sitt svar att krigsorganisationens avväg- ning och inriktning för tiden fram till sekelskiftet har studerats i arbetet med perspektivplanen. Naturligen råder för slutet av 1990-talet och början på nästa sekel osäkerheter om hotbilden, om vilka möjligheter den tek- niska utvecklingen ger liksom om vilka uppgifter försvarsmakten då kom- mer att ställas inför. Studierna visar dock att försvarsmakten också på lång sikt måste innehålla flygstridskrafter. främst för luftförsvarsrrppgifter. Det bör eftersträvas att även kunna utnyttja dessa enheter för attack- och spaningsuppgifter. Den inriktning som har föreslagits i perspektivplanen för 1990-talet är enligt överbefälhavaren lämplig och bör behållas. Något alternativ som med säkerhet kan ersätta attackflyget under tiden närmast efter år 2000 och som skulle ge samma beredskap. flexibilitet och operativa handlingsfrihet kan f.n. inte påvisas. Nya system kan efterhand-komma att komplettera attackflyget och på lång sikt möjligen utgöra alternativ till detta system eller delar av det.

1 kommande Studier och planering kommer alternativa system att stude- ras liksom avvägningen mellan olika system. Även om ett inhemskt JAS- projekt utvecklas. finns frihet att genomföra en sådan prövning genom att variera antalet divisioner.

Enligt överbefälhavaren har det hittills inte kommit fram någonting som föranleder en omprövning av den inriktning för flygstridskraftcrna som överbefälhavaren har angett i sin perspektivplan. dvs. anskaffning av ett allsidigt användbart JAS-system. Överbefälhavaren bedömer att denna inriktning gör det möjligt att åstadkomma en balanserad försvarsmakt även efter år 1992, förutsatt att en rimlig utveckling av försvarsmaktens ekono- miska resurser erhålls.

• Sida 163
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 103

Överbefälhavaren anger vidare att det inte är möjligt att förlänga an- vändningstiden för flygplan 35 (Draken) utöver vad som redan planeras. För flygplan 37 (Viggen) kan en begränsad förlängning av användningsti- den vara möjlig. men den beräknade haverifrekvensen medför att flygpla- net under alla förhållanden måste börja ersättas i början av 1990-talet. Det är enligt överbefälhavaren möjligt att anskaffa ytterligare upp till fyra divisioner av Viggens jaktversion (_JA 37) utöver de nu beställda ätta divi— sionerna.

Försvarskommittén delar överbefälhavarens uppfattning att det är bety- delsefullt att även i framtiden kunna bekämpa en angripares invasionsstyr— kor utanför och i anslutning till vår gräns och kust. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en viktig roll inte minst i försvaret mot ett överras— kande anfall.

1.5.3 1979 års militära flygindustrikommitté

Kommitténs förslag

1979 års militära flygindustrikommitté (MF K-79)| har haft i uppdrag att utreda vilka resurser som i framtiden erfordras för utveckling, tillverkning, underhåll och drift av militära flygplanssystem inom landet samt hur dessa resurser lämpligen bör fördelas och organiseras.

Av betänkandet (Ds Fö 1981: 2) Framtida militär flygindustri i Sverige framgår att ca 12600 anställda f.n. sysselsätts i företag. affärsdrivande verk, myndigheter och institutioner med arbete för militära stridsflygplans- system. Merparten av de anställda finns i Linköping. Trollhättan, Arboga, Mölndal och Stockholm.

Mot bakgrund av de tre anskaffningsalternativen utveckling och tillverk- ning av ett svenskt JAS-flygplan, direktköp av ett utländskt JAS- flygplan samt slutmontering i Sverige av ett utländskt JAS-flygplan beskrivs tänk- bara alternativa industristrukturer samt konsekvenser för de enskilda före- tagen, de affärsdrivande verken och myndigheterna.

Vid en inhemsk utveckling och tillverkning av ett JAS-flygplan kommer en betydande verksamhet för försvaret att pågå inom svensk flygindustri. Därvid blir inte någon genomgripande strukturförändring på kort sikt nöd- vändig. På längre sikt är det emellertid nödvändigt med ökad samordning av utveckling, tillverkning och underhåll av flygmotorer. Kommittén pekar på behovet av en anpassning av kapaciteten inom underhållsområdet.

Vid direktköp av ett utländskt JAS-flygplan kommer den flygmilitära verksamheten vid svensk industri att starkt begränsas. För att lösa större tekniska problem förutser kommittén ett behov av assistans från utländska industrier och myndigheter. Pågående civila projekt avseende flygplan och

1Landshövding Bengt Norling, ordförande, ombudsman Arne Angelöf, riksdagsle- damöterna Olle Aulin och Åke Gustafsson. statssekreterare Göran Johansson och direktör Brivio Thörner.

• Sida 164
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 104

motorer bedöms kunna fullföljas. medan nya projekt inte bedöms kunna inledas. Enligt kommitténs mening är genomgripande strukturförändringar nödvändiga i detta alternativ. Härvid måste skapas en ny industriell orga- nisation som på ett effektivt och ekonomiskt sätt kan klara driften av befintliga och framtida flygplan. Att föra över underhållsverksamheten till den tillverkande industrin för att stödja civil verksamhet löser i detta fall inte några problem. Enligt kommitténs mening är det i stället rimligt att nuvarande underhållsorganisation får utgöra grunden för en ny industriell organisation.

Även vid alternativet slutmontering i Sverige av ett utländskt JAS-flyg- plan måste enligt kommitténs mening förutses ett behov av kvalificerad hjälp från utländska industrier och myndigheter för att lösa större tekniska problem. Kommittén anför att syftet med slutmonteringcn måste vara att ge systemtekniskt kunnande om det nya flygplanet. Även om slutmonte- ringen tidsmässigt kan anpassas till slutet på produktionen av flygplan JA 37 och visst underhåll av det slutmonterade flygplanet uppdras åt den svenska flygplanstillverkaren är det kommitténs uppfattning att detta inte skulle erbjuda en tillräcklig bas för en livskraftig verksamhet med civila flygplansprojekt.

Vid anskaffningsformerna direktköp och slutmontering bedöms den per- sonalstyrka som i Sverige f.n. är verksam med utveckling. tillverkning och underhåll av militära flygplan komma att minska med inemot 6000 anställ- da.

I betänkandet pekar kommittén på att köparlandct kräver kompensa- tionsaffärer motsvarande en viss andel av värdet på det anskaffade vapen- systemet vid praktiskt taget alla större internationella vapenaf'färer. Kom- mittén anför att kompensationsaffärerna kan ha större förutsättningar att bli framgångsrika. om de avser andra varor och tjänster än sådana som direkt hänger samman med vapensystemet. Det kan därvid bli tal om att öppna större marknader för industribranscher som har gynnsammare fram- tidsförutsättningar än flygindustrin. På utvecklingssidan är det inte troligt att kompensationsaffärcr och civila produkter påtagligt kan minska beho- vet av en snabb omställning.

Kommittén anser att ytterligare personalminskningar inom försvarets materielverk, utöver de tidigare planerade. måste förutsättas på grund av den ekonomiska situationen inom försvarsmakten. Dessa minskningar för- utsätts kunna genomföras inom avdelningarna för provning och gransk- ning. underhåll samt inom flygplanavdelningen. Som en inriktning för ett internt organisationsarbete vid materielverket pekar kommittén på möjlig- heten att vid fortsatt anskaffning av stridsflygplan inom landet åstadkom- ma en personalminskning inom verkets huvudavdelning för flygmateriel på mellan 200 och 250 anställda. Vid anskaffning av ett utländskt JAS-flyg- plan bedöms personalen kunna minskas ytterligare. Kommittén föreslår att det skall finnas två projektledningar för system 37 resp. JAS-systemet med

• Sida 165
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 105

en formell ställning i linjeorganisationen direkt under chefen för huvudav- delningen för flygmateriel. Verkets styrning av industrin måste enligt kom- mittén i högre grad inriktas på en övergripande ledning med målstyrning.

Remissyttrandena

Huvuddelen av remissinstanserna biträder kommitténs överväganden och förslag.

Kommitténs redovisning av nuvarande resurser för utveckling, produk- tion och vidmakthållande av militära flygplan samt av försvarets framtida anspråk på svensk flygindustri bejakas av flertalet remissinstanser.

Flertalet remissinstanser biträder de industristrukturer som kommittén har arbetat med och anför att redovisningen ger en god bild av den industriproblematik som de nya anskaffningsformerna inrymmer. Sedan beslut har fattats om anskaffningsalternativ måste emellertid enligt flera remissinstanser underlaget ytterligare fördjupas för det alternativ som väljs.

Kommittén anför att några genomgripande strukturförändringar inte är nödvändiga på kort sikt vid anskaffning av ett svenskt JAS-flygplan men att det på längre sikt är nödvändigt med ökad samordning av utveckling. tillverkning och underhåll av flygmotorer. En sådan samordning behövs för att säkerställa ett högt kapacitetsutnyttjande. Enligt kommittén skulle ekonomiska fördelar kunna vinnas redan under 1980-talet vid en fördjupad samverkan mellan de delar av industrin som svarar för tillverkning och underhåll av flygmotorer.

Förenade fabriksverken anför att kommittén borde ha redovisat på vilka områden som det finns en överkapacitet. Fabriksverken anser att kommit- téns motiv för samordning av utveckling, tillverkning och underhåll inte är tillräckligt utvecklade i betänkandet. En viss överkapacitet av verk- stadsresurserna påverkar enligt förenade fabriksverken endast obetydligt de totala underhållskostnaderna. Länsstyrelsen i Västmanlands län biträ- der denna uppfattning. Förenade fabriksverken anför vidare att teknisk samverkan mellan underhållsföretag och tillverkare regleras av bl. a. luft- fartslagen och att en väl definierad gräns mellan underhållsföretag och tillverkare har etablerats under 1970-talet.

Volvo Flygmotor AB anser att motorunderhållet inte redovisats till— räckligt klart i betänkandet. Detta avser särskilt motorunderhållet i alter- nativet med direktköp från utlandet. Volvo Flygmotor anför vidare att det inte är rationellt att ha två konkurrerande instanser. Volvo Flygmotor och förenade fabriksverken, inför en krympande beläggning med underhållsar— bete inom motorområdet. Volvo Flygmotors strävan är därför att båda skall få en gemensam, men var för sig definierad roll, samtidigt som underhållskostnaderna för kunden minskar. Trollhättans kommun biträder denna uppfattning.

I betänkandet anför kommittén att forskningsmyndigheterna vid en in-

• Sida 166
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 106

hemsk anskaffning av ett JAS-flygplan kommer att spela i stort sett samma roll som f. n. Kommittén föreslår att uppdragsverksamheten vid flygtek- niska institutionen vid tekniska högskolan förs över till flygtekniska för- söksanstalten.

Flygtekniska försöksanstalten har i princip inte något att erinra mot den föreslagna samorganisationen men framhåller att de ursprungliga förhål- landena kan ha ändrats under den tid som har förflutit sedan förslaget ursprungligen lades fram. Såväl tekniska högskolan som C enim/organisa- tionen SACO/SR biträder kommitténs ställningstagande.

Försvarets hrskningsanstalt framhåller att verksamheten vid institu- tionen för flygteknik vid tekniska högskolan innefattar två skilda kom- petensgrupper. varav endast den aerodynamiskt inriktade synes ha natur- lig hemvist vid flygtekniska försöksanstalten.

Beträffande kommitténs förslag om försvarets materielverks organisa- tion och personal understryker överbefälhavaren vikten av att de per- sonalmål, som uppsätts för materielverket totalt och i detta sammanhang för huvudavdelningen för flygmateriel (FMV-F), verkligen medger anskaffning, vidmakthållande m. m. av materiel för försvarets behov. För- svarets materielverk anser det ytterst tveksamt om de föreslagna personalminskningarna kan genomföras utan allvarliga återverkningar på materielverkets förmåga att lösa sina uppgifter. Tjänstemännens C entral- arganisation anser att kommitténs förslag till personalreduceringar är mycket löst underbyggda och att materielverkets organisation inte bör bestämmas förrän de övergripande besluten har fattats i flygplansfrågan. Såväl SACO/SR som Telefon AB L M Ericsson och SRA Communications AB anser att det blir mycket svårt att omstrukturera försvarets materiel- verk och genomföra de föreslagna personalminskningarna med bibehål- lande av nödvändig kompetens inom verket.

1.5.4 Föredraganden

Allmänt

Jag kommer i det följande att behandla den långsiktiga inriktningen av tlygplansanskaffningen. Flygstridskrafternas inriktning och utformning kommer under flera decennier att styras härav.

Flygstridskrafterna utgör en väsentlig del av vårt militära försvar. Vi har sedan lång tid tillbaka inom landet utvecklat och anskaffat stridsflygplan, som är anpassade till våra operativa krav. Detta har haft stor betydelse för den svenska säkerhets- och försvarspolitiken.

Försvarskommittén har anfört att luftförsvaret kommer att få ökad bety- delse mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och läget i det nordiska området. Det svenska luftrummet får vid en konflikt i vår om- värld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Jag delar denna uppfattning.

• Sida 167
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 107

Luftförsvarsförbanden skall enligt försvarskommittén försvåra en angri- pares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är viktiga för totalförsvaret samt skydda vår mobilisering och andra försvarsförbere- delser. De skall vidare tillsammans med andra delar av totalförsvaret bidra till att befolkningen skyddas. Jaktförbanden skall även medverka i över- vakningen av vårt territorium och i incidentberedskapen. Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med stridsledning och luftbevakning ett sam- manhängande luftförsvarssystem. i vilket de stridande delarna komplet- terar och understöder varandra. Ett starkt luftförsvar fordrar både ett effektivt fungerande jaktflyg och olika slag av luftvärnsförband.

Överbefälhavaren har studerat krigsorganisationens avvägning och in- riktning för tiden fram mot sekelskiftet. Studierna visar att försvarsmakten också på lång sikt måste innehålla flygstridskrafter. främst för luftförsvar. Jag delar överbefälhavarens uppfattning att jaktflyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.

Överbefälhavaren har på försvarskommitténs uppdrag studerat möjlig- heterna att utnyttja alternativa system i stället för flygplan för att lösa framtida attack- och spaningsuppgifter.

Flygspaning framstår som nödvändig för underrättelsetjänsten under en överblickbar framtid. Därtill kommer att kostnaderna för underrättelse- utrustningen inom ramen för ett flygplanssystem är förhållandevis små. Alternativa system (spaningsrobotar. helikoptrar) torde på lång sikt kunna komplettera flygspaningen för taktiska uppgifter inom eller nära ett front- område. Flygspaningsförband ingår som en väsentlig komponent för att förse riksledningen. överbefälhavaren, militärbefälhavarna och andra chefer med erforderligt underrättelseunderlag. Jag anser det därför väsent- ligt att ta till vara möjligheterna att utrusta framtida flygplanssystem med underrättelsemedel.

Enligt överbefälhavaren är det i princip möjligt att delvis ersätta attack— flyget med andra system. För att dessa skall ge enjämförbar effekt—direkt och indirekt—och samtidigt handlingsfrihet fordras dock ett stort antal sådana system. Vissa egenskaper hos attackflygförbanden är enligt över— befälhavaren inte möjliga att ersätta. Hit hör attackflygets förmåga till tidig och samlad insats inom vitt skilda områden allt efter lägets krav samt förmågan att bekämpa mål långt inne på fiendens område.

Enligt min mening är det betydelsefullt att vi även i framtiden kan bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför och i anslutning till våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en bety— dande roll. inte minst i försvaret mot ett överraskande anfall.

För att skapa respekt i vår omvärld är det nödvändigt att vi inom värnpliktsförsvarets ram har förmåga till snabba militära insatser inom hela vårt territorium. Därtill krävs en förmåga att förhindra kränkningar och överflygningar av svenskt område. Mot denna bakgrund och med

• Sida 168
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 108

hänsyn till vad som har framhållits tidigare anser jag att kvalificerade flygstridskrafter för jakt-, attack- och spaningsändamål under en över- blickbar framtid kommer att utgöra en väsentlig del av vårt militära för- svar.

De flygplanssystem som ingår i de svenska flygstridskrafterna har ut- vecklats och tillverkats i Sverige. Betydelsen av en inhemsk flygplanstill- verkning för den svenska säkerhets- och försvarspolitiken har behandlats av försvarskommittén. Enligt kommittén har den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel betydel- se både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. En sådan industriell kapacitet bör enligt kom- mittén rimligtvis leda till att omvärlden får respekt för vår förmåga och vilja att hävda vårt oberoende. Försvarskommittén framhåller att en an- skaffning av ett svenskt flygplan kan bidra till att bevara omvärldens tilltro till och respekt för vår säkerhets- och försvarspolitik. Jag delar denna uppfattning.

Inriktningen avflygplansanskafjningen

Mot bakgrund av vad jag tidigare har förordat om flygstridskrafternas inriktning mot tolv jaktdivisioner, fem och en halv divisioner med medel- tunga attackflygplan och tre spaningsdivisioner övergår jag nu till att behandla den framtida flygplansanskaffningen.

Riksdagen fattade våren 1980 (prop. I979/80: ll7, FöU 13 och 19, rskr 316 och 326) ett principbeslut om att flygplansanskaffningen borde inriktas mot att i början av 1990-talet inleda ersättningen av hela Viggensystemet med ett JAS-system (Jakt, Attack och Spaning"), som så långt möjligt tillgodoser de särskilda svenska kraven på allsidighet och operativt utnytt- jande. Inriktningen innebar vidare att ett avgörande beslut i ersättningsfrå- gan skulle fattas år 1982 i samband med totalförsvarsbeslutet och att tiden fram till dess skulle utnyttjas för att ta fram ett fullständigt beslutsunderlag avseende dels ett svenskt. dels ett utländskt JAS-flygplan. Riksdagen beslöt att 200 milj. kr. skulle avsättas under budgetåren 1980/81 och 1981/82 för studier av projektet och arbete med att definiera flygplanssys- temet. Härvid förutsatte min företrädare att den svenska flygindustrin skulle satsa motsvarande belopp.

Frågan om inriktningen av flygplansanskaffningen har stor betydelse från såväl säkerhetspolitisk som försvarspolitisk synpunkt. För att stats- makterna skall ha ett allsidigt beslutsunderlag i denna fråga har ett omfat- tande utredningsarbete bedrivits av de militära myndigheterna. svensk och utländsk flygindustri. 1979 års militära flygindustrikommitté och 1978 års försvarskommitté. Dessutom har kompletterande utredningar utförts inom regeringskansliet.

Bakom JAS-idén ligger följande grundtankar. Systemet skall bygga på en gemensam flygplansplattform som ger möjlighet till en samlad insats av flygstridskrafterna i olika funktioner. Det skall stå på en sådan kvalitativ

• Sida 169
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 109

nivå att det kan möta tänkbara hot från en angripare såväl på 1990-talet som efter sekelskiftet. Samtidigt skall trenden mot allt större och dyrare flygplan brytas genom att man utnyttjar en teknisk utveckling som minskar kostnaderna. särskilt på driftssidan.

Efter riksdagens beslut i flygplansfrågan år 1980 har dessa grundtankar för J AS-systemet bestyrkts alltmer. Det arbete för att ta fram underlag som har bedrivits under åren 1980—1982 och som har omfattat värderingar av både svenska och utländska J AS-alternativ visar att ett och samma flyg- plan kan användas för jakt—, attack- och spaningsuppgifter. om modern teknik utnyttjas. Därmed erhålls långt större flexibilitet än i ett flygvapen som har olika flygplan för dessa uppgifter. Man skapar större osäkerhet h05 en angripare genom att vi kan åstadkomma stor effekt hos den funktion som vi önskar för tillfället.

För tillverkning av ett J AS-flygplan i Sverige har förutsatts att det bör väga ca hälften så mycket som flygplan Viggen och kosta 60—65 % av vad J aktviggen kostar under motsvarande användningstid. För att åstadkomma detta eftersträvas ett större industriellt samarbete med utlandet av såväl ekonomiska som teknologiska skäl. Den militära flygindustrin minskas planmässigt genom att antalet sysselsatta reduceras till ca hälften jämfört med vad som var fallet vid utvecklingen och tillverkningen av flygplan Viggen. Denna minskning kompenseras genom att ökade resurser satsas på civila flyg- och rymdprojekt och på internationellt samarbete. Vidare krävs en ökad samordning av den svenska flygindustrin och en ändrad fördelning av arbetet mellan flygindustrin och myndigheterna. Den svens- ka flygindustrin ges ett ökat ansvar jämfört med tidigare flygplansprojekt. Detta innebär att den får göra ett mera komplett åtagande avseende kost- nader och specificerade prestanda och samtidigt ta en större ekonomisk risk för systemets funktioner. -

Överbefälhavaren har i sitt underlag redovisat följande betalningsplan för det svenska JAS-systemet intill år 2000 (prisläge februari 1981: milj. kr.).

1982/83— 1987/88— 1992./93— Summa 1986/87 1991/92 1999/2000 1982/2000 Flygplanssystem ?. 800 5 600 10 400 18 800 (inkl. investeringar för underhåll) Vapen. spaning m. m. 500 1 700 1 400 3600 Reserver 400 700 1 400 2 500 Summa 3 700 8 000 13 200 24 900

Överbefälhavaren har redovisatjämförandc beräkningar av kostnaderna för olika system. Jag anser att de redovisade alternativen ger god möjlighet till en jämförande värdering av kostnaderna vid val mellan ett svenskt och ett utländskt JAS-system.

• Sida 170
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 110

Jag bedömer att det svenska J AS-projektet under de förutsättningar som jag angeri det följande ryms inom angivna ekonomiska ramar med bibehål- len balans såväl inom försvarsmakten som inom flygvapnet.

Regeringen gav den 3 december 1981 försvarets materielverk i uppdrag att fortsätta kontraktsförhandlingarna med Industrigruppen JAS så att kvarstående frågor av teknisk, ekonomisk och juridisk natur löses på ett för statsmakterna godtagbart sätt. Förhandlingarna skall bedrivas så att ett färdigt kontrakt föreligger senast den 1 maj 1982. Försvarets materielverk har den 1 februari 1982 till regeringen redovisat förhandlingsläget. Av redovisningen framgår att vissa tekniska frågeställningar återstår att defini- era i flygplansprojektet. Till de kvarstående frågorna hör en viss komplet- tering av projektspecifikationen samt utformning av verifierings- och ga- rantiåtagandena. Även i de kommersiella förhandlingarna har parterna f. n. skiljaktiga uppfattningar i vissa väsentliga fråge- och problemställningar. bl. a. beträffande prisreglering. borgensåtaganden och industririskens ut- formning. I bägge fallen bedömer dock försvarets materielverk att detta är en i och för sig normal företeelse i detta förhandlingsskede. På grund av materielverkets redovisning bedömer överbefälhavaren. att det borde vara möjligt att uppnå en för försvarsmakten godtagbar överenskommelse. Det- ta förutsätter dock tillmötesgående från industrin samt ett omfattande och krävande förhandlingsarbete. Riksdagens försvarsutskott bör fortlöpande informeras om resultatet av förhandlingarna.

lnom regeringskansliet har parallellt med överbefälhavarens utredning utförts ett arbete med att ta fram underlag rörande olika anskaffnings- former och deras påverkan på säkerhetspolitiska. industripolitiska. arbets- marknadspolitiska och samhällsekonomiska förhållanden. Jag vill i det följande något behandla dessa frågor.

Flygplan kan anskaffas på olika sätt, alltifrån egen tillverkning till direkt- köp utomlands. Samutveckling och samproduktion uppdelad på två eller flera länder har studerats liksom licenstillverkningsalternativ med olika grader av inhemskt arbete.

Förmågan att tillverka kvalificerade flygplanssystem med en bestämd svensk profil har inneburit en styrka för vår säkerhetspolitik. Det'har i omvärlden skapat respekt för den svenska neutralitets- och försvarspoliti- ken. En anskaffning inom landet av ett-svenskt JAS-system fullföljer denna tradition.

Valet av anskaffningsform påverkar i vilken form svensk industri kan delta i projektet och får därmed stor betydelse för flygindustrins struktur och sysselsättning och för vår bytesbalans. Jag kan i likhet med den militära flygindustrikommittén konstatera att en utveckling och produktion som hålls samman i Sverige möjliggör en i stort sett bibehållen industri- struktur. Det innebär också goda förutsättningar för industrins möjligheter att fullfölja den påbörjade inriktningen på civila flygplans- och motorpro- jekt.

• Sida 171
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 111

Alla anskaffningsformer som kan vara aktuella för oss medför krav på mer eller mindre omfattande samarbete med andra länder. Detta kan ske som samarbete mellan enskilda industrier eller i form av mer långtgående regeringsöverenskommelser. Enligt min mening är det fördelaktigt om samarbetet kan ske mellan industrierna och inom ramen för övergripande sekretess- och teknikavtal mellan Sverige och andra länder.

Licenstillverkning av ett utländskt flygplan kan innebära nära nog sam- ma sysselsättningsgrad som en inhemsk produktion men avsevärt mindre utvecklingsarbete. Man kan av tillgängligt underlag dra slutsatsen att den- na anskaffningsform i regel är betydligt dyrare än direktköp av utländska flygplan.

Försvarskommittén och den militära flygindustrikommittén har konsta- terat att direktköp medför en mycket omfattande och relativt snabb struk- turförändring av den svenska flygindustrin. Vår förmåga att utveckla svenska flygplan upphör och vår förmåga att producera flygplan avtar från slutet av 1980-talet. Enligt min mening påverkas också möjligheterna att med utsikt till framgång fullfölja den omställning till civila projekt inom flygindustrin som nu har påbörjats.

Ett stort antal myndigheter. företag och verkstäder medverkar inom Sverige till att utveckla, tillverka och underhålla flygplan. Bland dessa är Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB, Telefon AB LM Ericsson. SRA Communications AB och förenade fabriksverken dominerande. Härtill kommer över 2000 svenska underleverantörer. lnom verkstadsindustrin är 30 % av de medelstora svenska företagen med 50—200 anställda underleve- rantörer till flygindustrin. Totalt beräknas ca 12600 personer vara syssel- satta med militära flygplan inom olika delar av industrin eller inom statliga myndigheter.

Riksdagens beslut våren 1980 innebar att svensk flygindustri skulle ges en ny inriktning även vid utveckling och produktion av ett nytt svenskt stridsflygplan. Antalet personer som sysselsätts med utveckling och pro- duktion av militära flygplan borde i det närmaste halveras ijämförelse med vad som har krävts för flygplan Viggen. En jämn flygindustriell verksam- het på en lämplig nivå skulle åstadkommas genom att den militära delen av verksamheten kombineras med satsning på utveckling och produktion av civila produkter, främst inom flyg- och rymdområdena.

Jag kan konstatera att anskaffningsalternativet med ett svenskt JAS- flygplan innebär att en betydande verksamhet för försvaret kommer att pågå inom svensk flygindustri. Den militära produktionen får en mindre omfattning än f.n., men bortfallet kan i flera fall kompenseras av civil verksamhet som utnyttjar samma teknologiska kompetens och industriella kapacitet. Den inriktning på civila flygplans- och motorprojekt som pågår bör kunna genomföras och ha förutsättningar att följas av nya projekt. Den nuvarande industristrukturen kan i huvudsak behållas. På lång sikt krävs dock en anpassning av kapaciteten för att åstadkomma balans mellan civil

• Sida 172
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 112

och militär flygplansproduktion och mellan robot- och rymdindustrin. Sys- selsättningen med produktion av militära flygplan beräknas vid jämförbara tidpunkter sjunka från ca 6100 personår för Viggen (år 1980) till ca 3 400 för ett svenskt JAS-flygplan (år 2000).

Den flygtekniska kompetensen för att utveckla och tillverka civila och militära flygplan kan säkras genom ett svenskt JAS-flygplan. Kompetens- nivån ger förutsättningar för medverkan i olika projekt i samarbete med utländska flygindustrier samt för insatser inom robot- och rymdområdena. Arbetet med ett svenskt JAS-flygplan ger möjligheter att—med utgångs- punkt i en långsiktig målsättning—i god tid dimensionera och strukturera resurserna mot den nya situation som inträder sedan huvuddelen av ut- vecklingsarbetet på JAS-flygplanet har avslutats. Jag vill i detta samman- hang i samråd med chefen för industridepartementet understryka den stora betydelse som en industri som bedriver utveckling av flygplan har för den teknologiska utvecklingen i landet och för spridningen av tekniskt kunnan- de till andra delar av näringslivet. Flygindustrin är en av de få industrier som inrymmer s.k. spetsteknologier där nya forskningsrön bl.a. beträffan- de nya materialtyper (avancerade kompositer m.m.). ny elektronik etc. kan bli av stor betydelse även för andra branscher. Det är också i flera avseenden värdefullt att kunna bevara flygindustrins kompetens när det gäller att hålla samman och driva stora och tekniskt avancerade utveck- lingsprojekt.

Arbetsmarknadsförhållandena i de olika regioner som berörs av själva flygplansanskaffningen har studerats. Därvid framgår att en inhemsk ut- veckling och tillverkning av ett JAS-flygplan tillsammans med förutsedd civil produktion leder till en i stort sett oförändrad sysselsättning. Föränd- ringen mellan andelen militär och civil verksamhet blir dock markant. Övriga alternativa anskaffningsformer leder till avsevärda minskningar av antalet sysselsättningstillfällen med regionala problem som följd.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att sysselsättningen inom den militära flygindustrin minskar med ca 3 700 personår eller 44 % fram till år 2000 vid en inhemsk utveckling och tillverkning av JAS-flygplanet. Detta bortfall i sysselsättningen beräknas av industrin nära nog helt kunna crsät- tas med verksamhet inom det civila området. Vid ett köp utifrån eller endast slutmontering i Sverige beräknas sysselsättningen inom den militä- ra flygindustrin minska med ca 6000 personår eller 73 %. Särskilt hårt drabbas utvecklingssidan. Möjligheterna att ersätta denna nedgång med verksamhet inom det civila området bedöms som små.

Försvarskommittén har inom ramen för olika anskaffningsformer sökt klarlägga hur stor del av ett svenskt J AS-system som kan betecknas som utländskt och kommer att kräva utländsk valuta. De beräkningar som har gjorts visar att merbehovet av utländsk valuta vid anskaffning av ett utländskt JAS-flygplan. som till 35 % tillverkas i Sverige. är ca 10 miljarder kr. under perioden fram till år 2000 jämfört med alternativet med ett

• Sida 173
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 113

svenskt JAS-flygplan. Konsekvenserna för samhällsekonomin av ett un- derskott i handelsbalansen på 10 miljarder kr. till följd av att ett utländskt J AS-flygplan anskaffas kan bedömas utifrån olika grunder. Kravet på ökad export för att kompensera importökningen är dock grundläggande. En inhemsk utveckling och produktion av JAS-flygplanet är fördelaktig från denna synpunkt.

Försvarskommittén förordar att planering och utvecklingsarbete inriktas mot ett svenskt JAS-flygplan med målet att Viggensystemet skall kunna börja ersättas i början av 1990-talet, om det svenska JAS-flygplanet under utvecklingsarbetet visar sig vara lämpligt. Mot bakgrund av vad jag här har anfört delar jag denna uppfattning. Under förutsättning att de återstående förhandlingsfrågorna löses på ett tillfredsställande sätt före den 1 maj 1982 förordar jag att planeringen inriktas mot att inom landet utveckla och tillverka ett svenskt JAS-system, så att ersättning av Viggensystemet kan påbörjas i början av 1990-talet. I likhet med försvarskommittén vill jag framhålla vikten av att ett svenskt JAS-system under utvecklingsarbetet ges sådana utvecklingsmöjligheter att godtagbar operativ effekt kan upp- nås även på längre sikt. Anskaffningen av ett svenskt JAS-system bör inriktas mot ett antal av ca 140 flygplan fram till år 2000. Beslut om den totala anskaffningens omfattning behöver inte fattas nu utan bör anstå till senare tidpunkt.

Pågående kontraktsförhandlingar utgår från en offert som förutom ut- vecklingsarbetet omfattar en första delserie om 30 flygplan.

Mot den bakgrund som jag nu har angett förordar jag i det följande under anslagen D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning och D 4. F lygvapen- förband: Forskning och utveckling att regeringen inhämtar riksdagens be- myndigande att under budgetåret 1982/83 beställa den utveckling och an- skaffning som kontraktsförhandlingarna omfattar. Beslut om att anskaffa ytterligare delserier liksom om ikraftträdande av beställningen av den första delserien bör fattas först sedan industrigruppen har visat att de tekniska och ekonomiska åtagandena enligt avtalet kan fullföljas och stats- makterna har godkänt detta.

En inhemsk utveckling och tillverkning av ett JAS-flygplan kommer att vara ett utomordentligt stort industriellt projekt. som kommer att få bety- delsefulla effekter för den svenska industrin. Jag återkommer i det följande till de viktiga effekter från industri— och regionalpolitisk synpunkt som är förknippade med det svenska JAS-systemet.

Arbetet med att utveckla ett JAS-flygplan i Sverige utsträcks under en relativt lång period och kommer under denna tid att kräva avsevärda ekonomiska resurser. I likhet med försvarskommittén anser jag att pro- jektet bör prövas av statsmakterna vid ett flertal tillfällen under utveck- lingsarbetet och att särskilda åtgärder bör vidtas för att säkerställa rege- ringens och myndigheternas insyn, uppföljning och kontroll av projektet.

8 Riksdagen I98I/82. [ saml. Nr 102. Bilaga 2

• Sida 174
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 114

Styrning och kontroll av JAS-projektet

Anskaffningen av ett nytt flygplanssystem är försvarets största materiel- beställning på denna sidan av sekelskiftet. Eftersom den löper under så lång tid. måste många beslut fattas under projektets gång som rör syste- mets utformning med hänsyn till tekniska. ekonomiska och operativa förändringar. För att systemet skall utvecklas enligt de krav som överbe— fälhavaren har ställt och inom de ekonomiska ramar som statsmakterna fastställer må5te projektet styras noga och kontrolleras fortlöpande.

Med hänsyn till JAS—projektets stora nationella betydelse bör. som tidigare har framhållits. regeringen fortlöpande följa projektet. Enligt min uppfattning bör den till försvarsdepartementet knutna flygmaterielbered- ningen ges i uppdrag att bevaka JAS-projektet. Beredningen bör därvid granska de värderingar och bedömningar som efter hand läggs till grund för viktigare beslut. Regeringskansliet bör vidare kontinuerligt bevaka viktiga tekniska och ekonomiska beslut inom projektet. Jag vill i detta samman- hang framhålla att regeringskansliet aktivt bör följa utvecklingen även av de övriga stora materielprojekten inom försvarets område.

Med hänsyn till JAS-systemets stora försvarspolitiska betydelse anser jag att regeringen regelbundet bör informera riksdagen om utvecklingen av systemet.

Överbefälhavaren har i december 1981 lämnat förslag till ledning av JAS-projektet på myndighetsnivå.

Enligt min uppfattning bör utvecklingen av JAS-systemet så långt möj- ligt styras och kontrolleras inom resp. myndighets ordinarie organisation och enligt de principer som försvarets planerings- och ekonomisystem anger. Om särskilda personalinsatser behövs med hänsyn till projektets stora tekniska och ekonomiska betydelse, bör de användas för att förstär- ka den befintliga organisationen. Nya beslutsnivåer bör undvikas. En annan utgångspunkt är att ett inhemskt JAS-system förutsätts upphandlas under delvis ändrade arbetsformer och med annan ansvarsfördelning mel- lan myndigheter och industri än vad som tidigare varit fallet.

I likhet med överbefälhavaren anser jag att JAS—systemet hos överbefäl- havaren bör handläggas i linjeorganisationen. Överbefälhavaren kommer att informera militärledningen och militärledningens rådgivande nämnd.

Jag anser vidare i likhet med överbefälhavaren att tyngdpunkten i den fortlöpande ledningen av projektet bör ligga hos den programansvariga myndigheten. chefen för flygvapnet. Särskilda åtgärder bör dock vidtas för att säkerställa överbefälhavarens behov av upföljning och styrning, liksom övriga försvarsmyndigheters informationsbehov. Ett särskilt "JAS-råd" bör organiseras som rådgivande organ åt chefen för flygvapnet med repre- sentanter bl.a. för överbefälhavaren och försvarets materielverk. Hos chefen för flygvapnet bör en särskild ”systemledning JAS” med formell ställning i linjeorganisationen inrättas.

lnom försvarets materielverk bör inrättas en särskild "projektledning

• Sida 175
•  Original

Prop. 1981/822102 Bilaga2 Försvarsdepartementet IIS

JAS" med formell ställning i linjeorganisationen. Projektledningen bör tillförsäkras teknisk, ekonomisk och kommersiell kompetens. Försvarets materielverk förutsätts svara för kontakterna med industrin.

För att säkerställa att JAS-projektet utvecklas enligt statsmakternas och chefens för flygvapnet intentioner bör regeringen utfärda särskilda hand- lingsregler för den produktionsansvariga myndigheten. försvarets mate- rielverk, när det gäller att införa tekniska och andra ändringar av projektet.

Inriktning av svensk flygindustri

Som tidigare framhållits har det svenska JAS-projektet stor industriell betydelse. Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag i det följande redovisa min syn på inriktningen av den svenska flygindustrin.

Av såväl säkerhets- och försvarspolitiska som industripolitiska skäl anserjag det viktigt att slå vakt om den fortsatta existensen av de kvalifice- rade resurser av nationell betydelse som har byggts upp i flygindustrin. En utvecklingskompetens är nödvändig både för att kunna utveckla och för att kunna tillverka flygplan inom landet. Jag vill dock framhålla att svensk flygindustri med hänsynstagande till vad som är säkerhetspolitiskt och ekonomiskt möjligt måste ges en ny inriktning även vid en utveckling och tillverkning av ett svenskt J AS—flygplan. Som tidigare har framhållits kom- mer vid ett genomförande av JAS-projektet vid svensk industri antalet personer sysselsatta med militär utveckling och produktion att i det när- maste halveras ijämförelse med vad som krävdes för flygplan Viggen. För att möjliggöra en jämn verksamhet inom flygindustrin på en lämplig nivå är det nödvändigt att industrin kombinerar den militära delen av verksamhe- ten med en kraftfull inriktning på utveckling och produktion av civila produkter. främst inom flyg- och rymdområdena. Statsmakterna har redan aktivt bidragit till denna omställning genom stöd till flygindustrins civila projekt (prop. 1979/80: | 15, NU 63. rskr 396) och till svensk rymdverksam- het (prop. l978/79: 142, NU 36. rskr 292).

För svensk flygindustri innebär ett svenskt JAS-flygplan en långsiktig och stabil inriktning. Den flygtekniska kompetensen kan vidmakthållas. Härigenom möjliggörs en fortsatt inriktning på civila projekt inom flygin- dustrin samt. utvecklas kompetens även för robot- och rymdområdena. Utvecklingen av ett svenskt JAS-flygplan ger möjlighet att med utgångs- punkt i ett långsiktigt mål i god tid dimensionera och strukturera resur- serna mot den situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsar- betet på J AS-flygplanet har avslutats. Jag anser det angeläget att en sådan planering sker.

Den militära flygindustrikommittén har i sitt principbetänkande (Ds Fö 1981: 2) Framtida militär flygindustri i Sverige våren [98] redovisat tänk- bara industristrukturer för den framtida flygindustrin och konsekvenserna för berörda företag och myndigheter vid olika anskaffningsalternativ för JAS-flygplanet. Enligt kommitténs mening är genomgripande strukturför-

• Sida 176
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 116

ändringar på kort sikt inte nödvändiga vid utveckling och tillverkning av ett svenskt JAS-flygplan. Jag delar denna uppfattning.

På längre sikt anser kommittén det nödvändigt med ökad samordning av utveckling. tillverkning och underhåll av flygmotorer. Kommittén anför vidare att det finns skäl att tro att ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas redan under 1980-talet med en fördjupad samverkan mellan de delar av industrin som svarar för tillverkning och underhåll av flygmotorer. Den ökade samverkan skulle i första hand behöva avse tekniskt arbete. En sådan samverkan bör enligt kommitténs mening påbörjas snarast för att fördelar skall kunna nås även på relativt kort sikt.

Jag delar kommitténs uppfattning att ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas redan under 1980-talet vid en fördjupad samverkan mellan de båda industrier som svarar för utveckling. tillverkning och underhåll av flygmo- torer. nämligen Volvo Flygmotor AB och förenade fabriksverken. Jag avser därför föreslå regeringen att uppdra åt försvarets materielverk att i samband med aktuella upphandlingsfrågor rörande underhåll av flygmo- torer medverka till en på kommersiella grunder ordnad samverkan mellan de berörda industrierna.

Industri- och regionalpolitiska konsekvenser av JAS-projektet

Jag övergår nu till att behandla de industri- och regionalpolitiska konse- kvenserna av en anskaffning av ett inhemskt JAS-flygplan. Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet.

Upphandlingen av ett inom landet utvecklat och tillverkat JAS-flygplan får ett flertal konsekvenser från industri-, sysselsättnings- och regionalpo- litiska utgångspunkter. för vilka jag här närmare skall redogöra.

Först och främst är upphandlingen av JAS-flygplanet självfallet av avgö- rande betydelse för utvecklingen av vår flygindustri liksom för dess under- leverantörer. Särskilda ansträngningar görs även i samband med upphand- lingen i syfte att utveckla den industriella verksamheten i Norrbotten och vissa andra sysselsättningssvaga regioner. Slutligen skapar upphandlingen möjligheter till ett vidgat industrisamarbete av betydande intresse. som inte har direkt samband med själva tillverkningen av flygplanet JAS.

Jag har i det föregående behandlat inriktningen av svensk flygindustri. Jag vill i det följande något beröra konsekvenserna av JAS-projektet för underleverantörerna till flygindustrin.

Den svenska flygindustrin är till sin struktur en systemleverantör. Detta gäller i hög grad Saab-Scania AB. som ingår i Industrigruppen JAS. Den industriella kompetens som byggs upp genom utvecklingen och tillverk- ningen av flygplan JAS sprids på detta sätt till mindre och medelstora företag. Det är en väsentlig uppgift för industripolitiken att främja upp- komsten och vidmakthållandet av en kompetent och konkurrenskraftig underleverantörsindustri.

l förhållandet mellan den systemansvariga industrin och underleverantö-

• Sida 177
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 117

rerna finns numera tendenser att ge ett ökat ansvar åt underleverantörerna i fråga om kompetens och egna utvecklingsresurser. Industrigruppen JAS förutser att det i JAS-projektet i stor utsträckning kommer att anlitas specialiserade underleverantörer, vilket kan leda till att andelen svenska underleverantörer minskar jämfört med vad som var fallet vid produk- tionen av flygplan Viggen. Dessutom är flygplan JAS ett mindre och billigare flygplan än Viggen, vilket leder till att beställningsvolymen till svenska underleverantörer även av detta skäl kommer att minska.

En strävan i J AS-projektet bör vara att i så stor utsträckning som möjligt anlita svenska underleverantörer när dessa är konkurrenskraftiga. Det är viktigt att den kompetens som byggs upp inom projektet i så hög grad som möjligt kommer svensk industri till del. Den hårda kostnadspressen för projektet ställer emellertid bestämda krav på affärsmässighet i upphand- lingen. Ett stort ansvar faller på de underleverantörer som är engagerade i flygindustrin att själva höja sin kompetens och med hänsyn till den min- skande inhemska beställningsvolymen öka sin konkurrenskraft på den internationella marknaden. Industrigruppen JAS har dock förklarat sig beredd att medverka till att svenska underleverantörer kan få delta på licensbasis.

Staten disponerar ett flertal instrument för att främja en industriell kompetensuppbyggnad. Genom det särskilda forskningsavdraget minskas företagens egna kostnader för forskning och utvecklingsarbete. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) kan stödja forskning och utvecklingsarbete inom tekniskt avancerade områden. och Fonden för industriellt utveck- lingsarbete (Industrifonden) kan stödja industriellt utvecklingsarbete som syftar till att ta fram nya produkter, processer och system med internatio- nell konkurrenskraft. Enligt vadjag har erfarit stöder Industrifonden redan ett antal projekt som syftar till att höja underleverantörers industriella kompetensnivå och öka deras internationella konkurrenskraft. STU har också möjlighet att stödja teknikupphandlingsprojekt inom olika samhälls- sektorer. Detta kan utgöra ett stöd för underleverantörsföretag som vill söka sig in på nya arbetsområden. Det ankommer på företagen själva att formulera önskvärda projekt och ansöka om stöd till dessa hos lämpliga organ. I syfte att identifiera underleverantörsföretag med utvecklingsmöj- ligheter har överläggningar inletts mellan Industrigruppen JAS och företrä- dare för regeringskansliet.

Utveckling och tillverkning av ett svenskt JAS-flygplan kommer att innebära att den teknologiska kompetensnivån höjs inom svensk flygindu- stri. t. ex. inom elektronik- och materialområdena. Dessa kunskaper bör komma även övrig svensk industri till del. I samband med förhandlingarna med Industrigruppen JAS bör därför säkerställas att särskilda åtgärder vidtas för att överföra sådana kunskaper till övrig svensk industri.

Jag övergår nu till att behandla de regionalpolitiska effekterna av JAS- projektet. De regionalpolitiska problemens art och "omfattning i skilda

• Sida 178
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 118

delar av landet är beskrivna i ett flertal andra sammanhang. I Norrbottens län framträder de med särskild styrka. Inte något annat län har en så ogynnsam sysselsättningssituation. Industrins förhållandevis ringa omfatt- ning och ogynnsamma utveckling i Norrbotten gör det naturligt att insat- serna inom denna näringsgren prioriteras i ett sysselsättningsprogram för länet. Norrbotten har f. n. obetydlig försvarsindustriell verksamhet och får därmed inte tillgång till den kunskapsspridning som normalt är förknippad med sådan verksamhet. Möjligheterna att bygga upp en viss försvarsindu- striell kapacitet genom underleverantörer i Norrbotten bör därför stude- ras. På så sätt Skulle spridningscffekterna. framför allt vad gäller produk- tionstcknik. kunna bli betydelsefulla.

I anslutning till upphandlingen av ett svenskt JAS-flygplan har företräda- re för regeringskansliet haft överläggningar med företrädare för de indu— strikoncerner som ingår i Industrigruppen JAS angående civila industriella projekt utanför JAS-projektet och med regionalpolitisk inriktning. Härvid har de berörda industrikoncernerna i skrivelse till regeringen den 11 febru- ari 1982 förklarat sig beredda att under den kommande femårsperioden genom olika åtgärder tillföra drygt 800 nya arbetstillfällen. varav ca 100 i Norrbotten. Drygt 400 av de nya arbetstillfällena åstadkoms genom att tillverkning utomlands överförs till svenska underleverantörer.

Industrigruppen har vidare förklarat sig beredd att i framtiden verka för att sysselsättningen fortsätter att öka i sysselsättningssvaga regioner. Gruppen med berörda koncerner har därför tillsatt två särskilda styrgrup- per som skall arbeta vidare med dessa frågor.

Som ett led i upphandlingen av ett svenskt JAS-flygplan har överlägg- ningar även ägt rum om s.k. kompensationsaffärer vid upphandling av motorer från utlandet. inom ramen för industrigruppens avtal med General Electric har Volvo Flygmotor AB genom ett samproduktionsavtal tillför- säkrats en tillverkningsvolym minst motsvarande de motorer som anskaf- fas till JAS-flygplanet.

Mot bakgrund av vad jag här har redovisat kan jag efter samråd med chefen för industridepartementet fastslå att det svenska JAS-projektet har stor betydelse från industri-, regional- och sysselsättningspolitisk syn- punkt. '

Inriktningen av den flygtekniska forskningen

Jag vill avslutningsvis—efter samråd med chefen för industrideparte- mentet—redovisa min syn på inriktningen av den flygtekniska forskningen i Sverige.

Den flygtekniska forskningens inriktning lades fast av riksdagen år 1968 (prop. 1968: 109. SU 124. rskr 282).

Härvid framhölls bl.a. att det är betydelsefullt att teknisk-vetenskaplig forskning och utveckling kan bedrivas inom områden som är viktiga för totalförsvaret. Verksamheten är av betydelse för upprätthållandet av vår

• Sida 179
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 119

tekniska beredskap inom området och en av förutsättningarna för en bibehållen valfrihet inför den framtida flygplans- och robotutvecklingen. Den är därjämte av betydelse för prognoser och bedömningar av den internationella utvecklingen på längre sikt. Jag delar denna uppfattning.

Jag bedömer det angeläget med en kvalificerad flygteknisk forskning inom sådana områden som aerodynamik och material- och strukturforsk- ning. Kunskaper inom dessa områden kan bidra till att förbättra svensk flygindustris förmåga att utveckla och tillverka flygplan och robotar även om de militära flygplansbeställningarna på lång sikt minskas.

Sedan år 1980 föreligger ett flygtekniskt forskningsprogram för den civila flygtekniken. vilket finansieras av styrelsen för teknisk utveckling. Jag anser att detta forskningsprogram är av stor betydelse för flygindu- strins verksamhet. Den svenska flygtekniska forskningen bör sålunda inte enbart bedrivas inom områden som är viktiga för totalförsvaret utan även inom områden som är viktiga för den civila flygtekniken.

För att stärka landets kompetens. bl. a. inom områden som aerodynamik och hållfasthetslära. har flygtekniska försöksanstalten hemställt om medel för att anskaffa en ny transsonisk vindtunnel. eftersom tekniska prestanda hos de befintliga tunnlarna är otillräckliga. De uppfördes på 1940- och 1960-talen och motsvarar inte de krav som ställs i dag och som kommer att ställas i framtiden.

Jag anser att anskaffning av en ny transsonisk vindtunnel skulle vara värdefull för framtida svensk flygteknisk forskning. I samråd med chefen för industridepartementet kommerjag inom kort att föreslå regeringen att uppdra åt flygtekniska försöksanstalten att snarast pröva möjligheterna att förlägga en sådan vindtunnel till Luleå. Jag avser föreslå regeringen att inom kort återkomma till riksdagen i denna fråga.

Militära flygindustrikommittén har framhållit att rollen för forsknings- myndigheterna vid en inhemsk anskaffning av JAS-flygplanet kommer att vara i stort sett densamma som f. n. Jag delar denna uppfattning. Kommit- tén har vidare föreslagit att ett principbeslut snarast fattas om att föra över uppdragsverksamheten vid institutionen för flygteknik vid tekniska hög- skolan i Stockholm till flygtekniska försöksanstalten. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet ansluter jag mig till detta förslag. Jag anser därför att försöksanstalten bör få i uppdrag att genomföra denna överföring. Jag vill i detta sammanhang framhålla det angelägna i att en nära anknytning säkerställs mellan Utbildningsverksamheten vid tekniska högskolan och verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten.

1.5.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de rikt- linjer som jag har förordat för 1. flygplansanskaffningen, 2. den flygtekniska forskningen.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 120

1 .6 Försv arsindustrin

1.6.1 Försvarsindustrins omfattning

Den svenska försvarsindustrin omfattar f.n. ca 40000 årsverken. vilket motsvarar ca 10 % av den totala svenska verkstadsindustrin. Härav svarar flygindustrin för ca 9000. robotindustrin för ca 2300, pjäs- och ammuni- tionsindustrin för ca 7000, elektronikindustrin för ca 4300, varvsindustrin för ca 1600 och fordonsindustrin för ca 1 000 årsverken.

Försvarsindustrin är huvudsakligen lokaliserad till Östergötlands län (Linköping, Motala), Örebro län (Karlskoga). Stockholms län (Stock- holm), Ålvsborgs län (Trollhättan) och Västmanlands län (Arboga).

Försvarsindustrins framtida inriktning har nyligen behandlats av flera utredningar, bl. a. 1978 års försvarskommitté och 1979 års militära flygin- dustrikommitté. Vidare har Ingenjörsvetenskapsakademin och Kungl. Krigsvetenskapsakademin i rapporten Teknik, industri och försvar inför 90-talet redovisat synpunkter på försvarsindustrin. På basis av bl. a. dessa utredningar har en arbetsgrupp inom regeringskansliet i januari 1982 lagt fram förslag till framtida svensk försvarsindustripolitik.

1.6.2 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren framhåller i sin programplan för det militära försvaret att förmågan att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsma- teriel har stor betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. En inhemsk tillverkning av sådan materiel bidrar också till försvarsviljans förankring i samhället.

Tillgången till en kvalificerad svensk försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och vapensystem med särskild hänsyn till våra försvars- betingelser, vårt klimat och de principer för stridens förande som vi tilläm- par.

Överbefälhavaren bedömer att det i framtiden blir svårare att upprätthål- la en inhemsk försvarsindustri med den bredd och på den tekniska nivå som hittills har förelegat. Orsaken till detta är främst det sedan slutet av 1960—talet minskade ekonomiska utrymmet för försvaret i kombination med att materielens användningstid ökar och av ekonomiska skäl förlängs i stället för att materielen nyanskaffas. Detta medför kortare tillverknings- serier och längre tid mellan anskaffningstillfällena.

Export kan verksamt bidra till en förbättrad produktionssituation. Ex- port av försvarsmateriel kommer också försvarsmakten tillgodo i form av lägre kostnader som en följd av längre tillverkningsserier.

Överbefälhavaren har mot denna bakgrund funnit det nödvändigt att i planeringen för försvarsmakten beakta konsekvenserna för industrin av vidtagna åtgärder. I de fall där inhemsk kapacitet för utveckling och

• Sida 181
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 121

produktion av försvarsmateriel är särskilt angelägen har planeringen så långt möjligt tidsmässigt anpassats till företagens aktuella beläggningssi— tuation. Detta innebär att bättre förutsättningar har skapats för svenska företag att i konkurrens med utländska få beställningar på försvarsmate- riel.

Överbefälhavaren understryker att upphandlingsförordningens krav på full konkurrens och strikt affärsmässighet i anskaffningen alltjämt bör gälla. Detta ger incitament till svensk försvarsindustri att vidmakthålla effektiviteten och konkurrensförmågan.

Medel har planerats in för att göra det möjligt att anskaffa ett inhemskt flygplanssystem. Beslutet i frågan bedöms vara avgörande för den svenska flygindustrins fortbestånd.

För robotsystem har överbefälhavaren anpassat planeringen så att svensk industri ges möjlighet att konkurrera om den planerade beställning- en av en styrd bomb. Om svensk robotindustri får denna order. säkras dess utvecklingskapacitet minst under programplaneperioden.

Nu inplanerade medel för anskaffning och underhåll av fartyg har anpas- sats så, att de enligt överbefälhavaren medger en jämn beläggning vid Karlskronavarvet AB under 1980-talet men på en avsevärt lägre nivå än f.n.

En koncentration av ubåtsproduktionen till ett varv är nödvändig om det antal ubåtar som har förutsatts i planeringen skall kunna förverkligas med de medel som har avsatts för ändamålet. Överbefälhavaren räknar med att de ökade kostnader, som blir en följd om produktionen av framtida ubåtar delas upp på Karlskronavavet och Kockums, tillgodoses utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

För ammunitionsindustrin innebär planeringen att stora omställnings- problem kan förutses under mitten av 1980—talet. Följder bedöms kunna uppstå för krutindustrin genom att tillverkningsvolymen minskas så myc- ket att konkurrensförmågan gentemot utlandet avtar.

1.6.3 Försvarskommittén

1978 års försvarskommitté anför bl. a. att den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har bety- delse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande.

Det förhållandet att vi i Sverige har kapacitet att utveckla och tillverka kvalificerade vapen bör rimligtvis leda till att omvärlden får respekt för vår förmåga och vilja att hävda vårt oberoende. Det är dessutom svårare för andra länder att ifrågasätta trovärdigheten i svensk neutralitet om våra viktigaste vapensystem inte är identiska med utländska system. Vi kan aldrig göra oss helt oberoende av anskaffning från utlandet av kvalificerad materiel men egen kapacitet på vissa utvecklings- och produktionsområ-

• Sida 182
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet I I"») Is)

den som vi själva väljer kan förhindra att vi i avgörande grad blir beroende av utlandet.

Tillgången till en kvalificerad svensk försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och system med särskild hänsyn till sådana försvarsförut- sättningar som vårt värnpliktssystem. våra speciella försvarsbetingelser. vårt klimat och vår försvarsstrategi. Den ger också möjlighet att välja en speciell svensk försvarsprofil. som minskar effekten av de stridsmedel och motmedel som maktblocken utvecklar mot varandra. Vid köp av materiel- objekt från utlandet måste vi noga beakta att underhållet av den aktuella materielen blir anpassat till våra förhållanden. att kostnaderna hålls nere och att vi inte får sådana långsiktiga bindningar till utländska leverantörer som vi inte önskar.

Egen industriell kapacitet på för oss särskilt viktiga områden ger oss möjlighet att fullfölja och i vissa fall intensifiera materielanskaffning i sådana situationer då vi kan räkna med störningar i importen. Den ger också en kunskapsbas för moderniseringar, vilket är nödvändigt mot bak- grund av att den önskvärda livslängden på kvalificerade materielobjekt bara kan nås genom ett antal moderniseringar.

Den svenska försvarsindustrins kapacitet är dock inte tillräcklig för en helt självständig svensk utveckling och tillverkning av försvarsmateriel. Mer eller mindre omfattande inköp från utlandet av tekniskt kunnande, licenser. komponenter och delsystem har varit och är ofrånkomliga. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har efter hand lett till allt högre styckcpriser på kvalificerad försvarsmateriel. vilket leder till kortare se- rier. I takt med att materielanskaffningen för försvaret minskat har svårig- heter uppstått att hålla en jämn beläggning hos den svenska försvarsindu- strin. Försvarskommittén understryker att strukturproblemen inte enbart beror på små ekonomiska resurser utan i inte obetydlig utsträckning på att behovet av olika vapensystem förändras med den militärtekniska utveck- lingen. Under alla förhållanden måste inom landet finnas kompetens att utvärdera utländska system. utforma egen taktik, utbilda personal och sköta underhållet av materielen.

Kommittén anför vidare att _krigsmaterielexport i princip är förbjuden och endast kan ske med tillstånd av regeringen. Export av krigsmateriel kan dock, säger kommittén, bidra till att vi inom landet kan behålla en angelägen utvecklings- och tillverkningskapacitet genom längre serier och därmed lägre kostnader för det svenska försvaret. Planeringen av försva- rets materielinköp får enligt kommittén inte heller i framtiden grundas på förutsättningen av att vi skall exportera vissa kvantiteter krigsmateriel utan måste alltid utgå från våra egna behov.

Enligt kommittén bör det övervägas om inte Sverige, i motsats till tidigare, vid större materielbeställningar utomlands skall kräva kompensa- tionsbeställningar vid svensk industri. Beställning av kvalificerad och där- med dyrbar krigsmateriel i utlandet medför ctt inte obetydligt kapitalut-

• Sida 183
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 123

flöde ur landet. Krav på kompensationsaffärer är inte ovanligt i samband med internationella affärer. Att införa kompensationsaffärer skulle kunna leda till en förbättrad bytesbalans och utgöra ett stöd för svensk industri.

Kommittén anser att det är nödvändigt att klarlägga vilka utvecklings- och produktionsområden inom svensk försvarsindustri som bör priori- teras.

Försvarskommittén delar underhållsutredningens uppfattning att under- hållskostnaderna för marinen måste minskas avsevärt och att denna minskning måste påbörjas snarast möjligt. Det är dock nödvändigt att underhållsresurserna i fred och krig finns tillgängliga inom landet. Det är samtidigt önskvärt att det finns en utvecklings- och produktionskapacitet för militära ändamål. Det bör därför utredas hur detta skall kunna tillgo- doses och om en samordning av statliga fartygsbeställningar och statligt fartygsunderhåll kan bidra härtill. En utgångspunkt bör vara att fredsresur- serna för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets myndighe- ter minskas kraftigt. Vidare bör övervägas att samordna utvecklingen och produktionen av ubåtar till ett varv.

Överbefälhavaren har inriktat sin planering så att den svenska robotin- dustrin ges möjlighet att konkurrera om beställningen av en styrd bomb för bekämpning av förbindelselinjer. Om robotindustrin med framgång kan konkurrera om projektet, innebär det att förmågan att utveckla robotsys- tem inom landet behålls på nuvarande nivå inom programplaneperioden. Kommittén anser att detta är angeläget.

Inom ammunitionsindustrin kan stora omställningsproblem förutses un- der mitten av 1980-talet. Följder bedöms kunna uppstå för krutindustrin genom att tillverkningsvolymen avtar och konkurrensförmågan gentemot utlandet försämras. Kommittén understryker mot denna bakgrund vikten av att regeringen följer och genom lämpliga åtgärder möter denna utveck- ling. Alla möjligheter till inhemsk produktiön bör tillvaratas. när valet står mellan köp från utlandet eller tillverkning i Sverige.

1.6.4 Föredraganden

Allmänna utgångspunkter

Den industriella kapaciteten att inom landet utveckla. tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. Svensk försvarsindustri har internationellt sett ansetts vara av stor betydelse för våra strävanden att värna om neutralitet och territoriell integritet. Den ger oss möjligheter att välja en svensk försvarsprofil. All upphandling av försvarsmateriel måste därför bedömas ur detta perspektiv.

Vid större upphandlingar bör statsmakterna också anlägga ett vidare samhällsekonomiskt perspektiv, såsom industripolitiska, regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska aspekter. F örsvarsutgifterna är emellertid inte

• Sida 184
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 124

beräknade att inrymma merkostnader till följd av sådana hänsyn, när dessa saknar försvarspolitisk betydelse. Utgiftsramen för det militära försvaret måste i sådana fall kunna kompenseras härför. För att förbättra förutsätt- ningarna för svensk försvarsindustri bör försvarsmyndigheterna så vitt möjligt beakta försvarsindustriella aspekter i sin planering.

Utvecklingen vad gäller anskaffning av materiel till försvaret har med- fört att förutsättningarna för att behålla en försvarsindustri i Sverige med samma omfattning som hittills har förändrats. En prioritering av olika försvarsindustrigrenar i främst ett säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt perspektiv måste därför göras. Härvid bör särskilt de säkerhetspolitiska effekterna av olika former av licenstillverkning uppmärksammas.

De strukturförändringar inom svensk försvarsindustri som är angelägna från försvarssynpunkt måste avvägas mot de industri-. sysselsättnings- och regionalpolitiska målen. Nödvändiga strukturförändringar måste ske under socialt acceptabla former.

För att en effektiv svensk försvarsindustri. som är internationellt kon- kurrenskraftig, skall vidmakthållas krävs på vissa områden en samordning av försvarsindustrin i Sverige. Ett ökat internationellt samarbete på för— svarsindustriområdet kan också vara värdefullt då det går att förena med resp. länders säkerhetspolitiska ställningstaganden. Ett sådant samarbete kan medföra att svensk industri tillförs teknologisk kompetens och att besparingar kan uppnås genom längre serier.

Ett annat sätt att främja en kontinuerlig beläggning inom försvarsindu- strin kan i vissa fall vara att exportera krigsmateriel. Exporten är i denna mening väsentlig från försvarspolitisk synpunkt och kan även vara angelä- gen från industripolitisk synpunkt. Det bör dock betonas att den svenska försvarsindustrin och dess kapacitet i huvudsak bör vara anpassad till den svenska försvarsmaktens behov. Planeringen av försvarsmaktens mate- rielinköp får inte heller grundas på förutsättningen att vi skall exportera vissa kvantiteter krigsmateriel. Den måste alltid utgå från våra egna behov.

Exporten av krigsmateriel svarar traditionellt för en relativt blygsam andel, ca en procent. av vår totala varuexport. Något aktivt exportfräm- jande bedrivs inte från statligt håll och exporten är kringgärdad av olika restriktioner. Det får dock anses vara av betydelse för vår handelsbalans att viss export av försvarsutrustning kan äga rum. givetvis med beaktande av de riktlinjer som statsmakterna har fastställt.

För att största möjliga försvarseffekt skall uppnås krävs en effektiv svensk försvarsindustri. Effektiviteten stimuleras bäst om det finns någon form av press. antingen reell konkurrens eller kostnadspress i annan form. För de fall konkurrens av olika skäl inte föreligger är det väsentligt att försvarets materielverk har teknisk och kommersiell kompetens att säker- ställa att rimliga anskaffningskostnader erhålls.

Ett litet land som Sverige måste värna om en fri världshandel. Det har under senare år noterats tendenser till ökad protektionism. GATTzs upp-

• Sida 185
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 125

handlingskod är visserligen inte fullt ut tillämplig på krigsmateriel. Det är dock förenligt med svenska handelspolitiska intressen att handla i kodens anda. Detta innebär att internationell konkurrens bör eftersträvas i största möjliga utsträckning.

Med hänsyn till den försvarsindustriella utvecklingen i Sverige och försvarsindustrins betydelse från säkerhetspolitisk och försvarspolitisk synpunkt kan det avseende prioriterade försvarsindustrigrenar i vissa fall. t.ex. vid behov av krigsproduktionskapacitet inom landet. vara lämpligt att regeringen medger undantag från upphandlingskungörelsens krav på upphandling i konkurrens. Även vid konkurrensupphandlingar kan det i vissa fall vara motiverat för regeringen att medge att ordern läggs i Sverige. om merkostnaden är ringa. Det är vidare önskvärt att den svenska för- svarsindustrins huvudleverantörer vid beställningar stimuleras att anlita inhemska underleverantörer under förutsättning att dessa är konkurrens- kraftiga. Vid större upphandlingar från utlandet bör alltid övervägas om. och i så fall hur, svensk industri skall ges tillfälle att delta. Samtidigt måste en prövning ske av den inverkan detta får på upphandlingen. Med hänsyn till våra handelspolitiska strävanden bör i normalfallet formella krav på s.k. kompensationsaffärer inte uppställas. Risken för motåtgärder mot vår export bör också beaktas. Olika andra former för ökad handel såsom industriellt samarbete, teknologiutbyte och undanröjande av existerande hinder för svenska företags medverkan i upphandling från ifrågavarande lands försvarsmyndigheter bör dock fortsättningsvis övervägas i samband med försvarets upphandlingar i utlandet. De närmare formerna för detta diskuteras i det följande.

Jag övergår nu till att behandla den framtida inriktningen av försvarsin- dustrin.

Inriktning av Olikaförsvarsindustriella sektorer

Mot bakgrund av den planering som har ägt rum inför 1982 års försvars- beslut bedömer överbefälhavaren att det blir svårare i framtiden att upp- rätthålla en inhemsk försvarsindustri med den bredd och den tekniska nivå som hittills har förelegat. Även försvarskommittén framhåller att en min- skande materielanskaffning till försvarsmakten skapar svårigheter att vid- makthålla de försvarsindustriella resurserna. Man bör därför ta ställning till vilka verksamheter som är mest angelägna att bibehålla i Sverige. Det bör dock i första hand ankomma på industrin att på företagsekonomiska grunder genomföra en erforderlig strukturanpassning.

Jag har tidigare framhållit att den svenska flygindustrin har stor betydel- se från såväl säkerhets- och försvarspolitisk synpunkt som industri-. regio- nal- och sysselsättningspolitisk synpunkt. Vid inhemsk utveckling och tillverkning av flygplanssystem JAS kommer en betydande verksamhet för försvaret att pågå inom svensk flygindustri, varvid någon genomgripande strukturförändring på kort sikt inte är nödvändig inom flygindustrin. På

• Sida 186
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 126

längre sikt är det emellertid nödvändigt med ökad samordning av utveck- ling, tillverkning och underhåll av flygmotorer. Svensk flygindustri måste dock ges en ny inriktning även i det fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige. Kostnaderna måste reduceras. bl. a. genom ökat sam- arbete med utlandet. Antalet personer som är sysselsatta med militär utveckling och produktion måste i det närmaste halveras i jämförelse med vad som krävdes för flygplanssystem Viggen. Bortfallet av den militära verksamheten bör i största möjliga utsträckning kompenseras med civil verksamhet som utnyttjar samma teknologiska kompetens och industriella kapacitet.

Utveckling och tillverkning av robotar och andra precisionsstyrda vapen är en annan industriell verksamhet på hög teknologisk nivå. En inhemsk robotindustri ger möjlighet till utveckling och anskaffning av robotar an- passade för våra speciella förhållanden. Det är av detta skäl angeläget att en kontinuerlig svensk utvecklings- och produktionskapacitet för robotar upprätthålls. Kostnaden för utveckling och anskaffning är dock höga. Det är därför nödvändigt med ett val av vilka system vi skall utveckla själva och en långsiktig samordning av dessa. Samordningen bör bl. a. åstadkom- mas genom att likartade robotbehov samordnas i robotfamiljer. Det är vidare väsentligt att möjligheten till samarbete med utlandet och till sam- ordning med flygindustrins resurser tillvaratas.

Tillgången till en kvalificerad svensk ubåtsindustri gör det möjligt att utveckla och producera ubåtar med särskild hänsyn till våra speciella förhållanden. Förmågan att inom landet utveckla och tillverka ubåtar bör behållas. Ubåtsproduktionen för det svenska försvaret är f.n. uppdelad på två varv. Denna uppdelning leder till fördyringar. På lång sikt bör därför inriktningen vara att samordna utveckling och produktion av ubåtar så att kostnaderna reduceras.

Planeringen av anskaffningen av övervattensfartyg innebär att en konti- nuerlig produktion vid Karlskronavarvet AB sannolikt kan upprätthållas under en längre tid. Denna produktionsnivå förutsätter enligt nu gällande planer att antalet anställda minskas, att nivån på underhållsbcställningar blir i stort oförändrad och att varvet deltar i ubåtsproduktionen. När det gäller varvsindustrin är det nödvändigt att underhållsresurser finns till— gängliga inom landet både i fred och krig. Det är också önskvärt att det finns en utvecklings- och produktionskapacitet för militära ändamål, som är konkurrenskraftig gentemot utlandet.

Inom ammunitionsindustrin kan stora omställningsproblem förutses un- der 1980-talet. Ammunition för det svenska försvaret tillverkas vid ett relativt stort antal industrier. Flera av dessa har i dag därutöver betydande ammunitionsexport, som i flera fall är avgörande för den enskilda indu- strins möjlighet att kvarstå som ammunitionstillverkare. Behovet av am- munition för det svenska försvaret minskar bl. a. på grund av den militär- tekniska utvecklingen. som medför en ökad anskaffning av robotar. En

• Sida 187
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 127

kontinuerlig beläggning av nuvarande produktionsresurser kan därmed inte upprätthållas med beställningar från det svenska försvaret. Det är därför nödvändigt med en samordning och strukturförändring inom am— munitionsindustrin. Härvid bör i största möjliga utsträckning möjligheter- na till krigsproduktionskapacitet tillvaratas. En samlad bedömning av be- hovet av fredsanskaffning och krigsproduktionskapacitet bör göras redan vid beställning av ammunition. Krutproduktion bör behållas inom landet. om detta kan ske till rimliga kostnader. Även inom krutområdet bör dock en samordning och strukturrationaliscring genomföras.

Den vapentekniska utvecklingen medför ett ökat behov av försvarsma- teriel som utvecklas och produceras inom elektronikindustrin. Denna in- dustri har i de flesta fall inte de kontinuitetsproblem. som många andra industrier inom försvarsektorn har. beroende på en starkare anknytning till civila produkter. Det är i många fall både lönsamt och kostnadseffektivt att vid utveckling av denna materiel särskilt anpassa den till våra speciella förhållanden. Detta gäller inte minst mjukvaran. Den ökande roll telekrig- föringen får gör det dessutom väsentligt att målsökare, stridslednings- och radarsystem m.m. kan ges en utformning som tar största möjliga hänsyn till våra speciella förutsättningar. Behovet av modernisering avser i hög grad just dessa system. Mot denna bakgrund är det av stor vikt att svensk elektronikindustri har kompetens och är konkurrenskraftig på försvarsom- rådet. Svensk elektronikindustri bör därför prioriteras. framför allt när det gäller anskaffningen av system-och mjukvara till försvaret. Tillverkningen av vissa väsentliga komponenter bör också uppmärksammas.

Planeringen innebär att medel avsätts för renovering och modifiering av befintliga stridsfordon och för utveckling av ett nytt lätt stridsfordon. Möjligheterna att variera kapacitetsutnyttjandet inom denna industrigren är betydande. Jag räknar således med att en önskvärd utvecklings- och produktionskapacitet. som är konkurrenskraftig gentemot utlandet, är möjlig att behålla.

Konrpensationsaffärer

Kompensationsaffärer är ett sätt att vid anskaffning av materiel från utlandet åstadkomma sysselsättning vid företag i det egna landet. Stats- makterna eller industrin i det land där materielen anskaffas åtar sig att vidta åtgärder för att öka främst exporten från Sverige. Den ökande expor- ten kan avse såväl försvarsindustriprodukter som andra produkter.

Kompensationsaffärer kan ha några principiellt skilda inriktningar. Den utländske leverantören kan behålla huvudansvaret för leveransen men anlita vissa svenska underleverantörer. Den utländske leverantören kan, som tidigare framhållits. samarbeta med svenskt företag, ibland genom licensgivning, varvid det svenska företaget helt eller delvis övertar huvud- ansvaret för leveransema. En tredje inriktning kan vara att den utländske leverantören bidrar till att andra industriella projekt förläggs till Sverige

• Sida 188
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 128

utan att vara direkt knutna till den aktuella leveransen. Om flera alternativ offereras bör eventuella merkostnader särredovisas. Ytterligare en annan inriktning för kompensationsaffärer kan vara att myndigheterna i det land där anskaffningar sker gör åtaganden av handelspolitisk karaktär. t. ex. att upphäva diskriminerande regler för svensk export.

Som har framhållits tidigare bör Sverige normalt inte uppställa formella krav på kompensationsaffärer av karaktären bytesaffärer med syfte att helt eller delvis kompensera import från ett visst land med export till samma land. Vid större upphandlingar av försvarsmateriel från utlandet bör dock alltid övervägas om och i så fall hur svensk industri skall ges tillfälle att delta. Olika former för ökad handel såsom industriellt samarbete, teknolo- giutbyte och undanröjande av handelspolitiska hinder för svensk export bör i fortsättningen diskuteras i samband med försvarets upphandlingar i utlandet. Härvid bör också uppmärksammas möjligheterna att inom för- svarsindustrin stödja den civila utvecklingen.

Försvarets materielverk bör även i fortsättningen endast iaktta rent affärsmässiga aspekter vid utvärderingen av lämnade anbud. varvid det bud bör antas som med beaktande av samtliga affärsmässigt betingade grunder är att anse som förmånligast. Vid större upphandlingar i utlandet bör vidare övervägas möjligheterna till industriellt samarbete m.m. Be- redningsansvaret på myndighetsnivå för regeringens beslutsunderlag avse- ende dessa materielobjekt bör ligga hos försvarets materielverk i vad avser såväl kommersiella som försvarsindustriella aspekter. ] övrigt hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört under avsnittet Allmänna utgångspunkter (s. 123).

1.6.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för försvarsindustripolitiken som jag har förordat.

• Sida 189
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 129

1.7 Underhåll av försvarets materiel

1.7.1 1980 års underhållsutredning

Utredningens förslag

Kostnaderna för underhåll av försvarets materiel har i fasta priser suc- cessivt stigit under l970—talet och uppgår f.n. till ca 2000 milj. kr. för år. Utredningar har genomförts avseende delar av underhållssektorn i syfte att minska kostnaderna. De åtgärder som har vidtagits som följd av utredning- arna har gett viss effekt. De statsfinansiella och försvarsekonomiska för- hållandena har dock gjort det angeläget att i ett sammanhang och med gemensamma förutsättningar undersöka om kostnaderna för underhållet av försvarets materiel kan minskas ytterligare. Regeringen tillkallade där- för i december 1980 en särskild utredare] för dessa frågor.

[ direktiven för utredningen angavs att prognoser skulle göras för det framtida behovet av materielunderhåll, bl.a. mot bakgrund av en samlad granskning av underhållskraven. En grundsyn för underhållets organisa- tion och dimensionering borde redovisas och i denna borde ingå övervä- ganden om hur försvarets egna underhållsresurser bör avvägas mot köpta tjänster. Utredaren skulle också ange inom vilka områden väsentliga be- sparingar var möjliga.

Utredaren har i delbetänkandet (Ds Fö 198117) Försvarets materielun- dcrhåll under 1980-talet redovisat sin granskning av försvarsmyndigheter- nas prognoser över behovet av materielunderhåll under 1980-talet. En viss tvekan har därvid anmälts om det. som prognoserna anger. är möjligt att minska underhållskostnaderna med 25 % under 1980-talet. En något mind- re gynnsam utveckling bör därför enligt utredaren förutsättas, även om hänsyn tas till de rationaliseringar och besparingar som försvarsmyndighe- terna har anmält.

Den granskning av underhållsresurserna som har genomförts visar att dessa i stort sett är balanserade mot krigsorganisationens krav på under— håll. Risken för överraskande angrepp ställer krav på hög tillgänglighet hos materielen. Underhållsresurserna måste kunna kraftsamlas till olika opera- tionsriktningar. Krigets krav på uthållighet och tillgänglighet hos materie- len får sedan vägas samman med rent fredsrationella synpunkter på under- hållskapacitet och lokalisering av resurserna för underhåll. Syftet skall vara att till lägsta möjliga kostnad säkerställa en tillräckligt hög nivå på materielunderhållet. Effektivitet och produktivitet i underhållsverksamhe- ten stimuleras enligt utredaren bäst genom konkurrens eller kostnadspress i annan form. Om rimliga beredskaps- och krigskrav kan tillgodoses, bör försvarsmakten sålunda inte disponera egna resurser för underhåll, om sådana finns att tillgå till lägre kostnad inom det civila samhället. Utre-

' Överdirektör Alf Resare.

• Sida 190
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 130

daren föreslår därför att nuvarande huvudverkstadsbestämmelser upphävs och ersätts med andra former av avtal.

Nuvarande tre underhållsnivåer vill utredaren ersätta med två—främre och bakre underhållsnivåerna. Till den främre nivån, som är nära knuten till de förband eller enheter där materielen används, hänförs tillsyn, ser- vice, smärre reparationer m.m. Vid den bakre nivån utförs mera omfat- tande underhållsåtgärder. [ den bakre underhållsnivån bör enligt utredaren även i fortsättningen ingå intäktsfinansierade. förbandsbundna verkstäder. För armén bör nuvarande miloverkstadsförvaltningar behållas. men be- sparingsmöjligheterna granskas ytterligare. En ökad samordning med kust- artilleriets verkstäder och flygvapnets aggregat- och fordonsverkstäder är också önskvärd. Marinens förvaltningsorganisation i Karlskrona bör föras samman enligt samma modell som har tillämpats på västkusten och det skeppstekniska underhållet föreslås bli centraliserat till Muskövarvet. Inom flygvapnet bör förvaltningen och underhållet av flygplan samordnas versionsvis. Detsamma gäller enligt utredaren för försvarsmaktens samtli- ga helikoptrar. Vidare bör en ny underhållsorganisation införas inom markteleområdet.

De årliga besparingarna uppskattar utredaren till ca 100 milj. kr. i slutet av 1980-talet. om samtliga förslag genomförs. Därtill kommer ca 20 milj. kr. i inbesparade investeringar.

Remissyttrandena

Utredaren ger en översikt över de principiella möjligheter som finns till sänkta underhållskostnader i form av översyn av underhållskraven. mera underhållsvänlig materiel, annan användning och förvaring i fred. ändring- ar i underhållsresursernas och underhållsorganisationens struktur och om- fattning samt ökad konkurrens eller kostnadspress i annan form.

Försvarets rationaliseringsinstitut ansluter sig till utredarens tanke- gångar liksomförenadefabriksverken som därutöver pekar på vissa speci- ella förhållanden som gör en reell konkurrens svår att tillämpa. Vid ett givet tillfälle kan alternativa underhållsleverantörer tänkas. När sedan ett långsiktigt underhållsavtal har slutits inträder ofta efter ett tag en monopol- situation. I de fall en reell konkurrens inte kan erhållas är därför en strukturering av industrin att föredra. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Västmanlands län och Centralorganisationen SAC O/SR.

Utredaren konstaterar att krigets krav måste vara utgångspunkt för försvarsmaktens utformning och verksamhet i fred. Krigets krav och kra- ven på fredsrationalitet måste vägas samman.

Flera myndigheter. bl.a. överbefälhavaren, chefen för armén. chefen för marinen, försvarets rationaliseringsinstitut och förenade fabriksver- ken. ansluter sig till utredarens principiella synpunkter på hur de operativa kraven inverkar på underhållsresursernas organisation och dimensione- ring. l detaljer framförs dock kritik. Överbefälhavaren och Centralorga-

• Sida 191
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 131

nisaticmen SACO/SR anser t.ex. att 1980 års underhållsutredning i alltför hög grad har låtit övervägandena präglas av rent fredsekonomiska synsätt. l underhållssammanhang måste avvägningen mellan krav och ekonomi ske från fall till fall. Ungefär samma synpunkter framförs av chefen för armén och chefenför marinen. Den senare påpekar att det gäller att finna lösning- ar som både skapar förutsättningar för en rationell och resurssnål fredstida organisation för materielunderhåll och säkerställer operativ handlingsfri- het i krig. Dessa uppgifter kan stå i motsatsförhållande till varandra. Förenade fabriksverken framhåller att det för materielområden med stort inslag av utländska leverantörer måste etableras inhemska underhållsre- surser i fred. om man kräver underhåll i krig.

Utredaren förordar en uppdelning av det verkställande underhållet på en främre och en bakre nivå. Förslaget tillstyrks i princip av chefen för marinen. chefen för flygvapnet, försvarets materielverk. försvarets ratio- naliseringsinstitut och Tjänstemt'innens C entralorganisation. Chefen för marinen förutsätter dock att gränsdragningen blir ytterligare belyst och Tjänstemännens Centralorganisation vänder sig mot att den främre nivån enbart bör bemannas med militär och civilmilitär personal. Överbefälha- varen anser att dimensioneringen av den främre nivån måste ske med hänsyn till operativa krav och kan därför inte godta inriktningen mot en snål personaltilldelning till den främre nivån. Delvis samma synpunkter framförs av chefen för flygvapnet.

Utredaren föreslår att begreppet huvudverkstad utgår och att föreskrif- terna härom upphävs. Gällande principavtal med huvudverkstäderna bör sägas upp och långsiktiga avtal slutas i andra former. Hur tekniskt under- hållsstöd skall upphandlas och villkoren för långtidsavtal om underhåll bör behandlas av pågående utredning om upphandling av försvarsmateriel (Fö 1980: 03).

Överbefälhavaren. chefen för flygvapnet. försvarets materielverk, för- svarets rationaliseringsinstitut, förenade fabriksverken och Sveriges indu- striförbund tillstyrker förslaget att överge huvudverkstadsprincipen. Över- befälhavaren pekar på vikten av att låta materielleverantörer svara' för underhållet under viss tid i syfte att skapa större ansvar hos dem. Länssty- relsen i Västmanlands län är däremot tveksam till förslaget. Lundsorgani- sationen i Sverige (LO) å sin sida hävdar att en avveckling av huvud- verkstadsprincipen innebär en splittring av resurser och underhållskom- petens. De vinster man uppnått genom en sammanhållen rationell under- hållsorganisation skulle snabbt spolieras. LO anser det därför angeläget att huvudverkstadsavtalet vidareutvecklas. Utredarens förslag anses otill- räckligt underbyggt och bör därför inte genomföras. Detsamma anser Centra/organisationen SACO/SR.

Underhållet av flottans fartyg bör enligt utredaren centraliseras till Ost- kustens örlogsbas. Samtidigt bör fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten avvecklas.

• Sida 192
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 132

Chefenför marinen har samma principiella syn i fråga om koncentrering av fartygsunderhållet. De operativa kraven gör att verkstaden på Muskö i fred måste vara i drift på minst nuvarande nivå. Till Karlskrona bör koncentreras nybyggnad av örlogsfartyg. En mindre del av underhållet av stridsfartyg bör också läggas vid Karlskronavarvet AB för att garantera att erfarenheter tillvaratas för nykonstruktion. En rimlig beläggning med un- derhållsarbeten vid Karlskronavarvet AB bör enligt chefen för marinen kunna skapas genom att i ökad utsträckning förlägga underhållet av sjö- fartsverkets fartyg till varvet.

Försvarets rationaliseringsinstirut antar att förslaget till centralisering av stridsfartygsunderhållet till Ostkustens örlogsbas är baserat på freds- ekonomiska bedömningar. Hänsyn måste också tas till operativa krav och ekonomiska förhållanden inom regionen. Vidare förutsätter institutet att behovet i krig av varvskapacitet på västkusten kan tillgodoses. Hela mari- nens verkstadsorganisation bör därför ges en allsidig belysning i den andra utredningsetappen. Försvarets materielverk framför liknande synpunkter.

LO kritiserar utredningen för brist på helhetssyn och anför som exempel förslaget att koncentrera fartygsunderhållet till Muskö. LO framhåller vidare att riksdagen ijuni 1981 beslöt att vidta åtgärder i syfte att stärka sysselsättningen vid Karlskronavarvet AB. Tjänstemännens C entrulorga- nisation ifrågasätter också det ändamålsenliga i att koncentrera fartygsun- derhållet till Muskö. medan Centralorganisationen SACO/SR inte motsät- ter sig utredarens förslag.

Länsstyrelsen i Blekinge län antar att utredarens förslag innebär att beläggningen med fartygsunderhåll på Karlskronavarvet försvinner. vilket skulle äventyra varvets fortsatta existens. och påpekar att detta vore ett klart avsteg från riksdagens beslut om Karlskronavarvet som ett marint nybyggnads- och underhållsvarv. Även Karlskronavarvet AB refererar till detta riksdagsbeslut. Den möjliga besparingen anses klart överdriven och det går enligt Karlskronavarvet inte att i ett genomfört Musköalternativ upprätthålla underhållsresurser åt de förband som är fredsförlagda och övar i Sydsverige. Inte heller kan kravet på underhållskapacitet i olika operationsriktningar i krig tillgodoses. Varvet avstyrker därför bestämt en centralisering av fartygsunderhållet till Muskö.

Underhållsutredningen föreslår att flygvapnets underhåll av apparater gradvis centraliseras i en organisation med en central och två regionala verkstäder. Försvarets rationuliseringsinstitut liksom förenade fabriks- verken och 7jänstemännens C entralorganisation har inte någon invänd- ning mot detta.

Chefen för flygvapnet konstaterar att en avveckling av apparatverkstä- derna vid vissa flottiljer kommer att ge sämre förutsättningar för flyg- tidsproduktionen och att detta avses kompenseras genom ett förbättrat materielförsörjningssystem. Chefen för flygvapnet är osäker om den totala effekten av detta och förordar därför en stegvis nedläggning av appa-

• Sida 193
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 133

ratverkstädema med utvärdering mellan varje steg. I en första etapp kan på prov ett regionaliserat apparatunderhåll genomföras för t. ex. motorer eller telemateriel. Försvarets rationaliseringsinstitut vill heller inte ta ställ- ning i frågan förrän den har analyserats grundligare.

Utredaren föreslår att förvaltning och underhåll av flygplan (inkl. heli- koptrar) samordnas inom de olika flygplansversionerna. Överbefälhavaren bedömer att förslaget kan innebära ett rationellare utnyttjande av flottilj- verkstäderna. Försök bör därför påbörjas och konsekvenserna för bl.a. tillgänglighet och beredskap ytterligare granskas innan slutlig ställning tas till s.k. versionskontor. Chefenförflygvapnet biträder utredarens uppfatt- ning i frågan men framför därutöver att försvarets materielverks centrala uppgifter inte får splittras när det gäller ansvaret för de militära flygplanens luftvärdighet. Försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut och förenadefabriksverken framför liknande synpunkter.

Utredaren föreslår att regelsystemet för de värnpliktigas och befälets ansvar ges ett klarare uttryck. Vidare bör de redan inledda ansträngningar- na att öka kostnadsmedvetandet och att föra det direkta ansvaret för materielen till den som brukar den fullföljas med kraft. En adekvat och för försvarsmakten gemensam uppföljning av förluster och skador bör också ske.

Överbefälhavaren anser det utomordentligt angeläget att klarare regler skapas för hur materielskador och materielförluster skall ersättas. Försva- rets rationaliseringsinstitut ansluter sig också till förslagen. Chefen för flygvapnet konstaterar att det f.n. inte finns någon reell möjlighet för brukaren att göra ekonomiska bedömningar i samband med att materielen utnyttjas. Det är också svårt att i efterhand följa upp verksamheten ekono- miskt. lncitament för att få ett mindre underhållskrävande nyttjande av materielen bör därför utvecklas liksom ekonomisystemen för uppföljning. Enligt Tjänstemännens C entralorganisation får bristen på klara regler inte leda till en sådan skärpning att personalen inte kan använda materielen naturligt och realistiskt på grund av risken för skadeståndsanspråk.

Utredaren påtalar problemen med att övertalig materiel behålls i militära förråd. Vidtagna åtgärder för gallring anses ha haft begränsad effekt. Reglerna bör därför ändras.

Försvarets rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverket delar utreda- rens uppfattning om behovet av att förändra gallringsreglerna. Förenade fabriksverken kan. i syfte att få en smidigare gallringsprocess, godta vissa ändringar i det avtal som reglerar försäljning av övertalig materiel.

C ivilförsvarsstyrelsen instämmer i den problembeskrivning som utreda- ren redovisar rörande civilförsvarets materielanskaffning. materielom- sättning och materielunderhåll. Styrelsen biträder också utredningens upp- fattning om behovet att vidareutveckla och förstärka samverkan i under- hållsfrågor med det militära försvaret.

• Sida 194
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 134

1.7.2 Föredraganden

Regeringen bemyndigade den 18 december 1980 chefen för försvarsde- partementet att tillkalla en särskild utredare för att granska försvarets materielunderhåll. Utredaren har antagit namnet 1980 års underhålls— utredning (U 80). Utredaren överlämnade i september 1981 delbetänkandet (Ds Fö 1981: 7) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet. Betänkan- det har remissbehandlats. Jag vill inledningsvis behandla vissa allmänna frågor om underhållet i försvaret.

Utreda'ren anger fyra principiellt olika vägar att sänka underhållskostna- derna. En är att se över underhållskraven. En annan väg är att skaffa mindre underhållskrävande materiel. En tredje är att ändra materielens utnyttjande i fred och en fjärde att göra underhållsorganisationen effektiva- re. Utredaren har analyserat det inbördes sammanhanget mellan dessa vägar till sänkta underhållskostnader och bedömt i vilken utsträckning de bör omfattas av utredningsarbetet. Jag finner denna uppläggning lämplig. Utredaren har vid övervägandena om underhållskraven funnit att effektivi- tet och produktivitet bäst stimuleras. om det finns någon form av press. antingen reell konkurrens eller kostnadspress i annan form. Jag delar denna uppfattning. _

Beträffande de allmänna utgångspunkterna för underhållsverksamheten i försvaret framhåller utredaren att krigets krav måste utgöra grund för försvarets utformning. Detta gäller även underhållsfunktionen. Samtidigt bör verksamheten i fred bedrivas så rationellt och effektivt som möjligt. Krigets krav på att materielen är tillgänglig. effektiv och uthållig måste därför vägas samman med de rent fredsrationella synpunkterna på kapaci- tet och lokalisering, för att till lägsta kostnad säkerställa underhållet av försvarets materiel. Utredaren pekar i detta sammanhang på vikten av att resurserna för materielunderhåll kan samlas till olika operationsområden i likhet med de stridande förbanden. Underhållsresurserna bör också ha hög materiell tillgänglighet redan i fredstid och snabbt och säkert kunna övergå i sin krigsorganisation med hänsyn till risken för överraskande angrepp. Jag har samma uppfattning som utredaren på dessa punkter.

Jag går nu över till att behandla vissa av utredarens förslag rörande grunderna för underhållets organisation och dimensionering.

Det verkställande underhållet utförs av personal vid utbildningsenheter. vid särskilda underhålls- eller serviceenheter. vid försvarsmaktens för- bandsbundna verkstäder eller köps från s.k. huvudverkstäder eller från andra leverantörer. F. n. tillämpas en i huvudsak organisationsanknuten indelning av underhållet på tre nivåer. benämnda A—. B—. och C- nivåerna. Utredaren föreslår att denna indelning överges och att man fortsättningsvis för det verkställande underhållet skiljer mellan en främre och en bakre nivå. Till den främre nivån hänförs underhåll av typ åtgärder före använd- ning. funktionsövervakning och kontroll, fellokalisering. tillsyn. service

• Sida 195
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 135

och smärre reparationer. Till den bakre nivån hänförs övrigt underhåll. Jag finner, i likhet med flera av remissmyndigheterna, den föreslagna föränd- ringen lämplig. Den närmare avgränsningen mellan nivåerna bör dock preciseras i det fortsatta arbetet.

lnom underhållsområdet har andelen köpta tjänster successivt ökat. Utredaren finner att denna ökning har legat i linje med statsmakternas intentioner och att den sannolikt har medfört lägre kostnader för försvaret utan att materielens kvalitet påverkats negativt. Ett samutnyttjande av civila och militära resurser för materielunderhåll är enligt utredaren moti- verat från såväl principiella som ekonomiska och beredskapsmässiga syn- punkter. Grundprincipen bör därvid vara att försvaret självt skall organise— ra resurser för sådant underhåll som ingen annan kan utföra. t. ex. därför att särskild kompetens krävs. Vidare bör resurserna dimensioneras med hänsyn till kraven på beredskap, tillgänglighet och sekretess. Återstoden av underhållet kan genomföras med egna resurser eller genom köp av tjänster. Med utgångspunkt i krigets krav och med skälig hänsyn till skilda ekonomiska förhållanden får i dessa situationer en avvägning ske från fall till fall. Jag delar utredarens uppfattning på dessa punkter. I detta samman- hang vill jag också erinra om vad jag tidigare denna dag (bil. 1 s. 49) har anfört om samordning mellan civil och militär verksamhet.

Utredaren har utvärderat erfarenheterna från tillämpningen av den s. k. huvudverkstadsprincipen. Han har därvid funnit att huvudverkstadsbe— greppet sedan det infördes år 1970 har varit en viktig förutsättning för att bygga upp en kompetent underhållsorganisation inom ett flertal materiel- områden. Enligt utredaren har dock förutsättningarna på väsentliga punk- ter ändrats sedan år 1970. Det har t. ex. visat sig svårt att åstadkomma ett reellt kund/leverantörsförhållande mellan försvarets materielverk och hu- vudverkstäderna. Den omsorgsfulla prövning av var underhållsuppgifter bör läggas ut, som förutsattes i 1970 års riksdagsbeslut (prop. l970: llO, SU 1970. rskr 276), har inte kommit till stånd. Utredaren föreslår därför att det nuvarande huvudverkstadsbegreppet avvecklas och ersätts med en ordning som bättre befrämjar konkurrens och en smidig anpassning till underhållsverksamhetens successivt förändrade krav. Huvudverkstadsbe- greppet bör ersättas med begreppen tekniskt underhållsstöd. som innefat- tar medverkan i underhållsberedning, materieluppföljning och driftservice. och centralt materielunderhåll. som innebär medverkan i det verkställande underhållet. För det tekniska underhållsstödet kan utnyttjas utrustningsle- verantör. fristående underhållsleverantör av samma typ som nuvarande huvudverkstäder eller fristående konsultföretag. Långtidsavtal med under— hållsleverantörer bör få tecknas av försvarets materielverk inom vissa av regeringen givna ramar. Överbefälhavaren. försvarets materielverk, för- enade fabriksverken och visa andra remissmyndigheter tillstyrker försla- get att överge huvudverkstadsprincipen medan LO och Centralorganisa- tionen SACO/SR motsätter sig detta. Jag anser för min del att de nuvaran- de regeringsföreskrifterna om huvudverkstäder bör upphävas och gällande

• Sida 196
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 136

principavtal med huvudverkstäderna sägas upp. Förslag till former för upphandling av tekniskt underhållsstöd och villkor för långtidsavtal om underhåll bör utarbetas av pågående utredning om upphandling av för- svarsmateriel (Fö 1980: 03).

Jag övergår nu till att behandla vissa av utredarens förslag om hur underhållet skall organiseras.

Underhållsbehovet för marinens fartyg väntas successivt minska under 1980-talet. Med utgångspunkt häri samt i bedömningar av möjliga bespa- ringar föreslår utredaren en koncentration av det fredstida fartygsunder- hållet till en örlogsbas. Därvid förutsätts en avveckling av fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten. Chefen för marinen har samma princi- piella syn i fråga om koncentrering av fartygsunderhållet och framhåller att verkstaden på Muskö i fred behöver vara i drift på minst nuvarande nivå. Försvarets materielverk och försvarets rationaliseringsinstitut anser att det inte går att ta ställning i frågan förrän utredningens andra etapp är genomförd. Länsstyrelsen i Blekinge län, Karlskronavarvet AB. LO oeh Tjänstemännens Centralorganisation motsätter sig däremot utredarens för- slag. Jag förordar. liksom 1978 års försvarskommitté, en inriktning mot kraftigt reducerade fredsresurser för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets myndigheter. l avvaktan på pågående utredningar är jag däremot inte beredd ta ställning till den närmare lokaliseringen av det fredstida fartygsunderhållet.

Utredaren föreslår att flygvapnets apparatunderhåll gradvis centrali- seras till en organisation med en central och två regionala verkstäder. Vidare föreslås en samordning av förvaltning och underhåll av de olika versionerna av flygplan och helikoptrar. Överbefälhavaren liksom chefen för flygvapnet bedömer att en sådan samordning av flygplansunderhållet kan medföra ett rationellare utnyttjande av flottiljverkstäderna. Försök bör därför genomföras och konsekvenserna för bl. a. beredskap och till- gänglighet granskas ytterligare. Jag ansluter mig i princip till utredarens förslag och förordar ett stegvis införande av ett centraliserat/regionaliserat apparatunderhåll och en samordning på olika versioner av förvaltningen och underhållet av flygplan och helikoptrar. En successiv utvärdering bör dock genomföras, främst i fråga om beredskap och tillgänglighet.

Jag tar nu upp två av utredaren behandlade frågor som rör materielut- nyttjandet i fred.

Sättet att använda och sköta materielen påverkar underhållskostna- derna. Utredaren anser härvid att kostnadsmedvetandet behöver ökas och att de reella kostnaderna bör belasta brukaren. lnledda ansträngningar att föra det direkta ansvaret för materielen till den som brukar den. bör därför fullföljas med kraft. En adekvat och för försvaret gemensam uppföljning av förluster och skador bör också ske. Jag delar utredarens uppfattning på dessa punkter. Det bör ankomma på överbefälhavaren att i samverkan med berörda myndigheter vidta erforderliga åtgärder. När det gäller utre- darens förslag att ge regelsystemet angående ansvar för anförtrodd materi-

• Sida 197
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 137

el ett klarare uttryck. hänvisar jag till att regeringen den 11 juni 1981 uppdrog åt militäransvarskommittén att överväga frågan om översyn av bestämmelserna om skadeståndsskyldighet för värnpliktiga och annan per- sonal inom försvaret.

Utredaren fäster uppmärksamheten på problemet med att övertalig ma- teriel i betydande utsträckning behålls i försvarets förråd. Enligt utredaren har de gallringsåtgärder som vidtagits haft begränsad effekt. En översyn av reglerna för gallring och försäljning av den övertaliga materielen förordas därför, vilket försvarets rationaliseringsinstitut liksom riksrevisionsverket instämmer i. FFV Allmateriel AB. som säljer huvuddelen av den överta- liga materielen, kan tänka sig åtgärder för att åstadkomma en snabbare försäljning och redovisning. Jag anser också det viktigt att övertalig mate- riel kan gallras ut och försäljas eller kasseras på ett smidigt sätt. Min uppfattning är dock att regelsystemet i stort medger detta. Åtgärder bör därför också, och i första hand, vidtas för att göra tillämpningen av regler- na effektivare.

Avslutningsvis vill jag beröra frågan om underhållet av civilförsvarets materiel.

Utredaren konstaterar, när det gäller underhållet av civilförsvarsmate- riel. brister i planeringen av civilförsvarets materielomsättning. Styrande målsättning och inriktning saknas för underhåll och för den materiella uthålligheten i krig. Enligt utredarens mening föreligger ett stort behov av understöd från andra delar av totalförsvaret. Möjligheterna bör prövas att samutnyttja det militära försvarets resurser i större utsträckning än hittills. Jag delar utredarens uppfattning. lnom civilförsvarsstyrelsen pågår över- syn av nuvarande materielsystem. Jag förutsätter att den inriktas mot att åstadkomma konkreta besparingar och medför ökad effektivitet i fred och krig. Under avsnittet 2.2 Civilförsvarets fortsatta utveckling (5. 255) an- mäler jag att jag avser återkomma till regeringen med förslag om att försvarets rationaliseringsinstitut får i uppdrag att utreda civilförsvarets materielfrågor i syfte att bl. a. åstadkomma en bättre samordning med det militära försvaret.

Utredaren skall i en andra etapp precisera dimensioneringen och organi- sationen av underhållsresurserna. Utredarens slutbetänkande väntas un— der sommaren 1982. Regeringen utfärdade den 14 januari 1982 (Dir. 1982: 2) tilläggsdirektiv inför den andra utredningsetappen. I direktiven ges bl. a riktlinjer för det fortsatta utredningsarbetet i fråga om markteleunder- hållet och den marina underhållsorganisationen. Jag avser återkomma med förslag inom underhållsområdet sedan 1980 års underhållsutredning har lämnat sitt slutbetänkande.

1 .7.3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om underhållsfrågor inom försvaret.

• Sida 198
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 138

1.8 Lekmannaintlytande i försvaret

1.8. 1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i september 1974 sex sakkunnigal med uppdrag att se över det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsor- ganisation m.m. De sakkunniga. som tog namnet försvarsmaktens led- ningsutredning 1974 (FLU 74), behandlade i den första etappen den cen- trala ledningsorganisationen samt den principiella ansvarsfördelningen mellan central och högre regional nivå.

1 den andra etappen behandlade utredningen den högre regionala nivån. Utredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1979: 84) Lekmän i försva- ret, behandlat frågan om lekmannainflytande på regional och lokal nivå. Till betänkandet har fogats en reservation av ledamoten Gunnar Oskarson samt ett särskilt yttrande av experten Sven-Erik Orrö.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts avjustitiekanslern. hovrätten i Övre Norrland, kammarrätten i Jönköping. rikspolisstyrelsen. överbefälhavaren (cheferna för marinen och flygvapnet har tecknat samråd på överbefälhavarens yttrande), chefen för armén, försvarets civilförvalt- ning. försvarets materielverk, värnpliktsverket. försvarets forskningsan- stalt, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets rationalise- ringsinstitut. försvarets personalvårdsnämnd. totalförsvarets upplysnings- nämnd, statens arbetsgivarverk. universitets-och högskoleämbetet, ar- betsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads och Norrbottens län, civilbefälhavarna i Södra och Nedre Norrlands civilområden, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet. Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisations statstjänstemannasek- tion och Landsorganisationen i Sverige.

I prop. 1980/81: 100 (bil. 7 s. 36) anmälde föredragande statsrådet bl.a. att han mot bakgrund av det ekonomiska läget inte fann det möjligt att ta ställning till utredningens förslag innan förutsättningarna för dess genom- förande hade klarlagts i samband med nästa försvarsbeslut. Försvarsut- skottet anförde att frågan lämpligen bör prövas i anslutning till nästa försvarsbeslut. Så blev också riksdagens beslut (FöU 1980/81:19. rskr 291).

'F.d. landshövdingen l-lans Gustafsson. ordförande, riksdagsledamöterna Åke Gustavsson. Olle Göransson. Hans Lindblad och Gunnar Oskarson samt f.d. riks- dagsledamoten Erik Glimner. Gunnar Oskarson ersatte Sven-Olof Träff. som på egen begäran entledigades från uppdraget den 10januari 1979.

• Sida 199
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 139

1.8.2 Försvarsmaktens ledningsutrednings överväganden och förslag

I utredningens första betänkande lämnades förslag om lekmannainfly- tande på central nivå i fred. Som en följd därav inrättades år 1979 militär- ledningens rådgivande nämnd.

I sitt slutbetänkande har utredningen föreslagit vissa försök med lek- mannainflytande på regional och lokal nivå. De huvudmotiv som utred- ningen anför för ett sådant inflytande är att insyn och samhällsförankring bör finnas även på dessa nivåer.

Utredningens alternativ skiljer sig i första hand åt när det gäller grad av inflytande. Den har behandlat beslutande. rådgivande och informativa organ.

Lekmannaorganens uppgifter vill utredningen begränsa till övergripande och principiella frågor. Eftersom frågor angående myndighetens interna problem numera är förhandlingsbara enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet. bör huvuddelen av myndighetens inre angelägenheter inte bli föremål för behandling från lekmannaorganens sida.

Utredningen anser att ett lekmannainflytande inte bör förekomma under mobilisering och krig.

Utredningens grundinställning är att lekmännen kan ges insyn i och information om praktiskt taget all verksamhet i fred. När det gäller lek- männens inflytande bedömer dock utredningen att vissa begränsningar är nödvändiga. Ett beslutande eller rådgivande inflytande bör således inte förekomma i sådana frågor som rör krigsplanläggning och beredskap. mobiliseringsplanläggning. användning i krig av civila resurser. lednings- övningar samt fortsatt befälsutbildning för krigsuppgifter.

Ett beslutande eller rådgivande inflytande bör dock kunna förekomma inom områdena planering. ekonomi och effektivitet. förvaltning av krigs- och fredsorganisationens resurser, grundutbildning. repetitionsutbildning. frivilligutbildning, försvarsupplysning samt beträffande övergripande fredsorganisatoriska frågor.

Uppgifterna för ett lckmannaorgan bör enligt utredningen inte omfatta enbart vissa bestämda ärenden. Förbandscheferna (motsvarande) bör i stället ha frihet att vid varje tillfälle ta upp de mest väsentliga frågorna inom de områden som har angetts.

Utredningen föreslår att ett lckmannaorgan i regel skall bestå av myn- dighetens chef, tillika ordförande. och sex lekmän som väljs av landsting- et. Minst en av lekmännen bör representera den kommun där myndigheten ligger.

Syftet med ett lekmannainflytande är att ge medborgarna ökad insyn i och inflytande på den verksamhet myndigheten skall bedriva. Personalfö— reträdare bör därför inte ingå i lekmannaorganen. Utredningen menar att det inte går att undvika att lekmannaorganen måste behandla frågor där förhandling eller information enligt lagen om medbestämmande i arbetsli—

• Sida 200
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 140

vet skall äga rum. Styrelsen, som är myndighetens organ. representerar därvid en av parterna i förhandlingarna. Även mot denna bakgrund synes en personalrepresentation omotiverad.

Inte heller de värnpliktiga bör enligt utredningen vara representerade i lekmannaorganet.

Utredningen har studerat 131 myndigheter—sex på högre regional nivå, 123 på lägre regional och lokal nivå samt chefen för första flygeskadern och chefen för kustflottan.

För många av de lägre regionala och lokala myndigheterna är uppgif- terna så begränsade att ett lekmannainflytande ter sig mindre meningsfullt. Myndigheter som inte har ett betydande ansvar för förvaltning av krigs- eller fredsorganisationens resurser och/eller en omfattande värnpliktsut- bildning bör därför enligt utredningens mening inte ges egna lekmannaor- gan. Detta gäller i första hand militärområdesförvaltningar, byggnadskon- tor samt flertalet skolor vid de tre försvarsgrenarna.

Utredningen anser det inte heller vara lämpligt med ett lekmannainfly- tande hos militärbefälhavarna. Militärbefälhavarnas huvuduppgifter, ope- rativ verksamhet och mobiliseringsverksamhet. måste i allt väsentligt un- dantas ett reellt lekmannainflytande. Lekmännens inflytande blir därför koncentrerat till uppgifter som måste betraktas som militärbefälhavarnas andrahandsuppgifter. Utredningen har samma uppfattning när det gäller chefen för första flygeskadern.

Även hos chefen för kustflottan är utrymmet för ett inflytande alltför begränsat.

Sammanlagt 70 lägre regionala och lokala myndigheter har enligt utred- ningen uppgifter som bör lämpa sig för ett lekmannainflytande.

Utredningen har också övervägt om ett lekmannainflytande ger sådana fördelar att det kan motivera merarbetet och kostnaderna. som av utred- ningen uppskattades till 7— 10 milj. kr. för budgetår.

Utredningen har svårt att bedöma om uppgiften blir tillräckligt engage- rande för lekmännen. Inom försvaret torde beslutsbefogenheterna för de lokala cheferna vara mer begränsade än inom andra samhällssektorer. Av betydelse i detta sammanhang är emellertid den pågående försöksverksam- heten med decentraliserad produktionsledning.

Eftersom ett lekmannainflytande vid militära förband är något nytt och oprövat blir bedömningen av dess eventuella positiva effekter relativt osäker. Utredningen vill därför inte förorda att ett lekmannainflytande omgående införs vid samtliga angivna myndigheter utan rekommenderar försöksverksamhet vid ett begränsat antal förband.

Försöksverksamheten bör enligt utredningen i första hand avse beslu- tande organ, knutna till enskilda myndigheter. Försöken bör emellertid också omfatta ett rådgivande organ med anknytning till en garnison.

Försöksverksamheten bör ledas av överbefälhavaren och berörda lands- ting i samråd samt pågå i ca fyra år. Erfarenheterna från försöken med decentraliserad produktionsledning bör under denna tid hinna utvärderas.

• Sida 201
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 141

1.8.3 Remissyttrandena

I fråga om valet mellan beslutande och rådgivande organ är remissopi- nionen splittrad. Vissa instanser är negativa även till försöksverksamhet. Beträffande lekmannaorganens uppgifter och sammansättning samt utred- ningens förslag till ett eventuellt genomförande på lägre regional och lokal resp. högre regional nivå, ansluter sig huvuddelen av remissinstanserna till utredningens förslag. I fråga om konsekvenserna av ett lekmannainfly- tande är en majoritet av remissinstanserna mer negativ än utredningen. Bl.a. åberopas kostnaderna. risken för ökad byråkratisering och de pro- blem som kan uppstå vid fördelningen av ansvar.

Vad avser de allmänna motiven för lekmannainflytande stöder majoriteten av remissinstanserna utredningen. Två remissinstanser är ne- gativa till utredningens ståndpunkter. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet anser att några bärande skäl inte har framförts som motiverar införandet av ett lekmannainflytande och Svenska kommmrfr'irbtmdet har svårt att se att det lekmannainflytande som utredningen diskuterar bättre kan främja det angivna syftet än vad samarbete i de nuvarande samarbetsnämnderna kan göra. HOs vissa remissinstanser framförs viss tveksamhet till utredningens allmänna motiv. Hl)l-'rätf€ll för Övre Norr- land framhåller att samhället genom den allmänna värnplikten redan i dag har ett stort mått av insyn i försvaret och länsstyrelsen i Kristianstads lätt ifrågasätter om de verksamheter där lekmän kan bedömas få ett varaktigt inflytande är tillräckliga för att arbetet skall upplevas som meningsfullt.

De flesta remissinstanserna har en mer negativ syn på kon se kve n- s e rn a av ett lekmannainflytande än utredningen. Flera instanser är tvek- samma till om kostnaderna kan tas i dagens statsfinansiella läge. Tveksam- het inför en utökad byråkratisering uttrycks av bl.a. överbefälhavaren, chefen för marinen och chefen för flygvapnet som också framhåller att det finns en risk för att lekmännens uppgifter inte blir tillräckligt meningsfulla. Sistnämnda uppfattning delas av civilbefälhavare/z i Södra civilområdet samt Svenska kommunförbundet.

Problem som kan uppstå vid fördelningen av ansvar berörs av bl. a.överbefälhavaren, chefen för marinen. chefen för flygvapnet och försvarets ('ivilfc'irvaltning. Försvarets civilförvaltning anför bl.a. att be- slutanderätt inte kan föreligga inom områden som budgetering. verksam- hetsplanering och årsredovisning. om inte lekmannaorganet blir uppdrags- tagare i myndighetschefens ställe och tilldelas resurser. Frågan bör över- vägas ytterligare. Bl.a. försvarets civilförvaltning. statskontoret, läns- styrelsen i Kristianstads län och civilbefälhavaren [ Södra civilområdet anser att konsekvenserna inte är tillräckligt belysta. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet är mest negativ av remissinstanserna och anför bl.a. att flertalet förbandschefer och tillfrågade representanter för kommuner och landsting har ställt sig tveksamma eller avvaktande. Tre remissinstan-

• Sida 202
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 142

ser delar utredningens uppfattning eller ser mer positivt på konsekvenser- na. Bl. a. försvarets rationaliseringsinstitut pekar på flera positiva effek- ter samt gör en betydligt mer optimistisk bedömning av kostnaderna än utredningen.

En majoritet av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om försöksverksamhet. Civilbefiilhavaren i Södra civilområdet och Svenska kommunförbundet avstyrker dock en sådan verksamhet. Svenska kommunförbundet vill i stället utveckla samarbetsnämnderna. Vid valet av inflytandeform går meningarna isär. Bland dem som förordar beslutandeformen kan nämnas kammarrätten i Jönköping, chefen för armén, försvarets civilförvaltning, försvarets rationaliseringsinstr'tut, statskontoret. riksrevisionsverket och Landstingsförbrtndet. Bland dem som förordar rådgivande organ finns hovrätten för Övre Norrland. över- befälhavaren, chefen för marinen, chefen för flygvapnet samt länssty- relserna i Kristianstads och Norrbottens län. Ett fåtal remissinstanser vill även ha försök på högre regional nivå. nämligen statskontoret, läns- styrelsen i Narrbottens län och Landstingsförbundet.

1.8.4 Föredraganden

Försvarsmaktens ledningsutredning anför att huvudmotiven för lekman- nainflytande på regional och lokal nivå är att ge samhället insyn i försva- rets verksamhet och därigenom åstadkomma en bättre förankring av för- svaret i samhället.

Kravet på insyn och förankring tillgodoses bl.a. genom den allmänna värnplikten. Även nuvarande samarbetsnämnder har enligt min mening en viktig roll i detta sammanhang. I likhet med utredningen anser jag att särskilda lekmannaorgan också kan vara ett värdefullt bidrag till försvarets samhällsförankring. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av att politiker och andra ges ökad erfarenhet av och kunskap om försvarsmaktens verk- samhet i fred och i krig. Detta kan bidra till en bred och saklig försvarsde- batt och ytterst till en stärkt försvarsvilja.

Enligt utredningen är det mindre lämpligt att införa lekmannainllytande på den högre regionala nivån. eftersom huvuduppgifterna, operativ verk- samhet och mobiliseringsverksamhet. i allt väsentligt måste undantas från ett reellt lekmannainflytande. Jag delar denna uppfattning.

Ledningsutredningen föreslår att försök bedrivs på-den lägre regionala och lokala nivån med i första hand beslutande lckmannaorgan knutna till de enskilda myndigheterna. Försöken bör också omfatta rådgivande organ med anknytning till garnison.

Jag delar utredningens bedömning att beslutande lckmannaorgan skulle göra beslutsprocessen vid myndigheterna mer komplicerad än den är i dag och ta i anspråk mer tid för förbandschefer m.fl. Myndighetschefen (mot- svarande) och lekmannastyrelsen får dessutom enligt förslaget ett delat

• Sida 203
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 143

ansvar. vilket enligt min uppfattning kan ge upphov till oklara ansvarsför— hållanden.

[ likhet med utredningen och flera remissinstanser ärjag tveksam till om lekmännens uppgifter i dag skulle bli tillräckligt meningsfulla. Efter utvär- dering av de pågående försöken med decentraliserad produktionsledning bör dock underlag finnas för en förnyad bedömning av denna fråga.

Jag vill också betona de ekonomiska aspekterna. I ett läge där struktur- omvandlingar och rationaliseringar måste drivas mycket hån inom försva- ret förordar jag stor restriktivitet när det gäller att föreslå ökade kostnader för reformer. som inte ger direkt utslag genom ökad effekt i krigsorganisa- tionen.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört är jag inte beredd att förorda en försöksverksamhet med beslutande lckmannaorgan.

Enligt min uppfattning bör rådgivande organ ge ungefär samma fördelar som beslutande, samtidigt som nackdelarna hos alternativet med beslutan- de organ minskar eller helt elimineras. om organet får enbart rådgivande funktion. Kostnaderna och den befarade byråkratiseringen blir mindre samtidigt som insyn och samhällsförankring säkerställs. Även i ett system med rådgivande organ får lekmännens inflytande stor tyngd.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att begränsade försök med rådgivande lckmannaorgan bör genomföras vid tre förband, ett ur varje försvarsgren. samt vid en garnison med förband ur flera försvarsgre- nar. Jag kan i huvudsak godta utredningens förslag till uppgifter för och sammansättning av lekmannaorganen. Som jag förordar under avsnittet 1.9 Medinflytande för värnpliktiga (s. 148) kan lekmannaorganet också behandla principiellt viktiga frågor som rör de värnpliktiga. I sådana fall kan det vara lämpligt att någon representant för de Värnpliktiga ges rätt att närvara och yttra sig.

Berörda landsting bör lämna förslag till ledamöter. som under försökspe- rioden tillsätts av regeringen. Också övriga riktlinjer för försökens genom- förande får anges av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer. Jag förutsätter att överbefälhavaren kommer att leda försöks- verksamheten.

I likhet med ledningsutredningen bedömerjag att försöken bör pågå i ca fyra år. Först efter en utvärdering av dels dessa försök. dels försöken med decentraliserad produktionsledning kan ställning tas till om det är lämpligt att genomföra försök med beslutande lckmannaorgan.

Jag vill här också anmäla frågan om ökat lekmannainflytande inom centrala myndigheter och skolor.

Försvarsutskottet behandlade i betänkandet 1979/80: 13 bl.a. regering- ens förslag om försvarets sjukvårdsstyrclses organisation. I detta samman- hang anförde utskottet att det fanns goda skäl att se över för vilka centrala myndigheter och skolor inom försvarsdepartementets verksamhetsområde som ett lekmannainflytande borde införas. Det borde ankomma på rege-

• Sida 204
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 144

ringen att bestämma formerna för en sådan översyn och att efter denna lämna förslag till riksdagen. I avvaktan härpå ville utskottet inte förorda att lekmannastyrelse infördes för någon viss av de myndigheter som f.n. saknar sådan.

Med anledning härav har jag tillsatt en arbetsgrupp inom försvarsdepar- tementet med uppgift att pröva och lämna förslag till ett eventuellt ökat lekmannainflytande inom centrala myndigheter och skolor. Arbetsgruppen kommer att redovisa sina förslag ijuni 1982. Jag har i mina anvisningar till arbetsgruppen betonat vikten av att den noggrant prövar kostnadsaspek- terna av ett eventuellt ökat lekmannainflytande.

1.8.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om lekmannainflytande i försvaret.

• Sida 205
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 145

1.9 Medinflytandet för värnpliktiga

Den värnpliktiges engagemang och delaktighet i försvaret är en grund- läggande förutsättning för att försvaret skall få avsedd effekt. Det system för värnpliktsinflytande som har byggts upp genom åren bör därför konti- nuerligt utvärderas och utvecklas. Jag vill nämna att regeringen har upp-_ dragit åt överbefälhavaren att vidareutveckla de värnpliktigas medinflytan- de i enlighet med vad som anfördes i prop. 1980/81: 100 (bil. 7. FöU 19. rskr 291). Som grund för vad som anfördes i propositionen och senare i regeringens beslut låg ett betänkande från värnpliktsinflytandekommittén.

I slutbetänkandet (Ds Fö 1981: 3) har värnpliktsinflytandekommittén lämnat förslag om värnpliktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor m.m. De av kommitténs förslag som jag anser bör genomföras innehåller inte några frågor som enligt min mening behöver underställas riksdagens pröv- ning. Jag anser dock att riksdagen bör informeras om de åtgärder som jag avser att föreslå regeringen.

l betänkandet behandlas värnpliktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor och under repetitionsutbildning. information i samhällsfrågor under grund- utbildning, förslagsverksamhet för värnpliktiga samt s.k. skiljenämnd för behandling av vissa frågor. Kommitténs förslag innebär i huvudsak föl- jande.

F.n. finns en eller flera värnpliktiga skyddsassistenter inom varje skyddsområde där värnpliktiga regelmässigt är verksamma. Två skyddsas- sistenter får adjungeras till skyddskommitté och har därvid yttrande- och förslagsrätt. Värnpliktsinflytandekommittén anser att det är angeläget att frågor som rör arbetsmiljön och skyddsfrågor förankras i. de mindre enhe- terna. De värnpliktiga skyddsassistenterna bör därför utses plutonsvis. För samordning bör bland och av plutonernas skyddsassistenter utses en kompaniskyddsassistent som även ingåri kompaninämnden.

Kommittén konstaterar att värnpliktiga enligt arbetsmiljölagen (1977: 1160) inte kan ges ställning som skyddsombud och därmed ha rätt att stoppa farlig verksamhet. De kan inte heller ingå såsom ledamöter i skyddskommitté. Kommittén anser att motiven för lagstiftningen fortfa- rande är giltiga och föreslår därför inte någon ändring av de värnpliktiga skyddsassistenternas ställning generellt. Kommitténs majoritet anser emellertid att det vore av värde att försöksvis på ett begränsat antal förband ge skyddsassistenterna befogenheter som skyddsombud.

På tjänstetid får de värnpliktiga försvarsupplysning och medborgarun- dervisning. Målet för försvarsupplysningen är bl.a. att skapa förutsätt- ningar för ett personligt ställningstagande till totalförsvarets mål i stort. Medborgarundervisningen avser orientering i samhällsfrågor och omfattar närmast information om regler inom folk- och straffrätten, alkohol- och narkotikafrågor samt arbetsmarknads- och studiefrågor. Kommittén före-

ll) Riksdagen 1981/82. I sant/. Nr 102. Bilaga 2

• Sida 206
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 146

slår att de värnpliktiga ges en utökad information i samhällsfrågor och om de politiska partiernas syn på dessa. Medverkan från de politiska partier- nas sida bör omfatta minst sex timmar och ekonomisk ersättning bör utgå härför. Ersättningen, som totalt beräknas kosta ca 1 milj.kr. per utbild- ningsår, föreslås täckas genom omfördelning av tilldelade medel. Kommit- téns förslag föreslås genomföras försöksvis under två år och ingå inom ramen för försvarsupplysning och medborgarundervisning.

Enligt gällande föreskrifter för mötesverksamhet får ungdomsorganisa- tioner genomföra möten vid militära förband. Med ungdomsorganisationer avses bl. a. politiska ungdomsorganisationer.-Mötesverksamheten sker på fritid. För att aktivera denna verksamhet. som alltså bl. a. gäller politisk information, bör det enligt kommittén åligga förbandschef att årligen på- minna de politiska partiernas regionala eller lokala organisationer om de informationsmöjligheter som gällande bestämmelser erbjuder.

Beträffande värnpliktigas medinflytande under repetitionsutbildningen erinrar kommittén om att utbildningen är kort och att den till största delen genomförs under fältmässiga förhållanden. Möjligheterna till inflytande över utbildningen torde främst kunna tillgodoses genom den utvärdering av utbildningen som äger rum efter genomförd repetitionsutbildning. Det bör dock prövas att i lämpliga delar tillämpa det medinflytandesystem som gäller under grundutbildning. Kommittén avser här närmast plutonens och kompaniets timme. Liksom under grundutbildningen bör kompaniassisten- ten utses direkt av de värnpliktiga i stället för som nu av kompanichefen. Kommittén varnar i övrigt för att under repetitionsutbildningen alltför mycket formalisera medinflytandet.

Inom bl. a. värnpliktsinflytandekommittén har förslag väckts om inrät- tande av särskild skiljenämnd. En sådan nämnd—lämpligen politiskt sam- mansatt—skulle enligt förslaget kunna behandla principiellt viktiga frågor som inte kan lösas i samförstånd mellan myndigheter och värnpliktiga. Kommittén konstaterar att inom linjeorganisationen finns rättigheter och möjligheter att föra sådana frågor vidare. Kommittén avvisar förslaget om inrättande av en fristående skiljenämnd. Däremot anser kommittén att de av försvarsmaktens ledningsutredning (FLU 74) i betänkandet ( SOU 1979:84 ) Lekmän i försvaret föreslagna lekmannaorganen borde kunna pröva även denna typ av frågor.

Kommittén konstaterar att det föreligger ett nytt avtal om formerna m. m. för förslagsverksamhet för anställda. Det är enligt kommittén lämp- ligt att, så långt det är möjligt. anpassa bestämmelserna för värnpliktigas förslagsverksamhet till detta avtal. Det är vidare angeläget att reglerna utformas så att snabbast möjliga behandling av förslagen underlättas. Kommittén föreslår att förbandsnämnd lokalt bör få beslutanderätt enligt den modell som tillämpas i ärenden rörande värnpliktigas trivselmedel.

Mot vissa av kommitténs förslag har avgetts reservationer och särskilda yttranden. Betänkandet har remitterats. Ett antal remissinstanser har

• Sida 207
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 147

framfört erinringar eller ställt sig avvisande till vissa delar av kommitténs förslag. Flertalet remissinstanser har dock ställt sig positiva till förslagen i stort.

Jag delar värnpliktsintlytandckommitténs grundinställning vad gäller medinflytande i arbetsmiljöfrågor. Det är väsentligt att skyddsarbetet för- ankras långt ned i organisationen. Eftersom det föreligger skillnader mel- lan olika typer av enheter, bör det dock finnas möjligheter till lokal anpass- ning. Jag anser att det är lämpligt att utöka antalet skyddsassistenter och utse dessa plutonsvis. Likaså bör man på några förband på försök låta plutonens allmänne förtroendeman fullgöra även skyddsassistentens upp— gifter. Jag är däremot inte beredd att förorda försöksverksamhet där värn- pliktiga ges befogenheter som skyddsombud.

Jag vill erinra om att grunderna för lagstiftningen om skyddsombud innebär att det behövs ingående kännedom om verksamheten inom det område där man skall verka för att som skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté delta i skyddsarbetet. ] socialutskottets betänkande 1977/78: ] med anledning av propositionen om arbetsmiljölag uttalades att de värnpliktiga. med hänsyn till att värnpliktstjänstgöringen är en form av utbildning och att utbildningstiden i de flesta fall inte överstiger åtta måna- der, inte torde kunna få den kunskap och erfarenhet som skyddsombud bör ha. Eftersom jag anser att dessa förutsättningar alltjämt gäller har jag svårt att se värdet av den föreslagna försöksverksamheten. Givetvis skall möj- ligheterna att förebygga att de värnpliktiga utsätts för risk för ohälsa och olycksfall ständigt prövas och bevakas. Detta bör emellertid ske inom ramen för nuvarande ordning för skydds- och säkerhetsarbete.

Jag delar i stort kommitténs förslag om utökad information i samhällsfrå- gor. Härigenom kan man måhända också bredda och fördjupa försvarsde- batten. Det är även väsentligt att företrädare för de politiska partierna anlitas. Det är också rimligt att viss ersättning kan utgå för sådan medver- kan. Kostnaderna bör betalas inom ramen för tilldelade medel. Möjlighe- terna att få sådan medverkan kan emellertid variera kraftigt. Bestämda timtal bör därför inte anges. Jag vill vidare peka på möjligheterna att för ifrågavarande verksamhet utnyttja de tillgångar som finns lokalt. både i form av partiorganisationer och vid förbandet verksam personal, såväl anställda som värnpliktiga.

När det gäller mötesverksamhet på fritid delar jag kommitténs uppfatt- ning att förbandscheferna bör ha ett ansvar att regelbundet informera de politiska organisationerna om gällande bestämmelser.

Vad som sagts om medinflytande under repetitionsutbildning instämmer jag helt i.

I likhet med kommittén anserjag att det inte bör inrättas någon särskild skiljenämnd för värnpliktsfrågor. Det bör emellertid vara möjligt att. inom ramen för den försöksverksamhet med rådgivande lckmannaorgan. som jag har förordat under avsnittet 1.8 Lekmannainflytande i försvaret (s.

• Sida 208
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 148

143). behandla principiellt viktiga frågor som rör värnpliktiga. Det kan därvid vara lämpligt att någon representant för de värnpliktiga ges rätt att närvara och yttra sig.

Slutligen anser jag i likhet med kommittén att förslagsverksamheten så långt det är möjligt, bör anpassas till vad som gäller för anställda. Härvid bör förbandsnämnden få beslutanderätt i dessa frågor enligt den modell som gäller för beslut angående trivselmedel.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag här har anfört om värnpliktigas medinflytande.

• Sida 209
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 149'

1.10 Värnpliktsförmåner

1.10.1 Det nuvarande förmånssystemet

Enligt värnpliktslagen (1941:967. omtryckt 1969: 378) är varje svensk man värnpliktig fr.o.m. det år då han fyller 18 år t.o.m. det år då han fyller 47 år. Värnplikten innebär en skyldighet att tjänstgöra inom det militära försvaret i både fred och krig. [ fred utbildas den värnpliktige för krigsuppgiften. Utbildningen består av grundutbildning och repetitionsut- bildning. Grundutbildningens längd varierar från 227 till 540 dagar. Repeti- tionsutbildningen består av krigsförbandsövningar. särskilda övningar. fackövningar. särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

En värnpliktig som finner det oförenligt med sin övertygelse att bruka vapen kan enligt lagen (1966:413, ändrad senast l98lz418) om vapenfri tjänst få tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgö— ring. Tjänstgöringstiden för en vapenfri tjänstepliktig är totalt 420 dagar och delas, liksom värnpliktstjänstgöringen. in i grundutbildning och repeti- tionsutbildning.

När en värnpliktig genomgår grundutbildning och repetitionsutbildning får han ekonomisk ersättning enligt ett särskilt förmånssystem. Systemet omfattar också de vapenfria tjänstepliktiga och de kvinnor som fullgör frivillig militär grundutbildning. Kostnaderna för förmånssystemet, exkl. kost och logi. beräknas uppgå till ca 900 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Förmånssystemet är utformat så att vissa ersättningar ges till alla värn- pliktiga. medan andra-ersättningar är behovsprövade och endast ges till värnpliktiga som t. ex. på grund av sin familjesituation behöver ett särskilt ekonomiskt stöd under värnpliktsutbildningen.

Generella ersättningar regleras i värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008. ändrad senast 1981z586). Bestämmelserna för de behovsprö- vade ersättningarna återfinns i familjebidragslagen(19781520, ändrad se- nast 1981z419).

Enligt värnpliktsförmånsförordningen får en värnpliktig. när han genom- går grundutbildning. dagersättning med f.n. 17 kr. för dag t.o.m. 230 dagars tjänstgöring. Därefter får han 15 kr. för dag i tillägg till dagersätt- ningen t.o.m. 300 dagars tjänstgöring. För tjänstgöring utöver 300 dagar utgör tillägget 30 kr. När den värnpliktige rycker ut från grundutbildningen erhåller han ett utryckningsbidrag om 1 500 kr. För viss utbildning betalas också utbildningspremier.

För varje kalendermånad med minst sexton tjänstgöringsdagar får en värnpliktig under sin grundutbildning två fria resor till och från den plats inom landet där han är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande. Fri resa medges även till annan plats inom landet. om platsen kan nås med all- männa kommunikationsmedel (exkl. flyg). Vid viss tjänstledighet är den värnpliktige också berättigad till fri resa. Förutom dessa fria ledighetsresor

• Sida 210
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 150

har den värnpliktige möjlighet att för 10 kr. i obegränsad omfattning utnyttja allmänna tåg-, buss- och båtförbindelser vart som helst i landet, de s.k. vpl lO-resorna.

En värnpliktig som genomgår repetitionsutbildning får dagpenning. Dag- penningen är lika stor som den värnpliktiges sjukpenning enligt den all- männa sjukförsäkringen. dock lägst 40 kr. för dag. Dagpenningen betalas ut av försäkringskassorna. Utöver dagpenningen utbetalas s.k. befatt- ningspenning till värnpliktiga som tjänstgör som befäl.

Alla värnpliktiga har under både grund- och repetitionsutbildningen rätt till fri mat, fri inkvartering, fri utrustning och fri hälso- och sjukvård. De är vidare ekonomiskt skyddade vid skador under tjänstgöringen genom en särskild lagstiftning som anknyter till lagen (1976: 380) om arbetsskadeför- säkring. De är också grupplivförsäkrade enligt i huvudsak samma grunder som statens arbetstagare. Om en värnpliktig avlider under tjänstgöringen, lämnas begravningshjälp till hans dödsbo. Värnpliktiga som tjänstgör som dykare. fallskärmshoppare och liknande erhåller särskilda ersättningar.

En värnpliktig kan efter behovsprövning få familjebidrag för att klara sin försörjning under tjänstgöringstiden. Familjebidrag, som också kan avse den värnpliktiges närstående, finns i fem olika former, nämligen familje- penning, bostadsbidrag, flyttningsbidrag, näringsbidrag och begravnings- bidrag. Värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning kan enbart få nä- ringsbidrag.

Värnpliktiga som har försörjningsansvar mot barn och hustru eller sam- manboende kan erhålla familjepenning. Familjepenningen är f. n. för barn högst 570 kr. för månad och för hustru högst 1290 kr. för månad. Bostads- bidrag kan erhållas med högst bostadskostnaden. Bidragets storlek beror på bostadens storlek, familjens storlek och på vad som är att betrakta som normal hyra på orten. Begravningsbidrag betalas ut om den värnpliktiges maka eller barn avlider under tjänstgöringstiden.

Ärenden om familjebidrag handläggs av försvarets civilförvaltning och kommunernas familjebidragsnämnder eller av någon annan kommunal nämnd som kommunen beslutar. Kommuner som betalar ut familjebidrag har rätt till statsbidrag med 95 % av det utbetalade beloppet.

De värnpliktigas förmåner och bidrag kompletteras med förordningen (FFS 1979: 31) om särskild ekonomisk hjälp till värnpliktiga. Denna hjälp betalas ut i form av räntefria lån eller som bidrag till värnpliktiga för att tillgodose uppkomna särskilda behov som normalt inte har kunnat förutses och som rimligen inte kan tillgodoses på annat sätt.

1.10.2 Överbefälhavarens värnpliktsekonomiska undersökning

På regeringens uppdrag har överbefälhavaren tillsammans med statis- tiska centralbyrån genomfört en statistisk urvalsundersökning i syfte att kartlägga de värnpliktigas ekonomiska situation under grundutbildningen.

• Sida 211
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 151

Vid ett första undersökningstillfälle kontaktades ca 4500 värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga genom en postenkät innan de började sin grundut- bildning. Därefter genomfördes en enkät på tjänstgöringsställena ca två månader före utryckningen.

Under grundutbildningstiden hemförlovades ca 10 % av de värnpliktiga på medicinska eller andra grunder. Av de hemförlovade frikallas en del, en del undantas tillfälligt från tjänstgöring och en del får anstånd med sin tjänstgöring. Till denna minskning av undersökningsmaterialet kommer ett bortfall i urvalet som för den första enkäten utgjorde 12 % och för den andra enkäten 29 %. Av undersökningsrapporten framgår sammanfatt- ningsvis bl. a. följande.

De värnpliktigas åldersfördelning

Ca 90 % av de värnpliktiga år 21 år eller yngre. Endast ca 1 % är 24 år eller äldre.

Utbildning

27 % av de värnpliktiga har genomgått grundskola eller folkhögskola och 46 % har yrkesskola eller gymnasieskola (1- eller 2-årig) som utbildnings- bakgrund. 25 % har 3- eller 4-årig gymnasieutbildning och 2 % har universi- tets- eller högskoleutbildning.

C ivilstånd och barn

Av de värnpliktiga som genomför grundutbildningen är 9 % gifta eller sammanboende och endast 2 % har barn. Helt naturligt visar det sig att de äldre värnpliktiga i större utsträckning är sammanboende eller gifta och har barn. Undersökningen har inte visat att de värnpliktiga i dag bildar familj tidigare än förr.

Boendeför/tållanden

91 % av de värnpliktiga år ensamstående och av dessa bor ca 80 % hemma hos föräldrarna. 61 % av de värnpliktiga som bor hos föräldrarna uppger att de före inryckningen betalar för sitt boende. Endast 10 % av dessa uppger att de under tjänstgöringstiden har fortsatt att betala för sitt boende. Av de ensamstående värnpliktiga har 10 % egen bostad. Dessa betalar i genomsnitt 600 kr. för månad i hyra.

Ingen av de gifta eller sammanboende värnpliktiga bor hos sina föräld- rar. 85 % av dem bor i hyreslägenhet eller med bostadsrätt och betalar i genomsnitt 900 kr. för månad för sin bostad.

Den högsta genomsnittliga boendekostnaden har de 1 % värnpliktiga som bor i villor. Dessa betalar ca 2 100 kr. för månad för sin bostad.

Inkomster

Ca 90 % av de värnpliktiga uppger före inryckningen att de är anställda. Två tredjedelar av dessa har en månadsinkomst på mellan 3 000 och 5000

• Sida 212
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 152

kr. Under tjänstgöringstiden har de värnpliktiga, utom i rena undantags- fall, inte några inkomster av anställning eller motsvarande. 38 % har dock "extraknäck" som i genomsnitt ger 500 kr. för månad.

Utgifter och skulder

22 % av de värnpliktiga har före inryckningen avbetalningar för bil, möbler, TV m.m. till en sammanlagd kostnad av 4.8 milj. kr. för månad. Under tjänstgöringstiden sjönk den sammanlagda kostnaden för dessa utgifter med hälften. Detta tyder dels på att gruppen värnpliktiga med skulder blev mindre, dels på att en del värnpliktiga har avslutat eller fick anstånd med sina avbetalningar. För den som har avbetalningar under tjänstgöringstiden varierar medelutgiften för månad mellan ca 300 kr. för ensamstående och ca 500 kr. för gifta eller sammanboende med barn.

98 % av de värnpliktiga har inte andra lån eller skulder vare sig före eller under tjänstgöringen. Däremot uppger 34 % att de har varit tvungna att låna (vanligen privatlån) pengar under tjänstgöringstiden för att klara ut- gifter som de inte kunnat vänta med. I genomsnitt har dessa lånat 2 150 kr. Under tjänstgöringstiden är de totala månadsutgifterna i genomsnitt 355 kr. för ensamstående värnpliktiga. 745 kr. för gifta eller sammanboende och 1 000 för gifta eller sammanboende med barn. '

Besparingar

59 % av de värnpliktiga uppger att de använt egna besparingar för utgifter under tjänstgöringstiden. De hade i medeltal förbrukat 3 300 kr. av sina sparade pengar. 9 % av de värnpliktiga uppger att de har sparat pengar under tjänstgöringstiden.

Resor under tjänstgöringstiden

Drygt två tredjedelar av de värnpliktiga har mindre än 15 mil mellan tjänstgöringsstället och hemmet. Endast 7 % har mer än 80 mil (inkl. värnpliktiga som reser mellan fastlandet och Gotland) till hemorten och är därför berättigade till flygresor. De värnpliktiga har trots två fria resor per månad och obegränsade möjligheter att resa med s.k. vpl 10—biljetter i genomsnitt 250 kr. för månad i utgifter för resor.

Mat

26 % av de värnpliktiga äter inte frukost på förbandet. Lika många avstår från middag på förbandet. På grundval av de värnpliktigas resefrek- vens kan man också dra slutsatsen att över 90 % inte äter alls på förbandet under helgerna.

Överhejä/ha varens modeller för ett nyttförmånssystem

Utom den statistiska analysen redovisar överbefälhavaren fyra principi- ellt skilda modeller till ett nytt värnpliktsförmånssystem. Modellerna inne- bär i korthet följande.

• Sida 213
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 153

1. Bortfallen inkomst ersätts (motsvarande sjukpenningsystemet). . Försvaret ansvarar för den värnpliktiges försörjning och hans del av kostnaderna för barn och bostad, medan kommunen sörjer för familjen i övrigt.

3. Värnpliktslön (lika lön för alla).

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet

1.12 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

163

I prop. 1981/82:100 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, föra upp vissa anslag inom utgiftsramen för det militära försvaret med beräknade belopp för budget— året 1982/83. Jag anhåller att nu få ta upp dessa anslag.

Storleken av preliminärt beräknade belopp och slutligt begärda anslag framgår av följande sammanställning.

Anslag

A 5. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet B 2. Arméförband: Materielanskaffning B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar B 4. Arméförband: Forskning och ut-

veckhng

C ]. Marinförband: Ledning och för- bandsverksamhet C 2. Marinförband: Materielanskaff- ning C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar C 4. Marinförband: Forskning och utveckling

D 1. Flygvapenförband: Ledning och

förbandsverksamhet 2. Flygvapenförband:Materielan-

skaffning

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling

E 1. Operativ ledning m.m.: Led- ning och förbandsverksamhet E 2. Operativ ledning m. m.: Mate- rielanskaffning E 3. Operativ ledning m. m.: An- skaffning av anläggningar

Belopp, kr. Preliminärt beräknat 1 900 000 000 3 97 1 000 000 1 1 70 000 000 460 000 000

148 200 000

1 283 900 000 657 000 000 120 400 000

75 000 000

2 306 200 000 2 455 850 000

236 600 000 407 984 000

5 12 540 000 77 800 000

79 700 000 15 862 174 000

Slutligt begärt

2 500 000000 4 5 l 1 100 000 1 268 706 000

376 000 000

180 000 000

1 415 000 000 1 034000 000 157 000000 87 100 000

2 333 000 000 2 140 000 000 215 000000 700 000 000

504 900 ()00 78 000 000

90 500 000 17 590 306 000

I detta sammanhang vill jag erinra om attjag vid min anmälan till denna proposition såvitt aVSer säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling under avsnittet 4.4 Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret (s. 44) har förordat dels att medel beräknas för en tjänst för heltidsanställd sekreterare i totalförsvarets upplysningsnämnd. dels att

• Sida 224
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 164

ytterligare medel beräknas för Centralförbundet Folk och Försvar. Som jag har förordat i detta avsnitt bör kostnaderna få täckas med prisregle- ringsmedel.

Beträffande anslagsberäkningarna m.m. för budgetåret 1982/83 vill jag anföra följande.

De anslag som jag i det följande föreslår regeringen att förelägga riksda- gen har beräknats i prisläget februari 1981 och i löneläget februari 1981 inkl. 39 % lönekostnadspålägg.

De i prop. 1981/82: 100 (bil. 7) slutligt begärda anslagen för det militära försvaret avsåg sammanlagt 1519694000 kr. Summan av de föreslagna anslagen uppgår därmed till (1519694000+ 17590 306000) 19110000000 kr.

• Sida 225
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 165

Fjärde huvudtiteln

A Försvarsdepartementet m. m.

AS. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret

1980/81 Utgift —' 1981/82 Anslag 1900000000 1982/83 Förslag 2500000000

' Utgifterna redovisas under övriga anslag inom utgiftsramen för det militära försva- ret.

Anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret är för budgetåret 1982/83 beräknade i pris- och löneläget februari 1981. Anslaget Reglering av prisstegringar för det militära försvaret är avsett att täcka sådana pris- och löneökningar som inträffar från februari 1981 intill utgången av budget- året 1982/83. Detta innebär att ungefär två års pris- och löneökningar räknas in i anslaget. Anslaget är ett s.k. täckningsanslag som inte skall belastas.

Budgetåret 1980/81

Riksdagen har för budgetåret 1980/81 anvisat 2 100 milj. kr. till reglering av prisstegringar för det militära försvaret. Beloppet avsåg kompensation för prisstegringar enligt nettoprisindex (NPI) från prisläget ifebruari 1979 till medelprisläget för budgetåret 1980/81.

Prisreglering av de ramreglerade utgifterna för det militära försvaret sker i enlighet med riksdagens beslut ( prop. 1969: 1 bil. 6 s. 14. SU 4, rskr 4) fr.o.m. budgetåret 1969/70 på grundval av NPI. Prisregleringen skall mot- svara 1/100 av summan av de på driftbudgeten uppförda anslagen med undantag av prisregleringsanslaget och anslag som har beräknats utöver ramen multiplicerad med skillnaden mellan NPI i februari 1979 och genom- snittsindex för budgetåret 1980/81. I pris- och löneläget februari 1979 var summan av dessa anslag 13 688 160000 kr.

Resultatet av beräkningarna av NPI för budgetåret 1980/81 framgår av följande sammanställning (februari 1979 = 100).

Augusti November Februari Maj Medeltal 1980 1980 1981 1981 1980/81

117,34 119,47 125,53 127,83 122,55

• Sida 226
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 166

För prisreglering av de rambundna anslagen disponerades alltså (0,2255x13688160000) 3086680000 kr. Till detta belopp skall emellertid läggas 116353 000 kr. enligt följande sammanställning.

Underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret

1979/80 ( prop. 1980/81: 100 bil. 7 s. 16) 221058000 Särskild anskaffning 8 300000 Löner till personal med s. k. NOM-garanti 1 625000 Anskaffning av dator för försvarets forsknings-

anstalt (prop. 1979/80: 25 bil. 3 s. 10) 1 270000 Kostnader för forskning om joniserande strålning 2 600 000

234 853000 Avgår: Inlösen av förvaltningsbyggnaden i kvarteret

Bastionen — 118 500 000

Totalt 116 353000

För prisreglering disponerades på detta sätt totalt (3086680000+ 116353 000) 3 203 033 000 kr.

Regeringen har i april och juni 1981 beslutat om överskridanden av vissa anslag på grund av pris- och löneökningar m.m. Genom besluten har sammanlagt 2894 808 000 kr. ställts till förfogande för ändamål som avses med resp. anslag. Enligt den princip som tillämpas vid prisreglering av försvarsutgifterna har medlen inte fördelats proportionellt till alla anslag ,utan satts in efter behoven. Tilldelningen anges i det följande under de olika anslagen.

Budgetåret 1981/82

Hittills beräknade indextal för NPI (februari 1980 = 100) utgör för augus- ti 1981 115,27 och för november 1981 117,23. Under budgetåret skall indextal beräknas även för februari och maj 1982.

Det tillgängliga materialet beträffande prisutvecklingen pekar mot att de anslagsöverskridanden som kommer att behöva medges på grund av för- ändringen av NPI kommer att överstiga det prisregleringsanslag om 1900 milj.kr. som har anvisats för budgetåret 1981/82. Anslaget beräknades på grundval av ett antaget NPI-medeltal på ca 14,3 % för tiden februari 1980 till medelkostnadsläget för budgetåret 1981/82.

Jag vill erinra om att riksdagen vid 1980/81 och 1981/82 års riksmöten har beslutat ( prop. 1980/81: 20 , FöU 9, rskr 68 och prop. 1981/82: 30 , FöU 11, rskr 49) att 550 milj. kr. skall sparas inom försvaret under budgetåret 1981/82. Besparingarna skall genomföras genom att prisregleringsmedel innehålls.

Budgetåret 1982/83

Under avsnittet Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 161) har jag angett hurjag har beräknat kompensationen för pris- och lönestegringar

• Sida 227
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 167

för nästa budgetår. Med hänvisning till vad jag har anfört där hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2 500000 000 kr.

• Sida 228
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 168

B Arméförband

Chefen för armén är programmyndighet för huvudprogrammet Arméför- band som omfattar följande delprogram.

1.1 Fördelningsförband m.m. 1.2 lnfanteribrigad m.m. 1.3 Norrlandsbrigad m.m.

1.4 Pansarbrigad m.m.

1.5 Centrala och högre regionala lednings- och underhållsförband 1.6 Lokalförsvarsförband 1.7 Hemvärnet

1.99 Gemensamma produktionsresurser

Arméns fredsorganisation består i stort av följande staber och förband m.m.

Arméstaben Hemvärnsstaben

En försvarsområdesstab

Tjugo försvarsområdesförband Tjugoåtta övriga förband

Tjugoen utbildningsanstalter som är underställda eller lyder under chefen för armén

De tre arméförbanden Gotlands regemente. Gotlands artilleriregemente och Gotlands luftvärnsbataljon slås samman med Gotlands militärkom- mandostab till en myndighet den Ijuli 1982.

Lokaliseringen av arméns fredsförband m. m. framgår av följande karta (intagen på s. 169). Verksamheten leds centralt från arméstaben och regio- nalt av militärbefälhavare (se s. 218).

Verksamheten under huvudprogrammet Arméförband budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och för- bandsverksamhet. Materielanskaffning. Anskaffning av anläggningar samt Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet B 2. Arméförband: Materielanskaffning B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar B4. Arméförband: Forskning och utveckling

• Sida 229
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 169

KlilSTlNE KARLSTAD HAMN

ÖREBRO NÄS — massvis NlKiJPING . . XSKWDE KVARN urtima » BUHAÅJBNKUPING &. .;

. GÖTE— innom; £; ”, QEKSJU

». xHALMSTlll) mVÄXiiJ ' HÄSSlEHllLM

raw

© =försrå/ärs o omr es— =försvars— () =övriga | | =utbildnings— förband områdesstab förband anstalter m.m.

"....=militärområdesgräns '- - '- :iörsvarsområrlasgräns

* Slås den 1 juli 1982 samman med Gotlands militärkommandostab till en ny myndighet

• Sida 230
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 170

B ]. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

1980/81 Utgift 4247751835 1981/82 Anslag 3 971000000 1982/83 Förslag 4511 100000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd personal m.fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom armén, dels allmän ledning och förbandsverksamhet inom hemvärnet.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen för armén

Antal utexaminerade officerare exkl. reservofficerare 390 398 1 18 500 Grundutbildning av värn-

pliktiga

Antal man 36 300 32 550 36 100 36 550

Antal tjänstgöringsdagar (1 OOO-tal dagar) 9 629 9 131 9 546 9 620 Repetitionsutbildning

Antal man 66 810 65 200 74 740 84 240

Antal tjänstgöringsdagar

(1 000-tal dagar) 960 877 1 107 1 223

Kostnader och medelsbehov ( I OOO-ta! kr.)

Primäruppdrag m. rn. 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen för Föredra- armén ganden

Arméförband: Allmän ledning och för-

bandsverksamhet 1 162260 [319419 1098 600 1201817 1 199 747 Operativ och krigsorga-

nisatorisk verksamhet 131 370 150 317 147 100 171442 168 665 Utbildning till och av fast anställd personal m. 11. 320 790 351050 396600 482 554 477 733 Grundutbildning av

värnpliktiga 1 625 280 1 672 899 1 718 800 1 900808 1 955 192 Repetitionsutbildning 416 330 432 824 533 100 619 467 618 029 Allmän ledning och för- bandsverksamhet för delprogrammet Hem- värnet 91130 101065 98200 113114 112555

Kostnader 3 747 160 4 027 574 3 992 400 4 489 202 4 531 921

• Sida 231
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 171

Primäruppdrag m. m. 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen för F öredra- armén ganden

Tillkommer/avgår: Betalningsmedelsför-

skjutningar (netto) + 1 500 — — — — Gemensamma kostnader . — +218 795 — — — Gemensamma intäkter - —217 902 — — — Skillnad mellan fak-

tiska kostnader och .. internpriser — +215 374 — — — Overplanering. reser-

ver m. m. —120360 — —21400 —11202 —20821 Medgiven prisreglering +581 700 — — — — Förskott m.m. — 3 899 — — — Medelsbehov 4210 000 4247 740 3971000 4478 000 4511100 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen F öredra- för ganden armén

Militär personal 8 935 8 628 8 829 8 554 8 5932 Civilmilitär personal 1 135 1097 1 135 1 1351 1 1552 Civil personal 7 800 8 378 8 150 8 050 8 1912

17870 18103 18 114 17739 17 9392

'Översyn pågår. ZInkl. överföring från huvudprogram 4 Operativ ledning m.m.

Budgetåret 1980/81

Chefen för armén anger i sin årsredovisning för budgetåret 1980/81 att den slutligt planerade verksamheten har kunnat genomföras med ett mind- re överskridande av de disponibla resurserna. Väsentliga moment i grund- och repetitionsutbildningen har inte kunnat genomföras i önskvärd omfatt- ning. Målen för verksamheten under delproduktionsområdet Allmän led- ning och förbandsverksamhet har i huvudsak uppfyllts.

Utbildningen till och av fast anställd personal har i huvudsak genomförts med gott resultat. Rekryteringen till regementsofficer har varit för låg. Arbetet inför övergången till den nya befälsordningen har i stort sett genomförts planenligt.

Grundutbildningen av värnpliktiga har i allt väsentligt genomförts som planerat. Dc brister i utbildningen som fortfarande kvarstår omfattar främst skydd mot A-, B- och C-stridsmedel, befälets förmåga att ge och kontrollera order samt fältarbeten m. m. Andan och disciplinen har ytterli— gare förbättrats.

• Sida 232
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 172

Repetitionsutbildningen har i huvudsak genomförts enligt gällande pla- nering. Det sammanlagda resultatet av utbildningen bedöms som godtag- bart i de viktigaste avsnitten. Antalet anstånd är fortfarande för högt.

Budgetåret 1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81:100 bil. 7 (FöU 19. rskr 326) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 bedöms i allt väsentligt kunna följas.

Repetitionsutbildningen har förstärkts jämfört med budgetåret 1980/81. Chefen för armén prioriterar bl.a övningar i större förband och i den terräng där förbanden skall lösa sina uppgifter. En större försvarsmakts- övning genomförs. Mobiliseringsutbildningen förbättras.

Förberedelserna för övergång till den nya befälsordningen fortsätter. Utbildningen av blivande yrkesofficerare i den nya befälsordningen följs upp för att bedöma om rekryteringen är rätt inriktad.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Utöver vad som framgår av redogörelsen för programplanen (s. 10) anför chefen för armén beträffande budgetåret 1982/83 att verksamheten inriktas på att i första hand säkerställa förbandsproduktionen.

Utbildningen av befäl och befälsuttagna tillgodoses före övrig utbild- ning.

Målet för grundutbildningen av värnpliktiga är att i princip alla skall kunna krigsplaceras i brigader eller andra fältförband. De värnpliktiga skall vara användbara i sin huvudtjänst och förbanden i sin huvuduppgift ome- delbart efter mobilisering.

Repetitionsutbildning genomförs med ca 84000 värnpliktiga. vilket är en ökning med nästan 10000 värnpliktiga jämfört med budgetåret 1981/82. Kravet på kvalitet hos förbanden har i allt väsentligt tillgodosetts. Ett ökat antal mönstringsövningar genomförs. Mobiliseringsberedskapen förbättras för övriga förband genom att övningar i mobilisering genomförs i samband med inryckningen till krigsförbandsövning.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 detaljmotiverar che- fen för arme'n på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 472 767 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar 1. Chefens för armén personalförändringar ökar kostnaderna med 9640000 kr. Detta beror bl.a. på att merkostnaden för elever i den nya befälsordningen beräknas uppgå till 21083000 kr. Den reella personal- minskningen bedöms till 165 årsanställda.

• Sida 233
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 173

I kostnadsökningen ingår också ökade kostnader för reservbefäl genom en ökad volym på repetitionsutbildningen samt en viss ökning genom omfördelning av personal från annat huvudprogram.

2. För lågt beräknade ammunitionskostnader i tidigare budgetering vid officershögskolorna ökar kostnaderna med 10245 000 kr.

3. En ökning av utbildningsvolymen för grundutbildning med 450 värn- pliktiga medför att kostnaderna ökar med 7765 000 kr.

4. Antalet värnpliktiga under repetitionsutbildning ökar med 9500 och antalet tjänstgöringsdagar med 1 16000. Ett ökat antal mönstringsövningar genomförs. Totalt medför detta en ökning av kostnaderna med 14843 000 kr. Vissa värnpliktskostnader för krigsförband som tidigare har redovisats under överplanering har fr. o. m. detta budgetår inräknats i kostnadsramen (— 18 536000 kr).

5. Hemvärnets utbildning förbättras genom ny regional/lokal befälsut- bildning och ökad förbandsutbildning. Ammunitionskostnaderna ökar ge- nom att modern materiel tillförs. Kostnaderna ökar totalt med 5,2 milj. kr.

6. Rationaliseringar—exkl. personalminskningen om 165 årsanställda— minskar kostnaderna med 25 145000 kr.

7. En begränsad förstärkning av Utbildningsverksamheten genom ökad förbrukning av ammunition ökar kostnaderna med 4055 000 kr.

8. Övriga volymförändringar medför att kostnaderna minskar med 2568000 kr.

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår över- befälhavaren att Gotlands militärkommando förs över från huvudprogram 4 till huvudprogram 1. Med anledning härav bör ytterligare 22 336000 kr. tas upp under förevarande anslag. Överbefälhavaren föreslår vidare att reglerna för frivillig tjänstgöring ändras.

I övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning utan erinran.

F öredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden fårjag hänvisa till vad jag anfört under avsnitt 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (5. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (_s. 75).

Jag kan i huvudsak godta chefens för armén förslag till uppgifter under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primär- uppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsökning än chefen för armén. Jag har vidare tagit hänsyn till den överföring av medel från huvudprogram 4 till huvudprogram 1 som överbefälhavaren har före- slagit. Under avsnitt 1.4 Fredsorganisationen har jag förordat att antalet värnpliktiga som kallas in till grundutbildning skall ökas i förhållande till vad överbefälhavaren har föreslagit i sin programplan. För budgetåret

• Sida 234
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 174

1982/83 innebär detta att grundutbildningskontingenten ökar med 2500. Jag har beaktat detta i min beräkning av kostnaderna. Vid kostnadsbcräk- ningen har jag också utgått från att ansvaret för de värnpliktigas tandvård i fred skall övertas av folktandvården och den privata tandvården (prop. ' 1980/81: 160, FöU 25. rskr 325).

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställ- ningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budget- året 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 451 1 100000 kr.

B 2. Arméförband: Materielanskaffning

1980/81 Utgift ] 334 700 000' 1981/82 Anslag ] 170 000 000 1982/83 Förslag ] 268 706 000

' Varav 387 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll—utom sådant underhåll som är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbild- ning och övning vid förbanden—samt anskaffning av materiel för krigsor- ganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstid- punkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden undcr anslaget var den 30 juni 1981 2747 433 646 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi- gande om l949.9 milj.kr. och anvisat ett anslag av 1 170 milj.kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (2 747433 646 + 1949 900000—1 170 000 000) 3 527 333 646 kr.

Budgetåret 1980/81

Chefenför armén anger i sin redovisning av verksamheten under budget- året 1980/81 att beställningarna har kunnat ökas i viss män på grund av större tilldelning av beställningsbemyndiganden och prisregleringsmedel än vad som förutsattes vid planeringstillfället.

Etapp 1 av renoveringen och modifieringen av stridsvagn 101/102 (Cen- turion) har beställts redan under budgetåret 1980/81. Vidare har stridslad- dade pansarvärnsrobotar av typ TOW beställts. Ammunition har beställts till pansarvärnspjäser och stridsvagnar. Laseravståndsinstrument har an- skaffats till artilleriet.

• Sida 235
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 175

BesräIlningsbemyndigana'en och betalningsmedel (1000-ml kr.)

Primäruppdrag m.m. 1981/82 l982/83 Chefen för armen Bern. Bet. Bem. Bet. Arméförband: Centralt vidtaget materielunderhåll m. m. för delpro- grammen 1.1—1.99 (se s. 168) 47 400 78 400 45 200 79 600 Arméförband: Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjuk- vårdsmateriel) för delprogrammen l.l— 1.99 (se s. 168) 1469900 1 155 850 1947 700 1461100 Kostnader 1 517 300 1 234 250 | 992 900 [ 540 700 Prisreglering + 532 600 +20 0001 +600 500 + 15 000' Justering på

grund av — överplanering

m.m. — 9500 —84 250 — — 700 — inkomSter — 90 500 — — 100 000 — 100 000 Medelsbehov — 1 170 000 — 1 455 000 Bemyndigandebehov [ 949 900 — 2 493 400 —

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Den tidigare inplanerade renoveringen och moditicringen av strids- vagn 103 (stridsvagn S) har uppskjutits. Under budgetåret anskaffas ytter- ligare stridsladdade robotar till pansarvärnsrobotsystem 55 och beställs en fullbreddsutlösande Stridsvagnsmina. Den operativa rörligheten förbättras genom beställning av en snabbyggd flytande bro. Funktionerna indirekt eld och luftvärn förstärks genom tilläggsbeställningar av haubits 77 och luft-. värnsrobotsystem 70. Brigadförbandens rörlighet förbättras genom att yt- terligare terrängbilar anskaffas.

Budgetåret1982/83 Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 1 455 000000 kr. och ett beställningsbemyn- digande om 2493 000000 kr. inhämtas.

Under budgetåret 1980/Sl ökade de uteliggande beställningarna från 2382 milj.kr. till 2531 milj.kr. i löpande priser. vilket innebär en viss minskning i fasta priser. Vid slutet av budgetåret 1981/82 bedöms de

Föredra- ganden

Bern.

45 000

1 697 900 1 742 900 + 652 600

— 100 000

2 295 500

Bet.

79 000

1 290 406 1 369 406

— 700 —— 100 000

I 268 706

• Sida 236
•  Original

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 176

uteliggande beställningarna vara ca 2800 milj. kr., vilket i stort sett mot- svarar en oförändrad real nivå. Bemyndigandebchovet för budgetåret 1982/83 har ökat ijämförelse med föregående budgetårs planering till följd av att en större andel av totalramen för arméförbanden har kunnat avsättas för materielanskaffning.

Under budgetåret 1982/83 planeras beställning av ett nytt cldhandvapen med tillhörande ammunition, vilket på lång sikt leder till att de äldsta handvapnen kan utgå.

Pansarförbandens effekt kommer att förbättras genom planerade beställ- ningar av renoverings- och modifieringsåtgärder för stridsvagnarna 101/102 (Centurion) och 103 (S) samt genom beställningar av luftvärnsrobotvagn 701 och pansarvärnsrobotvagn 551.

Delar av artilleriet kommer att integreras i pansarvärnssystemet genom planerad anskaffning av ammunition för verkan mot hårda mål.

En tilläggsbeställning av bandvagn 206 planeras under budgetåret. Den ökade tillgången till bandvagnar kommer att leda till förbättrad rörlighet för vissa förband.

Fördelningen på materielslag och objekt (motsvarande) av de beställ- ningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av föl- jande sammanställning (prisläge fcbruari 1981 : 1000-tal kr.).

Primäruppdragsgrupp Bemyndigande Materielslag/objekt (motsvarande)

Centralt vidtaget materiel- underhåll m. m. Vapen- och eldledningsmateriel ! 1 200 Fordons- och fältarbetsmateriel 10000 Sambands- och elkraftmateriel 10000 ()vrig tygmateriel 12 700 Ammunition 1 300

Centralt vidtagen maleriel- anskaffning m. m. (inkl. sjukvårdsnmteriel) Vapen- och cldledningsmateriel 241 200 varav nytt cldhandvapen 187 500 laseravståndsmätare 18 500 Fordons- och fältarbetsmateriel 993 800 varav renovering och modifiering av stridsvagn 101/102 220000 renovering och modifiering av stridsvagn 103 320000 pansarvärnsrobotvagn 551 40 500 luftvärnsrobotvagn 701 48 500 bandvagn 206 263 700 Sambands- och elkraftmateriel ! 12 700 varav datarapporltcrminal 16000 " televapen 34000 Ovrig tygmateriel 87 400 Ammunition . 285 100 varav artilleriammunition för hårda mål 131 800 Intendenturmateriel 177 300 Sjukvårdsmatcriel 50000

• Sida 237
•  Original

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 177

Av begärda bemyndiganden avser 600,5' milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål Belopp

1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettopn'sindex (8 %) . 250,5 2. Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto- prisindex (16.64 %) 3150 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1980/81 35.0 Summa 600.5 Överbefälhavaren I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår över- befälhavaren att förevarande anslag minskas med 35 milj. kr. Beloppet bör tillföras huvudprogram 2 Marinförband till följd av omplaneringen för ytattack 81 m.m. Dessa medel bör återföras till förevarande huvudpro- gram budgetåren 1985/86 och 1986/87.

1 övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning utan erinran.

F örea'ra gan den

Min beräkning av det totala bemyndigande— och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme- del.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30juni 1983 (3 527 333 646 + 2 295 500000— 1268 706000) 4554127 646 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget- åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 4200 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. ni. som bör ske inom ramen för det beställningsbe- myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 2 295 500000 kr. . . till Arméförband:Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 an- visa ett förslagsanslag av 1 268 706000 kr. l—J

12 Riksdagen I98l/82. ] saml. Nr 102. Bilaga 2

• Sida 238
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 178

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift 479 979 683 1981/82 Anslag 460000 000 1982/83 Förslag 376 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befäst- ningar och ammunitionsförråd för armén samt markförvärv för dessa ända- mål och för övnings- och skjutfält m.m.

Kostnader och medelsbehm' ( ] OOO-tal kr. )

Primäruppdrag m.m. 1981/82 1982/83 Chefen för Före- arme'n draganden Arméförband: Markanskaffning för delpro- grammen Lokalförsvarsförband 100 150 150 Gemensamma produktions- resurser 15 000 9 000 9 000 Nybyggnad m. m. för delpro- grammen Fördelningsförband m.m. 1 600 350 350

lnfanteribrigad m. m. 2 600 — — Lokalförsvarsförband — 750 750 Gemensamma produktions-

resurser 387 930 255 950 242 460

Centralt beslutade ombygg- nads- och underhållsåtgär- derför delprogrammet Gemensamma produktions- resurser 129450 154400 132900

Summa 536 680 420 600 385 610

Utrednings- och projekte-

ringskostnader +30 370 +29 000 +29 000 Inkomster från bostäder.

försäljning av mark och byggnader samt vissa rän-

teinkomster — 9 000 — 9 000 — 9 000 Reducering på grund av

överplanering —-98 050 —62 600 —29610 Beräknat medelsbehov 460 000 378 000 376 000

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsjörvallningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att mark inte har kunnat anskaffas i planerad omfattning. Detta gäller framför allt för skjutfältet i Skövde och övnings— och skjutfältet i Halland.

• Sida 239
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 179

Befästningsobjekt har i huvudsak anskaffats enligt planerna. Detsamma gäller i stort sett nybyggnad och ombyggnad av kaserner m.m. Tygverk- städer vid 15 i Östersund och 111 i Växjö. utbyggnaden för K 4 i Arvidsjaur. en pjäshall vid A9 i Kristinehamn samt en militärrestaurang vid 51 i Enköping är i allt väsentligt färdiga. Vidare har bl.a. ombyggnad av kanslihuset vid 12 i Karlstad, matinrättningar vid 1 12 i Eksjö, P4 och T2 i Skövde, 120 i Umeå, kanslikasern vid K3 i Skövde. en förläggningsbygg- nad för A6 i Skillingaryd. östra befälshuset vid S2 i Karlsborg blivit färdiga. Tekniska försörjningsanordningar har byggts om vid ett flertal förband.

Budgetåret1981/82

Den planerade verksamheten beräknas kunna genomföras. Under budgetåret beräknas bl.a. markanskaffningen fortsätta för de nya övnings- och skjutfälten i Halland och Värmland och för det nya skjutfältet i Skövde. Avvecklingen av byggnader och mark som inte längre används för försvarsändamål kommer att öka. Av de större objekt som beräknas bli färdiga under budgetåret kan nämnas en militärrestaurang vid I 15 i Borås, en värmecentral vid P2 i Hässleholm. en luftvärnshall samt en militärres- taurang vid P7 i Ystad, en förläggningskasern vid Lv 3 i Norrtälje och Lv 7 i Enköping samt en stabsbyggnad vid Fo 67 i Kalix.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 378 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsobjekt som har påbörjats eller avses bli påbörjade före den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till 1754 milj. kr. 1 övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret 1982/83 för att påbörja bl. a. nybyggnad av en smörj- och tvätthall vid I 14 i Gävle till en kostnad av 13,3 milj. kr., en stabsbyggnad vid 116 i Halmstad till en kostnad av 6,3 milj. kr. samt en smörj- och tvätthall m.m. vid P 10 i Strängnäs till en kostnad av 9.9 milj. kr. För ombyggnads- och underhålls- arbeten som har påbörjats eller avses påbörjas före den ljuli 1982 beräknas medelsbehovet under budgetåret till 29.8 milj. kr. För objekt som avses påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för om- byggnad av kaserner (bl. a. vid 12 i Karlstad och P 10 i Strängnäs). sjukhus och matinrättningar till 34.6 milj. kr. För underhåll av befästningar, bygg- nader och övnings- och skjutfält beräknas medelsbehovet till 59,5. milj. kr.

Överbefälhavaren

1 sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar lämnar över- befälhavaren chefens för armén anslagsframställning utan erinran.

• Sida 240
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 180

F öredraganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligt följande anskaffningsplan.

Fortiftkationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inte har något att erinra, bör det få ankomma på regeringen att, efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvi- sar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning

A. Markanskaffning

Delprogram 1.6 1. Mark för förråd samt mindre markförvärv

Delprogram 1.99 2. 12. Nytt övnings- och skjutfält i Värmland 116. Nytt övnings- och skjutfält i Halland 4. Nytt skjutfält för Skövde garnison 5. Diverse mindre markförvärv '.)J

Summa A

B. Nybyggnad m. m.

a. Företag påbörjade före IO8I-07—0]

b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas I 981/82

e. Företag avsedda att påbörjas 1982/83 Delprogram 1.1

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet

Objekt Kostnadsram Faktisk t. o. m. 80-02-01 81-02-01 81—06—30 6. P 10. Nybyggnad av tre förrådsbyggnader — 10 000 — 7. P 10. Nybyggnad av en smörj- och tvätt- hall med drivmedels- anläggning — 9 900 — 8. A9. Nybyggnad av en smörj- och tvätt- hall — 4 810 _ 9. Mobiliseringsförråd — 10000 —- 10. Tekniska försörj- ningsanordningar — 13000 — 11. Läger m.m. på öv- nings- och skjutfält — 10000 — 12. Diverse objekt — 9000 — Summa c — 97 060 — Summa B (a-c) 1173 200 1367 000 602 360 C. Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder a. Företag påbörjade före ]981-07-01 92 900 89 100 58 500 b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1981/82 121610 151250 — c. Företag avsedda att påbörjas 1982/83 Delprogram 1.99 1. Kasernrenovering — 29400 — 2. Ombyggnad av sjuk- hus — 8 000 — 3. S 2. Ombyggnad av tygvcrkstad — 6 100 — 4. Tekniska försörj- ningsanordningar — 6 000 — 5. Diverse ombyggnads- företag — 18 400 — 6. Underhåll av be- fästningar. byggna- der och övnings- och skjutfält — 59 500 — Summa c —— 127 400 — Summa C (a-c) 214510 367 750 58 500 Summa A-C 1457 910 1806 000 690 660

Utrednings- och pro-

jekteringskostnader — — — inkomster från bostä-

der och försäljning

av mark och byggnader — — — Reducering på grund

av överplanering — — —

Beräknat medelsbehov — _ _

Medelsförbrukning Beräknad för

1981/82

392 130

25 500

103 950

129 450 536 680

30 370

— 9 000 —98 050

460 000

181

Färdig- stäl- lande år-mån.

Bygg- start år-mån.

1982/83

5000 82-11 83-10

4 000 83-02 83-12

4810 82-10 10000 —

83-06

13 000 - —

10 000 — — 9000 — —

71 110 — — 243 560 — —

5100 — —

16 800 — —

13 000 — — 8 000 — — 6 100 — — 6 000 — —

18 400 — —

59 500 — — 111 000 — — 132 900 — — 385 610 — —

29 000 — —

— 9000 — —

—29610 — —

376 000 — —

• Sida 242
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 182

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Arméförband:An.skaffi1ittg av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 376000000 kr.

B 4. Arméförband: Forskning och utveckling

1980/81 Utgift 107 900 000' 1981/82 Anslag 148 200 000 1982/83 Förslag 180 000 000

' Varav 10 milj. kr i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för ar- mén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndigan- den medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medels-

tilldelningen. Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 153715000

kr. För budgetåretl98l/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi- gande om 264.3 milj. kr. och anvisat ett anslag av 148,2-mi1j. kr. Den be- räknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (153 715 000 + 264 300 000— 148 200000) 269 815 000 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel ( ! OOO-tal kr. )

Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83 Chefen för Föredra- arme'n ganden Bem. Bet. Bem. Bet. Bern. Bet. Arméförband: Utvecklingsarbete för

delprogrammen 1.1 —

1.99 (se 5. 168) 212 300 132 300 229 700 189 300 229 700 192 300 Kostnader 212 300 132 300 229 700 189 300 229 700 192 300 Prisreglering +52 000 + 7 000' +63 100 + 3 000' +69 000 — Justering på grund av

överplanering m. m. — +8 900 — — 12 300 — — 12 300 Medelsbehov — 148 200 . — 180 000 — 180 000 Bemyndigandebchov 264 300 — 292 800 — 298 700 —-

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettopris- index.

Budgetåret 1980/81

Chefen för armen anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att verksamheten i stort sett har följt uppgjorda planer. lnom pansarvärnsom-

• Sida 243
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 183

rådet har bl.a. beställts försöksmateriel och studier för ett midjestyrt fordon. Studier har vidare skett av nya pansarvärnsvapen. pansarvärnshe- likoptrar. fördelningsluftvärn samt lednings- och sambandssystem.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär att forsknings- och utvecklingsverksamheten i hu- vudsak inriktas mot fortsatta försök och studier inom pansarvärns-. strids- fordons-. luftvärns- ammunitions- och sambandsområdena. Försöksmate- riel för telesystem och artillerilokalisering avses beställas.

Budgetåret1982/83 Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 180 milj.kr. och ett beställningsbemyndi- gande om 292.8 milj. kr. inhämtas.

Under budgetåret 1982/83 inriktas verksamheten främst på fortsatta studier av framtida pansarvärns-, stridsfordons- och luftvärnssystem. För att kunna beställa utveckling av fördelningsluftvärn med mörkerkapacitet erfordras ett beställningsbemyndigande om 123 milj. kr. och betalningsme- del om 40 milj. kr.

Av begärda bemyndiganden avser 63,1 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål Belopp

]. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden

den 30juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettoprisindex (8 %) 18.0 . Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden

för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto- IQ

prisindex (16.64 %) 38.2 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1980/81 6.9 Summa 63.1 Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar har överbe- fälhavaren inte haft någon erinran mot de bemyndiganden och betalnings- medel som chefen för armén har föreslagit.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bcmyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme- del.

• Sida 244
•  Original

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 184

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (269815 000+ 298 700000— 180 000 000) 388515 000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hän- syn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 340 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilket utvecklingsarbete som bör beställas inom ramen för det beställnings- bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.