om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling
Regeringens proposition
1981/82: 102
om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling; .
beslutad den 24 februari 1982.
Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av före-
dragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
TORSTEN GUSTAFSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
På grundval av bl.a. 1978 års försvarskommittés betänkanden Vår sä-
kerhetspolitik, Säkerhetspolitiken och totalförsvaret samt Totalförsvaret
1982/1987 läggs i propositionen fram förslag om vår säkerhets- och försvarspolitik samt om totalförsvarets fortsatta utveckling.
Inriktningen av säkerhetspolitiken beskrivs mot bakgrund av de internationella förhållandena och förändringarna i dessa. Säkerhetspolitiken har samma inriktning som hittills. Det av statsmakterna är 1968 fastlagda målet
för vår säkerhetspolitik gäller fortfarande.
Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling anges. Det mål för totalförsvaret som statsmakterna satte upp åren 1972 och 1977 förtydligas.
De olika totalförsvarsgrenarnas fortsatta utveckling behandlas i särskilda bilagor. |
Det militära försvaret utvecklas på den allmänna värnpliktens
grund. Försvaret skall alltjämt kunna föras över hela vårt territorium och
så att stridskrafterna kan utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområdena. Ett förberett försvar skall finnas i särskilt betydelsefulla områden.
De kvalificerade förbandens rörlighet och eldkraft ökas. Vår beredskap
samt vår förmåga att i fredstid upptäcka och tillbakavisa kränkningar av vårt territorium förbättras. Ett nytt flygplanssystem anskaffas som ersättning för Viggen på 1990-
talet. Omfattande rationaliseringar och besparingar genomförs i försvars-
maktens fredsorganisation.
I Riksdagen 1981/82.1 saml. Nr 102
För perioden 1982/83 — 1986/87 utgör planeringsramen för det militära försvaret 83 050 milj. kr. Priskompensationssystemet ändras. För budget-
året 1982/83 är utgiftsramen 16610 milj. kr.
Huvudinriktningen för civilförsvaret är att ge befolkningen skydd
mot verkningarna av konventionella stridsmedel men ökad uppmärksam-
het skall ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp skall ökas. Ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamheten i krig förs över till kommunerna. En hemskyddsorganisation införs och
skyddsplaner upprättas för alla kommuner. För perioden 1982/83 — 1986/87 utgör planeringsramen 1 780 milj. kr. för
verksamhet som inte avser skyddsrum. För budgetåret 1982/83 är utgiftsra-
men 312,5 milj. kr. för detta ändamål. För skyddsrum är beställningsbemyndigandet 392 milj. kr. och utgiftsramen 270,5 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Det ekonomiska försvaret skall säkerställa den för individens
överlevnad och samhällets funktion viktigaste försörjningen genom att
komplettera det fredstida samhällets resurser. Förberedelser för en omställning av näringslivet till krisproduktion och åtgärder som syftar till att
förbättra handlingsberedskapen får ökad vikt.
Oljelagringsfonden avskaffas den 1 juli 1982. Oljelagringen finansieras i
stället över statsbudgeten.
För budgetåret 1982/83 begärs anslag för det ekonomiska försvaret om ca 2250 milj. kr. Av beloppet avser ca 1390 milj. kr. sådana utgifter som f.n. finansieras över oljelagringsfonden och ca 435 milj. kr. räntekostnader
för beredskapslagringen.
Psykologiskt försvars vikt betonas på grund av dess avgörande
betydelse för vår motståndsförmåga och försvarsvilja. Forskningen inom psykologiskt försvar intensifieras. Den tekniska utvecklingen på massme-
diaområdet uppmärksammas, liksom vikten av att beredskapsplanläggning
och lagring av viktiga förnödenheter fullföljs.
Övrigt totalförsvar utvecklas efter samma grunder som det militä-
ra försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Hälso- och sjukvården i krig förbättras genom att det otillfredsställande beredskapsläget inom sjukvårdssektorn avhjälps.
Slutliga förslag läggs fram beträffande anslag som har tagits upp med beräknade belopp i budgetpropositionen.
Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren. Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tillander, Ahrland, Molin
Föredragande: statsministern, statsråden Gustafsson, Molin, Petri, Ahr-
land, Elmstedt, Wikström, Dahlgren, Eliasson, Friggebo, Boo
Proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets
fortsatta utveckling
Statsministern anför
Säkerhetspolitiken och totalförsvaret
Sedan föregående försvarsbeslut har det internationella klimatet präglats av tilltagande spänning och osäkerhet. Avspänningsprocessen mellan supermakterna har avstannat. Kapprustningen mellan maktblocken fortsät-
ter i uppdriven takt. Den ekonomiska krisen i hela den industrialiserade världen har fördjupats och följts av stagnerande ekonomi, hög inflation och
ökande arbetslöshet. Många utvecklingsländer har drabbats allt hårdare av
höjda energipriser och andra ekonomiska svårigheter.
De politiska och ckonomiska problemen har också påverkat människors uppfattning om framtiden. Osäkerhet, pessimism och tvivel om en fredlig utveckling har vuxit fram hos många. Medan slutsatsen för någras del blir
krav på ökade rustningar, samlas andra åter kring nedrustningsparoller i
protest mot krigets vanvett.
Mot denna bakgrund har 1978 års försvarskommitté haft den svåra och viktiga uppgiften att nå en bred samling kring inriktningen av vårt lands
säkerhetspolitik och totalförsvarets fortsatta utveckling under perioden 1982/83—-1986/87. Den internationella utvecklingen gör det inte möjligt att sänka kraven på vår samlade försvarsförmåga. Samtidigt sätter de samhällsekonomiska förutsättningarna och kravet på återhållsamhet inom den
offentliga sektorn gränser för de resurser som kan tilldelas försvaret.
Det är därför tillfredsställande att en bred politisk enighet har kunnat uppnås i försvarskommittén i de grundläggande frågorna.
Målet för säkerhetspolitiken formulerades i 1968 års försvarsbeslut och har därefter bekräftats i de följande försvarsbesluten: ”Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle it politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.”
I en orolig tid är det särskilt angeläget att framhäva fastheten och kontinuiteten samt den breda folkliga förankringen i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Säkerhetspolitiken syftar till att hindra att Sverige dras in i internationella konflikter och till att värna våra demokratiska friheter och rättigheter i en oberoende stat. Den syftar till att lindra
verkningarna i vårt land av kriser och krig i andra delar av världen.
Säkerhetspolitiken har också det långsiktiga målet att i samarbete med andra länder bidra till en fredlig utveckling i världen, till minskade rustningar, till utjämning av motsättningar och till större förståelse och mer
jämlika förhållanden. Den skall vidare verka för internationell solidaritet
och för en värld, där även små stater kan hävda sina intressen.
I dessa syften bör vår säkerhetspolitik alltjämt formas genom samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella ned-
rustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika
delar måste anpassas till varandra i ett samspel. Vilken tonvikt som läggs vid skilda säkerhetspolitiska medel är därför inte en gång för alla givet utan måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden.
Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med
bibehållen frihet och självständighet bedöms även I framtiden bäst främjas
genom ett fasthållande vid den alliansfria politiken syftande till neutralitet i
händelse av krig i omvärlden. Denna politik har sedan lång tid en fast förankring hos det svenska folket.
Vår alliansfria politik ger oss samtidigt särskilda möjligheter att i olika internationella sammanhang främja en fredlig utveckling i världen. Sverige eftersträvar ökad respekt för varje nations frihet, folkens självbestämmanderätt och mänskliga rättigheter. Vi verkar även för social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning, militär nedrustning samt omfattande och förtroendefullt samarbete över gränserna. Det är även naturligt att vi på alla sätt söker stärka FN:s möjligheter att förebygga och lösa konflikter. Medverkan i och stöd för FN:s arbete bör alltjämt vara en hörnsten i den
svenska utrikespolitiken.
Fred samt balans och stabilitet i Europa främjar vår egen säkerhet. Det
är därför naturligt att Sverige medverkar i regionala förhandlingar om Europas säkerhet.
Sveriges alliansfria politik stödd på ett efter våra förhållanden starkt
totalförsvar utgör en viktig del av det nordiska säkerhetspolitiska mönst-
ret. Detta har medverkat till att läget i Norden sedan lång tid tillbaka
kännetecknas av hög stabilitet och fredlig utveckling. Det ligger även i omvärldens intresse att denna Sveriges alliansfria politik fullföljs.
Utrikespoflitiken måste bedrivas så att den inte leder till vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge
stormakterna någon grund för misstankar att svenskt territorium kan stäl-
las till en annan makts förfogande och bilda utgångsbas för angrepp.
Internationella bindningar, vilka gör det omöjligt för oss att iaktta neutralitet, kan inte godtas. Politiken måste stödjas av ett allsidigt uppbyggt och inriktat totalförsvar tillsammans med andra säkerhetspolitiska medel.
Förberedelser och överläggningar som syftar till militär samverkan med främmande länder i krig är uteslutna. Försvaret måste vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte — försvar av det egna landet — klart framgår. Det kan därigenom inte av någon uppfattas som ett hot.
Totalförsvaret måste inge respekt och förtroende såväl i omvärlden som
hos det svenska folket. Omvärlden måste vara övertygad om att Sverige i händelse av krig är berett att fullfölja den deklarerade politiken. Totalförsvaret bör utformas så att det är i vid mening fredsbevarande. Det fordrar att försvaret har sådan styrka. sammansättning och beredskap att det avhåller från angrepp eller hot om angrepp. Det bör också vara så utformat att det kan motstå angrepp i skilda former från skilda riktningar samt kan verka i olika militärpolitiska lägen.
För att det svenska territoriets integritet skall bli respekterad i fred och under neutralitet krävs att vi har förmåga att upptäcka och avvisa kränk-
ningar. Om dylika inträffar, måste vi med fasthet hävda våra rättigheter som suverän stat. Ett flertal grava kränkningar från främmande ubåtar
visar nödvändigheten av att vi avsätter ökade resurser för att förhindra och ingripa mot sådana överträdelser. I samband härmed skall reglerna för att hävda territoriets integritet ses över.
Framtida krig och kriser kommer att på olika sätt beröra hela samhället och hela befolkningen. Vi använder begreppet totalförsvar som en sammanfattning av alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landets försvar mot yttre hot och ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. I sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela det omställda samhället.
Totalförsvaret måste därför vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Av största betydelse är att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta
tillgodoses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och and-
ra former för tjänstgöringsskyldighet. Därtill bör framhållas de viktiga insatser som görs I de frivilliga försvarsorganisationerna. Folkrörelserna är
av stor betydelse när det gäller att förankra totalförsvarsidén i samhället.
Genom offentlig debatt om säkerhets- och försvarspolitiken får denna en bred förankring hos svenska folket.
De militära maktblocken i Europa, deras resurser och inbördes relatio-
ner, är av avgörande betydelse för den närmare utformningen av vårt
militära försvar. I händelse av krig i Europa kan Sverige ha intresse framför allt som genomgångsområde till lands, till sjöss eller i luften. Den
balans som råder mellan de båda militära blocken leder till att den styrka en angripare kan vara beredd att använda mot oss begränsas av att huvud-
delen av resurserna måste avdelas mot det andra blocket. Det är därmed möjligt för oss att upprätthålia ett verkningsfullt försvar.
Den militära styrkeutvecklingen i omvärlden innebär att angrepp kan sättas in med kortare varsel än vad som tidigare har bedömts möjligt. Därmed ställs ökande krav på vår beredskap och förmåga att snabbt öka vår styrka. Bedömningar av vilken karaktär ett eventuellt krig i Europa kan få är alltid förknippade med stor osäkerhet. Troligen kommer det åtminstone inledningsvis att föras med konventionella stridsmedel. Skulle en upp-
trappning till kärnvapenkrig ske minskas vårt lands strategiska betydelse. Ett konventionellt försvar som kan hålla oss utanför ett krig i dess konventionella fas bidrar därmed väsentligt till att minska riskerna för att vi blir utsatta för direkta anfall med kärnvapen. Trots detta kan vi utsättas för deras verkningar och måste därför ägna ökad uppmärksamhet åt skyddet av befolkningen. |
Det nordiska områdets strategiska betydelse har ökat under den senaste tioårsperioden. Ett av tecknen på detta är att spanings- och övningsverksamheten från båda maktblockens sida tilltagit i vårt närområde. Denna verksamhet bör framförallt ses som ctt led i stormakternas strävan att
bevaka sina globala intressen och bevara den strategiska maktbalansen. Men utvecklingen har också direkta återverkningar för Nordens del. Den
ställer krav på vår egen förmåga att upprätthålla respekten för vårt lands integritet. Denna respekt beror både på våra försvarsresurser och på vår
förmåga att utnyttja dem.
För att inom rimliga ekonomiska ramar för det militära försvaret få
tillräckligt utrymme för materielanskaffning och utbildning för krigsorgani-
sationen måste kostnaderna för den fredstida driften skäras ned. Det
fordras omfattande rationaliseringar och förbandsindragningar. Dessa kommer i vissa fall att få stora konsekvenser för personalen och berörda
kommuner.
Det största militära materielprojektet gäller ersättning för flygplanet
Viggen, när det i början av 1990-talet successivt börjar att utgå ur krigsorganisationen. Enighet uppnåddes i försvarskommittén om behovet av ett nytt flygplanssystem och att detta borde utformas så att det kan lösa jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS). En svensk JAS kommer att ha stor
betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvars-
maktens effektivitet. Tillverkning inom landet kommer också att ge viktiga bidrag till sysselsättning och teknisk utveckling.
Civilförsvarsverksamheten skall ges ökad vikt och främst inriktas på att ge befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel insatta mot militära mål och mot verkningarna av markstrider. Ökad uppmärksamhet måste dock ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska
stridsmedel. Förmågan att möta verkningarna av överraskande anfall mås-
te förbättras, vilket får konsekvenser inom civilförsvarets alla verksamhetsområden. Bl.a. är det önskvärt att föryngra personalen i krigsorgani-
sationen och förbättra utbildningen. Kommunerna föreslås få ett ökat
ansvar för befolkningens skydd i krig.
Det ekonomiska försvaret skall trygga nödvändig försörjning under
krigsförhållanden och i situationer när krig eller konflikter utanför Sverige hotar vårt oberoende och stör försörjningen. Den fredstida standarden
måste då sänkas avsevärt. Stora uppoffringar blir nödvändiga för den enskilda människan, men sådana varor och tjänster som är nödvändiga för individens överlevnad och samhällets funktion måste finnas tillgängliga.
Även om ett krig skulle få kort varaktighet kan man räkna med att det leder till en så omfattande förstörelse att det tar lång tid innan produktion och
handel åter fungerar. För att uppnå önskvärd uthållighet blir det för oss mera nödvändigt än hittills att lita till näringslivets och olika samhällsorgans förmåga till omställning och anpassning till de krav en kris ställer.
Påtagliga risker finns för att motsättningar inom och mellan råvarupro-
ducerande utvecklingsländer ger upphov till krig och konflikter som kan leda till allvarliga störningar i vår import av försörjningsviktiga varor. Konsekvenserna av sådana fredskriser måste på olika sätt begränsas. Vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda har
avgörande betydelse för omvärldens tilltro till vår vilja och förmåga att fullfölja neutralitetspolitiken även i situationer med ett hårt yttre tryck. Denna vilja och motståndskraft måste grundläggas redan i fred. Detta sker inte genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i
stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbiidning, yttran-
defrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.
Hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för en avsevärt ökad och förändrad belastning. I huvudsak måste den bygga på fredssamhällets
resurser. Lagerhållningen är emellertid liten och utlandsberoendet omfattande. Åtgärder för att förbättra beredskapen är därför angelägna.
Totalt föreslås ökade resurser för de civila delarna av totalförsvaret för
att därigenom åstadkomma cen bättre balans inom ramen för våra samlade
försvarsansträngningar mot olika typer av hot.
För att bygga upp och vidmakthålla ett totalförsvar som stöd för vår säkerhetspolitik krävs kontinuitet och långsiktighet i inriktningen. Våra
fleråriga försvarsbeslut är ctt uttryck för vår beslutsamhet att värna vårt
oberoende och vår fred. Vare sig spänning eller avspänning för tillfället sätter sin prägel på situationen i Europa måste vi konsekvent fullfölja vår försvarspolitik. Detta utesluter inte en successiv anpassning till förändringar i den internationella situationen.
Statsrådet Gustafsson utvecklar senare de närmare riktlinjerna för säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling. Han och statsråden Molin, Petri, Ahrland, Elmstedt, Wikström, Dahlgren. Eliasson, Friggebo och Boo redovisar de särskilda förslag inom resp. försvars-, handels-, justitie-, social-, kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-. bostads- och kommundepartementens verksamhetsområden som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas i underprotokollen för resp. departement. |
Statsministern avslutar.
Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en proposition
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om
säkerhetspolitiken och totalförsvaret.
dels förelägger riksdagen vad övriga föredraganden har anfört för de
åtgärder eller ändamål de har hemställt om.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad som har anförts för de åtgärder eller ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna I —11.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet ||
Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Gustafsson
Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling, m. m.
1¶Grunder
1.1¶Planeringssystem
Genom beslut av riksdagen (prop. 1970:96. SU 203, rskr 420) infördes
ett nytt planerings- och budgeteringsssystem för det militära försvaret och civilförsvaret budgetåret 1972/73. I samband med att riksdagen behandlade systemets införande begärde den att Kungl. Maj:t skulle låta utreda riksdagens roll i det nya systemet. Denna utredning utfördes av 1970 års försvarsutredning. Utredningen föreslog att riksdagens utrikes- och försvarsutskott fortlöpande skulle informeras om studie- och planeringsarbetets inriktning och resultat. Förslaget låg till grund för Kungl. Maj:ts redovisning till riksdagen (prop. 1972: 103). Riksdagen (FöU 1972:23, rskr 309)
hade inte något att erinra mot vad som därvid anfördes.
Planeringssystemets huvudkomponenter utgörs av säkerhetspolitiska studier—- varmed avses studier av utvecklingen internationellt och i det svenska samhället —perspektivplanering, programplanering, systemplanering och programbudgetering.
Genom beslut av riksdagen (prop. 1977/78: 100 bil. 14, FöU 20, rskr 241)
infördes ett planeringssystem för det ekonomiska försvaret. Detta omfattar bl.a. perspektivstudier och programplanering enligt i huvudsak samma principer som tillämpas för perspektivplanering och programplanering
inom det militära försvaret och civilförsvaret. Chefen för handelsdeparte-
mentet förordar vid sin anmälan till denna proposition såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde vissa förenklingar i denna process.
Planeringssystemen har utformats för att tillgodose såväl statsmakternas
som myndigheternas behov av underlag för beslut. De skall sålunda bl. a.
medverka till att statsmakterna får underlag för att bedöma totalförsvarets
behov av resurser och att ställa detta i relation till de säkerhetspolitiska
ambitionerna. I Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga I
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet ta
Riktlinjer för försvarsplaneringen utfärdas av regeringen i form av anvisningar för perspektivplanering, programplanering och programbudgetering.
I det följande beskrivs principerna för hur planeringen genomförs inom det militära försvaret och civilförsvaret. I tillämpliga delar genomförs planeringen på ett likartat sätt inom övriga delar av totalförsvaret. Nuvarande metoder för perspektivplaneringen innebär att arbetet ge-
nomförs i två faser. Fas 1 är planeringens idéskapande del. Under denna fas skall man utveckla och pröva nya idéer till försvarets utformning och sammansättning för att möta olika framtida konfliktsituationer. Man skall vidare ta fram alternativ i fråga om viktiga funktioners uppgifter, inbördes samband och innehåll i stort. Tidsperspektivet är härvid IS å 20 år. En viss sådan sammansättning av försvaret och dess sätt att verka kallas struktur. Perspektivplaneringens fas I skall ge statsmakterna underlag att välja ett antal försvarsstrukturer för fortsatt analys.
Under fas 2 i perspektivplaneringen skall man med utgångspunkt i den befintliga organisationen ta fram alternativa handlingsvägar i ett tidsper-
spektiv på 10 år. Detta skall ske främst mot bakgrund av skilda ekonomis-
ka förutsättningar, varvid möjligheterna att nå de olika strukturerna i perspektivet och konsekvenserna av detta kartläggs. Genom att alternativa handlingsvägar utformas och analyseras säkerställs att statsmakterna får underlag för att inrikta programplaneringen.
För handlandet på kort sikt upprättas konkreta handlingsprogram i form av femåriga programplaner, som rullas varje år. Programplanerna utarbe-
tas mot bakgrund av den befintliga krigsorganisationens styrka och svag-
heter. I planerna konkretiseras avvägningen mellan resurser för att upprätthålla resp. totalförsvarsgrens styrka under de närmaste åren och resurser för att nå styrka på längre sikt. I arbetet med programplanerna ingår att klarlägga den verksamhet i form av bl. a. utbildning, byggnadsverksamhet. forskning, studier, utveckling samt anskaffning av materiel som behöver genomföras under programplaneperioden.
Systemplaner kan utarbetas som underlag för regeringens ställningstaganden till exempelvis särskilt resurskrävande vapensystem. De behandlar systemet under hela dess användningstid.
Programbudgeteringen är ett viktigt hjälpmedel när inriktningen av den konkreta verksamheten på kort sikt skall anges. Systemet medger en hög
grad av decentralisering. Målen för verksamheten inom olika delar av försvarsorganisationen måste därför kunna anges noga. I systemet ingår även en redovisning av prestationer och kostnader som underlag för kontroll och analyser.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 3
1.2 1977 års försvarsbeslut
1 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311) lades för första gången fast gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. Beslut fattades om att den år 1972 fastställda målsättningen
alltjämt skulle gälla. Riktlinjer för de olika totalförsvarsgrenarnas utveckling lämnades. |
Riksdagen uttalade som sin mening att det finns starka skäl som talar för
att en parlamentarisk granskning bör ske tidigt i det förestående arbetet
med att skapa underlag för nästkommande försvarsbeslut. Granskningen borde ske i de former och med de resurser som tillkommer en statlig
kommitté. Det säkerhetspolitiska underlagets relevans, de planerande
myndigheternas sätt att utnyttja underlaget och möjligheterna att presente-
ra problemen var frågor som borde kunna behandlas. Genom att dela upp
arbetet i etapper och genom ett remissförfarande borde möjligheter till
allmän debatt kunna skapas. Företrädare för de försvarsanställdas organisationer borde i någon form kunna delta i en kommande försvarsutredning.
Riksdagen gav regeringen till känna att en ny parlamentarisk försvarsut-
redning borde tillkallas tidigt.
1.3¶Förberedelser för 1982 års försvarsbeslut
Regeringen gav i november 1977 anvisningar för perspektivplanering avseende det militära försvarets och civilförsvarets utveckling efter år 1982. Där angavs förutsättningar och riktlinjer för myndigheternas arbete under perspektivplaneringens fas I samt vissa riktlinjer för perspektivpla-
neringens fas 2.
För perspektivstudier avseende det ckonomiska försvarets utveckling
efter år 1982 lämnade regeringen anvisningar i februari 1978.
Inom verksamhetsområdet Övrigt totaltförsvar bedrevs inte perspektivplanering under fas I på samma sätt som för de tidigare nämnda totalförsvarsgrenarna. De anvisningar som regeringen i mars 1978 gav till socialstyrelsen innebar i huvudsak att styrelsen i erforderhig omfattning skulle medverka i övriga totalförsvarsmyndigheters perspektivplanering och genomföra vissa underlagsstudier.
I anvisningarna för myndigheternas perspektivplanering (motsvarande)
lämnades säkerhetspolitiska utgångspunkter samt en översikt över tänkbara framtida konflikter som skulle beaktas i perspektivplaneringen. Försvarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplane-
ring inom totalförsvaret (SSLP) utarbetade vissa konkreta exemplifiering-
ar i form av angreppsfall och krisfall m. m. Dessa ställdes till myndigheternas förfogande under hösten 1977.
I mars 1978 tillkallade regeringen en parlamentarisk kommitté för att
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 4
överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling m. m. efter är 1982. Kommittén antog nam-
net 1978 års försvarskommitté (FK 78). |
Direktiven för utredningsarbetet (regeringsbeslut den 30 april 1978, Dir. 1978: 30) angav, mot bakgrund av syftet med vår säkerhetspolitik att bevara landets frihet och oberoende, följande huvuduppgifter för kommittén. — Att analysera utvecklingen i omvärlden och de hot mot vår frihet och
vårt oberoende som kan uppkomma i framtiden.
— Ått analysera den svenska samhällsutvecklingen från sårbarhets- och resurssynpunkt.
— Att studera samspelet mellan de säkerhetspolitiska medlen och särskilt
överväga försvarspolitikens roll inom säkerhetspolitiken.
— Att lämna förslag till säkerhetpolitikens inriktning. — Att överväga de olika totalförsvarsgrenarnas roll inom försvarspoliti-
ken.
— Att lämna förslag till försvarspolitikens inriktning och totalförsvarsgre-
narnas uppgifter i stort inom ramen för denna.
Vidare anfördes att kommittén borde identifiera sådana problemområ-
den inom totalförsvaret som kan behöva utredas i särskild ordning. Slutli-
gen anförde departementschefen att kommittén borde arbeta under så stor öppenhet som möjligt och stimulera debatten i frågor som var föremål för
utredning.
Regeringen gav i april 1980 tilläggsdirektiv (Dir. 1980:27) till försvars-
kommittén. De angav i huvudsak följande uppgifter för det fortsatta arbetet. — Att analysera utvecklingen (i omvärlden) och överväga behovet av
ändringar i eller kompletteringar till tidigare bedömningar. — Att överväga olika framtida strukturer för totalförsvaret och därvid
särskilt bedöma möjligheterna att på lång sikt genomföra kommitténs
förstag. — Att ägna särskild uppmärksamhet åt hur kraven om förbättrad bered-
skap och ökad mobiliseringssäkerhet skall tillgodoses inom ramen för ett värnpliktsförsvar samt hur kraven att kunna avvisa kränkningar av vårt territorium skall mötas.
— Att analysera den militärtekniska utvecklingen och dess inflytande på
vårt (luft) försvar. |
— Att studera sammansättningen av försvarsmakten med hänsyn till för-
mågan att verka i olika delar av landet och under olika faser av ett
angrepp.
— Att överväga fredsorganisationens struktur för såväl det militära försva-
ret som civilförsvaret. med beaktande av det samhällsekonomiska läget. — Att särskilt överväga det ekonomiska försvarets möjligheter att trygga
befolkningens överlevnad i krig samt att klara fredskrissituationer.
Kommittén redovisade i sitt första delbetänkande (SOU 1979:42) Vår
säkerhetspolitik sin syn dels på den internationella utvecklingen och de
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 5
konflikter och krig denna kan leda till. dels på det svenska samhället och
dess utveckling. Mot denna bakgrund lämnade kommittén förslag beträffande säkerhets- och försvarspolitikens inriktning och totalförsvarsgrenar-
nas uppgifter i stort. Betänkandet remitterades till ett stort antal myndighe-
ter och organisationer.
Regeringens anvisningar för fas 2 av myndigheternas perspektivplanering grundade sig bl. a. på detta betänkande.
På grundval av en rapport från en särskild expertgrupp inom försvarskommittén, som har haft i uppdrag att förbereda kommitténs ställningsta-
ganden i informationsfrågor, utarbetades delbetänkandet (Ds Fö 1980: 2)
Vidgad säkerhetspolitisk debatt, som överlämnades till regeringen i juni
1980. i
Kommittén har i skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdeparte-
mentet föreslagit att en särskild utredning tillkallas för att studera frågor
om civilmotstånd m. m. En sådan utredning har sedermera tillkallats.
I ett tredje delbetänkande (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret redovisade kommittén, med utgångspunkt i myndigheternas perspektivplaner (motsvarande). remissynpunkter på det första betänkandet
och den internationella utvecklingen fram till januari 1981. sin syn på vissa för totalförsvaret gemensamma frågor och på den grundläggande inrikt-
ningen av de olika totalförsvarsgrenarna. Även detta betänkande har re-
mitterats till ett stort antal myndigheter och organisationer. Betänkandet har givit underlag för regeringens anvisningar för myndigheternas programplanering för perioden 1982/83—1986/87.
I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 har försvarskommittén lämnat sina överväganden och förslag avseende planeringen för totalförsvarets olika delar under femårsperioden 1982/83—
1986/87. Kommittén har tagit del av totalförsvarsmyndigheternas program-
planer, överbefälhavarens förslag i flygplansfrågan och kompletterande
underlag i olika frågor. Genom ett särskilt arbetsutskott har kommittén fått
frågor belysta om det militära försvarets och civilförsvarets fredsorganisation, medan expertgrupper har lämnat kommittén underlag i fråga om samordningen mellan civilförsvar och kommuner samt prisregleringssystemet för det militära försvaret och civilförsvaret.
Utskottets och de nämnda expertgruppernas rapporter har utgivits i form av departementsstencilerna (Ds Fö 1981: 13) Utvecklingen av försva-
rets fredsorganisation under 1980-talet. (Ds Fö 1980:4 och 1981:10) Civil-
försvaret och kommunerna samt (Ds Fö 1981: 12) Priskompensation för
det militära försvaret och civilförsvaret.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga I Försvarsdepartementet 6
2¶Den svenska säkerhetspolitiken
2.1 Försvarskommittén
Som bakgrund till sitt förslag beträffande inriktningen av svensk säker-
hetspolitik lämnar 1978 års försvarskommitté i sina betänkanden en redogörelse för den internationella politiska och ekonomiska utvecklingen och
dess säkerhetspolitiska konsekvenser. Särskild uppmärksamhet ägnas dels nord-sydproblemen och nedrustningssträvandena, dels supermaktsrela-
tionerna och deras betydelse för det nordeuropeiska området.
I sina analyser av utvecklingen i omvärlden och i det svenska samhället
har kommittén framför allt sökt uppmärksamma sådana förändringar som
kan få konsekvenser för vär säkerhetspolitik och vårt totalförsvar. Kom-
mittén påpekar att den tid under vilken arbetet bedrivits har karaktärise-
rats av en stigande spänning och av osäkerhet och kriser på både det
politiska och ekonomiska området. Inför ett framtidsperspektiv där förhållandet mellan stormakterna i högre grad än tidigare kan komma att präglas
av växlingar mellan skeden av ökad spänning och samarbetsförsök, fram-
står det därför, uttalar kommittén, som särskilt angeläget att Sverige
fortsätter att föra en konsekvent och långsiktig säkerhetspolitik.
I sin sammanfattning av den internationella politiska och ekonomiska utvecklingen framhåller kommittén de problem och
latenta konfliktanledningar som den tekniska och ekonomiska utveckling-
en har fört med sig i form av miljöskador, sociala problem, risker för råvarubrist samt inte minst de ökande klyftorna mellan fattiga och rika länder. Kraven på en rättvisare ekonomisk ordning, som
utvecklingsländerna gemensamt har framfört under en lång rad år, har endast lett till smärre framsteg. Samtidigt har en betydande grupp fattigare länder drabbats både av drastiskt höjda energikostnader och stagnerande eller minskande exportinkomster och som resultat härav en alltmer tyngande skuldbörda. Om inte denna utveckling kan brytas. torde den nästan
oundvikliga följden bli stigande missnöje och bitterhet bland utvecklings-
länderna och växande spänningar nord-syd, vilka också kommer att inver-
ka på relationerna öst-väst.
Kommittén konstaterar att vi trots de många genomgripande förändring-
ar som ägt rum i världens politiska struktur under de senaste årtiondena säkerhetspolitiskt fortfarande lever i en huvudsakligen bipolär värld. som på ett avgörande sätt präglas av förhållandet mellan Förenta staterna och Sovjetunionen. Framväxten av nya politiska kraftcentra bi-
drar emellertid till att supermakternas förmåga att omsätta sina maktresurser i faktiskt inflytande på utvecklingen i olika delar av världen numera framstår som mera begränsad än för ett tiotal år sedan.
Den internationella politiska strukturen har också förändrats genom tillkomsten av en rad mellanstatliga organisationer. Bland dessa intar
Prop. 1981/82: 102 Bilaga I Försvarsdepartementet 7
Förenta Nationerna (FN) en särställning både genom sin universalitet och genom sin uppgift att trygga fred och säkerhet. Även om FN inte
har kunnat utvecklas till det effektiva instrument för kollektiv säkerhet
som ursprungligen avsetts, är det angeläget att betona de unika möjligheter till konstruktivt meningsutbyte och fredsfrämjande arbete som ryms inom
FN:s ram. Inte minst har FN kunnat användas för olika fredsbevarande aktioner. Kommittén anser att FN:s roll som internationellt forum och konfliktdämpare kommer att vara minst lika viktig i framtiden.
De senaste årens försämrade internationella klimat har tagit sig uttryck i och i sin tur påverkats av den ökande kapprustningen. Vid sidan av kapprustningen mellan supermakterna sker en lika oroande kraftig upprustning av många länder i Tredje världen.
Samtidigt konstaterar kommittén att praktiskt taget inga betydande
framsteg har kunnat noteras i centrala rustningskontroll- och nedrustningsfrågor. Supermakternas förhandlingar om begränsning av de strategiska
kärnvapenstyrkorna, de s.k. SALT-förhandlingarna, har, konstaterar
kommittén vidare, mött stora svårigheter på grund av det försämrade internationella klimatet under 70-talets sista år. Även om nedrustningsarbetet hittills således har karaktäriserats av uteblivna framgångar på de områden som är av central betydelse. bör man,
framhåller försvarskommittén, dock inte underskatta vikten av det förhandlingsmaskineri som har byggts upp och som medför att rustningsfrå-
gorna är utsatta för en ständig och intensiv bevakning. Med utgångspunkt i bedömningen att världen från säkerhetspolitisk
synpunkt under avsevärd tid kommer att domineras av de två supermakterna och deras allierade konstaterar försvarskommittén att utvecklingen av de inbördes relationerna mellan stormaktsblockeni Europa också fortsättningsvis kommer att ha en avgörande betydelse för Sveriges säkerhetssituation, De båda militära organisationerna NATO och Warszawapakten utgör hörnstenarna i de säkerhetsstrukturer som stor-
makterna har byggt upp mot varandra efter andra världskriget. NATO är
en frivillig sammanslutning av länder, och inrikespolitiska förändringar i medlemsstater eller konflikter mellan dem kan, förklarar kommittén, därför inverka på deras samarbete inom organisationen. NATO har dock under åren visat sin förmåga att övervinna motsättningar, och majoriteten
av medlemmarna torde också i framtiden anse att deras intressen bäst tjänas av att de stannar kvar I organisationen. Warszawapakten ses av försvarskommittén främst som ett sovjetiskt
instrument för att trygga inflytandet och kontrollen över den buffertzon av
stater som Sovjetunionen i andra världskrigets spår kunde etablera vid sin västgräns. De återkommande kraven på politisk och ekonomisk liberalisering i olika östeuropeiska länder har, säger kommittén, lett till att Sovjet-
unionen, när det sett sina väsentliga intressen hotade, i sista hand har varit berett att betala det politiska pris som användandet av militära maktmedel
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 8
innebär. Trycket i riktning mot liberalisering i Östeuropa kvarstår emeller-
tid och kan leda till svåra spänningar inom östblocket i framtiden.
Försvarskommittén urskiljer två delvis motstridande huvudöverväganden som alltjämt synes diktera de båda supermakternas säkerhetspolitik: å ena sidan önskan att undvika att hamna i en väpnad konflikt direkt med varandra, å andra sidan beslutsamheten att förhindra att den strategiska balansen mellan dem på ett avgörande sätt rubbas till den egna sidans nackdel. Den första strävan låg enligt kommittén till stor del bakom avspänningspolitiken under första hälften av 1970-talet. Det andra övervägandet, rädslan för att hamna i ett strategiskt underläge, ligger bakom inte bara kapprustningarna utan också parternas ömsesidiga försök att manövrera mot varandra och skaffa sig fördelar över hela den världspolitiska scenen på den andras bekostnad. Trots de allvarliga bakslag som avspänningspolitiken har utsatts för under senare år gör försvarskommittén bedömningen att den senaste tidens utveckling inte har inneburit en återgång till en konfrontationspolitik som liknar det kalla kriget under den första efterkrigsperioden. Ett visst samarbete torde enligt kommittén på lång sikt komma att fortsätta på grund av supermakternas eget intresse härav.
Försvarskommittén redovisar skälen till att nya spänningar och svårigheter uppkommit i förhållandet mellan supermakterna efter perioden av aktiv avspänningspolitik under 1970-talets förra del. Långtgående förhoppningar i väst om vilka resultat som skulle kunna uppnås med denna politik ersattes under denna tid på många håll av betydande osäkerhet och allvarliga tvivel om avspänningens möjligheter. Samtidigt som den gamla misstänksamheten och rivaliteten mellan supermakterna sålunda började ta sig nya uttryck, har båda sidor i ökande takt fortsatt sina rustningsansträngningar.
Sovjetunionens invasion av Afghanistan vid årsskiftet 1979— 1980 ledde. konstaterar kommittén, till en allvarlig kris mellan supermakterna med vittgående internationella verkningar. Sovjetunionens fortsatta närvaro i Afghanistan har också i hög grad bidragit till svårigheterna att föra olika nedrustningsförhandlingar framåt. Försvarskommittén framhåller att den olösta Mellanösternkonflikten, utvecklingen i Iran samt det mer än årsgamla kriget mellan Iran och Irak liksom även ett ökande engagemang från de båda supermakternas sida ytterligare har understrukit att Sydvästasien och Gulfen för närvarande utgör ett av världens mest spänningsfyllda områden.
Kommittén diskuterar rustningssituationen i världen och konstaterar vidare att rädslan för att hamna i strategiskt underläge gentemot den andre har lett till att Förenta staterna och Sovjetunionen var för sig har ansett sig tvingade att fortsätta att driva sina rustningar i höjden. Härtill har också bidragit oförmågan att kontrollera den tekniska utvecklingen liksom den psykologiska benägenheten att tolka allt som sker hos motsidan i så negativt ljus som möjligt.
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 9
Försvarskommittén beskriver den grundläggande s.k. terrorbalans som
alltjämt råder mellan supermakterna. Båda parter behåller förmågan att. efter att ha blivit utsatta för ett första överraskande angrepp med kärnva-
SALT IlI-avtalet bedömdes vid sin tillkomst formalisera den grova paritet som ansågs råda mellan supermakternas strategiska kärnvapen. SALT IH-förhandlingarna har som bekant inte omfattat kärnvapnen i Europa.
vare sig de brittiska eller franska kärnvapnen och inte heller supermakternas medeldistansrobotar eller taktiska kärnvapen.
Det är, noterar försvarskommittén, särskilt supermakternas medeldistansvapen som kommit i fokus i den nya europeiska kärnvapendebatten.
Sovjetunionens ökande styrka på detta område, särskilt genom det s. k. SS
20-systemet, har kommit att bli en källa till oro i de västeuropeiska NATO-staterna. NATO beslöt i december 1979 att anskattfa nya medeldi-
stansrobotar för stationering i Västeuropa i syfte att uppväga vad man såg
som en hotande sovjetisk överlägsenhet. Sovjetunionen har förklarat att
man för sin del däremot uppfattar beslutet som ett försök att i västlig favör
åter ändra en med stora sovjetiska ansträngningar etablerad militär balans i Europa.
Centraleuropa uppvisar emellertid också, konstaterar kommittén, den största koncentration av konventionella militära resurser som någonsin har
förekommit i fredstid. Sovjetunionen och dess allierade har en betydande
övervikt ifråga om insatsberedda förband, offensiv eldkraft. geografiskt lätt tillgängliga förband etc. Andra faktorer som överlägsenhet i taktiska
kärnvapen, teknologiskt försprång. stabilare alliansuppbyggnad och fördelaktigare basstruktur anses gynna NATO-sidan. Försvarskommittén beskriver hur Sovjetunionen under 1960- och
1970-talen har genomfört en långsiktig uppbyggnad av sina marina stridskrafter och nu har en allsidig flottstyrka med förmåga att verka på samtliga världshav. De få hemmabaserna och det ringa antalet utländska baser begränsar emellertid Sovjetunionens operationsmöjligheter i jämförelse med NATO-ländernas sjöstridskrafter. vilka också har en markant övervikt i Atlantområdet och Medelhavet. I lokala områden som Barents hav. Östersjön och Svarta Havet har dock WP en betydande överlägsenhet. Den uppbyggnad som har skett i Barents hav och Östersjön har inte minst
påverkat situationen i det nordiska området. Försvarskommittén ställer också supermakternas rustningar i relation
till deras ekonomiska och teknologiska styrka. Sovjetunionen har, förklarar kommitten, snävare ekonomiska marginaler för att upprätthålla sin ställning som supermakt än vad Förenta staterna har. Ehuru Sovjetunionen torde vara jämbördig med Förenta staterna i militärt avseende, kommer enligt kommitténs bedömning den sovjetiska ledningen under 1980-ta-
let att ställas inför svåra avvägningsproblem, bl.a. för att tillfredsställa
krav på högre levnadsstandard. Upprätthållandet av militära styrkor av
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 10
supermaktsformat kan komma att bli en ännu mer tyngande börda än f.n. för Sovjetunionen.
Försvarskommittén konstaterar att läget i Norden under de senaste 30 åren, oavsett växlingen i klimatet mellan de båda stormaktsblocken. genomgående har kännetecknats av hög stabilitet och fredlig utveckling. En avgörande roll spelar härvidlag den säkerhetspolitik som de nordiska länderna fört sedan slutet av 1940-talet. Det säkerhetspolitiska mönster som har utbildats i Norden innebär att delar av området visserligen har kommit att ingå i supermakternas säkerhetssystem i Europa. men att Norden inte desto mindre har kommit att bli ett lågspänningsomräde mellan dem.
Detta mönster kan enligt kommittén sägas bestå av tre huvudelement: Danmarks och Norges medlemskap i NATO med restriktioner i fråga om bl.a. bas- och kärnvapenpolitik i fredstid. Finlands neutralitetspolitik i förening med vänskaps-. samarbets- och biståndspakten (VSB-pakten) med Sovjetunionen samt Sveriges neutralitetspolitik stödd på ett efter våra förhållanden starkt försvar. Till detta mönster hör också Islands medlemskap i NATO. Den låga spänningen i det nordiska området främjas av att Norge och Danmark infört ett antal begränsningar i sin samverkan med sina allierade för att markera det defensiva syftet med sin allianspolitik. Sammantaget utgör dessa restriktioner ett viktigt inslag i det säkerhetspolitiska mönstret i norra Europa.
Försvarskommittén slår fast att Sveriges alliansfria utrikespolitik, syftande till neutralitet i krig och stödd på ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar, utgör en viktig del av det nordiska säkerhetspolitiska mönstret. Den innebär att vårt eget lands och hela Nordens säkerhet bäst gagnas av att Sverige för en politik som bidrar till största möjliga uttunning av stormakternas inflytande i det nordiska området.
En rad faktorer har, förklarar kommittén, under det senaste decenniet bidragit till att öka det nordiska områdets strategiska betydelse för supermakterna. Hit hör den omfattande utbyggnad som den sovjetiska marinen har genomgått sedan 1960-talet. Den på Kolahalvön baserade Sovjetiska Norra Marinen är den största av Sovjetunionens fyra flottor och omfattar bland annat huvuddelen av Sovjetunionens strategiska ubåtsvapen. Den påtvungna geografiska koncentrationen av kärnvapenubåtarna till ett så begränsat område innebär en hög grad av sårbarhet och ger Sovjetunionen ett starkt intresse att tillgodose skyddet av Murmanskbasen och farvattnen där omkring. Det sovjetiska mönstret för marinövningar har förskjutits västerut mot Norska Havet och Nordatlanten.
Utvecklingen har också lett till att NATO har kommit att fästa ökad vikt vid nordområdena. Norska stortinget beslöt år 1981 att tillåta förhandslagring av viss tyngre utrustning i mellersta Norge avsedd för amerikanska marinkårsförband. Inför sovjetisk kritik har man på norskt håll bestämt förklarat att förhandslagringen endast utgör en anpassning till ändrade
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 1
strategiska förhållanden utan att därmed innebära någon ändring av de
grundläggande principerna för den norska säkerhetspolitiken.
De militära dispositioner och den ökande militära aktivitet från båda: supermakternas sida som på detta sätt kan iakttas i värt närområde bör
enligt försvarskommittén framför allt ses som ett led i deras fortsatta strävan att bevaka sina globala intressen och bevara den strategiska makt-
balansen dem emellan. Men utvecklingen har också direkta återverkningar
för Nordens del. Därmed ställs stora krav på vår egen förmåga att även i
fortsättningen upprätthålla respekten för vårt lands integritet och säkerhetspolitiska linje.
Vid sidan av Norska havet bedömer försvarskommittén att Östersjön
också fortsättningsvis kommer att ha stor strategisk betydelse. främst som övnings- och basområde för de sovjetiska sjöstridskrafterna. Två tredjedelar av den sovjetiska skeppsbyggnadsindustrin är förlagd till Östersjökus-
ten. I en krigssituation kommer det på båda sidor att vara av stor vikt att
behålla resp. skaffa sig kontroll över Östersjöutloppen. Ett uttryck för den
vikt maktblocken tillmäter Östersjöområdet är den övervaknings- och
övningsaktivitet som kontinuerligt äger rum där och som ofta leder till kränkningar av svenskt område.
Den nya vapenteknologiska utvecklingen kan enligt kommitténs mening öka riskerna för att nya kärnvapenbärare uppträder i det nordiska områ-
det. Den utveckling av kryssningsrobotar som äger rum ger härvidlag
anledning till oro. Den beslutade baseringen av kryssningsrobotar ombord på flygplan och sannolikt även ombord på ubåtar innebär en särskild risk,
då kryssningsrobotar som flyger på låg höjd skulle kunna medföra kränkningar av vårt territorium och därmed skapa allvarliga problem. Samtidigt med denna utveckling utrustas de sovjetiska ubåtarna med raketer med allt
längre räckvidd, vilket innebär att de i framtiden kan nå mål på den
amerikanska kontinenten från sina hemmafarvatten, där de kan komma att
utgöra mål för NATO:s förbättrade ubåtsbekämpningsmetoder. Riskerna kan därmed öka för att Norden kommer att beröras av supermakternas
kärnvapenstrategi.
Till de övriga faktorer som ökat det nordiska områdets betydelse från
strategisk synpunkt hör också planerna på resurs- och råvaruutvinning i
Nordsjön och framför allt norr om 62:a breddgraden. I första hand är det
fråga om oljeutvinningen, som inte bara i sig är strategiskt viktig utan som också kan medföra ökad västlig aktivitet i farvatten som man från sovjetisk
sida önskar se så ostörda som möjligt. En faktor som komplicerar dessa frågor är problemet beträffande gränsdragningen mellan Norge och Sovjetunionen i Barents hav och tvisten om resursutvinningen kring Svalbard.
Mot bakgrund av den redovisade internationella utvecklingen diskuterar
försvarskommittén tänkbara konflikter och hot mot Sveriges
säkerhet. Kommittén konstaterar att den successiva utvecklingen mot en militär styrkebalans mellan maktblocken och det gemensamma intresset
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet J2
att undvika varje utveckling som skulle kunna leda till en militär kontrontation dem emellan har lett till att läget i Europa stabiliserats. Samtidigt har uppmärksamheten i ökande grad inriktats mot Tredje världen och dess labila förhållanden. snabba politiska växlingar och återkommande kon-
flikter och krig, vilka ofta har drag av supermaktsinblandning, och vilka på olika sätt kan spridas till Europa. De stora stående militära styrkorna är i
sådana situationer både en garanti för och ett latent hot mot freden i Europa.
Utvecklingsländernas roll som leverantörer av nödvändiga råvaror har
rest frågan om förutsättningarna för effektiva bojkotter som påtryckningsmedel mot industriländerna. I fråga om oljan, den ekonomiskt viktigaste råvaran med stor koncentration till ett fåtal exportörer, torde dock en rad faktorer tala för att producentländerna under den närmaste framtiden söker undvika att genomföra en omfattande bojkott. Hot härom kan däremot tänkas som påtryckningsmedel. För andra strategiska råvaror ter sig
möjligheterna till effektiva karteller eller omfattande bojkottaktioner än mindre sannolika. Störningar i balansen mellan utbud och efterfrågan kan
dock uppstå indirekt genom konflikter och krig. Förekomsten av viktiga
råvaror ses i sig Som ett motiv för supermakternas agerande på olika håll i
världen, och många områden med lokala motsättningar i t.ex. Sydvästasien och södra Afrika omfattar viktiga råvaruländer.
Oavsett orsakerna till lokala konflikter kan man. menar kommittén, inte bortse från riskerna att sådana konflikter leder till öppen konfrontation
mellan supermakterna. Särskilt gäller detta när vitala intressen står på spelt, möjligheterna till kontroll är begränsade och då en snabb händelseutveckling skapar risker för felbedömningar och överreaktioner. Om endera
parten får svårt att göra sig gällande i det ursprungliga konfliktområdet och hamnar i akut underläge, kan någon demonstrativ åtgärd i något annat område företas för att pressa fram förhandlingar om vapenstillestånd. På ett sådant eller på andra sätt skulle utvecklingen kunna leda till spridning av ett utomeuropeiskt krig till Europa.
Ett krig i Europa bedöms också kunna uppstå direkt ur en lokal konflikt
till exempel till följd av sådana förändringar inom maktblocken som skulle
kunna hota vad supermakterna uppfattar som sina centrala säkerhetspolitiska intressen. Hittills har emellertid dylika händelser inom ett block inte
lett till ingripande från det andra blockets sida. vilket torde vittna om respekt för varandras intressesfärer i Europa. En annan orsak till ökade
krigsrisker skulle kunna vara en påtaglig maktförskjutning mellan blocken, genom vilken den mäktigare successivt utnyttjar sitt övertag till eftergifter, tills den punkt nås då den svagare i desperation ser sig nödsakad till en
kraftig motreaktion. Sammantaget bedömer dock försvarskommittén ett medvetet igångsatt krig mellan blocken som föga sannolikt. Härtill kommer dock att man inte
kan utesluta risken att ett krig kan uppstå genom felbedömningar och
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 13
överreaktioner i snabba och komplicerade händelseförlopp. Bedömningar av ett eventuellt krigs karaktär och förlopp är förenat med stora osäkerheter, delvis till följd av att maktblocken byggt in en osäkerhet i sina strategiska doktriner, bl. a. i syfte att öka avskräckningseffekten. Kommittén bedömer att parterna åtminstone inledningsvis skulle söka föra kriget
på konventionell nivå, och att risken för upptrappning till kärnvapennivå
skulle medföra återhållsamhet och i första hand begränsade geografiska framstötar i Centraleuropa eller troligare i flankområdena i syfte att pressa fram eftergifter och förhandlingar. Skulle en upptrappning till kärnvapennivå ske pekar kommittén på alternativet att också en första kärnvapeninsats kan bli starkt begränsad och ha syftet att få stopp på krigshandlingarna och bli inledning till förhandlingar. Risken för fortsatt snabb upptrappning på grund av kaos och sammanbrott i ledningsfunktionen är dock påtaglig.
Intresset att i ett sådant läge erövra ytterligare territorier skulle förmodli-
gen snabbt avta.
För svensk del måste planeringen lägga stor vikt vid det förhållandet att en kapplöpning om strategiska positioner vid haven i norr och sannolikt i anslutning till Östersjöutloppen torde aktualiseras redan i inledningen av ett krig i Europa. Nordiskt område såväl i norr som i söder riskerar således att tidigt bli indraget i krigshandlingarna. Genom att uppfylla förutsättningarna för sin traditionella neutralitetspolitik har dock Sverige möjligheter att
stå utanför kriget.
Vad slutligen gäller risken för angrepp med kärnvapen mot Sverige bedömer försvarskommittén att ett kärnvapenkrig I Europa sannolikt kommer att få ett mycket snabbt förlopp till följd av successivt allt större vapeninsatser och de oerhörda skadeverkningar dessa leder till. Militära
operationer i ett sekundärt område som Sverige måste då rimligen förlora i betydelse. Om Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konventionella
fas, är det mindre troligt att landet blir angripet sedan kriget har trappats upp. En slutsats av detta är att ett svenskt försvar, som kan avhälla från konventionellt angrepp, bidrar till att minska riskerna för att Sverige blir angripet med kärnvapen.
Försvarskommittén behandlar den svenska säkerhetspolitikens inriktning och slår åter fast det grundläggande mål för säkerhets-
politiken som godkändes av 1968 års riksdag och som bekräftats av 1972
och 1977 års riksmöten.
"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla
lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt,
ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar, och i samband därmed utåt verka för internationell avspän-
ning och en fredlig utveckling.”
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 14
I detta syfte utformas säkerhetspolitiken genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken samt biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken arbetar med olika medel och med olika tidsperspektiv och tar sig uttryck i åtgärder på följande områden.
I syfte att främja en fredlig utveckling i världen för Sverige en aktiv, långsiktig politik för att trygga alla nationers självbestämmanderätt och jämlikhet, för att öka resursflödet till fattiga länders ekonomiska och sociala utveckling och för att begränsa rustningarna, hindra kärnvapenspridning och minska riskerna för kärnvapenkrig. Till att främja freden i Europa och Norden bidrar i hög grad Sveriges alliansfria utrikespolitik, fast och konsekvent tillämpad, och en försvarspolitik som främjar låg supermaktsnärvaro i norra Europa. Sverige har spelat en aktiv rol! vid den europeiska säkerhetskonferensen (ESK) och dess två uppföljningsmöten med särskild inriktning på förtroendeskapande åtgärder.
Av stor betydelse är också de åtgärder som kontinuerligt i fred skapar förtroende för den svenska alliansfria politiken. En väsentlig förutsättning för den svenska utrikespolitiska linjen, som inte är internationellt garanterad eller traktatbunden, är att omvärlden har förtroende och respekt för vår förmåga att omvandla vår alliansfrihet i fred till neutralitet i krig. Vår politik måste därför föras med konsekvens och fasthet och får inte skapa vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna.
Den svenska säkerhetspolitiken utformas vidare i syfte att förhindra eller begränsa konsekvenserna av fredskriser och för att avhålla från ekonomisk och annan aggression. En rad åtgärder vidtas för att i fredstid minska samhällets sårbarhet för störningar i vår försörjning från utlandet med viktiga råvaror och insatsvaror. Andra åtgärder inriktas på att begränsa konsekvenserna av krig i vårt närområde. Hit hör åtgärder för att klara en avspärrning, förmåga att avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydd mot användning av ABC-stridsmedel i vårt närområde.
Av central betydelse för säkerhetspolitiken är slutligen åtgärder som avhåller från militär aggression och möter hot om militär aggression. Vårt totalförsvar bör därför även fortsättningsvis utformas så att det vid kriser och krig i Europa mellan stormaktsblocken har en sådan styrka, sammansättning och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte kan bedömas lönsamt för någon. Om Sverige trots alla ansträngningar att stå utanför ändå blir indraget i ett krig, skall alla tillgängliga resurser koncentreras på ett kraftfullt försvar och på cen politik som bevarar landets frihet, även om det kommer att innebära svåra påfrestningar och umbäranden för hela befolkningen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 15
2.2¶Föredraganden
1978 års försvarskommitté har ingående redovisat sina bedömningar av den internationella utvecklingen. I anslutning därtill har uppmärksammats sådana tendenser som skulle kunna leda till framtida hot mot Sveriges säkerhet. Utredningen har vidare lämnat förslag till riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling.
Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet redovisar jag i det följande min bedömning av den internationella utvecklingen och ger för-
slag till inriktning av säkerhetspolitiken.
2.2.1 Den internationella utvecklingen
De senaste årens internationella utveckling har präglats av kriser och
osäkerhet och en tilltagande spänning mellan de båda supermakterna. De
skärpta motsättningarna dem emellan har medfört att öst-västperspektivet dominerar bedömningen av läget i världen.
Supermakternas begränsade möjligheter att trots omfattande engagemang kontrollera lokala händelseförlopp illustreras väl av den senaste tidens utvecklingar i Mellanöstern och området kring Gulfen. Autonomiförhandlingarna kan komma att hota den vidare Camp David-processen. Det israeliska beslutet att annektera Golanområdet har ytterligare minskat
utsikterna till en omfattande fredsuppgörelse i området. Mordet på president Sadat visar hur oberäknelig situationen kan bli genom våldsdåd från en underjordisk opposition. Något slut på det mer än årsgamla kriget
mellan Iran och Irak kan ännu inte skönjas. Samtidigt fortsätter revolutio-
nen i Iran i brutala former som får en återgång till lugn och fredlig uppbygg-
nad att te sig avlägsen. I Afghanistan bedriver sedan två år en sovjetisk invasionsstyrka krig mot befolkningen i syfte att säkra landet åt den regering man med vapenmakt har installerat. Världens f.n. största flyktingström har blivit en av följderna. I bakgrunden till dessa akuta konflikter pågår en amerikansk militär uppbyggnad i området kring Gulfen. Syftet är att bygga upp en motvikt till de genom afghanistaninvasionen framflyttade sovjetiska positionerna samt att fylla det maktpolitiska tomrum som ur amerikansk synvinkel har uppstått efter regimskiftet i Teheran och därmed säkra västländernas vitala oljeförsörjning från Gulfen.
Vid sidan av motsättningarna mellan supermakterna bör även andra viktiga säkerhetspolitiska frågor uppmärksammas. Jag delar försvarskom-
mitténs långsiktiga syn på exempelvis nord-sydfrågornas. nedrustningsar-
betets och Förenta Nationernas betydelse. Jag vill särskilt peka på den farliga tendens som nu gör sig gällande hos supermakterna att betrakta de
talrika lokala motsättningarna och konflikterna i Tredje världen främst i
ljuset av sin egen rivalitet. Ehuru supermakternas globala intressen måhända påverkas av flertalet iokala konflikter i världen, kan dessa intres-
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 16
sen—eller öst-västperspektivet som sådant—varken erbjuda tillräckliga förklaringar eller acceptabla lösningar på konflikter och svårigheter i Tredje världen. I Sydostasien, Södra Afrika och Centralamerika visar utvecklingen hur
stormakternas engagemang på grund av strategiska intressen fördjupar lokala konflikter och förhindrar lösningar som innebär att berörda folk bereds tillfälle att utnyttja sin självbestämmanderätt.
I Europa tilldrar sig utvecklingen i Polen den allra största uppmärksam-
het. Militärens beslut att med vapenmakt avbryta demokratiserings- och liberaliseringsprocessen har skärpt den polska krisen. Användandet av öppet våld kan inte bidra till en lösning av spänningarna i det polska
samhället. Militärens maktövertagande innebär ett bakslag för strävandena
att vidmakthålla avspänningens resultat i Europa.
Supermakternas vapenarscenaler fortsätter att utvecklas på ömse håll. Det gäller såväl de konventionella vapnen, vilka förbrukar den helt domi-
nerande delen av stormaktsblockens samlade vapenanslag, som kärnvapenstyrkorna. Träffsäkerheten hos supermakternas strategiska kärnvapensystem har ökat. Detta gäller även för de tunga sovjetiska landbaserade interkontinentala robotarna, som har utrustats med ett större antal indivi-
duella kärnstridsspetsar. På amerikansk sida fattades hösten 1981 beslut
om nya strategiska robot- och flygvapensystem. I västra Sovjetunionen har under senare år utplacerats det nya robotsystemet SS 20. NATO har bl. a. mot denna bakgrund beslutat att utplacera nya eurostrategiska kärnvapen, inkl. kryssningsrobotar, ifall de förhandlingar som ingick i beslutet
inte ger resultat. Förhandlingarna inleddes senhösten 1981. Trots ömsesi-
diga deklarationer om god vilja att nå resultat, tycks dock parterna stå
långt ifrån varandra även i den centrala frågan om vilka vapensystem förhandlingarna skall gälla. Inte heller vid nedrustningssamtalen i Geneve har några resultat kunnat nås om ett fullständigt provstoppsavtal, om
kemiska vapen eller några andra frägor på dagordningen.
Starka motsättningar har präglat uppföljningen i Madrid av den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK). Sannolikt får mötet utan
konkreta resultat ajourneras till hösten 1982. Därvid får ytterligare disku-
teras om förutsättningar föreligger att sammankalla en europeisk nedrustningskonferens. Sverige har erbjudit sig att stå som värd för en sådan konferens.
Någon tidpunkt för nya förhandlingar om de sovjetiska och amerikanska strategiska kärnvapensystemen har ännu inte utsatts, men sådana förhandlingar kan bli aktuella under år 1982. På amerikanskt håll har sagts att
dessa borde syfta till betydande reduktioner av de nuvarande styrkorna.
Utvecklingen mot väsentligt förbättrad träffsäkerhet samt säkrare och
mer osårbara ledningssystem har lett till en debatt i väst om de teoretiska
möjligheterna för supermakterna att bekämpa varandra genom att utväxla
kärnvapenslag. De tekniska förutsättningarna anses ha ökat för att kärn-
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 17
vapnen skulle kunna användas inte blott i avskräckningssyfte genom hot
om garanterad förstörelse utan också för att faktiskt utkämpa ett kärnvapenkrig. Ehuru det främst är i Förenta staterna som oron inför denna teoretiska sårbarhet hos de egna interkontinentala kärnvapnen har kommit
till uttryck, torde den även gälla för de sovjetiska landbascrade systemen, vilka dessutom spelar en relativt sett större roll i den totala sovjetiska
strategiska kärnvapenstyrkan. Hur teoretisk och orealistisk tanken på att de interkontinentala kärnvapnen kan slås ut än må framstå, har blotta möjligheten haft ett betydande inflytande på den strategiska diskussionen om kärnvapnens funktion.
De nya sovjetiska medeldistansvapnen och NATO-beslutet om nya medeldistansvapen har bidragit till att utlösa cen ny debatt om kärnvapnens roll i Europa. I några europeiska länder har uppstått en rörelse för ett
kärnvapenfritt Europa, som bl. a. grundas på allt fler människors reaktion
inför kärnvapnens ofattbara förstörelseförmåga och supermakternas oförmåga att kontrollera rustningsspiralen. Det är bl.a. mot den bakgrunden som diskussionen har förts i Norden om en nordisk kärnvapenfri zon.
Den spänning och den osäkerhet som präglar det internationella klimatet f.n. är således ett resultat både av olösta politiska och ekonomiska kon-
flikter runt om i världen och speciella utvecklingar inom vapenteknologin, som driver på kapprustningen och hotar att undergräva det sätt på vilket avskräckningsbalansen hittills fungerat.
Den militära utvecklingen har också medfört konsekvenser för den säkerhetspolitiska situationen i Norden. Jag delar försvarskommitténs bedömning beträffande det nordiska områdets ökande strategiska betydelse
för supermakterna. En orsak härtill är den företagna utbyggnaden av den sovjetiska marinen och av de marina baserna på Kolahalvön liksom den geografiska koncentrationen dit av strategiska kärnvapenubåtar. Mönstret för sovjetiska marinövningar har förskjutits västerut mot Norska havet och Nordatlanten. På NATO-sidan har man bl.a. svarat med att på norsk begäran i Norge förhandslagra tung utrustning för amerikanska marinkårsförband i syfte att underlätta överföring av förstärkningar till Norge i händelse av krig.
Också Östersjön har stor strategisk betydelse, bl.a. som övnings- och basområde för de sovjetiska sjöstridskrafterna. Ett uttryck för den vikt maktblocken tillmäter Östersjöområdet är den övervaknings- och övnings-
verksamhet som kontinuerligt äger rum där, och som ofta leder till kränkningar av svenskt område. Jag delar kommitténs åsikt att supermakternas
ökande militära aktivitet i det nordiska området bör ses som ett led i deras bevakande av sina globala intressen och som en del av den strategiska maktbalansen dem emellan och därför inte kan uppfattas som primärt
riktad mot Sverige. Utvecklingen kan dock inte undgå att på olika sätt få återverkningar också för Nordens del. Därmed ställs stora krav på vår egen förmåga att även i fortsättningen upprätthålla respekten för vårt lands
2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga I
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 18
territoriella integritet och säkerhetspolitiska linje. Den grova kränkning av
svenskt territorialvatten och svenskt militärt skyddsområde som en sovjetisk ubåt för kort tid sedan gjorde sig skyldig till utgör en allvarlig påminnelse härom.
Jag delar försvarskommitténs uppfattning att de bakslag som avspänningspolitiken råkat ut för inte har inneburit en återgång till förhållanden
som liknar det kalla kriget under den första efterkrigsperioden. Supermak-
ternas gemensamma intresse att undvika en öppen konfrontation med
varandra är så starkt att strävan att begränsa spänningen dem emellan
torde komma att även fortsättningsvis utgöra ett viktigt inslag i super-
maktsrelationerna. Däremot kan jag inte förutse något återvändande till de
höga förväntningar som under 1970-talets första hälft åtminstone på västsi-
dan omgav avspänningsprocessen. Jag delar också helt kommitténs bedömning att förhållandet mellan öst och väst på grund av antalet osäkerhetsfaktorer i framtiden kan komma att mer än tidigare präglas av återkommande växlingar mellan skeden av ökade spänningar och samarbetsförsök.
2.2.2¶Inriktning av säkerhetspolitiken
Försvarskommittén har övervägt och lämnat förslag till inriktning av
säkerhetspolitiken. Jag ansluter mig till vad kommittén anför i dessa avseenden.
Den svenska säkerhetspolitiken präglas sedan länge av stor kontinuitet,
bred politisk enighet och starkt stöd bland landets medborgare. Enigheten
om säkerhetspolitikens grunder är en styrka och en ovärderlig tillgång när det gäller att säkra dess trovärdighet i utsatta lägen. Det mål som riksdagen godkände år 1968 och som har bekräftats av 1972 och 1977 års riksmöten
bör oförändrat utgöra grunden för vår säkerhetspolitik.
”Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet
för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende cfter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.”
Den svenska säkerhetspolitiken skall bidra till en fredlig utveckling, till
utjämning av motsättningar och till större förståelse och mer jämlika för-
hållanden i världen. Den skall vidare verka för internationell solidaritet och en värld där även små stater kan hävda sina intressen. Den syftar till att minska risken för att Sverige dras in i eventuella konflikter och till att värna våra demokratiska friheter och rättigheter i en oberoende stat. Den skall slutligen lindra verkningarna av fredskriser i vårt land.
I detta syfte bör vår säkerhetspolitik alltjämt formas genom en samver-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga I Försvarsdepartementet 19
kan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella
nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken. Säkerhetspoli-
tiken arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika
delar måste anpassas till varandra i ett samspel. Hur tonvikten läggs vid de
måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden. Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med
bibehållen frihet och självständighet bedöms även i framtiden bäst främjas
av ett fasthållande vid den alliansfria politiken syftande till neutralitet i
krig.
Den samlade styrkan av de säkerhetspolitiska åtgärderna skall inge omvärlden respekt för Sveriges vilja att försvara sitt oberoende. Vår förmåga att stå emot påtryckningar och andra aggressiva handlingar skal inte heller kunna ifrågasättas. De långsiktiga totalförsvarsbesluten är ett
uttryck för vår målmedvetenhet att värna vår frihet och vårt oberoende.
Den valda politiken ger oss samtidigt möjlighet att aktivt arbeta för en
fredlig värld.
En värld i varaktig fred förutsätter respekt för varje nations självbestämmanderätt, social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning och militär nedrustning samt internationellt samarbete. Sveriges alliansfria politik ger oss särskilda möjligheter att genom en aktiv politik i dessa avseenden främja en fredlig utveckling i världen. Hit hör att verka för inter-
nationell solidaritet och en värld i vilken även små stater kan hävda sina intressen. Sverige bör fortsätta att verka härför genom ett omfattande
utvecklingsbistånd och stöd för strävandena att upprätta en rättvisare
ekonomisk världsordning. Genom inriktningen av vårt bistånd kan vi ge ett positivt bidrag till inre reformer i utvecklingsländerna och därmed på sikt
bidra till ökad stabilitet. Vår aktiva politik för att främja rustningsbegränsningar och nedrustning i världen syftar till att minska spänningen direkt genom lägre rustningsnivåer men också indirekt genom att frigöra resurser
för fredlig utveckling. Kravet på reell nedrustning måste i första hand riktas mot de båda stormakterna även om alla länder har ett ansvar. Från
svensk sida har vid skilda tillfällen förklarats att vårt land självfallet skulle delta i en allmänt överenskommen nedrustning, men att vi inte isolerat kan företa en nedrustning av vårt försvar. Detta bör även i framtiden vara vår inställning. En grundläggande förutsättning för nedrustning är att ingen
parts säkerhet sätts i fara. Sverige kan bidra med konstruktiva förslag och
ställa resurser till förfogande t. ex. för kontrollåtgärder av olika slag.
De oerhörda kärnvapenarsenalerna och deras snabba bäde kvantitativa och kvalitativa ökning utgör ett av de allvarligaste hoten mot mänsklighe-
ten. Vårt land fattade för länge sedan sitt beslut att avstå från kärnvapen. Ett grundläggande krav som med all kraft måste drivas från svenskt håll är
att alla kärnvapenprov stoppas och att nya förstörelsevapen inte får utvecklas, tillverkas eller utplaceras på förband. Strävandena att förhindra
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 20
en ytterligare spridning av kärnvapen mäste fortsätta och stormakterna
opinion mot utvecklingen av kärnvapensystem och doktriner som kan leda till risk för användning av kärnvapen. Regeringen undersöker 1 nära kontakt med övriga nordiska regeringar om det finns en gemensam grund i våra länder för att skapa en kärnvapenfri zon i Norden som ett led i arbetet på ett kärnvapenfritt Europa.
Till åtgärderna för att främja en fredligare värld hör Sveriges. medlemskap i Förenta Nationerna. FN är det främsta uttrycket för strävandena att uppnå kollektiv säkerhet genom ett frivilligt upprättat internationellt sy-
stem, och medverkan och stöd för FN:s arbete bör alltjämt vara en hörn-
sten i den svenska utrikespolitiken. Genom vår alliansfria politik har vi
också särskilda förutsättningar att delta i FN:s fredsbevarande operatio-
ner. Utvecklingen i vårt närområde har ett direkt inflytande på Sveriges
säkerhet. Det är därför naturligt att vi på olika sätt söker påverka denna utveckling för att främja fred it Europa och Norden. Sverige har
spelat en aktiv roll vid konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
(ESK). Under den andra uppföljningskonferensen i Madrid. som präglats av de skärpta motsättningarna mellan supermakterna, har Sverige jämte övriga neutrala och alliansfria stater framlagt förslag om ytterligare för-
troendeskapande åtgärder på grundval av Helsingforsdokumentet. Sverige
verkar även för att Madridkonferensen skall besluta om en europeisk nedrustningskonferens och har erbjudit sig utöva värdskapet för en sådan
konferens, om enighet härom kan uppnås bland de deltagande länderna.
Det nordiska området har som försvarskommittén redovisat fått ökad strategisk betydelse. Sveriges alliansfria utrikespolitik stödd på ett för våra förhållanden starkt försvar spelar en viktig roll för att vidmakthålla lugn
och stabilitet i det nordiska området. Härtill bidrar också de begränsningar
som Norge och Danmark själva ålagt sig i sin samverkan med sina allierade
för att markera det defensiva syftet med sin allianspolitik. För Finlands del
har den s.k. vänskaps- och biståndspakten med Sovjetunionen väl kunnat
förenas med en neutralitetspolitik med självständig profil, vars värde er-
känts både av öst och väst. Vårt eget lands och hela Nordens säkerhet gagnas bäst genom att Sverige för en politik som bidrar till största möjliga
uttunning av stormakternas inflytande i det nordiska området. Det måste framstå klart för omvärlden att vår aktiva utrikespolitiska
linje är ett uttryck för en fast och konsekvent svensk säkerhetspolitik. Den
har en långsiktig inriktning. Samtidigt måste vi realistiskt utgå från världen
sådan den i dag ser ut. En förutsättning för att Sverige skall kunna verka för en bättre värld är att landets oberoende vidmakthålls och att ingen kan
betvivla självständigheten i våra ställningstaganden. Sveriges engagemang
i det internationella fredsarbetet är därför väl förenligt med att vi stöder
vår alliansfria utrikespolitik på ett efter våra förhållanden starkt och allsi-
digt totalförsvar.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 21
En väsentlig förutsättning för den svenska säkerhetspolitiska linjen— alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig-är att den möts med respekt och förtroende i omvärlden. Vår neutralitetspolitik är inte internationellt garanterad eller traktatbunden. Vi har själva valt den och bestäm-
mer själva dess innehåll. Det är samtidigt av största vikt att omvärlden har förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga att orubbligt hålla fast
vid den valda utrikespolitiska linjen. För att denna avsikt skall bli klart förstådd och respekterad krävs att politiken inte görs beroende av tillfälliga faktorer utan förs med konsekvens och fasthet. Tilltron till denna vår vilja
och förmåga att i krig och vid andra allvarliga konflikter fullfölja den
deklarerade politiken grundläggs redan i fred och påverkas av stats-
redan i fredstid kan upprätthälla respekten för vår territoriella integritet genom förmåga att upptäcka och avvisa utländska kränkningar.
Vår politik får inte skapa vare sig misstro eller förvämningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon grund för misstanken att svenskt territorium kan ställas till en annan makts förfogan-
de och utgöra utgångspunkt för angrepp.
Internationella bindningar, vilka gör det omöjligt för oss att iaktta neu-
tralitet, kan inte accepteras. Detta innebär att vi inte kan delta i ett förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en grupp stater med syfte att utforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möjligheter att gå med på en överflyttning av beslutanderätten från nationella till
internationella organ. Vi räknar även i fortsättningen med ett nära och omfattande ekonomiskt samarbete över gränserna. Åtgärder kan dock behöva vidtas för att hindra att Sverige i alltför hög grad blir beroende av
andra stater för försörjningen med viktiga varor eller tjänster. Ett alltför starkt beroendeförhållande kan utnyttjas för att kräva politiska eller militä-
ra favörer. |
Förberedelser och överläggningar syftande till militär samverkan med andra stater i krig är helt uteslutna. Det militära försvaret måste vidare vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte— försvar av det egna
landet — klart framgår. Det kan därigenom inte av någon uppfattas som ett
hot.
Anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel får inte ske så att Sverige kommer i en beroendeställning till andra länder av sådan art att den kan utnyttjas för påtryckningar eller så att vi i en krissituation står utan viktig materiel.
Den svenska säkerhetspolitiken blir trovärdig och realistisk endast när
den byggs upp och genomförs med stöd av ett allsidigt uppbyggt och
inriktat totalförsvar. Vår försvarsförmåga kan inte bara mätas i ekonomiska eller andra materiella termer. Den är i hög grad beroende av i vilken utsträckning människorna känner gemenskap med samhället och av att det förs en rättfärdig social och ekonomisk politik. som främjar framtidstron, tryggheten och solidariteten i det svenska samhället.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 22
Industriländerna framför allt i Västeuropa är beroende av ett kontinuerligt flöde av varor från andra kontinenter. Påtagliga risker finns för att motsättningar inom och mellan råvaruproducerande utvecklingsländer ger upphov till krig och konflikter som kan lamslå produktion. skada anläggningar eller hota viktiga transportleder. Även om det är fred i Europa, kan sådana s.k. fredskriser leda till allvarliga störningar i vår import av försörjningsviktiga varor. På lång sikt bör riskerna för fredskriser kunna minskas genom en ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna. I ett kortare perspektiv är det nödvändigt att minska konsekvenserna av störningar genom åtgärder på nationell nivå och i samarbete mellan konsumentländer. Vår planering bör syfta till att så långt möjligt upprätthålla produktion, export och sysselsättning i normal omfattning samt till att störningar i viktiga samhällsfunktioner undviks.
Den fortsatta internationaliseringen av den svenska ckonomin innebär i princip ökade möjligheter för främmande makter att utnyttja ekonomiska maktmedel mot Sverige, t. ex. genom vägran att ta befattning med svenska varor eller avbrott i utvecklings- och produktionssamarbete och stopp för eller inskränkning av leveranserna av vissa varor. Sådana former av e k onomisk krigföring torde under normala förhållanden vara föga effektiva som metod att utöva ett säkerhetspolitiskt inflytande. Supermakterna kan dock i framtiden tänkas i ökad omfattning söka utnyttja politiska och ekonomiska medel, inkl. ekonomiska hot och påtryckningar, för att främja sina intressen. I en mera spänd situation i Europa, kanske på gränsen till krig, kan också starkare intresse uppkomma att påverka Sveriges utrikespolitiska orientering. Åtgärder inom handelspolitiken, näringspolitiken och det ekonomiska försvaret måste därför i samverkan bidra till att avhålla från ekonomisk aggression.
För att kunna hävda neutraliteten vid krig i vårt närområde måste vår försvarsmakt, samtidigt som beredskap att försvara landet upprätthålls, ha förmåga att avvisa kränkningar av svenskt territorium. Vidare måste åtgärder vidtas för att vi utan tillförsel utifrån skall kunna trygga vär försörjning. För den senare uppgiften aktualiseras väsentligen samma typer av åtgärder som i händelse av ekonomisk krigföring. Vår befolkning måste också skyddas för konsekvenserna av eventuell användning av ABC-stridsmedel i vårt närområde.
Ett självklart centralt mål för säkerhetspolitiken är att avhålla från militär aggression och möta hot om militär aggression. Om stater eller områden i vår närhet dras in i en väpnad konflikt behöver detta inte oundvikligen leda till att även Sverige angrips. Om någotdera maktblocket väljer att angripa Sverige eller inte beror på hur dess politiska ledning väger fördelarna med att få tillgång till svenskt område mot de med ett angrepp förenade uppoffringarna. Vi utgår från att en ungefärlig maktbalans fortsätter att råda mellan stormaktsblocken. vilket bland annat bidrar till att stormakternas styrkor vid ett eventuellt krig i allt väsentligt binds
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 23
mot varandra. De resurser som kan disponeras för anfallsföretag mot
sekundära mål utan omedelbart strategiskt intresse— som Sverige —är följ-
aktligen begränsade i förhållande till supermakternas övergripande säker-
hetspolitiska mål och deras resurser. Om Sverige trots alla ansträngningar
att stå utanför ändå blir indraget i ett krig skall alla tillgängliga resurser
koncentreras på ett kraftfullt försvar och på en politik som bevarar
landets frihet, även om det kommer att innebära svåra påfrestningar och umbäranden för hela befolkningen. Vad gäller risken för kärnvapenangrepp delar jag försvarskommitténs
bedömning att ett kärnvapenkrig i Europa sannolikt kommer att få ett mycket snabbt förlopp till följd av successivt allt större vapeninsatser och
de oerhörda skadeverkningar dessa leder till. Militära operationer i ett sekundärt område som Sverige måste då rimligen förlora i betydelse. Om
Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konventionella fas är det
mindre troligt att landet blir angripet sedan kriget har trappats upp. En
slutsats av detta är att ett svenskt försvar, som kan avhålla från konventionellt angrepp, bidrar till att minska riskerna för att Sverige blir angripet med kärnvapen.
Vårt totalförsvar bör därför även i fortsättningen utformas så att det vid kriser och konflikter i Europa mellan stormaktsblocken har en sådan styrka, sammansättning och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte kan bedömas lönsamt för någon. Totalförsvaret har
j så fall den önskade fredsbevarande förmågan.
2.3¶Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag har anfört om säkerhetspolitiken.
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 24
3¶Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling
3.1¶Försvarskommittén
Försvarskommittén har i sina betänkanden behandlat de olika hot som
vårt land kan komma att utsättas för och de uppgifter som totalförsvaret därvid skall kunna lösa. Totalförsvaret bör enligt kommittén utformas med
hänsyn till de förutsättningar vårt samhälle. befolkningen samt de geografiska och ekonomiska förhållandena skapar. Mot denna bakgrund har kommittén gett sin samlade syn på totalförsvarets grundläggande inriktning.
Vårt försvar inför yttre hot mot vår frihet är enligt försvarskommittén en angelägenhet för hela befolkningen. De nödvändiga förberedelserna för att vi skall kunna försvara oss är också en angelägenhet som berör alla delar av samhället.
Försvarskommittén påpekar att begreppet totalförsvar inte avser någon särskild organisation. Det är I stället ett samlingsbegrepp för alla de åtgär-
der som är nödvändiga för att förbereda landets försvar inför yttre hot och
att ställa om samhället för kris- och krigsförhållanden. I sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela samhället.
I den svåra situation när samhället skall ställas om för kris eller krig måste ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt undvi-
anser kommittén, vara att ansvaret i fred för en samhällsfunktion, som
skall upprätthållas under kriser och i krig. skall behållas i sådana situationer och vara förenat med ett ansvar för att erforderliga beredskapsåtgärder vidtas.
Ett militärt angrepp mot Sverige utgör enligt försvarskommittén det största hotet mot vår nationella säkerhet. Totalförsvarets planering bör därför utgå från de krav på uppoffringar. snabb omställning m.m. som ställs på samhället vid ett militärt angrepp. Även de krav som en avspärrnings- och neutralitetssituation ställer måste beaktas i hög grad.
Kommittén bedömer att totalförsvaret fyller sin fredsbevarande uppgift främst genom förmågan att avhålla från militärt angrepp. Det militära försvaret är för detta ändamål den viktigaste komponenten i totalförsvaret.
Av största betydelse är att varje medborgare efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Enligt försvarskommittén tillgodoses
detta bäst om totalförsvaret även i fortsättningen bygger på plikttjänstgö-
ring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra
former av tjänstgöringsskyldighet. Därtill bör framhållas de viktiga insat-
ser som görs inom frivilligorganisationerna.
Kommittén anser att det militära försvaret måste kunna verka i olika militärpolitiska lägen och kunna omdisponeras vid ändringar i dessa. För-
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 25
svar skall kunna tas upp i varje del av landet mot angrepp varifrån det än kommer. Detta kräver att militärt försvar av någon styrka kan verka
snabbt vid för försvaret viktiga punkter och områden i alla delar av landet.
Härutöver krävs förmåga till koncentrerade insatser.
Stridskrafterna skall enligt försvarskommittén kunna utnyttjas med
tyngdpunkt i kust- och gränsområdena. Det går emellertid inte att bortse
från risken att en angripare lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste ett effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet, även inom sådana delar som angriparen har tagit.
I fred måste beredskap för insats mot kränkningar av vårt territorium och luftrum kontinuerligt upprätthållas. Kommittén framhåller att den ökade risken för överraskande angrepp leder till att högre krav än tidigare
måste ställas på att det militära försvaret inledningsvis skall kunna ta upp
strid med fredsorganisationens resurser på ett sådant sätt att mobiliseringen kan genomföras. Det militära försvaret och övriga totalförsvarsgrenar måste därvid kunna slutföra sin krigsorganisering under pågående stridshandlingar mot svenskt territorium.
Det militära försvaret måste enligt kommittén vara så utformat och övat att det i sina huvuddelar är stridsdugligt omedelbart efter en snabbt genomförd mobilisering. I särskilt utsatta delar av landet, som t.ex. övre Norrland och Gotland, måste utbildningen redan i fred anpassas till beredskapskravet.
Vid ett militärt angrepp mot Sverige är civilförsvarets uppgift att skydda befolkning och egendom mot skador samt rädda överlevande. Kommittén
bedömer att vetskapen om att de civila förlusterna kan begränsas ökar
viljan till motstånd. Den anser att begreppet civilförsvar bör beteckna en verksamhet och inte en organisation. I begreppet sammanfattas all civil-
försvarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Etwt väl utvecklat civilförsvar bidrar därmed till befolkningens motståndsförmåga och omvärldens tilltro till vår vilja att motstå angrepp och påtryckningar och
bidrar på detta sätt till totalförsvarets fredsbevarande funktion.
Civilförsvaret löser sina uppgifter genom dels skadeförebyggande åtgärder i form av alarmering, skydd och utrymning, dels skadeavhjälpande åtgärder i form av undsättning.
Stridshandlingar kan beröra stora delar av landet, vilket ställer krav på de civila totalförsvarsfunktionerna. Dessa skall skydda och bistå befolkningen i syfte att lindra krigets verkningar, tillgodose befolkningens mest
livsnödvändiga behov av varor och tjänster samt understödja den militära försvarsansträngningen. Även nödvändiga funktioner i övrigt i samhället skall upprätthållas.
Inom civilförsvaret måste skyddstillgångarna snabbt kunna tas i anspråk och viktigare enheter, bland dem Iedningsorganen, snabbt kunna mobiliscra och träda i funktion utan ytterligare utbildning och övning.
För landets förmåga till försvar är det enligt försvarskommittén nödvän-
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 26
digt att näringslivet och samhället kan tillhandahålla de förnödenheter och
tjänster som fordras för att dels skydda befolkningen och tillgodose dess
försörjning och andra väsentliga behov, dels stödja det militära försvaret. Ett av syftena med våra beredskapsåtgärder— vid sidan av uppbyggandet och vidmakthållandet av ett militärt försvar och ett befolkningsskydd—är att skapa förutsättningar för att nödvändiga samhällsfunktioner skall kunna upprätthållas under kriser och i krig.
Ekonomiskt försvar är ett samlingsbegrepp för alla de åtgärder som behövs för att vårt näringsliv och vår försörjning skall kunna anpassas till de ändrade förhållanden som kriser och krig innebär. Det ekonomiska försvaret bygger i allt väsentligt på det fredstida samhällets resurser. Planläggning och övriga beredskapsåtgärder i fred inriktas på att göra det
möjligt att vid krig, avspärrning eller annan kris tillhandahålla de varor och
tjänster som behövs för landets försörjning och försvar. Det ekonomiska försvaret innefattar alla de personal- och materielresurser samt all den verksamhet i övrigt som erfordras för att uppnå en tillfredsställande för-
sörjningsberedskap. Sålunda ingår beredskapsåtgärder som berör råvaru-
försörjning, industriell förädling, handel, försörjning med energi och arbetskraft, transportverksamhet, väghållning, post- och bankväsende, försäkringsverksamhet m. m.
I många fall innebär beredskapsåtgärderna marginella kompletteringar
av samhällets fredsresurser, men de har trots detta stor betydelse. Många myndigheter, organisationer och företag blir berörda av beredskapsplaneringen. Detta ställer enligt försvarskommittén krav på en god
samordning så att beredskapsåtgärderna blir balanserade inom och mellan olika sektorer.
Målet är f.n. att huvuddelen av det ekonomiska försvaret skall kunna
klara de påfrestningar på vår försörjning som en ca ettårig avspärrnings-
eller krigssituation kan medföra.
I planeringen bör enligt kommittén förutsättas en försörjningsstandard som för resp. försörjningsområde har anpassats till vad som i olika situationer är rimligt och möjligt.
I situationer som innebär hot, påtryckningar, krig i vär närhet eller olika former av ekonomisk aggression mot vårt land är det, anser kommittén. av avgörande betydelse att genom en snabb, saklig och effektiv information
sprida kännedom om händelseutvecklingen och dess risker liksom om våra
försvarsåtgärder. Detta ingår i uppgifterna för psykologiskt försvar.
Kommittén bedömer att försvarsviljan och motståndskraften mot främmande propaganda är av avgörande betydelse i krig.
Genom en öppen nyhetsförmedling och genom att befolkningen är förvissad om samhällets omsorger, även under dessa svåra förhållanden.
bevaras försvarsviljan. Enligt försvarskommittén är det också angeläget att effektivt motverka försök från angriparens sida att genom propaganda
undergräva vår motståndsanda.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 27
Viljan och motståndskraften måste grundläggas redan i fred. Detta
åstadkoms dock inte genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i stället på vår demokratis inneboende styrka med fri
åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.
Försvarskommittén har understrukit vikten av att sådana förberedelser och åtgärder vidtas att informations- och upplysningsverksamheten snabbt
kan fungera i olika hotsituationer. Kommittén har vidare betonat den stora
betydelsen av att övergången från freds- till krigsorganisation kan ske
smidigt.
Kommittén framhåller också att forskningsverksamhet kring dessa frå-
gor har betydelse för att skapa kännedom om dets vilka former av psykologisk krigföring som kan komma att sättas in mot oss, dels hur befolkningen
kan väntas reagera i kris- eller krigssituationer. Det senare är inte minst
viktigt för att anpassade informationsåtgärder skall kunna förberedas i
syfte att dels motverka onödig oro och ryktesspridning, dels ge befolkningen underlag för ett med hänsyn till rådande läge lämpligt handlande.
Försvarskommittén anser att starka skäl talar för att denna forskning
intensifieras och ges något ökade resurser.
Med "övrigt totalförsvar” har traditionellt avsetts de delar av totalförsvaret som inte har inordnats under det militära försvaret, civilförsvaret
eller det ekonomiska försvaret. Övrigt totalförsvar är således inte någon
enhetlig totalförsvarsgren utan utgör ett samlande begrepp för den försvarsverksamhet som bedrivs av berörda myndigheter. Så gott som alla grenar av samhället är engagerade i totalförsvaret.
Verksamheten inom dessa delar av totalförsvaret skall i krig bidra till att
nödvändiga samhällsfunktioner kan hållas i gång och understödja de övriga totaiförsvarsgrenarna. Kommittén har understrukit betydelsen av en effek-
tiv samordningsverksamhet i fred så att konsekvens uppnås vid alla bered-
skapsåtgärder.
Kommittén har särskilt pekat på betydelsen av frivilligorganisationernas verksamhet. Av stor betydelse är också de insatser som utan gottgörelse av statsmedel görs av det svenska näringslivet.
Hälso- och sjukvården har stor betydelse för civilbefolkningens liksom för de militära förbandens motståndsvilja samt samhällets funktionsförmåga i krig och vid andra konflikttyper.
De flesta allvarligt skadade i ett krig — både militära och civila— kommer att kräva en kvalificerad vård inom den civila sjukvården. Målet är att
varje människa skall få den vård som hennes tillstånd kräver. Det är därför
nödvändigt att samordna sjukvårdsresurserna inom de olika totalförsvars-
grenarna. Försvarsmaktens sjukvårdsorganisation och civilförsvarets und-
sättningsorganisation kompletterar den civila sjukvården.
Hälso- och sjukvården måste kunna anpassas till de skilda förhållanden
och förutsättningar i vilka de olika totalförsvarsgrenarna verkar. Kommit-
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 28
tén anger att vårdstandarden måste kunna sänkas jämfört med fredstida
förhållanden. Vid sin granskning av de olika totalförsvarsgrenarnas planering har kommittén funnit att det föreligger eftersläpningar inom vissa områden, som har stor betydelse för samhällets funktion under kriser och i krig. Dit
hör t. ex. frågan om utrustning. förbrukningsmateriel och läkemedel inom
sjukvården. Kommittén har därför särskilt behandlat dessa områden och föreslagit åtgärder.
Genom sin uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet har
polisen en betydelsefull roll inom totalförsvaret. Kommittén har också
understrukit polisens viktiga roll i kuppförsvaret. Av ökad betydelse är den särskilda verksamheten för att hindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet.
För verksamheten inom totalförsvaret vid krigsfara och i krig är enligt kommittén telekommunikationer inom landet och med utlandet av central betydelse. Omställningen till krigsuppgifter skall kunna genomföras snabbt. |
Försvarskommittén betonar lantmäteriverkets viktiga roll som huvudsaklig producent av kartmateriel och ansvarig för krigstryckningsorganisa-
tionen.
Försvarskommittén har förutom totalförsvarsgrenarna och övrigt totalförsvar även tagit upp vissa frågor som har bedömts vara särskilt viktiga och grundläggande. Det gäller bl. a. ledningen och samordningen av totalförsvarets civila delar. den administrativa beredskapen, utnyttjande av de lokala personaltillgångarna, informationen om säkerhetspolitiken och totalförsvaret, skyddet mot verkningar av kärnvapen. biologiska och kemiska stridsmedel, försvarsforskningen samt sårbarheten i samhället.
3.2¶Föredraganden
Jag vill inledningsvis anföra att jag i allt väsentligt ansluter mig till de
förslag till riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som försvars-
kommittén har lämnat. För att den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk måste den som statsministern redan har berört — vid sidan av andra säkerhetspolitiska medel—-stödjas av ett tillräckligt starkt totalförsvar.
Totalförsvaret bör vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Framtida krig och kriser kommer på olika sätt att
beröra hela samhället och hela befolkningen.
Jag delar kommitténs uppfattning att totalförsvar är alla de åtgärder som krävs för att förbereda landets försvar inför yttre hot och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. Totalförsvaret och dess olika
grenar måste behandlas som delar av samhället och en ökad samordning
mellan totalförsvarets olika funktioner i samhället bör eftersträvas.
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 29
Av största betydelse är att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodoses bäst om vårt
totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den
allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten, tjänsteplikten för sjukvårdsan-
ställda och andra former av tjänstgöringsskyldighet. För att ytterligare förankra totalförsvarsidén i samhället är de olika folkrörelserna av stor
betydelse. Inte minst bör framhållas de insatser som frivilligorganisationerna bidrar med.
Det svenska samhällets struktur och kapacitet är av stor säkerhetspolitisk och försvarspolitisk betydelse.
Totalförsvaret bör därför, med beaktande av de olika hot som kan riktas
mot oss, utformas med hänsyn till de förutsättningar vårt samhälle, befolk-
ningen samt geografiska och ekonomiska förhållanden skapar. Grundläggande för försvarsplaneringen måste i huvudsak vara att ett
ansvar i fred behålls även i krig. Då samhället skall ställas om för kris eller
krig måste ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt
undvikas i så stor utsträckning som möjligt.
Den svenska samhällsutvecklingen styrs framför allt av fredstida önskemål och behov. En sådan utveckling kan emellertid. beroende på hur den sker, öka samhällets sårbarhet under kriser och i krig. Vårt totalförsvar
måste anpassas till denna utveckling. Jag anser liksom försvarskommittén att det är väsentligt att det tas hänsyn även till totalförsvarets intressen i den fredstida samhällsplaneringen.
När totalförsvaret byggs upp bör enligt min mening inte skapas särskilda resurser för sådana behov som kan tillgodoses genom fredssamhället.
Omvänt bör de särskilda resurser som finns inom totalförsvaret i möjlig
utsträckning användas för att bistå fredssamhället. Genom dessa åtgärder
kan en bättre effekt erhållas till oförändrade eller lägre totala kostnader för
samhället.
Vi har en industriell kapacitet med stor bredd för att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel. Detta har betydelse både för
vår säkerhetspolitiks trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och
utnyttjande. Inhemsk utveckling gör det möjligt att utforma förband och system med särskild hänsyn till våra speciella försvarsbetingelser såsom vårt värnpliktssystem, militärgeografi, klimat och försvarsstrategi. Den
ger också möjlighet att välja en svensk försvarsprofil som minskar effekten av de stridsmedel och motmedel som maktblocken utvecklar mot varand-
ra. Inhemsk tillverkning ger oss möjligheter att fullfölja och i vissa fall intensifiera materielanskaffningen i sådana situationer när vi kan räkna
med störningar i importen. Jag anser att vår försvarsindustri bör ges en sådan inriktning att beroendeförhållanden undviks som i krissituationer skulle kunna utnyttjas för pätryckningar.
Ett militärt angrepp mot Sverige är det största hotet mot vår nationella säkerhet. Totalförsvarets planering bör därför utgå från de krav på uppoff-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 30
ringar som ställs på samhället vid ett militärt angrepp. Även de krav som
en avspärrnings- och neutralitetssituation ställer måste beaktas i hög grad.
För att försvarsförberedelserna skall vara meningsfulla fordras att totalförsvaret vid hot om angrepp snabbt kan ställas om för att möta detta hot.
De militärtekniska förutsättningarna för ett överraskande angrepp ökar.
Detta ställer ökade krav på att totalförsvaret snabbt skall kunna mobili-
seras och krigsorganiseras. Vi bör dock kunna utgå från att ett hot om angrepp mot Sverige föregås av politiska och militära förändringar i vår omvärld. För att dessa skall uppfattas i tid och åtgärder hinna vidtas
behövs en effektiv politisk och militär underrättelsetjänst, en hög mobiliserings- och krigsorganiseringsberedskap samt ett administrativt system som möjliggör beslut om väl avpassade beredskapshöjningar inom totalförsvaret.
Det militära försvarets fortsatta utveckling bör inriktas på att det skall vara så uppbyggt. att en operation mot oss kan väntas medföra så
stora uppoffringar i tid och så stora förluster för en angripare att det
avhåller från angrepp. Det militära försvaret måste kunna verka i olika militärpolitiska lägen och kunna omdisponeras vid ändringar i dessa.
Ett militärt angrepp måste kunna mötas och försvar kunna tas upp varifrån angreppet än kommer. Min uppfattning är densamma som för-
svarskommitténs, nämligen att detta kräver att ett tillräckligt starkt militärt
försvar snabbt kan verka vid för försvaret viktiga punkter och områden i
alla delar av landet. Försvaret skall dessutom ha förmåga att koncentrera
sina styrkor.
Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområdena. Man kan emellertid inte bortse från risken att en angripare lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste enligt min mening ett effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet, även inom sådana områden som angriparen har tagit.
Jag delar kommitténs uppfattning att den ökade risken för överraskande angrepp leder till att i vissa avseenden större krav än tidigare måste ställas
på det militära försvarets förmåga att möta ett sådant angrepp. I ett krigs
inledningsskede måste striden kunna tas upp med fredsorganisationens
resurser så att mobiliseringen kan genomföras. Det militära försvaret och övriga totalförsvarsgrenar måste kunna slutföra sin krigsorganisering under pågående stridshandlingar mot svenskt territorium. Det militära försvaret måste också vara så utformat och övat att det i sina huvuddelar är stridsdugligt omedelbart efter en snabbt genomförd
mobilisering. I t.ex. övre Norrland och på Gotland som är särskilt utsatta delar av landet måste utbildningen redan i fred anpassas till beredskapskravet. |
För att det svenska territoriets integritet skall bli respekterad i fred och
under neutralitet krävs att vi har förmåga att upptäcka och avvisa kränk-
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 31
ningar. Om dylika inträffar, måste vi med fasthet hävda våra rättigheter som fri och oberoende nation. Ett flertal grava kränkningar från främman-
de ubåtar visar nödvändigheten av att vi avsätter ökade resurser för att förhindra och ingripa mot sådana överträdelser. I samband härmed skall
reglerna för att hävda territoriets integritet ses över. Jag återkommer till
denna fråga vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Jag återkommer mer utförligt till min syn på det militära försvaret vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde.
Civilförsvarets uppgift är att skydda befolkning och egendom mot skador samt rädda överlevande. Jag delar försvarskommitténs uppfattning
att ett välutvecklat civilförsvar bidrar till befolkningens motståndsförmåga och omvärldens tilltro till vår vilja att motstå angrepp och påtryckningar.
Jag delar också uppfattningen att civilförsvarsverksamheten främst bör inriktas mot att ge skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel insatta mot militära mål och mot verkningarna av markstrider. Ökad upp-
märksamhet måste dock ägnas åt skyddet mot verkningarna av kärnvapen
och kemiska stridsmedel. Härvid är t. ex den föreslagna anskaffningen av skyddsmasker för hela befolkningen av stor betydelse.
Förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp måste förbättras. Skyddstillgångarna måste snabbt kunna tas i anspråk och viktigare enheter snabbt kunna mobiliseras och fungera utan ytterligare utbild-
ning och övning.
Civilförsvarets planering påverkas i hög grad av fredssamhällets utformning och utveckling. Det gäller därför att knyta an till samhällsutvecklingen och i möjligaste mån utnyttja samhällets resurser. Skyddsplaner bör
snarast utarbetas. Skyddsrum bör i första hand byggas i samband med
nyproduktion av byggnader och anläggningar.
Civilförsvarets skadeavhjälpande åtgärder uppvisar betydande likheter
med de åtgärder som vidtas i fredstid för att lindra skador till följd av stora
olyckshändelser. Detta samband bör i ökad grad beaktas i civilförsvarets
planering så att bl.a. organisatoriska förändringar i möjligaste mån und-
viks vid mobilisering och krigsorganisering. De resurser som anskaffas för skadeavhjälpande ändamål bör i ökad utsträckning kunna användas i såväl fred som krig.
Kommittén har föreslagit att kommunerna skall ges ansvaret för ledning-
en på den lokala nivån av civilförsvarsverksamheten i krig och därav
föranledd planering i fred. Förslaget ligger väl i linje med principen om av
ett ansvar i fred bör följas av samma ansvar i krig. Jag förordar därför denna omfördelning av ansvar. Enligt kommitténs förslag bör en hem-
skyddsorganisation byggas upp. Jag instämmer i detta. De förordade för-
ändringarna bör samordnas.
Jag återkommer mer utförligt till min syn på civilförsvaret vid min
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 32
anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verk-
samhetsområde.
Det ekonomiska försvaret skall trygga nödvändig försörjning
under krigsförhållanden och i situationer då krig eller konflikter utanför
Sverige hotar vårt oberoende och stör försörjningen. Vidare skall åtgärder vidtas för att minska verkningarna av s.k. fredskriser.
För landets förmåga till försvar är det nödvändigt att näringsliv och samhälle kan tillhandahålla de förnödenheter och tjänster som fordras för att dels skydda befolkningen och tillgodose dess försörjning och andra väsentliga behov, dels stödja det militära försvaret. Ett av syftena med
våra beredskapsåtgärder— vid sidan av uppbyggandet och vidmakthållandet av ett militärt försvar och ett befolkningsskydd—är att skapa förutsätt-
ningar för att nödvändiga samhällsfunktioner skall kunna upprätthållas
under kriser och i krig.
För att kunna fullfölja vår utrikespolitiska linje under avspärrning är det av stor betydelse att vi inom landet har sådana tillgångar av förnödenheter och produktionskapacitet att nödvändig försörjning kan upprätthållas.
Planeringen inför s.k. fredskriser måste utgå från att dessa har annan
karaktär än sådana kriser som utgör ett direkt hot mot vår frihet och värt oberoende. I fredskriser är samhällets mål att i största möjliga utsträckning upprätthålla normal sysselsättning, konsumtion. produktion och export.
Det ekonomiska försvarets planering bör inriktas mot de mest ound-
gängliga behoven, de s.k. överlevnadsbehoven. Dessa behov skall kunna tryggas, även om försörjningskrisen blir långvarig. Planeringen bör fastställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses samt vilka beredskapsåtgärder som måste prioriteras.
Jag delar kommitténs uppfattning att näringslivet är basen för det ekonomiska försvaret. Vid kriser och i krig bör genomgripande förändringar i näringslivets struktur så långt som möjligt undvikas. Däremot bör omställningar av produktionen förberedas. Inhemska råvaror bör i möjligaste mån utnyttjas.
Möjligheter att finna alternativ till den allt dyrbarare beredskapslag-
ringen bör prövas.
Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört instämmer jag i kommitténs
anser att det är särskilt viktigt att handlingsberedskapen ökas. Chefen för handelsdepartementet kommer att mer utförligt redovisa det ckonomiska
försvarets fortsatta utveckling vid sin anmälan:till denna proposition såvitt
avser handelsdepartementets verksamhetsområde.
Försvarskommittén har framhållit det psykologiska försvarets
betydelse. Jag återkommer mer utförligt till detta vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområ-
de och vill därför nu endast ta upp vissa generella riktlinjer.
Genom psykologiskt försvar skall vår försvarsvilja och motståndskraft
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 33
mot främmande propaganda vid krigsfara och i krig byggas upp och vid-
makthållas. I fred åstadkoms detta genom den inneboende styrkan i vår
demokrati med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier. Befolkningens känsla av solidaritet med samhället har avgörande betydelse för försvarsviljan och viljan att satsa resurser för
samhällets försvar.
I situationer som innebär hot, påtryckningar, krig i vår närhet eller då vi är i krig, är det viktigt att genom en snabb, saklig och effektiv information
sprida kännedom om händelseutvecklingen och dess risker liksom om våra
beredskapsåtgärder utan andra begränsningar än sådana som är en följd av
hänsynen till rikets säkerhet och enskild person. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att viljan och motståndskraf- -
ten måste grundläggas redan i fred.
Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet har medfört stora
förändringar som har gjort branschen mer sårbar. Liksom kommittén anser
jag att det är viktigt att detta särskilt uppmärksammas.
Införandet av lokalradio har decentraliserat programproduktionen och en påbörjad anskaffning av mobil utrustning ger lokalradion ökad rörlighet. Den tekniska utveckling och decentralisering som pågår inom ljudradioom-
rådet innebär att sårbarheten inom detta område minskar.
Kommittén framhåller särskilt den stora betydelse som verksamheten inom Sveriges Radios ansvarsområde har för psykologiskt försvar, inte
minst vid ett överraskande angrepp. Studier och planläggning bör därför
enligt kommittén inriktas på att ge godtagbar effekt och uthållighet även i
sådana lägen. Jag delar denna uppfattning.
Försvarskommittén anser att starka skäl talar för att forskningen inom psykologiskt försvar intensifieras. Jag delar kommitténs uppfattning att det
är viktigt att söka klarlägga vilken effekt på försvarsviljan och motstånds-
kraften i kris- och krigssituationer som bl. a. samhällsutvecklingen och den
snabba utvecklingen på vapenområdet kan ha.
Förutom psykologiskt försvar har med övrigt totalförsvar traditionellt avsetts de delar av totalförsvaret som inte har inordnats under det militära försvaret, civilförsvaret eller det ekonomiska försvaret. Jag har tidigare i
prop. 1981/82:100 (bil. 7 s. 85) anfört att det är oklart vad som skall
hänföras till de olika totalförsvarsgrenarna resp. Övrigt totalförsvar. Jag avser att snarast se över denna indelning. I dag redovisas följande myndigheter och anslag under övrigt totalförsvar.
3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga I
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 34
Departement Anslag Myndighet/verksamhet Justitiedepartementet B2 Polisväsendet: Särskild — polisverk-
samhet för hindrande och uppda-
gande av brott mot rikets säkerhet
m.m. Försvarsdepartementet H1 Beredskapsnämnden för psykolo-
giskt försvar
H3 Anläggningar m. m. för vissa militä-
ra ändamål
HS Signalskydd
H6 Vissa teleanordningar
H7 Vissa skyddsrumsanläggningar
H8 Identitetsbrickor Socialdepartementet E1 Socialstyrelsen (del av anslaget)
E8 Statens bakteriologiska laboratori-
um: Försvarsmedicinsk verksamhet
H4 Beredskapslagring för hälso- och
sjukvården m. m.
HS Driftkostnader för beredskapslag-
ring m. m.
H6 Utbildning av personal för hälso-
och sjukvård i krig m. m. Kommunikationsdepartementet HI Teleanläggningar m. m. (del av an-
slaget) Bostadsdepartementet D4 Lantmäteriet: Försvarsberedskap Kommundepartementet B1 Länsstyrelserna (del av anslaget)
B4 "Civilbefälhavarna
Resp. statsråd kommer senare i sina föredragningar att närmare beröra olika aktuella frågor inom sina områden.
Verksamheten inom övrigt totalförsvar skall i krig bidra till att nödvändiga samhällsfunktioner kan hållas i gång och vara ett stöd för de övriga
totalförsvarsgrenarna. Kommittén har understrukit betydelsen av en effektiv samordningsverksamhet i fred så att konsekvens uppnås i alla bered-
skapsåtgärder. Kommittén har dessutom framhållit betydelsen av frivilligorganisationernas verksamhet liksom av de insatser som utan gottgörelse
av statsmedel görs av det svenska näringslivet. Jag instämmer i detta.
Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten har stor betydelse för civilbefolkningens liksom för de militära förbandens motståndsvilja samt
samhällets funktionsförmåga i krig och vid andra konflikttyper. De flesta allvarligt skadade i ett krig- både militära och civila kommer
att kräva en kvalificerad vård inom den civila sjukvården. Jag instämmer i
kommitténs uppfattning att målet måste vara att varje människa skall få
den vård som hennes tillstånd kräver.
Behovet av resurser för sjukvården i krig är beräknat för ett konventionellt krig. Jag vill dock liksom kommittén framhålla att en utgångspunkt
måste vara att vårdstandarden sänks jämfört med fredstida förhållanden.
De speciella krav på sjukvårdsinsatser, som verkan av kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel kan innebära, måste uppmärksammas,
eftersom de kräver särskilda åtgärder.
Försvarskommittén anser att det är synnerligen angeläget att förbättra
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 3 An
försörjningsberedskapen i fråga om sjukvårdsmatcriel av förbrukningska-
raktär. Behovet av läkemedel där försörjningsberedskapen ännu inte är tillgodosedd bör täckas. Jag instämmer helt i denna uppfattning.
Målet bör vara att med godtagbar säkerhet kunna tillgodose individens samt hälso- och sjukvårdens oundgängliga behov av varor och tjänster även under en långvarig försörjningskris. Inledningsvis skall krigsbehovet prioriteras. Försörjningen skall så långt som möjligt bygga på inhemsk
produktion.
Sjukvårdshuvudmännen har sedan juli 1981 fått ansvar för ledningen av
sjukvården i krig inom sina områden. Sjukvårdshuvudmännen bör enligt
min mening se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning till sitt ansvar och sin verksamhet i fred. Detta bör bl.a. leda till att
sjukvårdshuvudmännen själva svarar för förberedelser och erforderlig lag-
ring inför en fredskris.
De nu genomförda förändringarna rörande ledningen av sjukvården i
krig aktualiserar också frågan om utbildning och övning. Jag anser i likhet
med kommittén att det är viktigt att den utbildning som nu bedrivs fortsät-
ter och förstärks.
Kommittén har också behandlat polisens viktiga roll i kuppförsvaret.
Den militära fredsorganisationens minskning ökar vikten av att polisens
resurser tas till vara, särskilt med hänsyn till att polisen har god täckning över hela landet och hög beredskap. Jag delar kommitténs uppfattning att polisen även fortsättningsvis bör delta i kuppförsvaret.
För att polisen skall kunna sköta sina uppgifter i kuppförsvaret på ett effektivt och ändamålsenligt sätt måste försvarsutbildning ingå som en del i den ordinarie utbildningen.
Riksdagen beslutade i maj 1980 att vissa ordnings- och bevakningsupp-
gifter skall överföras från civilförsvaret till polisen (ordningsuppgifterna)
och försvarsmakten (bevakningsuppgifterna). Regeringen har i december 1981 beslutat att planeringen skall inriktas mot att dessa uppgifter skall föras över den 1 juli 1984.
Kommittén har påpekat att sårbarheten hos flertalet samhällsfunktioner har ökat. Detta gäller även telefunktionen där tekniken har blivit mer komplicerad och koncentrerad. Jag anser det angeläget att de krigsskyddsåtgärder som redan tidigare har vidtagits i telenätet fullföljs även i den moderniserade digitala miljön. Det är även angeläget att de nya stationerna ges en sådan utrustning att telefonalarmering kan utföras i skyddsrumsorter.
Försvarskommittén betonar lantmäteriverkets viktiga roll som huvudsaklig producent av kartmateriel och ansvarig för krigstryckningsor-
ganisationen. Kommittén tar bl. a. upp problemen med att omfattningen av sekretessgranskningen har ökat och att detta har fått till följd att resurserna
för krigsplanläggningen och underhållet av krigstryckningsorganisationen
har minskat för mycket. Jag anser liksom kommittén att åtgärder bör vidtas så att förhållandena förbättras.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 36
Totalförsvaret måste vara allsidigt sammansatt. De olika totalförsvarsgrenarna är beroende av och kompletterar varandra. Genom cen noggrann
avvägning mellan och inom totalförsvarets olika delar skall en balanserad
sammansättning uppnås inom de för totalförsvaret disponibla resurserna.
I enlighet med förslag från 1970 års försvarsutredning fastställde stats-
makterna år 1972 en ny målsättning för totalförsvaret. Den bekräftades i 1977 års försvarsbeslut. Försvarskommittén har ansett att
målsättningen från 1972 i huvudsak alltjämt bör gälla som en politisk
manifestation. Den är inte knuten till någon bestämd ekonomisk ram för
eller utformning av de olika totalförsvarsgrenarna. Kommittén anser dock
att den mening som tidigare inledde fjärde momentet om att ”invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift” bör uteslutas.
Även jag anser att den av kommittén föreslagna nya målsättningen bör gälla. Som kommittén har påpekat innebär detta inte några förändringar i
sak av målsättningen för försvarsmakten.
Målsättningen skulle då få följande lydelse. 1. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga
på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga med-
borgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja att
bevara landets frihet. Le . Totalföorsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar fredsbe-
varande. Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och bered-
skap att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoff-
ringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inte kan bedömas värda insatserna.
Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full
styrka.
Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda an-
greppsformer och verka i olika milttärpolitiska lägen.
Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för
svenskt deltagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.
3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder Sve-
rige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territo-
rium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skail
vidta åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på
grund av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra till att
trygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsre-
surser på grund av i vår omvärld inträffade konflikter.
4. Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i
det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje
del av !andet skall bjudas segt motstånd. om så erfordras även i form av
det fria kriget. Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot
skador av fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 37
Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje
försök att undergräva vår motståndsanda och tilltron till vår förmåga att
motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjuk-
vård, socialvård, polisväsende, kommunikationer samt annan samhälle-
lig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna. 5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i
syfte att nå största möjliga försvarseffekt.
3.3¶Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna målsättningen för totalförsvaret och de riktlinjer för
totalförsvarets fortsatta utveckling som jag har angett i det före-
gående.
4 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga I
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 38
4 Särskilda frågor
Försvarskommittén har förutom totalförsvarsgrenarna och övrigt totalförsvar även tagit upp vissa frågor som har bedömts vara särskilt viktiga och grundläggande. Det gäller bl. a. ledning och samordning av totalförsva-
rets civila delar, den administrativa beredskapen, utnyttjande av de lokala personaltillgångarna, information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret, skydd mot kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel, för-
svarsforskning och sårbarheten i samhället. Jag tar upp dessa särskilda
frågor i det följande. Jag vill dessutom ta upp det s. k. översynsprojektet.
4.1¶Ledning och samordning inom totalförsvaret
Vår motståndsförmåga under kriser och i krig bestäms av de enskilda totalförsvarsgrenarnas effekt men framför allt av den samlade förmågan
hos totalförsvaret. Försvarskommittén understryker vikten av att kartläg-
ga vilka resurser och vilka samhällsfunktioner som är oundgängligen nödvändiga under kriser och i krig och vilken lägsta standard som härvid bör kunna upprätthållas. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att beredskapsåtgärderna i första hand skall tillgodose dessa prioriterade behov.
Försvarskommittén har starkt understrukit behovet av en bättre samordning på central nivå och föreslår att regeringen undersöker möjligheter-
na att åstadkomma en lösning som är administrativt hanterbar och som kan
inpassas i vår förvaltningstradition. I detta sammanhang bör enligt kom-
mittén även frågan om totalförsvarets högsta ledning behandlas. Jag instämmer i denna uppfattning.
Jag delar också kommitténs uppfattning att den högsta ledningen av totalförsvaret i fred måste ha en aktiv och långsiktig inriktning. Det är nödvändigt att fortlöpande följa utvecklingen och bedöma inverkan på totalförsvaret samt undersöka vilka samordningsbehov som finns eller kan
uppkomma på längre sikt. Som kommittén påpekar skärper den ökade
risken för överraskande angrepp kraven på säväl en sammanhållen utvär-
dering av alla tillgängliga underrättelser i syfte att skapa längsta möjliga
förvarning som en beredskap i regeringskansliet att mot bakgrund av detta underlag utarbeta erforderliga beslut om beredskapshöjningar inom hela
eller delar av totalförsvaret.
Ärenden om totalförsvaret handläggs i regeringskansliet inom flera departement. Chefen för försvarsdepartementet har ålagts att under statsministern samordna totalförsvaret. Chefen för handelsdepartementet sam-
ordnar verksamheten inom det ekonomiska försvaret. För att handlägga
ärenden som rör högsta ledningen, bereda ärenden av totalförsvarskaraktär och för att verka för samordning av totalförsvarsverksamheten finns en
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 39
samordningsavdelning inom försvarsdepartementet. Denna inrättades genom beslut av riksdagen (prop. 1962: 108, SU 101, rskr 244) och påbörjade sin verksamhet den I juli 1962. Förhållandena har dock ändrats sedan dess, varför det nu kan finnas anledning att se över hur samordningen av "totalförsvarsfrågor skall handläggas inom regeringskansliet. Jag återkommer till regeringen med förslag om en sådan översyn.
Inom regeringskansliet ansvarar utrikesdepartementet för insamling och
bedömning av det utrikespolitiska underlaget. På myndighetsnivå svarar
överbefälhavaren för att samla in och bedöma underrättelser om det militärpolitiska läget medan rikspolisstyrelsen har motsvarande uppgifter beträffande säkerhetsunderrättelser. Samordning av den underrättelsein-
hämtning som påverkar eller kan komma att påverka totalförsvarets beredskap åligger chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansvarig för
samordningen inom totalförsvaret.
Försvarskommittén anför vidare att uppgifterna för försvarsrådet och totalförsvarets chefsnämnd bör prövas I detta sammanhang.
Totalförsvarets chefsnämnd verkar i fred för att samordna de centrala myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret. Chefsnämnden har enligt min uppfattning en särskilt viktig uppgift som beredningsorgan till försvarsrådet under eller inför kriser som kan leda till beredskapstillstånd. Jag avser dock att uppdra åt chefsnämnden att se över sin organisation, eftersom utvecklingen efter det att nämnden organiserades år 1962 kan ha medfört att bl.a. representationen i nämnden behöver förändras. I detta sammanhang bör ställning även tas till om chefsnämnden skall fungera
under krigstillstånd.
De olika totalförsvarsgrenarnas förberedelser måste ske från gemensamma utgångspunkter, så att planer för och verksamhet under beredskap och
i krig ges en enhetlig inriktning. Målsättningen för totalförsvaret är en
politisk manifestation. Jag delar därför kommitténs uppfattning att den bör kompletteras med ytterligare riktlinjer avseende totalförsvarsgrenarnas konkreta planering. Riktlinjerna skall utfärdas av regeringen. De skall ange inriktningen i stort för de olika totalförsvarsgrerarna och hur de totala resurserna skall samordnas under kriser och i krig för att ge största möjliga
försvarseffekt. De skall även innehålla gemensamma utgångsvärden för
planläggning av t.ex. beredskapshöjningar, utryraning. undanförsel. förstöring, ansvarsfördelning och delegering av beslutsbefogenheter. Till des-
sa gemensamma riktlinjer bör fogas de särskilda anvisningar som regering-
en anser erforderliga för resp. totalförsvarsfunktion. Regeringens anvisningar samordnas av chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansvarig för samordningen inom totalförsvaret. Regeringens anvisningar för totalförsvarets planering riktar sig till de centrala myndigheterna och till civilbefälhavarna.
De anvisningar, fackvisa bestämmelser, riktlinjer m. m. som de centrala
myndigheterna därefter utfärdar för resp. ansvarsområde bör enligt för-
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 40
svarskommittén också vara samordnade för att underlätta planeringen på lägre nivåer. Jag instämmer i detta och anser att samordningen bör ske i totalförsvarets chefsnämnd.
Den samordnade planläggningen får inte drivas alltför långt eller göras alltför detaljerad och bör inte heller ändras eller revideras oftare än nödvändigt. Den bör inriktas på att reglera omställningen till krigsförhållanden och i övrigt ge riktlinjer för handlande under kriser och i krig. Vilka åtgärder som skall vidtas i olika situationer måste styras av lägets krav. Tillgängliga resurser måste därvid fördelas till den totalförsvarsgren och
det geografiska område där de bäst bidrar till våra samlade försvarsan-
strängningar. Jag delar kommitténs uppfattning att det är viktigt att utnyttja näringslivets egen förmåga att lösa förekommande uppgifter under kriser
och i krig vid ledning av verksamheten och fördelningen av befintliga
resurser inom bl.a. transportsektorn, livsmedelssektorn, sambandssektorn samt byggnads- och reparationsområdet.
Nuvarande system för den civila totalförsvarsplaneringen i fred behöver anpassas bättre till utvecklingen i samhället och genomföras i samarbete mellan olika instanser. Civilbefälhavarna bör enligt kommittén få sitt ansvar och sina befogenheter i fred preciserade. De föreslås också få en mer betydelsefull roll än hittills i olika frågor. Kommittén anser därför att deras kanslier bör förstärkas. En särskild rapport (Ds Fö 1981: 11) har behandlat civilbefälhavarnas uppgifter i fred m. m. Chefen för kommundepartementet kommer vid sin anmälan till denna proposition sävitt avser kommunde-
partementets verksamhetsområde att närmare behandla civilbefälhavarnas
uppgifter och resurser. Jag vill dock för egen del understryka betydelsen av att förstärka civilbefälhavarkanslierna.
Bland övriga frågor under rubriken ledning och samordning har försvarskommittén föreslagit att utbildning i folkrätt skall ges totalförsvarets personal redan i fredstid. Jag delar kommitténs uppfattning.
Jag vill också i det här sammanhanget erinra om att försvarskommittén har behandlat frågan om civilmotständ. En särskild utredare har fått till uppgift att lämna förslag om uppgifter m. m. för ett svenskt icke-militärt
motstånd som komplement till övriga totalförsvarsåtgärder. Utredningen
pågår f.n.
4.2¶Administrativ beredskap
Regeringen och övriga offentliga organ har inte någon fullmakt att i nödlägen fritt handla efter omständigheterna. Det ankommer på regeringen och varje myndighet att fortlöpande beakta den administrativa beredskapen och genom framställningar till regeringen eller på annat sätt säkerställa
att myndigheten redan i fredstid får de befogenheter som behövs för att
bemästra situationer som kan uppstå i krig eller vid krigsfara. Jag vill i
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 41
detta sammanhang erinra om de statliga myndigheternas skyldighet att under fredstid planera för sin beredskap.
Den administrativa beredskapen bidrar till stabilitet i vårt samhälle när det är krigsorganiserat och skapar därmed respekt för totalförsvaret. Den
bör i all möjlig mån omfatta ett system av såväl beredskapsförfattningar
som organisationsplaner för myndigheterna. Systemet bör redan i fred ha
prövats vid övningar. Delarna i systemet bör i möjligaste mån ligga i linje med sina fredstida motsvarigheter, så att övergången till beredskapsläge
inte medför onödiga förändringar eller ter sig fträmmande för rättsmedvetandet.
Författningsberedskapen har olika former. Särskilda författningar som
är intagna i Svensk författningssamling men inte har satts i tillämpning och beredskapsparagrafer i författningar som tillämpas redan i fred finns beslu-
tade och utgivna. Dessutom finns s. k. skrivbordsförfattningar, dvs. utkast
till lagar och förordningar som är avsedda att kompletteras och snabbt utfärdas i ett kritiskt läge. Det kan ibland finnas sakliga skäl att inte föra fram författningsarbetet längre än till detta stadium och att godta en lägre beredskap. Orsaken får emellertid inte vara en låg prioritering av bered-
skapsfrågor. Organisationsberedskapen omfattar främst åtgärder enligt 7 § förord-
ningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters beredskap. m. m., dvs. upprättande av krigsuppgftsförteckning, krigsorganisationsplan m.fl. planer för olika grader av beredskap. Ett viktigt mål för denna beredskap
är att skapa förutsättningar för en snabb och effektiv beslutsgång på alla
myndighetsnivåer.
Den administrativa beredskapen uppvisar vissa brister. Myndigheterna eftersätter ofta detta arbete till förmån för det löpande arbetet. Jag vill
bl.a. påminna om att beredskapslagstiftning och beredskapsavtal ännu
nästan helt saknas inom arbetsrätten. Beredning av denna fråga pågår inom arbetsmarknadsdepartementet och en proposition om arbetsrätten i krig kommer att läggas under våren.
Beredskapsförfattningarna är delvis ålderdomliga till form och innehåll och skrivna mot andra hotbilder än de nuvarande. Försvarskommittén har dragit konsekvensen av dessa förhållanden och framhåller att resurser måste avsättas för att ensa, förenkla och komplettera beredskapsförfattningarna med hänsyn till dagens och morgondagens behov.
Jag anser det från totalförsvarssynpunkt nödvändigt att man i allt arbete med författningar, utredningsdirektiv m. m. beaktar hur svårigheterna under kris, krigsfara eller i krig skall bemästras. Författningsmässigt anser jag att detta bör ta sig uttryck i generella beredskapsförfattningar eller i
särskilda beredskapsföreskrifter i den ordinarie författningstexten.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga I Försvarsdepartementet 42
4.3 Utnyttjande av de samlade personaltillgångarna inom totalför-
svaret
Försvarskommittén har ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om hur de samlade personaltillgångarna inom totalförsvaret skall utnyttjas. Kommittén har lämnat förslag som berör såväl allmänna prioriteringar som underlag för detaljerad planering beträffande utnyttjande av värnpliktiga inom
det militära försvaret, utnyttjande av värnpliktiga inom de civila delarna av
totalförsvaret, vapenfria tjänstepliktiga, kvinnor i totalförsvaret, frivillig personal samt inskrivning och redovisning.
Enligt försvarskommittén skall hotet om ett överraskande angrepp och en samtidigt påbörjad krigsorganisering ligga till grund för personalplaneringen. Kommittén föreslår att de verksamheter som krävs för en snabb uppbyggnad av den inledande motståndsförmågan hos totalförsvaret skall ha högsta prioritet. De verksamheter som erfordras för att bygga upp
samhällets motståndskraft och som medger fortsatt motstånd under lång tid skall sedan prioriteras. Först därefter skall övrig krigsviktig verksamhet
prioriteras. Jag instämmer i kommitténs förslag. Betydelsen av verksam-
heten skall styra tilldelningen av såväl personal som materiel.
Jag anser att det är betydelsefullt att de av kommittén förordade fördju-
pade studierna av bl. a. prioriteringsproblemen kommer till stånd. Sådana studier har redan påbörjats genom totalförsvarets chefsnämnds försorg.
4.4¶Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret
Informationen om säkerhetspolitiken har under senare år vid olika tillfäl-
len berörts i riksdagen. Försvarskommittén bar i sitt betänkande angett att
information om vår säkerhetspolitik är en medborgerlig rättighet i en demokrati.
De enskilda medborgarna måste enligt min mening informeras om vilka påfrestningar som kan drabba samhället under kriser och i krig och om vad
som görs för att möta sådana påfrestningar. Var och en måste göras
medveten om vilka rättigheter och skyldigheter gentemot samhället som
följer av de bestämmelser som har utfärdats om samhällets förberedelser för och verksamhet i krig. Information om säkerhetspolitiken och total-
försvaret är mot denna bakgrund nödvändig som en grund för opinionsbildningen och för att ge människorna möjlighet att påverka den politiska beslutsprocessen när det gäller dessa frågor. Jag delar försvarskommitténs
uppfattning att information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret är en medborgerlig rättighet i en demokratt som vår.
Liksom försvarskommittén anser jag att informationen kring säkerhetspolitiken bör syfta till att stimulera den allmänna säkerhetpolitiska debatten genom att bl. a. ställa sakligt underlag till förfogande. Strävan bör vara
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 43
att få en sådan bredd på debatten att den inte endast engagerar ett redan
välinformerat fåtal.
Informationen skall också tjäna till att belysa bakgrund och motiv för de mål och den inriktning som statsmakterna givit för säkerhets- och försvars-
politiken. Det är angeläget att statsmakterna lämnar sådan information att den enskilde får veta varför hon eller han kan tas i anspråk för utbildning
eller annan tjänstgöring enligt någon av pliktlagarna. Inte minst är det angeläget att informera om vilka påfrestningar som kan drabba fredssam-
hället och medborgarna i händelse av kriser och krig och vad som görs för alt möta dessa påfrestningar. Det är också ett allmänt intresse att lämna en
god information om hur allmänna medel används för försvars- och säker-
hetspolitiska frågor.
Alla totalförsvarsmyndigheter bör medverka i den säkerhetspolitiska informationen och tillhandahålla det sakunderlag som kan stimulera den säkerhetspolitiska debatten och informationen i massmedier och organisa-
tioner.
Enligt försvarskommittén är det av flera skäl angeläget att upplysnings-
verksamheten på det säkerhetspolitiska området vidgas, så att den kommer att omfatta inte endast totalförsvaret utan även andra komponenter i
vår säkerhetspolitik. De åtgärder som kommittén föreslår är bl.a. att myndigheternas information skall förbättras och utvidgas. att skolornas undervisning i säkerhetspolitiska frågor skall förbättras, att de värnpliktiga
ges en ökad insikt i dessa frågor och att massmedier och folkrörelser med
olika medel görs intresserade av att i ökad utsträckning engagera sig i den säkerhetspolitiska debatten och informationen.
Försvarskommittén anser att skolan har en viktig roil för att ge en grundläggande information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. I den
nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80) har detta tillgodosetts. Även i
läroplanen för gymnasieskolan finns utrymme för information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Fortbildning av lärare förekommer i dessa frågor. Det är angeläget att de även behandlas i grundutbildningen av lärare.
I planerna för grundutbildningen och repetitionsutbildningen av värnpliktiga har avsatts tid för försvarsupplysning. Resultatet växlar emellertid beroende på befälets förmåga att informera om och diskutera frågor rörande säkerhetspolitik och totalförsvar. Detta ställer enligt försvarskommitténs mening särskilda krav på utbildningen av det truppbefäl som har daglig kontakt med de värnpliktiga. Den nya befälsordning (NBO) som nu är under införande kommer enligt min bedömning att ge befälet bättre
kunskap och förmåga även inom de områden som berörs här. Jag kommer vidare att vidta åtgärder beträffande utbildningen inom civilförsvaret och av vapenfria tjänstepliktiga. Jag vill i detta sammanhang erinra om att den information som ges till
pojkarna före värnplikten fr. o. m. hösten 1980 också ges till alla flickor i
motsvarande ålder.
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 44
Massmedias intresse för säkerhets- och försvarspolitiken är av stor
betydelse för informationen till allmänheten. Försvarskommittén anser att massmedias intresse för säkerhets- och försvarspolitik bör främjas bl. a.
genom att material av allmänt intresse ställs till deras förfogande och genom speciella presseminarier. Centralförbundet Folk och Försvar måste här speta en betydelsefull roll.
Jag delar försvarskommitténs uppfattning om massmedias nyckelroll för
information och debatt om säkerhets- och totalförsvarsfrågor. Jag förordar att Centralförbundet Folk och Försvar under budgetåret 1982/83 får utnytt-
ja ytterligare 200 000 kr. för särskilda presseminarier.
Försvarskommittén har föreslagit att totalförsvarets upplysningsnämnd
skall få sin uppgift vidgad till att omfatta hela vår säkerhetspolitik. Jag
anser att detta är riktigt och avser därför vidta åtgärder för att dels ändra
upplysningsnämndens instruktion, dels utöka representationen i nämnden. Nämnden bör vidare förstärkas med en heltidsanställd sekreterare.
Kostnaderna för dessa åtgärder bör under budgetåret 1982/83 få täckas med prisregleringsmedel inom utgiftsramen för det militära försvaret.
Fsitt slutbetänkande har försvarskommittén tagit upp den betydelse som
tekmannaorgan vid militära förband kan få när det gäller att föra ut infor-
mation på regional och lokal nivå. Kommittén har därför förordat att en
försöksverksamhet skall igångsättas. Jag delar denna uppfattning och förordar vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdeparte-
mentets verksamhetsområde att sådana lekmannaorgan införs på försök
vid vissa förband. I denna försöksverksamhet skall bl. a. förutsättningarna
prövas att med hjälp av Ilekmannaorgan på lokal nivå förbättra informatio-
nen om säkerhetspolitiken.
Beträffande frågan om en särskild tidskrift för säkerhetspolitisk debatt och information delar jag försvarskommitténs uppfattning att det torde vara tillräckligt att stödja de tidskrifter som genomför mera kostnadskrävande projekt inom det säkerhetspolitiska omrädet.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen har tillkallat en
särskild utredare för att se över former och organisation för samhällsinfor-
mationen i krig och vid krigsfara. När resultatet av denna översyn förelig-
ger kan det bli aktuellt att på nytt pröva de organisatoriska formerna för totalförsvarets upplysningsverksamhet. Det bör också påpekas att folkrättskommittén f.n. behandlar frågor om information och upplysning an-
gående folkrätten i krig.
4.5¶Skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel
Försvarskommittén har ingående övervägt totalförsvarets utveckling med hänsyn till risken för att kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel utnyttjas i ett framtida krig. Kommittén har funnit att ökad
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 45
uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet och har lämnat förslag till mera
preciserade utgångspunkter för planeringen vid totalförsvarets myndigheter.
Bedömningar av karaktären av ett framtida krig i Europa är alltid förknippade med stor osäkerhet. I likhet med kommittén bedömer jag det som
troligt att kriget åtminstone inledningsvis kommer att föras med konventio-
nella stridsmedel och inte med kärnvapen. Det är däremot inte möjligt att göra några bestämda uttalanden om sannolikheten för att kärnvapen sedan sätts in. Vi måste därför i vår planering beakta riskerna för att detta kan komma att ske.
Om Sverige lyckas hålla sig utanför ett krig i dess konventionella fas, är
det mindre troligt att landet blir angripet sedan en upptrappning till kärnvapenkrig skett. Däremot måste vi räkna med risken att drabbas av verkningarna av kärnvapen insatta mot mål utanför våra gränser. Med rimliga
skyddsåtgärder bör dessa verkningar starkt kunna begränsas.
Om vi är indragna i ett krig när det trappas upp kan även vi bli utsatta för kärnvapenbekämpning. Förmodligen förlorar dock operationerna i Sverige
i betydelse i ett sådant läge. Det är viktigt att vi har förmåga att stå emot en begränsad insats av kärnvapen. En sådan förmåga ökar våra möjligheter
att stå emot hot om kärnvapeninsatser. Om kärnvapen skulle sättas in mot
Sverige i stor omfattning, måste totalförsvarets resurser kraftsamlas till att
skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade vård.
Den pågående upprustningen inom maktblocken beträffande kemiska stridsmedel och skyddet mot dessa kan leda till ökade risker för att dessa stridsmedel kommer att utnyttjas.
Kommitténs överväganden i det andra delbetänkandet och slutbetänkandet om riktlinjerna för våra skyddsåtgärder kan jag helt instämma i. Jag delar kommitténs uppfattning att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt
skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel.
Tillverkning och användning av biologiska stridsmedel är förbjuden. Ett
mål för våra åtgärder för skydd mot biologiska stridsmedel bör dock vara att uppnå en sådan nivå på skyddet att en angripare tvingas räkna med
angreppstyper som är svåra att dölja.
Jag övergår nu till att behandla sådana förberedelseåtgärder till skydd
mot kärnvapen samt kemiska och biologiska stridsmedel som bör vidtas inom olika delar av totalförsvaret.
God förmåga till indikering, alarmering och ledning samt goda kunskaper om stridsmedlens verkningar och skydd mot dessa måste eftersträvas. Därigenom kan skyddsrum, skyddsmasker och andra enklare typer av skydd utnyttjas så att skadeverkningarna av stridsmedlen begränsas. Skador kan dock aldrig helt undvikas. Räddnings- och röjningsinsatser måste kunna utföras även efter insats av kärnvapen samt biologiska och kemiska
stridsmedel. Dessa stridsmedel måste beaktas även i planeringen av sjuk-
vården och folkförsörjningen.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga I Försvarsdepartementet 46
Förberedelser bör vidtas sä att hela befolkningen vid krig eller krigsfara kan informeras om kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel, deras verkningar, personligt skydd och samhällets samlade skyddsre-
surser. Redan i fred bör intresset för detta främjas genom offentlig debatt. Utbildning och övning i skydd mot dessa stridsmedel bör ingå i värn-
plikts- och civilförsvarsutbildningen, i självskyddsutbildningen och i kurser för frivillig personal. Befäl och arbetsledande personal inom totalför-
svaret bör ges fördjupad utbildning. För att ge särskild information och handledning i områden som drabbats
av vapenverkningar bör en särskild beredskap finnas.
Radiakskyddsorganisationen bör i huvudsak baseras på civilförsvarets och det militära försvarets resurser. Organisationen bör utbildas och samövas I ökad utsträckning. Radiakskyddsorganisationen bör kompletteras så att den också kan utföra indikering och aiarmering för kemiska strids-
medel.
De viktigaste ledningsfunktionerna bör ges skydd mot verkningarna av s.k. elektromagnetisk puls (EMP).
Inom totalförsvaret bör därutöver en kunskapsnivå upprätthållas som
möjliggör snabb anpassning till utvecklingen i omvärlden vad gäller kärn-
vapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Alla resurser bör vid behov kunna utnyttjas för koncentrerade undsättningsinsatser. Förmågan till ledning av samlade undsättningsoperationer mäste beaktas.
Inom civilförsvaret bör tekniska bestämmelser för utformning av skyddsrum beakta kärnvapen och kemiska stridsmedel på det sätt som jag
tidigare har redovisat. Som en komplettering till befintliga skyddsrum bör
finnas beredskap för att anordna lämpliga utrymmen för skydd mot radioaktivt nedfall och att hänvisa skyddssökande till dessa.
Åtgärder bör vidtas för att skydda befolkningen mot kemiska stridsme-
del.
Som cn grund för ett skydd mot biologiska stridsmedel bör skyddsaspekten beaktas organisatoriskt och planmässigt vid berörda myndigheter och institutioner. En ökad samordning av skyddsåtgärderna fordras. om ett effektivt utnyttjande av de resurser som är användbara för skydd skall
kunna uppnås. Beredskap bör finnas för en efter omständigheterna anpassad lokal
befolkningsomflyttning och en mer omfattande utrymning. Räddnings- och
röjningsinsatser bör kunna utföras där kärnvapen samt biologiska och
kemiska stridsmedel har använts.
Inom det militära försvaret bör åtgärder vidtas i fråga om taktik, organi-
sation, materiel och utrustning samt utbildning så att främst individens överlevnad främjas inom sådana områden där kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel har använts. Åtgärder bör vidare vidtas vid de viktigaste förbanden till skydd mot verkningarna av främst EMP från kärnvapenexplosioner på hög höjd samt för att öka möjligheterna till
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 47
fortsatt försvar inom områden som är belagda med radioaktiva och kemiska stridsmedel.
Inom det ekonomiska försvaret bör åtgärder vidtas så att enstaka kärnvapeninsatser eller begränsade insatser av biologiska eller kemiska stridsmedel inte resulterar i en utslagning av försörjningen i dess helhet eller i en avgörande stor del av landet.
För sjukvården gäller särskilt att den möjliga extrema omfattningen i tid och rum och delvis speciella karaktären av behandlings- och vårdbehovet
efter insatser av kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel bör
beaktas vid planeringen. Åtgärder bör redan i fred vidtas eller förberedas för att sprida ut eller skydda tillgångar och försörjningsfunktioner av särskild betydelse för våra
försvarsansträngningar, samhällets försörjning och vår långsiktiga överlevnad.
Härutöver bör inom hela totalförsvaret åtgärderna för skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel fortlöpande bevakas i studie- och planeringsverksamheten så att alla skyddsåtgärder vidtas som är möjliga utan väsentliga merkostnader i förhållande till vad som krävs för skydd mot konventionella stridsmedel.
De riktlinjer för skyddets utformning som jag här har redovisat har i huvudsak kunnat beaktas i förslagen till de olika totalförsvarsgrenarnas utveckling.
4.6¶Försvarsforskningen
1978 års försvarskommitté har lämnat vissa förslag om försvarsforskningen och bl.a. anfört att totalförsvarets myndigheter bör tillförsäkras Jikställähet i inflytandet över forskningens inriktning och att överbefälbavarens ställning gentemot försvarets forskningsanstalt bör ändras. Forskningsanstalten bör lyda direkt under regeringen (försvarsdepartementet).
På uppdrag av regeringen har forskningsanstalten i december 1981 läm-
nat förslag i vissa frågor rörande försvarsforskningen. Förslagen berör bl.a. försvarsforskningens ställning och överbefälhavarens ställning gentemot forskningsanstalten. Förslagen har i den delen remitterats.
Jag delar försvarskommitténs principiella syn på försvarsforskningen.
Jag avser att återkomma till regeringen under är 1982 med anledning av försvarskommitténs och försvarets forskningsanstalts förslag rörande för-
svarsforskningen så att erforderliga riksdagsbeslut kan fattas inför budget-
året 1983/84. i
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 48
4.7¶Samhällets sårbarhet
Försvarskommittén har under sitt arbete noterat den ökade sårbarheten i det moderna samhället. Jag konstaterar att frågor om samhällets sårbar-
het fortlöpande värderas i den studieverksamhet som bedrivs inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. En del av sårbarheten beror på den höga teknologiska utvecklingen, varav datoriseringen är en del. För att studera datasystemens sårbarhet och få förslag till åtgärder tillkallade dåvarande departementschefen efter regeringens bemyndigande den s.k.
sårbarhetskommittén (SÅRK). Kommittén har år 1978 lämnat lägesrappor-
ten (Ds Fö 1978:4) ADB och samhällets sårbarhet och slutbetänkandet (SOU 1979:93) ADB och samhällets sårbarhet — överväganden och för-
slag, vari konstateras att sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens datori-
serade samhälle.
Jag anser att det är angeläget att regeringen snarast tar initiativ till
åtgärder som syftar till att minska den sårbarhet i samhället som beror på datorisering och har därför tillkallat en särskild beredning, särbarhetsbe-
redningen (SÅRB), med representation från statliga myndigheter, kommuner och näringsliv. Beredningen skall vara ett aktivt organ för information och rådgivning om sårbarhetsfrågorna i anknytning till ADB-verksamheten.
I beredningens handlingsplan redovisas en närmare precisering av vilka
sårbarhetsfaktorer och sårbarhetsproblem inom ADB-området som kräver
särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder från samhällets sida. Den
genomgående bedömningen i handlingsplanen är att datoriseringen av det
svenska samhället har fortsatt med oförminskad kraft utan att tillräckliga resurser avsatts för åtgärder inom säkerhets- och särbarhetsområdena.
Sårbarhetsberedningen föreslår därför att åtgärder skall vidtas för att infor-
mera och ge råd inom dessa områden. Beredningen konstaterar dock att
det krävs ett strukturerat och metodiskt angreppssätt på sårbarhetsfrågorna. Den kommer att ta fram metoder och rutiner för sårbarhetsprövning
av ADB-system. Det är särskilt angeläget att samhällets stora och viktiga
datasystem kan prövas. Beredningen kommer bl.a. att studera utlandsberoendet, ADB i industrin, ADB i krig samt olika sårbarhetsfaktorer som hänger samman med
personalberoendet, t.ex. databrotten. Möjligheterna att ersätta utslagen datorkapacitet skall även belysas. Beredningen anser att ADB-systemens
komplexitet har blivit en sårbarhetsfaktor och avser därför att försöka
belysa problemen i samband med denna utveckling.
Frågan om rutiner och lagstiftning för förstöring av personregister kommer också att övervägas. Även för andra register med känslig information kan likartade rutiner behövas.
Jag kommer att behandla sårbarhetsberedningens handlingsprogram i
den datapolitiska proposition som kommer att föreläggas riksdagen under
våren.
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet 49
4.8¶Översynsprojektet
I prop. 1980/81: 20 (bil.3) anmälde dåvarande chefen för försvarsdepartementet att han avsåg att låta kartlägga de besparingsmöjligheter som skulle
kunna uppnås genom samverkan mellan försvaret och övriga samhällssek-
torer. Vidare anmälde han i prop. 1980/81: 100 (bil.7) att ett översynsprojekt hade startats. Jag vill här redovisa arbetsläget för översynsprojektet.
"Tänkbara områden för samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer har inventerats.
Pågående utredningar inom försvarsmakten angående det militära tran-
sportflygets utnyttjande m.m. avvaktas innan ställning kan tas till möjlig-
heterna att utnyttja försvarsmaktens transportflyg för värnpliktsresor, lik-
som möjligheterna för civila företag att utnyttja det militära transportfly-
get.
Samordningen mellan kommuner och fredsförband har diskuterats. Med hänsyn till förväntade besparingar skall projektet bearbetas vidare.
Under arbetets gång har ett antal nya områden aktualiserats. Avgränsningen mellan översynsprojektet och den löpande rationaliseringsverk-
samheten inom och mellan myndigheter, kommuner m. fl. är svår att göra.
Alla möjligheter till samordning och samverkan mellan försvaret och Övriga samhällssektorer som kan ge besparingar bör tas till vara. Det bör därför övervägas om inte en översyn, som även omfattar övriga departements verksamhetsområden, borde genomföras.
Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde torde de största be-
sparingsmöjligheterna finnas inom områdena materielanskaffning och materielunderhåll samt byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning.
4.9 Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag har anfört i detta avsnitt.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet
5¶Totalförsvarets ekonomi
För budgetåret 1982/83 beräknar jag de sammanlagda kostnaderna över statsbudgeten för verksamheten inom totalförsvaret till ca 22 500 milj. kr. i det prisläge som antas komma att råda när verksamheten genomförs. Fördelningen på totalförsvarsgrenar framgår av följande sammanställning.
| Ändamål | Belopp | ||
| Det militära försvaret | [CEE | ||
| Civilförsvaret | 673 | ||
| varav vcivilförsvar utom skyddsrum | skyddsrum | 360 313 | |
| Det ekonomiska försvaret | 2250 | ||
| varav drift- och förvaltningskostnader | investeringar m. m. | 680 1570 | |
| Övrigt totalförsvar | 460 | ||
| varav psykologiskt försvar | hälso- och sjukvård övrigt | 3 It 346 |
Prop. 1981/82:102 Bilaga I Försvarsdepartementet
Innehåll
I GIUNder sososeeeerserseresrer reser rer rer rer rer rr rr rs rr ere rs ess 1.1 PlaneringssSySsteM soosseeesereerrrserererrsrrr rr rss rer ess ret
1.2 1977 års försvarsbeslut osossorserrrerrrrerrrrrsr rss sees ra
2 Den svenska säkerhetspolitiken oosscosseoserseresersser rss ers
2.1¶FörsvarskommiltéN s.sssseessesesssraseeseres ss esse rss era
2.2 Föredragandef sososossssrersesersesrrsrser ess ses ser r sa
2.2.1 Den internationella utvecklingen
2.2.2¶Inriktning av säkerhetspolitiken oossssossssssers resas
2.3 Hemställaft sosoossoesosesarrserserrr rer rss rs ess ses reses rss 3 Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling 3.1 FörsvarskommitlléN sosooosseeeerererreserrr sr es ere rss rss 3.2 Föredragandef sosososeseseeersererrrr rer ere rss rss ere resa
3.3¶Hemställaf osoooosooseserersesessrer rese re rs sees sees ess
4¶Särskilda frågOr sosssssoesrrerrerrrererereererer ere rs res sees
4.2 Administrativ beredskap = sossooooosessrssrersss rss ss es saa
4.3 Utnyttjande av de samlade personaltillgångarna inom totalför-
SAC KA
4.5¶Skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel
4.6 FörsvarsforsKningefl sososssesssrrrrersersrerses rs reses ss sa
4.7¶Samhällets sårbarhet sosoososossoorrereresrerssss resor ss saa
4,8 Översynsprojektet ...sssssssssrererrrrrserssere reses saa
4.9 Hemställaäfn sosoosooeeesrerrererrer ere rr rss er rer rr ee era 5 Totalförsvarets eKONOMI s.ssoooserereerrerserer ess ss sees resa
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 1
Bilaga 2
Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Gustafsson
7¶Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser försvarsdepartementets verksam-
hetsområde
1¶Det militära försvaret
1.1¶Planerings- och ekonomisystemet
Riksdagen beslöt vid 1977/78 års riksmöte (prop. 1977/78:63, FöU 9, rskr 174) att försvarets planerings- och ekonomisystem skall vara det
övergripande ledningssystemet för att styra verksamheten i fred inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
En grundtanke i försvarets planerings- och ekonomisystem är att sär-
skild vikt skall läggas vid att ange de långsiktiga målen för försvaret, så att de kan tjäna som vägledning när verksamheten inom försvarsmakten pla-
neras och genomförs.
Verksamheten inom det militära försvaret är inriktad mot att underhålla och utveckla ett visst antal förband i krigsorganisationen. När den planera-
de verksamheten genomförs eftersträvas att decentralisera befogenheterna
alt fatta beslut.
I försvarets planerings- och ekonomisystem indelas den fredstida verksamheten vid myndigheterna i tre huvudfunktioner, nämligen en operativ funktion, en programfunktion och en produktionsfunktion. Den opera-
tiva funktionen svarar för det operativa krigsförberedelsearbetet. Funktionen utövas av överbefälhavaren och militärbefälhavarna. Programfunktionen svarar för att formulera mål för verksamheten. förde-
la resurser och kontrollera att målen uppfylls. Under regeringen utövas denna funktion främst av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.
Produktionsfunktionen förfogar över de ekonomiska resurserna och svarar för att de mål som anges av programfunktionen uppfylls i
största möjliga utsträckning och på det sätt som är mest rationellt. Produktionsansvariga myndigheter är huvudsakligen försvarsgrenscheferna när 1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet [NS
det gäller utbildning, försvarets materielverk i fråga om utveckling och anskaffning av materiel, försvarets forskningsanstalt i fråga om forskning och fortifikationsförvaltningen när det gäller anskaffning av mark och anläggningar.
Utöver de nämnda huvudfunktionerna finns specialist- eller fackfunktioner för verksamhet som berör flera program eller produktionsområden och som kräver särskild kompetens. För fackfunktionerna svarar särskilda fackmyndigheter. Sålunda svarar t.ex. försvarets materielverk för förrådsverksamhet och fortifikationsförvaltningen för fastighetsförvaltning.
I planerings- och ekonomisystemet utgör krigsförbanden grunden. Dessa förs samman i delprogram. Pansarbrigad m. m., Ubåtsförband och Jaktförband är exempel på sådana. Delprogrammen läggs samman till program efter två modeller. Den ena ger avvägningsprogram och den andra organisatoriska huvudprogram.
Avvägningsprogrammen är avsedda att utnyttjas främst i den långsiktiga planeringen. Jag vill understryka att indelningen i och benämningen på avvägningsprogrammen är föränderlig och måste anpassas till behoven i studie- och planeringsverksamheten. Indelningen i organisatoriska huvudprogram återspeglar ansvarsförhållandena i fredsorganisationen.
Överbefälhavaren beskriver i sin programplan för det militära försvaret försvarsmaktens krigsorganisatoriska utveckling inom avvägningsprogrammen och inom de försvarsgrensinriktade organisatoriska huvudprogrammen.
Följande figur visar ett exempel på hur delprogrammen f.n. förs samman till avvägningsprogram och organisatoriska huvudprogram.
Avväg- Mark- Över- Fjärr- Luft- Operativ | Allmän | | Gemennings- strids- vattens- strids- för- ledning för- samma program förband strids- förband svars- m,m. Svars- myndig-
förband förband forsk- heter
ning m.m.
Delprogram
Organisa- Armé- Marin- Flygvapen- Operativ Gementoriska förband förband förband ledning samma huvud- m.m. myndigprogram heter
m.m.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 3
Verksamheten inom det militära försvaret indelas efter sin karaktär i delproduktionsområden. Dessa förs samman till huvudpro-
duktionsområden och avvägningsområden enligt vad som framgår av följande figur.
Huvudproduktionsområden Delproduktionsområden Avvägningsområden
Allmän ledning och förbandsverksamhet
Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet
Ledning och för - Utbildning till och bandsverksamhet av fast anställd personal m.m,
ans Vidmakthållande Grundutbildning av värnpliktiga
Repetitionsutbildning av värnpliktiga
Centralt vidtaget ma- Materiel- terielunderhåll m.m. anskaffning Centralt vidtagen materielanskaffning m.m.
Markanskaffning
Omsättning och
tiliförsel Nybyggnader m,m.
Anskaffning av anläggningar Centralt beslutade ombyggnads- och under-
hållsåtgärder
Utvecklingsarbete Forskning och utveckling Forskning och Tillämpad forskning
utveckling Grundforskning
Indelningen i avvägningsområden används i den långsiktiga planeringen och indelningen i huvudproduktionsområden i den löpande verksamheten.
Anslagen till de tre försvarsgrensinriktade huvudprogrammen och huvudprogrammet Operativ ledning m.m. avgränsas efter indelningen i
huvudprogram och huvudproduktionsområden. Anslagen inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m. knyter i stort sett an till indel-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 4
ningen i delprogram och huvudproduktionsområden. Anslagsindelningen framgår av följande figur.
Huvudproduk- Ledning och Materielan- Anskaffning Forskning och
tionsom- förbandsverk- = skaffning av anlägg- utveckling
råde samhet ningar
Huvudprogram
Arméförband Anslag B 1 Anslag B 2 Anslag B 3 Anslag B 4
Marinförband Anslag C 1 Anslag C 2 Anslag C 3 Anslag C 4
tlygvapenför- Anslag D 1 Anslag D 2 Anslag D 3 Anslag D 4 and
Operativ Anslag E 1 Anslag E 2 Anslag E 3
ledning ”
m.m.
LL.
Gemensamma Anslag Anslag Anslag Anslag myndigheter F1-4 F3 F 18 F 5
m.m. F 6 F 10
F 6 - 17 F 17 F 13
Den indelning i fack som formellt gäller i planerings- och ekonomisys-
temet framgår av följande sammanställning där också de olika fackmyndigheterna anges.
Fack Fackmyndighet
Underrättelsetjänst Överbefälhavaren
Helikopterverksamhet Chefen för flygvapnet
Medelsförvaltning, kameraltjänst m. m. Försvarets civilförvaltning
Hälso- och sjukvård Försvarets sjukvårdsstyrelse Fastighetsförvaltning Fortifikationsförvaltningen Förplägnad Försvarets materielverk Förrådsverksamhet Försvarets materielverk Materielunderhåll Försvarets materielverk
Verkstadsdrift Försvarets materielverk
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 5
1.2 1977 års försvarsbeslut
Försvarsbeslutet år 1977 innebar bl. a. att planeringsramen för det militära försvaret höjdes något i förhållande till den som gällde tidigare. Därigenom blev det möjligt att i viss mån öka den andel av verksamheten som avser materielanskaffning samt forskning och utveckling. Stor vikt lades vid ansträngningarna att bromsa utgiftsökningarna för ledning och förbandsverksamhet. En fortsatt personalminskning och omfattande fredsorganisatoriska ingrepp förutsattes. Dessutom avsattes reserver, bl. a. för att möta den bedömda skillnaden mellan den framtida löneutvecklingen och den allmänna prisutvecklingen enligt nettoprisindex.
Under perioden 1977/78 — 1981/82 har statsmakterna fattat beslut om förbandsindragningar och omorganisationer. Dessutom har försvarets myndigheter i samverkan med försvarets rationaliseringsinstitut fortlöpande vidtagit åtgärder i syfte att bromsa utgiftsökningarna. Dessa åtgärder har lett till en kontinuerlig minskning av den andel av den militära utgiftsramen som går till ledning och förbandsverksamhet.
Det tillämpade systemet för priskompensation har inneburit en bristande tidsmässig överensstämmelse mellan pris- och löneutvecklingen inom försvaret och utgående kompensation. Det har lett till att perioden har kännetecknats av mycket stora omplaneringar. Till följd av de höga löneavtalen åren 1976 och 1977 tvingades försvaret bl. a. till kraftiga inskränkningar av främst repetitionsutbildningen och materielanskaffningen. Ca 2 miljarder kr. måste föras över till löneområdet i början av försvarsbeslutsperioden. Därtill kommer att prisutvecklingen på drivmedel varit mycket snabb.
Under slutet av perioden har priskompensationen varit högre än den faktiska pris- och löneutvecklingen, varför viss återtagning har kunnat ske bl. a. på materielsidan. Sammanlagt under perioden har dock viss materiel fått utgå ur planerna eller minskas i antal i förhållande till vad som avsågs i 1977 års försvarsbeslut. Samtidigt har anskaffningen av många materielobjekt måst uppskjutas.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 6
1.3¶Det militära försvarets fortsatta utveckling
1.3.1 Överbefälhavaren
Överbefälhavaren har redovisat sitt underlag för det kommande försvarsbeslutet vid tre tillfällen. Del I av perspektivplanen överlämnades till regeringen i februari 1979 och del 2 i juni 1980. Studie- och utredningsarbetet avslutades hösten 1981, när ett konkret handlingsprogram presenterades i form av överbefälhavarens programplan för perioden 1982/83— 1986/87. Programplanen innehåller också särskilda redovisningar och förslag om fredsorganisationens utveckling och om anskaffning av flygplan. Tag återkommer till detta underlag i avsnitten 1.4 Fredsorganisationen (s. 51) och 1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor (s. 97).
Perspektivplanen
För del 1 av perspektivplanen föreskrev regeringen ett ekonomiskt studieintervall som motsvarade 9 — 14 miljarder kr. i årlig utgiftsram för försvarsmakten på 1990-talet (prisläge februari 1977).
Del 1 av perspektivplanen syftar till att pröva olika framtida utformningar av försvarsmakten när det gäller deras förmåga att möta sådana konflikter som kan vara tänkbara i ett tidsperspektiv på 15—20 år. Vidare prövas idéer om nya förband och vapensystem.
Idéskisserna till utformningar av försvarsmakten (strukturerna) har valts för att översiktligt belysa förmågan hos olika försvarsorganisationer.
Enligt överbefälhavarens mening är inte någon av de strukturer som har studerats i den mellersta delen av det ekonomiska intervallet balanserad mot de krav som utvecklingen i vår närmaste omvärld ställer.
I den nedre delen av det ekonomiska intervallet blir denna brist på balans naturligen än mer markerad. Härtill kommer att försvarsstrukturerna inte heller har en rimlig förmåga att möta de typer av angrepp som de i första hand har utformats för att möta. De ekonomiska resurserna är 1 detta intervall otillräckliga för att försvarsmakten skall kunna lösa även relativt begränsade uppgifter i säkerhetspolitiken. Vår förmåga att fullfölja den deklarerade neutralitetspolitiken kan därför komma att ifrågasättas. De strukturer som har studerats har dessutom visat sig vara svåra att realisera inom de närmaste 15 — 20 åren, om inte försvarsmaktens organisation och sådan materielanskaffning som redan har beslutats omgående beskärs tämligen drastiskt. Påfrestningarna på totalförsvaret i övrigt blir stora. Försvarsmaktens roll i säkerhetspolitiken reduceras I hög grad.
Studien har visat att det i den övre delen av det ekonomiska intervallet är möjligt att utforma en försvarsmakt med förmåga att möta ett brett register av konflikter och angrepp. Ett sådant försvar skulle enligt
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 7
överbefälhavaren kunna spela den roll i svensk säkerhetspolitik som ut-
vecklingen i vår omvärld motiverar. En försvarsmakt på denna nivå ger
övriga delar av totalförsvaret tid och möjlighet att organisera, så att de får
goda betingelser att verka.
Planen har behandlats i militärledningen, varvid också cheferna för fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt har deltagit. Chefen för armén har därvid avgivit ett särskilt
yttrande. |
Regeringen angav i anvisningarna för fas 2 av perspektivplane-
ringen att alternativa handlingsvägar för de närmaste tio budgetåren fr. o. m. 1982/83 skulle utformas och analyseras med två olika ekonomiska
förutsättningar som grund. I medeltal per budgetår innebar dessa förutsätt-
ningar följande belopp (prisläge februari 1979; milj. kr.)
| Förutsätt- | 1982/83- | 1987/88- |
| ning | 1986/87 | 1991/92 |
| 1 | 14 600 | 15600 |
| 2 | 13 000 | 13 000 |
Som utgångspunkt förutsätts en planeringsram för budgetåret 1981/82 på 13 600 milj. kr. i prisläget februari 1979. I anvisningarna anges vidare vissa andra ekonomiska förutsättningar. Priskompensation enligt nettoprisindex (NPI) skall sålunda förutsättas. Vidare framhålls att erfarenheterna av skillnaden mellan den verkliga prisutvecklingen och NPI måste tillvaratas i planeringen och tillräckliga reserver därför avsättas inom det angivna ekonomiska utrymmet.
Med dessa ekonomiska förutsättningar kan man enligt överbefälhavaren inte ens i den högsta planeringsram som regeringen har angett hejda den pågående minskningen av krigsorganisationen, om kvaliteten i rimlig grad skall kunna anpassas till utvecklingen i omvärlden. Ett sådant mål kräver en högre ekonomisk ram. Överbefälhavaren redovisar i handlingsväg I en sådan utveckling.
Den lägsta ekonomiska nivå som regeringen har anvisat för arbetet avviker i ekonomiskt avseende avsevärt från övriga nivåer som har studerats under perspektivplanearbetet. En rad särskilda problem uppstår.
Nivån innebär redan det första budgetåret en sänkning av ramen med ca 600 milj. kr. Dessutom innehåller ramen inget påslag för de efter hand ökande pris- och lönereserverna, eftersom den andra femårsperioden ligger på samma nominella nivå som den första. Det innebär att både freds- - driften och materielanskaffningen måste minskas successivt för att möta pris- och löneutvecklingen. I regeringens anvisningar anges dessutom att allmän värnplikt resp. svensk flygplanproduktion skall ingå i minst en handlingsväg på varje ekonomisk nivå. Dessa villkor kan inte inrymmas i någon handlingsväg på den lägsta ekonomiska nivån utan att det uppstår en stor brist på balans i krigsorganisationen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 8
Överbefälhavaren redovisar därför på denna nivå en handlingsväg 3 som i förhållande till planeringsförutsättningarna är så långt möjligt operativt balanserad mellan skilda funktioner inom försvarsmakten och mot de begränsade uppgifter som ett sådant försvar kan lösa. I handlingsvägen ingår varken allmän värnplikt enligt dagens tillämpning eller inhemsk flygplansproduktion. Handlingsvägen torde också leda till krav på omfattande uppsägningar av personal.
För att tillgodose regeringens krav på handlingsvägar med allmän värnplikt och inhemsk flygplansproduktion även på den låga nivån redovisas dessutom tre planeringsexempel.
En handlingsväg 2 har utformats så att både allmän värnplikt och inhemsk flygplanproduktion enligt regeringens anvisningar inryms, samtidigt som de mest uppenbara bristerna i försvarets utveckling i förhållande till omvärlden täcks. Stor vikt har därvid lagts vid åtgärder som bidrar till att upprätthålla omvärldens tilltro till vårt försvar. Handlingsväg 2 ligger på den lägsta ekonomiska nivå där detta är möjligt. Handlingsvägen representerar således en omslagspunkt vad gäller handlingsfriheten att på lång sikt vidmakthålla och förnya väsentliga försvarsfunktioner. Handlingsväg 2 ligger något under regeringens högsta ekonomiska nivå.
Sammanfattningsvis har överbefälhavaren utarbetat handlingsvägar på tre ekonomiska nivåer enligt vad som framgår av följande tabell (prisläge februari 1979; milj. kr.).
Handlings- Medeltal per budgetår för perioden väg
| 1982/83 — 1986/87 | 1987/88 — 1991/92 | |
| 1 | 14950 | 16750 |
| 2 | 14350 | 14900 |
| 3 | 13 000 | 13 000 |
Handlingsväg 1 kan enligt överbefälhavaren ses som ett uttryck för vår vilja att visa omvärlden att Sverige inom det militära området även framgent är berett att ta'sin del av ansvaret för stabiliteten och freden i vår del av världen. På denna nivå kan den fortgående reduceringen av försvarsmakten hejdas samtidigt som kvaliteten kan anpassas till utvecklingen i omvärlden. Förutsättningarna för att vi skall kunna stå utanför en militär konflikt ökar. En angripare måste räkna med att avdela betydande resurser mot oss. Det bör för honom framstå som i hög grad osäkert om han kan nå sina mål utan stora uppoffringar i förluster och tid. Han måste vara beredd att möta motstånd i alla delar av landet och under lång tid.
Skulle vi trots allt bli angripna, har vi goda möjligheter att i samverkan med övriga totalförsvarsgrenar föra en framgångsrik försvarsstrid. Handlingsvägen kan med angivna ekonomiska förutsättningar genomföras inom ramen för en i stort sett oförändrad eller t.o.m. något mindre andel av landets samlade resurser (BNP).
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 9
I handlingsväg 2 torde det enligt överbefälhavaren vara möjligt att — i varje fall övergångsvis — upprätthålla det svenska försvarets trovärdighet. I denna handlingsväg kan vi genom en stark begränsning av fredsorganisationen samt utsträckt utnyttjande av nu tillgänglig materiel i huvudsak hålla uppe den operativa styrkan under 1980-talet samtidigt som vi bibehåller nuvarande värnpliktsuttag och fullföljer den påbörjade flygplansutvecklingen.
I ekonomiskt hänseende kan handlingsvägen ses som en fortsättning på 1977 års försvarsbeslut. Den tar sålunda i anspråk en efter hand minskande andel av samhällets resurser. Den ligger inom övre delen av det ekonomiska fält som regeringen har anvisat. Handlingsvägen innebär att den strukturella omvandlingen av försvarsmakten blir betydligt mer omfattande än i handlingsväg 1. Nydaningen av förbandens vapen och vapensystem sker i långsammare takt. Vi kan därför inte hålla jämna steg med den modernisering som sker av vapnen i vår omvärld. Detta leder enligt överbefälhavaren till att vår försvarseffekt fortsätter att minska i förhållande till styrkan hos tänkbara angripare. Vi tar sålunda ökade risker.
Den låga ekonomiska nivå, på vilken handlingsväg 3 har utformats, utgår från föreställningen att man genom skilda åtgärder skulle kunna bibehålla försvarsmaktens krigsavhållande förmåga till lägre kostnader. Detta är enligt överbefälhavaren inte möjligt. För att kunna upprätthålla en försvarsfunktion tvingas man att kraftigt reducera en eller flera andra funktioner som har stor betydelse för vårt försvars trovärdighet.
Handlingsväg 3 har sålunda utformats som en försvarsmakt utan allmän värnplikt och utan framtida anskaffning av flygplan från svensk industri. Endast därigenom har en godtagbar balans mellan de olika försvarskomponenterna kunnat uppnås.
Genomförda studier och värderingar visar entydigt att detta alternativ har betydligt färre brister än de båda exempel som förutsätter hittillsvarande värnpliktsuttag resp. fortsatt flygplansproduktion. De visar också att det på denna ekonomiska nivå är bättre att helt utesluta ett antal värnpliktiga från utbildning än att korttidsutbilda betydligt fler.
Även om handlingsväg 3 är den minst dåliga lösningen på den aktuella ekonomiska nivån, leder den enligt överbefälhavaren till — en direkt minskning av utgiftsramen för det militära försvaret med ca 5
— en successiv minskning av de reala försvarsansträngningarna med nå-
gon procent årligen så att försvarets andel av BNP minskar med en
tredjedel på 10 år, — ett frångående av den allmänna värnplikten, varvid en fjärdedel av de
värnpliktiga undantas från utbildning, — en reducering av de kvalificerade markstridsförbanden med ca 207, — ett avbrytande av flygplansutvecklingen inom landet, — en avveckling av 25 fredsförband samt
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 10
— en minskning av antalet anställda med ca 25 22, varvid uppsägningar
måste tillgripas.
Den är uppenbart att en sådan handlingsväg snabbt får allvarliga negativa konsekvenser för vår försvarsförmåga. Även om försvaret i enlighet med regeringens anvisningar inriktas mot att möta geografiskt och tidsmässigt begränsade och kraftsamlade anfall, ökar risken för att vi även i dessa situationer kommer i efterhand. Vi kan då endast under begränsad tid stå emot en angripares fortsatta framträngande. Vi tvingas att säkerhetspolitiskt ta betydligt större risker. Den drastiska förändringen av svensk försvarsorganisation leder med stor säkerhet till allvarliga konsekvenser för försvarets trovärdighet såväl inom som utom landet.
En utveckling av försvaret enligt den lägsta ekonomiska nivån ter sig från de synpunkter överbefälhavaren har att företräda inte försvarbar, framför allt inte i nuvarande säkerhetspolitiska situation.
Läget i världen präglas i dag av stor utrikespolitisk osäkerhet. Denna osäkerhet gäller också Europa. Mot denna bakgrund finns det enligt överbefälhavarens mening mycket starka skäl att välja en långsiktig utveckling av försvarsmakten enligt handlingsväg 1. Därigenom kan försvaret påtagligt stödja en svensk säkerhetspolitik som syftar till en fredlig utveckling i vår del av världen. Handlingsväg 1 ställer i ett långsiktigt perspektiv inte några krav på en ökad andel av det svenska samhällets resurser. Överbefälhavaren föreslår att denna handlingsväg läggs till grund för 1982 års försvarsbeslut.
Programplanen för perioden 1982/83— 1986187
Genom beslut den 5 mars 1981 gav regeringen anvisningar för programplanering för perioden 1982/83 — 1986/87 för det militära försvaret. Regeringen föreskrev därvid att försvarskommitlténs andra betänkande i tillämpliga delar skulle ligga till grund för planeringen.
För vart och ett av budgetåren 1982/83 — 1986/87 skulle gälla en planeringsram om 15400 milj. kr. (prisläge februari 1980) i enlighet med försvarskommitténs uttalande att planeringen inom totalförsvaret borde genomföras på en ekonomisk nivå som motsvarar vad som f.n. anvisas för dessa ändamål. Detta motsvarar 17120 milj. kr. i prisläget februari 1981. Priskompensation skulle förutsättas utgå enligt NPI.
Inom planeringsramarna skulle reserver avdelas för den väntade avvikelsen mellan den faktiska prisutvecklingen och priskompensationen enligt NPI. Reserverna skulle beräknas på grundval av bl.a. 1980 års långtidsutrednings huvudalternativ 1. Därutöver skulle konsekvenserna av att beräkna reserverna på grundval av långtidsutredningens huvudalternativ 2 redovisas.
I anslutning till programplanen skulle överbefälhavaren belysa utvecklingen och konsekvenserna av om planeringsramarna minskas resp. ökas med 400 milj. kr. per budgetår (prisläge februari 1980).
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet "n
I planeringen av fredsorganisationen skulle åtgärder föreslås som syftade till att ge minst de besparingar som var en utgångspunkt för handlingsväg 2 i del 2 av överbefälhavarens perspektivplan. För huvudprogrammen Operativ ledning m. m. samt Gemensamma myndigheter m. m. skulle därutöver övervägas och så långt möjligt inplaneras ytterligare besparingar av det slag och den omfattning som föreslogs av överbefälhavaren i handlingsväg 3.
Överbefälhavaren föreslår i sin programplan hur försvarsmakten skall utvecklas på den ekonomiska nivå som regeringen har angett. Planen belyser också försvarsmaktens utveckling, om den ekonomiska nivån höjs resp. sänks med 440 milj. kr. per budgetår i prisläget februari 1981. I planeringen har överbefälhavaren avdelat reserver med långtidsutredningens huvudalternativ I som grund. Därutöver redovisas konsekvenserna om större reserver, grundade på långtidsutredningens huvudalternativ 2, avdelas.
I sin analys av planeringsförutsättningarna framhåller överbefälhavaren att den av regeringen angivna ekonomiska ramen inte är tillräcklig. För att den ambitionsnivå som försvarskommittén har angivit skall kunna uppnås krävs enligt överbefälhavaren en tilldelning av resurser motsvarande den högsta nivån. Andra viktiga förutsättningar för att den föreslagna planeringen skall kunna förverkligas är att fredsorganisationen minskas och att ett nytt system för priskompensation införs.
Mot denna bakgrund hemställer överbefälhavaren att — försvarsmakten utvecklas enligt ”+ 400-nivån” i den plan som förelig-
ger och att resurser avdelas minst i enlighet härmed, — ett nytt priskompensationssystem införs som ger försvarsmakten full
kompensation i rätt tid, — reduceringar inom fredsorganisationen beslutas i den omfattning och vid
de tidpunkter som framgår av den plan som har redovisats.
Överbefälhavarens planering innebär att det tillgängliga planeringsutrymmet har fördelats enligt vad som framgår av följande tabell (prisläge februari 1981; milj. kr.).
Nivå 1982/83 — 1983/84 — 1984/85 — 1985/86 — 1986/87 Summa
1982/87 ""+400-nivån” 17560 17 560 17 560 17 560 17 560 87 800 (varav reserv) (109) (160) (215) (289) (39) (1164) Programplane- = 17120 17 120 17 120 17 120 17 120 85 600 nivån (varav reserv) (106) (158) (212) (284) (386) (1146) ""—400-nivån” = 16680 16680 16680 16 680 16680 83400 (varav reserv) (102) (IST) (203) (275) (371) (1102)
För perioden 1987/88 — 1991/92 är planeringsutrymmet i + 400-nivån” 92 800 milj. kr., varav 3618 milj. kr. i reserver, i programplanenivån 86 900 milj. kr., varav 3444 miljkr. i reserver, och i ”—400-nivån” 84500 milj. kr.. varav 3221 milj. kr. i reserver.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 12
För arméförbanden innebär överbefälhavarens planering följande.
Under programplaneperioden fullföljs moderniseringen av tio infanteribrigader och fyra norrlandsbrigader. En norrlandsbrigad tillkommer genom att den elfte moderna infanteribrigaden omorganiseras till norrlandsbrigad. Materielen inom de kvarvarande åtta äldre infanteribrigaderna förnyas i mycket begränsad omfattning. En av de äldre brigaderna utgår ur krigsorganisationen i slutet av 1980-talet.
Nuvarande fyra pansarbrigader samt pansarförbanden i Norrland och på Gotland bibehålls. En mekaniserad brigad och fem mekaniserade bataljoner organiseras under programplaneperioden av nuvarande pansarförband och en del av infanteriförbanden i Mellansverige.
Det totala antalet brigader inom armén minskar med överbefälhavarens planering till 27 i slutet av 1980-talet.
Pansarvärnsförmågan — främst hos de modernare förbanden — ökas genom tillförsel av pansarvärnsrobotar, renovering och modifiering av befintliga stridsfordon, tillförsel av helikoptrar för pansarvärnsuppgifter samt utveckling av ny materiel.
Under den andra femårsperioden utökas arméflyget till två bataljoner samtidigt som resurser avdelas för utveckling av nya luftvärnssystem.
I ”+400-nivån”” moderniseras under programplaneperioden ytterligare en infanteribrigad. Under den andra femårsperioden tillkommer ytterligare en bataljon i arméflyget.
I ”—- 400-nivån” omorganiseras inte en infanteribrigad 77 till norrlandsbrigad. Vidare reduceras krigsorganisationen i jämförelse med programplanenivån med en infanteribrigad 66 R, sex pansarvärnskompanier, två kompanier med beväpnade helikoptrar, tre mekaniserade bataljoner, två luftvärnsbataljoner samt en etappbataljon.
Planeringen för marinförbanden inriktas mot två ytattackflottiljer och en fristående robotbåtsdivision i slutet av 1980-talet. Två nya robotbåtar anskaffas under programplaneperioden, Detta innebär att den ersättning av sex äldre torpedbåtar som enligt tidigare planering skulle påbörjas under senare delen av 1980-talet nu inleds under programplaneperioden.
Antalet minröjningsflottiljer minskas från elva till nio. Två nya minröjningsfartyg av typ M 80 anskaffas under programplaneperioden och ytterligare fyra fartyg inplaneras under den andra femårsperioden. Fartygen utgör kärnan i de två minröjningsflottiljer som moderniseras i slutet av 1980-talet. Övriga minröjningsflottiljer moderniseras inte.
Ubåtsförbanden kommer att omfatta tretton ubåtar sedan användningstiden för ubåtarna av typ Sjöormen har förlängts och ubåtar av typ A 17 anskaffats. Samtidigt förbättras mineringskapaciteten hos samtliga ubåtar.
Den pågående moderniseringen av en del av kustartilleriets fasta spärrförband med nya tunga tornbatterier och moderniseringen av de rörliga kustartilleribataljonerna med bl. a. nya pjäser fullföljs under programplaneperioden samtidigt som användningstiden för vissa äldre kustartilleriför-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 3
band förlängs i begränsad omfattning. Nuvarande tunga kustrobotförband utgår ur krigsorganisationen under senare delen av 1980-talet.
De rörliga spärr- och kustjägarförbanden börjar omorganiseras till amfibiebataljoner.
Den marina lednings-, bas- och underhållsorganisationen samt den ma-
rina kustbevakningsorganisationen minskas och anpassas till marinförbandens förändrade krigsorganisation. Basorganisationens rörlighet ökas.
I ”+ 400-nivån”” omsätts de tunga kustrobotbatterierna under den andra
femårsperioden. En ubåt tillkommer utöver vad som gäller i programplanenivån.
I ”—-400-nivån” minskas krigsorganisationen under den andra femårsperioden i jämförelse med programplanenivån med en ubåt, en ny minröj-
ningsflottilj och två lätta robotbatterier. Beträffande flygvapenförbanden innebär överbefälhavarens planering följande.
Ombeväpningen av jaktflygdivisionerna med flygplan JA 37 fortsätter, varvid nio divisioner har ombeväpnats i slutet av 1980-talet. Fem jaktflygdivisioner med flygplan J 35 F bibehålls under programplaneperioden och tre divisioner till mitten av 1990-talet. Detta innebär att tolv jaktdivisioner organiseras under både den första och den andra perioden. Antalet medeltunga attackdivisioner och spaningsdivisioner är oförändrat fem och en
halv resp. sex till i början av 1990-talet. En lätt attackflygdivision utgår under programplaneperioden och resterande fyra divisioner under den
andra perioden.
I avvaktan på beslutsunderlag för omsättningen av Viggensystemen
inplanerade överbefälhavaren ekonomiskt utrymme för att införa ett JAS-
system. Beslutsunderlaget har senare överlämnats till försvarskommittén
och kommer att redovisas i det följande.
Transportflygförbandens kapacitet utökas under den andra femårsperioden, varvid omsättningen av äldre flygplan slutförs. Antalet flygbasbataljoner minskas samtidigt som kvarvarande bataljoner ges successivt ökad
rörlighet och uthållighet.
Radarkompanierna för luftbevakning och stridsledning på hög höjd omsätts successivt i krigsorganisationen. Härvid utgår ett antal förband utrus-
tade med äldre radarmateriel. Radarförbanden för luft- och sjöbevakning
samt stridsledning på låg höjd omsätts i krigsorganisationen gemensamt med marinen.
I ”+400-nivån” tillkommer en jaktflygdivision med flygplan JA 37,
varvid det totala antalet JA 37-divisioner blir tio. I ”—- 400-nivån” utgår den nionde jaktflygdivisionen med flygplan JA 37. De medel som har avsatts för viktigare materielobjekt på de
olika ekonomiska nivåerna framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981; milj. kr.).
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 14
Materielobjekt Planerat 1982/83 — 1986/87 Beräknat 1987/88 — 1991/92
"+ 400- Program- "'—- 400- "+ 400- Program- ""— 400-
nivån” plane- nivån” nivån” plane- nivån”
nivån nivån
Utveckling Lätt stridsfordon 135 135 135 165 165 165 Nya luftvärnssystem 140 140 140 750 750 750 Flygplan JAS med
beväpning 3740 3295 3295 3 500 3500 3 500
Anskaffning Lätt pansarvärns-
robot 515 515 415 825 630 530 Renovering och
modifiering av
stridsvagnar 545 545 315 190 100 100 Lätt stridsfordon - = = 630 630 430 Helikoptrar för
armén 420 420 420 1070 585 335 Nya luftvärnssystem - - = 1410 1410 9230 Helikoptrar för
| marinen | - | = | - | 215 | 215 | 215 |
| Ny ytattack (6 fartyg) 200 | 200 | 150 | 550 | 550 | 600 | |
| Ubåtar | 1005 | 1005 | 855 | 1175 | 1055 | 970 |
| Minröjningsfartyg | 230 | 230 | 230 | 325 | 325 | 255 |
Lätt kustrobot och
| styrd ammunition 120 | 120 | 90 | 425 | 425 | 365 | |
| Tung kustrobot | 400 | - | - | = | = | - |
| Skolflygplan | - | = | = | 1000 | 1000 | 1000 |
Flygplan JA 37 med
beväpning 7265 6495 5355 1828 1225 775 Flygplan JAS med
beväpning 280 280 280 4820 4820 4820 Helikoptrar för
flygvapnet 45 45 45 50 250 250 Transportflygplan 150 = - 210 250 250
Överbefälhavaren redovisar olika åtgärder för att förbättra försvarsmaktens beredskap, främst förmågan att möta ett överraskande anfall. De föreslagna åtgärderna omfattar Iedningsberedskap, insatsberedskap och mobiliseringsberedskap.
Överbefälhavaren framhåller att det är mycket angeläget att snabbt
kunna disponera ett begränsat antal operativt viktiga förband för tidiga
stridsinsatser. Inkallelser bör enligt överbefälhavaren kunna ske vid bered-
skapshöjningar före mobilisering utan att fullmaktslagar behöver träda i kraft. Därvid bör rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal
förband kunna delegeras till överbefälhavaren, åtminstone under vissa perioder. Detta bör kunna ske inom ramen för repetitionsutbildningssystemet.
Av överbefälhavarens planering framgår att beredskapen minskar i ”"— 400-nivån”, främst genom att antalet övningar minskar i den terräng där förbanden har sina krigsuppgifter.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet IS
Överbefälhavaren planerar att förändra urvalet och utbildningen av de handräckningsvärnpliktiga så att dessa i ökad utsträckning kan krigsplaceras, bl.a. i de enheter som organiseras när civilförsvarets nuvarande
bevakningsuppgifter förs över till försvarsmakten.
Grundutbildningstiderna i det nuvarande utbildningssystemet är enligt överbefälhavaren så korta att det finns allvarliga brister i förhållande till de
år 1972 reducerade utbildningsmålen. Mot bakgrund av detta konstaterar
överbefälhavaren att en ökning av grundutbildningstiden är motiverad. En
sådan har inplanerats för ett begränsat antal (ca 500) värnpliktiga plutonchefer och ställföreträdare (motsvarande). Överbefälhavaren har i alla ekonomiska nivåer planerat in en fullständig
repetitionsutbildning enligt det modifierade system som innebär att krigsförbandens och personalens förmåga att lösa sina huvuduppgifter kontinu-
erligt upprätthålls.
I "'—-400-nivån” minskar enligt överbefälhavaren krigsförbandens förmåga genom att antalet större övningar reduceras.
Beträffande de operativa konsekvenserna anför överbefälha-
varen bl.a. följande.
Vi har möjligheter att tidigt hejda angriparens utbredning och styrketillväxt i en operationsriktning, om medel tilldelas enligt programplanenivån. Vi får dock räkna med att ta ökade risker i andra riktningar. Om vi kommer i efterhand eller misslyckas med att hejda angriparen i kust- och gränsområden, kan angriparens fortsatta anfall fördröjas under avsevärd tid. Stora delar av landet kommer då att bli berörda av stridshandlingar.
I ”+400-nivån” ökar enligt överbefälhavaren den operativa styrkan i förhållande till programplanenivån därför att ett antal väsentliga funktioner
förstärks. Sålunda förbättras förmågan att bekämpa sjömål och mekaniserade förband. Krigsorganisationens kvalitet är högre än i programplanenivån, både vad gäller materiel och utbildning. Beredskapen stärks. Säker-
heten i genomförandet av försvarsoperationerna ökar därmed jämfört med
programplanenivån där ökade risker måste tas på lång sikt. Överbefälha-
varen framhåller vidare att ” + 400-nivån” ger rimlig handlingsfrihet att
anpassa försvarsmakten till de större krav som förutsebara förändringar i
rustningsnivån hos tänkbara angripare ställer.
I ”— 400-nivån”” minskar enligt överbefälhavaren den operativa styrkan
påtagligt i förhållande till programplanenivån. Särskilt försvagas luftförsvaret, förmågan att bekämpa sjömål och pansarvärnet. Krigsorganisationens kvalitet blir lägre genom minskad förnyelse av materielen och redu-
cerad utbildning. Försvarsmaktens möjligheter att anpassa sig till den
militärtekniska utvecklingen i vår omvärld begränsas i oroväckande grad. Risktagningen i planläggning och genomförande av försvarsoperationerna ökar i förhållande till programplanenivån, vilket omvärlden inte kan undgå att uppmärksamma. Nivån torde, enligt överbefälhavaren, inte kunna ge
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 16
ett försvar som motsvarar de uppgifter och den inriktning som 1978 års försvarskommitté har funnit vara nödvändiga.
1.3.2 Försvarskommittén
1978 års försvarskommitté har haft till uppgift att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling efter budgetåret 1981/82. I sitt första betänkande, (SOU 1979: 42)
Vår säkerhetspolitik, angav kommittén bl.a. vissa grunder för de olika
totalförsvarsgrenarnas och därmed för det militära försvarets fortsatta
utveckling. Del 1 av överbefälhavarens perspektivplan var en del av det underlag som kommittén utnyttjade.
I betänkandet (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret läm-
nade försvarskommittén förslag om den grundläggande inriktningen för det
militära försvaret och vad denna inriktning konkret borde innebära för försvarsmaktens olika program och funktioner. Därutöver behandlades
anspråken på anskaffning av försvarsmateriel och på svensk försvarsin-
dustri. Kommittén utgick därvid från del 2 av överbefälhavarens perspektivplan. I detta skede av utredningsarbetet kunde kommittén inte ta ställning till eventuella förändringar i det militära försvarets fredsorganisation eller till anskaffning av flygplan, eftersom överbefälhavarens underlag
behövde kompletteras I dessa avseenden. Vid övervägandena inför sitt slutbetänkande, (Ds Fö 1981: 14) Totalför-
svaret 1982/1987, har försvarskommittén utnyttjat underlag från överbefälhavaren i form av programplanen för perioden 1982/83 — 1986/87, plan för fredsorganisationens utveckling, förslag om anskaffning av flygplan samt
svar på vissa frågor som kommittén har ställt. Kommittén har också samrått med 1979 års militära flygindustrikom-
mitté (Fö 1979: 02) och försvarsindustrikommittén (I 1979: 02).
Huvuddragen av det material som avser fredsorganisationens utveck-
ling, anskaffningen av ett nytt flygplan och därtill hörande frågor som
berör flygindustrin, försvarsindustrin och underhållet av försvarets materi-
el samt försvarskommitténs ställningstaganden till underlaget i dessa delar
tas upp i avsnitten 1.4 — 1.7 i det följande (s. 51—137). För det militära försvarets fortsatta utveckling redovisar kommittén tre
olika förslag. Förslagen vilar i hög grad på gemensamma grunder och ger i
många avseenden en likartad utveckling för försvarsmaktens olika pro-
gram och funktioner.
Grundläggande inriktning
Försvarskommitténs icke socialistiska ledamöter anger i slutbetänkandet att den grundläggande inriktning som kommittén förordade i betänkandet Säkerhetspolitiken och totalförsvaret alltjämt bör gälla.
Denna inriktning innebär bl.a. att svenskt territorium inte i sig anses
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 17
utgöra något primärt strategiskt mål. Kommittén bedömer dock att svenskt
territorium kan beröras av militära operationer som syftar till kontroll över viktiga strategiska områden i vår närhet.
Den styrka som en angripare kan avdela vid ett angrepp mot oss begränsas genom att huvuddelen av resurserna måste användas mot huvudmotståndaren. För kortare tid kan dock avsevärda flygstridskrafter sättas in mot oss. Detta gäller i viss mån även för sjöstridskrafter samt sjö- och flygtransportmedel. |
En angripare måste enligt kommittén rimligen eftersträva att så snabbt som möjligt nå syftet med sitt angrepp dels för att minska riskerna för att huvudmotståndaren ingriper, dels för att inte längre än nödvändigt binda
sina egna resurser. För att vårt försvar skall verka krigsavhållande måste
det därför vara uppbyggt så att en operation mot oss kan väntas medföra stora uppoffringar i förluster och tid och att angriparen, även om han når vissa mål, måste avdela avsevärda resurser för ockupation och försvar av
det område som han har tagit.
Vårt militära försvar skall snabbt kunna skapa en tillräcklig styrka och uthållighet för att avhålla de krigförande parterna från att utnyttja svenskt territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition.
Försvarskommittén anser att ett militärt försvar med en styrka och sammansättning som innebär att ingen finner det förenligt med sina intressen att utnyttja svenskt territorium är en förutsättning för att svensk
neutralitet skall bli respekterad vid ett krig i vårt närområde. Vi måste
också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrätten är skyldiga att medge.
Respekten för det svenska territoriets integritet måste enligt försvars-
kommittén grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vårt militära försvar har förmåga att upptäcka och möta kränkningar.
Försvarskommittén finner att luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge inom det nordiska området. Svensk luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Tillkomsten av kryssningsrobotar ställer i detta sammanhang ökade krav
främst på luftbevakningen. För att vår säkerhetspolitik skall vara trovärdig
måste vi kunna göra troligt för omvärlden att vi har förmåga att upptäcka
och bekämpa flygplan och kryssningsrobotar. Även förmågan att upptäcka och avvisa kränkningar av sjöterritoriet måste upprätthållas.
Det faktum att angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar enligt kommittén kraven på att det militära försvaret dels kan mobiliseras snabbt, dels är i huvudsak stridsdugligt direkt efter mobilise-
ring. För att vi skall ha möjlighet att mobilisera vid rätt tidpunkt och i
tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt kommitténs mening prioriteras. Mobilise-
ringssäkerheten måste hållas på en hög nivå genom bl.a. utspridning av
2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 18
mobiliseringsförråd, lämplig fördelning av mobiliseringsansvar och övningar samt genom en mobiliseringsberedskap som är anpassad till läget. I
fred organiserade stridskrafter, snabbt mobiliseringsbara förband och hemvärn skall med stöd av förberedda fältarbeten kunna försvåra angripa-
rens styrketillväxt, åsamka honom förluster och skydda vår mobilisering. Det krävs härvid ökad förmåga till stridsinsatser med fredsorganisationens resurser. Det är enligt kommitténs mening väsentligt att vår beredskap
inger respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa att vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt
med lägets krav. .
Den inriktning som förordas överensstämmer enligt de icke socialistiska ledamöterna i allt väsentligt med den verksamhet som överbefälhavaren
i det följande i anslutning till berörda program och funktioner.
Moderata samlingspartiets ledamöter poängterar i detta sammanhang bl.a. den betydelse som utbildningens omfattning och kvalitet har för
beredskapen och för förmågan att verka i en krigssituation. Beredskapen måste förstärkas vad avser vissa funktioner såsom övningsverksamheten
och den operativa rörligheten. Förmågan att skapa styrketillväxt i övre Norrland och försvaret av östra Mellansverige omnämns särskilt.
De socialdemokratiska ledamöterna betonar särskilt att den allmänna värnplikten skall vara grunden för det militära försvaret. De förordar en
en och anskaffningen av materiel bör anpassas både till de ekonomiska
resurser som kan avsättas och till de behov som ett värnpliktsförsvar har. De socialdemokratiska ledamöternas förslag innebär en inriktning som svarar mot överbefälhavarens förslag i programplanens s. k. — 400-nivå för armé-och marinstridskrafterna. I fråga om flygstridskrafterna behövs ytterligare underlag men inriktningen bör vara att nå en lägre kostnadsram än den som överbefälhavaren anger för flygvapnet i ”— 400-nivån”.
De skilda ekonomiska planeringsramar som ligger till grund för de olika partigruppernas förslag ger ett något olika krigsorganisatoriskt innehåll inom ramen för den i stort gemensamma inriktningen.
Arméstridskrafternas utveckling
Kommittén är enig om att anfallsförmågan och pansarvärnsfunktionen bör prioriteras inom arméstridskrafterna. Vidare bör fältförbanden ges förmåga att föra rörlig strid över stora ytor. De kvalificerade fältförbanden, varav huvuddelen utgörs av de moderna infanteribrigaderna, prioriteras också. Härvid är det enligt kommittén väsentligt att modernisera och om möjligt öka andelen förband som är särskilt utbildade och utrustade för
strid i norra Sverige samt andelen mekaniserade förband.
Enligt överbefälhavarens planering får de moderna brigaderna en god
kvalitet i fråga om materiel och personal. De nuvarande fyra norrlandsbri-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 19
gaderna moderniseras och därutöver omorganiseras en infanteribrigad till norrlandsbrigad. Inom ramen för den befintliga organisationen och materielen organiseras en mekaniserad brigad och ett antal mekaniserade bataljoner. Sammantaget inriktar överbefälhavaren de moderna brigadernas krigsorganisation mot tio infanteribrigader 77, fem norrlandsbrigader, fyra pansarbrigader och en mekaniserad brigad.
Försvarskommittén finner att överbefälhavarens planering ger en i hu-
vudsak lämplig krigsorganisation för de kvalificerade fältförbanden. Moderata samlingspartiets ledamöter anser dock att ytterligare en kvalificerad
infanteribrigad, utöver vad överbefälhavaren har angett, bör tillföras.
Samma åsikt har de socialdemokratiska ledamöterna men de begränsar därvid antalet norrlandsbrigader till fyra.
De fältförband som inte kan tilldelas den modernaste materielen och för
vilka mycket begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör enligt kommitténs mening stå kvar i krigsorganisationen. De bör därvid liksom nu
utnyttjas främst för väl planlagda och förberedda försvars- och fördröj-
ningsuppgifter. Kommittén är enig om att beslut om dessa förband inte
behöver fattas nu, men de icke socialistiska ledamöterna förordar att antalet brigader av äldre typ minskas under perioden 1987/88 — 1991/92.
Kommittén anser vidare att det är väsentligt att vi disponerar ett stort
antal förband så att strid kan tas upp i varje del av landet, varifrån angreppen än kommer. Lokalförsvarsförbanden avses härvid främst för
försvarsuppgifter vid gränser, hamnar, flygfält och kuststräckor som är av
väsentlig betydelse för vårt försvar. Den minskning i antalet förband som
överbefälhavaren har föreslagit anses inte vara av en sådan omfattning att den äventyrar den verkan som kommittén bedömer erforderlig.
Kommittén konstaterar att tillgången på stridsfordon av olika slag ökar hos tänkbara angripare. Inom ramen för sina uppgifter måste markstridsförbanden därför kunna bekämpa pansrade fordon.
Överbefälhavaren redovisar i programplanen att han under 1980-talet har planerat att mekanisera ett antal förband inom ramen för den befintliga organisationen och materielen. Beväpnade helikoptrar med förmåga till pansarbekämpning på stora avstånd anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya stridsvagnsminor införs tidigt i krigsorganisationen. Norrlandsbrigader, pansarbrigader samt vissa förstärkningsförband utrustas med tunga pansarvärnsrobotar i början av 1980-talet. Ammunition med verkan mot stridsvagnar planeras anskaffas till granatkastar- och artilleriförbanden.
Alla brigader samt vissa bataljoner och lokalförsvarsförband tillförs i slutet
av 1980-talet ett varierande antal lätta pansarvärnsrobotar. Lätta stridsfor-
don anskaffas under 1990-talet för att öka förbandens eldkraft, rörlighet
och skydd.
Kommittén förordar att pansarvärnssystemet förstärks, bl. a. genom en
utökning av arméflyget. Denna åtgärd kommer även att förbättra förmågan till sjuktransporter. I övrigt tar kommittén inte ställning i detalj till överbe-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 20
fälhavarens förslag till åtgärder för att förbättra pansarvärnsförmågan. De icke socialistiska ledamöterna nämner dock att den planerade mekaniseringen bör genomföras och att lätta stridsfordon på lång sikt bör tillföras de kvalificerade förbanden.
För luftvärnsförbanden innebär överbefälhavarens planering att ett stort antal förband utrustas med den inom landet utvecklade och tillverkade lätta luftvärnsroboten 70. Därmed ersätts äldre materiel i ett antal av de nuvarande brigaderna och i ett antal fördelningsluftvärnsbataljoner.
Kommittén är enig om att det är önskvärt att i framtiden disponera luftvärnssystem med allväderskapacitet samt ökad räckvidd och höjdtäckning. De icke socialistiska ledamöterna anser att överbefälhavarens planering är lämplig.
De socialdemokratiska ledamöternas ställningstagande i denna fråga är mer detaljerat. De anser att utvecklingen av luftvärnssystemen kan behöva ske i två steg. Under programplaneperioden bör luftvärnsrobotsystem 70 utvecklas mot mörkerkapacitet samt ökad räckvidd och verkan. I ett andra steg bör systemet utvecklas mot allväderskapacitet och en ännu större räckvidd. Det bör ankomma på regeringen att senare lägga fram slutligt förslag. Därvid bör den samordning av robotverksamheten som kommittén förordar i annat sammanhang beaktas.
Marinstridskrafternas utveckling
Marinstridskrafterna omfattar ytattackförband, ubåtsförband. helikopterförband, min- och minröjningsförband, kustartilleriförband samt lednings-, bas- och underhållsförband. Försvarskommittén anger att ytattackförbanden är de rörligaste och slagkraftigaste av övervattensstridsförbanden. De icke socialistiska ledamöterna framhåller särskilt att antalet förband är av avgörande betydelse samtidigt som de enskilda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvalitet att de kan möta en angripare med utsikt till framgång.
Kommittén är enig om att överbefälhavarens planering för ytattackförbanden är lämplig. Det innebär bl. a. att de tolv fartygen av typ Spica T 131 bestyckas med svensktillverkade robotar med lång räckvidd. Vidare planeras de sex fartygen av typ Spica T 121 ersättas tidigare än beräknat genom att varvsstödsmedel har tillförts och genom omplancring inom försvarsmakten. Två robotbåtar har beställts och levereras under programplaneperioden och avsikten är att beställa ytterligare fyra i slutet av planeringsperioden.
Ledamöterna ur moderata samlingspartiet understryker därutöver att möjligheterna att genom omplanering öka antalet sjömålsrobotar bör studeras med utgångspunkt i att åstadkomma en bättre uthållighet hos detta viktiga vapensystem.
Kommittén i sin helhet framhåller att sjömineringar ingår som en viktig del av försvaret. Mot bakgrund av den ökade risken för överraskande
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 21
anfall är det viktigt att minor kan börja läggas ut med kort varsel. Det är också angeläget att vi redan i fred har god tillgång till moderna sjöminor.
Kommittén konstaterar att överbefälhavarens planering leder till att de nytillförda övervattensstridsförbanden liksom ubåtarna får god förmåga att ta ombord och fälla minor.
De studier rörande flygminfällning som överbefälhavaren har bedrivit på kommitténs uppmaning visar att minering från transportflygplan och helikoptrar kan ge ett viktigt tillskott till vår mineringsförmåga. Kommittén förordar att studierna fortsätter. Om de visar att det är lämpligt bör resurser för flygminfällning planeras in.
Tidigare har kommittén framfört att det är angeläget att säkerställa skyddet mot angriparens minkrigföring genom en viss lägsta tillgång på kvalificerade minröjningsresurser medan de kvantitativa behoven så långt möjligt även i fortsättningen bör tillgodoses med civila fartyg som tas i anspråk i krig och vid beredskap.
Kommittén är enig om att en viss modernisering av nuvarande minröjningsflottiljer bör genomföras, bl. a. genom att äldre minsvepare ersätts av minröjningsfartyg av typ M 80. De icke socialistiska ledamöterna förordar därvid en något större krigsorganisation och en något högre moderniseringsgrad än de socialdemokratiska ledamöterna. Samtidigt understryker hela kommittén att aktiva åtgärder kan komma att behövas för att understödja anskaffning av fiskefartyg som är lämpade som hjälpminsvepare i krig och vid beredskap.
Förmågan att säkra sjöstridskrafternas operationsfrihet har prioriterats vid överbefälhavarens planering för minröjningsförbanden. Detta godtas av de socialdemokratiska ledamöterna, medan övriga ledamöter anser det vara angeläget att ett utökat skydd kan beredas även för den övriga sjöfart som är nödvändig. Centerpartiets och folkpartiets ledamöter pekar också på minröjningsfartygens särskilda förmåga att medverka i övervakningen av sjöterritoriet.
Kommittén är enig om att förmågan att upptäcka och avvisa främmande ubåtar som kränker vårt territorium är betydelsefull. Den kvalificerade ubåtsjakten bör därvid även i fortsättningen bygga främst på ubåtsjaktförband. Kommittén anser att de åtgärder som överbefälhavaren har planerat för att förbättra möjligheterna att ingripa med nuvarande helikopterförband för ubåtsjakt liksom övriga åtgärder för ubåtsjakt är lämpliga. Mot bakgrund av att den fartygsburna ubåtsjakten blir av ringa omfattning anser dock kommittén att överbefälhavaren bör undersöka möjligheterna att utnyttja en del av flygvapnets tunga helikoptrar för övervakning och ubåtsjakt för att därigenom öka uthålligheten och snabbare kunna ingripa inom olika havsområden.
I avvaktan på en särskild utredning som överbefälhavaren genomför inför försvarsbeslutet tar kommittén i sitt slutbetänkande inte ställning till vilka ytterligare resurser för övervakning och ingripande som kan behöva
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet ra NM
tillföras försvarsmakten. De icke socialistiska ledamöterna utgår från en kostnadsram av högst 200 milj. kr. Centerpartiets och folkpartiets ledamöter pekar på att detta är en klart högre ambitionsnivå än i 1970-talets försvarsbeslut. De socialdemokratiska ledamöterna anger att ställning till överbefälhavarens utredning och behovet av eventuella omplaneringar får tas när utredningen är klar. Samtliga ledamöter är dock eniga om att möjligheterna bör prövas att utnyttja de fyra robotbåtar som avses beställas i slutet av planeringsperioden även för ubåtsjakt.
Försvarskommittén framförde i sitt föregående betänkande att ubåtsförbanden även i framtiden är en väsentlig komponent för bekämpning av en angripares invasionsstyrkor till sjöss. Den tekniska utvecklingen skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser bl. a. genom att de kan ges förmåga att lägga ut större mineringar än i dag, både i vår kustzon och längre från kusten. Kommittén prioriterade ubåtsfunktionen och underströk att antalet ubåtar bör vara så stort som möjligt. Planeringen innebär bl. a. att användningstiden för nuvarande ubåtar förlängs och att ubåt A 17 anskaffas.
Den planerade inriktningen av ubåtsförbandens krigsorganisation är enligt kommitténs mening lämplig. Moderata samlingspartiets ledamöter förordar att 13 ubåtar anskaffas, medan de övriga anger en inriktning mot 12 ubåtar.
Försvarskommittén konstaterar att de fasta kustartilleriförbanden svarar för ett i förväg utbyggt och förberett försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga kustartilleriförbanden skall i hotade riktningar kunna förstärka och förtäta det fasta försvaret. De skall därutöver i samverkan med mark-, sjö- och flygstridskrafter kunna lösa försvarsuppgifter på de sträckor av vår kust där fasta kustartilleriförband saknas.
Mot bakgrund av att hotet ökar mot fasta förband och att den militärtekniska utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare landstiger, förordar kommittén att rörligt kustartilleri prioriteras före fast sådant. På vissa särskilt betydelsefulla platser krävs dock alltjämt ett i förväg utbyggt och förberett försvar.
Överbefälhavarens planering innebär att ombeväpningen och moderniseringen av de tunga rörliga kustartilleribataljonerna med bl.a. en ny kustartilleripjäs fullföljs. Omorganisationen av dagens rörliga spärr- och kustjägarförband till amfibiebataljoner påbörjas under programplaneperioden. Nuvarande lätta kustrobotar ersätts till allra största delen under perioden 1987/88 — 1991/92. |
Försvarskommittén anser att den redovisade planeringen i huvudsak är lämplig men föreslår att en anskaffning av sjömålsrobotar med lång räckvidd bör prövas i samband med att en framtida ersättning av nuvarande artilleriförband inom kustartilleriet planeras. Samtliga ledamöter utom de från moderata samlingspartiet anger att ersättningen av de lätta kustrobotarna kan behöva uppskjutas.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 23
Basresurserna bör enligt en enig kommitté medge att marinens förband samlas till ett aktuellt operationsområde.
Överbefälhavarens planering innebär att den marina bas- och underhållsorganisationen minskas och anpassas till marinstridskrafternas förändrade krigsorganisation. Krigsorganisationen för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisationens rörlighet ökas. Denna inriktning anser hela kommittén vara lämplig.
Försvarskommittén är också enig om att respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vi har förmågan att upptäcka och möta kränkningar. Detta innebär bl. a. att våra omgivande havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation som omedelbart kan leda insatser med tillgängliga resurser.
Kommittén bedömer att det finns svagheter i vår fredstida övervakning.
radarsystemet för sjö- och luftövervakning bör därvid byggas ut med början i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens, tullverkets och sjöfartsverkets resurser bör samordnas ytterligare i avsikt att effektivisera övervakningen och rapporteringen.
Flygstridskrafternas utveckling
Försvarskommittén har redovisat två alternativ för inriktning av flygstridskrafterna och för anskaffning av framtida flygplanssystem.
Skiljaktigheterna mellan moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets ledamöter å ena sidan och de socialdemokratiska ledamöterna å den andra avser främst anskaffningen av ett nytt flygplanssystem samt antalet jaktdivisioner.
Försvarskommittén är enig om att luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge i det nordiska området. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Enligt kommitténs mening skall luftförsvarsförbanden kunna försvåra en angripares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är viktiga för totalförsvaret.
Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med stridslednings- och luftbevakningsförbanden ett sammanhängande luftförsvarssystem. De icke socialistiska ledamöterna av kommittén har uppfattningen att jaktflyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.
Överbefälhavarens planering innebär att krigsorganisationen kommer att bestå av tolv jaktdivisioner. Av dessa kommer nio divisioner att ombeväpnas med flygplan JA 37 Jaktviggen medan övriga tre divisoner är utrus-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 24
tade med flygplan J35 Draken som behålls i organisationen till mitten av 1990-talet.
Kommittén är enig om att antalet divisioner utrustade med flygplan JA 37 Jaktviggen bör vara åtta. De icke socialistiska ledamöterna anser att inriktningen därutöver bör vara att behålla fyra divisioner av flygplan J 35 så att det totala antalet blir tolv divisioner. Även de socialdemokratiska ledamöterna anser att fyra divisioner med ftygplan J 35 bör behållas under programplaneperioden men endast tre till mitten av 1990-talet.
Enligt kommitténs mening är det betydelsefullt att i framtiden kunna bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför eller i anslutning till våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en betydelsefull roll, inte minst i försvaret mot ett överraskande angrepp.
Överbefälhavaren planerar att behålla nuvarande fem och en halv divisioner med medeltunga attackflygplan under programplaneperioden. En division med lätta attackflygplan går ur organisationen under perioden, medan övriga fyra utgår fram till år 1992. Planeringen innebär vidare en anskaffning av nya vapen, bl. a. en styrd glidbomb, till attackförbanden för att öka det medeltunga attackflygets effekt. Kommittén är enig om att planeringen är lämplig. De socialdemokratiska ledamöterna framhåller dessutom att möjligheterna att utnyttja förbanden längre bör prövas i avsikt att minska kostnaderna.
Det faktum att ett angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar enligt kommitténs mening kravet på en väl fungerande underrättelsetjänst. Flygspaningsförbanden ingår som en väsentlig komponent för att förse riksledningen, överbefälhavaren m. fl. chefer med erforderliga underrättelser. En enig kommitté har därför funnit att flrygspaningsresurser för underrättelseinhämtning är nödvändiga inom en överblickbar framtid.
Överbefälhavarens planering för spaningsförbanden innebär att tre divisioner utrustade med flygplan SF/SH 37 Spaningsviggen behålls under 1990-talet. Kommittén biträder planeringen.
Vikten av väl fungerande bas- samt stridslednings- och luftbevakningssystem understryks. Kommittén erinrar om att stridslednings- och luftbevakningssystemet (stril) inte enbart är avsett för luftförsvarsuppgifter utan även skall ge underlag för alarmering av civilbefolkningen. Kommittén fäster också uppmärksamheten på att de s.k. kryssningsrobotarna i vissa avseenden kommer att ställa ökade krav på strilsystemet, som bl.a. av detta skäl bör kompletteras med flygburna radarutrustningar. Överbefälhavarens plancring för bas- resp. strilsystemet kan enligt kommittén ligga till grund för den fortsatta verksamheten. De socialdemokratiska ledamöterna anser dock att utbyggnadstakten kan behöva prövas och att en slutlig detaljavvägning inom programmet flygvapenförband kan leda till vissa förändringar av inriktningen.
Flygstridskrafternas utveckling behandlas ytterligare i avsnittet 1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor (s. 97).
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 25
Fredsorganisationen
Försvarskommittén, som har nått en bred enighet i fredsorganisationsfrågan, konstaterar att det på flertalet punkter råder god överensstämmelse mellan försvarskommitténs arbetsutskotts slutliga förslag till utveckling av det militära försvarets fredsorganisation och överbefälhavarens fredsorganisationsplan. Kommittén delar utskottets uppfattning att fredsorganisationen måste reduceras. I princip ansluter sig kommittén till förslagen när det gäller omfattningen av och tidpunkterna för strukturförändringarna. Vid den slutliga prövningen av hur ändringarna i fredsorganisationen skall genomföras bör det på nytt övervägas om ett eller ett par av de till nedläggning föreslagna förbanden kan behållas t.v. Kommitténs förslag innebär att besparingarna inom fredsorganisationen måste vara minst 7900 milj. kr. under perioden 1982/83 — 1991/92. Kommittén har vid sin avvägning mellan totalförsvarsgrenarna samt i sina överväganden och förslag till inriktning av det militära försvaret räknat med att den angivna besparingen kan uppnås. Kommittén tar dock inte ställning till alla detaljer i förslaget utan anser det nödvändigt att dels vissa kompletterande utredningar och bedömningar genomförs, dels förslag från några pågående utredningar inväntas innan ett konkret förslag föreläggs riksdagen under våren 1982 så att det kan ingå i försvarsbeslutet.
Vidare föreslår kommittén att strukturen hos de centrala myndigheterna inom försvarsmakten ses över inför nästa försvarsbeslut, varvid bl.a. en samordning med den civila statsförvaltningen bör övervägas.
Fredsorganisationens utveckling samt inriktningen av besparingsarbetet inom försvarsmakten behandlas mera ingående i avsnittet 1.4 Fredsorgani-
sationen (s. 51). |
Värnpliktsutbildningen
Försvarskommittén är enig om att den allmänna värnplikten har stor betydelse som grund för det militära försvarets uppbyggnad. Det är kommitténs bestämda uppfattning att denna grund alltjämt bör stå kvar samtidigt som det är viktigt att det råder balans mellan organisationens storlek samt materielens och personalens kvalitet.
Vid sin behandling av fredsorganisationens utveckling tar kommittén upp frågan om förändringar i antalet värnpliktiga. En av utgångspunkterna har därvid varit att få ett jämnt utnyttjande av utbildningsanordningarna. Överbefälhavarens planering innebär att flera värnpliktiga under en övergångstid får uppskjuta sin första tjänstgöring. Kommittén anser att en sådan utveckling bör undvikas, eftersom den bedöms öka de sociala och ekonomiska problemen för de värnpliktiga som berörs.
Nuvarande utbildningssystem är en kombination av grundutbildning och återkommande repetitionsutbildning. Utbildningstiderna under såväl grund- som repetitionsutbildning är differentierade och principiellt anpassade till behovet av utbildning för enskilda och förband. Detta system med
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 26
7,5 månader som kortaste tid för grundutbildning och ett modifierat VU 60-system för repetitionsutbildning anser kommittén i allt väsentligt vara lämpligt och föreslår att det alltjämt bör tillämpas. De angivna tiderna för grundutbildning förutsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av övningstid per vecka alltjämt tillämpas.
Planeringen innebär att antalet värnpliktiga som ges 15 månaders utbildning ökas från ca 1500 till 2000 per år. Överbefälhavaren anmäler därutöver att grundutbildningstiderna i nuvarande utbildningssystem är så korta att allvarliga brister föreligger i förhållande till de reducerade utbildningsmål som fastställdes år 1972. Utvecklingen av utbildningsmetoder och utbildningshjälpmedel fortsätter inom hela försvarsmakten och bör kunna leda till att vissa brister täcks.
Planeringen innebär vidare att fullständig repetitionsutbildning genomförs så att krigsförbanden och personalens förmåga att lösa sina huvuduppgifter upprätthålls. Utbildningen förbättras kvalitativt genom att ett utökat antal större övningar genomförs årligen. Försvarskommittén anser att den redovisade planeringen för grund-, repetitions- och befälsutbildningen sammanlagt ger en godtagbar utbildningsnivå hos våra krigsförband. Dock anser kommittén att en prövning bör ske av möjligheterna till och konsekvenserna av en anpassning av veckoutbildningstiden till den i arbetslivet i övrigt gängse. Därvid måste dock ett högre uttag tillämpas i samband med övningar utan att detta får påverka den normala utbildningstiden.
I ett särskilt yttrande tar folkpartiets ledamöter upp frågan om att årligen direktrekrytera 3 500 — 4000 yngre män till civilförsvaret för att därigenom bidra till en föryngring av organisationens personal. De direktrekryterade bör tas ut i samband med värnpliktsinskrivningen med hjälp av befattningsbeskrivningar som jämförs med individernas förutsättningar.
Värnpliktiga i handräckningstjänst
Försvarskommittén är enig om att det faktiska minimibehovet av värnpliktiga i handräckningstjänst bör prövas noga.
Överbefälhavarens planering innebär att det årliga behovet av handräckningsvärnpliktiga kommer att minska från nuvarande 4700 till 3 500. Dessa kommer att krigsplaceras dels i de bevakningsenheter som skall svara för de bevakningsuppgifter som har förts över från civilförsvaret, dels i underhållsförband och depåer. Försvarskommittén anser att överbefälhavarens planering och inriktning är lämplig och föreslår att den läggs till grund för den fortsatta verksamheten. Kommittén understryker att här aktuella värnpliktiga skall ges en sådan utbildning vid sidan av sina arbetsuppgifter i fredsorganisationen att de kan utnyttjas i krigsorganisationen. Kommittén delar överbefälhavarens uppfattning att begreppet handräckningsvärnpliktig bör utgå.
Folkpartiets ledamöter framhåller i ett särskilt yttrande att det kan tänkas att civilförsvaret för vissa uppgifter kan utnyttja yngre män som av
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 27
olika skäl inte anses lämpliga för någon av försvarsmaktens krigsbefattningar och som därför i dag antingen frikallas eller placeras som handräckningsvärnpliktiga.
Inskrivningssystemet
Försvarskommittén anser att vårt system för inskrivning av värnpliktiga fungerar väl. Det är emellertid nödvändigt att kontinuerligt se över systemet med hänsyn till nya forskningsrön, erfarenheter från verksamheten och de förändrade krav som utvecklingen av krigsorganisationen medför.
Tillsammans med berörda myndigheter har överbefälhavaren sett över inskrivningssystemet i syfte att bl. a minska avgångarna under grundutbildningen. Undersökningen visar dels att de totala avgångarna skulle kunna minskas något, dels att andelen avgångar ökar ju senare den värnpliktige inkallas till grundutbildning. Genom att förbättra det medicinska underlaget, genom att pröva de värnpliktiga mera ingående vid inskrivningen och genom att i vissa fall genomföra förnyad prövning av dem som rycker in tre år eller senare efter inskrivningen skulle avgångarna kunna minskas. Detta kräver ökade resurser vid värnpliktsverket. I detta sammanhang pekar kommittén på det angelägna i att utvecklingen av ledarskap och utbildningsmetoder fullföljs.
Värnpliktsförmåner
Försvarskommittén har tagit del av resultatet av den undersökning som överbefälhavaren efter riksdagens beslut våren 1978 har genomfört om de värnpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas ekonomiska situation under grundutbildningen.
De icke socialistiska ledamöterna anser att det är angeläget att systemet för värnpliktsförmåner snarast ses över för att klarlägga förmånernas fördelning, det administrativa systemet och vilka frågor som omedelbart måste lösas. I avvaktan på resultatet av den utredning i frågan som regeringen har tillkallat anser dessa ledamöter att förslag till förbättringar på de punkter där missförhållandena är uppenbara bör föreläggas riksdagen i anslutning till 1982 års försvarsbeslut. En slutlig justering av den allmänna förmånsnivån bör grundas på beslut om ett nytt system.
Även de socialdemokratiska ledamöterna förordar förbättringar av värnpliktsförmånerna. De anser att en ram bör läggas fast för den nyligen tillsatta utredningen om dessa. För den kommande femårsperioden bör härvid målet vara att nå upp till en förbättring av förmånerna som motsvarar en dagersättning om 30 kr. Denna förbättring kan dock läggas ut även på andra förmåner, t. ex. utryckningsbidrag och bostadsförmåner. I avvaktan på utredningens förslag anser de socialdemokratiska ledamöterna i likhet med övriga ledamöter att regeringen bör lägga fram förslag till förbättringar av förmånerna i samband med försvarsbeslutet.
Frågan om finansiering av värnpliktsförmåner har kommittén behandlat i anslutning till förslaget om nytt priskompensationssystem.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 28
Informationssystem och datakraft
Kommittén är enig om att åtgärder bör vidtas för att förbättra ledning, styrning och uppföljning av ADB-verksamheten inom försvarsmakten. Samordningsarbetet i olika projekt måste bedrivas utan onödig tidsfördröjning. Genom prioriteringar mellan olika projekt och kortare projekttider skall en bättre totalekonomi inom ADB-utvecklingen uppnås. Resurserna för systemutveckling bör koncentreras ytterligare i syfte att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av tillgängliga personal- och kapitaltillgångar. Informations- och datakraftplaner måste i olika avseenden kompletteras och vidareutvecklas.
Materielanskaffning och materielunderhåll
Försvarskommittén anför bl. a. att den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande.
Tillgången till en svensk kvalificerad försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och system med särskild hänsyn till vårt värnpliktssystem, våra speciella försvarsbetingelser, vårt klimat och vår försvarsstrategi. En minskande materielanskaffning till försvarsmakten skapar emellertid svårigheter att vidmakthålla de industriella resurserna. Det är därför viktigt att ta ställning till vilka verksamheter som är mest angelägna att behålla. Under alla förhållanden måste inom landet finnas kompetens att utvärdera utländska system, utforma egen taktik, utbilda personal och sköta underhållet i krig.
Försvarskommitténs förslag i dessa avseenden redovisas närmare i avsnittet 1.6 Försvarsindustrin (s. 120) och 1.7 Underhåll av försvarets materiel (s. 129).
Frivilliga försvarsorganisationer
Kommittén ser de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet som ett nödvändigt komplement till plikttjänstgöringen. Frivilliga åtaganden är av avgörande betydelse, inte minst med avseende på insatsberedskapen.
Frivilligorganisationernas verksamhet är en så viktig del av vårt totalförsvar att den bör erhålla stöd från alla berörda myndigheter. Så bör exempelvis medverkan i frivilligorganisationernas utbildning inte uppfattas som en uppgift enbart för det militära försvaret och arbetsmarknadsverket. Det bör vidare övervägas att utnyttja frivillig personal för flera uppgifter inom de civila delarna av totalförsvaret.
Förmånssystemet för frivilligtjänstgöring bör ses över i avsikt att skapa balans mellan olika kategorier av frivilliga. Det bör även skapas bättre förutsättningar för kvinnor att delta i frivillig utbildning samt att avtalsbinda sig för tjänstgöring i krig. Likaledes bör möjligheterna för anställda att få ledigt för att genomgå frivillig utbildning utan att förlora arbetsinkomst förbättras.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 29
Planeringsram och priskompensation
Försvarskommittén konstaterar att regeringen i anvisningarna för pro-
gramplaneringen för perioden 1982/83 — 1986/87 föreskrev att försvarskommitténs betänkande (SOU 1979:42) Säkerhetspolitiken och totalför-
svaret skulle ligga till grund för planeringen.
Överbefälhavaren har genomfört programplaneringen på en ekonomisk nivå som benämns programplanenivån. Därutöver har utvecklingen och konsekvenserna belysts om planeringsramarna minskas resp. ökas med
400 milj. kr. per budgetår. Utgångspunkten för programplanenivån har varit den i regeringens anvisningar angivna planeringsramen för perioden om 85 600 milj. kr. i prisläget februari 1981. Kostnader för försvarsdepartementet m.m. har lagts utanför ramen. Efter justering till löneläget i februari 1981 omfattar programplanealternativet 84900 milj. kr.
Överbefälhavaren föreslår att försvarsmakten ges en utveckling enligt den högre nivån i regeringens anvisningar, vilket innebär en planeringsram om 87 100 milj. kr.
Enligt överbefälhavaren är realismen i planeringen helt avhängig av att förutsatta rationaliseringar och ambitionssänkningar inom fredsorganisa-
tionen fullföljs samt av att ett i förhållande till den ekonomiska ramen och
avdelade reserver realistiskt priskompensationssystem införs.
Sedan lång tid fattas fleråriga försvarsbeslut som bl. a. innebär att ett system med femåriga planeringsramar och ett automatiskt verkande priskompensationssystem tillämpas för det militära försvaret och civilförsva-
ret. Nuvarande priskompensationssystem, som har tillämpats sedan bud-
getåret 1969/70 innbär att kompensation för pris- och lönestegringar utgår i enlighet med nettoprisindex (NPT). I den mån försvarets faktiska pris- och löneutveckling skiljer sig från
NPI måste den planerade verksamheten anpassas till detta förhållande, om skillnaden inte har kunnat förutses i planeringen och reserver avdelats. Det faktum att stora pris- och lönereserver som regel har ansetts behöva avdelas kan ses som ett uttryck för den osäkerhet i planeringen som följer med det gällande priskompensationssystemet. Mellan NPI och försvarets pris- och löneutveckling kan dels föreligga långsiktiga skillnader av trend-
mässig karaktär, dels skillnader på kort sikt, vilka ger en dålig tidsmässig
samvariation mellan försvarets behov av betalningsmedel och tilidelad priskompensation. Dessa förhållanden har skapat betydande planeringsproblem för försvarets myndigheter som vid upprepade tillfällen har fram-
hållit behovet av att förändra det gällande priskompensationssystemet.
Försvarskommittén har ingående studerat frågan om priskompensationssystem och därvid låtit genomföra två särskilda expertutredningar i ärendet, (Ds Fö 1981:4) Priskompensation och planeringsosäkerhet i för-
svaret samt (Ds Fö 1981: 12) Priskompensation för det militära försvaret
och civilförsvaret. Detta arbete har resulterat i ett förslag från kommittén
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 30
om att priskompensationen av försvarets planerings- och utgiftsramar fr.o.m. budgetåret 1982/83 skall baseras på en ny index som är en sammanvägning av två olika indextal. Det ena indextalet bör återspegla utvecklingen av lönekostnaden per arbetad timme för anställd personal. Det bör grundas på statens arbetsgivarverks beräkning av lönenivåns förändring för anställda inom statlig verksamhet och justeras med hänsyn till eventuella förändringar i lönekostnadspålägg och arbetstidens längd. Det bör vägas in med en andel som svarar mot lönekostnadernas andel av den totala planeringsramen i programplanerna för det militära försvaret och civilförsvaret. För det militära försvaret är andelen ca 35 47.
Det andra indextalet bör grundas på NPI. Det bör vägas in med återstående andel av planeringsramen.
Kostnadsminskningarna genom rationaliseringar och organisationsförändringar i myndigheternas planering är av stor omfattning och svarar mot rimliga krav på produktivitetsutveckling under femårsperioden. Därför bör ingen reduktionsfaktor föras in i den nya indexen.
Kommittén föreslår vidare att försvaret skall tilldelas särskilda medel för sådana förmånsökningar för värnpliktiga i grundutbildning som är föremål för särskilda statsmaktsbeslut och som bedöms bli relativt sett större än vad förändringen av försvarsprisindex blir. Sådana ökningar bör i budget-
således föranleda en jämkning av ramen, när ställning tas till förmånsökningarna. Någon särbehandling i priskompensationssystemet behövs därför inte.
Med hänsyn till att det föreslagna priskompensationssystemet ger en bättre följsamhet gentemot lönekostnadsutvecklingen än vad NPI ger, anser försvarskommittén att ett underutnyttjande om högst 2 7 mot nuvarande 4 96 av utgiftsramen bör få föras över från ett budgetår till nästa. Denna regel bör gälla även för budgetåret 1981/82.
Den ordning som innebär att ett överskridande under ett budgetår räknas av under nästa budgetår anser kommittén bör tillämpas även i fortsättningen.
Försvarskommittén är inte enig om den planeringsram som bör läggas fast för perioden 1982/83 — 1986/87. I förhållande till överbefälhavarens programplan innebär förslagen följande (prisläge februari 1981: milj. kr.)
Överbefälhavarens planering (5) (c + fp) (m) Högre nivån 87 100 Programplanenivån 84 900 84 900
83175
82750 Lägre nivån 82 700
De olika planeringsramarna innefattar inte kostnaderna för försvarsdepartementet. Orsaken härtill är att kommittén finner det naturligt att före-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 31
slå dimensionering och avvägning av totalförsvaret utan att därmed ta ställning till verksamheten i regeringskansliet.
I sina bedömningar om erforderliga resurser har kommittén utgått från
att tillämpning av det prisregleringssystem som kommittén föreslår inte ger anledning till att avsätta några reserver för skillnaden mellan löneutveck-
ling och kompensation. Den angivna ramen utgår likaså från att reserver
för skillnaden mellan prisutveckling och kompensation enligt nettoprisindex i överbefälhavarens planering är tillräcklig.
1.3.3 Föredraganden
Inledning
Jag behandlar i det följande den grundläggande inriktningen av det militära försvaret, krigsorganisationens utveckling samt vissa frågor röran-
de beredskap och värnpliktsutbildning. Jag tar slutligen upp frågan om
ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioden 1982/83—- 1986/87.
Grundläggande inriktning för det militära försvaret
1978 års försvarskommitté har behandlat den grundläggande inriktning-
en av det militära försvaret i sina betänkanden (SOU 1979: 42) Vår säker-
hetspolitik, (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret samt (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987. 1 det följande redovisar jag mina
ställningstaganden till den grundläggande inriktningen av det militära för-
svaret. De ansluter i huvudsak till försvarskommitténs rekommendationer.
Jag bedömer att Sverige i sig självt inte utgör något primärt strategiskt
mål men att svenskt territorium kan beröras av militära operationer som syftar till kontroll över viktiga strategiska områden i vår närhet. Den
styrka som en angripare kan avdela i ett angrepp mot oss begränsas genom att huvuddelen av resurserna måste avdelas mot huvudmotståndaren. För kortare tid kan dock avsevärda flygstridskrafter avdelas mot oss. Detta gäller i viss mån även för sjöstridskrafter samt sjö- och flygtransportmedel.
För att vårt försvar skall verka krigsavhållande måste det vara uppbyggt så att en operation mot oss kan väntas medföra stora uppoffringar i förluster och tid och att angriparen även om han når vissa mål måste avdela avsevärda resurser för ockupation och försvar av taget område.
Vårt militära försvar skall snabbt kunna skapa en tillräcklig styrka och uthållighet för att avhålla de krigförande parterna från att utnyttja svenskt territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition. För att vår neutralitet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde måste vårt militära försvar ha en sådan styrka och sammansättning att
ingen finner det förenligt med sina intressen att utnyttja svenskt territori-
um. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrätten är skyl-
diga att medge.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 32
Respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vårt militära försvar har förmåga att upptäcka och möta kränkningar.
Mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och läget i det nordiska området kommer luftförsvaret att få ökad betydelse. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Tillkomsten av kryssningsrobotar ställer i detta sammanhang utökade krav, främst på luftbevakningen. För att vår säkerhetspolitik skall vara trovärdig måste vi kunna göra troligt för omvärlden att vi har förmåga att upptäcka och bekämpa flygplan och kryssningsrobotar. Även förmågan att upptäcka och avvisa kränkningar av sjöterritoriet måste upprätthållas.
Det faktum att angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar kraven på att det militära försvaret kan mobiliseras snabbt och i huvudsak är stridsdugligt direkt efter mobilisering. För att vi skall ha möjlighet att mobilisera vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt min mening prioriteras. Mobiliseringssäkerheten måste hållas på en hög nivå genom bl.a. utspridning av mobiliseringsförråd, lämplig fördelning av mobiliseringsansvar, övningar samt genom till läget anpassad mobiliseringsberedskap. I fred organiserade stridskrafter. snabbt mobiliserade förband och hemvärn skall med stöd av förberedda fältarbeten kunna försvåra angriparens styrketillväxt, åsamka honom förluster och skydda vår mobilisering. Det krävs härvid ökad förmåga till stridsinsatser med fredsorganisationens resurser. Det är enligt min mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa att vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vär beredskap i takt med lägets krav. Avvägningen mellan satsning på åtgärder som ger effekt först på lång sikt och åtgärder som kan ge effekt i närtid måste vara flexibel, så att en anpassning kan göras allt efter lägets krav.
Det militära försvaret skall kunna ställa resurser till förfogande inom ramen för Förenta Nationernas fredsbevarande verksamhet.
Ett förberett försvar skall finnas i områden som bedöms vara särskilt betydelsefulla för oss såsom hamnar. flygfält och särskilt utsatta landstignings-, luftlandsättnings- och gränsområden. Angriparens ökade möjligheter att snabbt och med kort förvarning välja tid, plats och metod för olika åtgärder mot oss medför att vår rörlighet får ökad betydelse. Väsentliga delar av försvarsmaktens stridskrafter måste därför vara rörliga för att kunna kraftsamlas och snabbt komma till verkan i aktuella riktningar. Kraftsamling skall kunna ske utan att avgörande svagheter uppstår i andra för vårt försvar väsentliga områden.
Av detta följer att krigsorganisationen bör innehålla dels förband med en kvalitet som svarar mot kraven på ett förberett områdes- och punktförsvar, dels förband för rörliga operationer. Den materiella och personella
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 33
kvaliteten kan tillåtas variera, varvid det enligt min mening är nödvändigt att prioritera de rörliga förband som i samverkan skall insättas till anfall för att bekämpa, hejda och slå en angripares moderna enheter.
Vårt lands storlek och militärgeografiska läge kräver att vi kan organisera ett stort antal förband för försvar av hela landet. Landets begränsade
befolkningstillgångar måste därför utnyttjas i sin helhet i olika former inom totalförsvaret, varvid det militära försvaret grundas på allmän värnplikt.
Den är en nödvändig grund för att tillgodose försvarsmaktens behov av personal och möjliggör en värdefull växelverkan mellan civil och militär verksamhet. För försvarets trovärdighet utåt och därmed för dess fredsbe-
varande förmåga har den allmänna värnplikten en avgörande betydelse.
Den allmänna värnplikten måste också vara trovärdig inåt. De värnpliktiga och den fast anställda personalen liksom befolkningen i sin helhet måste vara övertygade om att våra krigsförband har en sådan utbildning och utrustning att de kan lösa sina uppgifter i krig. Det är därvid viktigt att
det råder balans mellan organisationens storlek och dess personella och materiella kvalitet. Jag återkommer i det följande till tillämpningen av den allmänna värnplikten.
De geografiska betingelserna och den militärtekniska utvecklingen kan rätt utnyttjade erbjuda stora fördelar för oss. Militärgeografin i och kring
vårt land innebär begränsningar för en angripare både vad avser insats och
utnyttjande av förband. Även mot en stark angripare finns därigenom
förutsättningar och möjligheter att genomföra ett meningsfullt försvar.
Åtgärder bör vidtas beträffande taktik, organisation, materiel och utrustning samt utbildning så att individens överlevnad främjas när kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel används. Åtgärder bör vidare
vidtas vid de viktigaste förbanden till skydd mot verkningarna av s.k.
elektromagnetisk puls (EMP) från kärnvapenexplosioner på hög höjd samt för att öka möjligheterna till fortsatt försvar vid insatser av kärnvapen och kemiska stridsmedel samt punktinsatser av biologiska stridsmedel. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i dessa frågor vid min
anmälan till denna proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer
för totalförsvarets fortsatta utveckling, m. m.
Om vi blir indragna i en konflikt och militärt angripna kommer angriparen att stödja anfallet med avsevärda flygstridskrafter. Vi tvingas därvid att inledningsvis koncentrera våra militära åtgärder på luftförsvar och skydd, på att störa angriparens övriga anfallsförberedelser, på att vidmakt-
hålla stridsvärdet hos våra stridskrafter samt på att samla dessa till aktuella
operationsområden och att förbereda den fortsatta striden. Syftet med
dessa åtgärder är att tvinga motståndaren till en inledande bekämpning under så lång tid att vi hinner genomföra förberedelser för fortsatt strid.
Luftförsvarsförbanden i form av jaktflyg och luftvärn måste i kombination med passiva skyddsåtgärder möjliggöra den operativa och taktiska
rörlighet och det skydd som är en förutsättning för den fortsatta striden.
3 Riksdagen [9811/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 34
Vid en kustinvasion skall angriparen kunna mötas och åsamkas kännbara förluster redan under transporterna över sjön och genom luften. Vi skall koncentrerat kunna sätta in stridskrafter i landstigningsområdet för att hindra angriparen att få fast fot på svensk mark. Den samlade försvarsinsatsen skall syfta till att bryta angriparens anfallskraft.
Vid en invasion över landgränsen skall angriparen mötas tidigt. Vi skall koncentrerat kunna sätta in stridskrafter för att bryta angriparens anfallskraft. Den samlade försvarsinsatsen skall syfta till att hindra angriparen att tränga fram genom vårt land eller att nå mål djupt inne i landet. Alla möjligheter att slå en angripare skall tillvaratas.
Om en angripare lyckas komma in i landet skall det fortsatta försvaret inriktas på att göra hans operationer så tidsödande och förlustbringande som möjligt. Angriparens möjligheter att förstärka och underhålla sina stridskrafter skall kunna försvåras och hans operationsfrihet begränsas.
Den militärtekniska utvecklingen medför kvalitetsökningar i flera för oss viktiga avseenden. Dessa ger en angripare ökad handlingsfrihet när det gäller att välja tid, metod och plats för ett angrepp mot oss. Detta ökar enligt min mening kraven på att vi kan använda våra stridskrafter på många alternativa sätt. Det är härvid viktigt att vårt försvar inte har luckor som en angripare lätt kan utnyttja. Vårt militära försvar måste avvägas mot denna bakgrund och innehålla ett stort antal förband som i samverkan kan ge hög effekt i invasionsförsvaret.
Risken för att motståndaren skall upptäcka våra förband och vår verksamhet kan minskas genom passiva åtgärder i form av lämpligt val av grupperingsplats, maskering, vilseledande åtgärder och utspridning. Vidare kan vapenverkan minskas genom spridning, rörlighet och skydd. För viktiga funktioner som inte kan göras rörliga måste skyddet ägnas särskild uppmärksamhet.
Den militärtekniska utvecklingen innebär också fördelar för oss som vi måste utnyttja. Utvecklingen inom spanings- och ledningsområdet kan tillvaratas för en bättre samordning och effektivitet inom underrättelseområdet och vid ledning av våra egna stridskrafter.
Utvecklingen av precisionsstyrda vapen bör tillvaratas. Förändringar i vapensystem till följd av den tekniska utvecklingen kan ske mycket snabbt. Kampen mellan medel och motmedel leder till att successivt högre anspråk ställs på vapenprestanda av olika slag. För vissa vapensystem ställs även höga absoluta kvalitetskrav. Vi måste anpassa oss till detta. Våra vapen bör dessutom vara konstruerade så att vi med begränsade åtgärder kan förbättra deras funktion, t.ex. genom byte av målsökare i robotar. Likaså bör vapenbärare ha förmåga att bära efter hand förbättrade vapen, t. ex. med längre räckvidd och effektivare stridsmedel. Vi kan inte avsätta resurser i samma utsträckning som maktblocken och därmed inte genom nyanskaffning av materiel följa med på alla områden. Vi måste, när det befinns lämpligt, modernisera befintlig utrustning och därmed genom
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 35
en begränsad ekonomisk insats anpassa våra stridskrafter till de förändrade förhållanden som den militärtekniska utvecklingen medför.
En angripares förmåga att utnyttja sin eldkraft och leda sina förband är starkt beroende av ett väl fungerande sambandssystem. Genom telestörning av dessa kan denna förmåga reduceras i betydande grad. Likaså är det
väsentligt att våra förband kan verka i kraftigt telestörd miljö. Telekrigfö-
ringen måste därför ägnas särskild uppmärksamhet.
Kompetent försvarsforskning och materielförvaltning samt en kvalificerad inhemsk försvarsindustri är väsentliga förutsättningar för att vi skall
kunna utnyttja och anpassa oss till den militärtekniska utvecklingen. Jag
återkommer till försvarsindustrin i det följande.
Krigsorganisationens utveckling
Jag kommenterar först osäkerheten i överbefälhavarens perspektiv- och programplaner.
Erfarenheterna under föregående och innevarande försvarsbeslutspe-
riod har visat att de planer som har legat till grund för försvarsbesluten har
varit behäftade med betydande osäkerheter i fråga om förhållandet mellan
verksamhet och resurser. Osäkerheterna har dels rört de bedömda kostna-
derna i fast pris för inplanerad verksamhet, dels prisutvecklingen och priskompensationen samt de därmed sammanhängande reserverna i planerna.
Överbefälhavaren har under en följd av år påtalat den osäkerhet i planeringen som rör prisutvecklingen och priskompensationen. Jag redovisar i det följande på grundval av försvarskommitténs rekommendation ett förstag till nytt priskompensationssystem som enligt min mening till större delen eliminerar detta slag av osäkerhet.
Den osäkerhet som ligger i de bedömda kostnaderna i fast pris för
inplanerad verksamhet berörs inte av valet av priskompensationssystem.
Denna osäkerhets betydelse för förhållandet mellan krigsorganisationens utveckling och planeringsramen har inte särskilt behandlats av försvarskommittén. Enligt min mening bör den beaktas så till vida att statsmakternas ställningstaganden nu till krigsorganisationens långsiktiga utveckling inte till alla delar bör vara lika precisa som kommitténs ställningstaganden. Frågan om osäkerheten i planeringen inför nästa försvarsbeslut bör uppmärksammas tidigt i förberedelserna för detta. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga. -
Överbefälhavaren har i sin programplan redovisat försvarsmaktsutveck-
lingar på tre olika planeringsnivåer som han benämner ” + 400-nivån”. programplanenivån och ”— 400-nivån”. Överbefälhavaren förordar en utveckling enligt ” + 400-nivån”. Försvarskommitténs överväganden beträf-
fande det militära försvarets fortsatta utveckling ansiuter i huvudsak till de planeringsinriktningar som redovisas i överbefälhavarens programplan.
Jag redovisar i det följande mina förslag ifråga om krigsorganisationens
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 36
långsiktiga utveckling. Förslagen utgår från överbefälhavarens programplan och de rekommendationer som har gjorts av regeringspartiernas företrädare i försvarskommittén. Det är enligt min mening varken möjligt eller nödvändigt att nu binda sig i detalj i fråga om den långsiktiga utvecklingen.
Beträffande arméstridskrafternas krigsorganisation vill jag anföra följande. Jag delar försvarskommitténs bedömning att anfallsförmågan och pansarvärnsfunktionen bör prioriteras. Fältförbanden bör ges förmåga till rörlig strid över stora ytor. De kvalificerade fältförbanden, varav huvuddelen utgörs av de moderna infanteribrigaderna, bör prioriteras före övriga markstridsförband. Härvid är det väsentligt att modernisera och om möjligt öka andelen förband som är särskilt utbildade och utrustade för strid i norra Sverige samt att öka andelen mekaniserade förband.
Överbefälhavaren har inriktat sin planering så att de moderna brigaderna ges en god kvalitet i fråga om materiel och personal. De nuvarande fyra norrlandsbrigaderna moderniseras och därutöver omorganiseras. utom i ""— 400-nivån”, en infanteribrigad till norrlandsbrigad. Inom ramen för den befintliga organisationen och materielen organiseras en mekaniserad brigad och ett antal mekaniserade bataljoner.
Jag bedömer att den inriktning som regeringspartiernas företrädare i försvarskommittén har angett för de kvalificerade fältförbanden är lämplig. Antalet norrlandsbrigader bör alltså öka från fyra till fem genom att en av de moderna infanteribrigaderna ombildas till norrlandsbrigad. En mekaniserad brigad bör tillkomma inom ramen för den materiel och personal som nu finns. Jag anser att försvarskommitténs prioritering av de kvalificerade fältförbanden är riktig. Det är därför viktigt att antalet moderna infanteribrigader kan hållas uppe.
De fältförband som inte kan tilldelas den modernaste materielen och för vilka mycket begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör t. v. stå kvar i organisationen och därvid liksom nu utnyttjas främst för i förväg väl planlagda och förberedda försvars- och fördröjningsuppgifter. Om inte betydande belopp för modernisering av dem avsätts i början på 1990-talet eller förbanden då får överta en tillräcklig mängd materiel från den mer kvalificerade delen av krigsorganisationen, kan förbanden behöva utgå ur organisationen. Beslut om detta behöver enligt min mening inte fattas nu.
Jag bedömer i likhet med försvarskommittén att det är väsentligt för försvaret av vårt territorium att vi disponerar ett stort antal förband så att strid kan tas upp i varje del av landet mot angrepp från varje håll. Lokalförsvarsförbanden avses härvid främst för försvarsuppgifter vid gränser, hamnar, flygfält och kuststräckor som är av väsentlig betydelse för vårt försvar. Överbefälhavarens planering innebär att antalet lokalförsvarsförband minskar något. Minskningen har enligt min bedömning en godtagbar omfattning.
Jag övergår därefter till att behandla vissa funktioner som är viktiga för arméstridskrafterna.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 37
Angriparens tillgång på stridsfordon av olika slag och med allt bättre
skydd ökar. Mot denna bakgrund anser försvarskommittén att det är av
avgörande betydelse för vår förmåga att bekämpa angriparens förband att effektiva pansarvärnsvapen finns på stor bredd och i stort antal i vår krigsorganisation. Överbefälhavarens planering innebär att ett antal för-
band mekaniseras under 1980-talet inom ramen för befintlig organisation och materiel. Beväpnade helikoptrar med förmåga till pansarbekämpning på stora avstånd anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya stridsvagnsminor införs tidigt i krigsorganisationen. Norrlandsbrigader och pansarbrigader utrustas med tunga pansarvärnsrobotar i början av 1980-talet. Ammunition med verkan mot stridsvagnar planeras för granatkastar- och artilleriförbanden. Alla brigader samt vissa bataljoner och lokalförsvars-
förband tillförs i slutet av 1980-talet ett varierande antal lätta pansarvärns-
robotar. Lätta stridsfordon anskaffas under 1990-talet för att öka förbandens eldkraft, rörlighet och skydd. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att förmågan att bekämpa
angriparens pansrade fordon är grundläggande för våra möjligheter att genomföra markstriden. Pansarbekämpning utgör ett av stridens viktigaste element och markstridsförbanden måste ha en sådan förmåga. För rörlig
strid, främst anfall, är det vidare nödvändigt att delar av pansarvärnssyste-
met har god rörlighet under pansarskydd. Det är därför väsentligt att pansarvärnssystemet förstärks, bl.a. genom anskaffning av pansarvärnsrobotar i stort antal och genom renovering och modifiering av befintliga stridsfordon. Planeringen bör inriktas mot att lätta stridsfordon tillförs
krigsorganisationen på lång sikt. Utvecklingen av precisionsstyrda vapen
bör tas till vara för pansarvärnsuppgifter.
Överbefälhavarens planering innebär att arméflyget på lång sikt utökas till två eller tre bataljoner. Dessa avses för såväl pansarvärns- som trans-
portuppgifter. Härvid beaktas behovet av sjuktransporter. Jag anser liksom försvarskommittén att en utökning av arméflyget är angelägen. En andra arméflygbataljon bör sättas upp under 1980-talet. Jag återkommer i det följande till frågan om en ökad samordning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten.
Luftvärnets krigsorganisation tillförs ett stort antal förband med den inom landet uvecklade och tillverkade lätta luftvärnsroboten 70. Därmed ersätts äldre materiel i ett antal av de nuvarande brigaderna och i ett antal
fördelningsluftvärnsbataljoner.
Angriparens flygstridskrafter får ökad förmåga till verkningsfulla insatser även i mörker och dåligt väder. Jag bedömer liksom försvarskommittén
att det därför är önskvärt att i framtiden disponera luftvärnssystem med allväderskapacitet samt ökad räckvidd och höjdtäckning. Överbefälhavaren planerar att under år 1982 lämna erforderligt beslutsunderlag beträffande luftvärnsfunktionens utveckling.
Jag vill även understryka hemvärnets betydelse för vår beredskap och
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 38
våra möjligheter att genomföra en mobilisering. Jag ser med tillfredsställelse att rekryteringen till hemvärnet f. n. ökar.
För övervattenstridsförbanden är antalet förband av avgörande betydelse, samtidigt som de enskilda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvalitet att de kan möta en angripare med utsikt till framgång. Ytattackförbanden är de rörligaste och slagkraftigaste av övervattenstridsförbanden.
Överbefälhavarens planering innebär att ytattackförbanden moderniseras under programplaneperioden bl. a. genom att de tolv fartygen av typ Spica T131 bestyckas med svensktillverkade sjömålsrobotar med lång räckvidd. Ersättning av de sex äldre fartygen av typ Spica T 121 har
påbörjats genom att två robotbåtar har beställts och kommer att levereras
under programplaneperioden. Ytterligare fyra robotbåtar avses beställas i slutet av planeringsperioden. Jag bedömer liksom försvarskommittén att planeringen är lämplig.
Sjömineringar ingår som en viktig del av försvaret och det är därför angeläget att vi redan i fred har god tillgång på moderna sjöminor och att utläggning kan påbörjas med kort varsel. Av planeringen framgår att de nytillförda övervattenstridsförbanden ges god förmåga att ta ombord och fälla minor. Ubåtarna ges också ökad förmåga att medföra och fälla minor.
Jag bedömer att planerade åtgärder är lämpliga. Den ökande risken för överraskande anfall ställer krav på snabb utläggning av våra sjömineringar. Minering från transportflygplan och helikoptrar kan vara viktiga tillskott till vår förmåga att lägga ut mineringar.
Överbefälhavaren har vid sin planering prioriterat förmågan att säkra sjöstridskrafternas operationsfrihet. Planeringen innebär att äldre minsvepare utgår ur organisationen, varvid antalet minröjningsflottiljer reduceras under 1980-talet.
Enligt försvarskommitténs mening bör en viss fortsatt modernisering av minröjningsförbanden ske, bl.a. genom att minröjningsfartyg av typ M 80 och på längre sikt nya minsvepare tillförs. Två minröjningsfartyg av typ M 80 levereras under programplaneperioden. Minröjningssystemets särskilda förmåga att medverka i övervakningen av sjöterritoriet samt i skyddet av kustsjöfarten bör beaktas. Jag delar försvarskommitténs uppfattning om den framtida utvecklingen av minröjningsförbandens organisation. Detta innebär bl. a. anskaffning av ytterligare minröjningsfartyg.
Överbefälhavarens planering innebär att huvudsystemet för ubåtsjakt även i fortsättningen skall utgöras av marinens tunga helikoptrar. Den kvalificerade fartygsburna ubåtsjakten utgår under planeringsperioden. Patrullbåtsförbanden ges viss förmåga att upptäcka ubåtar. Försök genomförs under programplaneperioden med att ge de två först levererade nya robotbåtarna tilläggsutrustning för ubåtsjakt.
Överbefälhavaren har i särskild ordning utrett och redovisat för regeringen möjligheterna att förstärka resurserna för övervakning av och ingripande mot ubåtar utöver vad som har föreslagits i programplanen. De
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 39
föreslagna åtgärderna kostar ca 200 milj. kr. under perioden 1982/83— 1986/87 och medför kostnader även för tiden därefter. Förslagen omfattar organisatoriska åtgärder samt åtgärder inom materielområdet. Vissa av de organisatoriska åtgärderna .är av samordningskaraktär och berör även myndigheter utanför försvarsmakten.
Jag godtar överbefälhavarens planering och anser att hans särskilda förslag bör kunna ligga till grund för den fortsatta planeringen. Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag till planeringsanvisningar för perioden 1983/84 — 1987/88.
Jag kommer under anslaget C 2. Marinförband: Materielanskaffning att förorda att ett beställningsbemyndigande om 160 milj. kr. begärs för åtgärder inom ubåtsjaktområdet.
Ubåtsförbanden är även i framtiden en väsentlig komponent för bekämpning av en angripares invasionsstyrkor till sjöss. Den tekniska utvecklingen skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser, bl. a. genom att de kan ges förmåga att lägga ut större mineringar än i dag både i vår kustzon och mer framskjutet. Jag prioriterar ubåtsfunktionen och anser att antalet ubåtar bör hållas så högt som möjligt. Överbefälhavarens planering innebär att ubåtsförbanden efter förlängningar av de nuvarande ubåtarnas användningstid och anskaffning av ubåt A 17 kommer att omfatta tolv till fjorton ubåtar. Planeringen av ubåtsförbandens krigsorganisation är enligt min mening lämplig. De beslut som statsmakterna hittills har fattat innebär att krigsorganisationen inriktas mot tolv ubåtar. Slutlig ställning till antalet ubåtar av typ A 17 behöver inte tas nu.
De fasta kustartilleriförbanden svarar för ett i förväg utbyggt och förberett försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga kustartilleriförbanden skall i hotade riktningar kunna förstärka och förtäta det fasta försvaret. De skall därutöver i samverkan med mark-, sjö- och flygstridskrafter kunna lösa försvarsuppgifter vid kust där fasta kustartilleriförband saknas.
Mot bakgrund av att hotet mot de fasta förbanden ökar och att den militärtekniska utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare landstiger bör enligt min mening rörligt kustartilleri prioriteras före fast kustartilleri. På vissa särskilt betydelsefulla platser krävs dock alltjämt ett i förväg utbyggt och förberett försvar.
Överbefälhavarens planering innebär att ombeväpningen och moderniseringen av de tunga rörliga kustartilleribataljonerna med bl.a. en ny kustartilleripjäs fullföljs. Omorganisationen av dagens rörliga spärr- och kustjägarförband till amfibiebataljoner påbörjas under programplaneperioden. Nuvarande lätta kustrobotar ersätts under andra femårsperioden. Jag bedömer att den redovisade planeringen i huvudsak är lämplig.
Basresurserna skall medge att marinens förband kan koncentreras till aktuella operationsområden. Det är nödvändigt att basförbanden vidareutvecklas och att möjligheterna till ökad rörlighet samt samordning inom och
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 40
mellan försvarsgrenarna tillvaratas. Överbefälhavarens planering innebär att den marina bas- och underhållsorganisationen reduceras och anpassas till marinstridskrafternas förändrade krigsorganisation. Krigsorganisationen för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisationens rörlighet ökas. Denna inriktning är lämplig och innebär enligt min mening att basorganisationen effektiviseras och därigenom bör kunna reduceras i enlighet med överbefälhavarens förslag.
Överbefälhavarens planering för jaktförbanden innebär att det totala antalet jaktdivisioner kommer att vara tolv. Åtta till tio jaktdivisioner ombeväpnas med flygplan JA 37 Jaktviggen. Övriga divisioner behåller flygplan J35 Draken till mitten av 1990-talet. Jag har granskat planeringen mot bakgrund av mina ställningstaganden i det följande till anskaffning av ett nytt flygplan. Planeringens inriktning mot tolv jaktdivisioner i krigsorganisationen är lämplig. Antalet divisioner utrustade med Jaktviggen bör vara åtta.
De divisioner som är utrustade med medeltunga attackflygplan står på en hög operativ, taktisk och teknisk nivå genom att de ombeväpnats med flygplan AJ 37 Attackviggen. Av planeringen framgår att antalet divisioner med medeltunga attackflygplan är oförändrat fem och en halv under programplaneperioden. En division med lätta attackflygplan går ur krigsorganisationen under perioden medan resterande fyra utgår under perioden 1987/88 — 1991/92, Överbefälhavaren planerar att öka de medeltunga attackflygplanens effekt genom anskaffning av nya vapen till attackförbanden. Jag anser liksom försvarskommittén att överbefälhavarens planering för attackförbanden är lämplig.
Överbefälhavarens planering för spaningsförbanden innebär att tre divisioner utrustade med flygplan $S37 Spaningsviggen behålls. Jag anser att planeringen är lämplig.
Jag anser det angeläget att våra flygstridskrafter genom ett väl fungerande bassystem kan skyddas och utnyttjas inom ramen för sin förmåga. Bassystemet bör vidareutvecklas och landets norra delar därvid inledningsvis prioriteras. Av överbefälhavarens planering framgår att utbyggnaden av flygbassystemet följer denna inriktning. Uthålligheten utökas genom att rörligheten och förmågan till reparationer av bansystemen förbättras inom baserna. Antalet flygbasbataljoner reduceras samtidigt som kvarvarande förband ges ökad rörlighet och uthållighet. Jag bedömer att överbefälhavarens planering är lämplig.
Stridslednings- och luftbevakningssystemet (stril) används inte enbart för luftförsvarets behov utan skall även ge underlag för alarmering av civilbefolkningen före ett flyganfall. Ökade insatser bör göras för att samordna civilförsvarets och flygvapnets resurser för alarmering.
De s.k. kryssningsrobotarna kommer i vissa avseenden att ställa ökade krav på strilsystemet. Det är mycket angeläget att vi har förmåga att upptäcka kryssningsrobotar som tränger in på svenskt territorium. Det är
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 41
därför viktigt att strilsystemet kompletteras med flygburna radarutrustningar.
Av planeringen framgår att utbyggnaden av strilsystemet fullföljs samt kompletteras med flygburna radarutrustningar. Vidare ges den optiska luftbevakningen ökade upptäcktsmöjligheter under mörkerförhållanden samt ökas sambandssäkerheten för att bl.a. säkerställa civilförsvarets behov. Av överbefälhavaren föreslagen inriktning bör ligga till grund för fortsatt verksamhet.
Respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vi har förmåga att upptäcka och möta kränkningar. Detta innebär bl.a. att våra omgivande havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation som omedelbart kan leda insatser med tillgängliga resurser. Jag bedömer att det finns svagheter i vår fredstida övervakning. Vår förmåga att upptäcka och möta kränkningar bör därför förbättras. Det planerade nya radarsystemet för sjö- och luftövervakning bör därvid byggas ut med början i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens, tullverkets och sjöfartsverkets resurser bör ytterligare samordnas i avsikt att effektivisera övervakning och rapportering. Jag räknar med att efter samråd med kommunikations- och handelsministrarna återkomma till regeringen i dessa samordningsfrågor.
Jag vill i detta sammanhang anmäla att överbefälhavaren avser att föreslå en skärpning av våra bestämmelser för ingripande mot ubåtar enligt instruktion för krigsmakten vid hävdande av rikets oberoende under allmänt fredstillstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (IKFN). Som jag tidigare har framhållit torde en sådan skärpning vara nödvändig. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga när överbefälhavarens slutliga förslag föreligger.
Beredskapsfrågor
Försvarskommittén har framhållit den ökande risken för överraskande angrepp och anser att förbättringar av beredskapen är angelägna.
Beredskapen bör enligt försvarskommittén även i fortsättningen bygga på en säker och snabb mobilisering. Försvaret måste därför innehålla ett betydande antal förband som utan omfattande förberedelser kan sättas in i strid för att säkra vår fortsatta mobilisering och koncentration av stridskrafterna. Med hänsyn till den ökade risken för ett överraskande angrepp bedömer försvarskommittén att säkerheten och snabbheten i mobiliseringsberedskapen behöver förbättras.
Försvaret måste vidare byggas upp så att områden och funktioner som kan vara avgörande för försvarsstriden inte tidigt kan tas eller slås ut av en angripare. Detta måste särskilt beaktas för Norrland och Gotland, eftersom stridskrafter måste tillföras dessa områden från övriga delar av landet.
Försvarskommittén anser att flexibiliteten i beredskapssystemet bör
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 42
förbättras. Det är därvid väsentligt att öka vår förmåga att innan beslut om mobilisering har fattats förstärka fredsorganisationens resurser, så att ett överraskande anfall kan mötas och vår mobilisering och koncentration skyddas.
Vidare är det enligt kommitténs mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende både i omvärlden och inom landet. Vi måste därför kunna visa att vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägets krav. För att vi skall ha möjlighet att höja beredskapen vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt kommitténs mening prioriteras.
Överbefälhavaren lämnar i programplanen förslag till förbättringar av beredskapen. Med nuvarande beredskapssystem som grund har inplanerats förstärkning av ledningsberedskapen, insatsberedskapen och mobiliseringsberedskapen. Försvarskommittén biträder denna planering och understryker vikten av att föreslagna åtgärder snabbt genomförs.
När det gäller insatsberedskapen anger överbefälhavaren att det är mycket angeläget att kunna disponera ett begränsat antal operativt viktiga förband för tidiga stridsinsatser. Inkallelse bör kunna ske vid beredskapshöjningar före mobilisering utan att fullmaktslagar behöver träda i kraft och inom ramen för repetitionsutbildningssystemet. Överbefälhavaren föreslår att rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband under vissa tidsperioder skall kunna delegeras till honom.
Överbefälhavarens förslag om beredskapsinkallelse av förband har granskats av försvarskommittén. Den anser att det föreslagna systemet skulle innebära en avsevärd och betydelsefull förbättring av beredskapen. Kommittén är dock tveksam till att ändra nuvarande befogenheter men biträder i princip övriga delar av förslaget. Kommittén anser att omfattningen av antalet förband och formerna för beredskapsinkallelser bör studeras ytterligare innan slutlig ställning kan tas.
Det förslag som kommitténs fredsorganisationsutskott har lagt om en minskning av antalet militärområden innebär enligt kommitténs mening inte några avgörande operativa nackdelar.
Statsmakterna har under senare år kraftigt understrukit underrättelsetjänstens stora betydelse för att vi när läget så kräver i tid skall kunna höja beredskapen inom totalförsvaret och mobilisera vårt värnpliktsförsvar. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att risken har ökat för att ett angrepp mot oss kan inledas överraskande både vad gäller tidpunkt och område. Det är därför enligt min mening angeläget att vidta åtgärder som höjer vår ledningsberedskap, insatsberedskap och mobiliseringsberedskap.
Grunden för det militära försvarets beredskapssystem bör enligt min mening alltjämt vara en snabb och säker mobilisering. Mobilisering skall kunna genomföras under pågående strid. Risken för ett överraskande angrepp medför att stridsdugliga förband i ökad omfattning snabbt måste
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 43
kunna organiseras inom fredsorganisationens ram och innan mobilisering har beordrats. Dessa förband skall kunna fördröja en angripare samt skyd-
da vår mobilisering och utgångsgruppering. De åtgärder som överbefälha-
varen och försvarskommittén har föreslagit förbättrar enligt min mening
na i stort genomförs.
Försvarskommittén har uttryckt tveksamhet beträffande överbefälhavarens förslag om att rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal
förband skall delegeras till honom. Regeringen är enligt värnpliktslagen
bemyndigad att vid behov låta inkalla värnpliktiga till beredskapsövningar
om sammanlagt högst etthundraåttio dagar. Under det senaste året har
regeringen utnyttjat detta bemyndigande. Vissa värnpliktiga vid flottan har med anledning av utvecklingen i Polen inkallats till beredskapsövning. Med regeringens medgivande har också personal vid ytterligare ett antal förband erhållit s.k. färdighållningsorder i syfte att förkorta tiden för inkallelse av förbanden. Jag är emellertid inte nu beredd att förorda en delegering till överbefälhavaren av rätt att beredskapsinkalla ett begränsat antal förband. Denna rätt bör även i fortsättningen tillkomma regeringen. I
enlighet med försvarskommitténs förslag har jag dock anmodat överbefälhavaren att inkomma med kompletterande underlag i vad avser omfatt-
ningen av och formerna för de beredskapsinkallelser som överbefälha-
varen har berört i sitt förslag.
I detta sammanhang vill jag betona hemvärnets betydelse för möjligheterna att snabbt åstadkomma ett försvar av viktiga platser vid ett överraskande anfall. Hemvärnskungörelsen (1970:304) anger att hemvärnsman endast under hemvärnsberedskap är skyldig att fullgöra den tjänstgöring som behövs med hänsyn till hemvärnets uppgifter. Hemvärnsberedskap intas vid beredskapstillstånd och krig eller enligt regeringens förordnande. Överbefälhavaren anser att han, då yttre händelser påkallar det, utan regeringens hörande bör kunna få besluta om att använda förband ur allmänna hemvärnet under begränsad tid (1-3 dygn) för försvars-, skydds- och bevakningsuppgifter och för ingripande enligt instruktion för krigsmakten vid hävdande av rikets oberoende under allmänt fredstillstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt UKFN). Dessa frågor bör enligt min mening övervägas i samband med att ställning skall tas till överbefälhavarens förslag om delegering av rätten till
beredskapsinkallelse av förband. Det ankommer på regeringen att reglera dessa frågor. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anförde om regeringskan-
sliets beredskap vid min anmälan till denna proposition såvitt avser säker-
hetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling. Det innebär skärpta krav på regeringskansliet dels i fråga om förmågan till en sammanhållen utvärdering av alla tillgängliga underrättelser i syfte att
skapa längsta möjliga förvarning, dels i vad avser en beredskap i regerings-
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 44
kansliet att med detta underlag bereda erforderliga beslut om bl. a. beredskapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret. Den översyn av beredskapsfrågornas handläggning i regeringskansliet som jag har initierat bör allmänt sett kunna leda till att behovet av att delegera rätten till beredskapsinkallelser m. m. kan minskas.
Värnpliktsutbildning
Mina ställningstaganden till värnpliktsutbildningens omfattning under perioden 1982/83 — 1986/87 redovisar jag under avsnittet 1.4 Fredsorganisationen (s. 81).
Nu gällande system för utbildning av värnpliktiga går tillbaka på beslut av 1966 års riksdag (prop. 1966: 106, 2LU 48, rskr 271). De värnpliktigas utbildning omfattar enligt värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378, ändrad senast 1981:416) grundutbildning och repetitionsutbildning. Til följd av att olika befattningar kräver olika utbildningstid är de värnpliktigas utbildning differentierad inom och mellan försvarsgrenarna. De värnpliktiga indelas efter utbildningsbehovet i olika kategorier. Värnpliktiga som har uttagits för grundutbildning till befattningar för meniga fördelas på någon av kategorierna G, F och E eller placeras i handräckningstjänst. Befälsuttagna värnpliktiga utbildas till grupp-, plutons- eller kompanibefäl. 1972 års riksmöte (prop. 1972:75, FöU 17, rskr 231) beslöt att på försök förkorta de grundutbildningstider som gällde enligt det år 1966 införda utbildningssystemet. Försöken innebär att grundutbildningstiden för plutonsbefälsuttagna inom armén har förkortats från 15 till 13,5 månader för vissa värnpliktiga vid pansar-, ingenjör-och signaltrupperna och från 15 till 12 månader för övriga plutonsbefälsuttagna.
Riksdagen beslöt vid 1976 års riksmöte (prop. 1975/76: 199, FöU 38, rskr 374) att de värnphktiga, som var avsedda att krigsplaceras som plutonchefer inom armén, utan eget medgivande skulle kunna tas ut till 15 månaders kompanibefälsutbildning. Den främsta orsaken till detta var att rekryteringen av värnpliktigt befäl med plutonchefskompetens hade försämrats inom armén och att vakanser hade uppkommit i krigsorganisationen.
Chefen för armen redovisade i maj 1980 för regeringen en utvärdering som har gjorts över försöken med förkortad grundutbildning. Utvärderingen visar att de allvarligaste kvalitativa bristerna på kunskaper finns hos värnpliktiga som är plutonchefer. De mest framträdande bristerna gäller förmåga och rutin i truppföring och trupputbildning samt förmågan att ge order och kontrollera dess verkställighet. Utvärderingen visar också att det finns för få värnpliktiga på plutonchefsnivån. Mot denna bakgrund har chefen för armén föreslagit att värnpliktiga som har tagits ut för utbildning till plutonchefer, ställföreträdande plutonchefer och vissa prioriterade befattningar på plutonsbefälsnivån skall ges 15 månaders utbildning. För övriga plutonsbefälsuttagna föreslås utbildningen omfatta 12 månader. Ar-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 45
méchefen har vidare föreslagit att 13,5 månaders utbildning av plutonsbe-
fäl vid pansar-, ingenjör- och signaltrupperna skall upphöra.
Överbefälhavaren ansluter sig till de förslag som chefen för armén lagt fram och har inarbetat dessa i sin programplan för det militära försvaret. Överbefälhavaren understryker att det är särskilt angeläget att höja kvali-
teten på plutonsbefälsutbildningen inom armén. Försvarskommittén har vid sina överväganden funnit att förmågan hos vissa grupper av värnpliktiga befäl inte är helt tillfredsställande. 1 sitt
betänkande (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret framför
kommittén att utbildningstiden bör vara 15 månader för de värnpliktiga
som utbildas för krigsplacering som plutonchefer och ställföreträdande
plutonchefer eller motsvarande befattningar inom armén. Mot denna bakgrund beslöt regeringen i november 1981 att fr.o.m. kalenderåret 1982 utöka den obligatoriska kompanibefälsutbildning, som påbörjades inom armén utbildningsåret 1978/79, till att omfatta även värn-
pliktiga som utbildas till ställföreträdande plutonchefer. Härigenom får
plutonchefer och ställföreträdande plutonchefer en likvärdig utbildning. Vid inskrivningen tas samtliga ut till kompanibefäl. Beslutet innebär också
att den utbildning av plutonsbefäl i 13,5 månader, som f.n. genomförs vid
pansar-, signal- och ingenjörtrupperna, upphör. Dessa kategorier fördelas på 12 resp. 15 månaders utbildning.
Också flottans värnpliktsutbildning har setts över. Översynen, som har
genomförts av chefen för marinen, har syftat till att åstadkomma en mindre
resurskrävande utbildningsorganisation och en förbättrad beredskap. Strävan har även varit att minska antalet s.k. merbehovsvärnpliktiga och att minska avgångarna under grundutbildningen. Nuvarande utbildningsorganisation vid flottan har inneburit att i huvudsak all rekrytutbildning har
skett vid Karlskrona örlogsskolor.
Enligt chefen för marinen skail huvuddelen av de värnpliktiga vid flottan påbörja och genomföra sin utbildning vid eller i direkt anslutning till de förband som de är avsedda för. Detta innebär att flertalet värnpliktiga som skall tjänstgöra på fartyg rycker in direkt till fartygsförbanden. Plutonsbefälsvärnpliktiga vid flottan har f.n. enligt värnpliktslagen (1941:967) en utbildningstid om minst 415 dagar och högst 440 dagar. Chefen för marinen föreslår att vissa plutonsbefälsvärnpliktiga som avses för flottans landorganisation får motsvarande utbildningstid som plutonsbefälsvärnpliktiga vid kustartilleriet har, dvs. minst 380 och högst 405 dagar.
Inom kustartilleriet finns inte någon grundutbildning för meniga av kate-
gori E. Chefen för marinen har föreslagit att kustartilleriet tilldelas ett
erforderligt antal värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga av kategori E
med en utbildningstid av minst 290 och högst 315 dagar. Jag anser för min del att chefens för marinen åtgärder är lämpliga. Det är angeläget att uppnå de mål som chefen för marinen har uppställt för översynen av värnpliktsutbildningen vid flottan. Jag anser också att det är
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 46
lämpligt att införa kategorin E-värnpliktiga vid kustartilleriet. För att genomföra förslaget krävs ändring i 27 § I mom. värnpliktslagen. Jag förordar att lagen ändras så, att plutonsbefälsvärnpliktiga vid flottan skall fullgöra en grundutbildning som omfattar minst 380 och högst 440 dagar samt att kategori E införs vid kustartilleriet med en grundutbildningstid av minst 290 och högst 315 dagar. Ändringarna bör börja tillämpas den 1 juli 1982. För värnpliktiga som har ryckt in före lagens ikraftträdande bör äldre bestämmelser gälla.
Försvarskommittén föreslår i sitt slutbetänkande att det noga bör prövas vilket som är det reella minimibehovet av värnpliktiga i handräckningstjänst. Dessa värnpliktiga bör enligt kommittén vid sidan av sina arbetsuppgifter i fredsorganisationen ges sådan utbildning att de i ökad utsträckning kan utnyttjas i krigsorganisationen, bl.a. i de bevakningsenheter som skall svara för de från civilförsvaret överförda bevakningsuppgifterna. Försvarskommittén föreslår i sitt slutbetänkande vidare att begreppet handräckningsvärnpliktiga ersätts av begreppet värnpliktiga i bevakningseller depåtjänst. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor. Jag förordar därför att i 6 § och 27 § I mom. värnpliktslagen begreppet handräckningstjänst byts ut mot bevaknings- eller depåtjänst.
Förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967) har upprättats inom försvarsdepartementet och bör fogas till protokollet som bilaga 2.1. Ändringarna är enligt min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Försvarskommittén berör även frågan om veckoutbildningstiden för värnpliktiga. Kommittén konstaterar att de tider som gäller för grundutbildning förutsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av övningstid per vecka alltjämt tillämpas. Kommittén anser dock att en prövning bör ske av möjligheterna till och konsekvenserna av en anpassning av veckoutbildningstiden till den i arbetslivet i övrigt gängse. Ett högre uttag måste dock enligt kommittén tillämpas i samband med övningar utan att detta får påverka den normala utbildningstiden.
Jag vill erinra om att det inom försvarsmakten finns en strävan att försöka tillämpa utbildningstider som så långt möjligt överensstämmer med vad som gäller inom samhället i övrigt. En fullständig likhet med civila förhållanden kan dock inte uppnås, bl. a. beroende på den förkortning av utbildningstidens längd som genomfördes år 1972. Enligt min mening, och här delar jag försvarskommitténs uppfattning, bör ytterligare ansträngningar emellertid göras för att få en anpassning av veckoutbildningstiden till den i arbetslivet i övrigt gängse. Jag avser därför föreslå regeringen att uppdra åt överbefälhavaren att närmare pröva möjligheten av en ytterligare anpassning av veckoutbildningstiden och redovisa konsekvenserna härav. Jag delar i övrigt kommitténs uppfattning att de tider som gäller för grundutbildning förutsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av övningstid per vecka alltjämt tillämpas.
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 47
Försvarskommittén har funnit att vårt nuvarande system för inskrivning av värnpliktiga fungerar väl. Kommittén konstaterar emellertid, mot bakgrund av den redovisning av inskrivningssystemet som överbefälhavaren har lämnat, att det är angeläget att minska de totala avgångarna under grundutbildningen. Detta kan ske genom en mer djupgående prövning av de värnpliktiga vid inskrivningen och en förbättring av det medicinska underlaget. Därutöver bör övervägas att före inkallelsen ånyo pröva de värnpliktiga som skall påbörja sin tjänstgöring tre år eller senare efter inskrivning och som på förfrågan anser att deras medicinska status har försämrats. Kommittén konstaterar att detta kräver ökade resurser vid värnpliktsverket.
Det är enligt min mening angeläget att ytterligare åtgärder vidtas för att minska avgångarna under grundutbildningen. Värnpliktsverket har i samband med programplaneringen haft i uppdrag att påbörja ett arbete som syftar till att minska avgångarna. Detta arbete bör fortsätta. Frågan om förnyad prövning av värnpliktiga som påbörjar sin grundutbildning tre år efter inskrivning studeras f. n. inom värnpliktsverket. När underlag föreligger för eventuella förändringar torde det få ankomma på regeringen att fatta beslut. Behovet av ökade resurser för värnpliktsverket får prövas i samband med det årliga budgetarbetet.
Jag delar kommitténs syn på betydelsen av frivillig personal och de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Det frivilliga engagemanget är enligt min mening ett uttryck för den starka förankring försvarstanken har hos befolkningen.
Jag delar försvarskommitténs uppfattning att förmånssystem, ledighetsregler samt möjligheterna för kvinnor att erhålla utbildning och uppgifter bör ses över. Det torde få ankomma på regeringen att närmare fastställa formerna m. m. för en sådan översyn.
Vad gäller en eventuell utvidgning av områden för den frivilligt tjänstgörande personalens utnyttjande i krigsorganisationen delar jag kommitténs uppfattning. Det bör ankomma på både myndigheter och organisationer att ta initiativ i denna riktning.
Ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioden 1982/83— 1986/87
Jag behandlar först priskompensationssystemet och sedan planeringsramen.
Försvarskommittén har föreslagit ett nytt priskompensationssystem för det militära försvaret och civilförsvaret. Jag har i det föregående redogjort för kommitténs förslag. Jag ansluter mig i allt väsentligt till dessa och förordar följande.
För att kompensera det militära försvaret och civilförsvaret (utom skyddsrum) för dess pris- och lönestegringar bör under försvarsbeslutsperioden 1982/83 — 1986/87 tillämpas ett nytt priskompensationssystem base-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 48
rat på en särskilt beräknad försvarsprisindex (FPI). Denna index beräknas av regeringen genom sammanvägning av två indexserier, en löneindex samt nettoprisindex (NPT). Priskompensationen för civilförsvarets utgiftsram för skyddsrum bör även i fortsättningen baseras på NPI.
Löneindex skall utvisa lönenivåns förändring för statligt anstälida på löneplanerna T och F. Beräkningen av löneutvecklingen bör justeras i motsvarande mån som det inom statsförvaltningen tillämpade lönekostnadspålägget ändras. Löneindex beräknas av statens arbetsgivarverk utifrån ingångna avtal. Denna index kan behöva justeras med hänsyn till eventuella avtalade förändringar för statligt anställda som inte återspeglas i lönenivåns förändring men som på ett väsentligt sätt påverkar lönekostnaderna. Till sådana förändringar hör exempelvis ändringar i arbetstidens längd och i särskilt avtalade lönetillägg samt eventuellt avtalade engångsbelopp.
Vid beräkningen av FPI sammanvägs löneindex och NPI med vikterna 35 20 för löneindex och 65 22 för NPI. Dessa vikter bibehålls oförändrade under hela perioden 1982/83 — 1986/87. Basen för FPI sätts till februari 1981.
FPI skall användas i stället för NPI såväl vid omräkningen av gällande planeringsramar från ett februariprisläge till ett annat som vid beräkningen av prisregleringsmedel.
Enligt försvarskommittén bör sådana förmånshöjningar för värnpliktiga i grundutbildning som regleras genom särskilda statsmaktsbeslut och som överstiger utvecklingen av FPI beaktas vid beräkningen av basbeloppet för det militära försvaret. De behöver då inte beaktas särskilt vid beräkningen av försvarets priskompensation. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att värnpliktsförmånerna inte bör särbehandlas i prisregleringssystemet. Eventuella förändringar av förmånerna som väsentligt avviker från den beräknade priskompensationen bör i princip behandlas på samma sätt som andra förändringar av planeringsförutsättningarna och således övervägas vid beräkningen av basbeloppet för det militära försvaret.
Jag föreslår vidare att möjligheten att överföra outnyttjade medel från ett budgetår till nästa bör begränsas till 2 Z av utgiftsramarna för det militära försvaret resp. civilförsvaret. Denna regel bör gälla även för budgetåret 1981/82. Eventuella överskridanden bör avräknas under nästkommande budgetår.
Jag återkommer till frågan om justering av prisregleringsbemyndiganden i avsnittet 1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m. m. (s. 161).
Regeringspartiernas företrädare i kommittén har föreslagit en planeringsram för det militära försvaret för femårsperioden 1982/83— 1986/87 om 83 175 milj. kr. i prisläget februari 1981. Förslaget har lämnats mot följande bakgrund.
Kommittén har föreslagit ett nytt priskompensationssystem som gör att
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 49
inga lönereserver behöver sättas av inom planeringsramen. Kommittén har vidare förutsatt att de prisreserver som överbefälhavaren har avdelat är tillräckliga. De är beräknade på grundval av 1980 års långtidsutrednings huvudalternativ 1.
Överbefälhavaren har planerat in besparingar genom avveckling och rationalisering inom fredsorganisationen. Kommittén delar överbefälhavarens uppfattning att besparingsmålet, minst 7900 milj. kr., måste uppnås under perioden 1982/83 — 1991/92.
Kommittén har inte räknat in försvarsdepartementet i det militära försvaret. Orsaken är att kommittén inte genom sina förslag vill ta någon ställning till verksamheten i regeringskansliet.
Jag utgår vid min beräkning av den erforderliga planeringsramen från det nyssnämnda förslaget. Mot bakgrund av vad jag nyss förordat ifråga om nytt priskompensationssystem och mot bakgrund av regeringens ekonomiska politik ansluter jag mig till kommitténs syn på behovet av reserver inom planeringsramen. Som framgår i det följande (avsnitt 1.4 Fredsorganisationen, s. 76) ansluter jag mig till överbefälhavarens och kommitténs syn på vilket besparingsmål som måste gälla för fredsorganisationen.
Jag delar kommitténs bedömning att det finns skäl att inte räkna in kostnaderna för försvarsdepartementet i det militära försvaret. Jag avser att inför budgetåret 1983/84 återkomma till regeringen med förslag om att beräkna anslagen under fjärde huvudtitelns litt. A utanför den militära utgiftsramen. Min beräkning nu av planeringsramen för det militära försvaret inkluderar emellertid kostnaderna för försvarsdepartementet.
Beredningen av de anslag inom den militära utgiftsramen som jag tar upp i det följande har visat att vissa verksamheter torde vara något mindre kostnadskrävande än vad överbefälhavarens programplan har gett försvarskommittén anledning att räkna med. Vidare har i budgetarbetet vissa omföringar gjorts av det slag som jag har berört under anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning i prop. 1981/82:100 (bil. 7 s. 43). Dessa omständigheter har jag beaktat i min ramberäkning. Vidare bedömer jag att de förbättrade värnpliktsförmåner som jag förordar under avsnittet 1.10 Värnpliktsförmåner (s. 149) ligger inom ramen för vad försvarsprisindex medger.
Sammantaget beräknar jag planeringsramen för det militära försvaret för perioden 1982/83 — 1986/87 till 83050 milj. kr. i prisläget februari 1981. Ramen bör vara horisontell och basbeloppet 16610 milj. kr. i samma prisläge. Beloppet utgör grund för min beräkning i avsnittet 1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m. m. (s. 161).
Riksdagen beslutade (prop. 1980/81:6, TU 2, rskr 36) i november 1980 att anordna en utbildning av piloter för den civila luftfarten. Enligt beslutet skulle chefen för flygvapnet bli huvudman för utbildningen, som t. v. skulle finansieras genom en del av den besparing som chefen för flygvapnet förväntades göra på grund av minskad avgång av piloter från flygvapnet. 4 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 50
Som en följd av riksdagens beslut tillsattes en organisationskommitté bl.a. för att planlägga utbildningen och bedöma behovet av investeringar samt förstärkningar i utbildningsorganisationen. Enligt vad jag har inhämtat avser kommittén att lämna sina förslag i slutet av mars 1982. Först
därefter kan ställning tas till kostnaderna för organisationen och för inves-
teringarna samt till finansieringen.
1.3.4 Hemställan
Jag hemställer att regeringen
1. föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om ändring i värn-
pliktslagen (1941: 967),
2. föreslår riksdagen att godkänna den grundläggande inriktning för
det militära försvaret som jag har förordat.
3. föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga om
ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioden
1982/83 — 1986/87,
4. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
krigsorganisationens utveckling, vissa beredskapsfrågor och
värnpliktsutbildningen.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 51
1.4 Fredsorganisationen
1.4.1 Överbefälhavaren
Överbefälhavaren lämnade i september 1981 till regeringen sina förslag till minskningar av försvarets fredsorganisation samt övriga åtgärder i syfte att begränsa försvarets driftkostnader.
Överbefälhavaren erinrar om att kostnaderna för fredsorganisationen och driften av denna under större delen av 1970-talet har tagit i anspråk en allt större andel av försvarsutgifterna, trots att försvarets egna rationaliseringar har varit mycket omfattande. Flera administrationer har avvecklats. Antalet anställda har sedan år 1972 minskat med ca 5 600.
För att upprätthålla kvaliteten hos personalen och materielen inom | krigsorganisationen och för att förbättra beredskapen behövs i besparingssyfte fortsatta reduceringar inom fredsorganisationen. Sådana reduceringar måste också genomföras därför att krigsorganisationen förändras och värnpliktstillgångarna minskar.
Reduceringar i fredsorganisationen är sålunda nödvändiga för att anpassa utbildningsorganisationen till det minskade antalet värnpliktiga som
skall grundutbildas. Minskningarna behövs vidare — och framför allt — för
att inom de ekonomiska ramar som har legat till grund för planeringen skapa förutsättningar för den anskaffning av vapen och annan utrustning till krigsförbanden som överbefälhavaren finner nödvändig och för erforderlig beredskap och utbildning.
För att snabbt nå nödvändiga kostnadsminskningar måste de åtgärder som överbefälhavaren föreslår vidtas snarast möjligt efter 1982 års försvarsbeslut. Åtgärderna är av mycket varierande omfattning och innebär att driftkostnaderna skall minskas med sammanlagt ca 7,9 miljarder kr. under perioden 1982/83 — 1991/92.
Besparingarnas inriktning
Överbefälhavarens besparingsarbete har inriktats på följande sätt.
För det första genomför överbefälhavaren — oavsett ekonomisk nivå — de redan tidigare planerade rationaliseringsåtgärderna. Pågående och redan planlagda rationaliseringsprojekt framgår av myndigheternas rationaliseringsplaner samt av försvarets rationaliseringsplan. Projekten medför successivt ökande besparingar och bygger på ett stort antal åtgärder, främst inom den s.k. stödproduktionen. Syftet är därvid att minska kostnaderna inom fredsdriften utan att mera omfattande organisationsändringar måste tillgripas.
Som exempel på sådana åtgärder redovisar överbefälhavaren bl.a. en ökad samordning av fredsförplägnad, transporter och verksamhet som hänger samman med underhållet av försvarets materiel. Bland åtgärderna ingår vidare ett fullföljande av de förbandsnedläggningar som statsmak-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 5 [NE
terna redan har beslutat om. Härutöver måste enligt överbefälhavaren på lång sikt åstadkommas ytterligare rationaliseringsprojekt. De områden som därvid kan komma att studeras är enligt överbefälhavaren bl. a. utnyttjandet av konsulter, entreprenadverksamheten och ADB-verksamheten.
För det andra föreslår överbefälhavaren en ökad samordning mellan myndigheter som syftar till ett rationellare utnyttjande av resurserna inom garnisoner eller mellan närbelägna myndigheter. Det gäller bl. a. samordning av viss utbildning och samutnyttjande av utbildningsanordningar, administrativa resurser och övriga stödfunktioner. Överbefälhavaren pekar även på möjligheterna att samordna mobiliseringsförberedelser m. m. mellan myndigheter ur olika försvarsgrenar.
För det tredje föreslår överbefälhavaren omfattande personalminskningar och därmed också kostnadssänkningar inom huvudprogrammen 5 Gemensamma myndigheter m. m. och 4 Operativ ledning m. m.
Inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m. m. föreslår överbefälhavaren att antalet anställda vid de s.k. centrala myndigheterna till budgetåret 1991/92 minskas med drygt 1500 jämfört med det beräknade läget under budgetåret 1981/82.
Inom huvudprogram 4 Operativ ledning m. m. reduceras antalet anställda vid bl. a. försvarsstaben och militärområdesstaberna. Vidare genomförs rationaliseringar inom militärområdenas förrådsorganisationer. Överbefälhavaren räknar här med att personalminskningen under 1982/83 — 1991/92 skall uppgå till ca 365 anställda.
Nyss angivna rationaliseringar och övriga kostnadssänkande åtgärder leder enligt överbefälhavaren till att kostnaderna för fredsdriften kan minskas med ca 5 500 milj. kr. under perioden 1982/83 — 1991/92.
Enligt överbefälhavaren är detta dock inte tillräckligt för att skapa erforderligt ekonomiskt utrymme för att upprätthålla beredskap, anskaffa materiel och utbilda personal inom de ekonomiska ramar som överbefälhavaren har planerat efter. Det blir därför nödvändigt att också göra betydande reduceringar av fredsorganisationen på lokal nivå, dvs. dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader. Dessa åtgärder väntas öka besparingarna med sammanlagt ca 2400 milj. kr.
Enligt överbefälhavarens plan innebär hans förslag följande sammanlagda kostnadsreduceringar under perioden 1982/83 — 1991/92 (prisläge februari 1981; milj. kr.).
Åtgärder Armé- Marin- Flygvapen- Operativ Gemensam- Summa
förband förband förband ledning — ma myndig-
m.m. heter m.m. Rationalise-
ringar m.m. 1485 270 1720 450 1610 5535 Avveckling av
förband 1000 415 960 - - 2375 Summa 2485 685 2680 450 1610 7910
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 53
Överbefälhavarens planering utgår därvid från att följande personalminskningar genomförs t. o. m. budgetåret 1991/92.
| Huvudprogram | Personalminskning (antal personår) | |
| I. Arméförband | 2020 | |
| 2. Marinförband | 825 | |
| 3. Flygvapenförband | 1235 | |
| 4. Operativ ledning m. m. | 365 | |
| 5. Gemensamma myndigheter m. m. | 1550 | |
| Summa | Ca 6 000 |
Överbefälhavaren redogör härefter för sina överväganden och förslag beträffande de mer omfattande åtgärderna inom huvudprogrammen Gemensamma myndigheter m. m. och Operativ ledning m. m. samt inom de
tre försvarsgrensinriktade huvudprogrammen.
Gemensamma myndigheter m.m.
Myndigheterna inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m. m.
skall enligt överbefälhavaren genomföra den personalminskning som har beslutats tidigare. Inom huvudprogrammet skall därefter en fortsatt minsk-
ning av personalen genomföras för att nå balans i förhållande till den
framtida krigsorganisationens styrka och effekt.
Vidareutvecklingen av försvarets ledningssystem i fred skall stödjas. De
regionala och lokala myndigheterna skall ges ett ökat ansvar för produktionsresurserna och deras utveckling, om det leder till ökad effektivitet. Detta innebär, att de centrala produktions- och fackmyndigheternas nuvarande ledningsrutiner måste anpassas till ledningssystemet, vilket leder till
att myndigheternas behov av personal minskar.
Vid planering av en fortsatt resursminskning skall enligt överbefälhavaren den nivå eftersträvas som innebär att resp. myndighet alltjämt kan
lösa de uppgifter som är avgörande för försvarsmaktens totala verksamhet. Därvid skall anspråken på de gemensamma myndigheterna från övriga delar av försvarsmakten minskas så långt som det är rationellt.
Överbefälhavaren föreslår vidare att det prövas om de centrala myndigheternas kompetens och kapacitet också kan utnyttjas för att tillgodose vissa ytterligare behov inom hela den statliga verksamheten.
Överbefälhavarens förslag till personalresurser för myndigheterna budgetåret 1991/92 samt de personalminskningar som enligt hans programplan
bör gälla för att nå detta mål framgår av följande sammanställning.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 54
Myndighet Antal anställda Minsk- Mål för budget-
| enligt reglerings- ning brev för budget- året 1981/82 (personår) | året [991/92 (personår i ge- nomsnitt för budgetåret) | ||||
| Försvarets civilförvaltning | 200 | 20 | 180 | ||
| Försvarets sjukvårdsstyrelse 74 | 14 | 60 | |||
| Fortifikationsförvaltningen | . | ||||
| (anslaget F 3) | 920 | 170 | 750 | ||
| Försvarets materielverk | 3460 | 1010 | 2450 |
Försvarets forskningsanstalt
(anslaget F 5) 1206 206 1000
Värnpliktsverket 372! 21 351
Försvarets rationaliserings-
| Institut | 93 | 33 | 60 |
| Övriga” | 492 | 81 | 411 |
| Summa? | 6817 | 1555 | 5262 |
"Inkl. 21 personår för värnpliktskontoret för marinen som inte har tagits med i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82. ? Exkl. försvarets radioanstalt, försvarets gymnasieskola och försvarets läromedelscentral (försvarets brevskola).
Det angivna antalet personår kan förändras av detaljutredningar för resp. myndighet och genom senare organisationsbeslut. Hänsyn till detta
kommer att tas i den fortsatta planeringen. För flera myndigheter bedömer överbefälhavaren att en ytterligare personalminskning bör vara möjlig
företrädesvis efter budgetåret 1991/92.
Operativ ledning m.m.
I huvudprogram 4 Operativ ledning m.m. ingår som de väsentligaste
delarna försvarsstaben och militärområdesstaberna med förvaltningar.
Med utgångspunkt i försvarskommitténs betänkande och regeringens anvisningar för programplaneringen har överbefälhavaren undersökt möjligheterna att uppnå sådana kostnadsminskningar inom huvudprogrammet som redovisades i perspektivplanens handlingsväg 3. Överbefälhavaren har bl.a. övervägt tre olika alternativ som berör militärbefälhavarnas
ansvarsfördelning och uppgifter samt antal militärområden.
Han har därvid övervägt att dels reducera uppgifterna i fred för militär-
befälhavarna i Västra och Bergslagens militärområden, dels ta bort militär-
befälhavarnas ansvar för att leda arméns grundutbildning, dels att dra in Bergslagens militärområde i fred och krig.
Sammantaget anser överbefälhavaren inte att något av de tre alternativ som har övervägts bör läggas till grund för den fortsatta planeringen, eftersom de inte utgör en lämplig inriktning för besparingsarbetet. Överbe-
fälhavaren anser att militärbefälhavarna bör behålla sina nuvarande upp-
gifter samt att antalet militärområden även i fortsättningen bör vara sex.
I stället anser överbefälhavaren att försvarsstaben, som omorganise-
rades år 1981, kan reduceras med ca 20 personår utöver den personal-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 55
minskning som redan har beslutats. Vidare skall den omorganisation och personalminskning genomföras inom den högre regionala nivån som riksdagen redan har beslutat om. Gotlands militärkommandos stab med förvaltningar skall omorganiseras och föras över till armén.
Inom militärområdenas förrådsorganisation genomförs f.n. ett stort antal rationaliseringsprojekt i syfte att minska personalstyrkan. Därvid har möjligheter kunnat påvisas att minska personalen ytterligare.
Enligt överbefälhavaren bör personalminskningarna inom huvudpro-
grammet under perioden 1982/83 — 1991/92 kunna uppgå till ca 365 per-
sonår. Därmed kan minskningsmålet i perspektivplanens handlingsväg 3 uppnås. Med hänsyn till de operativa kraven på beredskap och ledningskapacitet
innehåller även denna reducerade personalram sex militärområdesstaber i
fred och krig.
Överbefälhavaren redogör därefter för sina överväganden och förslag till större organisationsförändringar inom armén, marinen och flygvapnet.
Grundläggande principer för fredsorganisationens utveckling
Överbefälhavaren framhåller inledningsvis vissa grundläggande principer som är av betydelse för fredsorganisationens utveckling och som har legat till grund för hans överväganden.
Fredsorganisationen skall kunna förbereda, leda och genomföra allmän
mobilisering. Den skall vidare kunna leda försvarsmaktens utveckling, utbilda och vidmakthålla krigsförband. Dess resurser utgörs främst av
personal, mark, byggnader och anläggningar.
Lokaliseringen av fredsförbanden påverkas av såväl insats- som mobili-
seringsberedskapens krav samt avsett utnyttjande av stridskrafterna. Det
finns ett nära samband mellan krigsorganisation, beredskap och fredsor-
ganisation. Den ökade risken för ett överraskande anfall medför, förutom
krav på omedelbar förmåga till ledning, behov av att dels minska sårbarheten bl. a. genom spridd lokalisering, dels öka våra möjligheter att mobilise-
ra snabbt och säkert.
Den långsiktiga beredskapen prioriteras emellertid alltjämt av överbefälhavaren. Detta innebär att fredsorganisationen i första hand skall kunna grundutbilda, vidmakthålla och mobilisera krigsorganisationens förband.
Grundutbildningen av värnpliktiga inom armén, kustartilleriet och flyg-
vapnet skall i huvudsak genomföras enligt de principer som har gällt under
1970-talet. Förändringar av grundutbildningen kommer enligt överbefälha-
varens planering att genomföras inom flottan, varvid en större del av värnpliktsutbildningen genomförs ombord samtidigt som antalet merbe-
hovsvärnpliktiga begränsas, dvs. sådana där utbildningen och tjänstgöringen är nödvändig av andra skäl än krigsorganisationens behov av värnplik-
tiga.
Krigsförbanden skall mobiliseras inom de tider och på de platser som
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 56
svarar mot de operativa kraven på insats, säkerhet och styrketillväxt. Strävan skall vara att viktigare förband mobiliseras inom de områden där de har sin krigsuppgift. Detta medför särskilda krav på mobiliseringen i Norrland och på Gotland.
Överbefälhavaren anser att utbildningen bör genomföras i rätt miljö med hänsyn till krigsförbandens huvuduppgifter. Förband som i första hand är avsedda för krigsuppgifter i Övre Norrlands och Nedre Norrlands militärområden bör ges tillräcklig vinterutbildning. Detta innebär att utbildningskapacitet måste behållas i dessa delar av landet. Med hänsyn till krigsorganisationens krav och beredskapskraven måste en viss del av personalen både under grund- och repetitionsutbildningen genomföra sin utbildning långt från hemorten.
Överbefälhavaren framhåller vidare att de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet är viktig för försvarseffekten och försvarsviljan samt av stor betydelse för att upprätthålla en god kontakt mellan försvaret och
lämnas stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet i alla delar av landet. De organisationer som utbildar personal för totalförsvarets krigsorganisation prioriteras av överbefälhavaren.
De faktorer som påverkar fredsorganisationens utformning är ofta sins-
från fall till fall mot bakgrund av de förutsättningar som gäller för den aktuella situationen. Beslut om ändringar av fredsorganisationen måste vara långsiktiga.
Armén
Överbefälhavarens överväganden och förslag till förbandsindragningar och avveckling av kasernområden m. m. inom armén är följande.
Målet för fredsverksamheten inom armén är att skapa krigsförband som är användbara omedelbart efter mobilisering utan kompletterande utbildning och materielunderhåll.
Armén grundutbildar främst fältförband som huvudsakligen ingår i eller skall samverka med infanteribrigader, norrlandsbrigader eller pansar- och mekaniserade brigader. Det är därför enligt överbefälhavaren väsentligt att brigadförbandens enheter kan samövas i erforderlig grad redan i fred. De brigadproducerande infanteri- och pansarregementena bör i största möjliga utsträckning behållas. I regel är försvarsområdesstaberna knutna till dessa regementen.
Krigsorganisationens storlek och övrigt utbildningsbehov av värnpliktiga bestämmer den genomsnittliga storleken på utbildningsregementena vid de olika truppslagen. Från både operativ synpunkt och utbildningssynpunkt är det önskvärt att utbildningen i huvudsak sker i fulltalig bataljon. främst inom infanteriet, pansartrupperna och artilleriet.
Överbefälhavaren beräknar att arméns årliga grundutbildningskontin-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 57
gent under mitten och senare delen av 1990-talet kommer att omfatta ca
32600 man. Detta är ca 3 600 färre än f.n.
Den krigsorganisatoriska utvecklingen ger således ett minskat behov av
utbildningsplatser. Arméns fredsorganisation måste av rationalitetsskäl
anpassas till denna utveckling. Därutöver finns möjligheter att reducera
fredsorganisationen genom nuvarande överskott på utbildningsplatser. Tidigare angivna krav på beredskap och mobilisering innebär att fredsförbanden i övre Norrland och på Gotland bör undantas från överväganden om nedläggning. Med hänsyn till behovet av vinterutbildning kan även
infanteriförbanden i Nedre Norrlands och Bergslagens militärområden, utom Livregementets grenadjärer med Örebro försvarsområde (I 3/Fo 51), undantas.
När det gäller infanteriet har överbefälhavarens slutliga övervägan-
den om vilket förband som bör dras in berört 13 i Örebro, Norra Smålands
regemente (1 12) i Eksjö och Dalregementet (113) i Falun. Alternativen ger
i stort sett jämförbara besparingar. Med hänsyn till att planeringen inriktas mot ett ökat antal förband utbildade och utrustade för strid i övre Norrland anser överbefälhavaren att I 13 i Falun bör behållas. I valet mellan 13 och
I 12 förordar överbefälhavaren av flera skäl att 13 dras in. En nedläggning av I3 ger de största besparingarna. Vidare ger en garnisonssamordning i Eksjö mellan I 12 och Göta ingenjörregemente (Ing 2) möjligheter till vissa ytterligare besparingar. Nedläggningen av I3 motiveras endast av ekono-
miska skäl. Operativt medför nedläggningen enligt överbefälhavaren negativa konsekvenser. Överbefälhavaren föreslår därför att 13 i Örebro läggs ned senast år 1985. Försvarsområdesbefälhavaren och försvarsområdesstaben Fo 51 bör emellertid av operativa skäl behållas i Örebro. Vidare bör militärområdes-
verkstaden i Örebro läggas ned och uppgiften tas över av andra verkstäder. Huvuddelen av marken och anläggningarna bör avvecklas.
Inom kavalleriet föreslår överbefälhavaren att ansvaret för Stock-
holms försvarsområde (Fo 44) förs över till Svea livgarde (I 1) senast år 1985. En mindre del, bl. a. garnisonsavdelningen, hemvärns- och frivilligavdelningen samt serviceförrådet, bör ligga kvar i Stockholm.
Livgardets dragoner (K 1) bör därvid ingå i myndigheten I 1/Fo 44. Där-
igenom friställs K 1:s nuvarande kaserner och mark, varvid kanslikaser-
nen, som är byggnadsminnesmärke, bör utnyttjas för fortsatt samlokalisering av centrala staber och myndigheter i Stockholmsregionen. Genom detta minskar försvarsmaktens hyreskostnader i Stockholm med minst 2
milj. kr. per budgetår. Behovet av tidigt insatsberedda staber och förband vid ett överraskande angrepp mot Stockholmsområdet fordrar särskilda åtgärder, bl.a. för att tillgodose behovet av trupper i innerstaden. Överbefälhavaren anser emel-
lertid att de operativa och territoriella kraven på lednings- och insatsbered-
skapen kan lösas på ett acceptabelt sätt med den föreslagna lösningen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 58
Om statsmakterna ålägger försvarsmakten att även i framtiden ansvara för garnisonstjänsten med beridna värnpliktiga går detta enligt överbefäl-
havaren att genomföra om särskilda medel tillförs. I stort nuvarande upp-
gifter med kortegetjänst och beriden högvakt under sommarhalvåret krä-
ver minst 3 milj. kr. per budgetår i driftkostnader och ca 15 milj. kr. i
investeringar.
Överbefälhavaren föreslår vidare att Livregementets husarer (K3) i Skövde senast 1985 flyttar till Karlsborg. Denna flyttning hänger samman
med hans förslag att dra in Göta signalregemente (S2) i Karlsborg och att starkt begränsa signalutbildningen där samt att inom Skövde garnison omlokalisera Göta trängregemente (T2). Därvid bör K3 överta myndighetsansvaret för fallskärmsjägarskolan samt ansvaret för viss stabs- och sambandsutbildning. K3:s kasernområde friställs och bör utnyttjas vid samlokaliseringen av förbanden i Skövde.
Överbefälhavaren har vidare övervägt möjligheterna att dra in ett av
regementena inom pansartrupperna. Med hänsyn till det operativa
behovet av sådana förband i övre Norrland, på Gotland och i östra Mellan-
sverige samt pansartruppernas skolverksamhet i Skövde har granskningen
i första hand omfattat regementena i Skåne. Södra skånska regementet
(P7) är ett försvarsområdesförband med mycket goda utbildningsbeting-
elser. Valet bör därför i första hand stå mellan Skånska dragonregementet (P2) och Norra skånska regementet (P6), som båda ligger i samma
försvarsområde. Med hänsyn till bl. a. försvarsområdesfunktionen, nuvarande mobiliseringsansvar, utbildningsbetingelserna, nuvarande stridsfor-
donsbestånd, möjligheterna till samlokalisering med annat pansarförband
m. m. har olika alternativ för främst P2 övervägts.
Överbefälhavaren har därvid granskat möjligheterna att antingen lägga ned P2 och föra över pansarutbildningen till P7 i Revingehed eller att inom Hässleholm samlokalisera Skånska trängregementet (T 4) med P2.
Överbefälhavaren föreslår att T4 samlokaliseras med P2 i P2:s nuvarande anläggningar senast år 1987. T4:s nuvarande mark och anläggningar avvecklas i samband med detta. Någon del av T4:s grundutbildningskon-
tingent — exempelvis de värnpliktiga som utbildas i sjukvård — kan komma att förläggas till P6 i Kristianstad.
Dessa förändringar fordrar emellertid enligt överbefälhavaren en betydligt fastare samordning av pansarutbildningen i Skåne än vad som f.n. är
fallet. Förbandsomsättningen för de aktuella pansarbrigaderna genomförs av P2 och P7 gemensamt. Därvid bör de båda regementenas åldersklass-
förband tillsammans utgöra en fulltalig pansarbataljon som årligen efter samövning tillförs endera brigadens krigsorganisation. Med dessa åtgärder bör enligt överbefälhavarens beräkningar besparingarna sammanlagt hållas
på i huvudsak samma nivå som i alternativet med att flytta P2:s verksamhet till Revingehed. Inom artilleriet har överbefälhavaren undantagit Bodens artillerire-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 59
gemente med Bodens försvarsområde (A 8/Fo63) i Boden och Gotlands artilleriregemente (A 7) i Visby från granskning. Med hänsyn till riksdagsbeslutet om arméns tekniska skolas (ATS) lokalisering till Östersund har även Norrlands artilleriregemente (A 4) undantagits. Av de syd- och mellansvenska artilleriförbanden behöver pansarartilleriutbildningen vid Wendes artilleriregemente (A 3) i Skåne vara kvar. Vidare undantas Bergslagens artilleriregemente (A 9) vilket är det artilleriförband som har närmast till de två största skjutfälten — Älvdalen och Villingsberg. Därför har övervägandena i första hand gällt att bedöma konsekvenserna om Svea artilleriregemente (A 1) eller Smålands artilleriregemente (A6) dras in. Därvid har det visat sig att de största kostnadsreduceringarna erhålls om A6 i Jönköping läggs ned.
Överbefälhavaren föreslår därför att A 6 i Jönköping läggs ned senast år 1985 samt att artilleriets officershögskola (ArtOHS) flyttas till A I i Linköping. Vidare bör militärområdesverkstaden läggas ned. Mark och kaserner i Jönköping bör avvecklas. Däremot bör artilleriskjutfältet i Skillingaryd behållas.
Inom signaltrupperna behöver Norrlands signalbataljon (53) i Boden behållas så att vinterutbildning kan bedrivas inom truppslaget. Upplands regemente med Uppsala och Västmanlands försvarsområden (S 1/Fo 47/48) är försvarsområdesförband och truppslagscentrum och bör därför behållas. Detta förband skall flytta till nya lokaler i Enköping. Kvar att överväga är Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg. Med hänsyn till krigs- "organisationsinriktningen finns det möjligheter att koncentrera signaltruppernas grundutbildning till S1 med ett bibehållande av S3. Kapacitet för repetitionsutbildning bör dock enligt överbefälhavaren så långt möjligt behållas inom Västra militärområdet.
Överbefälhavaren föreslår således att S2 i Karlsborg läggs ned senast år 1984. Huvuddelen av utbildningsansvaret bör föras över till S ti Enköping. Kapacitet skall emellertid finnas kvar i Karlsborg för repetitionsutbildning av vissa stabs- och sambandsförband. Denna kapacitet bör också utnyttjas för att grundutbilda ca ett kompani. Denna utbildning avses bli inordnad i myndigheten K 3. S2:s anläggningar i Karlsborgs fästning friställs och kan därmed utnyttjas av K 3.
För trängförbanden finns enligt överbefälhavaren ett stort antal alternativ som möjliggör samlokalisering med andra förband. Det kan även vara möjligt att dra in ett regemente helt och få en fullt rationell utbildningsvolym vid de tre kvarvarande regementena. De olika lösningarna för trängtrupperna måste emellertid ses i kombination med de totala fredsorganisatoriska förändringarna inom de övriga truppslagen och hur dessa påverkar olika regioner från främst beredskaps- och samövningssynpunkt men även med hänsyn till den anställda personalen.
Överbefälhavaren föreslår därför för trängtruppernas del att Svea trängregemente (T 1) i Linköping läggs ned senast år 1987. T1:s anläggningar
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 60
och mark bör avvecklas. Trängtruppernas officershögskola (TrängOHS) bör flytta till Skövde.
Omfördelningen av utbildningsansvar till övriga trängregementen
medger dels rationeliare utbildningskontingenter, dels att fler underhållsförband som är avsedda för Norrland kan vinterutbildas vid det utökade Norrlands trängregemente (T 3).
Göta trängregemente (T2) i Skövde inkl. arméns underhållsskola (US)
och TrängOHS samlokaliseras enligt överbefälhavarens förslag senast år
1987 inom garnisonen med Skaraborgs regemente (P4), varvid en del av P 4:s och hela K3:s etablissement tas i anspråk. T2:s nuvarande etablissement kan därmed avvecklas.
Som har nämnts tidigare föreslår överbefälhavaren dessutom att
Skånska trängregementet (T 4) i Hässleholm senast år 1987 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område. T4:s mark och kasernområde kan därigenom avvecklas.
Marinen
Reduceringar inom marinens fredsorganisation skall möjliggöras genom en långtgående omstrukturering av de marina lednings-, utbildnings- och
förvaltningsorganisationerna. Omfattningen av och takten i dessa åtgärder
bör bero på de operativa kraven. Detta innebär att integreringen av både
krigs- och fredsorganisationen bör genomföras snarast på västkusten och i
Norrland.
Förvaltningsverksamheten vid mobiliseringsmyndigheterna är omfat-
tande och resurskrävande och måste minskas. De i fred organiserade
fartygsförbanden bör därvid ges ett ökat ansvar för underhållet. Förvaltningsverksamheten bör enligt överbefälhavaren i princip samlas till den
lägre regionala nivån.
Örlogsskolornas förvaltningsverksarnhet bör upphöra. För att en förändring skall vara motiverad bör emellertid förutsättningar i fråga om lokaler samt besparingsmöjligheter eller andra fördelar finnas. Uppgiftsfördelningen mellan kustartilleriförsvar och underställt regemente skiljer sig från den
vid örlogsbas och örlogsskola. Vid regementena förekommer. inte några förvaltningsorgan. Regementena understöds i förvaltningshänseende helt
av resp. kustartilleriförsvar. Någon ytterligare förvaltningssamordning
inom kustartilleriet anser överbefälhavaren därför inte är aktuell att över-
väga.
Sammanfattningsvis konstaterar överbefälhavaren att de marina mobiliserings- och förvaltningsmyndigheterna från operativa utgångspunkter i stort sett måste behålla nuvarande lokalisering.
Styrande faktorer när det gäller en lämplig storlek på marinens utbild-
ningsförband är utbildningssystemets utformning och krigsorganisationens årliga utbildningsbehov.
Flottans utbildning i land bör även i framtiden vara centraliserad linje-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 61
vis, bl.a. i syfte att begränsa behovet av utbildningsanordningar. Den tillämpade utbildningen ombord bör alltjämt hållas samman i en organisatorisk enhet — kustflottan. Kustartilleriets formella värnpliktsutbildning bör så långt möjligt bedrivas så att byte av truppförband undviks. Den tillämpade utbildningen bör bedrivas i förband som sätts samman med utgångspunkt i avsedd krigsanvändning.
Med utgångspunkt i dessa principer anser överbefälhavaren att följande förändringar bör vidtas inom marinens fredsorganisation.
På västkusten bör antalet anställda och verksamheten vid Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4) ytterligare minskas. Detta bör åstadkommas genom en ytterligare reducering av stabs- och förvaltningsorganisationen utöver den personalminskning som regeringen beslutade om år 1980.
Vidare bör MKV/KA 4:s verksamhet koncentreras till Västerberget, varvid endast vissa kajer samt verkstads- och förrådsfunktioner behålls på Nya Varvet.
Grundutbildnings- och skolverksamhetens omfattning på västkusten måste ytterligare granskas mot beredskapskraven och behovet av investeringar. Härvid bör enligt överbefälhavaren prövas en decentralisering av befälsskolan samt en överföring av läkarfackutbildningen till medicinalfackskolan. |
Västra värnpliktskontoret, som f.n. ligger i Säve, anser överbefälhavaren bör flyttas till KA 4:s område på Västerberget.
Verksamheten i Skredsvik bör minskas starkt och dykarutbildningen flyttas. Verksamheten i övrigt bör läggas ned senast år 1985 med undantag för viss förrådsverksamhet. Markområden som inte behövs för den fortsatta verksamheten bör avyttras.
Beträffande marinens organisation på sydkusten anser överbefälhavaren att organisationsutvecklingen i Karlskrona bör möjliggöra en handlingsfrihet att gå över i en mer integrerad organisation motsvarande den som f.n. finns i Göteborg. Detta medger ytterligare personalminskningar.
Överbefälhavarens planering innebär att man slår samman Blekinge kustartilleriförsvar med Karlskrona försvarsområde (BK/Fo 15) och Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) till en myndighet, att utbildningsan- "läggningen på Gräsvik avvecklas och att den därmed sammanhängande utbyggnaden av Rosenholm fullföljs enligt statsmakternas beslut.
Vidare föreslår överbefälhavaren att Sydkustens örlogsbas (ÖrlB S) och Karlskrona örlogsskolor (KÖS) slås samman till en myndighet senast år 1985. Härutöver föreslås att etablissementet Sparre avvecklas senast år 1985 och etablissementet Blå Port senast år 1987.
Överbefälhavarens planering innebär vidare att rationaliseringsverksamheten inriktas mot att de marina myndigheternas förvaltningar skall fortsätta att reduceras. En ökad samordning inom Karlskrona garnison skall genomföras, främst avseende förplägnad, sjukvård och kassatjänst.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 62
Inom marinens organisation på ostkusten bör enligt överbefälhavaren kostnadsreduceringar och personalminskningar genomföras genom en ökad samordning mellan Ostkustens örlogsbas (ÖrlB OO) och Berga örlogsskolors (BÖS) resurser och verksamhet. Roslagens örlogsbasavdelning i Uppsala bör återgå till Muskö. Utbildningsverksamheten på Märsgarn och Gålö bör avvecklas och flyttas till Berga. Vidare bör utbildningsverksamheten på Stabbo minskas.
Härutöver föreslår överbefälhavaren att Stockholms kustartilleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) slås samman till en myndighet senast år 1985. Därmed är motsvarande organisationsförändring genomförd vid samtliga kustartilleriregementen. Därutöver sker bl. a. en sammanslagning och reducering av stabs- och förvaltningsorganisationen och en utökning av utbildningsorganisationen. Det senare motiveras av kravet på insatsberedskap samt av avvecklingen av grundutbildningen vid Norrlands kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleriregemente (NK/KA 5).
Sjökrigsskolan (KSS) föreslås flytta från Näsby Park till Berga senast år 1990 i samband med att utrymmen vid BÖS frigörs när antalet värnpliktiga minskar.
Överbefälhavaren erinrar om att riksdagen i december 1980 har fattat : beslut om försvarsmaktens organisation på Gotland. Beslutet innebär att Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartilleriregemente (GK/KA 3) i stort sett behåller nuvarande uppgifter och organisation. En avveckling av grundutbildningen vid KAS i Härnösand kan innebära ett något utökat utbildningsuppdrag och en begränsad ökning av den militära personalen. En viss motsvarande minskning av den civila personalen kan därvid komma att genomföras. |
Marinens fredsorganisation på Norrlandskusten omfattar
NK/KA 5 samt Luleå marina bevakningsområde (BoLu).
Överbefälhavaren föreslår att kustartilleriets grundutbildning vid KA 5 i Härnösand upphör. Kasernerna bör avvecklas. Staben och stödfunktionerna vid NK bör reduceras. Den förbandsbundna verkstaden bör läggas ned och ersättas med servicegrupper ingående i materielenheten. Dessa förändringar föreslås vara genomförda senast år 1985.
Myndigheten bör dimensioneras för mobiliserings- och krigsplanläggning samt förvaltning av marinens krigsorganisation från Gävle och norrut
till finska gränsen. -
Överbefälhavaren kommer härutöver att låta utreda möjligheterna att i ökad utsträckning föra över mobiliseringsansvaret för marina enheter längs Norrlandskusten till närbelägna myndigheter.
Överbefälhavaren föreslår vidare att BoLu utgår ur organisationen och att dess uppgift förs över till NK.
Åtgärderna medför emellertid enligt överbefälhavaren operativa nackdelar, främst i fråga om effektiviteten av en tidig försvarsinsats i mellersta
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 63
Norrland. Överbefälhavaren framhåller att hans förslag beträffande Norrlandskusten motiveras främst av behovet av kostnadsminskningar.
Flygvapnet
Överbefälhavaren redovisar att flygvapnets fredsorganisation år 1982
omfattar 21 divisioner förutom de skol-, transport-, målflyg- och typinflyg-
ningsdivisioner som finns. Under 1980-talet ombeväpnas jaktforbanden
successivt med flygplan JA 37 Viggen. Överbefälhavaren räknar emellertid med att fyra divisioner utrustade med flygplan J35 Draken skall behållas
under 1980-talet och tre av dessa till slutet av 1990-talet.
Under 1980- och 1990-talen kommer nuvarande antal divisioner i stort
sett att kunna behållas. Osäkerheten i flygplansutvecklingen påverkar det totala antalet divisioner först en bit in på 2000-talet.
Överbefälhavaren fäster särskilt avseende vid behovet av hög insats-
och mobiliseringsberedskap inom så stor del av landet som möjligt samt kravet på skydd genom utspridning och fortifikatoriska anordningar.
Om antalet flygplan och därmed även antalet flygförband minskar måste
allt större anspråk ställas på att kvarvarande enheter i full utsträckning kan utveckla flygsystemets värdefulla egenskaper, t. ex. stor rörlighet, förmåga till snabb insats mot olika mål i skilda områden samt hög insatsbered-
skap.
Antalet flottiljer och deras spridning över landet påverkar starkt möjlig-: heterna att överleva ett överraskande anfall. En lokalisering av fredsför-
band inom rimligt avstånd från krigsbaserna gynnar en snabb och säker
mobilisering.
Överbefälhavaren anser att de överväganden som rör flygvapnets fredsorganisation främst bör omfatta Västgöta flygflottilj (F6) i Karlsborg,
Bråvalla flygflottiljs detachement på Malmslätt (F 13 M) samt Flygvapnets
Södertörnsskolor (F 18) i Tullinge.
F6 är en renodlad attackflygflottilj med två divisioner flygplan av typ AJ]37. F6 har samordningsansvar inom Karlsborgs garnison för bl.a.
fortifikations- och fastighetsärenden.
Från operativa utgångspunkter innebär en nedläggning av F6 ökade risker, eftersom fler flygplan samlas på övriga flottiljer med ökad sårbarhet
som följd. Chefen för flygvapnet anser att osäkerheten i fråga om flygvapnets krigsorganisation talar för att något beslut inte bör fattas år 1982 med innebörden att någon flottilj med flygförband — utöver FE I — dras in under perioden 1982/83 — 1991/92. N
Med hänsyn till nyss redovisade operativa förhållanden” och behovet av handlingsfrihet för flygvapnets framtida organisation anser överbefälhavaren att F 6 t. v. bör behållas. |
F13M utgör ett detachement till Bråvalla flygflottilj (F 13) förlagt till '
Malmslätt och består av stab. förvaltnings- och driftenheter, målflyg- och
transportflygdivision. Detachementet deltar i förbandsproduktionen ge-
nom att utföra målflygningar, transportflygningar och sambandsflygningar.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 64
De transportflygplan (DC 3) som finns på detachementet kommer under 1980-talet att utgå ur flygvapnets organisation. Försvarets materielverk utreder f. n. möjligheterna att förlänga flygtiden för flygplan 32 (Lansen). Det kan bli aktuellt att lokalisera en målflygenhet med flygplan 32 till en annan militär flygplats.
Överbefälhavaren föreslår därför att flygvapnets verksamhet på Malmslätt börjar avvecklas i slutet av 1980-talet. Tidsplanen för en sådan avveckling kan enligt överbefälhavaren fastställas oberoende av huruvida F 13 M kommer att beröras av olika alternativ för försvarets framtida helikopterorganisation. Krigsflygfält med en bastropp bör behållas.
F 18 utgör resterande del av Södertörns flygflottilj (F 18) samt Roslagens flygkår (F2), vilka lades ned år 1974. Vid F 18 finns stab, förvaltnings- och driftenheter, sambandsflygenhet, bas- och stridslednings- och luftbevakningsförband, flygvapnets luftbevaknings- och = stridsledningsskola (STRILS), flygvapnets teletekniska skola (FTTS) samt en kadett- och aspirantskola (KAS/M).
KAS/M avvecklas i samband med införandet av det nya befälsordningssystemet. STRILS upphör under 1980-talet, varvid utbildningen förläggs direkt till flygvapnets stridslednings- och luftbevakningsanläggningar. FTTS kan föras över till Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) senast år 1986.
Krigsflygfält med en bastropp bör emellertid behållas.
Överbefälhavaren berör härutöver vissa frågor som rör f.d. F 11 i Nyköping och f.d. F 12 i Kalmar.
F 11 och F12 lades ned som flygflottiljer år 1980. Flottiljerna har enligt överbefälhavaren avvecklats planenligt. Chefen för flygvapnet skall dock behålla förvaltningsansvaret för mark och byggnader till dess att den fortsatta användningen är beslutad.
Vid bägge etablissementen finns ett inte obetydligt underhålls- och iståndsättningsbehov. Eftersom chefen för flygvapnet inte har något behov av anläggningarna, är det angeläget att försvarsmakten kan frånträda förvaltningsansvaret och därmed undvika ytterligare investeringar och driftkostnader.
Överbefälhavaren föreslår därför att de båda etablissementen skall lämnas helt senast år 1982 och att förvaltningsansvaret frånträds snarast möjligt. Verksamheten vid bastropparna bör därefter successivt avvecklas.
Mark och byggnader i Stockholm och Göteborg
Överbefälhavaren har slutligen föreslagit att viss mark och vissa byggnader som försvaret disponerar i Stockholm och Göteborg skall avvecklas.
I Stockholm disponerar försvaret ett antal byggnader på Skepps- och Kastellholmarna. Det militära utnyttjandet av dessa bör enligt överbefäl-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 65
havaren begränsas och på lång sikt omprövas. Överbefälhavaren anser att inriktningen på lång sikt bör vara att överlämna byggnaderna i sin helhet till civila myndigheter.
Vidare disponeras norr om Stockholm detachement vid Östra och Västra Frösunda som används av ett stort antal militära myndigheter. Överbefälhavaren anser att den verksamhet som bedrivs där bör flyttas av ekonomiska skäl. Utredningar visar med hänsyn till det framtida investeringsbehovet att det vore fördelaktigt om Östra och Västra Frösunda kan lämnas.
Mark och byggnader bör enligt överbefälhavaren avyttras senast år 1986.
I Göteborg disponerar försvaret bl. a. Säve (f.d. F9) och Nya Varvet. På
Säve är bl. a. västra värnpliktskontoret (VKV) lokaliserat. Som har redovisats tidigare anser överbefälhavaren att VKV bör flyttas till MKV/KA 4:s område på Västerberget. Anläggningarna på Säve är starkt nedslitna och det finns ett omfattande investeringsbehov. Överbefälhavaren anser därför
att inriktningen bör vara att Säve avvecklas utom den del som behövs för krigsflygfältet och bastroppen samt eventuellt även för det helikopterdeta-
chement som finns där. Till följd av reduceringen av flottans krigsorganisation har behovet av
Nya Varvet minskat starkt. Enligt överbefälhavarens beräkningar skulle ett bibehållande av Nya Varvet kräva mycket stora investeringar. De utredningar som har gjorts visar att den verksamhet som bedrivs där bör koncentreras till Västerberget. Överbefälhavaren anser därför att Nya Varvet snarast bör överlämnas till civila myndigheter. Endast en del av kajerna, verkstäderna och vissa förråd behöver behållas.
Personalfrågor
Avslutningsvis tar överbefälhavaren upp vissa personalfrågor i sin fredsorganisationsplan.
Överbefälhavaren erinrar om att reduceringar av fredsorganisationen förbereds och genomförs huvudsakligen samtidigt som den nya befälsordningen införs och utvecklas. Personalstrukturen måste därför successivt kunna anpassas till de behov och krav som ställs på yrkesofficerarna i krigs- och fredsorganisationen inom ramen för den nya befälsordningen.
Planerade personalminskningar bör enligt överbefälhavaren så långt det är möjligt genomföras med utnyttjande av naturlig avgång i förening med en aktiv omplaceringsverksamhet. Rådande arbetsmarknadsläge kommer
dock att påverka genomförandet. Övertalig personal som inte godtar skä-
liga erbjudanden om annan anställning kan komma att behöva sägas upp.
Kommande förändringar i fredsorganisationen medför behov av en ökad
beredskap och handlingsfrihet inom personalområdet. Många åtgärder
'måste kunna planeras och genomföras efter de lokala förutsättningarna.
Överbefälhavaren anser att nuvarande regelsystem i författningar och av-
tal m. m. måste kunna ändras på vissa punkter.
Det är nödvändigt att statsmakterna i sina beslut om de fredsorganisato- 5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 66
riska förändringarna ger överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna för-
utsättningar att i rådande läge åstadkomma en balanserad personalstruktur som medger en utveckling för personalen i enlighet med den nya befälsordningens principer. Många av åtgärderna kräver också att avtal sluts mellan arbetsmarknadens parter.
Om inte åtgärderna leder till konkreta resultat vad avser balans m. m. i personalstrukturen anser överbefälhavaren att ytterligare åtgärder måste
prövas. Det gäller bl. a. möjligheterna att i ökad omfattning utnyttja frivilligt tjänstgörande reserv- och värnpliktigt befäl i utbildningsorganisa-
tionen. Nuvarande regler för frivillig tjänstgöring bör utvidgas för att möjliggöra detta.
Beslutstidpunkter och möjligheter att genomföra förslagen
Beträffande tidpunkterna för beslut och möjligheterna att genomföra
den anför överbefälhavaren följande. Överbefälhavaren anser det nödvändigt att erforderliga beslut fattas under våren 1982 så att åtgärderna kan verkställas snabbt. Han anser att
besluten bör omfatta konkreta åtgärder som skall genomföras eller påbör-
jas under perioden 1982/83 — 1986/87 liksom takten i åtgärderna samt en inriktning för fortsatta åtgärder efter år 1987. De föreslagna minskningarna av fredsorganisationen är en förutsättning för att kunna genomföra plane-
rad materielanskaffning, utbildning och förbättring av beredskapen.
Överbefälhavaren har uppdragit åt försvarets rationaliseringsinstitut och försvarets forskningsanstalt att granska fredsorganisationsplanens realiserbarhet resp. osäkerheter och kalkylmetodik. Granskningen visar på vissa osäkerheter men båda myndigheterna ger dock tillsammans ett starkt
stöd åt fredsorganisationsplanen, både vad avser rationaliseringsverksam-
heten och förbandsindragningarna. Överbefälhavaren erinrar om att rationaliseringsinstitutet i samband med granskningen har pekat på att man måste finna ytterligare besparingsmöjligheter motsvarande 500 — 700 milj. kr., om det skall vara realistiskt att uppnå det totala besparingsmålet.
1.4.2 Försvarskommittén
I delbetänkandet (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret,
som avgavs i februari 1981, anmälde 1978 års försvarskommitté att dess
arbete skulle bedrivas så att förslag om de fredsorganisatoriska förändring-
arna kunde lämnas i kommitténs slutbetänkande. Kommittén lade vidare fast vissa riktlinjer för sitt fortsatta arbete. För att förbereda kommitténs överväganden och ställningstaganden utsåg kommittén inom sig ett särskilt arbetsutskott (FK 78/FRO). I juni 1981
överlämnade utskottet en arbetspromemoria till kommittén. Promemorian
remitterades av försvarskommittén under sommaren 1981 till ett stort antal myndigheter och organisationer. I slutet av maj 1981 gav kommittén över-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 67
befälhavaren i uppdrag att i vissa avseenden utreda andra organisationsalternativ än dem som han redovisade för kommittén i maj 1981.
Överbefälhavaren har därefter i sin programplan redovisat sitt slutliga förslag till fredsorganisationsutveckling för perioden 198283 — 1991/92. I november 1981 överlämnade arbetsutskottet till försvarskommittén sin slutrapport (Ds Fö 1981: 13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisation
under 1980-talet. I slutrapporten redovisar utskottet sina överväganden och förslag till hur fredsorganisationen bör förändras. I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987 konstate-
rar kommittén att det på flertalet punkter råder god överensstämmelse mellan arbetsutskottets slutliga förslag till utveckling av försvarets fredsor-
ganisation och överbefälhavarens fredsorganisationsplan. Kommittén framhåller att den delar överbefälhavarens uppfattning att besparingsmålet om minst 7900 milj. kr. måste uppnås under perioden
1982/83 — 1991/92. Kommittén ansluter sig därför 1 stort till uppbyggnaden,
omfattningen och inriktningen av de besparingar som skall genomföras
enligt överbefälhavarens förslag. Kommittén anmäler emellertid att den
saknar underlag för att ta ställning till enskildheter när det gäller rationaliseringsprojekten och förslagen till samordningsåtgärder m.m. I det följande redogörs för arbetsutskottets förslag.
Huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m.m.
Överbefälhavaren har föreslagit att antalet anställda vid försvarets ge-
mensamma myndigheter minskas med drygt 1500 fram till år 1992. Praktiskt taget samtliga myndigheter berörs av hans förslag.
Enligt utskottets uppfattning bör dock antalet anställda kunna minskas kraftigare än vad överbefälhavaren har föreslagit. Utskottet anser emellertid att det f. n. inte finns ett tillräckligt allsidigt underlag för ett mer konkret
ställningstagande till ytterligare personalminskningar.
Utskottet konstaterar att ett stort antal utredningar som har genomförts under senare år har resulterat i betydande förändringar vid flertalet gemensamma myndigheter. Förändringarna har genomförts av varje enskild
myndighet utan att frågor om sambandet mellan myndigheterna, eventuel-
la omflyttningar av uppgifter eller sammanslagning av myndigheter har
ägnats något särskilt intresse. Enligt utskottets mening bör därför en kommitté snarast tillsättas med uppgift att utreda möjligheterna till en samordning eller sammanslagning av vissa myndigheter för att på så sätt nå en högre rationalitet i verksamhe-
ten. Möjligheterna till samordning eller sammanslagning med likartad verksamhet utanför försvaret bör även övervägas. Utredningsarbetet bör
bedrivas så att överväganden och förslag i ärendet kan föreligga i god tid före nästa försvarsbeslut.
Utskottet föreslår därför att överbefälhavarens förslag till personalminskningar för de aktuella myndigheterna fastställs, Därigenom skapas
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 68
garantier för att den personalminskning som redan har inletts vid dessa
myndigheter fortsätter under den aktuella perioden i en takt som är någor-
lunda godtagbar för de berörda myndigheterna och den anställda personalen.
Huvudprogram 4 Operativ ledning m.m.
I sitt delbetänkande (Ds Fö 1980:1) Säkerhetspolitiken och totalför-
svaret ansåg försvarskommittén att det för bl.a. den högre regionala ledningen borde övervägas besparingar av det slag och den omfattning som överbefälhavaren hade redovisat i perspektivplanens handlingsväg 3. Ut-
skottet konstaterar att överbefälhavarens förslag till personalminskningar och besparingar inom huvudprogrammet innebär att detta mål uppnås. Utskottet har även övervägt att som en ytterligare åtgärd för att reducera kostnaderna minska antalet militär- och civilområden från sex till fem. Utskottet anser att ett tillräckligt beslutsunderlag för sådana överväganden
finns i försvarsmaktens ledningsutrednings betänkande (SOU 1978:77)
Högre regional ledning. Överbefälhavaren har enligt utskottets mening avstått från en besparingsåtgärd som ledningsutredningen bedömde som
genomförbar. Utskottet anser för sin del att alla besparingsmöjligheter
måste tas till vara och föreslår därför att Bergslagens militärområde och
civilområde dras in i fred och krig. Därigenom kan antalet anställda inom huvudprogrammet Operativ ledning m. m. minskas med ytterligare ca 50. Utskottet föreslår att indragningen genomförs år 1986.
Försvarskommittén anser att utskottets förslag om en minskning av antalet militärområdesstaber inte innebär några avgörande operativa nack-
delar. Moderata samlingspartiets ledamöter i försvarskommittén har reserverat sig mot förslaget att dra in Bergslagens militärområde.
Huvudprogram I Arméförband
Enligt utskottets bedömning uppgår utbildningskapaciteten år 1982 inom
armén till drygt 42 500 utbildningsplatser. I förhållande till behovet finns
redan i dag ett överskott på ca 4500 utbildningsplatser. Överskottet ligger
på i huvudsak samma nivå fram till mitten av 1990-talet, när det snabbt ökar till ca 8000. Enligt utskottet är detta förhållande — vid sidan av kravet
på kostnadsbesparingar — grundorsaken till de nedskärningar som föreslås
för arméns organisation.
Inom infanteriet, där överskottet på lång sikt motsvarar två infanteriregementen, har utskottet övervägt att lägga ned antingen Livregemen-
tets grenadjärer (13). Norra Smålands regemente (112) eller Dalregementet
(113). Enligt utskottets bedömning kan de framtida utbildningsbetingel-
serna vid 113 lösas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet är därför berett
att ansluta sig till överbefälhavarens uppfattning att I 13 skall behållas.
I valet mellan 112 i Eksjö och 13 i Örebro konstaterar utskottet att en nedläggning av 13 ger större besparingar. Ett bibehållande av 112 ger
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 69
nämligen förutsättningar för besparingar genom en ytterligare samordning inom Eksjö garnison. Även från regional- och sysselsättningspolitiska
utgångspunkter synes en nedläggning av I 3 vara att föredra, eftersom även
effekterna av utskottets förslag att dra in Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping måste vägas in. Utskottet konstaterar att flertalet faktorer
sammantaget talar för överbefälhavarens förslag att lägga ned 13 i Örebro. Utskottet föreslår därför att 13 och militärområdesverkstaden i Örebro läggs ned men att försvarsområdesstaben behålls av bl. a operativa skäl. Inom kavalleriet finns enligt utskottets bedömning inte något större
överskott på utbildningsplatser. Överskottet utgör knappt 200 utbildningsplatser. Utskottets förslag är föranledda av en strävan att utnyttja överka-
paciteten vid förband som ligger nära varandra och att därigenom kunna avveckla eller omdisponera för andra ändamål anläggningar som i dag disponeras av kavalleriet. Utskottet anser det naturligt att ansvaret för Stockholms försvarsom-
råde (Fo 44) förs från Livgardets dragoner (K 1) till Svea livgarde (I 1).
Därmed hålls ansvaret för produktion av brigader, mobilisering och krigsplanläggning samman under en chef. Utskottet anser det också lämpligt att
den stora överkapacitet som f.n. finns på I 1 används för den utbildning (militärpolistjänst) som K 1 bedriver. De negativa konsekvenser som för-
slaget innebär för anställda och värnpliktiga vid K 1 är enligt utskottet av
begränsad omfattning. Utskottet föreslår därför att K 1 läggs ned och att försvarsområdesuppgiften liksom K 1:s övriga uppgifter förs över till T1. Vissa mindre delar av K1:s nuvarande verksamhet bör emellertid av
praktiska skäl vara kvar i Stockholm. K 1:s nuvarande kaserner och mark kan avvecklas eller disponeras för andra ändamål. Utskottet anser att garnisonstjänsten bör bedrivas så att så små avsteg
som möjligt görs från de värnpliktigas utbildning för krigsuppgifterna. Garnisonstjänst med beridna värnpliktiga, finansierad inom den militära
utgiftsramen, bör därför upphöra. Moderata samlingspartiets ledamot i
arbetsutskottet anser i ett särskilt yttrande till dess slutrapport att stora ansträngningar bör göras för att behålla beriden högvakt och att möjligheterna till att dela kostnaderna mellan staten, kommunen och de regionala turistintressena bör undersökas.
Beträffande förslaget att flytta Livregementets husarer (K 3) från Sköv-
de till Karlsborg anser utskottet att förändringarna i Skaraborgs län måste
ses i ett sammanhang. Eftersom Göta signalregemente (S2) i Karlsborg enligt utskottet bör dras in, friställs Karlsborgs fästning som är i gott skick. " Enligt utskottet är det nödvändigt att kompensera Karlsborg för indragningen av S2. Av de förband som kan vara aktuella att lokalisera dit är K3
det mest lämpliga. En flyttning av jägarutbildningen till Karlsborg har
enligt utskottet en rad fördelar. Utskottet föreslår därför att K 3 omlokaliseras till Karlsborg och i samband därmed tar över myndighetsansvaret för fallskärmsjägarskolan (FJS) och viss kvarvarande signalutbildning.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 70
Utskottet delar överbefälhavarens uppfattning att övervägandena inom pansartrupperna i första hand bör omfatta regementena i Skåne. Överskottet på utbildningsplatser inom detta truppslag är enligt utskottets
bedömning drygt 600. Överskottet ökar på lång sikt till 1000. Utskottet har
granskat två alternativ som bägge berör Skånska dragonregementet (P2) i Hässleholm. Härvid har studerats möjligheterna att antingen samlokalisera
Skånska trängregementet (T 4) i Hässleholm med P2 eller att dra in P2 och flytta utbildningen till Södra skånska regementet (P7) i Revingehed. Överbefälhavaren föreslår att P2 och T 4 slås samman och lokaliseras till
P2:s nuvarande anläggningar och att T4:s mark och byggnader avvecklas. Utskottet biträder inte överbefälhavarens uppfattning. Enligt utskottet bör pansarutbildningen i Skåne koncentreras till två platser, P7 i Revingehed
och Norra skånska regemeatet (P6) i Kristianstad. En sådan lösning medför enligt utskottets uppfattning större besparingar. rationellare utbild-
ningsenheter och en enklare ledning av utbildningen än överbefälhavarens förslag.
Möjligheterna att lokalisera annan verksamhet till Hässleholm bör utredas ytterligare. Sådant underlag fordras för att kunna ta ställning till den
framtida organisationen i Hässleholm. Utskottet föreslår därför att de berörda myndigheterna i Hässleholm, P2 och T4, t.v. fortsätter sin verksamhet i nuvarande anläggningar.
Utskottet ansluter sig till överbefälhavarens uppfattning att en indrag-
ning av ett förband ur artilleriet är motiverad. Fr.o.m. mitten av 1980-talet finns ett överskott på 1200 utbildningsplatser inom artilleriet.
Valet bör därvid stå mellan att lägga ned antingen Svea artilleriregemente (A I) i Linköping eller Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping. Med utgångspunkt i ett stort antal bedömningsgrunder finner utskottet att det som i avgörande grad skiljer förslagen åt är besparingsmöjligheterna. En nedläggning av A 6 medför större besparingar än nedläggning av A 1.
Utskottet anser att de teoretiska besparingsmöjligheterna genom en avveckling av A 1 i praktiken kan bli svåra att åstadkomma på grund av den stora integration som föreligger mellan A I och 14. Dessa två förband har bl.a. ett gemensamt kasernområde. Utskottet föreslår således att A 6
samt militärområdesverkstaden i Jönköping läggs ned.
I anslutning till A 6 finns artilleriets officershögskola (ArtOHS). Överbe-
fälhavaren har föreslagit att den omlokaliseras till A I i Linköping. Utskottet ansluter sig inte till överbefälhavarens förslag. Utskottet har i annat sammanhang föreslagit att Bergslagens militärområde skall utgå ur organisationen i fred och krig. Därvid avvecklas också militärområdets förvaltningsledningar i Kristinehamn. Av bl.a. regionalpolitiska skäl föreslår därför utskottet att ArtOHS lokaliseras till A9 i Kristinehamn.
Överbefälhavaren föreslår att arméflygskolan lämnar Nyköping senast år 1988. Den exakta tidpunkten blir beroende på den framtida organisationen av helikopterförbanden. Utskottet konstaterar att omfattningen och
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 7
organisationen av den framtida helikopterverksamheten inte är helt klar. Med hänsyn till de osäkerheter som råder anser utskottet att ett ställningstagande till skolans lokalisering t. v. bör anstå.
Beträffande luftvärnet delar utskottet överbefälhavarens uppfattning att det inte finns anledning att föreslå någon indragning av ett luftvärnsregemente. Genom de beslut som riksdagen fattat om att flytta Skånska luftvärnsregementet (Lv4) från Malmö till Ystad och att avveckla Sundsvalls Iuftvärnsregemente (Lv5) i Sundsvall anpassas kapaciteten till de framtida behoven. Utskottet har inte heller funnit anledning att nu föreslå avveckling av något förband inom ingenjörtrupperna.
För signaltruppernas del föreslår överbefälhavaren att Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg dras in år 1984 men att vissa resurser för grundutbildning av ca ett kompani och för repetitionsutbildning behålls i Karlsborg. Signaltruppernas utbildning bör koncentreras till Upplands regemente ($S 1). Liksom överbefälhavaren anser utskottet att det är nödvändigt att effektivt utnyttja de stora investeringar som gjorts för S 11 Enköping. Utskottet räknar med att det fr. o. m. mitten av 1980- talet finns ett överskott på ca 600 utbildningsplatser inom signaltrupperna. Det krigsorganisatoriska behovet av att grundutbilda högre stabs- och sambandsförband är så pass begränsat att S2, utom en mindre del. bör dras in om fredsorganisationen skall göras rationell. Några större negativa konsekvenser för befälsrekryteringen, om S2 dras in, har utskottet inte kunnat finna. Däremot får åtgärden stora regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenser som medför problem för Karlsborgs kommun. Genom att flytta K3 från Skövde till Karlsborg kan dessa problem begränsas i hög grad. Utskottet anser vidare att ett centralförråd för arméns specialreservdelar (ACF) av bl. a. regionalpolitiska skäl bör lokaliseras till Karlsborg.
Utskottet föreslår därför att S2 dras in men att resurser för viss grundutbildning och för repetitionsutbildning behålls i Karlsborg.
Inom trängtruppernas fredsorganisation föreslår överbefälhavaren att Svea trängregemente (T 1)i Linköping dras in, att Göta trängregemente (T2) i Skövde omlokaliseras inom garnisonen till K 3:s nuvarande område samt att Skånska trängregementet (T4) i Hässleholm samlokaliseras med P2. Han föreslår vidare att trängtruppernas officershögskola (TrängOHS) omlokaliseras från Linköping till T2 i Skövde. Därigenom kan T:s, T2:s och T4:s nuvarande kasernområden avvecklas.
Utskottet konstaterar inledningsvis att det framtida överskottet på utbildningsplatser inom trängtrupperna utgör ca 750, vilket motiverar indragning av ett regemente. En indragning av T1 har negativa konsekvenser i operativt hänseende för Östra militärområdet men ger också fördelar genom att något fler underhållsförband vinterutbildas, eftersom utbildningskontingenten vid Norrlands trängregemente (T 3) i Sollefteå ökar. Utskottet anser vidare att utbildningsbetingelserna vid T 1 totalt sett inte är bättre än vid övriga trängregementen. Från regional- och sysselsättningspolitiska
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 72
utgångspunkter är åtgärden enligt utskottets bedömning givetvis kännbar
för Linköpings kommun. Att i stället dra in T2 i Skövde eller T4 i
Hässleholm bedömer utskottet skulle få betydligt allvarligare konsekven-
ser för dessa kommuner, som även berörs av andra minskningar i fredsorganisationen. Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare har beslutat att
TrängOHS skall flytta till Skövde. Utskottet föreslår därför att T I dras in och att TrängOHS flyttar till Skövde.
Utskottet ansluter sig till förslaget att flytta T2 inom Skövde garnison till K3:s anläggningar, varigenom T2:s mark och kaserner m. m. kan avvecklas eller användas för annat ändamål.
Som tidigare har redovisats anser utskottet att T4 i Hässleholm, i
avvaktan på kompletterande utredningar om den framtida organisationen i Hässleholm, t. v. bör bedriva sin verksamhet inom nuvarande område.
Huvudprogram 2 Marinförband
Försvarskommitténs arbetsutskott anser att reduceringen inom mari-
nens fredsorganisation bör möjliggöras genom en långtgående omstrukturering av de marina lednings-, utbildnings- och förvaltningsorganisationerna. Möjligheterna att tidigt samordna och samlokalisera staber, utbild-
ningsfunktioner och förvaltningar bör därför tas till vara.
Utskottet anser vidare att en generell uppdelning av den marina organisationen i enheter som är ensidigt bundna till endera flottan eller kustartil-
leriet i många fall innebär att marinens totala resurser inte utnyttjas på
bästa sätt. Den ökade samordning som eftersträvas i överbefälhavarens
plan är därför enligt utskottets mening lämplig.
Arbetsutskottet ansluter sig i allt väsentligt till överbefälhavarens förslag till organisationsändringar inom flottan.
Den förändring av utbildningssystemet inom flottan som fortlöpande
skall genomföras under mitten av 1980-talet bedömer utskottet vara positiv
från bl.a. värnpliktssocial synpunkt. Antalet omstationceringar under grundutbildningen för de värnpliktiga kan begränsas. Utskottet biträder därför förslaget att avveckla etablissementet Sparre i Karlskrona. Omför-
delningen av personal från stabs- och förvaltningstjänst till utbildningsverksamhet vid förbanden anser utskottet vara en riktig åtgärd. Utskottet biträder även förslaget att avveckla sjökrigsskolans (KSS) verksamhet i Näsby Park och att organisera sjökrigshögskolan (SKHS) i
Berga (Haninge kommun). Utskottet har övervägt en lokalisering av denna skola till Karlskrona. Detta leder enligt vad utskottet har inhämtat till
svårigheter för utbildningsverksamheten och till kostnadsökningar för försvaret. Med hänsyn till konsekvenserna för försvaret och att tillskottet av
antalet sysselsättningstillfällen blir begränsat anser utskottet att en lokali-
sering till Karlskrona sammantaget är mindre lämplig. I fråga om kustartilleriet anser utskottet i motsats till överbefälha-
varen att Norrlands kustartilleriregemente (KA 5) i Härnösand skall behål-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 73
las. Enligt utskottets mening bör det alternativ till en avveckling av KAS som överbefälhavaren har redovisat i huvudsak ligga till grund för utformningen av fredsorganisationen inom marinen. Utskottet föreslår att grund-
utbildningen vid Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4) i Göteborg reduceras i större utsträckning än
vad överbefälhavaren har föreslagit och begränsas till främst radar- och minutbildning samt att Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) upphör
som en del av myndigheten MKV/KA 4.
Utskottet föreslår därutöver — av bl. a. regionalpolitiska skäl — att marinens officershögskola i Göteborg och huvuddelen av marinens sjukvårdsskola flyttas till Karlskrona. Flyttningen av officershögskolan till Karlskrona underlättar enligt utskottets mening en integrering av marinens officersutbildning.
Västra värnpliktskontoret vid Säve och den del av MKV/KA 4:s stabsoch förvaltningsorganisation som f.n. är lokaliserad till Nya Varvet bör lokaliseras till Västerberget. Utskottet ansluter sig även till överbefälhava-
rens förslag att starkt begränsa marinens verksamhet i Skredsvik.
Reduceringen i Göteborg ger i sig inte kostnadsbesparingar av samma
omfattning som en nedläggning av KA 5. Utskottet är emellertid angeläget
om att understryka att det mål för personalreduceringar och kostnadsminskningar inom marinen som ligger till grund för överbefälhavarens
planering inte sänks. Ytterligare rationaliseringsåtgärder måste därför vid-
tas vid marinens övriga myndigheter för att det totala besparingsmålet
skall kunna förverkligas. |
Utskottet biträder överbefälhavarens förslag att slå samman Sydkustens örlogsbas med Karlskrona örlogsskolor till en myndighet. Vidare biträder
utskottet förslaget att slå samman Stockholms kustartilleriförsvar (SK) med Vaxholms kustartilleriregemente (KA I) till en myndighet. Eftersom
utskottet avvisar en nedläggning av KA 5, är en utökning av utbildningsvolymen på KA 1, som överbefälhavarens förslag medför, inte nödvändig. Utskottet bedömer det därför möjligt att åstadkomma ytterligare besparingar inom marinens organisation på ostkusten.
Enligt utskottets mening kan inte några myndigheter undantas från ra-
tionaliseringsåtgärder. En viss personalminskning måste därför godtas
även vid Härnösands kustartilleriregemente (NK/KA 5) för att det samlade
besparingsmålet inom marinen skall uppnås. De regionala konsekvenserna blir emellertid av väsentligt mindre omfattning än genom en nedläggning av regementet.
Huvudprogram 3 Flygvapenförband
Överbefälhavaren anser inte att någon flygflottilj utöver Västmanlands
flygflottilj (F 1) bör dras in under perioden 1982/83 — 1991/92. Han föreslår
däremot att Bråvalla flygflottiljs detachement i Malmslätt (F 13 M) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) dras in. Vidare bör flygvapnet lämna
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 74
de kvarvarande anläggningarna vid f.d. Södermanlands flygflottilj (F 11) i
Nyköping och f.d. Kalmar flygflotulj (F 12) i Kalmar.
Utskottet utgår ifrån att tolv jaktdivisioner behålls i flygvapnets krigs-
och fredsorganisation till slutet av 1980-talet och att elva behålls i första
hand till mitten av 1990-talet. Utskottet erinrar om att sambandet mellan
antalet divisioner och antalet flottiljer är mycket starkt. Detta talar för att t. v. behålla nio flygflottiljer, eftersom det ger handlingsfribet att slutligt bestämma flygvapnets organisation på 1990-talet. Någon flygflottilj utöver F 1 bör därför inte avvecklas under perioden 1982/83 — 1991/92.
Beträffande förslaget att dra in F13M anser utskottet att starka skäl talar för att avveckla flygvapnets verksamhet på Malmslätt. Utskottet
biträder således överbefälhavarens förslag. Eftersom avvecklingen av detachementet kan ske successivt under lång tid, bedöms de negativa effekterna för såväl kommun som berörd personal bli relativt begränsade.
Enligt vad utskottet har inhämtat överväger överbefälhavaren inom
ramen för sin helikopterutredning att lokalisera viss helikopterverksamhet
till Malmslätt. Utskottet utesluter inte att en sådan lokalisering kan vara
lämplig. Ett slutligt ställningstagande till hur flygfältet och övriga anlägg-
ningar i Malmslätt i framtiden skall utnyttjas bör därför anstå till dess att det finns ett ökat beslutsunderlag.
Utskottet konstaterar att chefen för flygvapnet måste uppnå de bespa-
ringar som fordras genom att avveckla Flygvapnets Södertörnsskolor (F
18) i Tullinge. Ett alternativ till detta är att lägga ned en flygflottilj. Denna flygflottilj blir då med stor sannolikhet Västgöta flygflottilj (F 6) i Karls-
borg. En sådan lösning skulle få stora regionala konsekvenser. Enligt utskottet skulle detta också innebära att en oproportionellt stor del av flygvapnets fredsorganisation tas i anspråk för skolverksamhet. Därför biträder utskottet överbefälhavarens förslag att lägga ner F 18 i Tullinge.
Utskottet erinrar i sammanhanget om att anläggningarna vid F18 i Tullinge är i gott skick. Det kan därför vara lämpligt att överväga möjligheterna att till Tullinge lokalisera annan försvarsverksamhet som av olika skäl måste vara kvar i Stockholmsregionen. Strävan borde därvid vara att
lämna andra anläggningar i Stockholm. Överbefälhavaren har belyst denna möjlighet men funnit att mark och byggnader i Tullinge inte på ett rationellt
sätt kan utnyttjas av försvaret. Om försvarsmakten ensam skall belastas
med driftkostnaderna för etablissementet blir en sådan lösning olönsam. Med hänsyn till den inomregionala prioriteringen i Stockholms län, etablis-
sementets goda skick m.m. anser emellertid utskottet att möjligheten att
använda området även för civil verksamhet bör utredas så att de fasta kostnaderna kan fördelas på flera myndigheter. Utskottet biträder överbefälhavarens förslag att snarast lämna etablisse-
menten vid f.d. F11 och F 12 och att de bastroppar som finns där avveck-
las. Därigenom kan inte oväsentliga kostnadsbesparingar uppnås. Utskot-
tet anser det angeläget att försvarets fastighetsnämnd snarast slutför utred-
ningarna om den framtida användningen av marken och byggnaderna.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 75
Som tidigare har redovisats delar 1978 års försvarskommitté arbetsutskottets uppfattning att fredsorganisationen måste reduceras. " Kommittén ställer sig i princip bakom de förslag som arbetsutskottet har lagt fram och som redovisas 1 utskottets slutrapport men tar inte ställning i
alla enskildheter. Enligt vad som redovisats för kommittén blir det betydande avgångar
bland värnpliktiga som rycker in vid en sen tidpunkt. Dessutom ökar de
sociala och ekonomiska problemen för de värnpliktiga som har denna sena inryckningstidpunkt. Kommittén anser att planeringen bör ändras för att
minska dessa problem. Kommittén bedömer att det vid den slutliga pröv-
ningen av hur de fredsorganisatoriska förändringarna skall genomföras bör
övervägas om ett eller ett par av de till nedläggning föreslagna förbanden kan behållas t.v. Överbefälhavaren bör snarast redovisa ett beslutsunderlag med denna på värnpliktssociala grunder fastlagda inriktning. Kommittén erinrar i sammanhanget om den möjlighet som finns att av arbetsmark-
nadsskäl öka inkallelserna till värnpliktsutbildning.
Vidare framhåller försvarskommittén att den delar utskottets mening att en kommitté snarast bör tillkallas med uppgift att utreda möjligheterna till sammanslagning av de nuvarande gemensamma myndigheterna inom huvudprogram 5 i syfte att nå högre rationalitet i verksamheten.
Försvarskommittén finner att förslagen i olika avseenden kommer att få stor betydelse för behovet av anställd personal och är medveten om att medelåldern bland arméns yrkesofficerare kommer att öka. Kommittén kan t. v. godta nackdelarna för arméns krigsorganisation. Överbefälhavarens syn på en vidgning av möjligheterna att utnyttja reserv- och värnplik-
tigt befäl för frivillig tjänstgöring kan vara en lämplig grund för fortsatta överväganden och åtgärder i avsikt att lösa åldersproblemet inom armén. Från kommitténs sida är utgångspunkten att nödvändiga personalredu-
ceringar skall grundas på naturlig avgång i förening med en aktiv och
effektiv omplaceringsverksamhet. Kommittén vill emellertid inte helt ute-
sluta att det kan bli nödvändigt med uppsägningar 1 vissa fall, om de beräknade besparingarna skall komma till stånd.
1.4.3 Föredraganden
Överbefälhavaren erinrar om att kostnaderna för fredsorganisationen och driften av denna har tagit i anspråk en allt större andel av försvarsutgifterna. I sin programplan redovisar han ett stort antal besparingsåtgärder som under perioden 1982/83 — 1991/92 skall minska kostna-
derna med sammanlagt 7900 milj. kr., varav ca 2400 milj. kr. under peri-
oden 1982/83 — 1986/87. Hans förslag till det militära försvarets utveckling
och utformning bygger på att de angivna besparingarna kan uppnås i sin
helhet. Även försvarskommittén har uppfattningen att minst så mycket
måste sparas under den aktuella perioden. Kommittén har vid sin avväg-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 76
ning mellan de olika totalförsvarsgrenarna samt i sina överväganden och förslag till grundläggande inriktning av det militära försvarets utformning räknat med att den angivna besparingen kan uppnås. Jag vill erinra om att försvarsmaktens personal har minskat med ca 6000 anställda under 1970-talet. De resurser som härigenom frigjorts har främst använts för materielanskaffning och för att förbättra utbildningen.
Enligt min mening måste en så stor andel som möjligt av försvarsutgifterna disponeras för åtgärder som ger effekt i krigsorganisationen. Den rationaliseringsverksamhet som har pågått sedan lång tid måste fortsätta. Det är nödvändigt att ta till vara de möjligheter som finns till kostnadsminskningar inom fredsorganisationen för att den kvalitativa utveckling av det militära försvarets krigsorganisation som jag har förordat skall gå att förverkliga. Den inriktning och omfattning av besparingsarbetet som försvarskommittén har uttalat sig för bör därför i huvudsak ligga till grund för den fortsatta planeringen. Jag anser att ca 2400 milj. kr. i besparingar måste åstadkommas under perioden 1982/83 — 1986/87.
Besparingarna är i stort sett av två slag. Genom att vidta rationaliscringar, samordningsåtgärder och andra åtgärder räknar överbefälhavaren med att kostnaderna för fredsdriften kan minskas med ca 5 500 milj. kr. under tioårsperioden. Detta förutsätter en omfattande minskning av antalet anställda vid försvarets samtliga myndigheter. Härutöver räknar överbefälhavaren med att återstående besparingar kan åstadkommas under tioårsperioden genom att dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader.
Försvarets rationaliseringsinstitut har vid en granskning av överbefälhavarens plan pekat på att det är nödvändigt att planera in ytterligare besparingsåtgärder för att det skall vara realistiskt att nå det angivna totala besparingsmålet. Enligt institutet måste nan finna ytterligare besparingsmöjligheter under tioårsperioden motsvarande 500 — 700 milj. kr. (prisläge februari 1980). Försvarskommitténs arbetsutskott anser för sin del att åtgärder måste vidtas som ger ytterligare besparingar under perioden 1982/83 — 1991/92 på 800 — 1000 milj. kr., om det totala besparingsmålet skall kunna uppnås.
Försvarskommittén ansluter sig i stort till uppbyggnaden. omfattningen och inriktningen av de besparingar som enligt överbefälhavaren måste genomföras. Jag delar försvarskommitténs uppfattning. Överbefälhavarens plan bör därför i stort ligga till grund för det fortsatta besparingsarbetet. Liksom försvarskommittén är jag inte beredd att nu ta ställning till alla enskildheter när det gäller rationaliseringsprojekt och förslag till samordningsåtgärder. Överbefälhavarens förslag till sådana åtgärder kan enligt min mening i allt väsentligt ligga till grund för den fortsatta planeringen. Jag vill dock erinra om vad försvarets rationaliseringsinstitut och arbetsutskottet har anfört om behovet av ytterligare besparingar.
Jag vill i detta sammanhang anmäla att chefen för armén har föreslagit regeringen att pågående utvecklingsarbete med decentraliserad produk-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 7
tionsledning får utvidgas till att omfatta sammanslagning av förband inom
garnisoner. Förslaget innebär besparingar i fredsorganisationen. Frågan
om sammanslagning av myndigheter i garnison bereds f.n. i regeringskansliet.
Jag är inte nu beredd att ta slutlig ställning till denna fråga men delar
överbefälhavarens och chefens för armén uppfattning att möjliga bespa-
ringar genom ökad samordning inom garnison måste tas till vara.
Jag går därmed över till att behandla de mer omfattande organisationsförändringar som överbefälhavaren och försvarskommittén har föreslagit.
Jag berör först åtgärderna inom huvudprogrammen 4 Operativ ledning m.m. och 5 Gemensamma myndigheter m. m. innan jag går över till för-
svarsgrenarna. Jag vill inledningsvis erinra om att huvudprogrammet Operativ ledning
m. m. f.n. omfattar ca 2300 anställda vid försvarsstaben, militärområdesstaberna med förvaltningar samt Gotlands militärkommando med stab och
förvaltningar. Vid myndigheterna inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m. finns f.n. drygt 6 800 anställda. Mindre än hälften av de
anställda inom de bägge huvudprogrammen är verksamma i Stockholms-
området.
Inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m. har överbefälhavaren föreslagit att antalet anställda minskas med drygt
1500 till budgetåret 1991/92. Försvarskommitténs arbetsutskott anser att
en kraftigare minskning bör kunna genomföras under periodens senare del
än vad överbefälhavaren har föreslagit. Utskottet har emellertid inte disponerat ett tillräckligt genomarbetat underlag för att nu föreslå personalminskningar som går utöver dem som överbefälhavaren har förordat. Försvarskommittén delar arbetsutskottets mening att en kommitté sna-
rast bör tillsättas för att utreda möjligheterna till en samordning och sam-
manslagning av vissa myndigheter för att på så sätt nå en större rationalitet i verksamheten. ! avvaktan på detta underlag föreslår försvarskommittén
att överbefälhavarens förslag läggs till grund för de berörda myndigheternas planering.
Flertalet myndigheter inom huvudprogrammet har av statsmakterna
ålagts att minska sin personal. I vissa fall är kravet på reduceringar bety-
dande. Jag anser dock att det är nödvändigt att ytterligare överväga möjligheterna att minska antalet anställda och därmed begränsa kostnaderna.
Alla möjligheter att åstadkomma besparingar måste tas till vara. Härvid behövs en mer samlad syn på myndigheternas uppgifter m. m. än vad som varit möjligt att åstadkomma under det besparingsarbete som hittills mest
har inriktats på varje myndighet för sig. Det är angeläget att övrigt utredningsarbete som berör de aktuella myndigheternas organisation och uppgifter samordnas. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning att man bör
pröva att minska personalen inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m.m. i större omfattning än vad överbefälhavaren har föreslagit.
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 78
Möjligheterna att uppnå detta genom en ytterligare samordning mellan myndigheterna inom huvudprogram 5 och mellan dessa myndigheter och myndigheter utanför försvaret bör därvid särskilt övervägas. Försvars-
kommitténs förslag att låta en särskild kommitté se över möjligheterna till
en sådan samordning kan enligt min mening vara en lämplig åtgärd. Jag avser därför återkomma till regeringen med förslag i ärendet för att få underlag inför nästa försvarsbeslut.
En utredning av det slag som jag har berört blir relativt tidskrävande. I
avvaktan på att ett sådant vidgat beslutsunderlag föreligger bör överbefäl-
havarens förslag i denna del i stort ligga till grund för inriktningen av och
personalreduceringarna inom huvudprogrammet Gemensamma myndighe-
ter m. m.
Det mål för personalminskningarna som bör gälla för de aktuella myn-
digheterna framgår av följande sammanställning.
Myndighet Högsta antal Högsta antal Högsta antal Minsk-
anställda anställda . anställda ning (personår) = (personår) (personår) = t.o.m 1981/82 1986/87 1991/92 1991/92
Försvarets civilför-
valtning 200 180 180 20 Försvarets sjukvårds-
styrelse 74 63 60 14 Fonifikationsför-
valtningen! 892 795 750 142
Försvarets materiel-
verk? 3523 2920 2470 1053 Försvarets forsk-
ningsanstalt? 1206 1.080 1000 206 Värnpliktsverket 372" 350 350 22 Försvarets rationa-
| liseringsinstitut | 93 | 69 | 60 | 33 |
| Övriga myndigheter” | 491 | 460 | 410 | 81 |
| Summa” | 6851 | 5917 | 5280 | 1571 |
" Avser anslaget F 3. Fortifikationsförvaltningen (exkl. personal vid förvaltningens forskningsenhet). ? Inkl. personal vid förvaltningskontoret vid huvudavdelningen i Karlstad. > Avser anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning (inkl. personal vid fortifikationsförvaltningens forskningsenhet). Inkl. 21 personår för marinens värnpliktskontor. S Exkl. försvarets radioanstalt, försvarets gymnasieskola och försvarets läromedelscentral.
Jag vill i sammanhanget något beröra den av mig förordade personal-
minskningen vid försvarets materielverk. Riksdagen har den 12 november
1981 beslutat om ny organisation för försvarets materielverk (prop. 1980/81: 199, FöU 1981/82:5, rskr 21). Riksdagsbeslutet anger att planeringen skall utgå från att försvarets materielverk år 1990 bör omfatta högst
2650 årsanställda. Härvid har hänsyn inte tagits till de förslag som 1979 års
militära flygindustrikommitté lämnat och inte heller till förslag avgivna av
1980 års underhållsutredning.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 79
1979 års militära flygindustrikommitté föreslår ytterligare personalminskningar om 200 — 250 anställda, vilka förutsätts kunna genomföras på
huvudavdelningen för flygmateriel inom enheterna för provning och granskning, underhåll samt inom flygplanavdelningen. Även 1980 års un-
derhållsutredning anser vissa personalreduktioner möjliga.
1978 års försvarskommittés arbetsutskott för fredsorganisatoriska frågor föreslår en särskild utredning för att se över provningsfunktionen. Regeringen har den 21 januari 1982 tillkallat en särskild utredare för att överväga och lämna förslag till framtida inriktning av försvarets provnings- och försöksverksamhet.
Mot bakgrund av vad jag här har anfört delar jag överbefälhavarens
förslag att planeringsinriktningen för försvarets materielverk bör vara 2470 årsanställda budgetåret 1991/92.
Inom huvudprogrammet Operativ ledning m. m. föreslår överbefälhavaren att kostnaderna begränsas genom att antalet anställda mins-
kas med knappt 400 inom den centrala och högre regionala ledningen samt genom rationaliseringar inom militärområdenas förrådsorganisation. Anta-
let militärområden bör enligt hans mening även fortsättningsvis vara sex.
Kommitténs arbetsutskott accepterar den föreslagna inriktningen men tillägger att de ytterligare kostnadsminskningar som en minskning av antalet militärområden möjliggör bör tas till vara. Utskottet föreslår sålunda att Bergslagens militärområde och civilområde dras in år 1986. Detta beräknas
ge ytterligare ca 40 milj. kr. i besparingar fram till år 1992. Försvarskom-
mittén anser att en minskning av antalet militärområdesstaber inte innebär några avgörande operativa nackdelar.
Jag vill inledningsvis erinra om att riksdagen under år 1980 (prop. 1979/80: 135, FöU 15, rskr 318) har beslutat om den högre regionala led-
ningens organisation. Beslutet innebär att antalet militär- och civilområden
skall vara oförändrat. Till grund för regeringens proposition och riksdagens beslut låg försvarsmaktens ledningsutrednings överväganden och förslag om den högre regionala ledningen (SOU 1978: 77).
Med hänsyn till de civila delarna av totalförsvaret finns det enligt min mening skäl både för och emot att dra in Bergslagens militär- och civilområde. Nackdelarna för den operativa planläggningen bör dock jämföras med de fördelar i form av bättre anpassning till samhälls- och näringslivsstruktur samt vissa totalförsvarsmyndigheters regionala indelning, som en indragning av Bergslagens civilområde innebär. För att dessa fördelar skall
uppnås bör Örebro län föras till Östra civilområdet. Jag anser att de avgörande faktorerna i denna fråga är det militära försvarets operativa
krav samt besparingsmöjligheterna.
Enligt min mening är behovet av besparingar större nu än när riksdagen
fattade sitt beslut vid 1979/80 års riksmöte. Liksom arbetsutskottet anser
jag att det är nödvändigt att ta till vara alla möjligheter att begränsa
kostnaderna för ledning och förbandsverksamhet också inom huvudpro-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 80
grammet Operativ ledning m.m. Jag är medveten om att ett färre antal
militär- och civilområden får vissa konsekvenser för ledningsförmågan. Eftersom jag avser förorda indragning av ett antal förband, kommer dock
antalet mobiliserings-, förvaltnings- och utbildningsmyndigheter som är underställda militärbefälhavarna att reduceras. Belastningen på den högre regionala ledningsnivån i fred kommer därigenom att minska något. Jag
bedömer det utifrån denna utgångspunkt möjligt att dra in ett militärom-
råde. Några avgörande negativa operativa konsekvenser. uppkommer en-
ligt min mening inte heller. Besparingsskäl talar starkt för indragning av ett militär- och civilområde.
Jag förordar således att regeringen föreslår riksdagen att dess tidigare
beslut om antalet militär- och civilområden upphävs och att Bergslagens militärområde och civilområde utgår ur organisationen år 1986. Jag kan i övrigt ansluta mig till överbefälhavarens förslag till besparingsåtgärder
inom huvudprogrammet. Minskningen av antalet anställda bör dock vara större än de knappt 400 som överbefälhavaren har räknat med.
Jag går därmed över till att behandla frågorna om att minska fredsorgani-
sationen på lokal nivå inom försvarsgrenarna, dvs. dra in fredsförband och
avveckla mark och byggnader.
De rationaliseringar och övriga åtgärder som enligt överbefälhavarens
plan minskar kostnaderna med ca 5 500 milj. kr. under perioden 1982/83— 1991/92 är inte tillräckliga för att skapa erforderligt ekonomiskt utrymme
att upprätthålla beredskap, anskaffa materiel och utbilda personal i den omfattning och inom de ekonomiska ramar som han har planerat efter. Därför blir det enligt överbefälhavaren nödvändigt att göra betydande minskningar i fredsorganisationen genom att dra in fredsförband. Detta är nödvändigt även av den orsaken att värnpliktskullarna minskar på lång sikt. Indragningarna av fredsförband beräknar överbefälhavaren skall minska driftkostnaderna med sammanlagt ca 2 400 milj. kr. under perioden 1982/83 — 1991/92. Försvarskommittén delar överbefälhavarens uppfattning att fredsorganisationen måste minskas.
Kommitténs arbetsutskott erinrar om att det redan i dag finns ett bety-
dande överskott på utbildningsplatser och konstaterar att detta kommer att
ligga på i huvudsak samma nivå fram till mitten av 1990-talet. när överskottet snabbt ökar till följd av att färre värnpliktiga skall grundutbildas. Detta förhållande är, vid sidan av kravet på kostnadsminskningar, huvudorsaken till de indragningar som föreslås.
Enligt min mening är det nödvändigt att i huvudsak de besparingar som överbefälhavaren och försvarskommittén har räknat med verkligen kommer till stånd. Det är därför av besparingsskäl nödvändigt att göra betydan-
de ingrepp i fredsorganisationen. Jag vill betona att det blir nödvändigt att
vidta mycket omfattande rationaliseringsåtgärder och personalminskningar även på förband och orter som inte är direkt berörda av de nu aktuella indragningarna.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 81
Försvarskommittén framhåller att en av utgångspunkterna för de fredsorganisatoriska förslagen är att få ett jämnt utnyttjande av utbildningsresurserna. Förändringarna i värnpliktskullarnas storlek möts genom att fler värnpliktigas grundutbildning måste uppskjutas under en övergångstid.
Försvarskommittén konstaterar att de sociala och ekonomiska pro-
blemen ökar för sådana värnpliktiga som påbörjar sin grundutbildning vid en sen tidpunkt. Detta bör enligt kommitténs mening undvikas. Planeringen bör enligt kommittén ändras för att minska dessa problem. Kommittén
anser att det vid den slutliga prövningen av de fredsorganisatoriska förändringarna från värnpliktssociala synpunkter bör övervägas om ett eller ett
par av de till nedläggning föreslagna förbanden bör behållas t. v.
Överbefälhavaren har i december 1981 lämnat regeringen ett underlag i
denna fråga. Enligt hans bedömning är det möjligt att öka värnpliktskontingentens årliga storlek jämfört med vad som låg till grund för hans
programplan. Detta kan ske utan att något av de förband som han eller försvarskommitténs arbetsutskott har föreslagit till nedläggning behöver behållas. Den ökning av grundutbildningskontingenten som överbefälhavaren redovisar innebär att de värnpliktssociala konsekvenser som nuvarande planering kan medföra och som kommittén har pekat på kan begränsas avsevärt under programplaneperioden. Överbefälhavaren föreslår att
ökningen av antalet värnpliktiga blir av en sådan omfattning att antalet
värnpliktiga som grundutbildas tre år efter inskrivningen minskas till det antal som normalt själva begär detta. Antalet värnpliktiga som skall grundutbildas två år efter inskrivningen blir däremot väsentligt större än det
antal som vanligen brukar begära en sådan inryckningstidpunkt. Jag biträder försvarskommitténs uppfattning att åtgärder måste vidtas för att minska antalet värnpliktiga som måste påbörja sin grundutbildning vid en sen tidpunkt. Antalet värnpliktiga som årligen skall grundutbildas
bör därför öka jämfört med vad som föreslås i överbefälhavarens programplan. Överbefälhavaren har på uppdrag av regeringen lämnat förslag till en sådan omplanering. Förslaget innebär att ca 7 000 fler värnpliktiga grundutbildas under perioden 1982/83 — 1986/87 än vad som ligger till grund för överbefälhavarens programplan. Jag biträder överbefälhavarens förslag i denna del. Jag förordar därför att ca 7000 fler värnpliktiga grundutbildas under perioden än det antal som överbefälhavaren räknat med i sin pro-
gramplan. Regeringen har uppdragit åt överbefälhavaren att låta inkalla
2500 av dessa värnpliktiga under budgetåret 1982/83 av främst arbetsmarknadsskäl. Det antal värnpliktiga som under en övergångstid grundutbildas
något senare än året efter inskrivningen kan därmed hållas på en rimlig nivå. Jag konstaterar också att de åtgärder som jag föreslår ger värnpliktssociala fördelar.
Den ökning av värnpliktskontingenten som jag har förordat kommer enligt min mening att medföra en mycket stor belastning på arméns utbildningsresurser, om samtliga de förband som överbefälhavaren och arbetsut- 6 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 82
skottet har föreslagit till indragning utgår ur arméns organisation. De kvarvarande förbandens resurser i form av kaserner, utbildningsanordningar, utspisnings- och fritidslokaler m. m. kommer under åtskilliga år att behöva utnyttjas maximalt. Jag anser för min del att belastningen på fredsorganisationen blir något för stor. Jag förordar av detta skäl att ett av de till indragning föreslagna förbanden behålls. Genom att behålla ett förband kan antalet värnpliktiga som behöver fullgöra sin grundutbildning två år efter inskrivningen successivt minska från 1980-talets senare del.
fredsorganisation.
Inom infanteriet föreslår överbefälhavaren att Livregementets grenadjärer (13) i Örebro och militärområdesverkstaden där läggs ned. Däremot bör enligt överbefälhavaren försvarsområdesstaben behållas. Arbetsutskottet, som bedömer att överskottet inom infanteriet på sikt motsvarar drygt två förband, har övervägt möjligheterna att dra in något annat infanteriregemente men har funnit att flertalet faktorer talar för överbefälhavarens förslag. Beträffande 13 drar jag något andra slutsatser än försvarskommitténs arbetsutskott. Som jag har framhållit tidigare bör ett ökat antal värnpliktiga tas in under 1980-talet av främst värnpliktssociala och arbetsmarknadspolitiska skäl. Denna ökade grundutbildning bör företrädesvis förläggas till infanteriförbanden i Mellansverige. Mot denna bakgrund förordar jag att I3 med Fo 51 behålls.
En fortsatt anpassning av fredsorganisationen torde bli nödvändig under början av 1990-talet. Vilka förbandsindragningar och andra åtgärder som då erfordras bör fastställas i nästa försvarsbeslut.
För kavalleriets del föreslår överbefälhavaren att Livgardets dragoner (K 1) skall ingå i Svea livgarde (11) samt att ansvaret för Stockholms försvarsområde (Fo 44) förs över till 11. Utskottet ansluter sig till förslaget att föra över försvarsområdesuppgiften till I I men anser att K I bör läggas ned och dess utbildning övertas av I 1. Garnisonstjänsten med beridna värnpliktiga bör enligt utskottets mening bedrivas så, att så små avsteg som möjligt görs från de värnpliktigas utbildning för krigsuppgifter. Utskottet anser för sin del att denna tjänst, finansierad inom den militära utgiftsramen, bör utgå. .
Det finns enligt min mening flera skäl som talar för att den beridna högvakten behålls. Enligt vad jag har inhämtat kan den militärpolisutbildning som nu bedrivs vid K i förenas med uppgiften att de värnpliktiga övas för och tjänstgör i beriden högvakt utan att deras utbildning för krigsuppgifter allvarligt försämras. Det är emellertid inte nödvändigt att behålla en särskild utbildningsmyndighet för detta. Jag förordar därför att K 1 dras in år 1985 och att försvarsområdesansvaret och K 1:s nuvarande utbildningsuppgifter m. m. övertas av och inordnas som en del i den nya myndigheten 11/F0o44. Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört är det dock lämpligt att den beridna högvakten behålls i Stockholm. Därvid bör en samordning
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 83
med polisrytteriet eftersträvas. Det ankommer på regeringen att besluta om organisation och lokalisering m. m. av denna verksamhet.
Överbefälhavaren har redovisat ett antal åtgärder för att hålla beredskapen på en lämplig nivå i Stockholm. Jag bedömer att de åtgärder som överbefälhavaren har föreslagit i huvudsak är lämpliga.
Överbefälhavaren föreslår vidare att Livregementets husarer (K 3) omlokaliseras från Skövde till Karlsborg. Utskottet biträder hans förslag i denna del. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att kompensera Karlsborgs kommun för indragningen av S2 som nu finns där.
Jag anser att försvarsverksamheten är av stor betydelse för sysselsättningen i Karlsborg. En omfattande minskning av försvarets verksamhet i Karlsborg skulle få betydande regionala konsekvenser. Förutsättningarna för att där bedriva jägarutbildning är goda. Jag ansluter mig därför till överbefälhavarens och utskottets förslag och förordar att K3 lokaliseras till Karlsborg under år 1985.
Inom pansartrupperna har överbefälhavarens överväganden främst rört Skånska dragonregementet (P2) i Hässleholm. Han har övervägt möjligheterna att antingen lägga ned P2 och föra över utbildningen där till P7 i Revingehed eller att inom Hässleholm omlokalisera Skånska trängregementet (T4) till P2:s område. Överbefälhavaren föreslår för sin del att P2 och T4 samlokaliseras inom P2:s nuvarande etablissement. Utskottet kan inte ansluta sig till överbefälhavarens förslag utan anser att pansarutbildningen i Skåne bör koncentreras till två platser, P7 i Revingehed och P6 i Kristianstad. En sådan lösning medför enligt utskottets mening större besparingar, rationellare utbildningsenheter och en enklare ledning av utbildningen än överbefälhavarens förslag. Utskottet anser att möjligheterna att lokalisera annan verksamhet till Hässleholm bör utredas ytterligare innan man tar ställning till den framtida organisationen där. Därför bör P2 och T4, i avvaktan på detta underlag, t.v. fortsätta sin verksamhet i nuvarande anläggningar.
Efter att ha övervägt inriktningen av fredsorganisationen för pansarutbildning i Skåne har jag kommit till slutsatsen att sådan utbildning bör bedrivas på tre platser och sålunda behållas även i Hässleholm. Jag ansluter mig därför i denna del till överbefälhavarens förslag. Jag förordar således att T4 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område under år 1987. Även denna ordning ger besparingar och skapar förutsättningar att öka samordningen mellan P2:s och T4:s verksamhet och resurser i Hässleholm samt har vissa fördelar ur beredskapssynpunkt. Någon ersättningslokalisering till Hässleholm blir inte nödvändig i denna situation.
Inom artilleriet bör enligt överbefälhavaren Smålands artilleriregemente (A 6) och militärområdesverkstaden i Jönköping läggas ned och Artilleriets officershögskola (ArtOHS), som finns där, omlokaliseras till Svea artilleriregemente (ÅA 1) i Linköping. Utskottet ansluter sig till förslaget att dra in A 6 men anser för sin del att ArtOHS i samband därmed bör flyttas till
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 84
Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn av bl. a. regionalpolitiska skäl.
Liksom överbefälhavaren och kommitténs arbetsutskott anser jag att
artilleriets utbildningsorganisation bör minskas. Överskottet på utbildningsplatser inom artilleriet är betydande. Eftersom en nedläggning av A6 ger större besparingar än en nedläggning av A 1 anser jag att A6 bör vara
det förband inom artilleriet som avvecklas. Jag har tidigare förordat att Bergslagens militärområde dras in. Detta för med sig en minskning av sysselsättningen i bl. a. Kristinehamn. Regionalpolitiska skäl talar för att
lokalisera ArtOHS dit. Jag förordar sålunda att A6 och militärområdes-
verkstaden i Jönköping dras in år 1985 och att ArtOHS lokaliseras till A 9 i Kristinehamn.
För signaltruppernas del föreslår överbefälhavaren att Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg dras in men att viss begränsad grundutbildning av
värnpliktiga skall finnas kvar. Vidare bör viss kapacitet för repetitionsut-
bildning behållas där. Utskottet biträder överbefälhavarens förslag. Genom att behålla viss begränsad sambandsutbildning i Karlsborg och att lokalisera K3 dit kan de regionala konsekvenserna av den föreslagna
indragningen begränsas.
Jag biträder det förslag som överbefälhavaren och utskottet har lämnat. Genom den föreslagna ordningen kommer de mycket omfattande investe-
ringar som görs för Upplands regemente (S I) i Enköping att kunna utnytt-
jas i största möjliga utsträckning, samtidigt som försvarsverksamheten i
Karlsborg kan hållas på i stort sett oförändrad nivå. Jag förordar således att S2 i Karlsborg dras in år 1984 men att vissa resurser för främst grund-
och repetitionsutbildning av stabs- och sambandsförband behålls och inordnas i K3. Det ankommer på regeringen att besluta om den närmare omfattningen av och organisationen för arméns framtida verksamhet i Karlsborg.
Inom trängtruppernas organisation föreslår överbefälhavaren att Svea trängregemente (T 1) i Linköping dras in och att trängtruppernas officershögskola (TrängOHS) i samband därmed flyttas till Skövde. Vidare föreslås att Göta trängregemente (T2) i Skövde flyttas till K3:s nuvarande anläggningar samt att T4 i Hässleholm samlokaliseras med P2. Utskottet biträder förslagen vad gäller T 1, TrängOHS och T2. Beträffande T4 anser utskottet att förbandet bör överta P2:s etablissement när pansarutbild-
ningen där upphör. I avvaktan på kompletterande utredningar om den
framtida organisationen i Hässleholm bör enligt arbetsutskottet T4 ligga kvar inom nuvarande kasernområde.
Jag vill inledningsvis erinra om att riksdagen tidigare har beslutat att
T1:s nuvarande kasernområde skall avvecklas (prop. 1977/78:65, FöU 11,
rskr 173) och att TrängOHS skall flytta till Skövde (prop. 1974: 135, FöU
34, rskr 392). Jag förordar därför att T1 dras in år 1987. Riksdagens
tidigare beslut angående TrängOHS fullföljs därmed. Jag förordar vidare att T2 övertar K 3:s nuvarande anläggningar. Därmed kan delar av T2:s
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 85
nuvarande mark och byggnader tas i anspråk av civilförsvaret för dess utbildningsverksamhet i västra Sverige. Beträffande T4 i Hässleholm erinrar jag om att jag tidigare har förordat att T4 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område under år 1987. Vid T4:s nuvarande byggnadsbestånd finns ett stort iståndsättningsbehov. Genom den föreslagna ordningen kan T4:s byggnader m. m. avvecklas.
Jag går därmed över till att redogöra för de förändringar som bör vidtas inom marinens fredsorganisation.
Överbefälhavaren föreslår att grundutbildningen upphör vid Norrlands kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleriregemente (NK/KA 5) i Härnösand. Vidare föreslår han att Sydkustens örlogsbas (ÖrlBS) och Karlskrona örlogsskolor (KÖS) slås samman samt att etablissementet Sparre avvecklas. I Stockholmsområdet bör enligt hans mening Stockholms kustartilleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) slås samman till en myndighet och anläggningarna i Näsby Park på lång sikt avvecklas.
Utskottet kan av bl.a. regionalpolitiska skäl inte biträda delar av överbefälhavarens förslag. Utskottet anser för sin del att grundutbildningen vid KA 5 bör behållas och att reduceringarna i stället främst bör ske vid Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4) i Göteborg. Utskottet föreslår att grundutbildningen i Göteborg begränsas till främst min- och radarutbildning samt att marinens sjukvårdsutbildning, utom fackutbildningen för läkare, och marinens officershögskola i Göteborg omlokaliseras till Karlskrona. Fackutbildningen för läkare bör enligt utskottet samordnas med arméns och flygvapnets motsvarande utbildning. Arbetsutskottet föreslår att KA 4 utgår som en särskild del av MKV/KA 4. Utskottet kan i övrigt i stort ansluta sig till överbefälhavarens förslag till minskning av marinens fredsorganisation.
Jag bedömer att utbildningsmöjligheterna vid NK/KA 5 är goda och att en avveckling av förbandet skulle få betydande regional- och sysselsättningspolitiska Konsekvenser. Jag biträder därför utskottets förslag till inriktning av de fredsorganisatoriska förändringarna inom marinen. Jag förordar sålunda att grundutbildningen behålls vid NK/KA 5 och att Luleå marina bevakningsområde (BoLu) utgår ur marinens fredsorganisation och uppgiften övertas av NK/KA 5. Jag förordar vidare att utbildningsverksamheten vid MKV/KA 4 begränsas. Detta medför att stabs- och förvaltningsorganisationen kan minskas. Förutom radarutbildning bör av bl.a. beredskapsskäl även viss min-, artilleri- och markstridsutbildning behållas vid myndigheten inom ramen för en grundutbildningsbataljon. Beredskapen med fredsorganisationens resurser kan därmed hållas på en godtagbar nivå. Den särskilda regementsledningen bör emellertid utgå. Marinens sjukvårdsutbildning, utom fackutbildningen för läkare som bör samordnas med arméns och flygvapnets motsvarande utbildning, och marinens officershögskola i Göteborg bör omlokaliseras till Karlskrona. Därvid bör en
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 86
gemensam officershögskola för marinen organiseras. Genom de föreslagna åtgärderna kan försvarsverksamheten i Karlskrona hållas på en något högre nivå än vad som blir fallet om överbefälhavarens förslag genomförs.
När det gäller Göteborgsområdet föreslår överbefälhavaren och utskottet att Västra värnpliktskontoret (VKV) i Säve flyttas till MKV/KA 4:s område på Västerberget, att Nya Varvet avvecklas i största möjliga utsträckning samt att marinens verksamhet i Skredsvik begränsas. Jag ansluter mig till dessa förslag. Försvarets innehav av mark och byggnader i Göteborgsområdet kan därigenom begränsas. Det ankommer på regeringen, att besluta om den framtida organisationen vid MKV/KA 4 samt om formerna och tidsplanen för att genomföra de åtgärder i Göteborg som jag har förordat.
I fråga om Karlskrona förordar jag att ÖrlB S och KÖS slås samman till
en myndighet och att etablissementet Sparre avvecklas senast år 1985. Samordningen mellan de marina myndigheterna bör öka och innehavet av mark och byggnader begränsas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen i april 1979 (prop. 1978/79:96, FöU 22, rskr 291) beslöt om att föra över KÖS förvaltningsenheter till ÖrlB S samt att slå samman intendenturförvaltningen och förrådsavdelningen vid ÖrlBS. Vidare bör överbefälhavarens förslag att slå samman SK och KA I i Vaxholm till en myndighet genomföras senast år 1985. Jag anser det lämpligt att som överbefälhavaren föreslår avveckla marinens anläggningar i Näsby Park och lokalisera verksamheten i anslutning till Berga örlogsskolor. Denna avveckling bör ske så tidigt som möjligt.
Jag har i vissa delar förordat en annan inriktning än överbefälhavaren för marinens fredsorganisation och ställt mig bakom de förslag som försvarskommitténs arbetsutskott har lämnat. Det mål för personalreduceringar och kostnadsminskningar som överbefälhavaren har förordat för marinens del bör emellertid inte sänkas. De åtgärder som jag förordat påkallar förändringar av vissa marina myndigheters organisation m. m. Det ankommer på regeringen att besluta om de förändringar som blir nödvändiga.
Jag går därmed över till de förslag som rör flygvapnets fredsorganisation.
Överbefälhavaren föreslår att Bråvalla flygflottiljs detachement i Malmslätt (F 13 M) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) i Tullinge dras in samt att flygvapnet snarast lämnar kvarvarande anläggningar vid f.d. Södermanlands flygflottilj (F 11) i Nyköping och f. d. Kalmar flygflottilj (F 12) i Kalmar. Utskottet ansluter sig till överbefälhavarens förslag. Beträffande anläggningarna vid nuvarande F18 i Tullinge anser utskottet att det är lämpligt att överväga möjligheterna att dit förlägga annan militär och civil verksamhet.
Vad gäller F13M anser jag det lämpligt att detachementet i slutet av 1980-talet dras in i samband med att de transport- och målflygdivisioner som i dag finns där ombaseras till andra förband eller utgår ur flygvapnets
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 87
organisation. Jag förordar således att detachementet avvecklas. Jag vill i sammanhanget ta upp frågan om den framtida användningen av anlägg-
ningarna i Malmslätt. Överbefälhavaren har i december 1981 redovisat sina förslag angående organisation m. m. av försvarets helikopterverksamhet.
Han föreslår bl.a. att ytterligare ett förband med helikoptrar sätts upp inom armén under senare delen av 1980-talet. Den nuvarande arméflygskolan bör därvid upphöra i den form den nu har och ingå i det nya helikopter-
förbandet. Han föreslår att planeringen inriktas mot att det nya förbandet lokaliseras till Malmslätt. Jag är inte nu beredd att slutligt ta ställning till
förslaget. Vissa skäl talar emellertid för att Malmslätt kan vara en lämplig
ort för det föreslagna nya helikopterförbandet. Överbefälhavarens förslag i denna del kan därför t.v. vara en lämplig inriktning av den fortsatta
planeringen.
Jag vill i detta sammanhang också informera om en fråga där det ankommer på regeringen att fatta beslut. Flygvapnet har f.n. två transportflyg-
divisioner, en vid Skaraborgs flygflottilj (F 7) utrustad med flygplan av typ
Tp 84 (Hercules) och en vid F13 M utrustad med flygplan av typ Tp79 (DC 3) och Tp85 (Caravelle). Chefen för flygvapnet har utrett och lämnat förslag om lokalisering m. m. av transportflygorganisationen. Med anled-
ning härav har överbefälhavaren i skrivelse till regeringen hemställt att
transportflyget organiseras i en transportflygenhet vid F 7 med lokalisering
till Såtenäs. Förslaget innebär att nuvarande transportflygdivision vid F7 utökas. Som jag tidigare har nämnt bör transportflygdivisionen vid F 13 M
dras in. Därmed kan hela transportflygorganisationen sammanföras till en gemensam organisation lokaliserad till Såtenäs.
Jag anser att det av besparingsskäl är fördelaktigt om antalet skolförband inom flygvapnet kan minskas. Jag biträder därför överbefälhavarens
och utskottets förslag om att avveckla F18 i Tullinge under slutet av
1980-talet. Utskottet har pekat på möjligheten att använda anläggningarna
för andra ändamål, när F18 dras in. En förutsättning för att förlägga
enheter ur försvaret till Tullinge är enligt min uppfattning att en tillräcklig nyttjandegrad åstadkoms, t.ex. genom att även civil verksamhet lokaliseras dit för att hålla försvarets andel av driftkostnaderna nere. Enligt min mening bör arbetet med att undersöka hur F 18:s anläggningar kan användas drivas vidare. Jag är inte nu beredd att lämna förslag i frågan.
Riksdagens beslut vid 1975 års riksmöte (prop. 1975:75, FöU 14, rskr 172) om nedläggning av F 11 och F12 innebar att bastroppar t. v. skulle
behållas vid flygfälten. Överbefälhavaren och arbetsutskottet anser att de bastroppar. som f.n. finns där bör avvecklas. Jag förordar att bastropparna vid f.d. F11 och f.d. F12, med ändring av riksdagens tidigare beslut, dras in. Av besparingsskäl anser jag det också angeläget att försvarets ansvar
för förvaltningen av kvarvarande anläggningar snarast upphör. Det ankommer på regeringen att besluta om formerna och tidpunkterna
för de förändringar i flygvapnets organisation som jag har förordat.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 88
Som jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta
utveckling (s. 40) finner jag överbefälhavarens planeringsinriktning mot
tolv jaktdivisioner i krigsorganisationen vara lämplig. Den division med flygplan J35F, som enligt tidigare planering skulle gå ur organisationen i
samband med nedläggningen av Västmanlands flygflottilj, behålls således till mitten av 1990-talet. Det ankommer på regeringen att besluta om
lokaliseringen av divisionen, men jag vill här informera om att inriktningen f.n. är att divisionen lokaliseras till Blekinge flygflottilj.
Jag vill informera om ytterligare en fråga där det ankommer på regeringen att fatta beslut. Chefen för flygvapnet har i skrivelse till regeringen
lämnat vissa förslag om lokalisering av en jaktdivision och en lätt attackenhet. Förslagens konsekvenser blir bl. a. att jaktberedskapen i övre Norr-
land ökar. Enligt förslagen flyttas den lätta attackfunktionen vid Norrbot-
tens flygflottilj (F21) till Upplands flygflottilj (F 16) och integreras med divisionen för grundläggande taktisk flygutbildning. Samtidigt förstärks stationskompani SK 60 vid F 16. En jaktdivision och ett stationskompani
J35F vid Västmanlands flygflottilj dras in och en division och ett stationskompani JA 37 organiseras vid F 21. Förslagen avses genomföras den I januari 1983.
Jag vill i detta sammanhang även informera om vissa frågor som rör
försvarsmaktens helikopterresurser.
Regeringen uppdrog i december 1980 åt överbefälhavaren att överväga
och föreslå organisation och lokalisering m. m. för försvarets helikoptrar samt lämna förslag om en samlad organisation för försvarets underhållsresurser för helikoptermateriel. Regeringen föreskrev vidare att chefen för
flygvapnet skall vara ansvarig för facket Helikopterverksamhet. Överbefälhavaren redovisade i december 1981 detta uppdrag.
Överbefälhavaren har övervägt olika åtgärder för att nå en ökad samord-
ning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten. Den program- och
produktionsmässiga anknytningen till övrig verksamhet inom resp. försvarsgren är enligt överbefälhavarens mening stark. Ansvaret för den program- och produktionsmässiga ledningen bör därför åvila resp. för-
svarsgrenschef. Överbefälhavaren förordar en på försvarsgrenarna uppdelad organisation. Det nuvarande helikopterförsöksförbandet bör därför
upphöra. Behovet av samordning är emellertid enligt överbefälhavaren stort och han föreslår att chefen för flygvapnet ges ett särskilt samordningsansvar för viss verksamhet som rör försvarsmaktens helikoptrar. Därför bör en särskild för försvarsgrenarna gemensam beredningsenhet för sådana ärenden organiseras inom flygstaben.
Överbefälhavaren har i sitt underlag redovisat förslag till alternativa
lösningar för omsättning av försvarets helikoptrar. Överbefälhavaren för-
ordar en planering med innebörd dels att användningstiden för marinens
tunga helikoptrar förlängs och att helikoptrarna ges fullständig ubåtsjaktskapacitet för att kunna utnyttjas till år 2000, dels att en medeltung helikop-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 89
ter för transport- och flygräddningsuppgifter anskaffas samordnat för armén och flygvapnet under slutet av 1980-talet, dels att en lätt helikopter för pansarvärnsupppgifter och lokal flygräddning anskaffas med början budgetåret 1984/85. Vidare förordar överbefälhavaren att en för försvarsmakten gemensam skolhelikopter anskaffas snarast. Överbefälhavaren anser att det av kostnadsskäl är olämpligt att modifiera flygvapnets tunga helikoptrar för ubåtsjaktuppgifter.
Överbefälhavaren har utrett vilka ytterligare resurser för övervakning och ingripande mot bl.a. ubåtar som kan behöva tillföras försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 200 milj. kr. Överbefälhavaren har i januari 1982 redovisat sina överväganden och ställningstaganden till dessa frågor. Under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (s. 38) har jag berört dessa frågor.
Överbefälhavaren föreslår en inriktning av försvarets helikopterunderhåll som innebär att i princip nuvarande fördelning mellan förbandsanknutet och centralt underhåll behålls, att byte av apparater i större utsträckning än f.n. utförs vid förbanden samt att det centralt utförda apparatunderhållet genomförs efter upphandling i konkurrens. Överbefälhavaren föreslår vidare att skillnaderna mellan civilt och militärt helikopterunderhåll utreds i syfte att nedbringa underhållskostnaderna.
Försvarskommittén understryker nödvändigheten av att anskaffning, underhåll och utnyttjande av helikopterresurserna samordnas. Alla möjligheter till samordning mellan förvarsgrenarna och gentemot det civila samhället bör tas till vara för att därmed höja den totala effekten till så låga kostnader som möjligt.
Försvarskommittén anser i sitt slutbetänkande att överbefälhavaren bör undersöka möjligheterna att utnyttja en del av flygvapnets tunga helikoptrar för övervakning och ubåtsjakt.
1980 års underhållsutredning föreslår en samordning av helikopterunderhållet. Utredningen avser att i den andra etappen av sitt arbete framlägga ett närmare förslag till organisation och dimensionering av försvarets helikopterunderhåll.
Jag delar uppfattningen om behovet av största möjliga samordning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten och gentemot det civila samhället.
I krigsorganisationen svarar helikoptrar för flera viktiga funktioner inom samtliga försvarsgrenar. Inom armén planeras sålunda helikoptrar utnyttjas i krigsförband med pansarvärns- och transportuppgifter, varvid behovet av sjuktransporter beaktas. Inom marinen bildar helikoptrarna krigsförband som har ubåtsjakt som huvuduppgift men åläggs även andra sjöoperativa uppgifter. Inom flygvapnet utnyttjas helikoptrar för främst räddningstjänst.
Vid utvecklingen av organisationen är det enligt min mening av stor betydelse att en bättre ubåtsjaktberedskap kan åstadkommas inom bl. a.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 90
Södra militärområdet utan att flyg- och sjöräddningsberedskapen blir lidande.
Jag kan i huvudsak ansluta mig till överbefälhavarens förslag till inriktning av försvarets helikopteromsättning. Jag anser att en samordning bör komma till stånd vid materielomsättningen dels genom att uppgifter och tekniska krav samordnas hos olika helikopteranvändare, dels genom att största möjliga samordning sker i fråga om typval för de lätta, medeltunga och tunga helikoptrarna. Härigenom bör helikopterunderhållet kunna rationaliseras och kostnaderna reduceras.
I avvaktan på ett slutbetänkande från 1980 års underhållsutredning är jag inte beredd att ta ställning till den närmare utformningen av helikopterunderhållets organisation och dimensionering. Jag anser dock att det är angeläget att underhållet av helikoptrar samordnas.
De frågor rörande helikopterverksamheten som jag nu har berört bereds f.n. inom regeringskansliet. Enligt min mening ankommer det på regeringen att ta ställning till dessa.
Överbefälhavaren har hänvisat till att försvarsmakten i bl. a. Stockholm och Göteborg disponerar mark och byggnader som han anser det angeläget att kunna lämna av besparingsskäl. Förutom anläggningarna i Göteborg vid Säve och Nya Varvet m. fl. platser disponerar försvaret i Stockholm
bl.a. fastigheter på Skepps- och Kastellholmarna och i Östra och Västra
Frösunda. I likhet med överbefälhavaren anser jag det angeläget att detta fastighetsbestånd avvecklas eller disponeras för andra ändamål. Jag förordar därför att överbefälhavarens förslag beträffande dessa områden i stort läggs till grund för planeringen att lämna mark och byggnader som inte behövs. Det ankommer på regeringen. eller den regeringen utser, att besluta om erforderliga åtgärder.
Försvarskommitténs arbetsutskott anser att tillämpningen av de normer som f.n. gäller för kaserner och utbildningsanordningar måste anpassas till en stramare ekonomi, varvid lokala önskemål inte får tillåtas att driva upp kraven. Standarden på kaserner och fritidslokaler m. m. måste vidare få tillåtas att variera mellan olika delar av landet och mellan olika förband. Utskottet anser att en något lägre standard kan godtas vid förband som har en utpräglat lokal rekrytering av värnpliktiga än vid förband som rekryteras från avlägsna områden. Jag biträder utskottets uppfattning i denna fråga.
Jag går nu över till att behandla de åtgärder som sätts in för att de negativa effekterna av förbandsnedläggningar m.m. skall bli så små som möjligt. Jag vill börja med att sammanfatta min syn på hur försvarets fredsorganisation kommer in i ett regionalpolitiskt sammanhang.
Vid riksdagens behandling av regionalpolitiken våren 1979 (prop. 1978/79: 112, AU 23, rskr 435) konstaterades att de mål för regionalpolitiken som stegvis har utvecklats och senast behandlades år 1976 i stort sett borde ligga fast.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 91
För att påverka den regionala sysselsättnings- och befolkningsutveck-
lingen sker en planering som syftar till att åstadkomma balans mellan och
inom olika regioner.
Den inplacering av kommuner i olika stödområden som riksdagen lade | fast våren 1979 kan ses som ett uttryck för en värdering av vilka orter som
långsiktigt bedöms ha de största bristerna i tillgången på arbetstillfällen. Tillhörigheten till ett stödområde bör därför uppfattas som särskilt viktig
när man exempelvis överväger sysselsättningsminskningen inom försva-
rets fredsorganisation.
När regionalpolitiken behandlades av riksdagen våren 1979 framhölls att den offentliga sektorn i ökad utsträckning bör planeras från regionalpolitis-
ka utgångspunkter. Den offentliga sektorns starka samband med samhälls-
utvecklingen bedöms vara ett tillräckligt motiv för en närmare samordning
mellan den offentliga verksamheten och regionalpolitiken. Härtill kommer att den offentliga sektorn har fått en allt större betydelse för sysselsättning-
en och därmed också för den regionala utvecklingen. Riksdagen ansåg det därför angeläget att i ökad utsträckning föra in ett regionalpolitiskt tänkesätt i den offentliga verksamheten.
Jag vill här peka på de regionalpolitiska hänsyn som har tagits i de förslag som regeringen nu förelägger riksdagen. Sålunda berörs Norrland
och Gotland inte alls av förbandsnedläggningar m. m. När det gäller verksamheten i Härnösand har mina förslag i hög grad påverkats av regionalpo-
litiska hänsyn. Detsamma gäller beträffande Skövde, Karlsborg, Kristine-
hamn, Hässleholm och Karlskrona. Jag har sålunda funnit att det har varit
möjligt att ta regionalpolitiska hänsyn när det gäller utvecklingen av för-
svarets fredsorganisation.
Det regionalpolitiska tänkesättet måste givetvis även innebära att regionalpolitiska hänsyn tillämpas på orter och regioner som berörs av för-
bandsnedläggningar m. m. genom att möjligheterna undersöks att förlägga annan verksamhet dit.
I samband med beslut om nedläggningar av förband inom försvaret har statsmakterna under senare tid i flera fall gett utfästelser om ersättningsverksamheter utan att dessa har preciserats. Nästan undantagslöst har ansträngningarna hittills inte gett resultat. Metoden att i samband med beslut om nedläggningar av förband utlova opreciserade ersättningar är
enligt min mening mindre lämplig. Antingen bör ingenting utlovas eller
också bör konkreta beslut om ersättningsverksamheter fattas i samband med organisationsbesluten. Detta skulle ge en bättre grund för planeringen 1 berörda orter och för statsmakternas beslutsprocess.
Riksdagen beslutade under våren 1981 (AU 1980/81:23, rskr 233) att den offentliga sektorn i större utsträckning skulle användas i det regionalpoli-
tiska arbetet. Ett av medlen kunde vara att omfördela den statliga verk-
samheten från storstadsregioner till regioner med svag statlig verksamhet.
Riksdagen beslutade därför att den inom regeringskansliet inrättade decen-
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 92
traliseringsdelegationen skall driva på arbetet med att finna verksamheter som kan vara lämpliga att placera utanför Stockholmsområdet.
I prop. 1981/82: 100 (bil. 3 s. 20) anges att förslag från decentraliseringsdelegationen angående decentralisering inom offentlig förvaltning avses bli presenterade för regeringen i samlad form för att kunna föreläggas riksdagen under våren 1982. Därvid kommer även den fortsatta inriktningen av decentraliseringsdelegationens arbete att behandlas.
I samband med regeringens beslut under våren 1982 med anledning av decentraliseringsdelegationens förslag kommer en samlad bedömning att ske, varvid även konsekvenserna av förbandsnedläggningar m. m. vägs in.
Försvarskommitténs arbetsutskott konstaterar att erfarenheterna från tidigare fredsorganisatoriska förändringar visar att det måste finnas en stark ledning, om de förväntade och planerade besparingsmålen skall nås. Utgångspunkten för regeringens och myndigheternas fortsatta åtgärder blir riksdagens beslut med anledning av vad jag har förordat. Ett förverkligande av besluten förutsätter att särskilda åtgärder vidtas för att effektivt leda och följa upp arbetet. Därför bör enligt utskottet en särskild fredsorganisationsdelegation bildas inom regeringskansliet. Den bör svara för erforderlig samordning inom regeringskansliet. Jag delar utskottets mening att en särskild fredsorganisationsdelegation bör tillsättas inom regeringskansliet för att bl.a. följa myndigheternas arbete med organisationsändringarna. Jag avser återkomma till regeringen angående formerna för en sådan delegation.
Jag har i det föregående angett vissa tidpunkter när de förordade organisationsändringarna bör vidtas. Jag vill emellertid inte utesluta att det framgent kan visa sig uppstå praktiska förutsättningar att vidta vissa åtgärder tidigare och därmed påskynda besparingsutfallet. Sådana möjligheter bör enligt min mening tas till vara. Motsatsen kan givetvis också inträffa, dvs. det kan visa sig nödvändigt att genomföra en åtgärd något senare än vad som nu planeras. De tider som anges för organisationsändringarna bör därför ses som riktvärden. Den delegation som nyss har nämnts bör noga följa denna fråga. Det ankommer på regeringen att precisera tidpunkter för organisationsändringarna.
Jag vill i detta sammanhang också ta upp de konsekvenser för den anställda personalen som ett genomförande av mina förslag kan innebära.
Det finns ett flertal arbetsmarknadspolitiska instrument av generell natur. Dessa utnyttjas givetvis även vid förbandsnedläggningar m. m. Jag vill i det följande ta upp de personaladministrativa åtgärder som kan föranledas av de förslag som jag har förordat att regeringen förelägger riksdagen.
Vid tidigare fredsorganisationsändringar har de förutsatta personalminskningarna kunnat genomföras genom naturlig avgång och med utnyttjande av en effektiv omplaceringsverksamhet. Enligt min mening bör strävan vara att även genomföra de nu aktuella organisationsändringarna på detta sätt. Personalfrågor i samband härmed bör handhas av försvarets
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 93
personalnämnd och andra berörda instanser. De erfarenheter som har vunnits genom tidigare och pågående organisationsändringar bör tas till vara och kan bidra till att underlätta situationen för den personal som kan komma att beröras. Jag vill dessutom erinra om att förhandlingar pågår mellan parterna på arbetsmarknaden om ett nytt trygghetsavtal.
Med hänsyn till vad jag tidigare har anfört om nödvändigheten av att uppnå de kostnadsminskningar som bl. a. motiverar mina förslag till ändringar i fredsorganisationen, kan jag inte helt utesluta att personal som inte godtar skäliga erbjudanden om annan anställning kan behöva sägas upp på grund av arbetsbrist.
Jag övergår nu till att något behandla utvecklingen inom försvarsmakten på det personaladministrativa området till den del den inte har direkt samband med de fredsorganisatoriska övervägandena i det föregående. Det ankommer på regeringen att besluta i de frågor som jag kommer att beröra, men jag vill ändå redovisa min syn på utvecklingen.
Överbefälhavaren har fastställt ett personalpolitiskt program att gälla fr.o.m. den 1 juni 1981. I programmet anges bl.a. att människan är försvarsmaktens viktigaste tillgång, att kontakter och samarbete mellan all personal inom försvarsmakten skall präglas av öppenhet, förtroende och gemenskap samt att människors olika personlighet, erfarenhet, intressen och förmåga är tillgångar som skall tas till vara. Överbefälhavaren fastslår vidare att det för den enskilde är betydelsefullt att få ta personligt ansvar för sina insatser och att få erkännande för dessa samt att kunna påverka förhållandena på arbetsplatsen. Överbefälhavarens program ligger väl i linje med de övriga strävanden inom försvarsmakten som bl.a. den försöksverksamhet med decentraliserad produktionsledning (DEPROL), som jag tidigare har berört, ger uttryck för. Jag kan därför helt ställa mig bakom de grundsatser som överbefälhavaren har gett uttryck för och vill understryka betydelsen av att såväl den personaladministrativa verksamheten som övrig verksamhet inom försvarsmakten genomsyras av dessa. Detta gäller inte minst vid ett genomförande av de rationaliseringsåtgärder som jag tidigare har förordat.
I sin programplan anger överbefälhavaren att antalet yrkesbefäl kommer att minska under programplaneperioden samtidigt som de kvalitativa kraven på befälen stiger. Han anger vidare att en god utbildning av de värnpliktiga är en förutsättning för tilltron till försvaret och därmed för försvarsviljan. Enligt överbefälhavaren kommer andelen yngre yrkesbefäl som är lämpade för att handha utbildning av värnpliktiga att minska samtidigt som antalet äldre befäl beräknas öka. Härtill kommer en betydande brist på balans mellan olika förband när det gäller tillgången på yrkesbefäl. Dessa förhållanden medför enligt överbefälhavaren svårigheter att inom en given personalram bemanna främst arméns krigs- och fredsorganisationer med kvalificerade chefer i rätt åldersläge. Överbefälhavaren framhåller att det är nödvändigt att tillgodose utbildningsorganisationens behov av yngre
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 94
befäl och lämnar bl. a. förslag till åtgärder som bör vidtas av parterna på arbetsmarknaden för att åter skapa balans i åldersfördelningen och fördelningen mellan förbanden.
Försvarskommittén anger 1 sitt slutbetänkande att den är medveten om
de problem som överbefälhavaren har påvisat. Kommittén bedömer dock att den stigande genomsnittsålder bland yrkesofficerarna som överbefälha-
varen ser framför sig inte i krigsorganisationen kommer att beröra bataljonschefsnivån eller de befattningar på kompanichefs- och plutonchefsni-
vån för yrkesofficerare som chefen för armén har prioriterat. Kommittén
anser att övriga nackdelar inom arméns krigsorganisation t. v. kan godtas.
Beträffande fredsorganisationen anser kommittén att även äldre befäl i ökad utsträckning måste utnyttjas i värnpliktsutbildningen. Jag biträder försvarskommitténs synpunkter och anser det väsentligt att åtgärder vidtas så att på sikt balans uppnås i de militära personalkårerna.
Såväl överbefälhavaren som försvarskommittén hänvisar till möjligheterna att vid fortsatta överväganden beträffande åtgärder ägnade att mins-
ka åldersproblemen inom armén beakta möjligheterna att utnyttja reservoch värnpliktigt befäl genom frivillig tjänstgöring. Överbefälhavaren anser
att nuvarande regler härför bör utvidgas. Enligt min uppfattning torde redan nuvarande regelsystem för frivillig tjänstgöring i huvudsak ge möjlig-
heter till sådana åtgärder. Om personalläget inom arméns utbildningsor-
ganisation i en framtid motiverar detta är jag dock beredd att överväga
åtgärder av den art överbefälhavaren förespråkar, till den del dessa inte
regleras genom kollektivavtal.
Överbefälhavaren har i sin fredsorganisationsplan anfört att det är nödvändigt att minska rekryteringen av yrkesbefäl bl. a. för att anpassa befäls-
tillgångarna till framtida behov. Han anger härvid att fördjupade undersök-
ningar bör göras av krigs- och fredsorganisationens behov av yrkesbefäl inom de tre försvarsgrenarna. Försvarskommittén understryker vikten av att dessa undersökningar genomförs snabbt och att de särskilt inriktas på att samordna behovet av samt kvalitetskraven på yrkesofficerare i olika befattningar i krigsorganisationen liksom den tid som yrkesofficerarna
utnyttjas i dessa befattningar.
Jag delar denna uppfattning bl.a. mot bakgrund av den förestående
övergången till en ny befälsordning och avser att föreslå regeringen att
tillsätta en utredningsman med uppdrag att skyndsamt genomföra en sådan undersökning.
Jag vill i detta sammanhang kortfattat redovisa det arbete som bedrivs med anledning av riksdagens beslut om införande av en ny befälsordning
inom det militära försvaret (prop. 1973: 128, FöU 23, rskr 309 och prop.
1977/78:24, FöU 10, rskr 179). Genom beslut i juni 1978 har regeringen bl.a. uppdragit åt överbefälhavaren att genomföra riksdagsbeslutet samt
tillkallat en delegation (Fö 1978:03) med uppgift att följa och samordna
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 95
detta arbete. Delegationen har i december 1981 avlämnat en slutrapport över sitt arbete och därvid bl. a. anfört att planeringen vid myndigheterna inför den nya befälsordningen har varit mycket omfattande och bedrivits i enlighet med de riktlinjer som anges i prop. 1977/78: 24.
För egen del anser jag att förutsättningarna för en smidig övergång till den nya befälsordningen den 1 juni 1983 är goda. De första yrkesofficersaspiranterna enligt den nya befälsordningen har genomfört sin grundutbildning under 1980/81 och genomgår f.n. utbildning till yrkesofficer med examenstidpunkt under år 1983. Bland dessa finns även ett antal kvinnor.
Enligt vad jag har inhämtat har rekryteringen av aspiranter under hösten 1981 gett i stort sett samma antal sökande som tidigare år. Ett relativt stort antal behöver dock komplettera sina civila förkunskaper inom den kommunala vuxenutbildningen, varför den egentliga officersutbildningen för dessa inte kan påbörjas förrän tidigast under år 1982. Det antal yrkesofficerare som utexamineras under år 1983 kommer därför att understiga det av överbefälhavaren beräknade långsiktiga behovet men bedöms redan under följande år komma att motsvara detsamma. Som jag tidigare har redovisat anför överbefälhavaren i sin programplan att högre krav i framtiden kommer att ställas på yrkesbefälen än f.n. Han framhåller vidare behovet av yngre befäl för att uppehålla värnpliktsutbildningens kvalitet. Enligt min mening kommer den nya befälsordningen med dess rekrytering genom värnplikten och dess betoning av yrkesbefälets praktiska tjänstgöring varvad med teoretisk undervisning att på lång sikt i hög grad kunna tillgodose dessa krav. Den minskning av antalet yrkesofficerare som förutsätts i planerna uppvägs i viss mån av en ökad kvalitet.
Jag övergår nu till att något behandla det arbete för jämställdhet mellan könen som bedrivs inom försvarsmakten.
Riksdagen har beslutat att rekrytering till befälsyrket inom samtliga försvarsgrenar får ske oberoende av kön (1977/78: 185, FöU 1978/79:1, rskr 1978/79:2 och prop. 1981/82:3, FöU 6, rskr 37) samt lämnat utan erinran vad som i propositionerna anförts om rekrytering av kvinnor som befäl inom det militära försvaret. Besluten innebär bl.a. att kvinnor i en första etapp får tillträde till ett antal militära yrkesområden inom flygvapnet. De första kvinnliga officersaspiranterna genomgår som jag tidigare har anfört f.n. utbildning till yrkesofficer. Regeringen kommer inom kort att uppdra åt överbefälhavaren att mot bakgrund av bl.a. en utvärdering av denna verksamhet lämna förslag till de ytterligare militära yrkesområden som bör ges en rekrytering oberoende av kön. Som jag har anfört i prop. 1981/82:3 bör strävan vara att på lång sikt öppna samtliga militära yrkesområden för kvinnor i den mån det inte finns medicinska hinder för detta.
Överbefälhavaren pekar i sitt personalpolitiska program på vikten av aktiva åtgärder för jämställdhet mellan könen i avsikt att främja effektiviteten inom försvarsmakten. Detta bör ske genom att uppdelningen av kvinnor och män på olika tjänste- och yrkeskategorier bryts genom stegvisa
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 96
och långsiktiga åtgärder. Överbefälhavaren anger därvid att information, utbildning och diskussioner i jämställdhetsfrågor skall genomföras, bl. a. för att underlätta mottagandet av kvinnor som yrkesbefäl samt att planer för jämställdhetsarbetet skall upprättas vid myndigheterna och inordnas i den övriga planeringen.
Jag är helt överens med överbefälhavaren i dessa avseenden och vill särskilt understryka vikten av att mottagandet av kvinnor som yrkesbefäl förbereds på alla nivåer.
I prop. 1980/81: 100 (bil. 7) tog min företrädare upp betydelsen av att den civila personalen inom försvarsmakten ges goda utvecklingsmöjligheter. Han erinrade därvid om att han tidigare (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 75) anmält att överbefälhavaren studerar hur den civila personalen skall kunna ges en ökad vidareutbildning. Studierna beräknades kunna redovisas under budgetåret 1982/83.
Överbefälhavaren har i såväl sitt personalpolitiska program som i sin programplan understrukit behoven av bl.a. fortbildning och personalutveckling för den civila personalen. I avvaktan på resultaten av de studier som pågår har han dock ännu inte kunnat lämna förslag i ärendet.
Jag ställer mig helt bakom den strävan mot ökade möjligheter till utveckling för försvarsmaktens civila personal som kommer till uttryck i såväl min företrädares som överbefälhavarens uttalanden och kommer att verka för åtgärder i denna riktning, när överbefälhavarens redovisning av studierna i frågan föreligger, vilket enligt vad jag har inhämtat kan komma att ske under våren 1983. Jag vill påpeka att en stor del av denna personalgrupp består av kvinnor och att sådana åtgärder därför även utgör ett led i strävan mot ökad jämställdhet.
1.4.4 Hemställan
Jag hemställer att regeringen
1. föreslår riksdagen att godkänna inriktningen och omfattningen
av de fortsatta rationaliseringarna inom försvarets fredsorganisa-
tion och de ändringar av denna som jag har förordat,
2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det
föregående om den personaladministrativa utvecklingen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 97
1.5¶Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor
1.5.1¶Överbefälhavaren
Inom ramen för perspektivplaneringen genomförde överbefälhavaren
fram till våren 1980 ett omfattande studie- och utredningsarbete rörande ” olika handlingsvägar för försvarsmaktens utveckling. Överbefälhavarens
slutsats blev att när Viggensystemet utgår av åldersskäl det bör ersättas med ett nytt flygplanssystem som kan lösa jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS). Varje flygplan i detta system föreslogs få en användningstid
av ca 20 år. Den första JAS-divisionen bör enligt överbefälhavaren organi-
seras år 1992, när den första Viggendivisionen utgår ur krigsorganisationen.
Fem flygplanssystem har värderats, nämligen det svenska JAS, McDonnell Douglas F-18A, Northrops F-18L, General Dynamics F-16 och Northrops F- 5S. Samtliga utländska alternativ har presenterats genom Förenta
staternas försvarsdepartement. Underlaget bedöms ge en god grund för det
beslut som nu är aktuellt. Det svenska alternativet har offererats av Industrigruppen JAS, som består av Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB,
SRA Communications AB, Telefon AB LM Ericsson och Förenade Fabriksverken.
Överbefälhavaren har värderat de olika alternativen, i första hand från
operativa och försvarsekonomiska utgångspunkter.
Flygplanen F-I8A och F-18L
Flygplanen F-I8A och F-18L kan betecknas som medeltunga jakt-at-
tackflygplan i Viggens storleksklass. Av de utländska alternativen är flyg-
plan F-18 det modernaste. Med sina två motorer får flygplanssystemet goda prestanda. Flygplan F-18L, vars utveckling ännu inte har påbörjats, överensstämmer till sin konstruktion till 85 22 med flygplan F-18A. De väsentligaste förändringarna är att flygplan F-18L inte kan baseras på hangarfartyg. Prestanda för flygplan F-18A har verifierats genom att typarbetet på grundversionen till största delen har slutförts. Systemet har hittills anskaffats eller beställts av Förenta staterna, Canada och Australien.
Flygplan F-16
Flygplan F-16 är främst avsett för luftförsvarsändamål, men det har
också viss attack- och spaningsförmåga i sin nuvarande version. Flygplanet, som är något mindre än F-18A, började levereras år 1978 och finns nu i ett flertal NATO-länder. Det alternativ som har presenterats för Sverige
har anpassats till våra krav på ett JAS-system.
7 Riksdagen 19811/82. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 98
Flygplan F-5S
Flygplanssystemet F-5 har tillverkats i ca 20 år i flera olika versioner.
Det inlämnade underlaget bygger i allt väsentligt på den enmotorversion, F-5G, som nu utvecklas. F-5S står för en till svenska förhållanden anpassad version av flygplan F-5G. Flygplanet är ursprungligen ett lätt jaktflygplan, som är ungefär hälften så stort som flygplan Viggen. F-5G har ännu
inte sålts till något land.
De utländska alternativen uppfyller det grundläggande kravet på allsidighet. Flygplanen F-18 och F-16 svarar i huvudsak väl mot våra operativa krav och bedöms ha goda förutsättningar att anpassas till förändringar i
hotet. F-5S uppvisar väsentliga operativa brister.
Svenskt JAS-flygplan
Det svenska JAS-alternativet är ett relativt litet flygplan som väger
omkring hälften av vad flygplan Viggen gör. Flygplanet har överljudsprestanda och är anpassat till det svenska flygbassystemet. Det har samma
räckvidd och lastförmåga som flygplan Viggen.
Den av Industrigruppen JAS valda motorn, General Electric 4043, är bränsleekonomisk och ger hög dragkraft i förhållande till sin vikt. Överbe-
fälhavaren framhåller att valet av motor liksom utnyttjandet av komposit-
material, elektriskt styrsystem och miniatyriserad elektronik bidrar till att
hålla nere storleken och vikten och därmed kostnaderna för hela systemet. Flygplanets yttre form bygger på samma grundprinciper som gäller för
flygplan Viggen. Utvecklingen av JAS-flygplanet förutsätts kosta mindre än utvecklingen av flygplan Viggen. Tillverkningskostnaden förutsätts bli avsevärt lägre.
De viktigaste steg i den tekniska utvecklingen som måste tas av Industrigruppen JAS för att projektet skall lyckas är utnyttjandet av kompositma-
terial (kolfiberarmerad plast) samt införandet av elektriska styrsystem. Förutsättningarna för att dessa steg skall kunna tas är gynnsamma.
Överbefälhavaren anmäler att försvarets materielverk i sitt underlag för ett svenskt JAS-flygplan har pekat på vissa tekniska förhållanden som kan
medföra kostnadsökningar. För att möta eventuella kostnadsökningar har
överbefälhavaren planerat in reserver. Sammantaget bedömer överbefälhavaren-med utgångspunkt i försvarets materielverks underlag—att ett svenskt JAS-flygplan är tekniskt realiserbart och att osäkerheterna i det ekonomiska underlaget täcks av de avsatta reserverna.
De nu offererade utländska alternativen bygger på konstruktioner som
har genomgått utvecklingsfasen. Några flygplanssystem är redan i tjänst,
varför den tekniska osäkerheten är liten.
Det amerikanska försvarsdepartementet har gett prisuppgifter på de amerikanska alternativen. Kostnaderna har beräknats med utgångspunkt i
att leveranserna påbörjas i januari 1988 med en leveranstakt av 36 eller 18
flygplan per år. Överbefälhavaren framhåller att det tillgängliga ekonomis-
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 99
ka utrymmet inte medger den högre leveranstakten och en första leverans i
början av år 1988, om försvarsmakten skall kunna utvecklas på ett balan-
serat sätt. Mot denna bakgrund bedömer överbefälhavaren att flygplans-
anskaffningen bör uppdelas i två serier vid ett direktköp i utlandet. En
första serie avses för 1990-talets ersättningsbehov och en andra för ersättning efter år 2000. Detta kan innebära olika versioner av samma flygplans-
system eller olika system. Överbefälhavaren bedömer att ett beslut om val av vilket utländskt flygplanssystem som bör anskaffas kan fattas i 1987 års
försvarsbeslut, om ett principbeslut fattas om anskaffning av flygplan från utlandet i 1982 års försvarsbeslut.
Vid ett beslut om licenstillverkning av ett utländskt flygplan rekommen-
derar överbefälhavaren att JA 37-serien förlängs med tre divisioner flygplan JA 37 B och att en första delleverans av utländska flygplan påbörjas år 1995. Överbefälhavaren framhåller att det torde bli radikala förändringar i nuvarande principer för försvarets materielanskaffning, om detta alterna-
tiv förverkligas. Vidare framhåller överbefälhavaren att de försvarsindust-
riella konsekvenserna kan bli stora.
Överbefälhavaren redovisar sina beräkningar av kostnaderna för de olika flygplanssystemen. I kostnaderna ingår utveckling, anskaffning, drift och underhåll av 16 divisioner. Driftkostnaderna grundas på ett fördubblat
bränslepris i förhållande till dagens. För de utländska alternativen anger
överbefälhavaren att kostnaderna för omställning till svenska krav har inräknats. Överbefälhavaren anmäler vidare att stora osäkerheter förelig-
ger i alternativen med licenstillverkning av ett utländskt flygplan, eftersom
dessa alternativ enbart bygger på uppskattade kostnader.
Överbefälhavarens beräkningar framgår av följande sammanställning av kostnaden per division (prisläge februari 1981; milj. kr.).
Flygplanstyp Kostnad per division — Driftkost- Kostnad för en di-
för anskaffning av nad under vision under anflygplan, vapen, mot- 20 år vändningstiden medel m. m. tinkl. reserver) Dollarkurs Dollarkurs 4:58kr. 5:27 kr. 4:58kr. 5:27 kr.
Svenskt JAS-flyg-
plan inkl. ut-
| veckling | 2600 2650 | 700 | 3300 3350 |
| F-18A direktköp! 2250 2500 1100 | 3350 3600 | ||
| F-184A licens! | 2600 2750 1100 | 3700 3850 | |
| F-18L direktköp! 2200 2450 1050 | 3250 3 500 | ||
| F-18L licens! | 2550 2700 1050 | 3600 3750 | |
| F-16 direktköp 2500 2800 1000 | 3500 3 800 | ||
| F-16 licens | 2850 3000 1000 | 3850 4 000 | |
| F-5SS direktköp 2000 2250 | 700 | 2700 2950 | |
| F-SS licens | 2250 2350 | 700 | 2950 3050 |
! Avser 16 flygplan per division. Övriga alternativ avser 18 flygplan per division.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 100
Överbefälhavaren redovisar att de hot från en tänkbar angripare. som
har legat till grund för värderingen av de olika alternativen, visar att
angriparen även i framtiden har stort behov av operativ handlingsfrihet för
sina flygstridskrafter, och att graden av sådan handlingsfrihet kan bli direkt avgörande för hela krigsförloppet. Med hänsyn till det nya flygplanssyste-
mets långa operativa användningstid måste denna värdering genomföras: " mot bakgrund av mycket varierade hot från en tänkbar angripare.
Med stöd av genomförda operativa studier bedömer överbefälhavaren
att flygstridskrafter av den kvalitet som förutsätts för ett svenskt JASflygplan tvingar angriparen till en omfattande bekämpning av våra flygstridskrafter. Angriparen kan mötas och åsamkas kännbara förluster redan
under tilltransporterna över havet och genom luften. Vid en invasion över
landgränsen kan han mötas och fördröjas tidigt.
Överbefälhavaren konstaterar att det svenska JAS-projektet ryms inom
tilldelade ramar med en bibehållen balans inom både försvarsmakten och flygvapnet. Överbefälhavaren föreslår mot denna bakgrund att beslut om
utveckling av ett svenskt JAS-flygplan fattas i försvarsbeslutet år 1982.
Överbefälhavaren förutsätter därvid att nuvarande reella köpkraft för för-
svarsmakten i huvudsak bibehålls, att fortsatta kontraktsförhandlingar
leder till att kvarstående frågor av teknisk. ekonomisk och juridisk natur
löses på ett sätt som är godtagbart för försvarsmakten, samt att projektet fortlöpande styrs och kontrolleras på ett fast sätt.
1.5.2 Försvarskommittén Inriktningen av flygstridskrafterna
Försvarskommittén är enig om att luftförsvaret kommer att få ökad
betydelse mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge i
det nordiska området. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder.
Enligt kommitténs mening skall luftförsvarsförbanden kunna försvåra en
angripares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är viktiga för totalförsvaret.
Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med stridslednings- och luftbevakningsförbanden ett sammanhängande luftförsvarssystem. Majori-
teten av kommittén har uppfattningen att jaktflyg med robotar även i
framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.
Det faktum att ett angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än
tidigare ökar enligt kommitténs mening kravet på en väl fungerande under-
rättelsetjänst. Flygspaningsförbanden ingår som en väsentlig komponent
för att förse riksledningen, överbefälhavaren m. fl. chefer med erforderliga underrättelser. En enig kommitté har därför funnit att flygspaningsresurser
för underrättelseinhämtning är nödvändiga under en överblickbar framtid.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 101
Enligt kommitténs mening måste vi även i framtiden kunna bekämpa en
angripares invasionsstyrkor utanför eller i anslutning till våra gränser och
kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en betydelsefull roll,
inte minst i försvaret mot ett överraskande angrepp.
Viggensystemet måste enligt överbefälhavaren börja ersättas omkring år 1992. Kommittén är enig om att ett nytt flygplanssystem behövs efter
Viggen. Försvarskommitténs majoritet förordar att planering och utveck-
lingsarbete inriktas mot ett svenskt JAS-flygplan. Arbetet bör ha som mål att Viggensystemet skall kunna börja ersättas i början av 1990-talet, om det
svenska JAS-flygplanet visar sig lämpligt. Majoriteten framhåller att våra möjligheter att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. Man konstaterar samtidigt att vi inte helt kan göra oss oberoende av
anskaffning från utlandet av kvalificerad materiel. Egen utvecklings- och
produktionskapacitet inom vissa områden kan dock enligt kommittén förhindra att vi blir i avgörande grad beroende av utlandet. Mot denna
bakgrund framhålls att en anskaffning av ett svenskt flygplan kan bidra till
att bevara omvärldens tilltro till och respekt för vår säkerhets- och försvarspolitik. Majoriteten konstaterar vidare att en anskaffning av flygplan kan ske på olika sätt, men att en sammanhållen utveckling och produktion
av ett svenskt flygplanssystem möjliggör en i stort bibehållen industristruktur. Den flygtekniska kompetensen för att utveckla och tillverka
civila och militära flygplan kan således säkras genom att ett svenskt
JAS-flygplan väljs. Man konstaterar också att en anskaffning i form av licenstillverkning innebär en avsevärd fördyring jämfört med en direktanskaffning.
Majoriteten av kommittén anser således att ett svenskt JAS-flygplan ur
industripolitisk och arbetsmarknadspolitisk synvinkel är en viktig förut-
sättning för att teknologiskt kunnande och förmåga att hålla samman ett
avancerat industriprojekt skall kunna bibehållas. Utvecklingen av ett svenskt JAS-flygplan ger möjlighet att-med utgångspunkt i en långsiktig målsättning—i god tid dimensionera och strukturera resurserna mot den nya situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsarbetet på JAS-flygplanet har avslutats.
Vidare anförs att ett industriprojekt av en sådan omfattning som ett
svenskt JAS-flygplan måste styras och kontrolleras med kraft. Projektet bör prövas av statsmakterna vid flera tillfällen under utvecklingsarbetet.
Man utgår från att regeringen vidtar särskilda åtgärder för att regeringens och myndigheternas kontroll av projektet skall säkerställas.
Kommitténs majoritet förutsätter att fortsatta kontraktsförhandlingar med Industrigruppen JAS och andra berörda företag leder till att kvar-
stående frågor av teknisk, juridisk och ekonomisk natur löses på ett för
statsmakterna godtagbart sätt så att ett färdigt kontrakt föreligger mellan
säljare och köpare före försvarsbeslutet år 1982.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 102
De socialdemokratiska ledamöterna framhåller att det begränsade ekonomiska utrymmet gör det angeläget att undersöka lösningar som med minskade totalkostnader kan erbjuda en god försvarseffekt. Vidare framhålls att en utvecklings- och produktionskapacitet inom den militära flygindustrin kan vara ett verksamt stöd vid omstruktureringen av industrin med syfte att få en väsentligt ökad andel civila arbetstillfällen. Det bör också vara möjligt att i samband med anskaffningen av ett nytt flygplanssystem få utfästelser av medverkande industrier om nya satsningar inom näringslivet.
Enligt de socialdemokratiska ledamöterna behövs ytterligare underlag före ett slutligt ställningstagande. Dessa ledamöter kunde därför inte i samband med försvarskommitténs slutbetänkande ge något förord för det ena eller andra flygplanssystemet. |
Försvarskommittén har anmodat överbefälhavaren att granska möjligheterna att dels ytterligare förlänga användningstiden för flygplanen 35 (Draken) och 37 (Viggen), dels anskaffa fler divisioner av Viggens jaktversion (JA 37) än som f.n. planläggs. Därutöver skulle belysas möjligheterna till och konsekvenserna av att helt eller delvis ersätta JAS-systemet med andra militära system.
Överbefälhavaren framhåller i sitt svar att krigsorganisationens avvägning och inriktning för tiden fram till sekelskiftet har studerats i arbetet med perspektivplanen. Naturligen råder för slutet av 1990-talet och början på nästa sekel osäkerheter om hotbilden, om vilka möjligheter den tekniska utvecklingen ger liksom om vilka uppgifter försvarsmakten då kommer att ställas inför. Studierna visar dock att försvarsmakten också på lång sikt måste innehålla flygstridskrafter, främst för luftförsvarsuppgifter. Det bör eftersträvas att även kunna utnyttja dessa enheter för attack- och spaningsuppgifter. Den inriktning som har föreslagits i perspektivplanen för 1990-talet är enligt överbefälhavaren lämplig och bör behållas. Något alternativ som med säkerhet kan ersätta attackflyget under tiden närmast efter år 2000 och som skulle ge samma beredskap, flexibilitet och operativa handlingsfrihet kan f.n. inte påvisas. Nya system kan efterhand:'komma att komplettera attackflyget och på lång sikt möjligen utgöra alternativ till detta system eller delar av det.
I kommande studier och planering kommer alternativa system att studeras liksom avvägningen mellan olika system. Även om ett inhemskt JASprojekt utvecklas, finns frihet att genomföra en sådan prövning genom att variera antalet divisioner.
Enligt överbefälhavaren har det hittills inte kommit fram någonting som föranleder en omprövning av den inriktning för flygstridskrafterna som överbefälhavaren har angett i sin perspektivplan, dvs. anskaffning av ett allsidigt användbart JAS-system. Överbefälhavaren bedömer att denna inriktning gör det möjligt att åstadkomma en balanserad försvarsmakt även efter år 1992, förutsatt att en rimlig utveckling av försvarsmaktens ekonomiska resurser erhålls.
Prop, 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 103
Överbefälhavaren anger vidare att det inte är möjligt att förlänga användningstiden för flygplan 35 (Draken) utöver vad som redan planeras. För flygplan 37 (Viggen) kan en begränsad förlängning av användningstiden vara möjlig, men den beräknade haverifrekvensen medför att flygplanet under alla förhållanden måste börja ersättas i början av 1990-talet. Det är enligt överbefälhavaren möjligt att anskaffa ytterligare upp till fyra divisioner av Viggens jaktversion (JA 37) utöver de nu beställda åtta divisionerna.
Försvarskommittén delar överbefälhavarens uppfattning att det är betydelsefullt att även i framtiden kunna bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför och i anslutning till vår gräns och kust. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en viktig roll inte minst i försvaret mot ett överraskande anfall.
1.5.3 1979 års militära flygindustrikommitté Kommitténs förslag
1979 års militära flygindustrikommitté (MFK-79)! har haft i uppdrag att utreda vilka resurser som i framtiden erfordras för utveckling, tillverkning, underhåll och drift av militära flygplanssystem inom landet samt hur dessa resurser lämpligen bör fördelas och organiseras.
Av betänkandet (Ds Fö 1981:2) Framtida militär flygindustri i Sverige framgår att ca 12600 anställda f.n. sysselsätts i företag, affärsdrivande verk, myndigheter och institutioner med arbete för militära stridsflygplanssystem. Merparten av de anställda finns i Linköping, Troilhättan, Arboga, Mölndal och Stockholm.
Mot bakgrund av de tre anskaffningsalternativen utveckling och tillverkning av ett svenskt JAS-flygplan, direktköp av ett utländskt JAS- flygplan samt slutmontering i Sverige av ett utländskt JAS-flygplan beskrivs tänkbara alternativa industristrukturer samt konsekvenser för de enskilda företagen, de affärsdrivande verken och myndigheterna.
Vid en inhemsk utveckling och tillverkning av ett JAS-flygplan kommer en betydande verksamhet för försvaret att pågå inom svensk flygindustri. Därvid blir inte någon genomgripande strukturförändring på kort sikt nödvändig. På längre sikt är det emellertid nödvändigt med ökad samordning av utveckling, tillverkning och underhåll av flygmotorer. Kommittén pekar på behovet av en anpassning av kapaciteten inom underhållsområdet.
Vid direktköp av ett utländskt JAS-flygplan kommer den flygmilitära verksamheten vid svensk industri att starkt begränsas. För att lösa större tekniska problem förutser kommittén ett behov av assistans från utländska industrier och myndigheter. Pågående civila projekt avseende flygplan och
! Landshövding Bengt Norling, ordförande, ombudsman Arne Angelöf, riksdagsledamöterna Olle Aulin och Åke Gustafsson, statssekreterare Göran Johansson och direktör Brivio Thörner.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 104
motorer bedöms kunna fullföljas, medan nya projekt inte bedöms kunna inledas. Enligt kommitténs mening är genomgripande strukturförändringar
nödvändiga i detta alternativ. Härvid måste skapas en ny industriell orga-
nisation som på ett effektivt och ekonomiskt sätt kan klara driften av
befintliga och framtida flygplan. Att föra över underhållsverksamheten till den tillverkande industrin för att stödja civil verksamhet löser i detta fall inte några problem. Enligt kommitténs mening är det i stället rimligt att
nuvarande underhållsorganisation får utgöra grunden för en ny industriell organisation.
Även vid alternativet slutmontering i Sverige av ett utländskt JAS-flyg-
plan måste enligt kommitténs mening förutses ett behov av kvalificerad hjälp från utländska industrier och myndigheter för att lösa större tekniska problem. Kommittén anför att syftet med slutmonteringen måste vara att
ge systemtekniskt kunnande om det nya flygplanet. Även om slutmonte-
ringen tidsmässigt kan anpassas till slutet på produktionen av flygplan JA 37 och visst underhåll av det slutmonterade flygplanet uppdras åt den svenska flygplanstillverkaren är det kommitténs uppfattning att detta inte skulle erbjuda en tillräcklig bas för en livskraftig verksamhet med civila flygplansprojekt. Vid anskaffningsformerna direktköp och slutmontering bedöms den personalstyrka som i Sverige f. n. är verksam med utveckling, tillverkning och
underhåll av militära flygplan komma att minska med inemot 6 000 anställda.
I betänkandet pekar kommittén på att köparlandet kräver kompensationsaffärer motsvarande en viss andel av värdet på det anskaffade vapen-
systemet vid praktiskt taget alla större internationella vapenaffärer. Kom-
mittén anför att kompensationsaffärerna kan ha större förutsättningar att
bli framgångsrika, om de avser andra varor och tjänster än sådana som
direkt hänger samman med vapensystemet. Det kan därvid bli tal om att öppna större marknader för industribranscher som har gynnsammare framtidsförutsättningar än flygindustrin. På utvecklingssidan är det inte troligt
att kompensationsaffärer och civila produkter påtagligt kan minska behovet av en snabb omställning.
Kommittén anser att ytterligare personalminskningar inom försvarets
materielverk, utöver de tidigare planerade, måste förutsättas på grund av den ekonomiska situationen inom försvarsmakten. Dessa minskningar för-
utsätts kunna genomföras inom avdelningarna för provning och granskning, underhåll samt inom flygplanavdelningen. Som en inriktning för ett
internt organisationsarbete vid materielverket pekar kommittén på möjlig-
heten att vid fortsatt anskaffning av stridsflygplan inom landet åstadkomma en personalminskning inom verkets huvudavdelning för flygmateriel på
mellan 200 och 250 anställda. Vid anskaffning av ett utländskt JAS-flyg-
plan bedöms personalen kunna minskas ytterligare. Kommittén föreslår att det skall finnas två projektledningar för system 37 resp. JAS-systemet med
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 105
en formell ställning i linjeorganisationen direkt under chefen för huvudav-
delningen för flygmateriel. Verkets styrning av industrin måste enligt kommittén i högre grad inriktas på en övergripande ledning med målstyrning.
Remissyttrandena
Huvuddelen av remissinstanserna biträder kommitténs överväganden och förslag.
Kommitténs redovisning av nuvarande resurser för utveckling, produktion och vidmakthållande av militära flygplan samt av försvarets framtida
anspråk på svensk flygindustri bejakas av flertalet remissinstanser. Flertalet remissinstanser biträder de industristrukturer som kommittén har arbetat med och anför att redovisningen ger en god bild av den
industriproblematik som de nya anskaffningsformerna inrymmer. Sedan beslut har fattats om anskaffningsalternativ måste emellertid enligt flera remissinstanser underlaget ytterligare fördjupas för det alternativ som väljs.
Kommittén anför att några genomgripande strukturförändringar inte är
nödvändiga på kort sikt vid anskaffning av ett svenskt JAS-flygplan men
att det på längre sikt är nödvändigt med ökad samordning av utveckling, tillverkning och underhåll av flygmotorer. En sådan samordning behövs för att säkerställa ett högt kapacitetsutnyttjande. Enligt kommittén skulle ekonomiska fördelar kunna vinnas redan under 1980-talet vid en fördjupad
samverkan mellan de delar av industrin som svarar för tillverkning och underhåll av flygmotorer. Förenade fabriksverken anför att kommittén borde ha redovisat på vilka områden som det finns en överkapacitet. Fabriksverken anser att kommitténs motiv för samordning av utveckling, tillverkning och underhåll inte är tillräckligt utvecklade i betänkandet. En viss överkapacitet av verk-
stadsresurserna påverkar enligt förenade fabriksverken endast obetydligt de totala underhållskostnaderna. Länsstyrelsen i Västmanlands län biträ-
der denna uppfattning. Förenade fabriksverken anför vidare att teknisk
samverkan mellan underhållsföretag och tillverkare regleras av bl. a. luftfartslagen och att en väl definierad gräns mellan underhållsföretag och
tillverkare har etablerats under 1970-talet.
Volvo Flygmotor AB anser att motorunderhållet inte redovisats till-
räckligt klart i betänkandet. Detta avser särskilt motorunderhållet i alter-
nativet med direktköp från utlandet. Volvo Flygmotor anför vidare att det
inte är rationellt att ha två konkurrerande instanser, Volvo Flygmotor och
förenade fabriksverken, inför en krympande beläggning med underhållsar-
bete inom motorområdet. Volvo Flygmotors strävan är därför att båda
skall få en gemensam, men var för sig definierad roll, samtidigt som
underhållskostnaderna för kunden minskar. Trollhättans kommun biträder denna uppfattning.
I betänkandet anför kommittén att forskningsmyndigheterna vid en in-
Prop. 1981/82:102 Bilaga2?2 F örsvarsdepartementet 106
hemsk anskaffning av ett JAS-flygplan kommer att spela i stort sett samma roll som f.n. Kommittén föreslår att uppdragsverksamheten vid flygtekniska institutionen vid tekniska högskolan förs över till flygtekniska försöksanstalten.
Flygtekniska försöksanstalten har i princip inte något att erinra mot den föreslagna samorganisationen men framhåller att de ursprungliga förhållandena kan ha ändrats under den tid som har förflutit sedan förslaget ursprungligen lades fram. Såväl tekniska högskolan som Centralorganisationen SACO/SR biträder kommitténs ställningstagande.
Försvarets forskningsanstalt framhåller att verksamheten vid institutionen för flygteknik vid tekniska högskolan innefattar två skilda kompetensgrupper, varav endast den aerodynamiskt inriktade synes ha naturlig hemvist vid flygtekniska försöksanstalten.
Beträffande kommitténs förslag om försvarets materielverks organisation och personal understryker överbefälhavaren vikten av att de personalmål, som uppsätts för materielverket totalt och i detta sammanhang för huvudavdelningen för flygmateriel (FMV-F), verkligen medger anskaffning, vidmakthållande m. m. av materiel för försvarets behov. Försvarets materielverk anser det ytterst tveksamt om de föreslagna personalminskningarna kan genomföras utan allvarliga återverkningar på materielverkets förmåga att lösa sina uppgifter. Tjänstemännens Centralorganisation anser att kommitténs förslag till personalreduceringar är mycket löst underbyggda och att materielverkets organisation inte bör bestämmas förrän de övergripande besluten har fattats i flygplansfrågan. Såväl SACO/SR som Telefon AB L M Ericsson och SRA Communications AB anser att det blir mycket svårt att omstrukturera försvarets materielverk och genomföra de föreslagna personalminskningarna med bibehållande av nödvändig kompetens inom verket.
1.5.4 Föredraganden Allmänt
Jag kommer i det följande att behandla den långsiktiga inriktningen av flygplansanskaffningen. Flygstridskrafternas inriktning och utformning kommer under flera decennier att styras härav.
Flygstridskrafterna utgör en väsentlig del av vårt militära försvar. Vi har sedan lång tid tillbaka inom landet utvecklat och anskaffat stridsflygplan, som är anpassade till våra operativa krav. Detta har haft stor betydelse för den svenska säkerhets- och försvarspolitiken.
Försvarskommittén har anfört att luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och läget i det nordiska området. Det svenska luftrummet får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Jag delar denna uppfattning.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 107
Luftförsvarsförbanden skall enligt försvarskommittén försvåra en angripares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är viktiga för totalförsvaret samt skydda vår mobilisering och andra försvarsförberedelser. De skall vidare tillsammans med andra delar av totalförsvaret bidra till att befolkningen skyddas. Jaktförbanden skal! även medverka i övervakningen av vårt territorium och i incidentberedskapen. Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med stridsledning och luftbevakning ett sammanhängande luftförsvarssystem, i vilket de stridande delarna kompletterar och understöder varandra. Ett starkt luftförsvar fordrar både ett effektivt fungerande jaktflyg och olika slag av luftvärnsförband.
Överbefälhavaren har studerat krigsorganisationens avvägning och inriktning för tiden fram mot sekelskiftet. Studierna visar att försvarsmakten också på lång sikt måste innehålla flygstridskrafter, främst för luftförsvar. Jag delar överbefälhavarens uppfattning att jaktflyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.
Överbefälhavaren har på försvarskommitténs uppdrag studerat möjligheterna att utnyttja alternativa system i stället för flygplan för att lösa framtida attack- och spaningsuppgifter.
Flygspaning framstår som nödvändig för underrättelsetjänsten under en överblickbar framtid. Därtill kommer att kostnaderna för underrättelseutrustningen inom ramen för ett flygplanssystem är förhållandevis små. Alternativa system (spaningsrobotar, helikoptrar) torde på lång sikt kunna komplettera flygspaningen för taktiska uppgifter inom eller nära ett frontområde. Flygspaningsförband ingår som en väsentlig komponent för att förse riksledningen, överbefälhavaren, militärbefälhavarna och andra chefer med erforderligt underrättelseunderlag. Jag anser det därför väsentligt att ta till vara möjligheterna att utrusta framtida flygplanssystem med underrättelsemedel.
Enligt överbefälhavaren är det i princip möjligt att delvis ersätta attackflyget med andra system. För att dessa skall ge en jämförbar effekt— direkt och indirekt—-och samtidigt handlingsfrihet fordras dock ett stort antal sådana system. Vissa egenskaper hos attackflygförbanden är enligt överbefälhavaren inte möjliga att ersätta. Hit hör attackflygets förmåga till tidig och samlad insats inom vitt skilda områden allt efter lägets krav samt förmågan att bekämpa mål långt inne på fiendens område.
Enligt min mening är det betydelsefullt att vi även 1 framtiden kan bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför och i anslutning till våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en betydande roll, inte minst i försvaret mot ett överraskande anfall.
För att skapa respekt i vår omvärld är det nödvändigt att vi inom värnpliktsförsvarets ram har förmåga till snabba militära insatser inom hela vårt territorium. Därtill krävs en förmåga att förhindra kränkningar och överflygningar av svenskt område. Mot denna bakgrund och med
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 108
hänsyn till vad som har framhållits tidigare anser jag att kvalificerade
flygstridskrafter för jakt-, attack- och spaningsändamål under en överblickbar framtid kommer att utgöra en väsentlig del av vårt militära försvar.
De flygplanssystem som ingår i de svenska flygstridskrafterna har utvecklats och tillverkats i Sverige. Betydelsen av en inhemsk flygplanstillverkning för den svenska säkerhets- och försvarspolitiken har behandlats av försvarskommittén. Enligt kommittén har den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. En sådan industriell kapacitet bör enligt kommittén rimligtvis leda till att omvärlden får respekt för vår förmåga och vilja att hävda vårt oberoende. Försvarskommittén framhåller att en anskaffning av ett svenskt flygplan kan bidra till att bevara omvärldens tilltro till och respekt för vår säkerhets- och försvarspolitik. Jag delar denna uppfattning.
Inriktningen av flygplansanskaffningen
Mot bakgrund av vad jag tidigare har förordat om flygstridskrafternas inriktning mot tolv jaktdivisioner, fem och en halv divisioner med medeltunga attackflygplan och tre spaningsdivisioner övergår jag nu till att behandla den framtida flygplansanskaffningen.
Riksdagen fattade våren 1980 (prop. 1979/80: 117, FöU 13 och 19, rskr 316 och 326) ett principbeslut om att flygplansanskaffningen borde inriktas mot att i början av 1990-talet inleda ersättningen av hela Viggensystemet med ett JAS-system (Jakt, Attack och Spaning), som så långt möjligt tillgodoser de särskilda svenska kraven på allsidighet och operativt utnyttjande. Inriktningen innebar vidare att ett avgörande beslut i ersättningsfrågan skulle fattas år 1982 i samband med totalförsvarsbeslutet och att tiden fram till dess skulle utnyttjas för att ta fram ett fullständigt beslutsunderlag avseende dels ett svenskt, dels ett utländskt JAS-flygplan. Riksdagen beslöt att 200 milj. kr. skulle avsättas under budgetåren 1980/81 och 1981/82 för studier av projektet och arbete med att definiera flygplanssystemet. Härvid förutsatte min företrädare att den svenska flygindustrin skulle satsa motsvarande belopp.
Frågan om inriktningen av flygplansanskaffningen har stor betydelse från såväl säkerhetspolitisk som försvarspolitisk synpunkt. För att statsmakterna skall ha ett allsidigt beslutsunderlag i denna fråga har ett omfattande utredningsarbete bedrivits av de militära myndigheterna, svensk och utländsk flygindustri, 1979 års militära flygindustrikommitté och 1978 års försvarskommitté. Dessutom har kompletterande utredningar utförts inom regeringskansliet.
Bakom JAS-idén ligger följande grundtankar. Systemet skall bygga på en gemensam flygplansplattform som ger möjlighet till en samlad insats av flygstridskrafterna i olika funktioner. Det skall stå på en sådan kvalitativ
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 109
nivå att det kan möta tänkbara hot från en angripare såväl på 1990-talet som efter sekelskiftet. Samtidigt skall trenden mot allt större och dyrare flygplan brytas genom att man utnyttjar en teknisk utveckling som minskar kostnaderna, särskilt på driftssidan.
Efter riksdagens beslut i flygplansfrågan år 1980 har dessa grundtankar för JAS-systemet bestyrkts alltmer. Det arbete för att ta fram underlag som här bedrivits under åren 1980-1982 och som har omfattat värderingar av både svenska och utländska JAS-alternativ visar att ett och samma flygplan kan användas för jakt-, attack- och spaningsuppgifter, om modern teknik utnyttjas. Därmed erhålls långt större flexibilitet än i ett flygvapen som har olika flygplan för dessa uppgifter. Man skapar större osäkerhet hos en angripare genom att vi kan åstadkomma stor effekt hos den funktion som vi önskar för tillfället.
För tillverkning av ett JAS-flygplan i Sverige har förutsatts att det bör väga ca hälften så mycket som flygplan Viggen och kosta 60—65 av vad Jaktviggen kostar under motsvarande användningstid. För att åstadkomma detta eftersträvas ett större industriellt samarbete med utlandet av såväl ekonomiska som teknologiska skäl. Den militära flygindustrin minskas planmässigt genom att antalet sysselsatta reduceras till ca hälften jämfört med vad som var fallet vid utvecklingen och tillverkningen av flygplan Viggen. Denna minskning kompenseras genom att ökade resurser satsas på civila flyg- och rymdprojekt och på internationellt samarbete. Vidare krävs en ökad samordning av den svenska flygindustrin och en ändrad fördelning av arbetet mellan flygindustrin och myndigheterna. Den svenska flygindustrin ges ett ökat ansvar jämfört med tidigare flygplansprojekt. Detta innebär att den får göra ett mera komplett åtagande avseende kostnader och specificerade prestanda och samtidigt ta en större ekonomisk risk för systemets funktioner. -
Överbefälhavaren har i sitt underlag redovisat följande betalningsplan för det svenska JAS-systemet intill år 2000 (prisläge februari 1981: milj. kr.).
1982/83— 1987/88- 1992/93— Summa 1986/87 1991/92 1999/2000 1982/2000
Flygplanssystem 2800 5600 10400 18 800 (inkl. investeringar för underhåll)
| Vapen, spaning m. m. 500 | 1700 | 1400 | 3600 | |
| Reserver | 400 | 700 | 1400 | 2 500 |
| Summa | 3700 | 8000 | 13 200 | 24900 |
Överbefälhavaren har redovisat jämförande beräkningar av kostnaderna för olika system. Jag anser att de redovisade alternativen ger god möjlighet till en jämförande värdering av kostnaderna vid val mellan ett svenskt och ett utländskt JAS-system.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 110
Jag bedömer att det svenska JAS-projektet under de förutsättningar som jag anger i det följande ryms inom angivna ekonomiska ramar med bibehållen balans såväl inom försvarsmakten som inom flygvapnet.
Regeringen gav den 3 december 1981 försvarets materielverk i uppdrag att fortsätta kontraktsförhandlingarna med Industrigruppen JAS så att kvarstående frågor av teknisk, ekonomisk och juridisk natur löses på ett för statsmakterna godtagbart sätt. Förhandlingarna skall bedrivas så att ett färdigt kontrakt föreligger senast den 1 maj 1982. Försvarets materielverk har den 1 februari 1982 till regeringen redovisat förhandlingsläget. Av redovisningen framgår att vissa tekniska frågeställningar återstår att definiera i flygplansprojektet. Till de kvarstående frågorna hör en viss komplettering av projektspecifikationen samt utformning av verifierings- och garantiåtagandena. Även i de kommersiella förhandlingarna har parterna f. n. skiljaktiga uppfattningar i vissa väsentliga fråge- och problemställningar, bl. a. beträffande prisreglering, borgensåtaganden och industririskens utformning. I bägge fallen bedömer dock försvarets materielverk att detta är en i och för sig normal företeelse i detta förhandlingsskede. På grund av materielverkets redovisning bedömer överbefälhavaren. att det borde vara möjligt att uppnå en för försvarsmakten godtagbar överenskommelse. Detta förutsätter dock tillmötesgående från industrin samt ett omfattande och krävande förhandlingsarbete. Riksdagens försvarsutskott bör fortlöpande informeras om resultatet av förhandlingarna.
Inom regeringskansliet har parallellt med överbefälhavarens utredning utförts ett arbete med att ta fram underlag rörande olika anskaffningsformer och deras påverkan på säkerhetspolitiska, industripolitiska, arbetsmarknadspolitiska och samhällsekonomiska förhållanden. Jag vill i det följande något behandla dessa frågor.
Flygplan kan anskaffas på olika sätt, alltifrån egen tillverkning till direktköp utomlands. Samutveckling och samproduktion uppdelad på två eller flera länder har studerats liksom licenstillverkningsalternativ med olika grader av inhemskt arbete.
Förmågan att tillverka kvalificerade flygplanssystem med en bestämd svensk profil har inneburit en styrka för vår säkerhetspolitik. Det har i omvärlden skapat respekt för den svenska neutralitets- och försvarspolitiken. En anskaffning inom landet av ett svenskt JAS-system fullföljer denna tradition.
Valet av anskaffningsform påverkar i vilken form svensk industri kan delta i projektet och får därmed stor betydelse för flygindustrins struktur och sysselsättning och för vår bytesbalans. Jag kan i likhet med den militära flygindustrikommittén konstatera att en utveckling och produktion som hålls samman i Sverige möjliggör en i stort sett bibehållen industristruktur. Det innebär också goda förutsättningar för industrins möjligheter att fullfölja den påbörjade inriktningen på civila flygplans- och motorprojekt.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 111
Alla anskaffningsformer som kan vara aktuella för oss medför krav på mer eller mindre omfattande samarbete med andra länder. Detta kan ske som samarbete mellan enskilda industrier eller i form av mer långtgående regeringsöverenskommelser. Enligt min mening är det fördelaktigt om samarbetet kan ske mellan industrierna och inom ramen för övergripande sekretess- och teknikavtal mellan Sverige och andra länder.
Licenstillverkning av ett utländskt flygplan kan innebära nära nog samma sysselsättningsgrad som en inhemsk produktion men avsevärt mindre utvecklingsarbete. Man kan av tillgängligt underlag dra slutsatsen att denna anskaffningsform i regel är betydligt dyrare än direktköp av utländska flygplan.
Försvarskommittén och den militära flygindustrikommittén har konstaterat att direktköp medför en mycket omfattande och relativt snabb strukturförändring av den svenska flygindustrin. Vår förmåga att utveckla svenska flygplan upphör och vår förmåga att producera flygplan avtar från slutet av 1980-talet. Enligt min mening påverkas också möjligheterna att med utsikt till framgång fullfölja den omställning till civila projekt inom flygindustrin som nu har påbörjats.
Ett stort antal myndigheter, företag och verkstäder medverkar inom Sverige till att utveckla, tillverka och underhålla flygplan. Bland dessa är Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB, Telefon AB LM Ericsson, SRA Communications AB och förenade fabriksverken dominerande. Härtill kommer över 2 000 svenska underleverantörer. Inom verkstadsindustrin är 30 26 av de medelstora svenska företagen med 50—200 anställda underleverantörer till flygindustrin. Totalt beräknas ca 12600 personer vara sysselsatta med militära flygplan inom olika delar av industrin eller inom statliga myndigheter.
Riksdagens beslut våren 1980 innebar att svensk flygindustri skulle ges en ny inriktning även vid utveckling och produktion av ett nytt svenskt stridsflygplan. Antalet personer som sysselsätts med utveckling och produktion av militära flygplan borde i det närmaste halveras i jämförelse med vad som har krävts för flygplan Viggen. En jämn flygindustriell verksamhet på en lämplig nivå skulle åstadkommas genom att den militära delen av verksamheten kombineras med satsning på utveckling och produktion av civila produkter, främst inom flyg- och rymdområdena.
Jag kan konstatera att anskaffningsalternativet med ett svenskt JASflygplan innebär att en betydande verksamhet för försvaret kommer att pågå inom svensk flygindustri. Den militära produktionen får en mindre omfattning än f.n., men bortfallet kan i flera fall kompenseras av civil verksamhet som utnyttjar samma teknologiska kompetens och industriella kapacitet. Den inriktning på civila flygplans- och motorprojekt som pågår bör kunna genomföras och ha förutsättningar att följas av nya projekt. Den nuvarande industristrukturen kan i huvudsak behållas. På lång sikt krävs dock en anpassning av kapaciteten för att åstadkomma balans mellan civil
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 112
och militär flygplansproduktion och mellan robot- och rymdindustrin. Sys-
selsättningen med produktion av militära flygplan beräknas vid jämförbara
tidpunkter sjunka från ca 6 100 personår för Viggen (år 1980) till ca 3 400 för ett svenskt JAS-flygplan (år 2000). Den flygtekniska kompetensen för att utveckla och tillverka civila och militära flygplan kan säkras genom ett svenskt JAS-flygplan. Kompetensnivån ger förutsättningar för medverkan i olika projekt i samarbete med
utländska flygindustrier samt för insatser inom robot- och rymdområdena. Arbetet med ett svenskt JAS-flygplan ger möjligheter att-med utgångs-
punkt i en långsiktig målsättning—i god tid dimensionera och strukturera
resurserna mot den nya situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsarbetet på JAS-flygplanet har avslutats. Jag vill i detta samman-
hang i samråd med chefen för industridepartementet understryka den stora betydelse som en industri som bedriver utveckling av flygplan har för den
teknologiska utvecklingen i landet och för spridningen av tekniskt kunnande till andra delar av näringslivet. Flygindustrin är en av de få industrier
som inrymmer s.k. spetsteknologier där nya forskningsrön bl. a. beträffan-
de nya materialtyper (avancerade kompositer m. m.), ny elektronik etc. kan bli av stor betydelse även för andra branscher. Det är också i flera avseenden värdefullt att kunna bevara flygindustrins kompetens när det
gäller att hålla samman och driva stora och tekniskt avancerade utveck-
lingsprojekt.
Arbetsmarknadsförhållandena i de olika regioner som berörs av själva
flygplansanskaffningen har studerats. Därvid framgår att en inhemsk utveckling och tillverkning av ett JAS-flygplan tillsammans med förutsedd
ringen mellan andelen militär och civil verksamhet blir dock markant.
Övriga alternativa anskaffningsformer leder till avsevärda minskningar av antalet sysselsättningstillfällen med regionala problem som följd.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att sysselsättningen inom den
militära flygindustrin minskar med ca 3 700 personår eller 44 46 fram till år
2000 vid en inhemsk utveckling och tillverkning av JAS-flygplanet. Detta bortfall i sysselsättningen beräknas av industrin nära nog helt kunna ersät-
tas med verksamhet inom det civila området. Vid ett köp utifrån eller
endast slutmontering i Sverige beräknas sysselsättningen inom den militära flygindustrin minska med ca 6000 personår eller 73 96. Särskilt hårt
drabbas utvecklingssidan. Möjligheterna att ersätta denna nedgång med verksamhet inom det civila området bedöms som små. Försvarskommittén har inom ramen för olika anskaffningsformer sökt klarlägga hur stor del av ett svenskt JAS-system som kan betecknas som
utländskt och kommer att kräva utländsk valuta. De beräkningar som har
gjorts visar att merbehovet av utländsk valuta vid anskaffning av ett
utländskt JAS-flygplan, som till 35 46 tillverkas i Sverige, är ca 10 miljarder kr. under perioden fram till år 2000 jämfört med alternativet med ett
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 113
svenskt JAS-flygplan. Konsekvenserna för samhällsekonomin av ett underskott i handelsbalansen på 10 miljarder kr. till följd av att ett utländskt JAS-flygplan anskaffas kan bedömas utifrån olika grunder. Kravet på ökad export för att kompensera importökningen är dock grundläggande. En inhemsk utveckling och produktion av JAS-flygplanet är fördelaktig från denna synpunkt.
Försvarskommittén förordar att planering och utvecklingsarbete inriktas mot ett svenskt JAS-flygplan med målet att Viggensystemet skall kunna börja ersättas i början av 1990-talet, om det svenska JAS-flygplanet under utvecklingsarbetet visar sig vara lämpligt. Mot bakgrund av vad jag här har anfört delar jag denna uppfattning. Under förutsättning att de återstående förhandlingsfrågorna löses på ett tillfredsställande sätt före den 1 maj 1982 förordar jag att planeringen inriktas mot att inom landet utveckla och tillverka ett svenskt JAS-system, så att ersättning av Viggensystemet kan påbörjas i början av 1990-talet. I likhet med försvarskommittén vill jag framhålla vikten av att ett svenskt JAS-system under utvecklingsarbetet ges sådana utvecklingsmöjligheter att godtagbar operativ effekt kan uppnås även på längre sikt. Anskaffningen av ett svenskt JAS-system bör inriktas mot ett antal av ca 140 flygplan fram till år 2000. Beslut om den totala anskaffningens omfattning behöver inte fattas nu utan bör anstå till senare tidpunkt.
Pågående kontraktsförhandlingar utgår från en offert som förutom utvecklingsarbetet omfattar en första delserie om 30 flygplan.
Mot den bakgrund som jag nu har angett förordar jag i det följande under anslagen D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning och D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1982/83 beställa den utveckling och anskaffning som kontraktsförhandlingarna omfattar. Beslut om att anskaffa ytterligare delserier liksom om ikraftträdande av beställningen av den första delserien bör fattas först sedan industrigruppen har visat att de tekniska och ekonomiska åtagandena enligt avtalet kan fullföljas och statsmakterna har godkänt detta.
En inhemsk utveckling och tillverkning av ett JAS-flygplan kommer att vara ett utomordentligt stort industriellt projekt. som kommer att få betydelsefulla effekter för den svenska industrin. Jag återkommer i det följande till de viktiga effekter från industri- och regionalpolitisk synpunkt som är förknippade med det svenska JAS-systemet.
Arbetet med att utveckla ett JAS-flygplan i Sverige utsträcks under en relativt lång period och kommer under denna tid att kräva avsevärda ekonomiska resurser. 1 likhet med försvarskommittén anser jag att projektet bör prövas av statsmakterna vid ett flertal tillfällen under utvecklingsarbetet och att särskilda åtgärder bör vidtas för att säkerställa regeringens och myndigheternas insyn, uppföljning och kontroll av projektet.
8 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 114
Styrning och kontroll av JAS-projektet
Anskaffningen av ett nytt flygplanssystem är försvarets största materielbeställning på denna sidan av sekelskiftet. Eftersom den löper under så lång tid, måste många beslut fattas under projektets gång som rör systemets utformning med hänsyn till tekniska, ekonomiska och operativa förändringar. För att systemet skall utvecklas enligt de krav som överbefälhavaren har ställt och inom de ekonomiska ramar som statsmakterna fastställer måste projektet styras noga och kontrolleras fortlöpande.
Med hänsyn till JAS-projektets stora nationella betydelse bör, som tidigare har framhållits, regeringen fortlöpande följa projektet. Enligt min uppfattning bör den till försvarsdepartementet knutna flygmaterielberedningen ges i uppdrag att bevaka JAS-projektet. Beredningen bör därvid granska de värderingar och bedömningar som efter hand läggs till grund för viktigare beslut. Regeringskansliet bör vidare kontinuerligt bevaka viktiga tekniska och ekonomiska beslut inom projektet. Jag vill i detta sammanhang framhålla att regeringskansliet aktivt bör följa utvecklingen även av de övriga stora materielprojekten inom försvarets område.
Med hänsyn till JAS-systemets stora försvarspolitiska betydelse anser jag att regeringen regelbundet bör informera riksdagen om utvecklingen av systemet.
Överbefälhavaren har i december 1981 lämnat förslag till ledning av JAS-projektet på myndighetsnivå.
Enligt min uppfattning bör utvecklingen av JAS-systemet så långt möjligt styras och kontrolleras inom resp. myndighets ordinarie organisation och enligt de principer som försvarets planerings- och ekonomisystem anger. Om särskilda personalinsatser behövs med hänsyn till projektets stora tekniska och ekonomiska betydelse, bör de användas för att förstärka den befintliga organisationen. Nya beslutsnivåer bör undvikas. En annan utgångspunkt är att ett inhemskt JAS-system förutsätts upphandlas under delvis ändrade arbetsformer och med annan ansvarsfördelning mellan myndigheter och industri än vad som tidigare varit fallet.
I likhet med överbefälhavaren anser jag att JAS-systemet hos överbefälhavaren bör handläggas i linjeorganisationen. Överbefälhavaren kommer att informera militärledningen och militärledningens rådgivande nämnd.
Jag anser vidare i likhet med överbefälhavaren att tyngdpunkten i den fortlöpande ledningen av projektet bör ligga hos den programansvariga myndigheten, chefen för flygvapnet. Särskilda åtgärder bör dock vidtas för att säkerställa överbefälhavarens behov av upföljning och styrning, liksom övriga försvarsmyndigheters informationsbehov. Ett särskilt ”JAS-råd” bör organiseras som rådgivande organ åt chefen för flygvapnet med representanter bl.a. för överbefälhavaren och försvarets materielverk. Hos chefen för flygvapnet bör en särskild ”systemledning JAS” med formell ställning i linjeorganisationen inrättas.
Inom försvarets materielverk bör inrättas en särskild "projektledning
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 115
JAS” med formell ställning i linjeorganisationen. Projektledningen bör
tillförsäkras teknisk, ekonomisk och kommersiell kompetens. Försvarets materielverk förutsätts svara för kontakterna med industrin.
För att säkerställa att JAS-projektet utvecklas enligt statsmakternas och chefens för flygvapnet intentioner bör regeringen utfärda särskilda handlingsregler för den produktionsansvariga myndigheten, försvarets mate-
rielverk, när det gäller att införa tekniska och andra ändringar av projektet.
Inriktning av svensk flygindustri
Som tidigare framhållits har det svenska JAS-projektet stor industriell
betydelse. Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag i det följande redovisa min syn på inriktningen av den svenska flygindustrin.
Av såväl säkerhets- och försvarspolitiska som industripolitiska skäl anser jag det viktigt att slå vakt om den fortsatta existensen av de kvalifice-
rade resurser av nationell betydelse som har byggts upp i flygindustrin. En utvecklingskompetens är nödvändig både för att kunna utveckla och för att kunna tillverka flygplan inom landet. Jag vill dock framhålla att svensk
flygindustri med hänsynstagande till vad som är säkerhetspolitiskt och
ekonomiskt möjligt måste ges en ny inriktning även vid en utveckling och tillverkning av ett svenskt JAS-flygplan. Som tidigare har framhållits kommer vid ett genomförande av JAS-projektet vid svensk industri antalet personer sysselsatta med militär utveckling och produktion att i det när-
maste halveras i jämförelse med vad som krävdes för flygplan Viggen. För att möjliggöra en jämn verksamhet inom flygindustrin på en lämplig nivå är
det nödvändigt att industrin kombinerar den militära delen av verksamheten med en kraftfull inriktning på utveckling och produktion av civila produkter, främst inom flyg- och rymdområdena. Statsmakterna har redan aktivt bidragit till denna omställning genom stöd till flygindustrins civila
projekt (prop. 1979/80: 115, NU 63. rskr 396) och till svensk rymdverksam-
het (prop. 1978/79: 142, NU 36, rskr 292).
För svensk flygindustri innebär ett svenskt JAS-flygplan en långsiktig
och stabil inriktning. Den flygtekniska kompetensen kan vidmakthållas. Härigenom möjliggörs en fortsatt inriktning på civila projekt inom flygindustrin samt utvecklas kompetens även för robot- och rymdområdena. Utvecklingen av ett svenskt JAS-flygpian ger möjlighet att med utgångspunkt i ett långsiktigt mål i god tid dimensionera och strukturera resur-
serna mot den situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsar-
betet på JAS-flygplanet har avslutats. Jag anser det angeläget att en sådan
planering sker.
Den militära flygindustrikommittén har i sitt principbetänkande (Ds Fö 1981: 2) Framtida militär flygindustri i Sverige våren 1981 redovisat tänkbara industristrukturer för den framtida flygindustrin och konsekvenserna för berörda företag och myndigheter vid olika anskaffningsalternativ för JAS-flygplanet. Enligt kommitténs mening är genomgripande strukturför-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 116
ändringar på kort sikt inte nödvändiga vid utveckling och tillverkning av
ett svenskt JAS-flygplan. Jag delar denna uppfattning.
På längre sikt anser kommittén det nödvändigt med ökad samordning av
utveckling, tillverkning och underhåll av flygmotorer. Kommittén anför
vidare att det finns skäl att tro att ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas
redan under 1980-talet med en fördjupad samverkan mellan de delar av
industrin som svarar för tillverkning och underhåll av flygmotorer. Den
ökade samverkan skulle i första hand behöva avse tekniskt arbete. En sådan samverkan bör enligt kommitténs mening påbörjas snarast för att fördelar skall kunna nås även på relativt kort sikt.
Jag delar kommitténs uppfattning att ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas redan under 1980-talet vid en fördjupad samverkan mellan de båda industrier som svarar för utveckling. tillverkning och underhåll av flygmotorer, nämligen Volvo Flygmotor AB och förenade fabriksverken. Jag
avser därför föreslå regeringen att uppdra åt försvarets materielverk att i samband med aktuella upphandlingsfrågor rörande underhåll av flygmo-
torer medverka till en på kommersiella grunder ordnad samverkan mellan de berörda industrierna.
Industri- och regionalpolitiska konsekvenser av JAS-projektet
Jag övergår nu till att behandla de industri- och regionalpolitiska konsekvenserna av en anskaffning av ett inhemskt JAS-flygplan. Jag har i denna
fråga samrått med chefen för industridepartementet.
Upphandlingen av ett inom landet utvecklat och tillverkat JAS-flygplan
får ett flertal konsekvenser från industri-, sysselsättnings- och regionalpo-
litiska utgångspunkter, för vilka jag här närmare skall redogöra.
Först och främst är upphandlingen av JAS-flygplanet självfallet av avgörande betydelse för utvecklingen av vår flygindustri liksom för dess underleverantörer. Särskilda ansträngningar görs även i samband med upphandlingen i syfte att utveckla den industriella verksamheten i Norrbotten och vissa andra sysselsättningssvaga regioner. Slutligen skapar upphandlingen möjligheter till ett vidgat industrisamarbete av betydande intresse, som inte har direkt samband med själva tillverkningen av flygplanet JAS.
Jag har i det föregående behandlat inriktningen av svensk flygindustri.
Jag vill i det följande något beröra konsekvenserna av JAS-projektet för underleverantörerna till flygindustrin.
Den svenska flygindustrin är till sin struktur en systemleverantör. Detta
gäller i hög grad Saab-Scania AB, som ingår i Industrigruppen JAS. Den
industriella kompetens som byggs upp genom utvecklingen och tillverkningen av flygplan JAS sprids på detta sätt till mindre och medelstora
företag. Det är en väsentlig uppgift för industripolitiken att främja uppkomsten och vidmakthållandet av en kompetent och konkurrenskraftig underleverantörsindustri.
I förhållandet mellan den systemansvariga industrin och underleverantö-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 117
rerna finns numera tendenser att ge ett ökat ansvar åt underleverantörerna i fråga om kompetens och egna utvecklingsresurser. Industrigruppen JAS förutser att det i JAS-projektet i stor utsträckning kommer att anlitas specialiserade underleverantörer, vilket kan leda till att andelen svenska underleverantörer minskar jämfört med vad som var fallet vid produktionen av flygplan Viggen. Dessutom är flygplan JAS ett mindre och billigare flygplan än Viggen, vilket leder till att beställningsvolymen till svenska underleverantörer även av detta skäl kommer att minska.
En strävan i JAS-projektet bör vara att i så stor utsträckning som möjligt anlita svenska underleverantörer när dessa är konkurrenskraftiga. Det är viktigt att den kompetens som byggs upp inom projektet i så hög grad som möjligt kommer svensk industri till del. Den hårda kostnadspressen för projektet ställer emellertid bestämda krav på affärsmässighet i upphandlingen. Ett stort ansvar faller på de underleverantörer som är engagerade i flygindustrin att själva höja sin kompetens och med hänsyn till den minskande inhemska beställningsvolymen öka sin konkurrenskraft på den internationella marknaden. Industrigruppen JAS har dock förklarat sig beredd att medverka till att svenska underleverantörer kan få delta på licensbasis. .
Staten disponerar ett flertal instrument för att främja en industriell kompetensuppbyggnad. Genom det särskilda forskningsavdraget minskas företagens egna kostnader för forskning och utvecklingsarbete. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) kan stödja forskning och utvecklingsarbete inom tekniskt avancerade områden, och Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) kan stödja industriellt utvecklingsarbete som syftar till att ta fram nya produkter, processer och system med internationell konkurrenskraft. Enligt vad jag har erfarit stöder Industrifonden redan ett antal projekt som syftar till att höja underleverantörers industriella kompetensnivå och öka deras internationella konkurrenskraft. STU har också möjlighet att stödja teknikupphandlingsprojekt inom olika samhällssektorer. Detta kan utgöra ett stöd för underleverantörsföretag som vill söka sig in på nya arbetsområden. Det ankommer på företagen själva att formulera önskvärda projekt och ansöka om stöd till dessa hos lämpliga organ. I syfte att identifiera underleverantörsföretag med utvecklingsmöjligheter har överläggningar inletts mellan Industrigruppen JAS och företrädare för regeringskansliet.
Utveckling och tillverkning av ett svenskt JAS-flygplan kommer att innebära att den teknologiska kompetensnivån höjs inom svensk flygindustri, t.ex. inom elektronik- och materialområdena. Dessa kunskaper bör komma även övrig svensk industri till del. I samband med förhandlingarna med Industrigruppen JAS bör därför säkerställas att särskilda åtgärder vidtas för att överföra sådana kunskaper till övrig svensk industri.
Jag övergår nu till att behandla de regionalpolitiska effekterna av JASprojektet. De regionalpolitiska problemens art och 'omfattning i skilda
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 118
delar av landet är beskrivna i ett flertal andra sammanhang. I Norrbottens
län framträder de med särskild styrka. Inte något annat län har en så
ogynnsam sysselsättningssituation. Industrins förhållandevis ringa omfattning och ogynnsamma utveckling i Norrbotten gör det naturligt att insatserna inom denna näringsgren prioriteras i ett sysselsättningsprogram för länet. Norrbotten har f. n. obetydlig försvarsindustriell verksamhet och får
därmed inte tillgång till den kunskapsspridning som normalt är förknippad med sådan verksamhet. Möjligheterna att bygga upp en viss försvarsindustriell kapacitet genom underleverantörer i Norrbotten bör därför studeras. På så sätt skulle spridningseffekterna, framför allt vad gäller produktionsteknik, kunna bli betydelsefulla.
I anslutning till upphandlingen av ett svenskt JAS-flygplan har företrädare för regeringskansliet haft överläggningar med företrädare för de indu-
strikoncerner som ingår i Industrigruppen JAS angående civila industriella
projekt utanför JAS-projektet och med regionalpolitisk inriktning. Härvid
har de berörda industrikoncernerna i skrivelse till regeringen den 11 febru-
ari 1982 förklarat sig beredda att under den kommande femårsperioden
genom olika åtgärder tillföra drygt 800 nya arbetstillfällen, varav ca 100 i
Norrbotten. Drygt 400 av de nya arbetstillfällena åstadkoms genom att
tillverkning utomlands överförs till svenska underleverantörer. Industrigruppen har vidare förklarat sig beredd att i framtiden verka för
att sysselsättningen fortsätter att öka i sysselsättningssvaga regioner.
Gruppen med berörda koncerner har därför tillsatt två särskilda styrgrup-
per som skall arbeta vidare med dessa frågor.
Som ett led i upphandlingen av ett svenskt JAS-flygplan har överlägg-
ningar även ägt rum om s.k. kompensationsaffärer vid upphandling av
motorer från utlandet. Inom ramen för industrigruppens avtal med General Electric har Volvo Flygmotor AB genom ett samproduktionsavtal tillförsäkrats en tillverkningsvolym minst motsvarande de motorer som anskaffas till JAS-flygplanet.
Mot bakgrund av vad jag här har redovisat kan jag efter samråd med chefen för industridepartementet fastslå att det svenska JAS-projektet har stor betydelse från industri-, regional- och sysselsättningspolitisk syn-
punkt. |
Inriktningen av den flygtekniska forskningen
Jag vill avslutningsvis—efter samråd med chefen för industridepartementet—redovisa min syn på inriktningen av den flygtekniska forskningen i Sverige.
Den flygtekniska forskningens inriktning lades fast av riksdagen år 1968
(prop. 1968: 109. SU 124, rskr 282). Härvid framhölls bl. a. att det är betydelsefullt att teknisk-vetenskaplig
forskning och utveckling kan bedrivas inom områden som är viktiga för totalförsvaret. Verksamheten är av betydelse för upprätthållandet av vår
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 119
tekniska beredskap inom området och en av förutsättningarna för en bibehållen valfrihet inför den framtida flygplans- och robotutvecklingen. Den är därjämte av betydelse för prognoser och bedömningar av den internationella utvecklingen på längre sikt. Jag delar denna uppfattning.
Jag bedömer det angeläget med en kvalificerad flygteknisk forskning inom sådana områden som aerodynamik och material- och strukturforskning. Kunskaper inom dessa områden kan bidra till att förbättra svensk flygindustris förmåga att utveckla och tillverka flygplan och robotar även om de militära flygplansbeställningarna på lång sikt minskas.
Sedan år 1980 föreligger ett flygtekniskt forskningsprogram för den civila flygtekniken, vilket finansieras av styrelsen för teknisk utveckling. Jag anser att detta forskningsprogram är av stor betydelse för flygindustrins verksamhet. Den svenska flygtekniska forskningen bör sålunda inte enbart bedrivas inom områden som är viktiga för totalförsvaret utan även inom områden som är viktiga för den civila flygtekniken.
För att stärka landets kompetens, bl. a. inom områden som aerodynamik och hållfasthetslära, har flygtekniska försöksanstalten hemställt om medel för att anskaffa en ny transsonisk vindtunnel, eftersom tekniska prestanda hos de befintliga tunnlarna är otillräckliga. De uppfördes på 1940- och 1960-talen och motsvarar inte de krav som ställs i dag och som kommer att ställas i framtiden.
Jag anser att anskaffning av en ny transsonisk vindtunnel skulle vara värdefull för framtida svensk flygteknisk forskning. I samråd med chefen för industridepartementet kommer jag inom kort att föreslå regeringen att uppdra åt flygtekniska försöksanstalten att snarast pröva möjligheterna att förlägga en sådan vindtunnel till Luleå. Jag avser föreslå regeringen att inom kort återkomma till riksdagen i denna fråga.
Militära flygindustrikommittén har framhållit att rollen för forskningsmyndigheterna vid en inhemsk anskaffning av JAS-flygplanet kommer att vara I stort sett densamma som f. n. Jag delar denna uppfattning. Kommittén har vidare föreslagit att ett principbeslut snarast fattas om att föra över uppdragsverksamheten vid institutionen för flygteknik vid tekniska högskolan i Stockholm till flygtekniska försöksanstalten. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet ansluter jag mig till detta förslag. Jag anser därför att försöksanstalten bör få i uppdrag att genomföra denna överföring. Jag vill i detta sammanhang framhålla det angelägna i att en nära anknytning säkerställs mellan utbildningsverksamheten vid tekniska högskolan och verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten.
1.5.5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer som jag har förordat för
1. flygplansanskaffningen,
2. den flygtekniska forskningen.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 120
1.6 Försvarsindustrin
1.6.1 Försvarsindustrins omfattning
Den svenska försvarsindustrin omfattar f.n. ca 40000 årsverken, vilket motsvarar ca 10 22 av den totala svenska verkstadsindustrin. Härav svarar flygindustrin för ca 9000, robotindustrin för ca 2300, pjäs- och ammunitionsindustrin för ca 7000, elektronikindustrin för ca 4300, varvsindustrin för ca 1600 och fordonsindustrin för ca 1000 årsverken.
Försvarsindustrin är huvudsakligen lokaliserad till Östergötlands län (Linköping, Motala), Örebro län (Karlskoga), Stockholms län (Stockholm), Älvsborgs län (Trollhättan) och Västmanlands län (Arboga).
Försvarsindustrins framtida inriktning har nyligen behandlats av flera utredningar, bl. a. 1978 års försvarskommitté och 1979 års militära flygindustrikommitté. Vidare har Ingenjörsvetenskapsakademin och Kungl. Krigsvetenskapsakademin i rapporten Teknik, industri och försvar inför 90-talet redovisat synpunkter på försvarsindustrin. På basis av bl. a. dessa utredningar har en arbetsgrupp inom regeringskansliet i januari 1982 lagt fram förslag till framtida svensk försvarsindustripolitik.
1.6.2 Överbefälhavaren
Överbefälhavaren framhåller i sin programplan för det militära försvaret att förmågan att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har stor betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. En inhemsk tillverkning av sådan materiel bidrar också till försvarsviljans förankring i samhället.
Tillgången till en kvalificerad svensk försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och vapensystem med särskild hänsyn till våra försvarsbetingelser, vårt klimat och de principer för stridens förande som vi tillämpar.
Överbefälhavaren bedömer att det i framtiden blir svårare att upprätthålla en inhemsk försvarsindustri med den bredd och på den tekniska nivå som hittills har förelegat. Orsaken till detta är främst det sedan slutet av 1960-talet minskade ekonomiska utrymmet för försvaret i kombination med att materielens användningstid ökar och av ekonomiska skäl förlängs i stället för att materielen nyanskaffas. Detta medför kortare tillverkningsserier och längre tid mellan anskaffningstillfällena.
Export kan verksamt bidra till en förbättrad produktionssituation. Export av försvarsmateriel kommer också försvarsmakten tillgodo i form av lägre kostnader som en följd av längre tillverkningsserier.
Överbefälhavaren har mot denna bakgrund funnit det nödvändigt att i planeringen för försvarsmakten beakta konsekvenserna för industrin av vidtagna åtgärder. I de fall där inhemsk kapacitet för utveckling och
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 121
produktion av försvarsmateriel är särskilt angelägen har planeringen så långt möjligt tidsmässigt anpassats till företagens aktuella beläggningssituation. Detta innebär att bättre förutsättningar har skapats för svenska företag att i konkurrens med utländska få beställningar på försvarsmateriel.
Överbefälhavaren understryker att upphandlingsförordningens krav på full konkurrens och strikt affärsmässighet i anskaffningen alltjämt bör gälla. Detta ger incitament till svensk försvarsindustri att vidmakthålla effektiviteten och konkurrensförmågan.
Medel har planerats in för att göra det möjligt att anskaffa ett inhemskt flygplanssystem. Beslutet i frågan bedöms vara avgörande för den svenska flygindustrins fortbestånd.
För robotsystem har överbefälhavaren anpassat planeringen så att svensk industri ges möjlighet att konkurrera om den planerade beställningen av en styrd bomb. Om svensk robotindustri får denna order, säkras dess utvecklingskapacitet minst under programplaneperioden.
Nu inplanerade medel för anskaffning och underhåll av fartyg har anpassats så, att de enligt överbefälhavaren medger en jämn beläggning vid Karlskronavarvet AB under 1980-talet men på en avsevärt lägre nivå än f.n. :
En koncentration av ubåtsproduktionen till ett varv är nödvändig om det antal ubåtar som har förutsatts i planeringen skall kunna förverkligas med de medel som har avsatts för ändamålet. Överbefälhavaren räknar med att de ökade kostnader, som blir en följd om produktionen av framtida ubåtar delas upp på Karlskronavavet och Kockums, tillgodoses utanför utgiftsramen för det militära försvaret.
För ammunitionsindustrin innebär planeringen att stora omställningsproblem kan förutses under mitten av 1980-talet. Följder bedöms kunna uppstå för krutindustrin genom att tillverkningsvolymen minskas så mycket att konkurrensförmågan gentemot utlandet avtar.
1.6.3 Försvarskommittén
1978 års försvarskommitté anför bl. a. att den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande.
Det förhållandet att vi i Sverige har kapacitet att utveckla och tillverka kvalificerade vapen bör rimligtvis leda till att omvärlden får respekt för vår förmåga och vilja att hävda vårt oberoende. Det är dessutom svårare för andra länder att ifrågasätta trovärdigheten i svensk neutralitet om våra viktigaste vapensystem inte är identiska med utländska system. Vi kan aldrig göra oss helt oberoende av anskaffning från utlandet av kvalificerad materiel men egen kapacitet på vissa utvecklings- och produktionsområ-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 122
den som vi själva väljer kan förhindra att vi i avgörande grad blir beroende av utlandet.
Tillgången till en kvalificerad svensk försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och system med särskild hänsyn till sådana försvarsförutsättningar som vårt värnpliktssystem, våra speciella försvarsbetingelser, vårt klimat och vår försvarsstrategi. Den ger också möjlighet att välja en speciell svensk försvarsprofil, som minskar effekten av de stridsmedel och motmedel som maktblocken utvecklar mot varandra. Vid köp av materielobjekt från utlandet måste vi noga beakta att underhållet av den aktuella materielen blir anpassat till våra förhållanden, att kostnaderna hålls nere och att vi inte får sådana långsiktiga bindningar till utländska leverantörer som vi inte önskar.
Egen industriell kapacitet på för oss särskilt viktiga områden ger oss möjlighet att fullfölja och i vissa fall intensifiera materielanskaffning i sådana situationer då vi kan räkna med störningar i importen. Den ger också en kunskapsbas för moderniseringar, vilket är nödvändigt mot bakgrund av att den önskvärda livslängden på kvalificerade materielobjekt bara kan nås genom ett antal moderniseringar.
Den svenska försvarsindustrins kapacitet är dock inte tillräcklig för en helt självständig svensk utveckling och tillverkning av försvarsmateriel. Mer eller mindre omfattande inköp från utlandet av tekniskt kunnande, licenser, komponenter och delsystem har varit och är ofrånkomliga. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har efter hand lett till allt högre styckepriser på kvalificerad försvarsmateriel, vilket leder till kortare serier. I takt med att materielanskaffningen för försvaret minskat har svårigheter uppstått att hålla en jämn beläggning hos den svenska försvarsindustrin. Försvarskommittén understryker att strukturproblemen inte enbart beror på små ekonomiska resurser utan i inte obetydlig utsträckning på att behovet av olika vapensystem förändras med den militärtekniska utvecklingen. Under alla förhållanden måste inom landet finnas kompetens att utvärdera utländska system. utforma egen taktik, utbilda personal och sköta underhållet av materielen.
Kommittén anför vidare att krigsmaterielexport i princip är förbjuden och endast kan ske med tillstånd av regeringen. Export av krigsmateriel kan dock, säger kommittén, bidra till att vi inom landet kan behålla en angelågen utvecklings- och tillverkningskapacitet genom längre serier och därmed lägre kostnader för det svenska försvaret. Planeringen av försvarets materielinköp får enligt kommittén inte heller i framtiden grundas på förutsättningen av att vi skall exportera vissa kvantiteter krigsmateriel utan måste alltid utgå från våra egna behov.
Enligt kommittén bör det övervägas om inte Sverige, i motsats till tidigare, vid större materielbeställningar utomlands skall kräva kompensationsbeställningar vid svensk industri. Beställning av kvalificerad och därmed dyrbar krigsmateriel i utlandet medför ett inte obetydligt kapitalut-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 123
flöde ur landet. Krav på kompensationsaffärer är inte ovanligt i samband med internationella affärer. Att införa kompensationsaffärer skulle kunna leda till en förbättrad bytesbalans och utgöra ett stöd för svensk industri.
Kommittén anser att det är nödvändigt att klarlägga vilka utvecklingsoch produktionsområden inom svensk försvarsindustri som bör prioriteras.
Försvarskommittén delar underhållsutredningens uppfattning att underhållskostnaderna för marinen måste minskas avsevärt och att denna minskning måste påbörjas snarast möjligt. Det är dock nödvändigt att underhållsresurserna i fred och krig finns tillgängliga inom landet. Det är samtidigt önskvärt att det finns en utvecklings- och produktionskapacitet för militära ändamål. Det bör därför utredas hur detta skall kunna tillgodoses och om en samordning av statliga fartygsbeställningar och statligt fartygsunderhåll kan bidra härtill. En utgångspunkt bör vara att fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets myndigheter minskas kraftigt. Vidare bör övervägas att samordna utvecklingen och produktionen av ubåtar till ett varv.
Överbefälhavaren har inriktat sin planering så att den svenska robotindustrin ges möjlighet att konkurrera om beställningen av en styrd bomb för bekämpning av förbindelselinjer. Om robotindustrin med framgång kan konkurrera om projektet, innebär det att förmågan att utveckla robotsystem inom landet behålls på nuvarande nivå inom programplaneperioden. Kommittén anser att detta är angeläget.
Inom ammunitionsindustrin kan stora omställningsproblem förutses under mitten av 1980-talet. Följder bedöms kunna uppstå för krutindustrin genom att tillverkningsvolymen avtar och konkurrensförmågan gentemot utlandet försämras. Kommittén understryker mot denna bakgrund vikten av att regeringen följer och genom lämpliga åtgärder möter denna utveckling. Alla möjligheter till inhemsk produktion bör tillvaratas, när valet står mellan köp från utlandet eller tillverkning i Sverige.
1.6.4 Föredraganden Allmänna utgångspunkter
Den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. Svensk försvarsindustri har internationellt sett ansetts vara av stor betydelse för våra strävanden att värna om neutralitet och territoriell integritet. Den ger oss möjligheter att välja en svensk försvarsprofil. All upphandling av försvarsmateriel måste därför bedömas ur detta perspektiv.
Vid större upphandlingar bör statsmakterna också anlägga ett vidare samhällsekonomiskt perspektiv, såsom industripolitiska, regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska aspekter. Försvarsutgifterna är emellertid inte
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 124
beräknade att inrymma merkostnader till följd av sådana hänsyn, när dessa saknar försvarspolitisk betydelse. Utgiftsramen för det militära försvaret måste i sådana fall kunna kompenseras härför. För att förbättra förutsättningarna för svensk försvarsindustri bör försvarsmyndigheterna så vitt möjligt beakta försvarsindustriella aspekter i sin planering.
Utvecklingen vad gäller anskaffning av materiel till försvaret har medfört att förutsättningarna för att behålla en försvarsindustri i Sverige med samma omfattning som hittills har förändrats. En prioritering av olika försvarsindustrigrenar i främst ett säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt perspektiv måste därför göras. Härvid bör särskilt de säkerhetspolitiska effekterna av olika former av licenstillverkning uppmärksammas.
De strukturförändringar inom svensk försvarsindustri som är angelägna från försvarssynpunkt måste avvägas mot de industri-, sysselsättningsoch regionalpolitiska målen. Nödvändiga strukturförändringar måste ske under socialt acceptabla former.
För att en effektiv svensk försvarsindustri, som är internationellt konkurrenskraftig, skall vidmakthållas krävs på vissa områden en samordning av försvarsindustrin i Sverige. Ett ökat internationellt samarbete på försvarsindustriområdet kan också vara värdefullt då det går att förena med resp. länders säkerhetspolitiska ställningstaganden. Ett sådant samarbete kan medföra att svensk industri tillförs teknologisk kompetens och att besparingar kan uppnås genom längre serier.
Ett annat sätt att främja en kontinuerlig beläggning inom försvarsindustrin kan i vissa fall vara att exportera krigsmateriel. Exporten är i denna mening väsentlig från försvarspolitisk synpunkt och kan även vara angelägen från industripolitisk synpunkt. Det bör dock betonas att den svenska försvarsindustrin och dess kapacitet i huvudsak bör vara anpassad till den svenska försvarsmaktens behov. Planeringen av försvarsmaktens materielinköp får inte heller grundas på förutsättningen att vi skall exportera vissa kvantiteter krigsmateriel. Den måste alltid utgå från våra egna behov.
Exporten av krigsmateriel svarar traditionellt för en relativt blygsam andel, ca en procent, av vår totala varuexport. Något aktivt exportfrämjande bedrivs inte från statligt håll och exporten är kringgärdad av olika restriktioner. Det får dock anses vara av betydelse för vår handelsbalans att viss export av försvarsutrustning kan äga rum, givetvis med beaktande av de riktlinjer som statsmakterna har fastställt.
För att största möjliga försvarseffekt skall uppnås krävs en effektiv svensk försvarsindustri. Effektiviteten stimuleras bäst om det finns någon form av press, antingen reell konkurrens eller kostnadspress i annan form. För de fall konkurrens av olika skäl inte föreligger är det väsentligt att försvarets materielverk har teknisk och kommersiell kompetens att säkerställa att rimliga anskaffningskostnader erhålls.
Ett litet land som Sverige måste värna om en fri världshandel. Det har under senare år noterats tendenser till ökad protektionism. GATT:s upp-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 125
handlingskod är visserligen inte fullt ut tillämplig på krigsmateriel. Det är dock förenligt med svenska handelspolitiska intressen att handla i kodens anda. Detta innebär att internationell konkurrens bör eftersträvas i största
möjliga utsträckning.
Med hänsyn till den försvarsindustriella utvecklingen 1 Sverige och
försvarsindustrins betydelse från säkerhetspolitisk och försvarspolitisk synpunkt kan det avseende prioriterade försvarsindustrigrenar i vissa fall,
t.ex. vid behov av krigsproduktionskapacitet inom landet, vara lämpligt att regeringen medger undantag från upphandlingskungörelsens krav på
upphandling i konkurrens. Även vid konkurrensupphandlingar kan det i vissa fall vara motiverat för regeringen att medge att ordern läggs i Sverige,
om merkostnaden är ringa. Det är vidare önskvärt att den svenska försvarsindustrins huvudleverantörer vid beställningar stimuleras att anlita inhemska underleverantörer under förutsättning att dessa är konkurrenskraftiga. Vid större upphandlingar från utlandet bör alltid övervägas om,
och i så fall hur, svensk industri skall ges tillfälle att delta. Samtidigt måste en prövning ske av den inverkan detta får på upphandlingen. Med hänsyn till våra handelspolitiska strävanden bör i normalfallet formella krav på s.k. kompensationsaffärer inte uppställas. Risken för motåtgärder mot vår
export bör också beaktas. Olika andra former för ökad handel såsom industriellt samarbete, teknologiutbyte och undanröjande av existerande hinder för svenska företags medverkan i upphandling från ifrågavarande lands försvarsmyndigheter bör dock fortsättningsvis övervägas i samband
med försvarets upphandlingar i utlandet. De närmare formerna för detta diskuteras i det följande.
Jag övergår nu till att behandla den framtida inriktningen av försvarsindustrin.
Inriktning av olika försvarsindustriella sektorer
Mot bakgrund av den planering som har ägt rum inför 1982 års försvars-
beslut bedömer överbefälhavaren att det blir svårare i framtiden att upprätthålla en inhemsk försvarsindustri med den bredd och den tekniska nivå som hittills har förelegat. Även försvarskommittén framhåller att en min-
skande materielanskaffning till försvarsmakten skapar svårigheter att vidmakthålla de försvarsindustriella resurserna. Man bör därför ta ställning
till vilka verksamheter som är mest angelägna att bibehålla i Sverige. Det bör dock i första hand ankomma på industrin att på företagsekonomiska grunder genomföra en erforderlig strukturanpassning. Jag har tidigare framhållit att den svenska flygindustrin har stor betydelse från såväl säkerhets- och försvarspolitisk synpunkt som industri-, regional- och sysselsättningspolitisk synpunkt. Vid inhemsk utveckling och
tillverkning av flygplanssystem JAS kommer en betydande verksamhet för
försvaret att pågå inom svensk flygindustri, varvid någon genomgripande
strukturförändring på kort sikt inte är nödvändig inom flygindustrin. På
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 126
längre sikt är det emellertid nödvändigt med ökad samordning av utveckling, tillverkning och underhåll av flygmotorer. Svensk flygindustri måste dock ges en ny inriktning även 1 det fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige. Kostnaderna måste reduceras, bl. a. genom ökat samarbete med utlandet. Antalet personer som är sysselsatta med militär utveckling och produktion måste i det närmaste halveras i jämförelse med vad som krävdes för flygplanssystem Viggen. Bortfallet av den militära verksamheten bör i största möjliga utsträckning kompenseras med civil verksamhet som utnyttjar samma teknologiska kompetens och industriella kapacitet.
Utveckling och tillverkning av robotar och andra precisionsstyrda vapen är en annan industriell verksamhet på hög teknologisk nivå. En inhemsk robotindustri ger möjlighet till utveckling och anskaffning av robotar anpassade för våra speciella förhållanden. Det är av detta skäl angeläget att en kontinuerlig svensk utvecklings- och produktionskapacitet för robotar upprätthålls. Kostnaden för utveckling och anskaffning är dock höga. Det är därför nödvändigt med ett val av vilka system vi skall utveckla själva och en långsiktig samordning av dessa. Samordningen bör bl. a. åstadkommas genom att likartade robotbehov samordnas i robotfamiljer. Det är vidare väsentligt att möjligheten till samarbete med utlandet och till samordning med flygindustrins resurser tillvaratas.
Tillgången till en kvalificerad svensk ubåtsindustri gör det möjligt att utveckla och producera ubåtar med särskild hänsyn till våra speciella förhållanden. Förmågan att inom landet utveckla och tillverka ubåtar bör behållas. Ubåtsproduktionen för det svenska försvaret är f. n. uppdelad på två varv. Denna uppdelning leder till fördyringar. På lång sikt bör därför inriktningen vara att samordna utveckling och produktion av ubåtar så att kostnaderna reduceras.
Planeringen av anskaffningen av övervattensfartyg innebär att en kontinuerlig produktion vid Karlskronavarvet AB sannolikt kan upprätthållas under en längre tid. Denna produktionsnivå förutsätter enligt nu gällande planer att antalet anställda minskas, att nivån på underhållsbeställningar blir i stort oförändrad och att varvet deltar i ubåtsproduktionen. När det gäller varvsindustrin är det nödvändigt att underhållsresurser finns tillgängliga inom landet både i fred och krig. Det är också önskvärt att det finns en utvecklings- och produktionskapacitet för militära ändamål, som är konkurrenskraftig gentemot utlandet.
Inom ammunitionsindustrin kan stora omställningsproblem förutses under 1980-talet. Ammunition för det svenska försvaret tillverkas vid ett relativt stort antal industrier. Flera av dessa har i dag därutöver betydande ammunitionsexport, som i flera fall är avgörande för den enskilda industrins möjlighet att kvarstå som ammunitionstillverkare. Behovet av ammunition för det svenska försvaret minskar bl. a. på grund av den militärtekniska utvecklingen, som medför en ökad anskaffning av robotar. En
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 127
kontinuerlig beläggning av nuvarande produktionsresurser kan därmed inte upprätthållas med beställningar från det svenska försvaret. Det är därför nödvändigt med en samordning och strukturförändring inom ammunitionsindustrin. Härvid bör i största möjliga utsträckning möjligheterna till krigsproduktionskapacitet tillvaratas. En samlad bedömning av behovet av fredsanskaffning och krigsproduktionskapacitet bör göras redan vid beställning av ammunition. Krutproduktion bör behållas inom landet, om detta kan ske till rimliga kostnader. Även inom krutområdet bör dock en samordning och strukturrationalisering genomföras.
Den vapentekniska utvecklingen medför ett ökat behov av försvarsmateriel som utvecklas och produceras inom elektronikindustrin. Denna industri har i de flesta fall inte de kontinuitetsproblem, som många andra industrier inom försvarsektorn har, beroende på en starkare anknytning till civila produkter. Det är i många fall både lönsamt och kostnadseffektivt att vid utveckling av denna materiel särskilt anpassa den till våra speciella förhållanden. Detta gäller inte minst mjukvaran. Den ökande roll telekrigföringen får gör det dessutom väsentligt att målsökare, stridslednings- och radarsystem m. m. kan ges en utformning som tar största möjliga hänsyn till våra speciella förutsättningar. Behovet av modernisering avser i hög grad just dessa system. Mot denna bakgrund är det av stor vikt att svensk elektronikindustri har kompetens och är konkurrenskraftig på försvarsområdet. Svensk elektronikindustri bör därför prioriteras, framför allt när det gäller anskaffningen av system-och mjukvara till försvaret. Tillverkningen av vissa väsentliga komponenter bör också uppmärksammas.
Planeringen innebär att medel avsätts för renovering och modifiering av befintliga stridsfordon och för utveckling av ett nytt lätt stridsfordon. Möjligheterna att variera kapacitetsutnyttjandet inom denna industrigren är betydande. Jag räknar således med att en önskvärd utvecklings- och produktionskapacitet, som är konkurrenskraftig gentemot utlandet, är möjlig att behålla.
Kompensationsaffärer
Kompensationsaffärer är ett sätt att vid anskaffning av materiel från utlandet åstadkomma sysselsättning vid företag i det egna landet. Statsmakterna eller industrin i det land där materielen anskaffas åtar sig att vidta åtgärder för att öka främst exporten från Sverige. Den ökande exporten kan avse såväl försvarsindustriprodukter som andra produkter.
Kompensationsaffärer kan ha några principiellt skilda inriktningar. Den utländske leverantören kan behålla huvudansvaret för leveransen men anlita vissa svenska underleverantörer. Den utländske leverantören kan, som tidigare framhållits, samarbeta med svenskt företag, ibland genom licensgivning, varvid det svenska företaget helt eller delvis övertar huvudansvaret för leveranserna. En tredje inriktning kan vara att den utländske leverantören bidrar till att andra industriella projekt förläggs till Sverige
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 128
utan att vara direkt knutna till den aktuella leveransen. Om flera alternativ offereras bör eventuella merkostnader särredovisas. Ytterligare en annan inriktning för kompensationsaffärer kan vara att myndigheterna i det land där anskaffningar sker gör åtaganden av handelspolitisk karaktär, t. ex. att upphäva diskriminerande regler för svensk export.
Som har framhållits tidigare bör Sverige normalt inte uppställa formella krav på kompensationsaffärer av karaktären bytesaffärer med syfte att helt eller delvis kompensera import från ett visst land med export till samma land. Vid större upphandlingar av försvarsmateriel från utlandet bör dock alltid övervägas om och i så fall hur svensk industri skall ges tillfälle att delta. Olika former för ökad handel såsom industriellt samarbete, teknologiutbyte och undanröjande av handelspolitiska hinder för svensk export bör i fortsättningen diskuteras i samband med försvarets upphandlingar i utlandet. Härvid bör också uppmärksammas möjligheterna att inom försvarsindustrin stödja den civila utvecklingen.
Försvarets materielverk bör även i fortsättningen endast iaktta rent affärsmässiga aspekter vid utvärderingen av lämnade anbud, varvid det bud bör antas som med beaktande av samtliga affärsmässigt betingade grunder är att anse som förmånligast. Vid större upphandlingar i utlandet bör vidare övervägas möjligheterna till industriellt samarbete m.m. Beredningsansvaret på myndighetsnivå för regeringens beslutsunderlag avseende dessa materielobjekt bör ligga hos försvarets materielverk i vad avser såväl kommersiella som försvarsindustriella aspekter. I övrigt hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört under avsnittet Allmänna utgångspunkter (s. 123).
1.6.5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för försvarsindustripolitiken som jag har
förordat.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 129
1.7 Underhåll av försvarets materiel
1.7.1 1980 års underhållsutredning ” Utredningens förslag
Kostnaderna för underhåll av försvarets materiel har i fasta priser successivt stigit under 1970-talet och uppgår f.n. till ca 2000 milj. kr. för år. Utredningar har genomförts avseende delar av underhållssektorn i syfte att minska kostnaderna. De åtgärder som har vidtagits som följd av utredningarna har gett viss effekt. De statsfinansiella och försvarsekonomiska förhållandena har dock gjort det angeläget att i ett sammanhang och med gemensamma förutsättningar undersöka om kostnaderna för underhållet av försvarets materiel kan minskas ytterligare. Regeringen tillkallade därför i december 1980 en särskild utredare! för dessa frågor.
I direktiven för utredningen angavs att prognoser skulle göras för det framtida behovet av materielunderhåll, bl.a. mot bakgrund av en samlad granskning av underhållskraven. En grundsyn för underhållets organisation och dimensionering borde redovisas och i denna borde ingå överväganden om hur försvarets egna underhållsresurser bör avvägas mot köpta tjänster. Utredaren skulle också ange inom vilka områden väsentliga besparingar var möjliga.
Utredaren har i delbetänkandet (Ds Fö 1981:7) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet redovisat sin granskning av försvarsmyndigheternas prognoser över behovet av materielunderhåll under 1980-talet. En viss tvekan har därvid anmälts om det, som prognoserna anger. är möjligt att minska underhållskostnaderna med 25 20 under 1980-talet. En något mindre gynnsam utveckling bör därför enligt utredaren förutsättas, även om hänsyn tas till de rationaliseringar och besparingar som försvarsmyndigheterna har anmält.
Den granskning av underhållsresurserna som har genomförts visar att dessa i stort sett är balanserade mot krigsorganisationens krav på underhåll. Risken för överraskande angrepp ställer krav på hög tillgänglighet hos materielen. Underhållsresurserna måste kunna kraftsamlas till olika operationsriktningar. Krigets krav på uthållighet och tillgänglighet hos materielen får sedan vägas samman med rent fredsrationella synpunkter på underhållskapacitet och lokalisering av resurserna för underhåll. Syftet skall vara att till lägsta möjliga kostnad säkerställa en tillräckligt hög nivå på materielunderhållet. Effektivitet och produktivitet i underhållsverksamheten stimuleras enligt utredaren bäst genom konkurrens elier kostnadspress i annan form. Om rimliga beredskaps- och krigskrav kan tillgodoses, bör försvarsmakten sålunda inte disponera egna resurser för underhåll, om sådana finns att tillgå till lägre kostnad inom det civila samhället. Utre- 'Överdirektör Alf Resare.
9 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 130
daren föreslår därför att nuvarande huvudverkstadsbestämmelser upphävs och ersätts med andra former av avtal.
Nuvarande tre underhållsnivåer vill utredaren ersätta med två—främre och bakre underhållsnivåerna. Till den främre nivån, som är nära knuten till de förband eller enheter där materielen används, hänförs tilisyn, service, smärre reparationer m.m. Vid den bakre nivån utförs mera omfattande underhållsåtgärder. I den bakre underhållsnivån bör enligt utredaren även i fortsättningen ingå intäktsfinansierade, förbandsbundna verkstäder. För armén bör nuvarande miloverkstadsförvaltningar behållas, men besparingsmöjligheterna granskas ytterligare. En ökad samordning med kustartilleriets verkstäder och flygvapnets aggregat- och fordonsverkstäder är också önskvärd. Marinens förvaltningsorganisation i Karlskrona bör föras samman enligt samma modell som har tillämpats på västkusten och det skeppstekniska underhållet föreslås bli centraliserat till Muskövarvet. Inom flygvapnet bör förvaltningen och underhållet av flygplan samordnas versionsvis. Detsamma gäller enligt utredaren för försvarsmaktens samtliga helikoptrar. Vidare bör en ny underhållsorganisation införas inom markteleområdet.
De årliga besparingarna uppskattar utredaren till ca 100 milj. kr. i slutet av 1980-talet, om samtliga förslag genomförs. Därtill kommer ca 20 milj. kr. i inbesparade investeringar.
Remissyttrandena
Utredaren ger en översikt över de principiella möjligheter som finns till sänkta underhållskostnader i form av översyn av underhållskraven, mera underhållsvänlig materiel, annan användning och förvaring i fred. ändringar i underhållsresursernas och underhållsorganisationens struktur och omfattning samt ökad konkurrens eller kostnadspress i annan form.
Försvarets rationaliseringsinstitut ansluter sig till utredarens tankegångar liksom förenade fabriksverken som därutöver pekar på vissa speciella förhållanden som gör en reell konkurrens svår att tillämpa. Vid ett givet tillfälle kan alternativa underhållsleverantörer tänkas. När sedan ett långsiktigt underhållsavtal har slutits inträder ofta efter ett tag en monopolsituation. I de fall en reelt konkurrens inte kan erhållas är därför en strukturering av industrin att föredra. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Västmanlands län och Centralorganisationen SACOI!SR.
Utredaren konstaterar att krigets krav måste vara utgångspunkt för försvarsmaktens utformning och verksamhet i fred. Krigets krav och kraven på fredsrationalitet måste vägas samman.
Flera myndigheter, bl.a. överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, försvarets rationaliseringsinstitut och förenade fabriksverken, ansluter sig till utredarens principiella synpunkter på hur de operativa kraven inverkar på underhållsresursernas organisation och dimensionering. I detaljer framförs dock kritik. Överbefälhavaren och Centralorga-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 131
nisationen SACOISR anser t. ex. att 1980 års underhållsutredning i alltför
hög grad har låtit övervägandena präglas av rent fredsekonomiska synsätt. I underhållssammanhang måste avvägningen mellan krav och ekonomi ske från fall till fall. Ungefär samma synpunkter framförs av chefen för urmén och chefen för marinen. Den senare påpekar att det gäller att finna lösning-
ar som både skapar förutsättningar för en rationell och resurssnål fredstida organisation för matericlunderhåll och säkerställer operativ handlingsfrihet i krig. Dessa uppgifter kan stå i motsatsförhållande till varandra. Förenade fabriksverken framhåller att det för materielområden med stort inslag av utländska leverantörer måste etableras inhemska underhållsre-
surser i fred, om man kräver underhåll i krig.
Utredaren förordar en uppdelning av det verkställande underhållet på en
främre och en bakre nivå. Förslaget tillstyrks i princip av chefen för
marinen, chefen för flygvapnet, försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut och Tjänstemännens Centralorganisation. Chefen för marinen förutsätter dock att gränsdragningen blir ytterligare belyst och Tjänstemännens Centralorganisation vänder sig mot att den främre nivån enbart bör bemannas med militär och civilmilitär personal. Överbefälhavaren anser att dimensioneringen av den främre nivån måste ske med hänsyn til! operativa krav och kan därför inte godta inriktningen mot en snål personaltilldelning till den främre nivån. Delvis samma synpunkter framförs av chefen för flygvapnet.
Utredaren föreslår att begreppet huvudverkstad utgår och att föreskrifterna härom upphävs. Gällande principavtal med huvudverkstäderna bör
sägas upp och långsiktiga avtal slutas i andra former. Hur tekniskt underhållsstöd skall upphandlas och villkoren för långtidsavtal om underhåll bör
behandlas av pågående utredning om upphandling av försvarsmateriel (Fö
1980: 03).
Överbefälhavaren. chefen för flygvapnet, försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut, förenade fabriksverken och Sveriges industriförbund tillstyrker förslaget att överge huvudverkstadsprincipen. Överbefälhavaren pekar på vikten av att låta materielleverantörer svara för underhållet under viss tid i syfte att skapa större ansvar hos dem. Länsstyrelsen i Västmanlands län är däremot tveksam till förslaget. Landsorganisationen i Sverige (LO) å sin sida hävdar att en avveckling av huvud-
verkstadsprincipen innebär en splittring av resurser och underhållskom-
petens. De vinster man uppnått genom en sammanhållen rationell under-
hållsorganisation skulle snabbt spolieras. LO anser det därför angeläget att huvudverkstadsavtalet vidareutvecklas. Utredarens förslag anses otillräckligt underbyggt och bör därför inte genomföras. Detsamma anser
Centralorganisationen SACOISR.
Underhållet av flottans fartyg bör enligt utredaren centraliseras till Ostkustens örlogsbas. Samtidigt bör fredsresurserna för fartygsunderhåll på
västkusten avvecklas.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 132
Chefen för marinen har samma principiella syn i fråga om koncentrering av fartygsunderhållet. De operativa kraven gör att verkstaden på Muskö i
fred måste vara i drift på minst nuvarande nivå. Till Karlskrona bör
koncentreras nybyggnad av örlogsfartyg. En mindre del av underhållet av
stridsfartyg bör också läggas vid Karlskronavarvet AB för att garantera att
erfarenheter tillvaratas för nykonstruktion. En rimlig beläggning med underhållsarbeten vid Karlskronavarvet AB bör enligt chefen för marinen kunna skapas genom att i ökad utsträckning förlägga underhållet av sjöfartsverkets fartyg till varvet.
Försvarets rationaliseringsinstitut antar att förslaget till centralisering av stridsfartygsunderhållet till Ostkustens örlogsbas är baserat på fredsekonomiska bedömningar. Hänsyn måste också tas till operativa krav och
ekonomiska förhållanden inom regionen. Vidare förutsätter institutet att
behovet i krig av varvskapacitet på västkusten kan tillgodoses. Hela marinens verkstadsorganisation bör därför ges en allsidig belysning i den andra
utredningsetappen. Försvarets materielverk framför liknande synpunkter.
LO kritiserar utredningen för brist på helhetssyn och anför som exempel förslaget att koncentrera fartygsunderhållet till Muskö. LO framhåller vidare att riksdagen i juni 1981 beslöt att vidta åtgärder i syfte att stärka sysselsättningen vid Karlskronavarvet AB. Tjänstemännens Centralorganisation ifrågasätter också det ändamålsenliga i att koncentrera fartygsunderhållet till Muskö, medan Centralorganisationen SACOI/SR inte motsät-
ter sig utredarens förslag. Länsstyrelsen i Blekinge län antar att utredarens förslag innebär att beläggningen med fartygsunderhåll på Karlskronavarvet försvinner, vilket
skulle äventyra varvets fortsatta existens, och påpekar att detta vore ett klart avsteg från riksdagens beslut om Karlskronavarvet som ett marint nybyggnads- och underhållsvarv. Även Karlskronavarvet AB refererar till detta riksdagsbeslut. Den möjliga besparingen anses klart överdriven och det går enligt Karlskronavarvet inte att i ett genomfört Musköalternativ
upprätthålla underhållsresurser åt de förband som är fredsförlagda och
övar i Sydsverige. Inte helier kan kravet på underhållskapacitet i olika operationsriktningar i krig tillgodoses. Varvet avstyrker därför bestämt en
centralisering av fartygsunderhållet till Muskö. Underhållsutredningen föreslår att flygvapnets underhåll av apparater gradvis centraliseras i en organisation med en central och två regionala verkstäder. Försvarets rationaliseringsinstitut liksom förenade fabriks-
verken och Tjänstemännens Centralorganisation har inte någon invändning mot detta.
Chefen för flygvapnet konstaterar att en avveckling av apparatverkstä-
derna vid vissa flottiljer kommer att ge sämre förutsättningar för flyg-
tidsproduktionen och att detta avses kompenseras genom ett förbättrat materielförsörjningssystem. Chefen för flygvapnet är osäker om den totala effekten av detta och förordar därför en stegvis nedläggning av appa-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 133
ratverkstäderna med utvärdering mellan varje steg. I en första etapp kan på prov ett regionaliserat apparatunderhåll genomföras för t.ex. motorer eller telemateriel. Försvarets rationaliseringsinstitut vill heller inte ta ställning i frågan förrän den har analyserats grundligare.
Utredaren föreslår att förvaltning och underhåll av flygplan (inkl. helikoptrar) samordnas inom de olika flygplansversionerna. Överbefälhavaren bedömer att förslaget kan innebära ett rationellare utnyttjande av flottiljverkstäderna. Försök bör därför påbörjas och konsekvenserna för bl. a. tillgänglighet och beredskap ytterligare granskas innan slutlig ställning tas till s.k. versionskontor. Chefen för flygvapnet biträder utredarens uppfattning i frågan men framför därutöver att försvarets materielverks centrala uppgifter inte får splittras när det gäller ansvaret för de militära flygplanens luftvärdighet. Försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut och förenade fabriksverken framför liknande synpunkter.
Utredaren föreslår att regelsystemet för de värnpliktigas och befälets ansvar ges ett klarare uttryck. Vidare bör de redan inledda ansträngningarna att öka kostnadsmedvetandet och att föra det direkta ansvaret för materielen till den som brukar den fullföljas med kraft. En adekvat och för försvarsmakten gemensam uppföljning av förluster och skador bör också ske.
Överbefälhavaren anser det utomordentligt angeläget att klarare regler skapas för hur materielskador och materielförluster skall ersättas. Försvarets rationaliseringsinstitut ansluter sig också till förslagen. Chefen för flygvapnet konstaterar att det f.n. inte finns någon reell möjlighet för brukaren att göra ekonomiska bedömningar i samband med att materielen utnyttjas. Det är också svårt att i efterhand följa upp verksamheten ekonomiskt. Incitament för att få ett mindre underhållskrävande nyttjande av materielen bör därför utvecklas liksom ekonomisystemen för uppföljning. Enligt Tjänstemännens Centralorganisation får bristen på klara regler inte leda till en sådan skärpning att personalen inte kan använda materielen naturligt och realistiskt på grund av risken för skadeståndsanspråk.
Utredaren påtalar problemen med att övertalig materiel behålls i militära förråd. Vidtagna åtgärder för gallring anses ha haft begränsad effekt. Reglerna bör därför ändras.
Försvarets rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverket delar utredarens uppfattning om behovet av att förändra gallringsreglerna. Förenade fabriksverken kan, i syfte att få en smidigare gallringsprocess, godta vissa ändringar i det avtal som reglerar försäljning av övertalig materiel.
Civilförsvarsstyrelsen instämmer i den problembeskrivning som utredaren redovisar rörande civilförsvarets materielanskaffning, materielomsättning och materielunderhåll. Styrelsen biträder också utredningens uppfattning om behovet att vidareutveckla och förstärka samverkan i underhållsfrågor med det militära försvaret.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 134
1.7.2 Föredraganden
Regeringen bemyndigade den 18 december 1980 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att granska försvarets materielunderhåll. Utredaren har antagit namnet 1980 års underhållsutredning (U 80). Utredaren överlämnade i september 1981 delbetänkandet (Ds Fö 1981:7) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet. Betänkan-
det har remissbehandlats. Jag vill inledningsvis behandla vissa allmänna frågor om underhållet i försvaret.
Utredaren anger fyra principiellt olika vägar att sänka underhållskostnaderna. En är att se över underhållskraven. En annan väg är att skaffa mindre underhållskrävande materiel. En tredje är att ändra materielens
utnyttjande i fred och en fjärde att göra underhållsorganisationen effektivare. Utredaren har analyserat det inbördes sammanhanget mellan dessa vägar till sänkta underhållskostnader och bedömt i vilken utsträckning de
bör omfattas av utredningsarbetet. Jag finner denna uppläggning lämplig.
Utredaren har vid övervägandena om underhållskraven funnit att effektivi-
tet och produktivitet bäst stimuleras, om det finns någon form av press, antingen reell konkurrens eller kostnadspress i annan form. Jag delar denna uppfattning. |
Beträffande de allmänna utgångspunkterna för underhållsverksamheten i försvaret framhåller utredaren att krigets krav måste utgöra grund för
försvarets utformning. Detta gäller även underhållsfunktionen. Samtidigt bör verksamheten i fred bedrivas så rationellt och effektivt som möjligt.
Krigets krav på att materielen är tillgänglig, effektiv och uthållig måste därför vägas samman med de rent fredsrationella synpunkterna på kapaci-
tet och lokalisering, för att till lägsta kostnad säkerställa underhållet av
försvarets materiel. Utredaren pekar i detta sammanhang på vikten av att resurserna för materielunderhåll kan samlas till olika operationsområden i
likhet med de stridande förbanden. Underhållsresurserna bör också ha hög materiell tillgänglighet redan i fredstid och snabbt och säkert kunna övergå i sin krigsorganisation med hänsyn till risken för överraskande angrepp. Jag har samma uppfattning som utredaren på dessa punkter.
Jag går nu Över till att behandla vissa av utredarens förslag rörande
grunderna för underhållets organisation och dimensionering.
Det verkställande underhållet utförs av personal vid utbildningsenheter,
vid särskilda underhålls- eller serviceenheter, vid försvarsmaktens förbandsbundna verkstäder eller köps från s.k. huvudverkstäder eller från
andra leverantörer. F.n. tillämpas en i huvudsak organisationsanknuten indelning av underhållet på tre nivåer, benämnda A-, B-, och C- nivåerna.
Utredaren föreslår att denna indelning överges och att man fortsättningsvis för det verkställande underhållet skiljer mellan en främre och en bakre nivå. Till den främre nivån hänförs underhåll av typ åtgärder före använd-
ning, funktionsövervakning och kontroll, fellokalisering, tillsyn, service
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 135
och smärre reparationer. Till den bakre nivån hänförs övrigt underhåll. Jag
finner, i likhet med flera av remissmyndigheterna, den föreslagna förändringen lämplig. Den närmare avgränsningen mellan nivåerna bör dock
preciseras i det fortsatta arbetet.
Inom underhållsområdet har andelen köpta tjänster successivt ökat. Utredaren finner att denna ökning har legat i linje med statsmakternas
intentioner och att den sannolikt har medfört lägre kostnader för försvaret
utan att materielens kvalitet påverkats negativt. Ett samutnyttjande av
civila och militära resurser för materielunderhåll är enligt utredaren moti-
verat från såväl principiella som ekonomiska och beredskapsmässiga synpunkter. Grundprincipen bör därvid vara att försvaret självt skall organise-
ra resurser för sådant underhåll som ingen annan kan utföra, t. ex. därför
att särskild kompetens krävs. Vidare bör resurserna dimensioneras med
hänsyn till kraven på beredskap, tillgänglighet och sekretess. Återstoden
av underhållet kan genomföras med egna resurser eller genom köp av
tjänster. Med utgångspunkt i krigets krav och med skälig hänsyn till skilda ekonomiska förhållanden får i dessa situationer en avvägning ske från fall till fall. Jag delar utredarens uppfattning på dessa punkter. I detta sammanhang vill jag också erinra om vad jag tidigare denna dag (bil. 1 s. 49) har
anfört om samordning mellan civil och militär verksamhet.
Utredaren har utvärderat erfarenheterna från tillämpningen av den s.k.
huvudverkstadsprincipen. Han har därvid funnit att huvudverkstadsbe-
greppet sedan det infördes år 1970 har varit en viktig förutsättning för att bygga upp en kompetent underhållsorganisation inom ett flertal materiel-
områden. Enligt utredaren har dock förutsättningarna på väsentliga punkter ändrats sedan år 1970. Det har t. ex. visat sig svårt att åstadkomma ett reellt kund/leverantörsförhållande mellan försvarets materielverk och hu-
vudverkstäderna. Den omsorgsfulla prövning av var underhållsuppgifter bör läggas ut, som förutsattes i 1970 års riksdagsbeslut (prop. 1970:110,
SU 1970, rskr 276), har inte kommit till stånd. Utredaren föreslår därför att
det nuvarande huvudverkstadsbegreppet avvecklas och ersätts med en ordning som bättre befrämjar konkurrens och en smidig anpassning till underhållsverksamhetens successivt förändrade krav. Huvudverkstadsbegreppet bör ersättas med begreppen tekniskt underhållsstöd, som innefat-
tar medverkan i underhållsberedning, materieluppföljning och driftservice, och centralt materielunderhåll, som innebär medverkan i det verkställande underhållet. För det tekniska underhållsstödet kan utnyttjas utrustningsle-
verantör, fristående underhållsleverantör av samma typ som nuvarande huvudverkstäder eller fristående konsultföretag. Långtidsavtal med underhållsleverantörer bör få tecknas av försvarets materielverk inom vissa av regeringen givna ramar. Överbefälhavaren, försvarets materielverk, förenade fabriksverken och vissa andra remissmyndigheter tillstyrker förslaget att överge huvudverkstadsprincipen medan LO och Centralorganisa-
tionen SACO/SR motsätter sig detta. Jag anser för min del att de nuvaran-
de regeringsföreskrifterna om huvudverkstäder bör upphävas och gällande
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 136
principavtal med huvudverkstäderna sägas upp. Förslag till former för upphandling av tekniskt underhållsstöd och villkor för långtidsavtal om underhåll bör utarbetas av pågående utredning om upphandling av försvarsmateriel (Fö 1980: 03).
Jag övergår nu till att behandla vissa av utredarens förslag om hur underhållet skall organiseras.
Underhållsbehovet för marinens fartyg väntas successivt minska under 1980-talet. Med utgångspunkt häri samt i bedömningar av möjliga besparingar föreslår utredaren en koncentration av det fredstida fartygsunderhållet till en örlogsbas. Därvid förutsätts en avveckling av fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten. Chefen för marinen har samma principiella syn i fråga om koncentrering av fartygsunderhållet och framhåller att verkstaden på Muskö i fred behöver vara i drift på minst nuvarande nivå. Försvarets materielverk och försvarets rationaliseringsinstitut anser att det inte går att ta ställning i frågan förrän utredningens andra etapp är genomförd. Länsstyrelsen i Blekinge län, Karlskronavarvet AB, LO och Tjänstemännens Centralorganisation motsätter sig däremot utredarens förslag. Jag förordar, liksom 1978 års försvarskommitté, en inriktning mot kraftigt reducerade fredsresurser för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets myndigheter. I avvaktan på pågående utredningar är jag däremot inte beredd ta ställning till den närmare lokaliseringen av det fredstida fartygsunderhållet.
Utredaren föreslår att flygvapnets apparatunderhåll gradvis centraliseras till en organisation med en central och två regionala verkstäder. Vidare föreslås en samordning av förvaltning och underhåll av de olika versionerna av flygplan och helikoptrar. Överbefälhavaren liksom chefen för flygvapnet bedömer att en sådan samordning av flygplansunderhållet kan medföra ett rationellare utnyttjande av flottiljverkstäderna. Försök bör därför genomföras och konsekvenserna för bl. a. beredskap och tillgänglighet granskas ytterligare. Jag ansluter mig i princip till utredarens förslag och förordar ctt stegvis införande av ett centraliserat/regionaliserat apparatunderhåll och en samordning på olika versioner av förvaltningen och underhållet av flygplan och helikoptrar. En successiv utvärdering bör dock genomföras, främst i fråga om beredskap och tillgänglighet.
Jag tar nu upp två av utredaren behandlade frågor som rör materielutnyttjandet i fred.
Sättet att använda och sköta materielen påverkar underhållskostnaderna. Utredaren anser härvid att kostnadsmedvetandet behöver ökas och att de reella kostnaderna bör belasta brukaren. Inledda ansträngningar att föra det direkta ansvaret för materielen till den som brukar den, bör därför fullföljas med kraft. En adekvat och för försvaret gemensam uppföljning av förluster och skador bör också ske. Jag delar utredarens uppfattning på
dessa punkter. Det bör ankomma på överbefälhavaren att i samverkan
med berörda myndigheter vidta erforderliga åtgärder. När det gäller utredarens förslag att ge regelsystemet angående ansvar för anförtrodd materi-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 137
el ett klarare uttryck, hänvisar jag till att regeringen den 11 juni 198i uppdrog åt militäransvarskommittén att överväga frågan om översyn av bestämmelserna om skadeståndsskyldighet för värnpliktiga och annan personal inom försvaret.
Utredaren fäster uppmärksamheten på problemet med att övertalig materiel i betydande utsträckning behålls i försvarets förråd. Enligt utredaren har de gallringsåtgärder som vidtagits haft begränsad effekt. En översyn av reglerna för gallring och försäljning av den övertaliga materielen förordas därför, vilket försvarets rationaliseringsinstitut liksom riksrevisionsverket instämmer i. FFV Allmateriel AB, som säljer huvuddelen av den övertaliga materielen, kan tänka sig åtgärder för att åstadkomma en snabbare försäljning och redovisning. Jag anser också det viktigt att övertalig materiel kan gallras ut och försäljas eller kasseras på ett smidigt sätt. Min uppfattning är dock att regelsystemet i stort medger detta. Åtgärder bör därför också, och i första hand, vidtas för att göra tillämpningen av reglerna effektivare.
Avslutningsvis vill jag beröra frågan om underhållet av civilförsvarets materiel.
Utredaren konstaterar, när det gäller underhållet av civilförsvarsmateriel, brister i planeringen av civilförsvarets materielomsättning. Styrande målsättning och inriktning saknas för underhåll och för den materiella uthålligheten i krig. Enligt utredarens mening föreligger ett stort behov av understöd från andra delar av totalförsvaret. Möjligheterna bör prövas att samutnyttja det militära försvarets resurser i större utsträckning än hittills. Jag delar utredarens uppfattning. Inom civilförsvarsstyrelsen pågår översyn av nuvarande materielsystem. Jag förutsätter att den inriktas mot att åstadkomma konkreta besparingar och medför ökad effektivitet i fred och krig. Under avsnittet 2.2 Civilförsvarets fortsatta utveckling (s. 255) anmäler jag att jag avser återkomma till regeringen med förslag om att försvarets rationaliseringsinstitut får i uppdrag att utreda civilförsvarets materielfrågor i syfte att bl. a. åstadkomma en bättre samordning med det militära försvaret.
Utredaren skall i en andra etapp precisera dimensioneringen och organisationen av underhållsresurserna. Utredarens slutbetänkande väntas under sommaren 1982. Regeringen utfärdade den 14 januari 1982 (Dir. 1982: 2) tilläggsdirektiv inför den andra utredningsetappen. I direktiven ges bl. a riktlinjer för det fortsatta utredningsarbetet i fråga om markteleunderhållet och den marina underhållsorganisationen. Jag avser återkomma med förslag inom underhållsområdet sedan 1980 års underhållsutredning har lämnat sitt slutbetänkande.
1.7.3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag har anfört om underhållsfrågor inom försvaret.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 138
1.8 Lekmannainflytande i försvaret
1.8.1 Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i september 1974 sex sakkunniga! med uppdrag att se över det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m.m. De sakkunniga. som tog namnet försvarsmaktens ledningsutredning 1974 (FLU 74), behandlade i den första etappen den centrala ledningsorganisationen samt den principiella ansvarsfördelningen mellan central och högre regional nivå.
I den andra etappen behandlade utredningen den högre regionala nivån.
Utredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1979: 84) Lekmän i försvaret, behandlat frågan om lekmannainflytande på regional och lokal nivå. Till betänkandet har fogats en reservation av ledamoten Gunnar Oskarson samt ett särskilt yttrande av experten Sven-Erik Orrö.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern. hovrätten i Övre Norrland, kammarrätten i Jönköping, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren (cheferna för marinen och flygvapnet har tecknat samråd på överbefälhavarens yttrande), chefen för armén, försvarets civilförvalining, försvarets materielverk, värnpliktsverket, försvarets forskningsanstalt, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets rationaliseringsinstitut, försvarets personalvårdsnämnd, totalförsvarets upplysningsnämnd, statens arbetsgivarverk, universitets-och högskoleämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads och Norrbottens län, civilbefälhavarna i Södra och Nedre Norrlands civilområden, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisations statstjänstemannasektion och Landsorganisationen i Sverige.
I prop. 1980/81: 100 (bil. 7 s. 36) anmälde föredragande statsrådet bl. a. att han mot bakgrund av det ekonomiska läget inte fann det möjligt att ta ställning till utredningens förslag innan förutsättningarna för dess genomförande hade klarlagts i samband med nästa försvarsbeslut. Försvarsutskottet anförde att frågan lämpligen bör prövas i anslutning till nästa försvarsbeslut. Så blev också riksdagens beslut (FöU 1980/81:19, rskr 291).
! F.d. landshövdingen Hans Gustafsson, ordförande, riksdagsledamöterna Åke Gustavsson, Olle Göransson, Hans Lindblad och Gunnar Oskarson samt f. d. riksdagsledamoten Erik Glimner. Gunnar Oskarson ersatte Sven-Olof Träff, som på egen begäran entledigades från uppdraget den 10 januari 1979.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 139
1.3.2 Försvarsmaktens ledningsutrednings överväganden och förslag
I utredningens första betänkande lämnades förslag om lekmannainflytande på central nivå i fred. Som en följd därav inrättades år 1979 militärledningens rådgivande nämnd.
I sitt slutbetänkande har utredningen föreslagit vissa försök med lekmannainflytande på regional och lokal nivå. De huvudmotiv som utredningen anför för ett sådant inflytande är att insyn och samhällsförankring bör finnas även på dessa nivåer.
Utredningens alternativ skiljer sig i första hand åt när det gäller grad av inflytande. Den har behandlat beslutande, rådgivande och informativa organ.
Lekmannaorganens uppgifter vill utredningen begränsa till övergripande och principiella frågor. Eftersom frågor angående myndighetens interna problem numera är förhandlingsbara enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet, bör huvuddelen av myndighetens inre angelägenheter inte bli föremål för behandling från lekmannaorganens sida.
Utredningen anser att ett lekmannainflytande inte bör förekomma under mobilisering och krig.
Utredningens grundinställning är att lekmännen kan ges insyn i och information om praktiskt taget all verksamhet i fred. När det gäller lekmännens inflytande bedömer dock utredningen att vissa begränsningar är nödvändiga. Ett beslutande eller rådgivande inflytande bör således inte förekomma i sådana frågor som rör krigsplanläggning och beredskap, mobiliseringsplanläggning, användning i krig av civila resurser, ledningsövningar samt fortsatt befälsutbildning för krigsuppgifter.
Ett beslutande eller rådgivande inflytande bör dock kunna förekomma inom områdena planering, ekonomi och effektivitet, förvaltning av krigsoch fredsorganisattonens resurser, grundutbildning, repetitionsutbildning, frivilligutbildning, försvarsupplysning samt beträffande övergripande fredsorganisatoriska frågor.
Uppgifterna för ett lekmannaorgan bör enligt utredningen inte omfatta enbart vissa bestämda ärenden. Förbandscheferna (motsvarande) bör i stället ha frihet att vid varje tillfälle ta upp de mest väsentliga frågorna inom de områden som har angetts.
Utredningen föreslår att ett lekmannaorgan i regel skall bestå av myndighetens chef, tillika ordförande, och sex lekmän som väljs av landstinget. Minst en av lekmännen bör representera den kommun där myndigheten ligger.
Syftet med ett lekmannainflytande är att ge medborgarna ökad insyn i och inflytande på den verksamhet myndigheten skall bedriva. Personalföreträdare bör därför inte ingå i lekmannaorganen. Utredningen menar att det inte går att undvika att lekmannaorganen måste behandla frågor där förhandling eller information enligt lagen om medbestämmande i arbetsli-
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 140
vet skall äga rum. Styrelsen, som är myndighetens organ, representerar därvid en av parterna i förhandlingarna. Även mot denna bakgrund synes en personalrepresentation omotiverad.
Inte heller de värnpliktiga bör enligt utredningen vara representerade i lekmannaorganet.
Utredningen har studerat 131 myndigheter—sex på högre regional nivå, 123 på lägre regional och lokal nivå samt chefen för första flygeskadern och chefen för kustflottan.
För många av de lägre regionala och lokala myndigheterna är uppgifterna så begränsade att ett lekmannainflytande ter sig mindre meningsfullt. Myndigheter som inte har ett betydande ansvar för förvaltning av krigseller fredsorganisationens resurser och/eller en omfattande värnpliktsutbildning bör därför enligt utredningens mening inte ges egna lekmannaorgan. Detta gäller i första hand militärområdesförvaltningar, byggnadskontor samt flertalet skolor vid de tre försvarsgrenarna.
Utredningen anser det inte heller vara lämpligt med ett lekmannainflytande hos militärbefälhavarna. Militärbefälhavarnas huvuduppgifter, operativ verksamhet och mobiliseringsverksamhet, måste i allt väsentligt undantas ett reellt lekmannainflytande. Lekmännens inflytande blir därför koncentrerat till uppgifter som måste betraktas som militärbefälhavarnas andrahandsuppgifter. Utredningen har samma uppfattning när det gäller chefen för första fygeskadern.
Även hos chefen för kustflottan är utrymmet för ett inflytande alltför begränsat.
Sammanlagt 70 lägre regionala och lokala myndigheter har enligt utredningen uppgifter som bör lämpa sig för ett lekmannainflytande.
Utredningen har också övervägt om ett tekmannainflytande ger sådana fördelar att det kan motivera merarbetet och kostnaderna, som av utredningen uppskattades till 7—10 milj. kr. för budgetår.
Utredningen har svårt att bedöma om uppgiften blir tillräckligt engagerande för lekmännen. Inom försvaret torde beslutsbefogenheterna för de lokala cheferna vara mer begränsade än inom andra samhällssektorer. Av betydelse i detta sammanhang är emellertid den pågående försöksverksamheten med decentraliserad produktionsledning.
Eftersom ett lekmannainflytande vid militära förband är något nytt och oprövat blir bedömningen av dess eventuella positiva effekter relativt osäker. Utredningen vill därför inte förorda att ett lekmannainflytande omgående införs vid samtliga angivna myndigheter utan rekommenderar försöksverksamhet vid ett begränsat antal förband.
Försöksverksamheten bör enligt utredningen i första hand avse beslutande organ, knutna till enskilda myndigheter. Försöken bör emellertid också omfatta ett rådgivande organ med anknytning till en garnison.
Försöksverksamheten bör ledas av överbefälhavaren och berörda landsting i samråd samt pågå i ca fyra år. Erfarenheterna från försöken med decentraliserad produktionsledning bör under denna tid hinna utvärderas.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 141
1.8.3¶Remissyttrandena
I fråga om valet mellan beslutande och rådgivande organ är remissopi-
nionen splittrad. Vissa instanser är negativa även till försöksverksamhet. Beträffande lekmannaorganens uppgifter och sammansättning samt utredningens förslag till ett eventuellt genomförande på lägre regional och lokal
resp. högre regional nivå, ansluter sig huvuddelen av remissinstanserna till utredningens förslag. I fråga om konsekvenserna av ett lekmannainfly-
tande är en majoritet av remissinstanserna mer negativ än utredningen.
Bl. a. åberopas kostnaderna, risken för ökad byråkratisering och de problem som kan uppstå vid fördelningen av ansvar.
Vad avser de allmänna motiven för lekmannainflytande stöder majoriteten av remissinstanserna utredningen. Två remissinstanser är ne-
gativa till utredningens ståndpunkter. Civilbefälhavaren i Södra
civilområdet anser att några bärande skäl inte har framförts som motiverar införandet av ett lekmannainflytande och Svenska kommunförbundet har svårt att se att det lekmannainflytande som utredningen diskuterar bättre kan främja det angivna syftet än vad samarbete i de nuvarande samarbetsnämnderna kan göra. Hos vissa remissinstanser framförs viss tveksamhet till utredningens allmänna motiv. Hovrätten för Övre Norr-
land framhåller att samhället genom den allmänna värnplikten redan i dag har ett stort mått av insyn i försvaret och länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter om de verksamheter där lekmän kan bedömas få ett varaktigt
inflytande är tillräckliga för att arbetet skall upplevas som meningsfullt.
De flesta remissinstanserna har en mer negativ syn på konsekvenserna av ett lekmannainflytande än utredningen. Flera instanser är tveksamma till om kostnaderna kan tas i dagens statsfinansiella läge. Tveksamhet inför en utökad byråkratisering uttrycks av bl.a. överbefälhavaren,
chefen för marinen och chefen för flygvapnet som också framhåller att det finns en risk för att lekmännens uppgifter inte blir tillräckligt meningsfulla. Sistnämnda uppfattning delas av civilbefälhavaren i Södra civilområdet
samt Svenska kommunförbundet.
Problem som kan uppstå vid fördelningen av ansvar berörs av bl. a.överbefälhavaren, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och försvarets civilförvaltning. Försvarets civilförvaltning anför bl.a. att beslutanderätt inte kan föreligga inom områden som budgetering, verksamhetsplanering och årsredovisning, om inte lekmannaorganet blir uppdrags-
tagare i myndighetschefens ställe och tilldelas resurser. Frågan bör över-
vägas ytterligare. Bl.a. försvarets civilförvaltning, statskontoret, länsstyrelsen i Kristianstads län och civilbefälhavaren i Södra civilområdet
anser att konsekvenserna inte är tillräckligt belysta. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet är mest negativ av remissinstanserna och anför bl. a. att flertalet förbandschefer och tillfrågade representanter för kommuner och landsting har ställt sig tveksamma eller avvaktande. Tre remissinstan-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 142
ser delar utredningens uppfattning eller ser mer positivt på konsekvenserna. Bl.a. försvarets rationaliseringsinstitut pekar på flera positiva effekter samt gör en betydligt mer optimistisk bedömning av kostnaderna än utredningen.
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om försöksverksamhet. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet och Svenska kommunförbundet avstyrker dock en sådan verksamhet. Svenska kommunförbundet vill i stället utveckla samarbetsnämnderna. Vid valet av inflytandeform går meningarna isär. Bland dem som förordar beslutandeformen kan nämnas kammarrätten i Jönköping, chefen för armén, försvarets civilförvaltning, försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret, riksrevisionsverket och Landstingsförbundet. Bland dem som förordar rådgivande organ finns hovrätten för Övre Norrland, överbefälhavaren, chefen för marinen, chefen för flygvapnet samt länsstyrelserna i Kristianstads och Norrbottens län. Ett fåtal remissinstanser vill även ha försök på högre regional nivå, nämligen statskontoret, länsstyrelsen i Norrbottens län och Landstingsförbundet.
1.8.4 Föredraganden
Försvarsmaktens ledningsutredning anför att huvudmotiven för lekmannainflytande på regional och lokal nivå är att ge samhället insyn i försvarets verksamhet och därigenom åstadkomma en bättre förankring av försvaret i samhället. .
Kravet på insyn och förankring tillgodoses bl.a. genom den allmänna värnplikten. Även nuvarande samarbetsnämnder har enligt min mening en viktig roll i detta sammanhang. I likhet med utredningen anser jag att särskilda lekmannaorgan också kan vara ett värdefullt bidrag till försvarets samhällsförankring. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av att politiker och andra ges ökad erfarenhet av och kunskap om försvarsmaktens verksamhet i fred och i krig. Detta kan bidra till en bred och saklig försvarsdebatt och ytterst till en stärkt försvarsvilja.
Enligt utredningen är det mindre lämpligt att införa lekmannainflytande på den högre regionala nivån, eftersom huvuduppgifterna, operativ verksamhet och mobiliseringsverksamhet, i allt väsentligt måste undantas från ett reellt lekmannainflytande. Jag delar denna uppfattning.
Ledningsutredningen föreslår att försök bedrivs på den lägre regionala och lokala nivån med i första hand beslutande lekmannaorgan knutna till de enskilda myndigheterna. Försöken bör också omfatta rådgivande organ med anknytning till garnison.
Jag delar utredningens bedömning att beslutande lekmannaorgan skulle göra beslutsprocessen vid myndigheterna mer komplicerad än den är i dag och ta i anspråk mer tid för förbandschefer m. ft. Myndighetschefen (motsvarande) och lekmannastyrelsen får dessutom enligt förslaget ett delat
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 143
ansvar, vilket enligt min uppfattning kan ge upphov till oklara ansvarsförhållanden.
I likhet med utredningen och flera remissinstanser är jag tveksam till om lekmännens uppgifter i dag skulle bli tillräckligt meningsfulla, Efter utvärdering av de pågående försöken med decentraliserad produktionsledning bör dock underlag finnas för en förnyad bedömning av denna fråga.
Jag vill också betona de ekonomiska aspekterna. I ett läge där strukturomvandlingar och rationaliseringar måste drivas mycket hårt inom försvaret förordar jag stor restriktivitet när det gäller att föreslå ökade kostnader för reformer, som inte ger direkt utslag genom ökad effekt i krigsorganisationen.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört är jag inte beredd att förorda en försöksverksamhet med beslutande lekmannaorgan.
Enligt min uppfattning bör rådgivande organ ge ungefär samma fördelar som beslutande, samtidigt som nackdelarna hos alternativet med beslutande organ minskar eller helt elimineras, om organet får enbart rådgivande funktion. Kostnaderna och den befarade byråkratiseringen blir mindre samtidigt som insyn och samhällsförankring säkerställs. Även i ett system med rådgivande organ får lekmännens inflytande stor tyngd.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att begränsade försök med rådgivande lekmannaorgan bör genomföras vid tre förband, ett ur varje försvarsgren, samt vid en garnison med förband ur flera försvarsgrenar. Jag kan i huvudsak godta utredningens förslag till uppgifter för och sammansättning av lekmannaorganen. Som jag förordar under avsnittet 1.9 Medinflytande för värnpliktiga (s. 148) kan lekmannaorganet också behandla principiellt viktiga frågor som rör de värnpliktiga. I sådana fall kan det vara lämpligt att någon representant för de värnpliktiga ges rätt att närvara och yttra sig.
Berörda landsting bör lämna förslag till ledamöter, som under försöksperioden tillsätts av regeringen. Också övriga riktlinjer för försökens genomförande får anges av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Jag förutsätter att överbefälhavaren kommer att leda försöksverksamheten.
I likhet med ledningsutredningen bedömer jag att försöken bör pågå i ca fyra år. Först efter en utvärdering av dels dessa försök, dels försöken med decentraliserad produktionsledning kan ställning tas till om det är lämpligt att genomföra försök med beslutande lekmannaorgan.
Jag vill här också anmäla frågan om ökat lekmannainflytande inom centrala myndigheter och skolor.
Försvarsutskottet behandlade i betänkandet 1979/80: 13 bl. a. regeringens förslag om försvarets sjukvårdsstyrelses organisation. I detta sammanhang anförde utskottet att det fanns goda skäl att se över för vilka centrala myndigheter och skolor inom försvarsdepartementets verksamhetsområde som ett lekmannainflytande borde införas. Det borde ankomma på rege-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 144
ringen att bestämma formerna för en sådan översyn och att efter denna lämna förslag till riksdagen. I avvaktan härpå ville utskottet inte förorda att lekmannastyrelse infördes för någon viss av de myndigheter som f.n. saknar sådan.
Med anledning härav har jag tillsatt en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet med uppgift att pröva och lämna förslag till ett eventuellt ökat lekmannainflytande inom centrala myndigheter och skolor. Arbetsgruppen kommer att redovisa sina förslag i juni 1982. Jag har i mina anvisningar till arbetsgruppen betonat vikten av att den noggrant prövar kostnadsaspekterna av ett eventuellt ökat lekmannainflytande.
1.8.5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag har anfört om lekmannainflytande i försvaret.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 145
1.9 Medinflytandet för värnpliktiga
Den värnpliktiges engagemang och delaktighet i försvaret är en grundläggande förutsättning för att försvaret skall få avsedd effekt. Det system för värnpliktsinflytande som har byggts upp genom åren bör därför kontinuerligt utvärderas och utvecklas. Jag vill nämna att regeringen har uppdragit åt överbefälhavaren att vidareutveckla de värnpliktigas medinflytande i enlighet med vad som anfördes i prop. 1980/81: 100 (bil. 7, FöU 19, rskr 291). Som grund för vad som anfördes i propositionen och senare i regeringens beslut låg ett betänkande från värnpliktsinflytandekommittén.
I slutbetänkandet (Ds Fö 1981:3) har värnpliktsinflytandekommittén lämnat förslag om värnpliktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor m. m. De av kommitténs förslag som jag anser bör genomföras innehåller inte några frågor som enligt min mening behöver underställas riksdagens prövning. Jag anser dock att riksdagen bör informeras om de åtgärder som jag avser att föreslå regeringen.
I betänkandet behandlas värnpliktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor och under repetitionsutbildning, information i samhällsfrågor under grundutbildning, förslagsverksamhet för värnpliktiga samt s.k. skiljenämnd för behandling av vissa frågor. Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande.
F.n. finns en eller flera värnpliktiga skyddsassistenter inom varje skyddsområde där värnpliktiga regelmässigt är verksamma. Två skyddsassistenter får adjungeras till skyddskommitté och har därvid yttrande- och förslagsrätt. Värnpliktsinflytandekommittén anser att det är angeläget att frågor som rör arbetsmiljön och skyddsfrågor förankras i de mindre enheterna. De värnpliktiga skyddsassistenterna bör därför utses plutonsvis. För samordning bör bland och av plutonernas skyddsassistenter utses en kompaniskyddsassistent som även ingår i kompaninämnden.
Kommittén konstaterar att värnpliktiga enligt arbetsmiljölagen (1977: 1160) inte kan ges ställning som skyddsombud och därmed ha rätt att stoppa farlig verksamhet. De kan inte heller ingå såsom ledamöter i skyddskommitté. Kommittén anser att motiven för lagstiftningen fortfarande är giltiga och föreslår därför inte någon ändring av de värnpliktiga skyddsassistenternas ställning generellt. Kommitténs majoritet anser emellertid att det vore av värde att försöksvis på ett begränsat antal förband ge skyddsassistenterna befogenheter som skyddsombud.
På tjänstetid får de värnpliktiga försvarsupplysning och medborgarundervisning. Målet för försvarsupplysningen är bl.a. att skapa förutsättningar för ett personligt ställningstagande till totalförsvarets mål i stort. Medborgarundervisningen avser orientering i samhällsfrågor och omfattar närmast information om regler inom folk- och straffrätten, alkohol- och narkotikafrågor samt arbetsmarknads- och studiefrågor. Kommittén före- 10 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 146
slår att de värnpliktiga ges en utökad information i samhällsfrågor och om de politiska partiernas syn på dessa. Medverkan från de politiska partiernas sida bör omfatta minst sex timmar och ekonomisk ersättning bör utgå härför. Ersättningen, som totalt beräknas kosta ca 1 milj. kr. per utbildningsår, föreslås täckas genom omfördelning av tilldelade medel. Kommitténs förslag föreslås genomföras försöksvis under två år och ingå inom ramen för försvarsupplysning och medborgarundervisning.
Enligt gällande föreskrifter för mötesverksamhet får ungdomsorganisationer genomföra möten vid militära förband. Med ungdomsorganisationer avses bl. a. politiska ungdomsorganisationer..: Mötesverksamheten sker på fritid. För att aktivera denna verksamhet, som alltså bl. a. gäller politisk information, bör det enligt kommittén åligga förbandschef att årligen påminna de politiska partiernas regionala eller lokala organisationer om de informationsmöjligheter som gällande bestämmelser erbjuder.
Beträffande värnpliktigas medinflytande under repetitionsutbildningen erinrar kommittén om att utbildningen är kort och att den till största delen genomförs under fältmässiga förhållanden. Möjligheterna till inflytande över utbildningen torde främst kunna tillgodoses genom den utvärdering av utbildningen som äger rum efter genomförd repetitionsutbildning. Det bör dock prövas att i lämpliga delar tillämpa det medinflytandesystem som gäller under grundutbildning. Kommittén avser här närmast plutonens och kompaniets timme. Liksom under grundutbildningen bör kompaniassistenten utses direkt av de värnpliktiga i stället för som nu av kompanichefen. Kommittén varnar i övrigt för att under repetitionsutbildningen alltför mycket formalisera medinflytandet.
Inom bl. a. värnpliktsinflytandekommittén har förslag väckts om inrättande av särskild skiljenämnd. En sådan nämnd—-lämpligen politiskt sammansatt—skulle enligt förslaget kunna behandla principiellt viktiga frågor som inte kan lösas i samförstånd mellan myndigheter och värnpliktiga. Kommittén konstaterar att inom linjeorganisationen finns rättigheter och möjligheter att föra sådana frågor vidare. Kommittén avvisar förslaget om inrättande av en fristående skiljenämnd. Däremot anser kommittén att de av försvarsmaktens ledningsutredning (FLU 74) i betänkandet (SOU 1979: 84) Lekmän i försvaret föreslagna lekmannaorganen borde kunna pröva även denna typ av frågor.
Kommittén konstaterar att det föreligger ett nytt avtal om formerna m. m. för förslagsverksamhet för anställda. Det är enligt kommittén lämpligt att, så långt det är möjligt, anpassa bestämmelserna för värnpliktigas förslagsverksamhet till detta avtal. Det är vidare angeläget att reglerna utformas så att snabbast möjliga behandling av förslagen underlättas. Kommittén föreslår att förbandsnämnd lokalt bör få beslutanderätt enligt den modell som tillämpas i ärenden rörande värnpliktigas trivselmedel.
Mot vissa av kommitténs förslag har avgetts reservationer och särskilda yttranden. Betänkandet har remitterats. Ett antal remissinstanser har
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 147
framfört erinringar eller ställt sig avvisande til! vissa delar av kommitténs förslag. Flertalet remissinstanser har dock ställt sig positiva till förslagen i stort.
Jag delar värnpliktsinflytandekommitténs grundinställning vad gäller medinflytande i arbetsmiljöfrågor. Det är väsentligt att skyddsarbetet förankras långt ned i organisationen. Eftersom det föreligger skillnader mellan olika typer av enheter, bör det dock finnas möjligheter till lokal anpassning. Jag anser att det är lämpligt att utöka antalet skyddsassistenter och utse dessa plutonsvis. Likaså bör man på några förband på försök låta plutonens allmänne förtroendeman fullgöra även skyddsassistentens uppgifter. Jag är däremot inte beredd att förorda försöksverksamhet där värnpliktiga ges befogenheter som skyddsombud.
Jag vill erinra om att grunderna för lagstiftningen om skyddsombud innebär att det behövs ingående kännedom om verksamheten inom det område där man skall verka för att som skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté delta i skyddsarbetet. I socialutskottets betänkande 1977/78: 1 med anledning av propositionen om arbetsmiljölag uttalades att de värnpliktiga, med hänsyn till att värnpliktstjänstgöringen är en form av utbildning och att utbildningstiden i de flesta fall inte överstiger åtta månader, inte torde kunna få den kunskap och erfarenhet som skyddsombud bör ha. Eftersom jag anser att dessa förutsättningar alltjämt gäller har jag svårt att se värdet av den föreslagna försöksverksamheten. Givetvis skall möjligheterna att förebygga att de värnpliktiga utsätts för risk för ohälsa och olycksfall ständigt prövas och bevakas. Detta bör emellertid ske inom ramen för nuvarande ordning för skydds- och säkerhetsarbete.
Jag delar i stort kommitténs förslag om utökad information i samhällsfrågor. Härigenom kan man måhända också bredda och fördjupa försvarsdebatten. Det är även väsentligt att företrädare för de politiska partierna anlitas. Det är också rimligt att viss ersättning kan utgå för sådan medverkan. Kostnaderna bör betalas inom ramen för tilldelade medel. Möjligheterna att få sådan medverkan kan emellertid variera kraftigt. Bestämda timtal bör därför inte anges. Jag vill vidare peka på möjligheterna att för ifrågavarande verksamhet utnyttja de tillgångar som finns lokalt, både i form av partiorganisationer och vid förbandet verksam personal, såväl anställda som värnpliktiga.
När det gäller mötesverksamhet på fritid delar jag kommitténs uppfattning att förbandscheferna bör ha ett ansvar att regelbundet informera de politiska organisationerna om gällande bestämmelser.
Vad som sagts om medinflytande under repetitionsutbildning instämmer jag helt i.
I likhet med kommittén anser jag att det inte bör inrättas någon särskild skiljenämnd för värnpliktsfrågor. Det bör emellertid vara möjligt att, inom ramen för den försöksverksamhet med rådgivande lekmannaorgan, som jag har förordat under avsnittet 1.8 Lekmannainflytande i försvaret (s.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 148
143), behandla principiellt viktiga frågor som rör värnpliktiga. Det kan
därvid vara lämpligt att någon representant för de värnpliktiga ges rätt att
närvara och yttra sig.
Slutligen anser jag i likhet med kommittén att förslagsverksamheten så
långt det är möjligt, bör anpassas till vad som gäller för anställda. Härvid
bör förbandsnämnden få beslutanderätt i dessa frågor enligt den modell
som gäller för beslut angående trivselmedel.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag här har anfört om värnpliktigas medinflytande.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 149
1.10¶Värnpliktsförmåner
1.10.1 Det nuvarande förmånssystemet
Enligt värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378) är varje svensk
man värnpliktig fr.o.m. det år då han fyller 18 år t.o.m. det år då han
fyller 47 år. Värnplikten innebär en skyldighet att tjänstgöra inom det militära försvaret i både fred och krig. I fred utbildas den värnpliktige för
krigsuppgiften. Utbildningen består av grundutbildning och repetitionsutbildning. Grundutbildningens längd varierar från 227 till 540 dagar. Repetitionsutbildningen består av krigsförbandsövningar, särskilda övningar,
fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.
En värnpliktig som finner det oförenligt med sin övertygelse att bruka
vapen kan enligt lagen (1966:413, ändrad senast 1981:418) om vapenfri
tjänst få tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring. Tjänstgöringstiden för en vapenfri tjänstepliktig är totalt 420 dagar och delas, liksom värnpliktstjänstgöringen, in i grundutbildning och repetitionsutbildning. När en värnpliktig genomgår grundutbildning och repetitionsutbildning
får han ekonomisk ersättning enligt ett särskilt förmånssystem. Systemet omfattar också de vapenfria tjänstepliktiga och de kvinnor som fullgör frivillig militär grundutbildning. Kostnaderna för förmånssystemet, exkl.
kost och logi, beräknas uppgå till ca 900 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Förmånssystemet är utformat så att vissa ersättningar ges till alla värn-
pliktiga, medan andra ersättningar är behovsprövade och endast ges till
värnpliktiga som t. ex. på grund av sin familjesituation behöver ett särskilt
ekonomiskt stöd under värnpliktsutbildningen.
Generella ersättningar regleras i = värnpliktsförmånsförordningen
(1976: 1008, ändrad senast 1981:586). Bestämmelserna för de behovsprövade ersättningarna återfinns i familjebidragslagen (1978: 520, ändrad senast 1981:419).
Enligt värnpliktsförmånsförordningen får en värnpliktig, när han genomgår grundutbildning, dagersättning med f.n. 17 kr. för dag t.o.m. 230
dagars tjänstgöring. Därefter får han 15 kr. för dag i tillägg till dagersätt-
ningen t.o.m. 300 dagars tjänstgöring. För tjänstgöring utöver 300 dagar utgör tillägget 30 kr. När den värnpliktige rycker ut från grundutbildningen erhåller han ett utryckningsbidrag om 1500 kr. För viss utbildning betalas
också utbildningspremier. För varje kalendermånad med minst sexton tjänstgöringsdagar får en värnpliktig under sin grundutbildning två fria resor till och från den plats inom landet där han är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande. Fri resa medges även till annan plats inom landet, om platsen kan nås med all-
männa kommunikationsmedel (exkl. flyg). Vid viss tjänstledighet är den värnpliktige också berättigad till fri resa. Förutom dessa fria ledighetsresor
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 150
har den värnpliktige möjlighet att för 10 kr. i obegränsad omfattning utnyttja allmänna tåg-, buss- och båtförbindelser vart som helst i landet, de s.k. vpl 10-resorna.
En värnpliktig som genomgår repetitionsutbildning får dagpenning. Dagpenningen är lika stor som den värnpliktiges sjukpenning enligt den allmänna sjukförsäkringen, dock lägst 40 kr. för dag. Dagpenningen betalas ut av försäkringskassorna. Utöver dagpenningen utbetalas s.k. befattningspenning till värnpliktiga som tjänstgör som befäl.
Alla värnpliktiga har under både grund- och repetitionsutbildningen rätt till fri mat, fri inkvartering, fri utrustning och fri hälso- och sjukvård. De är vidare ekonomiskt skyddade vid skador under tjänstgöringen genom en särskild lagstiftning som anknyter till lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring. De är också grupplivförsäkrade enligt i huvudsak samma grunder som statens arbetstagare. Om en värnpliktig avlider under tjänstgöringen, lämnas begravningshjälp till hans dödsbo. Värnpliktiga som tjänstgör som dykare, fallskärmshoppare och liknande erhåller särskilda ersättningar.
En värnpliktig kan efter behovsprövning få familjebidrag för att klara sin försörjning under tjänstgöringstiden. Familjebidrag, som också kan avse den värnpliktiges närstående, finns i fem olika former, nämligen familjepenning, bostadsbidrag, flyttningsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag. Värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning kan enbart få näringsbidrag.
Värnpliktiga som hår försörjningsansvar mot barn och hustru eller sammanboende kan erhålla familjepenning. Familjepenningen är f. n. för barn högst 570 kr. för månad och för hustru högst 1290 kr. för månad. Bostadsbidrag kan erhållas med högst bostadskostnaden. Bidragets storlek beror på bostadens storlek, familjens storlek och på vad som är att betrakta som normal hyra på orten. Begravningsbidrag betalas ut om den värnpliktiges maka eller barn avlider under tjänstgöringstiden.
Ärenden om familjebidrag handläggs av försvarets civilförvaltning och kommunernas familjebidragsnämnder eller av någon annan kommunal nämnd som kommunen beslutar. Kommuner som betalar ut familjebidrag har rätt till statsbidrag med 95 2 av det utbetalade beloppet.
De värnpliktigas förmåner och bidrag kompletteras med förordningen (FFS 1979:31) om särskild ekonomisk hjälp till värnpliktiga. Denna hjälp betalas ut i form av räntefria lån eller som bidrag till värnpliktiga för att tillgodose uppkomna särskilda behov som normalt inte har kunnat förutses och som rimligen inte kan tillgodoses på annat sätt.
1.10.2 Överbefälhavarens värnpliktsekonomiska undersökning
På regeringens uppdrag har överbefälhavaren tillsammans med statistiska centralbyrån genomfört en statistisk urvalsundersökning i syfte att kartlägga de värnpliktigas ekonomiska situation under grundutbildningen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 151
Vid ett första undersökningstillfälle kontaktades ca 4500 värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga genom en postenkät innan de började sin grundutbildning. Därefter genomfördes en enkät på tjänstgöringsställena ca två månader före utryckningen.
Under grundutbildningstiden hemförlovades ca 10 90 av de värnpliktiga på medicinska eller andra grunder. Av de hemförlovade frikallas en del, en del undantas tillfälligt från tjänstgöring och en del får anstånd med sin tjänstgöring. Till denna minskning av undersökningsmaterialet kommer ett bortfall i urvalet som för den första enkäten utgjorde 12 26 och för den andra enkäten 29 20. Av undersökningsrapporten framgår sammanfattningsvis bl.a. följande.
De värnpliktigas åldersfördelning
Ca 90 Z av de värnpliktiga är 21 år eller yngre. Endast ca 1 2 är 24 år eller äldre.
Utbildning
27 Z av de värnpliktiga har genomgått grundskola eller folkhögskola och 46 I har yrkesskola eller gymnasieskola (1- eller 2-årig) som utbildningsbakgrund. 25 76 har 3- eller 4-årig gymnasieutbildning och 2 Z har universitets- eller högskoleutbildning.
Civilstånd och barn
Av de värnpliktiga som genomför grundutbildningen är 9 22 gifta eller sammanboende och endast 2 20 har barn. Helt naturligt visar det sig att de äldre värnpliktiga i större utsträckning är sammanboende eller gifta och har barn. Undersökningen har inte visat att de värnpliktiga i dag bildar familj tidigare än förr.
Boendeförhållanden
91 20 av de värnpliktiga är ensamstående och av dessa bor ca 80 4 hemma hos föräldrarna. 61 226 av de värnpliktiga som bor hos föräldrarna uppger att de före inryckningen betalar för sitt boende. Endast 10 2 av dessa uppger att de under tjänstgöringstiden har fortsatt att betala för sitt boende. Av de ensamstående värnpliktiga har 10 Z& egen bostad. Dessa
betalar i genomsnitt 600 kr. för månad i hyra.
Ingen av de gifta eller sammanboende värnpliktiga bor hos sina föräldrar. 85 Z0 av dem bor i hyreslägenhet eller med bostadsrätt och betalar i genomsnitt 900 kr. för månad för sin bostad.
Den högsta genomsnittliga boendekostnaden har de I 6 värnpliktiga som bor i villor. Dessa betalar ca 2 100 kr. för månad för sin bostad.
Inkomster
Ca 90 22 av de värnpliktiga uppger före inryckningen att de är anställda. Två tredjedelar av dessa har en månadsinkomst på mellan 3 000 och 5 000
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 152
kr. Under tjänstgöringstiden har de värnpliktiga, utom i rena undantagsfall, inte några inkomster av anställning eller motsvarande. 38 20 har dock extraknäck” som i genomsnitt ger 500 kr. för månad.
Utgifter och skulder
22 20 av de värnpliktiga har före inryckningen avbetalningar för bil, möbler, TV m. m. till en sammanlagd kostnad av 4,8 milj. kr. för månad. Under tjänstgöringstiden sjönk den sammanlagda kostnaden för dessa utgifter med hälften. Detta tyder dels på att gruppen värnpliktiga med skulder blev mindre, dels på att en del värnpliktiga har avslutat eller fick anstånd med sina avbetalningar. För den som har avbetalningar under tjänstgöringstiden varierar medelutgiften för månad mellan ca 300 kr. för ensamstående och ca 500 kr. för gifta eller sammanboende med barn.
98 72 av de värnpliktiga har inte andra lån eller skulder vare sig före eller under tjänstgöringen. Däremot uppger 34 96 att de har varit tvungna att låna (vanligen privatlån) pengar under tjänstgöringstiden för att klara utgifter som de inte kunnat vänta med. I genomsnitt har dessa lånat 2 150 kr. Under tjänstgöringstiden är de totala månadsutgifterna i genomsnitt 355 kr. för ensamstående värnpliktiga, 745 kr. för gifta eller sammanboende och 1000 för gifta eller sammanboende med barn. |
Besparingar
59 22 av de värnpliktiga uppger att de använt egna besparingar för utgifter under tjänstgöringstiden. De hade i medeltal förbrukat 3 300 kr. av sina sparade pengar. 9 26 av de värnpliktiga uppger att de har sparat pengar under tjänstgöringstiden.
Resor under tjänstgöringstiden
Drygt två tredjedelar av de värnpliktiga har mindre än 15 mil mellan tjänstgöringsstället och hemmet. Endast 7 20 har mer än 80 mil (inkl. värnpliktiga som reser mellan fastlandet och Gotland) till hemorten och är därför berättigade till flygresor. De värnpliktiga har trots två fria resor per månad och obegränsade möjligheter att resa med s.k. vpl 10-biljetter i genomsnitt 250 kr. för månad i utgifter för resor.
Mat
26 0 av de värnpliktiga äter inte frukost på förbandet. Lika många avstår från middag på förbandet. På grundval av de värnpliktigas resefrekvens kan man också dra slutsatsen att över 90 4 inte äter alls på förbandet under helgerna. oo
Överbefälhavarens modeller för ett nytt förmånssystem
Utom den statistiska analysen redovisar överbefälhavaren fyra principiellt skilda modeller till ett nytt värnpliktsförmånssystem. Modellerna innebär i korthet följande.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 153
1. Bortfallen inkomst ersätts (motsvarande sjukpenningsystemet). ND . Försvaret ansvarar för den värnpliktiges försörjning och hans del av
kostnaderna för barn och bostad, medan kommunen sörjer för familjen i
Övrigt. 3. Värnpliktslön (lika lön för alla).
4. Värnpliktslön efter behov. Systemet ger alla värnpliktiga samma stan-
dard, dvs. lönen anpassas efter den värnpliktiges försörjningsbörda.
Överbefälhavaren förordar modell 2.
Överbefälhavarens förslag till förändringar inom nuvarande förmånssys-
tem
I sin rapport redovisar överbefälhavaren slutligen behovet av vissa
förändringar inom det nuvarande förmånssystemet. Dessa är sammanfatt-
ningsvis följande.
1. Bostadsbidraget bör räknas upp med sådana kostnader som — utom hyran — är nödvändiga för att kunna behålla bostaden.
. Förplägnadsersättningen bör höjas.
AMN Begravningshjälpen bör höjas. Reglerna för bostadsbidrag bör ändras.
vB Bestämmelserna för värnpliktsresor bör utredas.
1.10.3 Remissyttrandena
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarets rationaliseringsinstitut, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, riksskatteverket,
kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Kristianstads, Västernorrlands
och Norrbottens län, försvarets personalvårdsnämnd, Svenska kommunförbundet, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner, Centralorgani-
sationen SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund, Mode-
rata ungdomsförbundet, Folkpartiets ungdomsförbund, Kommunistisk ungdom, Värnpliktiga arbetsgruppen och Försäkringskasseförbundet.
Vad gäller modellerna för ett nytt förmånssystem förordar omkring en tredjedel av remissinstanserna modell 2 framför de övriga
modellerna, i vissa fall med hänvisning till att de andra modellerna ter sig orealistiska ur kostnadssynpunkt. Fem remissinstanser anser att det nuva-
rande systemet är bättre än någon av modellerna. Ett flertal remissinstanser påpekar att modellerna inte är tillräckligt genomarbetade och att kost-
naderna inte är så belysta att modellerna kan tjäna som underlag för principbeslut om ett nytt förmånssystem. En del remissinstanser vill inte ta
ställning till någon modell förrän dessa har utretts ytterligare. Några re-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 154
missinstanser förordar visserligen någon av modellerna men anser att ytterligare utredning bör genomföras.
Chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, Stockholms kommun, Svenska arbetsgivareföreningen och Moderata ungdomsförbundet förordar utredningsrapportens modell 2. Chefen för armén, chefen för marinen och Moderata ungdomsförbundet anser att ansvaret för de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation i princip bör ligga utanför försvaret. Arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen betonar att värnpliktiga bör ges rätt till samma bistånd som socialtjänstlagen erbjuder övriga medborgare. Mot bakgrund av uppfattningen att bidragsgivningen till de värnpliktiga och deras familjer är en statlig angelägenhet förordar Stockholms kommun att modell 2 kombineras med statliga behovsprövade bidrag även till de värnpliktigas familjer.
Kammarrätten i Göteborg förordar modell 2 därför att övriga modeller förefaller orealistiska ur kostnadssynpunkt men anser att modell 1 är värd att närmare övervägas. Länsstyrelsen i Kristianstads län anför motsvarande synpunkter. Tjänstemännens Centralorganisation förordar en kraftig höjning av dagersättningen. Centerns ungdomsförbund förordar en värnpliktslön, lika för alla, kompletterad med ett behovsprövat familjebidrag. Folkpartiets ungdomsförbund förordar i första hand modell 2, kombinerad med höjning av dagersättningen till 30 kr. för dag. Kommunistisk ungdom och Värnpliktiga arbetsgruppen förordar en höjning av dagersättningen till 30 kr. för dag. Socialdemokratiska ungdomsförbundet förordar i princip det nuvarande systemet men med en dagersättning som tillförsäkrar de värnpliktiga den genomsnittliga standarden i samhället. Malmö kommun förordar värnpliktslön enligt modell 3. Försäkringskasseförbundet förordar att nuvarande system inte förändras principiellt förrän ersättning till värnpliktiga under grundutbildning kan ges enligt ett system som liknar modell 1.
Försvarets civilförvaltning avstyrker införandet av ett system i enlighet med modell 2 och förordar istället en reformering av det nuvarande systemet, även administrativt. Motsvarande uppfattning redovisas av försvarets personalvårdsnämnd, Göteborgs kommun och länsstyrelsen i Västernorrlands län. De två senare remissinstanserna framhåller även att kostnaderna för värnpliktiga och deras familjer är en statlig angelägenhet.
Försvarets rationaliseringsinstitut, riksrevisionsverket, riksförsäkringsverket och Centralorganisationen SACOISR finner att undersökningsrapporten inte kan anses som ett godtagbart underlag för beslut om införande av ett nytt värnpliktsförmånssystem. Svenska kommunförbundet och LO har endast tagit ställning till modell 2 och avstyrker införandet av ett sådant system. Riksskatteverket anser att ersättningar till värnpliktiga bör vara skattepliktiga.
Flertalet av remissinstanserna har berört de förslag till snara åtgärder
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 155
inom det nuvarande systemet som föreslås i undersökningsrapporten. .
Det övervägande antalet remissinstanser anser att de värnpliktigas möj-
ligheter att få bostadsbidrag bör ökas, främst genom att kravet på innehav
av bostaden minst sex månader före inryckningen kortas eller slopas, men även genom en generösare tillämpning av nuvarande regler för undantag från sexmånadersgränsen. Försvarets civilförvaltning anser att den kostnad för slopande av sexmånadersgränsen (20 milj. kr.) som har angetts är
för hög och snarare torde vara högst 2 milj. kr. Civilförvaltningen föreslår att sexmånadersgränsen sänks till ett minimum. De flesta remissinstanser anser att även bostadsbidraget bör höjas. Chefen för armén och försvarets
civilförvaltning påpekar att det kvarstår ett visst behov av särskild ekono-
misk hjälp för andra ändamål än boendekostnader. Flertalet remissinstanser anser att förplägnadsersättningen och begrav-
ningsersättningen bör höjas. Försvarets personalvårdsnämnd och Värnpliktiga arbetsgruppen anser att förplägnadsersättning bör utbetalas för alla tjänstgöringsfria dagar. Försvarets civilförvaltning menar att de värnpliktigas kostnader för mathållning under ledighet bör beaktas, eventuellt genom en höjning av dagersättningen.
Vissa remissinstanser har framfört synpunkter på de värnpliktigas resor.
Chefen för armén och Värnpliktiga arbetsgruppen förordar ett obegränsat
antal fria hemresor och slopande av vpl 10-systemet. Andra remissinstan-
ser framför olika förslag om ökat antal fria resor.
Försvarets civilförvaltning och Svenska arbetsgivareföreningen anser det angeläget att möjligheterna att få näringsbidrag ökas. Arbetsgivareföreningen anser dels att näringsbidraget bör anpassas till kostnadsut-
vecklingen, dels att även den som driver sin rörelse i aktiebolagsform bör kunna få näringsbidrag.
1.10.4 Försvarskommittén
Försvarskommittén anser att det är synnerligen angeläget att systemet för värnpliktsförmåner snarast ses över och har noterat att regeringen har tillkallat en kommitté för att utreda förmånssystemet. Försvarskommittén
konstaterar att det föreligger stora svårigheter att ta ställning till selektiva eller generella förändringar i värnpliktsförmånssystemet innan resultatet av utredningen föreligger och understryker betydelsen av att utredningen genomförs skyndsamt. Kommittén avstår därför från att lämna förslag inom området men anser att regeringen i anslutning till försvarsbeslutet år
1982 bör lämna förslag till förbättringar av förmånerna på de punkter där missförhållandena är uppenbara. Vidare anser försvarskommittén att det bör ankomma på regeringen att höja vissa förmåner för särskilt utsatta grupper, men att den slutliga justeringen av den allmänna förmånsnivån bör grundas på beslut om ett nytt system.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 156
1.10.5 Föredraganden
Inledningsvis vill jag erinra om att den undersökning av de värnpliktigas ekonomiska förhållanden under grundutbildningen som överbefälhavaren i samarbete med statistiska centralbyrån genomförde under åren 1978-1980 av olika skäl inte kunde redovisas för regeringen förrän i maj 1981. Detta medförde att en planerad proposition med vissa förslag med anledning av undersökningen inte kunde lämnas under våren 1981. Jag tar därför upp denna fråga nu. |
Överbefälhavarens undersökningsrapport har remitterats till trettio myndigheter och organisationer. Som har framgått av det föregående redovisas i rapporten dels en statistisk sammanfattning av de värnpliktigas sociala och ekonomiska situation, dels ett antal modeller till ett nytt förmånssystem. Slutligen anges vissa akuta problem inom det nuvarande värnpliktsförmånssystemet.
Som framgår av remissammanställningen är remissinstanserna inte eniga om att förorda något av överbefälhavarens förslag till modeller för ett nytt förmånssystem. Flera remissinstanser efterlyser en djupare analys av modellerna innan man kan ta ställning och förordar att frågan om ett nytt förmånssystem utreds ytterligare. Jag delar denna uppfattning och efter mitt förslag har regeringen i november 1981 beslutat tillkalla en kommitté för att utreda de värnpliktigas m. fl. förmåner under grundutbildning.
Liksom flertalet av remissinstanserna och försvarskommittén finner jag att åtgärder snarast möjligt bör vidtas för att komma till rätta med vissa problem inom det nuvarande förmånssystemet. Mot bakgrund bl. a. av vad som har kommit fram i undersökningen förordar jag därför i det följande för budgetåret 1982/83 vissa ändringar av familjebidragen och övriga värnpliktsförmåner samt de ändringar i familjebidragslagen (1978: 520) som blir en följd av detta.
Jag förordar att dagersättningen höjs från 17 till 18 kr. Detta medför att den sammanlagda ersättningen fr. o. m. den 231:a tjänstgöringsdagen blir 33 kr. och för tjänstgöring fr. o. m. den 301:a dagen 48 kr.
Även de familjesociala förmånerna bör förbättras. Det månatliga maxibeloppen för familjepenningen bör höjas för maka med 150 kr. till 1440 kr. och för barn med 60 kr. till 630 kr. Genom dessa höjningar kommer familjepenningen för maka att i huvudsak ansluta till det grundbelopp som nu betalas ut till ensamstående enligt socialhjälpsnormen i Stockholms kommun. Familjepenningen för barn kommer i huvudsak att ansluta till nuvarande nivå för bidragsförskott och barnpension.
Enligt gällande bestämmelser i familjebidragslagen kan en värnpliktig som driver näring få näringsbidrag till avlöningskostnader som uppkommer till följd av att särskild arbetskraft måste anlitas för att under den värnpliktiges tjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Det maximerade beloppet för näringsbidrag är 150 kr. för dag. Jag förordar att beloppet höjs till högst 200 kr. för dag.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 157
Bestämmelserna i lagen är vidare enligt de tillämpande myndigheterna så utformade att näringsbidrag för egenföretagare som driver sin rörelse i aktiebolagsform inte kan få något bidrag. Jag anser att företagsformen som sådan inte bör påverka möjligheterna att få näringsbidrag och förordar därför att familjebidragslagen ändras så att näringsbidrag kan erhållas, även om den värnpliktige driver sin rörelse i bolagsform.
Om en värnpliktig får använda annat färdmedel än allmänt kommunikationsmedel vid fri resa, har han rätt till resekostnadsersättning. Resekostnadsersättningen betalas ut med f.n. 50 öre per kilometer jämte särskild ersättning med 5 öre per kilometer för varje medresande värnpliktig som har rätt till fri resa. Mot bakgrund av kostnadsutvecklingen förordar jag att ersättningen höjs till 70 öre per kilometer jämte särskild ersättning med 5 öre per kilometer för varje medresande värnpliktig som har rätt till fri resa.
Avlider den värnpliktige under tjänstgöringen eller annan tid då han är berättigad till fri sjukvård, betalas begravningshjälp ut till den avlidnes dödsbo med 2000 kr. Detta belopp bör höjas för att bättre överensstämma med de belopp som tillämpas för begravningshjälp enligt statens allmänna grupplivförsäkring. Jag förordar därför att beloppet höjs från nuvarande 2000 kr. till 8000 kr. Av samma skäl förordar jag att det begravningsbidrag som enligt 23 § familjebidragslagen betalas ut med anledning av att en värnpliktigs maka eller barn har avlidit höjs från nuvarande 2 000 till 8000 kr. resp. från nuvarande 1000 till 4000 kr.
När den värnpliktige i samband med tjänstledighet eller på grund av sjukdom inte befinner sig vid tjänstgöringsstället får han förplägnadsersättning i stället för fri förplägnad. De flesta remissinstanserna anser i likhet med överbefälhavaren att det är angeläget att förplägnadsersättningen höjs. Jag delar denna uppfattning och förordar att 6 milj. kr. avsätts för höjning av förplägnadsersättningen.
I familjebidragslagens regler för bostadsbidrag till ensamstående värnpliktiga föreskrivs att den värnpliktige vid tidpunkten för tjänstgöringens början skall ha haft bostaden i minst sex månader för att vara berättigad till bostadsbidrag. Undantag från denna regel medges endast om särskilda skäl anses föreligga. Överbefälhavaren har i sin rapport från den värnpliktsekonomiska undersökningen föreslagit att dessa regler ändras. Flertalet remissinstanser har också uttalat sig för detta. Även jag anser att de nuvarande bestämmelserna för bostadsbidrag bör ändras. Jag förordar att en värnpliktig som har egen bostad vid tjänstgöringstidens början skall ha möjlighet att få bostadsbidrag.
Jag vill emellertid samtidigt kraftigt understryka att de vidgade möjligheterna att få bostadsbidrag inte får medföra att värnpliktiga härigenom skaffar sig bostad enbart för innehav under tjänstgöringstiden eller på annat sätt söker skaffa sig kortsiktig nytta av bostadsbidraget.
Tillämpningen av de ändrade reglerna måste därför följas upp mycket noggrant. Jag utgår från att i första hand försvarets civilförvaltning noga
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 158
följer utvecklingen och kontinuerligt redovisar erfarenheterna. Självfallet förutsätter jag också att ansökningar om bostadsbidrag prövas lika seriöst som nu.
Om uppföljningen visar en utveckling som inte är förenlig med syftena med de ändrade reglerna, är jag inte främmande för att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till restriktivare regler för bostadsbidrag.
Reglerna för bostadsbidrag till värnpliktiga som är sammanboende, gifta eller som bor tillsammans med en eller flera kamrater bör också göras enhetliga. En värnpliktig som lever under sådana förhållanden och som saknar inkomst bör alltid kunna erhålla bostadsbidrag.
Slutligen vill jag här ta upp en fråga som gäller sjukvårdsförmåner för civilförsvarspliktiga. 1962 års riksdag (prop. 1962: 101, SU 126, rskr 294) beslöt att en skillnad skulle göras mellan civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern och äldre civilförsvarspliktiga i fråga om sjukvårdsförmåner. Motivet var att de äldre civilförsvarspliktiga genom införandet av en civilförsvarspenning skulle komma i ett gynnsammare läge i avlöningshänseende och därför inte borde erhålla särskild gottgörelse för sjukvårdsförmåner. Numera finns det inte någon sådan skillnad i avlöningshänseende mellan äldre och yngre civilförsvarspliktiga. Jag förordar därför att också skillnaden i fråga om sjukvårdsförmåner tas bort, så att alla civilförsvarspliktiga under civilförsvarstjänstgöring får fri sjukvård efter samma principer som gäller för värnpliktiga.
De föreslagna förbättringarna bör genomföras den 1 juli 1982 och i tillämpliga delar också gälla andra som avlönas enligt samma grunder som de värnpliktiga. Förbättringarna kräver bl. a. ändringar i familjebidragslagen (1978: 520). Förslag till lag om ändring i familjebidragslagen har upprättats inom försvarsdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.2. Med hänsyn till lagstiftningsfrågans beskaffenhet torde lagrådets hörande i ärendet sakna betydelse. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till övriga författningsändringar.
Till författningsförslaget vill jag göra följande kommentarer.
I 8 § anges när bostadsbidrag kan utgå. I punkterna 1—3 anges de olika bostadsförhållanden som medför rätt till bostadsbidrag. I punkten 4 föreskrivs att bostadsbidrag kan utgå även i andra fall, om särskilda skäl föreligger. Ändringen i punkten 3 innebär att sexmånadersgränsen slopas. Det räcker således att den värnpliktige innehar bostaden vid tidpunkten för inryckningen. I likhet med vad som gäller f. n. bör det finnas möjlighet att lämna bidrag till kostnaderna för bostad som har anskaffats efter den i lagen angivna tidpunkten. Härför bör liksom hittills krävas särskilda skäl. I fråga om vad som skall utgöra särskilda skäl hänvisar jag till prop. 1977/78: 127 (s. 31). Förutom de särskilda skäl som f.n. gäller anser jag att det också bör vara möjligt att bevilja bostadsbidrag när en värnpliktig t. ex.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 159
blir erbjuden bostad på en ort där det råder stor bostadsbrist. Han skall i ett sådant fall inte vara tvungen att avstå från erbjudandet av ekonomiska skäl och därmed riskera att stå utan egen lägenhet för flera år framåt. Särskilda skäl kan också i vissa fall föreligga för officersaspiranter som tjänstgör under lång tid och där det kan anses skäligt att bostad anskaffas under utbildningstiden.
Ändringarna i 9, 21 och 23 §§ innebär som tidigare har nämnts endast att vissa belopp räknas upp.
1 71-13 §§ finns f.n. vissa avräkningsregler. Oavsett om en värnpliktig är gift, sammanboende eller bor tillsammans med en kamrat bör han alltid kunna garanteras minst hälften av boendekostnaden, om han inte har egna inkomster som skall avräknas enligt bestämmelserna i lagen. Lagtekniskt löses detta enklast genom att man gör vissa begränsningar i avräkningsreglerna för makas inkomst. Eftersom avräkning skall ske i viss ordning enligt 11 §, har därför satts in ett nytt stycke före avräkningsregeln för den värnpliktiges egna inkomster. Det nya stycket har blivit punkten 3 och den gamla punkten 3 har förskjutits till en ny punkt 4. Den nya punkten innebär att makas eller barns inkomst inte avräknas mot familjepenningen och bostadsbidraget med högre belopp än att det efter avräkningen alltid återstår minst hälften av den boendekostnad som avses i 10 §. Detta belopp kan dock reduceras, om den värnpliktige har egna inkomster.
Ändringarna i 12 § är endast en konsekvens av ändringen i 11 8.
I 13 3 föreskrivs att avräkning skall ske med belopp som är skäligt med hänsyn till den värnpliktiges och hans makas ekonomiska förhållanden. Någon exakt avräkningsregel av den art som 11 § innehåller är det således inte fråga om. Därför behövs inte någon ändring av 13 §. Ändringen i 11 § påverkar emellertid bedömningen av vad som är skäligt enligt 13 §. Om t.ex. den värnpliktige saknar inkomst eller har mycket små inkomster får makans inkomster inte reducera bostadsbidragets storlek med mera än hälften av boendekostnaden enligt 10 §.
I 79 § föreskrivs bl. a. att näringsbidrag kan utgå om den tjänstepliktige har sin huvudsakliga inkomst av näring eller rörelse som drivs av honom eller hans maka. I rättspraxis har detta tolkats så att uttrycket inkomst av rörelse i detta sammanhang har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928: 370). Detta har medfört att värnpliktiga som drivit sin näring i form av aktiebolag inte har fått näringsbidrag, eftersom inkomsten från bolaget i regel beskattas som inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen. Som har anförts tidigare bör denna olägenhet tas bort. Ändringen i första stycket av paragrafen, dvs. att uttrycket inkomst från näring eller rörelse ersätts med uttrycket försörjning av näring, innebär således att kommunalskattelagens inkomstbegrepp i detta sammanhang inte får samma betydelse som tidigare. I ett nytt andra stycke har också särskilt angetts att näringen kan få drivas i form av juridisk person utan att det utesluter möjligheten att få näringsbidrag. Det fordras emellertid att den
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 160
tjänstepliktige eller hans maka är den som har det huvudsakliga inflytandet på näringen, dvs. till övervägande del äger eller innehar aktierna eller andelarna i företaget.
Ändringen i 20 § är en konsekvens av ändringen i 19 §.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982. De höjda beloppen kommer utan särskild ansökan att betalas ut till dem som vid lagens ikraftträdande uppbär bidrag. Den som efter den 1 juli 1982 uppfyller lagens krav för att få bidrag, men som inte gjorde det tidigare, måste ansöka om bidrag.
1.10.6 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. anta förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen
(1978: 520),
2. godkänna vad jag har förordat om värnpliktsförmåner.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 161
1.11¶Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m. m.
1.11.1 Föredraganden
I enlighet med gällande metod för ramberäkningarna (prop. 1974:1 bil. 6 s. 60, FöÖU 1974:19, rskr 1974:190) och med hänvisning till vad jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (s.
49) beräknar jag basbeloppet och utgiftsramen för det militära försvaret för
budgetåret 1982/83 till 16610 milj. kr. i prisläget februari 1981. Till detta kommer beräknad kompensation för pris- och löneökningar enligt det
system som jag har förordat i det föregående. Beräkningarna framgår av
följande sammanställning.
Basbelopp = utgiftsram (prisläge februari 1981) 16 610 000 000 Tillkommer: Beräknad priskompensation februari 1981—
medelprisläget 1982/83 +2 500 000 000 Beräknat utfall den 30 juni 1983 19 110 000 000
Medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder under tolfte huvudtiteln
har under en följd av år i vissa fall ställts till förfogande för att betala byggnadsarbeten, materiel m. m. för försvarsmakten. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet förutsätter jag att sådana medel får disponeras utöver utgiftsramen till ett belopp av 40 milj. kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen vid 1980/81 års riksmöte (prop. 1980/81: 100 bil. 7 s. 53, FöU 19, rskr 291) bemyndigat regeringen att
justera utgiftsramen för det militära försvaret med hänsyn till prisutveck-
lingen enligt nettoprisindex. Under avsnittet 1.3 Det militära försvarets
fortsatta utveckling (s. 47) har jag förordat ett nytt system för priskompen-
sation av utgiftsramen. Jag förordar att regeringen begär riksdagens be-
myndigande att justera utgiftsramen för budgetåret 1982/83 enligt försvarsprisindex.
Behovet av beställningsbemyndiganden för ett visst budgetår uttrycks f.n. i den prisnivå som antas komma att råda när bemyndigandena utnyttjas. Beställningsbemyndigandena prisregleras därmed på förhand med utgångspunkt i en prognos om prisutvecklingen. De betalningsmedel som anvisas är däremot uttryckta i prisläget vid budgeteringstillfället och prisregleras löpande. Om prisutvecklingen markant kommer att avvika från det antagande som låg bakom beräkningen av bemyndigandebehovet, uppkommer en skillnad mellan de bemyndiganden och de anslagsmedel, inkl.
prisregleringsmedel, som disponeras under anslaget. Detta har inträffat flera gånger under de senaste budgetåren. Riksdagen har i dessa fall
beviljat ytterligare beställningsbemyndiganden för prisreglering på tilläggsbudget. Förfarandet innebär att myndigheterna får tillgång till erforderliga
prisregleringsbemyndiganden sent under budgetåret. Det försvårar därför
planeringen av materielbeställningarna. Enligt min mening bör regeringen 11 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 162
inhämta riksdagens bemyndigande att justera lämnade beställningsbemyndiganden för prisreglering med hänsyn till skillnaden mellan den prognosticerade prisutvecklingen enligt nettoprisindex och den verkliga.
Genom det tidigare nämnda beslutet vid 1980/81 års riksmöte har riksdagen bemyndigat regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1981/82 på grund av över- eller underutnyttjande av ramen för budgetåret 1980/81. Jag förordar att regeringen begär bemyndigande för budgetåret 1982/83 enligt samma principer.
För budgetåret 1981/82 har riksdagen genom nämnda beslut vid 1980/81 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret. Ett sådant överskridande regleras genom motsvarande justering av utgiftsramen för ett eller flera efterföljande budgetår. Ett motsvarande bemyndigande för regeringen behövs också för budgetåret 1982/83 och bör därför begäras.
För budgetåret 1981/82 har riksdagen vidare genom nämnda beslut bemyndigat regeringen att överskrida utgiftsramen för det militära försvaret samt lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för totalförsvaret sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eller krig. Bemyndigandet
omfattar också beredskapsåtgärder i andra situationer än direkt krigsfara
eller krig. Här avses sådana åtgärder som att värnpliktiga av beredskapsskäl kallas in till krigsförbandsövning eller beredskapsövning eller att andra särskilda åtgärder måste vidtas av samma skäl. Ett motsvarande bemyndigande behövs för budgetåret 1982/83. Jag förordar därför att regeringen begär riksdagens bemyndigande att överskrida utgiftsramen för det militära försvaret samt lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.
1.11.2 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. för budgetåret 1982/83 fastställa utgiftsramen för det militära
försvaret till 16610 000 000 kr. i prisläget februari 1981,
2. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära
försvaret för budgetåret 1982/83 med hänsyn till prisutvecklingen
enligt försvarsprisindex,
3. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndi-
ganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,
4. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära
försvaret för budgetåret 1982/83 på grund av över- eller underut-
nyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1981/82,
5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83 medge
överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av
lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av konjunk-
tur- eller beredskapsskäl.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 163
1.12¶Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83
I prop. 1981/82:100 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, föra upp vissa anslag inom utgiftsramen för det militära försvaret med beräknade belopp för budgetåret 1982/83. Jag anhåller att nu få ta upp dessa anslag.
Storleken av preliminärt beräknade belopp och slutligt begärda anslag framgår av följande sammanställning.
Anslag Belopp, kr.
Preliminärt Slutligt
beräknat begärt
AS. Reglering av prisstegringar
för det militära försvaret 1900 000 000 2 500 000 000
B1. -Arméförband: Ledning och
förbandsverksamhet 3971 000 000 4511 100 000 B2. Arméförband: Materielanskaffning 1 170 000 000 1268 706 000 B3. Arméförband: Anskaffning av
anläggningar 460 000 000 376 000 000 B4. Arméförband: Forskning och ut-
veckling 148 200 000 180 000 000
C1. - Marinförband: Ledning och för-
bandsverksamhet 1283 900 000 1415 000 000 C2. : Marinförband: Materielanskaff-
ning 657 000 000 1034 000 000 C3. - Marinförband: Anskaffning av
anläggningar 120 400 000 157 000 000 C4. - Marinförband: Forskning och
utveckling 75 000 000 87 100 000
D 1. Flygvapenförband: Ledning och
förbandsverksamhet 2 306 200 000 2333 000 000 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning 2455 850 000 2 140 000 000
D3. Flygvapenförband: Anskaffning
av anläggningar 236 600 000 215 000.000 D4. Filygvapenförband: Forskning
och utveckling 407 984 000 700 000 000
E 1. Operativ ledning m. m.: Led-
ning och förbandsverksamhet S12 540 000 504 900 000 E2. Operativ ledning m. m.: Mate-
rielanskaffning 77 800 000 78.000 000 E3. Operativ ledning m. m.: An-
skaffning av anläggningar 79 700 000 90 500 000
15 862 174 000 17 590 306 000
I detta sammanhang vill jag erinra om att jag vid min anmälan till denna
proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets
fortsatta utveckling under avsnittet 4.4 Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret (s. 44) har förordat dels att medel beräknas för en tjänst för heltidsanställd sekreterare i totalförsvarets upplysningsnämnd, dels att
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 164
ytterligare medel beräknas för Centralförbundet Folk och Försvar. Som jag har förordat i detta avsnitt bör kostnaderna få täckas med prisregleringsmedel.
Beträffande anslagsberäkningarna m.m. för budgetåret 1982/83 vill jag anföra följande.
De anslag som jag i det följande föreslår regeringen att förelägga riksda-
gen har beräknats i prisläget februari 1981 och i löneläget februari 1981 inkl. 39 Ze lönekostnadspålägg.
De i prop. 1981/82: 100 (bil. 7) slutligt begärda anslagen för det militära försvaret avsåg sammanlagt 1519694000 kr. Summan av de föreslagna anslagen uppgår därmed till (1519694 000 + 17 590306 000) 19110 000000
kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 165
Fjärde huvudtiteln
A Försvarsdepartementet m. m.
AS5. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret 1980/81 Utgift —!
1981/82 Anslag = 1900000000 1982/83 Förslag = 2500000000
! Utgifterna redovisas under övriga anslag inom utgiftsramen för det militära försvaret.
Anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret är för budgetåret 1982/83 beräknade i pris- och löneläget februari 1981. Anslaget Reglering av prisstegringar för det militära försvaret är avsett att täcka sådana prisoch löneökningar som inträffar från februari 1981 intill utgången av budgetåret 1982/83. Detta 'unebär att ungefär två års pris- och löneökningar räknas in i anslaget. Anslaget är ett s.k. täckningsanslag som inte skall belastas.
Budgetåret 1980/81
Riksdagen har för budgetåret 1980/81 anvisat 2 100 milj. kr. till reglering av prisstegringar för det militära försvaret. Beloppet avsåg kompensation för prisstegringar enligt nettoprisindex (NPI) från prisläget i februari 1979 till medelprisläget för budgetåret 1980/81.
Prisreglering av de ramreglerade utgifterna för det militära försvaret sker i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1969:1 bil. 6 s. 14, SU 4, rskr 4) fr. o. m,. budgetåret 1969/70 på grundval av NPI. Prisregleringen skall motsvara 1/100 av summan av de på driftbudgeten uppförda anslagen med undantag av prisregleringsanslaget och anslag som har beräknats utöver ramen multiplicerad med skillnaden mellan NPI i februari 1979 och genomsnittsindex för budgetåret 1980/81. I pris- och löneläget februari 1979 var summan av dessa anslag 13 688 160 000 kr.
Resultatet av beräkningarna av NPI för budgetåret 1980/81 framgår av följande sammanställning (februari 1979 = 100).
| Augusti | November Februari | Maj | Medeltal | |
| 1980 | 1980 | 1981 | 1981 | 1980/81 |
| 117,34 | 119,47 | 125,53 | 127,83 | 122,55 |
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 166
För prisreglering av de rambundna anslagen disponerades alltså (0,2255 x 13 688 160 000) 3 086 680000 kr. Till detta belopp skall emellertid läggas 116353 000 kr. enligt följande sammanställning. Underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret
| 1979/80 (prop. 1980/81: 100 bil. 7 s. 16) | 221 058 000 |
| Särskild anskaffning | 8300 000 |
| Löner till personal med s. k. NOM-garanti | 1625 000 |
Anskaffning av dator för försvarets forsknings-
anstalt (prop. 1979/80:25 bil. 3 s. 10) 1270 000 Kostnader för forskning om joniserande strålning 2600 000
234853 000 Avgår: Inlösen av förvaltningsbyggnaden i kvarteret
Bastionen — 118500 000 Totalt 116 353 000
För prisreglering disponerades på detta sätt totalt (3086 680000 -+ 116353 000) 3 203 033 000 kr.
Regeringen har i april och juni 1981 beslutat om överskridanden av vissa anslag på grund av pris- och löneökningar m.m. Genom besluten har sammanlagt 2 894 808 000 kr. ställts till förfogande för ändamål som avses med resp. anslag. Enligt den princip som tillämpas vid prisreglering av försvarsutgifterna har medlen inte fördelats proportionellt till alla anslag utan satts in efter behoven. Tilldelningen anges i det följande under de olika anslagen.
Budgetåret 1981/82
Hittills beräknade indextal för NP1 (februari 1980 = 100) utgör för augusti 1981 115,27 och för november 1981 117,23. Under budgetåret skall indextal beräknas även för februari och maj 1982.
Det tillgängliga materialet beträffande prisutvecklingen pekar mot att de anslagsöverskridanden som kommer att behöva medges på grund av förändringen av NP1 kommer att överstiga det prisregleringsanslag om 1900 milj. kr. som har anvisats för budgetåret 1981/82. Anslaget beräknades på grundval av ett antaget NPI-medeltal på ca 14,3 % för tiden februari 1980 till medelkostnadsläget för budgetåret 1981/82.
Jag vill erinra om att riksdagen vid 1980/81 och 1981/82 års riksmöten har beslutat (prop. 1980/81:20, FöU 9, rskr 68 och prop. 1981/82:30, FöU 11, rskr 49) att 550 milj. kr. skall sparas inom försvaret under budgetåret 1981/82. Besparingarna skall genomföras genom att prisregleringsmedel innehålls.
Budgetåret 1982/83
Under avsnittet Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m. m. (s. 161) har jag angett hur jag har beräknat kompensationen för pris- och lönestegringar
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 167
för nästa budgetår. Med hänvisning till vad jag har anfört där hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen
att till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för
budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2 500000 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 168
B Arméförband
Chefen för armén är programmyndighet för huvudprogrammet Arméförband som omfattar följande delprogram. 1.1 Fördelningsförband m. m. 1.2 Infanteribrigad m. m. 1.3 Norrlandsbrigad m. m. 1.4 Pansarbrigad m.m. 1.5 Centrala och högre regionala lednings- och underhållsförband
1.6¶Lokalförsvarsförband
1.7 Hemvärnet 1.99 Gemensamma produktionsresurser
Arméns fredsorganisation består i stort av följande staber och förband m.m.
Arméstaben
Hemvärnsstaben
En försvarsområdesstab Tjugo försvarsområdesförband
Tjugoåtta övriga förband
Tjugoen utbildningsanstalter som är undersiällda eller lyder under chefen för armén
De tre arméförbanden Gotlands regemente, Gotlands artilleriregemente och Gotlands luftvärnsbataljon slås samman med Gotlands militärkommandostab till en myndighet den 1 juli 1982.
Lokaliseringen av arméns fredsförband m. m. framgår av följande karta
(intagen på s. 169). Verksamheten leds centralt från arméstaben och regio-
nalt av militärbefälhavare (se s. 218).
Verksamheten under huvudprogrammet Arméförband budgeteras på ett
antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar samt Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.
B1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet B2. Arméförband: Materielanskaffning B3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar B4. Arméförband: Forskning och utveckling
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 169 TN A8/Fo63 tZ 119/P5
frn
vt EN Se - ATS- "ee SUNDBYBERG AingKadS
SKA skövge?
a BORÅS. . JÖNKÖPING". ><
0 og RA EKSJÖ
sr Fd
OKALMSTAD — = >VÄXJÖG
HÄSSLEHOLM? + | > N
= "försvars &O områdes- = försvars- O sÖvriga [ ] =utbildningsförband områdesstab förband anstalter m.m. ön”. smilitärområdesgräns soc oc > sförsvarsområdesgräns X& slås den 1 juli 1982 samman med Gotlands militärkommandostab till en ny myndighet
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 170
B1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
1980/81 Utgift 4247751 835
1981/82 Anslag 3971 000 000
1982/83 Förslag 4511 100 000
Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast
anställd personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av
värnpliktiga inom armén, dels allmän ledning och förbandsverksamhet inom hemvärnet.
Verksamhetens omfattning
Verksamhet 1980/81 1981/82 1982/83
Planerat Utfall Planerat — Chefen för armén
Antal utexaminerade officerare exkl. reservofficerare 390 398 118 500 Grundutbildning av värnpliktiga Antal man 36 300 32 550 36 100 36 550 Antal tjänstgöringsdagar (1 000-tal dagar) 9629 9131 9546 9620 Repetitionsutbildning Antal man 66810 65 200 74740 84 240 Antal tjänstgöringsdagar (1 000-tal dagar) 960 877 1107 1223
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)
Primäruppdrag m. m. 1980/81 1981/82 1982/83
Planerat Utfall Planerat - Chefen för Föredraarmén ganden
Arméförband: Allmän ledning och förbandsverksamhet 1162260 1319419 1098600 12018i7 = 1199747 Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet 131370 150317 147100 171 442 168 665 Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. 320790 = 351050 396600 482 554 477 733 Grundutbildning av värnpliktiga 1625280 1672899 1718800 1900 808 1955 192 Repetitionsutbildning 416330 432824 533100 619467 618029 Allmän ledning och förbandsverksamhet för delprogrammet Hemvärnet 91130 101065 98 200 113 114 112555 Kostnader 3747 160 4027574 3992400 4489202 4531 921
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 171
Primäruppdrag m. m. 1980/81 1981/82 — 198283
Planerat Utfall Planerat Chefen för Föredra-
armén ganden Tillkommerlavgår: Betalningsmedelsför-
| skjutningar (netto) + 1500 | = - | - | = | |
| Gemensamma kostnader | - +218795 | - | - | - |
| Gemensamma intäkter | - —217902 | - | - | - |
Skillnad mellan fak-
tiska kostnader och . internpriser - +215374 = - - Överplanering, reser-
| ver m. m. | —-120 360 | - -—-21400 —-11202 -20821 | |||
| Medegiven prisreglering +581 700 | - | - | = | - | |
| Förskott m. m. | - 3899 | - | - | - | |
| Medelsbehov | 4210000 4247740 3971000 4478000 <4511100 |
Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår
1980/81 1981/82 — 1982/83
Planerat = Utfall Pianerat Chefen = Föredra-
för ganden
armén Militär personal 8935 8628 8829 8554 8593? Civilmilitär personal 1135 1097 1135 1135! 1155? Civil personal 7800 8378 8150 8050 8191”
17 870 18103 18114 17739 17 939? !Översyn pågår. ? Inkl. överföring från huvudprogram 4 Operativ ledning m. m.
Budgetåret 1980/81
Chefen för armén anger i sin årsredovisning för budgetåret 1980/81 att den slutligt planerade verksamheten har kunnat genomföras med ett mindre överskridande av de disponibla resurserna. Väsentliga moment i grundoch repetitionsutbildningen har inte kunnat genomföras i önskvärd omfattning. Målen för verksamheten under delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet har i huvudsak uppfyllts.
Utbildningen till och av fast anställd personal har i huvudsak genomförts med gott resultat. Rekryteringen till regementsofficer har varit för låg. Arbetet inför övergången till den nya befälsordningen har i stort sett genomförts planenligt.
Grundutbildningen av värnpliktiga har i allt väsentligt genomförts som planerat. De brister 1 utbildningen som fortfarande kvarstår omfattar främst skydd mot A-, B- och C-stridsmedel, befälets förmåga att ge och kontrollera order samt fältarbeten m. m. Andan och disciplinen har ytterligare förbättrats.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 172
Repetitionsutbildningen har i huvudsak genomförts enligt gällande pla-
nering. Det sammanlagda resultatet av utbildningen bedöms som godtagbart i de viktigaste avsnitten. Antalet anstånd är fortfarande för högt.
Budgetåret 1981/82
Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81: 100 bil. 7 (FöU 19, rskr 326) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 bedöms i
allt väsentligt kunna följas.
Repetitionsutbildningen har förstärkts jämfört med budgetåret 1980/81.
Chefen för armén prioriterar bl.a övningar i större förband och i den terräng där förbanden skall lösa sina uppgifter. En större försvarsmakts-
övning genomförs. Mobiliseringsutbildningen förbättras. Förberedelserna för övergång till den nya befälsordningen fortsätter. Utbildningen av blivande yrkesofficerare i den nya befälsordningen följs
upp för att bedöma om rekryteringen är rätt inriktad.
Budgetåret 1982/83
Chefen för armén
Utöver vad som framgår av redogörelsen för programplanen (s. 10) anför
chefen för armén beträffande budgetåret 1982/83 att verksamheten inriktas på att i första hand säkerställa förbandsproduktionen.
Utbildningen av befäl och befälsuttagna tillgodoses före övrig utbildning.
Målet för grundutbildningen av värnpliktiga är att i princip alla skall kunna krigsplaceras i brigader eller andra fältförband. De värnpliktiga skall vara användbara i sin huvudtjänst och förbanden i sin huvuduppgift omedelbart efter mobilisering.
Repetitionsutbildning genomförs med ca 84000 värnpliktiga, vilket är en ökning med nästan 10000 värnpliktiga jämfört med budgetåret 1981/82. Kravet på kvalitet hos förbanden har i allt väsentligt tillgodosetts. Ett ökat antal mönstringsövningar genomförs. Mobiliseringsberedskapen förbättras för övriga förband genom att övningar i mobilisering genomförs i samband
med inryckningen till krigsförbandsövning.
Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 detaljmotiverar che-
fen för armén på följande sätt.
A. Pris- och löneomräkning
Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 472 767 000 kr.
B. Uppgiftsförändringar
1. Chefens för armén personalförändringar ökar kostnaderna med
9640 000 kr. Detta beror bl.a. på att merkostnaden för elever i den nya
befälsordningen beräknas uppgå till 21083000 kr. Den reella personalminskningen bedöms till 165 årsanställda.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 173
I kostnadsökningen ingår också ökade kostnader för reservbefäl genom en ökad volym på repetitionsutbildningen samt en viss ökning genom omfördelning av personal från annat huvudprogram. 2. För lågt beräknade ammunitionskostnader i tidigare budgetering vid officershögskolorna ökar kostnaderna med 10245 000 kr. 3. En ökning av utbildningsvolymen för grundutbildning med 450 värnpliktiga medför att kostnaderna ökar med 7765 000 kr. 4. Antalet värnpliktiga under repetitionsutbildning ökar med 9500 och antalet tjänstgöringsdagar med 116 000. Ett ökat antal mönstringsövningar genomförs. Totalt medför detta en ökning av kostnaderna med 14843 000 kr. Vissa värnpliktskostnader för krigsförband som tidigare har redovisats under överplanering har fr. o. m. detta budgetår inräknats i kostnadsramen
(— 18536 000 kr). 5. Hemvärnets utbildning förbättras genom ny regional/lokal befälsut-
bildning och ökad förbandsutbildning. Ammunitionskostnaderna ökar genom att modern materiel tillförs. Kostnaderna ökar totalt med 5,2 milj. kr. 6. Rationaliseringar—exkl. personalminskningen om 165 årsanställda—
minskar kostnaderna med 25 145 000 kr.
7. En begränsad förstärkning av utbildningsverksamheten genom ökad förbrukning av ammunition ökar kostnaderna med 4055 000 kr.
2568 000 kr.
Överbefälhavaren
I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbefälhavaren att Gotlands militärkommando förs över från huvudprogram 4 till huvudprogram 1. Med anledning härav bör ytterligare 22 336 000 kr.
tas upp under förevarande anslag. Överbefälhavaren föreslår vidare att
reglerna för frivillig tjänstgöring ändras. I övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning utan erinran.
Föredraganden Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag anfört under avsnitt 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (s. 75). Jag kan I huvudsak godta chefens för armén förslag till uppgifter under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primäruppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsökning än chefen för armén. Jag har vidare tagit hänsyn till den överföring av medel från huvudprogram 4 till huvudprogram 1 som överbefälhavaren har föreslagit. Under avsnitt 1.4 Fredsorganisationen har jag förordat att antalet värnpliktiga som kallas in till grundutbildning skall ökas i förhållande till vad överbefälhavaren har föreslagit i sin programplan. För budgetåret
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 174
1982/83 innebär detta att grundutbildningskontingenten ökar med 2500. Jag har beaktat detta i min beräkning av kostnaderna. Vid kostnadsberäkningen har jag också utgått från att ansvaret för de värnpliktigas tandvård i fred skall övertas av folktandvården och den privata tandvården (prop. : 1980/81: 160, FöU 25, rskr 325).
Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budget-
året 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 4511 100000 kr.
B 2. Arméförband: Materielanskaffning 1980/81 Utgift 1334 700000! 1981/82 Anslag 1170 000 000 1982/83 Förslag 1268 706 000 ! Varav 387 milj. kr. i prisregleringsmedel.
Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll—-utom sådant underhåll som är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden—-samt anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 2747 433 646 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 1949,9 milj. kr. och anvisat ett anslag av 1170 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (2747 433 646 + 1949 900 .000—-1 170 000 000) 3 527 333 646 kr.
Budgetåret 1980/81
Chefen för armén anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att beställningarna har kunnat ökas i viss mån på grund av större tilldelning av beställningsbemyndiganden och prisregleringsmedel än vad som förutsattes vid planeringstillfället.
Etapp 1 av renoveringen och modifieringen av stridsvagn 101/102 (Centurion) har beställts redan under budgetåret 1980/81. Vidarc har stridsladdade pansarvärnsrobotar av typ TOW beställts. Ammunition har beställts till pansarvärnspjäser och stridsvagnar. Laseravståndsinstrument har anskaffats till artilleriet.
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 175
Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.)
Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Chefen för Föredra-
armén ganden
Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet.
Arméförband: Centralt vidtaget
materielunderhåll
m. m. för delpro-
grammen 1.1—1.99
(se s. 168) 47 400 78400 45200 79 600 45 000 79 000 Arméförband: Centralt vidtagen
materielanskaffning
m.m. (inkl. sjuk-
vårdsmateriel) för
delprogrammen 1.1—
1.99 (se s. 168) 1469900 = 1155850 1947700 = 1461100 = 1697900 = 1290406 Kostnader 1517300 = 1234250 1992900 = 1540700 = 1742900 1369 406 Prisreglering +532 600 +20000! = +600500 + 15000! +652600 - Justering på
grund av — Överplanering
| m.m. | - 9500 —-84250 | -= - 700 | - | —-700 | |
| — inkomster | —- 90500 | = 100000 = —-100000 = —-100000 = —100000 | |||
| Medelsbehov | - 1170000 | — 1455 000 | - — 1268706 | ||
| Bemyndigandebehov | 1949 900 | = 2493 400 | - 2295500 | - |
! Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.
Budgetåret 1981/82
Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Den tidigare inplanerade renoveringen och modifieringen av stridsvagn 103 (stridsvagn S) har uppskjutits. Under budgetåret anskaffas ytterligare stridsladdade robotar till pansarvärnsrobotsystem 55 och beställs en fullbreddsutlösande stridsvagnsmina. Den operativa rörligheten förbättras genom beställning av en snabbyggd flytande bro. Funktionerna indirekt eld och luftvärn förstärks genom tilläggsbeställningar av haubits 77 och luft-. värnsrobotsystem 70. Brigadförbandens rörlighet förbättras genom att ytterligare terrängbilar anskaffas.
Budgetåret 1982/83 Chefen för armén
Anslaget bör föras upp med 1455 000 000 kr. och ett beställningsbemyndigande om 2 493 000 000 kr. inhämtas.
Under budgetåret 1980/81 ökade de uteliggande beställningarna från 2382 milj. kr. till 2531 milj. kr. i löpande priser, vilket innebär en viss minskning i fasta priser. Vid slutet av budgetåret 1981/82 bedöms de
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 176
uteliggande beställningarna vara ca 2800 milj. kr., vilket i stort sett motsvarar en oförändrad real nivå. Bemyndigandebehovet för budgetåret
1982/83 har ökat i jämförelse med föregående budgcetårs planering till följd
av att en större andel av totalramen för arméförbanden har kunnat avsättas för materielanskaffning.
Under budgetåret 1982/83 planeras beställning av ett nytt cldhandvapen
med tillhörande ammunition, vilket på lång sikt leder till att de äldsta
handvapnen kan utgå.
Pansarförbandens effekt kommer att förbättras genom planerade beställ-
ningar av renoverings- och modifieringsåtgärder för stridsvagnarna 101/102
(Centurion) och 103 (S) samt genom beställningar av luftvärnsrobotvagn
701 och pansarvärnsrobotvagn 551.
Delar av artilleriet kommer att integreras i pansarvärnssystemet genom
planerad anskaffning av ammunition för verkan mot hårda mål.
En tilläggsbeställning av bandvagn 206 planeras under budgetåret. Den ökade tillgången till bandvagnar kommer att leda till förbättrad rörlighet
för vissa förband. Fördelningen på materielslag och objekt (motsvarande) av de beställningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981: 1000-tal kr.).
Primäruppdragsgrupp Bemyndigande Materielslag/objekt (motsvarande) Centralt vidtaget materielunderhåll m.m.
| Vapen- och eldledningsmateriel | 11200 |
| Fordons- och fältarbetsmateriel | 10.000 |
| Sambands- och elkraftmateriel | 10000 |
| Övrig tygmateriel | 12700 |
| Ammunition | 1300 |
Centralt vidtagen materiel-
anskaffning m.m.
(inkl. sjukvårdsmateriel)
| Vapen- och eldledningsmateriel | 241 200 | |
| varav nytt eldhandvapen | 187 500 | |
| laseravståndsmätare | 18 500 | |
| Fordons- och fältarbetsmateriel | 993 800 |
varav renovering och modifiering av
stridsvagn 101/102 220 000
renovering och modifiering av
| stridsvagn 103 pansarvärnsrobotvagn 551 luftvärnsrobotvagn 701 bandvagn 206 | 320 000 40 500 48 500 263 700 | ||
| Sambands- och elkraftmateriel | 112 700 | ||
| varav datarapportterminal | 16 000 | ||
| - televapen | 34 000 | ||
| Övrig tygmateriel | 87400 | ||
| Ammunition | | | 285 100 | |
| varav artilleriammunition för hårda mål | 131 800 | ||
| Intendenturmateriel | 177 300 | ||
| Sjukvårdsmateriel | 50000 |
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 177
Av begärda bemyndiganden avser 600,5 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).
Ändamål Belopp 1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (8 0) . 250,5
2. Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1981 till prisläget februari
1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto-
prisindex (16,64 96) 315,0 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från
budgetåret 1980/81 35,0
Summa 600,5
Överbefälhavaren
I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbefälhavaren att förevarande anslag minskas med 35 milj. kr. Beloppet bör tillföras huvudprogram 2 Marinförband till följd av omplaneringen för ytattack 81 m.m. Dessa medel bör återföras till förevarande huvudprogram budgetåren 1985/86 och 1986/87.
I övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning
utan erinran.
Föredraganden
Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.
Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (3527 333 646 + 2295 500 000—-
1268 706 000) 4554127 646 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med
hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget-
åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 4200 milj. kr.
Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till
vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av
2295 500 000 kr., Le - till Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1268 706 000 kr.
12 Riksdagen 19811/82. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 178
B3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar
1980/81 Utgift 479979 683
1981/82 Anslag 460 000 000
1982/83 Förslag 376 000 000
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt
beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m., befästningar och ammunitionsförråd för armén samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält m. m.
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Chefen för Före-
armén draganden Arméförband: Markanskaffning för delpro-
grammen Lokalförsvarsförband 100 Gemensamma produktions-
resurser 15 000 92000 Nybyggnad m. m. för delpro-
grammen
| Fördelningsförband m. m. | 1600 | 350 |
| Infanteribrigad m. m. | 2600 | |
| Lokalförsvarsförband | 750 |
Gemensamma produktions-
resurser 387 930 242 460 Centralt beslutade ombygg-
nads- och underhållsåtgär-
der för delprogrammet Gemensamma produktions-
resurser 129450 154 400 132 900 Summa 536 680 420 600 385 610
Utrednings- och projekte-
ringskostnader +30 370 +29 000 +29 000 Inkomster från bostäder,
försäljning av mark och
byggnader samt vissa rän-
teinkomster = 9000 = 9000 = 9000 Reducering på grund av
överplanering —98 050 —62 600 —-29 610 Beräknat medelsbehov 460 000 378 000 376 000
Budgetåret 1980/81 Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att mark inte har kunnat anskaffas i planerad omfattning. Detta
gäller framför allt för skjutfältet i Skövde och övnings- och skjutfältet i Halland.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 179
Befästningsobjekt har i huvudsak anskaffats enligt planerna. Detsamma gäller i stort sett nybyggnad och ombyggnad av kaserner m. m. Tygverkstäder vid I 5 i Östersund och Il i Växjö, utbyggnaden för K 4i Arvidsjaur. en pjäshall vid A9 i Kristinehamn samt en militärrestaurang vid S1 i Enköping är i allt väsentligt färdiga. Vidare har bl.a. ombyggnad av kanslihuset vid I2 i Karlstad, matinrättningar vid I 12 i Eksjö, P4 och T2 i Skövde, 120 i Umeå, kanslikasern vid K3 i Skövde, en förläggningsbyggnad för A6 i Skillingaryd, östra befälshuset vid S2 i Karlsborg blivit färdiga. Tekniska försörjningsanordningar har byggts om vid ett flertal förband.
Budgetåret 1981/82
Den planerade verksamheten beräknas kunna genomföras.
Under budgetåret beräknas bl. a. markanskaffningen fortsätta för de nya
övnings- och skjutfälten i Halland och Värmland och för det nya skjutfältet i Skövde. Avvecklingen av byggnader och mark som inte längre används
för försvarsändamål kommer att öka. Av de större objekt som beräknas bli färdiga under budgetåret kan nämnas en militärrestaurang vid I 15 i Borås, en värmecentral vid P2 i Hässleholm, en luftvärnshall samt en militärres-
taurang vid P7 1 Ystad, en förläggningskasern vid Lv 3 i Norrtälje och Lv 7 i Enköping samt en stabsbyggnad vid Fo 67 i Kalix.
Budgetåret 1982/83
Chefen för armén
Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 378 milj. kr. enligt
vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.
För nybyggnadsobjekt som har påbörjats eller avses bli påbörjade före
den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till
175,4 milj. kr. I övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret 1982/83
för att påbörja bl. a. nybyggnad av en smörj- och tvätthall vid I 14 i Gävle till en kostnad av 13,3 milj. kr., en stabsbyggnad vid 116 i Halmstad till en kostnad av 6,3 milj. kr. samt en smörj- och tvätthall m.m. vid P10 i Strängnäs till en kostnad av 9,9 milj. kr. För ombyggnads- och underhålls-
arbeten som har påbörjats eller avses påbörjas före den I juli 1982 beräknas
medelsbehovet under budgetåret till 29,8 milj. kr. För objekt som avses
påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl.a. medelsbehovet för ombyggnad av kaserner (bl.a. vid I2 i Karlstad och P 10 i Strängnäs), sjukhus
och matinrättningar till 34,6 milj. kr. För underhåll av befästningar, byggnader och övnings- och skjutfält beräknas medelsbehovet till 59,5 milj. kr.
Överbefälhavaren
I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning utan erinran.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 180
Föredraganden
Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över
kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligt följande
anskaffningsplan.
Fortifikationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inte
har något att erinra, bör det få ankomma på regeringen att, efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvisar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.
Anskaffningsplan (1000-tal kr.)
Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdigstart stäl- Faktisk = Beräknad för år-mån. lande t.o.m. år-mån. 80-02-01 81-02-01 81-06-30 1981/82 = 1982/83
A. Markanskaffning Delprogram 1.6 I. Mark för förråd samt mindre markförvärv 200 250 - 100 150 = Delprogram 1.99 [Ne I 2. Nytt övningsoch skjutfält i Värmland 18 000 19 000 17 000 1000 1000 = 3. I16. Nytt övningsoch skjutfält i Halland 20000 20000 2600 5000 2000 - 4. Nytt skjutfält för Skövde garnison 25000 25 000 3200 6000 2000 - 5. Diverse mindre markförvärv 7000 7000 - 3000 4000 = Summa A 70 200 71250 29 800 15 100 9150 =
B. Nybyggnad m.m. a. Företag påbörjade före 1981-07-01 770 450 816190 582860 211480 21850 b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1981182 402750 453750 19 500 180 650 150 600 c. Företag avsedda att påbörjas 19821/83 Delprogram 1.1 . Betongförråd - 350 - - 350 = Delprogram 1.6 LN . Skyddsrum för trupp - 750 - = 750 - Delprogram 1.99 WW. 114. Nybyggnad av en smörj- och tvätthall = 13 300 = - 7200 82-12 4.116. Nybyggnad av en stabs- och förvaltningsbyggnad - 6350 - - 5000 82-12 5. 119. Utbyggnad för mottagning av fjärrvärme - 92600 - - 2000 83-02
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 181
Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig-
start stäl-
Faktisk Beräknad för år-mån. lande
t.o.m. år-mån.
80-02-01 81-02-01 81-06-30 —1981/82 — 1982/83
6. P10. Nybyggnad av
tre förrådsbyggnader - 10 000 = = 5 000 82-11 83-10 7. P 10. Nybyggnad av
en smörj- och tvätt-
hall med drivmedels-
anläggning - 92900 = - 4000 83-02 83-12 8. A9. Nybyggnad av
en smörj- och tvätt-
hall - 4810 - - 4810 82-10 83-06 9. Mobiliseringsförråd - 10.000 - - 10 000 - - 10. Tekniska försörj-
ningsanordningar - 13 000 - - 13.000 - - 11. Läger m. m. på öv-
| nings- och skjutfält | - 10 000 | - | - 10.000 | - | = |
| 12. Diverse objekt | - 92.000 | - | - 2.000 | - | - |
| Summa c | = 97 060 | - | - 71110 | - | = |
| Summa B (a-c) | 1173200 1367000 602360 392130 243560 | - | - |
C. Centralt beslutade
ombyggnads- och
underhållsåtgärder
a. Företag påbörjade före 1981-07-01 92 900 89 100 58 500 25 500 5100 - -
b. Företag påbörjade
eller avsedda att
påbörjas 1981/82 121610 151 250 = 103 950 16 800 = c. Företag avsedda att
påbörjas 1982/83
Delprogram 1.99 1. Kasernrenovering - 29400 - - 13 000 - - 2. Ombyggnad av sjuk-
hus - 8000 - - 8000 = - 3. $S2. Ombyggnad av
tygverkstad = 6100 - - 6 100 - = 4. Tekniska försörj-
ningsanordningar - 6 000 - - 6 000 - -
5. Diverse ombyggnads-
företag = 18400 - - 18 400 - -
6. Underhåll av be-
fästningar, byggnader och övnings-
| och skjutfält | = 59 500 | - | - 59 500 | - | - | |
| Summa c | —- 127400 | - | — 111000 | - | - | |
| Summa C (a-c) | 214510 367750 58500 129450 132900 | - | - | |||
| Summa A-C | 1457910 1806000 690660 536680 385610 | - | - |
Utrednings- och pro-
jekteringskostnader - = - 30370 29.000 - -
Inkomster från bostäder och försäljning
av mark och byggnader - - - —- 9000 —- 9000 - -
Reducering på grund av överplanering - - - -—-98050 —-29610 - -
Beräknat medelsbehov - - - 460000 376000 = -
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 182
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 376 000 000 kr.
B4. Arméförband: Forskning och utveckling 1980/81 Utgift 107 900 000! 1981/82 Anslag 148 200 000 1982/83 Förslag 180.000 000 ! Varav 10 milj. kr i prisregleringsmedel.
Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för armén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 153715 000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 264,3 milj. kr. och anvisat ett anslag av 148,2-milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (153715 000 + 264 300 000-148 200 000) 269 815 000 kr.
Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Chefen för Föredra-
armén ganden
Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Arméförband: Utvecklingsarbete för
delprogrammen 1.1 —
| 1.99 (se s. 168) | 212 300 132 300 229 700 189 300 229 700 192 300 |
| Kostnader | 212 300 132 300 229700 189 300 229700 192 300 |
| Prisreglering | +52 000 +7000! +63 100 + 3000! — +69000 - |
Justering på grund av
överplanering m. m. - +8 900 - —-12 300 - —12 300 Medelsbehov - 148 200 | - 180 000 - 180 000 Bemyndigandebehov 264 300 - 292 800 - 298 700 - ! Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettoprisindex.
Budgetåret 1980/81
Chefen för armén anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att
verksamheten i stort sett har följt uppgjorda planer. Inom pansarvärnsom-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 183
rådet har bl.a. beställts försöksmateriel och studier för ett midjestyrt fordon. Studier har vidare skett av nya pansarvärnsvapen, pansarvärnshelikoptrar, fördelningsluftvärn samt lednings- och sambandssystem.
Budgetåret 1981/82
Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär att forsknings- och utvecklingsverksamheten i huvudsak inriktas mot fortsatta försök och studier inom pansarvärns-, stridsfordons-, luftvärns- ammunitions- och sambandsområdena. Försöksmateriel för telesystem och artillerilokalisering avses beställas.
Budgetåret 1982/83 Chefen för armén
Anslaget bör föras upp med 180 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 292,8 milj. kr. inhämtas.
Under budgetåret 1982/83 inriktas verksamheten främst på fortsatta studier av framtida pansarvärns-, stridsfordons- och luftvärnssystem. För att kunna beställa utveckling av fördelningsluftvärn med mörkerkapacitet erfordras ett beställningsbemyndigande om 123 milj. kr. och betalningsmedel om 40 milj. kr.
Av begärda bemyndiganden avser 63,1 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).
Ändamål Belopp 1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (8 7) 18,0
ta . Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (16.64 96) 38,2
3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från
budgetåret 1980/81 6.9
Summa 63,1
Överbefälhavaren
I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar har överbefälhavaren inte haft någon erinran mot de bemyndiganden och betalningsmedel som chefen för armén har föreslagit.
Föredraganden
Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 184
Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (269815 000 + 298 700 000—- 180 000 000) 388 515 000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 340 milj. kr.
Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilket utvecklingsarbete som bör beställas inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för armé-
förband får beställas inom en kostnadsram av 298 700 000 kr.,
2. till Arméförband: Forskning och utveckling för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 180000 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 185
C Marinförband
Chefen för marinen är programmyndighet för huvudprogrammet Marinförband som omfattar följande delprogram. 2.1 För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsför-
band m. m. MM MM. Helikopterförband NN Ytattackförband m. m. äv BR Ubåtsförband NN nn Minröjningsförband NN Fasta kustartilleriförband: N NA Rörliga kustartilleriförband 2.99 Gemensamma produktionsresurser
Marinens fredsorganisation består i stort av följande förband m. m. Marinstaben Ett militärkommando tillika försvarsområde inkl. ett regemente Två örlogsbaser Två marina bevakningsområden Fyra kustartilleriförsvar, varav ett tillika försvarsområde och två inkl. ett regemente Fyra övriga förband (kustflottan, två regementen, en helikopterdivision) Fyra utbildningsanstalter som är underställda eller lyder under chefen för marinen.
Lokaliseringen av marinens fredsförband m.m. framgår av följande karta (intagen på s. 186). Verksamheten leds centralt från marinstaben.
Verksamheten under huvudprogrammet Marinförband budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar samt Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag. C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet C2. Marinförband: Materielanskaffning C3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar C4. Marinförband: Forskning och utveckling
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 186
É
so ;
5 z
| - . + . É f i KEN rd Bär LULEÅ, 2 3 N i ER er sen än RN Ar 2 + TV At = Rog - > - nn & + Sä - at. Bag ren <br et = RN ov är - > SR - 2 + : oe s fe KÄRE a
rdr 0355 HÄRNÖSAND NK/KA5
Kustflottan
-militärkommando =marina bevak- regementen
örlogsbaser och ningsområden LJ] utbildningsankustartilleriförsvar stalter m.m.
IR ba + :=militärområdesgräns = » =försvarsområdesgräns
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 187
C1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
1980/81 Utgift 1389 681324
1981/82 Anslag 1283 900 000
1982/83 Förslag 1415 000 000
Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, opera-
tiv och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd
personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnplik-
tiga inom marinen.
Verksamhetens omfattning
Verksamhet 1980/81 1981/82 1982/83
Planerat Utfall Planerat — Chefen för
marinen
Antal utexaminerade
officerare
exkl. reservofficerare 314 297 267 201 Grundutbildning av värn-
pliktiga Antal man 6650 5710 6687 6400 Antal tjänstgöringsdagar
(1 000-tal dagar) 1907 1841 1896 1845 Repetitionsutbildning
Antal man 4000 4108 5942 11222 Antal tjänstgöringsdagar
(1 000-tal dagar) 60 50 72 145
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)
Primäruppdrag m. m. 1980/81 1981/82 1982/83
Planerat Utfall Planerat — Chefen för Föredra-
marinen ganden
Marinförband: Allmän ledning och för-
bandsverksamhet 487599 551321 539110 548 604 522 545 Operativ och krigsorga-
nisatorisk verksamhet 104239 138672 — 114451 179 892 177 776 Utbildning till och av
fast anställd personal
m.fl. 128 743 140934 131 048 154 063 151 077 Grundutbildning av
värnpliktiga 437523 — 478856 478237 546 338 537 050 Repetitionsutbildning 37 200 35 594 53 470 92 700 92.063 Kostnader 1195304 1345377 13163I6 1521597 =1480511
Tillkommerlavgår: Intäkter av isbrytar-
verksamhet — 20200 —-17100 —-18000 =—-20000 20000
Övriga intäkter/ut-
gifter — 7523 - -—-31716 -27097 -30911 Betalningsmedelsförskjutningar (netto) > 100 —- 100 — 100 = 100 - 100 Överplanering, reser-
ver m.m. + 20819 +61504 +17400 —-14 500 —-14 500 Medgiven prisreglering +186 700 - - - - Medelsbehov 1375000 1389681 1283900 1459900 =1415000
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 188
Personal
| Personalkategori | Antal anställda omräknat till personår 1980/81 Planerat — Utfall Planerat Chefen = Föredra- | 1981/82 — 1982/83 | för marinen | ganden |
| Militär personal | 3585 3548 3479 3495 3487 | |||
| Civilmilitär personal | 153 | 129 152 | 135 | 135 |
| Civil personal | 3635 3435 3 500 3255 3255 |
7373 7112 7131 6885 6877
Budgetåret 1980/81
Chefen för marinen anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att planerad verksamhet i stort sett har kunnat genomföras. Arbetet med att planera för en omdaning av marinens fredsorganisation har fortsatt. Personalminskningsmålen har uppnåtts tidigare än beräknat.
Den operativa och krigsorganisatoriska verksamheten har utretts i syfte att skapa ett bättre utnyttjande av personalen genom decentralisering.
Budgetåret 1981/82
Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81: 100 bil. 7 (FöU 19 och 26, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 beräknas i stort sett kunna följas.
Verksamheten inriktas främst mot att genomföra förbandsproduktionen och vidmakthålla mobiliseringsberedskapen för prioriterade förband. Vakansläget är fortfarande besvärande, varför utbildningen till och av fast anställd personal prioriteras. De värnpliktigas grundutbildning inriktas på att personalen skall vara krigsplaceringsbar vid utbildningens slut och användbar i huvudtjänst direkt efter mobilisering. Repetitionsutbildningen har planerats få den volym som anges i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82.
Budgetåret 1982/83 Chefen för marinen
Chefen för marinen anför bl.a. följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten under budgetåret 1982/83.
Verksamheten skall genomföras så att den utbildade personalen kan lösa de uppgifter som krävs i den planerade krigsorganisationen. Förbandsproduktion skall genomföras och mobiliseringsberedskap säkerställas för prioriterade förband.
Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 detaljmotiverar chefen för marinen på följande sätt.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 189
A. Pris- och löneomräkning
Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 155,5 milj. kr.
B. Förändringar enligt regeringens beslut
1. Överföring av personal från marinstaben till marint värnpliktskontor minskar kostnaderna med 3,1 milj. kr.
C. Uppgiftsförändringar
1. Organisatoriska förändringar minskar medelsbehovet, främst beroende på planerade personalminskningar (— 14,5 milj. kr.).
2. Övnings- och utbildningsverksamheten medför höjda kostnader
(+42,1 milj. kr.). Detta beror främst på övergången till den nya befälsordningen, på den ökade rustningsvolymen av fartyg och på en kraftig ökning av repetitionsutbildningen.
3. Smärre rationaliseringsåtgärder minskar kostnaderna med 400 000 kr.
4. Beredskapshöjande åtgärder och ökade underhållsinsatser medför
ökade kostnader (+ 8,4 milj. kr.).
5. Medel för lokal ombyggnad och lokalt underhåll av kaserner och
befästningar förs över från huvudproduktionsområde 3 till I (+17,2
milj. kr.).
Överbefälhavaren
I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår över-
befälhavaren att 16.2 milj. kr. avsedda för fastighetsunderhåll förs över till
anslaget Marinförband: Anskaffning av anläggningar.
I övrigt lämnar överbefälhavaren marinchefens anslagsframställning utan erinran.
Föredraganden
Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden
får jag hänvisa till vad jag har anfört under avsnitten 1.3 Det militära
försvarets fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (s. 75).
Jag kan i huvudsak godta chefens för marinen förslag till uppgifter under
budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primäruppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsökning än chefen för marinen.
Vid beräkningen av kostnaderna har jag tagit hänsyn till att ansvaret för
de värnpliktigas tandvård i fred skall föras över till folktandvården och den privata tandvården (prop 1980/81: 160, FöU 25, rskr 325). Överbefälhavaren har föreslagit att medel för fastighetsunderhåll skall
budgeteras under anslaget Marinförband: Anskaffning av anläggningar med 16,2 milj. kr. Enligt min mening bör endast 10 milj. kr. budgeteras under det nämnda anslaget.
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 190
Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budget-
året 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1415 000 000 kr.
C2. Marinförband: Materielanskaffning 1980/81 Utgift 890709 579! 1981/82 Anslag 657 000 000 1982/83 Förslag 1034 000 000 ! Varav 200 milj. kr. i prisregleringsmedel.
Verksamheten under anslaget omfattar generalöversyner av stridsfartyg, åtgärder på grund av haverier m. m., materielunderhåll—-utom sådant underhåll som är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden—samt anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 1891 168 728 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 2327,6 milj. kr. och anvisat ett anslag av 657 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (1891 168728 + 2327 600 000-657 000000) 3 561 768 728 kr.
Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Chefen för Föredra-
marinen ganden
Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Marinförband: Centralt vidtaget
materielunderhåll
m. m. för delpro-
grammen 2.1—2.99
(sc s. 185) 103 000 103 000 127 200 117 500 127 200 117 500 Marinförband: Centralt vidtagen
materielanskaffning
m. m. (inkl. sjuk-
vårdsmateriel för
delprogrammen 2.1 —
2.99 (se s. 185) 1789 200 571 200 642700 1005 600 802 700 1031 500 Kostnader 1892 200 674200 769900 = 1123100 929 900 1149 000
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 191
Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Chefen för Föredramarinen ganden Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet.
Prisreglering +436400 = +14800! +428600 + 11000! —+525400 - Justering på grund
av inkomster, över-
planering m. m. - 1000 = -32000 - 1000 = —-164100 -— 1000 —-115000 Medelsbehov - 657 000 - 9270 000 - 1034 000 Bemyndigandebehov 2327 600 = 1197 500 - 1454300 -
! Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.
Budgetåret 1980/81
Chefen för marinen anger i sin redovisning av verksamheten under
budgetåret 1980/81 att materielunderhållet och materielanskaffningen i huvudsak har följt uppgjorda planer.
Fem patrullbåtar av typ Hugin har levererats. Den andra och tredje ubåten av typ Näcken har levererats. Två minröjningsfartyg typ M 80 samt viss materiel till två fartyg av typ Spica III och ett bevakningsfartyg har
beställts. Utbyggnaden av ERSTA-batterier samt anskaffningen av tunga
rörliga batterier har fortsatt.
Budgetåret 1981/82
Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Under budgetåret planeras bl. a. beställning av ubåtar typ A 17, två
fartyg av typ Spica III och ett bevakningsfartyg. Anskaffningen av ERSTA-batterier, sjömålsrobotar och tunga rörliga batterier fortsätter.
Budgetåret 1982/83
Chefen för marinen Anslaget bör föras upp med 970 milj. kr. och ett beställningsbemyndi-
gande om 1197,5 milj. kr. inhämtas.
Beställningsbemyndigandena är avsedda bl.a. för moderniseringsarbeten på övervattensfartyg och ubåtar, för mingördlar till ubåtar, för tunga
rörliga batterier, artillerimateriel, materiel till torpeder och minor m.m.
samt stridslednings- och sambandsmateriel.
Fördelningen på materielslag och objekt (motsvarande) av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande samman-
ställning (prisläge februari 1981; I 000-tal kr.).
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 192
Primäruppdragsgrupp Bemyndigande Materielslag/objekt (motsvarande)
Centralt vidtaget materielunderhåll m.m.
| Generalöversyner av stridsfartyg | 50 000 |
| Skeppsteknisk materiel | 18 200 |
| Vapenmateriel | 43 200 |
| Haverier | 13 000 |
| Övrigt | 2800 |
Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. Sjukvårdsmateriel)
| Fartygsobjekt m. m. | : | 196 900 | |
| varav fartygsmoderniseringar | skeppsteknisk materiel m. m. trängfartyg fartyg och båtar för kustartilleriet | 134 200 29700 13 100 18400 | |
| Vapenmateriel för flottan | 146 900 | ||
| Vapenmateriel för kustartilleriet | 267 100 | ||
| varav luftvärnssystem 75 M | 111000 | ||
| Intendenturmateriel | 22 600 | ||
| Sjukvårdsmateriel | 7700 |
Av begärda bemyndiganden avser 428,6 milj. kr. prisreglering. Beloppet
har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning
(milj. kr.).
Ändamål Belopp
1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (8 22) 253,7
Ta . Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1981 till prisläget februari
1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto-
prisindex (16,64 90) 127,9 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från
budgetåret 1980/81 47.0
Summa 428,6
Överbefälhavaren
I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrker
överbefälhavaren att anslaget skall ökas med 70 milj. kr. för ytattackfartyg
av typ YA81. Dessa medel bör enligt överbefälhavaren föras över från huvudprogram I Arméförband och huvudprogram 3 Flygvapenförband och återföras till resp. huvudprogram budgetåren 1985/86 och 1986/87.
Överbefälhavaren föreslår vidare att anslaget minskas med 217000 kr. som
en ramanpassning.
I övrigt lämnar överbefälhavaren marinchefens anslagsframställning utan erinran.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 193
Föredraganden
Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel. I min beräkning har jag tagit hänsyn till behovet av att förstärka ubåtsjaktfunktionen. Ett beställningsbemyndigande om 160 milj. kr. har
beräknats för detta ändamål. Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen
blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (3 561 768 728 + 1454 300 000—-
1034 000 000) 3982 068 728 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med
hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget-
åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30
juni 1983 blir därmed ca 3 730 milj. kr.
Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbe-
myndigande som riksdagen kan komma att lämna. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av
1454 300 000 kr., 2, till Marinförband: Materielanskaffning för budgetåret 1982/83
anvisa ett förslagsanslag av 1034 000 000 kr.
C3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar
1980/81 Utgift 142455 810 1981/82 Anslag 120400 000 1982/83 Förslag 157 000 000
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befästningar och ammunitionsförråd för flottan och kustartilleriet samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält m. m.
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)
Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Chefen för Före-
marinen draganden Marinförband: Markanskaffning för delpro-
grammen Fasta kustartilleriförband 700 750 750 Gemensamma produktions-
resurser 750 750 750 13 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 194
Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Chefen för Före-
marinen draganden
Nybyggnad m. m. för delpro-
grammen För flera delprogram gemen-
samma lednings-, bas- och
underhållsförband m. m. 12700 8670 8670 Fasta kustartilleriförband 39 200 22300 22 300 Gemensamma produktions-
resurser 33 950 75750 75750
Centralt beslutade ombygg- . nads- och underhållsåtgär-
der för delprogrammen För flera delprogram gemen-
samma lednings-, bas- och
| underhållsförband m. m. | 3700 | 3050 | 3050 |
| Fasta kustartilleriförband | 29850 | 12 000 | 12 000 |
| Gemensamma produktions- | | | ||
| resurser | 19100 | 31635 | 45635 |
| Summa | 139 950 | 154905 | 168 905 |
Utrednings- och projekte-
ringskostnader +11350 +10000 +10000 Inkomster från bostäder
och försäljning av mark
och byggnader —- 4500 - - 4000 Reducering på grund av
överplanering —26 400 —-16905 —17 905 Beräknat medelsbehov 120 400 148 000 157 000
Budgetåret 1980/81
Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret
1980/81 att behovet att förvärva ny mark har varit av begränsad omfatt-
ning. Anskaffnings- och ombyggnadsverksamheten har störts på grund av stor personalomsättning i samband med omlokaliseringen till Eskilstuna. Anskaffningen och ombyggnaden av befästningar har inriktats på kustartilleribatterier, ammunitionsförråd och minstationer. En värmecentral vid Berga örlogsskolor och en skjutbana vid Säve depå har färdigställts. En
artillerihall och en byggnad för motorutbildning vid KA 2 i Karlskrona har påbörjats. Ett antal smärre byggnadsföretag har genomförts i större omfattning än planerat.
Budgetåret 1981/82
Behovet att skaffa ny mark är begränsat. Anskaffningen och ombyggnaden av befästningar omfattar kustartilleribatterier, minstationer, ammuni-
tionsförråd i berg och stabsplatser. Ett skolhus för underhålls- och sambandsutbildning vid KA 2 i Karlskrona påbörjas.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 195
Budgetåret 1982/83
Chefen för marinen
Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 148 milj. kr. enligt
vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.
För nybyggnadsprojekt som har påbörjats eller avses bli påbörjade före den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till 21,2
milj. kr. I övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret 1982/83 för att påbörja bl. a. nybyggnad av en förläggningskasern vid KA 2 i Karlskrona till en kostnad av 16,9 milj. kr., en hamnanläggning vid Berganäs till en kostnad av 29,1 milj. kr. För ombyggnads- och underhållsarbeten som har
påbörjats eller avses bli påbörjade före den 1 juli 1982 beräknas medelsbe-
hovet under budgetåret 1982/83 till 11650000 kr. För objekt som avses påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl.a. medelsbehovet för kasernrenoveringar, främst för att påbörja renovering av en kasern vid KA 1 i Vaxholm, till 8,5 milj. kr.
Överbefälhavaren
I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar anser överbefälhavaren att chefen för marinen i strid med gällande bestämmelser har
budgeterat in 16,2 milj. kr. på anslaget Marinförband: Ledning och för-
bandsverksamhet för underhåll av byggnader m. m. Överbefälhavaren anser att medlen skall budgeteras på anslaget till anskaffning av anläggningar.
Föredraganden
Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligt följande anskaffningsplan. Som jag har anfört under anslaget C 1. Marinförband:
Ledning och förbandsverksamhet (s. 189) har 10 milj. kr. budgeterats under förevarande anslag i stället för under det nyss nämnda anslaget.
Fortifikationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya
byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inte har något att erinra bör det få ankomma på regeringen att, efter prövning
av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvisar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 196
Anskaffningsplan (1000-tal kr.)
Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig-
start stäl-
2 2
Faktisk = Beräknad för ar-man. lande
1.0.m. år-mån.
80-02-01 81-02-01 81-06-30 —1981/82 — 1982/83
A. Markanskaffning Delprogram 2.6 1. Mark för kustartilleribatterier samt diverse mindre markförvärv 1450 1450 = 700 750
Delprogram 2.99 [N Diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter 1500 1500 - 750 750
Summa A 2950 2950 - 1450 1500
B. Nybyggnad m.m. a. Företag påbörjade före 1981-07-01 220450 229 180 170 890 52590 5700 b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1981/82 51700 60710 33 260 15 500
c. Företag avsedda att påbörjas 1982/83 Delprogram 2.1 . Diverse objekt 8670 = - 8670 Delprogram 2.6 . Minstationer 7500 - = 7500 WN . Diverse objekt 8600 = - 8600
Delprogram 2.99 4, KA 2. Nybyggnad av en förläggningskasern 16 900 = = 8200 84-01 un . ÖrlB O. Tillbyggnad av maskinskolan på BÖS 5500 - = 4000 83-10 6. ÖrIBO. Nybyggnad av ett skolhus på BÖS 7100 4300 83-10 7. ÖrlB O. Anläggning av en hamn vid Berganäs 29 100 - = 11 000 24-09 8. KA 3. Nybyggnad av ett skolhus 12 000 = - 6000 83-11 9. KA 3. Tillbyggnad av en värmecentral 4300 - = 4300 83-09 10. Diverse objekt inkl. tekniska försörjningsanordningar 25 300 - - 22950
Summa c 124970 - - 85520 Summa B (a-c) 272150 414 860 170890 — 85850 106720
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet «197
Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- = Färdig-
start stäl-
Faktisk — Beräknad för år-mån. lande
tom —L år-mån.
80-02-01 81-02-01 81-06-30 1981/82 = 1982/83
C. Centralt beslutade
ombyggnads- och
underhållsåtgärder a. Företag påbörjade
före 1981-07-01 30 150 32150 24100 8050 - b. Företag påbörjade
eller avsedda att
påbörjas 1981/82 45070 56 550 - 44 600 11 650 ec. Företag avsedda att
påbörjas 1982/83
Delprogram 2.1 1. Diverse objekt - 1000 - - 1000 -
Delprogram 2.6 2. Diverse objekt - 7200 - = 7200 -
Delprogram 2.99 3. Kasernrenoveringar - 17 400 - = 8500 - 4. ÖrlBS. Ombyggnad
av tyghuset - 5075 - - 5075 - 5. ÖrlB O. Ombyggnad
av marketenteri - 4210 - - 4210 - 6. Diverse objekt
inkl. tekniska för-
sörjningsanordningar = 10250 - = 9050 - 7. Underhåll av befäst-
| ningar och byggnader | = 14 000 | - | = 14 000 | - | |
| Summa c | - 59135 | - | = 49035 | - | |
| Summa C (a-c) | 75220 147835 24 100 52 650 60685 | - | |||
| Summa A-C | 50320 = 572445 = 194990 139950 168905 | - |
Utrednings- och pro-
jekteringskostnader - - - 11.350 10.000 = Inkomster från bostä-
der och försäljning av
mark och byggnader - - - —- 4500 — 4000 - Reducering på grund av
överplanering - - = -—26400 —17905 - Beräknat medelsbehov - - — 120400 157060 -
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 157000 000 kr.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 198
C4. Marinförband: Forskning och utveckling
| 1980/81 Utgift | 65 000 000! |
| 1981/82 Anslag | 75 000 000 |
| 1982/83 Förslag | 87100 000 |
! Varav 13 milj. kr. i prisregleringsmedel.
Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för mari-
nen. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medels-
tilldelningen.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 164747 186 kr. För budgetåret1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 91.8 milj. kr. och anvisat ett anslag av 75 milj. kr. Den beräknade
bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (164747186 +
91800 000-75 000 000) 181547 186 kr.
Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.)
Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Chefen för Föredra-
marinen ganden
Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Marinförband: Utvecklingsarbete för
delprogrammen 2.1 —
| 2.99 (se s. 000) | 58 200 73 000 | 62 200 88 800 | 62 200 90800 |
| Kostnader | 58 200 73000 | 62 200 88 800 62 200 | 90 800 |
| Prisreglering | +33 600 +3 600! +33 100 +2000! +29 500 | - |
Justering på grund av
överplanering m. m. - —1600 = —-3 700 = —-3 700 Medelsbehov - 75 000 = 87 100 - 87 100 Bemyndigandebehov 91800 -— 95 300 - 91700 = ! Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettoprisindex.
Budgetåret 1980/81
Chefen för marinen anger i sin redovisning av verksamheten under
budgetåret 1980/81 att planerat utvecklingsarbete för marinförbanden i stort sett har kunnat genomföras.
Budgetåret 1981/82
Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret
1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari
1982. Planerna innebär bl. a. att projekteringen och konstruktionen av ubåt
typ A 17 fortsätter.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 199
Budgetåret 1982/83
Chefen för marinen Anslaget bör föras upp med 87,1 milj. kr. och ett beställningsbemyndi-
gande om 95,3 milj. kr. inhämtas. Under budgetåret 1982/83 inriktas verksamheten främst på fortsatt pro-
jektering och konstruktion av en ny ubåt (A 17), systemutveckling för
övervattensfartyg och ubåtar samt för allmän utveckling och projektering av vapenmateriel. Av begärda bemyndiganden avser 33,1 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).
Ändamål Belopp
1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (8 Ze) 12,7 [Ng . Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (16,64 0) 10,4 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1980/81 10,0
Summa 33,1
Överbefälhavaren I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrker överbefälhavaren marinchefens anslagsframställning.
Föredraganden
Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.
Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen
blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (181547 186 + 91700 000- 87 100.000) 186 147 186 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren
1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni
1983 blir därmed ca 165 milj. kr. Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilket utvecklingsarbete som bör beställas inom ramen för det bemyndi-
gande som riksdagen kan komma att lämna. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för marinförband får beställas inom en kostnadsram av 91700 000 kr.,
2. till Marinförband: Forskning och utveckling för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 87 100 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 200
D Flygvapenförband
Chefen för flygvapnet är programmyndighet för huvudprogrammet Flygvapenförband som omfattar följande delprogram.
3.1 För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband 3.2 Jaktförband 3.4 Attackförband 3.5 Spaningsförband 3.6 Flygtransportförband 3.7 Basförband 3.99 Gemensamma produktionsresurser
Flygvapnets fredsorganisation består i stort av följande staber och förband m. m. Flygstaben En eskaderstab Fyra sektorflottiljer Sex övriga förband (flottiljer) Fem utbildningsanstalter (skolor)
Lokaliseringen av flygvapnets fredsförband m.m. framgår av följande karta (intagen på s. 201). Verksamheten leds centralt från flygstaben och i vissa fall av chefen för första flygeskadern.
Verksamheten under huvudprogrammet Flygvapenförband budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar samt Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag. D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling
D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet 1980/81 Utgift 2249 663 129 1981/82 Anslag 2306 200000 1982/83 Förslag 2333 000000
Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 201
O =jakt O =attack od =spaning L ) =utbildningsförband m.m.
=militärområdesgräns = = sektorflottilj
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 202
personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom flygvapnet.
Verksamhetens omfattning
| Verksamhet | 1980/81 Planerat | Utfall Planerat — Chefen för | 1981/82 1982/83 flygvapnet |
| Antal flygtimmar | 97 300 | 81808 87350 | 86 250 |
Antal utexaminerade
officerare exkl.
reservofficerare 160 129 160 160 Grundutbildning av värn-
pliktiga
Antal man 4716 4192 4417 4161
Antal tjänstgöringsdagar
(1 000-tal dagar) 1501 1506 1403 1319 Repetitionsutbildning
Antal man 7280 4690 6920 6535
Antal tjänstgöringsdagar
(1 000-tal dagar) 56 43 57,3 49,6
Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)
Primäruppdrag m. m. 1980/81 1981/82 1982/83
Planerat Utfall Planerat — Chefen för Föredra-
flygvapnet ganden
Flygvapenförband:
För flera delprogram
gemensamma lednings-
| och strilförband | 293998 285419 286 837 289 842 287 448 |
| Jaktförband | 325901 343362 369 849 386 706 381 484 |
| Attackförband | 208 580 297170 242 655 259228 252 709 |
| Spaningsförband | 87072 108653 109672 119 661 115670 |
| Flygtransportförband | 58 262 71025 83 582 82157 81129 |
| Basförband | S21595 577709 539 644 587 333 564 229 |
Gemensamma produk-
tionsresurser 602292 668 240 636 361 695 573 660 331 Kostnader 2097700 2351578 2268600 2420500 2343 000
Tillkommerlavgår: Intäkter - 8000 —- 104329! — —-10000 -10 000 -10 000: Förskott - + 2414 = - - Överplanering, reser-
ver m.m. + 90300 —- +47 600 +24 600 - Medgiven prisreglering +119300 = - - = Medelsbehov 2299 300 2249663 2306200 2435100 <2333000
! Varav 100 000 förskottsbetalning för drivmedel budgetåret 1979/80.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 203
Personal
Personalkategori Antal! anställda omräknat till personår
1980/81 1981/82 = 1982/83
Planerat — Utfall Planerat Chefen = Föredraför flyg- ganden
vapnet
| Militär personal | 2220 2007 2300 2430 2430 |
| Civilmilitär personal | 2235 2304 2200 2070 2070 |
| Civil personal | 4300 4355 4255 4215 4215 |
8755 8666 8755 8715 8715
Budgetåret 1980/81
Chefen för flygvapnet anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 bl.a. att resultatet från översynen av stridsledningsoch luftbevakningssystemets framtida behov av personal har redovisats till regeringen och att övergången till en ny sektororganisation har förberetts. Avvecklingen av äldre radarmateriel fortsätter. Radarövningskompanier har organiserats på F4 och F21. Krigsorganisationens behov av personal har utretts. Kravspecifikationer inför omsättningen av materiel för vissa Juftförsvarscentraler har börjat tas fram.
Inriktning mot förlängt utnyttjande av J35 F-systemet har skett. Omskolning av en jaktflygdivision J35F till JA 37 har delvis genomförts men här på grund av motorproblem behövt uppskjutas i vissa delar.
Prov med ledningssystemet ATLE har genomförts. Underrättelseskolan och fotoenheten har överförts från F 11 till F 13. Ytterligare flygplan av typ Tp 84 har tillförts organisationen och nyutbildning/omskolning har påbörjats. Personalen har utbildats på ett nytt klargöringssystem.
Förslag till ny sektororganisation, organisation av chefens för första flygeskadern stab och förändrad organisation vid flygvapnets utbildningsanstalter till följd av den nya befälsordningen har lämnats. Vidare har förslag lagts beträffande flygvapnets flottiljorganisation (OLLI/U).
Andra anpassningar av fredsorganisationen, bl. a. inom underhållsverksamheten, bevaknings- och förplägnadstjänsten, samt samordning av verksamheten med andra myndigheter fortsätter.
Förberedelserna för indragning av F1:s flottiljadministration har fortsatt.
Budgetåret 1981/82
I förhållande till prop. 1980/81: 100 bil. 7 (FöU 19 och 26, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 har inte vidtagits några väsentliga ändringar i planeringen av verksamheten inom huvudproduktionsområdet Ledning och förbandsverksamhet.
Luftförsvarscentralerna anpassas till flygplan JA 37 och radar PS-860. Metodutveckling genom försök och prov inför kommande omsättning av
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 204
materielen för vissa luftförsvarscentraler fortsätter. Projektering av anläggningar för en ny låghöjdsradar påbörjas.
Påbörjad omskolning till system JA 37 fortsätter. Utvecklingen av ledningssystemet ATLE fortsätter. Utbildning och omskolning för flygplan Tp 84 genomförs.
Basorganisationen förändras successivt. Anpassningen av bassystemet och omskolningen av personalen till flygbassystem 90 och flygplan 37 fortgår.
En ny fredsorganisation med fyra luftförsvarssektorer införs. Vidare införs en ny organisation för chefens för första flygeskadern stab och för flygstaben. En enhet för taktisk utprovning av bas- och underhållssystem (TUBas) organiseras vid F 14. Den nya befälsordningen medför att organisationen för flygvapnets utbildningsanstalter m. fl. förändras. Härvid organiseras vid F 14 en officershögskola (FOHS) samt vid F 16 en division för grundläggande taktisk flygutbildning (GTU).
Försök med decentraliserad produktionsledning-DEPROL-—genomförs vid F4.
Budgetåret 1982/83 Chefen för flygvapnet
Chefen för flygvapnet anför följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten under budgetåret 1982/83.
Äldre radarstationer och viss sambandsmateriel avvecklas och ersätts med modernare utrustning. Organisationen av en regional vädercentral vid F21 fullföljs.
Anpassningen av bassystemet fortgår liksom omskolningen till flygplan 37. Utvecklingen av det datorstödda ledningssystemet ATLE fortsätter. Utbildningen och omskolningen för flygplan Tp 84 genomförs. Basorganisationen förändras successivt.
Förberedelserna fortsätter för att dra in F1:s flottiljadministration. En krigshögskola organiseras vid F20 inom den nya befälsordningens ram. Den lätta attackfunktionen vid F21 överförs till F 16 och integreras med divisionen för grundläggande taktisk flygutbildning.
Flygvapnets väderskola (VÄDS) flyttar till Ljungbyhed och underställs chefen för FS.
Tillsynsverksamheten för flygplan 35 avvecklas i Kalmar.
Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 detaljmotiverar chefen för flygvapnet på följande sätt.
A. Pris- och löneomräkning
Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 208.6 milj. kr.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 20 tin
B. Förändringar enligt regeringens beslut.
Organisationsändringar (främst förbandsindragningar) minskar per-
sonalkostnaderna med 3,2 milj. kr.
C. Uppgiftsförändringar
1. Äldre radarmateriel avvecklas och underhållsverksamheten ses över,
vilket minskar underhållskostnaderna (— 34,5 milj. kr.).
2. Behovet av värnpliktiga minskar. Detta minskar kostnaderna med 5,2
milj. kr. 3. Materielläget, främst beträffande flygplansmateriel, medför att underhållskostnaderna minskar med 39,1 milj. kr.
4. Diverse verksamhetsförändringar minskar kostnaderna med 13,4
milj. kr. 5. Överbefälhavaren har beordrat ökad beredskap. Detta kostar ytterligare 7,1 milj. kr.
6. Drivmedelsförbrukningen minskas med 18,9 milj. kr.
7. Driftkostnaderna för ATCAS börjar betalas med 2,9 milj. kr. för budgetåret 1982/83.
Överbefälhavaren
Överbefälhavaren lämnar flygvapenchefens anslagsframställning utan erinran. |
Föredraganden
Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden
får jag hänvisa till vad jag har anfört under avsnitten 1.3 Det militära
försvarets fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (s. 75).
Jag kan i huvudsak godta chefens för flygvapnet förslag till uppgifter
under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primäruppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsök-
ning än chefen för flygvapnet, bl.a. vad beträffar underhåll och personal.
Vid beräkningen av kostnaderna har jag tagit hänsyn till att ansvaret för de
värnpliktigas tandvård i fred skall föras över till folktandvården och den privata tandvården (prop. 1980/81: 160, FöU 25, rskr 325). Jag har även
beaktat att driften av vissa militära observationsstationer förs över till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (prop. 1980/81: 149, TU
27, rskr 334). Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Flygvapenförband:Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2333 000 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 206
D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning
1980/81 Utgift 2881070703! 1981/82 Anslag <2455850000 1982/83 Förslag 2 140000000
! Varav 913,1 milj. kr. i prisregleringsmedel.
Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll—utom sådant
underhåll som är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden — samt anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen. Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 7057 600 000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi-
gande om 2638,4 milj. kr. och anvisat ett anslag om 2455 850.000 kr. Den
beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (7 057 600 000 + 2638 400 000—-2 455 850 000) 7 240 150 000 kr.
Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Chefen för Föredra-
flygvapnet ganden
Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Flygvapenförband: Centralt vidtaget
materielunderhåll
m.m. för delpro-
grammen 3.1—3.99
(se s. 200) 94 600 78800 86 100 91 500 86 100 91 500 Flygvapenförband:
Centralt vidtagen
materielanskaffning
m. m. (inkl. sjuk-
vårdsmateriel) för
delprogrammen 3.1 —
3.99 (se s. 200) 1757 700 2341 700 8445800 2862 400 7045 000 2300 500 Kostnader 1852 300 2420 500 8531800 =2953900 7131 106 2392 000 Prisreglering +786 100 +45 000! +2110600 + 22300! +2 027 500 = Reducering på
grund av — över-
planering m. m. - — 9650 + 687700 = —548200 - — —214000 — inkomster = = = 38000 = — 38000 - 38000 = — 38000 Medelsbehov - 2455 850 - 2390 000 - 2140 000 Bemyndigandebehov 2638 400 - 11292 100 - 9120 600 - ! Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettoprisindex.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 207
Budgetåret 1980/81
Chefen för flygvapnet anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att materielanskaffningen för flygvapenförbanden har varit mycket stor.
För gemensamma lednings- och strilförband har större beställningar avsett materiel till bl. a. taktiska ledningssystem, radaranläggningar av typ PS 870, rörliga indikatorrum och olika kommunikationsnät.
För jaktförbanden och spaningsförbanden har anskaffningen av materiel för de olika versionerna av flygplan 37 fortsatt. En ny jaktrobot för flygplan JA 37 har beställts.
För attack- och spaningsförbanden har beställts en ny motmedelsutrustning.
Två tunga transportflygplan (Tp 84) har beställts till flygtransportförbanden.
Till flygvapnets basförband har bl. a. beställts materiel för anpassning till bas 90. Främst kan nämnas lätt bogserbil, basradio m. m.
Budgetåret 1981/82
Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innefattar bl. a. kompletterande beställningar av utrustning och reservdelar till de olika versionerna av flygplan 37. Under budgetåret läggs ut beställningar för att förlänga gångtiden för flygplan 35.
Budgetåret 1982/83 Chefen för flygvapnet
Anslaget bör föras upp med 2 390,0 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 11292.1 milj. kr. inhämtas.
Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband avser fortsatt anskaffning och underhåll av utrustning för radaranläggningarna PS 860 och PS 870. Övriga större objekt är en ny radio för luftförsvarsorientering samt nya fjärrskriftsterminaler.
Inom delprogrammet Jaktförband avser huvuddelen av beställningsbemyndigandena ytterligare en division av flygplan JA 37.
Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Attackförband avser kompletterande beställningar till samt underhåll av flygplan AJ37. För flygplan SK 60 begärs beställningsbemyndigande för en flygradio. Bemyndigandena omfattar också anskaffning av 30 flygplan JAS.
Inom delprogrammet Spaningsförband avser beställningsbemyndigandena främst ändringsverksamhet samt fotoutrustningar.
Inom delprogrammet Basförband planeras fortsatt anskaffning av bl. a. flygsäkerhetsmateriel, fordon och sambandsutrustning samt materiel för den nya basorganisationen såsom ett nytt ammunitionsröjningsfordon.
Fördelningen på materielslag och objekt (motsvarande) av de beställ-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 208
ningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av föl-
jande sammanställning (prisläge februari 1981; 1 000-tal kr.).
Primäruppdragsgrupp Bemyndigande Materielslag/objekt (motsvarande)
Centralt vidtaget materielunderhåll m.m.
| Flygplanssystem 37 | 1800 |
| Övriga flygplan (inkl. helikoptrar) | 800 |
| Bastjänstmateriel | 1900 |
| Övrigt | 81600 |
Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjukvåräsmateriel)
| Flygplan AJ 37 och flygplan SK 60 | 41 500 | ||
| Flygplan SH/SF 37 | 21100 | ||
| Flygplan JA 37 | 2.090 200 | ||
| varav 9:e divisionen av flygplan JA 37 | vapen til! flygplanen | 1327 000 450 000 | |
| Flygplan JAS | 5445 000 | ||
| Stridsledningsmateriel m. m. | 379 100 | ||
| varav radar PS 870 | sambandsmateriel | 118 800 74 200 | |
| Bastjänstmateriel | 215210 |
varav ammunitionsröjningsfordon för
anpassning till bassystem 90 50 000
Av begärda bemyndiganden avser 2 110,6 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).
Ändamål Belopp 1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (8 26) : 520,1
2. Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1981 till prisläget februari
1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto-
prisindex (16,64 42) 1527,8 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden för
budgetåret 1980/81 62,7
Summa 2110,6
Överbefälhavaren
I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår över-
befälhavaren att förevarande anslag skall minskas med 35465 000 kr., varav 35 milj. kr. förs över till huvudprogram 2 Marinförband till följd av
omplanering av ytattack 81 m.m. och 465 000 kr. utnyttjas som ramanpassning. Överbefälhavaren föreslår att de medel som förs över till huvudprogram 2 återförs budgetåren 1985/86 och 1986/87. 1 övrigt lämnar
överbefälhavaren flygvapenchefens framställning utan erinran.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 209
Föredraganden
Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel. I beräkningen ingår ett bemyndigande om sammanlagt ca 5 miljarder kr. för att påbörja anskaffningen av flygplanssystem JAS. Bemyndigandet avser en första delserie av 30 flygplan samt vapen och stödsystem.
Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen
blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (7 240 150 000 + 9 120600 000—-
2140 000 000) 14220750 000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30
juni 1983 blir därmed ca 13 640 milj. kr.
Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till
vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av
9120 600 000 kr.,
2. till Filygvapenförband: Materielanskaffning för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2 140 000 000 kr.
D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
1980/81 Utgift 216107 626 1981/82 Anslag 236 600 000
1982/83 Förslag 215 000 000
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befästningar, flygfält och ammunitionsförråd för flygvapnet samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält. Verksamheten omfattar vidare kompletteringsarbeten m. m. på eller i anslutning till befintliga flygbaser, anläggningar för el- och teleutrustning vid baserna samt inlösen av flygbullerstörda fastigheter.
14 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 210
Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)
1981/82 Beräknad ändring 1982/83
Chefen för Före-
flygvapnet draganden
Flygvapenförband: Markanskaffning för delpro-
grammen För flera delprogram
gemensamma lednings- och
strilförband 400 400 400 Basförband 600 600 600 Gemensamma produktions-
resurser 1000 1000 1000
Nybyggnad m. m. för delpro-
grammen För flera delprogram gemen-
samma lednings- och stril-
förband 51600 65 600 64 600 Basförband 28 640 33 150 32150 Gemensamma produktions-
resurser 98110 20150 72200
Centralt beslutade ombygg-
nads- och underhållsåtgär-
der för delprogrammen För flera delprogram gemen-
samma lednings- och stril-
förband - 1000 1000 Basförband 24 600 24 800 24 800 Gemensamma produktions-
resurser 61500 37 500 35400 Summa 266 450 244 200 232 150
Utrednings- och projekte-
| ringskostnader | 14 800 | 13 100 | 13 100 | |
| Inkomster | - 4000 | - 3500 | - 3500 |
| Reducering på grund av | . | ||
| överplanering | —-40 650 | —36 900 | —26 750 |
| Beräknat medelsbehov | 236 600 | 216 900 | 215 000 |
Budgetåret 1980/81
Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att behovet av mark har varit begränsat. Uppkomna behov har i huvudsak kunnat tillgodoses.
Nybyggnad av befästningar och kaserner m. m. har i stort sett kunnat genomföras enligt planerna. Vissa förseningar har dock uppkommit, främst med anledning av personalomsättningen i samband med fortifikationsförvaltningens flyttning till Eskilstuna. Utbyggnaden av nya radarstationer har fortsatt planenligt. En flygtjänstbyggnad och ett förråd vid F7 i Såtenäs, ett truppserviceförråd vid F 13 i Norrköping, en skolbyggnad vid F14 i Halmstad och en värmecentral vid F 17 i Ronneby har bl. a. blivit färdiga. Nybyggnadsarbetena för en värmecentral vid FS, en drivmedetlsanläggning vid F 13, en hangar vid vardera av F 17 och F21 i Luleå samt ett
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 211
trupp- och mobiliseringsserviceförråd vid RFN i Vidsel har påbörjats
under budgetåret. Kasernrenoveringarna vid F5 och vid F 14 i Halmstad
har fortskridit planenligt.
Budgetåret 1981/82
Behovet av att anskaffa mark beräknas öka något jämfört med tidigare budgetår.
Utbyggnaden av radarstationsnätet fortsätter liksom utbyggnaden av befintliga flygbaser för bl.a. anpassning till flygplan 37 och till ett nytt flygbassystem (flygbas 90). En värmecentral och ett förråd vid F5 i Ljungbyhed, en drivmedelsanläggning och en skolbyggnad vid F13 i Norrköping, en hangar vid vardera av F 17 i Ronneby och F21 i Luleå, tillbyggnad av värmecentralen vid F21 och RFN i Vidsel, ett trupp- och mobiliseringsserviceförråd vid RFN samt kasernrenoveringar vid F5 och vid F14 i Halmstad beräknas bl.a. bli färdiga. Av större objekt som beräknas bli
påbörjade märks en luftförsvarscentral, en hangar vid F 15 i Söderhamn
samt kasernrenovering vid F 10 i Ängelholm.
Budgetåret 1982/83
Chefen för flygvapnet
Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 216,9 milj. kr. enligt
vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.
För nybyggnadsobjekt som har påbörjats eller avses komma att påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till
67 350000 kr. I övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret för att
påbörja bl. a. utbyggnaden av tre grupperingsplatser för radarstationer till en kostnad av 36 milj. kr., åtgärder för att anpassa flygbaserna till ett nytt flygbassystem (flygbas 90) till en sammanlagd kostnad av 35 milj. kr., nybyggnad av en hangar vid F4 i Östersund till en kostnad av 30 milj. kr. samt nybyggnad av en servicehangar vid F 13 i Norrköping till en kostnad av 17 milj. kr., allt enligt prisläget den 1 februari 1981. För ombyggnadsoch underhållsarbeten, som har påbörjats eller avses komma att påbörjas före den 1 juli 1982, beräknas medelsbehovet under budgetåret 1982/83 till 13,6 milj. kr. För objekt som avses påbörjas under sistnämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för underhåll och ombyggnad av flygfält till 24,8 milj. kr. samt för centralt beslutat underhåll av byggnader, övningsoch skjutfält m. m. till 10,8 milj. kr.
Överbefälhavaren
I sitt yttande över myndigheternas anslagsframställningar lämnar överbefälhavaren chefens för flygvapnet anslagsframställning utan erinran.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet ta — tr
Föredraganden Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över » kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligt följande anskaffningsplan. I detta sammanhang vill jag anmäla att nybyggnaden av
en aggregat- och fordonsverkstad vid F 4 i Östersund och ombyggnaden av
byggnadsåtgärderna kan påbörjas under budgetåret 1982/83.
Fortifikationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inte
har något att erinra bör det få ankomma på regeringen att, efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvi-
sat, besluta om de redovisade byggnadsföretagen. Jag vill i detta sammanhang anmäla att regeringen har uppdragit åt
fortifikationsförvaltningen att-utöver vad jag har anmält i prop. 1980/81: 100 (bil. 7)—-under innevarande budgetår påbörja uppförandet av
en simulatorbyggnad vid F 21 i Luleå till en beräknad kostnad av 3 930 000
kr. enligt prisläget den 1 februari 1980. Detta har gjorts möjligt genom
omplanering inom anslaget. Byggnaden behövs för att utbilda den flygande personalen på flygplan JA 37, vilket beräknas komma att tillföras förbandet
omkring årsskiftet 1982— 1983.
Anskaffningsplan (1000-tal kr.)
Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bvgg- Färdigstart ställ- Faktisk Beräknad för år-mån. ande t.o.m. år-mån. 80-02-01 81-02-01 81-06-30 —1981/82 = 1982/83 A. Maurkanskaffning Delprogram 3.1 1. Mark för strilanläggningar m. m. 600 800 - 400 400 Delprogram 3.7 LE . Mark för krigsflygfält samt diverse mindre markförvärv 200 1200 - 600 600 Delprogram 3.99 3. Diverse mindre markförvärv 2500 2000 - 1000 1000 Summa A 4000 4000 - 2000 2000 B. Nybyggnad m.m. u. Företag påbörjade före 1981-07-01 181231 182982 92 486 82476 8000 b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1981/82 152670 = 171500 - 925874 59 350 c. Företag avsedda att påbörjas 1982/83 Delprogram 3.1 1. Radaranläggningar - 32 500 = - 14 500
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 213
Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig-
start ställ-
Faktisk Beräknad för år-mån. ande
t.o.m. år-mån.
80-02-01 81-02-01 81-06-30 —1981/82 — 1982/83
. Grupperingsplatser 4000 - - 4000 ww . Smärre objekt 5500 = = 4900 Delprogram 3.7 4. Anpassning för flygbassystem 90 35 000 - - 14 500 . Smärre objekt 2450 = - 2700 DU . El- och teleanläggningar 8750 = - 3700 Delprogram 3.99 7. F4. Nybyggnad av en aggregat- och fordonsverkstad 7500 - - 3000 84-01 8. F4. Nybyggnad av
en hangar 30050 - = 12600 84-04
9. F 13. Nybyggnad av en servicehangar 17000 - - 7700 10. F 14. Nybyggnad av en skolbyggnad 7950 - - 6000 11. F16. Nybyggnad av ett kontrolltorn 8600 - - 3.000 12. F 16. Om- och tillbyggnad av hangar 33 4450 - = 4450 13. RFN. Nybyggnad av en matinrättning 4750 - - 4750 14. Diverse byggnadsföretag 22600 - = 15800 Summa c 191 100 101 600 Summa B (a-c) 333 901 545582 92486 178350 168950
C. Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder a. Företag påbörjade före 1981-07-01 97 500 92 800 65 500 23900 3400 b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1981182 66 200 72400 = 62 200 10200 c. Företag avsedda att påbörjas 1982/83 Delprogram 3.1 - Mindre ombyggnader av befästningar m. m. 1000 = - 1000 Delprogram 3.7 [NS . Ombyggnad av flygfält, smärre objekt 3800 = - 3800 3. Underhåll av flygfält 21000 - - 21000 Delprogram 3.99 4. F6. Ombyggnad av byggnad nr 22 till personalvårdslokaler m.m. 5100 - - 3000 82-11 83-06 5. Diverse ombyggnadsföretag m. m. 16000
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 214
Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdigstart ställ- Faktisk Beräknad för år-mån. ande
t.o.m. år-mån. 80-02-01 81-02-01 81-06-30 —1981/82 = 1982/83
6. Underhåll av bygg-
nader och övnings-
| och skjutfält | - 10 800 | - | - 10 800 | |
| Summa c | - 57 700 | - | = 47 600 | |
| Summa C (a-c) | 163700 222900 65 500 86 100 61 200 | |||
| Summa totalt | 501601 768482 157986 266450 232150 | |||
| Utrednings- och pro- | . | |||
| jekteringskostnader | = - | - 14 800 13 100 |
Inkomster från bostä-
der och försäljning
av mark och byggnader - - - - 4000 — 3500 Reducering på grund av
överplanering - - - —-40650 —-26750 Beräknat medelsbehov = - 236600 = 215000
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 215 000 000 kr.
D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling
1980/81 Utgift 442999 000!
1981/82 Anslag 407 984 000 1982/83 Förslag 700 000 000 ! Varav 88 130 000 kr. i prisregleringsmedel.
Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för flygvapnet. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndi-
ganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av me-
delstilldelningen.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 644200 000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi-
gande om 402,2 milj. kr. och anvisat ett anslag av 487984000 kr. Den
beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (644 200 000 + 402 200 000—-407 984 000) 638 416 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 215
Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.)
Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Chefen för Föredra-
flygvapnet ganden
Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Flygvapenförband: Utvecklingsarbete för
delprogrammen 3.1 —
3.99 (se s. 200) 354 800 407 984 7679 600 730 800 7907 600 814 000 Kostnader 354 800 407 984 7679 600 730 800 7907 600 814000 Prisreglering +47 400 - 1342 100 +13300! 1510790 - Justering på grund av
överplanering m. m. = - — 124 000 —45 100 - - 114000 Medelsbehov - 407 984 699 000 = 700 000 Bemyndigandebehov 402 200 = 9 021700 - 9 418390 - ! Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettoprisindex.
Budgetåret 1980/81
Chefen för flygvapnet anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att verksamheten inom delprogrammet Gemensamma lednings- och strilför-
band i huvudsak har inriktats på utveckling av materiel till en nu låghöjds-
radar (PS 870) samt fortsatt utveckling av ett rörligt indikatorrum och
transmissionsnät. För delprogrammet Jaktförband har verksamheten till största delen bestått av typarbete för flygplan JA 37 Jaktviggen. Fortsatt utveckling av grundflygplan, målinmätningsutrustning, el- och teleutrustning, beväpning samt underhållsutrustning har beställts.
För delprogrammet Attackförband har främst beställts fortsatt utveck-
ling av motmedel för flygplan AJ 37. Vidare har arbetet varit inriktat mot systemdefinitionsarbete för flygplan JAS.
Budgetåret 1981/82
Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl. a. att utvecklingsarbetet för stridslednings- och
luftbevakningsförbanden fortsätter. Inom delprogrammet redovisas även det påbörjade utvecklingsarbetet för att ersätta hela Viggensystemet med
system JAS.
Budgetåret 1982/83
Chefen för flygvapnet
Anslaget bör föras upp med 699 milj. kr. och ett beställningsbemyndi-
gande om 9021.7 milj. kr. inhämtas.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 216
Inom delprogrammet Gemensamma !ednings- och strilförband fortsätter utvecklingen av materiel till rörliga indikatorrum och nya radarstationer. Utveckling påbörjas för att omsätta materielen i stridslednings- och luftbevakningscentralerna. Flygburen radar och ny igenkänningsradar börjar utvecklas.
Verksamheten inom delprogrammet Attackförband avser i huvudsak utveckling av det nya JAS-flygplanet samt integration av nya vapen.
Beställningsbemyndigandet för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser är främst avsett för drift och underhåll av försöksplatser.
Av begärda bemyndiganden avses 1 342,1 milj. kr. för prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).
Ändamål Belopp
1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (8 26) 40,8
2. Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1981 till prisläget februari
1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto- .
prisindex (16,64 Zz) 1277,9 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från
budgetåret 1980/81 23,4
1342,1
Överbefälhavaren
I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar anger överbefälhavaren att medel kan behöva omfördelas från förevarande anslag till anslaget D2. Flygvapenförband: Materielanskaffning beroende på vilken form anskaffningen av en styrd glidbomb får.
I övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för flygvapnet anslagsframställning utan erinran.
Föredraganden
Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel. I min beräkning ingår ett bemyndigande av 7500 milj. kr. för utvecklingen av flygplanssystemet JAS.
Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (638416 000 + 9418 390000 — 700 000 000) 9356 806 000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 9 100 milj. kr.
Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 217
vilket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för flygva-
penförband får beställas inom en kostnadsram av 9418 390000
kr.,
2. till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 700 000 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 218
E Operativ ledning m. m.
Överbefälhavaren är programmyndighet för huvudprogrammet Operativ ledning m. m. som omfattar följande delprogram. 4.1 Operativ planläggning m. m. 4.2 Beredskap m.m. 4.3 Krigsorganisation av centrala och högre regionala staber m. m. 4.99 Gemensamma produktionsresurser
Huvudprogrammet omfattar i fred i stort följande staber m. m. Försvarsstaben Sex militärområdesstaber med förvaltningar
Lokaliseringen av nämnda staber m. m. framgår av följande karta (intagen på s. 219).
Verksamheten under huvudprogrammet Operativ ledning m.m. budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhet, Materielanskaffning samt Anskaffning av anläggningar. Verksamheten finansieras från följande anslag. E 1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet E 2. Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning E 3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar
E 1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet 1980/81 Utgift 526 189480 1981/82 Anslag 512 540 000 1982/83 Förslag 504 900 000
Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, dels operativ och krigsorganisatorisk verksamhet.
Prop. 1981/82 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet
VFÖN
MFÖN Milostab ÖN
z/2/= 2/22 a -- Tlel8/ no 2 Bär äd Rn - a 3
He rid id a
=1 ”& = =S
"ägg så a e >= 7 4 2å
: AA Mä
4? Ad
é LL jeg 8 3 5 fre od = Aer ör
>= Lin Hel]
VFB |
Lia
MFB
Milostab B Milostab Ö
= in = 2 = =S De på 33
ver, STOCKHOLM FIN
Varg käk TéåR "Higtgreers, Milostab V 3 & är + FREE NN 4 : Ad mår MÖT rna omen AR gör ox fä Re 7 sr - 2 Fer H Er | : ER så OK
VFV
Milostab S
MFS VFS
+ ax & s&p =Militärområdesgräns
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 220
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)
Primäruppdrag m. m. 1980/81 1981/82 1982/83
Planerat Utfall Planerat — Överbefäl- Föredra-
havaren ganden
Operativ ledning m. m.: Operativ planläggning
m.m. 48493 57 826 50291 55385 54 602 Beredskap m. m.: Sär-
skild verksamhet vid
försvarsstaben 23 100 26 880 23 874 25906 25 906 Beredskap m. m.: In-
satsberedskap 50975 79339 71992 80824 79855 Beredskap m. m.: Be-
redskapsåtgärder vid
SIJm.m. 9005 10755 9725 10 700 10700 Krigsorganisation av
centrala och högre re-
gionala staber m. m. 111279 131729 124400 129 406 123 858 Gemensamma produk-
tionsresurser:
Försvarsstabens och
militärområdessta-
bernas fredsorgani-
sation m. m. 200100 204302 230109 251167 226818 Gemensamma produk-
tionsresurser: Bort-
tagande av pansar-
hinder o.d. 4175 4342 4509 4960 4509
Kostnader : 447127 — 515173 514900 558 348 526 248
Tillkommerlavgår: Intäkter - 4670 — 2831 -4270 —- 10645 —- 10645 Gemensamma kostnader (netto) — +13847 - - - Överplancring, reser-
ver m.m. + 5853 = +1910 = —-10703 - 10703 Till regeringens dis-
| position | - 2000 | = -9750 | - | - |
| Medgiven prisreglering +69 510 | - - | = | - | |
| Medelsbehov | 515820 526189 502790 537 000 504900 |
Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår
1980/81 1981/82 — 1982/83
Planerat — Utfall Planerat Överbe- Föredra-
fälha- ganden
varen Militär personal 656 636 699 644 650 Civilmilitär personal 70 81 69 69 60 Civil personal 1587 1593 1576 1543 1350
2313 2310 2344 2306! 2060 ! Inkl. Gotlands militärkommando.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 221
Budgetåret 1980/81
Överbefälhavaren anger i sin redovisning för verksamheten under budgetåret 1980/81 att den slutligt planerade verksamheten har kunnat genomföras inom ramen för disponibla resurser.
Bristande personalresurser inom vissa områden har medfört att arbetsuppgifter har uppskjutits. Detta gäller bl. a. verksamheten inom sektionerna 5 och 8 vid militärområdesstaberna.
Mot bakgrund av förändringar i det militärpolitiska läget samt inträffade incidenter har beredskapshöjningar och insatser av större omfattning än normalt fått vidtas under vissa delar av budgetåret.
Omorganisationen av försvarsstaben har påbörjats och flyttningar till förvaltningsbyggnaden i kvarteret Bastionen förberetts. Omorganisationen av den högre regionala ledningen samt andra etappen i omorganisationen av Gotlands militärkommando med förvaltningar har förberetts.
Fortsatta försök med en provisorisk organisation av militärområdenas materielförvaltningar samt de regionala motorfordonsförråden har genomförts.
I Nedre Norrlands militärområde har försöken med decentraliserad produktionsledning (DEPROL) utökats med bl.a. myndigheterna inom huvudprogram 4.
Budgetåret 1981/82
Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81: 100 bil. 7 (FöU 19, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 för de delprogram m.m. som nu ingår i anslaget beräknas i stort sett kunna följas.
Planeringen inriktas mot att behålla sex militärområden.
Personalminskningar och decentralisering av beslutsbefogenheter m. m. genomförs enligt besluten (prop. 1977/78:63, FöU 9, rskr 174 och prop. 1979/80: 135, FöU 15, rskr 318) om försvarsmaktens centrala ledning m. m. samt om omorganisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m. m. ' Budgetåret 1982/83
Överbefälhavaren
Överbefälhavaren anför följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten under budgetåret 1982/83.
Verksamheten inriktas i första hand att säkerställa den operativa ledningen under beredskap och krig.
Strävan skall vara att begränsa produktionskostnaderna till förmån för krigsorganisationens materielinnehåll, det operativa krigsförberedelsearbetet och utbildningen.
Omorganisation av den högre regionala ledningen samt den andra etappen i omorganisationen av Gotlands militärkommandostab med förvaltningar genomförs. Gotlands militärkommandostab med förvaltningar överförs i samband med omorganisationen till huvudprogram 1. Arméförband.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet ta [NE tv
Som ett led i strävan att minska personalkostnaderna fortsätter försöken med integrerade tyg- och intendenturförvaltningar samt med regionala
motorfordonsförråd. Personaltjänsten prioriteras i syfte att möta negativa verkningar för de
anställda av de fredsorganisatoriska förändringarna, personalminskningarna m. m.
Intensifierade rationaliseringar och personalminskningar inleds inom
förevarande huvudprogram. Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 detaljmotiverar överbefälhavaren på följande sätt.
A. Pris- och löneomräkning
Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 45 523 000 kr.
B. Förändringar enligt regeringens beslut
1. Planerade personalförändringar innebär att kostnaderna minskar med
4375 000 kr. 2. Den tillfälliga ledningsorganisationen i samband med omorganisation av militärområdesstaberna upphör (— 700 000 kr.).
3. Kostnaderna för de centrala stabernas flyttning till Bastionen upphör
(— 800 000 kr.). Kostnaderna för flyttning av Gotlands militärkommandostab med förvaltningar upphör i huvudsak (— 1,8 milj. kr.).
C. Uppgiftsförändringar
1. För driften av sjöbevakningscentralen vid Malmö marina bevakningsområde beräknas kostnaderna till 900 000 kr.
2. Kostnaderna för överbefälhavarens beredskapskontroller beräknas öka med 1,3 milj. kr.
3. Hyreskostnaderna för två drivmedelsanläggningar inom vardera Östra militärområdet och Nedre Norrlands militärområde beräknas till 1
milj. kr. Kostnaderna har tidigare täckts av fortifikationsförvaltningen men skall enligt de nya principerna för fastighetsförvaltning belasta huvudpro-
duktionsområde 1. Ledning och förbandsverksamhet.
4. Omsättningskostnader för viss bensin som inte längre kan användas
som flygbränsle på grund av vissa kemiska förändringar beräknas till 2,4 milj. kr.
Överbefälhavaren har i sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar kompletterat sin anslagsframställning enligt följande. Överbefälhavaren beräknar att förevarande anslag minskar med
22336 000 kr. genom att Gotlands militärkommandostab med förvaltningar
förs över till huvudprogram 1. Arméförband samt med 450 000 kr. genom
överföring av tre kryptologer från försvarsstaben till försvarets radioanstalt.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 223
F öredraganden
Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden
får jag hänvisa till vad jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära
försvarets fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (s. 75). Under budgetåret 1982/83 kommer militärområdesstaberna och verkstadsförvaltningarnas ledningsorgan att omorganiseras.
Jag kan i huvudsak godta vad överbefälhavaren har anfört om verksam-
heten under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primäruppdragen. Jag har dock räknat med en mindre ökning av personalkostnaderna än överbefälhavaren. Jag anser liksom överbefälhavaren att Gotlands militärkommando skall föras över till huvudprogram 1. Arméförband. Till följd av de överföringar av personal m. m. till andra myndigheter
som överbefälhavaren föreslår har jag minskat anslaget med 22 780 000 kr.
Upplysningar om primäruppdraget 40211 kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott.
Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 504900 000 kr.
E 2. Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning
1980/81 Utgift 87 682 206!
1981/82 Anslag 77 800 000
1982/83 Förslag 78.000 000 "Varav 15 milj. kr. i prisregleringsmedel.
Verksamheten under anslaget omfattar anskaffning av databehandlingsutrustning med indikatorer och telemateriel, uppbyggnad av signalförbindelser samt anskaffning av bl.a. fortifikatorisk materiel. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaff-
ningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.
Bemyndigandeskulden var den 30 juni 1981 129609 538 kr. För budget-
året 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 128,6 milj. kr. och anvisat ett anslag om 77,8 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (129609 538 + 128 600 000—
77 800.000) 180409 538 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet [Ne]
Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.)
Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Överbefäl- Föredra-
havaren ganden
Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Operativ ledning m. m.:
Materielanskaffning
för delprogrammen
4.1—4.99 (se
| s. 218) | 95 800 79 500 | 88 300 78100 | 88 300 78 100 |
| Kostnader | 95 800 79 500 | 88 300 78 100 | 88 300 78 100 |
| Prisreglering | +32 800 | - +40000 +700! | +34 300 - |
Justering på
grund av över-
| planering m. m. | - -1700 | - | —800 | - | —-100 |
| Medelsbehov | - 77 800 | - 78 000 | - 78 000 | ||
| Bemyndigandebehov 128 600 | - | 128 300 | = | 122 600 | = |
! Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.
Budgetåret 1980/81
Överbefälhavaren anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att den materielanskaffning som var planerad i stort sett har kunnat genomföras.
Budgetåret 1981/82
Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret
1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl.a. att verksamheten under budgetåret främst
inriktas mot en fortsatt anskaffning av materiel och installationer för försvarsmaktens gemensamma sambandsnät och sambandsnätet för vissa staber samt för sjöbevakningscentralen i Södra militärområdet.
Budgetåret 1982/83
Överbefälhavaren
Anslaget bör föras upp med 78 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 128,3 milj. kr. inhämtas.
Verksamheten inriktas främst mot en fortsatt anskaffning av materiel
och installationer för försvarsmaktens gemensamma staber m. m.
Av begärda bemyndiganden avser 40 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 225
Ändamål Belopp
1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (8 20) 13,3
[ . Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1982 till prisläget februari
1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto-
prisindex (16,64 4) 14,7 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från
budgetåret 1980/81 12,0
Summa 40,0
Föredraganden
Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår
av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.
Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (180409 538 + 122 600 000—
78.000 000) 225 009 538 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni
1983 blir därmed ca 205 milj. kr. Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnads-
ram av 122 600000 kr.,
2. till Operativ ledning m.m.:Materielanskaffning för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 78 000 000 kr.
E 3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar
1980/81 Utgift 133765 438 1981/82 Anslag 88 700 000 1982/83 Förslag 90500 000
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m. och befästningar för huvudprogrammen Operativ ledning m.m. och Gemensamma myndigheter m. m. samt markförvärv för dessa ändamål.
15 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 226
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)
Primäruppdrag 1981/82 1982/83
Överbefäl- Före-
havaren draganden
Operativ ledning m. m.: Markanskaffning för delpro-
grammen Krigsorganisation för centra-
la och högre regionala
staber m. m. 400 400 400 Försvarets radioanstalt 200 200 200 Nybyggnad m. m. för delpro-
grammen Krigsorganisation för centra-
la och högre regionala
staber m. m. 35 550 34 200 29 200 Gemensamma produktions-
resurser 10.080 23 700 23 700 Centralt beslutade ombygg-
nads- och underhållsåtgär-
der för delprogrammen Krigsorganisation för centra-
la och högre regionala
staber m. m. 6 700 15 500 15 500 Gemensamma produktions-
resurser 33 200 26850 22350 Summa 86 130 100 850 91350
Utrednings- och projekte-
ringskostnader +3 600 +4000 +4000 Reducering på grund av
överplanering -1030 —-4850 —-4850 Beräknat medelsbehov 88 700 100 000 90 500
Budgetåret 1980/81
Fortifikationsförvaliningen anmäler i sin redovisning för verksamheten under budgetåret 1980/81 att planerad verksamhet i stort sett har kunnat genomföras.BIl. a. har nybyggnad av en köldprovanläggning i Karlsborg i allt väsentligt slutförts. Nybyggnaden av en stabsbyggnad på Gotland har fortsatt planenligt. Ombyggnad av ämbetsbyggnaden Bastionen i Stock-
holm pågår och beräknas färdigställas under budgetåret 1981/82.
Budgetåret 1981/82
Planerad verksamhet beräknas kunna genomföras. Under budgetåret
beräknas bl. a. ombyggnaden av militärstabsbyggnaden i Stockholm på-
börjas. En apteringsverkstad i Karlsborg bedöms kunna börja byggas under budgetårets senare del.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 227
Budgetåret 1982/83
Överbefälhavaren
Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 100 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.
För nybyggnadsobjekt som har påbörjats eller avses komma att påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till
11,8 milj. kr. I övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret 1982/83 för att påbörja bl. a. utbyggnad av en stabsbyggnad för milomaterielförvaltningen i Övre Norrland till en kostnad av 6,6 milj. kr.. nybyggnad av
lokaler för försvarets radioanstalt på Lovön för ca 16 milj. kr. För ombygg-
nads- och underhållsarbeten som har påbörjats eller avses komma att påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas medelsbehovet under budgetåret 1982/83 till 15650000 kr. För objekt som avses påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för ombyggnaden av förvaltningsbyggnaden Tre Vapen i Stockholm till 15,5 milj. kr.
Föredraganden
Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligt följande anskaffningsplan. I detta sammanhang vill jag anmäla att nybyggnaden av en stabsbyggnad för Övre Norrlands materielförvaltning f.n. utreds. Det är därför osäkert om byggnadsåtgärderna kan påbörjas under budgetåret
1982/83.
För att vissa delar av försvarets materielverk som f.n. är lokaliserade
utanför förvaltningsbyggnaden Tre Vapen i Stockholm skall kunna flytta in
där behövs vissa ombyggnadsåtgärder. Jag har beräknat 2 milj.kr. för
detta ändamål.
Fortifikationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagra i anskaffningsplanen. Om riksdagen inte
har något att erinra bör det få ankomma på regeringen att, efter prövning
av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvisar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.
Anskaffningsplan (1000-tal kr.) Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig-
start stäl-
Faktisk = Beräknad för år-mån. lande
t.o.m. år-mån.
80-02-01 81-02-01 81-06-30 —1981/82 — 1982/83 A. Markanskaffning
Delprogram 4.3 I. Diverse mindre
markförvärv 800 800 - 400 400 Delprogram 5.6
Ne Diverse mindre
markförvärv för FRA 400 400 200 200 Summa A 1200 1200 - 600 600
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 228
Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig-
start stäl-
Faktisk — Beräknad för år-mån. lande
tom — — år-mån.
80-02-01 81-02-01 81-06-30 —1981/82 = 1982/83
B. Nybyggnad m.m. a. Företag påbörjade
före 1981-07-01 42770 44050 31570 12480 - - b. Företag påbörjade
eller avsedda utt
påbörjas 19811/82 35 400 44950 33150 11 800 = = c. Företag avsedda att
påbörjas 1982/83
Delprogram 4.3 1. Stabsplatser - 39 600 - - 10700 - - 2. Militärområdesförråd
för drivmedel - 6 000 - - 6000 - - 3. Truppbefästningar
m.m. - 4200 - = 4 200 - - 4. Diverse byggnads-
företag - 5700 - - 5700 - -
Delprogram 4.99 5. MFÖN. Nybyggnad av
en stabsbyggnad - 6 600 - - 4000 83-04 83-12 6. FRA. Utbyggnad av
lokaler på Lovön = 16050 - - 8000 82-10 84-04 7. Diverse bygg-
| nadsföretag | - 2 500 | - | - 2500 | = > |
| Summa c | - 80 650 | - | = 41 100 - | - |
| Summa B (a-c) | 78170 169650 31570 45 630 52 900 - | - |
C. Centralt beslutade
ombyggnads- och
underhållsåtgärder
a. Företag påbörjade före 1981-07-01 24000 28700 = 20100 8700 - - —-
b. Företag påbörjade
eller avsedda att
påbörjas 1981/82 18 800 46 850 31 200 15 650 - =
c. Företag avsedda att
påbörjas 1982/83
Delprogram 4.3
1. Diverse byggnads-
företag - 5 800 = - 5 800 = =
2. Underhåll av befästningar - 6 000 - - 6 000 - -
Delprogram 4.99 4. Diverse ombyggnader
och underhåll av
| byggnader | - 12 500 | - | - 10400 | - | - | |
| Summa c | - 24300 | - | - 22200 - | = | ||
| Summa C (a-c) | 42 800 929850 20100 39 900 37 850 - | - | ||||
| Summa A-C | 122170 270700 = 51670 86 130 91350 | - | - |
Utrednings- och pro-
jekteringskostnader - = - +3 600 +4 000 = -
Reducering på grund av överplanering - = - -1030 = —4850 - -
Beräknat medelsbehov - - - 88 700 90 500 - =
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 229
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Operativ ledning m.m.:Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90 500 000 kr.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 230
2¶Civilförsvaret
2.1 1977 års försvarsbeslut
Försvarbeslutet år 1977 betydde för civilförsvarets del att intentionerna i 1972 års försvarsbeslut skulle fullföljas. Detta innebar bl.a. att den nya krigsorganisation (organisation 80) som fastställdes år 1976 skulle vara uppbyggd i början av 1980-talet och att civilförsvaret i första hand skulle inriktas mot att bereda befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel.
I försvarsbeslutet lades ökad vikt vid åtgärder som förbättrar krigsorganisationens förmåga att säkerställa skyddet för befolkningen, främst genom alarmering, ett bättre utnyttjande av befintliga och planerade skyddstillgångar samt utrymning av riskområden, när skyddstillgångarna med hänsyn till rådande läge är otillräckliga. Grundutbildningen av befäl skulle prioriteras med bibehållen balans mellan grundutbildnings- och övningsverksamhet.
omfattning.
Under perioden 1977/78—-1981/82 har flera av de grundvärden som användes som underlag för 1977 års försvarsbeslut förändrats. Detta har medfört att produktionen måst begränsas. Minskningarna har genomförts främst inom områdena utbildning av civilförsvarspliktiga och anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 231
2.2¶Civilförsvarets fortsatta utveckling
2.2.1 Inledning
Innan jag behandlar civilförsvarets fortsatta utveckling vill jag lämna en
kort översikt över hur försvarets planerings- och ekonomisystem tillämpas
inom civilförsvarets verksamhetsområde.
Grundtanken i systemet är att särskild vikt skall läggas vid att ange de
långsiktiga målen, så att de kan tjäna som vägledning vid planering och
genomförande av verksamheten.
Planeringen inom civilförsvaret är inriktad dels på att underhålla och
utveckla enheter i krigsorganisationen för ledning och undsättning m.m., dels på att vidta åtgärder i förebyggande syfte, främst genom att bygga skyddsrum. Vid genomförandet av den planerade verksamheten skall ef-
tersträvas att delegera besluten så långt ned i organisationen som möjligt.
Liksom i det militära försvaret utgörs huvudfunktionerna i civilförsvaret av en operativ funktion, en programfunktion och en produktionsfunktion.
Den operativa funktionen omfattar det operativa krigsförberedel-
searbetet. Inom civilförsvaret utförs detta arbete i civilförsvarsstyrelsen samt hos civilbefälhavare och länsstyrelser. Arbetet består till stor del av
planläggning för att genomföra utrymning och inkvartering av befolkning-
en, användning av tillgängliga skyddsrum, alarmering m.m. Program-
funktionen—-som avser ansvaret för att formulera mål för programmen,
fördela resurser och kontrollera att målen uppfylls - utövas under regeringen av civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna samt vad gäller skyddsrum även av kommunerna.
Civilförsvaret bildar ett huvudprogram. Inom detta finns delprogram för Skydd för befolkningen, Räddningstjänst och Administration. Delprogrammen är i första hand att betrakta som avvägningsprogram som främst används i den långsiktiga planeringen och vid avvägningsdiskussioner.
Verksamheten i civilförsvaret indelas i följande produktionsområden.
Administration
Utbildning Underhåll och förrådsverksamhet
Materielanskaffning
Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen Anskaffning av anläggningar för fredsorganisationen Skyddsrum för befolkningen Forskning, försök och utveckling
I den långsiktiga planeringen sker en avvägning mellan produktionsområdena enligt indelningen Vidmakthållande, Omsättning och tillförsel samt
Forskning och utveckling.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet na ww [AN
Anslagen till civilförsvaret är följande. G 1. Civilförsvar G2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar G3. Civilförsvar: Skyddsrum
2.2.2 Civilförsvarsstyrelsen
Perspektivplanen
Regeringen uppdrog i november 1977 åt civilförsvarsstyrelsen att enligt samma allmänna grunder som för det militära försvaret genomföra perspektivplanering för civilförsvarets fortsatta utveckling efter år 1982. Ekonomiskt skulle studieområdena förläggas mellan 150 och 250 milj. kr. per budgetår för verksamhet som inte avser skyddsrum och mellan 100 och 250 milj. kr. för verksamhet som avser skyddsrum eller tillsammans för de båda områdena mellan 250 och 500 milj. kr. per budgetår. Samtliga belopp angavs i prisläget februari 1977. Civilförsvarsstyrelsen överlämnade i februari 1979 del I av sin perspektivplan.
Regeringen gav i juni 1979 anvisningar för perspektivplaneringen under, fas 2. De allmänna grunderna var i princip desamma som för det militära försvaret. Dessutom angavs bl.a. att de åtgärder som krävs för att införa en s.k. närskyddsorganisation skulle belysas på varje ekonomisk nivå: Alternativa möjligheter att i fredstid förbereda s.k. skyddade utrymmer skulle redovisas. Vad försvarskommittén hade anfört om personalutnyttjandet inom totalförsvaret och om en ökad samordning mellan civilförsvaret och den verksamhet som kommunerna bedriver skulle beaktas. Två ekonomiska förutsättningar angavs. Enligt den ena skulle en planeringsram på 2100 milj. kr. gälla både för perioden 1982/83 — 1986/87 och för perioden 1987/88—-1991/92. Enligt den andra skulle en planeringsram på 2800 milj. kr. gälla för perioden 1982/83— 1986/87 och en planeringsram på 3 300 milj. kr. gälla för perioden 1987/88—-1991/92. Samtliga belopp angavs i prisläget februari 1979. Civilförsvarsstyrelsen överlämnade i september 1980 del 2 av sin perspektivplan.
I del I av sin perspektivplan påpekar civilförsvarsstyrelsen att försvarsmaktens sätt att föra striden har stor betydelse för civilförsvarets utformning. Den betydelse som de icke-konventionella stridsmedlen har i hotet mot oss betonas mer än tidigare. Betydelsen av olika samhällsförändringar, bl.a. i fråga om samhällets sårbarhet, redovisas också. Vidare behandlas frågor som hänger samman med en ökad samordning mellan civilförsvarsverksamhet och kommunal verksamhet. Vikten av förvarning och alarmering, bl. a. behovet av att förstärka uthålligheten i förvarningssystemet, framhålls. Vidare påvisas nödvändigheten av långt gående prioriteringar och reduceringar i skyddsrumsbyggandet inom de studieramar som anvisats.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 233
Exempel på utformningen av ett framtida civilförsvar ges på fem olika ekonomiska nivåer, varav tre ligger inom ramen för regeringens anvisningar och två är högre än vad dessa anger. På den högsta nivån går det att snabbt bygga upp ett civilförsvar med den styrka som civilförsvarsstyrelsen anser att det bör ha. På nästa nivå, den s.k. referensnivån, går det att åstadkomma ett civilförsvar med en helt utbyggd krigsorganisation 80 och en skyddsrumsproduktion i enlighet med 1975 års skyddsrumsbeslut. I anvisningarnas högsta nivå blir uthålligheten något eftersatt men förmågan att verka i olika situationer bedöms ändå bli godtagbar. Den näst lägsta nivån ger ett civilförsvar som, om det inriktas mot enstaka konfliktsituationer, får en godtagbar förmåga just i dessa situationer. I den lägsta nivån går det bara att åstadkomma ett civilförsvar som enligt civilförsvarsstyrelsen är helt otillräckligt.
I del 2 av perspektivplanen presenteras civilförsvarets situation år 1982 som utgångspunkt för den fortsatta planeringen. Brister inom olika verksamhetsområden redovisas, bl.a. i fråga om skyddsrum, skyddsmasker och utbildning av undsättningsorganisationen. Civilförsvarsstyrelsen framhåller på nytt att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet mot A-, Boch C-stridsmedel och åt de risker som den tekniska utvecklingen i fråga om konventionella stridsmedel medför. Vidare framhålls att risken för ett överraskande angrepp medför krav på en snabb mobilisering och god insatseffekt för enheterna i krigsorganisationen direkt efter mobiliseringen.
I planen redovisas fem olika alternativ för utformningen av det framtida civilförsvaret. Alternativen hänförs till tre olika ekonomiska nivåer, dels de två nivåer som anges i regeringens anvisningar, dels en högre nivå om 800 milj. kr. per budgetår i prisläget februari 1979 som har valts av civilförsvarsstyrelsen och kallas referensnivån. På referensnivån redovisas endast ett alternativ. På de två lägre nivåerna redovisas två alternativ på varje, ett s.k. beredskapsalternativ och ett s.k. långsiktigt alternativ. Gemensamt för de fem alternativen är främst att de innefattar åtgärder för att vidmakthålla befintliga skyddstillgångar och åtgärder för att möta verkningarna av ett överraskande angrepp samt en strävan att bibehålla förmågan till skydd mot ABC-stridsmedel. Alternativen skiljer sig åt främst beträffande omfattningen av anskaffningen av skyddsrum och skyddsmasker och beträffande krigsorganisationens storlek och beredskap.
Enligt civilförsvarsstyrelsen innebär det alternativ som redovisas på referensnivån att civilförsvaret på lång sikt får goda möjligheter att verka vid olika former av angrepp. Förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp förbättras. Hela befolkningen kan förses med skyddsmasker och skyddsrumsproduktionen leder på lång sikt till att heia befolkningen i skyddrumsorterna får tillgång till skyddsrumsplatser.
På den högre av de två nivåer som anges i regeringens anvisningar måste ett val göras mellan olika mål på lång sikt för utformningen av civilförsvaret. Styrelsen redovisar två alternativ. Båda medger att de allvarligaste
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 234
bristerna i civilförsvaret avhjälps på kort sikt. Om det s. k. beredskapsal-
ternativet väljs, kommer förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp att förbättras. Krigsorganisationens yttäckning och uthål-
lighet blir dock begränsad. Vidare kan hela befolkningen i skyddsrumsor-
terna inte ens på mycket lång sikt ges tillgång till skyddsrumsplatser. Om
det s.k. långsiktsalternativet väljs, kommer behovet av skyddsrumsplatser i skyddsrumsorterna att bli tillgodosett på lång sikt. Krigsorganisationens förmåga att verka vid ett överraskande angrepp blir begränsad. Den be-
gränsade skyddsmaskanskaffningen kan komma att leda till svåra fördel-
ningsproblem.
På den lägre av de två nivåer som anges i regeringens anvisningar redovisar styrelsen också ett beredskapsalternativ och ett långsiktigt alter-
nativ. I båda alternativen måste långtgående prioriteringar och reduceringar göras i förhållande till de mål som civilförsvaret hittills har inriktats
mot. Stora risker måste tas när det gäller civilförsvarets förmåga att möta de påfrestningar som uppstår vid olika former av angrepp. Av de båda alternativen medför egentligen bara beredskapsalternativet en viss förbättring av förmågan att verka vid ett överraskande angrepp. I övrigt uppstår stora brister även inom de för resp. alternativ prioriterade verksamhetsom-
rådena.
Programplanen för perioden 1982183 — 1986/87
Enligt de anvisningar som regeringen har meddelat för civilförsvarets programplanering för perioden 1982/83—-1986/87 skulle som allmän förut-
sättning i huvudsak gälla de mål för civilförsvarsverksamhetens utveckling
som 1978 års försvarskommitté har angett i betänkandet (Ds Fö 1982: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret.
Som utgångspunkt för planeringen av den verksamhet som inte avser skyddsrum skulle enligt anvisningarna för vart och ett av budgetåren gälla en planeringsram av 273 milj. kr. I ansiutning till programplanen skulle civilförsvarsstyrelsen belysa den utveckling och de konsekvenser det skulle få om planeringsramarna ökas med i genomsnitt 50 milj. kr. per budgetår. För den verksamhet som avser skyddsrum skulle gälla en planerings-
ram (bemyndiganden) om 283 milj. kr. för vart och ett av budgetåren. I anslutning till programplanen skulle civilförsvarsstyrelsen lämna en redo-
visning av skyddsrumsbyggandets omfattning och inriktning vid en ökning av bemyndiganderamarna med ca 70 milj. kr. per budgetår. Samtliga belopp angavs i prisläget februari 1980.
Enligt anvisningarna skulle de organisatoriska och finansiella konse-
kvenserna av att föra över den lokala ledningen av civilförsvarsverksam-
heten i krig till kommunerna redovisas. Vidare skulle civilförsvarsstyrel-
sen—-med utgångspunkt i försvarskommitténs uttalande att en hårdare styrning av skyddsrumsproduktionen till prioriterade riskområden bör vara möjlig-dels pröva om den nuvarande förteckningen över skydds-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 235
rumsorter bör ändras, dels överväga skyddsrumsbyggandets lokala avgränsning med hänsyn till en förnyad riskbedömning.
Civilförsvarsstyrelsen framhåller att civilförsvaret fick den inriktning
det har nu genom 1972 och 1977 års försvarsbeslut. 1970-talet har ägnats åt att anpassa och bygga upp civilförsvaret mot de mål som har angetts i
nämnda beslut. Övergången till nya system för bl. a. skyddsrumsbyggandet, krigsorganisationen (organisation 80) och utbildnings- och övnings-
verksamheten beräknas vara slutförd före den 1 juli 1982. Civilförsvars-
styrelsen anser att systemen har visat sig ändamålsenliga. Brist på medel
har emellertid tvingat fram begränsningar i verksamheten inom ramen för systemens struktur.
Hittills har civilförsvaret byggts upp med utgångspunkt i att det kommer
att finnas tid för kompletterande åtgärder under ett politiskt spännings-
skede med en därpå följande beredskapsperiod. De begränsningar som har
tvingats fram av ekonomiska skäl har ökat behovet av sådana kompletterande åtgärder.
Civilförsvarsstyrelsen anser att de förslag som försvarskommittén har
lämnat om de säkerhetspolitiska grunderna och inriktningen av civilförsva-
ret innebär en förändring av förutsättningarna för planeringen av civilförsvarets uppbyggnad. Kraven på beredskap mot överraskande angrepp
m. m. medför enligt styrelsens uppfattning att planeringen måste ändras inom i stort sett alla områden av civilförsvarsverksamheten. Ändringarna
måste genomföras med utgångspunkt i nuvarande system och i de resurser
som nu finns. De måste utföras på ett sådant sätt att beredskapen inom de närmaste åren upprätthålls. Utgångsläget inför perioden 1982/83—-1986/87 inom olika områden av civilförsvarsverksamheten anges översiktligt av civilförsvarsstyrelsen på följande sätt.
Under 1980-talet påbörjas en modernisering och omstrukturering av flygvapnets stridslednings- och luftbevakningssystem. Bl. a. kommer antalet luftförsvarscentraler att bli mindre. Detta får betydande konsekvenser för civilförsvarets alarmeringssystem.
Alarmeringsaggregat för utomhusalarmering finns i samtliga larmorter. Ca 4000 aggregat är installerade i områden med flervåningshus och i industriområden. Behovet av aggregat beräknas till ca 6000. Bristerna
finns främst i nytillkomna larmorter och i småhusområden i samtliga larmorter.
System för telefonalarmering finns i dag i 96 orter för ca 3 milj. abonnenter. Televerket inför efter hand digitala växlar i det allmänna telenätet.
Dessa växlar kan f.n. inte användas för telefonlarm.
För landets ca 350 skyddsrumsorter har resp. kommun upprättat en skyddsrumsplan. Enligt dessa planer finns det i dag 54 000 skyddsrum med
sammanlagt 5,7 milj. skyddsrumsplatser. Av dem kan dock endast 4,3 milj.
utnyttjas om hänsyn tas till fastställda förvarningstider och gällande be-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 236
stämmelser för hänvisning och omflyttning. Det totala behovet är beräknat till 7,8 milj. platser. Huvuddelen av bristen på skyddsrumsplatser hänför
sig till vissa större kommuners innerområden och till småhusbebyggelse.
Befolkningen utanför skyddsrumsorterna saknar praktiskt taget helt till-
gång till platser i skyddsrum.
Den utrymnings- och inkvarteringsplanläggning som nu finns måste göras om, eftersom den inte är anpassad till gällande riktlinjer för den civila och militära operativa planläggningen.
Den 1 juli 1982 beräknas 3,5 milj. skyddsmasker för vuxna finnas i lager. Behovet är beräknat till ca 7 milj. Vid samma tidpunkt beräknas dessutom
31500 skyddsjackor för barn mellan 2 och 5 år finnas i lager. Någon
skyddsutrustning för barn upp till 2 år finns f.n. inte men arbete med att
utveckla en sådan pågår. Det totala behovet av skyddsutrustning för barn är ca 500 000. Den reducering av utbildningsverksamheten som har tvingats fram av ekonomiska skäl innebär att bara ca 25 96 av de enheter som ingår i krigsorganisationen utbildas och övas i fred. För övriga enheter utbildas och övas endast befälet. Detta medför att insatseffekten för enheterna i krigsorganisationen direkt efter mobilisering generellt sett är låg.
Materielbehovet för krigsorganisationen är f.n. täckt till ca 90 92 av
penningvärdet av den materiel som är upptagen på utrustningslistorna. En betydande del av denna materiel måste omsättas under 1980-talet. Väsent-
liga brister och omsättningsbehov finns när det gäller radiomateriel för ledningsorganisationen, förplägnads- och fordonsmateriel samt viss tyngre
räddningsutrustning.
Ca 35 2 av civilförsvarets ledningscentraler är i dag äldre än 25 år. Den tekniska livslängden för en övervägande del av installationerna är 25—30 år. Säkerhets- och miljökraven är i dag i många avseenden högre än när anläggningarna byggdes. Detta innebär sammantaget att behovet av modernisering av ledningscentraler är stort.
Civilförsvarsstyrelsen har utarbetat programplanen på tre olika ekono-
miska nivåer, en låg, en högre och en högsta nivå.
Den högsta nivån innefattar enligt civilförsvarsstyrelsen de ekonomiska resurser som behövs för att helt uppfylla de mål som försvarskommittén
har angett. De två andra nivåerna överensstämmer med de planeringsra-
mar som regeringen har anvisat för programplaneringen. I den högre av
dem kan en stor del av försvarskommitténs mål förverkligas. I den låga nivån — programplanenivån— måste enligt civilförsvarsstyrelsen sådana mål
väljas som kraftigt avviker från dem som har angetts av försvarskommittén.
De ekonomiska ramarna för resp. nivå framgår av följande tabell (prisläge februari 1981; milj. kr.).
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 237
Nivå Summa
1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1982/87 Högsta Civilförsvar utom
| skyddsrum | 320,8 346,2 371,0 400,1 414,1 1852,.2 |
| Skyddsrum | 270,5 303,5 361,5 399,5 416,5 1751,5 |
| Summa | 591,3 649,7 732,5 799,6 830,6 3 603,7 |
Högre
Civilförsvar utom
| skyddsrum | 320,8 340,2 360,0 374,0 385,0 1780,0 |
| Skyddsrum | 270,5 303,5 361,5 396,5 402,5 1734,5 |
| Summa | 591,3 643,7 721,5 770,5 787,5 3514,5 |
Låg
Civilförsvar utom
| skyddsrum | 303,5 303,5 298,5 298,5 298,5 1502,5 |
| Skyddsrum | 270,5 297,5 331,5 332,5 330,5 1 562,5 |
| Summa | 574,0 601,0 630,0 631,0 629,0 3 065,0 |
Inom de olika ramarna har civilförsvarsstyrelsen avsatt en lönereserv på en procent per år av lönekostnaderna för att möta en lönekostnadsutveckling som överstiger utvecklingen av nettoprisindex. På motsvarande sätt
har en prisreserv om två procent avsatts för produktionsområdet anskaff-
ning av anläggningar för krigsorganisationen. Den genomsnittliga prisutvecklingen för de övriga produktionsområdena har av civilförsvarsstyrelsen bedömts inte komma att avvika från utvecklingen enligt nettoprisin-
dex. Någon prisreserv för dessa har därför inte tagits upp i någon av ramarna.
Planeringsramarna har minskats med 5 milj. kr. per budgetår fr. o. m. budgetåret 1984/85, vilket motsvarar de resurser som har avsatts under senare budgetår för ordnings- och bevakningsenheterna. Dessa antas vara överförda till andra myndigheter den 1 juli 1984.
Betalningsmedlens fördelning på anslag på de olika nivåerna framgår av följande tabell (prisläge februari 1981; milj. kr.).
Nivå/Anslag Summa
1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1982/87 Högsta G1. Civilförsvar 298,8 322,2 339,0 355,1 362.1 1677.2 G2. Civilförsvar: 22,0 24,0 32.0 45,0 52,0 175,0
Anskaffning av
anläggningar G3. Civilförsvar: 270,5 303,5 361,5 399,5 416,5 1751,5
Skyddsrum Summa 591,3 649,7 732,5 799,6 830,6 =3603,7
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 238
Nivå/Anslag Summa
1982/83 —1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1982/87 Högre G1. Civilförsvar 298,8 318,2 335,0 348,0 355,0 1655,0 G2. Civilförsvar: 22,0 22,0 25,0 26,0 30,0 125.0
Anskaffning av
anläggningar G3. Civilförsvar: 270,5 303,5 361,5 396,5 402,5 1734,5
Skyddsrum Summa 59143 643,7 721,5 770,5 787,5 3514,5 Låg G1. Civilförsvar 290,5 285,5 288,5 288,5 291,5 1444,5 G2. Civilförsvar: 13,0 18.0 10,0 10,0 7.0 58,0
Anskaffning av
anläggningar G3. Civilförsvar: 270,5 297,5 331,5 332,5 330,5 1562,5
Skyddsrum Summa 574,0 601,0 630,0 631,0 629,0 3065,0
I den högsta nivån liksom i de två övriga nivåerna anpassas förvarnings-
och alarmeringssystemet till utvecklingen av försvarsmaktens stridsled-
nings-och luftbevakningssystem. Målet på lång sikt är att hela befolkning-
en skall kunna nås med förvarning om bl. a. flyganfall. Åtgärder vidtas för
att förbättra systemets driftsäkerhet.
Skyddsrum byggs när lämpliga tillfällen ges i anslutning till nyproduktion av byggnader och anläggningar i skyddsrumsorterna. Nuvarande
skyddsrumsorter bibehålls. Viss begränsning av skyddsrumsbyggandet kan ske genom att lågriskområden inom skyddsrumsorterna undantas från skyddsrumsbyggande. Skyddsrumsproduktionen föreslås få variera med nybyggnadsverksamheten i stället för att styras av ekonomiska ramar.
Begränsade resurser avdelas för skyddsrumsbyggande utan samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar och för kontroll av och underhållsåtgärder i det befintliga skyddsrumsbeståndet. Förberedelser vidtas för att kunna bygga skyddsrum och skyddade utrymmen under beredskap och i krig.
Produktionen av skyddsmasker och barnskydd inriktas så att hela be-
folkningens behov skall vara tillgodosett inom tio år.
En hemskyddsorganisation om 8000 ledningsgrupper, var och en bestående av tre personer, införs. Uppbyggnaden av organisationen skall vara
genomförd i hela landet i slutet av 1980-talet. Organisationen ges god kapacitet och beredskap genom att alla tre i ledningsgrupperna grundutbil-
das och genom att organisationen övas vartannat år.
Krigsorganisationens ledningsenheter ges ökad beredskap genom att de övas vartannat år. Undsättningsorganisationen reduceras med ca 15 4. Bl. a. minskas antalet undsättningsplutoner från 718 till ca 600.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 239
All personal i krigsorganisationen enhetsövas vart fjärde år. Ca en tredjedel av undsättningsenheterna (bl. a. ca 220 undsättningsplutoner) ges förstärkt insatsberedskap genom förlängda enhetsövningar. Dessa prioriterade enheter förses på lång sikt med grundutbildat manskap (främst vapenfria tjänstepliktiga).
Behovet av en föryngring av personalen i krigsorganisationen tillgodoses bl.a. genom att grundutbildning av vapenfria tjänstepliktiga och yngre
kvinnor successivt ökas från nuvarande 25000 elevdagar per år till på
längre sikt ca 100000 elevdagar per år.
Utbildningsorganisationen inriktas på lång sikt för ca 245 000 elevdagar
per år. Därutöver tillkommer ett grundutbildnings- och övningsbehov för hemskyddsorganisationen som på lång sikt uppgår till ca 55 000 elevdagar
per år. Detta behov bedöms till sin huvuddel kunna tillgodoses genom
lokal utbildning och övning i hemkommunerna. Utbildningsbehoven krä-
ver ökad kapacitet vid civilförsvarets skol- och förrådsanläggningar och
vid länsstyrelserna. Förutom de tre skol- och förrådsanläggningarna i
Rosersberg, Sandö och Revingeby behövs en fullt utbyggd anläggning i Skövde. Vidare bibehålls nuvarande verksamhet i Katrineholm där på lång
sikt en ny anläggning byggs.
I den högre nivån måste vissa begränsningar göras i förhållande till den
högsta nivån främst i fråga om hemskyddsorganisationens kvalitet och
beredskap och undsättningsorganisationens föryngring. Liksom i den högsta nivån inriktas produktionen av skyddsmasker och barnskydd så att hela befolkningens behov är tillgodosett inom tio år.
Hemskyddsorganisationen införs under 1980-talet. Kvaliteten begränsas genom att endast två av de tre som ingår i ledningsgrupperna ges grundutbildning. Beredskapen begränsas genom att enhetsövningarna genomförs
endast vart fjärde år.
Undsättningsorganisationen kan göras lika stor som i den högsta nivån. Personalförsörjningen med grundutbildat manskap, främst vapenfria tjäns-
tepliktiga, måste dock begränsas. På lång sikt kommer denna utbildning att omfatta ca 70 000 elevdagar per år. Utbildningsorganisationen dimensioneras på lång sikt för ca 220000 elevdagar per år. Därutöver tillkommer ett grundutbildnings- och övnings-
behov för hemskyddsorganisationen om ca 35 000 clevdagar per år som till sin huvuddel beräknas kunna tillgodoses genom lokal utbildning och övning. Förutom de tre skol- och förrådsanläggningarna i Rosersberg, Sandö
och Revingeby behövs en fullt utbyggd anläggning i Skövde. Utbildningsadministrationen i Katrineholm avvecklas men en begränsad övningsverksamhet behålls t. v. där. I den låga nivån kan endast ca 70 26 av lämpliga tillfällen för byggande av
skyddsrum i samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar
tas till vara. Därutöver krävs att lågriskområden i skyddsrumsorterna helt
undantas från skyddsrumsbyggande.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 240
Hela befolkningen kan få tillgång till skyddsmasker och barnskydd tidigast om 20 år.
Liksom i de båda andra nivåerna införs hemskyddsorganisationen under
1980-talet. Endast en av de tre som ingår i ledningsgrupperna ges grundutbildning. Liksom i den högre nivån begränsas enhetsövningarna till att
genomföras vart fjärde år. Undsättningsorganisationen minskas med ca 30 2. Bl. a. minskas antalet undsättningsplutoner från 718 till ca 500. De flesta enheterna kan inte övas i fred. För de prioriterade enheterna (bl.a. ca 220 undsättningsplu-
toner) genomförs enhetsövningar med nuvarande korta övningstider.
Den önskvärda föryngringen av personalen i krigsorganisationen kan genomföras endast i ringa omfattning. Utbildningen av vapenfria tjänste-
pliktiga kan endast ökas till att omfatta ca 35000 elevdagar per år. Nu
omfattar denna utbildning ca 25 000 elevdagar per år.
Utbildningsorganisationen dimensioneras på sikt för ca 140000 elevdagar per år. De tre skol- och förrådsanläggningarna i Rosersberg, Sandö och Revingeby behålls men får en minskad utbildnings- och övningsvolym. Ingen verksamhet bedrivs i Skövde. Utbildningsadministrationen i Katri-
neholm avvecklas men en begränsad övningsverksamhet behålls t. v. där.
Ca 20000 elevdagar per år tillkommer för i huvudsak lokalt genomförd
utbildning och övning av hemskyddsorganisationen.
2.2.3¶Övrigt underlag
Försvarskommitténs expertgrupp för samordning mellan civilförsvaret och den kommunala verksamheten (CK-gruppen)
I sin första rapport (Ds Fö 1980: 4) Civilförsvaret och kommunerna föreslår CK-gruppen att begreppet civilförsvar skall beteckna en verksamhet och inte en organisation. Begreppet civilförsvar bör innefatta all civilförsvarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Med utgångspunkt i tilläggsprotokollet den 10 juni 1977 till Gen&vekonventionerna den 12 augusti 1949 och ansvarsprincipen inom totalförsvaret, dvs. principen att ansvar i fred för en viss verksamhet som är betydelsefull för totalförsvaret
så långt möjligt skall behållas i krig och vara förenat med ansvar för
beredskapsförberedelser, preciserar gruppen den verksamhet som bör reg-
leras genom civilförsvarslagen och ingå i huvudprogrammet Civilförsvar.
Gruppen finner det både möjligt och lämpligt att kommunerna, bl. a. med beaktande av nämnda ansvarsprincip och kommunernas övriga uppgifter inom totalförsvaret, åläggs att svara för ledningen av civilförsvarsverk-
samheten vid beredskap och i krig.
När det gäller ledningsorganisationen på lokal nivå lämnar gruppen alternativa förslag i fråga om såväl ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommun som ledningen av civilförsvarsverksamhet inom ett område som omfattar flera kommuner. Beträffande ledningen av civilförsvarsverk-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 241
samheten i krig inom kommun anser gruppen att kommunstyrelsen är särskilt lämpad att även vara civilförsvarsnämnd. En räddningsledning
med stora befogenheter bör under kommunstyrelsen svara för att genom-
föra civilförsvarsåtgärderna. När det gäller ledningen av civilförsvarsverksamheten inom ett område som omfattar flera kommuner är enligt gruppen olika lösningar tänkbara. Resultatet av räddningstjänstkommitténs arbete
bör avvaktas innan ställning tas till vilket alternativ som bör väljas. Gruppen föreslår att den nuvarande territoriella indelningen av riket i
civilförsvarshänseende omprövas. Detta gäller såväl den nuvarande delningen av Stockholms, Huddinge, Gotlands och Göteborgs kommuner som den nuvarande indelningen i civilförsvarsområden. Även i detta hänseende bör resultatet av räddningstjänstkommitténs förslag om fredstida räddningstjänstregioner avvaktas.
Gruppen anser att länsstyrelserna även i framtiden i samarbete med
kommunerna bör svara för en betydande del av planläggningen i fred för civilförsvarsverksamheten, bl. a. sådan planläggning som inrymmer verksamhet som griper över kommungränserna eller som kräver sådan teknisk eller annan kunskap att det inte rimligen kan finnas behov av den inom
varje kommun. Planläggningen av övrig civilförsvarsverksamhet inom de
enskilda kommunerna bör däremot i princip ankomma på dessa. Planläggningen bör så långt som möjligt integreras med fredsverksamheten och utföras av de befattningshavare inom kommunen som skall verkställa
planerna vid civilförsvarsberedskap. Gruppen föreslår att tjänstegrenen sjukvårdstjänst utgår ur civilförsva-
ret. Verksamheten bör i stället ingå i hälso- och sjukvårdsprogrammet med socialstyrelsen som programansvarig myndighet. Ansvaret för nuvarande
sjukvårdsplutoner bör också övergå till socialstyrelsen, medan ansvaret för produktion av enheterna t. v. bör behållas av civilförsvarsstyrelsen.
Gruppen anser att möjligheterna att använda civilförsvarsresurser vid omfattande nödlägen i fred förbättras, om kommunerna får ansvaret för ledningen i krig av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå. Personal och materiel som avses för civilförsvarets verksamhet i krig bör således vid behov kunna utnyttjas också i fredstid. Gruppen föreslår att en del åtgärder vidtas för att bättre än f. n. kunna tillgodose detta syfte.
Med utgångspunkt i sina förslag lämnar gruppen synpunkter på erforderliga ändringar i såväl civilförsvarslagstiftningen som lagen om kommunal beredskap.
Gruppen föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda möjligheterna
att föra samman civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd till en ny central myndighet. Även riksnämndens för kommunal beredskap roll i framtiden bör prövas av kommittén.
Försvarskommittén har i sitt föregående betänkande i huvudsak anslutit
sig till vad gruppen har redovisat och föreslagit. Med hänsyn till att
räddningstjänstkommittén inte hade lämnat sina förslag ansåg försvars- 16 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 242
kommittén sig inte då böra ta ställning till alla gruppens förslag. BL a. gällde detta hur civilförsvarsverksamhet som griper över kommungränserna bör samordnas.
I enlighet med försvarskommitténs uppdrag har gruppen fortsatt utredningsarbetet med att ytterligare belysa kostnaderna för att genomföra gruppens förslag och att ta fram förslag till författningsändringar med samma syfte.
I sin andra rapport (Ds Fö 1981:10) Civilförsvaret och kommunerna redovisar gruppen de antaganden om förändringar i civilförsvarets krigsorganisation, fördelning av planläggningsansvar m. m. som gruppen har använt som underlag för beräkning av kostnaderna.
Med ledning av resultatet av organisationsstudier i Jönköpings och Malmöhus län har en viss minskning av krigsorganisation 80 ansetts bli möjlig genom att kommunerna övertar uppgifter som f.n. ombesörjs av särskilda civilförsvarsenheter. Sammanlagt rör det sig om en minskning av nuvarande krigsorganisation med ca 18 700 personer. Därmed beräknas de årliga kostnaderna för rekrytering, utbildning och övning samt för materiel och förrådshållning komma att minska med ca 9,4 milj. kr. i förhållande till en fullt utbyggd organisation 80. I förhållande till nuvarande uppbyggnadsläge och de alternativ till framtida krigsorganisation som redovisas i civilförsvarsstyrelsens programplan blir den årliga minskningen ca 8.4 milj. kr.
Med ledning av gjorda antaganden om fördelning av ansvaret för planläggning m. m. i fred av civilförsvarsverksamheten har gruppen uppskattat den årliga kostnaden för kommunernas insatser för att hålla planläggningen aktuell till ca 14,5 milj. kr. I detta belopp ingår inte några medel avsedda för skyddsplanerna. Genom att kommunerna övertar viss del av den planläggning som f.n. utförs vid länsstyrelserna har gruppen ansett att en årlig kostnadsminskning av 3,1 milj. kr. för länsstyrelsernas del skulle vara möjlig. Merkostnaden för planläggningsverksamhet jämfört med nuvarande förhållanden skulle sålunda uppgå till ( 14,5—3,1) 11,4 milj. kr. per budgetår.
Gruppen framhåller att utredningsarbetet har visat att det är mycket svårt att utan föregående provplanläggning slutgiltigt fastställa en lämplig ansvarsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna i fråga om planläggning av civilförsvarsverksamheten och att beräkna kostnaderna härför. Gruppen anser därför att en provplanläggning är nödvändig och föreslår att den genomförs i två län.
Gruppen har förutsatt att kommunerna skall medverka vid inskrivning av personal i civilförsvaret. Den årliga kostnaden härför uppskattas till ca 1,5 milj. kr. Kommunernas medverkan minskar länsstyrelsernas arbetsinsats med motsvarande belopp. Härtill kommer besparingar genom lägre kostnader för resor och traktamenten.
Gruppen pekar på en del möjligheter att bl. a. ytterligare decentralisera viss övningsverksamhet, materielhantering och förrådshållning samt läm-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 243
nar vissa allmänna synpunkter på effekt och kostnader. Gruppen föreslår
att civilförsvarsstyrelsen närmare får utreda berörda förhållanden.
Gruppen anser att frågan om utbildning och övning av bl. a. nyckelpersoner i kommunernas och landstingens krigsorganisation är angelägen och snarast bör lösas. Riksnämnden för kommunal beredskap föreslås få utreda hur en lämpligt utformad kursverksamhet bör genomföras.
Gruppens förslag till författningsändringar gäller civilförsvarslagen (1960: 74) och lagen (1964:63) om kommunal beredskap samt regeringens verkställighetsföreskrifter till dessa lagar. Gruppen bygger förslagen till författningsändringar på principen att civilförsvarsverksamheten skall regleras i civilförsvarslagen och att lagen om kommunal beredskap endast skall innehålla föreskrifter om kommunens uppgifter i fråga om övrig civil totalförsvarsverksamhet. Vidare utgår gruppen från att tjänstegrenarna inom civilförsvaret kan avskaffas samt att
ordnings- och bevakningstjänsten överförs från civilförsvaret. Skyddsrumsutredningen förutsätts föreslå de författningsändringar som erfordras för att kunna införa skyddsplanerna.
Beträffande genomförandet av förslagen anser gruppen liksom civilförsvarsstyrelsen att en övergång till kommunalt ansvar för ledningen av
civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig tidsmässigt skall samordnas
med införandet av skyddsplaner och uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen. Början bör ske under budgetåret 1984/85.
Den föreslagna provplanläggningen i två län bör påbörjas så snart statsmakternas principbeslut föreligger. Provplanläggningen bör samordnas med den verksamhet avseende skyddsplaner som skyddsrumsutredningen har föreslagit och med kommunens övriga beredskapsplanläggning enligt lagen om kommunal beredskap. Syftet med provplanläggningen bör vara
att åstadkomma en samlad syn på kommunens uppgifter inom totalför-
svaret och på utformningen av en för kommunens samtliga uppgifter sam-
ordnad beredskapsplanläggning,.
Provplanläggningen och därmed förbunden studie- och utredningsverksamhet bör utföras under enhetlig ledning. Med hänsyn till att flera intres-
seområden berörs bör i anslutning till försvarsbeslutet år 1982 uppdras åt
en kommitté att genomföra provplanläggningen och att successivt lägga
fram förslag till åtgärder. Kostnaderna för kommittén och av provplanläggningen föranledda kostnader för kommunerna bör kunna få bestridas med kommittémedel.
1975 års skyddsrumsutredning
I promemorian (Ds Fö 1980: 7) Befolkningens skydd i krig anger skydds-
rumsutredningen att den anser att det finns ett behov av en mera sammanfattande syn på olika möjligheter att skydda befolkningen i krig och föreslår därför att kommunala skyddsplaner upprättas. Begreppet skyddsplan
används som en sammanfattande benämning på den planering på lokal nivå
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 244
som på både kort och lång sikt syftar till att minska riskerna för befolkningen i krig. I en skyddsplan anges således både de åtgärder som bör vidtas i fred i form av skyddsrumsbyggande i skyddsrumsorter och de olika åtgärder som kan vidtas i krig eller vid krigsfara för att förbättra befolkningsskyddet inom hela kommunen. För kommuner med skyddsrumsorter bör skyddsplanen innefatta både skyddsrumsplanen och en plan för beredskapsåtgärder. Inom övriga delar av landet kan skyddsplanen ges en enklare utformning.
I promemorian (Ds Fö 1981:6) Besiktning, underhåll och förbättringar av skyddsrum betonar skyddsrumsutredningen vikten av att befintliga skyddsrum underhålls så att de kan ge avsett skydd. För att säkerställa att skyddsrummen har avsedd skyddsförmåga och att de snabbt kan ställas i ordning från fredsanvändning till användning i krig bör enligt utredningen alla skyddsrum underhållsbesiktigas regelbundet. Felaktigheter som upptäcks vid sådana besiktningar bör rättas till. Utredningen föreslår bl. a. att den nuvarande provisoriskt anordnade verksamheten för besiktning av äldre skyddsrum förs över till en fast organisation och att vissa brister och felaktigheter i skyddsrummen, som inte kan hänföras till försumlighet hos ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel.
I promemoriorna (Ds Fö 1981: 8) Skyddsplan— planering för befolkningens skydd i krig och (Ds Fö 1981:9) Redovisning av studier utförda i samband med skyddsrumsutredningens arbete har utredningen redovisat förslag till hur skyddsplaneringen bör genomföras, förslag till författningsändringar och synpunkter på kostnaderna för att införa ett system med skyddsplaner. Kostnaderna för att upprätta skyddsplaner för landets samtliga kommuner bedömer utredningen till ca 50 milj.kr. Utredningen föreslår att den egentliga skyddsplaneringen föregås av en provplanläggning i ett antal kommuner.
2.2.4 Försvarskommittén
Försvarskommittén konstaterade i sitt första delbetänkande (SOU 1979:42) Vår säkerhetspolitik att det vid ett militärt angrepp mot Sverige är civilförsvarets uppgift att skydda befolkning och egendom mot skador och att rädda överlevande. Vid krig i vår omvärld skall civilförsvaret tillsammans med andra grenar av totalförsvaret skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krigshandlingar. Vetskapen om att de civila förlusterna kan begränsas ökar viljan till motstånd. Ett välutvecklat civilförsvar bidrar därmed till befolkningens motståndsförmåga och omvärldens tilltro till vår vilja att motstå angrepp och påtryckningar och bidrar på detta sätt till totalförsvarets fredsbevarande funktion. Försvarskommittén grundade sina överväganden om civilförsvaret i sitt första betänkande bl.a. på del I av civilförsvarsstyrelsens perspektivplan.
I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 anger
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet [NG BA "An
försvarskommittén att den vid sina fortsatta överväganden har funnit att nämnda grunder för civilförsvarsverksamheten alltjämt bör gälla. Till un-
derlag för de fortsatta övervägandena har legat bl. a. del 2 av civilförsvarsstyrelsens perspektivplan, programplanen för perioden 1982/83—1986/87,
1975 års skyddsrumsutrednings promemoria (Ds Fö 1980: 7) Befolkningens skydd i krig och rapporten (Ds Fö 1980: 4) Civilförsvaret och kommunerna
från den särskilda expertgrupp (den s.k. CK-gruppen) som på försvars-
kommitténs uppdrag har haft att överväga en ökad samordning mellan civilförsvaret och den kommunala verksamheten.
Försvarskommittén anser att begreppet civilförsvar skall beteckna en verksamhet och inte en organisation. I begreppet sammanfattas all civil-
försvarsverksamhet oberoende av vem som utför den. Kommittén anser
också att bestämmelserna i tilläggsprotokollet den 10 juni 1977 till Geneévekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella konflikter utgör en viktig grund för såväl civil som militär personals fullgörande av civilförsvarsuppgifter i krig. Dessa bestämmelser utgör vidare en god grund för att samordnat och anpassat till situationens krav utnyttja våra samlade totalförsvarsresurser.
Försvarskommittén anser att det är både naturligt och önskvärt att den kommunala ledningen har samma ansvar i krig som den har i fredstid för kommuninnevånarnas gemensamma angelägenheter. Kommittén föreslår därför att kommunerna får ansvaret för ledningen på den lokala nivån för
civilförsvarsverksamheten i krig. Med detta följer ett visst planläggnings-
ansvar i fred. Civilförsvaret bör dock även i fortsättningen ses som en del av totalförsvaret och därmed som en statlig angelägenhet. Kostnaderna för
den förstärkning av resurserna som måste ske vid krigsorganisering liksom för de fredstida förberedelserna bör därför i princip betalas av staten. Kommittén anser att en hemskyddsorganisation bör införas inom den kommande femårsperioden. Hemskyddsorganisationens ledningsgrupper
kan bli en viktig länk mellan olika myndigheter och befolkningen för ledningen i krig, inte enbart när det gäller civilförsvarsverksamhet utan även för totalförsvaret som helhet. Införandet bör samordnas med övergången till kommunalt ledningsansvar i krig för civilförsvarsverksamheten
på lokal nivå.
Försvarskommittén har angett hur planeringen av skyddet för befolkningen i krig och vid utrymning bör inriktas. Ett fungerande förvarningsoch alarmeringssystem är en nödvändig förutsättning för att de möjligheter till skydd som finns skall kunna utnyttjas på bästa sätt. Vistelse i skyddsrum och utrymning bör komplettera varandra genom att brister i tillgången
på skydd skall kunna uppvägas av en begränsad utrymning.
Kommittén anser att systemet med skyddsplaner för varje kommun bör
införas under planeringsperioden. Införandet och den provplanläggning
som behövs bör samordnas med övergången till kommunalt ledningsansvar i krig för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 246
Kommittén föreslår att kommunerna successivt med början senast under budgetåret 1984/85 tar över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman därmed. Övertagandet bör samordnas med att hemskyddsorganisationen införs och med att arbetet med skyddsplanerna påbörjas i kommunerna.
Den ändrade ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna kommer att påverka den nuvarande administrationen, särskilt på regional nivå. Hur uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelserna och kommunerna skall vara i fred bör enligt kommittén bestämmas på grundval av vad som från kostnads- och effektsynpunkt är gynnsammast för olika områden av civilförsvarsverksamheten.
För att få ytterligare underlag för en slutlig uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna bör en provplanläggning genomföras. Planläggningsarbetet bör tidsstuderas för att få undertag för bestämmelser om ersättning till kommunerna för deras arbete. Försvarskommittén föreslår att en kommitté (delegation) tillsätts med uppgift att leda provplanläggningen.
Kommittén anser att det är viktigt att den ändrade ansvarsfördelningen på lokal nivå, arbetet med skyddsplanerna och uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen genomförs på stor bredd och så snabbt som möjligt sedan erfarenheterna av provplanläggningen och av den försöksutbildning av hemskyddsorganisationen som genomförs under budgetåret 1982/83 väl har bearbetats.
Kommittén anser vidare att produktionen av skyddsrum bör ökas och att åtgärder bör vidtas för att vidmakthälla det äldre beståndet av skyddsrum i användbart skick. Skyddsmasker bör vara anskaffade för hela befolkningen inom en tioårsperiod.
Civilförsvarsstyrelsen har preliminärt redovisat en krigsorganisation om ca 150000 personer. Kommittén anser att civilförsvarsstyrelsen bör sträva efter att öka undsättningsorganisationen genom att minska underhålls- och förrådsorganisationen mer än vad som framgår av civilförsvarsstyrelsens programplan.
Totalförsvarets ammunitionsröjningsverksamhet har utretts alltsedan år 1949. Utredningarna har hitintills inte lett fram till någon praktisk lösning som tillgodoser totalförsvarets behov av ammunitionsröjningskapacitet. Kommittén föreslår därför att överbefälhavaren får i uppdrag att lämna förslag till hur en ammunitionsröjningsorganisation som täcker hela totalförsvarets behov bör utformas och att redovisa resursbehovet härför.
Civilförsvarsstyrelsen. CK-gruppen och räddningstjänstkommittén har föreslagit att civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap skall slås samman till en ny myndighet. Försvarskommittén föreslår att en kommitté tillsätts med uppgift att närmare överväga om denna sammanslagning bör genomföras och att i så fall lämna förslag härom.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 247
Försvarskommittén anser att befattningsanalyser bör genomföras och kvalifikationskrav utformas för civilförsvarets krigsorganisation för att kunna ta ut personal till civilförsvaret på ett effektivare sätt. I samma syfte bör det övervägas att genomföra inskrivningen i tillämpliga delar enligt det system som används för försvarsmakten.
Om den tillgängliga utbildningskapaciteten vid civilförsvarets utbildningsanläggningar medger det anser kommittén att den föreslagna integreringen av utbildningen för den krigs- och fredstida räddningstjänsten bör genomföras.
Försvarskommittén bedömer att den inriktning av verksamheten som
kommittén har angett medför att den verksamhet som inte avser skyddsrum bör kunna genomföras inom en ekonomisk ram av 1780 milj. kr. i
prisläget februari 1981 för perioden 1982/83—1986/87. Behovet av betalningsmedel beräknas till ca 320 milj. kr. för budgetåret 1982/83 för att
därefter successivt stiga under perioden. Kommittén anser att verksamhet som avser skyddsrum inte bör styras
genom en femårig planeringsram utan genom att ett bemyndigande för
kommande budgetår fastställs årligen.
Kommittén bedömer att det för budgetåret 1982/83 behövs ett bemyndi-
gande för verksamhet som avser skyddsrum om ca 390 milj. kr. i prisläget
februari 1981. Medelsbehovet för samma budgetår bedöms vara ca 270 milj. kr.
Flera av de betydelsefulla åtgärder som angavs i 1977 års försvarsbeslut om civilförsvaret har enligt kommitténs mening inte genomförts. Bristande överensstämmelse mellan planerna och de ekonomiska resurserna har i en del fall varit det främsta skälet. I andra fall har avsaknaden av nödvändiga ledningshjälpmedel varit huvudorsaken.
Kommittén har den uppfattningen att civilförsvarsstyrelsen ännu inte
har funnit de lämpligaste arbetsformerna efter sin omorganisation. Kommittén anser det vara nödvändigt att nu börja en inriktning mot ett effektivt genomförande av en kommunal ledning av civilförsvarsverksamheten i krig.
Försvarskommittén anser att övergången till kommunal ledning i krig
och arbetet med att införa ett system med skyddsplaner och en hem-
skyddsorganisation till sin huvuddel bör vara genomfört under planerings-
perioden. Det är viktigt att tillgängliga ledningsresurser sätts in på detta
arbete. Styrelsen bör dock hela tiden ägna stor uppmärksamhet åt sitt
ansvar för att krigsorganisationen har en god mobiliseringsberedskap och en snabb insatseffekt.
2.2.5 Föredraganden
Jag vill inledningsvis erinra om vad jag har anfört vid min anmälan till denna proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för total-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 248
försvarets fortsatta utveckling. Civilförsvarets roll i totalförsvaret skall ses mot denna bakgrund.
I prop. 1981/82: 100 (bil. 7) tog jag i avvaktan på 1978 års försvarskom-
mittés slutbetänkande inte ställning till civilförsvarets utveckling på längre sikt och inte heller till planeringens inriktning för perioden 1982/83—- 1986/87. Med anledning av kommitténs arbete var det inte heller lämpligt att då presentera ramberäkningar för budgetåret 1982/83 eller planeringsra-
mar för perioden 1982/83—1986/87.
1978 års försvarskommitté har Ii sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 lämnat förslag till grunder för den fortsatta ut-
vecklingen av civilförsvaret och för inriktningen av planeringen för peri-
oden 1982/83—1986/87. Jag redovisar i det följande mina ställningstagan-
den i dessa frågor. Försvarskommittén har ansett att huvudinriktningen av civilförsvars-
verksamheten skall vara att ge befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel men att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt
skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Vidare skall förmågan
att möta verkningarna av ett överraskande angrepp ökas. Detta medför
ökade krav på civilförsvarsorganisationens beredskap. Bl.a. bör den i
organisationen krigsplacerade personalen ges regelbundet återkommande
övning. Strävan skall vara att åstadkomma en stark samhällsanknytning
och att skapa förutsättningar för befolkningen att aktivt delta i civilförsvarsverksamheten. Vidare måste ledningsorganisationen ha förmåga att handla med hänsyn till det aktuella läget och att utnyttja de samlade
resurserna för befolkningens skydd.
Jag anser i likhet med försvarskommittén att dessa allmänna utgångspunkter bör gälla för planeringen av civilförsvarsverksamheten.
Jag anser också i likhet med försvarskommittén att begreppet civilför-
svar skall beteckna en verksamhet och inte en organisation. I begreppet sammanfattas all civilförsvarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Jag delar kommitténs uppfattning att bestämmelserna i tilläggsprotokollet den 10 juni 1977 till Genévekonventionerna den 10 augusti 1949
rörande skydd för offren i internationella konflikter utgör en viktig grund för såväl civil som militär personals fullgörande av civilförsvarsuppgifter i
krig. Dessa bestämmelser utgör vidare en god grund för att samordnat och anpassat till situationens krav utnyttja våra samlade totalförsvarsresurser.
Försvarskommittén har föreslagit att ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamheten i krig förs över till kommuner-
na. Med detta följer ett visst planläggningsansvar i fred. Civilförsvaret bör dock även i fortsättningen ses som en statlig angelägenhet. Enligt försvars-
kommittén bör därför kostnaderna för civilförsvarets krigsorganisation liksom för de fredstida förberedelserna i princip betalas av staten. Jag ansluter mig i huvudsak till försvarskommitténs förslag. Jag anser dock att slutlig ställning till ansvarsfördelning m. m. bör tas först när förutsättningarna är bättre kända. Jag återkommer till detta i det följande.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 249
Civilförsvarsstyrelsen föreslår i sin programplan att hemskydd organiseras för alla människor. För varje hemskydd utses en hemskyddsledare. För ledning av hemskyddet med dess hemskyddsledare behövs ca 8 000 ledningsgrupper med tre personer i varje grupp. Dessa utbildas och övas i fredstid. Försvarskommittén anser att hemskyddsorganisationens led-
ningsgrupper kan bli en viktig länk mellan olika myndigheter och befolk-
ningen för ledningen i krig inte enbart i vad gäller civilförsvarsverksamhet utan även för totalförsvaret som helhet. Försvarskommittén föreslår att organisationen till sin huvuddel införs under planeringsperioden, att alla
tre i ledningsgrupperna utbildas i fredstid och att utbildningen om möjligt förläggs till hemkommunerna. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.
Detta innebär bl.a. att utbildningstiden görs betydligt kortare än vad
civilförsvarsstyrelsen har utgått från.
Liksom försvarskommittén anser jag att ett fungerande förvarnings- och alarmeringssystem är en nödvändig förutsättning för att de möjligheter till skydd som finns skall kunna utnyttjas på bästa sätt. Det är därför viktigt att civilförsvarsstyrelsen avdelar tillräckliga resurser för att i nära samarbete med chefen för flygvapnet på bästa sätt anpassa förvarnings- och alarme-
ringssystemet till den utveckling av flygvapnets stridslednings- och luftbe-
vakningssystem som planeras under programplaneperioden. I detta sammanhang bör prövas om ansvaret för alarmeringsfunktionen i luftförsvarscentralerna kan överföras från civilförsvarsstyrelsen till chefen för flyg-
vapnet. Jag bedömer i likhet med kommittén att en sådan ändrad ansvars-
fördelning är rationell.
Försvarskommittén framhåller att en hårdare styrning av skyddsrums-
produktionen till riskområden och till prioriterade samhällsverksamheter
bör vara möjlig och att det därför bör övervägas att undanta vissa lågrisk-
områden och vissa typer av verksamhet från skyddsrumsbyggande även
inom skyddsrumsorter. Den grundsyn för skydd/utrymning som nu gäller innebär att skydd för befolkningen i skyddsrumsorter främst bör ges i skyddsrum. Vistelse i skyddsrum och utrymning bör komplettera varandra
genom att brister i tillgången på skydd skall kunna uppvägas av en begrän-
sad utrymning.
1975 års skyddsrumsutredning har föreslagit att skyddsplaner upprättas för alla kommuner. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att tillkomsten av skyddsplaner är av väsentlig betydelse för att man effektivt skall kunna utnyttja skyddstillgångarna och kunna genomföra kompletterande utrymningar. Jag anser i likhet med försvarskommittén att systemet med skyddsplaner till sin huvuddel bör införas under planeringsperioden. Den riskana-
lys som ingår som ett led i skyddsplanearbetet bör kunna leda till revide-
ring av gällande skyddsrumsplaner, varvid undantag görs från kravet på
skyddsrumsbyggande för vissa lågriskområden och vissa typer av verk-
samhet.
1975 års skyddsrumsutredning har vidare föreslagit att alla skyddsrum
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 250
skall kontrolleras regelbundet för att säkerställa att de har avsedd skyddsförmåga och att de snabbt kan ställas i ordning från fredsanvändning till användning i krig. Felaktigheter som upptäcks vid sådana kontroller bör rättas till. Utredningen föreslår att vissa brister och felaktigheter i skyddsrummen, som inte kan hänföras till försumlighet hos ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel. Jag ansluter mig i denna del till utredningens förslag. Däremot bör inte, som utredningen också föreslår, en särskild besiktningsorganisation om 25 besiktningsmän anställda hos civilförsvarsstyrelsen men placerade på 20 länsstyrelser tillskapas för ändamålet. I stället bör det vara möjligt att anlita de byggnadsinspektörer som finns i kommunerna, och som i dag har hand om slutbesiktning av nybyggda skyddsrum, för att även ta hand om kontrollen av det äldre skyddsrumsbeståndet.
Jag anser i likhet med försvarskommittén att produktionen av skyddsrum t.v. bör styras med hjälp av bemyndiganden som ger täckning för byggande av skyddsrum i takt med den förväntade nyproduktionen av byggnader och anläggningar sedan reducering gjorts för de byggnader och anläggningar som ligger i lågriskområden och för byggnader och anläggningar som är avsedda för verksamheter som antas inte komma att fortgå i krig. Vidare bör bemyndigandena ge utrymme för produktion av skyddsrum utan samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar för att det därigenom skall bli möjligt att avhjälpa en del av de allvarligaste bristerna bl.a. i de största kommunernas innerområden. Dessutom bör bemyndigandena ge utrymme för kontroll och underhåll av det äldre skyddsrumsbeståndet. Underlag för beslut om att undanta vissa lågriskområden och vissa typer av verksamhet inom skyddsrumsorterna från kravet på skyddsrumsbyggande kommer inte att finnas förrän skyddsplaner har utarbetats. Det är dessutom svårt att på lång sikt med rimlig säkerhet förutse den kommande nybyggnadsverksamhetens omfattning. Med hänsyn härtill bör ställning till bemyndigandenas storlek tas årligen. Någon styrning genom en femårig planeringsram bör inte ske.
I likhet med försvarskommittén anser jag att nuvarande principer för att fastställa verkskyddsplikt bör ändras. Företags och verksamheters betydelse i krig och deras risksituation bör få ett avgörande inflytande vid fastställandet av verkskyddsplikt. De enskilda verkskydden bör bättre än f.n. anpassas till de behov och de risker som finns vid resp. företag. Ett bättre samutnyttjande av personal och materiel bör eftersträvas för företagens räddningstjänst i krig och fred. Härigenom kan verkskydden bidra till att öka vår förmåga att möta verkningarna av ett överraskande inlett angrepp. Civilförsvarsstyrelsen anger i sin programplan att styrelsen avser att lämna förslag till nya normer för fastställande av verkskyddsplikt och för verkskyddens organisation och utbildning. Jag återkommer senare till regeringen i denna fråga.
Civilförsvarsstyrelsen föreslår att självskyddsutbildningen av allmänhe-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 251
ten utökas under programplaneperioden. Vidare avser civilförsvarsstyrelsen att i överläggningar med skolöverstyrelsen verka för att obligatorisk
självskyddsutbildning införs i grundskolan. Jag anser i likhet med försvarskommittén att det är angeläget att den av civilförsvarsstyrelsen föreslagna
inriktningen av självskyddsutbildningen fullföljs.
Försvarskommittén anser att målsättningen för anskaffning av skyddsmasker och motsvarande skydd för barn bör vara att inom en tioårsperiod
anskaffa sådana för hela befolkningen. Kommittén betonar vikten av att dels det planerade utvecklingsarbetet beträffande en ny skyddsmask ge-
nomförs, dels riktlinjer för fördelning och utlämning av skyddsmasker snarast utfärdas. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor.
Civilförsvarsstyrelsen har i sin programplan redovisat en krigsorganisation om totalt ca 150 000 personer. Redovisningen är preliminär i avvaktan
på närmare kännedom om vilken påverkan på organisationen som övergången till kommunalt ledningsansvar för civilförsvarsverksamheten i krig
kan komma att få. Jag anser i likhet med försvarskommittén att civilför-
svarsstyrelsen i det fortsatta arbetet bör sträva efter att öka undsättnings-
organisationen genom att minska underhålls- och förrådsorganisationen mer än vad som framgår av programplanen.
Civilförsvarsstyrelsen framhåller i sin programplan att civilförsvaret
saknar både resurser för ammunitionsröjning och kompetens att informera
befolkningen och leda undsättningsverksamhet i områden där det finns
blindgångare och ammunition med försåt eller fördröjd utlösning. Överbe-
fälhavaren, som har huvudansvaret för ammunitionsröjning inom totalförsvaret, redovisar i sin programplan att försvarsmaktens kapacitet att röja
ammunition endast i mycket begränsad omfattning kan komma civilförsva-
ret tillgodo.
Jag delar försvarskommitténs uppfattning att det är nödvändigt att tillse dels att de resurser som behövs för ammunitionsröjning för totalförsvaret
tillskapas, dels att civilförsvarets lednings- och undsättningsorganisation får förmåga att hantera de problem som hänger samman med att verka i
områden där det finns blindgångare m. m. Jag avser att föreslå regeringen
att uppdra åt överbefälhavaren att lämna förslag till hur en ammunitionsröjningsorganisation som täcker hela totalförsvarets behov bör utformas och att redovisa resursbehovet härför. I avvaktan på resultatet härav bör utbildning av personal inom civilförsvarets lednings- och undsättningsor-
ganisation snarast påbörjas. Utbildningen bör syfta till att ge denna personal förmåga att upptäcka blindgångare m.m., om möjligt identifiera dem, bedöma risksituationen och att välja insatsförfarande med hänsyn härtill vid räddningsinsatser. Utbildningen bör ske i samråd mellan civilförsvars-
styrelsen och överbefälhavaren och genomföras med utnyttjande i första hand av de resurser som nu finns inom försvarsmakten.
Jag anser i likhet med försvarskommittén aut det är nödvändigt att befattningsanalyser görs och kvalifikationskrav utformas för civilförsva-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 252
rets krigsorganisation för att man skall få till stånd en effektivare uttagning av personal till civilförsvaret. I samma syfte bör övervägas att genomföra inskrivningen i tillämpliga delar enligt det system som gäller för försvarsmakten.
Försvarskommittén anser att det är nödvändigt att allvarliga ansträngningar görs för att komma till rätta med de svårigheter att öka andelen kvinnor i civilförsvarets krigsorganisation som civilförsvarsstyrelsen anför i sin programplan. Jag delar denna uppfattning.
Jag anser i likhet med försvarskommittén att de ca 300 vapenfria tjänstepliktiga som årligen får vapenfri grundutbildning i brandtjänst vid luftfartsverket liksom tidigare bör överföras till civilförsvaret där de efter en kort civilförsvarsutbildning kan krigsplaceras som befäl i undsättningsplutoner. Överföringen bör ske snarast efter det att luftfartsverket bedömer att de vapenfria tjänstepliktiga inte behövs inom verkets krigsorganisation.
Jag anser också i likhet med försvarskommittén att ca 100 vapenfria tjänstepliktiga årligen bör ges en grundutbildning om 42 veckor som gör det möjligt att krigsplacera dem i kvalificerade befattningar i civilförsvarets undsättnings- och underhållsorganisation och som biträdande instruktörer med uppgift att medverka i kompletteringsutbildning av civilförsvarspersonal under ett beredskapsskede eller efter mobilisering.
Civilförsvarsstyrelsen föreslår i sin programplan att ett efterhand ökande antal (50-500 per år) vapenfria tjänstepliktiga ges en 8—12 veckors utbildning till befäl och specialister inom området skydd mot ABC-stridsmedel. Försvarskommittén anser att civilförsvarets tillgång till skyddsutbildad personal är av betydelse för skyddet av befolkningen och att utbildning av sådan personal är angelägen.
Jag delar uppfattningen att tillgången till skyddsutbildad personal inom civilförsvaret bör öka. Till en del bör behovet av specialister kunna tillgodoses genom utbildning av ett antal vapenfria tjänstepliktiga. Jag är emellertid inte nu beredd att ta slutlig ställning till hur det totala behovet av befäl och specialister i krigsorganisationen skall tillgodoses. Denna fråga måste belysas ytterligare i kommande planering.
Civilförsvarsstyrelsen har även föreslagit att vapenfria tjänstepliktiga som har genomgått grundutbildning inom tjänstgöringsområden där de inte skall krigsplaceras ges civilförsvarsutbildning så att de kan krigsplaceras som manskap i civilförsvarets krigsorganisation. Försvarskommittén erinrar om att statsmakterna i samband med att vapenfrilagstiftningen ändrades år 1978 uttalade att huvudalternativet för den vapenfria tjänsten alltjämt skulle vara utbildning och tjänstgöring inom civilförsvaret. Kommittén anser att civilförsvarets planering bör utgå från att dessa vapenfria tjänstepliktiga inom rimlig tid skall ges civilförsvarsutbildning och tillföras civilförsvarets krigsorganisation och att en avkortning av den av civilförsvarsstyrelsen angivna utbildningstiden om sex veckor borde övervägas i syfte att därigenom få ökad plats för denna kategori av vapenfria tjänstepliktiga i utbildningsorganisationen.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 253
Jag ansluter mig till försvarskommitténs uppfattning att samtliga här berörda vapenfria tjänstepliktiga på lämpligt sätt bör utbildas och krigsplaceras i civilförsvaret. I likhet med försvarskommittén bedömer jag att utbildningstiden i många fall kan göras väsentligt kortare än sex veckor.
Brandväsendets personal är en viktig personalgrupp i civilförsvarets krigsorganisation. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att denna personal bör undantas från tjänstgöring inom försvarsmakten i krig genom att den ges uppskov om inte synnerliga skäl talar emot detta.
Jag anser i likhet med försvarskommittén att programansvaret för civilförsvarets sjukvårdsplutoner bör föras över till socialstyrelsen under programplaneperioden. Dessförinnan måste dessa enheters uppgifter, personalbehov och utrustning ses över. .
Försvarskommittén har, med hänvisning till att viss osäkerhet av olika skäl råder om hur stor utbildningsorganisationen behöver vara, inte kunnat ta slutlig ställning till hur den framtida utbildningsorganisationen bör utfor-
mas på längre sikt. Enligt kommitténs mening bör planeringen inriktas på att behålla de befintliga utbildningsanläggningarna i Rosersberg, Sandö,
Revingeby och t. v. även den i Katrineholm och att bygga en ny anläggning i Skövde. För anläggningen i Skövde föreslår kommittén att delar av Göta trängregementes nuvarande etablissement utnyttjas. Den provisoriska utbildningsanläggningen i Brännebrona bör behållas intill dess att verksamheten där kan överföras till den nya anläggningen i Skövde.
Jag har samma uppfattning om civilförsvarets utbildningsorganisation
som försvarskommittén. Enligt min mening bör således anläggningen i Katrineholm behållas intill dess den av försvarskommittén redovisade osäkerheten om möjligheterna att ytterligare decentralisera viss övningsverksamhet, om utbildningen av hemskyddsorganisationens ledningsgrupper, om omfattningen av utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga och om den framtida brandförsvarsutbildningen har eliminerats. Jag räknar med
att det inom något år skall finnas tillräcklig klarhet i dessa frågor för att det
skall bli möjligt att ta slutlig ställning till om Katrineholmsanläggningen
behövs på längre sikt.
Jag anser i likhet med försvarskommittén att kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 bör ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övertagandet bör samordnas med att
hemskyddsorganisationen införs och med att arbetet med skyddsplaner
påbörjas i kommunerna. För att få ytterligare underlag för en slutlig uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna bör en provplan-
läggning genomföras. I samband härmed bör planläggningsarbetet tidsstu-
deras och förslag till bestämmelser om ersättning till kommunerna utarbetas. Frågan om provplanläggningen bereds f. n. i regeringskansliet. Jag och
chefen för kommundepartementet återkommer till regeringen i denna fråga.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 254
Civilförsvarsstyrelsen har utarbetat sin programplan på tre olika nivåer, en låg, en högre och en högsta nivå. Den högsta nivån innefattar enligt civilförsvarsstyrelsen de ekonomiska resurser som behövs för att helt uppfylla de målsättningar som försvarskommittén har angett. De två andra nivåerna överensstämmer med de planeringsramar som regeringen har anvisat för programplaneringen. Försvarskommittén anser att planeringen i den högre nivån är väl avvägd.
Jag anser att verksamhet som inte avser skyddsrum bör genomföras inom en ekonomisk ram av högst 1 780 milj. kr. i prisläget februari 1981 för perioden 1982/83—1986/87. För budgetåret 1982/83 beräknar jag behovet av betalningsmedel till 312,5 milj. kr. i samma prisläge. Med hänsyn till att de omfattande förändringar som föreslås för civilförsvaret kommer att genomföras successivt under perioden kommer även behovet av betalningsmedel att förändras. Denna bakgrund i förening med vissa osäkerheter i planeringsunderlaget gör att den slutliga fördelningen av den ekonomiska ramen på budgetår och ändamål inte bör fastläggas nu utan bli föremål för årlig prövning.
I den redovisade ramen har medel beräknats för att betala ersättning till kommunerna för det arbete de beräknas få under planeringsperioden med planläggningen för att kunna ta över ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig. Reducering har gjorts för de kostnader som civilförsvarsstyrelsen hittills har haft för ordnings- och bevakningsenheterna. Regeringen har i december 1981 föreskrivit att planeringen skall inriktas mot att dessa enheter skall föras över till polisväsendet och försvarsmakten den 1 juli 1984.
Jag har tidigare förordat att verksamhet som avser skyddsrum inte bör styras genom att en femårig planeringsram anges utan genom att ställning tas årligen till storleken av ett beställningsbemyndigande för det närmast kommande budgetåret. Jag beräknar att det för budgetåret 1982/83 behövs ett bemyndigande om 392 milj. kr. i prisläget februari 1981 för verksamhet
nar jag till 270,5 milj. kr. enligt samma prisläge. De bemyndiganden som beräknas för detta ändamål senare under programplaneperioden bör— utöver vad jag tidigare har förordat—ge utrymme dels för att betala ersättning till kommunerna för det arbete de beräknas få under planeringsperioden med att upprätta skyddsplaner, dels för en provutbyggnad vid någon eller några sjukvårdsanläggningar av skydd för behandling och vård och av förstärkt teknisk försörjning, t. ex. förstärkning av eller reservanordningar för försörjning med elektricitet, vatten och avlopp.
Prisreglering av utgifts- och planeringsramarna bör ske på det sätt som jag har förordat i det föregående (s. 47). För att främja stabiliteten i planeringen bör ett underutnyttjande om högst 2 Z av utgiftsramen få föras över från ett budgetår till nästa. Ett överskridande bör avräknas under nästkommande budgetår.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet [NS in in
Jag anser i likhet med försvarskommittén att det är viktigt att civilför-
svarsstyrelsen i första hand använder tillgänglig ledningskapacitet till att tillse att övergången till kommunal ledning i krig och arbetet med att införa ett system med skyddsplaner och en hemskyddsorganisation till sin huvuddel genomförs under planeringsperioden. Jämsides härmed måste styrelsens ansvar för att krigsorganisationen har en god mobiliseringsberedskap och en snabb insatseffekt fortlöpande ägnas stor uppmärksamhet.
De nya uppgifterna och den annorlunda inriktning som görs av civilför-
svaret kommer att ställa stora krav på dess ledning. I detta sammanhang måste beaktas att både försvarskommittén och riksrevisionsverket, det senare i en revisionsrapport den 1 december 1981 (RRV 1981:26) om räddningstjänsten inom civilförsvaret, har framhållit att det f. n. finns stora brister i fråga om styrningen av civilförsvarsverksamheten. De krigsor-
ganisatoriska målen anges inte på ett sådant sätt att de kan användas som grund för planeringen. Detta återverkar menligt såväl på materielanskaff-
ningen och utbildningen som på möjligheterna att värdera tillståndet inom krigsorganisationen och vidta lämpliga åtgärder mot bakgrund härav. Jag
instämmer i försvarskommitténs och riksrevisionsverkets bedömningar
och anser att arbetet med att åstadkomma fungerande styrmedel när det gäller krigsorganisationen måste drivas med stor kraft. Vissa organisationsändringar som kan beslutas av regeringen kan behöva vidtas inom civilförsvarsstyrelsen. Jag kommer att hålla mig noga underrättad om hur det utvecklingsarbete rörande krigsorganisationen som redan har påbörjats inom styrelsen framskrider och i kommande budgetpropositioner fortlö-
pande orientera riksdagen härom.
Jag vill här något beröra en ännu större organisatorisk fråga rörande
civilförsvaret. Försvarskommittén föreslår att en kommitté tillsätts med
uppgift att närmare överväga om en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap till en ny myndighet bör komma till stånd. Motsvarande förslag har även
lämnats av räddningstjänstkommittén (Dir. 1979:1) i principbetänkandet
(SOU 1981: 82) Samhällets räddningstjänst.
För egen del är jag övertygad om att samordningsvinster går att uppnå inom området räddningstjänst i krig och fred. Frågan om samordningen av den fredstida räddningstjänsten med den verksamhet som civilförsvarsstyrelsen har ansvaret för bereds f.n. i regeringskansliet. Jag och chefen för kommundepartementet återkommer i annat sammanhang till regering-
en i denna fråga. Inom vissa områden kan effektivitetsvinster uppnås
oavsett hur den övergripande organisationsfrågan löses. Det gäller bl. a.
utveckling, anskaffning, redovisning, förrådshållning och underhåll av ci-
vilförsvarets materiel. Jag avser föreslå regeringen att uppdra åt försvarets rationaliseringsinstitut att närmare studera dessa frågor. Även systemet för inskrivning, registrering, krigsplacering m.m. av civilförsvarspliktiga
behöver studeras närmare.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 256
Jag har tidigare förordat att ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamheten i krig förs över till kommunerna, att ett system med skyddsplaner införs och att vissa brister och felaktigheter i det äldre skyddsrumsbeståndet, som inte kan hänföras till försumlighet hos ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel. För att detta skall bli möjligt behöver vissa ändringar göras i civilförsvarslagen (1960: 74) och lagen (1964:63) om kommunal beredskap. Förslag härom bereds f.n. i regeringskansliet. Jag och chefen för kommundepartementet återkommer till regeringen i denna fråga.
2.2.6 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta utveckling
som jag har angett i det föregående.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 257
2.3¶Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m. m.
2.3.1 Föredraganden
Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående (s. 254) beräknar jag basbeloppen och utgiftsramarna för civilförsvar utom skyddsrum och skyddsrum för budgetåret 1982/83 till 312 700000 resp. 270 500000 kr. i prisläget februari 1981. Till detta kommer beräknad kompensation för prisoch löneökningar enligt det system som jag har förordat i det föregående
med 47 milj. kr. för civilförsvar utom skyddsrum och 43 milj.kr. för
skyddsrum. Beräkningarna framgår av följande sammanställningar.
Civilförsvar utom skyddsrum Basbelopp (prisläge februari 1981) 312 500 000 Tillkommer: Investeringar för u-landsutbildning +200 000 Utgiftsram (prisläge februari 1981) 312 700 000 Tillkommer: Beräknad priskompensation februari 1981 —
medelprisläget 1982/83 47 000 000 Beräknat utfall den 30 juni 1983 359 700 000
Skyddsrum Basbelopp = utgiftsram (prisläge februari 1981) 270 500 000 Tillkommer: Beräknad priskompensation februari 1981 —
medelprisläget 1982/83 43 000 000 Beräknat utfall den 30 juni 1983 313 500 000
Liksom för det militära försvaret bör medel för sysselsättningsstimule-
rande åtgärder under tolfte huvudtiteln ställas till förfogande för att betala byggnadsarbeten, materiel m. m. för civilförsvaret. Efter samråd med che-
fen för arbetsmarknadsdepartementet förutsätter jag att sådana medel får disponeras utöver utgiftsramarna till ett belopp av 5 milj. kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen vid 1980/81 års riksmöte (prop. 1980/81: 100 bil. 7 s. 217. FöU 22, rskr 322) bemyndigat regeringen att
justera utgiftsramarna för civilförsvaret med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex. Med hänvisning till vad jag i det föregående (s. 254) har anfört om nytt priskompensationssystem förordar jag att regeringen inhämtar bemyndigande att justera utgiftsramarna för budgetåret 1982/83 för civilförsvar utom skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen enligt försvarsprisindex och för skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex.
17 Riksdagen 1981/82. I saml, Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 258
Jag har tidigare (s. 162) föreslagit regeringen att inhämta riksdagens bemyndigande att för det militära försvaret justera de beställningsbemyn-
diganden som har lämnats för prisreglering med hänsyn till skillnaden
mellan den prognosticerade utvecklingen av nettoprisindex och den verkliga. Jag förordar att ett motsvarande bemyndigande inhämtas för civilför-
svaret.
Genom nyssnämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen
att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1981/82 på grund
av Över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1980/81. Jag förordar att regeringen inhämtar bemyndigande för båda utgiftsra-
marna för budgetåret 1982/83 enligt samma principer.
För innevarande budgetår har riksdagen genom nämnda beslut vid 1980/81 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl
medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret. Ett sådant
överskridande regleras genom motsvarande justering av utgiftsramarna för ett eller flera efterföljande budgetår. Ett motsvarande bemyndigande för
regeringen behövs för båda utgiftsramarna för budgetåret 1982/83 och bör
därför begäras.
Genom nämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen att
under budgetåret 1981/82 överskrida utgiftsramarna för civilförsvaret samt lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för total-
försvaret sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eller krig. Ett motsvarande be-
myndigande behövs för budgetåret 1982/83. Jag förordar därför att rege-
ringen inhämtar riksdagens bemyndigande att överskrida utgiftsramarna för civilförsvar samt lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.
2.3.2 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. för budgetåret 1982/83 fastställa utgiftsramen för civilförsvar
utom skyddsrum till 312 700 000 kr. och utgiftsramen för skydds-
rum till 270 500 000 kr., båda i prisläget februari 1981,
2. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1982/83 justera utgifts-
ramen för civilförsvar utom skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen enligt försvarsprisindex samt utgiftsramen för skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisin-
dex,
3. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex, 4. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1982/83 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1981/82,
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 259
S. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83 medge
överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret samt av läm-
nade beställningsbemyndiganden, om det behövs av konjunktur-
eller beredskapsskäl.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 260
2.4¶Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83
I prop. 1981/82:100 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition, föra upp vissa anslag bl. a. inom utgiftsramarna för civilförsvaret med beräknade belopp för budgetåret 1982/83.
Jag anhåller att nu få ta upp dessa anslag.
Storleken av preliminärt beräknade belopp och slutligt begärda anslag . framgår av följande sammanställning.
Anslag Belopp, kr.
Preliminärt Slutligt
beräknat begärt GI1. — Civilförsvar 271 980 000 290 500 000 G2. — Civilförsvar: Anskaffning av
anläggningar 11000 000 22200 000 G3. — Civilförsvar: Skyddsrum 200 000 000 270 500 000 G4. — Reglering av prisstegringar för
civilförsvaret 68 000 000 920 000 000
550 980 000 673 200 000
De anslag som jag i det följande föreslår regeringen att förelägga riksda-
gen har beräknats i prisläget februari 1981 och i löneläget februari 1981 inkl. 39 26 lönekostnadspålägg. I prop. 1981/82: 100 (bil. 7) fördes samtliga anslag för civilförsvaret upp
med beräknade belopp. Summan av de föreslagna anslagen inom utgiftsramarna uppgår därmed till 673,2 milj. kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 261
Fjärde huvudtiteln
G Civilförsvar
Civilförsvarsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för civilförsvaret och har programansvar för huvudprogrammet Civilförsvar.
Civilförsvarsstyrelsen leds av en styrelse. Chef för civilförsvarsstyrelsen är en generaldirektör. Inom styrelsen finns en planeringsenhet, en produktionsavdelning och en administrativ byrå. Inom produktionsavdelningen finns tre byråer.
Civilförsvarsstyrelsens centrala del ligger i Karlstad.
Inom civilförsvaret finns vidare en skol- och förrådsorganisation, där personalen grundutbildas och övas och förrådsverksamheten handhas.
Lokaliseringen av civilförsvarets skol- och förrådsanläggningar framgår av följande karta (intagen på s. 262).
Verksamheten under huvudprogrammet Civilförsvar budgeteras på ett antal primäruppdrag inom produktionsområdena Administration, Utbildning, Underhåll och förrådsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen, Anskaffning av anläggningar för fredsorganisationen, Skyddsrum för befolkningen samt Forskning, försök och utveckling.
Verksamheten finansieras från följande anslag. G 1. Civilförsvar G 2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar G 3. Civilförsvar: Skyddsrum
G 1. Civilförsvar 1980/81 Utgift 294255 377 1981/82 Anslag 271980 000 1982/83 Förslag 290 500 000
Bemyndigandeskulden för anskaffning av civilförsvarsmateriel var den 30 juni 1981 105 398 000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 93.4 milj. kr. och anvisat 72 768000 kr. i betalningsmedel. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (105 398 000 + 93 400 000-72 768 000) 126 030 000 kr.
Tidigare åtaganden beträffande ersättning till kommuner för anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation motsvarar en bemyndigandeskuld den 30 juni 1981 av 48835 000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 46,9 milj. kr. För samma budgetår har 32,6 milj. kr. anvisats i betalningsmedel. Med utnyttjande av dessa belopp blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 (48 835 000 + 46 900 000-32 600 000) 63 135 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 262
nå 2 - "STOCKHOLM
e CFS övningsfält — Na + -CUFA, KATRINEHOLM
: "BRÄNNEBRONA LJ F CFS förråds-"
anläggning.
tönestsetne scivilområdesgräns mö enes FläNSgräNS
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 263
Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.)
Produktionsområde 1981/82 1982/83 m.m.
Civilförsvars- Föredrastyrelsen ganden
Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet.
Civilförsvar: Administration - 40876 - 45 380 - 44637 Utbildning - 104 221 - 118512 - 116610 Underhåll och förråds-
verksamhet - 28845 - 32 000 - 31108 Materielanskaffning 95 400! 81268 240818? 84006 229 3005 82250 Anskaffning av anlägg-
ningar för krigsorga-
nisationen 46900? 38 020 54 230" 36 400 51 000 35 579 Forskning, försök och
utveckling - 2803 - 3 500 - 3439 Kostnader - 296 033 - 319 798 - 313 623
Tillkommerlavgår: Reducering på grund av
överplanering — Materielanskaffning - - 6500 - - 7000 - - 7444 — Anskaffning av an-
läggningar för
| krigsorganisationen | - | - 5420 | = | - 1400 | - | —- 1579 | |
| Intäkter m. m. | —2 000 -14700 -2 000 —-14 100 -2 000 | —14 100 | |||||
| Reserver | - | + 2567 | - | + 1500 | - | - | |
| Medelsbehov | - | 271 980 | - | 298798 | - | 290 500 | |
| Bemyndigandebehov 140 300 | - 293 048 | - 278 300 | - |
! Varav 27 114000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 2 Varav 53 641 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. > Varav 11,7 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. Varav 14630 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. Varav 42,2 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. S Varav 11.4 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.
Personal
Personalkategori Antal anställda omräknat till personår
1980/81 1981/82 — 1982/83
Planerat = Utfall Planerat Civil- Föredra-
försvars- ganden
styrelsen
Civil personal SIS 474 515 506 503
Tillkommer: Av regeringen inrät-
tade civilförsvars-
lärartjänster 67 58 67 64 64 Av civilförsvarssty-
relsen inrättade
civilförsvarslärar-
tjänster 26 38 30 38 38 Arvodesanställda 16 16 16 16 16 Tillfälligt anställda
förrådsmän 25 24 12 = =
649 610 640 624 621
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 264
Budgetåret 1980/81
Civilförsvarsstyrelsen har i stort sett kunnat genomföra den planerade verksamheten.
Ändringen av krigsorganisationen till organisation 80 har i huvudsak
slutförts i vad gäller planläggning och överföring av personal.
I samråd med värnpliktsverket har en utredning påbörjats om förutsätt-
ningarna för att registrera civilförsvarets personal i värnpliktsverkets system. En översyn av civilförsvarets materielförsörjning har påbörjats.
De planerade målen inom produktionsområdena Utbildning, Underhåll
och förrådsverksamhet, Materielanskaffning och Anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation har i stort sett uppnåtts under
budgetåret.
Budgetåret 1981/82
Verksamheten under budgetåret 1981/82 bedrivs enligt de riktlinjer som finns angivna i prop. 1980/81:100 (bil. 7) och prop. 1980/81:124 (FöU
1980/81:22, rskr 1980/81: 322).
Den nya krigsorganisationen beräknas bli genomförd i sin helhet genom att materielomläggningen slutförs.
De åtgärder som syftar till att nå och upprätthålla en grundläggande
beredskap på kort sikt ges företräde framför annan verksamhet. Detta gäller främst krigsorganisationens mobiliseringsberedskap och skyddet för
befolkningen. Ökad vikt läggs vid åtgärder som förbättrar krigsorganisa-
tionens förmåga att säkerställa detta skydd. Utbildningen och informationen om den nya grundsynen på skydd/utrymning ges en ökad omfattning.
Den planerade verksamheten beräknas kunna bli genomförd.
Budgetåret 1982/83
Civilförsvarsstyrelsen
Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 298798 000 kr. För
materielanskaffning behövs ett beställningsbemyndigande om 238 818 000
kr. Dessutom behövs ett bemyndigande att medge ersättning till kom-
muner för att anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation
om 54230 000 kr. Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 motiverar civilförsvarsstyrelsen på följande sätt.
A. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 33 171 000
kr.
C. Uppgiftsförändringar
1. Administration
a) Styrelsen föreslår att tre nya tjänster inrättas. En tjänst avses för
krigsorganisationsfunktionen som behöver förstärkas inför arbetet med
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 265
reduceringen av krigsorganisationen, övergången till kommunal ledning av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig m.m. En tjänst avses för
alarmeringsfunktionen som behöver förstärkas inför förestående anpass-
ning av förvarnings- och alarmeringssystemet till den utveckling av flygvapnets stridslednings- och luftbevakningssystem som planeras under pro-
gramplaneperioden. En tjänst avses för materielfunktionen som behöver
förstärkas för att det skall bli möjligt att genomföra den utveckling av barnskydd och den modifiering av skyddsmasker som behövs (+ 450 000
kr.). |
2. Utbildning
a) Styrelsen har inrättat tre tjänster vid skol- och förrådsanläggningarna, vilket medför ett ökat medelsbehov av 451000 kr.
b) För det utvecklingsarbete som krävs för att i utbildningen införa ett ökat hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, den nya grundsynen på skydd/utrymning och de förändringar som det förändrade ledningsansvaret för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig medför behövs fyra
årsarbetskrafter under budgetåret 1982/83 (+ 454 000 kr.).
c) Den försöksverksamhet med utbildning av hemskyddsorganisationen som genomförs under budgetåret 1982/83 medför en kostnadsökning av 1,6
milj. kr.
d) Hyreskostnaderna för skol- och förrådsanläggningen i Revingeby beräknas komma att öka på grund av ombyggnaden av matinrättningen
(+ 150000 kr.).
e) Vid den provisoriska utbildningsanläggningen i Brännebrona behövs
ytterligare en civilförsvarslärare och en förrådsman (+ 210000 kr.).
f) Kostnaderna för utrymningsannonsering beräknas minska med
1168000 kr.
g) Bidragen till utbildning i självskydd behöver ökas med 1,2 milj. kr.
h) Kostnaderna för anskaffning av inventarier beräknas minska med
805 000 kr.
i) Kostnaderna för underhåll av utbildnings- och övningsanordningar beräknas öka med 605 000 kr.
j) Bidraget till Kungl. Svenska aeroklubben (KSAK) kan minskas med 138 000 kr. som behövdes under budgetåret 1981/82 för att genomföra en
rikstävling för frivilliga flygkåren. För ökad flygutbildning behövs 100000 kr. Detta medför att bidraget sammanlagt kan minskas med 38 000 kr.
3. Underhåll och förrådsverksamhet
a) Tolv extra anställda förrådsmän behövs inte mera (- 1 196 000 kr.).
b) Resekostnaderna för materielomläggning beräknas minska med
420000 kr. |
c) Vid skol- och förrådsanläggningen i Sandö behövs en ny tjänst för
underhållsverkmästare (+ 115 000 kr.).
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 266
d) Hyrorna (underhållskostnaderna) för vissa förråd beräknas öka med 206 000 kr.
e) För att reparera ett antal betongförråd behövs 350 000 kr. f) Kostnaderna för drift och underhåll av alarmeringsaggregat beräknas
öka med 241 000 kr.
4. Materielanskaffning |
För budgetåret 1982/83 behövs bemyndiganden till ett belopp av 238818 000 kr. och betalningsmedel till ett belopp av 75 006 000 kr. Huvuddelen av bemyndigandena behövs för att beställa skyddsutrustning för allmänheten.
Fördelningen på materielslag av de beställningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981; 1 000-tal kr.).
| Materielslag | Bemyndigande |
| Beklädnadsmateriel | 12490 |
| Alarmeringsmateriel | 10850 |
| Skyddsutrustning för allmänheten | 122725 |
| Förläggnings- och förplägnadsmateriel | 11 584 |
| Sjukvårdsmateriel | 3 626 |
| Brandmateriel | 4754 |
| Fordonsmateriel | 2169 |
| Räddningsmateriel | 4015 |
| Skydds- och saneringsmateriel | 1108 |
| Radiomateriel | 1950 |
| Telefonmateriel | 11340 |
| Diverse materiel | 566 |
Avgår —2000
Summa 185177
Av begärda bemyndiganden avses 53 641 000 kr. för prisreglering. Beloppet har beräknats enligt följande sammanställning.
Ändamål Belopp
1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (10 9c) 14754 000
2. Omräkning av begärda bemyndiganden för nya be-
ställningar under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (20 0) 38 887 000
Summa 53641 000
S. Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen För budgetåret 1982/83 behövs bemyndiganden till ett belopp av
54230 000 kr. och betalningsmedel till ett belopp av 35 milj. kr. Bemyndigandena behövs för att bygga ledningscentraler, skyddsrum för framskjutna enheter och branddammar.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 267
Fördelningen på objektgrupper av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981; 1000-tal kr.).
| Objektgrupp | Bemyndigande |
| Nybyggnad av ledningscentraler (inkl. relästationer) | 14 000 |
| Modernisering av ledningscentraler | 18.000 |
| Skyddsrum för framskjutna enheter | 1600 |
| Branddammar | 6000 |
Summa 39600
Av begärda bemyndiganden avses 14 630 000 kr. för prisreglering. Beloppet har beräknats enligt följande sammanställning.
Ändamål Belopp
1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (10 0) 6314 000
2. Omräkning av begärda bemyndiganden för nya be-
ställningar under budgetåret 1982/83 från pris-
läget februari 1981 till prisläget februari 1983
efter bedömd prisutveckling enligt nettopris-
index (20 70) 8316 000
Summa 14630 000
6. Forskning, försök och utveckling
För ökade studie- och forskningsinsatser inom det beteendevetenskapliga området för att få underlag för att ge befolkningen ökade möjligheter att aktivt medverka i civilförsvarsverksamheten behövs 384000 kr.
Föredraganden
Jag har tidigare i samband med mina ställningstaganden till civilförsvarets programplan (s. 247) redogjort för de riktlinjer som civilförsvaret bör utvecklas efter i fortsättningen.
Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1982/83 och de beställningsbemyndiganden som behövs för verksamheten vill jag anföra följande.
Civilförsvarsstyrelsen har beräknat att pris- och löneomräkningen ökar
kostnaderna med sammanlagt 33 171 000 kr. Jag beräknar denna kostnads-
ökning till 27 597 000 kr.
Under produktionsområdet Administration har civilförsvarsstyrelsen fö-
reslagit att tre nya tjänster inrättas. Jag kan inte tillstyrka att det totala antalet anställda omräknat till personår blir större än de 621 som jag
tidigare (s. 263) har förordat. Det ankommer på civilförsvarsstyrelsen att inom den angivna ramen tillgodose de behov som är mest angelägna. I
Övrigt kan jag i huvudsak godta vad civilförsvarsstyrelsen har föreslagit för detta produktionsområde. Jag har inte beräknat några medel under produktionsområdet Utbildning
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 268
för de tre tjänster som civilförsvarsstyrelsen har inrättat vid skol- och förrådsanläggningarna. I övrigt biträder jag i huvudsak vad civilförsvars-
styrelsen har föreslagit för detta produktionsområde liksom för produktionsområdena Underhåll och förrådsverksamhet och Forskning. försök och utveckling.
För budgetåret 1982/83 beräknar jag att civilförsvarsstyrelsen för materielanskaffning behöver disponera ett beställningsbemyndigande om 227,3
milj. kr., varav 42,2 milj. kr. är avsedda för prisreglering. Kvar till regeringens disposition sedan budgetåret 1981/82 står 37,1 milj. kr. Bemyndigandet för budgetåret 1982/83 kan därför begränsas till (227,3—37,1) 190,2
milj. kr. Behovet av betalningsmedel beräknar jag till 72 806000 kr. Vid bifall till vad jag har förordat kommer bemyndigandeskulden för materielbeställningar den 30 juni 1983 att uppgå till 243 424 000 kr. Detta belopp bör
emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 210 milj. kr.
Jag beräknar att bemyndiganden att medge ersättning till kommuner för att anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation för budgetåret 1982/83 behövs till ett belopp av 51 milj. kr., varav 11,4 milj. kr. avses
för prisreglering. Medelsbehovet beräknar jag till 34 milj. kr. Med utnytt-
jande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen över beställ-
ningsbemyndiganden och betalningsmedel blir bemyndigandeskulden för
ersättning för anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation den 30 juni 1983 78 135 000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för
budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 65 milj. kr.
Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (s. 263).
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att medge att civilförsvarsmateriel be-
ställs inom en kostnadsram av 190 200 000 kr.,
2. bemyndiga regeringen att medge att ersättning utgår för anskaff-
ning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation inom
en kostnadsram av 51 000 000 kr.,
3. till Civilförsvar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag
av 290 500 000 kr.
G 2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar
1980/81 Utgift 6 177 340
1981/82 Anslag 11000 000
1982/83 Förslag 22200 000
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av lokaler, utbild-
ningsanordningar m. m. vid civilförsvarets skol- och förrådsanläpggningar och nybyggnad av förråd för civilförsvarets mobiliseringsmateriel.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 269
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1981/82 : 1982/83
Civilför- Före-
svarssty- draganden
relsen
Civilförsvar: Anskaffning av
anläggningar för delpro-
grammet Räddningstjänst 16250 22950 22950 Projekteringskostnader - +3 200 +3 200 Reducering på grund av
överplanering -5250 -—3 950 —-3950 Beräknat medelsbehov 11 000 22200 22200
Budgetåret 1980/81
Den planerade verksamheten har i stort sett kunnat genomföras.
Budgetåret 1981/82
Den planerade verksamheten beräknas kunna bli genomförd.
Budgetåret 1982/83
Civilförsvarsstyrelsen beräknar ett medelsbehov av 22,2 milj. kr. för
budgetåret 1982/83 enligt vad som framgår av sammanställningen över
kostnader och medelsbehov. För objekt som påbörjats eller avses påbörjas
före den I juli 1982 beräknas ca 4,5 milj. kr. För projekteringskostnader be-
räknas 3,2 milj. kr. Återstående medelsbehov hänför sig till de nya objekt som avses påbörjas under budgetåret 1982/83 nämligen en stabsspelsbygg-
nad och en förläggningsbyggnad i Revingeby, en förläggningsbyggnad i Sandö och nybyggnad av övningsanordningar m. m. på det nya övningsfältet i Skövde. Av det beräknade medelsbehovet hänför sig 200000 kr. till kostnader för projektering av nybyggnad av en förläggningsbyggnad i Sandö för elever i den utbildningsverksamhet som nämnden för u-landsutbildning bedriver där. Denna kostnad bör inte belasta utgiftsramen för civilförsvaret.
Föredraganden
Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över
kostnader och medelsbehov. I enlighet med vad jag har förordat under avsnittet 2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 257) bör
200000 kr. som avser anskaffning av lokaler för den utbildningsverksam-
het som nämnden för u-landsutbildning bedriver vid skol- och förrådsanläggningen i Sandö inte belasta utgiftsramen för civilförsvaret. Jag förordar
att medel anvisas enligt följande anskaffningsplan.
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 270
Anskaffningsplan (1000-tal kr.)
Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig-
start stäl-
Faktisk = Beräknad för år-mån. lande
tom —L — år-mån.
80-04-01 81-04-01 81-06-30 1981/82 = 1982/83
A. Företag påbörjade
före 1981-07-01 1. Slutförda men ännu
| inte slutredovisade | : | ||||
| objekt | 21871 21871 20991 | 720 | 160 | - | - |
| 2. Diverse objekt | - 300 210 | 90 | - | - | - |
| Summa A | 21871 22171 21201 | 810 | 160 | — | - |
B. Företag påbörjade
eller avsedda att
påbörjas 19811/82 3. Rosersberg. Nybygg-
nad av en materiel-
vårdsbyggnad 3700 4000 295 2500 1000 81-10 82-10 4. Rosersberg. Nybygg-
nad av en stabs-
spelsbyggnad 4700 5100 438 3 000 1000 81-10 82-09 5. Revingeby. Om- och
tillbyggnad av mat-
| inrättningen | 5100 6000 | 589 4000 1240 81-09 82-04 | ||
| 6. Diverse objekt | 3 740 4900 | 21 3500 1070 | - | - |
| Summa B | 17 240 20000 1343 13 000 4310 | - | - |
C. Företag avsedda att
påbörjas 1982/83 7. Revingeby. Nybygg-
nad av en stabs-
spelsbyggnad - - 4120 - 300 3000 82-09 83-09 8. Skövde. Nybyggnad
av en utbildnings-
| anläggning (etapp 1) | 15 550 16 800 1766 1500 8000 82-10 83-09 | ||||
| 9. Diverse objekt | - 10370 | - 640 7480 | - | - | |
| Summa C | 15 550 31 290 1766 2440 18 480 | - | - | ||
| Summa A—-C | 54 661 73 461 24310 16 250 22950 = | - | |||
| Projekteringskostnader | - - | - - +3 200 - | - |
Reducering på grund av överplanering - - - -5 250 -3950 - - Beräknat medelsbehov - - - 11 000 22200 - =
" Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 22 200 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 271
G 3. Civilförsvar: Skyddsrum 1980/81 Utgift 100400 888 1981/82 Anslag 200 000 000 1982/83 Förslag 270 500.000
Verksamheten under anslaget omfattar utbetalning av ersättning m. m. för anordnande av skyddsrum för befolkningens skydd.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 669 040 112 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 394 milj.kr. och anvisat ett anslag om 200 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (669040112 + 394 000 000-200 000 000) 863 040112 kr.
Bemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Civilförsvarsstyrelsen Föredraganden
Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Civilförsvar: Skyddsrum för del-
programmet Skydd
för befolkningen 394 000 201 700 616919 270 500 600 000 270 500 Reducering på grund
| av överplanering | - -1700 | - | = | - | = |
| Medelsbehov | - 200 000 | - 270 500 | - 270 500 | ||
| Bemyndigandebehov 394000! | - 616919? | - 600 000? | - |
!] beloppet ingår 111,5 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. ?1 beloppet ingår 224919 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. >1 beloppet ingår 208 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.
Budgetåret 1980/81
Civilförsvarsstyrelsen anmäler att tilldelade resurser medgett en produktion av ca 150000 skyddsrumsplatser, vilket är något mindre än vad som skulle ha behövts för att vara i takt med nybyggnaden av anläggningar och byggnader.
Budgetåret 1981/82
Civilförsvarsstyrelsen räknar med att det inom ramen för tilldelade resurser blir möjligt att producera ca 150000 skyddsrumsplatser, vilket är ca 55000 platser mindre än vad som behövs för att vara i takt med den beräknade nybyggnaden av anläggningar och byggnader.
Budgetåret 1982/83 Civilförsvarsstyrelsen
För budgetåret 1982/83 behövs bemyndiganden om 616919 000 kr. och betalningsmedel till ett belopp av 270,5 milj. kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 272
Fördelningen på objektgrupper av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge februari
1981; 1 000-tal kr.).
Objektgrupp Bemyndigande Ersättning för skyddsrumsbyggande enligt
32 § civilförsvarslagen 368 000 Ersättning för skyddsrumsåtgärder enligt
| 40 § civilförsvarslagen | 20000 |
| Skolskyddsrum | 1 000 |
| Kontroll av skyddsrum | 3 000 |
Summa 392.000
Det sammanlagda behovet av bemyndiganden är 392 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1981. Av begärda bemyndiganden avses
224919 000 kr. för prisreglering. Sistnämnda belopp har beräknats enligt
följande sammanställning.
Ändamål Belopp
1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettoprisindex (10 4e) 90368 000
2. Omräkning av begärda bemyndiganden för nya åtagan-
den under budgetåret 1982/83 från prisläget februari
1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris-
utveckling enligt nettoprisindex (20 46) 78400 000 3. Underskott av prisregleringsbemyndiganden från bud-
året 1980/81 56 151 000
Summa 224919 000
Betalningsmedlen avses för att betala ersättning m. m. för den anskaffning av skyddsrum som har beställts med stöd av tidigare lämnade bemyndiganden.
Föredraganden
Min beräkning av bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.
Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 1192 540112 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade tilldelningen av prisreg-
leringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 1 100 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att medge att ersättning utgår för anskaff-
ning av av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram av
600 000 000 kr.,
2. till Civilförsvar: Skyddsrum för budgetåret 1982/83 anvisa ett för-
slagsanslag av 270 500 000 kr.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 273
G 4. Reglering av prisstegringar för civilförsvaret 1980/81 Utgift -! 1981/82 Anslag 68 000 0007
1982/83 Förslag 90-000 000?
! Utgifterna redovisas under anslaget G 1. Civilförsvar. ? Härav avser 40 milj. kr. civilförsvar utom skyddsrum och 28 milj. kr. skyddsrum. > Härav avser 47 milj. kr. civilförsvar utom skyddsrum och 43 milj. kr. skyddsrum.
Anslagen inom utgiftsramarna för civilförsvaret är för budgetåret 1982/83 beräknade i pris- och löneläget februari 1981. Anslaget Reglering av prisstegringar för civilförsvaret är avsett att täcka sådana pris- och löneökningar som inträffar från februari 1981 intill utgången av budgetåret 1982/83. Detta innebär att ungefär två års pris-och löneökningar räknas in i anslaget. Anslaget är ett s. k. täckningsanslag som inte skall belastas.
Budgetåret 1980/81
Riksdagen har för budgetåret 1980/81 anvisat 55 milj. kr. till reglering av prisstegringar för civilförsvaret, varav för civilförsvar utom skyddsrum 37,5 milj. kr. och för skyddsrum 17,5 milj. kr. Prisregleringen skall enligt riksdagens beslut (prop. 1972:75 s. 195, FöU 17, rskr 331) ske enligt samma metod som tillämpas för anslagen inom den militära ramen, dvs. under löpande budgetår och på grundval av nettoprisindex (NPI). Metoden och beräkningen av NPI för budgetåret 1980/81 har närmare redovisats under anslaget till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret (s. 165).
Bortsett från prisregleringsanslaget och investeringarna för biståndsoch katastrofutbildning under anslaget G2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar var summan av de rambundna anslagen till civilförsvar utom skyddsrum för budgetåret 1980/81 236590000 kr. För prisreglering av anslagen inom utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum disponerades alltså (0,2255 x 236 590 000) 53 351 000 kr. Till detta belopp skall emellertid läggas 6 534 000 kr. enligt följande sammanställning.
Underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret
| 1979/80 (jfr prop. 1980/81: 100 bil. 7 s. 216) | 4707 000 |
| Justering för bistånds- och katastrofutbildning | 270 000 |
| Justering av basbeloppet | 1557 000 |
| Totalt | 6534 000 |
För prisreglering av anslagen inom utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum disponerades alltså totalt (53 351 000 + 6 534000) 59 885 000 kr.
Regeringen har i april och juni 1981 beslutat om överskridande av anslaget G 1.Civilförsvar på grund av pris- och löneökningar m. m. Genom besluten har sammanlagt 48,4 milj. kr. ställts till förfogande för ändamål som avses med anslaget. 18 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 274
Utgiftsramen för skyddsrum (anslaget G3. Civilförsvar: Skyddsrum) uppgick till 105,5 milj. kr. För prisreglering av anslaget till skyddsrum disponerades alltså (0,2255 x 105 500 000) 23 790 000 kr.
Regeringen har under budgetåret 1980/81 inte beslutat om överskridande av anslaget G 3. Civilförsvar: Skyddsrum.
Budgetåret 1981/82
Beräkningen av NPI under innevarande budgetår har jag behandlat under anslaget Reglering av prisstegringar för det militära försvaret. Det tillgängliga materialet beträffande prisutvecklingen tyder på att de anslagsöverskridanden som kommer att behöva medges på grund av förändringen av NPI kommer att överstiga det för innevarande budgetår anvisade prisregleringsanslaget om 68 milj. kr. Anslaget beräknades på grundval av ett antaget NPI-medeltal på ca 14,3 Z för tiden februari 1980 till medelkostnadsläget för budgetåret 1981/82.
Budgetåret 1982/83
Under avsnittet 2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m.m. har jag angett hur jag har beräknat kompensationen för pris- och löneökningar för nästa budgetår. Med hänvisning till vad jag har anfört där hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Reglering av prisstegringar för civilförsvaret för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90000 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 275
3¶Psykologiskt försvar
3.1 Försvarskommittén
Försvarskommittén har angett att psykologiskt försvar syftar till att upprätthålla vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda i krig. Grunden till detta läggs i fred. Detta sker inte genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är den myndighet som i fred svarar för beredskapsplanering och övriga krigsförberedelser. Nämnden bedriver liksom försvarets forskningsanstalt även viss forskning som har betydelse för att skapa kännedom om bl. a. vilka former av psykologisk krigföring som kan komma att sättas in mot oss och hur befolkningen kan komma att reagera i kris- och krigssituationer. Försvarskommittén anser att denna forskning bör intensifieras.
Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet har medfört stora förändringar för psykologiskt försvar. Tidningar och tidskrifter kommer att få uppleva en hård inbördes konkurrens samtidigt som de sannolikt får konkurrera med nya medel såsom satellit-TV, text-TV och teledata. Försvarskommittén anser att problemen i samband härmed måste uppmärksammas. Den särskilda beredskapsplanläggning och lagring som pågår för att förbättra försörjningen med förnödenheter som har betydelse för psykologiskt försvar bör enligt kommittén fullföljas.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över former och organisation för samhällsinformationen i krig och vid krigsfara. Försvarskommittén anser att den nuvarande inriktningen och omfattningen av verksamheten och beredskapsåtgärderna på det organisatoriska området av psykologiskt försvar bör behållas i avvaktan på resultatet av utredningen.
3.2 Föredraganden
Uppgifterna för psykologiskt försvar är att bevara och stärka försvarsviljan och motståndsandan. Detta sker genom att skapa förutsättningar för en allsidig och korrekt informationsförmedling i kris- och krigssituationer.
Genom psykologiskt försvar skall vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda vid krigsfara och i krig byggas upp och vidmakthållas. Jag anser liksom 1978 års försvarskommitté att detta i fred åstadkommes genom den inneboende styrkan i vår demokrati med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier. I fred fordras en allsidig information om vår omvärld och vår säker-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 276
hetspolitik samt dess mål, medel och möjligheter. En sådan information bör liksom hittills bedrivas av de politiska partierna, övriga folkrörelser inkl. frivilligorganisationerna, totalförsvarsmyndigheterna m. fl. samt som en del av undervisningen i våra skolor.
Försvarskommittén framhåller att det i situationer som innebär hot, påtryckningar, krig i vår närhet eller då vi är i krig, är viktigt att genom en snabb, saklig och effektiv information sprida kännedom om händelseutvecklingen och dess risker liksom om vilka åtgärder som vidtas. Begränsningar kan dock behöva ske med hänsyn till rikets säkerhet liksom ibland till enskild person.
Detta innebär att inriktningen av psykologiskt försvar i huvudsak är densamma som i 1977 års försvarsbeslut.
Propaganda i fred, som anses fientlig mot landet eller demokratin, tas upp till granskning i öppen debatt i massmedier och organisationer. 1 fredstid finns inte något statligt organ som har till uppgift att åstadkomma motpropaganda.
Om vårt land skulle bli utsatt för hot eller bli föremål för angrepp, är det troligt, att medborgarna i hög grad blir föremål för angriparens psykologiska krigföring. I det läget är det viktigt, att man från statsmakternas sida vidtar åtgärder för att stärka befolkningens motståndsvilja. Detta sker som kommittén nämnt främst genom att slå vakt om våra demokratiska grundvärden som fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.
Om vårt psykologiska försvar skall kunna verka i ett utsatt läge, vid krig eller omedelbar krigsfara, fordras planläggning i fred. Den sker i samarbete mellan staten och berörda organisationer.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar svarar för beredskapsplaneringen och krigsförberedelserna i övrigt. Den bistår massmedier och folkrörelser i deras planläggning av verksamheten under beredskap och i krig samt förbereder det organ, statens upplysningscentral, som i krig eller vid krigsfara under regeringen skall svara för samordnad samhällsinformation. Här ingår information från alla centrala totalförsvarsmyndigheter. Nämnden utbildar personal, som skall ingå i upplysningscentralen eller som har motsvarande uppgifter vid vissa regionala totalförsvarsmyndigheter. Den bedriver också forskning på områden som är av betydelse för det psykologiska försvaret.
Den samverkan inom psykologiskt försvar som under åren har etablerats mellan olika organ och organisationer som sysslar med informations- och nyhetsförmedling måste enligt min mening fortsätta.
Ansvarsfördelningen måste klargöras så att möjligheterna till en tidsmässigt samordnad, saklig, fyllig och omfattande information kan ges till allmänheten under kris- och krigsförhållanden.
Upplysningscentralen skall påbörja sin verksamhet vid beredskapslarm eller när annars regeringen så bestämmer. På senare år har emellertid krav
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 277
även ställts, att en del av organisationen skall kunna verka i ett läge med
krig i Europa men då vårt land inte är direkt hotat. Många människor kan i ett så allvarligt läge komma att ställa större krav på samhällsinformation än
under vanliga förhållanden. Det är därför viktigt att samhället redan i fred har förberett resurser, som kan svara mot dessa krav. I första hand måste man, enligt min mening, lita till de fredstida resurser, som finns inom respektive totalförsvarsgrenar. Förberedelser har också vidtagits så att en
del av upplysningscentralen i ett sådant läge kan verka från sin fredstida
uppehållsplats. Totalförsvarets upplysningsnämnd har redan i fredstid en samordnande uppgift, när det gäller information om totalförsvaret, och måste i ett läge, som det här beskrivna, intensifiera sin verksamhet. Det är
också viktigt att våra folkrörelser, särskilt de frivilliga försvarsorganisa-
tionerna och föreningar som t. ex. Centralförbundet Folk och Försvar i en
orolig tid kan öka sina insatser.
Uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan olika informationsorgan i ett
allvarligt krisläge är inte helt klar. Jag anser att det därför är särskilt viktigt
att ansvarsförhållanden m. m. i skymningslägen och vid snabb övergång
från freds- till krigsförhållanden klarläggs.
Regeringen har bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över informationsberedskapen vid krig och krigsfara m. m. (informationsberedskapsutredningen).
Utredningen (Fö 1981:01), som har börjat sin verksamhet hösten 1981, skall redovisa förslag till uppgifter, organisation och arbetsformer på olika
nivåer inom det psykologiska försvaret. Utredningen skall också lämna
förslag om hur det psykologiska försvaret skall ledas och verka. Utred-
ningen skall vidare studera samverkansformerna mellan statsledning, de
centrala, regionala och lokala myndigheterna, folkrörelserna och massmedierna i syfte att söka åstadkomma förbättringar. En expertgrupp inom försvarskommittén har i en särskild rapport berört dessa frågor och lämnat vissa förslag till samordning. Jag har vid min anmälan till denna proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling behandlat dessa frågor.
Med hänsyn till den relativt genomgripande översynen rörande det psykoiogiska försvaret som informationsberedskapsutredningen skall göra har
försvarskommittén ansett att nuvarande generella riktlinjer för det psyko-
logiska försvarets verksamhet och organisation t. v. skall gälla. Jag delar denna uppfattning.
Jag vill påminna om att sedan grunden lades till vårt psykologiska försvar har stora förändringar inträffat i samhället. Förändringarna har betydelse för det psykologiska försvaret. Bl. a. har massmedias utveckling medfört en kraftig ökning av informationsutbudet samtidigt som samhällets insatser på utbildningsområdet har förbättrat medborgarnas möjligheter att ta del av och värdera information. Statsmakternas och myndigheter-
nas agerande granskas kritiskt och ifrågasätts.
19 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet "278
Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet har medfört förändringar som är av intresse för det psykologiska försvaret. Under 1990-talet kommer tidningar och tidskrifter att få uppleva en fortsatt hård inbördes konkurrens. Dessutom konkurrerar de med nya medel såsom internationell satellit-TV, TV-skivor, text-TV och teledata. Konkurrensen kan bli kännbar och livsbetingelserna för tidningar försvåras ytterligare. Försvarskommittén har ansett att dessa problem måste uppmärksammas. Jag delar denna uppfattning.
Försvarskommittén har uppmärksammat det stora utlandsberoendet inom massmediaområdet. Inhemsk produktion av en stor del av förnödenheter och förbrukningsmateriel saknas.
F.n. pågår särskild beredskapsplanläggning och lagring för bl. a. försörjningen med förnödenheter. Den bör enligt försvarskommitténs och min mening fullföljas. Uthålligheten bör bestämmas mot bakgrund av att detta är ett område som är prioriterat inom det ekonomiska försvaret.
Införandet av lokalradio har decentraliserat programproduktionen och en påbörjad anskaffning av mobil utrustning ger lokalradion ökad rörlighet. Radions programutbud distribueras över ett väl utbyggt nät av FM-sändare kompletterat med mellanvågssändare i Göteborg och Hörby samt en långvågssändare i Motala. Dessa har sin största betydelse för avlyssning utanför landet. Dessutom finns kortvågssändare i Hörby och Karlsborg, avsedda för utlandsprogrammen.
I likhet med försvarskommittén anser jag att det är av stor vikt att program till utlandet kan sändas under kriser och i krig. Det är önskvärt att de informationskanaler som vi avser att använda kan utnyttjas redan i fredstid.
TV har stor genomslagskraft och möjlighet att snabbt förmedla budskap både i ord och bild. En svaghet med TV är att den även för mottagning i så hög grad är beroende av att eldistributionen fungerar. Televisionstekniken är mera komplicerad än radions, men lättare och mer flexibel utrustning utvecklas.
Verksamheten inom Sveriges Radios ansvarsområde är enligt min mening av stor betydelse inte minst vid ett överraskande angrepp. Studier och planläggning bör inriktas på att ge godtagbar effekt och uthållighet även i sådana lägen. Chefen för utbildningsdepartementet behandlar närmare verksamheten vid Sveriges Radio AB vid sin anmälan till denna proposition såvitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde.
Försvarskommittén har framhållit att forskningsverksamheten har betydelse för att skapa kännedom om dels vilka former av psykologisk krigföring som kan komma att sättas in mot oss, dels hur befolkningen kan väntas reagera i kris- och krigssituationer. Det senare är inte minst viktigt för att anpassade informationsåtgärder skall kunna förberedas i syfte att dels motverka onödig oro och ryktesspridning, dels ge befolkningen underlag för lämpligt handlande med hänsyn till rådande läge. Försvarskommittén anser att starka skäl talar för att denna forskning intensifieras och ges
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 279
något ökade resurser. Jag delar denna uppfattning och anser att det också är av stor vikt att söka klarlägga vilken effekt på försvarsvilja och motståndskraft i kris- och krigssituationer som den snabba utvecklingen på vapenområdet kan ha.
Förutom vid beredskapsnämnden förekommer också forskning inom området psykologiskt försvar vid försvarets forskningsanstalt. Nämnden och forskningsanstalten har samverkat i flera forskningsprojekt.
Jag anser att dessa båda forskningsinstanser, trots att de har olika utgångspunkter för forskningsverksamheten, ändå kan komplettera varandra och samarbeta i olika projekt. De samlade forskningsresurserna vid forskningsanstalten och beredskapsnämnden bör enligt min mening värderas och inriktas och en målsättning fastställas. Vidare måste frågan om hur forskningsresurser och forskningsresultat skall delges och användas bli klarlagda. Gränsdragningsproblemen måste uppmärksammas i detta sammanhang.
I beredskapsnämnden ingår som ledamot och suppleant chefen för försvarsstaben resp. chefen för försvarsstabens informationsavdelning. Härigenom skapas förutsättningar för en nära samverkan mellan nämnden och försvarsstaben i frågor som rör psykologiskt försvar. Det är viktigt att de principer för information och nyhetsförmedling, som finns på civil sida, så långt det är möjligt och av sekretesskäl lämpligt även tillämpas inom försvarsmakten. Jag anser att det är angeläget att det i den militära fredstida organisationen avsätts personella och ekonomiska resurser, så att en omsorgsfull planläggning kan ske på detta område. Därvid bör information och nyhetsförmedling till den militära personalen komma i första hand. Vidare måste en snabb och allsidig förmedling av militära nyheter till massmedier och allmänhet förberedas.
Försvarskommittén har påpekat det ökade ansvar för den civila totalförsvarsverksamheten som enligt kommitténs förslag kommer att ligga på kommunerna. Detta kan även påverka planläggning och utbildning inom det psykologiska försvarets område.
Den förstärkning av resurserna för information och nyhetstjänst under kriser och i krig, som förberetts på högre och lägre regional nivå, anser jag vara av stort värde. Det är också viktigt att beredskapsnämnden avsätter resurser för att ge utbildning åt den personal, som under kriser och i krig kan inkallas för att på dessa nivåer fullgöra sina viktiga uppgifter inom totalförsvaret.
3.3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för psykologiskt försvars fortsatta utveck-
ling som jag har angett i det föregående.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 280
Fjärde huvudtiteln
H Övrig verksamhet
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är central myndighet för den psykologiska försvarsberedskapen.
Beredskapsnämnden består av en ordförande och en kanslichef samt minst tolv och högst femton andra ledamöter. Kanslichefen är chef för nämnden.
Verksamheten under delprogrammet Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet.
Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.
Planering för perioden 1982/83—1986/87
Mot bakgrund av regeringens anvisningar och målen för verksamheten anger beredskapsnämnden för psykologiskt försvar följande inriktning för de tre huvuduppgifterna planläggning, utbildning och forskning.
Planläggnings- och utbildningsarbetet skall främst ta sikte på att bygga upp och utveckla en ändamålsenlig organisation för statens upplysningscentral samt att biträda pressen och folkrörelserna i deras planläggning av det psykologiska försvaret.
Forskningen skall främst inriktas på masskommunikation, psykologisk krigföring, propaganda samt årliga riksomfattande opinionsundersökningar av attityder till försvaret.
Den av beredskapsnämnden beräknade utvecklingen av anslaget Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar framgår av följande sammanställning (prisläge augusti 1980, löneläge 1980; 1 000-tal kr.).
1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa
1982/87 2725! 2931 2872 2815 2759 2703 14 080 (2725) (3031) (2970) (2911) (2853) (2796) (14561) ! Prisläge augusti 1980, löneläge 1981.
I ett tilläggsalternativ räknar beredskapsnämnden med medel för förstärkning av forskningsverksamheten.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 281
Planerad personalutveckling (antal anställda omräknat till personår) inom beredskapsnämnden framgår av följande sammanställning.
1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 : 1986/87 9 9 9 9 9 9 H 1. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar
| 1980/81 Utgift | 2614847 |
| 1981/82 Anslag | 2725 000 |
| 1982/83 Förslag | 2960 000 |
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1980/81 1981/82 1982/83
Planerat Utfall Planerat = Bered- Föredra-
: skaps- ganden nämnden för psykologiskt försvar
Beredskapsnämnden
för psykologiskt
försvar: Allmän ledning och
förbandsverksamhet 2571 2650 2749 3055 2984 Kostnader 2571 2650 2749 3055 2984 Avgår: Intäkter m. m. -—36 —35 —24 —24 —24 Medelsbehov 2535 2615 2725 3031 2960
Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår
1980/81 1981/82 — 1982/83
Planerat = Utfall Planerat Bered- Föredra-
skaps- ganden
nämnden
för psy-
kologiskt
försvar Civil personal 9 9 9 9 9
Budgetåret 1980/81
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att verksamheten har följt uppgjorda planer. Personal som är krigsplacerad vid det psykologiska försvaret har successivt rekry-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet IN] 20 [AS
terats, utbildats och övats i sina funktioner. Krigsplanläggningen av or-
ganisationstidskrifter har fortsatt samtidigt som tidigare genomförd pressplanläggning successivt reviderats. Forskningsverksamheten har följt uppgjorda planer och dessutom kunnat anpassas till aktuella händelser.
Budgetåret 1981/82
Den inriktning av verksamheten som anges i prop 1980/81: 100 bil. 7 (FöU 19, rskr 291) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 bedöms
kunna följas.
Budgetåret 1982/83
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar
Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 motiverar beredskapsnämnden på följande sätt.
A. Pris- och löneomräkning
Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 266 000 kr.
B. Uppgiftsförändringar
Viss förstärkning av forskningsverksamheten innebär ökade kostnader (+ 100000 kr.).
Föredraganden
Jag har i det föregående redovisat riktlinjer för psykologiskt försvars fortsatta utveckling.
Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över
kostnader och medelsbehov. Jag har räknat med en ökning av medlen för
forskningsverksamhet med 100000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2960 000 kr.
Flygtekniska försöksanstalten
Flygtekniska försöksanstalten har till uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet. Förutom den s. k. uppdragsforskningen bedriver försöksanstalten egen, främst grundläggande forskning av allmän flygteknisk karaktär.
Flygtekniska försöksanstalten ligger i Stockholm. Den leds av en styrel-
se. Chef för anstalten är en generaldirektör. Försöksanstalten är organiserad på ett kansli och en aerodynamisk avdelning, en hålifasthetsavdelning och en teknisk avdelning.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 283
Verksamheten under delprogrammet Flygtekniska försöksanstalten budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet samt två primäruppdrag inom huvudproduktionsområdet Forskning och utveckling. Denna verksamhet finansieras från förslagsanslaget Flygtekniska försöksanstalten. Uppdragsverksamheten redovisas som självbärande verksamhet under detta anslag.
Planering för perioden 1982/83— 1986/87
Beträffande utvecklingen under delprogrammet anför flygtekniska försöksanstalten bl.a. följande.
På grund av den alternativa planeringen i fråga om sättet att anskaffa flygplanssystemet JAS är osäkerheten i försöksanstaltens planering stor.
En viss stadga i planeringen har dock konstaterats genom bildandet av industrigruppen JAS i syfte att nå ett svenskt JAS-alternativ. Valet av anskaffningsalternativ berör flygtekniska försöksanstaltens planering i oli-
ka grad, vilket har redovisats i betänkandet (Ds Fö 1981:2) Framtida
militär flygindustri i Sverige.
En annan betydelsefull del för den samlade framtida flygtekniska verk-
samheten är det program för civil flygteknisk forskning som nu har fastställts av styrelsen för teknisk utveckling. Likaså har ytterligare medel erhållits för forskning inom vindkraftområdet, där försöksanstalten nu har fått i uppdrag att hålla samman uppföljningen av projektet från aerodynamisk och hållfasthetsteknisk synpunkt.
Mot denna bakgrund har styrelsen för flygtekniska försöksanstalten gjort den bedömningen att omfattningen av verksamheten under perioden 1982/83—1986/87 inte kommer att förändras i väsentlig grad. Den av försöksanstalten beräknade årsomslutningen under anslaget
exkl. kostnaderna för större investeringar i anläggningar (ny vindtunnel) framgår av nedanstående sammanställning (prisläge februari 1981: 1000-tal kr.).
1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 [986/87 Summa
1982/87 60 000! 60 000 60 000 60.000 60 000 300 0007 ! Prisläge februari 1981. ? Intäkterna för perioden 1982/83—1986/87 beräknas till 286 milj. kr.
Planerad personalutveckling (antal anställda omräknat till personår) inom försöksanstalten framgår av följande sammanställning.
1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 [986/87 245 245 245 245 245
Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 284
Osäkerheten beträffande personalutvecklingen under planeringsperiodens senare del är främst beroende av 1982 års försvarsbeslut och eventuell samorganisation mellan försöksanstalten och tekniska högskolans flygtekniska laboratorium i Stockholm.
H 4. Flygtekniska försöksanstalten
| 1980/81 Utgift | 2026 889 |
| 1981/82 Anslag | 2260 000 |
| 1982/83 Förslag | 2400 000 |
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)
Primäruppdrag m. m. 1980/81 1981/82 1982/83
Planerat Utfall Planerat = Flygtek- Föredraniska ganden
försöks-
anstalten
Flygtekniska försöks-
anstalten: Allmän ledning och
förbandsverksamhet 619 619 700 750 700
Utvecklingsarbete (Uppdragsverksamhet) 41610 48 561 47 000 57 200 57 200 Tillämpad forskning och grundforskning 1481 1481 1560 1750 1700
Bidrag till personal-
utbildning | - - - 300 - Kostnader 43710 50 661 49 260 60 000 59 600
Avgår:
Intäkter av upp-
dragsverksamhet —-41610 —-48634 —47000 —57 200 -57 200
Medelsbehov 2100 2027 2260 2800 2400
Personal
Personalkategori Antal anställda omräknat till personår
1980/81 1981/82 — 1982/83
Planerat — Utfall Planerat Flygtek- Föredra-
niska ganden
försöks-
anstalten
Civil personal 237 228 240 245 245
Budgetåret 1980/81
Flygtekniska försöksanstalten anger i sin redovisning för budgetåret
1980/81 att verksamheten har genomförts med den inriktning och enligt de
handlingsregler som har föreskrivits i regleringsbrevet.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 285 '
Verksamheten har under budgetåret lämnat ett överskott om 1843 000 kr. Uppdragsverksamheten har gett 48 634000 kr. i intäkter.
Budgetåret 1981/82
Det fortsatta studiearbetet vid Saab-Scania AB beträffande flygplanssystem JAS medför för försöksanstaltens del-jämfört med föregående budgetår— väsentligt ökad vindtunnelutprovning av olika varianter av aktuella huvudkonfigurationer jämte ökade beräkningsinsatser. Ytterligare insatser för att analysera prestanda och deltagande i operativa studier förutses, framför allt för försvarets materielverks och flygstabens räkning.
Det nya datainsamlingssystemet för låghastighetsvindtunneln installeras i nya lokaler under hösten.
Med planerad användning av 25—30 2 kompositmaterial i skrovkonstruktionen för flygplanssystem JAS kommer flygindustrins efterfrågan på utmattnings- och brottmekaniska data att öka. Detta kommer att ställa högre krav än tidigare på befintlig försöksutrustning, främst beträffande möjligheten att simulera temperatur, fuktighet, salthalt och ultraviolett strålning.
Pågående program för skadetålighetsbedömning av flygplan JA 37 ställer så höga krav på kapaciteten i utmattningsmaskinerna, att det kan bli nödvändigt att lägga ut mera arbete utanför flygtekniska försöksanstalten, främst till högskolor.
Tillkomsten av forskningsprogrammet för stöd till civil flygplansutveckling, som har godkänts och beställts av styrelsen för teknisk utveckling, medför ökade insatser inom såväl aerodynamik som hållfasthet.
Flygtekniska försöksanstalten planerar t. v. som om beslut att bygga en ny transsonisk vindtunnel kommer att fattas under budgetåret 1981/82. Preciserade kostnader och leveranstider kommer att presenteras i en särskild framställning till regeringen. Ca 10 milj. kr. i betalningsmedel beräknas behövas under budetåret 1981/82 samt ett beställningsbemyndigande som omfattar återstoden av totalkostnaden.
I början av budgetåret installeras en ny minidator. Ett internt datanät med terminaler, printrar m.m. kommer att byggas upp successivt. Viss programkonvertering i anslutning till nyanskaffningen blir nödvändig och erforderlig utbildning inom området har planerats och delvis påbörjats.
Verkstadsutrustningen kommer att förnyas i viss mån under innevarande budgetår.
Verksamheten inom den icke-flygtekniska sektorn beräknas bli relativt likartad med föregående budgetårs, dvs. med en betydande del inom vindenergiområdet.
Budgetåret 1982/83 Flygtekniska försöksanstalten
Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 motiverar flygtekniska försöksanstalten på följande sätt. 20 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 2
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 286
A. Pris- och löneomräkning för primäruppdragen
Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med 540000 kr., varav 50000 kr. för allmän ledning och förbandsverksamhet och 190000 kr. för tillämpad forskning.
B. Uppegiftsförändringar
Tillämpad forskning
Anstalten föreslår en ökning av anslaget med 300000 kr. för att täcka extra kostnader för viss kompletteringsutbildning av befintlig personal i samband med nytillkommande eller förändrade uppgifter.
Materiel och anläggningar
- Flygtekniska försöksverksamheten har i skrivelse den 30 oktober 1981 hemställt att regeringen ställer ett bemyndigande om 170 milj. kr i prisläget februari 1981 till försöksanstaltens förfogande för beställning av en ny transsonisk vindtunnel inkl. byggnad. För budgetåret 1982/83 begärs ett anslag på 50 milj. kr. Försöksanstalten framhåller bl. a. att nuvarande vind-
tunnelresurser inom landet har otillräckliga prestanda, att tillgången till såväl goda vindtunnelresurser som kvalificerad personal krävs för att
svensk flygindustri internationellt skall framstå som en kompetent och
önskvärd samarbetspartner och att tillfredsställande experimentella resurser skall finnas inom landet för att rekrytera till och behålla kvalificerad
arbetskraft inom det flygtekniska forsknings- och utvecklingsområdet.
Föredraganden
Som jag har anfört i avsnittet 1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor (s. 118) anser jag det angeläget med en kvalificerad flygteknisk forskning inom bl. a. områden som aerodynamik, material- och strukturforskning. Som jag har anfört tidigare kommer jag i samråd med chefen för industridepartementet att pröva möjligheterna att förlägga en ny transsonisk vindtunnel till Luleå.
Min beräkning av det totala medelsbehovet för allmän ledning och
förbandsverksamhet, samt tillämpad forskning och grundforskning framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1982/83 anvisa
ett förslagsanslag av 2 400 000 kr.
Signalskydd
Verksamheten under delprogrammet Signalskydd omfattar resor och traktamenten för elever vid totalförsvarets signalskyddsskola samt an-
skaffning och underhåll av särskild signalskyddsmateriel för totalförsva-
rets civila sektor. |
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 287
Verksamheten budgeteras på tre primäruppdrag inom delproduktionsområdena Allmän ledning och förbandsverksamhet, Centralt vidtaget ma-
terielunderhåll m. m. och Centralt vidtagen materielanskaffning m. m.
Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Signalskydd.
a
Planering för perioden 1982/83—1986/87
Verksamhetens planerade omfattning och inriktning är av sådan natur
att närmare redogörelse inte bör lämnas till regeringsprotokollet. Ytterliga-
re upplysningar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott. Den av överbefälhavaren beräknade utvecklingen av anslaget Signalskydd framgår av följande sammanställning (prisläge februari
1981: 1 000-tal kr.).
1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa
. 1982/87 1050! 2210 2330 5640 4600 4410 13130 ! Prisläge februari 1980.
Det beräknade behovet av beställningsbemyndiganden för signalskyddsmateriel samt bemyndigandeskuldens storlek under programplaneperioden framgår av följande sammanställning (1000-tal kr.).
1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa
1982/87 Bemyndigande-
behov - 8760 280 5790 250 5560 20640 Bemyndigande-
skuld vid utgången av resp. budgetår 268 7768 6668 +>7768 4368 6468 -
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 288
H 5. Signalskydd
| 1980/81 Utgift | 970763 |
| 1981/82 Anslag | 1050 000 |
| 1982/83 Förslag | 2210000 |
Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Överbefäl- Före-
havaren draganden
Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Signalskydd: Allmän ledning och förbandsverksamhet = 950 = 9250 = 950 Centralt vidtaget materielunderhåll m. m. 100 260 260 260 260 Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. - - 4000 1260 8500 1000 Kostnader = medelsbehov - 1050 - 2210 = 2210 Bemyndigandebehov - - 4260 = 8760 -
Överbefälhavaren
Anslaget bör föras upp med 2210000 kr. och ett beställningsbemyndigande om 4 260 000 kr. inhämtas.
Föredraganden Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen medge att beställningar av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av 8760 000 kr., 2. till Signalskydd för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag
av 2210000 kr.
Vissa teleanordningar
Verksamheten under delprogrammet Vissa teleanordningar omfattar
vidmakthållande och anskaffning av vissa teleanordningar för den civila
försvarsberedskapen i länen och för teleanläggningar inom hälso- och sjukvården samt anskaffning av viss teleteknisk utrustning.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 289
Verksamheten budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktions-
området Centralt vidtagen materielanskaffning m. m.
Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Vissa teleanordningar.
Planering för perioden 1982/83—1986/87
Verksamheten under programelementet Teleteknisk utrustning för vissa
statliga myndigheter är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör
lämnas till regeringsprotokollet. Ytterligare upplysningar kommer att läm-
nas riksdagens försvarsutskott.
Beträffande planeringen av programelementet Teleanordningar för den
civila försvarsberedskapen i länen anför televerket bl. a. följande.
Televerket fördelar anslagna medel mellan länsstyrelserna och utför inkomna beställningar av teleanordningar. Fyra centrala myndigheter är närmast berörda, nämligen socialstyrelsen, rikspolisstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och vägverkets centralförvaltning. De behov som f.n. kan förutses är i allt väsentligt tillgodosedda. Anslaget belastas därför huvudsakligen av abonnemangsavgifter.
Den av televerket beräknade utvecklingen av anslaget Vissa teleanord-
ningar framgår av följande sammanställning (prisläge december 1982; 1 000-tal kr.).
1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa
1982/87 27160! 46010 44965 58 600 46200 30 660 253595 ! Prisläge december 1981.
H 6. Vissa teleanordningar
1980/81 Utgift 22 660 281 1981/82 Anslag 27 160 000 1982/83 Förslag 43615 000
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83
Televerket Före-
draganden
Vissa teleanordningar:
| Centralt vidtagen | | | ||
| materielanskaffning m. m. | 27 160 | 46010 | 43615 |
| Kostnader = medelsbehov | 27160 | 46 010 | 43615 |
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 290
Televerket
För budgetåret 1982/83 föreslås att anslaget förs upp med 46 010000 kr. Av beloppet utgör ca 3 milj. kr. abonnemangsavgifter för tidigare utförda teleanläggningar eller sådana som avses bli utförda under budgetåret 1982/83. Ca 43 milj. kr. avser kostnader för att anskaffa teleteknisk utrustning.
Föredraganden
Jag kan i huvudsak godta televerkets förslag till inriktning av verksamheten under programplaneperioden.
Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa teleanordningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett för-
slagsanslag av 43615 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 291
Bilaga 2.1
Förslag till
Lag om ändring i värnpliktslagen (1941: 967)
Härigenom föreskrivs i fråga om värnpliktslagen (1941: 967)!
dels att i 6 § ordet ”handräckningstjänst” skall bytas ut mot ”bevak-
nings- eller depåtjänst””,
dels att 27 § I mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1.?De värnpliktigas utbildningstid
Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsut-
bildning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar,
särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobilise-
ringsövningar.
A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid armén, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för 1. menig kategori G eller F minst 220 och högst 245 dagar, 2. menig kategori E minst 290 och högst 315 dagar eller, i särskilt
kvalificerad befattning, minst 325 och högst 350 dagar,
3. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar, 4. plutonsbefäl minst 325 och högst 360 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst 395 och högst 450 dagar, 5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.
Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid flottan, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för
1. menig kategori G minst 285 och högst 310 dagar, 2. menig kategori F minst 325 och högst 350 dagar,
3. menig kategori E minst 415 och högst 440 dagar,
4, gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar,
5. plutonsbefäl minst 4/5 och 5. plutonsbefäl minst 380 och
högst 440 dagar eller, om den värn- = högst 440 dagar eller, om den värnpliktige har avlagt sjökaptens- eller — pliktige har avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen, minst 325 och = sjöingenjörsexamen, minst 325 och högst 350 dagar, högst 350 dagar,
6. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.
Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid kustar-
tilleriet, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för
1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,
2. menig kategori E minst 290
och högst 315 dagar,
2. gruppbefäl minst 290 och högst 3. gruppbefäl minst 290 och högst
315 dagar, 315 dagar,
! Lagen omtryckt 1969: 378. Senaste lydelse av 6 § 1976: 307. ? Senaste lydelse 1981: 416.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 292
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. plutonsbefäl minst 380 och 4. plutonsbefäl minst 380 och högst 405 dagar eller, i stabstjänst- högst 405 dagar eller, i stabstjänstbefattning, minst 320 och högst 345 befattning, minst 320 och högst 345 dagar, dagar, 4. kompanibefäl samma tid som 5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar. dagar. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid flygvapnet, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för 1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar, 2. menig kategori E minst 325 och högst 350 dagar, 3. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar eller, i särskild befattning i underhålls- eller underrättelsetjänst, minst 260 och högst 300 dagar, 4. plutonsbefäl minst 335 och högst 360 dagar, 5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till civilmilitär befattning, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för . apotekare minst 200 och högst 225 dagar, . läkare minst 200 och högst 225 dagar, . läkarassistent minst 230 och högst 255 dagar, . personalvårdsassistent minst 320 och högst 345 dagar, UNRWYNE . tekniker vid armén och kustartilleriet minst 320 och högst 345 dagar, . systemtekniker vid flygvapnet minst 340 och högst 365 dagar, FINA . meteorolog minst 340 och högst 365 dagar. Värnpliktig, som uttagits till Värnpliktig, som uttagits till behandräckningstjänst, skall fullgöra vaknings- eller depåtjänst, skall grundutbildning som omfattar vid fuligöra grundutbildning som omfattar vid 1. armén minst 220 och högst 245 dagar, 2. flottan minst 285 och högst 310 dagar, 3. kustartilleriet minst 220 och högst 245 dagar, 4. flygvapnet minst 310 och högst 335 dagar. B. Värnpliktig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövning skall vid armén och marinen omfatta för värnpliktig i befattning för 1. menig högst 21 eller, i befattning för menig på stamstridsfartyg vid flottan eller i särskilt kvalificerad befattning för menig, högst 25 dagar, 2. gruppbefäl högst 25 eller, i befattning för menig på stamstridsfartyg vid flottan, högst 32 dagar, 3. plutons- eller kompanibefäl högst 32 dagar. Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfatta för värnpliktig i befattning för 1. menig högst 15 dagar, 2. gruppbefäl högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för gruppbefäl, högst 22 dagar, 3. plutons- eller kompanibefäl högst 22 dagar. För värnpliktig vid flottan i befattning för menig på sådant hjälpfartyg som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 293
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
utsträckas att omfatta högst 25 dagar. För värnpliktig vid flottan i befatt-
ning som menig radiosignalist eller, på stamstridsfartyg, i annan kvalifi-
cerad befattning, liksom för värnpliktig i befattning för menig på sådant stamstridsfartyg som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen utsträckas till att omfatta högst 32 dagar.
För värnpliktig i befattning som kompanichef elier kompanikvartermästare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogö-
rare kan tiden för krigsförbandsövningen utsträckas till att omfatta högst
två dagar utöver den tid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.
Tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning. En krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan får uppdelas i högst fyra delövningar.
C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt värnpliktig i särskilt kvalificerad befattning för menig eller gruppbefäl kan åläggas
att fullgöra högst fem särskilda övningar.
Särskild övning skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen samt högst fyra dagar vid flygvapnet.
Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse
för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad
vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt
kortare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband, kan
åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst
åtta dagar. Tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild fackövning. Vid
flygvapnet får särskild övning uppdelas i två delövningar, om den värnpliktige medger det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. För värnpliktig, som har påbörjat grundutbildningen före lagens ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 294
Bilaga 2.2
Förslag till
Lag om ändring i familjebidragslagen (1978: 520)
Härigenom föreskrivs att 8, 9, 11-12, 19-21 och 23 §§ familjebidragslagen (1978: 520) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bostadsbidrag utgår för kostnad
1. för bostad i vilken tjänstepliktig bor tillsammans med maka och barn som avses i 7 § eller med enbart sådant barn,
2. för bostad i vilken tjänstepliktig bor tillsammans med maka i annat fall än som avses i I,
3. för bostad i vilken tjänsteplik- 3. för bostad i vilken tjänstepliktig bor ensam vid tjänstgöringsti- tig bor ensam vid tjänstgöringsdens början, om han vid den tid- tidens början, punkten har haft bostaden i minst sex månader,
4. för tjänstepliktigs bostad i annat fall än som avses i I — 3, om särskilda skäl föreligger.
Bostadsbidrag får ej utgå för mer än en bostad.
9 8!
Familjepenning beräknas för må- Familjepennning beräknas för nad till högst 370 kronor för barn månad till högst 630 kronor för barn och till högst / 290 kronor för annan och till högst / 440 kronor för annan person. Familjepenning för den person. Familjepenning för den som uppbär ersättning för vård som som uppbär ersättning för vård som avses i 7 § 7 eller för den som har avses i 7 § 7 eller för den som har rätt till underhållsbidrag, som tjän- rätt till underhållsbidrag, som tjänstepliktig är skyldig att utge, får stepliktig är skyldig att utge,får dock inte överstiga ersättningens dock inte överstiga ersättningens eller bidragets belopp för månad. eller bidragets belopp för månad.
Vid bestämmande av familjepenning enligt 7 § 1, 3 och 4 samt bostadsbidrag enligt 8 §& 1 skall från summan för månad av högsta beloppen för familjepenning enligt 9 § och bostadsbidrag enligt 10 § avräknas den beräknade inkomsten för månad som belöper på tjänstgöringstiden enligt följande ordning.
1. Har makan inkomst, avräknas hälften av den del som överstiger 1 000 kronor eller, om inkomsten är mer än 4000 kronor, hälften av den del som överstiger en fjärdedel av inkomsten.
2. Har barnet inkomst, avräknas, dock högst med belopp som motsvarar familjepenningen för barnet, inkomst i form av underhållsbidrag och bi-
! Senaste lydelse 1981: 419.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet [S] Ne An
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dragsförskott i sin helhet samt annan inkomst i den mån den överstiger 500 kronor.
3. Avräkning enligt I och 2 får
inte ske med större belopp än att
återstoden uppgår till minst hälften
av boendekostnaden enligt 10 §.
3. Har den tjänstepliktige annan 4. Har den tjänstepliktige annan inkomst än inkomst av arbete som inkomst av arbete som han utför han utför under fritid eller övnings- under fritid eller övningsuppehåll, uppehåll, avräknas den del av in- avräknas den del av inkomsten som komsten som överstiger 500 kro- överstiger 500 kronor. nor.
Vid bestämmande av familjepen- Vid bestämmande av familjepenning enligt 7 § 2, 6 och 7 och bo- ning enligt 7 § 2, 6 och 7 och bostadsbidrag enligt 8 § 3 och 4 skall stadsbidrag enligt 8 § 3 och 4 skall från summan av högsta beloppen från summan av högsta beloppen för familjepenning enligt 9 § och för familjepenning enligt 9 § och bostadsbidrag enligt 10 8 avräknas bostadsbidrag enligt 10 § avräknas den tjänstepliktiges inkomster på den tjänstepliktiges inkomster på sätt som anges i 11 § 3, om ej annat sätt som anges i 11 § 4, om ej annat följer av andra stycket. följer av andra stycket.
Om tjänstepliktigs förhållanden är sådana att familjebidrag skall bestämmas enligt såväl första stycket som 11 § skall avräkningen av den tjänstepliktiges inkomster i första hand göras vid bestämmande av bidrag enligt 11
$.
Har tjänstepliktig sin huvudsakli- Har tjänstepliktig sin huvudsakliga inkomst från näring eller rörelse, ga försörjning från näring, som som drivs av honom eller hans drivs av honom eller hans maka, maka, och anlitas under den tjän- och anlitas under den tjänsteplikstepliktiges tjänstgöring särskilt av- tiges tjänstgöring särskilt avlönad lönad arbetskraft för att helt eller arbetskraft för att helt eller delvis delvis ersätta den tjänstepliktige. ersätta den tjänstepliktige, utgår utgår näringsbidrag för uppkom- näringsbidrag för uppkommande mande lönekostnad, i den mån lönekostnad, i den mån kostnaden kostnaden är skälig och överstiger är skälig och överstiger det genomdet genomsnittliga normala drifts- snittliga normala driftsöverskott överskott som näringen eller rörel- som näringen kan beräknas lämna sen kan beräknas lämna under den under den tjänstepliktiges tjänstgötjänstepliktiges tjänstgöring. Nä- ring. Näringsbidrag utgår dock enringsbidrag utgår dock endast om dast om det måste antagas att förutdet måste antagas att förutsättning- sättningar finns för fortsatt drift av ar finns för fortsatt drift av näringen näringen. eller rörelsen.
Första stycket gäller också om
näringen drivs av juridisk person,
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vari aktier eller andelar till övervä-
gande del ägs eller på därmed jäm-
förligt sätt innehas av den tjänste-
pliktige eller hans maka.
För lönekostnad som avser tjänstepliktigs eller hans makas barn, som är under 16 år, utgår icke näringsbidrag. Avser lönekostnad tjänstepliktigs maka, den tjänstepliktiges eller hans makas barn som har fyllt 16 år eller deras föräldrar eller syskon, utgår näringsbidrag endast om det föreligger särskilda skäl.
Frågan om barns ålder bedöms enligt 7 § andra stycket.
20§
Kan näring eller rörelse som Kan näring som avses i 19 § icke avses i 19 § icke drivas under den drivas under den tjänstepliktiges tjänstpliktiges tjänstgöring men tjänstgöring men finns förutsättfinns förutsättningar för att fortsät- ningar för att fortsätta verksamheta verksamheten efter tjänstgöring- ten efter tjänstgöringen, utgår näen, utgår näringsbidrag för sådana ringsbidrag för sådana kostnader kostnader under tjänstgöringstiden under tjänstgöringstiden som är som är nödvändiga för att verksam- nödvändiga för att verksamheten heten skall kunna återupptagas. skall kunna återupptagas.
218” .
Näringsbidrag utgår med högst Näringsbidrag utgår med högst 150 kronor för dag. 200 kronor för dag.
23§
Har med anledning av tjänstepliktigs tjänstgöring familjepenning beviljats för maka eller barn och avlider makan eller barnet under tjänstgöringstiden, utgår begravningsbidrag. Aven om familjepenning icke har beviljats, får begravningsbidrag utgå, om behov föreligger.
Begravningsbidrag utgår med Begravningsbidrag utgår med 2000 kronor för tjänstepliktigs 8000 kronor för tjänstepliktigs maka och med 1000 kronor för maka och med 4000 kronor för barn. barn.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
? Senaste lydelse 1981: 419.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 297 Innehåll Sid. 1 Det militära försvaret -ososossoresesserrerrsrrrrrsterr orerar
Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 298
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 1
Bilaga 3
Utdrag HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Molin
Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde.
1 Inledning
Under de senaste decennierna har förutsättningarna för det ekonomiska försvaret förändrats, Den ständigt pågående strukturomvandlingen har varit en förutsättning för den snabba välståndsökningen i det svenska samhället. Effektiviteten i den svenska ekonomin har kunnat ökas genom specialisering till de områden där den inhemska produktionsapparaten har de relativt sett bästa produktionsförutsättningarna. Detta har emellertid inneburit att sårbarheten inom vissa sektorer har ökat. Detta medför ökade krav på att fortlöpande följa upp förändringar i samhället och näringslivet. De försörjningsansvariga myndigheterna måste analysera utvecklingen och bedöma de konsekvenser den får för försörjningsberedskapen i skilda hänseenden, påpeka risker samt föreslå och vidta åtgärder som främjar beredskapen. Samhällets komplexitet och olika funktioners inbördes beroende gör det emellertid allt svårare för berörda myndigheter inom det ekonomiska försvaret att med rimliga insatser följa utvecklingen och vidta erforderliga beredskapsåtgärder. Det blir därför allt angelägnare att i planeringen fastställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses samt vilka beredskapsåtgärder som därvid måste prioriteras. I största möjliga utsträckning får näringslivets egen förmåga utnyttjas för att lösa förekommande uppgifter under kriser och i krig.
Försörjningsberedskap är ett uttryck för landets försörjningsförmåga vid kriser och krig. Den bygger väsentligen på det fredstida samhällets resurser och förmåga till snabb anpassning och omställning vid olika krissituationer. Kompletterande beredskapsåtgärder krävs emellertid för att en tillfredsställande försörjningsberedskap skall kunna upprätthållas. De berör många områden såsom råvaruförsörjning, industriell förädling, handel, försörjning med energi och arbetskraft, transportverksamhet, väg- 1 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 3
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet LR
hållning, post- och bankväsende, försäkringsverksamhet m.m. I många fall innebär beredskapsåtgärderna marginella kompletteringar av samhällets fredsresurser men de har trots detta stor betydelse.
Alla de åtgärder som behöver vidtas inom olika sektorer och funktioner i samhället för att Sverige skall ha en tillfredsställande försörjningsförmåga i kriser och krig sammanfattas i begreppet ekonomiskt försvar. Många myndigheter, organisationer och företag blir därmed berörda av beredskapsplaneringen. Detta ställer krav på en god samordning så att beredskapsåtgärderna blir balanserade inom och mellan olika sektorer.
Inom det ekonomiska försvaret tillämpas programplanering. I planeringssammanhang indelas verksamheten inom det ekonomiska försvaret i ett antal försörjningsområden — s.k. program.
Inom regeringskansliet samordnar handelsdepartementet det ekonomiska försvaret. Det sker i samråd med försvarsdepartementet. Under regeringen ligger ansvaret för planering och samordning på ett antal centrala myndigheter som lyder under olika departement. Beredskapsförberedelser genomförs också på regional nivå av landets sex civilbefälhavare, 24 länsstyrelser och av centrala myndigheters läns- och distriktorganisationer.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) samordnar på myndighets-
nivå hela det ekonomiska försvaret. Inom livsmedelsområdet, energiområdet och transportområdet har statens jordbruksnämnd, ÖEF resp. transportrådet samordningsansvar.
2¶Gällande mål
2.1 1977 års förvarsbeslut
Riksdagen har med 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77: 74, FöU 1976/ 77:13, rskr 1976/77:311) fastställt följande allmänna mål till grund för det ekonomiska försvarets utveckling.
”Det ekonomiska försvaret skall, med en efter förhållandena anpassad försörjningsstandard, trygga försörjningen för det svenska samhället om vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser.
Tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika försörjningsområdena.
Det ekonomiska försvarets resurser skall kunna sättas in på det sätt som i varje enskilt läge bedöms ge den bästa effekten, när det gäller att mildra påfrestningarnas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beaktande av att befolkningens, de olika samhällsfunktionernas och totalförsvarsmyndigheternas behov av resurser kan förändras efter hand som ett kris- eller krigsläge utvecklas.”
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 3
Det ekonomiska försvarets uppgifter hänför sig väsentligen till tre typer av yttre påfrestningar, nämligen fredskriser, avspärrning och krig.
Med fredskris avses ett läge, då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av importbortfall av en eller flera försörjningsviktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Fredskriser bör skiljas från sådana knapphetssituationer, konkurrenssituationer och förändringar i handelsstruktur som ständigt återkommer i det internationella handelsutbytet. Fredskriser bör också skiljas från situationer där kriser och konflikter föranleder medvetna åtgärder, selektivt riktade mot Sverige med syfte att uppnå politiska fördelar gentemot oss.
Ambitionen när det gäller att möta fredskriser är att så långt som möjligt upprätthålla normal fredsstandard samt att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner.
F.n. innebär statsmakternas beslut en fredskrislagring av råolja, oljeprodukter och vissa petrokemiska produkter motsvarande tre månaders normal fredskonsumtion. Inom legeringsmetallområdet är lagringsmålet för krom och kobolt två månaders normal förbrukning och för mangan och vanadin en månad.
Utöver lagring genomförs även andra åtgärder för att kunna möta olika fredskrissituationer. Dit hör förberedelser för olika ransonerings- och regleringsåtgärder, administrativa och organisatoriska förberedelser m. m.
Ambitionen när det gäller att möta avspärrning och krig är att säkerställa en omställning av samhället till krishushållning. Beredskapslagringen inriktas på att säkerställa behoven under en omställningsperiod samt på försörjningen under en längre krisperiod med råvaror, komponenter m. m. som inte i tillräcklig omfattning finns att tillgå inom landet.
Målet är f.n. att huvuddelen av det ekonomiska försvaret skall kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en cirka ettårig avspärrningseller krigssituation kan medföra. I planeringsarbetet inom det ekonomiska försvaret skall dock inte möjligheterna av avspärrnings- och krigssituationer av annan längd uteslutas.
I försvarsbeslutet fastställdes även mål för de enskilda programmen inom det ekonomiska försvaret inom ramen för de övergripande målen.
Under innevarande försvarsbeslutsperiod har ställts ökade krav på rcsurser från det ekonomiska försvarets sida, främst på grund av utvecklingen inom näringslivet och stora prisökningar inom viktiga varuområden. Samtidigt har det statsfinansiella utrymmet varit begränsat. Detta har medfört att statsmakterna vid de årliga budgetprövningarna beslutat om en lägre ambition i uppbyggnadstakten än vad som förutsattes vid försvarsbeslutet. Detta har lett till eftersläpningar främst med avseende på uppbyggnaden av olika slag av beredskapslager.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 4
2.2¶Revidering av oljelagringsprogrammet
Riksdagen beslutade år 1981 (prop. 1980/81: 90 bil. 3, FöU 1980/81:21,
rskr 1980/81: 281) om viss revidering av det program för beredskapslagring av råolja och oljeprodukter som fastställdes i samband med 1977 års försvarsbeslut. Det reviderade oljelagringsprogrammet innebär bl. a. att 6,5 milj. m? råolja skall inlagras före utgången av år 1984. Dock kan av
marknadsmässiga och statsfinansiella skäl inlagringsperioden behöva ut-
sträckas något, längst till utgången av år 1986.
En översyn av programmet skall göras före utgången av år 1983.
2.3 Reviderade mål för försörjningsberedskapen på teko- och läder-
skoområdena
Riksdagen beslutade år 1977 om mål för försörjningsberedskapen på
teko- och läderskoområdena (prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr 1977/
78:81 och NU 1977/78:41, rskr 1977/78: 172 resp. 1976/77:85, FöU 1976/ 77:11, rskr 1976/77: 238). Målen avsåg bl. a. uthållighet och försörjnings-
standard.
Riksdagen beslutade senast år 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14, FöU
1980/81:20, NU 1980/81:47, rskr 1980/81:280, rskr 1980/81:279) om viss
revidering av målen för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena. Revideringen innebar att ett upprätthållande av den produktionskapacitet resp. produktion som enligt gällande planeringsnormer erfordras av försörjningsberedskapsskäl skall betraktas som ett riktmärke för den fortsatta försörjningsberedskapspolitiken.
3¶Genomförd planering
För att samordna verksamheten inom totalförsvaret och ta fram beslutsunderlag inför de femåriga försvarsbesluten tillämpas ett system för lång-
siktig planering som i stora delar är uppbyggt på samma sätt för totalför-
svarets olika delar. År 1978 fastställde statsmakterna utformningen i stort av det planeringssystem som tillämpas inom det ekonomiska försvaret
(prop. 1977/78: 100 bil. 14, FöU 1977/78: 20, rskr 1977/78: 241).
Den långsiktsplanering som har föregått det förestående försvarsbeslutet har bestått av tre olika skeden, perspektivstudier fas 1 och fas 2 samt programplanering. Regeringen har utfärdat anvisningar för planeringens
olika skeden. ÖEF har med skrivelser den 27 februari 1979 överlämnat
perspektivstudie del 1, den 30 juni 1980 överlämnat perspektivstudie del 2 samt den 27 augusti 1981 överlämnat programplan för ekonomiskt försvar.
I planeringen har alternativa inriktningar av beredskapsverksamheten
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 5
inom det ekonomiska försvaret studerats. Dessa alternativ betingas av
olika antaganden om vilka kris- och krigssituationer som skall kunna mötas, om den framtida samhällsutvecklingen och om olika ambitioner för
försörjningsberedskapen på skilda ekonomiska planeringsnivåer. Den ge-
nomförda planeringen har utgjort underlag för 1978 års försvarskommittés betänkanden.
4¶Försvarskommitténs delbetänkande (Ds Fö 1981:1)
Säkerhetspolitiken och totalförsvaret
Chefen för försvarsdepartmentet har i det föregående redogjort för försvarskommitténs förslag beträffande säkerhetspolitiska utgångspunkter, försvarspolitikens inriktning i stort, vissa för totalförsvaret gemensamma frågor samt det militära försvarets, civilförsvarets och försvarsgrenen öv-
rigt totalförsvars inriktning på sikt.
Försvarskommittén anför beträffande det ekonomiska försvaret i sitt
delbetänkande i februari 1981 (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och total-
försvaret särskilt följande.
4.1¶Planeringsförutsättningar
Under de senaste decennierna har förutsättningarna för det ekonomiska försvaret radikalt förändrats. Strukturomvandlingen i det svenska samhället har bl.a. lett till en kraftig ökning av standarden, men också till en ökad
sårbarhet.
Det blir allt angelägnare att i planeringen fastställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses samt vilka beredskapsåtgärder som därvid måste prioriteras. I största möjliga utsträckning bör näringslivets egen förmåga utnyttjas för att lösa förekommande uppgifter under kriser och i krig.
Olika kriser och krig kan ge upphov till långvariga störningar av det internationella samarbetet och berörda länders ekonomier, även om de utlösande konflikterna i sig får ett relativt kort förlopp och även om Sverige inte direkt berörs av krigshandlingar.
Särskilda krav — utöver vad som hittills har beaktas i planeringen — kan
komma att ställas på ekonomiskt försvar mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen. Bl.a. måste det ekonomiska försvaret kunna verka
omedelbart och med hög effekt vid ett överraskande militärt angrepp.
Ekonomisk krigföring, hot och påtryckningar bedöms kunna bli alltmer vanliga som maktmedel i den internationella politiken. Sådana maktmedel kan avse stopp för leveranser av råvaror till industriprodukter, avbrott i produktionssamarbete, kreditrestriktioner m. m.
Skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel måste beaktas.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 6
4.2. Mål och inriktning i stort
Det allmänna mål för det ekonomiska försvaret som fastställdes i sam-
band med 1977 års försvarsbeslut bör alltjämt gälla.
En ökning av beredskapen att möta fredskriser är motiverad. Därvid bör
förberedelserna alltjämt koncentreras till olje-, petrokemi- och metallområdena. Vad gäller avspärrnings- och krigssituationer finner kommittén att
sådana varor och tjänster som är nödvändiga för individens och samhällets överlevnad måste tillhandahållas med stor säkerhet. Övriga varor och tjänster är inte oviktiga men där måste en lägre grad av säkerhet i plane-
ringen accepteras.
För de prioriterade behoven bör inhemska resurser utnyttjas där så är möjligt. De studier som har påbörjats för att klarlägga möjligheterna att ställa om näringslivet till detta bör fortsätta liksom andra försök att finna
alternativ till beredskapslagring Frågan om vem som bör ansvara för den
lagringsverksamhet som alltjämt är nödvändig bör ägnas ökad uppmärk-
samhet i det fortsatta planeringsarbetet.
Det är angeläget att skapa en högre handlingsberedskap hos berörda
myndigheter och inom näringslivet. Berörd personal inom totalförsvaret
måste ges förmåga att utnyttja de samlade resurserna efter lägets krav. De
lagar, förordningar m.m. som reglerar undanförsel och förstöring bör ses
över. Resurserna för denna verksamhet bör förstärkas.
4.3¶Programvis inriktning
För livsmedelsområdet bör målet vara att ställa om livsmedels-
produktionen till huvudsakligen självförsörjning. Vikten av en regional
försörjningsförmåga, en väl fungerande livsmedelsdistribution och utveck-
lingen av ransoneringssystem framhålls.
Även inom beklädnadsområdet bör beredskapsåtgärderna inriktas på att kunna tillgodose nödvändiga behov genom inhemsk produktion.
Uppfyllande av de mål som statsmakterna har bestämt får bli beroende av
det stöd som ges till beklädnadsindustrin av andra skäl än beredskapsskäl. Behovet av stöd och beredskapslagring bör fortlöpande övervägas mot bakgrund av en samordning av handelspolitiska, industripolitiska, arbets-
marknadspolitiska och försörjningsberedskapspolitiska åtgärder.
Inom energiområdet begränsar sig försvarskommittén i delbetänkandet, i avvaktan på det energipolitiska beslutet våren 1981, till att
redovisa allmänna förslag om energiförsörjningen.
Fredskrislagringen av olja och oljeprodukter bör således alltjämt anpas-
sas i enlighet med Sveriges åtaganden i avtalet om ett internationellt
energiprogram (IEP). För att möta avspärrnings- och krigssituationer bör beredskapslagringen i första hand avvägas mot möjligheterna att ställa om
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 7
till energiförsörjning med inhemska råvaror. Ekonomiskt fördelaktiga omställnings åtgärder bör utgöra alternativ eller komplement till oljelagring och bör kunna finansieras genom en minskad lagring.
Planeringen för att ställa om värmeverk bör drivas så långt att omställningsarbeten kan påbörjas omedelbart efterstatsmakternas beslut. En övergång till gengasdrift inom transportsektorn bör alltjämt planeras. Kommittén tillstyrker fortsatt forskning, utveckling och försök vad gäller inhemsk ersättningsproduktion inom bränsle- och drivmedelsområdena. Inom elkraftområdet bör frågan om kärnkraftens utnyttjande och skydd i krig ägnas särskild uppmärksamhet.
Inom kemiprogrammet bör främst försörjningen säkerställas för sådana varor som är särskilt viktiga för samhällets funktion. Dit hör gödsel- och bekämpningsmedel för jordbruket, förpackningar för främst livsmedelsindustrin, läkemedel och förbrukningsmaterial för hälso- och sjukvården, materiel för tryckning av tidningar och tidskrifter samt gummidäck för transportsektorn.
För metallområdet föreslår kommittén att stöd ges för utvinning av viktiga legeringsmetaller inom landet om det kan ske med måttliga samhällsekonomiska uppoffringar. I avvaktan på resultatet av sådana åtgärder föreslås en ökad fredskrislagring av vissa legeringsmetaller. Behovet av utbyteskomponenter och reservdelar, särskilt inom elektronikområdet, bör främst vara en angelägenhet för berörda företag.
Inom transportprogrammetbetonas särskilt de krav som ställs på transporter vid mobilisering om ett angrepp inleds överraskande. Vikten av en väl fungerande varudistribution framhålls.
Inom arbetskraftsprogrammet bör ökad vikt läggas vid planeringen av personalutnyttjandet så att behovet av personal i första hand kan tillgodoses inom prioriterade områden.
5 Programplan för ekonomiskt försvar 1982/1987
S.1 Anvisningar för planeringen
Regeringen utfärdade i mars 1981 anvisningar för programplanering för perioden 1982/83—1986/87 och för anslagsframställningar för budgetåret 1982/83 för det ekonomiska försvaret. Planeringen skulle syfta till att ge underlag för inriktningen av det ekonomiska försvaret under perioden 1982/ 83-—-1986/87.
ÖEF, postverket, statens järnvägar, statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportrådet, statens jordbruksnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, statens vattenfallsverk, riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, kommerskollegium, generaltullstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd, statens
Prop. 1981/82: 102 Bilaga3 Handelsdepartementet 8
krigsskadenämnd och statens krigsförsäkringsnämnd skulle delta i programplaneringen. Riksbanken bereddes tillfälle delta.
Det uppdrogs åt ÖEF att leda och samordna programplaneringen.
Programplaneringen skulle dokumenteras av ÖEF i en programplan för ekonomiskt försvar.
Planeringen skulle omfatta all verksamhet inom det ekonomiska försvaret oavsett finansieringsform. Planeringen skulle inriktas på att inom givna ekonomiska ramar och restriktioner rymma de högst prioriterade åtgärderna och skapa balans i försörjningsberedskapen.
Vad försvarskommittén redovisat i fråga om säkerhetspolitiken samt målen för och inriktningen i stort av det ekonomiska försvaret i delbetänkandet (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret skulle ligga till grund för planeringen.
Programplanen skulle anges i prisläge andra kvartalet 1981. I fråga om drift- och förvaltningskostnader skulle planeringen utgå från vad som angavs i regeringens anvisningar den 29 januari 1981 för myndigheternas anslagsframställningar. För perioden t.o.m. år 1986 skulle planeras de investeringar som krävs för fullföljandet av oljelagringsprogrammet enligt propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81: 90 bil. 3). För övriga åtgärder -— industristöd, anskaffning av varor, materiel och anläggningar samt åtgärder som kan ersätta behov av lagring och mer kostnadskrävande insatser och bidra till att förbättra handlingsberedskapen — angav regeringen en särskild medelsram för budgetåret 1982/83 på 180 milj. kr. i prisläge andra kvartalet 1981. Det uppdrogs åt ÖEF att i samråd med övriga myndigheter lämna förslag till fördelning av medelsramen. För budgetåren 1983/84—1986/87 skulle för varje år planeras åtgärder inom en motsvarande ram. |
ÖEF överlämnade i september 1981 i samråd med berörda myndigheter programplan för ekonomiskt försvar till regeringen. Programplanen har utgjort underlag för försvarskommitténs slutbetänkande. I programplanen lämnas i stort förslag enligt följande.
5.2¶Programplan för ekonomiskt försvar 1982/1987
5.2.1 Allmänt
Försörjningsberedskapen skall byggas upp utifrån förutsättningen att sådana varor och tjänster som är oundgängliga för individens överlevnad och samhällets funktion alltid måste finnas tillgängliga. Detta innebär framför allt att försörjningen med livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård samt härför erforderliga produktionsmedel skall säkerställas. I programplanen redovisas inom dessa områden förslag till preciserade försörjningsmål.
I planeringen för det ekonomiska försvaret har hänsyn tagits till tre typer
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 9
av påfrestningar, nämligen avspärrning, krig och fredskriser. Ökad vikt har ägnats åt överraskande angrepp och åt situationer där skilda kriser och krig ger upphov till långvariga störningar i det internationella samarbetet.
Det är omöjligt att exakt förutse och ange karaktär och förlopp av en eventuell försörjningskris. Kravet på flexibilitet i planeringen är därför framträdande. I det praktiska arbetet är det emellertid ibland nödvändigt att lägga fast vissa antaganden som grund för planeringen. I fråga om några program har därför gjorts vissa antaganden om utrikeshandelns omfattning i och längden på framtida kris- och krigssituationer för att kunna bedöma behovet och omfattningen av främst beredskapslagring. Som en generell förutsättning har i sådana fall antagits en krislängd av tre år och att importen under ett första krisår i genomsnitt utgör ca 2026 av den fredstida.
Inom den av regeringen angivna medelsramen kan enligt ÖEF försörjningen inte tryggas i situationer som bygger på dessa förutsättningar. Planeringen måste då utgå från antaganden om en betydligt större krisimport, samtidigt som uthålligheten för flera program måste begränsas till ca ett år. Enligt ÖEF innebär detta en betydande säkerhetspolitisk risktagning.
När det gäller beredskapen inför fredskriser anges uppgifterna för det ekonomiska försvaret i form av bestämda lagringsmål, t.ex. att olja skall lagras motsvarande tre månaders normal import. ÖEF understryker att ett sådant lagringsmål inte uttrycker något antagande om längden på en eventuell försörjningskris eller vilken uthållighet som kan erhållas i krisen.
De ekonomiska förutsättningar som har angetts av regeringen gör det enligt ÖEF inte möjligt att under programplaneperioden realisera intentionerna bakom den av försvarskommittén förordade inriktningen av det ekonomiska försvaret. I programplanen redovisas därför dels den inriktning, de åtgärder och det medelsbehov som erfordras för att tillgodose dessa intentioner, dels konsekvenserna om de av regeringen anvisade ekonomiska förutsättningarna läggs till grund för planeringen.
5.2.2 Inriktning av verksamheten enligt ÖEF:s förslag
Den viktigaste uppgiften för närvarande inom ekonomiskt försvar är enligt ÖEF att förbättra berörd personals förmåga att verka i kriser och krig — att höja handlingsberedskapen. Detta innebär att personal både i myndigheter och i företag med ansvar för verksamheten i kriser och krig ges kunskaper om samhällets och näringslivets möjligheter till anpassning och omställning till skilda krissituationer. Detta kan uppövas redan i fred genom Övningar och spel av skilda slag.
ÖEF anser att den bästa försörjningsförmågan erhålls om man inom landet kan tillverka de förnödenheter som behövs i kriser och krig. In-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 10
hemsk produktion för de i försörjningsberedskapen prioriterade behoven skall därför i det längsta hållas levande. För närvarande innebär detta krav på åtgärder främst inom tekoindustrin och den kemiska industrin.
Inom många områden bedömer ÖEF att det är möjligt att i produktionen ersätta importerade råvaror m.m. med inhemska, men att detta kräver omställningar av varierande omfattning. En viktig beredskapsåtgärd är därför att söka finna inhemska substitut för insatsvaror som normalt importeras. Förberedelser för sådana omställningar föreslås främst för jordbruket och för uppvärmning av bostäder m. m. För att därutöver klara försörjningen med viktiga basvaror och andra produktionsmedel föreslår ÖEF att omställningar även förbereds inom metall- och verkstadsindustrin samt den kemiska industrin. Under planeringsperioden kommer vårt beroende av oljeprodukter för transportsektorn fortfarande att vara stort. Övergång till att utnyttja inhemska drivmedel avses därför även fortsättningsvis förberedas.
I de fall en tillfredsställande försörjningsförmåga inte helt kan baseras på inhemska resurser, blir det enligt ÖEF nödvändigt att bygga upp beredskapslager. Endast genom lagring kan behovet av viktiga insats- och råvaror tillgodoses under den inledande perioden av en kris innan omställ-
ning till inhemsk försörjning har kunnat ske.
Beredskapslagring av råolja och oljeprodukter föreslås ske enligt av statsmakterna fastställt oljelagringsprogram. För att tillgodose energibehoven för värme och transporter i en längre försörjningskris erfordras dessutom åtgärder utöver det nu beslutade oljelagringsprogrammet, främst i form av drivmedel som komplement till gengasdrift för landsvägstransporier samt för luftfarten. För att säkerställa angivna mål för livsmedelsförsörjningen och behovet av kläder och skor m. m. avses också vissa insatsvaror beredskapslagras för dessa program.
Fredskrislager motsvarande tre månaders normal import av råolja och oljeprodukter, petroleumbaserade insatsvaror till den kemiska industrin, syntetfibrer, krom, vanadin, mangan, kobolt, titan, molybden och nickel föreslås byggas upp.
ÖEF framhåller att det inte minst av kostnadsskäl är viktigt att beredskapslagringen begränsas så mycket som möjligt och att alternativ till lagring sökes. Bl.a. framhålls att möjligheterna till handelsutbyte under kriser och krig, främst med våra nordiska grannländer, bör prövas och förberedas. Ansvarsfördelningen för lagringen mellan staten och näringslivet bör också bli föremål för särskilda studier.
Övrig materielanskaffning syftar i stor utsträckning till att uppnå erforderlig uthållighet inom och skydd för transportsektorns olika grenar, Ett viktigt delmål är att kunna tillgodose försvarsmaktens behov av transporter vid mobilisering och koncentrering. Dessa mål uppnås i huvud-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 11
sak under perioden. Särskilda åtgärder planeras inom transportsektorn för att förbättra totalförsvarets möjligheter till mobilisering och krigsorganisering vid överraskande inlett angrepp.
I övrigt föreslås skyddsåtgärder och viss materielanskaffning för att i krigssituationer öka uthålligheten inom prioriterade delar av tjänstesektorn (post, bank, försäkringar m. m.).
5.2.3 Förslag till inriktning av verksamheten på den av regeringen anvisade
nivån
Med de ekonomiska planeringsförutsättningar som angivits i regeringens anvisningar blir det enligt ÖEF nödvändigt att göra hårda prioriteringar
bland de beredskapsåtgärder som planerats på den av ÖEF föreslagna
ekonomiska nivån. Enligt ÖEF kan i många avseenden de ambitioner som .
försvarskommittén har gett uttryck för inte uppnås. På en lägre ekonomisk nivå ökar vikten av hög handlingsberedskap. Åtgärder som syftar till att
höja handlingsberedskapen planeras därför bli genomförda i samma omfattning som på den av ÖEF föreslagna ekonomiska nivån utom vad avser
ett nytt ransoneringssystem för dagligvaror.
Varor och tjänster som i avspärrnings- och krigssituationer är nödvändiga för individens överlevnad och samhällets funktion samt för understöd av det militära försvaret och civilförsvaret kan inte tillgodoses i den om-
fattning och med den säkerhet som vore önskvärd. Åtgärder för att behålla inhemsk produktion inom prioriterade
områden och för att förbereda omställningar inom sådana områden plane-
ras bli vidtagna i möjlig mån. Åtgärderna får dock i stor utsträckning
finansieras genom utförsäljningar från beredskapslager.
Livsmedelsförsörjningen, som är av grundläggande betydelse
för försörjningsberedskapen, måste inriktas på att klara långvariga försörjningskriser även under de ekonomiska planeringsförutsättningar som gäller för detta alternativ. Med hänsyn till att endast ungefär hälften av de resurser som anses erforderliga kan ställas till förfogande på denna ekonomiska nivå, har antaganden om en mer omfattande krisimport lagts till grund för beredskapsverksamheten. Därutöver måste beredskapslagren
minskas och omstruktureras. Detta medför enligt ÖEF en ökad risktag-
ning.
Det har inte varit möjligt att inom den angivna ramen och inom ett balanserat ekonomiskt försvar avsätta tillräckliga medel för att upprätthålla statsmakternas mål för försörjningsberedskapen inom beklädnadsprogrammet. Verksamheten får i stället begränsas till att säkerställa från försörjningssynpunkt absolut oundgänglig kapacitet beträffande fibertillverkning inom ylle- och bomullsindustrin, för tyngre trikå, teknisk textil samt läder och skor. Härvid beaktas särskilt försvarsmaktens och sjukvår-
dens behov. I övrigt inskränks åtgärderna till att i huvudsak fullfölja redan
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 12
gjorda åtaganden. Detta är en ambition inom tekoområdet på en betydligt lägre nivå än nu gällande målsättning. Den av statsmakterna fastställda målsättningen måste därför omprövas.
Åtgärder för att behålla inhemsk produktion inom kemiområdet inskränks till att i huvudsak fullfölja hittills gjorda åtaganden. I den mån ytterligare behov uppkommer torde smärre åtgärder kunna genomföras. Dessa får då finansieras genom utförsäljning av befintliga beredskapslager.
Det av riksdagen i särskild ordning beslutade oljelagringsprogrammet genomförs vilket innebär ett fullföljande av beredskapslagring av råolja och av oljeprodukter för en ca ettårig avspärrningssituation jämte
en krigsreserv.
För övriga verksamhetsområde n är det inte möjligt att bygga ut
beredskapslagren. I stället måste vissa lager säljas ut för att finansiera
andra åtgärder. Kvarvarande lager hålls aktuella genom omstrukturering.
Inriktningen av verksamheten inom transportsektorn blir, p.g.a. transportverksamhetens stora betydelse, av samma karaktär som i den föreslagna inriktningen. Alla åtgärder kan dock inte genomföras fullt ut.
Särskilda åtgärder för att möta ett överraskande inlett angrepp genomförs i huvudsak.
Behovet av fredskrislagring kan endast tillgodoses i de fall finansieringen sker över oljelagringsfonden. Detta innebär att det inte är möjligt
att bygga ut fredskrislager inom metall- och verkstadsprogrammet. Någon fredskrislagring inom beklädnadssektorn är inte motiverad eftersom den
produktion som lagringen skulle avses för inte kan upprätthållas på denna
låga ekonomiska nivå. De begränsningar av beredskapsåtgärderna som framtvingas på denna ekonomiska nivå medför enligt ÖEF sammantaget
en betydande säkerhetspolitisk risktagning.
5.2.4¶Medelsbehov och finansiering
Det totala medelsbehovet över statsbudgeten och oljelagringsfonden för att genomföra den i programplanen föreslagna beredskapsverksamheten, samt de totala kostnaderna — som utöver angivet medelsbehov även innefattar räntekostnader och övriga kostnader (affärsdrivande verk och näringslivet) — framgår av följande sammanställningar.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 13
Medelsbehov enligt ÖEF:s beräkning (milj. kr)
Finansiering Av regeringen ÖEF:s förslag till '
angiven ekonomisk nivå ekonomisk nivå
1982/83 1982/83—- = 1982/83 1982/83—-
1986/87 1986/87
Statsbudgeten Särskild medelsram 180 300 451 2262 Drift- och förvaltningskostnader (exkl. räntor) 241 1281 246 "> 1334 Summa 421 2181 697 3596 Oljelagringsfonden Anskaffning m. m. 2343 4510 2348 7535 Drift- och för-
| valtningskostnader | 22 | 108 | 22 | 108 |
| Summa | 2365 | 4618 | 2370 | 7643 |
| TOTALT | 2786 | 6799 | 3067 | 11239 |
Totala kostnader enligt ÖEF:s beräkning (milj. kr.)
AV regeringen ÖEF:s förslag till
angiven ekonomisk nivå
ekonomisk nivå
1982/83 1982/83—- 1982/83 1982/83--
| 1986/87 | 1986/87 | |||
| Totalt medelsbehov | 2786 | 6799 3067 | 11239 | |
| Räntor | 554 | 4199 | 554 | 5366 |
| Övriga kostnader | 254 | 1198 | 254 | 1198 |
| Summa | 3594 | 12196 3875 | 17 803 |
Fördelningen av den särskilda medelsramen över statsbudgeten för bud- -
getåret 1982/83 på program framgår av följande sammanställning.
ÖEF:s förslag till fördelning av särskilda medel över statsbudgeten för 1982183 (milj. kr) Program Av regeringen ÖEF:s förslag till
angiven ekonomisk nivå
ekonomisk nivå
| Livsmedel | 46,5 | 133,7 |
| Beklädnad m. m. | 55,0 | 135,7 |
| Bränslen och drivmedel m. m. | 0,5 | 0,5 |
| Kemiska produkter m. m. | 2 oc 6, | AA 5 |
| Metaller m. m. | 5, | 00 I, |
| Transporter | 36, | + 1, |
| Övriga tjänster | 1, | I, |
| Ledning och samordning | 1, | 1, -ODAW |
| — Ej fördelat | 6 , W-W-—-NM | |
| Summa | 180, S | 450,0 |
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 14
6¶Försvarskomitténs slutbetänkande (Ds Fö 1981:14)
Totalförsvaret 1982/1987
Försvarskommittén anför beträffande det ekonomiska försvaret i sitt slutbetänkande i november 1981 (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987
särskilt följande.
6.1¶Mål och inriktning i stort
Efter förnyade överväganden finner kommittén ingen anledning att
frångå sina ställningstaganden i delbetänkandet i februari 1981 till inriktningen i stort av det ekonomiska försvaret.
Kommittén tar dock upp formuleringen av det övergripande mål för försörjningsberedskapen som angavs i 1977 års försvarsbeslut. Kommittén
anger att uttrycket ”det ekonomiska försvaret” där används på ett sätt som inte överensstämmer med den definition som kommittén i annat
sammanhang har lämnat, nämligen att det ekonomiska försvaret utgör ett samlingsbegrepp för alla de beredskapsåtgärder som behövs för att kom-
plettera det fredstida samhällets resurser och förbereda dess omställning
till situationer av kriskaraktär i syfte att skapa en tillfredsställande försörjningsberedskap. Kommittén anser vidare att man genom en ändring i mål-
formuleringen starkare bör markera att åtgärderna inom det ekonomiska försvaret skall syfta till att säkerställa individens överlevnad och samhällets funktion. Nuvarande uttryck i målformuleringen kan leda till toikningar om en väsentligen oförändrad standard i kriser och krig. Kommittén föreslår att målet får följande utformning:
"Verksamheten inom det ekonomiska försvaret skall, genom komplettering av det fredstida samhällets resurser och förberedelser för dess omställning, skapa en sådan försörjningsberedskap att individens överlevnad och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser.
Tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika försörjningsområdena.
Samhällets resurser skall kunna sättas in på det sätt som i varje enskilt läge bedöms ge den bästa effekten, när det gäller att mildra påfrestningar-
nas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beaktande av att befolkningens och de olika samhällsfunktionernas behov av
resurser kan förändras efter hand som ctt kris- eller krigsläge utvecklas.”
ÖEF har i programplanen redovisat förslag till försörjningsmål och sin
syn på det ekonomiska försvarets planeringsförutsättningar och därvid bl.a. framhållit vikten av att så långt möjligt frigöra planeringen från
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet IS
antaganden om framtida krisers och krigs karaktär. Inte desto mindre har
det i vissa fall varit nödvändigt att göra vissa antaganden om bl. a. krisers längd och möjlig import för att kunna bedöma behovet av beredskapslagring. Kommittén anser att dessa antaganden och redovisade förslag till
försörjningsmål i allt väsentligt är lämpliga. Enligt kommitténs mening är samhällets mål i fredskriser att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner samt att så långt möjligt upprätt-
hålla fredstida produktion, sysselsättning, export och konsumtion. De åtgärder som kan behöva vidtas för att begränsa konsekvenserna av framtida störningar av fredskriskaraktär innebär ett nära samspel mellan utrikes-, handels-, försvars- och näringspolitiken. Det är enligt kommitténs
mening mot denna bakgrund självklart att det ekonomiska försvarets upp-
gifter är begränsade när det gäller förberedelserna för att kunna möta fredskriser. Uppgifterna skall enligt försvarskommitténs uppfattning bestå
i:
— att bedöma riskerna för importstörningar inom olika varuområden, — att hålla en administrativ och organisatorisk beredskap för att reglering
och ransonering skall kunna vidtas och — att genomföra fredskrislagring i den omfattning som anges av statsmakterna.
Enligt ÖEF bör ansvarsfördelningen mellan stat och näringsliv för be-
redskapslagringen studeras ytterligare av en allsidigt sammansatt kommitté. Försvarskommittén biträder detta förslag och förordar att utredningen genomförs skyndsamt. Kommittén anser att möjligheterna att teckna krishandelsavtal inom olika områden bör studeras och behandlar i sitt slutbetänkande särskilt frågan om sådana avtal inom jordbruksområdet. Eftersom osäker-
heten är stor om ett sådant varuutbyte verkligen kan komma till stånd i ett krisläge bör emellertid inte enbart krishandel tillämpas för att tillgodose de prioriterade behoven. Försvarskommittén finner att de åtgärder som ÖEF i programplanen föreslår i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån
även ingår i den av ÖEF förordade ekonomiska nivån. Kommittén anser
att dessa åtgärder bör genomföras. De ger emellertid inte tillräcklig försörj-
ningsberedskap enligt kommitténs mening. Kommittén anger därför i slut-
betänkandet i vilka avseenden som kompletterande åtgärder bedöms erfor-
derliga utöver de som inryms i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån.
6.2¶Programvis inriktning
För livsmedelsprogrammet innebär inriktningen att långvariga störningar i försörjningen skall kunna klaras. Betydelsen av att kunna
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 16
upprätthålla den regionala försörjningsförmågan betonas. Ett modernt ransoneringssystem på dagligvaruområdet föreslås bli utvecklat. Gödselmedelsförsörjningen är betydelsefull för jordbruket. En viss lagring anses nödvändig vid sidan av inhemsk produktion och krisimport men det slutliga lagringsbehovet bör bestämmas först när den pågående utredningen om gödselmedelsförsörjningen är slutförd. Planeringsresurserna inom livsmedelsprogrammet bör förstärkas. De planeringsnormer som hittills har gällt för beklädnadsprogrammet bedöms ge en förhållandevis högre standard än inom andra områden. Normerna bör därför ses över. Endast de kostnader som är betingade av beredskapspolitiska skäl bör belasta totalförsvarsramen. Det är särskilt angeläget att behovet av produktionskapacitet tryggas på det grundtextila området, i fråga om läderskor samt vad som erfordras för sjukvårdens och försvarsmaktens särskilda behov. En viss lagring erfordras också. Beredskapsåtgärderna inom energiprogrammet bör inriktas mot att minska sårbarheten i energiförsörjningen. Behoven i kriser och krig av bränslen, drivmedel och el för åtminstone befolkningens överlevnad och för samhällets övriga nödvändiga funktioner skall kunna tryggas. En buffert mot tillförselstörningar i fredstid bör därutöver finnas i enlighet med Sveriges åtaganden i avtalet om ett internationellt energiprogram (1EP). Det oljelagringsprogram som riksdagen har fastställt bör fuliföljas och beredskapslagring av ångkol och naturgas eller annan produkt som kan distribueras i gasnät påbörjas. Frågan om en eventuell ytterligare utbyggnad av beredskapslagren av olja, ångkol, naturgas och kärnbränsle bör prövas i samband med den översyn av oljelagringsprogrammet som skall göras år 1983.
Inom kemiprogrammet skall pågående studier för att klarlägga möjligheterna till anpassning och omställning i en krissituation fullföljas. Visst stöd till särskilt viktiga delbranscher skall kunna lämnas. Omfattningen av ett eventuellt fortsatt stöd till Supra AB:s ammoniakfabrik i Kvarntorp efter år 1982 bör prövas först i samband med att lagringsmålet för gödselmedel läggs fast. Beredskapslager av gasbensin bör byggas ut med medel från oljelagringsfonden.
Inom metallprogrammet bör beredskapsverksamheten inriktas på att förbereda omställningar av försörjningsviktig produktion. Förberedelser för brytning av kända men i fred icke utnyttjade malmfyndigheter, försök att finna inhemska substitut och ökad återvinning anges som alternativ till lagring. Elektronikens betydelse framhålls men beredskapsåtgärderna inom detta område anses främst vara en angelägenhet för berörda företag inom näringslivet. En utökning av fredskrislagren av metaller är angelägen men andra finansieringsformer än över statsbudgeten föreslås bli prövade.
Transportprogrammets stora betydelse för totalförsvaret beto-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 17
nas. De samlade resurserna måste kunna utnyttjas allt efter lägets krav. Särskilt viktigt är att transporterna kan fungera i samband med ett överraskande inlett anfall.
Beträffande arbetskraftsprogrammet förordas att ökad vikt läggs vid planeringen för att tillgodose behoven av civil personal inom totalförsvarets prioriterade områden och snarast omsätta pågående studier i konkreta åtgärder.
I programplanen föreslagna åtgärder inom tjänstesektorn i övrigt ger enligt kommittén uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.
Inom programmet ledning och samordning m. m. betonas betydelsen av information och utbildning. Verksamheten bör syfta till att skapa handlingsberedskap i fred och att ge personal med ansvar för verksamhet i krig förmåga att utnyttja de samlade resurserna efter lägets krav.
6.3 Ekonomiska planeringsförutsättningar
Ett system med en grovt uppskattad ekonomisk planeringsram för femårsperioden i kombination med en noggrann årlig prövning av resursbehoven bör tillämpas för det ekonomiska försvaret.
Myndigheterna inom det ekonomiska försvaret bör ges största möjliga frihet att utnyttja de samlade ekonomiska resurserna för de ändamål som bäst främjar försörjningsberedskapen.
Den inriktning som försvarskommittén har angett innebär för budgetåret 1982/83 ett beräknat medelsbehov för särskilda åtgärder över statsbudgeten på ca 210 milj. kr. Kommittén bedömer vidare att det för driftkostnader över statsbudgeten (exkl. räntor) under budgetåret 1982/83 erfordras i stort sett samma belopp som för närvarande, dvs. ca 230 milj. kr. (i prisläge andra kvartalet 1981). Den sammanlagda kostnaden över statsbudgeten (exkl. räntor) blir således ca 440 milj. kr. under budgetåret 1982/83.
För fortsatt planering under programplaneperioden bör förutsättas en i stort reellt oförändrad årlig ram för kostnader (exkl. räntor) över statsbudgeten. Ramen kan dock behöva justeras under programplaneperioden. En sådan justering kan föranledas av en eventuellt ändrad ansvarsfördelning mellan staten och näringslivet för beredskapsåtgärder av skilda slag. Försöken att finna inhemska ersättningsråvaror m. m., ändrat antal tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga och förändringar i beredskapslagrens sammansättning och volym kan också ge anledning till justeringar.
Oljelagringsfonden bör finansiera anskaffning av petroleumbaserade varor, åtgärder som utgör komplement till eller ersättning för oljelagring samt alla kostnader som hör samman med drift (exkl. räntor) av lager som anskaffats över oljelagringsfonden. Vidare kan vissa medel ur oljelagringsfonden tillfälligt behöva tas i anspråk för viss fredskrislagring av metaller. Det av riksdagen beslutade oljelagringsprogrammet bör med dessa förut- 2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 3
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 18
sättningar fullföljas så snabbt som disponibla medel i oljelagringsfonden medger.
Den inriktning som kommittén har angett bedöms komma att belasta oljelagringsfonden med ca 4650 milj. kr. under perioden 1982/83—- 1986/87. Denna ram bör dock justeras när resultatet föreligger av den översyn av oljelagringsprogrammet som avses genomföras år 1983.
Till angivna kostnader för ekonomiskt försvar kommer beräknade räntekostnader om ca 4 200 milj. kr. för femårsperioden.
Därutöver bekostas viss verksamhet inom det ekonomiska försvaret av de affärsdrivande verken och näringslivet. I programplanen uppskattas dessa kostnader till ca 1200 milj. kr. under femårsperioden.
Försvarskommittén uppskattar den totala planeringsramen för ekonomiskt försvar under perioden 1982/83—1986/87 till ca 12250 milj. kr. Det ankommer på regeringen att årligen föreslå de justeringar i planeringsramen som föranleds av ändringar i de förutsättningar som kommittén enligt ovan har lagt till grund för sina beräkningar.
6.4 Reservation till betänkandet
Ledamöterna Brännström, Gustavsson, Göransson, Larsson, Lewén- Eliasson och Sundström lämnar en reservation till försvarskommitténs slutbetänkande. I avseende på beklädnadsprogrammet framhålls att målet för samhällets insatser från försörjningsberedskapssynpunkt enligt reservanternas mening inte kan begränsas på det sätt kommitténs majoritet föreslagit. Stödet till bekädnadsprogrammet bör ligga 30 milj.kr. högre än vad kommittén förordar. För ekonomiska försvaret bör därför anslås 240 milj. kr. per år för investeringar, produktionsstöd m. m.
7 - Föredraganden
7.1¶Det ekonomiska försvarets fortsatta inriktning
7.1.1¶Övergripande mål
Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag redogjort för de mål som bör gälla för totalförsvaret.
Försvarskommittén har i sitt delbetänkande i februari 1981 lämnat förslag till mål och inriktning i stort för det ekonomiska försvaret. Efter förnyade överväganden, mot bakgrund av de förslag som lämnats i programplanen för ekonomiskt försvar, har kommittén inte funnit anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 19
Kommittén tar dock upp formuleringen av det övergripande mål för
försörjningsberedskapen som angavs i 1977 års försvarsbeslut. Kommittén
anger att uttrycket ”det ekonomiska försvaret” där används på ett sätt
som inte överensstämmer med den definition som kommittén i annat
sammanhang har lämnat, nämligen att det ekonomiska försvaret utgör ett samlingsbegrepp för alla de beredskapsåtgärder som behövs för att kom-
plettera det fredstida samhällets resurser och förbereda dess omställning
till situationer av kriskaraktär i syfte att skapa en tillfredsställande försörj-
ningsberedskap. Kommittén anser vidare att man genom en ändring i målformuleringen starkare bör markera att åtgärderna inom det ckonomis-
ka försvaret skall syfta till att säkerställa individens överlevnad och sam-
hällets funktion. Nuvarande uttryck i målformuleringen kan leda till tolk-
ningar om en väsentligen oförändrad standard i kriser och krig. Kommittén föreslår att målet får följande utformning.
”Verksamheten inom det ekonomiska försvaret skall, genom komplette-
ring av det fredstida samhällets resurser och förberedelser för dess omställning, skapa en sådan försörjningsberedskap att individens överlevnad
och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser.
Tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster
skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika
försörjningsområdena. Samhällets resurser skall kunna sättas in på det sätt som i varje enskilt
läge bedöms ge den bästa effekten, när det gäller att mildra påfrestningarnas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beaktande av att befolkningens och de olika samhällsfunktionernas behov av resurser kan förändras efter hand som ett kris- eller krigsläge utvecklas.”
Jag kan för egen del helt ställa mig bakom försvarskommitténs målfor-
mulering.
7.1.2 Inriktning i stort
Försvarskommittén gör en prioritering av de åtgärder som syftar till att säkerställa den för individens överlevnad och samhällets funktion viktigaste försörjningen. En utgångspunkt för planeringen skall vara att samhällets minimibehov skall kunna tillgodoses med hög säkerhet i kriser och krig. Det innebär att försörjningsförmågan i första hand skall säkerställas för livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård samt härför erforder-
liga stödfunktioner i form av insatsvaror, arbetskraft, energi och transporter. Övriga varor och tjänster är inte oviktiga, men för dessa måste en lägre
grad av säkerhet i planeringen accepteras.
Kommittén bedömer också att den säkerhetspolitiska och militärtekniska utvecklingen ställer högre krav än tidigare på en god handlings-
beredskap. Ledningen av och samordningen mellan olika funktioner
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 20
och verksamhetsgrenar i samhället måste vara säkerställd. Genom att så långt möjligt utnyttja näringslivets förmåga att lösa förekommande upp-
gifter i kriser och krig bör enligt försvarskommitténs mening genomgripan-
de förändringar i den fredstida strukturen kunna undvikas i samband med övergången till kris- och krigsorganisation. Detta innebär att med ansvaret i fred för en försörjningsviktig verksamhet bör följa motsvarande ansvar för verksamheten i kriser och krig. De samlade resurserna måste kunna
utnyttjas allt efter lägets krav.
Kommittén framhåller vidare att det är viktigt att förbereda en om-
ställning av näringslivet till krisproduktion och att möjligheterna att utnyttja inhemska råvaror därvid bör tas tillvara. Vidare betonas betydel-
sen av att finna alternativ till den allt dyrbarare beredskapslagringen.
Olika kriser och krig kan ge upphov till långvariga störningar av
det internationella samarbetet och berörda länders ekonomier. Kommittén
påpekar att stora delar av det internationella samarbetet kan komma att
mer eller mindre upphöra i sådana situationer. Även om de utlösande konflikterna i sig får ett relativt kort förlopp och även om vi inte direkt berörs av krigshandlingar kan vår ckonomi och försörjning drabbas av
långvariga störningar. Vi kan då i stor utsträckning bli hänvisade till att
under läng tid klara individens och samhällets överlevnad med i huvudsak
inhemska tillgångar. Detta förhållande anser kommittén bör särskilt beaktas i det ekonomiska försvarets planering.
Ansvarsfördelningen mellan staten och näringslivet för bered-
skapslagringen och fredskrislagringen bör enligt vad ÖEF föreslår i programplanen studeras ytterligare. ÖEF har funnit att frågan har en sådan spännvidd att den bör behandlas av en allsidigt sammansatt kommitté.
Försvarskommittén biträder detta förslag och förordar att utredningen genomförs skyndsamt.
Försvarskommittén föreslår att olika vägar prövas för att finna alternativ till den beredskapslagring som tenderar att bli alltmer kostnadskrävande. Som exempel anges dels att möjligheterna till handelsutbyte under kriser och krig främst med våra nordiska grannländer bör prövas, dels att hänsyn till försörjningsberedskapen i högre grad bör beaktas i samband
med olika bilaterala diskussioner. Eftersom osäkerheten är stor om ett sådant varuutbyte verkligen kan komma till stånd i ett krisläge anser kommittén att enbart ett sådant alternativ inte bör tillämpas för att tillgodose de prioriterade behoven. Kommittén behandlar särskilt frågan om krishandelsavtal inom jordbruksområdet. Även inom andra områden bör enligt
kommittén möjligheterna att teckna krishandelsavtal m. m. studeras.
ÖEF har i programplanen redovisat förslag till försörjningsmål och sin
syn på det ekonomiska försvarets planeringsförutsättningar och därvid bl.a. framhållit vikten av att så långt möjligt frigöra planeringen från
antaganden om framtida kriser och krigs karaktär. Inte desto mindre har
det i vissa fall varit nödvändigt att göra vissa antaganden om bl.a. krisers
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 21
längd och möjlig import för att kunna bedöma behovet av beredskapslagring. Kommittén anser att dessa antaganden och redovisade förslag till försörjningsmål i allt väsentligt är lämpliga. Frågorna behandlas närmare i samband med förslagen till inriktning av vissa program.
Enligt kommitténs mening är samhällets mål i fred skriser att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner samt att så långt möjligt upprätthålla fredstida produktion, sysselsättning, export och konsumtion. De åtgärder som kan behöva vidtas för att begränsa konsekvenserna av framtida störningar av fredskriskaraktär innebär ett nära samspel mellan utrikes-, handels-, försvars- och näringspolitiken. Det är enligt kommitténs mening mot denna bakgrund självklart att det ekonomiska försvarets uppgifter är begränsade när det gäller förberedelserna för att kunna möta fredskriser. Uppgifterna skall enligt försvarskommitténs uppfattning bestå i:
— att bedöma riskerna för importstörningar inom olika varuområden, — att hålla en administrativ och organisatorisk beredskap för att reglering
och ransonering skall kunna vidtas och — att genomföra fredskrislagring i den omfattning som anges av statsmak-
terna.
Försvarskommittén finner att de åtgärder som ÖEF i programplanen föreslår i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån även ingår i den av ÖEF förordade ekonomiska nivån. Kommittén anser att dessa åtgärder bör genomföras. De ger emellertid inte tillräcklig försörjningsberedskap enligt kommitténs mening. Kommittén anger därför i slutbetänkandet i vilka avseenden som kompletterande åtgärder bedöms erforderliga utöver dem som inryms i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån.
För egen del ansluter jag mig i allt väsentligt till den inriktning i stort av det ekonomiska försvaret som försvarskommittén har förordat. Jag vill särskilt framhålla vikten av att prioritera oundgängliga behov inom försörjningsområdena livsmedel, beklädnad, värme. hälso- och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner. Vidare vill jag framhålla betydelsen av att den administrativa, organisatoriska och personella handlingsberedskapen hos berörda myndigheter och i näringslivet förbättras samt att olika alternativ till den alltmer kostnadskrävande lagringen prövas. Jag återkommer i det följande till frågor rörande forskning och utveckling samt åtgärder för att förbättra handlingsberedskapen. Vidare kommer jag att särskilt kommentera frågan om handelsutbyte i kriser och krig samt frågan om ansvarsfördelningen mellan staten och näringslivet för beredskaps- och fredskrislagringen.
Uppsatta försörjningsmål och antaganden om försörjningskrisers karaktär och längd utgör grundläggande planeringsförutsättningar för det ekono-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 2 MN
miska försvaret. Statsmakternas anvisningar till myndigheterna i dessa hänseenden är i dag olika i fråga om skilda program. För beklädnadsprogrammet har således meddelats tämligen precisa planeringsförutsättningar medan målen för andra program har angetts i mer allmänna termer. Jag återkommer i det följande till frågorna om försörjningsmål i samband med förslagen till inriktning av vissa program.
När det gäller eventuella krisers karaktär och förlopp är det omöjligt att mer exakt förutse dessa. I planeringen är det därför av vikt att upprätthålla en viss flexibilitet så att inte låsning görs till vissa bestämda krisfall. För bedömning av behovet av beredskapslager kan det dock vara nödvändigt att bygga på antaganden om tidsförhållanden och möjlig krisimport. Jag anser att planeringen av lagringen i sådana fall i princip bör utgå från ca ett års krisförbrukning i den mån inte andra försörjningsvägar kan utnyttjas.
När det gäller samhällets mål i fredskriser och de åtgärder som kan behöva vidtas i detta avseende ansluter jag mig till att detta innebär ett nära samspel mellan utrikes-, handels-, försvars- och näringspolitiken. Det är mot denna bakgrund självklart att det ekonomiska försvarets uppgifter inom fredskrisberedskapen begränsas på det sätt försvarskommittén har förordat.
Beträffande de ekonomiska resurserna konstaterar jag att försvarskommittén vid sina överväganden funnit att den av regeringen i anvisningarna för programplaneringen angivna ekonomiska nivån är otillräcklig för en tillfredsställande försörjningsberedskap med föreslagen inriktning. I likhet med försvarskommittén anser jag att de åtgärder som ÖEF föreslagit i programplanen på den av regeringen anvisade nivån bör genomföras. Därutöver bör vissa kompletterande åtgärder vidtas. Jag återkommer i den följande redovisningen med närmare förslag till hur de ekonomiska resurserna bör fördelas på olika program, anslag och åtgärder.
7.1.3 Långsiktsplaneringen
För att samordna verksamheten inom totalförsvaret och ta fram beslutsunderlag inför de femåriga försvarsbesluten tillämpas ett system för långsiktig planering som i stora delar är uppbyggt på samma sätt för totalförsvarets olika delar. År 1978 fastställde statsmakterna utformningen i stort av det planeringssystem som tillämpas inom det ekonomiska försvaret (prop. 1977/78:100 bil. 14, FöU 1977/78:20, rskr 1977/78:241).
Planeringsprocessen består av tre olika skeden, perspektivstudier fas 1 och fas 2 samt programplaneringen. I perspektivstudiernas fas 1, som är planeringens första skede, studeras översiktligt inriktningen av verksamheten på ca 15 års sikt. I perspektivstudiernas fas 2 görs mer detaljerade studier av verksamhetens inriktning på fem års sikt. I programplaneringen utarbetas förslag till handlingsprogram för den närmast förestående femårsperioden. Programplancringen rullas årligen och är direkt kopplad till
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 23
arbetet med anslagsframställningar för det ekonomiska försvaret. Tyngdpunkten i planeringen ligger på perspektivstudiernas fas 2 och program-
planeringen. Ett 20-tal centrala myndigheter deltar i planeringen. Regeringen utfärdar fortlöpande anvisningar för planeringens olika skeden. Enligt min uppfattning är erfarenheterna av den bedrivna långsiktspla-
neringen i huvudsak goda. Genom långsiktsplaneringen har statsmakterna fått bättre underlag för avvägningar och inriktning av verksamheten inom
det ekonomiska försvaret och för samordning med totalförsvaret i övrigt.
Jag anser därför att en samordnad långsiktsplanering även fortsättningsvis bör bedrivas inom det ekonomiska försvaret.
I den fortsatta planeringen bör enligt min mening eftersträvas förenkling-
ar av planeringsprocessen och begränsningar av resursinsatserna. Ambi-
tionerna i perspektivstudiernas fas I bör minskas till förmån för studieinsatserna i femårsperspektivet. Likaså bör sambandet mellan den långsik-
tiga planeringen och genomförandeverksamheten beaktas. En begränsning
av ambitionerna i långsiktsplaneringen torde också vara nödvändig för att kunna förbättra bl. a. den administrativa och organisatoriska beredskapen
och planläggningen för undanförsel och förstöring.
En av de väsentligaste delarna i planeringen är enligt min uppfattning
samordningsuppgiften. Planeringen skall härvid inriktas på att klara ut
beroenden mellan olika funktioner inom det ekonomiska försvaret och mellan detta och övriga delar av totalförsvaret i syfte att skapa balans i beredskapen.
7.1.4 Handelsutbyte i kriser och krig
Som jag tidigare nämnt har försvarskommittén föreslagit att frågan om
handelsutbyte med andra länder under kriser och krig är en beredskapsåt-
gärd som bör prövas som alternativ till den beredskapslagring som tenderar att bli alltmer kostnadskrävande. Jag delar kommitténs uppfattning i detta avseende.
Jag vill i sammanhanget inledningsvis erinra om att det åligger myndig-
heterna att bl.a. utarbeta försörjningsplaner samt att förbereda regleringar
och andra handelspolitiska åtgärder vad gäller varuutbytet med utlandet vid kriser och krig. Syftet med dessa uppgifter är bl.a. att skapa förutsätt-
ningar för en import av från försörjningssynpunkt nödvändiga varor. Rege-
ringen disponerar också två rörliga krediter som vid krig, krigsfara eller annan omständighet av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap skall
kunna användas för import av försörjningsviktiga varor. Jag återkommer senare till dessa krediter. För att öka förutsättningarna för att för folkhushållet viktig import skall kunna upprätthållas i en krissituation skulle man redan i icke kristid kunna vidta ytterligare förberedelser genom att ingå någon form av avtal med andra länder och/eller med företag i andra länder. Självfallet måste i så fall
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 24
Sverige i sin tur vara villigt att avtala om export av svenska varor och tjänster i kristid. En utökad planering för utnyttjande av varuutbytet i krissituationer som försörjningsberedskapspolitiskt medel på angivet sätt kräver en viss nyorientering i beredskapsplaneringen.
Enligt min mening är förberedelser på utrikeshandelsområdet betydelsefulla beredskapsåtgärder. I den fortsatta planeringen bör sådana åtgärder i ökad omfattning övervägas. Myndigheterna bör studera möjligheterna att upprätta krishandelsavtal och i förekommande fall lämna förslag till regeringen. Avvägningar mot kostnader för alternativa beredskapsåtgärder bör göras. Riskbedömningar bör göras. I internationella förhandlingar om handelspolitik, industripolitik, råvaruavtal m. m. bör de försörjningspolitiska aspekterna i ökad omfattning beaktas.
Försvarskommittén har — liksom ÖEF i programplanen — framhållit att osäkerheten är stor om ett varuutbyte verkligen kan komma till stånd i ett krisläge och menar därför att enbart ett sådant alternativ inte bör tillämpas för att tillgodose de prioriterade behoven. Jag delar försvarskommitténs uppfattning i denna fråga, men vill samtidigt framhålla att det vid varje enskilt fall som kan bli aktuellt får göras en avvägning mellan kostnader och risker för sådana beredskapsåtgärder som står till buds. Jag vill också framhålla att avtal med andra länder angående handelsutbyte i kriser och krig enligt min bedömning torde få en tämligen begränsad omfattning och betydelse för försörjningsberedskapen i stort. I fråga om enstaka varor och tjänster kan dock sådana åtgärder vara betydelsefulla. Jag vill i detta sammanhang nämna den principöverenskommelse om krishandel med kvävegödselmedel och ammoniak som nyligen tecknats mellan svenska och norska intressenter i linje med det svensk-norska jordbruksavtalet (prop. 1980/81:157). Jag återkommer till detta i det följande.
Med hänsyn till bl.a. möjligheterna att upprätthålla transporter i avspärrnings- och krigssituationer samt allmänna handels- och neutralitetspolitiska bedömningar torde avtal om krisimport med i första hand nordiska grannländer komma i fråga.
7.1.5 Lagringsverksamheten
Den beredskaps- och fredskrislagring som staten ombesörjer är mycket omfattande och binder stort kapital. Vissa viktiga insatsvaror måste beredskapslagras för att överbrygga en övergång till inhemsk försörjning. För andra saknas inhemska substitut varför de måste beredskapslagras. Strukturomvandlingen inom näringslivet medför också att alltmer förädlade varor liksom reservdelar och komponenter kan behöva lagras. Sådana varor är inte sällan känsliga från lagringssynpunkt och behöver omsättas ofta för att inte bli inkuranta. Även den tekniska utvecklingen i näringslivet kräver en fortlöpande anpassning av lagrens innehåll till ändrade produktions- och marknadsmässiga förutsättningar.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 2 tin
Som jag nyss redogjort för bör det ekonomiska försvaret genom satsning på bl.a. handlingsberedskap och omställningsförberedelser försöka att
minska beroendet av den kostnadskrävande beredskapslagringen. Trots
detta kommer viss lagringsverksamhet att vara nödvändig under överskåd-
lig tid. Sedan 1976 kan ÖEF med stöd av lagen (1976:295) om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskapen ålägga
företag att mot ersättning delta i lagrings- och omsättningsverksamhet. Lagen föreskriver att näringsidkare, som i icke obetydlig omfattning förbrukar sådan för folkförsörjningen viktig vara som staten håller i lager för att utnyttjas när krig eller krigsfara råder eller tillförsel av varor till riket minskar av annan anledning, kan åläggas att dels till staten upplåta befintligt lagerutrymme eller plats för uppförande av sådant utrymme, dels inköpa vara från sådant lager, om det behövs för omsättningen av varula-
get.
Den statliga lagringsverksamheten har — med undantag för större delen
av oljelagringen — bekostats över statsbudgeten för såväl investering som drift. Den lagring av råolja, oljeprodukter och vissa petrokemiska råvaror som staten genomfört under senare år har finansierats genom särskilda
beredskapsavgifter via den s.k. oljelagringsfonden.
ÖEF lagrar ett stort antal varor, såväl råvaror som halvfabrikat och insatsvaror. Återanskaffningsvärdet beräknades vid ugången av budgetåret 1980/81 till närmare 7 miljarder kr, varav ca 4,5 miljarder avsåg lager
av råolja och oljeprodukter. Lagrets totala inköpsvärde uppgick till knappt
4 miljarder kr. För budgetåret 1981/82 har driften av beredskapslagren
beräknats kosta totalt drygt 400 milj. kr. varav för kapitalkostnader ca 365 milj. kr.
Även jordbruksnämnden och socialstyrelsen svarar för en betydande
lagringsverksamhet, varvid ÖEF till viss del tjänstgör som uppdragsmyndighet.
Särskild tvångslagring hos näringslivet — tidigare i förening med statliga finansieringsbidrag — tillämpas på oljeområdet enligt lagen (1957:343) om oljelagring m.m. Importörer och vissa större säljare och förbrukare av oljeprodukter är skyldiga att hålla beredskapslager. Av statsmakterna fastställda lagringsmål fördelas mellan de lagringsskyldiga i proportion till
deras försäljning respektive förbrukning under en preciserad basperiod.
1980 års oljelagringskommitté (OLK) har i sitt slutbetänkande Ds H
1981:2 föreslagit att tvångslagringen hos näringslivet utvidgas till att också omfatta importörer, säljare och förbrukare av ångkol och naturgas. Beträffande kärnbränsle har OLK föreslagit att i första hand, kraftindustrins planerade utbyggnad till år 1982 av reservlagret genomförs. I mina ställ-
ningstaganden till OLK:s förslag vid behandlingen av energiprogrammet i
det följande ansluter jag mig i princip till OLK:s förslag.
1978 års försvarskommitté anförde i delbetänkandet i februari 1981 att
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 26
det närmare borde övervägas om staten eller näringslivet bör ha ansvaret för den lagringsverksamhet som alltjämt är nödvändig. Kommittén ansåg att olika alternativ bör prövas. Ett sådant skulle kunna vara att finna incitament för förbrukande företag i näringslivet att helt eller delvis åta sig ansvaret för fredskrislagringen. Ett annat skulle kunna vara att, oberoende av lagringens avsedda syften, ålägga staten lagringsansvar för varor av allmän förbrukningskaraktär medan lagringen av varor av mer specifik natur åläggs de enskilda företag som förbrukar varorna.
Den förordade inriktningen av försörjningsberedskapen med förslag till ett aktivare engagemang från näringslivets sida gör det enligt kommittén särskilt angeläget att finna lämpliga former för fördelningen av ansvaret för bl.a. lagringsverksamheten mellan staten och näringslivet. Hithörande frågor borde därför enligt kommittén ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet.
I programplanen pekar ÖEF på att frågan om fördelningen av ansvaret för beredskapslagringen mellan staten och näringslivet borde bli föremål för en mer inträngande analys samt att ÖEF avsåg inkomma med förslag till direktiv för en allsidigt sammansatt kommitté med uppgift att studera frågan närmare. Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande biträtt ÖEF:s förslag och förordat att utredningen genomförs skyndsamt.
Riksrevisionsverket (RRV) har i april 1981 i sin rapport över granskningen av anskaffningsverksamheten vid ÖEF behandlat frågan om lagring i ÖEF:s egen regi eller köp av tjänsterna inköp, lagerhållning och försäljning. RRV anser att det i många fall kan föreligga möjligheter till betydande kostnadsbesparingar om ÖEF köpte effektueringsfunktionen som tjänster från externa leverantörer. I sitt yttrande till RRV i anledning av granskningsrapporten framhåller ÖEF att det är viktigt att frågan om lagring i egen regi eller hos näringslivet utreds ytterligare. ÖEF säger emellertid också att lagringen hos företag har vissa påtagliga nackdelar och svagheter. Bl.a. pekar ÖEF på riskerna för minskad kommersiell lagring och otillbörligt förfogande samt osäkerheten beträffande lagerdispositionen vid t.ex. konkurs.
För egen del vill jag anföra följande.
Beredskapslagring är alltjämt en viktig uppgift inom det ekonomiska försvaret. Jag anser det väsentligt att ÖEF ständigt strävar efter att hålla sina lager så aktuella som möjligt och inte tvekar att sälja ut sådant som inte längre behövs i samma kvantiteter som tidigare eller över huvud taget. Det är viktigt att ÖEF ständigt tillser att lagren sköts på ett så effektivt och ekonomiskt sätt som de speciella förhållandena medger.
Staten har ett övergripande ansvar för att samhäliet fungerar och befolkningens primära behov kan tillgodoses vid krig och avspärrning. Härutöver har staten funnit det önskvärt att vid fredskriser genom viss lagring och andra åtgärder så långt möjligt söka upprätthålla normal fredsstandard samt undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner. Det bör dock vara
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 27
angeläget för företagen själva att i sin ordinarie verksamhet så långt möjligt
söka tillgodose kundkretsens behov av varor och tjänster i samtliga krislä-
gen. Även då skall företagen om möjligt upprätthålla sin kommersiella
verksamhet. Det är mot den bakgrunden inte på förhand givet hur ansvaret
för beredskaps- och fredskrislagringen skall fördelas mellan staten och
näringslivet.
Jag anser det i likhet med ÖEF och försvarskommittén angeläget att närmare utreda om inte lagringsverksamheten skulle kunna ytterligare
förbättras genom att näringslivet fick ett större ansvar på detta område:
Såväl ekonomiska som administrativa skäl kan tala härför. Lagren torde också kunna hållas mer aktuella och bättre anpassas till strukturföränd-
ringar i samhället.
Samtidigt är det angeläget att eventuella lagringsuppgifter inte försämrar
näringslivets internationella konkurrenskraft eller medför komplicerade kontrollproblem.
Jag anser det väsentligt att undersöka hur andra länder har agerat på
detta område för att vi i Sverige skall kunna dra nytta av deras erfarenhe-
ter. Ett tillfälle har yppat sig i OECD där högnivågruppen för råvaror på inte minst svenskt initiativ f.n. studerar vissa tekniska aspekter på strategisk lagring av råvaror.
Jag avser återkomma till regeringen med förslag om hur den önskade
utredningen skall genomföras.
7.1.6¶Forskning och utveckling
Sverige är i likhet med andra mindre industriländer starkt beroende av
sin utrikeshandel. Den svenska industrin har allt mer blivit beroende av
råvaror, halvfabrikat, komponenter och reservdelar från utlandet. En viktig beredskapsåtgärd är att söka finna inhemska substitut till sådana insats-
varor som normalt importeras, men som behövs i kristid för att de prioriterade behoven skall kunna tillgodoses. Genom att bedriva utvecklingsprojekt, som syftar till att få fram användbara substitut baserade på inhemska råvaror, kan näringsliv och myndigheter förbättra försörjningsberedskapen avsevärt.
Sådana beredskapsåtgärder kan också medföra att Sverige får en från
försörjningssynpunkt mer ändamålsenlig beredskapslagring. Delar av nuvarande beredskapslager bör kunna avvecklas om godtagbara substitut kan tas fram. ” |
Vissa praktiska försök att utnyttja inhemska substitut har redan gjorts.
Som exempel kan erinras om den verksamhet på gengasområdet, avseende
såväl utveckling som provning, som har pågått i många år. Ytterligare
forskning och utveckling skulle krävas för att göra gengastekniken tillämp-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 28
lig även för moderna turbodrivna dieselfordon. Några seriösa utvecklings-
projekt härför föreligger dock inte för närvarande. Samtidigt görs stora
statliga insatser för att introducera nya drivmedelsalternativ i den normala
energiförsörjningen. Mot denna bakgrund är inriktningen för närvarande
att endast bevara uppnådd beredskapsnivå. I det följande skall redogöras för några utvecklingsprojekt inom det ekonomiska försvaret.
1. ÖEF har i samarbete med en svensk tryckfärgsindustri genomfört ett
projekt med målsättningen att få fram användbara svarta tryckfärger för flertalet tryckmetoder och tryckalster. Följande kristryckfärger har ut-
vecklats och provtryckts med lyckat resultat: — offsetrotationsfärg för dagstidningar — arkoffsetfärg för kartor, allmänt tryck och förpackningar
— djuptrycksfärg för tidskrifter och förpackningar.
För samtliga krisfärger gäller att huvuddelen av insatsvarorna kan tas fram i Sverige. Detta utvecklingsprojekt har medfört att befintligt beredskapslager av carbon black (kimrök) kan avvecklas och att vare sig
bindemedel eller lösningsmedel behöver beredskapslagras.
2. I de tvättmedel som idag används ingår syntetiska tensider som tvättaktiv komponent. Dessa tensider är antingen importerade eller tillverkade i Sverige av importerade råvaror. ÖEF har hittills haft ett visst bered-
skapslager av en sådan tensidråvara. I syfte att få fram en tvättmedelstensid på enbart svenska råvaror och
ett svenskt tvättmedel med i stort sett enbart inhemska beståndsdelar har ÖEF i samarbete med svensk kemisk och kemisk-teknisk industri bedrivit ett utvecklingsprojekt. Projektet beräknas vara avslutat under
våren 1982. Kristvättmedlet skall då vara tillverkat, förpackat och dis-
tribuerat till allmänheten för prövning och utvärdering.
3. Som exempel på försök med alternativ produktion kan nämnas kartlägg-
ning av möjligheterna att tillverka plastråvarorna eten och etenoxid med
inhemsk etanol som råvara i stället för importerad gasbensin som är en petrokemisk insatsvara. Om en etanolbaserad etenfabrik uppförs kan
det innebära att en begränsad produktion av eten- och etenoxidbaserade produkter kan upprätthållas även under en långvarig avspärrning.
4. ÖEF utreder för närvarande bl.a. tillsammans med styrelsen för teknisk utveckling vissa frågor rörande substitution av legeringsmetaller, bl. a. krom, kobolt, molybden, nickel, volfram och vanadin. 5, Sedan ett par år pågår i ÖEF:s regi ett projekt om möjligheterna att
utnyttja torvfibrer för tillverkning av kläder samt för tekniska ändamål. 6. I det följande kommer jag att föreslå att ÖEF skall göra en förstudie av
möjligheten att i Sverige tillverka ammoniak i stor skala i kristid genom
att använda elektricitet, luft och vatten.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 29
Allmänt gäller i en avspärrningskris att beredskapslager för avspärr-
ningssituationer så småningom tar slut medan däremot förberedd substitut-
produktion baserad på inhemska råvaror kan upprätthållas så länge som produktionsapparaten finns tillgänglig.
Kunskapen om möjligheterna att utnyttja inhemska substitut m.m. är emellertid ännu mycket varierande. Jag anser att stor vikt bör läggas vid
att kartlägga och analysera dessa frågor. För att stimulera intresset för
framtagandet av substitut bör olika instanser aktiveras. Myndigheterna inom det ekonomiska försvaret bör främja en sådan utveckling.
Sålunda bör universitet och forskningsinstitut och företagen själva enga-
geras i arbetet på att utveckla substitut och testa deras användbarhet. Därvid kan även forskningsresultat från andra länder ha betydelse för
svensk del, t. ex. i fråga om substitut som kom till användning under andra världskriget.
7.1.7 Administrativ beredskap
I programplanen anger ÖEF att det i fråga om den administrativa och organisatoriska beredskapen för närvarande föreligger vissa eftersläpning-
ar. Enligt ÖEF bör beredskapsförfattningarna samordnas, förenklas och
kompletteras så att de bättre motsvarar dagens och framtidens behov. Särskilt viktiga i detta sammanhang är bl.a. beredskapsförfattningar för
det arbetsrättsliga området. ÖEF planerar att under år 1982—1983 gå igenom de föreskrifter m. m. som gäller för undanförsel och förstöring för att få underlag till behövliga förändringar på dessa områden. Inom ÖEF pågår även i övrigt arbete med förbättring av den administrativa beredska-
pen med beaktande av bl. a. de krav som ställs på ÖEF:s kris- och krigsorganisation. Som ett resultat av detta arbete kan det bl. a.:bli möjligt för ÖEF att komma med förslag till ändringar i olika beredskapsförfattningar.
För egen del anser jag det angeläget att det arbete som påbörjats inom ÖEF för att förbättra den administrativa beredskapen fortsätter. Härtill kommer det planeringsarbete som fortlöpande bedrivs av arbetsmarknadsstyrelsens försvarsenhet. Jag vill i sammanhanget anmäla att det inom regeringskansliet pågår arbete med översyn av beredskapsförfattningar i syfte att förbättra den administrativa beredskapen. Chefen för arbetsmark-
nadsdepartementet planerar bl. a. att föreslå regeringen att lägga en proposition senare i år om arbetsrätten i krig och därmed sammanhängande frågor.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 30
7.1.8 Lån och garantier Bakgrund
Inom vissa försörjningsområden är upprätthållande av inhemsk produktionskapacitet ofta det mest ekonomiska sättet att klara försörjningsberedskapen. Om möjligt bör då produktionskapaciteten tryggas genom att levande produktion bibehålls. I vissa fall kan det emellertid vara rationellare att hålla kapacitet ”i malpåse”.
Genom den snabba strukturomvandlingen i näringslivet har under senare år en rad för försörjningsberedskapen viktiga tillverkningsgrenar blivit olönsamma och därmed hotats av nedläggning. Ibland har inte bara tillverkningen av vissa produkter i ett företags sortiment blivit mogna för avveckling utan hela företagets existens har hotats. Framför allt har detta inträffat inom beklädnads- och kemiområdena.
I sådana lägen har statsmakterna, framför allt genom ÖEF, ibland sökt upprätthålla försörjningsberedskapen genom att av företagen ”köpa” bibehållen produktionskapacitet. Man kan säga att samhället då upphandlat en beredskapsviktig tjänst.
Denna upphandling har vanligen skett genom att staten givit företagen lån. Lånen nedskrivs sedan om företagen utför den av staten önskade prestationen genom att upprätthålla viss produktionskapacitet och/eller viss levande produktion under viss tid. Vissa låneformer är kopplade till investeringar i rationellare maskiner och anläggningar eller till strukturrationaliseringar genom att företaget förvärvar eller fusioneras med andra företag inom branschen. Ibland kompletteras denna typ av lån med att staten garanterar lån som företagen tar upp på den ordinarie kreditmarknaden. Lånegarantier lämnas också för säsongskrediter till företag inom den från försörjningssynpunkt viktiga skobranschen.
Denna upphandling av beredskapstjänster inleddes år 1973. Fram till och med budgetåret 1981/82 har statsmakterna anslagit drygt 740 milj. kr. som lån för detta ändamål, varav ca 680 milj. kr. inom beklädnadsprogrammet och 60 milj. kr. inom kemiprogrammet. För garantier har beviljats ramar på totalt 122 milj. kr., vilka i sin helhet hänför sig till beklädnadsprogrammet.
Jag skall nu redogöra för de olika låne- och garantityper som kommit till användning.
Avskrivningslån
Avskrivningslån infördes genom beslut av riksdagen hösten 1972 (prop. 1972:127, FöU 1972:25, rskr 1972:325).
Avskrivningslån kan lämnas till företag inom teko-, läder-, lädersko-, gummisko- och rayonfiberindustrierna för investeringar i maskiner och byggnader. I något fall har som investering också betraktats aktiverade organisationskostnader, t.ex. omställnings-, igångkörnings- och intrim-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 31
ningskostnader. Genom beslut av riksdagen våren 1980 medgavs även att lån lämnades till vissa företag inom den kemiska industrin (prop. 1979/ 80:101, FöU 1979/80:11, rskr 1979/80:188). Lånen, som är ränte- och amorteringsfria, utgår med högst 5020 av investeringskostnaden. Företagen inom bomulls- och rayonfiberindustrierna har dock inom ramen för särskilda avtal erhållit avskrivningslån för 75920 av investeringskostnaden. Inom kemiprogrammet har lån beviljats med 75 resp. 1002 av investeringskostnaden. Lånen löper på 10—15 år och skrivs av med lika stora delar per år under förutsättning att låntagande företag upprätthållit viss avtalad produktion och produktionskapacitet.
T. o. m. budgetåret 1981/82 har ca 377 milj. kr. anslagits för avskrivningslån varav 353 milj. kr. inom beklädnadsprogrammet och 24 milj. kr. inom kemiprogrammet.
Försörjningsberedskapslån
Försörjningsberedskapslån infördes genom beslut av riksdagen våren 1976 (prop. 1975/76:206, NU 1975/76:60, rskr 1975/76:415).
Försörjningsberedskapslånen var till en början villkorliga, dvs. återbetalning skulle normalt ske efter en viss tid. Lånen, som var ränte- och amorteringsfria, kunde utgå till främst läderskoföretag men även till företag inom grundtextil bomullsindustri. Syftet med lånen var att trygga att en från försörjningsberedskapssynpunkt nödvändig produktionskapacitet inte försvann under den tid utredningar om branschernas framtid pågick. Villkorliga försörjningsberedskapslån kom endast att utgå till läderskoföretag.
Hösten 1976 och våren 1977 beslöt riksdagen vidare att försörjningsberedskapslån utan återbetalningsskyldighet skulle kunna lämnas till företag inom gummistövel- resp. läderskoindustrin (prop. 1976/77:16, FöU 1976/77:4, rskr 1976/77:31 resp. 1976/77:85, FöU 1976/77:11, rskr 1976/ 77:238).
Våren 1976 beslöt riksdagen att försörjningsberedskapslån skulle utgå under fem år till Stigtex AB (prop. 1976/77:206 bil. 2, NU 1975/76:70, rskr 1975/76:415). Lånet till Stigtex hade formen av ett förlusttäckningslån där lånebeloppet var maximerat. Återbetalningsskyldighet förelåg inte.
Hösten 1977 beslöt riksdagen att försörjningsberedskapslån även skulle lämnas till företag inom bomulls- och textilfiberindustrierna (prop. 1977/ 78:42, FöU 1977/78:5, rskr 1977/78:81). För dessa och senare beslutade försörjningsberedskapslån finns ingen anknytning till storleken av ev. förlust hos företagen. Under förutsättning att företag som erhållit lån uppfyller sitt åtagande gentemot staten behöver lån heller inte återbetalas.
Särskilda försörjningsberedskapslån till skoindustrin benämnda offertlån infördes 1978 (prop. 1978/79:60, NU 1978/79:18, rskr 1978/79:117).
Försörjningsberedskapslån/offertlån inom beklädnadsprogrammet är ränte- och amorteringsfria och löper på längst ett år, varefter de avskrivs om företaget uppfyllt sitt åtagande. Företag som erhåller lån skall åta sig
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 32
att upprätthålla viss produktion och produktionskapacitet som erfordras av försörjningsberedskapsskäl. Inom kemiprogrammet har lämnats ett försörjningsberedskapslån med annat avskrivningsförfarande än det normala.
T.o.m. budgetåret 1981/82 har 309 milj. kr. anslagits till försörjningsberedskapslån/offertlån, varav 270 milj. kr. inom beklädnadsprogrammet och 39 milj. kr. inom kemiprogrammet.
Villkorslån
Våren 1980 ingicks ett avtal mellan staten och det av KF Industri AB ägda Svenska Rayon AB om upprätthållande av försörjningsberedskapsviktig produktionskapacitet av textilfibrer hos företaget. (prop. 1979/80:138, FöU 1980/81:3, rskr 1980/81:18).
En av komponenterna i avtalet utgörs av ett villkorslån vars storlek är beroende av Svenska Rayons ackumulerade resultat under åren 1980—1982. TLånebeloppet blir lägst 30 och högst 35 milj. kr. Lånet löper med 10 9 fast årlig ränta vilken läggs till kapitalet.
Amortering av lånet skall med början den 31 december 1982 erläggas för kalenderår under vilket företagets på visst sätt omräknade resultat är en vinst. Amorteringen skall göras med ett belopp som motsvarar 5096 av vinsten, dock högst med ett belopp som motsvarar en femtedel av då kvarvarande lånebelopp inklusive kapitaliserad ränta.
Avskrivning av lånet skall med början den 31 december 1982 göras för kalenderår då företagets på visst sätt omräknade resultat är en förlust. Avskrivningen skall motsvara förlusten, men högst uppgå till en femtedel "av ursprungligen utbetalt lånebelopp. Eventuellt kvarstående lånebelopp jämte kapitaliserad ränta per den 31 december 1991 avskrivs helt vid denna tidpunkt.
Om företaget träder i likvidation eller försätts i konkurs efter den 31 december 1982 men innan villkorslånet återbetalats eller avskrivits helt, skall staten ha rätt till återbetalning av återstående lånebelopp efter övriga fordringsägare, med det undantaget att fordringar som KF och/eller KF Industri AB kan ha på företaget till ett sammanlagt belopp om 30 milj. kr. skall ha förmånsrätt efter statens fordran. |
Genom särskilt beslut har regeringen med stöd av nionde stycket anvisningarna till 19 5 kommunalskattelagen (1928:370) föreskrivit att lånebelopp skall utgöra skattepliktig intäkt i Svenska Rayons rörelse under de beskattningsår då utbetalning sker.
Några fler villkorslån har inte lämnats.
Skostrukturlån
Skostrukturlån infördes år 1977 (prop. 1976/77:85, FöU 1976/77:11, rskr 1976/77:238). Syftet med lånen var att göra det möjligt för företag, företagare eller anställda att förvärva skoföretag eller delar av skoföretag, t. ex. en viss produktlinje. Lånen, som kunde utgå med upp till 757 av köpeskilllingen, är ränte- och amorteringsfria och skrivs av under en femårsperiod
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 33
förutsatt att åtaganden om att upprätthålla produktionskapacitet och produktion uppfylls, Sammanlagt beviljades under budgetåren 1977/78 och 1978/79 20,5 milj. kr. i skostrukturlån. Därefter har inga ytterligare medel beviljats.
Statlig garanti för säsongskrediter
Den svenska läderskoindustrin är främst inriktad på tillverkning av höstoch vinterskor, Detta medför att likviditetspåfrestningen under vissa delar av året är stor. För att förbättra branschens möjlighet att erhålla krediter infördes år 1978 statlig garanti för säsongskrediter (1977/78:125, FöU 1977/ 78:24, rskr 1977/78:287). Garantierna avser kortfristiga krediter inte överstigande ett år, Under de senaste budgetåren har ramen för säsongskreditgarantier uppgått till 17 milj. kr.
Statlig garanti för kredit i samband med avskrivningslån
Statlig garanti kan sedan år 1973 lämnas i samband med att ÖEF beviljar avskrivningslån för investeringar (prop. 1972:127, FöU 1972:25, rskr 1972:325). Garantierna som får uppgå till högst 2596 av den sammanlagda kostnaden för investeringen, utgår för lån som avbetalas under högst 10 år såvitt avser anskaffning av maskiner och under högst I5 år för investeringar i byggnader.
För ändamålet finns en ram på 105 milj. kr.
Utvärdering av lån och garantier
Sålunda har en rad låne- och garantiformer vuxit fram genom åren, vilka alla haft syftet att bevara försörjningsberedskapsviktig produktionskapacitet.
Efter ett uttalande av näringsutskottet våren 1979 (NU 1978/79:48, rskr 1978/79:390) gjordes inom regeringskansliet studien (Ds H 1980:8) Statliga åtgärder för tekoindustrin. I studien analyserades stödformerna inom tekoområdet, däribland de försörjningsberedskapsmässigt motiverade. Min företrädare redogjorde i proposition 1980/81:100 bil. 14 för studien och kom till slutsatsen att stöden i huvudsak hade en lämplig utformning. ÖEF hade föreslagit att låneformerna skulle slås samman till en enda, benämnd kapacitetslån. Även tekodelegationen hade föreslagit en liknande åtgärd. men min företrädare var inte då beredd att lämna några förslag om väsentligt ändrade stödformer. Riksdagen lämnade detta utan erinran (NU 1980/ 81:47, rskr 1980/81:279)
Regeringen uppdrog med beslut den 6 september 1979 åt ÖEF att i samband med perspektivstudierna genomföra en studie avseende de åtgärder som tillämpas för att upprätthålla en från försörjningsberedskapssynpunkt nödvändig produktionskapacitet. I en till beslutet fogad promemoria angavs bl.a. att ÖEF skulle lämna förslag om förbättringar om det i studiearbetet visade sig att det från försörjningsberedskapspolitiska och andra utgångspunkter var önskvärt att befintiga stödformer modifierades. 3 Riksdagen 1981/82.1 saml. Nr 102. Bilaga 3 ”
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 34
I skrivelse den 3 februari 1982 redovisar ÖEF det genomförda studiearbetet och sin syn på arbetets fortsatta bedrivande. ÖEF har bl. a. samrått med industristödskommittén (Dir 1979:112) vad gäller de delar av kommit-
téns betänkande (SOU 1981:72) Att avveckla en kortsiktig stödpolitik som
behandlar stöd av försörjningsberedskapsskäl.
Eftersom ÖEF anser att de studier och analyser av företagsstödens utformning som gjorts under senare tid har gett en god bild av problemen
och intressemotsättningarna i samband med finansiellt stöd till företag
begränsar verket redovisningen av regeringsuppdraget till att mot bak-
grund av sin hittillsvarande erfarenhet föreslå vissa förändringar i kon-
struktionen av de lån som lämnas för att säkerställa produktionskapacitet.
ÖEF:s erfarenheter av låne- och garantiformerna är i stort sett goda. Avtal om produktionskapacitet gäller fortfarande med de flesta företag
som erhållit iån. Förlusterna i samband med konkurser e.d. har varit begränsade. Antalet avskrivningslån är närmare 300. antalet försörjnings-
beredskapslån drygt 70 och antalet garantier ca 50.
Emellertid ser ÖEF problem för framtiden. På grund av främst utvecklingen inom teko- och skobranscherna kommer uppföljningen av befintliga
avtal i form av säkerhetsbevakning o. dyl. att ställa större krav på organisationen. Redan av detta skäl anser ÖEF att en begränsning av antalet
avtal är nödvändig. Vidare är det inte minst av statsfinansiella skäl nödvändigt att branschstöden får långsiktiga effekter och inte bara ger berörda företag ett eller annat års rådrum. ÖEF strävar därför efter att uppnå
fleråriga avtal och att vara mer uppsökande och offensiv i denna verksam-
het.
De av regeringen fastställda nu gällande bestämmelserna för lån försvårar emellertid enligt ÖEF en sådan inriktning. Bl.a. kan endast produktions- och produktionskapacitetsanknutna villkor föreskrivas, trots att det kan vara viktigare för försörjningsberedskapen att företagen förbinder sig
att vidta åtgärder på andra områden. Flexibiliteten hämmas därmed.
Det är enligt ÖEF inte lämpligt att begränsa företagets åtagande till kapacitets- och produktionsvillkor. Andra typer av villkor som bör kunna
ingå i ett åtgärdspaket är t. ex:
— åtagande om utveckling av företagsledningen, t.ex. genom omorganisation — marknadsföringsinsatser
— produktutveckling och design
— särskilda konsultinsatser
— omorganisation av den ekonomiska uppföljningen
— lagring av reservdelar och förbrukningsartiklar utöver vad som är kommersiellt motiverat —- utbildning av driftpersonal.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 35
Från försörjningsberedskapssynpunkt är det dessutom enligt ÖEF viktigt att om möjligt bevara olika typer av produktion inom samma delbransch. Det innebär att avtalen måste kunna göras flexibla för att ge
utrymme för både stora enheter med rationell produktion i stordrift och för
mindre enheter som snabbare och med enklare metoder kan ställa om mellan små serier, utföra udda produktion, som inte lämpar sig för stordrift, och också rationellt hantera specialbeställningar.
ÖEF anför vidare:
"Utöver ÖEF:s krav på ett regelsystem för industriella åtgärder som ger
utrymme för avtal som i varje enskilt fall är mest ändamålsenliga från
försörjningsberedskapssypunkt bör andra faktorer beaktas. Dessa är bl. a.
följande:
— effekter på företagens inkomstbeskattning — effekter på företagens balansräkningar, soliditeten — effekter på den inhemska konkurrensen
— handelspolitiska effekter — sysselsättnings- och regionalpolitiska effekter — krav på rättvis och enhetlig behandling — krav på övergripande bedömning i vissa fall.
Inkomstbeskattningen kan vara ett problem med nuvarande
regler för försörjningsberedskapslån. När lånet skrivs av skall det tas upp
som intäkt. Om ett lån inom ramen för ett flerårigt avtal betalas ut ojämnt över avtalsperioden, blir det också med nuvarande regler ojämnt intäktsfört vilket kan leda till redovisad vinst och därmed beskattning vissa år medan företaget senare går med förlust. I de fleråriga avtalen med bomullsoch yvylleindustrierna har denna fråga kommit upp till diskussion. Utbetalning av lånen koncentreras till de första åren av avtalsperioden. Eftersom
företagens åtagande gäller hela avtalsperioden har till lånen kopplats en återbetalningsskyldighet, som inträder när företagen inte fullgör sina åta-
ganden.
Rimligheten av att ta upp erhållen avskrivning som intäkt om samtidigt återbetalningsskyldigheten finns kvar har härvid ifrågasatts. Om det fanns möjlighet att avtala om avskrivning över hela avtalsperioden, skulle inkomstskattenackdelen kunna begränsas.
För soliditeten gäller motsatt förhållande. Om försörjningsberedskapslån inte skrivs av samma år det betalas ut står det kvar som skuld i
företagets balansräkning och försämrar därmed soliditeten. Även i detta
fall skulle en möjlighet att avtala om avskrivningsperiodens längd kunna lösa problem i enstaka fall.
Den inhemska konkurrensen kan påverkas av att ÖEF träffar avtal endast med vissa företag inom en delbransch. Det har därför hävdats
att försörjningsberedskapslån till en delbransch bör utgå generellt. Vissa
nackdelar med selektiva stöd har också tidigare påtalats i denna skrivelse. Eftersom de begränsade resurserna inte medger generella stöd i tillräcklig
omfattning har ÖEF funnit att problemet med konkurrenssnedvridning kan
mildras genom att ÖEF i framtiden träffar en annan typ av avtal än de som
gäller för närvarande. Avtalen skall inte avse direkta bidrag till förlust-
täckning utan skall träffas med utgångspunkt att ÖEF genom ett finansiellt
åtagande får ett åtagande från företagens sida som främjar försörjningsbe-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 36
redskapen långsiktigt. Det kan då handla om att bevara produktion inom
landet som inte heller för konkurrenterna är lönsam. Avtal bör därför träffas med de företag som kan redovisa de bästa förutsättningarna för
bevarad produktion på sikt.
ÖEF vill här åter betona att samtliga företag i en delbransch föreslås ha
möjlighet att offerera ÖEF den eftersträvade långsiktiga produktionsför-
mågan. Den prövning som sedan sker har karaktären av en anbudsbe-
dömning vid statlig upphandling, dvs. det erbjudande accepteras som ger största försörjningsberedskapseffekt till lägsta kostnad för staten. Härigenom bevaras den konkurrensneutralitet som givna resurser medger.
Statliga stödåtgärder kan, som redovisats i andra sammanhang, störa våra handelspolitiska relationer. Det gäller framför allt gencrella stöd
som utgår utan motprestation från företagen. Sådana stöd är inte heller
önskvärda från ÖEF:s utgångspunkt. Bl.a. har ÖEF i sin skrivelse till
regeringe 1980-09-01 föreslagit att äldrestödet skall kunna utgå mer selektivt än i dag och kanaliseras till försörjningsviktiga företag, som kan bedömas ha möjlighet att överleva på sikt och som vidtar ansträngningar i detta syfte.
Sysselsättnings- och regionalpolitiska problem kan uppstå om ÖEF medverkar till rationaliseringar och strukturåtgärder som får till
följd att företag minskar sin personal eller lägger ner verksamheten. ÖEF:s
åtgärder motiveras då av att marknaden inte ger utrymme för produktions-
ökning och att konkurrenskraften måste förbättras så att åtminstone en del av produktionen finns kvar i landet. Alternativet kunde annars vara att alla
svenska företag i branschen slås ut. På det sättet kan nedläggningen åtminstone fördröjas, vilket bör ge en positiv sysselsättningseffekt. Det
har också hävdats i rapporten Ds H 1980:8 Statliga åtgärder för tekoindus-
trin att avskrivningslånen rimligen har medfört att sysselsättningen inom tekoindustrin har minskat i något långsammare takt än om lån inte hade
utgått. Även försörjningsberedskapslånen har enligt rapporten varit posi-
tiva från arbetsmarknadssynpunkt.
Krav på rättvis och enhetlig behandling gäller för all statlig verksamhet. Detta krav anfördes i budgetpropositionen 1981 (bilaga 14, s lll) som argument mot ÖEF:s förslag till ändrade låneformer. ”Önskemålet om att företag som ansöker om lån och bidrag hos myndigheter skall behandlas på ett enhetligt sätt talar för att av regeringen fastlagda detaljerade regler skall gälla för lån- och bidragsgivningen”. ÖEF instämmer i bedömningen att alla skall behandlas lika, men det bör kunna åstadkommas på ett annat sätt än att regelsystemet görs detaljerat. Om ÖEF inför varje avtalssituation får möjlighet att väga samman alla faktorer som har
betydelse för försörjningsberedskapen, t.ex. att olika företag har olika
kompetens och att avtalet bör kunna anpassas till de aktuella omständigheterna, skulle det vara möjligt att nå en rättvis behandling utan detaljföre-
skrifter. Företag som redovisar konkreta åtgärdsprogram för att uppnå
lönsamhet har också större förutsättningar att klara produktionsåtaganden som är väsentliga från försörjningsberedskapssynpunkt. Detta borde kunna beaktas vid avtalens utformning.
I vissa fall är en övergripande bedömning av avtalen önskvärd, för sammanvägning mellan olika intressen. I vissa fall kan detta tillgodoses genom ett formaliserat samrådsförfarande mellan de närmast berörda myndigheterna, varvid frågan förs till regeringen för avgörande vid olika uppfattning. I andra fall kan avtalen emellertid ha så stora effekter av skilda slag att beslutet skall fattas av regeringen eller, när så behövs av konstitutionella skäl, av riksdagen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 37
När avtalen rör stora belopp kan en beloppsgräns införas för ÖEF:s rätt
att själv fatta beslut. Det är också tänkbart att en delbransch kan vara
särskilt känslig från politisk synpunkt och att avgöranden om avtal med företag i den branschen bör förbehållas regeringen. Även om låneformerna således görs mer flexibla än idag finns möjligheter att begränsa ÖEF:s
beslutsrätt på ett sätt som säkerställer det direkta inflytande regeringen vill
utöva. Självfallet måste också kunna förutsättas att myndigheten underställer en fråga regeringens prövning även om så formellt inte behövs men frågan har sådan räckvidd att den lämpligen bör avgöras av regeringen.
Sammantaget finner ÖEF att en utökad möjlighet att skräddarsy avtal med försörjningsviktiga företag inte skulle försämra möjligheterna att tillgodose andra intressen än dem som ÖEF företräder.”
ÖEF drar slutsatsen att erfarenheterna under de senaste åren har styrkt behovet av en mer flexibel tillämpning av existerande låneformer. Syftet måste vara att uppnå största försörjningsberedskapseffekt till lägsta möjliga kostnad. ÖEF vill komma bort från begreppet ”stöd” i samband med
beredskapsplaneringen. ”Stöd” för nämligen enligt ÖEF tanken till ett
passivt statligt åtagande utan slut. Låne- och garantiavtalen bör i stället grundas på affärsmässiga uppgörelser mellan ÖEF och företaget, där ÖEF:s ekonomiska åtagande är en ersättning för företagets åtagande snarare än ett rent finansiellt stöd.
Om dessa statens åtaganden kommer till uttryck i någon ny låneform
eller genom justering av de gamla är enligt ÖEF av mindre intresse. En ny Jåneform som ersätter avskrivnings- och försörjningsberedskapslån är
ändå att föredra. Jämförelser bakåt skulle då inte bli relevanta och den av ÖEF eftersträvade nya inriktningen skulle få större genomslag. Så långa
avtalstider som möjligt bör eftersträvas. ÖEF:s förslag till ny inriktning av avtalen förutsätter därför bemyndigande att ingå fleråriga avtal.
ÖEF hemställer om att regeringen i regleringsbrev för 1982/83 anger närmare föreskrifter för lån och lånegarantier enligt de riktlinjer som anges i skrivelsen. Föreskrifterna bör gälla för samtliga program inom ÖEF:s
verksamhetsområde.
Överväganden
Jag instämmer i det stora hela med analysen i ÖEF:s skrivelse den 3 februari 1982. Erfarenheterna har visat att ökad flexibilitet i låne- och garantiformerna är nödvändig att införa. Särskilt måste det bli möjligt att
på ett enklare sätt än idag sluta fleråriga överenskommelser. Vidare måste
det bli möjligt att finansiera andra åtgärder än investeringar i byggnader
och maskiner.
Vad gäller lånen föreslår jag att avskrivnings-, försörjningsberedskaps-, struktur- och offertlån försvinner som begrepp och från I juli 1982 ersätts av en ny låneform, kallad beredskapslån. Dessa lån bör vara ränte- och
amorteringsfria och kunna skrivas av på mellan ett och femton år. Avskriv-
ningarna behöver inte vara lika stora varje år utan bör kunna anpassas till
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 38
det enskilda fallet. Beredskapslån skall kunna ges som motprestation till att företag förbinder sig att upprätthålla produktion eller produktionskapacitet under en viss och helst längre tid, eller att genomföra någon annan
åtgärd som stärker försörjningsberedskapen, t. ex. utveckling av substitut
eller förberedelse att ta upp alternativ produktion i krislägen. Låneavtalen skall kunna förses med villkor om ytterligare åtaganden från företagens
sida. Det kan gälla t. ex. att vidta åtgärder på företagslednings- eller mark-
nadsföringsområdena eller att förbättra styrsystemen. Detta för att öka möjligheterna för företagen att verkligen fullfölja sina åtaganden. Lånen skall vara konkurrensneutrala i den bemärkelsen att alla företag skall ha rätt att konkurrera om att sälja de beredskapstjänster som ÖEF vill köpa
för lånen.
Eftersom riksdagen anvisar betalningsmedel för ett budgetår i taget behövs ett bemyndigande för de betalningsförpliktelser som regeringen eller på regeringens uppdrag ÖEF kommer att ikläda sig i samband med avtal om beredskapslån. Riksdagen bör därför för varje budgetår bemyndiga regeringen eller den regeringen bestämmer att inom en angiven beloppsram ingå avtal om beredskapslån som medför utbetalningar över flera
budgetår.
Jag föreslår vidare att nuvarande garantiformer ersätts av en enda med benämningen beredskapsgaranti. Beredskapsgarantier skall kunna ges för lån till såväl försörjningsviktiga investeringar som för säsongsmässigt behov av rörelsekapital till skoindustrin. Samma flexibilitet som bör gälla för beredskapslån bör gälla för garantierna.
De nu föreslagna beredskapsgarantierna bör kunna lämnas inom en samlad garantiram som riksdagen fastställer för varje budgetår.
Med avseende på de effekter kreditgarantier av detta slag har på såväl
kreditmarknaden som statsbudgeten vill jag anmäla att jag senare kommer att förelägga regeringen förslag om att en kreditgarantiavgift skall tas ut om 122 p.-a. av det utgående kreditbeloppet i syfte att bl.a. täcka kostnader för förluster i samband med garantigivning och kostnader för att administrera garantiverksamheten.
Om riksdagen godkänner vad jag nu föreslagit kommer jag att återkomma till regeringen med förslag till bestämmelser vad gäller beredskaps-
lån och beredskapsgarantier.
Den skattemässiga behandlingen av olika former av statligt stöd är f. n.
oklar på vissa punkter. Bidragsskattekommittén (Dir 1979:135) har emellertid i ett nyligen avgivet delbetänkande (Ds B 1981:17) företagit en allmän
översyn på detta område. Enligt vad jag inhämtat avser chefen för budget-
departementet att senare i år föreslå regeringen att riksdagen föreläggs en proposition i ämnet. Jag förutsätter att frågan om hur beredskapslånen skall behandlas i skattehänseende kommer att tas upp i det sammanhanget.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 39
7.1.9 Rörliga krediter
Regeringen har bemyndigats att vid krig, krigsfara eller annan omstän-
dighet av synnerligt vikt för rikets försvarsberedskap för varuinköp dispo-
nera rörliga krediter i riksgäldskontoret om högst 50 milj. kr. inom jordbruksdepartementets och numera högst 1000 milj. kr. inom handelsdepartementets verksamhetsområden (prop. 1970:1 bil. HH, JoU 1970:3, rskr 1970:125, prop. 1970:1 bil. 12, SU 1970:10, rskr 1970:10, prop. 1973:1 bil. 12, FöU 1973:9, rskr 1973:63 och prop. 1974:8, FöU 1974:8, rskr 1974:34).
På livsmedelsområdet görs redan i fredstid en löpande planering för utnyttjande av krediten. Det åligger jordbruksnämnden att mot bakgrund av den
fortlöpande förändringen av näringslivets resurser revidera anskaffningsplanen.
Den rörliga krediten för handelsdepartementets verksamhetsområde var ursprungligen avsedd för inköp av i första hand andra varor än olja. Mot bakgrund av oljekrisen 1973-1974 ställdes emellertid i december 1973 300
milj. kr. av krediten, som då utgjorde totalt 350 milj. kr., till ÖEF:s
förfogande för inköp av olja. Den del av krediten som motsvarade varu-
kostnader och vissa hanteringskostnader avlyftes efter hand.
Då den rörliga krediten i första hand inte var avsedd för inköp av olja beslutade riksdagen år 1974 att utöka krediten till regeringens disposition
till 1000 milj. kr. (prop. 1974:8). Chefen för handelsdepartementet an-
förde:
”Den rörliga kredit om 350 milj. kr. som Kungl. Maj:t under vissa
angivna omständigheter får disponera är i första hand inte avsedd för köp
av olja. Jag anser därför att krediten bör ökas med ett belopp som medger
för staten att med viss del av krediten som rörelsekapital genomföra sådana oljeköp som annars inte skulle ha kommit till stånd. Det är enligt
min mening betydelsefullt att staten på så sätt kan medverka till att förbättra vårt försörjningsläge och mildra den negativa verkan som oljekrisen kan
ha på samhällets funktion. Genom att öka den rörliga krediten från 350 till
1000 milj. kr. skulle 650 milj. kr. kunna disponeras för köp av råolja och oljeprodukter.”
Mot bakgrund av den bedömning som gjordes av det svenska oljeförsörjningsläget i samband med krisen i Iran 1979 medgav regeringen ÖEF att
utnyttja medel från den rörliga krediten för att anskaffa olja. Under år 1979
och 1980 anskaffades sålunda 650000 m? oljeprodukter, främst motor-
brännolja och lätt eldningsolja, till en varukostnad av 793 milj. kr. Härtill
kom senare omkostnader och räntor, vilka successivt belastade krediten.
1 prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (bil.3, s. 15) anförde chefen för handelsdepartementet som sin mening att den rörliga krediten skulle återbetalas genom att medel tillfördes från oljelagringsfonden. Återbetalningen borde ske i takt med att medel fanns tillgängliga i fonden och
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 40
vara helt genomförd till utgången av budgetåret 1981/82. Förslaget överensstämde med det förslag 1980 års oljelagringskommitté presenterat i sitt delbetänkande (SOU 1980:41) Olja för kristid.
I regeringsbeslut den 18 juni 1981 uppdrogs åt ÖEF att senast den 30 juni 1982 återbetala hela den rörliga krediten. ÖEF har sedermera, i november 1981, återbetalat större delen av krediten.
Genom de rörliga krediterna kan regeringen som jag nyss nämnt disponera medel för att i krislägen finansiera utgifter för brådskande förstärkning av försvarsberedskapen. Av krediterna, som f.n. totalt uppgår till 1050 milj. kr., är emellertid 650 milj. kr. avsedda för köp av råolja och oljeprodukter, 350 milj. kr. för andra varor inom handelsdepartementets område samt 50 milj. kr. för bl.a. livsmedel. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet förordar jag att det bör ankomma på regeringen att fördela användningen av krediterna på skilda ändamål. Liksom f.n. bör dock jordbruksnämnden planera för köp av försörjningsviktiga varor på livsmedelsområdet inom en ram av 50 milj. kr.
Mot bakgrund av mitt förslag beträffande utnyttjandet av de rörliga krediterna bör som villkor anges att dessa får disponeras av regeringen vid krig, krigsfara eller annan omständighet av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap elier när den fredstida folkförsörjningen p.g.a. en tillförselstörning är allvarligt hotad.
Krediterna bör också kunna användas för att tidigarelägga inköp av någon av de varor som riksdagen har beslutat skall beredskapslagras över ett antal år om så kraftiga prisstegringar kan förväntas att betydande statsfinansiella besparingar kan göras vid en tidigareläggning.
7.1.10 Oljelagringsfonden
Bakgrund
Oljelagringsfonden (olf), vars huvudsakliga syfte är att finansiera den statliga beredskapslagringen av olja, inrättades genom beslut av regeringen den 26 juni 1975. Medel tillförs fonden genom den särskilda beredskapsavgift på oljeprodukter som utgår sedan den 1 juli 1974 i form av avgifter på bensin, eldningsolja, motorbrännolja och bunkerolja enligt lagen (1973:1216, omtryckt 1975:275, ändrad senast 1981:572) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter (prop. 1973:194, FöU 1973:27, rskr 1973:266). Både byggande av lagringsanläggningar och inköp av varor, dvs. råolja och oljeprodukter, samt drift och underhåll av lagren finansieras över fonden.
Sedan ikraftträdandet av lagen om särskild beredskapsavgift på oljeprodukter har dennas giltighetstid förlängts tre gånger. Lagen gäller nu till utgången av år 1984.
Den särskilda beredskapsavgiften var ursprungligen 2 öre/l för bensin och 3 kr/m? för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Avgiften har
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 41
successivt höjts och utgår idag med 17 öre/liter för bensin och med 89 kr/m? för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Vid höjningarna av avgif-
ten har viss del av denna kommit att avskiljas för att tillföras särskilda
fonder och finansiera andra åtgärder än beredskapslagring. Sålunda inrät-
tades oljeprospekteringsfonden den 1 juli 1978 för att bekosta prospektering
av olja och naturgas (prop. 1977/78:28, NU 1977/78:70, rskr 1977/78:343) och oljeersättningsfonden den 1 januari 1981 för att finansiera åtgärder för att ersätta olja m.m. (prop. 1980/81:49, NU 1980/81:19, rskr 1980/81:100). Från
energiforskningsfonden, som inrättades den i juli 1981, finansieras det energiforskningsprogram som föreslogs i prop. 1980/81:90 bil. 3 (FöU 1980/81:21,
Den särskilda beredskapsavgiften fördelas på de olika fonderna enligt följande.
bensin mbo, eo, bo
Oljelagringsfonden 17 öre/l 38 kr/m?
Oljeprospekteringsforiden 8 ” Oljeersättningsfonden 24 Energiforskningsfonden 19 on
Summa = 17öre/l 89 kr/m?
Regeringen har i 1982 års budgetproposition (prop. 198V82:100 bil. 17) föreslagit att avgiften höjs med 29 kr/m? fr. o. m. den I april 1982. Höjningen avses fördelas med 4, 13 resp. 12 kr/m? på oljeprospekterings-, oljeersättnings- samt energiforskningsfonderna.
Medelstillströmningen till olf genom den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter beräknas under perioden I juli 1982-31 december 1984
uppgå till drygt 3 500 milj. kr. Genom försäljning av olja som köpts för den rörliga krediten beräknas ytterligare 650 milj. kr. tillföras olf under budget-
åren 1982/83 och 1983/84. Tillströmningen till olf beräknas sålunda uppgå till
totalt ca 4200 milj. kr. under perioden I juli 1982-31 december 1984. Lagen om den särskilda beredskapsavgiften gäller som jag nämnt till utgången av
år 1984.
Användningen av oljelagringsfonden
Det statliga lagringsprogrammet för råolja uppgår till totalt 6,5 milj. m? råolja (prop. 1980/81:90 bil. 3, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Medel för uppbyggnaden rekvireras från olf. Enligt propositionen bör programmet
vara avslutat före utgången av år 1984 men kan på grund av marknadsmässiga och statsfinansiella skäl behöva utsträckas något, dock längst till
utgången av år 1986.
I enlighet med förslag i samma proposition finansieras också samtliga driftkostnader, exklusive räntekostnader, för den statliga lagringen inom delprogrammet Bränslen och drivmedel m.m. numera över olf.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 42
I enlighet med förslag i prop. 1975/76:152 (FöU 1975/76:35, rskr 1975/ 76:298) får off-medel också användas för viss fredskrislagring av produkter inom det petrokemiska varuområdet. Dessutom har olf-medel rekvirerats för industristöd budgetåret 1979/80 i form av avskrivningslån för att trygga försörjningen inom det petrokemiska varuområdet (prop. 1979/80:101, FöU 1979/80:11, rskr 1979/80:88).
Slutligen har regeringen bemyndigats att besluta om tillfälliga överföringar av medel mellan de olika fonder som tillförs medel genom den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter (prop. 1980/81:50, FiU 1980/ 81:40, rskr 1980/81:420).
Medlen på olf har således genom olika beslut kommit att finansiera andra åtgärder än de ursprungligen avsedda, nämligen åtgärder inom det petrokemiska varuområdet samt finansiering av driftkostnader för oljelagringen. Härtill kommer möjligheten att föra över medel till de tre övriga fonderna för att underlätta planering och genomförande av den verksamhet som skall finansieras från resp. fond.
Ökade anspråk på oljelagringsfonden
Jag har nu redogjort för nuvarande anspråk på medel från olf för finansiering av olika ändamål, främst beredskapslagringen av olja. Jag vill också upprepa vad jag nyss sagt, nämligen att regeringen i beslut den 18 juni 1981 ålade ÖEF att senast den 30 juni 1982 återbetala vad som utnyttjats — jämte ränta — av den rörliga kredit hos riksgäldskontoret som står till regeringens disposition. Återbetalningen skulle finansieras med medel från olf. ÖEF hade i november 1981 återbetalat nästan hela krediten.
Vidare har ÖEF i det ekonomiska försvarets programplan under beklädnadsprogrammet uppgett ett medelsbehov över olf på totalt 25 milj. kr. under perioden för utbyggnad av fredskrislagringen av syntetfibrer. För budgetåret 1982/83 har ÖEF begärt 5 milj. kr. över olf för ändamålet. Försvarskommitten delar ÖEF:s uppfattning. Jag återkommer till fredskrislagringen av syntetfibrer senare idag.
ÖEF förordar också att medel anvisas över olf för att finansiera beredskapsåtgärder inom bränsleprogrammet vilka utgör alternativ till oljelagring eller förberedelser för omställning från olja till annat bränsle. Jag återkommer till detta i det följande under behandlingen av energiprogrammet. ÖEF beräknar 15,6 milj. kr. för budgetåret 1982/83 för dessa ändamål. Även försvarskommittén anser att förberedelser för sådana omställningar som utgör alternativ till oljelagring bör finansieras över olf.
1980 års oljelagringskommitté (OLK) föreslår i sitt slutbetänkande (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid en utökad statlig beredskapslagring av gasbensin med 330 000 ton eller 455 000 m”. Anskaffningskostnaden beräknas uppgå till ca 500 milj. kr. och föreslås även fortsättningsvis bestridas över olf. Uppbyggnaden bör enligt utredningen genomföras så snart som möjligt under programplaneperioden 1982/83—1986/87.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 43
ÖEF beräknar för budgetåret 1982/83 623 milj. kr. över olf för inköp av
gasbensinen inklusive inlagringskostnad. Försvarskommittén anser att utbyggnaden av beredskapslager av gasbensin bör genomföras enligt OLK:s
förslag och finansieras över olf.
För egen del kommer jag i det följande under delprogrammet Kemiska produkter m. m. att återkomma till lagringen av gasbensin.
Försvarskommittén anser att en utökning av fredskrislagren av metaller alltjämt är angelägen men finansieringen av denna lagring bör studeras ytterligare. Emellertid anför kommittén att vissa medel ur olf tillfälligt kan
behöva tas i anspråk för sådan fredskrislagring. ÖEF, som inte föreslår olf
som finansieringskälla, beräknar lagringskostnaden för perioden 1982/
83—1986/87 till ca 375 milj. kr. Jag återkommer till fredskrislagringen av
metaller under delprogrammet Metaller m. m.
Slutligen anser försvarskommittén att alla kostnader som hänger sam-
man med drift, exklusive räntor, av lager som anskaffas över olf också bör finansieras Över olf samt att oljelagringsprogrammet bör fullföljas så
snabbt som disponibla medel i olf medger. Sammanfattningsvis föreligger således idag önskemål om finansiering ur olf för en rad olika ändamål.
Nedanstående tabell visar beräknad medelstillströmning til! olf samt i
samråd med ÖEF beräknade utgifter för de nuvarande och främst av ÖEF
föreslagna anspråken på olf. Jag har räknat med att lika stor mängd råolja inlagras under budgetåren 1982/83 och 1983/84 och halva denna mängd
andra halvåret [984. I beräkningen har använts de priser och valutakurser som gällde i november 1981. |
1982/83 1983/84 1984/85 Summa Ingående balans (milj.kr.) 814 —256 — 767 = Inkomster Särskilda beredskapsavgiften 1435 1428 213 3576 Försäljningsinkomster av varor köpta för den rörliga krediten 325 325 - 650 Summa inkomster och ingående balans 2574 1497 - 54 4017 Utgifter
| Råolja | 2034 | 2034 | 1016 | 5084 |
| Gasbensin | 623 | - | - | 623 |
| Flygdrivmedel | IS | 71,3 | 13,1 | 99,4 |
| Syntetfibrer | 5 | 5 | S | IS |
| Metaller | 75 | 75 | 75 | 225 |
(forts.)
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 44
1982/83 1983/84 1984/85 Summa
(forts.)
| Omställningsåtgärder | 15,6 | 12,1 | 11,0 | 38.7 |
| Lagringsanläggningar | 28,6 | 37.7 | 19,] | 85,4 |
| Driftkostnader | 33,5 | 28,6 | 20.6 | 82,7 |
| Summa utgifter | 2830 | 2264 | 1160 | 6254 |
| Utgående balans | —256 | —767 | -1214 —2237 |
Anm: Tillkommer anskaffning av gasol för 74,5 milj.kr. budgetåret 1985/86.
Sammanfattande synpunkter
En jämförelse mellan den prognosticerade medelstillströmningen till olf och de totala anspråken på olf med gjorda prisantaganden visar att olf:s
resurser inte räcker till för att tillgodose alla anspråk. Detta under förut-
sättning att den särskilda beredskapsavgiften inte höjs.
Jag kommer därför i det följande bl.a. att föreslå att oljelagringsprogram-
met förlängs till och med kalenderåret 1986, att inlagring av gasbensin görs
successivt till och med budgetåret 1986/87 och att fredskrislagringen av metaller utökas — om än inte i den omfattning som ÖEF och försvarskommittén förordat —, men att den finansieras på annat sätt än över olf. Vidare
kommer jag att föreslå att vissa omställningsåtgärder finansieras över den s.k. clearingfonden. Jag kommer inte att föreslå att syntetfibrer fredskrislagras under programplaneperioden. På så sätt kommer de totala an-
språken på finansiering över olf att fördela sig som följer. Av lagringstekniska skäl föreslås en något högre inlagring av råolja budgetåret 1982/83
än under de följande åren.
Utgifter 1982/83 — 1983/84 1984/85 = 1985/86 = 1986/87 Summa (milj. kr.)
| Råolja | 1178 1116 1116 1116 558 5084 | ||||
| Gasol | - | - | - | 74,5 - | 74,5 |
| Gasbensin | 139 | 139 | 139 | 139 67 | 623 |
| Flygdrivmedel 15 | 71,3 13.1 | - | = 99,4 |
Lagringsanläggningar 28,6 37.71 19,1 4 - 89,4 Driftkostnader 30.7 28.6 20,6 20,0 19,0 118,9 Summa utgifter 1391 1393 1308 1353 644 6089
Detta innebär med tidigare nämnda antaganden en omfördelning i tiden
av utgifter så att olf under budgetåret 1982/83 belastas med 1439 milj. kr.
och under budgetåret 1983/84 med 871 milj. kr. mindre i förhållande till de
önskemål om finansiering över olf som jag nyss redogjort för. Jag har övervägt om det alltjämt är rationellt att finansiera dessa utgifter
ur en oljelagringsfond som fylls på av en särskild beredskapsavgift. Jag har kommit till slutsatsen att det i dagens statsfinansiella läge är bättre att
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 45
ordna finansieringen över statsbudgeten. Jag återkommer senare under avsnittet om ÖEF till över vilka anslag och med vilken teknik finansieringen lämpligen bör ske.
Som konsekvens härav föreslår jag att det beräknade saldot på olf per den I juli 1982, dvs. ca 814 milj. kr., överförs till inkomsttitel på statsbudge-
ten, liksom de särskilda beredskapsavgifter som genom eftersläpningen i
redovisningen inflyter i olf en tid därefter.
Efter samråd med chefen för budgetdepartementet förordar jag att den
särskilda beredskapsavgiften på eldningsolja, motorbrännolja och bunker-
olja från den 1 juli 1982 sänks med det belopp som hänför sig till olf, 38 kr/ m?, och att avgiften på bensin, 17 öre/l, slopas från samma dag. Den allmänna energiskatten på oljor och bensinskatten bör samtidigt höjas med
samma belopp. Med dessa åtgärder förbättras statsbudgetens saldo med de belopp som vid budgetårsskiftena annars skulle ha legat i olf som utgående balanser.
Den nu föreslagna åtgärden aktualiserar också en annan fråga. Senast i
prop. 1981/82:100 bil. 2 har framhållits att skatteuttaget på gasol skall stå i
samma relation till det sammanlagda skatte- och avgiftsuttaget på bensin
som gällde före skattehöjningarna i december 1979 (55/109) och att skat-
teuttaget på motoralkoholer bör vara ungefär hälften av skatteuttaget på bensin. Den nu föreslagna åtgärden att slopa beredskapsavgiften på bensin och öka beskattningen med samma belopp kräver inte något särskilt uttalande när det gäller gasol. I fråga om motoralkoholerna bör däremot en ändring göras så att skatten i fortsättningen skall utgöra ungefär 45 2 av skatten på bensin. Härigenom uppnås i stort sett samma resultat som för närvarande.
De författningsförslag som krävs för ändringen har upprättats inom
handelsdepartementet. Då den återstående delen av avgiften inte har något
direkt samband med beredskapen bör lagens rubrik ändras till lag om en
särskild avgift för oljeprodukter.
Med hänsyn till lagstiftningsfrågornas enkla beskaffenhet är det enligt min mening inte nödvändigt att inhämta lagrådets yttrande över författningsförslagen.
De upprättade förslagen torde fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 3:1, 3:2 och 3:3.
7.1.11 Clearingfonden för olja
Med stöd av allmänna ransoneringslagen förordnade Kungl. Maj:t den 28 december 1973 om clearing för oljeprodukter. Syftet härmed var att genom clearingbidrag möjliggöra import av olja som inte kunde köpas till
priser, som rymdes inom den fastställda högstprisnivån.
För att finansiera bidragen inrättade Kungl. Maj:t en särskild fond, clearingfonden för olja. Denna tillfördes medel genom clearingav-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 46
gifter för vissa oljeprodukter.
En särskild nämnd, clearingnämnden, inrättades för att pröva frågor om clearingbidrag. Nämndens verksamhet upphörde vid utgången av november 1974.
Riksdagen beslöt år 1975 att den behållning som uppstått av clearingnämndens verksamhet skall utnyttjas för ändamål som är av betydelse för
att stärka försörjningsberedskapen inom energiområdet och att det bör ankomma på regeringen att besluta om användningen av fondmedlen efter
förslag av ÖEF (prop. 1975:1 bil. 12, FöU 1975:8, rskr 1975:68).
Efter slutförda efterdebiteringar och restitutioner uppgick behållningen i fonden år 1976 till ca 36,1 milj. kr.
Under åren 1977—1980 har regeringen vid flera tillfällen beslutat om
åtgärder att finansieras över clearingfonden. Åtgärderna har avsett föl-
jande ändamål (milj. kr.):
— förhandlingar om införande av torveldning vid
fjärrvärmeverk 0,4
— projektering av kraftvärmeverk så att som ett alternativ eldning kan ske med kol eller andra
fasta bränslen 3,6 — ökad ransoneringsberedskap 0.7 — ombyggnad av hetvattenpanna i Växjö för
eldning med inhemska bränslen och för
försökseldning med sådant bränsle 14,9
— försök avseende eldning med inhemskt
bränsle inom försvarsmakten 0.7 — Övrigt 0,1
20,4
F.n. återstår av clearingfonden ca 15,7 milj. kr.
Genom att utnyttja behållningen på clearingfonden har enligt min me-
ning flera för försörjningsberedskapen på energiområdet angelägna åtgär-
der kunnat genomföras. Jag kommer i det följande att förorda att vissa av ÖEF föreslagna omställningsåtgärder m.m. skall finansieras från denna
fond. ÖEF har som jag tidigare nämnt föreslagit att finansieringen skall ske
ur oljelagringsfonden.
7.1.12¶Ekonomiska planeringsförutsättningar
Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande yttrat sig beträffande de
ekonomiska planeringsförutsättningarna. Enligt kommittén krävs att planeringen inom många program fortlöpande anpassas till samhällsutveck-
lingen för att prioritera de behov av varor och tjänster som skall kunna tillgodoses med hög säkerhet. Därutöver måste prisutvecklingen följas och dess konsekvenser beaktas i planeringen. Resursbehoven för ekonomiskt
försvar behöver prövas med kortare tidsintervall än inom övriga delar av
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 47
totalförsvaret. Det är därför inte meningsfullt att tillämpa den form av fast ekonomisk planeringsram i kombination med kompensation för prisutvecklingen som kommittén föreslår för försvarsmakten och civilförsvaret.
Ett system med en grovt uppskattad ekonomisk planeringsram för femårsperioden i kombination med en noggrann årlig prövning av resursbehoven bör enligt kommittén tillämpas för det ekonomiska försvaret. Inom sådana områden där samhälls- och prisutveckling spelar en underordnad roll men där fleråriga insatser är erforderliga, kan det vara lämpligt att ge flerårsbemyndiganden för att få ytterligare stadga i planeringen och största möjliga effektivitet i förekommande varu- och materielupphandling och vid industriella stödåtgärder.
I många fall måste stödåtgärder kunna sättas in med kort varsel vid krisdrabbade industrier. I sådana fall är det främst möjligheterna att snabbt kunna disponera befintliga medel som kan bli avgörande om en tillfredsställande försörjningsberedskap skall kunna upprätthållas. Kommittén förordar därför att myndigheterna inom det ekonomiska försvaret ges största möjliga frihet att utnyttja de samlade ekonomiska resurserna för de ändamål som bäst främjar försörjningsberedskapen.
För fortsatt planering under programplaneperioden bör enligt försvarskommittén förutsättas en i stort reellt oförändrad årlig ram för kostnader (exkl. räntor) över statsbudgeten. Ramen kan dock behöva justeras under programplaneperioden. En sådan justering kan föranledas av en eventuellt ändrad ansvarsfördelning mellan staten och näringslivet för beredskapsåtgärder av skilda slag. Försöken att finna inhemska ersättningsråvaror m.m. och förändringar i beredskapslagrens sammansättning och volym kan också ge anledning till justeringar.
Det ankommer på regeringen att årligen föreslå de justeringar i planeringsramen som föranleds av ändringar i de förutsättningar som kommittén har lagt till grund för sina beräkningar. |
För egen del ansluter jag mig i huvudsak till försvarskommitténs uppfattning om de ekonomiska planeringsförutsättningar jag här redogjort för.
Beträffande den särskilda medelsramen för det ekonomiska försvaret får det enligt min mening ankomma på regeringen att årligen föreslå en sådan. I planeringsanvisningarna bör en fast ram anges för det närmast aktuella budgetåret och en mer översiktlig ram för övriga år i en planeringsperiod.
Beträffande drift- och förvaltningskostnader får det ankomma på regeringen att på vanligt sätt lämna löpande anvisningar för hur dessa skall behandlas.
Försvarskommittén har i samband med behandlingen av de ekonomiska planeringsförutsättningarna även berört utnyttjandet av oljelagringsfon- : den. Jag har tidigare behandlat denna fråga.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att den slutliga bedömningen av de ekonomiska resurserna får göras budgetårsvis i samband med prövningen av myndigheternas programplaner och förslag till anslagsframställningar.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 48
7.2¶Programvis inriktning
Jag övergår nu till att kommentera de olika programmen inom det
ekonomiska försvaret i huvudsak utifrån de förslag som lämnats i myndigheternas programplaner och anslagsframställningar samt i försvarskom-
mitténs slutbetänkande.
7.2.1 Programmet Livsmedel
Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vill jag anföra
följande.
Programmet omfattar frågor rörande försörjning med livsmedel, fodermedel, utsäde, fettråvaror samt handelsgödsel- och bekämpningsmedel. Statens jordbruksnämnd är programmyndighet. Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning för program-
met.
Det önskvärda målet bör vara att livsmedelsproduktionen kan ställas om
till i huvudsak självförsörjning. Genomförda studier inom jordbruksnämnden har visat att en godtagbar kriskost kan tillhandahållas efter omställning av jordbruket. Denna kriskost bör ligga till grund för planeringen. Sådana
varor som inte kan framställas inom landet och som erfordras för att klara
en omställningsperiod och för att ge erforderlig uthållighet i övrigt bör beredskapslagras.
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning av programmet.
Försvarskommittén pekar bl.a. på den studie som genomförts av jordbruksnämnden och ÖEF om livsmedelsförsörjningen i krig. Kommittén
betonar i sammanhanget betydelsen av att den regionala försörjningsförmågan uppmärksammas i planeringen. Enligt kommittén läggs därvid ett
ökat ansvar på civilbefälhavarna. Ökade krav ställs också på distributions-
systemet i krig.
Jag ansluter mig till kommitténs bedömningar i fråga om vikten av att försörjningen så långt möjligt tryggas regionalt.
Försvarskommittén framhåller vikten av att den påbörjade utvecklingen
av ett modernt ransoneringssystem på dagligvaruområdet fullföljs. Det ankommer enligt kommittén närmast på regeringen att fastställa omfatt-
ning och införande av ett sådant system.
I fråga om ransoneringssystem vill jag nämna att det principförslag till
ett modernt system som jordbruksnämnden och ÖEF lämnat har varit under beredning i jordbruksdepartementet. Chefen för jordbruksdeparte-
mentet kommer senare att ta upp frågan om utveckling av ett nytt ransoneringssystem för dagligvaror. Ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar beräknas 300 000 kr. för budgetåret 1982/83 för kostnader för fortsatt utredning.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 49
Försvarskommittén behandlar särskilt försörjningen med gödselmedel och råvaror för tillverkning därav. I samband därmed behandlas även
frågan om handelsutbyte i kriser och krig inom detta varuområde. Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare att närmare behandla gödsel-
medelsförsörjningen. Jag har tidigare behandlat frågan om handelsutbyte i
kriser och krig. Därutöver vill jag anföra följande. Den dominerande delen av Sveriges import av kvävegödselmedel kommer från Norge liksom delar av vår import av råvaror för tillverkning därav
(ammoniak och olja). Delar av den norska tillverkningen av kvävegödselmedel har begränsad sårbarhet genom att den är baserad på inhemska
råvaror i form av elektricitet, vatten och luft, dvs ammoniaktillverkningen är elektrolysbaserad. Denna tillverkning täcker mer än behovet för den
norska inhemska konsumtionen av gödselmedel. I vissa krissituationer är det vidare möjligt att den ammoniakproduktion som baseras på petrokemi kan få sin råvara från oljefälten i Nordsjön och därmed fortgå relativt ostörd. Stora kommersiella lager av gödselmedel och ammoniak finns normalt i Norge. Dessutom ligger kvävegödsel- och ammoniakfabrikerna
delvis på ställen från vilka transporter även i relativt svåra krissituationer
bör kunna ordnas till Sverige.
Från beredskapssynpunkt vore det därför mycket värdefullt om Sverige kunde avtala om att i kristid få utnyttja dessa resurser. I det svensk-norska jordbruksavtal som undertecknades i december 1980
har av detta skäl införts en passus om import av ammoniak och kvävehal-
tiga gödselmedel i krissituationer. Föredragande statsrådet (chefen för jordbruksdepartementet) sade i propositionen om jordbruksavtalet (prop. 1980/81:157) bl. a.:
"Handeln, såväl under normala förhållanden som vid eventuella försörj-
ningssvårigheter, skall diskuteras. Avtalet ger på denna punkt en viktig
öppning till ett samarbete mellan Sverige och Norge på ett område som är av avgörande betydelse för jordbruksproduktionens storlek i krissituationer. |
Det framstår som utomordenligt värdefullt om under normala förhållan-
den ett samarbete av långtidskaraktär skulle kunna byggas upp mellan
Sverige och Norge på ifrågavarande område. Ett sådant samarbete skulle kunna utgöra ett viktigt komplement till andra beredskapsåtgärder vid
eventuella försörjningssvårigheter.”"
Allt kvävegödselmedel och huvuddelen av den ammoniak som framställs i Norge tillverkas av Norsk Hydro a. s. I samband med försäljningen av aktiemajoriteten i Supra AB till detta företag undertecknade Norsk Hydro, Supra och Svenska Lantmännens Riksförbund en utfästelse gent-
emot svenska staten som bl.a. omfattade en punkt om krishandel med följande lydelse:
4 Riksdagen 198182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 3
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 50
"Norsk Hydro skall vara berett att omgående ingå i förhandlingar om att teckna krishandelsavtal med svenska avnämare om leveranser av råvaror
och gödselmedel till en viss årskvantitet av ammoniak eller däremot svarande kvantiteter gödselmedel att av beställarna kunna avropas i en krissituation.”
ÖEF har senare inlett förhandlingar med Norsk Hydro och Supra, vilka nyligen resulterat i en principöverenskommelse om import av kvävegödselmedel och/eller ammoniak i kristid. I principöverenskommelsen regleras de närmare villkoren för krisimport. Den förutsätter dels den svenska regeringens godkännande. dels att en överenskommelse träffas mellan Norge och Sverige i anslutning till jordbruksavtalet med syfte att möjliggö-
ra att denna handel fortgår ostörd i olika internationella krissituationer. Jag vill understryka min tillfredsställelse med att en principöverenskommelse med företagen nu kunnat träffas. Den bör i flera tänkbara krissitua-
tioner kunna medverka till att stärka den svenska försörjningsberedskapen
på kväveområdet. Samtidigt medför denna beredskapsåtgärd inte någon belastning på statsbudgeten. Det är min förhoppning att förhandlingarna
mellan de norska och svenska regeringarna om den kompletterande över-
enskommelsen i anslutning till jordbruksavtalet skall kunna slutföras inom
kort.
Försvarskommittén anser att det ställs särskilda krav på förstärkning av studie- och planeringsresurserna, främst inom livsmedelsprogrammet. För
att möjliggöra ökade insatser i detta avseende och förbättra handlingsberedskapen har regeringen i prop. 1982/83:100 beräknat särskilda medel för
jordbruksnämnden för budgetåret 1982/83.
Jag beräknar för budgetåret 1982/83 40,3 milj. kr ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel m.m. Medel för fortsatt industristöd till Supra AB upptas i sin helhet under delprogrammet Kemiska produkter m. m.
I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe-
ten.
7.2.2 Programmet Beklädnad m. m.
Programmet omfattar frågor rörande försörjningen med beklädnadssamt övriga textil-, läder- och skinnvaror. ÖEF är programmyndighet.
ÖEF har i programplanen lämnat förslag till inriktning av programmet. Försvarskommittén har lämnat förslag till inriktning. Jag återkommer senare i dag till dessa förslag vid anmälan av särskild proposition om åtgärder för tekoindustrin m. m. I detta sammanhang behandlas dock anslagsfrågor inom det ekonomiska försvarets område.
Jag beräknar för budgetåret 1982/83 76 milj.kr ur den särskilda medelsra-
men för ekonomiskt försvar, främst för stöd till tekoindustrin.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 51
7.2.3 Programmet Energi
Programmet indelas i två delprogram, Bränslen och drivmedel m. m. och
Elkraft. ÖEF är samordnande programmyndighet.
Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning
Beredskapsåtgärderna bör inriktas mot att minska sårbarheten i energiförsörjningen. Behoven i kriser och krig av bränslen, drivmedel och el för
åtminstone befolkningens överlevnad (värme, transporter och oundgänglig
varuproduktion) och för samhällets övriga nödvändiga funktioner skall kunna tryggas. En buffert mot oacceptabla ekonomiska och fördelningspo-
litiska konsekvenser av akuta tillförselstörningar i fredstid bör därutöver finnas i enlighet med Sveriges åtaganden i avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP).
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. |
I sammanhanget vill jag framhålla vikten av att inom detta område av det
ekonomiska försvaret bedrivs ett aktivt arbete med att främja en sådan förändring av energisystemen att dessa blir så lite sårbara som möjligt. Jag
anser därför att försörjningsberedskapsaspekten regelmässigt och så tidigt i planeringsarbetet som möjligt bör beaktas i den omläggning av energiför-
sörjningen som pågår.
Genom beslut den 20 december 1979 bemyndigade regeringen chefen för handelsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att pröva det löpande oljelagringsprogrammet m.m. Kommittén, som tillkallades den 25
januari 1980, antog namnet 1980 års oljelagringskommitté. Kommittén (i fortsättningen benämnd OLK) redovisade en första etapp av sitt utred-
ningsuppdrag i delbetänkandet (SOU 1980:41) Olja för kristid, vilket låg till grund för statsmakternas beslut våren 1981 (prop. 1980/81:90 bil.3, FöU
1980/81:21, rskr 1980/81:281).
OLK har i augusti 1981 överlämnat sitt slutbetänkande (Ds H 1981:2)
Kol, uran och gas för kristid. OLK har haft till uppgift att pröva behovet av
beredskapslagring av ångkol, kärnbränsle och naturgas mot bakgrund av
att strävan att minska oljeberoendet förutses medföra att olja i betydande
utsträckning kommer att ersättas av andra bränslen under 1980-talet. OLK har också haft till uppgift att granska behovet av beredskapslagring av
gasbensin för den petrokemiska industrin. Jag redogör för mina övervägan-
den i denna del under delprogrammet Kemiska produkter m. m.
Vidare har OLK haft att pröva utformningen av bestämmelserna om beräkning av den s.k. basmängden enligt lagen (1957:343) om oljelagring m. m., administrationen av oljelagringslånen samt dispositionsrätten till
tvångslagren. Regeringen uppdrog den 19 januari 1981 åt OLK att även studera frågan
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 52
om en eventuell uppbyggnad av ett buffertlager av olja att användas i prisstabiliserande syfte på den svenska oljemarknaden. I sitt slutbetän-
kande redovisar OLK sina överväganden och förslag i denna fråga.
En sammanfattning av slutbetänkandet bör fogas till protokolet i detta ärende som underbilaga 3:4.
Efter remiss har yttrande över slutbetänkandet avgetts av Göta hovrätt, kamarrätten i Stockholm, överbefälhavaren (ÖB), ÖEF, statens industriverk (SIND), riksrevisionsverket (RRV), statens naturvårdsverk, kom-
merskollegium (KK), näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris-
och kartellnämnd (SPK), statens planverk, statens vattenfallsverk, oljeersättningsdelegationen (OED), energisparkommittén (ESK, I 1974:05), centrala driftiedningen (CDT), Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska Petroleum Institutet (SPD. Svenska stenkolsimportörers
förening, Svenska värmeverksföreningen, Sveriges industriförbund, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjäns-
temännens centralorganisation (TCO), Cementa AB, Esso Chemical AB,
Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF), Svenska Petroleum AB, Svenskt Kolkonsortium AB, Swedegas AB, Sydgas AB. Svenska Ångpan-
neföreningen,. Folkkampanjen mot kärnkraft m.fl. och länsstyrelsen i Uppsala län. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) ansluter sig till vad som sägs i Sveriges industriförbunds yttrande. Svenska Gasföreningen ställer sig bakom Sydgas AB:s yttrande. LKAB Kol Utveckling AB instämmer i yttrande från Svenskt Kolkonsortium AB. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 3:5.
Mina överväganden i det följande är — förutom på programplanen och försvarskommitténs slutbetänkande — baserade på OLK:s båda betänkanden.
Delprogrammet Bränslen och drivmedel m, m.
Delprogrammet omfattar frågor rörande bränslen och drivmedel (utom gasbensin) samt smörjmedel. ÖEF är programmyndighet.
7.2.3.1 Oljelagringsprogrammet
I samband med ställningstagandet till riktlinjer för energipolitiken våren 1981 beslutade riksdagen (prop. 1980/81:90 bil. 3, FöU 1980/81:21, rskr. 1980/ 8:28H att det statliga oljelagringsprogrammet, som finansieras över oljelagringsfonden, skall uppgå till 6,5 milj. m? råolja. Beslutet innebär en beredskapslagring för fredskriser motsvarande tre månaders normal fredskonsumtion. 1 propositionen förordade min företrädare att lagringsprogram-
met borde vara avslutat före utgången av år 1984. Han tillade: "Emellertid
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 53
kan med anledning av marknadsmässiga och statsfinansiella skäl inlag-
ringsperioden :behöva utsträckas något, dock längst till utgången av år 1986".
ÖEF föreslår i sin programplan att beredskapslagringen av räolja och
oljeprodukter sker i enlighet med det år 1981 fastställda programmet.
Mot bakgrund av att programmet är dimensionerat efter samma plane-
ringsförutsättningar som 1977 års försvarsbeslut har ÖEF därvid framhållit
att åtgärder utöver beslutat lagringsprogram erfordras för att tillgodose de
högst prioriterade energibehoven i en längre försörjningskris. ÖEF har särskilt pekat på att behovet av dieseldrivna fordon för jord- och skogs-
bruk och landsvägstransporter är stort under kristid bl.a. för livsmedelsoch bränsleförsörjningen samtidigt som gengasdrift för sådana fordon är
särskilt svår att genomföra. Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande framhållit att det av riksda-
gen beslutade oljelagringsprogrammet bör fullföljas så snabbt disponibla medel i olf medger. En eventuell utbyggnad bör däremot prövas i samband med den översyn av oljelagringsprogrammet sor skall göras år 1983.
I skrivelse till regeringen den 22 september 1981 hemställde ÖEF att
regeringen snarast skulle ange vilka förutsättningar som borde ligga till grund för ÖEF:s planering av inköp m. m. inom ramen för oljelagringspro-
grammet. Bakgrunden till skrivelsen var att regeringen genom att dels i regleringsbrev den I juni 1981 för budgetåret 1981/82 anvisa ÖEF 1,6 mil-
jarder kr. för inköp av råolja, dels i beslut den 18 juni 1981 uppdra åt ÖEF att till riksgäldskontoret av medel på olf senast den 30 juni 1982 återbetala vad som utnyttjats av den rörliga krediten, meddelat ÖEF beslut som var oförenliga med hänsyn till den ekonomiska ställningen på olf. Regeringen meddelade i beslut den 5 november 1981 ändring av aktuella
delar av regleringsbrevet samt fastslog att den rörliga krediten skulle vara återbetalad senast den 30 juni 1982. ÖEF fick därvid besluta om de begränsningar i den för budgetåret 1981/82 planerade inlagringen av varor inom oljelagringsprogrammet som kunde bli nödvändiga till följd av att erforderiga medel ej fanns tillgängliga i olf.
I skrivelse till regeringen den 22 januari 1982 redovisar ÖEF vilka åtgärder som ÖEF vidtagit med anledning av regeringsbeslutet den 5 november
1981. Härutöver redovisar ÖEF i samma skrivelse sin syn på oljelagringspro-
grammets fortsatta genomförande mot bakgrund av chefens för budgetde-
partementet uttalande i 1982 års budgetproposition (prop. 1981/82:100, bil. 2) om att förslag skulle lämnas senare under riksmötet om ändrad finansiering och utsträckning i tiden av det statliga oljelagringsprogrammet i syfte att
bl.a. minska utgifterna för inlagring av råolja m. m. ÖEF hänvisar också
till vad chefen för handelsdepartementet anför i samma proposition, bilaga
14, om att han i totalförsvarspropositionen bl.a. kommer att föreslå att den statliga delen av oljelagringsprogrammet avslutas först vid utgången av år
1986 i stället för år 1984.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 54
ÖEF anför i skrivelsen bl.a. att en senareläggning av programmet är betänklig från beredskapssynpunkt, att det föreligger risk för att programmet blir ytterligare fördyrat på grund av ökade oljepriser och sämre möjligheter att utnyttja goda inköpstillfällen samt att det planerade tillvägagångssättet inte är förenligt med syftet med den särskilda beredskapsavgiften.
ÖEF erinrar också om de utvecklingstendenser som råder när det gäller kommersiella lager av oljeprodukter i landet och som framgår av ÖEF:s månadsvisa rapportering till regeringen angående försörjningsläget.
ÖEF förordar att varor får anskaffas i största möjliga omfattning i takt
med att medel flyter in på olf. En större försening än ca ett halvt år bör då
enligt ÖEF rimligen inte behöva riskeras.
För egen del finner jag ingen anledning att nu ompröva storleken av den statliga beredskapslagringen av råolja och oljeprodukter. Frågan om en
eventuell ytterligare utbyggnad bör emellertid aktualiseras i samband med den kommande översynen av programmet.
Som jag redan nämnt anfördes i prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken att bl.a. statsfinansiella skäl kunde motivera en förlängd inlagringsperiod. Jag anser att sådana skäl föreligger nu. Jag föreslår därför att
lagringsprogrammet förlängs med två år och att det därmed avslutas senast vid utgången av 1986. I princip bör en lika stor volym råolja inlagras vart
och ett av budgetåren 1982/83—-1985/86 och hälften av denna årsvolym
under den hälft av budgetåret 1986/87 som jag föreslår skall omfattas av programmet. Eftersom 4,1 milj. m? råolja återstår att inlagra innebär detta en lagring enligt följande tabell. Viss justering första året har gjorts av
lagringstekniska orsaker.
Lagringsvolym råolja (1000 m?)
1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa 950 9200 9200 9200 450 4100
Med antagande om bl. a. ett varupris på råolja, inkl. inlagringskostnad, om 1240 kr/m? och en dollarkurs om 5,54 kr, vilken motsvarade förhållan-
dena i november 1981 innebär detta en investeringskostnad i varor under energiprogrammet (råolja, gasol och flygdrivmedel) enligt följande tabell. De belopp som erfordras för färdigställande av lagringsutrymmena framgår också av tabellen.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 55
Investeringskostnad (milj. kr.)
1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa Varor
| -råolja | 1178 I 116 I H6 I 116 558 5084 | ||||
| -gasol | - | - | - 74,5 - | 74,5 | |
| -flygdrivmedel 15 | 71,3 13,1 | - | - | 99,4 | |
| Lagringutrymmen 28,6 37,7 19,1 | 4 | - | 89,4 |
(anläggningar) Summa 1222 1225 1148 1195 558 5348
Jag har tidigare i samband med behandlingen av oljelagringsfonden redogjort för vad belastningen på folkhushållet skulle vara om med samma
prisantaganden lagringen av råolja och flygbensin skulle vara slutförd
1984. Genom utsträckningen i tiden till och med 1986 blir belastningen enligt följande tabell, inklusive inlagringen av gasol.
1982/83 — 1983/84 = 1984/85 — 1985/86 = 1986/87 Summa Nuvarande . program 2078 2143 1048 79 = 5348 Föreslaget program 1222 1225 1148 [195 558 5348 Ökad/minskad belastning —856 —918 +100 +1 116 +558 0
Jag anser trots den osäkerhet som vidlåder den internationella oljemarknaden och de risker detta för med sig för folkförsörjningen och för en fördyring av programmet att ekonomiska skäl tvingar till denna tidsmäs-
siga kostnadsomfördelning. Min uppfattning i denna fråga skall ses mot bakgrund av det förslag jag tidigare lämnat vad gäller utökade använd-
ningsmöjligheter för de rörliga krediterna i riksgäldskontoret. Om detta
förslag antas får regeringen möjlighet att tidigarelägga inlagringen om detta
skulle visa sig angeläget. | För budgetåret 1982/83 beräknar jag således ett medelsbehov för oljelag-
ring på 1222 milj. kr. Jag återkommer härtill vid behandlingen av anslagsfrågor.
7.2.3.2 Sanktioner vid bristande tvångslagring Lagen om oljelagring
Enligt lagen (1957:343) om oljelagring m.m. (omtryckt 1977:939, senast ändrad 1980:181) är säljare och förbrukare av större kvantiteter olja skyl-
diga att hålla lager av olja. Syftet med tvångslagringen är att trygga tillgången inom riket på olja för energiförsörjning. Med olja avses i lagen
färdigprodukter av råolja i form av gasol, motorbensin och fotogen med undantag av flygbensin och flygfotogen, motorbrännolja samt eldningsolja. Regeringen fastställer, enligt de grunder som riksdagen godkänt, den mängd olja, tillhörande var grupp, som sammanlagt skall hållas i lager.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 56
Tillsynsmyndigheten, ÖEF, bestämmer varje år (fastställelseår) hur mycket olja av visst slag var och en av de lagringsskyldiga skall hålla i lager under nästkommande år (Uagringsår).
Säljare är lagringsskyldig om han under kalenderåret närmast före fastställelseåret (basåret) till avnämare inom riket sålt olja, som han importerat eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi. Den som eljest under basåret har sålt olja till avnämare inom riket är lagringsskyldig om oljan har förvärvats av säljare som nyss nämnts och om försäljningen har uppgått till minst 1 000 ton gasol eller minst 20000 m? olja.
Förbrukare är lagringsskyldig om han under basåret förbrukat olja som han importerat. Annan förbrukare är lagringsskyldig endast om han förbrukat eldningsolja under basåret och förbrukningen uppgått till sammanlagt minst 15000 m? under basåret och de två åren dessförinnan. Förbrukningen för utrikes sjöfart är undantagen från lagringsplikt.
Tvångslagren av olja skall av den lagringsskyldige förvaras i utrymmen inom riket, som han äger eller förfogar över, på sådant sätt som ÖEF från kontrollsynpunkt finner godtagbart. Regeringen äger rätt att enligt grunder som riksdagen godkänt förordna att viss del av lagren skall förvaras i bergrum eller på annat sätt, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombning eller beskjutning. Förläggningen av lagren beslutas av ÖEF under beaktande av beredskapsbehoven.
ÖEF kan efter ansökan medge dispens helt eller delvis från lagringsskyl-
digheten och från skyldigheten att lagra i bergrum eller i utrymmen som den lagringsskyldige äger eller förfogar över.
Vid lagringsskyldighetens bestämmande skall ÖEF före den 1 juli fördela mellan de lagringsskyldiga de av regeringen för lagringsåret fastställda oljemängderna. Utgångspunkten för beräkningen av den mängd olja av visst slag som den lagringsskyldige skall hålla i lager är den mängd han har sålt eller förbrukat under basåret eller, om han sålt eller förbrukat olja både under basåret och året eller ettvart av de två åren närmast dessförinnan, vad han i genomsnitt per år har sålt eller förbrukat under den angivna tiden (basmängd). I fråga om gasol skall dock endast den försäljning som skett under basåret beaktas. Vid beräkningen av basmängden för säljare skail inte medräknas exempelvis olja, tillhörande annan grupp än gasol, som han för vidareförsäljning har sålt till någon, vars försäljning under kalenderåret närmaste före försäljningen uppgått till minst 20000 m? olja, eller eldningsolja som han har sålt för förbrukning vid anläggning inom riket, vid vilken under de tre närmast föregående kalenderåren förbrukats sammanlagt
minst 15000 m? eldningsolja.
Lagringsskyldig skall varje år till ÖEF lämna uppgift om sin försäljning eller förbrukning under basåret. Han skall också varje månad under lagringsåret lämna ÖEF uppgift om den mängd olja som han vid utgången av närmast föregående kalendermånad hade i lager inom riket. Också uppgift om platsen och sättet för oljans förvaring skall lämnas.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 57
Försummar den lagringsskyldige att hålla lager av den omfattning och på
det sätt som föreskrivits är han skyldig att erlägga oljeavgift. Vidare kan ÖEF förelägga honom vid vite att inom viss tid vidta rättelse. Vite kan vidare föreläggas om exempelvis uppgiftsskyldighet försummas. Lämnas oriktig uppgift kan böter eller fängelse ådömas. I övrigt innehåller oljelagringslagen inga bestämmelser om straffansvar.
Mot ÖEF:s beslut i fråga om fördelning av lagringsmängd och föreläggande av vite förs talan hos kammarrätten. I övrigt förs talan mot ÖEF:s beslut enligt oljelagringslagen hos regeringen.
Förordningen om oljeavgift
Oljeavgift skall enligt förordningen (1957:344) om oljeavgift m.m. (senast ändrad 1973:109]) erläggas av lagringsskyldig om dispens erhålls från
skyldigheten att hålla lager av olja eller att förvara oljelager i bergrum eller
liknande. Detsamma gäller vid försummelse av skyldigheten att hålla lager
av olja eller att förvara oljelager i bergrum eller att förvara oljelager i utrymmen, som den lagringsskyldige äger eller på annat sätt förfogar över. Oljeavgift skall också utgå om föreskrift om förläggning (lokalisering) av oljelager ej efterföljs.
Därutöver kan importör, som ej tidigare regelmässigt importerat olja,
åläggas oljeavgift om han ej inom av ÖEF förelagd tid ställer säkerhet för
den oljeavgift han kan bli pliktig att erlägga.
Syftet med oljeavgiften är att förhindra att den som inte fullgör sin lagringsskyldighet gör ekonomisk vinning i förhållande till övriga lagrings-
pliktiga. Avgiften beräknas efter den mängd olja beträffande vilken lagringsskyldigheten inte fullgörs samt efter den tid under vilken fullgörandet
inte sker. Oljeavgiften debiteras och uppbärs av ÖEF. När dispens har lämnats beräknas oljeavgiften efter den mängd och den :
tid som dispensen avser. I övriga fall beräknas avgiften efter en schematisk metod. Denna innebär bl.a. att vid brist som framkommit vid granskning av den lagringsskyldiges uppgift avgift skall utgå för tiden fr.o.m. den
kalendermånad uppgiften skulle ha avlämnats. Har bristen upptäckts vid särskild undersökning räknas tiden fr.o.m. den kalendermånad under vilken undersökningen skedde. I båda fallen skall tiden räknas t.o.m. den
kalendermånad under vilken enligt meddelat vitesföreläggande rättelse senast skall ha skett. Sker rättelse innan föreläggande har meddelats beräknas oljeavgift för minst en månad.
Om en lagringsskyldig har det utrymme som behövs för förvaring av
oljan eller om det på annat sätt är uppenbart, att beräknad oljeavgift avsevärt överstiger den vinning som den lagringsskyldige kan antas göra
genom att inte hålla lager av olja till den mängd eller på det sätt som föreskrivits, skall ÖEF göra skälig nedsättning av avgiften. ÖEF kan också helt efterge avgiften. Fråga om nedsättning eller eftergift skall normalt prövas innan avgiften debiteras. Har avgiften redan debiterats och
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 58
fullgör den lagringsskyldige vad som åligger honom kan ÖEF förordna om
återbäring av avgiften för tid under vilken skyldigheten fullgjorts.
Talan mot ÖEF:s beslut angående oljeavgifter förs hos kammarrätten.
Regeringen kan, om synnerliga skäl föreligger, medge befrielse från eller
återbäring av oljeavgift.
Kungörelsen med vissa bestämmelser rörande
beredskapslagring av olja I kungörelsen (1957:345) med vissa bestämmelser rörande beredskapslagring av olja (omtryckt 1977:942, senast ändrad 1979:262) ges närmare
föreskrifter för tillämpningen av bl.a. oljelagringslagen.
Oljeavgift skall debiteras, i dispensfallen när dispensbeslutet meddelas
och i försumlighetsfallen när vitesföreläggande utfärdas eller, om rättelse
skett innan föreläggandet meddelats, så snart ske kan. Då pågående utredning eller annat skäl av tillfällig art föranleder det får debiteringen anstå. Oljeavgiften förfaller till betalning, i dispensfallen vid ingången av den tid som dispensen avser och i övriga fall då den lagringsskyldige får del av
debiteringen.
I kungörelsen anges storleken av oljeavgiften. För exempelvis motor-
bensin samt eldningsolja 1 och 2 utgår f.n. en årsavgift på 218 respektive
172 kr. per m'. Årsavgiften ökas med 11 respektive 6 kr. per m? om oljan
skulle ha lagrats i bergrum eller i särskilt lokaliserat lager.
Beräkning av oljeavgift
Oljeavgiftens storlek för olika oljeslag och lagringsformer är beräknad
att motsvara lagringskostnaden per år och m?. Årskostnaden består av
ränta och avskrivning på anläggningskostnad för cistern, ränta på varukostnad samt kostnader för bl.a. underhåll, reparationer, försäkringar och
inspektion. Den räntesats som används vid beräkning av kapitalkostna-
derna motsvarar f.n. 1092. Avskrivningstiden förutsätts vara 20 år för anläggningar ovan jord och 25 år för skyddade och lokaliserade anläggningar. Vid beräkning av ränta på varukostnaden görs ett pålägg med 1096 av
varukostnaden för prisfluktuationer. Till de sålunda beräknade kostnaderna görs ytterligare ett tillägg med 2076 av årskostnaderna för att hindra
att någon avsiktligt underlåter att lagra olja för att i stället betala oljeavgift.
Nuvarande grunder för uttagande av oljeavgiften, dvs. förhållandet mellan den kostnadsbaserade delen och det preventiva tillägget. godkändes av
riksdagen år 1973 (prop. 1973:204, FöU 1973:30, rskr 1973:394). Samtidigt
bemyndigades regeringen genom ändring i 3§ oljeavgiftsförordningen att fastställa oljeavgifter för olika oljeslag och lagringsformer enligt de av
riksdagen godkända grunderna. Oljeavgifterna har därefter med hänsyn till
kostnadsutvecklingen inom oljebranschen höjts vid tre tillfällen. Senaste
höjningen genomfördes år 1979.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 59
Tillämpning av reglerna
Dispens från lagringsskyldighet har meddelats i mycket ringa omfatt-
ning. Nytillkomna lagringsskyldiga har vid några tillfällen erhållit dispens
då de saknat erforderliga anläggningar för lagring. Vidare har lagringsskyldiga värmeverk i samband med övergång till inhemska bränslen fått di-
spens från den lagringsmängd som svarar mot ersatt oljeförbrukning för tiden från övergången till dess den sänkta oljeförbrukningen resulterar i lägre lagringsplikt. Därutöver förekommer att lagringsskyldig får tillstånd
att lagra olja i utrymmen över vilka han inte förfogar, s.k. inlagringsdis-
pens. Föreläggande vid vite att fullgöra lagringsskyldighet har av ÖEF medde-
lats endast en gång under 1950-talet och vid två tillfällen mot slutet av år
1981. Anledningen härtill har, enligt vad jag erfarit främst varit att bristerna, som i allmänhet varit av tillfällig art, blivit åtgärdade innan vitesföre-
läggande och beslut om oljeavgift har hunnit meddelas. Under sådana omständigheter har endast oljeavgift debiterats. I oljeavgifter har under 1960- och 1970-talen årligen influtit 40 000 till
70000 kr. I samband med oljekrisen 1973-1974 erlade ett tjugotal lag-
ringsskyldiga sammanlagt 170000 kr. i avgifter. Dessa avgifter har i allt väsentligt varit hänförliga till att lagringsskyldiga har försummat att fullgö-
ra sina åtaganden. Endast en mindre del av avgifterna kan hänföras till meddelade dispenser. I samband med Irankrisen under åren 1978 och 1979
underskred ett trettiotal lagringsskyldiga sina lagringsåligganden. Som mest underskreds lagringsplikten, med avseende främst på motorbrännolja och lätt eldningsolja, en viss månad med ca 350000 m?. Väsentliga underskridanden förekom under ett halvår. Säljare och förbrukare debiterades för budgetåren 1978/79 och 1979/80 av ÖEF oljeavgift med ca 3
milj.kr. respektive ca 5,5 milj.kr. En markant nedgång har därefter skett.
För budgetåret 1980/81 har debiterats oljeavgifter på sammanlagt endast
165 000 kr. Om man bortser från de betydande brister i lagerhållningen som förelåg
under det första halvåret 1979 synes således bristerna ha varit av ringa omfatining och tillfällig art.
Kontroll av lagerhållningen sker genom att lagringsskyldiga insänder lageruppgifter och genom de stickprov hos olika lagringsskyldiga, som utförs av en auktoriserad revisionsbyrå på uppdrag av tillsynsmyndigheten. Ibland kan genom denna stickprovskontroll uppdagas att lagret vid rapporteringstillfället, dvs. slutet av månaden, har varit tillfyllest men att brister har förelegat under månaden. Underlaget för kontrollen är de lagringsskyldigas tillförsel och förbrukning eller leveranser enligt lagerbok-
föringen. De vanligaste anledningarna till brister i lagerhållningen, bortsett från de speciella förhållandena under år 1979 i anslutning till Irankrisen, har varit försening av leveranser från säljare till förbrukare, dålig fortlö-
pande kontroll från de lagringsskyldiga av inneliggande lager, tekniskt
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 60
besvär med cisterner eller ledningar samt den s.k. mänskliga faktorn, t.ex. sjukdom hos den som handlägger frågorna hos de lagringsskyldiga och byte av personal. Dessutom förekommer att inlagring sker hos annan " lagerhållare utan tillstånd.
Vid kontroll under år 1981 av lagerhållningen genom pejling av cisterner hos vissa lagringsskyldiga uppdagades brist endast i ett fall. Denna brist var obetydlig.
Den nedsättning av oljeavgiften som normalt medges av ÖEF sammanhänger med om de lagringspliktiga förfogar över tillräckligt lagringsutrymme. Har den lagringsskyldige erforderlig anläggning men saknar föreskriven mängd olja. sätts oljeavgiften ned med ett belopp som motsvarar anläggningskostnaden.
Överklagande av beslut om oljeavgift hos kammarrätten har skett i ett fåtal fall. I några av dessa har det varit fråga om oljeavgift som debiterats på grund av inlagring hos annan utan tillstånd. Kammarrätten har i dessa fall då fastställt ett schablonartat belopp, ca en tredjedel av ursprunglig avgift. Nedsättningen har ej motiverats närmare. ÖEF har i sådana fall efter dessa utslag tillämpat en motsvarande nedsättningsregel. Flertalet av de företag som vid de stora bristerna år 1979 ålades erlägga oljeavgift överklagade ÖEF:s beslut hos kammarrätten. I samtliga fall avslogs besvären.
Oljeavgifterna vid dispens från lagringsskyldighet behandlas på samma sätt som vid försummelse. Saknas lagringsutrymme medges normalt ingen nedsättning. Nytillkomna lagringsskyldiga, främst säljare, som varken har lager eller cisterner, har dock i vissa fall fått befrielse från oljeavgift.
Regeringen har, då synnerliga skäl ansetts föreligga, (exempelvis vid naturkatastrof och övergång till alternativa bränslen) medgivit befrielse från oljeavgift.
Förslag till skärpta sanktionsregler
I samband med arbetet att framlägga förslag till reviderat oljelagringsprogram hade OLK i uppdrag att se över sanktionsreglerna i oljelagringslagen och oljeavgiftsförordningen i syfte att för framtiden förhindra att lagringsskyldiga gör otillåtna uttag ur föreskrivna lager på sätt som skedde i samband med Irankrisen. OLK redovisar detta utredningsarbete i delbetänkandet (SOU 1980:41) Olja för kristid.
OLK hävdar att skälet till att flera företag i betydande utsträckning inte uppfyllde sina lagringsåligganden under våren 1979 knappast var en strävan efter ekonomisk vinning genom att åsidosätta gällande regler. OLK anser att de av regeringen fastställda högstpriserna på oljeprodukter vid försäljning till konsumenterna kan ha bidragit till att det för en del företag framstod som ekonomiskt orimligt att återanskaffa oljeprodukter till höga spotmarknadspriser. Dessa översteg periodvis de högsta försäljningspriser som tilläts i landet. I denna situation föredrog vissa lagringsskyldiga att "tillgodose kundernas behov genom att ta ur sina tvångslager.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 61
OLK anser att storleken på den nuvarande oljeavgiften är otillräcklig för att skydda det nationella intresset av hög beredskap. OLK framhåller att avgiften bör vara så hög att det blir en klar ekonomisk nackdel att inte hålla avsedda tvångslager. OLK föreslår därför att avgiften höjs påtagligt. Enligt förslaget skall avgiften beräknas på i princip samma sätt som f.n. Räntesatsen för beräkning av anläggnings- och varukostnader höjs dock från nuvarande 1092 till diskontot ökat med fem procentenheter. Räntan anses därmed i stora drag komma att motsvara av företagen tillämpad internränta. Driftskostnadskomponenten skall beräknas på nuvarande sätt. Tilllägget för att hindra någon från att avsiktligt underlåta att hålla lager av olja för att i stället erlägga avgift föreslås höjt från 2097 till 100 Zz. Innebörden av dessa ändringar är att nuvarande oljeavgift skulle öka ungefär 2,4 gånger.
Skulle oljeavgiften kraftigt höjas blir det, anser OLK, av särskild betydelse att nedsättning kan medges i större utsträckning än f.n.
Enligt OLK:s mening bör vad i oljelagringslagen föreskrivs om vitesföreläggande vid försummad lagringsskyldighet i fortsättningen tillämpas av tillsynsmyndigheten i större omfattning för att påskynda återfyllnad av otillåtet ianspråktagna tvångslager.
Förslaget om höjd oljeavgift tillstyrktes av remissinstanserna.
I energipropositionen (1980/81:90 bil. 3) anmälde min företrädare att han ansåg att frågan om skärpning av sanktionssystemet och avvägning mellan oljavgift och vitesföreläggande krävde ytterligare överväganden och att han avsåg att återkomma till frågan.
Överväganden
Tvångslagren av olja avses täcka huvuddelen av landets behov av olja för energiförsörjning under en begränsad tid vid krig eller avspärrning. Från försörjningsberedskapssynpunkt är det därför av mycket stor betydelse att lagringsbestämmelserna efterlevs. Om man undantar de perioder, som inneburit extrem oro på den internationella oljemarknaden, har några större avvikelser från uppställda lagringskrav inte noterats sedan tvångslagringen i dess nuvarande form infördes år 1957. För budgetåret 1980/81 har en kraftig nedgång skett vad gäller debiterade oljeavgifter. Nuvarande nivå motsvarar i stort de förhållanden som gällde före Irankrisen. Alltjämt förekommer dock att tvångslagren i viss utsträckning, t.ex. på grund av bristande planering och bevakning, inte kan hållas intakta. För såväl dessa situationer som för framtida kriser på oljemarknaden erfordras effektiva påtryckningsmedel så att lagringsskyldiga håller avsedda oljeprodukter i lager.
Systemet med oljeavgift bygger på principen att lagringsskyldig som brister i sin lagringsskyldighet inte skall göra någon vinning i förhållande till övriga lagringsskyldiga. Avgiften är kostnadsneutraliserande och kan tas ut inte bara vid underlåten lagring utan även då dispens från lagrings-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 62
" skyldigheten medges. Avgiften har ingen reparativ funktion eftersom någon ersättningslagring inte förekommer. Däremot innehåller den ett preventivt element i form av det tillägg på 2092 som läggs till den kostnadsbaserade delen av avgiften. För att detta tillägg skall ha avsedd verkan
erfordras att den kostnadsrelaterade delen av avgiften verkligen avspeglar de kostnader som är förknippade med att hålla lager av olja. OLK har framhållit att den nu tillämpade räntesatsen på 10226 vid beräkning av uppkomna kostnader avsevärt understiger den avkastningsränta som kan erhållas på frigjort kapital. Jag har inget att invända mot denna bedömning. Kommitténs förslag med en rörlig ränta baserad på diskontot kan dock medföra vissa praktiska problem. Räntesatsen bör därför som hittills vara
fast och i görligaste mån vara anpassad till det allmänna ränteläget. Det är givetvis svårt att för framtiden bedöma de lagringsskyldigas alternativ-
ränta. Med hänsyn till det sätt på vilket avgiften beräknas torde emeilertid en exakt överensstämmelse med en marknadsmässig alternativränta ej
vara nödvändig. Jag bedömer att en räntehöjning från 10 till 15 är väl
motiverad.
Den höjning av räntan som jag nu föreslagit innebär ingen ändring beträffande beräkningen i övrigt av den kostnadsrelaterade delen av ol-
jeavgiften. Sålunda bör även i fortsättningen ett tillägg på 1022 för prisfluk-
tuationer göras vid beräkning av varukostnaden.
Genom räntehöjningen kommer det preventiva tillägget att beloppsmäs-
sigt höjas avsevärt. Ser man till dagens kostnadsläge innbär ränteökningen
att den nuvarande oljeavgiften genomsnittligt inte mindre än fördubblas.
Jag har övervägt att — i enlighet med OLK:s förslag — föreslå en procentuell höjning av tillägget. Under normala förhållanden synes dock det nuvarande tillägget ha haft åsyftad verkan. Uppkomna brister har i förhållande till de totala lagringsmålen varit marginella. Även i samband med oljekriser har de olovliga uttagen totalt sett varit förhållandevis små.
Mot denna bakgrund och då det rent principiellt kan riktas vissa invänd-
ningar mot OLK:s förstag har jag funnit att det f.n. inte kan anses motiverat att skärpa tillägget på annat sätt än vad som följer av den ändrade räntesatsen.
Vad gäller dispensärenden föreligger överhuvudtaget inte behov av att
skärpa tillägget. Jag är alltså inte beredd att nu föreslå riksdagen att ändra de år 1973 fastställda grunderna för oljeavgiftens uttagande. Det mest framträdande problemet under Iran-krisen var att återfyllnaden av olovligt ianspråktagna tvångslager drog ut på tiden. ÖEF använde sig då inte av möjligheten att förelägga vite. Jag vill i detta sammanhang
framhålla vikten av att tvångslagren snabbt återfylls. Redan en tillämpning. av vitesförelägganden i den omfattning som nuvarande lagstiftning medger torde dock medföra att lagringsskyldiga, som medvetet underskridit ålagd lagringsskyldighet, snabbt åtgärdar brister i lagerhållningen. Vitesbelop-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 63
pen kan dessutom regelmässigt sättas så högt att själva vitesinstitutet får en återhållande effekt på olovliga uttag.
Successiva höjningar av oljeavgiften har, som tidigare nämnts, skett sedan år 1973 genom ändringar i kungörelsen med vissa bestämmelser rörande beredskapslagring av olja. Höjningarna har företagits av regeringen med stöd av det i 3§ andra stycket oljeavgiftsförordningen givna bemyndigandet. Efter 1975 års ändring av regeringsformen har bemyndigandet utnyttjats med stöd av 6. i övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Denna ordning är i längden otillfredsställande. En översyn av formerna för fastställande av oljeavgiftens storlek bör därför genomföras.
Eftersom bestämmelserna om tvångslagring även i andra hänseenden torde behöva revideras, avser jag att i samband med en sådan revidering ta upp frågan om ändrade former för oljeavgiftens bestämmande. Jag återkommer till frågan i det följande.
7.2.3.3 Beräkning av basmängd
Som jag nämnt tidigare bestämmer ÖEF före den I juli varje år hur stor mängd olja av varje produktslag som var och en av de lagringsskyldiga säljarna och förbrukarna av olja skali hålla i lager under påföljande år. Utgångspunkt härvid utgör av regeringen fastställd mängd olja av olika produktslag som skall hållas i lager. Fördelningen sker sedan ÖEF bestämt basmängden. för var och en av de lagringsskyldiga. Jag har tidigare redovisat gällande regler om lagringsskyldighet och beräkning av basmängd.
Bestämmelserna om beräkning av tvångslagrens storlek kan medföra att nytillkommande lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga, då dessa t.o.m. år 1978 erhöll finansiellt stöd genom den då existerande beredskapslagringsavgiften eller genom statliga ränte- och amorteringsfria lån för lageruppbyggnaden.
1975 års oljelagringskommitté föreslog vissa förändringar för att motverka svårigheterna för nytillkommande och expanderande företag. I prop. 1976/77:74 bil. 2 anförde emellertid föredraganden att han inte var beredd att då ta ställning till kommitténs förslag utan att frågan skulle utredas närmare.
OLK har övervägt hur man skall kunna lindra bestämmelserna för nytillkommande lagringsskyldiga och lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning. För återförsäljare föreslår kommittén att ett generellt tillstånd till inlagring av olja hos annan lagringsskyldig medges om den
totala försäljningen uppgår till högst 40000 m? olja per år. Ändringen bör
fastställas i lag. Reglerna för lagringsskyldiga förbrukare, i första hand kommuner och stora industriföretag, bör emellertid enligt OLK inte ändras. Kostnaden för tvångslagringen utgör för dessa i allmänhet endast en mindre del av verksamhetens totala kostnader.
Av remissinstanserna anser kammarrätten att reglerna inte bör ändras
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 64
från tid till annan annat än när starka skäl föreligger. ÖEF vill inte motsätta sig OLK:s förslag, dvs. inlagring hos annan vid försäljning upp till 40 000 m? per år. ÖEF anser emellertid att det bör övervägas att i stället för i lag ta in bestämmelserna i de särskilda föreskrifter som regeringen utfärdar för beredskapslagringen av olja. Som skäl anför ÖEF att tillämpningen av bestämmelserna måste vara liberal för att undvika problem för företag vars försäljningsvolym kan variera från år till år. Svenska Petroleum AB förordar att frågan om sättet för basmängdens beräkning m.m. på nytt tas upp till särskild behandling.
Jag är väl medveten om de problem som många företag upplever sig få till följd av lagringsskyldigheten och genom de nuvarande bestämmelserna vid beräkningen av basmängd. Jag vill emellertid erinra om att tvångslagringen är oundgängligen nödvändig av försörjningsberedskapsskäl. Jag är inte beredd att nu föreslå någon ändring i bestämmelserna för beräkningen av basmängden men vill anföra följande i frågan.
Sättet för beräkning av tvångslagrens storlek kan, som jag tidigare nämnt, medföra att nytillkommande lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga. Bestämmelserna medför emellertid också att företag med minskande försäljning eller förbrukning åläggs en lagringsskyldighet som överstiger vad den aktuella verksamheten motiverar. Denna s.k. eftersläpningseffekt har biivit allt mer märkbar på grund av ändringarna i energianvändningens struktur. Eftersläpningen i lagringsskyldigheten blir också ekonomiskt betungande t.ex. vid övergång från olja till andra energislag. Möjligheten för ÖEF att ge dispens från lagringsskyldighet finns men kan inte alltid användas.
Mot bakgrund av den stora vikt beräkningen av basmängd m.m. har för tvångslagringen och hela beredskapen på oljeområdet anser jag att frågan bör studeras ytterligare. Jag avser återkomma i ärendet. Därvid skall jag också föreslå vilka regler som bör gälla för oljehandelsföretag med en försäljningsvolym upp till 40 000 m? per år. I sammanhanget bör också som jag nyss nämnt formerna för oljeavgiftens bestämmande ses över.
7.2.3.4 Administration av oljelagringslån
För att underlätta uppbyggnaden av de av riksdagen år 1957, 1962 och 1969 antagna programmen för ökad lagring av olja beslöts samtidigt att staten skulle ge finansiellt stöd åt de lagringsskyldiga i form av ränte- och amorteringsfria lån. I prop. 1957:144 uttalades att det syntes nödvändigt att använda låneformen för att kunna kräva återbetalning om lagringsskyldigheten inte fullgjordes, om lagerhållaren sålde anläggningen m.m.
Det har ålegat ÖEF att som tillsynsmyndighet bevilja lån. På ÖEF ankommer också att bevaka om återbetalningsskyldighet för lån föreligger. ÖEF har härvid tolkat reglerna för återbetalningsskyldighet så att frågan om återbetalning skall bedömas med ledning av det totala lagrets storlek vid varje tidpunkt. För detta ändamål har ÖEF använt den månatliga
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 65
lagerrapportering som lagringsskyldiga skall tillställa ÖEF för kontroll av
att lagringsskyldigheten fullgjorts. OCK föreslår att reglerna i fortsättningen tillämpas så att beräkningen för bedömning av om återbetalningsskyl-
dighet föreligger som regel utförs en gång per år vid den tidpunkt som ÖEF
finner lämplig. Administrationen underlättas härmed avsevärt.
De remissinstanser som yttrat sig över förslaget — ÖEF, RRV och SPI —
ställer sig positiva till detta. RRV anser dessutom att ålagd tvångslagring
bör tjäna som utgångspunkt för återbetalning i stället för som nu faktisk lagring. .
För egen del ansluter jag mig till OLK:s förslag. Den ändrade handläggningen bör komma till uttryck genom tillägg till de bestämmelser, som
regeringen meddelat för långivningen. Utgångspunkt för beräkningen av återbetalningsskyldigheten bör liksom hittills vara den faktiska lagerhållningen.
7.2.3.5 Dispositionsrätt till tvångslager av olja
När lagringsskyldig försäljare eller förbrukare av olja minskar sin försäljning eller förbrukning, minskar också det beredskapslager som denne är skyldig att hålla. Ett tvångslager som har finansierats av oljekonsumen-
terna genom prissättning på produkterna och av staten genom avskriv-
ningslån kan därigenom säljas ut och lösgjort kapital fritt disponeras. Mot denna bakgrund har OLK prövat frågan om dispositionsrätten till tvångs-
lagren.
OLK klargör inledningsvis att tvångslagren utgör säljarens resp. förbrukarens egendom. Däremot finns det inskränkningar i ägande — och dispo-
sitionsrätten. Enligt oljelagringslagen m.m. får beredskapslagret endast tas
i anspråk efter regeringens medgivande. Andra exempel på inskränkningar i dispositionsrätten finns i förfogandelagen (1978:262) och oljekrislagen (1975:197).
När lagringsskyldigheten enligt oljelagringslagen minskar eller upphör
föreligger däremot inte några begränsningar i ägande — eller dispositions-
rätten. Lagret får också tas i anspråk vid konkurs.
OLK uttalar att det framstår som principiellt olämpligt att i efterhand ändra de förutsättningar som antogs gälla när lån en gång lämnades till
uppbyggnaden av oljelagren. OLK drar också slutsatsen att konsumenterna inte torde löpa någon större risk att få finansiera investeringar i
tvångslager två gånger. Om oljekonsumtionen dessutom under 1980-talet
minskar i den utsträckning som förutses kommer denna risk att ytterligare minska. | Enligt OLK saknas skäl att ändra gällande regler beträffande lagrings-
skyldigas dispositionsrätt till tvångslager av olja. De remissinstanser som
yttrat sig i denna del — RRV, ÖEF, SPI, Värmeverksföreningen och kammarrätten — har ingen erinran beträffande äganderätten till tvångslager. RRV anser emellertid att resonemanget i frågan om risken för
5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 3
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 66
konsumenterna att ånyo få finansiera en uppbyggnad av lager motsvarande
de som minskas eller avvecklas inte är invändningsfritt. OLK borde enligt RRV ha diskuterat möjliga former, t.ex. genom särskild lagstiftning, att
komma till rätta med de förmögenhetsöverföringar från skattebetalare/
konsumenter till oljebolagen som i framtiden kan bli aktuella på grund av de nuvarande reglerna. För egen del delar jag OLK:s slutsatser beträffande dispositionsrätten
till tvångslager av olja. Jag anser emellertid i likhet med RRV att de nuvarande reglerna inte är helt invändningsfria. Med tanke dels på den marknadsbild som råder för produkterna — en väl utvecklad priskonkurrens i detaljhandeln för bensin och olja — , dels på att oljekonsumtionen förväntas minska betydligt under 1980-talet anser jag dock risken liten för
att konsumenterna skulle få finansiera en lageruppbyggnad två gånger. Några särskilda åtgärder med anledning härav anser jag därför inte erfor-
derliga. |
7.2.3.6¶Prisstabiliserande lager av olja
De beredskapslager av olja som byggs upp i Sverige utgör en försörjningsberedskap vid tillförselbortfall i händelse av krig, avspärrning och
fredskriser. Ett prisbuffertlager skulle däremot främst ha till syfte att
ersätta viss import av olja vid tillfälliga, starka prisstegringar på bl.a.
spotmarknaden för att undvika att dessa priser slår igenom på den svenska oljemarknaden.
Kommittén har jämfört metoden med prisbuffertlager med andra möjliga
handlingsalternativ. Kommittén har därvid funnit att även om prisbuffertlager under vissa omständigheter kan vara en lämplig metod så är nackdelarna dock så stora att kommittén inte vill förorda att ett buffertlager byggs
upp nu.
Ingen remissinstans förordar att ett prisbuffertlager av olja byggs upp. Inte heller jag finner det motiverat att närmare överväga ett sådant lager. En uppbyggnad skulle förutom att medföra praktiska svårigheter kräva
stora finansiella resurser. Dessutom skulle det bli svåra avvägningar från rättvisesynpunkt vid distribution från buffertlagret.
Om man vill förhindra att kraftiga prisstegringar på olja slår igenom fullt ut och omedelbart på den svenska oljemarknaden finns det en rad olika
åtgärder som kan tillgripas, Jag kan som exempel här bara nämna prisstopp, högstpriser och prisclearing. Jag vill vidare erinra om de åtgärder som f.n. diskuteras inom Internatio-
nal Energy Agency (IEA) och som syftar till möjligheten att påverka prisutvecklingen på spotmarknaden för olja genom lagerrörelser och gemensam lagerpolitik. I likhet med OLK och ett antal remissinstanser anser
jag att gemensamma internationella åtgärder bör främjas.
Vid genomgången av för- och nackdelar med ett prisstabiliserande lager av olja påpekar OLK "att en betydande del av det svenska fredskrislagret
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 67
avses utgöras av kommersiella lager i näringslivet.” OLK anser att samhället knappast kan förhindra att dessa lager används. Man konstaterar således att även delar av fredskrislagret i en priskris sannolikt kommer att
användas i prisstabiliserande syfte. Energisparkommittén har uppmärk-
sammat detta förhållande och påpekar i sitt remissvar att det inte är osannolikt att en fredskris kan föregås av en period av kraftiga prissteg-
ringar, vilken erfarenhetsmässigt får till effekt att de kommersiella lagren
minskar till betydande del.
För egen del vill jag framhålla följande. I det 90 dagars fredskrislager av
olja som Sverige har åtagit att hålla i enlighet med International Energy
Program (IEP) avses de kommersiella lagren täcka drygt 50 dagars konsumtionsbehov. Endast knappt 40 dagars konsumtionsbehov säkerställs
genom statliga lager. Dessa förhållanden gäller när lagringsprogrammet är slutfört 1986. Till dess måste, om en fredskris inträffar, avspärrningsreser-
ven delvis utnyttjas för att möta 90-dagarskravet.
Under senaste året har näringslivet minskat sina lager på grund av de ökande kostnaderna. Om lagren fortsätter att minska finns det uppenbar
risk för att Sverige inte kan uppfylla sina åtaganden i enlighet med IEP
inom en nära framtid. ÖEF har fått till uppgift att följa utvecklingen på
detta område med ökad uppmärksamhet. Skulle nuvarande trend fortsätta
på ett sådant sätt att vår försörjningsberedskap på fredskrisområdet kommer i fara kan det bli nödvändigt att återkomma till riksdagen med förslag till kompletterande åtgärder.
7.2.3.7 Förberedelser för oljeersättning i kris
I planeringen av försörjningsberedskapen på energiområdet förutsätts att en betydande omställning av bränsleanvändningen skall kunna ske i en krissituation.
Till grund för det beslut om nytt oljelagringsprogram som riksdagen fattade våren 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 3, FöÖU 1980/81:21, rskr 1980/ 81:281) ligger således en försörjningsplan enligt vilken det under en ca ettårig avspärrningssituation antas vara möjligt att ersätta 1,5 milj. m? tunn och 1,3 milj. m? tjock eldningsolja med ved, el och kol.
Under senare år har olika initiativ tagits för att underlätta övergången i en kris från olja till andra bränslen.
Efter beslut av regeringen ingick ÖEF våren 1979 avtal med Växjö Energiverk AB om statligt bidrag om sammanlagt 14,9 milj. kr. för ombyggnad av en oljeeldad hetvattenpanna till eldning med inhemska bränslen och bidrag till eldning med sådant bränsle under en försöksperiod. Jag har tidigare nämnt detta i samband med att jag behandlat clearingfonden. Den ombyggda pannan var klar för drift sommaren 1980.
Genom beslut av regeringen sommaren 1979 och våren 1980 uppdrogs åt
överbefälhavaren att bedriva försök med eldning av flis och helved vid vissa förband inom försvarsmakten under eldningssäsongerna 1979—1980
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 68
och 1980—1981. Försöken under den senare säsongen finansierades ur clear-
ingfonden.
De här nämnda försöken med omställning vid dels fjärrvärmeverk, dels mindre värmecentraler avses utgöra en grund för ÖEF:s fortsatta plane-
ring. Det bör även framhållas att ÖEF i samråd med Svenska värmeverks-
föreningen våren 1981 har gjort en sammanställning av omställningsmöjlig-
heterna vid samtliga fjärrvärmeverk. ÖEF har vidare undersökt den svens-
ka verkstadsindustrins möjligheter att leverera den för ombyggnaden av
eldningsanläggningar erforderliga materielen. Dessa översyner avses ske årligen för att ingå i aktuella beslutsunderlag vid kris.
ÖEF har i det ekonomiska försvarets programplan 1982/83— 1986/87
lämnat förslag till åtgärder som dels skall underlätta övergång i kris från
eldning med olja till eldning med inhemska bränslen, dels möjliggöra viss
kristida ersättning av eldningsolja med el.
ÖEF föreslår att en projektering skall ske för omställning i kris av fjärrvärmeanläggningar och att en viss planering skall genomföras för materielproduktion m.m. Projekteringen bör enligt ÖEF ske inom ramen för den kommunala beredskapsplaneringen och finansieras med statsbi-
drag. Kostnaden beräknas till totalt 35 milj. kr., vilket bör fördelas på programplaneperiodens tre första år. För budgetåret 1982/83 beräknas 12 milj. kr. Mot bakgrund av erfarenheter som vunnits vid de försök inom försvars-
makten som jag redogjort för i det föregående, bedömer ÖEF det vara tillräckligt att i fråga om värmecentraler och större fastighetspannor ge-
nomföra omställningsplanering först sedan en kris har inträffat. Anvisning-
ar för inventering av pannbeståndet och för en planering i kommunal regi för ersättning av olja med ved bör dock enligt ÖEF tas fram redan nu. Härför erfordras konsultmedel om 100 000 kr. under vart och ett av budget-
åren 1982/83 och 1983/84. För att möjliggöra en övergång från eldningsolja till el föreslår ÖEF att
anskaffning skall ske av magnesiumoxid för tillverkning av rörelement och elradiatorer i en kris. För att säkerställa den avsedda produktionen krävs en beredskapslagring av magnesiumoxid på 450 ton. Kostnaden härför är
3,5 milj. kr. Med hänsyn till att de föreslagna omställningsåtgärderna utgör ett alter-
nativ till beredskapslagring av olja bör de enligt ÖEF finansieras över oljelagringsfonden.
I sitt slutbetänkande tillstyrker försvarskommittén de av ÖEF föreslagna åtgärderna liksom en finansiering över oljelagringsfonden.
Flera skäl talar enligt min mening för ett genomförande av ÖEF:s förslag
i den utsträckning resurserna medger. Ett skäl är att åtgärder måste vidtas så att de förutsättningar om omställ-
ning som gjorts i det nu gällande oljelagringsprogrammet vilar på en verk-
lighetsgrund. Ett annat skäl är att de åtgärder det här är fråga om bidrar till
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 69
att säkra en uthållig kristida energiförsörjning, dvs. en försörjning utöver
den avspärrningssituation på ca ett år som förutsatts i planeringen. Ett tredje skäl är att effekten av de resurser som sätts in på här förordade
åtgärder ger hög effekt på marginalen. Jag vill i det sammanhanget nämna att värdet av den olja som för i försörjningsplanen förutsatt krisperiod beräknas ersättas av ved, el och kol uppgår till 2,5 miljarder kr. Ett annat exempel är att kostnaden för föreslagen lagring av magnesiumoxid är ca
0,596 av kostnaden för den olja som skulle ersättas under ettårig avspärr-
ningskris.
Jag kan mot bakgrund av vad jag tidigare framfört inte föreslå en finansi-
ering av åtgärderna över oljelagringsfonden. Senare i år kommer jag emel-
lertid att föreslå regeringen att ÖEF beviljas medel ur clearingfonden för att finansiera lagringen av magnesiumoxid med 3,5 milj. kr. och konsultmedel med 100000 kr. Vidare avser jag samtidigt föreslå regeringen att 6,4 milj. kr. beviljas ÖEF ur clearingfonden för projektering av omställning i kris av fjärrvärmeanläggningar m.m.
På drivmedelsområdet innebär energipolitiken ansträngningar att på sikt
skapa tillgång till alternativ till dieselolja och bensin, t.ex alkoholer. Några kvantiteter av betydelse för försörjningsberedskapen kan dock inte förväntas under den närmaste tioårsperioden. Behovet av att kunna använda
gengas vid en långvarig kris kvarstår därför tills vidare, Vissa medel behöver fortfarande anvisas för att vidmakthålla gengasberedskapen. Jag
tillstyrker ÖEF:s förslag att inom det ekonomiska försvarets medelsram 300 000 kr. anslås för ändamålet över statsbudgeten.
Vidare tillstyrker jag förslaget om att ytterligare 200000 kr. anslås för stärkande av handlingsberedskapen allmänt inom energiprogrammet.
Jag återkommer till detta vid min anmälan av anslagsfrågor.
7.2.3.8 Beredskapslagring av ångkol
Användningen av ångkol uppgick år 1979 till ca 420 kton. År 1990 beräknas användningen uppgå till ca 4—6000 kton varav ca 3— 4000 kton beräknas utnyttjas för bostadsuppvärmning och i kraftvärmeverk. Ca 1—-2000 kton bedöms användas inom industrin. Mot slutet av 1980-talet bedöms 7 å 107: av landets energiförsörjning komma att vara baserad på kol. Motsvarande andel är f.n. mindre än 14.
Ångkol ersätter i första hand tjock eldningsolja. Detta förhållande har beaktats i det förslag till minskat beredskapslager av olja som riksdagen har beslutat om (prop. 1980/81:90 bil.3, FöÖU 1980/81:21, rskr 1980/81:281). Denna ändrade struktur på energitillförseln medför, vilket också OLK konstaterar, att beredskapslager av kol måste byggas upp för att förhindra att försörjningsberedskapen på bränsleområdet försämras.
Projekterings-, prövnings- och byggnadstider för stora koleldade anlägg-
ningar är mycket lång, i många fall ända upp till sju år. För mindre
anläggningar är tiden kortare, men uppgår likväl till flera år. Anläggningar
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 70
som beslutas under de närmaste åren kommer att tas i drift under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. För att de lönsamhetskalkyler som görs i samband med överväganden om investeringar i eldningsanläggningar skall baseras på realistiska ekonomiska förutsättningar bör enligt OLK kraven på beredskapslagring slås fast så snart som möjligt. Detta gäller både användare av kol och företag som avser att engagera sig i kolhandel m.m.
OLK föreslår att tvångslagring av ångkol skall regleras i en särkild lag. Lagringsskyldigheten bör inträda fr.o.m. år 1986. Den skiss till lagstiftning som OLK har lagt fram ansluter i väsentliga delar till vad som f.n. gäller beträffande tvångslagring av olja.
Förslaget innebär bl.a. att lagringsskyldiga skall vara kolanvändare med en årlig förbrukning av minst 20 kton och säljare av kol när försäljningen uppgår till minst 50 kton per år. Säljare eller förbrukare av ångkol som importerar kolet bör enligt OLK ailtid vara lagringsskyldiga. Ingen lagringsskyldighet bör föreligga om ångkolet utvunnits inom landet. En rimlig försörjningsberedskap uppnås enligt OLK om lagringsvolymen fastställs till 4070 av närmast föregående års försäljning, exkl. försäljning till annan lagringsskyldig, eller förbrukning. Med hänsyn till att risken för s.k. fredskriser på kolområdet kan förutsättas vara ringa bör enligt OLK beredskapslagringen kunna begränsas till avspärrnings- och krigssituationer. Vidare tar OLK upp frågan om lokalisering av beredskapslager. Enligt utredningen skall i princip minst en tredjedel av beredskapslagringen fullgöras inom rimligt transportavstånd från eldningsanläggningen. Viss möjlighet för förbrukaren till inlagring hos annan bör finnas enligt OLK. Detta får dock inte innebära att övervägande delen av tvångslagren läggs upp i ett fåtal kolhamnar.
Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget instämmer flertalet i OLK:s förslag. Beträffande lagringens omfattning anser Svenska stenkolsimportörers förening och Ångpanneföreningen att denna är för hög. SPI föreslår lagringsskyldighet för förbrukare när den årliga förbrukningen överstiger 8 kton och försäljare när den årliga försäljningen överstiger 30 kton. Cementa AB anser att processindustrin bör undantas från lagringsskyldigheten. ÖB, ÖEF, naturvårdsverket och planverket framhåller betydelsen av att lagren får en lämplig utformning och lokalisering.
Även jag anser det nödvändigt med en beredskapslagring av ångkol. Liksom i fråga om bl.a. olja bör lagringsskyldigheten åvila större säljare och förbrukare av ångkol samt importörer av ångkol. Den närmare omfattningen av lagringsskyldigheten måste bestämmas med beaktande bl.a. av tillförsel- och förbrukningsförhållandena. OLK:s förslag i det här avseendet synes väl avvägt. Jag ansluter mig således i princip till OLK:s förslag.
Jag delar utredningens uppfattning att det är önskvärt att beslut fattas snarast möjligt om lagringsskyldighet för ångkol. En lagstiftning av det här slaget inrymmer dock vissa problem från juridisk- teknisk synpunkt. Med
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 7
hänsyn härtill avser jag att senare återkomma med förslag till sådan lag-
stiftning.
7.2.3.9 Beredskapslagring av naturgas
Naturgas kommer att introduceras i Sverige år 1985 då leveranser av dansk och västtysk naturgas till det s.k. Sydgasprojektet beräknas börja. Genom projektet kommer c:a 450000 m? eldningsolja eller 4 äå 5 TWh att ersättas av naturgas i sydvästra Skåne. Sydgasprojektet kommer vid denna
tidpunkt att svara för endast c:a 192 av landets energiförbrukning. Emellertid kommer, enligt OLK:s beräkningar, c:a 10000 hushåll och något
hundratal företag att tillföras naturgas och vara helt beroende av detta
utsträckning försörjningsberedskapen av naturgas bör tillgodoses. Ökad
användning av naturgas också i övriga delar av landet är tänkbar. Det är
därför av principiella skäl viktigt att nu ta ställning till frågan om försörjningsberedskapen på naturgasområdet. Låt mig härvid först konstatera att huvuddelen av gasen kommer att tillföras från källor i Nordsjön. Av detta skäl anser jag, i likhet med OLK, att något särskilt fredskrislager inte behövs, då risken för fredskriser i detta område måste anses vara ringa. I krigs- och avspärrningssituationer torde däremot tillförselmöjligheterna bli begränsade. Då gasen i huvudsak
ersätter eldningsolja, stadsgas och gasol bör samma försörjningsberedskap inför krigs- och avspärrningssituationer eftersträvas för naturgas som för
dessa oljeprodukter. Detta har också varit utgångspunkten i det förslag
OLK presenterat.
OLK föreslår att tvångslagring av naturgas skall regleras i en särskild lag med lagringsskyldighet fr.o.m. år 1986. Den skiss till lagstiftning som OLK har lagt fram ansluter i väsentliga delar till vad som f.n. gäller beträffande
tvångslagring av olja.
Förslaget innebär bl.a. att distributörer och storförbrukare — förbrukare som använder minst 5000 000 m” naturgas per år — av naturgas skall vara lagringsskyldiga. Distributörerna skall vara skyldiga att hålla beredskapslager av naturgas eller annan produkt som efter blandning eller omvandling kan distribueras genom gasnätet till småförbrukare. Storförbrukarna skall
vara skyldiga att hålla beredskapslager av olja eller annat bränsle samt att hålla utrustning för förbränning härav. Sådana storförbrukare som an-
vänder gasen i sin tillverkningsprocess skall dock ha möjlighet att kunna
uppdra åt distributören att hålla erforderligt lager av gas, Lagringsmängden skall utgöra en bestämd andel — 40920 — av den mängd naturgas som . förbrukats eller försålts under närmast föregående kalenderår.
Gasleveranserna i Sydgasprojektet beräknas enligt OLK börja under hösten 1985. För att skapa klarhet för naturgasintressenter anser OLK det
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 72
önskvärt att statsmakterna snarast möjligt fattar beslut om att lagringsskyl-
dighet för naturgas skall inträda från nämnda tidpunkt.
Remissinstanserna har i stort anslutit sig till OLK:s förslag. ÖEF framhåller särskilt att gaseldade uppvärmningsanläggningar innebär en betänk-
lig försvagning av beredskapen, då de inte omfattas av lagen (1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. ÖEF föreslår därför att regeringen uppdrar åt statens planverk att i samråd med ÖEF utreda och föreslå åtgärder som kan skapa sådan flexibilitet även i gasvärmda byggnader som krävs för andra uppvärmningsanordningar.
Även jag anser det nödvändigt med en beredskapslagring av naturgas
m.m. Lagringsskyldigheten bör åvila distributörer och storförbrukare av
naturgas. Den närmare omfattningen av lagringsskyldigheten måste be-
stämmas med beaktande bl.a. av tillförsel- och förbrukningsförhållandena. OLK:s förslag i det här avseendet synes väl avvägt. Jag ansluter mig således i princip till OLK:s förslag. Jag delar utredningens uppfattning att det är önskvärt att beslut fattas snarast möjligt om lagringsskyldighet för naturgas. I likhet med vad jag tidigare anfört beträffande lagring av ångkol inrymmer dock en lagstiftning
av det här slaget vissa problem från juridisk-teknisk synpunkt. Med hän-
syn härtill avser jag att senare återkomma med förslag till lagstiftning
avseende lagring av naturgas m.m.
Vad gäller ÖEF:s förslag om att utreda åtgärder för att öka flexibiliteten
i gasuppvärmda byggnader anser jag att det bör prövas i samband med den översyn av oljelagringsprogrammet som skall göras år 1983.
7.2.3.10 Beredskapslagring av kärnbränsle
Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) bildades år 1972 och ägs av staten och kraftbolagen. Enligt det konsortialavtal som ligger till grund för verksamheten är en av SKBF:s uppgifter att genomföra beredskapslagring av kärnbränsle.
Vid utgången av år 1982 kommer den planerade lageruppbyggnaden av kärnbränsle att vara genomförd. Lagret, som kommer att motsvara 35
TWh, beräknas av OLK motsvara en uthållighet på kärnbränsleområdet
om minst 22 å 23 månader. Denna uthållighet överstiger de beräknade
behoven i avspärrningssituationer och är längre än vad som gäller för energiprogrammet i övrigt. OLK förordar att i första hand denna utbygg-
nad genomförs.
Om statsmakterna önskar utöka försörjningsberedskapen på elområdet
ytterligare med tanke på fredskriser, andra typer av störningar eller mer omfattande tillförselbortfall bör detta enligt OLK av ekonomiska skäl ske genom beredskapslagring av kärnbränsle. OLK anför att om 1975 års oljelagringskommittés principiella förslag om ett bränslebyte för varje reaktor genomförs skulle — med nuvarande förutsättningar — uthålligheten
öka till 27 å 28 månader.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 73
OLK anser att beslut om uthålligheten och omfattningen av lagret av kärnbränsle bör fattas av riksdagen efter förslag av regeringen samt att lagret i och med detta bör benämnas beredskapslager av kärnbränsle i stället för som nu reservlager. På grund av bl.a. statsmakternas stora inflytande på kärnkraftssektorn torde enligt OLK någon särskild reglering i lag inte behövas.
Remissinstanserna ansluter sig i huvudsak till OLK:s förslag. ÖB be-
dömer emellertid att man även i krig bör ha möjlighet att utnyttja kärnkraftverk. RRYV är kritiskt och vill bl.a. ha en reglering av tvångslagring av
kärnbränsle genom lagstiftning. Försvarskommittén som ansluter sig till OLK:s bedömning, förordar att frågan om eventuell fortsatt utbyggnad av beredskapslagren av kärnbränsle prövas i samband med översynen av
oljelagringsprogrammet år 1983.
Efter samråd med statsrådet Eliasson anser jag för egen del att nu pågående lageruppbyggnad är tillräcklig. Lagringen bör även fortsättningsvis byggas upp och förvaltas av kraftbolagen och SKBF. Lagren bör benämnas beredskapslager av kärnbränsle. Finansieringen bör liksom hittills ske av kraftbolagen med hjälp av statliga kreditgarantier.
Någon särskild reglering i lag behövs enligt min mening inte med tanke på statsmakternas inflytande på kärnkraftssektorn. För att säkerställa att de lager som byggs upp finns tillgängliga vid kris bör avtal om beredskapslagringen, vilket också OLK föreslagit, träffas mellan ÖEF och berörda
kraftföretag i samråd med SKBF. Företagen bör årligen rapportera till
ÖEF om beredskapslagringen och övrig lagerhållning av kärnbränsle.
Några ytterligare åtgärder anser jag f.n. inte vara erforderliga. Det kan
emellertid finnas anledning att i samband med översynen år 1983 åter
pröva beredskapslagrets storlek.
Jag beräknar för budgetåret 1982/83 0,5 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för gengasverksamhet och förbättring av handlingsberedskapen. Utanför ramen beräknar jag 1222 milj. kr. för oljelagringsprogrammet.
Delprogrammet Elkraft
Efter samråd med statsrådet Eliasson vill jag anföra följande.
Delprogrammet omfattar frågor rörande försörjningen med elektrisk
energi. Statens vattenfallsverk är programmyndighet.
Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning.
Inom ramen för de allmänna målen för energiprogrammet bör målet för
beredskapsverksamheten inom elkraftområdet vara att trygga samhällets behov av elenergi under fredskriser, avspärrning och krig så att motstånds-
förmågan och de viktigaste funktionerna kan vidmakthållas.
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.
I övrigt finner jag att de föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 74
7.2.4 Programmet Övriga försörjningsviktiga varor
Programmet indelas i två delprogram, Kemiska produkter m.m. och
Metaller m.m. ÖEF är programmyndighet.
Delprogrammet Kemiska produkter m.m.
Delprogrammet omfattar frågor rörande försörjning med andra mineraler än metaller, trävaror, massa, papp och papper, grafiska produkter, gasbensin, gummi- och plaster samt övriga kemiska produkter, dock ej läkemedel.
Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning.
Försörjningsberedskapen inom kemiprogrammet bör främst säkerställa försörjningen med varor som är särskilt viktiga för individens överlevnad
och samhällets funktion. Avvägningen mellan beredskapslagring av impor-
terade varor och förberedd inhemsk produktion bör göras så att förbere-
delser för krisproduktion vidtas om tiden för omställning är måttlig och
åtgärderna ger besparingar jämfört med sedvanlig beredskapslagring.
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. Kommittén anser vidare att särskilda åtgärder för att behålla försörjningsviktig produktion vid behov skall vidtas i den omfattning som bedöms
erforderlig för att säkerställa de mest angelägna behoven. Dit hör förpack-
ningar för främst livsmedelsindustrin, material för tryckning av tidningar
och tidskrifter m.m. för det psykologiska försvaret samt gummidäck m.m.
för transportsektorn. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning.
Enligt kommittén bör resultatet av pågående studier avseende den kemiska industrins möjligheter att utnyttja inhemska råvaror för anpassning och omställning i en krissituation avvaktas. Uppbyggnaden av beredskaps-
lager i statlig regi bör därför begränsas. Enligt kommittén bör på sikt ett
ökat ansvar för beredskapslagring överföras till näringslivet. Det är därför angeläget att det försök med lagring i näringslivets regi, som föreslagits av ÖEF, genomförs. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor och hänvisar beträffande ansvaret för beredskapslagringen till vad jag tidigare anfört.
7.2.4.1 Beredskapslagring av gasbensin
Gasbensin används i Sverige som basråvara vid tillverkning av plastrå-
varorna eten och propen som i sin tur används för att tillverka plastprodukter. Från försörjningsberedskapssynpunkt är plastprodukter av stor
betydelse inom bl.a. hälso- och sjukvårdsområdet och inom förpacknings-
industrin. Praktiskt taget all gasbensin som används i landet importeras.
Statsmakterna fattade mot bakgrund av försörjningsberedskapsutred-
ningens slutbetänkande (SOU 1975:57) Varuförsörjning för kristid beslut
om visst statligt beredskapslager av gasbensin för fredskriser (prop. 1975/ 76:152). 1975 års oljelagringskommitté föreslog en lagerökning av gasben-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 75
sin för krigs- och avspärrningssituationer. I prop. 1976/77:74 bil. 2 anslöt sig föredraganden till kommitténs förslag om förstärkning av beredskapslagren av gasbensin men ansåg att inlagringen borde planeras till tiden efter budgetåret 1981/82. Frågan om ytterligare gasbensinlagring för främst fredskriser borde speciellt uppmärksammas av kontrollstationen, d.v.s. OLK.
OLK föreslår med beaktande av behoven och befintliga lager m.m. att de statliga beredskapslagren av gasbensin för främst avspärrnings- och
fredskrissituationer bör utökas med 330000 ton eller 455000 m?. Utgif-
terna, som beräknas uppgå till c:a 500 milj. kr.. föreslås bestridas från oljelagringsfonden. Lageruppbyggnaden föreslås genomföras så snart som möjligt under progamplaneperioden 1982/83—1986/87.
Till OLK:s förslag har fogats ett särskilt yttrande av experten Orrö. Orrö anser att kommitténs bedömning är alltför optimistisk mot bakgrund av gjorda erfarenheter från fredskriser under 1970-talet och att i en kris i vårt närområde bristen på gasbensin på den internationella marknaden skulle bli i det närmaste total. Till detta kommer att det inom landet inte finns något substitut för gasbensin. En viss reserv borde därför ha beräknats med hänsyn till varans vikt för folkförsörjningen och möjligheten att köpa den under avspärrning. Orrö föreslår en reserv på 100000 ton och att följaktligen lagringsmålet räknas upp med denna kvantitet.
ÖB instämmer i Orrös synpunkter. Övriga remissinstanser har inget att
erinra mot OLK:s förslag.
För egen del vill jag anföra följande. Produktionskapaciteten för gasbensin var tidigare knapp i Västeuropa och någon marknad utöver långa kontrakt förekom knappast. Kapaciteten har efter oljekrisen 1973-1974 ökat väsentligt och gasbensin utbjuds numera också vid sidan av långa kontrakt. Inköps- och försäljningspriser noteras även på spotmarknaden. I Sverige sker inköp från ett flertal källor. Användarna av gasbensin i Sverige planerar att även använda gasol som råvara i tillverkningsprocessen. Dessutom kan genom s.k. katalytisk krackning ett högre utbyte av lätta oljeprodukter erhållas vid raffinering.
Mot bakgrund av vad jag har anfört ovan — ökat utbud, fler inköpskällor och gasol som råvara — bedömer jag att försörjningsmöjligheterna i en kris har förbättrats. Jag ansluter mig till kommitténs förslag och förordar en utökad beredskapslagring av gasbensin med 330000 ton, dvs. ca 455 000
m?. |
Inlagringen i en nu färdigställd anläggning bör påbörjas under budgetåret 1982/83 med ca 100000 m?. Samma volym bör inlagras de tre följande budgetåren och resten under budgetåret 1986/87.
Jag har tidigare föreslagit att oljelagringsfonden skall upphöra fr.o.m. budgetåret 1982/83. Med anledning härav förordar jag att inlagring av gasbensin finansieras över statsbudgeten. För budgetåret 1982/83 beräknar jag ett medelsbehov på 139 milj. kr. i tillägg till den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. Jag återkommer härtill vid behandlingen av anslagsfrågor.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 76
7.2.4.2 Ammoniakförsörjningen
Min företrädare redogjorde i propositionen om ammoniaktillverkningen i Kvarntorp (prop. 1980/81:186. FöÖU 1980/81:27, rskr 1980/81:345) för Sveriges behov av ammoniak. Han föreslog där att man skulle använda den genom det tilltänkta stödet till Supra AB:s ammoniakfabrik i Kvarntorp vunna tidsfristen fram till slutet av 1982 för mer ingående undersökningar om alternativa vägar att klara ammoniak- och kvävegödselmedelsförsörjningen i kristid. Bland annat borde undersökas möjligheterna att i kristid bygga upp en ny ammoniakanläggning där tillverkningen inte är beroende av importerade råvaror.
Chefen för jordbruksdepartementet tillkallade härefter med stöd av regeringens bemyndigande den 25 juni 1981 en särskild utredare med uppdrag att utreda försörjningen med gödselmedel m.m. (Dir 1981:45). Utredaren kommer i dagarna att lämna sina förslag, vilka chefen för jordbruksdepartementet kommer att redogöra för senare idag.
I samband med att Norsk Hydro a.s. förvärvade aktiemajoriteten i Supra undertecknade de bägge företagen en utfästelse gentemot svenska staten med bl.a. följande innehåll:
"Norsk Hydro och Supra förklarar sig beredda att medverka till projektering och andra förberedelser för byggandet och idrifttagandet av en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i Sverige i en krissituation”.
ÖEF har sedermera förhandlat med företagen och nyligen undertecknades en principöverenskommelse, där Norsk Hydro och Supra på vissa villkor förklarar sig beredda dels att utföra en förstudie för en elektrolysbaserad ammoniakfabrik för användning i en krissituation, dels att projektera, bygga och driva en sådan fabrik. Fabriken skall ha en kapacitet på 120000 ton ammoniak per år. Kapaciteten skall uppnås högst två år efter beslut om byggande.
I överenskommelsen förbinder sig Norsk Hydro bl.a. att inom sex månader från beställning utföra förstudien, vilken skall omfatta även behovet av inköp i icke-kristid av know-how och eventuella nyckeldelar för ammoniakfabriken. Kostnaden för förstudien beräknas uppgå till högst 2 milj. kr.
Vidare förbinder sig de båda företagen att i den omfattning staten påkallar genomföra projekteringen av ammoniakfabriken. Projekteringen kan om staten önskar ske i etapper. Bolagen förbinder sig att om staten påfordrar biträda vid uppförandet av fabriken. Supra åtar sig att driva och underhålla fabriken samt att köpa hela ammoniakproduktionen. Staten skall äga ammoniakfabriken. som om den byggs avses ligga intill Supras kvävegödselfabrik i Köping.
I samråd med chefen för jordbruksdepartementet anser jag att produktion av ammoniak i en på inhemska råvaror baserad fabrik är det tryggaste sättet alt i långa avspärrningssituationer förse den svenska marknaden
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 77
med råvara för produktion av minimibehovet av kvävegödselmedel, sprängämnen m.m. Elektrolystekniken är beprövad och svensk industri bör om projekteringen har drivits tillräckligt långt i en krissituation kunna tillverka och foga samman den utrustning som behövs inom den stipulerade tvåårsperioden.
Jag vill samtidigt understryka att det med dagens svenska elektricitetspriser är helt oekonomiskt att i icke-kristid tillverka ammoniak genom elektrolys. Det pris man i dagsläget kan få ut för ammoniak täcker inte ens de rörliga kostnaderna för sådan tillverkning och ger ingen möjlighet att täcka avskrivningarna på fabriksinvesteringen. Denna torde för närvarande uppgå till i storleksordningen en knapp miljard kronor inklusive räntor och beräknad kostnadsstegring under byggnadstiden.
I en krissituation när det gäller befolkningens överlevnad blir investerings- och driftskostnader av underordnad betydelse. Det gäller då framför allt att kontinuerligt få fram ammoniak för att hålla gödselmedelsproduktion och annan viktig tillverkning igång.
För att fabriken skall kunna byggas och drivas i en krisituation krävs noggranna förberedelser i icke-kristid. Jag anser att staten bör beställa den offererade förstudien och beräknar högst 2 milj. kr. för ändamålet att finansieras inom den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. Förstudien får visa hur långt projekteringen i icke-kristid bör drivas för att man i kristid efter eventuell kompletterande projektering skall kunna bygga och driva fabriken med användande av enbart svenska varor och svenskt kunnande. Jag avser återkomma till regeringen i denna fråga när förstudien är klar.
Jag har tidigare redogjort för principöverenskommelsen mellan Norsk Hydro, Supra och ÖEF om import i kristid av kvävegödselmedel och ammoniak. Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare idag att ta upp frågan om lagring av kvävegödselmedel. Tillsammans med förberedelserna för byggandet av en elektrolysbaserad ammoniakfabrik bör dessa beredskapsåtgärder kunna ge en rimlig försörjningsberedskap på kvävegödselmedelområdet och för viss annan viktig produktion.
Det underlag som nu finns visar således att det finns alternativa vägar att klara kvävegödselmedel- och ammoniakförsörjningen i kristid. Härigenom har intentionerna bakom 1981 års beslut om tillfälligt stöd till den oljebaserade ammoniakfabriken i Kvarntorp uppfyllts. Med nuvarande relationer mellan världsmarknadspriset på ammoniak och självkostnadspriset för ammoniak tillverkad i Kvarntorp skulle dessutom ett statligt stöd på över 40 milj. kr. per år behövas för att täcka förlusterna. Något behov av en förlängning av det statliga stödet efter år 1982 finns därför inte.
Jag beräknar för budgetåret 1982/83 35,3 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för industristöd, lagringsförsök, substitutförsök m.m. I beloppet ingår 12,8 milj. kr. för stöd till Supra AB. Jag beräknar därutöver 139 milj. kr. för anskaffning av lager av gasbensin.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 78
I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.
Delprogrammet Metaller m.m.
Delprogrammet omfattar frågor rörande försörjning med malmer, stål, järn och andra metaller samt verkstadsprodukter utom sjukvårdsmateriel.
Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning.
Åtgärderna inom metallprogrammet skall främst syfta till att stödja de program som har ansvar för den grundläggande försörjningen inom områdena livsmedel, beklädnad, energi, sjukvård och transporter samt för militärt försvar och civilförsvar. Beredskapsverksamheten inriktas på att förbereda omställningar av försörjningsviktig produktion inom metall- och verkstadsindustrin.
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.
Försvarskommittén pekar på möjligheten att planera och förbereda brytning av kända men i fred inte utnyttjade malmfyndigheter. En annan lämplig omställningsåtgärd är att finna inhemska substitut eller ökad återvinning. Särskild vikt bör enligt kommittén läggas vid att säkerställa erforderlig försörjning i fråga om elektronikkomponenter. Frågor rörande behovet av utbyteskomponenter och reservdelar, särskilt inom elektronikområdet, är emellertid enligt kommittén främst en angelägenhet för berörda företag. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor och hänvisar beträffande ansvaret för beredskapslagringen till vad jag tidigare anfört i samband med behandlingen av lagringsverksamheten.
1977 års försvarsbeslut innebar bl.a. att det mot bakgrund av situationen i södra Afrika skulle byggas upp ett fredskrislager av vissa legeringsmetaller. Lagret skulle omfatta en två månaders normal förbrukning av de metaller som importeras direkt från området (krom, kobolt) och ca en månads normal förbrukning av de metaller för vilka södra Afrika svarar för en stor del av världsproduktionen (mangan, vanadin).
Mineralpolitiska utredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik förordat en utökning av fredskrislagringen till att omfatta ett större antal legeringsmetaller och till en volym motsvarande tre månaders normal import. Försvarskommittén, liksom ÖEF i programplanen, ansluter sig till detta förslag. Kommittén anser att finansieringen av denna lagring bör studeras ytterligare samt att man kan överväga en ordning som innebär att denna lagring, i likhet med annan fredskrislagring, finansieras via en fond som byggs upp genom särskilda avgifter. En möjlighet kan därvid vara att utöka oljelagringsfondens användningsområde till att om- . fatta all fredskrislagring. I sammanhanget påpekas att långt drivna förberedelser för inhemsk utvinning av vissa legeringsmetaller på sikt kan reducera behovet av fredskrislagring av metaller över huvud taget.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 79
I fråga om fredskrislagringen vill jag anföra följande. Den tidigare beslu-
tade fredskrislagringen av legeringsmetaller är nu genomförd. Lagringen
har finansierats över statsbudgeten. Jag har i det föregående förordat att
planeringen skall inriktas på olika omställningsåtgärder, att ansvaret för lagringen skall ses över samt att oljelagringsfonden skall upphöra. Jag är mot den bakgrunden inte beredd att förorda att beslut nu skall tas om en utökad fredskrislagring helt finansierad med budgetmedel. Den kommande
översynen av lagringsansvaret får lämna underlag för en mer långsiktig bedömning. Jag anser emellertid att lagring av legeringsmetaller är en
viktig beredskapsfråga och att staten bör finansiera en viss utökning av nuvarande lager i väntan på mer permanenta åtgärder. Jag avser därför
senare i vår föresiå regeringen att ÖEF får ta i anspråk 35 milj. kr. av
befintlig reservation på anslaget F3. Beredskapslagring och industriella
åtgärder för inköp av legeringsmetaller.
Jag vill i sammanhanget även peka på mineralpolitiska utredningens förslag att den svenska regeringen i internationella sammanhang skall
verka för minskade restriktioner för handeln med mineralråvaror, för en
jämnare fördelning av prospekteringsinsatser och investeringar i mineral-
sektorn i världen samt för införande av bestämmelser i internationella råvaruavtal som skyddar Sveriges intresse av en tryggad försörjning och
hindrar diskriminatorisk behandling av köpare från producenternas sida.
Sådana ansträngningar har från svensk sida sedan lång tid gjorts. Jag
erinrar om att regeringen nyligen har lämnat en proposition om svenskt godkännande av det sjätte internationella tennavtalet. Jag anser att åtgär-
der av detta slag även bör ses som ett sätt att på sikt förstärka försörjnings-
beredskapen.
7.2.4.3 Försörjningsberedskapen i fråga om torrbatterier
Våren 1981 beslöt det danska bolaget A/S Hellesens att lägga ned driften
vid dotterföretaget Torrbatterifabriken Ängelholm AB, som var den enda tillverkaren av torrbatterier i Sverige. Den 24 april varslades huvuddelen av personalen om uppsägning. I november 1981 upphörde tillverkningen.
Frågan om den svenska torrbatteritillverkningen behandlades av riksda-
gen i maj 1981 (NU 1980/81:57, rskr. 1980/81:358). Riksdagen uttalade
därvid att det bör ankomma på regeringen att gentemot A/S Hellesens
hävda att tidigare av bolaget lämnade utfästelser beträffande produktion,
investeringar och sysselsättning skall innehållas. Utfästelserna lämnades i
samband med att A/S Hellesens och AB Tudor förvärvade aktierna i
Torrbatterifabriken år 1974. Tudors aktier ägs numera av Hellesens.
Jag har av chefen för industridepartementet inhämtat att de förhandlingar som med anledning av riksdagsbeslutet har ägt rum mellan industridepartementet och A/S Hellesens inte har lett till något resultat.
Riksdagen uttalade vidare att det med hänsyn till behoven i krig är nödvändigt med en försörjningsberedskap i fråga om torrbatterier och
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 80
förutsatte att ÖEF snarast lägger fram förslag till åtgärder som den pågående utvärderingen av olika sätt att trygga försörjningsberedskapen kan föranleda.
Jag vill i denna fråga anföra följande.
ÖEF hemställde i skrivelse den 31 augusti I981 om regeringens bemyndigande att slutföra förhandlingar med Torrbatterifabriken om köp av maskinutrustning för tillverkning av torrbatterier. Utrustningen avses läggas i malpåse i en av ÖEF:s förrådsbyar och skall i en krissituation kunna monteras upp där. Enligt ÖEF:s bedömning blir det härigenom möjligt att åtminstone under en inledande femårsperiod upprätthålla viss försörjningsberedskap. Efter nedläggning av tillverkningen i Ängelholm kommer försörjningsberedskapen i fråga om torrbatterier att tillgodoses enligt följande:
— beredskapslagring av färdiga torrbatterier i ÖEF:s regi — beredskapstagring av specialbatterier i försvarsmaktens regi — förberedd krisproduktion genom beredskapslagring av maskinutrust-
ning och planlagd personalrekrytering — beredskapslagring av torrbatteriråvaror — förberedd ransonering.
Regeringen medgav i beslut den I oktober 1981 att köp fick ske av . maskinutrustning för tillverkning av torrbatterier intill ett belopp av 1070 000 kr. i enlighet med ÖEF:s förslag. En förutsättning var att produktionen av torrbatterier vid företaget inte kunde upprätthållas.
Tillverkningen av torrbatterier vid Torrbatterifabriken upphörde i november 1981. ÖEF:s köp av maskinutrustning har därefter genomförts.
Nedläggning av den svenska torrbatteritillverkningen är negativ från försörjningsberedskapssynpunkt. De kompenserande åtgärder som har vidtagits bör emellertid enligt min mening medföra att försörjningsberedskapen tills vidare kan tryggas på ett acceptabelt sätt.
Jag beräknar för budgetåret 1982/83 5,2 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för förberedelser för omställning m.m.
1 övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten. 7.2.5 Programmet Transporter
Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet vill jag anföra följande.
Programmet Transporter omfattar frågor rörande försörjning med transporter samt konsumtionsbegränsning av flytande drivmedel. Programmet indelas i delprogrammen Transportsamordning, Järnvägstransporter, Landsvägstransporter, Vägar, Flygtransporter och Sjötransporter. Pro-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 81
grammyndigheter är transportrådet, statens järnvägar, statens vägverk,
luftfartsverket och sjöfartsverket.
Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning:
Beredskapsförberedelserna inom transportprogrammet skall främst avse
transportreglering, transportledning samt skydd och reparationer. Stor
vikt bör läggas vid åtgärder som syftar till en snabb organisering och genomförande av erforderlig transportverksamhet i sådana krissituationer där angreppet inleds överraskande, varvid understöd åt försvarsmaktens mobilisering och gruppering är den viktigaste uppgiften. Även frågan om
sjuktransporter i dessa situationer bör ägnas stor uppmärksamhet. Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.
Delprogrammet Transportsamordning
Delprogrammet omfattar frågor rörande förberedelser för samordning och prioritering av transportresurser främst genom transportreglering och genomförande av drivmedelsransonering. Transportrådet är programmyndighet.
Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning.
Beredskapsförberedelserna bör främst avse samordning och prioritering av transportresurser. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utvecklingen
ay väl fungerande system för ransonering av flytande drivmedel.
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.
Regeringen har i prop 1981/82:100 bil. 9 för budgetåret 1982/83 beräknat 0,5 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för
utvecklingen av ett nytt system för drivmedelsransonering.
I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär-
derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.
Delprogrammet Järnvägstransporter
Delprogrammet omfattar frågor rörande bl.a. olika former av fortifikatoriskt skydd, anskaffning av reservmateriel och utrustning av verksskydd
och driftvärn samt utbildning för att säkerställa erforderlig insatsbereds-
kap. Statens järnvägar är programmyndighet.
Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning. Beredskapsförberedelserna bör inriktas på att öka uthålligheten och
begränsa verkan av skador på järnvägsanläggningar. För att med större säkerhet kunna verka även vid ett överraskande inlett angrepp fordras
vissa skyddsåtgärder för i första hand ledningsorgan, samband och viss materiel. , Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. Jag beräknar för budgetåret 1982/83 9 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt
6 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 3
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 82
försvar för fortsatt utbyggnad av utbildningsanläggning samt anskaffning
av utrustning, materielskydd m.m.
I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe-
ten.
Delprogrammet Landsvägstransporter
Delprogrammet omfattar frågor rörande förberedelser för transportle-
dande åtgärder för landsvägstransporter. Transportrådet är programmyn-
dighet.
Verksamheten innebär i fredstid bl.a. att ge ut anvisningar för bereds-
kapsplanering av olika landsvägstransporter och att tillse att transporimedel kan ställas till försvarsmaktens förfogande under beredskap och krig. Regeringen har i prop. 1981/82:100 bil. 9 för budgetåret 1982/83 beräknat
0,5 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för viss materielanskaffning m.m.
I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.
Delprogrammet Vägar
Delprogrammet omfattar frågor rörande fortifikatoriskt skydd, anskaffning av reservmateriel och reservdelar samt planläggning av krigsorganisationen och genomförande av försvarsutbildning. Statens vägverk är programmyndighet.
Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning.
Åtgärderna bör inriktas på att tillgodose totalförsvarets behov av väg-
hållning. Reservbromateriel bör anskaffas så att utslagna broar kan ersättas på särskilt viktiga vägavsnitt.
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.
Jag beräknar för budgetåret 1982/83 16,5 milj. kr. ur den särskilda
medelsramen för ekonomiskt försvar för anskaffning av reservbromateriel
m.m.
I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe-
ten.
Delprogrammet Flygtransporter
Delprogrammet omfattar frågor rörande materielanskaffning, beredskapsplanläggning m.m. för försörjningar med flygtransporter.
Försvarskommittén föreslår följande inriktning.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 83
Verksamheten bör syfta till att skapa de tekniska och underhållsmässiga
förutsättningarna för nödvändiga inrikes och utrikes flygtransporter i
kriser och krig.
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.
Jag beräknar för budgetåret 1982/83 10 milj. kr. ur den särskilda medels-
ramen för ekonomiskt försvar för fortifikatoriska åtgärder, materielanskaffning m.m. I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär-
derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe-
ten.
Delprogrammet Sjötransporter
Delprogrammet omfattar frågor rörande beredskapsplanläggning, viss
materielanskaffning m.m. för sjötransporter. Sjöfartsverket är program-
myndighet.
Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning Verksamheten bör skapa förutsättningar för inrikes och utrikes sjötran-
sporter under avspärrning och i krig. Totalförsvarets behov bör in när
sjöfartspolitiken utformas och statligt stöd lämnas till hithörande bran-
scher. Materielanskaffningen bör närmast inriktas på att öka uthålligheten
för lastning och lossning utanför ordinarie hamnar.
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.
Regeringen har i prop. 1981/82:100 bil. 9 för budgetåret 1982/83 beräknat
0,2 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för viss materielanskaffning.
I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe-
ten.
7.2.6 Programmet Arbetskraft
Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag anföra följande.
Programmet omfattar frågor rörande totalförsvarets försörjning med civil arbetskraft. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är programmyndighet.
Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning för programmet.
Inom arbetskraftprogrammet bör ökad vikt läggas vid planläggningen för
att tillgodose behoven av civil personal inom totalförsvarets prioriterade områden.
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning av programmet.
Försvarskommittén framhåller vikten av att pågående studier för att
närmare precisera behoven inom prioriterade samhällssektorer fullföljs så
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 84
att de kan omsättas i konkreta åtgärder. En väl fungerande arbetsmarknad är betydelsefull även vid kriser och krig, varför också arbetsförmedlingens krigsorganisation bör prioriteras. Jag ansluter mig till kommitténs bedömning i dessa avseenden.
I enlighet med förslag i programplanen förordar försvarskommittén ett
ökat antal utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga och en ökad satsning på frivilligorganisationerna. För egen del räknar jag med att antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1982/83 bör
uppgå till högst 650 000. Antalet tjänstgöringsdagar kan senare under pro-
gramplaneperioden behöva ökas. Jag räknar med att frivilligverksamheten skall kunna behållas på i huvudsak nuvarande nivå.
Kommittén har vidare påpekat att det inom den administrativa bered-
skapens område f.n. saknas en arbetsrättslig beredskapsförfattning samt
att dispenser från gällande regler och avtal på arbetsmarknaden bör förberedas i samverkan med arbetsmarknadens parter. Jag har tidigare redogjort
för det arbete som pågår för att förbättra den administrativa beredskapen. I prop. 1981/82.100 bil. 15 har regeringen föreslagit att vapenfriverksam-
heten inom AMS förs över till en ny myndighet, nämnden för vapenfriutbildning. I administrativt avseende skall den nya nämnden samordnas med civilförsvarsstyrelsen. |
I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe-
ten.
7.2.7 Programmet Övriga försörjningsviktiga tjänster
Programmet indelas i delprogrammen Penningmedel och betalningsförmedling, Postal kommunikation, Socialförsäkring och Övrig försäkrings-
verksamhet.
Försvarskommittén anser att de i programplanen föreslagna åtgärderna ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.
Delprogrammet Penningmedel och betalningsförmedling
Beredskapsåtgärderna inom delprogrammet är främst av administrativ
och planläggande karaktär. Riksbanken är programmyndighet. Enligt programplanen inriktas verksamheten på att skapa förutsättningar
för att bank- och betalningsväsendet skall kunna fungera under kris- och
krigssituationer på ett sätt som så nära som möjligt ansluter till verksamheten i fredstid. Jag biträder förslaget till inriktning.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 85
Delprogrammet Postal kommunikation
Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet vill jag
anföra följande.
Beredskapsåtgärderna inom delprogrammet är främst av administrativ och planläggande karaktär. Postverket är programmyndighet.
Enligt programplanen inriktas verksamheten på att tillgodose totalför-
svarets behov av postala tjänster i kris- och krigssituationer för att verk-
samheten därvid så långt möjligt skall kunna bedrivas efter samma grunder
som i fred.
Jag biträder förslaget till inriktning. Jag beräknar för budgetåret 1982/83 vissa medel ur den särskilda medels-
ramen för ekonomiskt försvar i enlighet med förslag i programplanen.
Delprogrammet Socialförsäkring
Efter samråd med chefen för socialdepartementet vill jag anföra följande.
Beredskapsåtgärderna inom delprogrammet är främst av administrativ
och planläggande karaktär och omfattar verksamhet vid de allmänna för-
säkringskassorna och riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket är pro-
grammyndighet.
Enligt programplanen inriktas verksamheten på att skapa förutsättningar
för att fredstida socialförsäkringsförmåner kan bibehållas under bereds-
kapstillstånd och krig. Jag biträder förslaget till inriktning.
Jag beräknar för budgetåret 1982/83 vissa medel ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar i enlighet med förslag i programplanen.
Delprogrammet Övrig försäkringsverksamhet
Efter samråd med chefen för ekonomidepartementet vill jag anföra följande.
Beredskapsåtgärderna inom delprogrammet är främst av administrativ och planläggande karaktär och omfattar verksamhet vid försäkringsinspek-
tionen, statens krigsförsäkringsnämnd och statens krigsskadenämnd, vilka
är programmyndigheter.
Enligt programplanen inriktas verksamheten på att skapa förutsättningar för att försäkringsväsendet under beredskapstillstånd och krig skall fungera på ett sätt som så nära som möjligt ansluter till den fredsmässiga verksamheten.
Jag biträder förslaget till inriktning.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 86
7.2.8 Programmet Ledning och samordning m. m.
Beredskapsåtgärderna inom programmet är främst av administrativ och planläggande karaktär.
Programmet Ledning och samordning m.m. omfattar tre delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde, nämligen
— Samordning
— Informationsbehandling
— Ledning och administration.
Programmet omfattar dessutom tre delprogram inom kommerskolle-
giets, statens pris- och kartellnämnds resp. generaltullstyrelsens ansvarsområden, nämligen
— Utrikeshandelsregieringar
— Prisregleringar — Tullverksamhet.
Försvarskommittén har föreslagit föjande inriktning.
Verksamheten bör syfta till att skapa handlingsberedskap i fred och att ge personal med ansvar för verksamhet i krig förmåga att utnyttja de samlade resurserna efter lägets krav.
Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.
Försvarskommittén anser att vissa av de åtgärder som vidtas inom programmet får stor betydelse för möjligheterna att förverkliga den planeringsinriktning som förordats. Stor vikt bör således läggas vid information
och utbildning av nyckelpersonal i krigsorganisationen från såväl myndig-
heter som näringslivet. Enligt kommitténs bedömning ger åtgärderna hög beredskapseffekt i förhållande till kostnaderna. Jag ansluter mig till kom-
mitténs ställningstaganden.
Kommittén framhåller också betydelsen av att pågående studier av
databeroendet och möjligheterna att vidta åtgärder för att nödvändig datordrift skall kunna pågå under kriser och krig fortsätter. Det är därvid enligt
kommitténs mening nödvändigt att i första hand kartlägga vilka system som måste vara i drift under kriser och krig. Beredskapssynpunkter måste
beaktas i hög grad när ADB-system skall införas eller moderniseras inom
sektorer som har stor betydelse för totalförsvaret. Gemensamma normer
bör fastställas för sådan ADB-utrustning så att kommunikation mellan
ADB-system, drift och service, tekniskt skydd m.m. underlättas. Det bör också klarläggas hur serviceorganisation och reservdelsförsörjning bör
vara organiserad. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor.
Jag beräknar för budget året 1982/83 1 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för åtgärder som syftar till att förbättra handlingsberedskapen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet . 87
7.3 Medelsbehov
7.3.1¶Anslag budgetåret 1982/83
Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret avseende budgetåret 1982/83
kommer senare att anmälas av cheferna för berörda departement. Jag redovisar här en sammanställning av dessa anslag och vissa anslag som behandlas i annat sammanhang. För budgetåret 1982/83 beräknar jag ett totalt medelsbehov över statsbudgeten på 2239 milj. kr. för verksamheten inom det ekonomiska försvaret. Därav avser 1391 milj. kr. sådana utgifter som hittills finansierats över oljelagringsfonden. I driftkostnaderna inräknas räntekostnader för beredskapslagringen på 434 milj. kr. I enlighet med försvarskommitténs förslag upptar jag den särskilda medelsramen till 210
milj. kr.
I det föregående har jag redovisat förslag till fördelning av den särskilda
medelsramen på olika program och åtgärder. Härutöver har jag inom
ramen upptagit 15 milj. kr. som ej fördelats på program. Därav avses 3,5 milj. kr. för ÖEF:s disposition och 11.5 milj. kr. för regeringens disposi-
tion. Medlen till ÖEF:s disposition är avsedda att utnyttjas för åtgärder
inom de program ÖEF ansvarar för i syfte att främja försörjningsberedska-
pen. Medlen till regeringens dispositon är avsedda för bl.a. sådana åtgärder som måste kunna sättas in med kort varsel i t.ex. krisdrabbade indu-
strier som är av betydelse för försörjningsberedskapen. I sådana fall är det, vilket också försvarskommittén framhållit, främst möjligheterna att snabbt kunna disponera medel som kan bli avgörande för om försörjningsberedskapen skall kunna upprätthållas. Genom att ha en medelsreserv kan regeringen snabbt vidta åtgärder även inom områden som inte faller inom ÖEF:s myndighetsansvar.
7.3.2 Medelsbehov för perioden 1982/1987
Jag vill i detta sammanhang även redovisa de uppskattade kostnaderna
för femårsperioden 1982/83—1986/87 för den inriktning av försörjningsbe-
redskapen som jag i det föregående uttalat mig för.
Jag beräknar de totala kostnaderna för det ekonomiska försvaret till ca
12 miljarder kr, för den verksamhet som finansieras över statsbudgeten. Därav utgör ca 6 miljarder kr. investeringar för den fortsatta utbyggnaden
av oljelagringen och fredskrislagringen av gasbensin och ca 3,6 miljarder kr. räntekostnader för beredskapslagringen. Härutöver bekostas viss verksamhet inom det ekonomiska försvaret av de affärsdrivande verken och näringslivet.
Jag vill i detta sammanhang understryka att min bedömning av resursbehoven baseras till del på översiktliga kostnadsberäkningnar från programplanen. Den närmare bedömningen av resursbehoven får därför enligt min
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 88
Anslag budgetåret 1982/83 (1000-tal kr.)
Departe- = Anslagsrubrik Särskild Drift- och Utgifter som f.n. Totalt ment: medelsram förvaltnings finansieras över Littera kostnader oljelagringsfonden
K: B9 Statens vägverk:
försvarsuppgifter 16 500 6 960 - 23 460
D4 Försvarsinveste-
ringar vid statens
järnvägar 92000 - = 9000
E1 Farledsverksamhet 230 1453 - 1683
F2 Beredskap för civil
luftfart 10 000 - - 10 000
"I" Transportrådet 1015 2064 - 3079
E: ' BI0 Statens krigsför-
| säkringsnämnd m.m. = | 65 | - | 65 |
| Jo: Bl Lantbruksstyrelsen - | 103 | = | 103 |
| B2 Lantbruksnämnderna = | 800 | - | 800 |
CI Statens jordbruksnämnd - 2255 - 2255 C4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskaps- . lagring 40 000 = - 40 000 CS Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. 300 86403 - 86 703 Fi Statens livsmedelsverk = 70 - 70 F3 Statens veterinärmedicinska anstalt - 20 - 20 F4 Veterinärstaten - 185 - 185 H: Fl ÖEF: Förvaltningskostnader = 32990 - 32990 F2 Drift av beredskapslager - 413 650 30743 444393 F3 Beredskapslagring och industriella åtgärder 132955 = 1360 600 1493 555 F4 Särskilda kostnader för oljelagring - - 1 i FS Förluster på beredskapsgarantier m. m. - I - Il A: BS Totalförsvarsverksamhet = 920998 - 90998 Summa 210000 638 017 1391 344 2239 361
uppfattning göras budgetårsvis vid prövning av förslag i anslagsframställ-
ningar. Jag vill erinra om att denna prövning till följd av regeringens
bedömning av de åtgärder som föreslås, det allmänna ekonomiska läget samt de övriga bedömningsfaktorer som aktualiseras, kan komma att av-
vika från den mer översiktliga bedömning jag nu gör.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 89
7.4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
dels föreslår riksdagen att 1. godkänna de riktlinjer för det ekonomiska försvarets fortsatta
inriktning som jag har förordat.
. godkänna de riktlinjer för beredskapslån som jag har förordat,
2 . godkänna de riktlinjer för beredskapsgarantier som jag har föror-
dat, 4. godkänna de riktlinjer för de rörliga krediterna som jag har förordat, 5. godkänna förslaget om oljelagringsfondens upphörande.
6. godkänna de riktlinjer för beredskapslagring av gasbensin t.o.m.
budgetåret 1986/87 som jag har förordat,
7. antaga förslag till
— Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskaps-
avgift för oljeprodukter, — Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, — Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört beträffan-
de beredskapslagring av ångkol och naturgas.
8¶Anslagsframställning för överstyrelsen för ekonomiskt försvar
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är central förvaltningsmyndighet för det ekonomiska försvaret. ÖEF leds av en styrelse med 9
ledamöter. Chef för ÖEF är en generaldirektör som också är ordförande i styrelsen.
ÖEF har till uppgift att samordna förberedelserna inom det ekonomiska försvaret för att tillgodose landets behov av förnödenheter och tjänster som är av vikt för totalförsvaret och folkförsörjningen vid krig, krigsfara
eller under andra utomordentliga förhållanden. ÖEF skall i den mån det
inte ankommer på annan myndighet vidta förberedelser för detta. Därvid
skall ÖEF särskilt förbereda åtgärder för att möta försörjningssvårigheter
till följd av importbortfall av varor, som är av vikt för folkförsörjningen, utan att det är krig eller krigsfara i rikets närhet (s.k. fredskris).
Följande programindelning gäller:
Program Delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde
1. Livsmedel 1.2 Gödsel och bekämpningsmedel
2. Beklädnad m. m. . -
3. Energi 3.1 Bränslen och drivmedel m. m.
4, Övriga varor 4.1 Kemiska produkter m. m.
4.2 Metaller m. m.
8. Ledning och samordning 8.1 Information och utbildning
8.2 Ledning och samordning av långsikts-
planering m. m.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 90
8.3 Informationsbehandling m. m.
8.4 Ledning och administration
Läkemedel och sjukvårdsmateriel
(Tillhör i planeringssammanhang to-
talförsvarsgrenen Övrigt total-
försvar, ej det ekonomiska försva-
ret.)
Verksamheten inom programmen består huvudsakligen av övergripande planering, företagsplanläggning, beredskapslagring, tryggande av försörjningsviktig inhemsk produktion samt utveckling av inhemska substitut.
ÖEF är uppdragsmyndighet gentemot statens jordbruksnämnd och socialstyrelsen när det gäller beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel resp. läkemedel och sjukvårdsmateriel.
ÖEF begär medel över följande anslag:
— förslagsanslaget F 1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvalt-
ningskostnader — förslagsanslaget F 2. Drift av beredskapslager — reservationsanslaget F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.
ÖEF anser att förutsättningarna för inhemsk försörjning av varor och tjänster kraftigt har försämrats under de senaste decennierna. Strukturomvandlingen i det svenska näringslivet har lett till ökad känslighet för störningar, till större sårbarhet och till större beroende av utlandet. ÖEF framhåller mot bl.a. denna bakgrund att det blir allt angelägnare att i
planeringen för det ekonomiska försvaret fastställa vilka krav som i första
hand måste tillgodoses och vilka beredskapsåtgärder som bör vidtas för att säkerställa de mest oundgängliga behoven för befolkningens överlevnad. I övriga avseenden blir det nödvändigt att förlita sig på samhällets, främst näringslivets, egen förmåga att anpassa sig till eventuella krissituationer.
Av den av regeringen anvisade medelsramen på 180 milj. kr. för ekono-
miskt försvar för budgetåret 1982/83 har knappt 95 milj. kr. fördelats på
program inom ÖEF:s ansvarsområde. Inom programmen har medlen fördelats på prioriterade beredskapsåtgärder.
Åtgärder som syftar till att höja handlingsberedskapen inför såväl av-
spärrning och krig som fredskriser är enligt ÖEF särskilt viktiga. Sådana
åtgärder har därför prioriterats högt och avses genomföras inom samtliga
program. För att upprätthålla en god försörjningsberedskap måste också
andra metoder än lagring sökas. För de mest prioriterade behoven bör enligt ÖEF eftersträvas att uppnå största möjliga försörjningsförmåga genom att utnyttja inhemska resurser. Vidare är det nödvändigt att minska lagringsbehovet genom att förberedelser vidtas för övergång till inhemska
substitut för importerade varor. Åtgärder för förberedelse för omställning till att utnyttja inhemska er-
sättningsvaror avses genomföras inom bränsle- och drivmedelsförsörjningen, den kemiska industrin och metall- och verkstadsindustrin.
Prop. 1981/82 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 91
HLIOL I 0cS ct0 601 108 80€ €Eb SSp I 0f£9 LUCTATärd £6§69€t- 8169€€ ccP 6P1 808 cb9 £8 z I TI
I
= 005 z0Cf LIS18 001 8rt 0008pfc- 0059 "T8/T861 td 189 006 0ft9 Byt
OT 082 0C9 0€97 TT
1 124B1a3pnq —
— cd || 1109 £6S5 6Ch 098€ $S6 €651T- 0089 T96
440 LI 8F 07 IC 19] —- IeuNEIQ la3ejsue
6£6 09€r volt I 809 14 89Lc 80P EPI Ici SSP 809
paw E8/TR61 5 I rt TI €t €E
Pieqtoguwef
"U3PUOJSBULILJANO
HIOL 1 vEO 099 610 OPI LEET £67 0c0O+r 0£88 1 000 000 SLEOSET 8t661L1- SI018 TCv
IbI Er6 chI 89 I I 6£ 6LS Je
I Sur — — ddojag td 006 §S00£9 005 Os9 000 000 SOL SOTTOLI- O08tp 001 I3AO £6 6L vc I 6€ cCI6T 591 Speuyrsag SPIASUPUIJ I —-
— — a: l £65 09£ 011 SL60F I OFO €ELLT- SIT9I T60 Iojrea | NE 6 897 85 LOP £8€ — "TY 1addojaqssejsue z8/I861 MU
(AY lad Ips Ssvcs OlrV vIST LEN £6T [VA 0688 0€fCIÉ 0€TTE j9
Bejsuy E I Paw
[D1-000
ADASJIOS sle40 I djur
1)
. 1addojaq
8DJSUD IE3JuI
IYSNHUONOYA [2uSewuspirAYAfS [2pawssutuferagq Sejsue I2Paws3urudwr43q "Wu "W'w IIpeuIsoYJeNdeY AR UuoTNeNsIunupe uonIsodsip ewnwuns Iey
DjVIOI Furup[IQ]n
"WW ZUIuUplOWes 13pte3)e [SpattraALp JUINPUueYIgqSUONBLIOJU| uapuojsguLIiBejafjo Zz-10-z861
we130.sd[3p/we1301d Buuauejdsiysäue|] JOS BUiupfDISUuDWWDS JaIynpoId 18304 eunwuns UISJALÄISLIADQ "WW Yao suagua3ar ejjaLNSNPUI 430 TIINLIUI "uu q50 Yao "uejd apeuxrtsag
Y30 UONBUNOJUT Y30 2SIALNYS
Peupepriog J3paIWIAET uajsuetg exsnuoy Jejap10JO -J3spoN JES durupad JurupaT 13rua BENAO uptd [LL 10 I L .
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 92
Inom beklädnadsprogrammet inriktas verksamheten på att säkerställa från försörjningssynpunkt absolut oundgänglig kapacitet. I övrigt avses i
huvudsak endast redan gjorda åtaganden fullföljas. Även inom kemipro-
grammet avses i huvudsak endast redan gjorda åtaganden fullföljas.
Oljelagringsprogrammet, som finansieras över oljelagringsfonden, avses
bli genomfört. Då medel inte beräknas inflyta till oljelagringsfonden i
beräknad takt och på grund av regeringens beslut att utnyttjandet av den
rörliga kredit, som står till regeringens disposition i riksgäldskontoret, skall återbetalas över oljelagringsfonden beräknar ÖEF att uppfyllnaden
av befintliga utrymmen för råolja och anskaffningen av petrokemiska produkter för fredskriser inte kan ske i planerad takt.
Utbyggnaden av fredskrislager av legeringsmetaller i enlighet med 1978 års försvarskommittés förslag kan enligt ÖEF inte genomföras inom den anvisade medelsramen.
Livsmedel
Gödsel- och bekämpningsmedel
Delprogrammet omfattar frågor avseende handelsgödselmedel och be-
kämpningsmedel. Verksamheten bedrivs i samråd med statens jordbruks-
nämnd som lämnar erforderliga anvisningar.
Beklädnad m. m.
Programmet omfattar frågor rörande beklädnadsvaror samt övriga textiloch lädervaror.
Budgetförslag 1982183
För programmet beräknas ett totalt anslag på 149520000 kr., varav
5 000 000 kr. från oljelagringsfonden för beredskapslagring.
F 1. Förvaltningskostnader
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till
308 000 kr. Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med
245 000 kr. |
F2. Drift av beredskapslager
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till
705 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 93
Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med
122 000 kr.
F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder
För att fullfölja gjorda bindningar till försörjningsviktig textilindustri beräknar ÖEF 54,5 milj. kr. För att tillgodose försörjningsberedskapen beräknas ytterligare 61,0 milj. kr. till industriella åtgärder.
För en fortsatt uppbyggnad av fredskrislagret med syntetiska garner begärs 5 milj. kr. Beloppet föreslås rekvireras från oljelagringsfonden.
För förbättrad handlingsberedskap begärs 745 000 kr. Häri ingår bl.a. utbildning av beklädnadsnämnden samt framtagande och underhåll av ett reglerings- och ransoneringssystem. För omställningsåtgärder — åtgärder och projekt för att minska lagringsbehovet — begär ÖEF 300000 kr.
För utökad beredskapslagring av insatsvaror begärs 19,0 milj. kr. Inlagringskostnaden beräknas till 135 000 kr.
Ramen för säsongskreditgarantier till läderskoföretag föreslås höjas från
17 milj. kr. till 30 milj. kr.
Energi
Bränslen och drivmedel m. m.
Delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. omfattar petroleumpro-
dukter inkl. smörjmedel, fasta fossila bränslen samt inhemska bränslen.
Budgetförslag 1982/83
För programmet beräknas ett totalt anstag på 1808032000 kr. varav 1780000000 kr. från oljelagringsfonden för beredskapslagring samt 21593 000 kr. från oljelagringsfonden för drift av beredskapslager och 6400 000 kr. i övriga intäkter för drift av beredskapslager.
F1. Förvaltningskostnader
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till
443 000 kr.
Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med
282000 kr.
För täckande av nettokostnadsökning för tjänster vid Drivmedelscentra-
len AB (DMC) begär ÖEF 200 000 kr.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 94
F2. Drift av beredskapslager
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till
2157 000 kr.
För tillkommande utgifter till följd av nya anläggningar och varor begär
ÖEF 2095 000 kr.
Alternativ A enligt ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 392 000 kr.
F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder
För byggande av lagringsanläggningar för flygdrivmedel, gasol, motor-
brännolja, lätt och tung eldningsolja samt för vissa kompletteringsarbeten
vid färdigställda råoljeanläggningar beräknas medelsbehovet under 1982/83
uppgå till 28,6 milj. kr. enligt särskild skrivelse den I februari 1982. Medlen
föreslås rekvireras från oljelagringsfonden.
För fortsatt uppfyllnad av färdigställda lagringsanläggningar för råolja
begär ÖEF 1725,0 milj. kr. Inlagringskostnaderna beräknas till 3,4 milj. kr. För inlagring av motorbrännolja/tunn eldningsolja , som ÖEF enligt avtal övertar från AB Nynäs Petroleum, begärs 0,6 milj. kr. Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden. |
För projektering och åtgärder för att underlätta en övergång till inhemskt
bränsle inom uppvärmningssektorn vid en kris begär ÖEF 15,6 milj. kr.
Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden.
För bibehållande av den nu uppnådda gengasberedskapen erfordras
enligt ÖEF 300 000 kr.
För att öka medvetenheten om beredskapsfrågor i samhället och för att förbättra handlingsberedskapen begär ÖEF 200 000 kr. för utbildningsakti-
viteter.
Övriga varor
Kemiska produkter m. m.
Delprogrammet omfattar frågor avseende mineraler andra än metaller, trävaror, massa, papp och papper, grafiska produkter, petroleumpro-
dukter andra än bränslen och drivmedel, glas- och porslinsvaror, gummioch plastvaror samt övriga kemiska produkter, dock ej läkemedel.
Budgetförslag 1982/83
För programmet beräknas i anslagsframställningen ett totalt anslag på
642109 000 kr. varav 563 000000 kr. från oljelagringsfonden för beredskaps-
lagring av gasbensin.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 95
F 1. Förvaltningskostnader
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 370000 kr.
Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 133 000 kr.
F2. Drift av beredskapslager
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 1916 000 kr.
För ökade kostnader till följd av nytillkommande anläggningar begärs 590 000 kr.
Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 342 000 kr.
F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.
För uppbyggnad av fredskrislager av gasbensin beräknar ÖEF 623 milj. kr. inklusive inlagringskostnad enligt särskild skrivelse den 22 januari 1982. Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden. I anslagsframställningen hade ÖEF begärt 563 milj. kr. för samma ändamål.
För försök med beredskapslagring i företagens egen regi av råvaror för
färgtillverkning begär ÖEF 5,0 milj.kr.
Medan undersökningar pågår om i vilken utsträckning omställning till inhemsk krisproduktion kan ske behövs ett visst beredskapslager av kemiska varor. ÖEF begär för uppbyggnaden av ett sådant lager 22.5 milj. kr. inklusive inlagringskostnad.
För att vidmakthålla oförändrad försörjningsberedskap utan att behovet av beredskapslagring samtidigt ökar, har ÖEF träffat avtal med företag om avskrivningslån och försörjningsberedskapslån. De ekonomiska bindningarna för dessa avtal beräknas uppgå till 12,4 milj. kr. ÖEF beräknar ytterligare 12 855 000 kr. för nya industriella åtgärder.
För kartläggning av substitutmöjligheter inom vissa områden för importerade varor beräknas 4,0 milj. kr. och för ökad handlingsberedskap beräknas 565 000 kr.
Metaller m.m.
Delprogrammet Metaller m. m. omfattar frågor avseende malmer, järn och stål och andra metaller samt verkstadsprodukter. Till detta program hänförs även hjälpförnödenheter för gruv-, stål-, metall- och verkstadsindustri.
Budgetförslag 1982/83
För programmet beräknas ett totalt anslag på 87 501000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 26
F 1. Förvaltningskostnader
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 214 000 kr.
Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 63 000 kr.
F2. Drift av beredskapslager
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 392 000 kr.
Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 77 000 kr. |
F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.
För utökad fredskrislagring av ferrolegeringsmetaller begär ÖEF 75 milj.
kr. för anskaffning av i första hand nickel, molybden och titan. Inlagringskostnaden beräknas till 1352 000 kr.
För ökad handlingsberedskap bl.a. genom vidareutbildning och övning av krisorganisationen, beräknas 165 000 kr. Vidare beräknas 5 milj. kr. för omställningsåtgärder för att minska importberoendet.
Ledning och samordning m. m.
Information och utbildning
Delprogrammet inriktas främst mot att skapa informations- och handlingsberedskap inför olika slag av försörjningskriser och genomföra utbildning inför olika krissituationer.
Budgetförslag 1982/83
För programmet beräknas ett totalt anslag på 2308 000 kr.
F 1. Förvaltningskostnader
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 124 000 kr.
För en tjänst som bibliotekarie begär ÖEF 107 000 kr.
Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 14000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 97
F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.
För utbildningsåtgärder m.m., bl.a. beredskapskonferens, ökad hand-
lingsberedskap på regional nivå och krisinformationsberedskapen, beräk-
nas 900 000 kr.
Ledning och samordning av långsiktsplanering m. m.
Inom delprogrammet leder och samordnar ÖEF bl.a. den långsiktiga
planeringen för det ekonomiska försvarets myndigheter i enlighet med
regeringens anvisningar.
Budgetförslag 1982/83
För programmet beräknas ett totalt anslag på 1433 000 kr.
F 1. Förvaltningskostnader
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till
108 000 kr.
Informationsbehandling m. m,
Delprogrammet utgör stödverksamhet för övriga program inom ÖEF och andra myndigheter inom det ekonomiska försvaret.
Budgetförslag 1982/83
För programmet beräknas ett totalt anslag på 4221 000 kr.
F 1. Förvaltningskostnader
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till
364 000 kr.
Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 27 000 kr. F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.
För ökad handlingsberedskap, bl.a. genom förberedelser för övergång
till nytt ekonomiadministrativt system och fortsatt utveckling av data-
säkerheten, beräknas 100 000 kr.
Ledning och administration
Delprogrammet omfattar ÖEF:s centrala ledning och administration.
7 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 3
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 98
Budgetförslag 1982/83
För programmet beräknas ett totalt anslag på 11455 000 kr.
F 1. Förvaltningskostnader
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 820000 kr.
Läkemedel och sjukvårdsmateriel
Delprogrammet omfattar frågor rörande sjukvårds- och läkemedelsförnödenheter. Verksamheten bedrivs i samråd med socialstyrelsen som lämnar erforderliga anvisningar.
Ofördelade medel
Av den av regeringen anvisade ramen för investeringar m.m. över statsbudgeten beräknas 6 330000 kr. utnyttjas för insatser främst inom beklädnads-, kemi- och metallprogrammen. Den slutliga fördelningen av dessa medel blir beroende av utvecklingen inom resp. bransch.
9 Föredraganden
Innan jag övergår till att behandla ÖEF:s anslagsframställning vill jag ta
upp ett par särskilda frågor. |
9.1¶Särskilda frågor
9.1.1¶ÖEF:s organisation
I prop. 1976/77:74 (bil. 2 s. 211—226 och 231) föreslog regeringen riksdagen bl a att godkänna vissa i propositionen redovisade riktlinjer för en ny organisation av ÖEF. Det förslag till organisation av ÖEF som framlades innebar att ÖEF skulle ges en organisation som var anpassad till den programindelning som används vid planeringen av det ekonomiska försvaret, t ex beklädnad, bränsle och drivmedel, metaller, kemiska produkter. Detta kom till uttryck i den enhet för programverksamhet som föreslogs ingå i ÖEF:s organisation. Utom denna enhet föreslogs en enhet för samordning av det ekonomiska försvaret, en enhet för beredskapslagring
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 99
och en administrativ enhet. Riksdagen godkände riktlinjerna (FöU 1976/
77:13, rskr 1976/77:311). Organisationen infördes den 1 juli 1978.
I den utredning som låg till grund för regeringens förslag (Ds H 1976:4
Ny organisation för ÖEF) föreslogs att en utvärdering skulle ske av den nya organisationen när den fått verka under ett par år. I en skrivelse till regeringen den 25 januari 1982 anmäler ÖEF att en organisationsöversyn genomförts och föreslår vissa förändringar i styrelsens organisation.
De föreslagna förändringarna baseras på de erfarenheter av organisationen som erhållits under senare år, på synpunkter som lämnats av riksrevisionsverket samt på de förslag till inriktning av planeringen som ÖEF har
lämnat i programplanen och som försvarskommittén i allt väsentligt ställt
sig bakom.
ÖEF framhåller bl a angelägenheten av att programverksamhetens inflytande på lagringsverksamheten förstärks. ÖEF föreslår vidare vissa detalj-
förändringar i verkets organisation i syfte att effektivisera verksamheten. I
fråga om storlek och sammansättning av ÖEF:s styrelse har ÖEF inte
funnit anledning att föreslå någon ändring.
I likhet med ÖEF anser jag att programverksamhetens inflytande på
lagringsverksamheten bör förstärkas . Det ankommer på regeringen att
fatta de beslut som erfordras för att uppnå detta syfte och att besluta om de
detaljförändringar i ÖEF:s organisation som kan vara lämpliga för att
effektivisera verksamheten.
9.1.2 Riksrevisionsverkets granskning av anskaffningsverksamheten vid
ÖEF
Riksrevisionsverket (RRV) genomförde under åren 1979—1980 en gransk-
ning av anskaffningsverksamheten vid ÖEF. Resultatet av granskningsarbetet redovisades i en revisionsrapport den 29 april 1981.
Granskningen omfattade planeringen, genomförandet och uppföljningen inom anskaffningsverksamheten, upphandlingen vid affärsbyrån, lagringsfunktionen samt byggnadsverksamheten.
De viktigare synpunkter som RRV för fram kan sammanfattas på följande sätt:
— ÖEF har länge varit inriktad på beredskapslagring som åtgärd för att
möta kriser och har haft svårt att anpassa sig till ett mer flexibelt synsätt.
— ÖEF bör utveckla en allmän beredskapsfilosofi och en aktiv strategi som
innebär att en analys görs av möjliga åtgärder för att mildra konsekven-
serna av yttre kriser.
— planeringsmetodiken är ofullkomlig och vilar alltför mycket på tumregler
och generaliseringar. Ett övergripande kostnadsansvar saknas.
— en filosofi saknas när det gäller i vilka fall staten respektive näringslivet skall svara för beredskapslagringen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 100
Härutöver lämnar RRV vissa synpunkter på bl.a. ÖEF:s skyldighet att följa upphandlingskungörelsen och på behovet av en effektivare styrning
av ÖEF:s lagringsverksamhet.
I skrivelse till RRV den 30 oktober 1981 redovisar ÖEF de åtgärder som vidtagits eller avses vidtas med anledning av RRV:s granskning.
ÖEF konstaterar att granskningen avser tiden fram till år 1979 och att ÖEF under de senaste åren har tagit initiativ till åtgärder som i många fall är avsedda att rätta till de brister som RRV pekar på. Detta gäller t.ex. vid val av beredskapsåtgärder där ÖEF numera betonar behovet av att finna alternativ till beredskapslagring. I andra fall, som i fråga om ÖEF:s upphandlingsverksamhet, föranleder RRV:s synpunkter åtgärder från ÖEF:s sida.
Jag har i det föregående i stort tillstyrkt de förslag till inriktning av planeringen som förordats av försvarskommittén utifrån de förslag ÖEF lämnat i programplanen. Detta innebär att RRV:s synpunkter på planeringens inriktning till väsentlig del tillgodoses. De åtgärder som ÖEF redan vidtagit eller avser vidta och som redovisas i ÖEF:s skrivelse i oktober 1981, bör enligt min mening få betydande inverkan på effektiviseringen av verksamheten vid ÖEF och inom det ekonomiska försvaret i sin helhet. Jag vill här särskilt peka på vikten av att kalkyleringskompetensen ökas och kostnadsmedvetandet skärps. Det är i dagens budgetläge av avgörande betydelse att ekonomiskt rationella lösningar av beredskapsproblem väljs.
9.2¶Anslagsberäkningar m.m. för ÖEF
I prop. 1981/82: 100, bil. 14 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1982/83 ta upp anslag inom det ekonomiska försvarets område med oförändrade belopp. Jag anhåller nu om att få ta upp dessa frågor.
I regeringens anvisningar för programplanering och anslagsframställning för det ekonomiska försvaret angavs en särskild medelsram för budgetåret 1982/83 för industristöd, varuanskaffning och vissa andra utgifter över statsbudgeten på 180 milj. kr. Av denna ram har ÖEF beräknat knappt 95 milj. kr. på program/delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde.
Som jag tidigare redogjort för har försvarskommittén i sitt slutbetänkande föreslagit en motsvarande medelsram för budgetåret 1982/83 på 210 milj. kr. Jag har anslutit mig till kommitténs förslag. Jag beräknar 118 milj. kr. av ramen fördelat på program/delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde. Då har jag inkluderat totalt 12,8 milj. kr. för industristöd till Supra AB. Härutöver beräknar jag 3,5 milj. kr. till ÖEF:s disposition samt 11,5 milj. kr. till regeringens disposition för särskilda åtgärder inom det ekonomiska försvaret. Jag återkommer under den programvisa redogörelsen med närmare förslag om hur medlen bör fördelas på olika program och åtgärder.
ÖEF har i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 valt att inte
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 101
begära anslagsmedel för kapitalkostnader, dvs. ränta och avskrivning, med hänvisning till att en utredning pågår i samarbete med riksrevisionsverket om vilken metod och grund för kapitalkostnadsberäkning som lämpligast bör väljas för ÖEF. ÖEF föreslår att delposten utgår.
Kapitalkostnaderna beräknas på de historiska anskaffningsvärdena för beredskapslagren. De ger således ingen aktuell bild av kostnaden för det kapital som binds i lagren. Jag kan i sammanhanget nämna att de av ÖEF förvaltade lagren vid utgången av budgetåret 1980/81 hade ett anskaffningsvärde av knappt 4 miljarder kr. medan marknadsvärdet vid samma tidpunkt uppgick till ca 7 miljarder kr.
Kapitalkostnaderna tas upp med samma belopp på statsbudgetens utgifts- och inkomstsida. De är således rent bokföringsmässiga transaktioner som inte medför några egentliga utgifter på statsbudgeten. Dessutom ger de ingen aktuell kostnadsinformation. Av dessa anledningar skulle det kunna vara motiverat att låta posten utgå eller redovisa den på annat sätt än som en anslagspost. Jag är emellertid inte beredd att föreslå en sådan förändring. Det främsta skälet är att kapitalkostnaderna är ett uttryck för kostnaderna att binda och förbruka kapital. vilket kan bidra till ett ökat kostnadsmedvetande. För budgetåret 1982/83 beräknas kapitalkostnaderna till 394 418 000 kr.
Jag har nyss redogjort för behovet att teckna avtal om industriella åtgärder som medför utbetalningar av beredskapslån över flera år. Jag föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen eller myndighet regeringen bestämmer att under budgetåret 1982/83 ingå sådana avtal inom en kostnadsram av 200 milj. kr.
Jag har tidigare föreslagit att oljelagringsfonden skall upphöra fr.o.m. 1982/83 och att medel för de åtgärder som bekostas över fonden i stället anvisas över statsbudgeten. För budgetåret 1982/83 beräknar jag totalt 139143 milj. kr. för oljelagring m.m. Detta belopp beräknas bl.a. möjliggö-
ra för ÖEF att köpa c:a 950 000 m? råolja och c:a 100000 m? gasbensin.
Härav bör 1 360,6 milj. kr. tas upp under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder samt 30,7 milj. kr. tas upp under anslaget F2. Drift av beredskapslager. Jag återkommer till den närmare fördelningen av medlen på anslag och program.
Om priserna i svenska kronor på olja, gasbensin och/eller flygdrivmedel höjs mer än marginellt genom uppgång av världsmarknadspriserna och/ eller dollarkursen bör ÖEF kunna hemställa hos regeringen om ytterligare medel för täckning av merkostnaderna för de volymer som skall inlagras under budgetåret. Jag föreslår därför att ett nytt förslagsanslag på 1000 kr. förs upp benämnt F4. Särskilda kostnader för oljelagring.
Anslaget, som bör stå till regeringens disposition, bör få tas i anspråk för att täcka uppkomna merkostnader under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder vid beredskapslagring av råolja, gasbensin och flygdrivmedel.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 102
ÖEF har för budgetåret 1982/83 formellt beräknat medelsbehovet för täckande av garantiförluster till 1000 kr. I avsnitt 7.1.8 har jag bl.a. anmält förslag till nytt garantisystem i samband med avtal om upprätthållande av försörjningsviktig produktion m.m. För de där föreslagna beredskapsgarantierna beräknar jag en ram på 125 milj. kr.
För täckande av eventuella förluster i samband med denna garantigivning föreslår jag att ett nytt förslagsanslag på 1000 kr. förs upp benämnt F5. Förluster på beredskapsgarantier m.m.
Sammanställning av totala anslag under anslagen F1—-F5 (1000-tal kr.)
| Program/delprogram | 1981/82 Anslag | 1982/83 beräknar - ÖEF | Före- draganden | |
| Gödsel och bekämpningsmedel | || | || | 1 | |
| Beklädnad m. m. | 141 034 | 149 520 | 123 008 | |
| Bränslen och drivmedel m. m. 1943 660 | 1808 032 | 1 520755 | ||
| Kemiska produkter m. m. | 142019 | 642 109 | 243 809 | |
| Metaller m. m. | 68 140 | 87 501 | 55711 | |
| Ledning och samordning m. m. 15 520 | 19417 | 19083 | ||
| Läkemedel och sjukvårds- | - | |||
| material | | | 1 1 | ||
| Till ÖEF:s disposition | - | 6330 | 3 500 | |
| Till regeringens disposition : 1000 | = | 11470 |
För industriella åtgärder enligt plan, högst 39 000 - - Särskilda kostnader för
| oljelagringen | - | - | 1 | |||
| Garantiförluster - | Summa 2350375 | - | 2712911 | = | 1977 340 | | |
| Från oljelagringsfonden | -1719938 | —2 369 593 | - | |||
| Övriga intäkter | - 51015 | - 6400 | - 6400 | |||
| Summa anslag 579 422 | 336 918 | 1970 940 |
Sammanställning av personalresurser (antal tjänster)"
1980/81 1981/82 1982/83 beräknar
ÖEF Före-
draganden Central administration
| (FD) | 172 | 172 | +1 | of |
| Anläggningar (F2) | 49 | 51 | of | of | |
| Summa | 221 : 223 | +1 | of |
+ Exklusive lokalvårdare, byggledare och personal vid drivmedelscentralen (DMC).
Jag kommer i det följande att redovisa medelsbehovet under anslagen F1—F3 uppdelat på olika program. Därefter övergår jag till att redovisa medelsbehoven under varje anslag. Anslagen F4 och F5 utgör 1000-kronorsanslag. Regeringen har möjlighet att göra omfördelningar av anslagna medel mellan olika program.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 103
Livsmedel
Gödsel- och bekämpningsmedel
Chefen för jordbruksdepartementet har tidigare denna dag tagit upp frågan om medelsbehovet för beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel.
Under anslaget F2. Drift av beredskapslager har jag tagit upp en 1000kronorspost för att markera ÖEF:s funktion som uppdragsmyndighet gent- -emot jordbruksnämnden inom delprogrammet.
Beklädnad
Under anslaget F2. Drift av beredskapslager beräknar jag 44250 000 kr., varav 38592 000 kr. utgör ränta.
Under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräknar jag för statens åtaganden enligt flerårsavtal med Svenska Rayon AB 5 milj. kr. och med ullspinningsföretag 16,1 milj. kr.
För avtal med övriga företag inom textilindustrin, inkl. bomullsspinnerier och företag inom områdena sjukvårdstextil och teknisk textil, för gemensamma branschåtgärder, för försörjningsberdskapsstöd vid offentlig upphandling samt för förstärkt handlingsberedskap m. m. beräknar jag 42,4 milj: kr. För avtal med företag inom läder- och skoindustrin beräknar jag 12,5 milj. kr.
För kreditgarantier i samband med investeringar i maskiner och byggnader finns en ram på 105 milj. kr. Med anledning av vad jag tidigare föreslagit om beredskapsgarantier bör denna ram upphöra.
Energi
Bränslen och drivmedel m. m.
Under anslaget F2. Drift av beredskapslager beräknar jag 292936 000 kr., varav 262 193 000 kr. utgör ränta. Anslaget är bl.a. uppräknat 11,3 milj. kr. för hyres- och driftkostnader för de varor som inköpts för den rörliga krediten. Jag beräknar också 0,6 milj. kr. för inlagring av olja.
Jag har tidigare föreslagit dels att oljelagringsfonden upphör fr.o.m. budgetåret 1982/83, dels att oljelagringsprogrammet förlängs till utgången av år 1986. För budgetåret 1982/83 föreslår jag att 950 000 m? råolja inlagras och beräknar härför under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder 1178 milj. kr. Vidare beräknar jag 15 milj. kr. för inlagring av flygdrivmedel samt 28,6 milj. kr. för färdigställande av anläggningar.
Under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräk-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 104
nar jag också 300000 kr. för gengasverksamhet. Vidare beräknar jag för olika utbildningsaktiviteter m.m. under anslaget 200000 kr. i syfte att stärka handlingsberedskapen inför kriser och i krig.
Övriga försörjningsviktiga varor
Kemiska produkter m, m.
Under anslaget F2. Drift av beredskapslager beräknar jag 65 155 000 kr. , varav 48913 000 kr. utgör ränta.
Under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräknar jag 139 milj. kr. för fredskrislagring av gasbensin. Vidare beräknar jag 18,9 milj. kr. för ingångna avtal med företag om avskrivnings- och försörjningsberedskapslån — varav 12,8 milj. kr. för lån till Supra AB — samt 4855 000 kr. för nya industriella åtgärder under programmet. Jag beräknar också under anslaget högst 2 milj. kr. för förstudier beträffande en elektrolysbaserad ammoniakfabrik. -
Jag beräknar vidare under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder 5 milj. kr. för försök med beredskapslagring i företagens egen regi av råvaror för färgtillverkning samt 4 milj. kr. för att kartlägga möjligheterna till inhemska substitut till importerade varor. För ökad handlingsberedskap beräknar jag 565 000 kr.
Metaller m. m.
Under anslaget F2. Drift av beredskapslager beräknar jag 48450 000 kr. , varav 44 720 000 kr. utgör ränta.
För att minska importberoendet inom metall- och verkstadsindustrin av såväl råvaror som delar och komponenter bör möjligheterna att använda inhemska resurser undersökas och förberedas. För sådana beredskapshöjande åtgärder beräknar jag 5 milj. kr. under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder. Vidare beräknar jag 165000 kr. under anslaget för åtgärder som skall öka handlingsberedskapen.
Ledning och samordning m. m.
Information och utbildning
För att skapa ökad handlingsberedskap i ett krisläge krävs ökad ambition i utbildnings- och informationsverksamheten genom återkommande Övningar och spel med berörd personal inom myndigheter och näringsliv. Jag beräknar härför 900000 kr. under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 105
Informationsbehandling
Under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräknar jag 50000 kr. för förberedelser för nytt ekonomiadministrativt system. För fortsatt utveckling av datasäkerheten och ADB-krisberedskapen beräknar jag en engångsanvisning på 50000 kr.
Läkemedel och sjukvårdsmateriel
Chefen för socialdepartementet har tidigare denna dag tagit upp frågan om medelsbehovet för beredskapslagring av läkemedel m. m.
Under anslaget F2. Drift av beredskapslager har jag tagit upp en 1000kronorspost för att markera att ÖEF är uppdragsmyndighet gentemot socialstyrelsen inom delprogrammet.
Ej fördelade medel
Medel till ÖEF:s disposition
För övriga åtgärder beräknar jag 3 500000 kr. under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder. Medlen har inte fördelats på program eller delprogram men är avsedda att utnyttjas för åtgärder inom de program ÖEF ansvarar för i syfte att främja försörjningsberedskapen.
Medel till regeringens disposition
Som jag tidigare har sagt beräknar jag 11470000 kr. till regeringens disposition.
ELFTE HUVUDTITELN F1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvaltningskostnader
| 1980/81 Utgift | 43 571 329 |
| 1981/82 Anslag | 31230 000 |
| 1982/83 Förslag | 32990 000 |
Anslaget omfattar centrala myndighetskostnader och upptar främst
kostnader för personal, resor, konsulter och övriga expenser.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 106
1000-tal kr.
| Program/delprogram | 1981/82 Anslag | 1982/83 beräknar - ÖEF | Före- draganden |
| Beklädnad m.m. | 3541 | 2768 | 2758 |
| Bränslen och drivmedel m.m. | 5245 | 5939 | 5719 |
| Kemiska produkter m.m. | 4410 | 4360 | 4334 |
| Metaller m.m. | 2514 | 2124 | 2096 |
| Ledning och samordning m.m. 15 520 | 18417 | 18083 | |
| Summa anslag | 31230 | 33608 | 32990 |
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående och med hänvisning till programsammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1. ta del av vad jag har anfört i fråga om överstyrelsens för ekono-
miskt försvar organisation,
2. till Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 32990 000 kr.
F2. Drift av beredskapslager 1980/81 Utgift 137 260 602 1981/82 Anslag 383 092 000 1982/83 Förslag 444 393 000
Anslaget omfattar driftkostnader för beredskapslagring, exklusive inlagringskostnader och centrala myndighetskostnader, för samtliga program/delprogram. Anslaget omfattar också hyreskostnader för lagringsanläggningar som t.o.m. budgetåret 198182 finansieras över oljelagringsfonden och den rörliga krediten. 1000-tal kr.
| Program/delprogram | 1981/82 Anslag | 1982/83 beräknar — ÖEF! | Före- draganden |
| Gödsel- och bekämpningsmedel | 1 | 1 | || |
| Beklädnad m.m. | 39593 | 6071 | 44250 |
| Bränslen och drivmedel m.m. | 268 360 | 21593 | 292936 |
| Kemiska produkter m.m. | 58110 | 17 429 | 65155 |
| Metaller m.m. | 40975 | 3 860 | 48450 |
Läkemedel och sjukvårds-
| materiel | 1 | 1 | I | |
| Summa | 407 040 | 48955 | 450793 | |
| Från oljelagringsfonden | -17 733 | —21 593 | - | |
| Övriga intäkter | -— 6215 | —- 6400 | —-6400 | |
| Summa anslag | 383 092 | 20962 | 444393 |
! ÖEF har inte begärt medel för kapitalkostnader
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 107
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående och med hänvisning till programsammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riks-
dagen att
till Drift av beredskapslager för budgetåret 1982/83 anvisa ett för-
slagsanslag av 444 393 000 kr.
F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder 1980/81 Utgift 210470 057 Behållning 147 520 027 1981/82 Anslag 165 100 000 1982/83 Förslag 1493 555 000
Anslaget omfattar samtliga investeringar i varor inklusive inlagrings-
kostnader samt olika former av industriella åtgärder. Under anslaget beräknas också medel för investeringar i förråd samt för ökning av handlings-
beredskapen.
1 000-tal kr.
| Program/delprogram | 1981/82 Anslag | 1982/83 beräknar - OÖEF | Före- draganden | |
| Beklädnad m.m. | 97 900 | 140 681 | 76 000 | |
| Bränslen och drivmedel m.m. 1 670055 | 1780 500 | 1222 100 | ||
| Kemiska produkter m.m. | 79 500 | 620 320 | 174 320 | |
| Metaller m.m. | 24 650 | 8517 | S 165 | |
| Information och utbildning | - | 9200 | 900 | |
| Informationsbehandling m.m. | - | 100 | 100 |
För industriella åtgärder
enligt plan, högst 39 000 - - Ofördelat, ÖEF - 6330 3 500
| Till regeringens disposition | 1000 | - | 11470 |
| Summa | 1912 105 | 2630 348 1493 555 | |
| Från oljelagringsfonden | —-1702 205 | —2 348 000 | - |
| Summa anslag | 165 100 | 282 348 | 1493 555 |
Jag förordar investeringar i anläggningar för nästa budgetår enligt föl-
jande sammanställning
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 108
Investeringsplan för anläggningar (1000-tal kr.)
Byggnadsobjekt Kostnadsram Medelsförbrukning Byggstart Färdig-
år-månad ställande
Faktisk Kalkylmässigt
t.o.m. beräknad
1980-07-01 1981-07-01 1980/81 1981/82 1982/83
Under budgetåren 1980/81 och 1981/82 färdigställda objekt Råoljeanläggning, Göteborg, B1! 92 060 97 860 85430 11240 900 78-05 82-01 Råoljeanläggning, Brofjorden A3 + B3! 208 530 217 100 196050 19500 1300 77-02 82-01 Råoljeanläggning, Nynäshamn
| C2! | 63 840 67 080 60460 5000 450 78-09 (81-09) |
| SUMMA | 364 430 382 040 341 940 35740 2650 |
| Mbo/eo 1—2 anläggning 5 | 14800 14 800 14260 540 —- 79-09 81-06 |
| SUMMA | 14 800 14 800 14 260 540 - |
| Gasbensinanläggning | 37 320 38 950 33150 6400 - 79-09 81-12 |
| SUMMA | 37 320 38950 33150 6400 - |
Objekt för vilka byggstart beräk-
nas under budgetåret 1981/82
| Flygdrivmedelsanläggning VII 12 500 16 500 | 5500 2000 7000 82-05 83-11 | ||
| SUMMA | 12 500 16 500 | 5500 2000 7000 | |
| Mbo/eo 1—2 anläggning 101:1 5800 | 4800 | = 3500 1300 81-10 82-07 | |
| SUMMA | 5800 | 4800 | - 3500 = 1300 |
| Eo 3-5 anläggning 2 | 3 640 | 7280 | 330 2830 4120 82-02 83-06 |
| SUMMA | 3640 | 7280 | 330 2830 4120 |
Objekt för vilka byggstart beräknas under budgetåret 19821/83
| Gasolanläggning 2 | - 25 000 | - - 3000 83-05 86-05 | |
| SUMMA | - 25 000 | - - 3000 | |
| Flygdrivmedelsanläggning VY | - 24 000 | = 500 5000 83-03 84-12 | |
| Flygdrivmedelsanläggning VI | - 18 000 | = = 5000 83-03 84-12 | |
| Flygdrivmedelsanläggning XI | - | 8000 | - = 530 83-06 85-02 |
| SUMMA | 50 000 | 500 10530 | |
| TOTALT | 51410 28600 |
! Vissa kompletteringsarbeten kvarstår
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående och med hänvisning
till programsammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riks-
dagen att
1. bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten för för-
rådsanläggningar inom de kostnadsramar som jag har förordat i det föregående,
2. bemyndiga regeringen att medge avtal om beredskapslån som
medför utbetalningar under flera år inom en kostnadsram av 200 milj. kr. under budgetåret 1982/83.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 109
3. till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret
1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 1493 555 000 kr.
F4. Särskilda kostnader för oljelagring 1982/83 Nytt anslag (förslag) 1000
Anslaget står till regeringens disposition. Anslaget får tas i anspråk för
att täcka uppkomna merkostnader under reservationsanslaget F3. Bered-
skapslagring och industriella åtgärder vid beredskapslagring av råolja, gasbensin och flygdrivmedel.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Särskilda kostnader för oljelagringför budgetåret 1982/83 anvisa
ett förslagsanslag av 1000 kr.
FS. Förluster på beredskapsgarantier m. m. 1982/83 Nytt anslag (förslag) 19000
För beredskapsgarantier:har jag beräknat en ram på 125 milj. kr. Med hänvisning till vad jag anfört i avsnitt 9.2 bör anslaget tas upp med ett
formellt belopp av 1000 kr. Även förluster på garantier som lämnats inom den tidigare ramen om 105 milj. kr. samt som säsongkreditgarantier för
skoindustrin bör få belasta anslaget.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att medge att beredskapsgarantier får läm-
nas inom en ram av 125 000 000 kr.
[Ne. till Förluster på beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1982/83
anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 110
Underbilaga 3:1
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för
oljeprodukter
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter! samt 28 lagen skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om särskild avgift för oljeprodukter. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28”
Särskild beredskapsavgift utgår Särskild avgift utgår för moför bensin med sjutton öre för liter torbrännolja, eldningsolja och bunoch för motorbrännolja, eldningsol- — kerolja med åttio kronor för kubikja och bunkerolja med etthundraar- meter ton kronor för kubikmeter.
Denna lag träder ikraft den 1 juli 1982.
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:275. ? Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1981/82:100, bilaga 17.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 111
Underbilaga 3:2
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt
Härigenom föreskrivs att bilaga 1. till lagen (1957:262) om allmän energiskatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt?
Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskattt skall erläggas
Tulltaxe- — Bränsle Skattesats nummer
ur 27.01 Stenkol 12 kr. för ton ur 27.01 Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter
och liknande fasta bränslen, framställda av stenkol : 6 kr. för ton
ur 27.02 Brunkolsbriketter 6 kr. för ton ur 27.04 Koks och koksbriketter 14 kr. för ton ur 27.04 Koksstybb 6 kr. för ton ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift
av snabbgående dieselmotor 253 kr. för m?
ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och
bunkeroljor 253 kr. för m?
Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan
skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes
än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa
grunder för beräkning av volymen
! Lagen omtryckt 1975:272. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:272 ? Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1981/82:100, bilaga 2.3.
Föreslagen lydelse Bilaga I till lagen (1957:262) om allmän energiskatt Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas
Tulltaxe- — Bränsle Skattesats nummer
ur 27.01 Stenkol 12 kr. för ton ur 27.01 Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter
och liknande fasta bränslen, framställda av stenkol 6 kr. för ton
ur 27.02 Brunkolsbriketter 6 kr. för ton ur 27.04 Koks och koksbriketter 14 kr. för ton ur 27.04 Koksstybb 6 kr. för ton ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift
av snabbgående dieselmotor 253 kr. för m?
ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och
bunkeroljor 291 kr. för m?
Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan
skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes
än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa
grunder för beräkning av volymen
Denna lag träder i kraft 1 juli 1982.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 112
Underbilaga 3:3
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt
Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1961:372) om bensinskatt!' skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 Skatten utgår med 1 krona 20 öre Skatten utgår med 1 krona 37 öre per liter, om annat inte sägs i andra per liter, om annat inte sägs i andra eller tredje stycket. eller tredje stycket.
För metanol, etanol och högre al- För metanol, etanol och högre al-
koholer samt för etrar av metanol koholer samt för etrar av metanol
och etanol utgår skatten med 39 öre och etanol utgår skatten med 39 öre per liter. Ingår sådan alkohol eller per liter. Ingår sådan alkohol eller eter i en blandning som avses i 1 § eter i en blandning som avses i I $
första stycket a) eller b) utgår skat- första stycket a) eller b) utgår skatten för den inblandade alkoholen el- ten för den inblandade alkoholen el-
ler etern med 39 öre per liter och ler etern med 39 öre per liter och
med 1 krona 20 öre per liter för med 1 krona 37 öre per liter för blandningen i övrigt. blandningen i övrigt.
För gasol utgår skatten med 20 öre per liter.
Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock inte
inräknas smörjolja som har tillsatts bensin för motordrift. Kan skatten inte
beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen inte enligt vedertagna grunder, får beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
N Lagen omtryckt 1975:274. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:274. ” Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1981/82:100, bilaga 2.3.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 113
Underbilaga 3:4
Sammanfattning av slutbetänkandet (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid
Strävan att minska oljeberoendet förutses under 1980-talet komma att
medföra att olja i betydande utsträckning kommer att ersättas av andra
bränslen. 1980 års oljelagringskommitté (OLK) — som tidigare har sett över
behovet av beredskapslager av olja — har haft till uppgift att mot denna bakgrund pröva behovet av beredskapslagring av några sådana bränslen, nämligen ångkol, kärnbränsle och naturgas. Även behovet av beredskapslagring av gasbensin för den petrokemiska industrin har granskats av kommittén.
Med anledning av ett särskilt uppdrag har kommittén studerat frågan om buffertlager av olja att användas i prisstabiliserande syfte på den svenska oljemarknaden, Avslutningsvis har också några administrativa frågor i
samband med tvångslagring av olja utretts. I det följande sammanfattar
kommittén sina överväganden och förslag i dessa frågor.
Tvångslagring av ångkol
F.n. svarar ångkol för 1976 av energitillförseln. De energiprognoser som nu föreligger innebär att en betydande ökning av användningen av ångkol
bedöms komma att ske under 1980-talet. År 1985 beräknas sålunda ångkolets andel av energitillförseln utgöra 3 76 och år 1990 uppgå till 7 äå 1022. För att försörjningsberedskapen inte skall försämras bör, enligt kommitténs
mening, en så kraftig utökning av kolanvändningen åtföljas av en bered-
skapslagring för avspärrnings- och krigssituationer. Däremot anser kommittén att risken för s.k. fredskriser på kolområdet är ringa i förhållande till
vad som gäller för olja och att någon beredskapslagring av ångkol för detta krisfall inte är nödvändig. Enligt kommitténs mening uppnås en rimlig försörjningsberedskap för ångkol om lagervolymen fastställs till 4096 av närmast föregående års försäljning resp. förbrukning. Försäljare bör inte vara skyldig att hålla beredskapslager för ångkol som har sålts till annan lagringsskyldig.
Beträffande den administrativa utformningen av beredskapslagringen anser kommittén att lagringen av beredskaps- och effektivitetsskäl bör ske hos kolförbrukare och kolhandelsföretag i form av s.k. tvångslagring.
Kommittén förordar att lagringsskyldighet skall föreligga för kolanvändare med en årlig förbrukning av minst 20 kton ångkol. För säljare av ångkol föreslås att lagringsskyldighet inträder när försäljningen uppgår till minst
50 kton per år. Importörer av ångkol bör vara lagringsskyldiga oavsett
kvantitet som importeras.
De av kommittén förordade bestämmelserna om tvångslagring av ångkol 8 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 3
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 114
föreslås träda i kraft år 1986. För att skapa klarhet för kolintressenterna är
det dock önskvärt att statsmakterna snarast möjligt beslutar att lagringsskyldighet skall inträda från denna tidpunkt.
Beredskapslagring av kärnbränsle
Vid utgången av 1980-talet kommer — med det beslutade tolvreaktorprogrammet — ca 44Z av elkonsumtionen i Sverige att utgöras av el alstrad
med kärnkraft. Motsvarande siffra år 1979 var ca 2496. Kärnkraften intar således en stor och växande roll i elförsörjningen.
I en avspärrningssituation avses kärnkraftverken kunna drivas med full effekt. Bränsle måste finnas härför. Däremot förutsätts aggregaten vara
avstängda i en krigssituation. Några lager behövs därmed inte för denna kristyp. Kommittén anser att risk för fredskrisliknande avbrott i tillförseln till Sverige av anrikat uran kan föreligga. För denna typ av störning, liksom för andra och mer omfattande tillförse!bortfall, kan inte anges något kvan-
titativt preciserat behov av kärnbränsle. God tillgång på el vore dock av
stort värde i sådana situationer. Kommittén anser därför att försörjnings-
beredskapen vad avser kärnbränsle bör medge en uthållighet som är längre
än vad som betingas av behoven enbart i avspärrningssituationer.
I landet befintligt kärnbränsle i form av bränsle i reaktorerna, bränsleprodukter i arbete, kommersiella lager av kärnbränsle och planerat reservlager beräknas av kommittén motsvara 22 å 23 månaders elproduktion vid fullt effektuttag. Denna uthållighet överstiger de beräknade behoven i avspärrningssituationer och är längre än vad som gäller för energiprogram-
met i övrigt. Medräknas möjligheterna att t.ex. sträcka ut driften utan
bränslebyte och ordna krisimport av kärnbränsle ökar uthålligheten. Enligt
kommitténs mening är i och för sig den uthållighet, som det till år 1982 av kraftindustrin planerade reservlagret ger, tillräcklig. Kommittén förordar
därför i första hand att denna utbyggnad genomförs.
I det fall statsmakterna önskar utöka försörjningsberedskapen på elom-
rådet bör detta av ekonomiska skäl ske genom beredskapslagring av kärnbränsle. Om av denna anledning OLK:s principiella förslag om ett bränslebyte för varje reaktor genomförs skulle — med nuvarande förutsättningar — uthålligheten öka till 27 å 28 månader. Ansvaret för uppbyggnaden av beredskapslagret bör även fortsättningsvis åvila kraftindustrin.
Beredskapslagring av naturgas
År 1985 kommer naturgas att introduceras i Sydsverige genom det s.k. Sydgasprojektet. Under senare hälften av 1980-talet beräknas ca 196 av landets energitillförsel komma att ske i form av naturgas. Även om denna
energimängd knappast har någon nationell betydelse bör dock försörj-
ningsberedskapen tillgodoses för de konsumenter som använder naturgas.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 115
Enligt kommitténs mening finns det inte skäl att för krigs- och avspärrningssituationer ha en annan syn på tillförselmöjligheter av gas än av olja. Sydgasprojektet avser import av dansk och västtysk gas. Huvuddelen av gasen avses tillföras från danska källor i Nordsjön. Kommittén anser att risken för s.k. fredskriser i dessa områden är ringa jämfört med vad som . gäller de länder varifrån huvuddelen av den svenska oljan importeras. Något särskilt fredskrislager bedöms därför inte behövas.
Kommittén föreslår att skyldighet att hålla beredskapslager åläggs distributör och storförbrukare av naturgas. Förbrukare med en årlig konsumtion
understigande 5 milj. m? naturgas bör inte vara skyldig att vidta beredskapsåtgärder. Dessa bör i stället ombesörjas av distributören. För storför-
brukare och distributörer föreslås en lagringsskyldighet motsvarande 406
av föregående års förbrukning resp. distribution, exkl. försäljning till lagringspliktiga förbrukare. Beredskapslagret får av distributör hållas i form
av naturgas eller annan produkt som kan distribueras i gasnätet. Storför-
brukare får hålla lager av eldningsolja eller annat bränsle och utrustning för
förbränning härav. Förbrukare föreslås även få uppdra åt distributören att för hans räkning hålla lager av gas. Lagringsskyldigheten bör träda i kraft år 1986. För att skapa klarhet för
naturgasintressenterna är det dock önskvärt att statsmakterna snarast möjligt beslutar att lagringsskyldighet skall inträda från denna tidpunkt.
Beredskapslagring av gasbensin
Gasbensin (nafta) används i den petrokemiska industrin för framställ-
ning av plastråvara som i sin tur används för att tillverka plastprodukter.
För bl.a. hälso- och sjukvårdsområdet och för livsmedelsförpackningar är plastprodukter av stor vikt i en kris. Statliga beredskapslager av gasbensin
av viss omfattning har därför byggts upp.
Produktionskapaciteten i Västeuropa för gasbensin var tidigare låg. Kapaciteten har därefter ökat väsentligt. Det ökade utbudet, fler inköpskällor och möjligheten att även använda gasol som råvara har medfört att försörjningsmöjligheterna i en kris numera är större och mer flexibla.
Med beaktande av behoven och befintliga lager m.m. föreslår kommittén att de statliga beredskapslagren av gasbensin för främst avspärrnings- och fredskrissituationer utökas med 330000 ton. Den förordade lageruppbyggnaden bör genomföras så snart som möjligt under programplaneperioden
1982/83—1986/87. Finansieringen bör även fortsättningsvis ske över oljelagringsfonden. Till kommitténs förslag har fogats ett särskilt yttrande av experten Orrö avseende beredskapslagring av gasbensin.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 116
Prisstabiliserande lager av olja
Beredskapslagren av olja i Sverige byggs upp för att möta tillförselbort-
fall i krig, avspärrning och fredskriser. Regeringen har särskilt uppdragit åt kommittén att studera en eventuell uppbyggnad av buffertlager av olja att
användas i prisstabiliserande syfte på den svenska oljemarknaden.
Kommittén har utgått från att ett prisbuffertlager skulle ersätta viss
import av olja vid tillfälliga, starka prisstegringar på den s.k. spotmarkna-
den för att undvika att dessa priser slår igenom på den svenska oljemarkna-
den samtidigt som tillförseln av olja säkras. Prisstegringarna förutsätts
vara orsakade av marknadsstörningar på grund av tillförselbortfall som är mindre än vad som utlöser IEA:s fördelningssystem, dvs. 7£, onormala efterfrågeökningar eller andra häftiga prisreaktioner som inte bedöms vara
bestående. För att kunna bedöma ett prisbuffertlagers värde, lämplighet och de
konsekvenser det medför har kommmittén gjort en jämförelse med andra möjliga handlingsalternativ med vilka i huvudsak motsvarande resultat kan uppnås. Dessa alternativ är att inga åtgärder vidtas inför en kris, eller användning av högstpriser, eller högstpriser i kombination med prisclea-
ring och slutligen statlig krisimport. Enligt kommitténs mening kan ett
prisbuffertlager under vissa omständigheter vara en lämplig metod att
stabilisera den inhemska oljeprisnivån samtidigt som tillförseln säkras. För
att metoden, jämfört med andra tänkbara metoder, skall vara lönsam
behöver dock priskriser inträffa ungefär vart tredje år och buffertlagret då tas i anspråk. Vid trendmässigt stigande priser på olja kan metoden vara lönsam även om kriser inträffar mer sällan.
Jämfört med andra metoder vidlåds dock buffertlager av några särskilda nackdelar. Dessa är stora finansiella investeringar, praktiska komplikationer vid lageruppbyggnaden, rättvisesynpunkter vid distribution från buffertlagret och sannolikt negativ påverkan på omfattningen av de kommersiella lagren av olja. Den beslutade uppbyggnaden av fredskrislagret av olja avses vidare genomföras så snabbt detta är möjligt. Någon ytterligare
import av olja för buffertlager är knappast tänkbar före år 1985. Mot denna bakgrund kan kommittén inte förorda att under första hälften av 1980-talet särskilda buffertlager av olja byggs upp för att användas i prisstabiliserande syfte på den svenska oljemarknaden.
Kommittén betonar att starka teoretiska och praktiska tids- och orsakssamband föreligger mellan fysisk brist på olja och höga priser på olja. Enligt kommitténs mening bör vid en priskris — med eller utan anknytning
till en påtaglig tillförselkris — en rad olika åtgärder vid behov kunna vidtas i syfte att trygga tillförseln av olja och stabilisera den inhemska prisnivån.
Exempel på sådana åtgärder är tillfällig dispens från miljökrav, konsumtionsdämpande åtgärder, högstpriser, prisclearing samt medveten lager-
styrning där samtliga tillgångar i landet beaktas. En betydande del av det
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 117
svenska fredskrislagret avses utgöras av kommersiella lager i näringslivet. Samhället kan knappast förhindra att dessa lager används. Det betyder i praktiken att delar av fredskrislagret i en priskris sannolikt kommer att användas i prisstabiliserande syfte. Enligt kommitténs mening bör också
möjligheterna till ett samarbete på detta område, t.ex. inom ramen för
IEA, utnyttjas.
Beräkning av basmängd
Beredskapslagringen av olja i Sverige sker till stor del i näringslivets regi genom s.k. tvångslagring. Det har anförts att de nuvarande bestämmelserna om beräkning av tvångslagrens storlek kan medföra att nytillkommande
lagringsskyldiga eller lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga.
Enligt kommitténs mening är den tröskeleffekt som uppstår för nytill-
kommande, mindre, lagringsskyldiga återförsäljare av olja så pass besvä-
rande att den bör mildras. Reglerna beträffande tvångslagring av olja bör därför ändras för denna kategori lagringsskyldiga. Kommittén redovisar
ett antal metoder för att lindra tröskeleffekten. Av dessa metoder medför
möjligheten till inlagring hos annan lagringsskyldig att lättnader kan ges
mindre, nytillkommande lagringsskyldiga utan att övriga lagringsskyldiga påverkas negativt. Kommittén föreslår därför att ett generellt tillstånd till
inlagring hos annan lagringsskyldig medges återförsäljare av olja vars totala försäljning uppgår till högst 40 000 m? olja.
För övriga lagringsskyldiga utesluter kommittén inte att de nuvarande
bestämmelserna kan förorsaka problem, främst av finansiell natur. Rimliga möjligheter att avhjälpa dessa genom ändring i tvångslagringsbestämmelserna föreligger dock inte enligt kommitténs mening.
Administration av oljelagringslån
Lagringsskyldiga har under tidigare oljelagringsprogram erhållit stöd i
form av ränte- och amorteringsfria statliga lån för uppbyggnad av tvångslager av olja. Den hittillsvarande tillämpningen av bestämmelserna om återbetalning av lånen vid ändrad lagerhållning har inneburit månatlig kontroll och därmed en omfattande administration. Kommittén föreslår att denna kontroll fortsättningsvis i regel endast utförs en gång per år vid tidpunkt som tillsynsmyndigheten finner lämplig. Administrationen under-
lättas härmed avsevärt.
Dispositionsrätt till tvångslager
De tvångslager som har byggts upp i näringslivet har finansierats genom prissättningen på produkterna och genom avskrivningslån från staten. Mot
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 118
bakgrund av marknadsutvecklingen har kommittén utrett frågan om dispositionsrätten till lagertillgångarna när lagringsskyldigheten minskar.
Kommittén konstaterar att tvångslagren utgör säljarens resp. förbrukarens egendom. Dispositionsrätten till lagren är dock inskränkt så länge lagringsskyldighet föreligger. Däremot kan lagren fritt disponeras när denna skyldighet minskar eller upphör. Lagret får även tas i anspråk i samband med konkurs.
Kommittén konstaterar att gällande regler inte påverkar försörjningsberedskapen negativt eller föranleder att konsumenterna löper någon större risk att få finansiera nya investeringar i tvångslager. Skäl saknas därför enligt kommitténs mening att ändra gällande regler om dispositionsrätt till tvångslager av olja.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 119
Underbilaga 3:5
Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Ds H 1981:2
Tvångslagring av ångkol
Kammarrätten
Vid utarbetandet av förslagen till lagar om beredskapslagring av ångkol
och av naturgas har kommittén byggt på lagen (1957:343) om oljelagring m.m. Detta är naturligt och angeläget, eftersom samma tillsynsmyndighet
och i avsevärd mån också samma kategorier av lagringsskyldiga förekommer i fråga om de olika aktuella lagkomplexen. De av kommittén föreslagna lagarna skiljer sig dock i avsevärd mån både dispositionsmässigt och med avseende på den redaktionella utformningen från oljelagringslagen utan att bärande skäl visats föreligga. Det är inte möjligt att inom ramen för ett remissyttrande företa en mer ingående jämförelse och att redovisa alla skillnaderna. Det synes naturligt att en sådan granskning görs under depar-
tementsbehandlingen och att de olika lagarna i all möjlig utsträckning bringas i överensstämmelse med varandra. I första hand kan dock sättas i
fråga om inte åtskilligt skulle stå att vinna för den praktiska tillämpningen
om de tre lagkomplexen sammanfördes till ett.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
ÖEEF ansluter sig till oljelagringskommitténs förslag om att lagringsskyl-
dighet införes för ångkol, som är avsedd att täcka behoven under avspärrnings- och krigssituationer. Det av kommittén utarbetade förslaget till lagstiftning föranleder heller i princip ingen erinran från ÖEF:s sida.
ÖEF vill stryka under behovet av att regeringen meddelar erforderliga tillämpningsföreskrifter om förläggning av kollagren. Dessa bör utformas på ett sådant sätt att de inrymmer möjlighet för ÖEF att i det enskilda fallet beakta de lokala förutsättningarna för kollagring.
Riksrevisionsverket
Det framgår t. ex. inte klart varför just en lagring av ångkol uppgående
till 4022 av föregående års förbrukning/försäljning ger en lämplig beredskap, samtidigt som kommittén förordar att lagret av kärnbränsle byggs ut till att motsvara 22 å 23 månaders elproduktion vid fullt effektuttag.
Överbefälhavaren
Inom försvarsmakten används varken ångkol, gas eller uran f.n. Försvarsmaktens uthållighet i kris- och krigsfall är dock beroende av det civila samhällets uthållighet. Med hänsyn till den avsevärda ökning av användningen av kol som oljelagringskommittén grundar sitt betänkande på, är de
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 120
framförda förslagen rimliga och torde tillgodose försörjningsberedskapens behov.
Överbefälhavaren vill dock understryka oljelagringskommitténs krav på en spridd lagring i närheten av konsumenterna. Härigenom minskar sårbarheten och gynnas uthålligheten. I detta sammanhang torde planerna på att skapa endast en stor importhamn förorsaka problem. Om import sker till fler geografiskt spridda hamnar, minskar behovet av undanförsel i händelse av krig och därigenom också kravet på skydd.
Statens industriverk
Beträffande tvångslagring av ångkol föreslår industriverket att anläggningsägare som har möjlighet att elda med både kol och olja skall ha rättighet att själv välja hur den totala lagringsskyldigheten för olja och kol skall fördelas.
Statens naturvårdsverk
Naturvårdsverket instämmer i kommitténs bedömning att miljöstörningar vid beredskapslagring av kol kan begränsas genom lämplig utformning och lokalisering av lagringsanläggning. Förutom buller och dammning kan även vattenföroreningar vara en miljörisk. Enligt gällande miljöskyddsförordning föreligger anmälningsskyldighet för anläggning där mer än 5 000 ton kol lagras respektive 5 000 ton olja lagras eller hanteras per år. Verksamheten prövas av länsstyrelse. Naturvårdsverket avser att ge ut råd och riktlinjer för lämpliga miljöskyddsåtgärder vid denna typ av verksamhet.
Statens vattenfallsverk
Vattenfall finner de i betänkandet framförda förslagen om beredskapslagringsnivåer rimliga och har inte heller i övrigt några avvikande synpunkter på förslagen till detaljbestämmelser.
När det gäller kol vill Vattenfall emellertid framhålla att de försörjningssystem som kraftindustrin i samarbete med kommunala energiorgan och andra kan komma att bygga upp har som grundsyfte att uppnå en hög grad av försörjningssäkerhet. I systemen kan komma att ingå fasta engagemang i kolförsörjning, transporter, lagring och annan hantering till priset av kostnader som åtminstone temporärt kan bli högre än om försörjningen enbart baseras på internationell och inhemsk kommersiell kolhandel. Det blir därför viktigt att i kommande nyprövningar av beredskapslagringen noga beakta de faktiska kolförsörjningssystemens säkerhetsegenskaper.
Oljeersättningsdelegationen
OED föreslår att anläggningsägare som är lagringsskyldiga och som har möjlighet att elda med både kol och olja skall ha rätt att själv välja hur den totala lagringsskyldigheten skall fördelas mellan dessa bränslen.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 121
Energisparkommittén
Energisparkommittén finner det angeläget att beslut om beredskapslagringen på grundval av oljelagringskommitténs förslag fattas utan dröjsmål. Det är angeläget att beredskapen håller jämna steg med användningens
utveckling.
Landstingsförbundet
Enligt förbundsstyrelsens mening kan sättet att finansiera föreslagen
tvångslagring ge belastningseffekter som motverkar den övergång till fasta
bränslen för minskat oljeberoende, varom riksdagen beslutat. Styrelsen
beklagar att kommittén inte beaktat denna aspekt och därvid funnit skäl att överväga andra finanseringsformer.
Svenska kommunförbundet
Hur stora kvantiteter kol som kommer att förbrukas i landet bestäms
bl.a. av miljövårdskrav, tillgänglig reningsteknik och prisrelationer oljakol. Hitintills har det även rått en osäkerhet om eventuella krav på bered-
skapslagring. Med det nu framlagda betänkandet undanröjs denna osäkerhet.
Under 1980-talet kommer hetvattencentraler och kraftvärmeverk att övergå från olja till kol. Lokaliseringen av dessa anläggningar har under de senaste decennierna skett utan beaktande av utrymme för lagring och
hantering av fasta bränslen. Beredskapslagring av kol motsvarande en tredjedel av beredskapslagret i anslutning till anläggningen är troligen i många fall inte möjlig. Dispens bör i dessa fall kunna beviljas så att lagringen får ske på annan lämplig plats.
Svenska Petroleum Institutet
Eftersom ångkol främst kommer att ersätta tjocka ledningsoljor, för vilka lagringsplikt föreligger, delar SPI kommitténs uppfattning att lag-
ringsskyldighet också bör införas för ångkol.
Enligt SPI:s uppfattning bör det i stort sett föreligga överensstämmelse mellan reglerna för lagringsskyldighetens inträdande för ångkolt och för
eldningsoljor. SP1 föreslår till följd härav att lagringsskyldighet för ångkol
skall inträda för användare, när den årliga förbrukningen överstiger 6 000
ton. I konsekvens härmed föreslås också att lagringsskyldighet för säljare inträder, när den årliga försäljningen överstiger 30000 ton och ej vid 50 000
ton, som kommittén föreslagit.
Svenska stenkolsimportörers förening
Svenska stenkolsimportörers förening delar kommitténs uppfattning att
beredskapslager av ångkol bör byggas upp när en mera markant övergång skett från olja till kol. Ett ikraftträdande år 1986 av de nya reglerna
förefaller därför rimligt.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 122
Däremot har föreningen på vissa punkter en delvis annan uppfattning än kommittén. Den främsta anledningen härtill är att föreningen anser att alla åtgärder bör vidtas, som kan underlätta en introduktion av kol i den omfattning som statsmakterna satt som mål, dvs. att uppnå en förbrukning på ca 5 milj. ton år 1990. Föreningens erfarenhet hittills är att introduktionen av kol går långsammare än beräknat. De främsta orsakerna härtill är de utomordentligt stränga reglerna angående svavelemissioner, som är unika för Sverige, och en ifrågasatt skärpning av energibeskattningen av kol. Dessa två moment belastar starkt de investeringskalkyler, som görs av kommuner och industriföretag, och har de facto i många fall föranlett ett uppskjutande av investeringsbeslut för koleldade anläggningar.
Föreningen föreslår följande ändringar i kommitténs förslag:
(1) En lagringsskyldighet på 407 anser föreningen onödigt hög, dels med tanke på att s.k. fredskriser knappast blir aktuella för kol och dels med tanke på att någon vinterdispens ej föreslagits. Utan att försämra försörjningsberedskapen bör därför en lagringsskyldighet på 30 Z vara fullt tillräcklig. För att uppnå likformighet med lagringsskyldigheten för olja bör därför lagringsskyldigheten för ångkol sättas till antingen 307 utan vinterdispens eller till 4092 med samma vinterdispensregler som för eldningsolja.
(2) För förbrukare av tjockolja gäller f.n. att lagringsskyldigheten inträder vid en förbrukning på 15000 m? per treårsperiod, dvs. 5000 m? per år. Detta motsvarar drygt 7500 ton ångkol. Kommittén föreslår här en gräns på 20000 ton/år. Skälet är att den inte räknar med att några mindre anläggningar kommer till stånd annat än i undantagsfall. Föreningen anser det emellertid vara principiellt felaktigt att sätta en annan gräns än för olja och föreslår därför att gränsen för lagringsskyldighet för förbrukare sätts till 8000 ton/år. Därmed blir samma krets av förbrukare lagringsskyldiga vare sig man använder kol eller olja.
(3) För den förbrukning som kan komma till stånd hos mindre förbrukare innebär det föreslagna regelsystemet att lagringsskyldigheten skulle åvila importörer eller säljare. Med den struktur, som distribution och lagring av kol sannolikt kommer att få, medför detta problem. Skälen är följande:
För kol kommer dels förbrukningen hos små anläggningar att svara för endast en ringa bråkdel av totalkonsumtionen och dels kommer distributionen även till dessa att ske direkt utan någon mellanlagring hos importör eller säljare. Det är också högst sannolikt att de mindre förbrukarna kommer att ligga geografiskt utspridda. Om importörerna/säljarna skulle svara för lagringsskyldigheten motsvarande denna förbrukning skulle man tvingas till att upprätta smålager inom rimligt avstånd från var och en av dessa förbrukningspunkter.
Eftersom det emellertid finns anledning att inte försvåra införandet av koleldning på dessa anläggningar, föreslår föreningen att lagringsskyl-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 123
dighet för denna förbrukning tills vidare inte införs. Detta innebär att
lagringsskyldigheten skulle begränsas till att enbart omfatta anläggningar
med en årsförbrukning på 8 000 ton/år eller mera. Bortfallet av beredskapslager skulle under åtminstone överskådlig tid bli helt negligerbart.
Det finns sålunda enligt föreningens uppfattning starka skäl att inte i alla delar utforma reglerna exakt som för olja utan anpassa dem till de förhållanden som kommer att gälla för kol. Grundprincipen bör därvid vara att lagringsskyldigheten helt och enbart följer med förbrukningen vid varje
särskild anläggning.
Sveriges industriförbund
Sveriges industriförbund har ingen invändning mot att lagringsskyl-
dighet för en kolanvändare skall inträda vid en förbrukning av 20000 ton ångkol per år. Förbundet anser vidare, att de industrier, som installerat en fastbränsle-
panna av tillräcklig kapacitet i stället för (eller parallellt med) oljepanna
skall ha en möjlighet att välja mellan att lagra olja eller att lagra kol, oavsett
vilket bränsle som faktiskt användes.
Denna åtgärd kan för vissa lagringsskyldiga komma att bli ekonomiskt
fördelaktig, samtidigt som den skulle befrämja installation av pannor för fasta bränslen.
Förbundet vill vidare föreslå att detta val av lagringsskyldighet skall
kunna träda i kraft omedelbart efter införandet av den nya lagen. Förening-
en anser att man inte skall behöva avvakta den eftersläpning, som hänger samman med beräkningen av lagervolymerna (= användningen under den
närmast förestående treårsperioden). Samma regel borde i princip gälla
alla lagringsskyldiga som i linje med de statliga ambitionerna varaktigt
nedbringar sin oljeanvändning.
Svenska värmeverksföreningen
Föreningen delar kommitténs bedömning av de beredskapsmässiga aspekterna på kolanvändning i värme- och kraftvärmeverk och tillstyrker kommitténs förstag beträffande regler för beredskapslagring av kol. Föreningen vill i sammanhanget särskilt kommentera följande punkter:
Kommittén anför att kostnaden för beredskapslagring av kol kommer att
vara begränsad och närmast hänföras till ränta på kapital bundet i beredskapslagret. Föreningen vill påpeka att detta utgår ifrån förutsättningen att sådana miljökrav inte ställs på kollagring att helt slutna lager erfordras.
Föreningen noterar som positivt kommitténs uppfattning att lagrings-
skyldigheten i fråga om ångkol bör få fullgöras med kol av sådan kvalitet att det tekniskt kan utnyttjas i aktuella eldningsanläggningar. Praktiskt bör det innebära att eventuella speciella krav på kol för normal drift inte till alla delar behöver innehållas för det kol som beredskapsla-
gras. Det innebär att kostnaderna för beredskapslagringen kan reduceras
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 124
samtidigt som en viss ökad miljöpåverkan uppkommer endast om bered-
skapslagren vid något tillfälle behöver utnyttjas. Enligt kommitténs förslag skall en tredjedel av kollagret finnas inom rimligt transportavstånd från förbrukningsstället. Om detta innebär i ome-
delbar närhet av värme- eller kraftvärmeverk så kan förslaget medföra
svårigheter eftersom dessa verk i allmänhet ligger i eller i anslutning till tät bebyggelse. Ofta finns emellertid vissa möjligheter att lagra olja vid verken. Föreningen föreslår därför att lagringsplikt för kol skall få fullgöras genom att motsvarande energimängd lagras i form av olja — förutsatt givetvis att oljan kan utnyttjas i de anläggningar lagringen är avsedd för. Föreningen har förslag av samma innebörd nedan beträffande naturgas.
I det förslag till lag om beredskapslagring av ångkol som kommittén
redovisar stadgas i 12§ att den som är lagringsskyldig varje månad skall lämna uppgift till tillsynsmyndigheten om den mängd ångkol som vid
utgången av närmast föregående kalendermånad hölls i lager samt om förvaringsplatsen. Enligt föreningens mening är detta en onödigt omfattande rapporteringsskyldighet. Antalet förbrukare av kol kommer under överskådlig tid att vara begränsat. Kolet kommer dessutom att användas för basproduktion av el och värme, varför några större variationer i kolför-
brukningen under året inte blir aktuella. Lagersituationen bör därför lätt
kunna överblickas av tillsynsmyndigheten även vid längre rapporteringsintervall. Föreningen föreslår därför att uppgiftsskyldigheten beträffande
beredskapslager av ångkol reduceras till en gång per kvartal, och stöder sig därvid på riksdagens uttalade önskemål om mindre byråkrati och begränsning av uppgiftslämnande från kommuner och företag till statliga myndig-
heter.
Svenska Ångpanneföreningen
Föreningen finner det rimligt att gränsen för lagringsskyldighet sätts
högre i fallet kol än när det gäller oljelagring. Den gräns som föreslås
(20000 ton/år) tycks dock godtyckligt vald och kan gott höjas avsevärt utan att beredskapen vid en avspärrning märkbart minskar. Föreningen anför följande skäl till detta:
Många industrier och värmeverk har vid övergång till fasta bränslen ofta
ett begränsat utrymme för anläggningen att ta hänsyn till. Den bästa lösningen för dessa är att helt undvika lagring av fast bränsle inom verksområdet och i stället anordna koltillförseln genom dagliga transporter,
helst direkt från en närbelägen importhamn. Det räcker då att anordna ett veckoslutslager som i regel kan integreras i pannbyggnaden.
Det vore i det sammanhanget av värde att beredskapslagret kunde förläggas till importhamnen.
Ur bl. a. administrativ synvinkel vore det bättre att låta så stor del som
möjligt av dessa mindre förbrukares beredskapslagring skötas av importö-
ren som ändå har att ordna lagringsutrymmen i anslutning till importham-
nen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 125
Med möjlighet att låta lagret minska till under 4022 under eldnings-
säsongens slut och med den mesta lagringsvolymen i anslutning till ham-
narna, kan man utjämna tillförseln av kol under året och bättre utnyttja
hamnarnas lossningskapacitet.
Återförsäljare av kol föreslås i betänkandet bli lagringsskyldiga om de har en årlig försäljning av 50.000 ton kol eller mer. Även deras lagringsskyl-
dighet kan med fördel övertas av importören i de flesta fall. Åtminstone
kan gränsen för lagringsskyldighet höjas så att den endast kommer att gälla
för ett fåtal stora återförsäljare som kan antas ha möjlighet att administrera
beredskapslagring.
Ångpanneföreningen har ej närmare utrett de gränser för lagringsskyl-
dighet som i stället för de föreslagna skulle kunna komma att gälla. För-
eningens uppfattning är dock att större värmeverk och industrier med en total årlig förbrukning av mer än 50000 ton kol utan olägenhet bör kunna
åläggas beredskapslagring. För återförsäljare bör gränsen kunna höjas till
200000 ton kol per år.
Lagförslaget om beredskapslagring av ångkol bör utformas så att beredskapslagret även får utgöras av annat bränsle än ångkol, t.ex. olja.
Cementa AB 1. I utredningen förutsätts en användning av 4—6 milj. ton kol per år i slutet av 1980-talet. Med 4022 beredskapsskyldighet innebär detta för kommuner och industrin en miljardinvestering.
Någon jämförelse med uppbyggnaden av beredskapslagret av olja kan ej
ske då detta gjordes till helt andra bränslepriser.
Med tanke på de besparingar som måste ske inom svensk ekonomi blir
en satsning på en svensk brytning, minst motsvarande den som var åren 1940-1945, ett för ekonomin och beredskapen bättre alternativ.
Ett annat alternativ är att ytterligare senarelägga införandet av bered- " skapsskyldigheten. 2. År 1990 förutses 3—4 milj. ton behövas i hetvattencentraler och kraftvärmeverk och bara 1—2 milj. ton i industrin.
Beredskapsskyldighet av kol hos industrin kan förmodligen p.g.a. spe-
ciella kvalitetskrav anpassade för respektive process, ej användas av andra kolförbrukare.
Genom ett beredskapslager på bara ett av de råmaterial som en process-
industri använder, når man ej högre säkerhet i kristid. Med tanke på ovanstående föreslår Cementa AB att processindustrin ej ålägges beredskapsskyldighet.
Svenskt Kolkonsortium AB och LKAB Kol Utveckling AB
I remissvaren framförs uppfattningarna att valfrihet skall råda mellan beredskapslagring av kol och olja,
att avveckling av oljelager skall få ske i samma takt som kollager av
motsvarande energivärde byggs upp,
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 126
att vinterdispens också skall finnas för kol.
Förslaget om beredskapslagring för att trygga kolförsörjningen vid krigsoch avspärrningssituationer befinns rimligt.
Västmanlands läns energiförening
Västmanlands läns energiförening vill påtala att en snabb uppbyggnad av ett nät av pelletsfabriker över landet som kan förädla olika biobränslen till ett närmast enhetligt handelsbränsle är en mycket viktig beredskapshöjande åtgärd.
Vidare vill föreningen påtala att det saknas en samlad ledning av de nationella insatserna på bioenergiområdet liksom en konkret plan med mål och delmål för utvecklingen.
Beredskapslagring av kärnbränsle
Överbefälhavaren
Överbefälhavaren delar oljelagringskommitténs uppfattning om behovet av kärnbränsle under fredskris och avspärrning.
I krig förutsätter oljelagringskommittén att kärnkraftaggregaen skall vara avstängda.
Överbefälhavaren bedömer dock att det i krig kan uppstå situationer då distributionen av vattenkraftbaserad elektricitet blir så starkt störd att man, för att tillgodose samhällets behov av elkraft, bör ha möjlighet att utnyttja kärnkraftverk. Överbefälhavaren anser att hänsyn härtill bör tas vid beräkning av det totala kärnbränslebehovet.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
ÖEF finner ingen anledning till erinran mot kommitténs förslag i fråga om målsättning. Denna bör dock tas upp till förnyat övervägande vid senare omprövning av lagringsprogrammet.
Enligt kommittén bör ansvaret för beredskapslagringen av kärnbränsle åvila kraftföretagen och regleras genom avtal mellan ÖEF och dessa i samråd med SKBF. ÖEF är beredd att sedan beslut fattats av statsmakterna träffa sådant avtal.
Riksrevisionsverket
Det torde finnas många andra områden där en längre uthållighet skulle ha stort värde för samhällets funktion och där det skulle vara önskvärt att förlänga den tid under vilken import inte skulle behöva ske. Förslaget när det gäller kärnbränsle ger mer intryck av ”ett bra att ha” '-resonemang än av behov beräknade för att uppnå en väl avvägd beredskap på energiområdet. Lagring av bränsle av beredskapsskäl bör i princip inskränkas till den omfattning som krävs för att trygga en tillräckligt stor elproduktion med de
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 127
planeringsförutsättningar som gäller för det planeringsfall som är aktuellt,
dvs. avspärrning.
När det gäller ansvarsfrågan anser kommittén att beredskapslagring bör kunna ske utan reglering i lag. Motivet härför är närmast statens stora
inflytande på kärnkraftsektorn och de speciella förhållanden som råder på
kärnbränslemarknaden. Enligt RRV:s mening bör emellertid övervägas om
det inte är motiverat att reglera tvångslagringen av kärnbränsle genom
lagstiftning, såsom har gjorts för oljelagring och som kommittén föreslår
för ångkol och naturgas. Även om staten har ett stort inflytande på kärnkraftsektorn är det likväl till övervägande del fråga om enskilda företag. En reglering i lag är mer klargörande för företagen och ger en bättre stadga åt statens/samhällets krav på företagen i dessa frågor.
Statens planverk
Beträffande kommitténs basförslag för beredskapslagring av kärnbränsle förutsätter planverket att basförslagets storlek avvägs och samord-
nas med den tid som kärnenergiprogrammet väntas vara i drift, dvs. åren
1980-2010. Under programmets senare skede väntas antalet aggregat suc-
cessivt minskas, varför beredskapslagringen av kärnbränsle kan reduceras
i motsvarande takt.
Statens vattenfallsverk
Vattenfall ansluter sig till betänkandets bedömning att något ytterligare
lager utöver det av kraftindustrin beslutade reservlagret om 35 TWh inte
bör byggas upp. Enligt Vattenfalls uppfattning inrymmer redan detta lager,
som ifråga om uthållighet vida överstiger beredskapskraven på andra en-
ergisystem, också betryggande möjligheter för stödförsörjning åt dessa genom temporär utbytbarhet i krissituationer.
Centrala driftledningen
CDL tar inte här upp frågan om kärnbränsle utan hänvisar till yttrande
från SKBF. CDL vill dock framhålla vikten av att kostnader för bered-
skapslagring fördelas riktigt. En på t. ex. elsystemet lagd beredskapsåtgärd
för att tillgodose oljesystemet bör ej belasta elsystemets kunder. Detta kan
speciellt aktualiseras om man önskar utöka den redan nu goda försörj-
ningsberedskapen på elområdet genom beredskapslagring av kärnbränsle.
Svensk Kärnbränsleförsörjning AB
SKBEF ansluter sig till oljelagringskommitténs bedömning att ett lager av
storleken 35 TWh, som kraftindustrin redan nästa år har byggt upp via SKBEF, är en lämplig storlek. Uthålligheten överstiger vid denna storlek
vida beredskapskraven på andra energisystem och ökar möjligheten till
stödförsörjning i de fall utbytbarhet föreligger till elenergi i konsumentledet. Härtill kommer att uthålligheten hos kärnkraftdelen ökar väsentligt även vid måttlig elransonering.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 128
Ytterligare skäl att ej härutöver öka kärnbränslelagringen är kostnaden. Den är visserligen, jämfört med olja och kol, relativt måttlig, men redan det lager av anrikat uran som kommittén rekommenderar betingar idag en anskaffningskostnad på 775 milj. kr. i utländsk valuta.
Det kan tilläggas, att SKBF vid sidan av anrikat uran i form av hexafluorid också lagrar inom landet en motsvarande kvantitet av den zirkaloylegering som användes vid tillverkningen av bränsleelement.
Beträffande formen för lagerhållningen anser SKBF, att den nuvarande, dvs. ett reservlager av angiven storlek, fyller erforderliga krav och att en överföring till begreppet beredskapslager inte är behövlig. Ett reservlager innebär möjlighet för kärnkraftföretagen att snabbt förfoga över material i lagret, t.ex. vid oförutsett stopp i tillförseln samt — med kännedom om ändrade krav på kärnbränslet — omsätta lagret till lämplig produktsammansättning. SKBF förklarar sig därvid berett att årligen till ÖEF rapportera storlek och karaktär hos lagret.
Det befintliga reservlagret har finansierats av kraftföretagen med statliga kreditgarantier. SKBF anser, att detta skall gälla även för utbyggnaden under 1982 och vid en eventuell framtida utbyggnad.
Sveriges industriförbund
I betänkandet föreslås att i likhet med vad som gäller på oljeområdet skyldighet att hålla beredskapslager införes även i fråga om kärnbränsle. I sammanhanget redovisas också den unika beredskapsnivå, som redan föreligger på kärnenergiområdet. Ingen beredskap är större!
Förbundet delar kommitténs uppfattning och anser, att de regler för kärnbränslelagring som föreslås i betänkandet är lämpliga och väl avvägda.
Länsstyrelsen i Uppsala län
Länsstyrelsen delar kommitténs åsikt att försörjningsberedskapen i fråga om kärnbränsle efter utbyggnad av det till år 1982 planerade reservlagret synes tillräcklig.
Med hänsyn enbart till de krisfall planeringen för närvarande har att utgå ifrån anser länsstyrelsen det svårt att motivera en ökning av uthålligheten genom en ytterligare utbyggnad av beredskapslagren utöver omfattningen år 1982. Mot en sådan utbyggnad talar också den belastning — ekonomiskt och säkerhetsmässigt — även en välmotiverad beredskapslagring av kärnbränsle utgör. Länsstyrelsen anser därför, liksom kommittén, att frågorna om önskvärd uthållighet och därav beroende omfattning av kärnbränslelagren skall avgöras av riksdagen efter förslag från regeringen.
Folkkampanjen mot Kärnkraft och Jordens Vänner
Av redogörelsen i Ds H 1981:2 sid. 64—66, framgår att kommittén inte har hittat några skäl att anskaffa ett kärnbränslelager för fredskrisanvänd-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 129
ning men att den ändå föreslår ett sådant. FMK har heller inte hittat några sådana skäl och föreslår därför motsatsen.
I krigslägen är. som framgår på flera ställen i betänkandet, kärnkraften inte aktuell. Enligt tidigare finns starka skäl att avstå från kärnkraft även i avspärrningslägen. FMK förordar därför att de 800 milj. kr. som det tilltänkta lagret kostar istället används till något annat ändamål.
Folkkampanjen mot Kärnkraft anser följande:
att regering och riksdag bör uttala sig mot användning av kärnkraftverket vid krig i Sveriges nära omvärld.
att befintligt reservlager av kärnbränsle bibehåller sitt nuvarande namn,
att alla större lager av kärnbränsle i form av uranhexafluorid förläggs till bergrum på betryggande avstånd från tättbebyggt område,
att kapacitet för elgenerering från förbränningsanläggningar byggs upp för att stå i beredskap inför oförutsedd avställning av kärnkraftverken. Finansiering sker genom beredskapsavgift på kärnkraftsgenererad el.
Västmanlands läns energiförening, Västerås Fältbiologer och Västerås Miljövårdsgrupp ställer sig bakom Folkkampanjens yttrande och upptar det som egna yttranden.
Beredskapslagring av gasbensin
Överbefälhavaren
Gasbensin utgör grunden för tillverkning av förpackningsmateriel inom livsmedelsindustrin och för tillverkning av oundgängligen nödvändiga artiklar inom sjukvården.
En fungerande civil livsmedelsdistribution och sjukvård är cen förutsättning för att försvarsmakten skall kunna lösa sina uppgifter i krig. Med anledning härav samt mot bakgrund av den av 1978 års försvarskommitté påtalade bristen inom totalförsvaret på sjukvårdsmateriel av främst engångsnatur, instämmer överbefälhavaren i de synpunkter som lämnats av experten Orrö i särskilt yttrande.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
Oljelagringskommitténs beräkningar över behovet av lager av gasbensin grundas på en av ÖEF utarbetad försörjningsplan. Kommittén föreslår att den statliga lagringen av denna produkt för avspärrning och krig utökas med 330000 ton. Kvantiteten inryms i den lagringsanläggning som utbyggts enligt programmet och som nu i det närmaste är färdigställd.
I ett särskilt yttrande till betänkandet har bl. a. med hänsyn till osäkerheten om importmöjligheterna under kriser föreslagits en större lagerökning. Förhållandena under oljekrisen 1973/74 har därvid åberopats. Enligt ÖEF mening har dock beredskapen på området nu förbättrats genom dels den utbyggda statliga lagringen av råolja, som medger bättre möjlighet till 9 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 3
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 130
framtagning av gasnafta, dels planerad tillkomst av crackeranläggningar vid vissa raffinaderier, som också skapar förutsättningar för ökad inhemsk produktion av gasnafta. ÖEF kan mot denna bakgrund ansluta sig till
oljelagringskommitténs förslag.
Kommerskollegium
Vid uppbyggnaden av beredskapslagren liksom vid tillämpningen av
olika åtgärder för att värna om försörjningsberedskapen är det enligt kolle-
glets mening viktigt att man gör klart för sig i vilken mån man riskerar att
komma i konflikt med åtaganden inom ramen för internationella överens-
kommelser på det handelspolitiska området. I anknytning till den statliga beredskapslagringen av gasbensin bör t.ex. risken för internationellt otillå-
ten subventionering särskilt uppmärksammas i samband med försäljning
från lagret till företag som tillverkar petrokemiska produkter för export.
Landstingsförbundet Styrelsen kan tillstyrka den uppbyggnad av beredskapslager som oljelagringskommittén föreslår. Därutöver bör enligt styrelsens uppfattning
tillkomma en lagerreserv av gasbensin som oundgänglig plastråvara, så att sjukvårdens särskilda behov av att kontinuerligt tillgå plastprodukter sä-
kert kan tillgodoses.
Svenska Petroleum Institutet
Kommitten föreslår, att de statliga beredskapslagren av gasbensin, som är råvara i den petrokemiska industrin för plastframställning, utökas med 330000 ton och att medel för finansieringen även fortsättningsvis kan hämtas från oljelagringsfonden. Även om de medel som tillförs oljelagringsfonden belastar prissättningen av flytande bränslen och drivmedel, vill institutet inte motsätta sig den föreslagna utbyggnaden med hänsyn till
plastprodukternas stora betydelse inom främst sjukvården och förpack-
ningsområdet för livsmedel m. m.
Beredskapslagring av naturgas
Överbefälhavaren
För försvarsmakten kommer introduktionen av naturgas inte att ha någon betydelse ur beredskapssynvinkel. Om naturgas i framtiden kom-
mer att få väsentligt större betydelse torde dock detta komma att öka sårbarheten hos främst distributionsnäten.
Med anledning härav förutsätter överbefälhavaren att möjligheter till yttrande medges i ett tidigt skede beträffande lokalisering av rörledningar, lagerutrymme för naturgas och andra känsliga anläggningar i ett kommande naturgassystem.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 131
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
ÖEF har i princip inget att erinra mot kommitténs förslag till lagringens
omfattning och utformning eller mot framlagt utkast till lagstiftning.
Eftersom lagringen är avsedd även för krigssituationer bör det centrallager, som distributören blir skyldig att hålla, förläggas i utrymme, som erbjuder godtagbart skydd mot förstöring genom krigshandlingar. Enligt lagen om oljelagring m. m. äger regeringen bestämma att en bestämd del av lagret skall förvaras i bombskyddat utrymme. Bestämmelse av denna innebörd bör enligt ÖEF:s mening även intas i lagen om beredskapslagring
av naturgas m.m.
ÖEF vill i detta sammanhang beröra en annan fråga av betydelse för
beredskapen vid användning av naturgas. Enligt lagen (1981:599) om utfö-
rande av eldningsanläggningar för fast bränsle skall anläggningar som avses i 3§ i lagen utföras så att de utan omfattande byggnadsarbeten eller
kompletteringar kan eldas med inhemskt fast bränsle. Inom områden där
naturgas avses distribueras gäller dock inte detta krav för anläggningar för eldning med naturgas. Det ekonomiska försvarets nya inriktning innebär
att söka säkra främst livsnödvändiga behov, bl. a. uppvärmning, även för långa kriser. Nyssnämnda bestämmelse innebär för gaseldade uppvärmningsanläggningar en betänklig försvagning av beredskapen, eftersom den
flexibilitet för användning av inhemska bränslen, som krävs för andra
uppvärmningsanordningar, saknas. ÖEF föreslår därför att regeringen uppdrar åt statens planverk att i samråd med ÖEF utreda och föreslå åtgärder som kan tillskapa sådan flexibilitet även i gasvärmda byggnader.
Statens vattenfallsverk
Statens vattenfallsverk vill framhålla vikten av att anpassa beredskapslagringskraven för naturgas till de olika gasprojekten eller -systemen. De
nu framlagda förslagen synes baserade på förutsättningarna för det s.k. Sydgasprojektet. Det är inte otänkbart att andra gasprojekt kan tillkomma där förutsättningarna I säkerhetsavseende bör värderas annorlunda. En inom Sverige åstadkommen sammankoppling av flera projekt till ett större gassystem med flera inmatningspunkter kommer att förbättra säkerhetsegenskaperna.
Statens planverk
När det gäller naturgas vill planverket anföra följande.
Vattenfall har nyligen av regeringen fått i uppdrag att förprojektera en ledning för naturgas från norska fält i Troms. Ledningens principiella sträckning är från Treriksröset till Trelleborg och skall ges en kapacitet av
ca 20 Gm”/år. Av denna mängd antas att ca 5 Gm'/år avtappas i Sverige
och 15 Gm?/år transporteras vidare till kontinenten. Om detta projekt skulle förverkligas ökar sannolikheten att naturgas på lång sikt motsvarar en betydligt större del av Sveriges energiförsörjning än kommittén antagit.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 132
Därmed kan ett större behov av beredskapslagring av naturgas eller ersättningsbränslen förutsättas.
Enligt kommittén är kostnaden för att lagra naturgas minst dubbelt så
hög som för att lagra olja. Planverket anser att en naturlig slutsats blir att beredskapslagring av naturgas bör minskas så långt som möjligt och att
större vikt därför bör ges åt lagring av lämpligt ersättningsbränsle. När
bättre underlagsdata föreligger om lämpliga platser för s.k. geologisk
lagring av naturgas och om naturgasanvändare som ej kan använda ersätt-
ningsbränsle, anser planverket att behovet av beredskapslagring av naturgas blir lättare att överblicka.
Svenska kommunförbundet
Naturgasintroduktionen är nu nära förestående. De abonnenter som
väljer denna energibärare bör ha samma försörjningstrygghet som använ-
dare av olja, el osv. Med den föreslagna beredskapslagringen av naturgas uppnås detta mål.
I utredningen uppskattas kostnaden för beredskapslagring till ca 10 22 på
priset till förbrukaren. Vilken teknisk lösning som kan förväntas anges inte i utredningen. Detta torde inte heller vara beslutat för närvarande. Det är
emellertid viktigt att lagringen inte fördyrar naturgasen mer än vad som nu
förutses eller att kompletterande oljelagring måste tillgripas även hos
mindre konsumenter. Hur lagringen tekniskt skall lösas måste därför utre-
das och beslutas snarast.
Svenska värmeverksföreningen
Värmeverk inom Sydgasregionen kommer sannolikt att utnyttja viss mängd naturgas. Enligt planerna sker detta främst under tider när annan förbrukning av naturgas är låg och för att utjämna belastningen på natur-
gasnätet. I samtliga fall måste således värmeverken ha tillgång till pannka-
pacitet avsedda för andra bränslen som täcker hela värmebehovet. Beredskapslagringen med hänsyn till förbrukningen av naturgas bör därför, som kommittén föreslår, kunna lösas genom att lager hålls av olja. Föreningen vill emellertid understryka att motsvarande energimängd bör få lagras även i form av andra bränslen, t. ex. kol, förutsatt att förbrukaren har pannan-
läggningar anpassade för dessa bränslen.
Sydgas AB
Sydgas finner att kommitténs förslag om beredskapslagring av naturgas i stort överensstämmer med de riktlinjer som anges i prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr 1979/80:410, och har därför inget att erinra mot den föreslagna lagstiftningen men önskar speciellt påpeka följande:
Transportsystem för import av naturgas kräver betydande investeringar. För att säkerställa erforderlig avskrivningstid för dessa är det väsentligt att
leveranserna kan pågå under lång tid. Detta avspeglas i att internationella
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 133
naturgasavtal i allmänhet är långsiktiga. Ca 20 år är en vanlig avtalstid. Om
en naturgasleverantör skulle önska omdirigera sina leveranser till annan
köpare så erfordras ofta en kostnads- och tidskrävande utbyggnad av transportsystemet. Naturgasleveranser har sålunda en betydande naturlig stabilitet. Speciellt accentuerat är detta förhållande vid rörbunden transport av naturgas. Härtill kommer att nu avtalad naturgasimport i huvudsak kommer att ske från Danmark, vilket bör vara en garanti för säker leverans. Enligt Sydgas uppfattning förstärker dessa påpekanden kommitténs motiv för att inte föreslå något krav om fredskrislager för naturgasförsörjningen.
Det må vidare nämnas att Sydgas, utöver tvångsmässiga lager, avser att hålla dels ett driftlager för utjämning av konsumtionstoppar och dels ett
lager för att möta leveransstörningar till följd av t.ex. fel i produktionseller transportanläggningarna för naturgas. Det senare lagret avses dimensioneras med hänsyn till rimlig reparationstid för det fel som annars skulle förorsakat längst avbrott (brott på Öresunds-korsningen).
Inom Sydgasprojektet kommer kostnaden för beredskapslagerhållningen att göra anspråk på en väsentlig del av marginalen mellan inköpsoch försäljningspriset för naturgas. Det är därför av stor vikt att kostnaden för beredskapslagret, vid givna krav på uthållighet och krigsskydd hos detta etc., blir så låg som möjligt. Kostnaden för lager av naturgas eller av produkt som efter blandning eller omvandling kan distribueras via natur-
gasnätet och hos användaren ersätta naturgas är väsentligt högre än för
motsvarande oljelager.
För att undvika onödig byråkrati och möjliggöra en smidig marknadsföring av naturgasen bör i vart fall för kategorin små förbrukare valet mellan beredskapslager i form av olja eller gas få ske utan prövning av tillsyns-
myndigheten i varje enskilt fall. Detta förutsätter givetvis rapportskyl-
dighet från naturgasdistributörens sida. Möjligheterna till avvikelser från huvudregeln enligt ovan bör bättre framgå ur lagtexten än vad fallet är enligt kommitténs förslag, alternativt bör möjligheten klart framgå ur en blivande proposition i ärendet.
Utredningen framhåller att några särskilda bestämmelser om på vilket sätt distributören bör genomföra beredskapslagringen inte bör anges i samband med lagstiftningen. Sydgas vill understryka vikten härav med syfte att inte låsas vid lagringsalternativ som kan visa sig orationella vid noggrannare överväganden.
Svenska Gasföreningen
Svenska Gasföreningen ställer sig bakom Sydgas yttrande men vill dess-
utom påpeka:
Föreningen har gjort en granskning av betänkandet mot bakgrund av vad som tidigare uttalats i propositioner och avtal.
Betänkandet är anpassat till nu aktuellt Sydgasprojekt och är som sådant
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 134
till alla delar tillfredsställande. Föreningen vill dock påpeka att nya naturgasprojekt senare kan tillkomma, vilket genom att det tekniskt integrerade underlaget då ökas skulle kunna påverka lagringskraven.
Swedegas AB
Swedegas AB, som i Sydgasprojektet samarbetar med Sydgas AB, har under hand fått kännedom om dess yttrande i detta ärende och Swedegas kan till fullo instämma i Sydgas särskilda påpekanden.
Swedegas AB bedriver geologiska undersökningar för att fastställa möjligheterna till geologisk lagring av naturgas. Dessa undersökningar beräknas f.n. att under 1983 leda till ett fastställande om det finns tekniska och kommersiella möjligheter att anlägga ett lager. Om beslut härom då fattas bör ett sådant lager kunna vara i drift 1987-1989. Swedegas AB har noterat att kommittén framhållit att dessa undersökningar bör fortsätta.
Prisstabiliserande lager av olja
: Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
Inom IEA diskuteras f.n. olika åtgärder för att dämpa häftiga prisreaktioner på oljemarknaden, bl.a. uppbyggnad av särskilda lager och utnyttjande av befintliga lager. I avvaktan på en lösning i internationellt sammanhang finns enligt ÖEF inte anledning att överväga ensidiga svenska åtgär-
Statens industriverk
I rapporten nämns en rad exempel på åtgärder som vid behov kan vidtas för att stabilisera den inhemska prisnivån. Kommittén diskuterar dock inte vilken kombination eller vilka kombinationer av åtgärder som är mest fördelaktiga.
Industriverket anser att kommittén i räkneexemplen inte tillräckligt belyst de olika alternativens effekter på prisbildningen i hela ekonomin, framför allt då effekterna av alternativet ”inga åtgärder”. Verket anser vidare att kommittén borde ha, utifrån de resultat som framkommer i rapporten, framhållit en eller flera strategier för att hantera en kortvarig priskris. Åtgärderna bör också prövas mot priskriser av olika längd och bakgrund. De i rapporten nämnda åtgärderna kan exempelvis indelas i tre stadier på följande sätt:
I — konsumtionsdämpande åtgärder
— prisregleringar l — införande av högstpris på en nivå som överstiger tidigare kon-
traktspris något HI — komplettera högstpris med antingen ett prisclearingssystem eller
en statlig krisimport
— dispens från svavelrestriktionen vid eldning av högsvavlig olja.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 135
Verket vill dock betona att valet av strategi måste vara flexibelt.
Dessutom vill industriverket betona vikten av det internationella samarbetet för att begränsa och stävja prishöjningar på spotmarknaden. Om inte dessa höjningar kan stävjas finns det risk för en på sikt likartad höjning av kontraktspriserna. I ett sådant läge kan de svenska åtgärderna bara tjäna som en lindring vid övergången till den högre prisnivån. Det är därför viktigt att Sverige aktivt deltar i de samarbetsformer som erbjuds.
Statens naturvårdsverk
Enligt naturvårdsverkets uppfattning bör i första hand åtgärder vidtas för att öka omfattningen av långtidskontrakt både för lågsvavliga råoljor och eldningsoljor. Verket vill med bestämdhet avvisa att upprepade dispenser från kraven i svavellagstiftningen som följd av ökade bränslepriser på marknaden accepteras i stor skala. Det skulle innebära att stora utsläpp av föroreningar skulle tillåtas. Enligt förarbetena i svavellagstiftningen kan länsstyrelsen ge dispens från svavelkraven vid brist på lågsvavlig olja och vid övergång i ett område från normalsvavlig till lågsvavlig olja. Ökade bränslepriser kan därför knappast vara ett godtagbart skäl för länsstyrelsernas dispensgivning. Emellertid kan naturvårdsverket ge generella dispenser men då måste enligt verkets uppfattning miljöeffekterna vara små.
De återstående oljereserverna i världen blir allt svavelrikare medförande en på sikt ökad svavelhalt i råolja. Sverige kan visserligen räkna med att under några år få en ökad andel av råoljebehovet täckt med leveranser från lågsvavliga oljekällor i Nordsjön, men detta förändrar ej bilden i någon större grad. Härtill kommer att Västeuropas raffinaderier byggs om i relativt snabb takt med crackeranläggningar. Sådana anläggningar omvandlar lågsvavlig tjockolja till lätta produkter, varigenom tillgången på lågsvavlig tjockolja kan beräknas minska. Dessa förhållanden kommer att medföra en fördyrad oljeimport under 1980-talet. Det finns starka skäl att bygga ut kapaciteten för avsvavling av olja. Härigenom skulle bl. a. det stora spotmarknadsberoendet av lågsvavlig tjockolja kunna minskas och ett prisstabiliserande buffertlager av lågsvavliga produkter skulle lättare kunna byggas ut. En utbyggd avsvavlingskapacitet skulle även öka friheten när det gäller val av oljeleverantör.
Initiativ bör således tas till en utbyggnad av avsvavlingskapaciteten i svenska raffinaderier. Förutsättningarna för avsvavling av gas från förgasad återstodsolja bör även undersökas.
Kommerskollegium
Kollegiet delar kommitténs uppfattning att det f.n. inte finns anledning att bygga upp ett särskilt buffertlager av olja i prisstabiliserande syfte. Kollegiet har noterat att kommittén inte gått närmare in på frågorna om hur ett eventuellt buffertlager skall byggas upp och fungera. Om det ändå skulle bli aktuellt att bygga upp ett prisstabiliserande oljelager är det
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 136
viktiga frågor att ta ställning till. Från bl. a. handelspolitisk synpunkt är det av betydelse hur ett sådant lager finansieras och vilka regler som skall
tillämpas vid försäljning från lagret.
Energisparkommittén
Energisparkommittén finner att argumentationen i oljelagringskommitténs betänkande mot uppbyggandet av ett särskilt prisstabiliserande lager av olja är övertygande.
Oljelagringskommitténs argument utgår dock ifrån förhållanden som snabbt kan förändras. Möjligheterna till ytterligare import av olja för lagring kan vara större om några år. Samtidigt kan också ytterligare erfarenheter av olika åtgärder vid priskriser ha tillkommit. Det kan därför finnas anledning att återigen pröva denna fråga i mitten av 1980-talet. Energisparkommittén anser det inte osannolikt att en fredskris kan
föregås av en period av kraftiga prisstegringar, vilket erfarenhetsmässigt
sannolikt får till effekt att de kommersiella lagren minskar till betydande del. Energisparkommittén vill därför framhålla att man vid utarbetandet av olika planer för hur en fredskris skall mötas bör ha klart för sig att de kommersiella lagren inte självklart kan disponeras i sin helhet då en fredskris inträffar.
Landstingsförbundet
I sitt betänkande prövar oljelagringskommittén även olika metoder att
vid en priskris dämpa prisgenomslaget på den svenska marknaden och säkra tillförseln av olja. I likhet med kommittén förordar landstingsförbun-
dets styrelse för sådana lägen en styrning av pris- och efterfrågeutvecklingen genom internationellt samarbete.
Svenska Petroleum Institutet
Kommittén har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att undersöka förutsättningarna för ett buffertlager av olja att användas i prisstabiliserande syfte. Institutet delar kommitténs uppfattning att en isolerad svensk insats för att uppbygga ett prisbuffertlager inte kan förordas. Skulle det emellertid visa sig möjligt att inom ramen för vårt medlemskap i IEA överenskomma om gemensamma åtgärder för att vid tillfälliga störningar på den internationella oljemarknaden stabilisera priserna och förhindra starka stegringar på den s:k. spotmarknaden, bör vårt land aktivt verka härför.
Landsorganisationen i Sverige
LO delar kommitténs argument mot att under första hälften av 1980-talet bygga upp särskilda buffertlager av olja i prisstabiliserande syfte.
Prop. 1981/82: 102: Bilaga 3 Handelsdepartementet 137
Beräkning av basmängd
Kammarrätten
Under avsnitt 7 i betänkandet har kommittén diskuterat om åtgärder bör vidtas för att minska tröskeleffekter för vissa nytillkomna lagringsskyldiga enligt lagen (1957:343) om oljelagring m. m. Det är från synpunkten av den allmänna omsättningens trygghet angeläget att dessa regler inte ändras från tid till annan annat än när starka skäl föreligger. Endast med en sådan
ordning får de som berörs en rimligt stabil grund att utgå från när de gör kalkyler i fråga om t. ex. lagringsutrymmen och priser i ett något längre perspektiv. De alternativ som kommittén redovisar åskådliggör hur ett ingripanden av aktuellt slag kan rubba konkurrensförhållandena i bran-
schen. Detta är ägnat att mana till försiktighet. Såsom kommittén har funnit talar därför goda skäl för att sakliga ändringar undviks så långt som möjligt.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
Oljelagringskommittén har haft i uppdrag att undersöka olika sätt, där-
ibland ändring av reglerna för beräkning av basmängden som ligger till
grund för lagringsmängden, för att underlätta för nytillkommande lagringsskyldiga eller lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbruk-
ning att fullgöra sin lagringsplikt. Motivet härtill skulle vara att dessa företag inte haft eller har möjlighet att finansiera lagringen på samma sätt
som tidigare lagringsskyldiga. Kommitténs förslag innebär att lagringsskyldiga säljare med försäljning understigande 40000 m? om året skall få generellt tillstånd till inlagring hos annan lagringsskyldig.
Sådant tillstånd skulle alltså gälla även oljehandelsföretag som utbyggt
lit statliga lån och beredskapslagringsavgifter. För dessa företag är enligt ÖEF:s mening någon lättnad inte erforderlig. Endast ett fåtal oljehandelsföretag har tillkommit som lagringsskydliga under senare år och har sålun-
da inte på detta sätt fått fullständig täckning för sina investeringskostna-
der. Det skulle därför i och för sig ha varit motiverat att låta tillstånden till inlagring gälla endast för företag som tillkommit som lagringsskyldiga efter
en viss tidpunkt. Med hänsyn till svårigheten att fastställa en sådan tidpunkt vill emellertid ÖEF inte motsätta sig kommitténs förslag. Det bör framhållas att försäljningsgränsen 40000 m?, under vilken gene-
rellt inlagringstillstånd föreslås medges, kan skapa problem för företag vars omsättning kanske ena året överstiger och andra understiger denna gräns. En liberal tillämpning av bestämmelsen måste därför ske. Av detta skäl bör övervägas om det inte vore lämpligare att i stället för en författningsändring inta den föreslagna regeln i de särskilda föreskrifter som regeringen utfärdar för beredskapsiagringen av olja och i samband därmed meddela erforderliga tillämpningsbestämmelser.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 138
Svenska Petroleum Institutet
Den tröskeleffekt som uppstår för nytillkommande förbrukare har inte ansetts behöva ändras, medan kommittén däremot föreslår en ändring av reglerna för återförsäljare. Kommitténs förslag innebär, att lagringsskyldigheten fortfarande skall inträda vid en årlig försäljningsvolym av 20000 m?, men att återförsäljaren skall få en lagstadgad rätt att överenskomma med sin(a) leverantör(er) om att fullgöra lagringsskyldigheten helt eller delvis i hans ställe. SPI delar kommitténs uppfattning och tillstyrker, att en lagfäst rätt av angivet slag införs upp till en volym av 40000 m?.
Svenska Petroleum AB
Som ovan framhållits råder det trots allt en betydande samstämmighet i bedömningarna av nuvarande tvångslagringssystem, dvs. att systemet är behäftat med allvarliga nackdelar från bl.a. konkurrenssynpunkt. Som belysning av denna situation kan SP tjäna som exempel.
Bolagets mycket snabba och inte förutsedda utveckling med anledning av krisen 1978/79 och tiden närmast därefter gör att stora tvångslager enligt nu gällande regler skall byggas upp. Uppbyggnaden motsvaras av en nedtrappning hos bl.a. de företag som under t.ex. krisen 1978/79 inte kunde klara sina försörjningsåtaganden. Detta torde bl.a. innebära att tidigare givna statliga lån som nu är avskrivna realiseras som vinst hos berörda företag.
Vid utgången av innevarande år kan beräknas att bolaget måste binda 285 milj. kr. för olja i tvångslager. Beloppet kommer att vid utgången av år 1984 ha vuxit till 740 milj. kr. beräknat på nuvarande oljepriser. Vid en ränta om 167972 och inkl. kostnader för själva lagringen stiger den årliga kostnaden från 50 milj. kr. i år till 130 milj. kr. år 1984.
Den beskrivna situationen för bolaget, liksom för varje oljehandelsföretag som önskar etablera sig på den svenska marknaden eller ökar sin marknadsandel, har som ovan framhållits naturligtvis en konkurrensbegränsande effekt.
Bolaget föreslår att frågan om sättet för basmängdsberäkning m. m. på nytt tas upp till särskild behandling.
I avvaktan på resultatet från en sådan, förhoppningsvis snabb, utredning bör den av ÖEF medgivna författningsenliga möjligheten att lämna dispens för viss tid från lagringsplikten kunna utnyttjas på det sätt som föredragande statsråd anförde i prop. 1976/77:74. Vid en eventuell begränsning i dispensrätten med avseende på försörjningsberedskapens krav skulle villkorslån från oljelagringsfonden temporärt kunna överbrygga några av det nuvarande systemets negativa effekter.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 139
Administration av oljelagringslån
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
Nu gällande regler för återbetalning av oljelagringslån är komplicerade och medför en betungande administration. Oljelagringskommittén har föreslagit vissa förenklingar som ÖEF välkomnar och som innebär att kontroll av lagren för att utröna om återbetalningsskyldighet föreligger inskränks till som regel en gång om året. Den ändrade handläggningen av dessa ärenden förutsätter ÖEF komma till uttryck i form av tillägg till de bestämmelser, som regeringen meddelar för långivningen.
Riksrevisionsverket
RRYV tillstyrker kommitténs förslag när det gäller att begränsa prövningen av frågan om återbetalning av lån till en gång årligen. Kommittén anger att om endast tvångslagrets storlek (och inte den faktiska lagerhållningens storlek) låg till grund för återbetalningsskyldigheten, skulle frågan automatiskt prövas endast en gång per år. Kommittén anger också att en prövning av återbetalningsskyldigheten grundad på tvångslagrets storiek vore rimlig och skulle motsvara syftet med lånen. Kommittén nöjer sig med att konstatera att skuldebreven knappast ger utrymme för en sådan förändring.
RRV har studerat skuldebreven och finner sig inte kunna dela kommitténs uppfattning i denna fråga.
Enligt skuldebrevens formulering föreligger återbetalningsskyldighet ”därest låntagaren efter utgången av år 1969 förvarar olja i lager till lägre myckenhet än som förutsatts vid den slutliga beräkningen av till honom utlämnade lån ...”. Formuleringen ”förvarar ... olja till lägre myckenhet” är olycklig. Den har av ÖEF tolkats som om det vore fråga om det lager den lagringsskyldige faktiskt har vid varje tillfälle och inte det tvångslager som den lagringsskyldige ålagts att hålla. Hela skuldebrevet och regeringens föreskrifter för tvångslagring handlar emellertid enbart om tvångslagret. RRV kan därför inte finna annat än att den hittills tillämpade tolkningen är felaktig. RRV anser att ÖEF bör få anvisningar om att övergå till att kräva återbetalning med utgångspunkt i den tvångslagring som företagen årligen åläggs. |
En genomgång av de återbetalningar som förekommit under tiden 1977—1980, då ca 23 milj. kr. återbetalats, visar att återbetalningarna i fem fall skulle ha blivit betydligt större om tvångslagret legat till grund för beräkningarna i stället för den faktiska lagerhållningen. En fullständig beräkning har gjorts för två av dessa fall. Återbetalningarna i dessa skulle sammantagna ha varit 3 milj. kr. större om tvångslagret tagits till utgångspunkt för beräkningarna. Det förekommer även fall där återbetalning ej skett men där sådan skulle ha aktualiserats om enbart tvångslagret varit utslagsgivande. Enligt uppgift har emellertid dessa fall ingen nämnvärd omfattning.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 140
Svenska Petroleum Institutet
SPI har ingen erinran mot av kommittén föreslagna ändringar, när det
gäller tillämpningen av de administrativa bestämmelserna.
Sanktioner vid bristande tvångslagring
Kammarrätten
I yttrande över kommitténs betänkande (SOU 1980:41) Olja för kristid behandlade kammarätten frågan om hur effektiva remedier skall skapas
mot att lagringsskyldighet inte fullgörs. Domstolen angav att det låg nära
till hands att låta straffsanktioner som dagsböter och fängelse omfatta fall då någon underlåter att fullgöra sådan skyldighet. Kammarätten fann emel-
lertid att allmänt sett dylika sanktioner bör tillgripas bara om önskad effekt
inte kan nås på annat sätt. Kammarrätten fann sig i dåvarande läge böra godta kommitténs förslag om en höjd avgift. Med beaktande av händelser under senare tid anser sig domstolen dock nu böra sätta i fråga om straffavgifterna verkligen kommer att vara ett tillräckligt remedium mot försummelse av lagringsplikten. På grund av de starka kastningar som förekommer i fråga om priserna på bränsle av här aktuella slag, kan det vara
mycket frestande att utnyttja beredskanslager för spekulation. Stora vinster kan göras om saken ej upptäcks. Kammarätten anser att det bör övervägas om inte i preventivt syfte en straffsanktion, som inrymmer frihetsstraff, behöver införas i förhållande till den eller dem som ansvarar för att lagringsskyldigheten fullgörs. I vart fall bör ansvarsbestämmelserna
i oljelagringslagen ges samma räckvidd som motsvarande bestämmelser i
de nu föreslagna lagarna om beredskapslagring av ångkol och naturgas. Sistnämnda lagar har sålunda fängelsestraff i latituden även för fall där påföljden enligt 19§ första stycket oljelagringslagen är begränsad till dagsböter. — Från tillsynsmyndigheten bör stickprovskontroller hos olika lagringsskyldiga göras från tid till annan.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet ! 141
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 142
Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet
Underbilaga 3:1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1216) om Underbilaga 3:2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1957:262) om
Underbilaga 3:3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1961:372) om
Underbilaga 3:4 Sammanfattning av betänkandet Ds H 1981:2 ... 113 Underbilaga 3:5 Sammanställning av remissyttranden över betän-
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Prop. 1981/82:102 Bilaga 4 Justitiedepartementet l
Bilaga 4
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Petri
Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför-
svarets fortsatta utveckling såvitt avser justitiedepartementets verksamhets-
område
Övrigt totalförsvar: Programmet Ledning m. m.
Polisens ställning i krig
1 Inledning
Genom sin uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet har polisen en roll inom totalförsvaret som är betydelsefull från flera syn-
punkter. Under allmänt fredstillstånd eller under krig mellan främmande
makter när Sverige är neutralt skall polisen bl.a. hindra och beivra spio-
neri, sabotage och andra brott mot landets säkerhet. Polisen medverkar i gräns- och kustbevakningen. Skulle Sverige komma i krig eller utsättas för
annat väpnat angrepp, kommer polisens verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet att väsentligt öka i betydelse.
Enligt nuvarande planering tilläggs emellertid polisen dessutom vissa
särskilda uppgifter. Bestämmelser härom finns i lagen (1943: 881) om poli-
sens ställning under krig. Denna lagstiftning kompletteras bl.a. av kungörelsen (1958: 262) angående tillämpning av lagen samt av Kungl. Maj:ts anvisningar från år 1958 rörande polisens verksamhet vid krig eller krigsfara. Kungl. Maj:t har vidare meddelat vissa bestämmelser i olika brev till
länsstyrelserna. Bestämmelserna innebär bl. a. att större delen av polisper-
sonalen under krig har ställning som krigsmän med skyldighet att i viss
omfattning medverka i stridsverksamhet. En viktig uppgift som i enlighet härmed faller på polisen är att den skall medverka i kuppförsvaret under tiden fram till dess att mobilisering har
skett.
Den reglering som har meddelats genom 1943 års lag och 1958 års tillämpningskungörelse till lagen innebär vidare bl.a. att varje polisman,
I Riksdagen [981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 4
Prop. 1981/82:102 Bilaga 4 Justitiedepartementet 2
oberoende av tjänsteställning och arbetsuppgifter, i princip är skyldig att delta i det väpnade försvaret under krig. Försvarspliktiga polismän som bär uniform bör ingripa mot mindre grupper av fientliga soldater även om order inte har meddelats. Under vissa förutsättningar kan vidare polispersonal rekvireras av militär chef.
Frågan om polisens ställning i krig har utretts av 1975 års polisutredning i betänkandet (SOU 1979:75) Polisen i totalförsvaret!. Vissa frågor av betydelse i sammanhanget har tagits upp även av 1978 års försvarskom-
mitté. Jag skall i det följande närmare beröra de frågor som försvarskom-
mittén har aktualiserat. Dessförinnan skall jag kort redogöra för 1975 års polisutrednings betänkande.
2 Betänkandet (SOU 1979: 75) Polisen i totalförsvaret
Polisutredningen har ingående behandlat frågan om polisens roll i total-
försvaret från säkerhetspolitiska, organisatoriska samt folkrättsliga och i
övrigt juridiska synpunkter. Utredningen föreslår bl. a. en del begränsningar i fråga om polisens medverkan i det väpnade försvaret. Detta motiveras
bl. a. med folkrättsliga skäl liksom med betydelsen av att polisen även i ett krisläge kvarstår som civil organisation och fullgör sin huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
Vad särskilt gäller frågan om kuppförsvaret finner utredningen det önskvärt från principiell! synpunkt att kuppförsvarsuppgifterna i all möjlig utsträckning anförtros åt hemvärn och andra lokalförsvarsförband som kan mobiliseras i det närmaste omedelbart. Det finns emellertid inte f. n. förutsättningar för att generellt lösa kuppförsvarsfrågan på detta sätt. Det är därför enligt utredningen nödvändigt att utgå från att polisen även i fortsättningen skall behålla uppgifter inom kuppförsvaret till dess mobilisering har skeu.
Betänkandet har remissbehandlats och därvid fått ett i huvudsak gynnsamt mottagande, även om delade meningar har kommit till uttryck på ett par punkter. Flera remissinstanser anser dock att slutgiltig ställning till de olika behandlade frågorna bör tas först sedan det arbete som bedrivs av folkrättskommittén (Fö 1978:06) samt de överväganden angående frågor rörande s.k. civilmotstånd som numera ankommer på motståndsutredningen (Fö 1980: 05) har slutförts.
!' Vid betänkandets avlämnande ingick i utredningen som ledamöter dåvarande statssekreteraren Henry Montgomery, ordförande, dåvarande borgarråden Lennart Blom och Ingrid Segerström, dåvarande ledamoten av riksdagen Bengt Gustavsson samt ledamöterna av riksdagen Arne Nygren. Hans Petersson i Röstänga och Ake Polstam.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 4 Justitiedepartementet 3
3 1978 års försvarskommitté
Kommittén stryker under den viktiga roll som polisen har i kuppför-
svaret. Den militära fredsorganisationens minskning påverkar bl. a. kupp-
försvaret och ökar därmed värdet av att polisens resurser tas till vara särskilt med hänsyn till att polisen har god täckning över hela landet och
hög beredskap. Enligt Kommitténs mening bör polisen även fortsättnings-
vis delta i kuppförsvaret. De organisatoriska och övriga åtgärder som krävs för att personalen skall åtnjuta det skydd som folkrättsliga regler föreskriver bör vidtas.
För att polisen skall kunna sköta sina uppgifter i kuppförsvaret på ett effektivt och ändamålsmässigt sätt måste försvarsutbildning ingå som en del i den ordinarie utbildningen. Försvarskommittén anser att sådan utbild-
ning bör prioriteras och genomföras årligen.
Kommittén påpekar att riksdagen i maj 1980 beslutade att vissa ordnings- och bevakningsuppgifter skall överföras från civilförsvaret till poli-
sen (ordningsuppgifterna) och försvarsmakten (bevakningsuppgifterna). Försvarets rationaliseringsinstitut har utrett och till regeringen redovisat
medelsbehovet för dessa uppgifter.
När beslutet har genomförts kommer enligt vad kommittén konstaterar de polismän som f.n. är krigsplacerade inom civilförsvaret att stanna kvar inom polisväsendets krigsorganisation. Dessutom får polisväsendet en förstärkning med ett antal beredskapspolismän, motsvarande de nuvarande civilförsvarspoliserna. Beredskapspoliserna är avsedda att utnyttjas för de
uppgifter som polisväsendet övertar från civilförsvaret, såsom exempelvis upprättandet av avspärrningar och ordningshållning vid skadeplatser,
ordningshållning och transportledning vid utrymningsoperationer samt in-
gripande vid störningar t samband med pågående civilförsvarsverksamhet. Som även polisutredningen har konstaterat är det troligt att dessa uppgifter inte fortlöpande kommer att kräva instanser av samtliga beredskapspolis-
män. Försvarskommittén anser liksom polisutredningen att. i den mån
utrymme finns, personalen bör kunna tas i anspråk även för reguljär
polisverksamhet. Därigenom får polisväsendets krigsorganisation en viss förstärkning.
I likhet med polisutredningen konstaterar emellertid försvarskommittén att det inte är uteslutet att problem kan uppkomma när det gäller tillgången på personal, eftersom trycket på polisorganisationen under kriser eller i
krig sannolikt kommer att bli utomordenligt starkt. Detta förhållande bör
enligt försvarskommitténs uppfattning beaktas i samband med genomförandet av det nyssnämnda principbeslutet.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 4 Justitiedepartementet 4
4 Föredraganden
I ett krisläge kommer helt naturligt mycket stora anspråk att ställas på polisens verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Denna verksamhet är av väsentlig betydelse för totalförsvaret. En utgångspunkt är därför att andra uppgifter bör läggas på polisväsendet endast i den mån tvingande skäl gör det nödvändigt.
Sådana skäl föreligger i enlighet med vad polisutredningen och försvarskommittén har anfört uppenbarligen f. n. när det gäller kuppförsvaret. Jag
delar uppfattningen att polisen även fortsättningsvis bör delta i detta,
varvid en naturlig utgångspunkt blir att polispersonalen används för försvar i första hand av sådana objekt som har betydelse för det omedelbara
försvaret vid ett kuppanfall och vid mobilisering och i andra hand av
sådana objekt som har betydelse för totalförsvarets verksamhet i övrigt.
De krav som internationella regler ställer för att polisen skall åtnjuta folkrättsligt skydd under sin medverkan i kuppförsvaret är tillgodosedda genom nuvarande organisation och reglering. Det bör dock anmärkas att
det numera i det av Sverige ratificerade första tilläggsprotokollet från år
1977 till 1949 års Geneve-konventioner till skydd för krigets offer finns en särskild bestämmelse fart. 43 punkt 3) om att en part i en väpnad konflikt som införlivar beväpnade polisstyrkor med sina stridskrafter skall under-
rätta övriga parter i konflikten om detta. Det ingår i folkrättskommitténs
uppdrag att överväga hur denna och liknande föreskrifter om notifiering skall uppfyllas för svensk del.
Polisens medverkan ti stridshandlingar sedan den avlösts från kuppobjekten innefattar komplicerade frågor av bl. a. folkrättslig art. I linje med vad flera instanser som yttrat sig över polisutredningens betänkande har anfört bör dessa frågor inte lämpligen tas upp till avgörande innan folk-
rättskommittén och motståndsutredningen slutfört sitt arbete. Ställningsta-
gande i dessa frågor kan därför inte ske i detta sammanhang. Detsamma gäller beträffande den av polisutredningen också behandlade frågan om
polisens ställning inom område som har besatts av fientlig makt. Jag ansluter mig till vad försvarskommittén har anfört om värdet av
försvarsutbildning inom ramen för polisutbildningen. Försvarsutbildningen synes i fortsättningen liksom hittills: böra anordnas huvudsakligen
genom regionala kurser. Det är inte möjligt för mig att i detta sammanhang gå in på frågan i vad mån den aktuella utbildningen bör ges företräde i
förhållande till andra utbildningsinsatser. Jag vill erinra om att frågor rörande den framtida polisutbildningen f. n. övervägs av polisberedningen
(Ju 1981:02). Alltsedan polisens förstatligande år 1965 har polisväsendet alltmer uppmärksammats och tagits i anspråk inom totalförsvaret. Polisens höga be-
redskap, lokalisering och utbildning samt dess effektiva sambandsmedel
har bidragit till denna utveckling. Polisen tilläggs en rad särskilda uppgifter
Prop. 1981/82:102 Bilaga 4 Justitiedepartementet 5
som t.ex. flyktingmottagning, utrymningsverksamhet och spridning av meddelande om beredskapslarm. Vid krigsorganisation reduceras personalen i polisdistrikten i hög grad genom avgång till försvarsmakten, civilför-
svaret, regionala polisavdelningar, D-sektionerna hos länsstyrelse och ci-
vilbefälhavare samt övriga totalförsvarsuppgifter.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till de stora anspråk som i övrigt kommer att ställas på polisväsendet under kriser eller i krig delar jag polisutredningens och försvarskommitténs uppfattning att problem kan upp-
komma när det gäller tillgången på personal. Detta förhållande bör som
kommittén har anfört beaktas i samband med att man genomför princip-
beslutet om överförande av civilförsvarets ordningsuppgifter till polisvä-
sendet. Slutligen vill jag peka på att den särskilda verksamheten för att hindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet under beredskap och krig torde bli
en av de viktigaste grenarna av polisverksamheten. Väsentliga resurser
måste med all sannolikhet åtminstone tidvis avsättas för att lösa uppgifter
inom denna verksamhetsgren.
5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag i det föregående har anfört om polisens roll i
totalförsvaret.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 1
Bilaga 5
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Ahrland
Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling så vitt avser socialdepartementets verksamhetsområde.
Övrigt totalförsvar: programmet Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig
1 Inledning
Förmågan och viljan till motstånd inom totalförsvaret kräver en väl fungerande hälso- och sjukvård med en nära samverkan med socialtjänsten. Verksamheten inom dessa delar av totalförsvaret skall i krig bidra till att nödvändiga samhällsfunktioner kan hållas i gång och understödja de övriga totalförsvarsgrenarna.
Programmet hälso- och sjukvård samt socialtjänsten i krig utgör därför en viktig del av totalförsvaret.
Genom 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311) om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling antogs för första gången gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. Beslutet syftade till bl.a. ökad flexibilitet vid utnyttjandet av sjukvårdsresurserna, bättre utbildning för den personal som skall verka inom den civila hälso- och sjukvården i krig samt en förstärkt uthållighet. Lagen om kommunal beredskap (1964:63) utvidgades samtidigt till att i tillämpliga delar också omfatta landstingskommuner. Härigenom skulle landstingskommunala verksamhetsområden med undantag av sjukvården bli planlagda för uppgifter också i krig samt hälso- och sjukvården få en krigsorganiserad ledning med vissa försörjnings- och ekonomifunktioner m. m., vilket tidigare till stor del saknats.
Genom riksdagens beslut (prop. 1980/81:57, SoU 23, rskr 216) har krigssjukvårdslagen (1953: 688) upphävts och ersatts från den 1 juli 1981 av dels bestämmelser i lagen (1964:63) om kommunal beredskap, som utvid-
gats till att även omfatta den landstingskommunala hälso- och sjukvården,
I Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 5
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet [NN
dels en ny lag (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. Detta beslut har sin utgångspunkt i den s.k. totalförsvarsprincipen, dvs att ansvaret i fred för en viss verksamhet skall ' vara oförändrat i krig. För ledningen av hälso- och sjukvården i krig på lägre regional nivå innebär det att ansvaret flyttats över från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen. Denna ändring rubbar emeilertid inte det ansvar och de befogenheter som länsstyrelsen har som länets högsta civila
samordnande totalförsvarsmyndighet.
1978 års försvarskommitté har i betänkandena (SOU 1979:42) Vår säker-
hetspolitik, (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret och (Ds
Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 behandlat och angett inriktningen för
hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig.
Socialstyrelsen har enligt regeringens anvisningar lagt fram en programplan för hälso- och sjukvården i krig för perioden 1982/83—1986/87. Regeringens anvisningar för programplaneringen innebar att betänkandet Säkerhetspolitiken och totalförsvaret skulle ligga till grund för programplaneringen för perioden 1982/83—-1986/87. Samtidigt angavs en medelsram
för planeringen.
Socialtjänsten har stor betydelse för att hälso- och sjukvården i krig skall
kunna fungera. När jag i det följande tar upp frågor som berör denna sker
det. liksom när det gäller frågor om socialstyrelsen, efter samråd med
chefen för socialdepartementet.
2¶Sjukvårdsberedskapens fortsatta utveckling
Hälso- och sjukvården i krig bygger väsentligen på de fredstida resur-
serna. Få länder har så goda sjukvårdsresurser som Sverige. Den medi-
cinska, tekniska och materiella standarden inom sjukvården är hög och personalen är välutbildad.
Handlingsberedskapen för att i fred ta hand om akut sjuka och skadade
är hög. För större anspråk på akuta insatser finns en även för krigsförhållanden värdefull medicinsk katastrofberedskap. Den offentliga sjukvår-
dens organisation och resurser utgör således en god grund för samhällets
hälso- och sjukvård 1 krig. Dessa resurser förbättras kontinuerligt i olika avseenden som är väsentliga för hälso- och sjukvården i krig. Det råder också en relativt samstämmig uppfattning om den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården. Kraven växer på förebyggande åtgärder inriktade på hälsorisker — även sådana som berör t.ex arbetsmiljön, boendet och trafiken. En ökad sam-
verkan mellan olika samhällssektorer förutsätts — främst mellan hälso- och
sjukvården samt socialtjänsten.
Utbyggnaden av den öppna hälso- och sjukvården utanför sjukhusen —
primärvården — prioriteras starkt. Det innebär bättre möjligheter än hittills
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 3
till geografisk utspridning av den kvalificerade hälso- och sjukvården i krig.
Ökade resurser är nödvändiga för att ta hand om långtidssjuka — framför allt äldre människor med ofta långvariga och sammansatta vårdbehov. Ett
program för att bygga ut långtidssjukvården antogs av riksdagen år 1979.
Samtidigt skapades förutsättningar att stärka resurserna inom hemsjukvård m. m., för att undvika eller senarelägga institutionsvård.
Den psykiatriska vården förändras mot mer öppna och flexibla vård-
former. Antalet vårdplatser för psykiska sjukdomar förväntas därigenom komma att reduceras avsevärt.
Utbyggnaden av de somatiska akutsjukhusen präglas av en stark återhållsamhet. Antalet vårdplatser väntas t.o.m. minska något. Det anses vara möjligt att ytterligare förkorta medelvårdtiderna vid akutsjukhusen
bl.a. i samband med utbyggnaden av långtidssjukvården.
Personalökningarna inom hälso- och sjukvården har varit mycket stora under de senaste decennierna. Denna ökning beräknas fortsätta. Som exempel kan nämnas att läkarkåren i sin helhet beräknas komma att öka
från ca 19000 år 1980 till ca 30000 år 1990. Antalet utbildade sjuksköterskor och barnmorskor beräknas öka från ca 75000 år 1980 till 105000 år
1990 och antalet utbildade undersköterskor från ca 41000 år 1980 till ca
55 000 år 1990. Av sjuksköterskorna och undersköterskorna är f.n. ca 2596 resp 407
inte yrkesverksamma. Sysselsättningsgraden bland den yrkesverksamma
sjukvårdspersonalen är inom vissa kategorier också relativt låg. Det finns
sålunda betydande personalresurser som inte utnyttjas i fred men som kan användas under krigsförhållanden. En fungerande barnomsorg är dock en förutsättning för att dessa reserver helt skall kunna utnyttjas.
Vissa drag i fredsutvecklingen är mindre gynnsamma. Detta gäller främst vårt importberoende i fråga om försörjningen med vissa förnöden-
heter. Den allmänna utvecklingen har vidare lett till att sjukvården blivit mer känslig för tekniska störningar av olika slag (värme, elektricitet. vatten m. m.).
I prop. 1981/82:97 har jag föreslagit att den nuvarande sjukvårdslagen
(1962:242) ersätts av en hälso- och sjukvårdslag. Den nuvarande detaljerade lagstiftningen ersätts av en målinriktad ramlag. Den nya lagen ger stort utrymme för landstingskommunerna att utforma vården efter lokala och regionala behov och förutsättningar.
Landstingskommunerna åläggs att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i befolkningens behov av vård. Planeringen skall också avse hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än landstinget. En samordning
med kommunernas verksamhet och andra vårdgivare i landstingskommu-
nen samt med närliggande landstingskommuner inom ramen för en av
regeringen fastställd sjukvårdsregion skall ske i syfte att åstadkomma ett samlat och rationellt utbud av vård.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 4
Staten ges enligt propositionen ansvaret för den centrala övergripande planeringen och samordningen inom hälso- och sjukvården. Tillsynen över hälso- och sjukvården skall även i fortsättningen ligga på socialstyrelsen. Tillsynen skall främst avse allmänna riktlinjer, erfarenhetsutbyte och rädgivning men även inspektioner skall kunna företas.
Som föredraganden framhöll i prop. 1980/81:57 om hälso- och sjukvården i krig, bör den i fred gällande hälso- och sjuk vårdslagstiftningen m. m.
utgöra grunden för sjukvården också i krig. Hälso- och sjukvården mäste
emellertid kunna organiseras och bedrivas så, att den tillgodoser de särskilda krav som ställs på den i en krigssituation. För att detta skall vara
möjligt måste regeringen få meddela bestämmelser som i erforderlig ut-
sträckning tar över den fredstida hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Jag har därför föreslagit en bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen om att regeringen i krig, vid krigsfara eller under utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara skall kunna meddela sådana bestämmelser.
3¶Inriktningen av hälso- och sjukvården i krig
Målet för hälso- och sjukvården i krig är att varje människa som är i
behov därav skall ges den vård som hennes tillstånd kräver så långt
möjligheterna medger.
Hälso- och sjukvård skall enligt nu gällande regler i krig bedrivas inom tre organisationer: den civila hälso- och sjukvården, civilförsvaret och försvarsmakten. Försvarsmaktens och civilförsvarets verksamhet är komplement till den allmänt civila hälso- och sjukvården.
Hälso- och sjukvården i krig skall ses som en sammanhängande funktion. I detta har flera totalförsvarsmyndigheter att samverka mot det gemensamma målet att varje människa som är i behov därav, civil eller
militär, skall kunna få den vård som hennes tillstånd kräver. De berörda
totalförsvarsmyndigheterna har ansvar och resurser för olika delar av
sjukvårdskedjan. Genom försvarsmaktens hälso- och sjukvård samt civil-
försvarets undsättningsresurser tillförs totalförsvaret ett tillskott av främst materiella resurser (läkemedel. utrustning och förbrukningsmateriel samt transportmedel) som normalt inte står till förfogande för fredssjukvården.
Huvudansvaret för all hälso- och sjukvård, som inte faller under försvarsmaktens och civilförsvarets ansvar, bärs av den civila sjukvården. Verksamheten inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård bör inriktas på akut omhändertagande. Organisationen bör därför bl.a. ha resurser för vissa kirurgiska operationer. Vid behov skall dessa resurser kunna förstärka den civila sjukvården. Likaså skall civila operationsresurser kunna förstärka försvarsmaktens fältsjukhus. Civilförsvarets undsättningsverk-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 5
samhet bör understödjas av den civila sjukvården så att skadade människor snabbt kan tas om hand av medicinskt utbildad personal.
Den nödvändiga omställningen av fredssjukvården i en krigssituation medför även att hälso- och sjukvården på primärvårdsnivå liksom socialtjänsten kommer att ställas inför ökade krav. Antalet personer med behov av vård och omsorg kommer att bli större än i fred. Bl.a. tillkommer nya grupper; skadade som kräver ett första omhändertagande, patienter med icke akuta sjukdomar som skrivs ut från akutsjukhus samt patienter som väntar på sluten vård eller som av prioritetsskäl måste behandlas inom primärvården. I samband med utrymningar ökar också antalet människor med behov av vård och stöd på primärvårdsnivå.
Jag vill, liksom försvarskommittén, understryka att det är av största vikt att vid alla slag av förberedelser beakta krigsmiljöns särskilda krav och skapa förståelse för vikten av att i kris- och krigstillstånd kunna lösa uppgifterna under mer primitiva förhållanden. Det är nödvändigt att i all planering inom programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig utgå från en sådan bakgrund. I planeringen måste man också vara medveten om att vårdstandard och behandlingsnormer inte kan vara desamma som i fredstid. Målet för hälso- och sjukvården i krig får dock inte eftersättas. Varje människa — civil eller militär — skall kunna få den vård som hennes tillstånd kräver inom ramen för de resurser som står till förfogande.
Hälso- och sjukvården måste ha hög flexibilitet och anpassningsförmåga för att kunna möta lokal och regional överbelastning. Resurser skall kunna omfördelas och tillföras särskilt utsatta områden och patienter skall kunna transporteras från sådana områden till andra delar av landet.
En stor del av såväl infektionssjukdomar som psykiska sjukdomar inom den militära sektorn är vid konventionell krigföring i regel av lindrig art. Hälften av patienterna tillfrisknar, enligt krigserfarenheter, inom någon vecka utan att mer resurskrävande sjukvård behöver sättas in. När det gäller stridsskador och svårare olycksfall ställs dock helt andra krav på sjukvården, särskilt när ett stort antal skadade skall tas om hand samtidigt. Det blir då nödvändigt att noggrannt prioritera insatserna och behandla patienterna enligt delvis andra principer än i fred.
Det akuta omhändertagandet av de skadade är grundläggande för överlevnaden. De svårast skadade — man brukar räkna med ca 596 — kräver därutöver ett första kirurgiskt ingrepp (primärkirurgi) senast inom 2—4 timmar efter skadetillfället. För huvuddelen av de skadade är sådant ingrepp nödvändigt inom 6—8 timmar, om komplikationer skall kunna undvikas. Efter 3-7 dagar bör fortsatt kirurgisk behandling (sekundärkirurgi) i regel genomföras. För att undvika överbeläggning på sjukhusen nära stridszonen bör denna behandling utföras på längre bort belägna sjukhus. För att klara detta krävs en god organisation och en stor transportkapacitet.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 6
Erfarenheter från andra länder visar att i krig och orostider med störningar i livsmedelsförsörjningen, skador på vatten- och avloppssystem, elkraftsavbrott m.m. medför utomordentliga påfrestningar för befolkning-
en. Sjukdomar spridda genom vatten och livsmedel, dåliga hygieniska
förhållanden har ofta lett till mer omfattande sjuklighet och död än vad som förorsakats av själva krigshandlingarna. Jag ser det därför som mycket viktigt att det finns en väl utarbetad och fungerande, förebyggande hälso-
vård.
Försvarskomittén har ingående övervägt totalförsvarets utveckling med hänsyn till risken för att kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel utnyttjas i ett framtida krig. Verkan av kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel ställer speciella krav på sjukvårdsinsatser. Jag delar
kommitténs uppfattning att dessa stridsmedel måste beaktas i den fortsatta
planeringen av programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig.
4¶Olika frågor av betydelse för sjukvårdsberedskapen
I samband med 1977 års försvarsbeslut konstaterades att sjukvårdsresurserna i flera avseenden var otillräckliga under avspärrning och krig och att det var synnerligen angeläget att bristerna snabbt avhjälptes. Behovet av en effektiv ledningsorganisation för sjukvården och sjuktransporterna underströks liksom angelägenheten av ökad uthållighet i försörjningen med sjukvårdsmateriel och läkemedel, utvidgad utbildning av berörd personal för hälso- och sjukvården i krig samt förbättrat skydd för personal, patien-
ter och viktigare sjukvårdsfunktioner. I avvaktan på pågående utredning
om försörjningsberedskapen av sjukvårdsmateriel gavs dock inga direktiv
för planeringen i detta avseende.
Socialstyrelsen har i sin programplan för åren 1982—1987 för hälso- och sjukvården i krig framhållit att styrelsen i sin beredskapsuppbyggnad strä-
vat efter att avhjälpa de brister som påtalats vid 1977 års försvarsbeslut och i övrigt följa den inriktning som beslutet innebar. Den medelstilldel-
ning som erhållits har dock inte medgivit att bristerna har kunnat avhjälpas mer än till en del. Anskaffning av operationsavdelningar för att förstärka
den kirurgiska operationskapaciteten har prioriterats. Inriktningen är att
kunna förstärka fredssjukvårdens resurser med 50 operationsannex med
tillhörande serviceavdelningar. Läkemedelsförsörjningen har kunnat byggas upp enligt inriktningen i försvarsbeslutet med en så långt som möjligt
fredsmässig standard. Medelstilldelningen under perioden har medgivit en uppbyggnad av vissa läkemedel för upp till 12 månaders avspärrningsbehov. Beredskapslagringen är dock olika långt framskriden för olika läkemedel.
Inriktningen efter år 1982 bör enligt socialstyrelsen bli att fullfölja 1977
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet | 7
års försvarsbeslut och i enlighet med regeringens planeringsanvisningar förstärka den kirurgiska operationskapaciteten och komplettera befintlig vårdavdelningsutrustning och övrig sjukvårdsutrustning m.m. Dessutom anser styrelsen att förberedelser, utifrån folkrättsliga konventioner, bör vidtas redan i fred för att markera sjukvårdsanläggningarnas belägenhet.
Avsikten är också att öka utbildningsinsatserna. Genom utbildningsinsat-
ser ökar möjligheterna att hålla en hög handlingsberedskap och uppnå kortare mobiliseringstider. | |
1978 års försvarskommitté har framhållit att utbyggnaden av fredssjukvården i stor utsträckning har ägt rum utan att försvarsberedskapens krav beaktats. Det gäller främst områden som i hög grad har betydelse för
sjukvårdens omställning till krigsförhållanden och för dess uthållighet under kriser och i krig. Kommittén pekar framför allt på brister i ledningen av sjukvården i krig, knapphet på sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och sårbarhet hos sjukvärdsanläggningarna bl.a. vad gäller försörjning
med värme, elektricitet, vatten och avlopp samt frågor rörande socialtjäns-
ten. En långtgående centralisering av vissa funktioner har också ökat sårbarheten. | Kommittén har konstaterat att mycket arbete återstår, innan de grund-
tankar som fastslogs i 1977 års försvarsbeslut kan förverkligas. Bristerna har endast delvis kunnat avhjälpas. Kommittén anser att den f.n. viktigaste frågan är att förbättra försörjningsberedskapen beträffande sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.
Jag avser i det följande ta upp vissa sakfrågor av betydelse för programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig.
4.1 Sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
Hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap har stor betydelse för
uthålligheten. I 1977 års försvarsbeslut togs på grund av pågående utredningsarbete inte ställning till frågor som rör beredskapslagring av sjuk-
vårdsmateriel av förbrukningskaraktär.
Enligt försvarskommitténs mening är den f. n. viktigaste åtgärden för att säkerställa sjukvårdens funktion i kris och krig att förbättra försörjningsberedskapen av sjukvårdsmateriel. Jag delar denna uppfattning eftersom
materielen utgör en så viktig del av sjukvården. |
Principen för all beredskapslagring av sjukvårdsmateriel bör vara att den
sker i anslutning till användaren, dvs. sjukvårdshuvudmannen. Kassationer och förstörelser kan därigenom hållas nere genom att beredskaps-
lagret ingår som ett förhöjt grundlager i den fredstida verksamheten och
omsätts fortlöpande.
Tillgängliga resurser i fråga om förbrukningsmateriel för sjukvården består idag av sjukvårdshuvudmännens driftlager, näringslivets kommersiella lager och inhemsk produktionskapacitet. Lagren är mycket begrän-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 8
sade. Sjukvårdshuvudmännen har f.n. en mycket låg lagerhållning. Den kan, bl.a. beroende på omsättningstakt, variera från ca två veckor upp till
tre månader för normal fredsverksamhet. Lagerhållningen hos leverantö-
rerna torde ha ungefär motsvarande omfattning. Behovet av sjukvårdsmateriel i fredssjukvården ökar. Sortimentet har
blivit alltmer differentierat. Samtidigt importerar Sverige många produkter som inte kan undvaras sjukvården i krig. Utvecklingen går mot en ökande andel sådana importvaror. Exempel på artiklar, där inhemsk produktion
helt eller delvis saknas, är suturmaterial, infusionsaggregat, kanyler, sprutor, operations- och undersökningshandskar, katetrar och gipsbindor. Rå-
materialet för produktion av engångsprodukter är i mycket stor utsträckning oljebaserade plaster samt syntet- och naturgummi av olika slag.
Värdet av det årliga behovet av oundgängligen nödvändig sjukvårdsmateriel, som vi inte tillverkar inom landet och som vi således är hänvisade till att importera kan f.n. uppskattas till ca 260 milj. kr. Medelsbehovet för
oundgängligen nödvändiga färdigprodukter under ett år kan beräknas till
ca 320 milj. kr./år. Därtill kommer medel för halvfabrikat och råvaror för nödvändiga produkter som vi själva producerar eller kan producera under en försörjningskris. :
I regeringens anvisningar till socialstyrelsen för programplaneringen för
perioden 1982—87 uttalas bl.a. att den materiella försörjningsberedskapen skall säkerställa sjukvårdens behov av absolut oundgängliga produkter under en längre försörjningskris. Likaså måste behovet av att vid överraskande angrepp kunna möta en tidig lokal överbelastning på sjukvårdssyste-
met beaktas. I socialstyrelsens programplan redovisas de förslag till organisatoriska och andra åtgärder, liksom kostnaderna för dessa, som kan vidtas för att förkorta tiden för krigsorganisering.
Av socialstyrelsens programplan framgår att uppbyggnaden för att tillgodose de totala behoven under en långvarig försörjningskris är mycket
omfattande och måste ses på längre sikt än programplaneperioden. Krigsbehovet kan dock under vissa förutsättningar täckas under planeringspe-
rioden.
Viss lagring av färdigprodukter är ofrånkomlig dels för att vi skall kunna ha tillgång till den speciella materiel som överhuvudtaget inte kan tillverkas inom landet, dels för att vi skall hinna ställa om industriproduktionen så att vi kan tillverka sådana produkter. Dessutom måste behovet för överraskande angrepp säkras. Behoven i sin helhet kan tillgodoses först på längre sikt.
Försvarskommittén anser det vara synnerligen angeläget att förbättra
försörjningsberedskapen i fråga om sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Målet bör enligt kommittén vara att med godtagbar säkerhet tillgodose individens och hälso- och sjukvårdens oundgängliga behov av varor
och tjänster även under en långvarig försörjningskris. Inledningsvis skall krigsbehovet prioriteras.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 9
Ornställningsperioden för att i en kris uppnå långvarig försörjningsförmåga kommer att variera kraftigt mellan olika produkter, från enstaka månader till år. Fullständig omställning till inhemsk försörjning syns inte vara möjlig inom alla områden. Detta leder till behov av viss beredskapslagritig av såväl färdigprodukter som råvaror och halvfabrikat. Beredskapslagring behövs också för att täcka behovet under omställningsperioden intill dess en fredsproduktion har kommit igång. Målsättningen skall enligt kommittén vara att så långt som möjligt bygga på inhemsk produktion.
Jag har inget att erinra mot detta: Den preliminära inriktningen för såväl uppbyggnaden av försörjningsberédskapen som planeringen bör vara att med godtagbar säkerhet tillgodose behovet av de absolut oundgängliga varorna under en längre försörjningskris. Kraven på uthållighet bör samordnas med vad försvarskommittén förordat för det ekonomiska försvaret. Som försvarskommittén har framhållit bör hänsyn även tas till möjlig utrikeshandel under olika krigsförlopp.
Både försvarskommittén och socialstyrelsen anser att behovet av förbrukningsmateriel bör kunna begränsas i ett kris- eller krigsläge, i första hand genom olika åtgärder mot överförbrukning, genom ransonering av tillgängliga resurser och genom övergång från engångs- till flergångsmateriel eller i viss mån återanvändning av engångsmateriel. Jag delar denna uppfattning. Dessa förändringar förutsätter dock både utbildning av och information till berörd personal för att kunna genomföras. Jag vill också peka på möjligheterna att använda svensktillverkade produkter som alternativ till importerade sådana. Ett exempel härpå gäller röntgenfilm. För att ur beredskapssynpunkt trygga en inhemsk tillverkning av röntgenfilm har statligt stöd lämnats till CEA-verken AB. Jag återkommer i denna fråga vid anmälan av anslagsfrågor för budgetåret 1982/83.
Försvarskommittén har framhållit att produktion inom landet av för sjukvården oundgängliga varor därför bör befrämjas och utvecklas redan i fredstid. Jag delar denna uppfattning och anser att socialstyrelsen i samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) bör se över vilka åtgärder som kan vidtas på detta område.
Genom beslut den 8 mars 1979 uppdrog regeringen åt statens förhandlingsnämnd att förhandla med sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan i hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Uppdraget avser både sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och s.k. varaktig sjukvårdsutrustning. Frågan om beredskapslagring av förbrukningsmateriel bedömdes vara den viktigaste.
Förhandlingsarbetet har hittills lett till att försöksverksamhet med beredskapslagring av förbrukningsmateriel pågår inom Stockholms, Södermanlands, Värmlands och Norrbottens läns landstingskommuner.
Syftet med försöksverksamheten är att pröva dels möjligheterna att genomföra en buffertlagring av vissa färdigvaror hos sjukvårdshuvudmän-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 10
nen, dels hur dessa varor kan omsättas i den ordinarie sjukvårdsverksamheten. I försöksverksamheten prioriteras artiklar som har stor betydelse för sjukvården både vid en fredskris och i krig, t.ex. injektionssprutor, kanyler och katetrar.
En preliminär utvärdering av försöksverksamheten visar att lämplig teknik för upphandling av särskilt kritiska produkter är tilläggsavtal till resp. sjukvårdshuvudmans redan existerande upphandling. Vidare visar utvärderingen att det är tekniskt fullt möjligt att för beredskapsändamål buffertlagra förbrukningsmateriel i sjukvårdshuvudmännens ordinarie försörjningssystem. Det har hittills dock visat sig svårt att genomföra en sådan buffertlagring i en större skala med hänsyn främst till landstingens begränsade tillgång på förrådslokaler.
För totalförsvarsplaneringen gäller principen att den som har ansvaret i fred för en viss verksamhet också skall förbereda. genomföra och leda samma verksamhet i krig. Genom riksdagens beslut (prop. [980/81:57) har sjukvårdshuvudmännen från den 1 juli 1981 fått ett sådant ansvar för sjukvården i krig. Jag anser det därför naturligt att försörjningen med sjukvårdsprodukter för att tillgodose totalförsvarets beredskapsbehov integreras i det försörjningssystem som är uppbyggt för fredssjukvården. Därigenom kan en anpassning ske till den snabba produktutvecklingen inom hälso- och sjukvården. Kassationer kan begränsas bl.a. genom att beredskapslagrade produkter blir så långt möjligt desamma som personalen normalt arbetar med. Detta gäller såväl förbrukningsmateriel som utrustning. Landstingsförbundet har, liksom olika totalförsvarsmyndigheter, uttalat sig för en sådan ordning i sina resp. yttranden över försvarskommitténs betänkande Säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Försvarskommittén anser att ett sådant system också är lämpligt mot bakgrund av behovet av att vid överraskande angrepp kunna möta en tidig lokal överbelastning på sjukvårdssystemet.
Kommittén redovisar också som sin grunduppfattning att sjukvårdshuvudmännen bör se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning till deras fredstida ansvar och verksamhet. Enligt kommittén bör detta bl.a. leda till att sjukvårdshuvudmännen själva ansvarar för förberedelser och erforderlig lagring inför en fredskrissituation. För att underlätta en lageruppbyggnad anser kommittén att någon form av riktade statsbidrag eventuellt kan övervägas. Jag återkommer till frågan om kostnader m. m. längre fram.
Principen för en buffertlagring av färdigvaror bör enligt min mening vara att den i så stor utsträckning som möjligt sker hos fredsförbrukaren. dvs i första hand i sjukvårdshuvudmännens lager. Det bör i det fortsatta arbetet med dessa frågor också kunna övervägas om någon form av överlagring kan läggas på tillverkare eller importör av sjukvårdsmateriel.
Anskaffningen av sjukvårdsmateriel under programperioden 1982/83 —1986/87 får t. v. ske enligt den inriktning som har angetts av försvarskom-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet HH
mittén och socialstyrelsen. Försöksverksamheten med förbrukningsmateriel inom vissa landstingsområden har visat att en buffertlagring av vissa oundgängliga varor sker bäst genom att avtal sluts med sjukvårdshuvudmännen. Jag förordar i första hand en sådan lösning. Det är därför angeläget att en samordning sker mellan pågående förhandlingsarbete i statens förhandlingsnämnd och socialstyrelsens anskaffningsplaner.
Lagring av färdiga produkter är emellertid ett ofta dyrbart alternativ. Ett
från ekonomisk synpunkt fördelaktigare alternativ till sådan lagring kan
vara företagsplanläggning, eventuellt i kombination med viss lagring av råvaror och halvfabrikat. I en försörjningskris är det nödvändigt att tidigt
minska förbrukningen av sådana varor som det är svårt att anskaffa. Detta
kan ske genom restriktioner och ransoncringar, genom övergång till alter-
nativa produkter samt genom ändrade sjukvårdsrutiner. Det är också angeläget att studier genomförs för att få fram underlag för bl. a. ransone-
ringssystem samt för att öka handlingsberedskapen inom sjukvården. Det
gäller därvid bl. a. att höja den psykologiska beredskapen för de kriser som
kan uppkomma vid brist på förbrukningsmateriel samt att förstärka förmågan till improvisationer vid sådana situationer.
4.2¶Sjukvårdsutrustning
Socialstyrelsen beredskapslagrar för den krigsorganiserade civila hälsooch sjukvårdens behov viss s.k. varaktig sjukvårdsutrustning. däribland operationsutrustning och vårdplatsresurser samt laboratorie- och röntgenapparatur. Beredskapslagringen avser främst att komplettera de enheter
inom den civila sjuk vården som inte är fredssjukhus. För närvarande pågår
en modernisering av den lagrade utrustningen, som huvudsakligen är an-
skaffad under 1950- och 1960-talen.
I socialstyrelsens ca 225 förråd över hela landet lagras främst varaktig utrustning som inte behöver omsättas kontinuerligt. I begränsad omfattning lagras även annan utrustning samt små mängder förbrukningsmateriel utan omsättningskrav. Lagrets återanskaffningsvärde uppskattas av socialstyrelsen till ca 350-400 milj. kr.
I 1977 års försvarsbeslut prioriterades anskaffning av utrustning till
operationsavdelningar med tillhörande serviceavdelningar. Anskaffningen
inriktades på att utrusta 50 kompletta operationsannex. I beslutet betona-
des också att det är angeläget att även vårdmöjligheterna är tillfredsställande.
Socialstyrelsen har i sin programplan framhållit att medelstilldelningen
under programplaneperioden 1977-1982 inte stått i överensstämmelse
med 1977 års försvarsbeslut. Socialstyrelsen har därför tvingats sänka
kravet på kvaliteten på utrustning till operationsannexen. I större utsträckning än beräknat bibehålls äldre befintlig utrustning även om den inte
uppfyller de krav som f. n. ställs på sådan utrustning. Enligt socialstyrelsen
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 12
föreligger under programplaneperioden ett medelsbehov på 100 milj. kr. för anskaffning av sjukvårdsutrustning.
Olika utredningar — bl.a. försörjningsberedskapsutredningen (SOU 1975:57), 1974 års försvarsutredning (SOU 1976:5 och 1977:1) och utredningen Sjukvården i krig (SOU 1978:83) — har ansett att landstingskommunerna i ökad utsträckning bör medverka vid lagring, upphandling och omsättning av beredskapslagrad utrustning och materiel. Socialstyrelsen har under 1970-talet redovisat förslag om lämpliga former att inordna utrustningen för sjukvårdens försörjningsberedskap i landstingskommunernas normala sjukvårdsförsörjningssystem.
Mot bakgrund av regeringens uppdrag har statens förhandlingsnämnd och landstingstörbundet hösten 1981 enats om att ta upp förhandlingar om landstingskommunernas medverkan vid lagring, upphandling och omsättning av s.k. varaktig sjukvårdsutrustning för beredskapsändamäl. Avsikten är att en försöksverksamhet motsvarande den som genomförs för sjukvärdsmateriel av förbrukningskaraktär skall påbörjas budgetåret 1982/ 83.
Enligt min mening bör den övergripande målsättningen för försörjningsberedskapen i fråga om den s.k. varaktiga sjukvårdsutrustningen vara att den så långt som möjligt ingår i den normala sjukvårdsverksamheten. Med hänvisning till vad jag har anfört tidigare bör sjukvårdshuvudmännen se detta som en naturlig uppgift i direkt anslutning till deras fredstida ansvar och verksamhet.
Med hänsyn till behovet av en snabb insatsberedskap är det nödvändigt att ha en viss beredskap av olika slag av utrustning även om den är svensktillverkad. Liksom för sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär bör dock målsättningen vara att beredskapslagring av sjukvårdsutrustning bara kommer ifråga om inte mer ckonomiska beredskapsåtgärder kan väljas. Strävan bör också alltid vara att så längt som möjligt använda samma utrustning både i fred och i krig. Viss utrustning för sjukvårdens behov i krig är emellertid av sådant slag att er beredskapslagring är ofrånkomlig.
Jag återkommer i ett senare avsnitt till frågan om finansiering m. m.
4.3 Läkemedel
Beredskapslagren för läkemedel har byggts upp i enlighet med 1977 års försvarsbeslut. Inriktningen har varit att uppnå en så nära fredsmässig standard som möjligt under tolv månaders total avspärrning.
På läkemedelsområdet har omfattande investeringar gjorts i beredskapslager. Lagrets återanskaffningsvärde uppgår till f.n. över 150 milj. kr.
Lagringen är olika långt kommen för olika läkemedel. För de inhemska, vilka i princip avses bli tillverkade i ett avspärrningsskede, finns f.n. beredskapslager av substanser motsvarande sex till tolv månaders förbruk-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet 13
ning. Vad gäller importerade läkemedel varierar uthålligheten kraftigt. Den
ligger emellertid i genomsnitt på fyra månaders fredsförbrukning. Hittills genomförd uppbyggnad har endast i mindre omfattning varit inriktad på krigsbehovet.
Försvarskommitten förordar mot bakgrund av den föreslagna inriktning-
en av försörjningsberedskapen att den hittills genomförda uppbyggnaden
av läkemedel och läkemedelsråvaror ses över. En viss omstrukturering: måste därför ske, bl.a. för att säkerställa krigsbehovet. Det är enligt försvarskommitténs mening väsentligt att de medel som frigörs vid denna omstrukturering används för att tillgodose behovet av sådana läkemedel, där försörjningsberedskapen ännu inte är säkerställd.
Medelsbehovet för att täcka krigsbehovet av läkemedel under programperioden beräknas av socialstyrelsen till 42 milj. kr. Jag har inget att erinra mot försvarskommitténs förslag vad avser inrikt-
ningen av läkemedelsförsörjningen under programplaneperioden. Jag återkommer till frågan om finansiering längre fram.
4.4¶Sjukvårdens skydd
I februari 1978 fick civilförsvarsstyrelsen i uppdrag av regeringen att utreda hur sjukvårdens skydd i krig skulle kunna ordnas. Samtidigt fick utredningen om sjukvården i krig (USIK) i uppdrag att i samråd med
civilförsvarsstyrelsen överväga hur ansvaret och kostnaderna för skyddet
skulle kunna regleras. Civilförsvarsstyrelsen överlämnade i januari 1981 sin utredning om sjukvårdens skydd i krig. USIK överlämnade i februari
1981 betänkandet (DsS 1981:2) Skydd för sjukvården i krig. Båda utred-
ningarna överlämnades därefter till försvarskommittén för att beaktas i det
fortsatta utredningsarbetet.
Av det omfattande underlag som redovisats framgår att den nuvarande inriktningen av skyddsrumsbyggande för sjukvården i huvudsak lett till att
skyddsrumsplatser i skyddsrumsorter endast finns för personer som själv
kan förflytta sig till skyddsrum på den korta tid (2-3 min) som förutsätts stå till förfogande vid flyglarm. Skyddsrum eller skyddade utrymmen för en samlad behandling och vård (patienter, vårdpersonal, viktiga sjukvårds-
funktioner och försörjning) har inte tillgodosetts. Frågan om en utbyggnad
av skyddsrum eller skyddade utrymmen för behandling och vård i sjukhusen bör ses mot förutsättningarna för att uppehålla en erforderlig sjuk-
vårdsverksamhet i krig. Socialstyrelsen har bl. a. i sin programplan framhållit att det är angeläget att man i ett längre perspektiv skapar skydd för sjukvården, så att inte verksamheten förhindras på grund av sidoeffekter från bekämpning av militära mål. För att statsmakterna skall kunna fatta beslut om den framtida inriktningen av sjukvårdens skydd behöver enligt såväl socialstyrelsen
som civilförsvarsstyrelsen ytterligare underlag tas fram.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet 14
I sitt slutbetänkande instämmer försvarskommittén i att tillräckligt underlag inte finns för att ta ställning till den framtida inriktningen av sjukvårdens skydd och var programansvaret för denna verksamhet skall ligga. Kommittén ser det därför som ytterst angeläget att såväl de utredningar som civilförsvarsstyrelsen anmäler som den försöksutbyggnad som både civilförsvarsstyrelsen och socialstyrelsen anser nödvändig verkligen kommer till stånd. Jag har inget att erinra mot detta, men återkommer senare till frågan om programansvaret för sjukvårdens skydd i krig.
Som ytterligare underlag för framtida beslut om sjukvårdens skydd i krig erfordras enligt socialstyrelsen under programplaneperioden en viss utbyggnad av skyddet för vissa funktioner (operation m. m.) och förstärkt teknisk försörjning. Socialstyrelsen anser att det är mvcket väsentligt att sådan utbyggnad kommer till stånd. USIK anser att 25 milj. kr. erfordras för detta ändamål samt att en del av denna summa kan täckas genom ett minskat byggande av skyddsrum inom sjukvården under perioden. Civilförsvarsstyrelsen anser att ca 30 milj. kr. erfordras. Socialstyrelsen framhåller att oberoende av var programsvaret ligger, bör det vara möjligt att erforderliga medel i huvudsak åstadkoms genom minskat skyddsrumsbyggande i sjukvårdsanläggningar.
Försvarskommittén anser att huvuddelen av erforderliga medel för en försöksutbyggnad bör kunna åstadkommas genom en minskning av den ordinarie utbyggnaden av skyddsrum. Försöksutbyggnaden skall avse dels funktionsskydd t. ex. skyddsrum för kirurgiska operationer i samband med ny- och ombyggnad av sjukhus, dels förstärkt teknisk försörjning t.ex. förstärkning av eller reservanordningar för el, vatten och avlopp. Jag delar kommitténs uppfattning om behovet av att genom en försöksutbyggnad vinna erfarenheter beträffande planläggning, kostnader, framtida ansvarsfördelning m.m. Vidare bör underlag erhållas för att bedöma i vilken utsträckning krigssjukvårdens krav reellt är tillägg till de krav som kan ställas upp redan för fredsverksamheten. Dessa erfarenheter bör ligga till grund för kommande beslut om inriktningen av och ansvaret för sjukvärdens skydd.
Både försvarskommittén och socialstyrelsen anser att Gen&ve-konventionens skydd för sjukvårdsinrättningar bör utnyttjas. Jag delar denna uppfattning. Det medför emellertid att förberedelser måste vidtas i fred för att markera dessa anläggningars belägenhet. Det bör ankomma på socialstyrelsen att i samråd med berörda myndigheter vidta förberedelser i denna fråga.
4.5¶Utbildning
Ansvaret för att utbilda hälso- och sjukvårdens personal i katastrofberedskap/katastrofmedicin är fördelat på flera myndigheter och organisationer. Ansvaret för grundläggande utbildning som förberedelse för i första
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 15
hand fredstida katastrofer åvilar skolöverstyrelsen samt centrala och lo-
kala myndigheter inom högskolan. För fortbildning av egen personal har
sjukvårdshuvudmännen ansvaret.
På central nivå svarar socialstyrelsen för planering, tillsyn och övervakning av den medicinska katastrofberedskapen. Socialstyrelsen har vidare
ansvaret för att personal, som ingår i hälso- och sjukvårdens krigsorganisa-
tion utbildas för sina uppgifter. Andra myndigheter som bedriver utbildning med anknytning till sjukvården är civilförsvarsstyrelsen, civilbefälhavarna, riksnämnden för kommunal beredskap, Svenska röda korset och
Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund.
Utbildningen för hälso- och sjukvård i krig utreds f.n. av USIK. Enligt
tilläggsdirektiv (Dir. 1979:100) skall USIK se över hur den fredstida yrkesutbildningen för personalen inom hälso- och sjukvården bäst skall komma
totalförsvaret till godo. I direktiven anges att en utgångspunkt för utbildningen bör vara att den i så stor utsträckning som möjligt förankras i och bedrivs som en del av den reguljära utbildningen för fredssjukvården.
Enligt försvarskommitténs mening är det av stor vikt att den utbildning. som nu bedrivs för sjukvården i krig, fortsätter och förstärks. Utbildnings-
verksamheten bör ges hög prioritet. Jag delar denna uppfattning. Jag anser också att stor vikt måste fästas vid att studier. utbildning, övningar och
spel präglas av realism. Senare i år väntas utredningsresultat från USIK
föreligga. Detta kommer att ligga till grund för de fortsatta övervägandena om den framtida inriktningen av utbildningen. I dag är den reguljära utbildningen bristfällig, såväl ifråga om beredskap för fredstida masskade-
situationer som krig. De förbättringar som kan ske inom den reguljära vårdutbildningen behöver inte medföra ökade kostnader för sjukvårdshuvudmännen. Detta bör innebära att en väsentligt förbättrad kunskapsnivå
miska resurser.
Mot bakgrund av att sjukvårdshuvudmännen fått ett markerat ansvar för
sjukvården i krig ser jag det som angeläget att under den kommande programplaneperioden pröva sjukvårdshuvudmännens möjligheter att även ansvara för utbildningen. En decentralisering av utbildningsverksamheten kommer att ha den positiva effekten att flera personer får del av utbildningen, att lokala anpassningar kan göras och att beredskapsfrågorna
integreras med fredsverksamheten. Socialstyrelsens roll i utbildningsarbe-
tet bör därmed kunna bli av mer övergripande slag.
4.6¶Ledning av sjukvården i krig
Ledningssystemet skall möjliggöra ett effektivt utnyttjande av totalförsvarets olika hälso- och sjukvårdsresurser. Särskilt viktigt är att ledningen av sjukvården i tid överblickar och beaktar den lokala och regionala
överbelastning, som kan komma att uppstå i krig. Kravet på snabbhet i
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 16
rapporterings- och beslutsprocesserna kommer också att vara särskilt stor i krig.
Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1980/81:57 om hälso-
och sjukvården i krig har ansvaret för ledningen av hälso- och sjukvården i krig lagts fast på central, högre regional och lägre regional nivå.
Centralt leds den civila hälso- och sjukvården i krig under regeringen av socialstyrelsen. Styrelsen får bl.a. besluta om förflyttning av personal, patienter och förnödenheter samt i övrigt bestämma om de civila hälsooch sjukvårdsresursernas utnyttjande.
På högre regional nivå (civilområde) är civilbefälhavaren högsta civila
totalförsvarsmyndighet. Civilbefälhavaren har ansvaret för att verksamheten inom civilområdet bedrivs så att största möjliga försvarseffekt uppnås. Det innebär bl.a. att civilbefälhavarna ansvarar för att resurserna inom
civilområdet, t. ex. hälso- och sjukvården, fördelas och utnyttjas på bästa
sätt med hänsyn till lägets krav.
Den väsentliga förändringen i riksdagens beslut om prop. 1980/81:57 är, att länsstyrelsernas ansvar för den direkta ledningen av den civila hälso-
och sjukvården i krig från den 1 juli 1981 förts över till landstingskommu-
nerna och de kommuner som inte ingår i landsting. Ändringen rubbar emellertid inte länsstyrelsens ansvar och befogenheter som länets högsta civila samordnande totalförsvarsmyndighet. Länsstyrelsen har att fatta övergripande beslut om inriktning och samordning av de civila försvarsåtgärderna.
Det är enligt min mening angeläget att förändringarna i ledningsordningen som följd av prop. 1980/81:57 så snart som möjligt genomförs. Försvarskommittén har samma uppfattning. Detaljutformningen av den nya landstingskommunala ledningsorganisationen och hur den skall inlemmas i totalförsvarets ledningssystem beror på de lokala förhållandena.
Ledningssystemet för hälso- och sjukvården i krig bör bygga på led-
ningssystemet för fredssjukvården, dvs. landstingskommunerna (motsva-
rande) har ansvaret för hälso- och sjukvården på sin nivå.
Ledningen av hälso- och sjukvården i fred har successivt decentralise-
rats och förstärkts. I flertalet landsting finns numera distriktsledningar
med ett sammanhållet ansvar för all hälso- och sjukvård inom ett geogra-
fiskt område. En utveckling mot särskilda lednings- och förvaltningsorgan för primärvården på den kommunala indelningens grunder synes bli allt vanligare. Denna utveckling bedöms leda till ökad uthållighet i sjukvårdens driftledning och kortare beslutsvägar för insatser vid skadeplatser. Inom
landstingen finns också redan i fred en medicinsk katastrofberedskap. Denna har visat sig fungera väl. Den bedöms ha stort värde för sjukvården i krig genom att den har en organisation för ledning samt en transportorganisation och avpassad utrustning. Vid akutsjukhusen har också sådana
förberedelser gjorts att de snabbt kan ställa om verksamheten och ta emot
ett stort antal skadade.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 17
De speciella förhållandena i krig gör dock att ledningsorganisationen måste kompletteras på olika sätt, bl.a. för att särskilt beakta kravet på samverkan med övriga delar av totalförsvaret. Endast härigenom kan ledningen av hälso- och sjukvården baseras på information om krigsförlopp och krav på sjukvården, tillgång på transportresurser, försörjningsläge och andra för sjukvården väsentliga förhållanden. Genom samverkan säkerställs vidare att övriga totalförsvarsgrenar får erforderlig information om den civila sjukvården.
Försvarskommittén har framhållit att en långtgående integration av försvarsmaktens och den civila krigssjukvårdens resurser måste ske. Med hänsyn till bl.a. tidskraven är samverkan inte en tillräcklig grund för sjukvårdsledningen i krig. På högre regional nivå måste enligt kommittén ledningen utövas av ett integrerat ledningsorgan med långtgående bemyndiganden. På lägre regional och lokal nivå måste verksamheten koncenffreras till den för krigsförhållanden mest väsentliga verksamheten och beakta kravet på att besluten ofta måste fattas snabbt. Samverkan med främst det militära försvaret och civilförsvaret måste säkerställas. Enligt kommittén sker detta dels genom samgruppering av ledningsorgan, dels genom samverkan på fältet (på skadeplats etc.).
Genom prop. 1980/81:57 har riksdagen fattat beslut om ledningen av sjukvården i krig. Jag ansluter mig till vad min företrädare då anförde att behov av formaliserade samverkansorgan inte föreligger. Det åligger redan idag berörda myndigheter att samverka utan att formella organ inrättas. Lokala förutsättningar måste också vara avgörande hur samverkan skall utformas. Föreskrifter och råd för hur denna samverkan skall ske bör tas fram på central nivå av socialstyrelsen i samråd med berörda myndigheter och organisationer.
Kvalificerade befattningshavare med erfarenhet från motsvarande befattning i fredsorganisationen krävs på de flesta platserna inom ledningsorganisationens alla nivåer. Detta innebär bl. a. att den fredstida sjukvårdsadministrationen bör bibehållas i erforderlig omfattning. Den kompletterande utbildning som krävs för ledningspersonal på olika nivåer bör särskilt avse förmåga att samordna och disponera tillgängliga resurser och det ändrade ansvaret för sjukvårdshuvudmännen.
4.7 Utökat programansvar
Försvarskommittén har behandlat frågan om programansvar för vissa delar av totalförsvarsfunktionen hälso- och sjukvården i krig. Kommittén anser att programansvar bör åvila den civila hälso- och sjukvården (socialstyrelsen) vad avser fjärrsjuktransporter, krigssjukhus, vissa sjukvårdsenheter inom civilförsvaret samt sjukvårdens skydd i krig. Socialstyrelsen har i sin programplan 1982—987 belyst dessa frågor.
I olika sammahang har föreslagits att programansvaret för fjärrsjuktrans- 2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 5
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 18
portmedlen skall föras över från försvarsmakten till den civila sjukvården (socialstyrelsen). Försvarsmaktens nuvarande fjärrsjuktransportresurser är dels militära förband — för landsvägs- och järnvägstransporter samt för sjötransporter — dels civila K-företag — för flygtransporter. Försvarskommittén anser att beträffande fjärrsjuktransporterna bör inriktningen vara att programansvaret på sikt skall föras över till socialstyrelsen. Kommittén
framhåller dock att innan detta kan ske måste sjuktransportfrågan i sin
helhet studeras i samverkan mellan berörda myndigheter. Därvid bör
särskilt prövas inriktningen av och formerna för ledningen av sjuktransporterna.
Försvarsmakten disponerar, förutom de förbands- och områdesknutna resurserna, egna rörliga sjukhus samt ett antal fasta krigssjukhus. I prop.
1980/81:57 anmälde min företrädare att hon hade för avsikt föreslå rege-
ringen att ge statens förhandlingsnämnd i uppdrag att ta upp förhandlingar
med berörda sjukvårdshuvudmän om att föra över huvudmannaskapet för de fasta krigssjukhusen till dem. Överbefälhavaren har därefter föreslagit
att vissa av dessa görs om till rörliga enheter. Försvarskommittén har beträffande de krigssjukhus som inte skall göras om till rörliga enheter framhållit att det bör vara möjligt att under perioden 1982/83— 1986/87 föra Över programansvaret till socialstyrelsen. Krigssjukhusen skall därvid betraktas som ett antal operationsannex och samplaneras med de redan
befintliga.
Jag avser inom kort föreslå regeringen att uppdra åt statens förhandlingsnämnd att ta upp förhandlingar om ett ändrat huvudmannaskap för de krigssjukhus som skall vara fasta.
Socialstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen har i samråd föreslagit att programansvaret för de nuvarande s.k. sjukvårdsplutonerna i civilförsva-
rets organisation skall föras över från civilförsvarsstyrelsen till socialsty-
relsen. Utgångspunkten har varit att enheterna i krig, efter organisering genom civilförsvarets försorg, skall ställas till den civila hälso- och sjukvårdens förfogande och ledas av denna, dvs i första hand av respektive
sjukvårdshuvudman. Enheternas uppgifter innebär bl. a. att förstärka sjuk-
vårdsresurserna vid stora skadeplatser samt att genomföra långväga sjuk-
transporter per landsväg. När det gäller de s.k. sjukvårdsplutonerna anser försvarskommittén att
programansvaret bör föras över till socialstyrelsen under perioden. Kommittén anser dock att enheternas uppgifter, personalbehov och utrustning
dessförinnan måste ses över. Vad beträffar sjukvårdens skydd har under avsnitt 4.4 framhållits att
tillräckligt underlag saknas för att fatta beslut om den framtida inriktningen
och om programansvaret. Jag anser dock, liksom försvarskommittén, att
socialstyrelsen bör ha programansvaret för den försöksutbyggnad som bör
komma till stånd. Socialstyrelsen har beträffande försvarskommitténs förslag om utökat
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 19
programansvar framhållit att förutsättningarna att ta över ansvaret är mycket skiftande i de olika frågorna. Styrelsen anser att ett fortsatt arbete med att utreda förutsättningarna för och konsekvenser av ctt utökat programansvar erfordras.
Jag delar försvarskommitténs uppfattning att det bör ankomma på socialstyrelsen att i samråd med berörda myndigheter fortsätta att studera dessa frågor mot bakgrund av vad jag här har anfört.
4.8 Socialstyrelsens uppgifter och organisation
Centralt under regeringen skall den civila hälso- och sjukvården i krig ledas av socialstyrelsen.
Riksdagen har fattat ett principbeslut om socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation (prop. 1979/80:6, SoU 45, rskr 386). I propositionen anförs bl.a. att en decentralisering och förskjutning av ansvar och uppgifter från socialstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen bör kunna komma till stånd beträffande beredskapsfrågor. Samtidigt bör socialstyrelsens
slut den 25 juni 1981 har regeringen fastställt en ny organisation för socialstyrelsen från den 1 juli 1981. Vid styrelsen finns tills vidare en byrå för beredskapsfrågor.
Försvarskommittén har beträffande socialstyrelsens uppgifter och ansvar framhållit att det är väsentligt vid en framtida decentralisering av uppgifter från socialstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen att ansvarsfördelningen i olika frågor klarläggs och att styrelsens centrala roll avscende förberedelser i fred för hälso- och sjukvården i krig säkerställs. Det är enligt kommitténs mening väsentligt att socialstyrelsens resurser för beredskapsärenden kontinuerligt anpassas till den decentralisering resp. den utökning av programansvar som kan komma att ske.
Mot bakgrund av vad som här anförts beträffande socialstyrelsens uppgifter och organisation har jag med regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare med uppgift att utreda vissa frågor om socialstyrelsens beredskapsuppgifter och lägga fram konkreta förslag i ämnet. Utgångspunkt för utredarens arbete är dels riksdagens beslut med anledning av prop. 1979/80: 6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation vad avser beredskapsfrågor och prop. 1980/81:57 om hälso- och sjukvården i krig, dels den av regeringen fastställda nya organisationen för socialstyrelsen. dels vad jag anför i föreliggande proposition samt riksdagens ställningstagande med anledning härav. Avsikten är inte att den särskilda utredaren skall behandla frågor som rör kostnadsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen för beredskapsåtgärder.
Jag anser att resultatet av den särskilda utredarens arbete bör föreligga, innan en slutlig ställning tas till socialstyrelsens uppgifter och organisation vad avser beredskapsfrågor.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 20
4.9 Mobilisering av sjukvårdspersonal
Försvarskommittén framhåller att riskerna för ett överraskande angrepp
har ökat. Mot den bakgrunden har kommittén granskat hälso- och sjukvär-
dens möjligheter att klara sjukvårdsefterfrågan i en sådan situation. Kom-
mittén har anfört att i det nuvarande systemet sker mobilisering av personal med automatik i huvudsak för att tillgodose försvarsmaktens behov. Avgångarna till försvarsmakten från den civila hälso- och sjukvården kompenseras bl.a. av den ökning av de personella resurserna som sker genom att icke yrkesverksam personal träder i tjänst, arbetstidsuttaget ökar m. m. Sjukvårdens totala kapacitet går därför ner intill dess den militära sjukvårdsorganisationen börjar fungera. Vid ett överraskande angrepp kan emellertid sjukvårdsefterfrågan lokalt bli stor redan under denna svaghetsperiod. Möjligheterna att vid sådana angrepp kunna möta cen tidig, lokal överbelastning bör förbättras. Detta kräver att organisation och ansvarsfördelning för denna del av personaltjänsten utvecklas så att fördelningen av personal ständigt anpassas till organisatoriska förändringar och en optimal fördelning av vårduppgifter.
Socialstyrelsen har i sin programplan anmält att styrelsen i samverkan med försvarsmakten har studerat personalbehovet för olika funktioner i syfte att ändra nuvarande mobiliseringssystem för hälso- och sjukvårdspersonal. Därvid har bl. a. kommit fram att ett system med tidsbegränsade uppskov bör utarbetas. Socialstyrelsen föreslår att en detaljutformning av
bestämmelserna sker i samverkan mellan socialstyrelsen, försvarets sjuk-
vårdsstyrelse och värnpliktsverket. Genom överenskommelse mellan styrelsen och försvarsmakten kommer ett antal av de av försvarsmakten disponerade legitimerade läkarna att vid en eventuell mobilisering av försvarsmakten inte omedelbart inkallas utan kvarstanna på fredsbefattningarna tills vidare. Överenskommelse har också träffats om att även värnpliktiga AT-läkare vid en krigsorganisering temporärt skall disponeras av
den civila hälso- och sjukvården.
Jag har inte något att erinra mot vad försvarskommittén och socialstyrelsen anfört om mobiliseringen av sjukvärdspersonal. Det är viktigt att man i inledningen av ett krig begränsar inkallelserna av hälso- och sjukvårdspersonal till försvarsmakten till vad som oundgängligen behövs. Det är givet-
vis nödvändigt att såväl det militära försvaret som civilförsvaret och övrigt totalförsvar har tillgång till hälso- och sjukvårdspersonal. Mot bakgrund av nuvarande utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal torde någon brist i
kvantitativt hänseende inte föreligga. Genom lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal bör personalbehovet i stort sett kunna tillgodoses för de flesta personalkategorierna.
Tjänsteplikten i krig omfattar all inom hälso- och sjukvården sysselsatt personal, alltså även förvaltnings-, ekonomipersonal samt teknisk personal. Tjänsteplikten gäller inte för dessa nämnda personalgrupper sedan de
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 21
slutat sin anställning. För den övriga personalen gäller tjänsteplikten — liksom tidigare — även för icke yrkesverksamma. Vissa tidsmässiga begränsningar gäller för en del personalgrupper. För legitimerad personal gäller tjänsteplikten upp till 70 års ålder.
4.10 Socialtjänsten i krig
Efter samråd med chefen för socialdepartementet får jag anföra följande.
Under ett krig kommer luftanfall och strider att förstöra byggnader och kommunikationer samt försvåra värme-, el- och vattentillförsel etc. Be-
folkningsmässigt sker förändringar genom utrymningar, inkvartering av
flyktingar och masskadesituationer.
Socialtjänsten får särskilt stor betydelse dels när det gäller att tillgodose
vårdbehovet för patienter som av prioriteringsskäl inte kan beredas vård
på sjukhus, dels för att kunna utnyttja personal inom totalförsvaret.
Från den 1 januari 1982 regleras socialtjänsten i huvudsak av social-
tjänstlagen (1980:620). Den nya socialtjänstlagen innebär en minskad detaljstyrning från centrala myndigheter och mer kommunal självständighet.
Härigenom får socialtjänsten större möjligheter att anpassa insatserna efter behoven och de förhållanden som råder inom kommunen. I krig måste verksamheten koncentreras till de för krigsförhållanden speciella
uppgifterna och den situation som råder lokalt.
Under krig är det nödvändigt med en fördjupad samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. En förstärkning av hemsjukvården och den kommunala hemtjänsten behövs t.ex. för de patienter som inte
kan beredas vård vid sjukhus.
Äldreomsorgen utgör en växande del av socialtjänsten. Genom hemsjukvården och dagsjukvården har den en stark koppling till den decentralise-
rade hälso- och sjukvården vid vårdcentraler eller sjukhem (primärvården). Den starka strävan som finns i fredstid att äldre så långt som möjligt
och handikappade att hinna till skyddsrum kan göra det nödvändigt att
tidigt förflytta dessa människor. De försämrade möjligheterna att upprätthålla hemtjänsten gör att det också kan bli nödvändigt med kollektivt " boende i högre grad än i fredstid. Detta kommer också att ställa krav på en fungerade transportorganisation framför allt för att upprätthålla dagsjuk-
vård vid vårdcentralerna.
Barnomsorgen är av särskilt stor betydelse för att effektivt kunna utnyttja personal inom totalförsvaret. Barnomsorgen i krig kommer att få ta emot
avsevärt fler barn än i fred. Detta måste ske på ett sätt som utgår från
barnens behov av stöd för att klara av de psykiska påfrestningarna under krigsförhållanden. I och med att familjer splittras under krigsförhållanden genom utrymningar och inkallelser m. m. är det viktigt att riktlinjer finns
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet tv [NS
för hur barnen skall tas om hand. Socialstyrelsen har nyligen redovisat en undersökning som visar att endast ca 70 av landets kommuner har planer
för barnomsorgen i krig.
Det yttersta ansvaret för socialtjänsten och detaljregleringen av denna ligger hos kommunerna. Socialstyrelsens ansvar för socialtjänsten under krigsförhållanden bör bygga på de riktlinjer som finns i fred. Även vad
gäller socialtjänsten måste man vara medveten om att vårdstandard och
andra normer kan komma att avvika från de som gäller i fred. Styrelsens uppgifter inför beredskaps- och krigsplanering av socialtjänsten är bl.a. att i samråd med kommunala huvudmän svara för övergripande planering och
utarbeta föreskrifter och allmänna råd som skall bilda underlag för kommu-
nernas beredskapsplanering.
Jag delar försvarskommitténs uppfattning att det är angeläget att fackanvisningarna för beredskapsplanläggning av socialtjänsten revideras så att kommunerna kan genomföra den nödvändiga planeringen. Under programplaneperioden bör barnomsorgen prioriteras, men också frågan om
samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, särskilt vad
avser äldreomsorgen.
4,11 Sjuktransporter
Sjuktransporterna har stor betydelse för sjukvården i krig.
Landstingskommuncerna, som svarar för en mycket stor del av totalför-
svarets sjukvårdsresurser, ansvarar för och disponerar en mycket begränsad del av transportmedlen i krig. Det i fred utvecklade och för fredsbehov avpassade sjuktransportsystemet är i huvudsak avsett för transporter inom respektive sjukvårdsområde. En betydande del av sjuktransporterna i krig beräknas emellertid behöva ske över läns- och civilområdesgränser. För dessa behov är de fredstida sjuktransportresurserna helt otillräckliga.
Utredningen om sjukvården i krig (USIK) och försvarskommittén har understrukit vikten av en väl fungerande sjuktransportorganisation.
Transportorganisationen bör enligt försvarskommitténs mening i grunden byggas upp med de fredstida resurserna som kärna. En flexibel och väl
fungerande transportorganisation kräver framför allt samordnad ledning på
alla nivåer och samverkan mellan de olika totalförsvarsgrenarna. Av socialstyrelsens programplan framgår att ytterligare studier krävs för att närmare kunna ange inriktningen av och formerna för en transportorganisation I krig.
Frågan om huvudmannaskapet för sjuktransport- och ambulansverksamheten övervägs f.n. av räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01). I av-
vaktan på räddningstjänstkommitténs förslag i denna fråga är jag nu inte
beredd att föreslå några ändringar av nuvarande ansvarsförhållanden.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 23
4.12 Kostnader m. m.
Kostnaderna av investeringskaraktär för programmet hälso- och sjukvård i krig belastar anslagen H4 Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. och anslaget H6 Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m. m. under femte huvudtiteln. Driftkostnader för beredskapslagring m. m. bekostas från ett särskilt anslag (H5).
Enligt regeringens anvisningar för program- och verksamhetsplaneringen för hälso- och sjukvården i krig under perioden 1982/83—- 1986/87 skulle planeringen utgå från summan av de i prop. 1980/81:100 bilaga 8 upptagna beloppen på anslagen H4 och H6. Den anbefallda ramen för perioden uppgår till 222,1 milj. kr. Inom den anbefallda ramen ingår beredskapslagring av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Utöver angiven ram angavs att medel för driftkostnader av beredskapslagringen skulle beräknas mot bakgrund av den planerade lageruppbyggnaden.
Socialstyrelsen har i programplanen 1982—87 framhållit att medelstilldelningen under perioden 1977—1982 inte medgett att bristerna kunnat undanröjas mer än till en del. Det föreligger därför fortfarande stora behov av åtgärder för den civila hälso- och sjukvården i krig. Den allvarligaste bristen är den dåliga tillgången på sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Styrelsen anmäler I programplanen att den inriktning som försvarskommittén anger i betänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret med bl.a. en stark upprustning av försörjningsberedskapen vad gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär inte kan rymmas inom den anvisade medelsramen. Detta medför enligt styrelsen att den verksamhet som kan rymmas inom anbefalld ram endast kan bli den högst prioriterade. Denna ram medger inte heller att de brister som nu finns inom den civila hälso- och sjukvården i krig kan avhjälpas inom programplaneperioden. Bristerna kommer fortfarande att kvarstå i slutet av 1980-talet. Socialstyrelsen presenterar därför två alternativ, ”Anbefalld ram” och "Socialstyrelsens förslag”. Det senare alternativet bör enligt socialstyrelsen läggas till grund för planeringen och medelstilldelningen för den civila hälso- och sjukvården i krig.
I alternativet ”Anbefalld ram” (222.1 milj. kr) har styrelsen prioriterat anskaffning av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och beräknat att ca 5072 av den anbefallda ramen används för ändamålet. Socialstyrelsen har också ansett det absolut nödvändigt att fortsätta uppbyggnaden av den kirurgiska operationskapaciteten och bibehålla nuvarande utbildningsverksamhet. Styrelsen har vidare ansett det nödvändigt att beräkna medel för omstrukturering av läkemedelsberedskapen. Alternativet innebär emellertid att önskvärda förbättringar av vårdavdelningsutrustning och utbildningsinsatserna inte kan genomföras. Alternativet innebär enligt styrelsen också att försörjningsberedskapen för sjuk vårdsmateriel av förbrukningskaraktär endast kommer att förbättras i mycket långsam takt.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet 24
I alternativet "Socialstyrelsens förslag” utgår styrelsen från de intentioner som försvarskommittén angett. Socialstyrelsen föreslår en femårig ram på 370,6 milj. kr. Därtill kommer driftkostnader som för perioden beräknas till 266,7 milj. kr.
Försvarskommittén anser i sitt slutbetänkande att det är nödvändigt med åtgärder inom programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig för att förbättra läget. Alternativet "Socialstyrelsens förslag” bör därför när det gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär, läkemedel och
utbildning enligt kommitténs mening läggas till grund för planeringen och medelstilldelningen för den kommande femårsperioden. Kommittén förordar att en ram om 320 miljoner kr., exkl. driftkostnader, anvisas för
perioden 1982/83—1986/87 för hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i
krig över perioden, dvs. med 64 milj. kr. per budgetår. Kommittén förutsätter dock att viss omplanering och omprioritering av befintliga resurser
också sker. Verksamheten kan härigenom inriktas mot de mål som kommittén angett. På detta sätt kan påtalade brister inom särskilt angivna områden åtgärdas. En sådan långsiktig inriktning ger också möjlighet att
åstadkomma stadga i planeringen. En ytterligare åtgärd i samma syfte är
enligt kommittén att socialstyrelsen ges beställningsbemyndiganden enligt
de fleråriga anskaffningsplaner som styrelsen presenterat.
Sjukvårdshuvudmännen har sedan den 1 juli 1981 fått ansvar för ledning-
en i krig inom sitt verksamhetsområde. Det innebär att deras ansvar för
hälso- och sjukvården i fred kvarstår även i krig. Jag delar försvarskommit-
téns uppfattning att sjukvårdshuvudmännen bör se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning till deras fredstida ansvar och verk-
samhet, vilket bl. a. bör leda till att sjukvårdshuvudmännen själva ansvarar för förberedelser och erforderlig lagring inför en fredskrissituation.
Som jag tidigare redovisat har sjukvårdshuvudmännen f.n. en mycket tåg försörjningsberedskap. Det är därför angeläget att ätgärder vidtas för att åstadkomma förbättringar.
Enligt min mening bör formerna för ansvarsfördelningen mellan staten
och sjukvårdshuvudmännen prövas ytterligare. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att ta ställning till försvarskommitténs förslag om en femårig ekonomisk ram för hälso- och sjukvården i krig. Jag föreslår att medel
beräknas för budgetåret 1982/83 med utgångspunkt i försvarskommitténs förslag. Detsamma bör gälla för budgetåret 1983/84.
Frågan om industristödåtgärder för att främja inhemsk produktion har tagits upp av försvarskommittén och socialstyrelsen. Det har därvid framhållits att anslagskonstruktionen för hälso- och sjukvården i krig inte får
styra valet av åtgärder för att säkerställa försörjningsberedskapen. Samti-
digt har framhållits att socialstyrelsen bör ges relativt stora möjligheter att
välja former för industristöd. För egen del vill jag framhålla att det ofta är svårt att i förhand bedöma om beredskapslagring eller industriella stödåtgärder är lämpligast för att stärka försörjningsberedskapen. Resurserna
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet 25
skall kutina utnyttjas på det sätt som ger den bästa försörjningsförmågan. En fléxibel användning av investeringsanslaget för beredskapslagring inom hälso- och sjukvården bör därvid göras möjlig så att exempelvis leasing
kan få förekomma om det ger den bästa effekten. Även bidrag för förrådslokaler hos sjukvårdshuvudmännen bör kunna komma i fråga.
Frågan om att säkerställa försörjningsviktig inhemsk produktion är en
åtgärd som får prövas i särskild ordning. Jag anser inte att det inom socialstyrelsen bör finnas en speciell kompetens för att bedöma industristödåtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet. Det ankommer givetvis på socialstyrelsen att utifrån sitt kompetensområde ange vilka produkter
som är nödvändiga för att trygga hälso- och sjukvården i en kris- eller krigssituation.
Ställningstaganden till socialstyrelsens anslagsframställningar och hemställan om anslag för budgetåret 1982/83 görs i det följande vid anmälan av anslagsfrågor.
5 Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
godkänna de riktlinjer för programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig som jag har angett i det föregående.
6 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83
FEMTE HUVUDTITELN
I prop. 1981/82:100 (bil 8) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1982/83 beräkna till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m. ett reservationsanslag av 34591 000kr., till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. ett förslagsanslag av 29810 000 kr. och till Utbildning av personal för hälsooch sjukvård i krig m.m. ett förslagsanslag av 5425 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet 26
H. Övrig sjukvård m. m.
H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m.
1980/81 Utgift 14671 200 Reservation 27613 925
1981/82 Anslag 34 591 000 1982/83 Förslag 56 802 000
Från anslaget bekostas utgifter för investeringar i beredskapslager m. m.
för den civila hälso- och sjukvården i krig.
1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Social- Förestyrelsen draganden
1. Anskaffning av utrust-
ning m. m. 9500 000 + 8000 000 + 5000 000 ta . Beredskapslagring av läke-
medel, sera och vacciner
m.m. 25091 000 — 16 689 000 - 16 689 000 3. Beredskapslagring av för-
brukningsmaterial - +33 900 000 +33 900 000 4. Förrådsanläggningar - + 5100000 -
Summa 34 591 000 +30311 000 +22211000
Socialstyrelsen
1. Under anslagsposten beräknas medel för anskaffning av sjukvårdsutrustning och för ersättning till sjuk vårdshuvudmännen för genomförda ändringsarbeten i byggnader avsedda för operationsannex.
Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för anskaffning av kompletterande utrustning till operationsannex till 16.5 milj. kr för budgetåret
1982/83. Utgifterna för ändringsarbeten beräknas till I milj. kr.
2. Anslagsposten avser investeringar i läkemedel och läkemedelsråvaror. Vidare beräknas medel för beredskapslagring av sera och vacciner samt för reservanläggningar för vätskeproduktion.
I syfte att skapa balans mellan läkemedel och förbrukningsmateriel med
särskild prioritering av krigsfallets behov föreslår styrelsen att 8,4 milj. kr. anvisas för vissa särskilt angelägna läkemedel. Den reservation som uppkommit under anslaget beror i huvudsak på att det i flera fall inte varit
möjligt att från utländska läkemedelsfabrikanter kunna inköpa önskade läkemedelssubstanser. För sera och vacciner samt för reservanläggningar
för vätskeproduktion föreligger inte något medelsbehov för budgetåret
1982/83.
3. Försöksverksamhet med beredskapslagring av sjukvårdsmateriel på-
går sedan våren 1981 vid fyra landsting (Stockholms, Södermanlands,
Värmlands och Norrbottens läns landsting). På grundval av bl. a. erfaren-
heterna från försöksverksamheten bör enligt styrelsens mening lagerupp-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 27
byggnad av absolut oundgängliga produkter inledas. Materielen utgörs huvudsakligen av sådan som normalt inte tillverkas inom landet och där
möjligheterna till inhemsk produktion bedöms som ringa eller förknippade
med mycket långa igångsättningstider. ”
Avvägningen mellan färdigproduktlagring resp. halvfabrikat/råvarulagring är utomordentligt betydelsefull. ÖEF har under hand anmält betydande behov av konsultmedverkan för att kunna detaljstudera området. Sty-
relsen hemställer efter samråd med ÖEF att 200000 kr. får disponeras ur delposten för konsultmedverkan i dessa avvägningsfrågor. I syfte att snabbare skapa balans mellan läkemedels- och förbruknings-
tillgångar i försörjningsberedskapen liksom att tillgodose krigsfallsbehovet föreslår styrelsen att 33,9 milj. kr. anvisas för uppbyggnad av förbrukningsmateriellager. I detta belopp ingår 4,7 milj. kr. för fortsatt stöd till inhemsk produktion av röntgenfilm.
4. Enligt styrelsen bedömer ÖEF att inga ytterligare förrådsbyggnader
för läkemedelslagring under budgetåret 1982/83 erfordras. I fråga om lagring av förbrukningsmateriel uppkommer ett förrådsbehov motsvarande
tre av ÖEF:s standardförråd till en kostnad av 5.1 milj. kr.
Föredraganden
Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående och med hänvisning til! sammanställningen beräknar jag anslaget till 56 802 000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m. för bud-
getåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 56 802 000 kr.
H 5. Driftkostnader för beredskapslagring m. m.
1980/81 Utgift 27 230 000 1981/82 Anslag 29810 000 1982/83 Förslag 36 240 000
Från anslaget bekostas förvaring och underhåll av beredskapsutrustning
samt drift av beredskapslager av läkemedel m. m. för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet 28
1981/82 Beräknad ändring 1982/83
Social- Före-
styrelsen draganden 1. Förvaring och underhåll
| av utrustning m. m. | 8030 000 + 1432 000 | +1 110000 |
| 2, Läkemedel m. m. | 18 380 000 + 2362 000 | + 555 000 |
| 3. Förbrukningsmateriel | = + 7191 000 | +4465 000 |
4. Ersättning till sjukvårds-
huvudmännen för vissa
planläggningskostnader 3400 000 + 300000 + 300 000 5. Förrådsanläggningar - + 690000 -
Summa 29 810000 +11975 000 +6430 000
Socialstyrelsen
1. En utökad anskaffningsverksamhet medför också ökade kostnader för förvaring och underhåll av utrustning av varaktig sjukvårdsmateriel. Hyreskostnaderna ökar på grund av utbyte till såväl ur mobiliseringssynpunkt som ur fredsmässig förvaltningssynpunkt bättre förrådslokaler. Kostnaderna för frakter och för materielvård ökar också.
2. Driftkostnaderna för beredskapslagring av läkemedel har beräknats efter samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Ränta på investerat kapital utgör 80-906 av driftkostnaderna (18,4 milj. kr.).
Under delposten beräknas medel också för driftkostnader av beredskapslager för sera och vacciner (2 milj. kr.). Kostnaderna för tillsyn och funktionskontroll för reservanläggningar för vätskeproduktion beräknas till 0.3 milj. kr.
3. Under föregående anslag har styrelsen hemställt att 33,9 milj. kr. ställs till förfogande för att inleda uppbyggnaden av beredskapslager för sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Under förutsättning att lagren i första hand integreras med sjukvårdshuvudmännens centralförråd för att säkra omsättning skulle enligt gällande regler för pågående försöksverksamhet kostnaderna uppgå till 7,2 milj. kr. Driftkostnader för det hos ÖEF redan existerande, äldre beredskapslagret av förbrukningsmateriel m.m. uppskattar ÖEF till 2,7 milj. kr. Härtill kommer kostnader för drift av försörjningsberedskapssystemet (databearbetningar m.m.) som uppskattas till 0,4 milj. kr.
4. Hos varje sjukvårdshuvudman finns beredskapsplanläggare med uppgift att hålls samman beredskapsplaneringen. Planläggarnas arbetstid varierar mellan olika sjukvårdshuvudmän beroende på planläggningens omfattning.
Verksamheten kommer under budgetåret 1982/83 att intensifieras med översyn av planläggningen för fredsorganisationens övergång till den nya krigsorganisationen.
5. ÖEF uppskattar driftkostnaderna för sina förrådsbyggnader till 12 procent av investeringsvärdet vartill kommer vissa personalkostnader. Medelsbehover uppegäår till 690 000 kr.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 <Socialdepartementet 29
Föredraganden
Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående om hälso- och sjuk vår-
den i krig och med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget
till 36 240 000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 36 240 000 kr.
H 6. Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m. m.
| 1980/81 Utgift | 5128000 |
| 1981/82 Anslag | 5425 000 |
| 1982/83 Förslag | 7085 000 |
Från anslaget bekostas utbildning av personal som avses tjänstgöra inom
den allmänt civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.
1981/82 Beräknad ändring 1982/83
Social- Före-
styrelsen draganden
1. Utbildning för den civila
hälso- och sjukvårdens
krigsorganisation 2462 000 +1338 000 +1300 000 ta . Försvarsmedicinsk tjänst-
göring och vapenfri ut-
bildning 997 000 + 403 000 + 124000 3. Bidrag till Svenska röda
korset för utbildning av
civilsamariter och perso-
nal för krigsblodcentraler 1214 000 + 386000 + 146000 4. Bidrag till Sveriges
kvinnliga bilkårers riks-
förbund för utbildning av
bilförare 752 000 + 448 000 + 90000
Summa 5425 000 +2 575 000 +1 660 000
Socialstyrelsen
1. Utbildnings- och informationsinsatserna syftar i enlighet med social-
styrelsens programplan 1982/83— 1986/87 till att vara en påbyggnad till den
grundutbildning och arbetserfarenhet som medicinsk, administrativ och teknisk personal skaffat sig för sitt arbete i fred. Styrelsen beräknar medel
för sammanlagt 79 kurser med ca 1600 kursdeltagare.
2. Styrelsen föreslår att delposterna försvarsmedicinsk tjänstgöring och
utbildning av vapenfria tas upp under en anslagspost. Vidare föreslår
styrelsen att en omfördelning av medel inom anslagsposten sker till förmån för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga som i princip helt saknar utbild-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 30
ning för sin krigsuppgift. För budgetåret 1982/83 räknar socialstyrelsen med en tilldelning av ca 400 vapenfria i grundutbildning och 100 vapenfria i
repetitionsutbildning. Den försvarsmedicinska tjänstgöringen för läkare skall fullgöras inom
sådana discipliner där läkaren kan komma att verka under beredskap och
krig. Ca 50 tjänstgöringsmånader beräknas tas ut under budgetåret till en kostnad av ca 550 000 kr.
3. För socialstyrelsens räkning utbildar Svenska röda korset civilsamariter för placering inom den civila krigssjukvården, i första hand hemsjukvården. Bidraget innebär att minst 600 samariter kan grundutbildas och 500 repetitionsutbildas.
4. Bidraget till Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund innebär att ca 500 personer grundutbildas och repetitionsutbildas. Därutöver behövs vissa informationsinsatser för att öka rekryteringen av ambulansförare.
Föredraganden
Med hänvisning till sammanställningen och till vad jag anfört i det
föregående beräknar jag anslaget till 7085 000 kr. Genom att sjukvårdshuvudmännen från den 1 juli 1981 övertagit ansvaret för ledningen av sjuk-
vården i krig från länsstyrelserna, anser jag det särskilt angeläget att
information- och utbildningsinsatser ägnas åt ledningen av hälso- och
sjukvården i krig.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Urbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m.m.
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 7085 000 kr.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet 31
Innehållsförteckning
Socialdepartementet bil S ooooossosssseerersr reser er reser resa I
Övrigt totalförsvar: programmet Hälso- och sjukvården samt so-
cialtjänsten i krig sossossssreserereeressereres rer rr rer rer rss || I InlcdniNng sossoossssereresersserererrer ser r rr ers rr rr skr res eta 1
3 Inriktningen av hälso och sjukvården i Krig ..ssssssssssssesr era 4
4.2 Sjukvårdsutrustning o.ssossssessesesererssr rr rr rss rer ra 11
4.3 Läkemedel =ososooossessesseserrersrsere rr sr rs ere res ss 12
4.4 Sjukvårdens skydd ..ososssssososeserersss reser rr rr rss 13
4.5 Utbildning sososossorsseseserererrrrerer erste rear e reset 14
4.6 Ledning av sjukvården i krig s.ssosssosssssreserrres ers rea 15
4.7 Utökat programanSsvär oosssooorsessrererisrrsree res sea 17
4.9 Mobilisering av sjukvårdspersonal —.oosossosssesseire reas 20
4.10 Socialtjänsten i Krig oossoserseserssererreressre rs reta era 21
4.11 Sjuktransporter osososssssesseresreererrrer rar reser rer era 22
4.12 Kostnader m.m. soosoosersessesesesssesrrses ere ses e ears sa 23 5 Hemställafl .osooossrereseerereeeserere rer ere srt rr rst rara 25 6 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 = s.sssossssossssssss ers era 25
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Prop. 1981/82:102 Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet 1
Bilaga 6
. Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Elmstedt
Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde
1¶Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m.m.
1.1¶Fortsatt utveckling av televerkets försvarsberedskap
Inledning
I televerkets försvarsförberedelser ingår att planera verksamheten i krig
och under beredskap så att skilda totalförsvarsgrenars oundgängliga behov av telekommunikationer inom landet och med andra länder kan tillgo-
doses. Detta innebär att det åligger verket att under såväl fred som krig leverera, sätta i drift och underhålla teleanordningar för totalförsvaret.
Under krig skall televerket dessutom i erforderlig omfattning upprätthålla
driften vid sina anläggningar. Verket skall vidare verka för att omställningen från fredsförhållanden till beredskaps- och krigstillstånd skall kunna
genomföras snabbt och att föreliggande uppgifter i största möjliga utsträck-
ning skall kunna lösas även under omställningstiden.
Verksamhetsplan
Televerket har enligt regeringens anvisningar sänt in verksamhetsplan för perioden 1982/83-1986/87 avseende verkets försvarsberedskap. Planeringen skulle enligt anvisningarna inriktas mot en förstärkning av krigsut-
hålligheten hos verkets anläggningar. Planeringsramen angavs till 10 milj.
kr. per budgetår under planeringsperioden. Televerket redovisar i verksamhetsplanen beredskäpsåtgärder avseende reservtelefonnätet, system för trafikbegränsning, transportabla telefonsta-
tioner, förstärkta lokaler, reservanläggningar för rundradio, materielförsörjning i krig och teleanordningar för televerkets ledning i krig. :
1¶Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 6 |
Kartong: S. 4, hemställan 2. Står: 10 000000 Rättat till: 23 460 000
S. 5, hemställan Står: 3 000 000 Rättat till: 9 000 000 S. 6, hemställan Står: 4 500 000 Rättat till: 10000 000 S. 4—-s. 6, hemställan Utgår: utöver — — — anslag
Prop. 1981/82:102 Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet 2
För försvarsberedskapsåtgärder på investeringssidan har televerket följt planeringsramen 10 milj. kr. per budgetår enligt regeringens anvisningar. Investeringsbehovet för perioden blir följaktligen 50 milj. kr. Därutöver finansieras beredskapsåtgärder enligt verksamhetsplanen över televerkets driftstat. Kostnaderna för dessa åtgärder beräknas til! drygt 40 milj. kr. per
budgetår.
1978 års försvarskommitté
Försvarskommittén konstaterar i sitt betänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 att sårbarheten hos flertalet samhällsfunktioner har ökat. Detta gäller även telefunktionen där tekniken har blivit mer komplicerad och koncentrerad.
Kommittén anför vidare. En övergång till ett programminnesstyrt digitalt telefonnät har just påbörjats i landet. Detta innebär stora förändringar med tekniska problem och stora kostnader för att bibehålla de befintliga
manuella reservstationerna i funktionsdugligt skick.
Redan i dag vidtar televerket åtgärder för skydd mot fredskatastrofer, terrorhandlingar och sabotage. Ytterligare åtgärder kan behöva vidtas för att tillgodose skyddskraven i krig.
Televerkets beredskapsverksamhet inriktas också mot en förstärkning av krigsuthålligheten hos verkets anläggningar genom uppförande och anskaffning av reservtelefonstationer, transportabel utrustning m. m.
Försvarskommittén anser det angeläget att de krigsskyddsåtgärder — bl.a. anordnande av reservtelefonstationer och anskaffning av mobila ersättningsutrustningar — som vidtagits i telenätet ända sedan 1940-talet, fullföljs även i den moderniserade digitala miljön.
Uppbyggnaden av de framtida reservstationerna bör ske jämsides med den fredstida uppbyggnaden. Den bör finansieras med ordinarie investeringsmedel förutom den ram som finns för försvarsinvesteringar (f.n. ca 10 milj. kr. per år). Försvarskommittén anser att det härutöver är angeläget att de nya stationerna ges en sådan utrustning att telefonalarmering kan utföras i skyddsrumsorter. Detta behov accentueras i och med att kraven på ljud- och värmeisolerade byggnader ökar.
Föredraganden
Totalförsvarets samband i krig och beredskap bygger i stor utsträckning på televerkets nät. Televerkets verksamhetsplan som är upprättad enligt regeringens anvisningar har inriktats mot en förstärkning av krigsuthållig-
heten hos verkets anläggningar. Jag har inga erinringar mot inriktningen och omfattningen av verksamhetsplanen och förordar att den läggs till grund för televerkets fortsatta försvarsberedskap.
Som försvarskommittén framhåller har en övergång till programminnes-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet = 3
styrda telefonstationer och digital teknik i telefonnätet nyligen påbörjats. I likhet med kommittén anser jag att det är angeläget att krigsskyddsåtgärderna i nätet fullföljs även i den nya miljön. Att bibehålla de manuella reservtelefonstationerna i det moderniserade n nätet medför stora kostna-
tekniken ger för att successivt åstadkomma mindre kostnadskrävande lösningar. Mot denna bakgrund pågår inom televerket arbete med den framtida utformningen av reservstationerna. Inriktningen är därvid att bygga upp ett automatiskt reservsystem som i så stor utsträckning som möjligt baseras på de fredsmässiga resurserna. De åtgärder som televerket vidtar i beredskapshöjande syfte bör även fortsättningsvis finansieras genom att en särskild ram för försvarsinvesteringar avsätts inom anslaget Teleanläggningar m. m. för varje budgetår.
I prop. 1981/82:100 bil. 9 har för budgetåret 1982/83 föreslagits ett anslag på totalt 1438,4 milj. kr. varav 10 milj. kr. för försvarsberedskap.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av telever-
kets försvarsberedskap som jag har angett.
2¶Ekonomiskt försvar: programmet Transporter
2.1¶Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83
B. Vägväsende
B 9. Statens vägverk: Försvarsuppgifter
1980/81 Utgift 6266 000 Reservation . 634 000 1981/82 Anslag 12 500 000 1982/83 Förslag 23460 000
I prop. 1981/82:100 bil. 9 har regeringen föreslagit riksdagen, att i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret 1982/83 beräkna ett reservationsanslag på 12 500000 kr. Jag | anhåller att nu få ta upp denna fråga.
Detta anslag är ett kalenderårsanslag och avser framförliggande kalenderår. Anslaget avser således år 1983.
Delposten Försvarsuppgifter, drift under anslaget omfattar den verksamhet som skall tillgodose totalförsvarets krav på väghållning under beredskapstillstånd och krig och den planläggning i fred som erfordras härför.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet 4
Vägverkets långsiktiga beredskapsplanläggning inom det ekonomiska försvarets ram ställer ökade krav på planeringsinsatser på central och regional nivå. En vidareutveckling och samordning av planläggningsarbetet inom totalförsvaret kommer att genomföras. Försvarsutbildning av verkets personal förutsätts kunna pågå i oförändrad omfattning under planeringsperioden.
Delposten Försvarsuppgifter, investeringar under anslaget omfattar anskaffning av reservbromateriel och reservdelar för verkets färjor, fordon och maskiner. .
Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. programplanen för det ekonomiska försvaret och därvid redovisat sin syn på delprogrammet Vägar. Jag ansluter mig till hans ställningstaganden och beräknar medelsbehovet för budgetåret 1982/83 till 23 460000 kr., dvs. en ökning med 10960 000 kr.
| Plan | Kr. |
| Försvarsuppgifter, drift | 6960 000 |
| Försvarsuppgifter, investeringar | 16 500 000 |
23460 000
' Vägverket bör genom ett lämpligt avvägt beställningsbemyndigande ges möjlighet att anskaffa reservbromateriel så ekonomiskt som möjligt. Mot bakgrund av de av mig förordade investeringarna anser jag att ett lämpligt
beställningsbemyndigande för år 1984 är 10 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att |
1. medge att statens vägverk lämnas det beställningsbemyndigande
som jag förordat i det föregående
2, att till Starens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret 1982/83
anvisa ett reservationsanslag på 23460 000 kr.
D. Statens järnvägar
D 4. Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar
Under denna rubrik har i prop. 1981/82:100 bil. 9, i avvaktan på förelig-
gande proposition, för budgetåret 1982/83 tagits upp oförändrat nominellt
belopp jämfört med budgetåret 1981/82, dvs. 6 000000 kr.
Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. programplanen för det ekonomiska försvaret.
Statens järnvägar har i sin programplan för delprogrammet Järnvägs-
transporter bl.a. hemställt om medel för försvarsinvesteringar.
Chefen för handelsdepartementet har tidigare redovisat, sin syn på delprogrammet Järnvägstransporter. Jag ansluter mig till hans ställningsta-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet = 5
ganden och förordar att statens järnvägar för budgetåret 1982/83 erhåller 9000 000 kr. för försvarsinvesteringar. Beloppet skall inte föras till statskapitalet. : | |
Investeringarna avser i första hand åtgärder i krigstelenätet och elkraftförsörjningen samt fortsatt utbyggnad av en ny skolbyggnad i Ängelholm.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar för budgetåret
1982/83 anvisa ett reservationsanslag på 9 000000 kr.
E. Sjöfart
E 1. Farledsverksamhet exkl. isbrytning
Under denna rubrik har i prop. 1981/82:100 bil. 9 för budgetåret 1982/83 föreslagits ett förslagsanslag på 343313 000 kr., varav 1683 000 kr. avser det ekonomiska försvaret. I beloppet ingår kostnaden för sjöfartsverkets.
försvarskontor, halva kapitalkostnaden för Falsterbokanalen samt kostnaderna för drift av och investeringar i beredskapslager.
Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. programplanen för det ekonomiska försvaret och därvid redovisat sin syn på delprogrammet Sjötransporter. Jag ansluter mig till hans ställningstagan-
den och konstaterar att anslagsberäkningen för det ekonomiska försvaret
inom ramen för anslaget Farledsverksamhet exkl. isbrytning följer programplanens riktlinjer. :
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört om sjöfartsverkets verksamhet inom det
ekonomiska försvaret. .
F. Luftfart
F2. Beredskap för civil luftfart
1980/81 Utgift 3762 000 Reservation | 6595 000 1981/82 Anslag 5 500 000 1982/83 Förslag 10.000 000
I prop. 1981/82:100 bil. 9 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvak- tan på särskild proposition i ämnet, till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1982/83 beräkna ett reservationsanslag på 5,5 milj. kr. Jag anhåller att nu få ta upp denna fråga. | | Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. pro-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet 6
gramplanen för det ekonomiska försvaret och därvid redovisat sin syn på delprogrammet Flygtransporter. Jag ansluter mig till hans ställningstagan-
den och beräknar medelsbehovet för budgetåret 1982/83 till 10 000000 kr.,
dvs. en ökning med 4 500000 kr. i förhållande till föreslaget anslag i prop.
1981/82: 100 bil. 9. Den föreslagna medelsramen medger en ökad hand-
lingsberedskap för ledningsfunktioner, fortifikatoriska åtgärder samt materielanskaffning för flygplanens tekniska underhåll.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1982/83 anvisa ett
reservationsanslag av 10000 000 kr.
I. Institut m. m.
I 1. Transportrådet
I prop. 1981/82:100 bil. 9 har till transportrådet (TPR) för budgetåret
1982/83 föreslagits ett förslagsanslag av 13382 000 kr. Av anslaget avser
3079 000 kr. TPR:s verksamhet inom det ekonomiska försvaret.
I det föreslagna beloppet för det ekonomiska försvaret ingår 1015 000 kr.
ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. Härigenom möjlig-
görs en fortsatt anskaffning och drift av radioutrustning som ingår i transportledningssystemet och utveckling av ett nytt system för drivmedels-
ransonering. | | Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. pro-
gramplanen för ekonomiskt försvar och därvid redovisat sin syn på delpro-
grammen Transportsamordning och Landsvägstransporter. Jag ansluter
mig till hans ställningstaganden och konstaterar att anslagsberäkningeén till TPR i 1982 års budgetproposition följer programplanens riktlinjer.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört om transportrådets verksamhet inom det
ekonomiska försvaret.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 7 Utbildningsdepartementet 1
Bilaga 7
Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Wikström
Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Psykologiskt försvar
Den fortsatta utvecklingen av försvarsberedskapen inom Sveriges Radio AB
1¶Verksamhetsplan för perioden 1982/83—1986/87
Sveriges Radio AB (SR) har enligt regeringens anvisningar i skrivelse till regeringen den 28 augusti 1981 redovisat en verksamhetsplan för perioden 1982/83—1986/87 avseende företagets beredskap. Enligt anvisningarna skall de nuvarande principerna för SR:s organisation under krig och vid krigsfara tillämpas även framgent och den inriktning av verksamheten som lades fast i 1977 års försvarsbeslut fullföljas. Detta innebär att i första hand sändningsledning och nyhetsverksamhet skall planeras så att den kan fungera i krig med god effektivitet. Vidare bör lokalradions verksamhet under kriser och i krig planeras parallellt med den fredstida uppbyggnaden.
SR redovisar i sin plan beredskapsläget den 1 juli 1981 samt planerade åtgärder under tiden 1982/83— 1986/87. Med utgångspunkt i de uppställda målen för perioden och i syfte att dels behålla beredskapsnivån, dels motverka brister planerar företaget beredskapsåtgärder för förrådshållning och service, omsättning av teknisk materiel för ljudradio och TV, förbättrad utbildning m.fl. personalåtgärder samt skydd för personal och programproduktion i Stockholm.
Vidare redovisas organisation m. m. för ljudradions och TV:s sändningsledning och nyhetsverksamhet i krig, en genomförd länsradioorganisation samt organisation för produktionsenheter vid försvarsmaktens och civila försvarets centrala ledning.
Kostnaderna för SR:s beredskap täcks sedan budgetåret 1979/80 i sin 1 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 7
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 7 Utbildningsdepartementet 2
helhet med avgiftsmedel. För budgetåret 1981/82 har kostnaderna beräknats till 1365 000 kr.
2 1978 års försvarskommitté
Försvarskommittén (Fö 1978:02) har i betänkandet (Ds Fö 1981: 14)
Totalförsvaret 1982/1987 betonat de stora förändringar som den tekniska utvecklingen på massmedieområdet medför för psykologiskt försvar. För-
svarskommittén anser att dessa problem måste ägnas stor uppmärksamhet. Regeringen har tillkallat en särskild utredare (Fö 1981:01) för att se
över informationsberedskapen vid krig och krigsfara. Försvarskommittén framhåller den stora betydelsen av verksamheten
inom SR:s ansvarsområde när det gäller psykologiskt försvar, inte minst vid ett överraskande angrepp. Studier och planläggning bör enligt kommit-
tén inriktas på att ge godtagbar effekt och uthållighet även i sådana lägen. Vidare framhålls vikten av att program till utlandet kan sändas under
kriser och i krig och att de informationskanaler som avses användas
utnyttjas redan i fredstid.
3 Föredraganden
Enligt statsmakternas beslut år 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, rskr 337) organiserades Sveriges Radio-koncernen i ett moderbolag och fyra programföretag. Sändningsrätt tillkommer f. n. Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB. Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. I avtal som träffades år 1979 imellan staten och Sveriges Radio aktiebolag regleras detta bolags uppgifter som moderbolag i en koncern i vilken de nämnda företagen ingår. I ett särskilt avtal från samma år regleras
koncernens verksamhet under krig och vid krigsfara. Vid tillämpning av
detta senare avtal, det s.k. krigsavtalet förändras organisationen så att moderbolaget och programföretagen utgör en enhet, Sveriges Radio
AB, underställd regeringen. Sändningsrätten övergår från dotterbolagen
till den nya enheten.
Chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansvarig för samordning-
en inom totalförsvaret har tidigare föreslagit allmänna riktlinjer för total-
försvarets utveckling och framhållit vikten av att informations- och upplysningsverksamheten även kan fungera i kris- och krigssituationer. Jag vill beträffande riktlinjerna för försvarsberedskapen vid Sveriges Radio för
programperioden 1982/83— 1986/87 anföra följande.
Verksamhetsplanen utgör tillsammans med 1977 års försvarsbeslut och
1978 års försvarskommittés betänkande (Ds Fö 1981: 14) viktiga underlag för regeringens förslag rörande Sveriges Radios ställning inom totalför-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 7 Utbildningsdepartementet 3
svaret. Jag finner det angeläget att framhålla—i likhet med vad som sades i 1977 års försvarsbeslut —-(prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311) att radio och TV-sändningar är centrala för möjligheten att lämna allmänheten snabb och saklig information under beredskap och i krig. Det är därför nödvändigt att i första hand sändningsledning och nyhetsverksamhet kan fungera
med god effektivitet i krig. Det är också viktigt att verksamheten planeras så att meddelanden från regering och myndigheter snabbt kan nå allmänhe-
ten. Erforderlig personaltillgång för dessa funktioner måste således säkerställas i samråd med försvarsmyndigheterna.
Försvarskommittén har i sitt betänkande särskilt betonat betydelsen av en god beredskap vid överraskande angrepp. Byggnadsstyrelsen har fått i uppdrag att särredovisa förslag till beredskapsåtgärder i samband med det planerade tillbyggnadsarbetet vid Sveriges Radios anläggningar i Stockholm.
I 1977 års försvarsbeslut betonades betydelsen av lokalradions verksamhet och vikten av att planeringen för dess verksamhet under kriser och i krig sker parallellt med den fredstida uppbyggnaden. I Sveriges Radios
verksamhetsplan för tiden 1982/83—1986/87 redovisas en utbyggd länsra-
dioorganisation. Denna organisation är mycket viktig för informations-
verksamheten under kriser och i krig. Det är därför angeläget att en fortsatt utbyggnad sker med möjlighet till information även på lokal nivå. Det är också angeläget att behovet av personal för detta ändamål beaktas vid
krigsplacering av Sveriges Radios personal.
När det gäller radiosändningar till utlandet delar jag försvarskommitténs uppfattning att sådana sändningar bör ske från de sändare och på de frekvenser som är i bruk i fredstid. De AM-sändare som i dag kan avlyss-
nas i utlandet kommer att vara i bruk tills den av riksdagen beslutade
Skånesändaren (prop. 1980/81: 125, KrU 27, rskr 297) är färdigbyggd.
Sammanfattningsvis anser jag det angeläget att planeringen för Sveriges Radios beredskap utgår från situationen i fredstid. En strävan vid planeringen för beredskap och krig bör vara att låta organisationen såvitt möjligt överensstämma med organisation och ansvarsfördelning i fredstid.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av försvars-
beredskapen vid Sveriges Radio som jag angett i det föregående.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet l
Bilaga 8
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Dahlgren
Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför-
svarets fortsatta utveckling såvitt avser jordbruksdepartementets verksam-
hetsområde
Ekonomiskt försvar: programmet Livsmedel
Chefen för handelsdepartementet har i det föregående (bil. 3) redovisat
sin syn på det ekonomiska försvarets fortsatta inriktning m.m. Efter
samråd med chefen för handelsdepartementet vill jag anföra följande i fråga om programmet Livsmedel.
1¶Omfattning, ansvar och gällande mål
Programmet Livsmedel omfattar frågor rörande försörjning med livsme-
del, fodermedel, utsäde, fettråvaror samt handelsgödsel- och bekämpningsmedel och indelas i delprogrammen 1.1 Livsmedel, fodermedel m.m., 1.2 Gödsel-och bekämpningsmedel samt 1.3 Livsmedelskontroll m. m. Statens jordbruksnämnd har ett samordningsansvar inom programmet Livsmedel och är dessutom programmyndighet för delprogrammen 1.1 och 1.2. För det senare är överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) uppdragsmyndighet och har även programansvar avseende förrådsanläggningar och vissa planeringsresurser för lagringen. För delprogrammet 1.3 är tlantbruksstyrelsen och statens livsmedelsverk programmyndigheter.
Enligt 1977 års totalförsvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311) skall huvuddelen av det ekonomiska försvaret kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en ca ettårig avspärrningseller krigssituation kan medföra. I planeringsarbetet inom det ekonomiska
försvaret skall dock inte möjligheterna av avspärrnings- och 'krigssitua-
tioner av annan längd uteslutas. För programmet Livsmedel är målet för uthålligheten att livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om till i hu-
vudsak självförsörjning. Genom främst beredskapslagring skall säkerstäl- 1 Riksdagen 198182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 8
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 2
las tillgång på sådana produktionsresurser som inte finns att tillgå inom
landet och som erfordras dels under omställningsperioden, dels för att nå
nödvändig uthållighet i övrigt. Målet för uthålligheten avseende bl. a. livs-
medel bör enligt beslutet sättas högre än inom övriga områden med hänsyn
till befolkningens överlevnad även efter ett krig.
2¶Försvarskommitténs delbetänkande (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret
1978 års försvarskommitté framhåller att det finns behov av att säkerställa den för individens och samhällets överlevnad viktigaste försörjning-
en även vid långvariga kriser. Försörjningsförmågan skall i första hand säkerställas för bl.a. livsmedel. Det önskvärda målet för livsmedelsprogrammet bör enligt försvarskommitténs mening vara att livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om till huvudsakligen självförsörjning. Enligt
kommittén har hittills genomförda studier visat att en godtagbar kriskost
kan tillhandahållas efter en omställning av jordbruket. Kommittén anser att denna kriskost bör kunna ligga till grund för den fortsatta planeringen.
Sådana varor som inte finns inom landet och som erfordras för att klara en omställningsperiod och för att ge erforderlig uthållighet i övrigt bör enligt
försvarskommitténs mening beredskapslagras. Kommittén pekar i detta sammanhang på betydelsen av att kväveförsörjningen kan tryggas och att det därför är önskvärt att produktionskapacitet för framställning av ammoniak inom landet bevaras. Vissa stödåtgärder kan komma att krävas i detta syfte. Bland övriga beredskapsåtgärder betonar kommittén bl.a. särskilt betydelsen av att utvecklingen av behövliga ransoneringssystem
fullföljs.
3¶Övriga utredningar
Två särskilda studier som berör livsmedelsförsörjningen har genomförts
av statens jordbruksnämnd och ÖEF. |
Den ena, omställningsstudien, behandlar livsmedelsförsörjningen vid en
avspärrning. Den har bedömt de fredstida kostnaderna för att säkerställa
livsmedelsförsörjningen vid långvarig avspärrning. Utredningen konstaterar att vår livsmedelsförsörjning är mycket känslig för en längre och mer
omfattande importbegränsning av vissa förnödenheter. För en kortare avspärrning däremot är beredskapen f.n. relativt god. Vid en längre avspärrning skulle försörjningsläget bli ytterst allvarligt trots en hård livsme-
delsransonering och en stark omställning av jordbruket mot en mer resurssnål produktion. Vad beträffar kraven på kosten under en avspärrning, kriskosten, har i
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 3
studien bl. a. utnyttjats erfarenheterna i Sverige under andra världskriget. Av näringsexpertis har kaloritillförseln under en avspärrning bedömts behöva uppgå till i genomsnitt 2900 kcal per person och dag. Kriskosten och jordbruksproduktionen har 1 studien utformats med avsikt att minimera beredskapskostnaderna och samtidigt utvinna största möjliga utbyte av livsmedel från tillgängliga produktionsresurser. Kosten måste vid en avspärrning ställas om mot minskad andel animalier och ökad andel vegetabilier. Jordbruksproduktionens successiva förändring har i studien endast skisserats för de tre år som omställningsprocessen bedöms ta.
Den andra studien, som behandlar livsmedelsförsörjningen under krig, har granskat de förhållanden och förutsättningar som gäller på livsmedelsområdet i fred och i krig och angett de allmänna krav som bör ställas på livsmedelsförsörjning i krig. Studien konstaterar att en tryggad livsmedelsförsörjning är av största betydelse för våra försvarsansträngningar och vår förmåga att uthärda de påfrestningar som ett krig kan föra med sig. En god försörjningsförmåga i fråga om livsmedel bör enligt studien eftersträvas i alla delar av landet. Särskilt betydelsefullt är detta i de områden som i inledningen av ett krig bedöms komma att bli förstahandsmål för en angripare. Denna försörjningsförmåga bör, i den mån den inte kan säkerställas redan i fred, vara uppnådd senast i samband med ett krigsutbrott. Det fredstida produktions- och distributionsmönstret bör så långt som möjligt bibehållas. Ansvariga myndigheter skall stödja berörda delar av näringslivet, prioritera behov och fördela resurser.
Våren 1981 träffades avtal mellan staten och Supra AB om upprätthållande av produktionskapacitet vid ammoniakfabriken i Kvarntorp till utgången av år 1982. Särskilda medel ställdes av riksdagen till förfogande för detta ändamål (prop. 1980/81: 186, FöÖU 1980/81:27, rskr 1980/81: 345).
Med hänsyn till den stora betydelse som tiligången på gödselmedel och råvaror därtill har för Sveriges livsmedelsförsörjning i kristid tillkallade jag med stöd av regeringens bemyndigande den 25 juni 1981 en särskild utredare med uppdrag att utreda försörjningen med gödselmedel m.m. (Dir. 1981:45). Utredaren skulle pröva olika alternativ för försörjningen av gödselmedel och råvaror för tillverkning därav. Alternativens effekter på vår livsmedelsberedskap liksom kostnaderna skuile redovisas.
Utredaren har också i särskilt sammanhang värderat effekterna för gödselmedelsförsörjningen av den försäljning av aktiemajoriteten i Supra AB till Norsk Hydro a.s. som genomfördes under hösten 1981. Supra AB samt Norsk Hydro a.s. och Svenska lantmännens riksförbund (SLR) som ägare av Supra AB har i samband med köpet och som en följd av de diskussioner som förts med utredaren gentemot svenska staten utfäst sig att följa vissa riktlinjer. De innebär i korthet att driften vid anläggningarna i Landskrona och Köping fortsätter i en omfattning som svarar mot deras nuvarande kapacitet, att Norsk Hydro a.s. bidrar till att trygga den svenska produktionens försörjning med råvaror, särskilt ammoniak, och att de kommer-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 4
siella lagren av råvaror och gödselmedel skall vara av minst samma omfatt-
ning som hittills. Riktlinjerna innebär också att företagen mot särskild
ersättning skall medverka med önskvärd beredskapslagring av råvaror och gödselmedel och att förhandlingar omgående skall inledas i syfte att teckna
krishandelsavtal. Dessa krishandelsavtal skall tecknas med svenska avnä-
mare om leveranser av råvaror och gödselmedel till en viss årskvantitet av
ammoniak eller däremot svarande kvantiteter gödselmedel som beställarna
skall kunna avropa i en krissituation. Utfästelserna innefattar också att man skall medverka till projektering och andra förberedelser för att kunna
bygga och ta i drift en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i Sverige i en
krissituation.
Våren 1981 godkände riksdagen avtal mellan Sverige och Norge an-
gående handeln med jordbruksvaror (prop. 1980/81: 157, JoU 1980/81:32, rskr 1980/81: 340). I enlighet med avtalet har en särskild översynskommitté
upprättats med uppgift att följa utvecklingen av handeln med jordbruksvaror och att tillvarata möjligheterna att främja denna. Inom ramen för
översynskommitténs arbete pågår diskussioner rörande handeln med am-
moniak och kvävehaltiga gödselmedel.
4¶Programplan och anslagsframställning för programmet Livsmedel
4.1¶Anvisningar
I regeringens anvisningar för programplaneringen för det ekonomiska försvaret anges totalt en medelsram av 180 milj. kr. för budgetåret 1982/83 inom vilken medelsbehov skall tas upp för industriella åtgärder, anskaffning av varor, materiel och anläggningar samt åtgärder i övrigt som kan ersätta behov av beredskapslagring och andra mer kostnadskrävande in-
satser och bidra till att förbättra handlingsberedskapen inför försötjningskriser. För budgetåren 1983/84 — 1986/87 skall för varje år planeras åtgärder
inom motsvarande medelsram som för budgetåret 1982/83. ÖEF skulle i samråd med övriga programmyndigheter lämna förslag till fördelning av medelsramen.
4.2¶Programplan för programmet Livsmedel för perioden 1982/
83—1986/87
Statens jordbruksnämnd överlämnade i september 1981 programplan för programmet Livsmedel för perioden 1982/83—-1986/87. 1 programplanen
lämnas i stort förslag enligt följande. Förslagen anknyter till försvarskommitténs mening i delbetänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 5
Det önskvärda målet för livsmedelsprogrammet bör vara att livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om till huvudsakligen självförsörjning. Hittills genomförda studier har visat att en godtagbar kriskost kan tillhandahållas efter en omställning av jordbruket. Denna kriskost bör kunna ligga till grund för den fortsatta planeringen. Den kriskost och omställningsprocess som den s.k. omställningsstudien redovisar har legat till grund för beräkningar i programplanen. Tre års uthållighet har därvid förutsatts vara ett lämpligt etappmål att uppnå vid utgången av försvarsbeslutsperioden 1982-1987. Omställningsstudien bedömde att en omställning av jordbruket tar minst tre år. 1972 års jordbruksutredning, som utgjorde underlag för 1977 års jordbrukspolitiska beslut, utgick från ett huvudantagande om en treårig total handelsavspärrning.
Programplanen utgår från att ammoniakproduktionen i Köping och Kvarntorp bibehålls oförändrad. I avvaktan på resultatet av pågående utredning anges inget medelsbehov för att fr. o. m. år 1983 bibehålla befintlig produktionskapacitet för ammoniak eller vidta andra åtgärder med motsvarande effekt för försörjningsberedskapen.
Programplanens beräkningar av lagringsmål och medelsbehov vid en inriktning av beredskapsverksamheten i enlighet med försvarskommitténs intentioner utgår från att importen minskar successivt för att helt upphöra efter sex månader, dvs. i överensstämmelse med den avspärrningssituation som redan tidigare varit dimensionerande för beredskapslagringen inför en avspärrning.
Vid fördelning på program av den av regeringen anvisade medelsramen har livsmedelsprogrammet tilldelats 46,5 milj. kr. per år. Förutom dessa medel utnyttjas i programplanen även de 22 milj. kr., som beräknas vara outnyttjade vid utgången av budgetåret 1981/82. Medelsramen 5x46,5 + 22,0 = 254,5 milj. kr. understiger enligt jordbruksnämnden kraftigt medelsbehovet för att uppnå det önskvärda målet. Ambitionsnivån måste därför sänkas betydligt vid den anvisade ramen. Beräkningarna måste utgå från att den successivt avtagande importen inte upphör förrän efter ungefär fjorton månader. Beroende på när under året krisen inleds kan jordbrukets omställning behöva ske snabbare än vad omställningsstudien angett. Detta ökar i hög grad kraven på handlingsberedskap och kräver dessutom att statsmakterna tidigt under en kris fattar beslut om genomgripande förändringar.
Liksom försvarskommittén anser jordbruksnämnden att en strävan i försvarsplaneringen bör vara att skapa en högre handlingsberedskap. I avvaktan på resultaten av fortsatta studier förutsätts i programplanen att 10 milj. kr. behövs under femårsperioden för den av omställningsstudien föreslagna beredskapslagringen av fröer m. m. samt för en höjd ambitionsnivå beträffande skydd mot kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel samt informationsförberedelser.
I programplanen förutsätts att kompensation erhålls för tillkommande kostnader som orsakas av prisutvecklingen eller av mer genomgripande förändringar av samhällsutvecklingen.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 6
I följande tabell redovisas dels programplanens förslag till utnyttjande av
den av regeringen anvisade medelsramen 254,5 milj. kr. (inkl. de 22 milj.
kr. som beräknas vara outnyttjade) och dels den medelsram av 690,9 milj. kr. som enligt jordbruksnämnden erfordras för att uppnå försvarskommitténs intentioner.
Förslag till fördelning
i av regeringen anvisad
ram för det ekonomiska Jordbruksnämndens för-
försvaret, milj. kr. slag, milj. kr.
1982/83 1982/83—- 1982/83 1982/83— 1986/87 1986/87
Beredskapslagring:
Livsmedel, foder-
| medel m. m. | —20,5 | - 61,7 — 10.4 - 21,3 | |
| Gödselmedel | 60,7 | 183,2 | 135,4 543,2 |
| Bekämpningsmedel | 21.8 | 116,5 | 21,8 116,5 |
Industristöd (Kvarn-
torp) 6.5 6,5 6,5 6,5 ABC-skydd, informa-
tionsförberedelser,
| lagring av fröer m. m. | - | 10,0 | - | 10.0 |
| Ransoneringssystem | - 68,5 | - 254,5 | 2.4 155,7 690,9 | 36,0 |
Beräknat totalt medelsbehov för de olika delprogrammen under peri-
oden 1982/83—1986/87 för förslag i av regeringen anvisad ram och — inom parentes — jordbruksnämndens förslag framgår av följande sammanställning, milj. kr.
Investe- Övriga drift-
ringar Räntor = kostnader Totalt
I. Livsmedel, fodermedel, m. m. Beredskapslagring —-61,7 157,6 180,2 276,1
(-21,3) (168,4) (198,4) (345,5) Andra beredskapsåtgärder 27,9 27.9
= = (64,8) (64.8) 1.2 Gödsel- och bekämpningsmedel Beredskapslagring 299,7 96.4 50,8 446,9
(659,7) (174,6) (82.7) (917,0) 1.3 Livsmedelskontroll m.m. Andra beredskapsåtgärder 12,5 12,5
= - (12,5). (12,5) Summa Beredskapslagring 238,0 = 254,0 231,0 723.0
(638,4) (343,00 — (28L,D) (1262.5) Andra beredskapsåt-
| gärder | - | 40,4 - (77.3) | 40,4 (77.3) |
| Totalt | 238,0 254,0 271,4 | 763,4 |
(638,4) (343,0) (358,4) (1 339,8)
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 7
4.3¶Statens jordbruksnämnds anslagsframställning
De i anslagsframställningen för budgetåret 1982/83 redovisade förslagen och behoven överensstämmer med dem som i programplanen redovisas för
planens första år.
4.3.1 Investeringar
Jordbruksnämnden hemställer att 124,8 milj. kr. anvisas för investeringar i beredskapslager enligt föreslaget alternativ innebärande en inriktning av beredskapsverksamheten i enlighet med försvarskommitténs inten-
tioner. Förutom en omstrukturering mellan delprogrammen föreslås en omstrukturering inom delprogram 1.1 Livsmedel, fodermedel m. m. Denna
innebär främst en fortsatt minskning av brödsäds- och sockerlagringen
samt en fortsatt lageruppbyggnad avseende oljekraftfoder. Inom delpro-
gram 1.2 Gödsel- och bekämpningsmedel föreslås en fortsatt omstrukture-
ring och utbyggnad av lagringen av kvävegödselmedel samt en fortsatt
ökning av lagren av bekämpningsmedel. Nämndens förslag innebär att hela beloppet 124,8 milj. kr. utnyttjas inom delprogram 1.2. I den av regeringen anvisade ramen, inom vilken 40 milj. kr. fördelats till programmet Livsmedel för investeringar i beredskapslager, ryms ingen
utbyggnad av kaffelagringen och dessutom minskas lagringen av margarinråvaror. Vad gäller gödselmedel blir utbyggnadstakten för kväve mindre än hälften av vad som krävs för en inriktning enligt försvarskommitténs intentioner. Även i den av regeringen anvisade ramen disponeras hela beloppet inom delprogram 1.2.
4.3.2 Driftkostnader och räntekostnader Beredskapslagring av livsmedel, fodermedel m.m. Räntan på disponerat kapital vid ingången av budgetåret 1982/83 har beräknats efter en räntesats av 10,75 20. Disponerat kapital utgör 324750 000 kr.
Den årliga räntan på detta kapital blir 34 900000 kr. Övriga driftkostnader
har beräknats vara för vara och uppgår vid en inriktning i enlighet med försvarskommitténs intentioner till 39 100 000 kr. och vid den av regeringen anvisade medelsramen till 36 600 000 kr.
Beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel
Det disponerade kapitalet vid ingången av budgetåret 1982/83 uppgår till
45624 000 kr. Den årliga räntan på detta kapital blir 4900000 kr. Övriga
driftkostnader har beräknats till 8400 000 kr. i föreslaget alternativ och tiil
6 500 000 kr. i alternativ i anvisad ram. |
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 8
4.3.3¶Övergripande planering m. m.
För övergripande planering, planläggning och övriga beredskapsåtgärder beräknar jordbruksnämnden följande kostnader.
Beredskapsrådets verksamhet och undersökningar, bl.a. om ersättningsproduktion, 100000 kr.,
planläggning av jordbrukets blockorganisation och utbildning av blockledare, 941000 kr.,
förberedelser för att tillgodose jordbrukets behov av varor och tjänster, 5000 kr.,
planläggning av livsmedelsberedskapen med ADB-system, 220000 kr.. och LIBE-modellen, 15 000 kr.,
förberedelser för undanförsel, 10000 kr., samt
planläggning av och utbildning för ledning och administration, 12000 kr.
Jordbruksnämnden har vidare begärt ett belopp av 2,5 milj. kr. för vidareutveckling av ett principförslag till ransoneringssystem för dagligvaror som nämnden och ÖEF på regeringens uppdrag lämnat. Kostnaderna härför ryms inte inom den av regeringen anvisade ramen. Inom denna ram ryms endast ett begränsat arbete med vidareutveckling av delar i ett interimistiskt system. Kostnaderna för detta arbete beräknas till 100 000 kr.
Den totala kostnaden för andra beredskapsåtgärder än beredskapslagring uppgår således i föreslaget alternativ sammanlagt till 3 803 000 kr. och i alternativ i anvisad ram till 1403 000 kr.
5¶Försvarskommitténs slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14)
Totalförsvaret 1982/1987
Sedan kommitténs tidigare redovisade delbetänkande överlämnades, har de särskilda studierna, som berör livsmedelsförsörjningen, genomförts av statens jordbruksnämnd och ÖEF.
Kommittén instämmer i de allmänna krav på livsmedelsförsörjningen i krig som anges i den ena av studierna. Kommittén betonar särskilt betydelsen av att den regionala försörjningsförmågan uppmärksammas i planeringsarbetet. Särskilt viktigt är detta i områden som tidigt kan bli utsatta för stridshandlingar och där försörjningen i fred till stor del baseras på tillförsel från andra delar av landet. Kommittén framhåller civilbefälhavarnas ökade ansvar i detta sammanhang. Det är särskilt viktigt att distributionssystemets funktion i krig säkerställs.
Vad gäller ransoneringssystem betonade kommittén i sitt förra delbetänkande betydelsen av att påbörjad utveckling av ett modernt ransoneringssystem på dagligvaruområdet fullföljs. Det bör enligt kommitténs mening närmast ankomma på regeringen att fastställa omfattning och införande av ett sådant system.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 9
I programplanen för det ekonomiska försvaret har ÖEF i samråd med
jordbruksnämnden lämnat förslag till åtgärder inom livsmedelsprogrammet
som är likartade, oberoende av ekonomisk nivå. utom vad gäller utveckling av ransoneringssystem för livsmedel och anskaffning av beredskapslager av gödselmedel. För att kunna bibehålla inriktningen att ställa om livsmedelsförsörjningen till i huvudsak självförsörjning har det i den av
regeringen anvisade ekonomiska nivån varit nödvändigt att räkna med en betydligt större krisimport. Därutöver måste reduceringar och omstruktu-
reringar i befintliga beredskapslager genomföras.
Försvarskommittén framhåller att minimibehovet av bl.a. livsmedel
måste kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjningskriser. Kommittén vidhåller därför sin tidigare redovisade uppfattning om
betydelsen av en inhemsk produktion av kvävegödselmedel. Den delvis
nya situation som har uppstått i samband med försäljningen av Supra AB bör emellertid beaktas vid bedömningen av behovet av beredskapslager av
gödselmedel. |
Kommittén konstaterar att Sverige för sin kväveförsörjning är helt beroende av import. Delar av den ammoniakimport som i dag i huvudsak
kommer ifrån Mellan- och Sydamerika kan emellertid komma att ersättas
med import från Norge. Detta bör öka möjligheterna till krisimport. En
sådan bör också förberedas i fred, eftersom det måste anses värdefullt om förutsättningarna för krisimport kan förbättras. Behovet av betydande
omställningar av jordbruksproduktionen kan därigenom begränsas. Kommittén anser det därför rimligt att räkna med en något högre krisimport än i hittillsvarande planering särskilt om pågående diskussion med Norge inom ramen för det ingångna jordbruksavtalet leder till ömsesidiga åtaganden om leveranser av försörjningsviktiga varor i ett krisläge. Kommittén anser emellertid att när det gäller ett så viktigt försörjningsområde som livsmedel kan man inte helt förlita sig på import. En viss fortsatt uppbyggnad av beredskapslagren av kvävegödselmedel och/eller insatsvaror för produktion av gödselmedel, som komplement till inhemsk produktion och möjlig import, är därför under alla förhållanden nödvändig för att tillgodose behovet under ett första krisår. Utbyggnaden av beredskapslagringen av
det i programplanen redovisade förslaget i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån. Slutlig ställning till lagringens fortsatta inriktning och
omfattning bör tas när utredningen om alternativa sätt att trygga gödselme-
delsförsörjningen har avslutats.
Försvarskommittén framhöll i sitt föregående betänkande att det ställs särskilda krav på en förstärkning av studie- och planeringsresurserna för att kunna förverkliga den förordade planeringsinriktningen av vår försörjningsberedskap. Detta gäller enligt kommitténs mening främst inom livs-
medelsprogrammet.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 10
6 Föredraganden
Jag har i det föregående redovisat försvarskommitténs förslag till inriktning inom programmet Livsmedel för perioden 1982/83 — 1986/87. I likhet
med kommittén anser jag att minimibehovet av livsmedel måste kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjningskriser. Målet för livsmedelsprogrammet bör därför vara att livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om till i huvudsak självförsörjning. En omställning av
jordbruket innebär en förskjutning från animalie- till vegetabilieproduk-
tion. Genomförda studier har visat att en godtagbar kriskost kan tillhanda-
hållas efter en sådan omställning. Denna kriskost bör ligga till grund för planeringen. Sådana varor som inte kan produceras i eller importeras till landet vid en kris och som erfordras för att klara en omställningsperiod och
för att ge erforderlig uthållighet i övrigt bör beredskapslagras. I detta sammanhang vill jag i likhet med försvarskommittén betona betydelsen av
att kväveförsörjningen kan tryggas.
Svenskt jordbruk är på ett avgörande sätt beroende av en tillräcklig försörjning med kvävegödselmedel. Jag har tidigare redogjort för olika studier och utredningar som genomförts eller pågår där olika alternativ för att klara kväveförsörjningen prövas. Därav har framgått att staten ställt särskilda medel till förfogande för att upprätthålla produktionskapaciteten
vid ammoniakfabriken i Kvarntorp till utgången av år 1982. Vidare har framgått att jag med stöd av regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare som skulle pröva olika alternativ för försörjningen av göd-
selmedel och råvaror för tillverkning därav. Alternativens effekter på vår
livsmedelsberedskap liksom kostnaderna skulle redovisas.
Utredaren lägger i sitt betänkande fram i huvudsak följande förslag.
Försörjningsberedskapen vad gäller kväve bör i framtiden baseras på inhemsk produktion av ammoniak och gödselmedel, krishandelsavtal, förberedelser för att vid en kris bygga en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i
Sverige och beredskapslagring. Utredaren utgår ifrån att den fredstida inhemska produktionen av gödselmedel kommer att förbli i stort sett oförändrad samt att produktionen av ammoniak vid fabriken i Köping kommer att fortsätta. Utredaren stöder sig därvid på den särskilda utfästelse som Supra AB, Norsk Hydro a.s. och SLR gjort gentemot svenska staten.
Samtidigt har utredaren på särskilt uppdrag av ÖEF förhandlat med Norsk Hydro och Supra om en principöverenskommelse mellan ÖEF, Norsk Hydro och Supra rörande handeln med gödselmedel och ammoniak. Överenskommelsen innebär bl. a. att Norsk Hydro och Supra skall träffa
avtal om att Norsk Hydros fredstida export till Sverige skall fortsätta i
olika internationella krissituationer och om möjligt vid behov kunna utvidgas till att omfatta hela det svenska importbehovet av kvävegödselmedel.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 11
Om så befinns lämpligt kan importen av kvävegödselmedel ersättas med import av ammoniak. Principöverenskommelsen förutsätts bli komplet-
terad med ett avtal mellan de svenska och norska regeringarna.
Utredaren har samtidigt också på uppdrag av ÖEF förhandlat om en
principöverenskommelse rörande förstudie, projektering och andra förbe-
redelser för att en elektrolysbaserad ammoniakfabrik skall kunna byggas vid en kris. Fabriken skall kunna producera ca 120000 ton ammoniak per år med början högst två år efter beslut om byggande. Förstudien beräknas
kosta ca 2 milj. kr. Principöverenskommelsen förutsätter regeringens godkännande. Vissa delar till anläggningen kan behöva beredskapslagras.
För att täcka behovet av kväve under den tid det tar att bygga en
elektrolysbaserad ammoniakfabrik föreslår utredaren vidare en beredskapslagring av olja för ammoniakproduktionen i Köping samt av kvävegödselmedel.
Med hänvisning till de lösningar som presenterats för att klara kväveförsörjningen i en kris anser utredaren det inte försvarbart att förorda att
staten ställer medel till förfogande för att möjliggöra fortsatt drift efter
utgången av år 1982 av ammoniakfabriken i Kvarntorp.
Chefen för handelsdepartementet har efter samråd med mig tidigare i dag under delprogrammet Kemiska produkter m. m. förordat att fortsatt statligt stöd till ammoniakproduktionen i Kvarntorp inte bör lämnas.
De förslag till åtgärder som utredaren lägger fram bör enligt min mening tillsammans kunna utgöra grunden för en godtagbar beredskap vad gäller
kväveförsörjningen, även om ammoniakproduktionen i Kvarntorp upphör.
Jag är emellertid inte nu beredd att ta slutlig ställning till hur beredskapen
för vår kväveförsörjning i kriser av olika slag skall vara utformad. BI. a. förutsätter förslaget om krisimport en överenskommelse med Norge på
regeringsnivå innan man slutligt kan bedöma dess beredskapsvärde. Resultatet av de övriga diskussioner som pågår inom ramen för svensk-norska jordbruksavtalets ram bör också vägas in i den samlade bedömningen. De ansvariga beredskapsmyndigheterna bör också ges möjlighet att lämna synpunkter på utredarens förslag.
För att det skall bli möjligt att göra en samlad bedömning bör, såsom chefen för handelsdepartementet tidigare denna dag har föreslagit, medel anvisas till en förstudie om byggande av en elektrolysbaserad ammoniakfabrik.
I avvaktan på slutligt ställningstagande bör emellertid beredskapslagring av gödselmedel under budgetåret 1982/83 genomföras enligt det i programplanen redovisade förslaget i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån. Jag avser således att återkomma till regeringen beträffande frågan
om kväveförsörjningen.
För nästa budgetår beräknar jag 40 milj. kr. för beredskapslagring ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. I enlighet med förslaget i
programplanen bör en viss uppbyggnad och omstrukturering av bered-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 12
skapslagren ske. Ställning till frågan om en ytterligare minskning av brödsädslagringen under delprogram 1.1 Livsmedel, fodermedel m. m. bör. till skillnad från vad jordbruksnämnden föreslagit, anstå tills frågan om försörjningen med gödselmedel slutligt har klarlagts.
Med hänsyn till att medel således inte frigörs till följd av försäljning av brödsäd från beredskapslager måste vissa förändringar ske i förhållande till programplanens förslag till lagring. Enligt min mening bör inköpen av oljekraftfoder under delprogram 1.1 senareläggas. I övrigt bör dock den föreslagna omstruktureringen inom delprogrammet genomföras.
Under delprogram 1.2 Gödsel- och bekämpningsmedel bör, mot bakgrund av vad jag nyss anfört om kväveförsörjningen, beredskapslagringen för budgetåret 1982/83 genomföras i stort enligt förslaget i programplanen. Således bör en fortsatt lageruppbyggnad av kvävegödselmedel av mer lagringsdugligt slag ske samt försäljning av lantbrukskväve tidigareläggas till budgetåret 1982/83.
Jag har tidigare redovisat den studie som genomförts av jordbruksnämnden och ÖEF om livsmedetsförsörjningen i krig. Försvarskommittén pekar på bl.a. denna studie och betonar betydelsen av att den regionala försörjningsförmågan uppmärksammas i planeringen. Jag delar kommitténs bedömningar i fråga om vikten av den regionala försörjningen. I detta sammanhang vill jag också anmäla att jag senare avser att, mot bakgrund av riksdagens beslut våren 1979 (JoU 1978/79:37, rskr 1978/79: 418), föreslå regeringen att en särskild kommitté tillsätts med uppdrag att utreda livsmedelsförsörjningens sårbarhet från olika synpunkter.
Försvarskommittén framhåller betydelsen av att den påbörjade utvecklingen av ett modernt ransoneringssystem för dagligvaror fullföljs och att det närmast ankommer på regeringen att fastställa omfattning och införande av ett sådant system. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet avser jag att föreslå regeringen att jordbruksnämnden tillsammans med ÖEF får i uppdrag att utreda och lämna förslag till ett system för ransonering av dagligvaror. I det sammanhanget får övervägas i vilka delar tidigare utarbetade systemförslag skall bilda underlag för ett modernt ransoneringssystem. Ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar beräknar jag 300000 kr. för budgetåret 1982/83 för detta ändamål.
För jordbruksnämndens verksamhet med andra beredskapsåtgärder än beredskapslagring beräknar jag för budgetåret 1982/83 ett belopp av 1403 000 kr. Därtill kommer nyssnämnda belopp för utveckling av ett modernt ransoneringssystem.
Försvarskommittén anser att det ställs särskilda krav på förstärkning av studie- och planeringsresurserna, främst inom livsmedelsprogrammet. I prop. 1981/82: 100 bil. 13 har jag under anslaget Statens jordbruksnämnd beräknat ett engångsbelopp av 100000 kr. för åtgärder i syfte att höja handlingsberedskapen på området.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 13
I prop. 1981/82: 100 bil. 13 har jag även beräknat medel för uppgifter inom det ekonomiska försvaret under anslagen Lantbruksstyrelsen, Lantbruksnämnderna och Statens livsmedelsverk. Regeringen har denna dag beslutat särskild proposition om organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård, m.m. Jag har därvid under vissa anslag beräknat medel för uppgifter inom det ekonomiska försvaret.
I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen och anslagsframställningen för budgetåret 1982/83 ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten inom livsmedelsprogrammet. Medel till Kvarntorpsfabriken för andra hälften av år 1982 har redovisats av chefen för handelsdepartementet under delprogrammet Kemiska produkter m. m.
Jag återkommer i det följande till anslagsfrågorna.
7 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag har förordat om inriktningen av det ekonomis-
ka försvaret inom programmet Livsmedel.
8 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83
I prop. 1981/82: 100 (bil. 13 s. 40) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1982/83 till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring beräkna ett reservationsanslag av 17000000 kr. och till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m. beräkna ctt förslagsanslag av 85725 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
TIONDE HUVUDTITELN
C. Jordbruksprisreglering
C 4. Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring 1980/81 Utgift 12276 400 Reservation 2723 600 1981/82 Anslag 17 000 000 1982/83 Förslag 40.000 000
Under anslaget anvisas medel för investeringar i beredskapslager.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 14
Statens jordbruksnämnd
För att uppnå en inriktning av beredskapsverksamheten inom programmet Livsmedel i enlighet med försvarskommitténs intentioner har. som
framgår av min tidigare redovisning, statens jordbruksnämnd hemställt att 124,8 milj. kr. anvisas för investeringar i beredskapslager av gödsel- och
bekämpningsmedel. Inom den av regeringen anvisade ramen föreslår
nämnden att 40 milj. kr. anvisas för sådana investeringar.
Föredraganden
Jag har i det föregående redovisat min syn på inriktningen av programmet Livsmedel. För budgetåret 1982/83 beräknar jag 40 milj. kr. för investe-
ringar i beredskapslager.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 40 000000 kr.
C 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m.
1980/81 Utgift 60 200 224 1981/82 Anslag 85725 000 1982/83 Förslag 86 703 000
Från föreliggande anslag bestrids driftkostnaderna för beredskapslagring
av livsmedel m. m. samt kostnaderna för andra beredskapsåtgärder än
lagring i form av planering m. m.
1981/82 Beräknad ändring 1982/83
Statens jordbruksnämnd Före-
draganden
Föreslaget = Alternativ
alternativ i anvisad
ram Anslag Beredskapslagring av livsmedel, fodermedel m.m.
räntor 30851 000 +4049000 = +4049000 = +4049000 övriga driftkostnader 37258 000 +1842000 = — 658000 = +1842000
Beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel
räntor 7600 000 —-2 700 000 —2 700 000 —-2 700 000 övriga driftkostnader 8600 000 - 200000 —2 100 000 —2 500 000
Övergripande planering, planläggning och övriga beredskapsåtgärder 1416 000 +2387000 -—- 13000 + 287000 Summa 85725 000 +5378000 = —1422000 + 978000
Prop. 1981/82:102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 15
Statens jordbrukshämnd
De totala kostnaderna under anslaget ökar med 5 378000 kr. vid en inriktning av beredskapsverksamheten i enlighet med försvarskommitténs intentioner. Vid en inriktning av beredskapsverksamheten inom den av regeringen anvisade ramen minskar kostnaderna under anslaget med 1422000 kr. Den närmare fördelningen av kostnaderna framgår av den föregående redovisningen.
Föredraganden
Med hänvisning till sammanställningen och till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för
budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 86 703 000 kr.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Prop. 1981/82:102 Bilaga 9 : Arbetsmarknadsdepartementet 1
Bilaga 9
Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Eliasson
Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Ekonomiskt försvar: programmet Arbetskraft
Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83
I prop. 1981/82: 100 (bil. 15 s. 101) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90998 000 kr.
Med hänvisning till vad chefen för handelsdepartementet har anfört i det föregående (bilaga 3) i fråga om programmet Arbetskraft anhåller jag att nu få ta upp följande anslagsfråga.
Tolfte huvudtiteln
B. Arbetsmarknad m. m.
B 5. Totalförsvarsverksamhet 1980/81 Utgift 70 831 000 1981/82 Anslag 86 378 000 1982/83 Förslag 90 998 000
Från anslaget bestrids utgifter för arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) program B5. Totalförsvarsverksamhet, som består av delprogrammen Försvars- och beredskapsplanering samt Vapenfria tjänstepliktiga. I fråga om delprogrammens innehåll och omfattning hänvisas till redogörelsen i prop. 1981/82: 100 (bil. 15 s. 98 £.).
I Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 9
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet 2
1980/81 1981/82 1982/83
Beräknad ändring
AMS Före-
draganden Försvars- och bered-
skapsplanering 5350 000 5550 000 + 2990000 + 520000 Vapenfria tjänste-
pliktiga 49 017 000 64 628 000 +18102000 + 2500000 Förvaltningskost-
nader 16 464 000 16 200 000 + 1520000 + 1600 000
70 831 000 86 378 000 +22612000 + 4620 000
AMS
Budgetförslaget för budgetåret 1982/83 överensstämmer med första året i AMS programpianering för totalförsvarsverksamhet för budgetåren 1982/83— 1986/87.
Försvars- och beredskapsplanering
På arbetskraftsområdet inriktas i huvudsak den översiktliga planeringen mot att följa ÖEF:s och ekonomiska försvarets metod- och utvecklingsar-
bete samt att genomföra branschstudier avseende områdena dataservice, landsvägstransporter och motorreparationstjänst.
Personalplanläggningen kommer att revideras inom följande områden:
mejerier, slakterier, charkuteriindustri, kvarnindustri/bagerier, partihandel med livsmedel och rederier. Dessutom kommer den redan påbörjade
personalplanläggningen av skogsavverkning i krig (den s.k. vedplanen) att
färdigställas liksom den datorbaserade personalplanläggningen av lant-
bruksnämnderna och lantbruksstyrelsen.
För budgetåret 1981/82 räknar AMS med att den frivilliga försvarsverksamheten med hänsyn till kostnadsutvecklingen inte kan vidmakthålla
erforderlig grundutbildningsvolym eller genomföra en rimlig del av den nödvändiga repetitionsutbildningen. Någon inskränkning av tidigare års
eftersläpning kan inte heller ske. En översyn av rutinerna i samband med beredskapsregistrering, upp-
skovshantering och fördelning av 47-åringarna kommer att påbörjas i samarbete med riksförsäkringsverket resp. värnpliktsverket. Vidare fortsätter arbetet med att realisera en konkret beredskapsplan för arbetsmarknadsut-
bildning i samarbete med skolöverstyrelsen. Frivilligorganisationerna utbildar och avtalsbinder en stor del av med-
lemmarna till bristområden, bl. a. som djurvårdare och traktorförare inom
jordbruket samt förare av tunga lastfordon hos åkerierna. Frivilligorgani-
sationerna kan emellertid på grund av medelsbrist inte täcka behovet.
Repetitionsutbildningen har inte heller kunnat genomföras i erforderlig
utsträckning. Mot bakgrund härav begär AMS för budgetåret 1982/83 en
höjning av statsbidraget från 5,6 milj. kr. till 8,5 milj. kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet 3
Vapenfria tjänstepliktiga
I anslagsframställningen för budgetåret 1981/82 föreslog AMS att vapenfriverksamheten borde överföras till annar huvudman.
Med anledning av förslaget tillkallade chefen för arbetsmarknadsdepar-
tementet efter bemyndigande av regeringen en särskild utredare för att se
över administrationen av hela vapenfriverksamheten och i förekommande fall avge förslag till organisatoriska förändringar och dimensionering av organisationen. I maj 1981 överlämnade utredningen sitt betänkande (Ds A
1981: 5) Förslag till viss omorganisation av vapenfriverksamheten.
Under budgetåret 1980/81 anslogs medel för 650 000 utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga. Dessa har utnyttjats dels för grundutbildning av 1800 vapenfria som har inkallats under budgetåret samt för repetitionsut-
bildning av 1000 vapenfria, dels för att slutföra tidigare utbildning. För budgetåret 1981/82 fick 650000 tjänstgöringsdagar tas i anspråk, vilket
innebar att 1925 vapenfria kunde inkallas till hel grundutbildning och 1000
till repetitionsutbildning. Antalet ansökningar om vapenfri tjänst har under senare år ökat. Även antalet beviljade tillstånd att göra vapenfri tjänst
beräknas i fortsättningen öka. Eftersom det finns en eftersläpning i utbild-
ningsbehovet, föreslår AMS för budgetåret 1982/83 en utökning av antalet tjänstgöringsdagar till 750 000. Detta skulle medge grundutbildning av 2 500
vapenfria och repetitionsutbildning av 1000.
Utökningen av utbildningen av vapenfria beräknas i huvudsak ske hos
bidragsberättigade utbildningsanordnare. Risk föreligger dock att utbildningsanordnarna inte är villiga att fortsätta utbildningen av vapenfria, om inte beräkningsgrunden när det gäller ersättning för utbildningskostnader och administration justeras. AMS beräknar denna ersättning för utbildning av 1500 vapenfria till 6 milj. kr. Medelsbehovet för vapenfriverksamheten
beräknas till 82 730 000 kr.
Det totala medelsbehovet för anslaget Totalförsvarsverksamhet beräknas under budgetåret 1982/83 till 108990 000 kr. (+ 22612 000 kr.).
1978 års försvarskommitté
Försvarskommittén anser i sitt betänkande (Ds Fö 1981: 1) att den frivilliga personalen inom totalförsvaret ska!l vara ett nödvändigt komplement till plikttjänstgöring. Flera av frivilligorganisationerna har givits så viktiga
uppgifter i landets försvar att det enligt kommittén skulle få allvarliga
konsekvenser inte minst för insatsberedskapen, om de frivilliga åtagan-
dena reducerades. Försvarskommittén anser även att uppgifterna inom
totalförsvaret i minst samma omfttning som f.n. bör lösas av frivillig
personal som genomgår särskild utbildning och genom avtal åtar sig att fullgöra uppgifter i händelse av mobilisering och krigsorganisering. Enligt
ÖB/AMS-utredningen är den långsamma tillväxten av frivilliga betingad av ekonomiska begränsningar. Kommittén anser därför att det bör skapas bättre förutsättningar för kvinnorna att delta i frivillig utbildning samt
Prop. 1981/82:102 Bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet 4
avtalsbinda sig för tjänstgöring i krig. Enligt kommittén bör icke heller frivilligorganisationernas utbildning enbart uppfattas som en uppgift för det militära försvaret och arbetsmarknadsstyrelsen utan även för andra organisationer och myndigheter.
Försvarskommittén har vidare krävt att de vapenfria tjänstepliktiga i enlighet med fattat riksdagsbeslut utbildas för och krigsplaceras i uppgifter som är av betydelse för totalförsvaret vid beredskapstillstånd och i krig. Kommittén påpekar vikten av att tiden mellan ansökan om vapenfri tjänst och inryckning hålls så kort som möjligt samt att för totalförsvaret angelägna personalbehov i ökad omfattning tillgodoses av vapenfria tjänstepliktiga. Enligt kommitténs mening är det dessutom nödvändigt att öka ansträngningarna att utnyttja vapenfria tjänstepliktiga i den kommunala verksamheten under krig. De vapenfria tjänstepliktiga som inte är krigsplacerade och ej har någon återstående tjänstgöringsskyldighet i fred bör enligt kommitténs mening överföras till civilförsvaret i den utsträckning detta är praktiskt och ekonomiskt motiverat. Dessa skulle då i tikhet med värnpliktiga som inskrivs i civilförsvaret efter fullgjord värnplikt kunna kallas till övning med stöd av civilförsvarslagen. Verksamheten för vapenfria tjänstepliktiga vid statens järnvägar, luftfartsverket, socialstyrelsen, televerket och statens vattenfallsverk bör enligt kommittén fortsätta minst i samma omfattning som hittills. När det gäller de vapenfria tjänstepliktiga som fredsutbildas inom riksantikvarieämbetet, kriminalvårdsstyrelsen, sjöfartsverket. SIDA, Sveriges kristna ungdomsråd och statens naturvårdsverk biträder kommittén ÖB/AMS-utredningens förslag att dessa istället påbörjar sin tjänstgöring med civilförsvarsutbildning för att sedan gå till resp. myndighet för fredsutbildning. På detta sätt vinner man 2—3 årsklasser för civilförsvarets krigsorganisation.
Föredraganden
Inledningsvis vill jag anmäla att jag ansluter mig till vad chefen för försvarsdepartementet tidigare denna dag (bil. 1) har anfört rörande totalförsvarets ledning och samordning, den administrativa beredskapen, utnyttjandet av de samlade personaltillgångarna, den frivilliga försvarsverksamheten samt utnyttjandet av de vapenfria tjänstepliktiga.
Jag biträder vidare vad chefen för handelsdepartementet tidigare denna dag (bil. 3) har anfört i fråga om det ekonomiska försvarets inriktning och om inriktningen av programmet Arbetskraft.
Jag delar även försvarskommitténs uppfattning att en fungerande arbetsmarknad är betydelsefull även vid kriser och krig och att arbetsmarknadsverkets förberedelser för arbetsförmedlingens krigsorganisation därför bör prioriteras. Vad beträffar den administrativa beredskapen kommer i särskild ordning en principproposition rörande arbetsrätten i krig att föreläggas riksdagen under våren 1982.
Jag anser vidare att den av AMS upprättade programplanen ger underlag
Prop. 1981/82:102 Bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet 5
för en lämplig inriktning av verksamheten inom programmet Arbetskraft
under perioden 1982/83— 1986/87. I årets budgetproposition (1981/82: 100 bil. 15) föreslår regeringen, sedan betänkandet (Ds A 1981: 5) om förslag till viss omorganisation av vapenfriverksamheten har remissbehandlats, att administrationen m. m. av vapen-
frifrågorna inom AMS förs över till en nyinrättad myndighet, nämnden för vapenfriutbildning. Nämnden föreslås bli lokaliserad till Karlstad. I administrativt avseende skall den nya nämnden samordnas med civilförsvarsstyrelsen. Omlokaliseringen av AMS vapenfrisektion till Karlstad avses
vara genomförd till den 1 januari 1983. | För budgetåret 1982/83 har AMS under ifrågavarande anslag begärt
108 990 000 kr., varav 8,5 milj. kr. avser statsbidrag till bl.a. de frivilliga
försvarsorganisationernas utbildning av personal inom totalförsvarets civila delar och 82,7 milj. kr. utbildning av vapenfria tjänstepliktiga.
För egen del beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1982/83 till
6070 000 kr. för försvars- och beredskapsplanering. Beloppet inkluderar
medel för ökade kostnader för instruktörsarvoden. Jag räknar med att
frivilligverksamheten härigenom kan behållas på en i huvudsak oförändrad nivå.
AMS har föreslagit att antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänste-
pliktiga bör ökas från 650 000 till 750000 dagar under budgetåret 1982/83.
Vidare har försvarskommittén förordat ett ökat antal tjänstgöringsdagar. För egen del anser jag emellertid att för verksamheten med vapenfria
tjänstepliktiga bör liksom för innevarande budgetår gälla att antalet tjänst-
göringsdagar för budgetåret 1982/83 uppgår till högst 650000. Mot bak-
grund av att ungdomskullarna i de aktuella åldrarna för att kallas till
vapenfri tjänstgöring under de kommande åren kommer att växa räknar jag med att antalet tjänstgöringsdagar senare under programplaneperioden kan komma att behöva ökas. Jag beräknar medelsbehovet för vapenfriverk-
samheten under budgetåret 1982/83 till 67,1 milj. kr.
Regeringen har i årets budgetproposition (1981/82: 100, bil. 15) föreslagit riksdagen att under ifrågavarande anslag för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90998 000 kr.
Med hänvisning härtill hemställer jag nu att regeringen föreslår riksdagen
att ta del av vad jag nu har anfört.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 10 Bostadsdepartementet 1
Bilaga 10
Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Friggebo
Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser bostadsdepartementets verksamhets-
område
Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m. m.
1 Inledning
Lantmäteriverket har stor betydelse för totalförsvaret, eftersom verket tillverkar det kartmaterial som försvaret behöver såväl i fred som i krig. Härutöver har verket ett antal andra direkt totalförsvarsinriktade uppgifter. Verket redovisar sin verksamhet i program, varvid totalförsvarsuppgifterna redovisas under programmet Försvarsberedskap.
2¶Statens lantmäteriverk
Inom programmet Försvarsberedskap åligger det lantmäteriet att — till skydd för rikets säkerhet granska kartor, flygbilder, geodetiska data
och annan landskapsinformation — svara för att lantmäteriets verksamhet bedrivs så att de krav som rikets
säkerhet ställer kan tillgodoses — medverka till att trygga totalförsvarets behov av landskapsinformation — verka för samordning av totalförsvarets insatser när det gäller land-
skapsinformation — svara för administrativ och teknisk ledning av krigstryckningsorganisa-
tionen — svara för åtgärder som krävs för lantmäteriets krigsberedskap
Uppgifterna påverkas väsentligt av den allmänna utvecklingen i samhället och inom totalförsvaret. Stor betydelse för lantmäteriets uppgifter har sålunda t. ex. samhällsplaneringen, utvecklingen och beredskapsplanlägg-
ningen inom totalförsvaret, den tekniska utvecklingen inom områdena
ADB och fjärranalys samt kartproduktionens omfattning. 1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 10
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 10 Bostadsdepartementet [Ne
Verksamheten inom programmet präglas av en alltmer ökad efterfrågan på dess tjänster. Under budgetåret 1980/81 har i synnerhet flygfotograferingen ökat, vilket ger direkta effekter på omfattningen av sekretessgranskningen av flygbilder och kartor. Dessutom har beslutet om omorganisation av lantmäteriet i krigslänsstyrelserna medfört nya åligganden.
Under budgetåret 1981/82 prioriteras den verksamhet som angår säkerhetsskydd m.m. Beredskapsplanläggningen etc. eftersätts därmed.
På lång sikt riskerar lantmäteriet att komma i obalans i förhållande till övriga delar av totalförsvaret.
3 1978 års försvarskommitté
Det är givetvis nödvändigt att försvarets olika delar snabbt är insatsberedda i händelse av ett överraskande angrepp. Enligt försvarskommittén kan detta mål f.n. inte uppnås av lantmäteriet, vare sig centralt eller regionalt. För detta krävs såväl planering som övningar i cn omfattning som inte kan inrymmas inom lantmäteriets nuvarande medelsramar.
Behovet av resurser för att lantmäteriet skall kunna fullfölja sina uppgifter ökar på grund av att omfattningen av sekretessgranskningen ökar. Enligt kommittén får detta inte inkräkta på resurserna för krigsplanläggning och underhåll av krigstryckningsorganisationen.
Kommittén anser det angeläget att åtgärder vidtas så att förhållandena förbättras.
4 Föredraganden
Både lantmäteriverket och 1978 års försvarskommitté framhåller att lantmäteriet har stora svårigheter när det gäller att fullfölja sina totalförsvarsuppgifter. Jag delar bedömningen att åtgärder behöver vidtas. Med hänsyn till den ökade vikt som bör fästas vid att myndigheterna skall vara snabbt insatsberedda vid överraskande angrepp bör sålunda förhållandena för lantmäteriet förbättras. Det är på kort sikt inte möjligt att sänka ambitionsnivån när det gäller sekretessbehandling av landskapsinformation. Möjligheten att på längre sikt bedriva denna verksamhet till lägre kostnader för det allmänna övervägs f.n. av utredningen (Bo 1981:01) om sekretessgranskning av kartor m. m.
5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag nu har anfört om verksamheten inom lantmäte-
riets program Försvarsberedskap.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 10 Bostadsdepartementet 3
6 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83
I prop. 1981/82: 100 (bil. 16 s. 127) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Lantmäteriet: För-
svarsberedskap för budgetåret 1982/83 beräkna ett reservationsanslag av
2093 000 kr. Jag anhåller om att nu få ta upp denna fråga.
TRETTONDE HUVUDTITELN
D. Lantmäteri- och kartväsendet
D 4. Lantmäteriet: Försvarsberedskap
1980/81 Utgift 2179 650 Reservation 0
1981/82 Anslag 2093 000 1982/83 Förslag 2631 000
Program 4 Försvarsberedskap
Programmet är indelat i två delprogram:
4a Säkerhetsskydd
4b Beredskapsplanläggning
Programmet omfattar bl. a. sådana uppgifter som åligger lantmäteriet för att kartförsörjningen i krig skall tryggas. Uppgifterna rör främst beredskapsplanläggning och förberedelser för tryckning av krigskartor. Vidare omfattar programmet sckretessåtgärder i form av granskning av kartor och flygbilder samt vissa administrativa åtgärder i övrigt.
Lantmäteriverket
I det huvudförslag som lantmäteriverket har redovisat i sin anslagsframställning kan ambitionsnivån inte behållas trots att åtgärder vidtas för att rationalisera verksamheten. Ytterligare personal måste föras över till an-
nan verksamhet. Verkets mening är att det är nödvändigt att resurserna förstärks med
hänsyn till de krav som ställs på programmet. Verkets förslag innebär en
uppräkning av anslaget till 3016000 kr.. vilket är en höjning med 747 000 kr. i förhållande till huvudförslaget. En sådan ökning av anslaget medför att de mest angelägna kraven kan tillgodoses. Endast en sådan anslagsnivå
säkerställer att bäde lantmäteriverkets och det regionala lantmäteriets
beredskapsplanläggning kan genomföras på en för totalförsvaret acceptabel nivå.
Föredraganden
Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört i fråga om verksamheten inom programmet anser jag att det är nödvändigt att för budgetåret 1982/83 anvisa medel för programmet utöver huvudförslaget.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 10 Bostadsdepartementet 4
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Lantmäteriet: Försvarsberedskup för budgetåret 1982/83 an-
visa ett reservationsanslag av 2631 000 kr.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 1
Bilaga 11
Utdrag KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-02-24
Föredragande: statsrådet Boo
Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser kommundepartementets verksamhetsområde
I prop. 1981/82: 100 (bil. 18) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Civilbefälhavarna för budgetåret 1982/83 beräkna ett förslagsanslag av 9704 000 kr. Vidare har, i avvaktan på proposition om totalförsvaret, beräknats en besparing av 8 milj. kr. genom förenklingar och omprioriteringar av uppgifter inom länsstyrelsernas försvarsenheter., Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m. m.
1 Civilbefälhavarna m. m.
1.1 Inledning
Civilbefälhavarnas uppgifter inom totalförsvaret regleras i första hand i instruktionen (1970: 363) för civilbefälhavare. I instruktionen föreskrivs bl.a. att civilbefälhavaren i fred skall verka för att totalförsvaret inom civilområdet planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning. Planläggningen skall i erforderlig utsträckning samordnas såväl mellan de civila myndigheterna och organen inbördes som mellan dessa och de militära myndigheterna. Civilbefälhavaren får för sådant ändamål hos civila myndigheter med statliga förvaltningsuppgifter inom civilområdet, riksdagens verk dock undantagna, påkalla att material rörande planläggningen sänds in till honom och, när det bedöms erforderligt, föreskriva att beredskapsplan inte får fastställas innan samråd har ägt rum med honom. Civilbefälhavaren skall enligt instruktionen leda stabstjänstövningar inom civilområdet. Han skall verka för att personal hos de civila myndigheterna inom civilområdet utbildas för sin verksamhet i krig och I Riksdagen 198182. I saml. Nr 102. Bilaga 11 |
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet Nn
själv anordna sådan utbildning. Civilbefälhavaren skall vidare planlägga sitt kanslis krigsorganisation och, med stöd av tillgängligt material rörande
beredskapsplanläggningen, göra de sammanställningar och upprätta de
egna planer som behövs för verksamheten i krig och vid krigsfara.
Civilbefälhavaren får i den utsträckning som behövs för hans eget plan-
läggningsarbete ta del av krigsplanläggningen även hos militära myndigheter och institutioner inom civilområdet.
I sin verksamhet skall civilbefälhavaren samverka med militärbefälhavaren. Han skall samråda med civila myndigheter och andra civila organ samt hos dessa göra de framställningar som behövs.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i september 1974 sex sakkunniga med uppdrag
att se över det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsor-
ganisation — Försvarsmaktens ledningsutredning 1974 (FLU 1974). I en
första etapp behandlades försvarsmaktens centrala ledning. I en andra etapp har utredningen behandlat den högre regionala nivån. Utredningen
lämnade i december 1978 betänkandet (SOU 1978:77) Högre regional ledning. I betänkandet föreslogs bl. a. att civilbefälhavarnas ansvar för att
inrikta planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förstärkas.
Den 10 november 1978 uppdrog dåvarande chefen för försvarsdepartementet åt dåvarande civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde lands-
hövding Bengt Olsson att närmare utreda civilbefälhavarens uppgifter främst i fråga om den operativa krigsplanläggningen. Utredningsmannen
lämnade den 16 april 1980 betänkandet (Ds Fö H 44/80) Civilbefälhavarnas
roll i totalförsvarets krigsplanläggning. I betänkandet föreslogs att civilbe-
fälhavarna redan i fred borde ges ett klart planläggningsansvar och att
civilbefälhavarnas ställning främst gentemot länsstyrelserna borde preciseras bättre än för närvarande. Förslagens genomförande förutsatte enligt utredningen personalförstärkning vid civilbefälhavarnas kanstlier.
Den 26 januari 1981 förordnades f.d. länsöverdirekör Tore Nyqvist att överarbeta utredningen om civilbefälhavarnas uppgifter m. m. I november 1981 lämnades betänkandet (Ds Fö 1981:11) Civilbefälhavarnas planlägg-
ningsuppgifter i fred m. m. I betänkandet föreslogs att civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter i fred skulle preciseras och att föreskriftsrätt
skulle införas, dels för centrala myndigheter gentemot civilbefälhavarna, dels för civilbefälhavarna gentemot länsstyrelserna. Vidare föreslogs att civilbefälhavarnas kanslier skulle få en personalförstärkning.
1.2¶Nuvarande organisation
För verksamheten inom totalförsvarets civila delar indelas Sverige 1 sex
civilområden. Dessa sammanfaller med indelningen i militärområden. För varje civilområde utser regeringen en av landshövdingarna inom civilområ-
det att tillika vara civilbefälhavare.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 3
Varje civilbefälhavare har till sitt förfogande ett kansli. Kansliet leds av
en kanslichef som också är civilbefälhavarens ställföreträdare. Antalet
handläggare i kansliet varierar mellan tre och sex. Härtill kommer personal
för administrativ service. Det totala antalet handläggartjänster är f. n. ca 20 och antalet övriga tjänster är ca 10. Fram t. o. m. utgången av budgetåret 1968/69 var motsvarande antal tjänster 16 resp. 6. Statsmakterna beslöt
(prop. 1968: I bil. 8, SU 6, rskr 6) på grundval av 1964 ärs civilbefälhavar-
utrednings förslag en personalförstärkning fr.o.m. budgetåret 1969/70.
Antalet handläggartjänster utökades då med fyra medan antalet övriga
tjänster ökades med två. Riksdagen beslöt vidare (prop. 1972: 1 bil. 14, CU 4, rskr 70) om en ytterligare personalförstärkning fr.o.m. budgetåret 1972/73. Antalet handläggartjänster utökades då med tre.
Civilbefälhavarkanslierna är lokaliserade till Malmö, Göteborg, Stockholm, Falun, Östersund och Luleå. Eftersom civilbefälhavaruppgiften inte är knuten till landshövdingen i ett visst län inom civilområdet kan kansliet
finnas på annan ort än civilbefälhavaren.
1.3¶Försvarsmaktens ledningsutrednings förslag beträffande civilbefälhavarna
Försvarsmaktens ledningsutredning 1974 (FLU 1974) ansåg i betänkandet Högre regional ledning att civilbefälhavarnas ansvar i krig täcktes av
de befogenheter som instruktionen gav och att det därför inte fanns anled-
ning att överväga förändringar i civilbefälhavarnas ställning i krig. Vad gäller fredsförhållandena fann utredningen att den annars gällande principen, att den som har uppgifter i krig också borde planera dessa i fred, inte
tillämpades på civilbefälhavarna. Bestämmelserna för fredsverksamheten
var enligt utredningens mening allmänt hållna. gav utrymme för varierande tillämpningar och möjliggjorde inte att krigsplanläggningen kunde påverkas i tillräcklig grad. Utredningen föreslog därför att civilbefälhavarnas ansvar för att inrikta planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förstärkas. På grundval av ledningsutredningens förslag lade regeringen våren 1980 fram en proposition (1979/80: 135) om försvarsmaktens högre regionala ledning m. m. I likhet med utredningen ansåg regeringen att det saknades anledning att överväga några förändringar i civilbefälhavarnas lednings- och lydnadsförhållanden i krig. Däremot ansågs inte samma klarhet föreligga beträffande befogenheterna i fred. Civilbefälhavarna hade i fred inte formell rätt att meddela länsstyrelser m. fl. inom civilområdet
föreskrifter för beredskapsverksamheten. Regeringen delade utredningens
syn på civilbefälhavarnas uppgifter, men var då inte beredd att lämna
några konkreta förslag utan avsåg att återkomma senare. Riksdagen (FöU
1979/80: 15, rskr 318) gjorde ingen erinran mot de redovisade uttalandena i
propositionen.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 4
1.4 Utredningen om civilbefälhavarens roll i totalförsvarets krigs-
planläggning
Utredningen om civilbefälhavarens roll i totalförsvarets krigsplanläggning föreslog att civilbefälhavarna redan i fred borde ges ett klart planeringsansvar. Planläggningen borde på ett mer uttalat sätt inriktas och samordnas på den högre regionala nivån. Detta förutsatte enligt utredningen en anpassning av de centrala myndigheternas anvisningar. Vidare ansäg utredningen att civilbefälhavarnas ställning gentemot länsstyrelserna borde preciseras bättre. I betänkandet föreslogs också en personalförstärkning av civilbefälhavarnas kanslier.
1.5 Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred
m.m.
Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m. m. gjorde följande sammanfattning av tidigare utredningar och propositioner. Statsmakternas intentioner var att civilbefälhavarna i fred skulle vidta de förberedelser som behövdes för krigsverksamheten. Det hade ansetts vara tillräckligt om civilbefälhavarnas fredsverksamhet på olika sätt påverkade planeringen i frivillig samverkan inom civilområdet, utan att direktiv eller föreskrifter behövde användas. Uppenbarligen hade inte detta varit tillräckligt för att civilbefälhavarna skulle kunna genomföra sin planläggning på avsett sätt. Olika förhållanden samverkade till att trycket på civilbefälhavarna i fredsplaneringen hade blivit kraftigt. Förberedelsearbetet för att rätt kunna bedriva verksamheten i krig var mer betungande och måste täcka fler områden och beakta fler möjligheter än tidigare. Utvecklingen i det civila samhället, med en ökande befolkningskoncentration och en fortgående specialisering och centralisering, krävde överblick och planering för större områden än länen. Samordningen inom det civila försvaret fordrade alltså större arbetsinsatser med sikte på hela civilområdets problem än tidigare. Även skyldigheten att samverka med militärbefälhavarna och att samordna det civila och militära försvaret krävde avsevärt ökade insatser från civilbefälhavarnas sida. Civilbefälhavarnas uppgifter mot den ovan tecknade bakgrunden försvårades i vissa avseenden av att formella befogenheter saknades eller var vaga. Anvisningar från de centrala myndigheterna riktades och sändes i allmänhet till länsstyrelserna utan att civilbefälhavarna tillfrågades eller fick del av dem. Detta medförde att det var svårt för civilbefälhavaren att åstadkomma en för civilområdet samordnad syn på och inriktning av plancringsarbetet. Militärbefälhavarnas ansvar och befogenheter däremot var klart utformade.
Den främsta orsaken till de brister som fanns inom civilbefälhavarnas planeringsverksamhet var enligt utredningen att de centrala myndigheter-
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet tin
na inte helt hade inordnat civilbefälhavarna i sin planeringsverksamhet. En annan orsak till bristerna var otillräckliga personalresurser. Civilbefälha-
varnas kanslier hade inte helt fått de tillskott som 1964 års civilbefälhavarutredning föreslog år 1967. Av mindre vikt var enligt utredningens mening frånvaron av formella bestämmelser om civilbefälhavarnas befogenheter.
Det var sålunda främst genom en ändring av planeringsordningen och genom en ökad personaltilldelning som möjlighet fanns att förbättra plane-
ringen på den högre regionala nivån. Men det var också angeläget att den
ändrade planeringsordningen preciserades genom formella befogenheter
för civilbefälhavarna.
Utredningen föreslog inte någon ändring i instruktionen för civilbefälha-
varna i fråga om civilbefälhavarnas ansvar för planläggningen. Utredning-
en menade i stället att en precisering av detta ansvar borde ske genom att bestämmelser i annan ordning utfärdades om planläggningssystemet och
civilbefälhavarnas planering m.m. I ett annat avseende borde emellertid
instruktionen ändras. Den borde kompletteras med bestämmelser om föreskriftsrätt. Denna föreskriftsrätt skulle avse planeringens inriktning i stort och skulle inte binda eller reglera i detalj.
Den högre regionala nivåns betydelse kom enligt utredningen i ett kriseller krigsläge att vara väsentligt större än man hittills hade behövt räkna med och därmed ökade vikten av planering i fred. En förutsättning för att denna planering skulle kunna vara samordnande på den regionala nivån var en samordning i både högsta och central instans. Det var därför nödvändigt att centralmyndigheterna kom fram till ett sinsemellan avstämt synsätt samt att var och en av dem, med detta som grund, utarbetade
riktlinjer för sitt område. Det vore värdefullt för utarbetande av de olika
myndigheternas riktlinjer om de centrala myndigheterna kunde arbeta fram ett gemensamt dokument. Detta borde innefatta en gemensam grundsyn, uppgifter om väsentliga samordningsproblem samt allmänna riktlinjer för hur dessa skulle beaktas. De centrala myndigheternas riktlinjer borde i
samtliga frågor som direkt eller indirekt berörde civilbefälhavarna ställas
till dessa.
Samordningen på olika nivåer kunde underlättas och förbättras om större uppmärksamhet ägnades åt det förberedelscarbete som föregick samordningsverksamheten. Detta arbete borde inbegripa samarbete såväl på samma nivåer som mellan olika nivåer inom det civila totalförsvaret.
Därför borde representanter för civilbefälhavarna delta i arbetet med de
centrala myndigheternas riktlinjer och därmed kunna påverka deras innehåll. Motsvarande borde också gälla i civilbefälhavarnas verksamhet mot
länen. Genom den samordning som utredningen föreslog borde det civila totalförsvaret få bättre möjligheter till planering och bättre kunna anpassa
denna till den militära planeringen.
Till grund för civilbefälhavarnas planering skulle ligga dels centrala riktlinjer, dels de faktorer som betingas av samordningsbehoven inom det
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 6
civila försvaret inom civilområdet. Förslag till civilbefälhavarnas riktlinjer borde utarbetas i samarbete med länsstyrelserna. Detta var angeläget eftersom det underlättar samordningen och kunde resultera i riktlinjer som alla berörda ställde sig bakom.
Utredningen erinrade om att orsakerna till problemen för civilbefälhavarna inte främst var brist på uttryckliga bestämmelser om civilbefälhavarnas ansvar utan mera berodde på att civilbefälhavarna hittills i stort sett hade stått utanför samspelet mellan centrala myndigheter och länsstyrelser i fråga om krigsplanläggningen. Det ändrade ansvaret för civilbefälhavarna borde slås fast, inte genom en ändring i instruktionen för civilbefälhavare utan genom att bestämmelser i annan ordning utfärdades som fastställde
utredningens ståndpunkter och förslag till planeringssystem. Utredningen föreslog dock att instruktionen skulle kompletteras med ett avsnitt om föreskriftsrätt. Detta borde innebära dels att civilbefälhavarna skulle iaktta
föreskrifter från centrala myndigheter, dels att civilbefälhavarna själva fick meddela föreskrifter till länsstyrelse inom civilområdet. Även till de samverkande civila myndigheterna måste civilbefälhavaren kunna ge allmänna råd för att uppnå samordning av planeringen. Någon särskild föreskriftsrätt föreslogs dock inte för sådan samordning. Utredningen räknade med att det föreslagna planeringssystemet gjorde en formell bestämmelse om detta obehövlig.
Utredningen hade haft att klarlägga behovet av personalökning på civilbefälhavarkanslierna och hur utrymme skulle skapas för detta genom omfördelning av resurser fråu andra myndigheter, t. ex. genom en förenkling av anvisningarna för planering. Utredningen hade kartlagt nuvarande
arbetssiluation vid civilbefälhavarkanslierna. Ca 20 72 av den handläggan-
de personalens arbetstid användes för administrativa arbetsuppgifter. För planläggning och kontaktverksamhet samt utbildning och övning åtgick vardera ca 40 22 av arbetstiden. Arbetsbelastningen hade ökat sedan år 1970, då den nuvarande organisationen fastställdes. Planeringen omfattade endast till ringa del sådan planering som hade föreslagtis av utredningen. Denna planering och de vidgade befogenheterna för civilbefälhavarna krävde personalförstärkning vid civilbefälhavarnas kanslier. Förstärkningen måste i stort sett motsvara hela den nya arbetsuppgiften. Utredningen föreslog att nya handläggartjänster skulle inrättas vid samtliga kanslier; tre
tjänster vid vardera kanslierna i Södra och Östra civilområdena samt två
tjänster vid vardera kanslierna i Västra civilområdet, Bergslagens civilområde samt civilområdena i Nedre Norrland och Övre Norrland. Utredningen hade inte kunnat fullgöra uppgiften att ge förslag om hur utrymme för
personalförstärkning till civilbefälhavarorganisationen skall kunna skapas
genom nedskärningar vid andra myndigheter.
Enligt beslut av riksdagen vid 1980/81 års riksmöte (prop. 1980/81:57,
SoU 24, rskr 263) om hälso- och sjukvården i krig m. m. ändrades grunder-
na för ledningen av sjukvården i krig. Riksnämnden för kommunal bered
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 7
skap har hemställt hos regeringen att civilbefälhavarna skulle få i uppdrag att planera och leda den landstingskommunala övningsverksamheten efter-
som civilbefälhavaren skulle utöva den länsövergripande verksamheten under krigsförhållanden. Utredningen om civilbefälhavarnas planlägg-
ningsuppgifter i fred m. m. hade föreslagit att länsstyrelserna skulle anordna och leda de landstingskommunala ledningsövningarna. I den av riksdagen godkända propositionen om hälso- och sjukvården i krig m.m. slogs fast, att länsstyrelsen hade kvar sitt ansvar och sina befogenheter som
länets civila totalförsvarsmyndighet. I enlighet härmed hade länsstyrelsen
att fatta övergripande beslut om inriktning och samordning i länet av den civila totalförsvarsverksamheten, beslut som också gällde landstingskom-
muner och kommuner. Den nya ordningen för ledning av sjukvården ökade
kraven på samverkan mellan länsstyrelse och landstingskommuner. Dessa var redan i fred skyldiga att utarbeta riktlinjer för hur denna samverkan
skall utövas. Civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter gällde de länsövergripande frågorna. Sådana frågor belystes bäst genom att landstings-
kommunerna som samverkande myndigheter deltog i de av civilbefälha-
vare och militärbefälhavare gemensamt ledda samverkansövningarna för
länsstyrelser och övriga regionala civila myndigheter samt försvarsom-
rådesbefälhavaren.
1.6 1978 års försvarskommitté
Försvarskommittén strök under civilbefälhavarnas ökade betydelse för
ledningen av det civila totalförsvaret och för samordning mellan civil och
militär verksamhet på den högre regionala nivån. Den ökade betydelsen berodde dels på samhällsutvecklingen i stort. dels på att försvarsmakten i sin planläggning utgick från att mer än tidigare stödja sig på det civila samhället för sin försörjning. Detta innebar ökade krav i både fred och krig på en nära samordning av den civila och militära planläggningen. En
förutsättning för denna samordning var att de centrala myndigheternas
anvisningar m. m. ställdes till civilbefälhavarna i allt som hade betydelse för deras ansvar för förberedelsearbetet i fred och verksamheten i krig.
De slutsatser som kunde dras av utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred innebar, som tidigare har nämnts, att nuvarande ordning och system för den civila totalförsvarsplaneringen i fred
bättre behövde anpassas till det civila samhället och genomföras I samar-
bete mellan olika nivåer. Vidare ansåg denna utredning att civilbefälhavarna borde få sitt ansvar och sina befogenheter i fred preciserade och att
civilbefälhavarnas kansliresurser behövde förstärkas. Försvarskommittén
delade den uppfattning om behovet av att precisera civilbefälhavarnas uppgifter i fred, som hade förts fram i den i det föregående redovisade utredningen.
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 8
Försvarskommittén ansåg att civilbefälhavarna borde få en mera betydelsefull roll än hittills inom flera områden. De tidigare planerade stora utrymningarna kommer att ersättas av ett mindre låst system som ger ökade möjligheter att utnyttja kombinationer av skydd, omflyttning och utrymning. För detta fordrades en ledningsorganisation som civilbefälha-
varna måste ansvara för.
Civilbefälhavarnas planering inom sjukvårdsområdet måste enligt kommitténs mening samordnas med militärbefälhavarnas krigssjukvårdsplaner och ange riktlinjer för hur de totala resurserna inom civilområdet skulle utnyttjas och ledas. Enligt kommittén måste en långtgående integrering av
försvarsmaktens och den civila krigssjukvårdens resurser ske. Med hän-
syn till bl.a. tidskraven var samverkan inte en tillräcklig grund för sjuk-
vårdsledningen i krig. |
Inom det ekonomiska försvarets område hade utvecklingen i samhället och näringslivet lett till att civilbefälhavarna hade fått en allt större roll för samordnad ledning av försörjningen inom civilområdet. Kommittén framhöll att sådana varor och tjänster som fordrades för understöd av det militära försvaret och civilförsvaret och för individens och samhällets överlevnad måste prioriteras. Det fredstida förberedelsearbetet för det ekonomiska försvaret måste kraftsamlas enligt denna prioritering. Planeringen borde skapa förutsättningar för att försörjningen i krig säkerställs.
Civilbefälhavarnas planering för transportverksamheten måste samordnas med militärbefälhavarnas motsvarande planering. Med tanke på hur beroende de flesta totalförsvarsfunktioner är av transporter måste
planeringen så långt möjligt skapa förutsättningar för att alla viktiga behov
tillgodoses.
Informationsverksamheten i krig hade stor betydelse för motståndsförmågan. Civilbefälhavarna borde samordna dels de olika länsstyrelsernas informationsverksamhet, dels den civila informationsverksamheten med den militära informationsverksamheten.
Försvarskommittén tog i sitt betänkande inte ställning till den exakta fördelningen av personal för totalförsvarsplaneringen mellan centrala, regionala och lokala myndigheter. En förstärkning av civilbefälhavarnas kanslier var enligt kommitténs mening under alla förhållanden nödvändig.
1.7¶Föredraganden
Utredningen om försvarsmaktens ledningsorganisation (FLU 1974) ansåg att civilbefälhavarnas ansvar för planeringen inom totalförsvarets civi-
la delar skulle förstärkas.
Utredningen om civilbefälhavarnas roll i totalförsvarets krigsplanläggning föreslog att civilbefälhavarna redan 1 fred borde ges et klart planläggningsansvar och att planläggningen på ett mera uttalat sätt borde
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 9
inriktas och samordnas på den högre regionala nivån. Detta förutsatte en
anpassning av de centrala myndigheternas anvisningar samt att civilbefäl-
havarnas ställning, främst gentemot länsstyrelsen, preciserades bättre.
Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m. m. ansåg i sitt betänkande att nuvarande ordning och system för den civila
totalförsvarsplanläggningen i fred borde ändras. Skälen för detta var
främst ett ökat behov av samordning inom det civila försvaret men även att
civilbefälhavarnas samverkan med militärbefälhavarna fordrade avsevärt
ökade insatser från civilbefälhavarnas sida. Enligt utredningen borde civilbefälhavarnas ökade ansvar och befogenheter i fred preciseras. Detta
borde göras genom att en föreskriftsrätt infördes dels för centrala myndigheter gentemot civilbefälhavarna, dels för civilbefälhavarna gentemot länsstyrelserna. Denna föreskriftsrätt skulle avse planeringens inriktning i
stort och inte reglera i detalj. De nuvarande personalresurserna vid civilbefälhavarnas kanslier var enligt utredningen inte tillräckligt stora för att kunna fullgöra även dessa nya arbetsuppgifter, utan det fordrades ett
personaltillskott. Enligt utredningen föreslogs att nya handläggartjänster
skulle inrättas vid samtliga kanslier; tre tjänster vid vartdera kansliet i Södra och Östra civilområdet samt två tjänster vid vartdera kansliet i Västra civilområdet, Bergslagens civilområde, civilområdet för Nedre
Norrland och civilområdet för Övre Norrland.
Försvarskommittén underströk i betänkandet (Ds Fö 1981: 14) Totalför-
svaret 1982/1987 civilbefälhavarnas ökade betydelse för ledningen av det
civila totalförsvaret och för samordningen mellan civil och militär verk-
samhet på den högre regionala nivån. Detta berodde enligt kommittén på
att försvarsmakten i sin planläggning mer än tidigare utgår från att stödja
sig på det civila samhället för sin försörjning. Detta innebar ökade krav
både i fred och krig på en nära samordning av den civila och militära
planläggningen. En förstärkning av civilbefälhavarnas kanslier var dock
enligt kommitténs mening under alla förhållanden nödvändig. Kommittén tog sitt betänkande inte ställning till den exakta fördelningen av personal för totalförsvarsplaneringen mellan centrala, regionala och lokala myndigheter.
För egen del instämmer jag i den bedömning som har gjorts i tidigare
utredningar om civilbefälhavarnas ökade betydelse för ledningen av det
civila totalförsvaret och för samordningen mellan civil och militär verk-
samhet på den högre regionala nivån. Försvarsmakten utgår i sin planläggning mer än tidigare från ett stöd från det civila samhället för sin försörjning. Detta ställer ökade krav i både fred och krig på en nära samordning
av den civila och militära planläggningen. Begränsade resurser, som t. ex.
sjukvård och transporter, måste kunna fördelas till både militära och civila
totalförsvarsgrenar inom en geografisk region. Regionen måste vara tillräckligt stor för att i sig ha tillgångar i en omfattning som gör det möjligt att tillgodose de mest angelägna behoven genom prioritering och omfördel-
ning.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 10
Civilbefälhavarnas nuvarande ansvar och befogenheter i fred är reglera-
de i 15 § i instruktionen (1970: 363) för civilbefälhavare. Enligt denna skall civilbefälhavaren verka för att totalförsvaret inom civilområdet planläggs
så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning.
Planläggningen skall i erforderlig utsträckning samordnas såväl mellan de
civila myndigheterna och organen inbördes som mellan dessa och de militära myndigheterna. Enligt 16 § skall civilbefälhavaren i sin verksamhet samverka med militärbefälhavaren.
Försvarsmaktens ledningsutredning ansåg att civilbefälhavarnas ansvar för att inrikta planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förstär-
kas. Utredningen om civilbefälhavarnas roll i totalförsvarets krigsplanläggning ansåg att civilbefälhavarna redan i fred borde ges ett klart planläggningsansvar och att civilbefälhavarnas ställning, främst gentemot läns-
styrelserna, borde preciseras. I regeringens proposition (1979/80: 135) om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m. m. framhölls att det i vissa avseenden rådde oklarhet beträffande civilbefälhavarnas
formella rätt att meddela länsstyrelser m. fl. föreskrifter för beredskaps-
planläggningen. Regeringen avsåg att återkomma i frågan när utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m. m. var avlämnad.
Riksdagen (FöU 1979/80:15, rskr 318) hade inget att erinra mot de redovi-
sade uttalandena i propositionen.
Det ökade ansvaret och de ökade befogenheterna för civilbefälhavarnas fredsplanering borde också enligt såväl utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m. m. som 1978 års försvarskommitté preciseras. Civilbefälhavarna borde få bl. a. en mera betydelsefull roll än hittills inom följande områden. De tidigare planerade stora utrymningarna kommer att ersättas av ett mindre låst system som ger ökade möjligheter att utnyttja kombinationer mellan skydd, omflyttning och utrymning. För detta fordras en ledningsorganisation som civilbefälhavarna måste ha ansvar för. Civilbefälhavarnas planer inom sjukvårdsområdet måste enligt försvarskommitténs mening samordnas med militärbefälhavarnas krigs-
sjukvårdsplaner och ange riktlinjer för hur de totala resurserna inom civil-
området skall utnyttjas och ledas. Inom det ekonomiska försvarets område har utvecklingen i samhället och näringslivet lett till att civilbefälhavarna får en allt större roll för samordning och ledning av försörjningen inom civilområdet. Med tanke på hur beroende de flesta totalförsvarsfunktioner
är av transporter måste planeringen så långt möjligt skapa förutsättningar för att tillgodose alla viktiga behov. Civilbefälhavarnas planering för de
civila totalförsvarsfunktionernas transportverksamhet måste samordnas med militärbefälhavarnas motsvarande planering. Informationsverksam-
heten i krig inom civilområdet har stor betydelse för motståndsförmågan.
Civilbefälhavarna bör enligt kommitténs mening samordna dels de olika
länsstyrelsernas informationsverksamhet, dels den civila informations-
verksamheten med den militära.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 1
För egen del anser jag att de utredningar som har gjorts om civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter tydligt har visat att nuvarande bestämmel-
ser inte är tillräckliga. Såväl det civila totalförsvaret som samordningen
mellan civil och militär verksamhet på den högre regionala nivån har fått ökad betydelse. Skall det vara möjligt för civilbefälhavarna att tillfredsställande genomföra sin planläggning måste enligt min mening ansvar och befogenheter preciseras. En sådan precisering kan göras på olika sätt. Den kan göras antingen genom en ändring i instruktionen för civilbefälhavare elier genom att bestämmelser utfärdas om planläggningssystemet. Jag förordar att man väljer det förslag som har förts fram i utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred. Utredningen ansåg att preciseringen borde ske genom att bestämmelser utfärdades på grundval av utredningens förslag om planeringssystemet. På så sätt skulle ett planeringssystem samt förutsättningarna och villkoren för de berörda myndighe-
ternas handlande bli fastlagda. Vidare skulle civilbefälhavarnas ansvar på
grundval av instruktionen också bli preciserat. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.
Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m. m.
föreslog att instruktionen för civilbefälhavare skulle kompletteras med bestämmelser om föreskriftsrätt. Utredningen föreslog att i 15 § i instruktionen för civilbefälhavare skulle tas in ett avsnitt som innebar att civilbefälhavare dels skulle iaktta de föreskrifter för planläggningens inriktning
som meddelas av centrala myndigheter, dels själv fick meddela sådana föreskrifter till länsstyrelserna inom civilområdet. Denna föreskriftsrätt
skulle avse planeringens inriktning i stort och skulle inte vara en detaljreg-
lering.
Enligt min mening hör denna fråga nära samman med hela planeringssystemet. Jag förordar därför att den behandlas i den översyn av nuvarande planeringssystem som jag återkommer till senare idag.
Försvarsmaktens ledningsutredning (FLU 1974) föreslog som tidigare
har nämnts att civilbefälhavarnas ansvar för att inrikta planeringen inom
totalförsvarets civila deltar skulle förstärkas. Som en följd härav föreslogs också personalförstärkning vid civilbefälhavarnas kanslier. Regeringen behandlade i prop. 1979/80:135 om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning bl. a. civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter. Re-
geringen delade ledningsutredningens syn på civilbefälhavarnas uppgifter men var inte då beredd att lämna några konkreta förslag utan avsåg att återkomma till detta sedan civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter hade utretts mera i detalj. Utredningen om civilbefälhavarnas roll i totalförsvarets krigsplanläggning framhöll bl.a. att civilbefälhavarna redan i fred
borde ges ett klart planläggningsansvar och att planläggningen på ett mera uttalat sätt borde inriktas och samordnas på den högre regionala nivån. De framlagda förslagen förutsatte en förstärkning av personalen vid civilbefälhavarkanslierna. Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsupp-
gifter i fred m.m. föreslog också personalförstärkningar vid civilbefälha-
Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 12
varnas kanslier. Utredningen redovisade en kartläggning av arbetssitua-
tionen på civilbefälhavarnas kanslier. Resultatet av kartläggningen visade
att personalen vid kanslierna var för knapp redan för nuvarande arbetsuppgifter, i vart fall såvitt gällde handläggartjänster. Kartläggningen visade också att uppgifterna för civilbefälhavarna hade ökat avsevärt sedan år 1970, då den nuvarande fredsorgansationen bestämdes. Särskilt utbildnings- och konferensverksamheten hade kommit att bli av allt större omfattning. Såväl utbildning som planläggning blev eftersatt. Något utrymme för de utökade arbetsuppgifterna för civilbefälhavarna som utredningen
föreslog fanns således inte. Utredningen föreslog en personalförstärkning
som i stort sett motsvarade hela den nya arbetsinsats som utredningen har föreslagit. Utredningens beräkningar ledde till att resurstillskottet borde
vara tre nya handläggartjänster i vartdera Södra och Östra civilområdet
samt två nya handläggartjänster i vartdera Västra civilområdet samt civilområdena för Bergslagen, Nedre Norrland och Övre Norrland.
Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag förordat att Bergslagens militärområde dras in år 1986. Detta medför förändringar även inom de civila delarna av totalförsvaret innebärande bl.a. att Bergslagens civilområde också dras in år 1986. Jag förordar att så sker. För egen del vill jag betona det nödvändiga i att de förslag som jag har
förordat tidigare om ändrat planläggningssystem m.m. motsvaras av en
viss personalförstärkning. De gjorda undersökningarna har visat att personalen är för knapp för att fullgöra de nya arbetsuppgifterna. Enligt min mening bör således civilbefälhavarkanslierna förstärkas i huvudsak enligt
det förslag som har lämnats av utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m,m. En utgångspunkt härvid är dock att detta
skall ske efter omfördelning av resurser från andra civila totalförsvarsmyndigheter. Jag har då beaktat att de nuvarande tre tjänsterna vid kansliet i
Bergslagens civilområde, som är föreslaget för indragning, bör få tillgodoföras civilbefälhavarorganisationen i dess helhet. Jag räknar vidare med, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, att erforderliga re-
surser så långt möjligt omfördelas redan under budgetåret 1982/83 för att finansiera återstoden av den föreslagna förstärkningen av civilbefälhavar-
kanslierna. I syfte att underlätta en sådan omfördelning avser jag att tillsammans med chefen för försvarsdepartementet initiera en översyn av
nuvarande planeringssystem för att åstadkomma förenklingar och därige-
nom bl. a. kunna minska arbetsinsatsen på central nivå.
Det är enligt min mening inte nödvändigt att de föreslagna förstärkning-
arna av civilbefälhavarkanslierna enbart sker i form av en utökning av
antalet tjänster. Civilbefälhavarna har i vissa fall behov av att kunna utnyttja särskild expertis. Det kan t. ex. gälla att en krigssektionschef får
gå igenom planeringen inom sitt ansvarsområde. Det resurstillskott jag
förordar bör därför ges i en sådan form att civilbefälhavarna får en viss
valfrihet.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 13
Jag har för civilbefälhavarkanslierna sammantaget räknat med en för-
stärkning på tolv tjänster eller motsvarande medel. Härvid har jag beräknat att civilbefälhavarkanslierna i Södra och Östra civilområdena tillförs medel motsvarande tre tjänster, medan kanslierna i Västra civilområdet samt i Nedre Norrlands och Övre Norrlands civilområden tillförs medel motsvarande två tjänster. I min anslagsberäkning för civilbefälhavarna för budgetåret 1982/83 har jag dock endast tagit upp medel motsvarande tre tjänster, vilket beräknas motsvara den besparing som år 1986 görs vid en indragning av Bergslagens civilområde. Den slutliga anslagsbelastningen blir beroende av den takt i vilken medel kan frigöras vid andra civila totalförsvarsmyndigheter.
I prop. 1981/82: 100 (bil. 18 s. 24) beräknades i avvaktan på en proposi-
tion om totalförsvaret en besparing av 8 milj. kr. inom länsstyrelsernas försvarsenheter.
Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag redogjort för en
delvis ny syn på och inriktning av de civila delarna av totalförsvaret, som efterhand kommer att innebära minskade uppgifter för länsstyrelsernas försvarsenheter. Detta har främst att göra med att kommunerna föreslås få ansvaret för att leda civilförsvarsverksamheten på lokal nivå. Vidare kom-
mer de förslag jag nu lämnar beträffande civilbefälhavarna och den därtill
knutna översynen av planeringssystemet att leda till en minskad arbetsbe- Jastning på länsstyrelsernas försvarsenheter. I budgetpropositionen angav jag preliminärt att besparingar på 8 milj. kr. skulle genomföras vid försvarsenheterna under budgetåret 1982/83. Mot bakgrund av det bättre
underlag som nu föreligger i fråga om förutsättningarna att åstadkomma en sådan minskning anser jag att hela detta belopp inte kan uppnås under
budgetåret 1982/83. Jag anser att besparingen för budgetåret 1982/83 bör bestämmas till 4 milj. kr.
Riksnämnden för kommunal beredskap har i sin anslagsframställning för
budgetåret 1982/83 hemställt om särskilda medel för att genomföra lokala
och landstingskommunala ledningsövningar. I prop. 1981/82: 100 (bil. 18 s. 106) har regeringen anfört att frågan om särskilda medel för lokala och landstingskommunala ledningsövningar kommer att prövas i annan ordning.
För egen del anser jag att det är angeläget att den kommunala och landstingskommunala beredskapsplanläggningen kan prövas i samband med ledningsövningar. Jag har beaktat detta i min slutliga beräkning av
anslaget till Länsstyrelserna för budgetåret 1982/83.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 14
1.8¶Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83
FEMTONDE HUVUDTITELN
B Länsstyrelserna m. m.
B1. Länsstyrelserna
I prop. 1981/82: 100 (bil. 18 s. 88) har regeringen föreslagit riksdagen att till Länsstyrelserna för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1668 486000 kr. I avvaktan på propositionen om totalförsvaret har jag därvid (s. 24) räknat med en besparing av 8 milj. kr. genom förenklingar
och omprioriteringar inom försvarsenheterna.
Föredraganden
Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående förordar jag
att anslaget till Länsstyrelserna förs upp med 1672 486 000 kr.
B4. Civilbefälhavarna
I prop. 1981/82: 100 (bil. 18 s. 88) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Civilbefälhavarna för budgetåret 1982/83 beräkna ett förslagsanslag av 9704 000 kr.
Från anslaget bestrids kostnader för civilbefälhavarna.
Sammanställning av anslagsberäkningarna (1000-tal kr.)
1981/82 Beräknad ändring 1982/83
Civilbefäl- Före-
havarna draganden
Personal 23 + 5 + 12 Anslag Förvaltningskostnader 6142 +1192 + 528 Därav
| lönekostnader | 5352 | 888 | 408 |
| engångsutgifter | 52 | 98 | 7 |
| Lokalkostnader | 761 | + 247 | + 247 |
Utbildnings- och övnings-
| verksamhet | 2601 | +1362 | + 950 |
| Till regeringens disposition | 200 9704 | - +2 802 | + 439 +2 164 |
Föredraganden
Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående och till sammanställningen ovan förordar jag att anslaget till Civilbefälhavarna förs upp
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet IS
med 11868000 kr. Jag har därvid under anslagsposten Till regeringens
disposition beräknat 439 000 kr. för civilbefälhavarnas nya arbetsuppgifter. Fördelningen på kanslier avser jag att föreslå regeringen i samband med
beslut om regleringsbrev för budgetåret 1982/83.
Civilbefälhavaren Södra civilområdet
1981/82 Beräknad ändring 1982/83
Civilbefäl- Före-
havaren draganden
Personal 5 - - Anslag Förvaltningskostnader 1326 +150 +1I11 Därav
| lönekostnader | 1150 | 31 | 89 |
| engångsutgifter | 11 | 27 | 1" |
| Lokalkostnader | 150 | + 14 | + 14 |
Utbildnings- och övnings-
verksamhet 689 + 5 + 5
2165 +169 +130
1. Löne- och prisomräkning m. m. 87 000 kr. 2. Civilbefälhavaren yrkar att huvudförslaget (minskning med 2 40 ) inte
skall tillämpas (+ 44 000 kr.).
3. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 5 000 kr.).
4. Omkostnaderna beräknas öka (+ 33 000 kr.).
Föredraganden
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medels-
behovet för civilbefälhavaren till 130 000 kr.
Civilbefälhavaren Västra civilområdet
1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Civilbefäl- Förehavaren draganden
Personal 3 - - Anslag Förvaltningskostnader 776 + 73 + 66 Därav
| lönekostnader | 668 | 64 | 50 |
| engångsutgifter | 22 | 10 | 10 |
| Lokalkostnader | 100 | + 47 | + 47 |
Utbildnings- och övnings-
verksamhet 218 +162 +150
1094 +282 +263
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 16
1. Löne- och prisomräkning m. m. 108000 kr.
2. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad
personal beräknas öka (+ 162 000 kr.). 3. Omkostnaderna beräknas öka (+ 12 000 kr.).
Föredraganden
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medelsbehovet för civilbefälhavaren till 263 000 kr.
Civilbefälhavaren Östra civilområdet
1981/82 Beräknad ändring 1982/83
Civilbefäl- Före-
havaren draganden
Personal 6 + 2 - Anslag Förvaltningskostnader 1587 +287 + 121 Därav
| lönekostnader | 1446 | 276 | 113 |
| engångsutgifter | 10 | - | - |
| Lokalkostnader | 239 | +152 | + 152 |
Utbildnings- och övnings-
verksamhet 665 +396 + 45
2491 +835 + 318
1, Löne- och prisomräkning m. m. 82000 kr. 2. Civilbefälhavaren anser att kansliets personalresurser är otillräckliga
och därför bör kansliet tilldelas en byråassistent och en extra tjänsteman. Vidare bör en tjänst som assistent och en tjänst som expeditionsvakt inrättas som extra ordinarie inom personalplanen (+ 188 000 kr.).
3. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad
personal beräknas öka (+ 396 000 kr.). 4, Omkostnaderna beräknas öka (+ 169000 kr.).
Föredraganden
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medelsbehovet för civilbefälhavaren till 318 000 kr.
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 17
Civilbefälhavaren Bergslagens civilområde
1981/82 Beräknad ändring 1982/83
Civilbefäl- Före-
havaren draganden Personal 3 - — Anslag Förvaltningskostnader 77 +159 +107 Därav
| lönekostnader | 668 | 59 | 50 |
| engångsutgifter | - | 55 | 51 |
| Lokalkostnader | 30 | + 5 | + 5 |
Utbildnings- och övnings-
verksamhet 410 +517 +490
1L20 +681 +602
1. Löne- och prisomräkning m. m. 61000 kr. 2. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 517000 kr.).
3. Omkostnaderna beräknas öka (+ 103 000 kr.).
Föredraganden
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medelsbehovet för civilbefälhavaren till 602 000 kr.
Civilbefälhavaren Nedre Norrlands civilområde
1981/82 Beräknad ändring 1982/83
Civilbefäl- Före-
havaren draganden
Personal 3 + 2 - Anslag
Förvaltningskostnader 805 +253 + 59
Därav
| lönekostnader | 668 | 230 | 50 |
| engångsutgifter | - | 7 | - |
| Lokalkostnader | 139 | + 20 | + 20 |
Utbildnings- och övnings-
verksamhet 398 +257 +240
1342 +530 +319
1. Löne- och prisomräkning m. m. 91000 kr.
2. För planläggningsuppgifter såsom alarmering, transporter och försörj-
ning fordras en förstärkning med en förste byråsekreterare. Vidare yrkas
en assistent för expeditions- och skrivarbeten m. m. (+ 174000 kr.).
3. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 257 000 kr.).
4. Omkostnaderna beräknas öka (+ 8000 kr.).
2¶Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga I1
Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 18
Föredraganden
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medels-
behovet för civilbefälhavaren till 319000 kr.
Civilbefälhavaren Övre Norrlands civilområde
1981/82 Beräknad ändring 1982/83
Civilbefäl- Före-
havaren draganden Personal 3 + 1 -— Anslag
Förvaltningskostnader 877 +270 +64
Därav
| lönekostnader | 752 | 228 | 56 |
| engångsutgifter | 9 | - | - |
| Lokalkostnader | 103 | + 9 | + 9 |
Utbildnings- och övnings-
verksamhet 221 + 26 +20
1201 +305 +93
1. Löne- och prisomräkning m. m. 121000 kr. 2. Kansliet behöver förstärkas med en byråinspektör bl. a. för att kunna uppfylla sina uppgifter enligt gällande instruktion. Vidare yrkas inrättande av en tjänst som assistent/kansliskrivare i utbyte mot en befintlig extra tjänst (+ 140000 kr.).
3. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 26 000 kr.).
4. Omkostnaderna beräknas öka (+ 18 000 kr.).
Föredraganden
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medels-
behovet för civilbefälhavaren till 93 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. med ändring av vad som föreslås i prop. 1981/82:100, Bil. 18 s. 88 punkt 1. till Länsstyrelserna för budgetåret 1982/83 anvisa ett
förslagsanslag av 1672 486 000 kr.
2. till Civilbefälhavarna för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslags-
anslag av 11 868 000 kr.