Prop. 1981/82:102

om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling

Regeringens proposition 1981/82: 102

om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling; .

beslutad den 24 februari l982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av före- dragandcnas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDlN 'l'ORSTEN GUSTAFSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av bl.a. 1978 års försvarskommittés betänkanden Vår sä- kerhetspolitik, Säkerhetspolitiken och totalförsvaret samt Totalförsvarct 1982/1987 läggs i propositionen fram förslag om vår säkerhets- och för- svarspolitik samt om totalförsvarets fortsatta utveckling.

Inriktningen av Säkerhetspolitiken beskrivs mot bakgrund av de interna- tionella förhållandena och förändringarna i dessa. Säkcrhetspolitiken har samma inriktning som hittills. Det av statsmakterna är l968 fastlagda målet för vår säkerhetspolitik gäller fortfarande.

Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling anges. Det mål för totalförsvaret som statsmakterna satte upp åren 1972 och 1977 förtydligas.

De olika totalförsvarsgrenarnas fortsatta utveckling behandlas i särskil- da bilagor.

Det militära fö rS v arct utvecklas på den allmänna värnpliktens grund. Försvaret skall alltjämt kunna föras över hela vårt territorium och Så att stridskrafterna kan utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområ- dena. Ett förberett försvar skall finnas i särskilt betydelsefulla områden.

De kvalificerade förbandens rörlighet och eldkraft ökas. Vår beredskap samt vår förmåga att i fredstid upptäcka och tillbakavisa kränkningar av vårt territorium förbättras.

Ett nytt flygplanssystem anskaffas som ersättning för Viggen på l990- talet. Omfattande rationaliseringar och besparingar genomförs i försvars- maktens fredsorganisation.

l Riksdagen 1981/82. I mm!. Nr 102

Prop. 1981/82:102

IJ

För perioden l982/83 — 1986/87 utgör planeringsramen för det militära försvaret 83 050 milj. kr. Priskompensationssystemet ändras. För budget- året 1982/83 är utgiftsramcn 16610 milj. kr.

Huvudinriktningen för civilförsvaret är att ge befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel men ökad uppmärksam— het skall ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. För- mågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp skall ökas. Ansvaret för ledningen på den lokala nivån av eivilförsvarsverksamheten i krig förs över till kommunerna. En hemskyddsorganisation införs och skyddsplaner upprättas för alla kommuner.

För perioden 1982/83 1986/87 utgör planeringsramen [780 milj. kr. för verksamhet som inte avser skyddsrum. För budgetåret 1982/83 är utgiftsra- men 312,5 milj. kr. för detta ändamål. För skyddsrum är beställningsbe- myndigandet 392 milj.kr. och utgiftsramcn 270.5 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Det ekonomiska försvaret skall säkerställa den för individens överlevnad och samhällets funktion viktigaste försörjningen genom att komplettera det fredstida samhällets resurser. Förberedelser för en om- ställning av näringslivet till krisproduktion och åtgärder som syftar till att förbättra handlingsberedskapen får ökad vikt.

Oljelagringsfonden avskaffas den 1 juli 1982. Oljelagringen frnansieras i stället över statsbudgeten.

För budgetåret 1982/83 begärs anslag för det ekonomiska försvaret om ca 2250 milj. kr. Av beloppet avser ca 1390 milj. kr. sådana utgifter som f. n. finansieras över Oljelagringsfonden och ca 435 milj. kr. räntekostnader för beredskapslagringcn.

Psykologiskt förs vars vikt betonas på grund av dess avgörande betydelse för vår motståndsförmäga och försvarsvilja. Forskningen inom psykologiskt försvar intensifieras. Den tekniska utvecklingen på massme- diaområdet uppmärksammas. liksom vikten av att beredskapsplanläggning och lagring av viktiga förnödenheter fullföljs.

Ö v r i gt to t al fö r s v ar utvecklas efter samma grunder som det militä- ra försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Hälso- och Sjuk- vården i krig förbättras genom att det otillfredsställande beredskapslägct inom Sjukvårdssektorn avhjälps.

Slutliga förslag läggs fram beträffande anslag som har tagits upp med beräknade belopp i budgetpropositionen.

Prop. 1981/82: 102 3

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde l982-02-24

Närvarande:statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo. Dahlgren. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. An- dersson, Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson. Elmstedt. Tillander. Ahrländ. Molin

Föredragande: statsministern. statsråden Gustafsson. Molin. Petri. Ahr- land. Elmstedt. Wikström. Dahlgren. Eliasson. Friggebo. Boo

Proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling

Statsministern anför

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Sedan föregående försvarsbeslut har det internationella klimatet präglats av tilltagande spänning och osäkerhet. Avspänningsprocessen mellan su- permakterna har avstannat, Kapprustningen mellan maktblocken fortsät- ter i uppdriven takt. Den ekonomiska krisen i hela den industrialiserade världen har fördjupats och följts av stagnerande ekonomi. hög inflation och ökande arbetslöshet. Många utvecklingsländcr har drabbats allt hårdare av höjda energipriser och andra ekonomiska svårigheter.

De politiska oeh ekonomiska problemen har också påverkat människors uppfattning om framtiden. Osäkerhet. pessimism och tvivel om en fredlig utveckling har vuxit fram hos många. Medan slutsatsen för någras del blir krav på ökade rustningar. samlas andra åter kring nedrustningsparoller i protest mot krigets vanvett.

Mot denna bakgrund har l978 års försvarskommitté haft den svåra och viktiga uppgiften att nå en bred samling kring inriktningen av vårt lands säkerhetspolitik och totalförsvarets fortsatta utveckling under perioden 1982/83—1986/87. Den internationella utvecklingen gör det inte möjligt att sänka kraven på vår samlade försvarsförmåga. Samtidigt sätter de sam- hällsekonomiska förutsättningarna och kravet på återhållsamhet inom den offentliga sektorn gränser för de resurser som kan tilldelas försvaret.

Det är därför tillfredsställande att en bred politisk enighet har kunnat uppnås i försvarskommittén i de grundläggande frågorna.

Prop. 1981/82:102 4

Målet för Säkerhetspolitiken formulerades i 1968 års försvarsbeslut och har därefter bekräftats i de följande försvarsbesluten: "Sveriges säkerhets- politik, liksom andra länders. syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt. socialt. kultu- rellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveck- ling."

1 en orolig tid är det särskilt angeläget att framhäva fastheten och kontinuiteten samt den breda folkliga förankringen i den svenska säker- hets- och försvarspolitikcn. Säkerhetspolitiken syftar till att hindra att Sverige dras in i internationella konflikter och till att värna våra demokra- tiska friheter och rättigheter i en oberoende stat. Den syftar till att lindra verkningarna i vårt land av kriser och krig i andra delar av världen. Säkerhetspolitiken har också det långsiktiga målet att i samarbete med andra länder bidra till en fredlig utveckling i världen, till minskade rust- ningar, till utjämning av motsättningar och till större förståelse och mer jämlika förhållanden. Den skall vidare verka för internationell solidaritet och för en värld, där även små stater kan hävda sina intressen.

I dessa syften bör vår säkerhetspolitik alltjämt formas genom samverkan mellan utrikespolitiken. försvarspolitiken. vår politik i internationella ned- rustningsfrågor, handelspolitikcn och biståndspolitiken. Säkerhetspoliti- ken arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika delar måste anpassas till varandra i ett samspel. Vilken tonvikt som läggs vid skilda säkerhetspolitiska medel är därför inte en gång för alla givet utan måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med bibehållen frihet och självständighet bedöms även i framtiden bäst främjas genom ett fasthållande vid den alliansfria politiken syftande till neutralitet i händelse av krig i omvärlden. Denna politik har sedan lång tid en fast förankring hos det svenska folket.

Vår alliansfria politik ger oss samtidigt särskilda möjligheter att i olika internationella sammanhang främja en fredlig utveckling i världen. Sverige eftersträvar ökad respekt för varje nations frihet, folkens självbestämman- derätt och mänskliga rättigheter. Vi verkar även för social och ekonomisk rättvisa. politisk avspänning, militär nedrustning samt omfattande och förtroendefullt samarbete över gränserna. Det är även naturligt att vi på alla sätt söker stärka FNzS möjligheter att förebygga och lösa kontlikter. Medverkan i och stöd för FN:s arbete bör alltjämt vara en hörnsten i den svenska utrikespolitiken.

Fred samt balans och Stabilitet i Europa främjar vår egen säkerhet. Det är därför naturligt att Sverige medverkar i regionala förhandlingar om Europas säkerhet.

Prop. 1981/82: 102 5

Sveriges alliansfria politik stödd på ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar utgör en viktig del av det nordiska säkerhetspolitiska mönst- ret. Detta har medverkat till att läget i Norden sedan lång tid tillbaka kännetecknas av hög stabilitet och fredlig utveckling. Det ligger även i omvärldens intresse att denna Sveriges alliansfria politik fullföljs.

Utrikespolitiken måste bedrivas så att den inte leder till vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon grund för misstankar att svenskt territorium kan stäl- las till en annan makts förfogande och bilda utgångsbas för angrepp. Internationella bindningar. vilka gör det omöjligt för oss att iaktta neutrali- tet. kan inte godtas. Politiken måste stödjas av ett allsidigt uppbyggt och inriktat totalförsvar tillsammans med andra säkerhetspolitiska medel.

Förberedelser och överläggningar som syftar till militär samverkan med främmande länder i krig är uteslutna. Försvaret måste vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte försvar av det egna landet klart framgår. Det kan därigenom inte av någon uppfattas som ett hot.

Totalförsvaret måste inge respekt och förtroende såväl i omvärlden som hos det svenska folket. Omvärlden måste vara övertygad om att Sverige i händelse av krig är berett att fullfölja den deklarerade politiken. Totalför- svaret bör utformas så att det är i vid mening fredsbevarande. Det fordrar att försvaret har sådan styrka. sammansättning och beredskap att det avhåller från angrepp eller hot om angrepp. Det bör också vara så utformat att det kan motstå angrepp i skilda former från skilda riktningar samt kan verka i olika militärpolitiska lägen.

För att det svenska territoriets integritet skall bli respekterad i fred och under neutralitet krävs att vi har förmåga att upptäcka och avvisa kränk- ningar. Om dylika inträffar. måste vi med fasthet hävda våra rättigheter som suverän stat. Ett flertal grava kränkningar från främmande ubåtar visar nödvändigheten av att vi avsätter ökade resurser för att förhindra och ingripa mot sådana överträdelser. I samband härmed skall reglerna för att hävda territoriets integritet ses över.

Framtida krig och kriser kommer att på olika sätt beröra hela samhället och hela befolkningen. Vi använder begreppet totalförsvar som en sam- manfattning av alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landets försvar mot yttre hot och ställa om samhället till kris— och krigsförhållan- den. I sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela det omställda samhället.

Totalförsvaret måste därför vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Av största betydelse är att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodoses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikt- tjänstgöring såsom den allmänna värnplikten. civilförsvarsplikten och and- ra former för tjänstgöringsskyldighet. Därtill bör framhållas de viktiga insatser som görs i de frivilliga försvarsorganisationerna. Folkrörelserna är

Prop. 1981/82: 102 6

av stor betydelse när det gäller att förankra totalförsvarside'n i samhället. Genom offentlig debatt om säkerhets— och försvarspolitiken får denna en bred förankring hos svenska folket.

De militära maktblocken i Europa, deras resurser och inbördes relatio- ner. är av avgörande betydelse för den närmare utformningen av vårt militära försvar. I händelse av krig i Europa kan Sverige ha intresse framför allt som genomgångsområde till lands. till sjöss eller i luften. Den balans som råder mellan de båda militära blocken leder till att den styrka en angripare kan vara beredd att använda mot oss begränsas av att huvud- delen av resurserna måste avdelas mot det andra blocket. Det är därmed möjligt för oss att upprätthålla ett verkningsfullt försvar.

Den militära styrkeutvecklingen i omvärlden innebär att angrepp kan sättas in med kortare varsel än vad som tidigare har bedömts möjligt. Därmed ställs ökande krav på vår beredskap och förmåga att snabbt öka vår styrka.

Bedömningar av vilken karaktär ett eventuellt krig i Europa kan få är alltid förknippade med stor osäkerhet. Troligen kommer det åtminstone inledningsvis att föras med konventionella stridsmedel. Skulle en upp- trappning till kärnvapenkrig ske minskas vårt lands strategiska betydelse. Ett konventionellt försvar som kan hålla oss utanför ett krig i dess konven- tionella fas bidrar därmed väsentligt till att minska riskerna för att vi blir utsatta för direkta anfall med kärnvapen. Trots detta kan vi utsättas för deras verkningar och måste därför ägna ökad uppmärksamhet åt skyddet av befolkningen. '

Det nordiska områdets strategiska betydelse har ökat under den senaste tioårsperioden. Ett av tecknen på detta är att Spanings- och övningsverk- samheten från båda maktblockens sida tilltagit i vårt närområde. Denna verksamhet bör framförallt ses som ett led i stormakternas strävan att bevaka sina globala intressen och bevara den strategiska maktbalansen. Men utvecklingen har också direkta återverkningar för Nordens del. Den ställer krav på vår egen förmåga att upprätthålla respekten för vårt lands integritet. Denna respekt beror både på våra försvarsresurser och på vår förmåga att utnyttja dem.

För att inom rimliga ekonomiska ramar för det militära försvaret få tillräckligt utrymme för materielanskaffning och utbildning för krigsorgani- sationen måste kostnaderna för den fredstida driften skäras ned. Det fordras omfattande rationaliseringar och förbandsindragningar. Dessa kommer i vissa fall att få stora konsekvenser för personalen och berörda kommuner.

Det största militära materielprojektet gäller ersättning för flygplanet Viggen. när det i början av 1990-talet successivt börjar att utgå ur krigsor- ganisationen. Enighet uppnåddes i försvarskommitte'n om behovet av ett nytt flygplanssystem och att detta borde utformas så "att det kan lösa jakt-. attack- och spaningsuppgifter (JAS). En svensk JAS kommer att ha stor

Prop. 1981/82:102 7

betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvars- maktens effektivitet. Tillverkning inom landet kommer också att ge viktiga bidrag till sysselsättning och teknisk utveckling.

Civilförsvarsverksamheten skall ges ökad vikt och främst inriktas på att ge befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel insatta mot militära mål och mot verkningarna av markstrider. Ökad upp- märksamhet måste dock ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Förmågan att möta verkningarna av överraskande anfall mås- te förbättras. vilket får konsekvenser inom civilförsvarets alla verksam- hetsområden. Bl. a. är det önskvärt att föryngra personalen i krigsorgani- sationen och förbättra utbildningen. Kommunerna föreslås få ett ökat ansvar för befolkningens skydd i krig.

Det ekonomiska försvaret skall trygga nödvändig försörjning under krigsförhållanden och i situationer när krig eller konflikter utanför Sverige hotar vårt oberoende och stör försörjningen. Den fredstida standarden måste då sänkas avsevärt. Stora uppoffringar blir nödvändiga för den enskilda människan, men sådana varor och tjänster som är nödvändiga för individens överlevnad och samhällets funktion måste finnas tillgängliga. Även om ett krig skulle få kort varaktighet kan man räkna med att det leder till en så omfattande förstörelse att det tar lång tid innan produktion och handel åter fungerar. För att uppnå önskvärd uthållighet blir det för oss mera nödvändigt än hittills att lita till näringslivets och olika samhällsor- gans förmåga till omställning och anpassning till de krav en kris ställer.

Påtagliga risker finns för att motsättningar inom och mellan råvarupro- ducerande utvecklingsländer ger upphov till krig och konflikter som kan leda till allvarliga störningar i vår import av försörjningsviktiga varor. Konsekvenserna av sådana fredskriser måste på olika sätt begränsas.

Vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda har avgörande betydelse för omvärldens tilltro till vår vilja och förmåga att fullfölja neutralitetspolitiken även i situationer med ett hårt yttre tryck. Denna vilja och motståndskraft måste grundläggas redan i fred. Detta sker inte genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning. yttran- defrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.

Hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för en avsevärt ökad och förändrad belastning. I huvudsak måste den bygga på fredssamhällets resurser. Lagerhållningen är emellertid liten och utlandsberoendet omfat- tande. Åtgärder för att förbättra beredskapen är därför angelägna.

Totalt föreslås ökade resurser för de civila delarna av totalförsvaret för att därigenom åstadkomma en bättre balans inom ramen för våra samlade försvarsansträngningar mot olika typer av hot.

För att bygga upp och vidmakthålla ett totalförsvar som stöd för vår säkerhetspolitik krävs kontinuitet och långsiktighet i inriktningen. Våra fleråriga försvarsbeslut är ett uttryck för vår beslutsamhet att värna vårt

Prop. 1981/82:102 s

oberoende och vår fred. Vare sig spänning eller avspänning för tillfället sätter sin prägel på situationen i Europa måste vi konsekvent fullfölja vår försvarspolitik. Detta utesluter inte en successiv anpassning till föränd- ringar i den internationella situationen.

Statsrådet Gustafsson utvecklar senare de närmare riktlinjerna för sä- kerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling. Han och statsråden Molin. Petri. Ahrland. Elmstedt. Wikström. Dahlgren. Elias- son. Friggebo och Boo redovisar de särskilda förslag inom resp. försvars-, handels-.justitie-. social-. kommunikations-. utbildnings-.jordbruks-. ar- betsmarknads-. bostads- och kommundepartementens verksamhetsomrä- den som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas i underprotokollcn för resp. departement.

Statsministern avslutar. Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställerjag att regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vadjag nu har anfört om Säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

dels föreläggcr riksdagen vad övriga föredraganden har anfört för de åtgärder eller ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad som har anförts för de åtgärder eller ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollcn skall bifogas propositionen som bilagorna l—l l.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. l981/82:102 Bilaga] Försvarsdepartementet l

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträdc 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser Säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförSVarets fortsatta utveckling, m. m.

1. Grunder

1.1. Planeringssystem

Genom beslut av riksdagen (prop. 1970: 96. SU 203. rskr 420) infördes ett nytt planerings- och budgeteringsssystem för det militära försvaret och civilförsvaret budgetåret 1972/73. I samband med att riksdagen behandlade systemets införande begärde den att Kungl. Maj:t skulle låta utreda riksda- gens roll i det nya systemet. Denna utredning utfördes av 1970 års för- svarsutredning. Utredningen föreslog att riksdagens utrikes- och försvars- utskott fortlöpande skulle informeras om studie- och planeringsarbetets inriktning och resultat. Förslaget låg till grund för Kungl. Maj:ts redovis- ning till riksdagen (prop. 1972: 103). Riksdagen (FöU 1972123. rskr 309) hade inte något att erinra mot vad som därvid anfördes.

Planeringssystemets huvudkomponenter utgörs av säkerhetspolitiska studier—varmed avses studier av utvecklingen internationellt och i det svenska samhället—perspektivplanering. programplanering. systemplane- ring och programbudgetering.

Genom beslut av riksdagen (prop. 1977/78: 100 bil. 14. FöU 20. rskr 241) infördes ett planeringssystem för det ekonomiska försvaret. Detta omfattar bl.a. perspektivstudier och programplanering enligt i huvudsak samma principer som tillämpas för pcrspektivplanering och programplanering inom det militära försvaret och civilförsvaret. Chefen för handelsdeparte- mentet förordar vid sin anmälan till denna proposition såvitt avser handels- departementets verksamhetsområde vissa förenklingar i denna process.

Planeringssystemen har utformats för att tillgodose såväl statsmakternas som myndigheternas behov av underlag för beslut. De skall sålunda bl. a. medverka till att statsmakterna får underlag för att bedöma totalförsvarets behov av resurser och att ställa detta i relation till de säkerhetspolitiska ambitionerna.

] Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 102. Bilaga 1

Prop. l981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet

IJ

Riktlinjer för försvarsplaneringen utfärdas av regeringen i form av anvis- ningar för perspektivplanering. programplanering och programbudgete- ring.

I det följande beskrivs principerna för hur planeringen genomförs inom det militära försvaret och civilförsvaret. I tillämpliga delar genomförs planeringen på ett likartat sätt inom Övriga delar av totalförsvaret.

Nuvarande metoder för perspektivplaneringen innebär att arbetet ge- nomförs i två faser. Fas 1 är planeringens idéskapande del. Under denna fas skall man utveckla och pröva nya idéer till försvarets utformning och sammansättning för att möta olika framtida kontliktsituationer. Man skall vidare ta fram alternativ i fråga om viktiga funktioners uppgifter. inbördes samband och innehåll i stort. Tidsperspektivet är härvid 15 a 20 år. En viss sådan sammansättning av försvaret och dess sätt att verka kallas struktur. Perspektivplaneringens fas 1 skall ge statsmakterna underlag att välja ett antal försvarsstrukturcr för fortsatt analys.

Under fas 2 i pcrspektivplaneringen skall man med utgångspunkt i den befintliga organisationen ta fram alternativa handlingsvägar i ett tidsper- spektiv på 10 år. Detta skall ske främst mot bakgrund av skilda ekonomis- ka förutsättningar, varvid möjligheterna att nå de olika strukturerna i perspektivet och konsekvenserna av detta kartläggs. Genom att alternativa handlingsvägar utformas och analyseras säkerställs att statsmakterna får underlag för att inrikta programplaneringen.

För handlandet på kort sikt upprättas konkreta handlingsprogram i form av femåriga programplaner. som rullas varje år. Programplanerna utarbe- tas mot bakgrund av den befintliga krigsorganisationens styrka och svag- heter. l' planerna konkretiseras avvägningen mellan resurser för att upp- rätthålla resp. totalförsvarsgrens styrka under de närmaste åren och re- surser för att nå styrka på längre sikt. ] arbetet med programplanerna ingår att klarlägga den verksamhet i form av bl. a. utbildning. byggnadsverksam— het. forskning. studier. utveckling samt anskaffning av materiel som behö- ver genomföras under programplaneperioden.

Systemplaner kan utarbetas som underlag för regeringens ställningsta- ganden till exempelvis särskilt resurskrävande vapensystem. De behandlar systemet under hela dess användningstid.

Programbudgeteringen är ett viktigt hjälpmedel när inriktningen av den konkreta verksamheten på kort sikt skall anges. Systemet medger en hög grad av decentralisering. Målen för verksamheten inom olika delar av försvarsorganisationen måste därför kunna anges noga. I systemet ingår även en redovisning av prestationer och kostnader som underlag för kon- troll och analyser.

'.'—J

[ 1977 års försvarsbeslut ("prop. 1976/77: 74. FöU 13. rskr 311) lades för förStä gången fast gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. Beslut fattades om att den år 1972 fastställda målsättningen alltjämt skulle gälla. Riktlinjer för de olika totalförsvarsgrenarnas utveck- ling lämnades. '

Riksdagen uttalade som sin mening att det finns starka skäl som talar för att en parlamentarisk granskning bör ske tidigt i det förestående arbetet med att skapa underlag för nästkommande försvarsbeslut. Granskningen borde ske i de former och med de resurser som tillkommer en statlig kommitté. Det säkerhetspolitiska underlagets relevans. de planerande myndigheternas sätt att utnyttja underlaget och möjligheterna att presente- ra problemen var frågor som borde kunna behandlas. Genom att dela upp arbetet i etapper och genom ett remissförfarande borde möjligheter till allmän debatt kunna skapas. Företrädare för de försvarsanställdas organi- sationer borde i någon form kunna delta i en kommande försvarsutredning.

Riksdagen gav regeringen till känna att en ny parlamentarisk försvarsut- redning borde tillkallas tidigt.

1.3 Förberedelser för 1982 års försvarsbeslut

Regeringen gav i november 1977 anvisningar för pcrspektivplanering avseende det militära försvarets och civilförsvarets utveckling efter år 1982. Där angavs förutsättningar och riktlinjer för myndigheternas arbete under perspektivplaneringens fas 1 samt vissa riktlinjer för perspektivpla- neringens fas 2.

För perspektivstudier avseende det ekonomiska försvarets utveckling efter år 1982 lämnade regeringen anvisningar i februari 1978.

Inom verksamhetsområdet Övrigt totaltförsvar bedrevs inte perspektiv- planering under fas 1 på samma sätt som för de tidigare nämnda totalför- svarsgrenarna. De anvisningar som regeringen i mars 1978 gav till social- styrelsen innebar i huvudsak att styrelsen i erforderlig omfattning skulle medverka i övriga totalförsvarsmyndigheters pcrspektivplanering och ge— nomföra vissa underlagsstudier.

[ anvisningarna för myndigheternas pcrspektivplanering (motsvarande) lämnades säkerhetspolitiska utgångspunkter samt en översikt över tänk- bara framtida konflikter som skulle beaktas i perspektivplaneringen. För- svarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplane— ring inom totalförsvaret (_SSLP) utarbetade vissa konkreta exemplifiering- ar i form av angreppsfall och krisfall m. m. Dessa ställdes till myndigheter- nas förfogande under hösten 1977.

I mars 1978 tillkallade regeringen en parlamentarisk kommitté för att

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 4

överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikcns inriktning och total— försvarets fortsatta utveckling m. m. efter år 1982. Kommittén antog nam—

net 1978 års försvarskommitté (FK 78). _

Direktiven för utredningsarbetet (regeringsbeslut den 30 april 1978. Dir. 1978: 30) angav. mot bakgrund av syftet med vår säkerhetspolitik att beva- ra landets frihet och oberoende. följande huvuduppgifter för kommittén. Att analysera utvecklingen i omvärlden och de hot mot vår frihet och

vårt oberoende som kan uppkomma i framtiden. Att analysera den svenska samhällsutvccklingen från sårbarhets- och resurssynpunkt.

Att studera samspelet mellan de säkerhetspolitiska medlen och särskilt överväga försvarspolitikens roll inom säkerhetspolitiken. — Att lämna förslag till säkerhetpolitikens inriktning. — Att överväga de olika totalförsvarsgrenarnas roll inom försvarspoliti- ken.

— Att lämna förslag till försvarspolitikens inriktning och totalförsvarsgre- narnas uppgiftcri stort inom ramen för denna.

Vidare anfördes att kommittén borde identifiera sådana problemområ- den inom totalförsvaret som kan behöva utredas i särskild ordning. Slutli— gen anförde departementschefen att kommittén borde arbeta under så stor öppenhet som möjligt och stimulera debatten i frågor som var föremål för utredning.

Regeringen gav i april 1980 tilläggsdirektiv (Dir. 1980: 27) till försvars- kommittén. De angav i huvudsak följande uppgifter för det fortsatta arbe- tet.

Att analysera utvecklingen (i omvärlden) och överväga behovet av ändringar i eller kompletteringar till tidigare bedömningar. . —- Att överväga olika framtida strukturer för totaltörsvaret och därvid särskilt bedöma möjligheterna att på lång sikt genomföra kommitténs förslag. Att ägna särskild uppmärksamhet åt hur kraven om förbättrad bered- skap och ökad mobiliseringssäkerhet skall tillgodoses inom ramen för ett värnpliktsförsvar samt hur kraven att kunna avvisa kränkningar av vårt territorium skall mötas.

Att analysera den militärtekniska utvecklingen och dess inflytande på vårt (luft) försvar.

Att studera sammansättningen av försvarsmakten med hänsyn till för- mågan att verka i olika delar av landet och under olika faser av ett angrepp. Att överväga fredsorganisationens struktur för såväl det militära försva— ret som civilförsvaret. med beaktande av det samhällsekonomiska läget.

Att särskilt överväga det ekonomiska försvarets möjligheter att trygga befolkningens överlevnad i krig samt att klara fredskrissituationer. Kommittén redovisade i sitt första delbetänkande (SOU 1979:42) Vår

säkerhetspolitik sin syn dels på den internationella utvecklingen och de

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 5

konflikter och krig denna kan leda till. dels på det svenska samhället och dess utveckling. Mot denna bakgrund lämnade kommittén förslag beträf- fande säkerhets- och försvarspolitikens inriktning och totalförsvarsgrenar- nas uppgifteri stort. Betänkandet remitterades till ett stort antal myndighe- ter och organisationer.

Regeringens anvisningar för fas 2 av myndigheternas perspektivplane- ring grundade sig bl. a. på detta betänkande.

På grundval av en rapport från en särskild expertgrupp inom försvars- kommittén. som har haft i uppdrag att förbereda kommitténs ställningsta- ganden i informationsfrågor. utarbetades delbetänkandet (Ds Fö 1980z2) Vidgad säkerhetspolitisk debatt. som överlämnades till regeringen ijuni 1980. '

Kommittén har i skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdeparte- mentet föreslagit att en särskild utredning tillkallas för att studera frågor om civilmotstånd m.m. En sådan utredning har sedermera tillkallats.

1 ett tredje delbetänkande (Ds Fö 1981: ]) Säkerhetspolitiken och total- försvaret redovisade kommittén. med utgångspunkt i myndigheternas per- spektivplaner (motsvarande). remissynpunkter på det första betänkandet och den internationella utvecklingen fram till januari 1981. sin syn på vissa för totalförsvaret gemensamma frågor och på den grundläggande inrikt- ningen av de olika totalförsvarsgrenarna. Även detta betänkande har re- mitterats till ett stort antal myndigheter och organisationer. Betänkandet har givit underlag för regeringens anvisningar för myndigheternas pro- gramplanering för perioden 1982/83—1986/87.

I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987 har för- svarskommittén lämnat sina överväganden och förslag avseende plane- ringen för totalförsvarets olika delar under femårsperioden 1982/83— 1986/87. Kommittén har tagit del av totalförsvarsmyndigheternas program- planer. överbefälhavarens förslag i flygplansfrägan och kompletterande underlag i olika frågor. Genom ett särskilt arbetsutskott har kommittén fått frågor belysta om det militära försvarets och civilförsvarets fredsorganisa- tion. medan expertgrupper har lämnat kommittén underlag i fråga om samordningen mellan civilförsvar och kommuner samt prisregleringssyste- met för det militära försvaret och civilförsvaret.

Utskottets och de nämnda expertgruppernas rapporter har utgivits i form av departementsstencilerna (Ds Fö 1981: 13) Utvecklingen av försva- rets fredsorganisation under 1980-talet. (Ds Fö 1980:4 och 1981: 10) Civil- försvaret och kommunerna samt (Ds Fö 1981: 12) Priskompensation för det militära försvaret och civilförsvaret.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 6

2 Den svenska Säkerhetspolitiken

2. 1 Försvarskommittén

Som bakgrund till sitt förslag beträffande inriktningen av svensk säker— hetspolitik lämnar 1978 års försvarskommitté i sina betänkanden en redo- görelse för den internationella politiska och ekonomiska utvecklingen och dess säkerhetspolitiska konsekvenser. Särskild uppmärksamhet ägnas dels nord-sydproblemen och nedrustningssträvandena, dels supermaktsrela— tionerna och deras betydelse för det nordeuropeiska området.

I sina analyser av utvecklingen i omvärlden och i det svenska samhället har kommittén framför allt sökt uppmärksamma sådana förändringar som kan få konsekvenser för vår säkerhetspolitik och vårt totalförsvar. Kom- mittén påpekar att den tid under vilken arbetet bedrivits har karaktärise- rats av en stigande spänning och av osäkerhet och kriser på både det politiska och ekonomiska området. lnför ett framtidsperspektiv där förhål- landet mellan stormakterna i högre grad än tidigare kan komma att präglas av växlingar mellan skeden av ökad spänning och samarbetsförsök. fram- står det därför. uttalar kommittén. som särskilt angeläget att Sverige fortsätter att föra en konsekvent och långsiktig säkerhetspolitik.

1 sin sammanfattning av den internationella politiska och e k 0 n o mis k a utv e c k l i ng e n framhåller kommittén de problem och latenta konfliktanledningar som den tekniska och ekonomiska utveckling- en har fört med sig i form av miljöskador. sociala problem. risker för råvarubrist samt inte minst de ökande klyftorna mellan fattiga och rika länder. Kraven på en rättvisare ekonomisk ordning. som utvecklingsländerna gemensamt har framfört under en lång rad år. har endast lett till smärre framsteg. Samtidigt har en betydande grupp fattigare länder drabbats både av drastiskt höjda energikostnader och stagnerande eller minskande exportinkomster och som resultat härav en alltmer tyng- ande skuldbörda. Om inte denna utveckling kan brytas. torde den nästan oundvikliga följden bli stigande missnöje och bitterhet bland utvecklings- länderna och växande spänningar nord-syd. vilka också kommer att inver- ka på relationerna öst-väst.

Kommittén konstaterar att vi trots de många genomgripande förändring- ar som ägt rum i världens politiska struktur under de senaste årtiondena säkerhetspolitiskt fortfarande lever i en h u v u d sak ] ige n b i po ] ä r värld. som på ett avgörande sätt präglas av lörhållandet mellan Förenta staterna och Sovjetunionen. Framväxten av nya politiska kraftcentra bi- drar emellertid till att supermakternas förmåga att omsätta sina maktre- surser i faktiskt inflytande på utvecklingen i olika delar av världen numera framstår som mera begränsad än för ett tiotal år sedan.

Den internationella politiska strukturen har också förändrats genom tillkomsten av en rad mellanstatliga organisationer. Bland dessa intar

Prop. 1981/82:102 Bilaga] Försvarsdepartementet 7

Fö re n ta N at io n e rn a (F N ) en särställning både genom sin universa- litet och genom sin uppgift att trygga fred och säkerhet. Även om FN inte har kunnat utvecklas till det effektiva instrument för kollektiv säkerhet som ursprungligen avsetts. är det angeläget att betona de unika möjligheter till konstruktivt meningsutbyte och fredsfrämjande arbete som ryms inom FN:s ram. Inte minst har FN kunnat användas för olika fredsbevarande aktioner. Kommittén anser att FN:s roll som internationellt forum och konfliktdämpare kommer att vara minst lika viktig i framtiden.

De senaste årens försämrade internationella klimat har tagit sig uttryck i och i sin tur påverkats av den ökande kapprustningen. Vid sidan av kapprustningen mellan supermakterna sker en lika oroande kraftig upp— rustning av många länder i Tredje världen.

Samtidigt konstaterar kommittén att praktiskt taget inga betydande framsteg har kunnat noteras i centrala rustningskontroll— och nedrustnings- frågor. Supermakternas förhandlingar om begränsning av de strategiska kärnvapenstyrkorna. de s. k. SALT-förhandlingarna, har. konstaterar kommittén vidare. mött stora svårigheter på grund av det försämrade internationella klimatet under 70-talets sista år.

Även om nedrustningsarbetet hittills således har karaktäriserats av ute— blivna framgångar på de områden som är av central betydelse. bör man, framhåller försvarskommitte'n. dock inte underskatta vikten av det för— handlingsmaskineri som har byggts upp och som medför att rustningsfrå— gorna är utsatta för en ständig och intensiv bevakning.

Med utgångspunkt i bedömningen att världen från säkerhetspolitisk synpunkt under avsevärd tid kommer att domineras av de två supermak- terna och deras allierade konstaterar försvarskommittén att utvecklingen av de inbördes relationerna mellan stormaktsblocken i Euro- pa också fortsättningsvis kommer att ha en avgörande betydelse för SVeri- ges säkerhetssituation. De båda militära organisationerna NATO och Warszawapakten utgör hörnstenarna i de säkerhetsstrukturer som _stor- makterna har byggt upp mot varandra efter andra världskriget.. NATO är en frivillig sammanslutning av länder. och inrikespolitiska förändringar i medlemsstater eller konflikter mellan dem kan. förklarar kommittén. där- för inverka på deras samarbete inom organisationen. NATO har dock under åren visat sin förmåga att övervinna motsättningar. och majoriteten av medlemmarna torde också i framtiden anse att deras intressen bäst tjänas av att de stannar kvar i organisationen.

Warszawapakten ses av försvarskommittén främst som ett sovjetiskt instrument för att trygga inflytandet och kontrollen över den buffertzon av stater som Sovjetunionen i andra världskrigets spår kunde etablera vid sin västgräns. De återkommande kraven på politisk och ekonomisk liberalise- ring i olika östeuropeiska länder har. säger kommittén. lett till att Sovjet- unionen. när det sett sina väsentliga intressen hotade. i sista hand har varit berett att betala det politiska pris som användandet av militära maktmedel

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 8

innebär. Trycket i riktning mot liberalisering i ÖsteurOpa kvarstår emeller- tid och kan leda till svära spänningar inom östblocket i framtiden.

Försvarskommittén urskiljer två delvis motstridande huvudövervägan- den som alltjämt synes diktera de båda supermakternas säkerhetspolitik: å ena sidan önskan att undvika att hamna i en väpnad konflikt direkt med varandra. å andra sidan beslutsamheten att förhindra att den strategiska balansen mellan dem på ett avgörande sätt rubbas till den egna sidans nackdel. Den första strävan låg enligt kommittén till stor del bakom av- spänningspolitiken under första hälften av 1970-talet. Det andra övervä- gandet. rädslan för att hamna i ett strategiskt underläge. ligger bakom inte bara kapprustningarna utan också parternas ömsesidiga försök att manöv- rcra mot varandra och skaffa sig fördelar över hela den världspolitiska scenen på den andras bekostnad. Trots de allvarliga bakslag som avspän- ningspolitiken har utsatts för under senare är gör försvarskommittén be- dömningen att den senaste tidens utveckling inte har inneburit en återgång till en konfrontationspolitik som liknar det kalla kriget under den första cfterkrigsperiodcn. Ett visst samarbete torde enligt kommittén på läng sikt komma att fortsätta på grund av supermakternas eget intresse härav.

Försvarskommittén redovisar skälen till att nya spänningar och svårig- heter uppkommit i förhållandet mellan supermaktcrna efter perioden av aktiv avspänningspolitik under 1970-talets förra del. Längtgående förhopp- ningar i väst om vilka resultat som skulle ktmna uppnås med denna politik ersattes under denna tid på många håll av betydande osäkerhet och allvar- liga tvivel om avspänningens möjligheter. Samtidigt som den gamla miss— tänksamheten och rivaliteten mellan supermakterna sålunda började ta sig nya uttryck. har båda sidor i ökande takt fortsatt sina rustningsansträng- ningar.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan vid årsskiftet 1979— 1980 ledde. konstaterar kommittén. till en allvarlig kris mellan supermakterna med vittgående internationella verkningar. Sovjetunionens fortsatta närvaro i Afghanistan har också i hög grad bidragit till svårigheterna att föra olika nedrustningsförhandlingar framåt. Försvarskommittén framhåller att den olösta Mellanösternkontlikten. utvecklingen i Iran samt det mer än års- gamla kriget mellan Iran och Irak liksom även ett ökande engagemang från de båda supermakternas sida ytterligare har understrukit att Sydvästasien och Gulfen för närvarande utgör ett av världens mest spänningsfyllda områden.

Kommittén diskuterar rustningssituationen i världen och konstaterar vidare att rädslan för att hamna i strategiskt underläge gentemot den andre har lett till att Förenta staterna och Sovjetunionen var för sig har ansett sig tvingade att fortsätta att driva sina rustningar i höjden. Härtill har också bidragit oförmågan att kontrollera den tekniska utvecklingen liksom den psykologiska benägenheten att tolka allt som sker hos motsidan i så noga— tivt ljus som möjligt.

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 9

Försvarskommittén beskriver den grundläggande s. k. terrorbalans som alltjämt råder mellan supermakterna. Båda parter behåller förmågan att. efter att ha blivit utsatta för ett första överraskande angrepp med kärnva- pen. tilldela angriparen ett förödande andra slag. Det icke ratificerade SALT II-avtalet bedömdes vid sin tillkomst formalisera den grova paritet som ansågs råda mellan supermakternas strategiska kärnvapen. SALT ll-förhandlingarna har som bekant inte omfattat kärnvapnen i Europa. vare sig de brittiska eller franSka kärnvapnen och inte heller supermakter- nas medeldistansrobotar eller taktiska kärnvapen.

Det är. noterar försvarskommittén. särskilt supermakternas medeldi- stansvapen som kommit i fokus i den nya europeiska kärnvapendebatten. Sovjetunionens ökande styrka på detta område. särskilt genom det s. k. SS 20-systemet. har kommit att bli en källa till oro i de västeuropeiska NATO-staterna. NATO beslöt i december 1979 att anskaffa nya medeldi- stansrobotar för stationering i Västeuropa i syfte att uppväga vad man såg som en hotande sovjetisk överlägsenhet. Sovjetunionen har förklarat att man för sin del däremot uppfattar beslutet som ett försök att i västlig favör åter ändra en med stora sovjetiska ansträngningar etablerad militär balans i Europa.

Centraleuropa uppvisar emellertid också. konstaterar kommittén. den största koncentration av konventionella militära resurser som någonsin har förekommit i fredstid. Sovjetunionen och dess allierade har en betydande övervikt ifråga om insatsbercdda förband. offensiv eldkraft. geografiskt lätt tillgängliga förband etc. Andra faktorer som överlägsenth i taktiska kärnvapen. teknologiskt förSprång. stabilare alliansuppbyggnad och för- delaktigare basstruktur anses gynna NATO-sidan.

Försvarskommittén beskriver hur Sovjetunionen under 1960- och 1970-talen har genomfört en långsiktig uppbyggnad av sina marina strids- krafter och nu har en allsidig flottstyrka med förmåga att verka på samtliga världshav. De få hemmabaserna och det ringa antalet utländska baser begränsar emellertid Sovjetunionens operationsmöjligheter ijämförelse med NATO-ländernas sjöstridskrafter. vilka också har en markant över- vikt i Atlantområdet och Medelhavet. [ lokala områden som Barents hav. Östersjön och Svarta Havet har dock WP en betydande överlägsenhet. Den uppbyggnad som har skett i Barents hav och Östersjön har inte minst påverkat situationen i det nordiska området.

Försvarskommittén ställer också supermakternas rustningar i relation till deras ekonomiska och teknologiska styrka. Sovjetunionen har. förkla- rar kommitten. snävare ekonomiska marginaler för att upprätthålla sin ställning som supermakt än vad Förenta staterna har. Ehuru Sovjetunio- nen torde varajämbördig med Förenta staterna i militärt avseende. kom- mer enligt kommitténs bedömning den sovjetiska ledningen under 1980-tal- let att ställas inför svåra avvägningsproblem. bl.a. för att tillfredsställa krav på högre levnadsstandard. Upprätthållandet av militära styrkor av

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 10

supermaktsformat kan komma att bli en ännu mer tyngande börda än f.n. för Sovjetunionen.

Försvarskommittén konstaterar att läg et i N o rd e n under de senaste 30 åren. oavsett växlingen i klimatet mellan de båda stormaktsblocken. genomgående har kännetecknats av hög stabilitet och fredlig utveckling. En avgörande roll spelar härvidlag den säkerhetspolitik som de nordiska länderna fört sedan slutet av 1940-talet. Det säkerhetspolitiska mönster som har utbildats i Norden innebär att delar av området visserligen har kommit att ingå i supermakternas säkerhetssystem i Europa. men att Norden inte desto mindre har kommit att bli ett lågspänningsområde mellan dem.

Detta mönster kan enligt kommittén sägas bestå av tre huvudelement: Danmarks och Norges medlemskap i NATO med restriktioner i fråga om bl.a. bas- och kärnvapenpolitik i fredstid. Finlands neutralitetspolitik i förening med vänskaps-. samarbets— och biståndspakten NSB—pakten) med Sovjetunionen samt Sveriges neutralitetspolitik stödd på ett efter våra förhållanden starkt försvar. Till detta mönster hör också Islands medlem- skap i NATO. Den låga spänningen i det nordiska området främjas av att Norge och Danmark infört ett antal begränsningar i sin samverkan med sina allierade för att markera det defensiva syftet med sin allianspolitik. Sammantaget utgör dessa restriktioner ett viktigt inslag i det säkerhetspoli- tiska mönstret i norra Europa.

Försvarskommittén slår fast att Sveriges alliansfria utrikespolitik. syf— tande till neutralitet i krig och stödd på ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar. utgör en viktig del av det nordiska säkerhetspolitiska mönst- ret. Den innebär att vårt eget lands och hela Nordens säkerhet bäst gagnas av att Sverige för en politik som bidrar till största möjliga uttunning av stormakternas inflytande i det nordiska området.

En rad faktorer har. förklarar kommittén. under det senaste decenniet bidragit till att öka det nordiska områdets strategiska bety- delse för supermakterna. Hit hör den omfattande utbyggnad som den sovjetiska marinen har genomgått sedan 1960-talet. Den på Kolahalvön baserade Sovjetiska Norra Marinen är den största av Sovjetunionens fyra flottor och omfattar bland annat huvuddelen av Sovjetunionens strategiska ubåtsvapen. Den påtvungna geografiska koncentrationen av kärnvapen- ubåtarna till ett så begränsat område innebär en hög grad av sårbarhet och ger Sovjetunionen ett starkt intresse att tillgodose skyddet av Murmansk- basen och farvattnen där omkring. Det sovjetiska mönstret för marinöv- ningar har förskjutits västerut mot Norska Havet och Nordatlanten.

Utvecklingen har också lett till att NATO har kommit att fästa ökad vikt vid nordområdena. Norska stortinget beslöt år 1981 att tillåta förhandslag- ring av viss tyngre utrustning i mellersta Norge avsedd för amerikanska marinkårsförband. Inför sovjetisk kritik har man på norskt håll bestämt förklarat att förhandslagringen endast utgör en anpassning till ändrade

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 11

strategiska förhållanden utan att därmed innebära någon ändring av de grundläggande principerna för den norska säkerhetspolitiken.

De militära dispositioner och den ökande militära aktivitet från båda' supermakternas sida som på detta sätt kan iakttas i vårt närområde bör enligt försvarskommitte'n framför allt ses som ett led i deras fortsatta strävan att bevaka sina globala intressen och bevara den strategiska makt- balansen dem emellan. Men utvecklingen har också direkta återverkningar för Nordens del. Därmed ställs stora krav på vår egen förmåga att även i fortsättningen upprätthålla respekten för vårt lands integritet och säker- hetspolitiska linje.

Vid sidan av Norska havet bedömer försvarskommittén att Östersjön också fortsättningsvis kommer att ha stor strategisk betydelse. främst som övnings- och basområde för de sovjetiska sjöstridskrafterna. Två tredjede- lar av den sovjetiska skeppsbyggnadsindustrin är förlagd till Östersjökus- ten. I en krigssituation kommer det på båda sidor att vara av stor vikt att behålla resp. skaffa sig kontroll över Östersjöutloppen. Ett uttryck för den vikt maktblocken tillmäter Östersjöområdet är den övervaknings- och övningsaktivitet som kontinuerligt äger rum där och som ofta leder till kränkningar av svenskt område.

Den nya vapenteknologiska utvecklingen kan enligt kommitténs mening öka riskerna för att nya kärnvapenbärare uppträder i det nordiska områ- det. Den utveckling av kryssningsrobotar som äger rum ger härvidlag anledning till oro. Den beslutade baseringen av kryssningsrobotar ombord på flygplan och sannolikt även ombord på ubåtar innebär en särskild risk. då kryssningsrobotar som flyger på låg höjd skulle kunna medföra kränk- ningar av vårt territorium och därmed skapa allvarliga problem. Samtidigt med denna utveckling utrustas de sovjetiska ubåtarna med raketer med allt längre räckvidd. vilket innebär att de i framtiden kan nå mål på den amerikanska kontinenten från sina hemmafarvatten, där de kan komma att utgöra mål för NATOzs förbättrade ubåtsbekämpningsmetoder. Riskerna kan därmed öka för att Norden kommer att beröras av supermakternas kärnvapenstrategi.

Till de övriga faktorer som ökat det nordiska områdets betydelse från strategisk synpunkt hör också planerna på resurs- och råvaruutvinning i Nordsjön och framför allt norr om 62:a breddgraden. I första hand är det fråga om oljeutvinningen, som inte bara i sig är strategiskt viktig utan som också kan medföra ökad västlig aktivitet i farvatten som man från sovjetisk sida önskar se så ostörda som möjligt. En faktor som komplicerar dessa frågor är problemet beträffande gränsdragningen mellan Norge och Sovjet- unionen i Barents hav och tvisten om resursutvinningen kring Svalbard.

Mot bakgrund av den redovisade internationella utvecklingen diskuterar försvarskommittén tänkbara konflikter och hot mot Sveriges säke rhet. Kommittén konstaterar att den successiva utvecklingen mot en militär styrkebalans mellan maktblocken och det gemensamma intresset

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 12

att undvika varje utveckling som skulle kunna leda till en militär konfronta- tion dem emellan har lett till att läget i Europa stabiliserats. Samtidigt har uppmärksamheten i ökande grad inriktats mot Tredje världen och dess labila förhållanden. snabba politiska växlingar och återkommande kon- flikter och krig. vilka ofta har drag av supermaktsinblandning. och vilka på olika sätt kan spridas till Europa. De stora stående militära styrkorna är i sådana situationer både en garanti för och ett latent hot mot freden i Europa.

Utvecklingsländernas roll som leverantörer av nödvändiga råvaror har rest frågan om förutsättningarna för effektiva bojkotter som påtrycknings- medel mot industriländerna. I fråga om oljan. den ekonomiskt viktigaste råvaran med stor koncentration till ett fåtal exportörer. torde dock en rad faktorer tala för att producentlånderna under den närmaste framtiden söker undvika att genomföra en omfattande bojkott. Hot härom kan där- emot tänkas som påtryckningsmedel. För andra strategiska råvaror ter sig möjligheterna till effektiva karteller eller omfattande bojkottaktioner än mindre sannolika. Störningar i balansen mellan utbud och efterfrågan kan dock uppstå indirekt genom konflikter och krig. Förekomsten av viktiga råvaror ses i sig som ett motiv för supermakternas agerande på olika håll i världen, och många områden med lokala motsättningar i t.ex. Sydväst- asien och södra Afrika omfattar viktiga råvaruländer.

Oavsett orsakerna till lokala konflikter kan man. menar kommittén. inte bortse från riskerna att sådana konflikter leder till öppen konfrontation mellan supermakterna. Särskilt gäller detta när vitala intressen står på spel, möjligheterna till kontroll är begränsade och då en snabb händelseut- veckling skapar risker för felbedömningar och överreaktioner. Om endera parten får svårt att göra sig gällande i det ursprungliga konfliktomrädet och hamnar i akut underläge. kan någon demonstrativ åtgärd i något annat område företas för att pressa fram förhandlingar om vapenstillestånd. På ett sådant eller på andra sätt skulle utvecklingen kunna leda till spridning av ett utomeuropeiskt krig till Europa.

Ett krig i Europa bedöms också kunna uppstå direkt ur en lokal konflikt till exempel till följd av sådana förändringar inom maktblocken som skulle kunna hota vad supermakterna uppfattar som sina centrala säkerhetspoli- tiska intressen. Hittills har emellertid dylika händelser inom ett block inte lett till ingripande från det andra blockets sida. vilket torde vittna om respekt för varandras intressesfärer i Europa. En annan orsak till ökade krigsrisker skulle kunna vara en påtaglig maktförskjutning mellan blocken. genom vilken den mäktigare successivt utnyttjar sitt övertag till eftergifter. tills den punkt nås då den svagare i desperation ser sig nödsakad till en kraftig motreaktion.

Sammantaget bedömer dock försvarskommitten ett medvetet igångsatt krig mellan blocken som föga sannolikt. Härtill kommer dock att man inte kan utesluta risken att ett krig kan uppstå genom felbedömningar och

Prop. 198l/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 13

överreaktioneri snabba och komplicerade händelseförlopp. Bedömningar av ett eventuellt krigs karaktär och förlopp är förenat med stora osäker- heter, delvis till följd av att maktblocken byggt in en osäkerhet i sina strategiska doktriner, bl. a. i syfte att öka avskräckningseffekten. Kommit- tén bedömer att parterna åtminstone inledningsvis skulle söka föra kriget på konventionell nivå, och att risken för upptrappning till kärnvapennivå skulle medföra återhållsamhet och i första hand begränsade geografiska framstötar i Centraleuropa eller troligare i flankområdena i syfte att pressa fram eftergifter och förhandlingar. Skulle en upptrappning till kärnvapen- nivå ske pekar kommittén på alternativet att också en första kårnvapenin- sats kan bli starkt begränsad och ha syftet att få stopp på krigshandlingarna och bli inledning till förhandlingar. Risken för fortsatt snabb upptrappning på grund av kaos och sammanbrott i ledningsfunktionen är dock påtaglig. Intresset att i ett sådant läge erövra ytterligare territorier skulle förmodli- gen snabbt avta.

För svensk del måste planeringen lägga stor vikt vid det förhållandet att en kapplöpning om strategiska positioner vid haven i norr och sannolikt i anslutning till Östersjöutloppen torde aktualiseras redan i inledningen av ett krig i Europa. Nordiskt område såväl i norr som i söder riskerar således att tidigt bli indraget i krigshandlingarna. Genom att uppfylla förutsättning- arna för sin traditionella neutralitetspolitik har dock Sverige möjligheter att stå utanför kriget.

Vad slutligen gäller risken för angrepp med kärnvapen mot Sverige bedömer försvarskommittén att ett kärnvapenkrig i Europa sannolikt kom- mer att få ett mycket snabbt förlopp till följd av successivt allt större vapeninsatser och de oerhörda skadeverkningar dessa leder till. Militära operationer i ett sekundärt område som Sverige måste då rimligen förlora i betydelse. Om Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konventionella fas. är det mindre troligt att landet blir angripet sedan kriget har trappats upp. En slutsats av detta är att ett svenskt försvar. som kan avhålla från konventionellt angrepp, bidrar till att minska riskerna för att Sverige blir angripet med kärnvapen.

Försvarskommittén behandlar den svenska säkerhetspoliti- k e n s in rikt nin g och slår åter fast det grundläggande mål för säkerhets- politiken som godkändes av 1968 års riksdag och som bekräftats av 1972 och 1977 års riksmöten.

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders. syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt. ekonomiskt. socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar, och i samband därmed utåt verka för internationell avspän- ning och en fredlig utveckling."

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 14

I detta syfte utformas säkerhetspolitiken genom en samverkan mellan utrikespolitiken. försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrust- ningsfrågor. handelspolitiken samt biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken arbetar med olika medel och med olika tidsperspektiv och tar sig uttryck i åtgärder på följande områden.

[syfte att främja en fredlig utveckling i världen för Sverige en aktiv. långsiktig politik för att trygga alla nationers självbestämmande- rätt och jämlikhet, för att öka resursflödet till fattiga länders ekonomiska och sociala utveckling och för att begränsa rustningarna, hindra kärnva— penspridning och minska riskerna för kärnvapenkrig. Till att frä mj a fred e n i Eu ropa oc h N ord e n bidrar i hög grad Sveriges alliansfria utrikespolitik, fast och konsekvent tillämpad. och en försvarspolitik som främjar låg supermaktsnärvaro i norra Europa. Sverige har spelat en aktiv roll vid den europeiska säkerhetskonferensen (ESK) och dess två uppfölj- ningsmöten med särskild inriktning på förtroendeskapande åtgärder.

Av stor betydelse är också de åtgärder som kontinuerligt i fred s kap a r förtroende för den svenska alliansfria politiken. En vä- sentlig förutsättning för den svenska utrikespolitiska linjen. som inte är internationellt garanterad eller traktatbunden, är att omvärlden har förtro- ende och respekt för vår förmåga att omvandla vår alliansfrihet i fred till neutralitet i krig. Vår politik måste därför föras med konsekvens och fasthet och får inte skapa vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna.

Den svenska säkerhetspolitiken utformas vidare i syfte att förh i n d ra eller begränsa konsekvenserna av fredskriser och för att avhålla från ekonomisk och annan aggression. En rad åtgär- der vidtas för att i fredstid minska samhällets sårbarhet för störningari vår försörjning från utlandet med viktiga råvaror och insatsvaror. Andra åtgär- der inriktas påatt begränsa konsekvenserna av krig i vårt näro m råd e. Hit hör åtgärder för att klara en avspärrning. förmåga att avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydd mot användning av ABC-stridsmedel i vårt närområde.

Av central betydelse för säkerhetspolitiken är slutligen å t gä rd e r s 0 m avhåller från militär aggression och möter hot om militäraggres- sion. Vårt totalförsvar bör därför även fortsättningsvis utformas så att det vid kriser och krig i Europa mellan stormaktsblocken har en sådan styrka. sammansättning och beredskap att hot. påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte kan bedömas lönsamt för någon. Om Sverige trots alla an- strängningar att stå utanför ändå blir indraget i ett krig. skall alla tillgäng- liga resurser koncentreras på ett k raftfu ] lt förs v ar och på en politik som bevarar landets frihet. även om det kommer att innebära svåra på- frestningar och umbäranden för hela befolkningen.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 15 2.2 Föredraganden

1978 års försvarskommitté har ingående redovisat sina bedömningar av - den internationella utvecklingen. I anslutning därtill har uppmärksammats sådana tendenser som skulle kunna leda till framtida hot mot Sveriges säkerhet. Utredningen har vidare lämnat förslag till riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling.

Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet redovisar jag i det följande min bedömning av den internationella utvecklingen och ger för- slag till inriktning av säkerhetspolitiken.

2.2.1 Den internationella utvecklingen

De senaste årens internationella utveckling har präglats av kriser och osäkerhet och en tilltagande spänning mellan de båda supermakterna. De skärpta motsättningarna dem emellan har medfört att Öst-västperspektivet dominerar bedömningen av läget i världen.

Supermakternas begränsade möjligheter att trots omfattande engage- mang kontrollera lokala händelseförlopp illustreras väl av den senaste tidens utvecklingar i Mellanöstern och området kring Gulfen. Autonomi- förhandlingarna kan komma att hota den vidare Camp David-processen. Det israeliska beslutet att annektera Golanområdet har ytterligare minskat utsikterna till en omfattande fredsuppgörelse i området. Mordet på presi- dent Sadat visar hur oberäknelig situationen kan bli genom våldsdåd från en underjordisk opposition. Något slut på det mer än årsgamla kriget mellan Iran och Irak kan ännu inte skönjas. Samtidigt fortsätter revolutio- nen i lran i brutala former som får en återgång till lugn och fredlig uppbygg- nad att te sig avlägsen. 1 Afghanistan bedriver sedan två år en sovjetisk invasionsstyrka krig mot befolkningen i syfte att säkra landet åt den regering man med vapenmakt har installerat. Världens f.n. största flyk- tingström har blivit en av följderna. I bakgrunden till dessa akuta konflikter pågår en amerikansk militär uppbyggnad i området kring Gulfen. Syftet är att bygga upp en motvikt till de genom afghanistaninvasionen framflyttade sovjetiska positionerna samt att fylla det maktpolitiska tomrum som ur amerikansk synvinkel har uppstått efter regimskiftet i Teheran och därmed säkra västländernas vitala oljeförsörjning från Gulfen.

Vid sidan av motsättningarna mellan supermakterna bör även andra viktiga säkerhetspolitiska frågor uppmärksammas. Jag delar försvarskom- mitténs långsiktiga syn på exempelvis nord-sydfrågornas. nedrustningsar- betets och Förenta Nationernas betydelse. Jag vill särskilt peka på den farliga tendens som nu gör sig gällande hos supermakterna att betrakta de talrika lokala motsättningarna och konflikterna i Tredje världen främst i ljuset av sin egen rivalitet. Ehuru supermakternas globala intressen må- hända påverkas av flertalet lokala konflikter i världen. kan dessa intres-

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 16

sen—eller öst-västperspektivet som sådant—varken erbjuda tillräckliga förklaringar eller acceptabla lösningar på konflikter och svårigheter i Tred- je världen.

I Sydostasien. Södra Afrika och Centralamerika visar utvecklingen hur stormakternas engagemang på grund av strategiska intressen fördjupar lokala konflikter och förhindrar lösningar som innebär att berörda folk bereds tillfälle att utnyttja sin självbestämmanderätt.

I Europa tilldrar sig utvecklingen i Polen den allra största uppmärksam- het. Militärens beslut att med vapenmakt avbryta demokratiserings- och liberaliseringsproeessen har skärpt den polska krisen. Användandet av öppet våld kan inte bidra till en lösning av spänningarna i det polska samhället. Militärens maktövertagande innebär ett bakslag för strävandena att vidmakthålla avspänningens resultat i Europa.

Supermakternas vapenarsenaler fortsätter att utvecklas på ömse håll. Det gäller såväl de konventionella vapnen. vilka förbrukar den helt domi- nerande delen av stormaktsblockens samlade vapenanslag. som kärnva- penstyrkorna. Träffsäkerheten hos supermakternas strategiska kärnvapen- system har ökat. Detta gäller även för de tunga sovjetiska landbaserade interkontinentala robotarna. som har utrustats med ett större antal indivi- duella kärnstridsspetsar. På amerikansk sida fattades hösten 198] beslut om nya strategiska robot- och llygvapensystem. [ västra Sovjetunionen har under senare år utplacerats det nya robotsystemet SS 20. NATO har bl. a. mot denna bakgrund beslutat att utplacera nya eurostrategiska kärn- vapen. inkl. kryssningsrobotar. ifall de förhandlingar som ingick i beslutet inte ger resultat. Förhandlingarna inleddes senhösten l98l. Trots ömsesi- diga deklarationer om god vilja att nå resultat. tycks dock parterna stå långt ifrån varandra även i den centrala frågan om vilka vapensystem förhandlingarna skall gälla. Inte heller vid nedrustningssamtalen i Geneve har några resultat kunnat näs om ett fullständigt provstoppsavtal, om kemiska vapen eller några andra frågor på dagordningen.

Starka motsättningar har präglat uppföljningen i Madrid av den europe- iska säkerhets- och samarbetskonl'erensen (ESK). Sannolikt fär mötet utan konkreta resultat ajourneras till hösten 1982. Därvid får ytterligare disku- teras om förutsättningar föreligger att sammankalla en europeisk nedrust- ningskonferens. Sverige har erbjudit sig att stå som värd för en sådan konferens.

Någon tidpunkt för nya förhandlingar om de sovjetiska och amerikanska strategiska kärnvapensystemen har ännu inte utsatts. men sådana förhand- lingar kan bli aktuella under år 1982. På amerikanskt håll har sagts att dessa borde syfta till betydande reduktioner av de nuvarande styrkorna.

Utvecklingen mot väsentligt förbättrad träffsäkerhet samt säkrare och mer osårbara ledningssystem har lett till en debatt i väst om de teoretiska möjligheterna för supermakterna att bekämpa varandra genom att utväxla kärnvapenslag. De tekniska förutsättningarna anses ha ökat för att kärn-

Prop. 1981/82: [02 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 17

vapnen skulle kunna användas inte blott i avskräckningssyfte genom hot om garanterad förstörelse utan också för att faktiskt utkämpa ett kärnva- penkrig. Ehuru det främst är i Förenta staterna som oron inför denna teoretiska sårbarhet hos de egna interkontinentala kärnvapnen har kommit till uttryck. torde den även gälla för de sovjetiska landbaserade systemen. vilka dessutom spelar en relativt sett större roll i den totala sovjetiska strategiska kärnvapenstyrkan. Hur teoretisk och orealistisk tanken på att de interkontinentala kärnvapnen kan slås ut än må framstå. har blotta möjligheten haft ett betydande inflytande på den strategiska diskussionen om kärnvapnens funktion.

De nya sovjetiska medeldistansvapnen och NATO-beslutet om nya me— deldistansvapen har bidragit till att utlösa en ny debatt om kärnvapnens roll i Europa. I några europeiska länder har uppstått en rörelse för ett kärnvapenfritt Europa. som bl.a. grundas på allt fler människors reaktion inför kärnvapnens ofattbara förstörelseförmåga och supermakternas oför- måga att kontrollera rustningsspiralen. Det är bl.a. mot den bakgrunden som diskussionen har förts i Norden om en nordisk kärnvapenfri zon.

Den spänning och den osäkerhet som präglar det internationella klimatet f.n. är således ett resultat både av olösta politiska och ekonomiska kon- flikter runt om i världen och speciella utvecklingar inom vapenteknologin. som driver på kapprustningen och hotar att undergräva det sätt på vilket avskräckningsbalansen hittills fungerat.

Den militära utvecklingen har också medfört konsekvenser för den säkerhetspolitiska situationen i Norden. Jag delar försvarskommitténs be- dömning beträffande det nordiska områdets ökande strategiska betydelse för supermakterna. En orsak härtill är den företagna utbyggnaden av den sovjetiska marinen och av de marina baserna på Kolahalvön liksom den geografiska koncentrationen dit av strategiska kärnvapenubåtar. Mönstret för sovjetiska marinövningar har förskjutits västerut mot Norska havet och Nordatlanten. På NATO-sidan har man bl.a. svarat med att på norsk begäran i Norge förhandslagra tung utrustning för amerikanska marinkårs- förband i syfte att underlätta överföring av förstärkningar till Norge i händelse av krig.

Också Östersjön har stor strategisk betydelse. bl. a. som övnings- och basområde för de sovjetiska sjöstridskrafterna. Ett uttryck för den vikt maktblocken tillmäter Östersjöområdet är den övervaknings- och övnings- verksamhet som kontinuerligt äger rum där. och som ofta leder till kränk- ningar av svenskt område. Jag delar kommitténs åsikt att supermakternas ökande militära aktivitet i det nordiska området bör ses som ett led i deras bevakande av sina globala intressen och som en del av den strategiska maktbalansen dem emellan och därför inte kan uppfattas som primärt riktad mot Sverige. Utvecklingen kan dock inte undgå att på olika sätt få återverkningar också för Nordens del. Därmed ställs stora krav på vår egen förmåga att även i fortsättningen upprätthålla respekten för vårt lands 2 Riksdagen 1981/82. 1 sam/. Nr 102. Bilaga I

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 18

territoriella integritet och säkerhetspolitiska linje. Den grova kränkning av svenskt territorialvatten och svenskt militärt skyddsområde som en sovje- tisk ubåt för kort tid sedan gjorde sig skyldig till utgör en allvarlig påmin- nelse härom.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att de bakslag som avspän- ningspolitiken råkat ut för inte har inneburit en återgång till förhållanden som liknar det kalla kriget under den första efterkrigsperioden. Supermak- ternas gemensamma intresse att undvika en öppen konfrontation med varandra är så starkt att strävan att begränsa spänningen dem emellan torde komma att även fortsättningsvis utgöra ett viktigt inslag i super- maktsrelationerna. Däremot kan jag inte förutse något återvändande till de höga förväntningar som under l970-talets första hälft åtminstone på västsi- dan omgav avspänningsprocessen. Jag delar också helt kommitténs be- dömning att förhållandet mellan öst och väst på grund av antalet osäker- hetsfaktorer i framtiden kan komma att mer än tidigare präglas av återkom- mande växlingar mellan skeden av ökade spänningar och samarbetsförsök.

2.2.2 Inriktning av säkerhetspolitiken

Försvarskommittén har övervägt och lämnat förslag till inriktning av säkerhetspolitiken. Jag ansluter mig till vad kommittén anför i dessa av- seenden.

Den svenska säkerhetspolitiken präglas sedan länge av stor kontinuitet. bred politisk enighet och starkt stöd bland landets medborgare. Enigheten om säkerhetspolitikens grunder är en styrka och en ovärderlig tillgång när det gäller att säkra dess trovärdighet i utsatta lägen. Det mål som riksdagen godkände år 1968 och som har bekräftats av 1972 och 1977 års riksmöten bör oförändrat utgöra grunden för vår säkerhetspolitik.

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt. ekonomiskt. socialt. kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspän- ning och en fredlig utveckling."

Den svenska säkerhetspolitiken skall bidra till en fredlig utveckling, till utjämning av motsättningar och till större förståelse och mer jämlika för- hållanden i världen. Den skall vidare verka för internationell solidaritet och en värld där även små stater kan hävda sina intressen. Den syftar till att minska risken för att Sverige dras in i eventuella konflikter och till att värna våra demokratiska friheter och rättigheter i en oberoende stat. Den skall slutligen lindra verkningarna av fredskriser i vårt land.

I detta syfte bör vår säkerhetspolitik alltjämt formas genom en samver-

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 19

kan mellan utrikespolitiken. försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor. handelspolitiken och biståndspolitiken. Säkerhetspoli- tiken arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika delar måste anpassas till varandra i ett samspel. Hur tonvikten läggs vid de skilda säkerhetspolitiska medlen är därför inte en gång för alla givet utan måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med bibehållen frihet och självständighet bedöms även i framtiden bäst främjas av ett fasthållande vid den alliansfria politiken syftande till neutralitet i krig.

Den samlade styrkan av de säkerhetspolitiska åtgärderna skall inge omvärlden respekt för Sveriges vilja att försvara sitt oberoende. Vår förmåga att stå emot påtryckningar och andra aggressiva handlingar skall inte heller kunna ifrågasättas. De långsiktiga totalförsvarsbesluten är ett uttryck för vår målmedvetenhet att värna vår frihet och vårt oberoende. Den valda politiken ger oss samtidigt möjlighet att aktivt arbeta för en fredlig värld.

En värld i varaktig fred förutsätter respekt för varje nations självbestäm- manderätt. social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning och militär nedrustning samt internationellt samarbete. Sveriges alliansfria politik ger oss särskilda möjligheter att genom en aktiv politik i dessa avseenden främja en fredlig utveckling i världen. Hit hör att verka för inter- nationell solidaritet och en värld i vilken även små stater kan hävda sina intressen. Sverige bör fortsätta att verka härför genom ett omfattande utvecklingsbistånd och stöd för strävandena att upprätta en rättvisare ekonomisk världsordning. Genom inriktningen av vårt bistånd kan vi ge ett positivt bidrag till inre reformer i utvecklingsländerna och därmed på sikt bidra till ökad stabilitet. Vår aktiva politik för att främja rustningsbegräns- ningar och nedrustning i världen syftar till att minska spänningen direkt genom lägre rustningsnivåer men också indirekt genom att frigöra resurser för fredlig utveckling. Kravet på reell nedrustning måste i första hand riktas mot de båda stormakterna även om alla länder har ett ansvar. Från svensk sida har vid skilda tillfällen förklarats att vårt land självfallet skulle delta i en allmänt överenskommen nedrustning. men att vi inte isolerat kan företa en nedrustning av vårt försvar. Detta bör även i framtiden vara vår inställning. En grundläggande förutsättning för nedrustning är att ingen parts säkerhet sätts i fara. Sverige kan bidra med konstruktiva förslag och ställa resurser till förfogande t. ex. för kontrollåtgärder av olika slag.

De oerhörda kärnvapenarsenalerna och deras snabba både kvantitativa och kvalitativa ökning utgör ett av de allvarligaste hoten mot mänsklighe- ten. Vårt land fattade för länge sedan sitt beslut att avstå från kärnvapen. Ett grundläggande krav som med all kraft måste drivas från svenskt håll är att alla kärnvapenprov stoppas och att nya förstörelsevapen inte får ut- vecklas. tillverkas eller utplaceras på förband. Strävandena att förhindra

Prop. l981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 20

en ytterligare spridning av kärnvapen måste fortsätta och stormakterna måste härvidlag aktivt medverka. Sverige bör därför fortsätta att skapa opinion mot utvecklingen av kärnvapensystem och doktriner som kan leda till risk för användning av kärnvapen. Regeringen undersöker i nära kon- takt med övriga nordiska regeringar om det finns en gemensam grund i våra länder för att skapa en kärnvapenfri zon i Norden som ett led i arbetet på ett kärnvapenfritt Europa.

Till åtgärderna för att främja en fredligare värld hör Sverigesmedlem- skap i Förenta Nationerna. FN är det främsta uttrycket för strävandena att uppnå kollektiv säkerhet genom ett frivilligt upprättat internationellt sy- stem. och medverkan och stöd för FN:s arbete bör alltjämt vara en hörn- sten i den svenska utrikespolitiken. Genom vår alliansfria politik har vi också särskilda förutsättningar att delta i FN:s fredsbevarande operatio- ner.

Utvecklingen i vårt närområde har ett direkt inflytande på Sveriges säkerhet. Det är därför naturligt att vi på olika sätt söker påverka denna utveckling för att främja fred i Europa och Norden. Sverige har spelat en aktiv roll vid konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK). Under den andra uppföljningskonferensen i Madrid. som präglats av de skärpta motsättningarna mellan supermakterna. har Sverige jämte övriga neutrala och alliansfria stater framlagt förslag om ytterligare för- troendeskapande åtgärder på grundval av Helsingforsdokumentet. Sverige verkar även för att Madridkonferensen skall besluta om en europeisk nedrustningskonferens och har erbjudit sig utöva värdskapet fören sådan konferens. om enighet härom kan uppnås bland de deltagande länderna.

Det nordiska området har som försvarskommittén redovisat fått ökad strategisk betydelse. Sveriges alliansfria utrikespolitik stödd på ett för våra förhållanden starkt försvar spelar en viktig roll för att vidmakthålla lugn och stabilitet i det nordiska området. Härtill bidrar också de begränsningar som Norge och Danmark själva ålagt sig i sin samverkan med sina allierade för att markera det defensiva syftet med sin allianspolitik. För Finlands del har den s.k. vänskaps- och biståndspakten med Sovjetunionen väl kunnat förenas med en neutralitetspolitik med självständig profil, vars värde er— känts både av öst och väst. Vårt eget lands och hela Nordens säkerhet gagnas bäst genom att Sverige för en politik som bidrar till största möjliga uttunning av stormakternas inflytande i det nordiska området.

Det måste framstå klart för omvärlden att vår aktiva utrikespolitiska linje är ett uttryck för en fast och konsekvent svensk säkerhetspolitik. Den har en långsiktig inriktning. Samtidigt måste vi realistiskt utgå från världen sådan den i dag ser ut. En förutsättning för att Sverige skall kunna verka för en bättre värld är att landets oberoende vidmakthålls och att ingen kan betvivla självständigheten i våra ställningstaganden. Sveriges engagemang i det internationella fredsarbctet är därför väl förenligt med att vi stöder vår alliansfria utrikespolitik på ett efter våra förhållanden starkt och allsi- digt totalförsvar.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 21

En väsentlig förutsättning för den svenska säkerhetspolitiska linjen— alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig—är att den möts med respekt och förtroende i omvärlden. Vår neutralitetspolitik är inte interna- tionellt garanterad eller traktatbunden. Vi har själva valt den och bestäm- mer själva dess innehåll. Det är samtidigt av största vikt att omvärlden har förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga att orubbligt hålla fast vid den valda utrikespolitiska linjen. För att denna avsikt skall bli klart förstådd och respekterad krävs att politiken inte görs beroende av tillfälliga faktorer utan förs med konsekvens och fasthet. Tilltron till denna vår vilja och förmåga att i krig och vid andra allvarliga konflikter fullfölja den deklarerade politiken grundläggs redan i fred och påverkas av stats- makternas agerande och ställningstaganden. Det är därför väsentligt att vi redan i fredstid kan upprätthålla respekten för vår territoriella integritet genom förmåga att upptäcka och avvisa utländska kränkningar.

Vår politik får inte skapa vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon grund för miSstanken att svenskt territorium kan ställas till en annan makts förfogan- de och utgöra utgångspunkt för angrepp.

lnternationella bindningar. vilka gör det omöjligt för oss att iaktta neu- tralitet. kan inte accepteras. Detta innebär att vi inte kan delta i ett förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en grupp stater med syfte att utforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möjlig- heter att gå med på en överflyttning av beslutanderätten från nationella till internationella organ. Vi räknar även i fortsättningen med ett nära och omfattande ekonomiskt samarbete över gränserna. Åtgärder kan dock behöva vidtas för att hindra att Sverige i alltför hög grad blir beroende av andra stater för försörjningen med viktiga varor eller tjänster. Ett alltför starkt beroendeförhållande kan utnyttjas för att kräva politiska eller militä- ra favörer. _

Förberedelser och överläggningar syftande till militär samverkan med andra stater i krig är helt uteslutna. Det militära försvaret måste vidare vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte—försvar av det egna landet—klart framgår. Det kan därigenom inte av någon uppfattas som ett hot.

Anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel får inte ske så att Sverige kommer i en beroendeställning till andra länder av sådan art att den kan utnyttjas för påtryckningar eller så att vi i en krissituation står utan viktig materiel.

Den svenska säkerhetspolitiken blir trovärdig och realistisk endast när den byggs upp och genomförs med stöd av ett allsidigt uppbyggt och inriktat totalförsvar. Vår försvarsförmåga kan inte bara mätas i ekonomis- ka eller andra materiella termer. Den är i hög grad beroende av i vilken utsträckning människorna känner gemenskap med samhället och av att det förs en rättfärdig social och ekonomisk politik. som främjar framtidstron. tryggheten och solidariteten i det svenska samhället.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 22

Industriländerna framför allt i Västeuropa är beroende av ett kontinuer- ligt llöde av varor från andra kontinenter. Påtagliga risker finns för att motsättningar inom och mellan råvaruproducerande utvecklingsländcr ger upphov till krig och konflikter som kan lamslå produktion. skada anlägg— ningar eller hota viktiga transportleder. Även om det är fred i Europa. kan sådana s.k. fredskriser leda till allvarliga störningar i vår import av försörjningsviktiga varor. På lång sikt bör riskerna för fredskriser kunna minskas genom en ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna. [ ett kortare perspektiv är det nödvändigt att minska konsekvenserna av störningar genom åtgärder på nationell nivå och i samarbete mellan konsu- mentländer. Vår planering bör syfta till att så långt möjligt upprätthålla produktion. export och sysselsättning i normal omfattning samt till att störningar i viktiga samhällsfunktioner undviks.

Den fortsatta internationaliseringen av den svenska ekonomin innebär i princip ökade möjligheter för främmande makter att utnyttja ekonomiska maktmedel mot Sverige. t. ex. genom vägran att ta befattning med svenska varor eller avbrott i utvecklings- och produktionssamarbete och stopp för eller inskränkning av leveranserna av vissa varor. Sådana former av e k 0 - n o mi s k k r i g fö ri n g torde under normala förhållanden vara föga effek- tiva som metod att utöva ett säkerhetspolitiskt inflytande. Supermakterna kan dock i framtiden tänkas i ökad omfattning söka utnyttja politiska och ekonomiska medel, inkl. ekonomiska hot och påtryckningar. för att främja sina intressen. I en mera spänd situation i Europa, kanske på gränsen till krig. kan också starkare intresse uppkomma att påverka Sveriges utrikes- politiska orientering. Ätgärder inom handelspolitiken, näringspolitiken och det ekonomiska försvaret måste därför i samverkan bidra till att avhålla från ekonomisk aggression.

För att kunna hävda neutraliteten vid krig i vårt närom- råd e måste vår försvarsmakt. samtidigt som beredskap att försvara landet upprätthålls. ha förmåga att avvisa kränkningar av svenskt territorium. Vidare måste åtgärder vidtas för att vi utan tillförsel utifrån skall kunna try g g a v ä r fö r s ö rj n i n g. För den senare uppgiften aktualiseras vä- sentligen samma typer av åtgärder som i händelse av ekonomisk krigfö- ring. Vår befolkning måste också skyddas för konsekvenserna av eventuell användning av ABC-stridsmedel i vårt närområde.

Ett självklart centralt mål för säkerhetspolitiken är att avhålla från militär aggression och möta hot om militär aggression. Om stater eller områden i vår närhet dras in i en väpnad konflikt behöver detta inte oundvikligen leda till att även Sverige angrips. Om någotdera maktblocket väljer att angripa Sverige eller inte beror på hur dess politiska ledning väger fördelarna med att få tillgång till svenskt område mot de med ett angrepp förenade uppoffringarna. Vi utgår från att en ungefärlig maktba- Ians fortsätter att råda mellan stormaktsblocken. vilket bland annat bidrar till att stormakternas styrkor vid ett eventuellt krig i allt väsentligt binds

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 23

mot varandra. De resurser som kan disponeras för anfallsföretag mot sekundära må] utan omedelbart strategiskt intresse—som Sverige—är följ- aktligen begränsade i förhållande till supermakternas övergripande säker— hetspolitiska mål och deras resurser. Om Sverige trots alla ansträngningar att stå utanför ändå blir indraget i ett krig skall alla tillgängliga resurser koncentreras på ett kraftfullt förs v ar och på en politik som bevarar landets frihet. även om det kommer att innebära svåra påfrestningar och umbäranden för hela befolkningen.

Vad gäller risken för kärnvapenangrepp delar jag försvarskommitténs bedömning att ett kärnvapenkrig i Europa sannolikt kommer att få ett mycket snabbt förlopp till följd av successivt allt större vapeninsatser och de oerhörda skadeverkningar dessa leder till. Militära operationer i ett sekundärt område som Sverige måste då rimligen förlora i betydelse. Om Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konventionella fas är det mindre troligt att landet blir angripet sedan kriget har trappats upp. En slutsats av detta är att ett svenskt försvar. som kan avhålla från konventio- nellt angrepp. bidrar till att minska riskerna för att Sverige blir angripet med kärnvapen.

Vårt totalförsvar bör därför även i fortsättningen utformas så att det vid kriser och konflikter i Europa mellan stormaktsblocken har en sådan styrka. sammansättning och beredskap att hot. påtryckningar eller an- grepp mot Sverige inte kan bedömas lönsamt för någon. Totalförsvaret har i så fall den önskade fredsbevarande förmågan.

2.3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om säkerhetspolitiken.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga ] Försvarsdepartementet 24

3 Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling 3.1 Försvarskommittén

Försvarskommittén har i sina betänkanden behandlat de olika hot som vårt land kan komma att utsättas för och de uppgifter som totalförsvaret därvid skall kunna lösa. Totalförsvaret bör enligt kommittén utformas med hänsyn till de förutsättningar vårt samhälle. befolkningen santt de geogra- fiska och ekonomiska förhållandena skapar. Mot denna bakgrund har kommittén gett sin samlade syn på totalförsvarets grundläggande inrikt- ning.

Vårt försvar inför yttre hot mot vår frihet är enligt försvarskommitte'n en angelägenhet för hela befolkningen. De nödvändiga förberedelserna för att vi skall kunna försvara oss är också en angelägenhet som berör alla delar av samhället.

Försvarskommittén påpekar att begreppet totalförsvar inte avser någon särskild organisation. Det är i stället ett samlingsbegrepp för alla de åtgär- der som är nödvändiga för att förbereda landets försvar inför yttre hot och att ställa om samhället för kris- och krigsförhållanden. I sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela samhället.

] den svåra situation när samhället skall ställas om för kris eller krig måste ändringar i ledningsförhållanden. organisation och arbetssätt undvi- kas så långt möjligt. Grundläggande för försvarsplaneringen bör därför. anser kommittén. vara att ansvaret i fred för en samhällsfunktion. som skall upprätthållas under kriser och i krig. skall behållas i sådana situa- tioner och vara förenat med ett ansvar för att erforderliga beredskapsåt- gärder vidtas.

Ett militärt angrepp mot Sverige utgör enligt försvarskommitlén det största hotet mot vår nationella säkerhet. Totalförsvarets planering bör därför utgå från de krav på uppoffringar. snabb omställning m.m. som ställs på samhället vid ett militärt angrepp. Även de krav som en avspärr- nings- och neutralitetssituation ställer måste beaktas i hög grad.

Kommittén bedömer att totalförsvaret fyller sin fredsbevarande uppgift främst genom förmågan att avhålla från militärt angrepp. Det militära försvaret är för detta ändamål den viktigaste komponenten i totalförsvaret.

Av största betydelse är att varje medborgare efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Enligt försvarskommitten tillgodoses detta bäst om totalförsvaret även i fortsättningen bygger på plikttjänstgö- ring såsom den allmänna värnplikten. civilförsvarsplikten och andra former av tjänstgöringsskyldighet. Därtill bör framhållas de viktiga insat- ser som görs inom frivilligorganisationerna.

Kommittén anser att det militära försvaret måste kunna verka i olika militärpolitiska lägen och kunna omdisponeras vid ändringar i dessa. För-

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 25

svar skall ktrnna tas upp i varje del av landet mot angrepp varifrån det än kommer. Detta kräver att militärt försvar av någon styrka kan verka snabbt vid för försvaret viktiga punkter och områden i alla delar av landet. Härutöver krävs förmåga till koncentrerade insatser.

Stridskrafterna skall enligt försvarskommittén kunna utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområdena. Det går emellertid inte att bortse från risken att en angripare lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste ett effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet. även inom sådana delar som angriparen har tagit.

I fred måste beredskap för insats mot kränkningar av vårt territorium och luftrum kontinuerligt upprätthållas. Kommittén framhåller att den ökade risken för överraskande angrepp leder till att högre krav än tidigare måste ställas på att det militära försvaret inledningsvis skall kunna ta upp strid med fredsorganisationens resurser på ett sådant sätt att mobilisering- en kan genomföras. Det militära försvaret och övriga totalförsvarsgrenar måste därvid ktrnna slutföra sin krigsorganisering under pågående strids- handlingar mot svenskt territorium.

Det militära försvaret måste enligt kommittén vara så utformat och övat att deti sina huvuddelar är stridsdugligt omedelbart efter en snabbt genom- förd mobilisering. ] särskilt utsatta delar av landet. som t.ex. övre Norr- land och Gotland. måste utbildningen redan i fred anpassas till beredskaps- kravet.

Vid ett militärt angrepp mot Sverige är civilförsvarets uppgift att skydda befolkning och egendom mot skador samt rädda överlevande. Kommittén bedömer att vetskapen om att de civila förlusterna kan begränsas ökar viljan till motstånd. Den anser att begreppet civilförsvar bör beteckna en verksamhet och inte en organisation. I begreppet sammanfattas all civil- försvarsverksamhet. oberoende av vem som utför den. Ett väl utvecklat civilförsvar bidrar därmed till befolkningens motståndsft'irmåga och om- världens tilltro till vår vilja att motstå angrepp och påtryckningar och bidrar på detta sätt till totalförsvarets fredsbevarande funktion.

Civilförsvaret löser sina uppgifter genom dels skadeförebyggande åtgär- der i form av alarmering. skydd och utrymning. dels skadeavhjälpande åtgärder i form av undsättning.

Stridshandlingar kan beröra stora delar av landet.. vilket ställer krav på de civila totalförsvarsfunktionerna. Dessa skall skydda och bistå befolk- ningen i syfte att lindra krigets verkningar. tillgodose befolkningens mest livsnödvändiga behov av varor och tjänster samt understödja den militära försvarsansträngningen. Även nödvändiga funktioner i övrigt i samhället skall upprätthållas.

lnom civilförsvaret måste skyddstillgångarna snabbt kunna tas i anspråk och viktigare enheter. bland dem ledningsorganen. snabbt kunna mobilise- ra och träda i funktion utan ytterligare utbildning och övning.

För landets förmåga till försvar är det enligt försvarskommittén nödvän-

Prop. l98l/82:102 Bilaga ] F örsvarsdepartementet 26

digt att näringslivet och samhället kan tillhandahålla de förnödenheter och tjänster som fordras för att dels skydda befolkningen och tillgodose dess försörjning och andra väsentliga behov. dels stödja det militära försvaret. Ett av syftena med våra beredskapsåtgärder—vid sidan av uppbyggandet och vidmakthållandet av ett militärt försvar och ett befolkningsskydd—är att skapa förutsättningar för att nödvändiga samhällsfunktioner skall kun- na upprätthållas under kriser och i krig.

Ekonomiskt försvar är ett samlingsbegrepp för alla de åtgärder som behövs för att vårt näringsliv och vår försörjning skall kunna anpassas till de ändrade förhållanden som kriser och krig innebär. Det ekonomiska försvaret bygger i allt väsentligt på det fredstida samhällets resurser. Planläggning och övriga beredskapsåtgärder i fred inriktas på att göra det möjligt att vid krig. avspärrning eller annan kris tillhandahålla de varor och tjänster som behövs för landets försörjning och försvar. Det ekonomiska försvaret innefattar alla de personal- och materielresurser samt all den verksamhet i övrigt som erfordras för att uppnå en tillfredsställande för- sörjningsberedskap. Sålunda ingår beredskapsåtgärder som berör råvaru- försörjning. industriell förädling, handel. försörjning med energi och ar- betskraft, transportverksamhet. väghållning. post- och bankväsende. för- säkringsverksamhet m.m.

] många fall innebär beredskapsåtgärderna marginella kompletteringar av samhällets fredsresurser. men de har trots detta stor betydelse.

Många myndigheter. organisationer och företag blir berörda av bered- skapsplaneringen. Detta ställer enligt försvarskommittén krav på en god samordning så att beredskapsåtgärderna blir balanserade inom och mellan olika sektorer.

Målet är f. n. att huvuddelen av det ekonomiska försvaret skall kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en ca ettårig avspärrnings- eller krigssituation kan medföra.

I planeringen bör enligt kommittén förutsättas en försörjningsstandard som för resp. försörjningsområde har anpassats till vad som i olika situa- tioner är rimligt och möjligt.

1 situationer som innebär hot. påtryckningar. krig i vår närhet eller olika former av ekonomisk aggression mot vårt land är det. anser kommittén. av avgörande betydelse att genom en snabb. saklig och effektiv information sprida kännedom om händelseutvecklingen och dess risker liksom om våra försvarsätgärder. Detta ingår i uppgifterna för psykologiskt försvar.

Kommittén bedömer att försvarsviljan och motståndskraften mot främ- mande propaganda är av avgörande betydelse i krig.

Genom en öppen nyhetsförmedling och genom att befolkningen är för- vissad om samhällets omsorger. även under dessa svåra förhållanden. bevaras försvarsviljan. Enligt försvarskommittén är det också angeläget att effektivt motverka försök från angriparens sida att genom propaganda undergräva vår motståndsanda.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 27

Viljan och motståndskraften måste grundläggas redan i fred. Detta åstadkoms dock inte genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning. yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massme- dier.

Försvarskommittén har understrukit vikten av att sådana förberedelser och åtgärder vidtas att informations- och upplysningsverksamheten snabbt kan fungera i olika hotsituationer. Kommittén har vidare betonat den stora betydelsen av att övergången från freds- till krigsorganisation kan ske smidigt.

Kommittén framhåller också att forskningsverksamhet kring dessa frå- gor har betydelse för att skapa kännedom om dels vilka former av psykolo- gisk krigföring som kan komma att sättas in mot oss, dels hur befolkningen kan väntas reagera i kris- eller krigssituationcr. Det senare är inte minst viktigt för att anpassade informationsåtgärder skall kunna förberedas i syfte att dels motverka onödig oro och ryktesspridning. dels ge befolkning- en underlag för ett med hänsyn till rådande läge lämpligt handlande. Försvarskommittén anser att starka skäl talar för att denna forskning intensifieras och ges något ökade resurser.

Med "övrigt totalförsvar” har traditionellt avsetts de delar av totalför- svaret som inte har inordnats under det militära försvaret. civilförsvaret eller det ekonomiska försvaret. Övrigt totalförsvar är således inte någon enhetlig totalförsvarsgren utan utgör ett samlande begrepp för den för— svarsverksamhet som bedrivs av berörda myndigheter. Så gott som alla grenar av samhället är engagerade i totalförsvaret.

Verksamheten inom dessa delar av totalförsvaret skall i krig bidra till att nödvändiga samhällsfunktioner kan hållas igång och understödja de övriga totalförsvarsgrenarna. Kommittén har understrukit betydelsen av en effek- tiv samordningsverksamhet i fred så att konsekvens uppnås vid alla bered- skapsåtgärder.

Kommittén har särskilt pekat på betydelsen av frivilligorganisationernas verksamhet. Av stor betydelse är också de insatser som utan gottgörelse av statsmedel görs av det svenska näringslivet.

Hälso- och sjukvården har stor betydelse för civilbefolkningens liksom för de militära förbandens motståndsvilja samt samhällets funktionsför- måga i krig och vid andra konflikttyper.

De flesta allvarligt skadade i ett krig både militära och civila— kom- mer att kräva en kvalificerad vård inom den civila sjukvården. Målet är att varje människa skall få den värd som hennes tillstånd kräver. Det är därför nödvändigt att samordna sjukvårdsresurserna inom de olika totalförsvars- grenarna. Försvarsmaktens sjukvårdsorganisation och civilförsvarets tind- sättningsorganisation kompletterar den civila sjukvården.

Hälso- och sjukvården måste kunna anpassas till de skilda förhållanden och förutsättningar i vilka de olika totalförsvarsgrenarna verkar. Kommit-

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 28

tén anger att vårdstandarden måste kunna sänkas jämfört med fredstida förhållanden.

Vid sin granskning av de olika totalförsvarsgrenarnas planering har kommittén funnit att det föreligger eftersläpningar inom vissa områden. som har stor betydelse för samhällets funktion under kriser och i krig. Dit hör t.ex. frågan om utrustning. förbrukningsmateriel och läkemedel inom sjukvården. Kommittén har därför särskilt behandlat dessa områden och föreslagit åtgärder.

Genom sin uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet har polisen en betydelsefull roll inom totalförsvaret. Kommittén har också understrukit polisens viktiga roll i kuppförsvaret. Av ökad betydelse är den särskilda verksamheten för att hindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet.

För verksamheten inom totalförsvaret vid krigsfara och i krig är enligt kommittén telekommunikationer inom landet och med utlandet av central betydelse. Omställningen till krigsuppgifter skall kunna genomföras snabbt. .

Försvarskommittén betonar lantmäteriverkets viktiga roll som huvud- saklig producent av kartmateriel och ansvarig för krigstryckningsorganisa- tionen.

Försvarskommittén har förutom totalförsvarsgrenarna och övrigt total- försvar även tagit upp vissa frågor som har bedömts vara särskilt viktiga och grundläggande. Det gäller bl. a. ledningen och samordningen av total- försvarets civila delar. den administrativa beredskapen. utnyttjande av de lokala personaltillgångarna. informationen om säkerhetspolitiken och to- talförsvaret. skyddet mot verkningar av kärnvapen. biologiska och ke- miska stridsmedel. försvarsforskningen samt sårbarheten i samhället.

3.2 Föredraganden

Jag vill inledningsvis anföra att jag i allt väsentligt ansluter mig till de förslag till riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som försvars- kommittén har lämnat. För att den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk måste den som statsministern redan har berört— vid sidan av andra säkerhetspolitiska medel—stödjas av ett tillräckligt starkt totalförsvar.

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Framtida krig och kriser kommer på olika sätt att beröra hela samhället och hela befolkningen.

Jag delar kommitténs uppfattning att totalförsvar är alla de åtgärder som krävs för att förbereda landets försvar inför yttre hot och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. Totalförsvaret och dess olika grenar måste behandlas som delar av samhället och en ökad samordning mellan totalförsvarets olika funktioneri samhället bör eftersträvas.

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 29

Av största betydelse är att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodoses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten, tjänsteplikten för sjukvårdsan- ställda och andra former av tjänstgöringsskyldighet. För att ytterligare förankra totalförsvarsidén i samhället är de olika folkrörelserna av stor betydelse. Inte minst bör framhållas de insatser som frivilligorganisatio- nerna bidrar med.

Det svenska samhällets struktur och kapacitet är av stor säkerhetspoli- tisk och försvarspolitisk betydelse.

Totalförsvaret bör därför. med beaktande av de olika hot som kan riktas mot oss. utformas med hänsyn till de förutsättningar vårt samhälle. befolk- ningen samt geografiska och ekonomiska förhållanden skapar.

Grundläggande för försvarsplaneringen måste i huvudsak vara att ett. ansvar i fred behålls även i krig. Då samhället skall ställas om för kris eller- krig måste ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt undvikas i så stor utsträckning som möjligt.

Den svenska samhällsutvecklingen styrs framför allt av fredstida önske- mål och behov. En sådan utveckling kan emellertid. beroende på hur den sker. öka samhällets sårbarhet under kriser och i krig. Vårt totalförsvar måste anpassas till denna utveckling. Jag anser liksom försvarskommittén att det är väsentligt att det tas hänsyn även till totalförsvarets intressen i den fredstida sarnhällsplaneringen.

När totalförsvaret byggs upp bör enligt min mening inte skapas särskilda resurser för sådana behov som kan tillgodoses genom fredssamhället. Omvänt bör de särskilda resurser som finns inom totalförsvaret i möjlig utsträckning användas för att bistå fredssamhället. Genom dessa åtgärder kan en bättre effekt erhållas till oförändrade eller lägre totala kostnader för samhället.

Vi har en industriell kapacitet med stor bredd för att inom landet utveck- la. tillverka och underhålla försvarsmateriel. Detta har betydelse både för vår säkerhetspolitiks trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. Inhemsk utveckling gör det möjligt att utforma förband och system med särskild hänsyn till våra speciella försvarsbetingelser såsom vårt värnpliktssystem. militärgeografi. klimat och försvarsstrategi. Den ger också möjlighet att välja en svensk försvarsprofil som minskar effekten av de stridsmedel och motmedel som maktblocken utvecklar mot varand- ra. lnhemsk tillverkning ger oss möjligheter att fullfölja och i vissa fall intensifiera materielanskaffningen i sådana situationer när vi kan räkna med störningar i importen. Jag anser att vår försvarsindustri bör ges en sådan inriktning att beroendeförhållanden undviks som i krissituationer skulle kunna utnyttjas för påtryckningar.

Ett militärt angrepp mot Sverige är det största hotet mot vår nationella säkerhet. Totalförsvarets planering bör därför utgå från de krav på uppoff-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 30

ringar som ställs på samhället vid ett militärt angrepp. Även de krav som en avspärrnings- och neutralitetssituation ställer måste beaktas i hög grad.

För att försvarsförberedelserna skall vara meningsfulla fordras att total- försvaret vid hot om angrepp snabbt kan ställas om för att möta detta hot. De militärtekniska förutsättningarna för ett överraskande angrepp ökar. Detta ställer ökade krav på att totalförsvaret snabbt skall kunna mobili- seras och krigsorganiseras. Vi bör dock kunna utgå från att ett hot om angrepp mot Sverige föregås av politiska och militära förändringar i vår omvärld. För att dessa skall uppfattas i tid och åtgärder hinna vidtas behövs en effektiv politisk och militär underrättelsetjänst. en hög mobili- serings- och krigsorganiseringsberedskap samt ett administrativt system som möjliggör beslut om väl avpassade beredskapshöjningar inom total- försvaret.

D et m i litä r a fö r s v a r e t s fortsatta utveckling bör inriktas på att det skall vara så uppbyggt. att en operation mot oss kan väntas medföra så stora uppoffringar i tid och så stora förluster för en angripare att det avhåller från angrepp.

Det militära försvaret måste kunna verka i olika militärpolitiska lägen och kunna omdisponeras vid ändringar i dessa.

Ett militärt angrepp måste kunna mötas och försvar kunna tas upp varifrån angreppet än kommer. Min uppfattning är densamma som för- svarskommitténs. nämligen att detta kräver att ett tillräckligt starkt militärt försvar snabbt kan verka vid för försvaret viktiga punkter och områden i alla delar av landet. Försvaret skall dessutom ha förmåga att koncentrera sina styrkor.

Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområdena. Man kan emellertid inte bortse från risken att en angripare lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste enligt min mening ett effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet. även inom sådana områden som angriparen har tagit.»-

Jag delar kommitténs uppfattning att den ökade risken för överraskande angrepp leder till att i vissa avseenden större krav än tidigare måste ställas . på det militära försvarets förmåga att möta ett sådant angrepp. I ett krigs inledningsskede måste striden kunna tas upp med fredsorganisationens resurser så att mobiliseringen kan genomföras. Det militära försvaret och övriga totalförsvarsgrenar måste kunna slutföra sin krigsorganisering un- der pågående stridshandlingar mot svenskt territorium.

Det militära försvaret måste också vara så utformat och övat att det i sina huvuddelar är stridsdugligt omedelbart efter en snabbt genomförd mobilisering. [ t. ex. övre Norrland och på Gotland som är särskilt utsatta delar av landet måste utbildningen redan i fred anpassas till beredskapskra- vet. '

För att det svenska territoriets integritet skall bli respekterad i fred och under neutralitet krävs att vi har förmåga att upptäcka och avvisa kränk-

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 31

ningar. Om dylika inträffar. måste vi med fasthet hävda våra rättigheter som fri och oberoende nation. Ett flertal grava kränkningar från främman- de ubåtar visar nödvändigheten av att vi avsätter ökade resurser för att förhindra och ingripa mot sådana överträdelser. ] samband härmed skall reglerna för att hävda territoriets integritet ses över. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsde- partementets verksamhetsområde.

Jag återkommer mer utförligt till min syn på det militära försvaret vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde.

C i v i l försv are t 5 uppgift är att skydda befolkning och egendom mot skador samt rädda överlevande. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att ett välutvecklat civilförsvar bidrar till befolkningens motståndsförmåga och omvärldens tilltro till vår vilja att motstå angrepp och påtryckningar. Jag delar också uppfattningen att civilförsvarsverksamheten främst bör inriktas mot att ge skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel insatta mot militära mål och mot verkningarna av markstrider. Ökad upp- märksamhet måste dock ägnas åt skyddet mot verkningarna av kärnvapen och kemiska stridsmedel. Härvid är t. ex den föreslagna anskaffningen av skyddsmasker för hela befolkningen av stor betydelse.

Förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp måste förbättras. Skyddstillgångarna måste snabbt kunna tas i anspråk och vikti- gare enheter snabbt kunna mobiliseras och fungera utan ytterligare utbild- ning och övning.

Civilförsvarets planering påverkas i hög grad av fredssamhällets utform- ning och utveckling. Det gäller därför att knyta an till samhällsutveckling- en och i möjligaste mån utnyttja samhällets resurser. Skyddsplaner bör snarast utarbetas. Skyddsrum bör i första hand byggas i samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar.

Civilförsvarets skadeavhjälpande åtgärder uppvisar betydande likheter med de åtgärder som vidtas i fredstid för att lindra skador till följd av stora olyckshändelser. Detta samband bör i ökad grad beaktas i civilförsvarets planering så att bl.a. organisatoriska förändringar i möjligaste mån und- viks vid mobilisering och krigsorganisering. De resurser som anskaffas för skadeavhjälpande ändamål bör i ökad utsträckning kunna användas i såväl fred som krig.

Kommittén har föreslagit att kommunerna skall ges ansvaret för ledning- en på den lokala nivån av eivilförsvarsverksamheten i krig och därav föranledd planering i fred. Förslaget ligger väl i linje med principen om att ett ansvar i fred bör följas av samma ansvar i krig. Jag förordar därför denna omfördelning av ansvar. F.nligt kommitténs förslag bör en hem- skyddsorganisation byggas upp. Jag instämmer i detta. De förordade för- ändringarna bör samordnas.

Jag återkommer mer utförligt till min syn på civilförsvaret vid min

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 32

anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementcts verk- samhetsområde.

D et e k 0 n o mis k a fö r s va ret skall trygga nödvändig försörjning under krigsförhållanden och i situationer då krig eller konflikter utanför Sverige hotar vårt oberoende och stör försörjningen. Vidare skall åtgärder vidtas för att minska verkningarna av s.k. fredskriser.

För landets förmåga till försvar är det nödvändigt att näringsliv och samhälle kan tillhandahålla de förnödenheter och tjänster som fordras för att dels skydda befolkningen och tillgodose dess försörjning och andra väsentliga behov. dels stödja det militära försvaret. Ett av syftena med våra beredskapsåtgärder—vid sidan av uppbyggandet och vidmakthållan- det av ett militärt försvar och ett befolkningsskydd—är att skapa förutsätt- ningar för att nödvändiga samhällsfunktioner skall kunna upprätthållas under kriser och i krig.

För att kunna fullfölja vår utrikespolitiska linje under avspärrning är det av stor betydelse att vi inom landet har sådana tillgångar av förnödenheter och produktionskapacitet att nödvändig försörjning kan upprätthållas.

Planeringen inför s. k. fredskriser måste utgå från att dessa har annan karaktär än sådana kriser som utgör ett direkt hot mot vår frihet och vårt oberoende. I fredskriser är samhällets mål att i största möjliga utsträckning upprätthålla normal sysselsättning. konsumtion. produktion och export.

Det ekonomiska försvarets planering bör inriktas mot de mest ound- gängliga behoven. de s. k. överlevnadsbehoven. Dessa behov skall kunna tryggas. även om försörjningskrisen blir långvarig. Planeringen bör fast- ställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses samt vilka beredskaps- åtgärder som måste prioriteras.

Jag delar kommitténs uppfattning att näringslivet är basen för det ekono- miska försvaret. Vid kriser och i krig bör genomgripande förändringar i näringslivets struktur så långt som möjligt undvikas. Däremot bör omställ- ningar av produktionen förberedas. Inhemska råvaror böri möjligaste mån utnyttjas.

Möjligheter att finna alternativ till den allt dyrbarare beredskapslag- ringen bör prövas.

Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört instämmer jag i kommitténs förslag till en något förändrad inriktning av det ekonomiska försvaret. Jag anser att det är särskilt viktigt att handlingsberedskapen ökas. Chefen för handelsdepartementet kommer att mer utförligt redovisa det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling vid sin anmälan-till denna proposition såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde.

Försvarskommittén har framhållit d et p 5 y k 0 1 o gi s ka fö r s va rets betydelse. Jag återkommer mer utförligt till detta vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområ- de och vill därför nu endast ta upp vissa generella riktlinjer.

Genom psykologiskt försvar skall vår försvarsvilja och motståndskraft

Prop. 1981/82:102 Bilaga ] Försvarsdepartementet 33

mot främmande propaganda vid krigsfara och i krig byggas upp och vid- makthållas. I fred åstadkoms detta genom den inneboende styrkan i vår demokrati med fri åsiktsbildning. yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier. Befolkningens känsla av solidaritet med samhället har avgörande betydelse för försvarsviljan och viljan att satsa resurser för samhällets försvar.

I situationer som innebär hot. påtryckningar, krig i vår närhet eller då vi är i krig. är det viktigt att genom en snabb. saklig och effektiv information sprida kännedom om händelseutvecklingen och dess risker liksom om våra beredskapsåtgärder utan andra begränsningar än sådana som är en följd av hänsynen till rikets säkerhet och enskild person.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att viljan och motståndskraf- . ten måste grundläggas redan i fred.

Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet har medfört stora förändringar som har gjort branschen mer sårbar. Liksom kommittén anser jag att detär viktigt att detta särskilt uppmärksammas.

Införandet av lokalradio har decentraliserat programproduktionen och en påbörjad anskaffning av mobil utrustning ger lokalradion ökad rörlighet. Den tekniska utveckling och decentralisering som pågår inom ljudradioom- rådet innebär att sårbarheten inom detta område minskar.

Kommittén framhåller särskilt den stora betydelse som verksamheten inom Sveriges Radios ansvarsområde har för psykologiskt försvar. inte minst vid ett överraskande angrepp. Studier och planläggning bör därför enligt kommittén inriktas på att ge godtagbar effekt och uthållighet även i sådana lägen. Jag delar denna uppfattning.

Försvarskommittén anser att starka skäl talar för att forskningen inom psykologiskt försvar intensifieras. Jag delar kommitténs uppfattning att det är viktigt att söka klarlägga vilken effekt på försvarsviljan och motstånds- kraften i kris- och krigssituationer som bl. a. samhällsutvecklingen och den snabba utvecklingen på vapenområdet kan ha.

Förutom psykologiskt försvar har med övrigt totalförsvar traditionellt avsetts de delar av totalförsvaret som inte har inordnats under det militära försvaret. civilförsvaret eller det ekonomiska försvaret. Jag har tidigare i prop. 1981/82:100 (bil. 7 s. 85) anfört att det är oklart vad som skall hänföras till de olika totalförsvarsgrenarna resp. övrigt totalförsvar. Jag avser att snarast se över denna indelning. ] dag redovisas följande myndig— heter och anslag under övrigt totalförsvar.

3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr !()2. Bilaga I

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 34

Departement Anslag Myndighet/verksamhet

Justitiedepartementet BZ Polisväsendet:Särskild polisverk- samhet för hindrande och uppda- gande av brott mot rikets säkerhet

m. m. Försvarsdepartementet H ] Beredskapsnämnden för psykolo- giskt försvar H 3 Anläggningar m.m. för vissa militä— ra ändamål H 5 Signalskydd H 6 Vissa teleanordningar H 7 Vissa skyddsrumsanläggningar H 8 ldentitetsbrickor Socialdepartementet . E ] Socialstyrelsen (del av anslaget) E 8 Statens bakteriologiska laboratori- um: Försvarsmedicinsk verksamhet H4 Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m. H 5 Driftkostnader för beredskapslag- ring m. m. H6 Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m.m. Kommunikationsdepartementet Hl Teleanläggningar m.m. (del av än- slaget) Bostadsdepartementet D4 Lantmäteriet: Försvarsberedskap Kommundepartementet B ] Länsstyrelserna (del av anslaget) B 4 'Civilbefälhavarna

Resp. statsråd kommer senare i sina föredragningar att närmare beröra olika aktuella frågor inom sina områden.

Verksamheten inom övrigt totalförsvar skall i krig bidra till att nödvän- diga samhällsfunktioner kan hållas i gång och vara ett stöd för de övriga totalförsvarsgrenarna. Kommittén har understrukit betydelsen av en effek- tiv samordningsverksamhet i fred så att konsekvens uppnås i alla bered- skapsåtgärder. Kommittén har dessutom framhållit betydelsen av frivillig- organisationernas verksamhet liksom av de insatser som utan gottgörelse av statsmedel görs av det svenska näringslivet. Jag instämmeri detta.

H äl s 0 - oc h sj uk v ård e n samt socialtjänsten har stor betydelse för civilbefolkningens liksom för de militära förbandens motståndsvilja samt samhällets funktionsförmåga i krig och vid andra konflikttyper.

De flesta allvarligt skadade i ett krig—både militära och civila— kommer att kräva en kvalificerad vård inom den civila sjukvården. Jag instämmer i kommitténs uppfattning att målet måste vara att varje människa skall få den värd som hennes tillstånd kräver.

Behovet av resurser för sjukvården i krig är beräknat för ett konventio- nellt krig. Jag vill dock liksom kommittén framhålla att en utgångspunkt måste vara att vårdstandarden sänks jämfört med fredstida förhållanden. De speciella krav på sjukvårdsinsatser. som verkan av kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel kan innebära. måste uppmärksammas. eftersom de kräver särskilda åtgärder.

Försvarskommittén anser att det är synnerligen angeläget att förbättra

'.') 'Jl

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet

försörjningsberedskapen i fråga om sjukvårdsmateriel av förbrukningska- raktär. Behovet av läkemedel där försörjningsberedskapen ännu inte är tillgodosedd bör täckas. Jag instämmer helt i denna uppfattning.

Målet bör vara att med godtagbar säkerhet kunna tillgodose individens samt hälso- och sjukvårdens oundgängliga behov av varor och tjänster även under en långvarig försörjningskris. Inledningsvis skall krigsbehovet prioriteras. Försörjningen skall så långt som möjligt bygga på inhemsk produktion.

Sjukvårdshuvudmännen har sedan juli 1981 fått ansvar för ledningen av sjukvården i krig inom sina områden. Sjukvårdshuvudmännen bör enligt min mening se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning till sitt ansvar och sin verksamhet i fred. Detta bör bl.a. leda till att Sjukvårdshuvudmännen själva svarar för förberedelser och erforderlig lag- ring inför en fredskris.

De nu genomförda förändringarna rörande ledningen av sjukvården i krig aktualiserar också frågan om utbildning och övning. Jag anser i likhet med kommittén att detär viktigt att den utbildning som nu bedrivs fortsät- ter och förstärks.

Kommittén har också behandlat p ol is e n s viktiga roll i kuppförsvaret. Den militära fredsorganisationens minskning ökar vikten av att polisens resurser tas till vara, särskilt med hänsyn till att polisen har god täckning över hela landet och hög beredskap. Jag delar kommitténs uppfattning att polisen även fortsättningsvis bör delta i kuppförsvaret.

För att polisen skall kunna sköta sina uppgifter i kuppförsvaret på ett effektivt och ändamålsenligt sätt måste försvarsutbildning ingå som en del i den ordinarie utbildningen.

Riksdagen beslutade i maj 1980 att vissa ordnings— och bevakningsupp- gifter skall överföras från civilförsvaret till polisen (ordningsuppgifterna) och försvarsmakten (bevakningsuppgifterna). Regeringen har i december 1981 beslutat att planeringen skall inriktas mot att dessa uppgifter skall föras över den Ijuli 1984.

Kommittén har påpekat att sårbarheten hos flertalet samhällsfunktioner har ökat. Detta gäller även te le fu n k t i o n e n där tekniken har blivit mer komplicerad och koncentrerad. Jag anser det angeläget att de krigsskydds- åtgärder som redan tidigare har vidtagits i telenätet fullföljs även i den moderniserade digitala miljön. Det är även angeläget att de nya stationerna ges en sådan utrustning att telefonalarmering kan utföras i skyddsrums— orter.

Försvarskommittén betonar la nt m äte riv e r k e t 5 viktiga roll som huvudsaklig producent av kartmateriel och ansvarig för krigstryckningsor- ganisationen. Kommittén tar bl. a. upp problemen med att omfattningen av sekretessgranskningen har ökat och att detta har fått till följd att resurserna för krigsplanläggningen och underhållet av krigstryckningsorganisationen har minskat för mycket. Jag anser liksom kommittén att åtgärder bör vidtas så att förhållandena förbättras.

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 36

Totalförsvaret måste vara allsidigt sammansatt. De olika totalförsvars- grenarna är beroende av och kompletterar varandra. Genom en noggrann avvägning mellan och inom totalförsvarets olika delar skall en balanserad sammansättning uppnås inom de för totalförsvaret disponibla resurserna.

I enlighet med förslag från l970 ars försvarsutredning fastställde stats- makterna år 1972 en ny målsättning för totalförsvaret. Den bekräftades i 1977 års försvarsbeslut. Försvarskommittén har ansett att målsättningen från l972 i huvudsak alltjämt bör gälla som en politisk manifestation. Den är inte knuten till någon bestämd ekonomisk ram för eller utformning av de olika totalförsvarsgrenarna. Kommittén anser dock att den mening som tidigare inledde fjärde momentet om att "invasions- försvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift" bör uteslutas.

Även jag anser att den av kommittén föreslagna nya målsättningen bör gälla. Som kommittén har påpekat innebär detta inte några förändringar i sak av målsättningen för försvarsmakten.

Målsättningen skulle då få följande lydelse. l. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga på medborgarnas personliga insatser. som för vapenföra manliga med- borgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja att bevara landets frihet.

lx) . Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar fredsbe- varande. Det skall därför ha sådan styrka. sammansättning och bered- skap att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoff- ringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inte kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda an- greppsformer och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt deltagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte att upp- _ rätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder Sve- rige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territo- rium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall. bidra till att trygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsre- surser på grund av i vår omvärld inträffade konflikter.

4. Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet skall bjudas segt motstånd. om så erfordras även i form av det fria kriget. Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 37

Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekono- miska försvaret. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjuk- vård. socialvård. polisväsende. kommunikationer samt annan samhälle- lig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de sam- lade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

3.3 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna målsättningen för totalförsvaret och de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som jag har angett i det före- gående.

4 Riksdugen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga ]

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 38

4. Särskilda frågor

Försvarskommittén har förutom totalförsvarsgrenarna och övrigt total- försvar även tagit upp vissa frågor som har bedömts vara särskilt viktiga och grundläggande. Det gäller bl. a. ledning och samordning av totalförsva- rets civila delar, den administrativa beredskapen. utnyttjande av de lokala personaltillgångarna, information om säkerhetspolitiken och totalför- svaret. skydd mot kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel. för- svarsforskning och sårbarheten i samhället. Jag tar upp dessa särskilda frågor i det följande. Jag vill dessutom ta upp det s.k. översynsprojektet.

4.1. Ledning och samordning inom totalförsvaret

Vår motståndsförmåga under kriser och i krig bestäms av de enskilda totalförsvarsgrenarnas effekt men framför allt av den samlade förmågan hos totalförsvaret. Försvarskommittén understryker vikten av att kartläg- ga vilka resurser och vilka samhällsfunktioner som är oundgängligen nöd- vändiga under kriser och i krig och vilken lägsta standard som härvid bör kunna upprätthållas. Jag delar försvarskommitte'ns uppfattning att bered- skapsåtgärderna i första hand skall tillgodose dessa prioriterade behov.

Försvarskommittén har starkt understrukit behovet av en bättre sam- ordning på central nivå och föreslår att regeringen undersöker möjligheter- na att åstadkomma en lösning som är administrativt hanterbar och som kan inpassas i vår förvaltningstradition. I detta sammanhang bör enligt kom- mittén även frågan om totalförsvarets högsta ledning behandlas. Jag in- stämmer i denna uppfattning.

Jag delar också kommitténs uppfattning att den högsta ledningen av totalförsvaret i fred måste ha en aktiv och långsiktig inriktning. Det är nödvändigt att fortlöpande följa utvecklingen och bedöma inverkan på totalförsvaret samt undersöka vilka samordningsbehov som finns eller kan uppkomma på längre sikt. Som kommitten påpekar skärper den ökade risken för överraskande angrepp kraven på såväl en sammanhållen utvär- dering av alla tillgängliga underrättelser i syfte att Skapa längsta möjliga förvarning som en beredskap i regeringskansliet att mot bakgrund av detta underlag utarbeta erforderliga beslut om beredskapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret.

Ärenden om totalförsvaret handläggs i regeringskansliet inom flera de- partement. Chefen för försvarsdepartementet har ålagts att under statsmi- nistern samordna totalförsvaret. Chefen för handeISdepartementet sam- ordnar verksamheten inom det ekonomiska försvaret. För att handlägga ärenden som rör högsta ledningen. bereda ärenden av totalförsvarskarak- tår och för att verka för samordning av totalförsvarsverksamheten finns en

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 39

samordningsavdelning inom försvarsdepartementet. Denna inrättades ge- nom beslut av riksdagen (prop. l962: 108, SU l0| . rskr 244) och påbörjade sin verksamhet den I juli l962. Förhållandena har dock ändrats sedan deSs, varför det nu kan finnas anledning att se över hur samordningen av 'totalförsvarsfrågor skall handläggas inom regeringskansliet. Jag återkom- mer till regeringen med förslag om en sådan översyn.

lnom regeringskansliet ansvarar utrikesdepartementet för insamling och bedömning av det utrikespolitiska underlaget. På myndighetsnivå svarar överbefälhavaren för att samla in och bedöma underrättelser om det mili- tärpolitiska läget medan rikspolisstyrelsen har motsvarande uppgifter bc— träffande säkerhetsunderrättelser. Samordning av den underrättelsein— hämtning som påverkar eller kan komma att påverka totalförsvarets bered- skap äligger chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansvarig för samordningen inom totalförsvaret.

Försvarskommittén anför vidare att uppgifterna för försvarsrådet och totalförsvarets chefsnämnd bör prövas i detta sammanhang.

Totalförsvarets chefsnämnd verkar i fred för att samordna de centrala myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret. Chefsnämnden har enligt min uppfattning en särskilt viktig uppgift som beredningsorgan till för- svarsrådet under eller inför kriser som kan leda till beredskapstillstånd. Jag avser dock att uppdra åt chefsnämnden att se över sin organisation, efter- som utvecklingen efter det att nämnden organiserades år 1962 kan ha medfört att bl.a. representationen i nämnden behöver förändras. ] detta sammanhang bör ställning även tas till om chefsnämnden skall fungera under krigstillstånd.

De olika totalförsvarsgrenarnas förberedelser måste ske från gemensam- ma utgångspunkter, så att planer för och verksamhet under beredskap och i krig ges en enhetlig inriktning. Målsättningen för totalförsvaret är en politisk manifestation. Jag delar därför kommitténs uppfattning att den bör kompletteras med ytterligare riktlinjer avseende totalförsvarsgrenarnas konkreta planering. Riktlinjerna skall utfärdas av regeringen. De skall ange inriktningen i stort för de olika totalförsvarsgrenarna och hur de totala resurserna skall samordnas under kriser och i krig för att ge största möjliga försvarseffekt. De skall även innehålla gemensamma utgångsvärden för planläggning av t.ex. beredskapshöjningar. utrymning. undanförsel. för- störing. ansvarsfördelning och delegering av beslutsbefogenheter. Till des- sa gemensamma riktlinjer bör fogas de särskilda anvisningar som regering- en anser erforderliga för resp'. totalförsvarsfunktion. Regeringens anvis- ningar samordnas av chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansva- rig för samordningen inom totalförsvaret. Regeringens anvisningar för totalförsvarets planering riktar sig till de centrala myndigheterna och till civilbefälhavarna.

De anvisningar. fackvisa bestämmelser, riktlinjer m.m. som de centrala myndigheterna därefter utfärdar för resp. ansvarsområde bör enligt för-

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 40

svarskommitten också vara samordnade för att underlätta planeringen på lägre nivåer. Jag instämmer i detta och anser att samordningen bör ske i totalförsvarets chefsnämnd.

Den samordnade planläggningen får inte drivas alltför långt eller göras alltför detaljerad och bör inte heller ändras eller revideras oftare än nöd- vändigt. Den bör inriktas på att reglera omställningen till krigsförhållanden och i övrigt ge riktlinjer för handlande under kriser och i krig. Vilka åtgärder som skall vidtas i olika situationer måste styras av lägets krav. "tillgängliga resurser mäste därvid fördelas till den totalförsvarsgren och det geografiska område där de bäst bidrar till våra samlade försvarsan- strängningar. Jag delar kommitténs uppfattning att det är viktigt att utnytt- ja näringslivets egen förmåga att lösa förekommande uppgifter under kriser och i krig vid ledning av verksamheten och fördelningen av befintliga resurser inom bl.a. transportsektorn. livsmedelssektorn. sambandssek— torn samt byggnads- och reparationsområdet.

Nuvarande system för den civila totalförsvarsplancringen i fred behöver anpassas bättre till utvecklingen i samhället och genomföras i samarbete mellan olika instanser. Civilbefälhavarna bör enligt kommittén få sitt an- svar och sina befogenheter i fred preciserade. De föreslås också få en mer betydelsefull roll än hittills i olika frågor. Kommittén anser därför att deras kanslier bör förstärkas. En särskild rapport (Ds Fö l98l: ll) har behandlat civilbefälhavarnas uppgifter i fred m.m. Chefen för kommundcpartemen- tet kommer vid sin anmälan till denna proposition såvitt avser kommunde- partementets verksamhetsområde att närmare behandla civilbefi'ilhzwarnas uppgifter och resurser. Jag vill dock för egen del understryka betydelsen av att förstärka civilbefälhavarkanslierna.

Bland övriga frågor under rubriken ledning och samordning har försvars— kommittén föreslagit att utbildning i folkrätt skall ges totalförsvarets perso- nal redan i fredstid. Jag delar kommitténs uppfattning.

Jag vill också i det här sammanhanget erinra om att försvarskommittén har behandlat frågan om eivilmotstånd. En särskild utredare har fått till uppgift att lämna förslag om uppgifter m.m. för ett svenskt icke—militärt motstånd som komplement till övriga totalförsvarsätgärder. Utredningen pågår f. n.

4.2. Administrativ beredskap

Regeringen och övriga offentliga organ har inte någon fullmakt att i nödlägen fritt handla efter omständigheterna. Det ankommer på regeringen och varje myndighet att fortlöpande beakta den administrativa beredska- pen och genom framställningar till regeringen eller på annat sätt säkerställa att myndigheten redan i fredstid får de befogenheter som behövs för att bemästra situationer som kan uppstå i krig eller vid krigsfara. Jag vill i

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 41

detta sammanhang erinra om de statliga myndigheternas skyldighet att under fredstid planera för sin beredskap.

Den administrativa beredskapen bidrar till stabilitet i vårt samhälle när det är krigsorganiserat och skapar därmed respekt för totalförsvaret. Den bör i all möjlig mån omfatta ett system av såväl beredskapsförfattningar som organisationsplaner för myndigheterna. Systemet bör redan i fred ha prövats vid övningar. Delarna i systemet bör i möjligaste mån ligga i linje med sina fredstida motsvarigheter. så att övergången till beredskapsläge inte medför onödiga förändringar eller ter sig främmande för rättsmedve- tandct.

Författningsberedskapen har olika former. Särskilda författningar som är intagna i Svensk författningssamling men inte har satts i tillämpning och beredskapsparagrafer i författningar som tillämpas redan i fred finns besitt- tade och utgivna. Dessutom finns s.k. skrivbordsförfattningar. dvs. utkast till lagar och förordningar som är avsedda att kompletteras och snabbt utfärdas i ett kritiskt läge. Det kan ibland finnas sakliga skäl att inte föra fram författningsarbetet längre än till detta stadium och att godta en lägre beredskap. Orsaken får emellertid inte vara en låg prioritering av bered- skapsfrågor.

Organisationsberedskapen omfattar främst åtgärder enligt 7 & förord- ningen (1977z55) om vissa statliga myndigheters beredskap. m.m.. dvs. upprättande av krigsuppgiftsförteckning. krigsorganisationsplan m. ti. planer för olika grader av beredskap. Ett viktigt mål för denna beredskap är att skapa förutsättningar för en snabb och effektiv beslutsgäng på alla myndighetsniväer.

Den administrativa beredskapen uppvisar vissa brister. Myndigheterna eftersätter ofta detta arbete till förmån för det löpande arbetet. Jag vill bl.a. påminna om att beredskapslagstiftning och beredskapsavtal ännu nästan helt saknas inom arbetsrätten. Beredning av denna fråga pågår inom arbetsmarknadsdepartementet och en proposition om arbetsrätten i krig kommer att läggas under våren.

Beredskapsförfattningarna är delvis ålderdomliga till form och innehåll och skrivna mot andra hotbilder än de nuvarande. Försvarskommittén har dragit konsekvensen av dessa förhållanden och framhåller att resurser måste avsättas för att ensa. förenkla och komplettera beredskapsförfatt- ningarna med hänsyn till dagens och morgondagens behov.

Jag anser det från totalförsvarssynpunkt nödvändigt att man i allt arbete med författningar, utredningsdirektiv m.m. beaktar hur svårigheterna un- der kn's. krigsfara eller i krig skall bemästras. Författningsmässigt anser jag att detta bör ta sig uttryck i generella beredskapsförfattningar eller i särskilda beredskapsföreskrifter i den ordinarie författningstexten.

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 42

4.3. Utnyttjande av de samlade personaltillgångarna inom totalför- svaret

Försvarskommittén har ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om hur de samlade personaltillgängarna inom totalförsvaret skall utnyttjas. Kommit- tén har lämnat förslag som berör såväl allmänna prioriteringar som under— lag för detaljerad planering beträffande utnyttjande av värnpliktiga inom det militära försvaret, utnyttjande av värnpliktiga inom de civila delarna av total-försvaret. vapenfria tjänstepliktiga, kvinnor i totalförsvaret. frivillig personal samt inskrivning och redovisning.

Enligt försvarskommittén skall hotet om ett överraSkande angrepp och en samtidigt påbörjad krigsorganisering ligga till grund för personalplane- ringen. Kommittén föreslår att de verksamheter som krävs för en snabb uppbyggnad av den inledande motståndsförmågan hos totalförsvaret skall ha högsta prioritet. De verksamheter som erfordras för att bygga tipp samhällets motståndskraft och som medger fortsatt motstånd under lång tid skall sedan prioriteras. Först därefter skall övrig krigsviktig verksamhet prioriteras. Jag instämmer i kommitténs förslag. Betydelsen av verksam- heten skall styra tilldelningen av såväl personal som materiel.

Jag anser att det är betydelsefullt att de av kommittén förordade fördju- pade studierna av bl. a. prioriteringsproblemen kommer till stånd. Sådana studier har redan påbörjats genom totalförsvarets chefsnämnds försorg.

4.4. Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Informationen om säkerhetspolitiken har under senare år vid olika tillfäl- len berörts i riksdagen. Försvarskommittén har i sitt betänkande angett att information om vår säkerhetspolitik är en medborgerlig rättighet i en demokrati.

De enskilda medborgarna måste enligt min mening informeras om vilka påfrestningar som kan drabba samhället under kriser och i krig och om vad som görs för att möta sådana påfrestningar. Var och en måste göras medveten om vilka rättigheter ochlskyldigheter gentemot samhället som följer av de bestämmelser som har utfärdats om samhällets förberedelser för och verksamhet i krig. Information om säkerhetspolitiken och total- försvaret är mot denna bakgrund nödvändig som en grund för opinionsbild- ningen och för att ge människorna möjlighet att påverka den politiska beslutsprocessen när det gäller dessa frågor. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret är en medborgerlig rättighet i en demokrati som vår.

Liksom försvarskommittén anser jag att informationen kring säkerhets- politiken bör syfta till att stimulera den allmänna säkerhetpolitiska debat- ten genom att bl. a. ställa sakligt underlag till förfogande. Strävan bör vara

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 43

att få en sådan bredd på debatten att den inte endast engagerar ett redan välinformerat fåtal.

Informationen skall också tjäna till att belysa bakgrund och motiv för de mål och den inriktning som statsmakterna givit för säkerhets- och försvars- politiken. Det är angeläget att statsmakterna lämnar sådan information att den enskilde får veta varför hon eller han kan tas i anspråk för utbildning eller annan tjänstgöring enligt någon av pliktlagarna. Inte minst är det angeläget att informera om vilka påfrestningar som kan drabba fredssam- hället och medborgarna i händelse av kriser och krig och vad som görs för att möta dessa påfrestningar. Det är också ett allmänt intresse att lämna en god information om hur allmänna medel används för försvars— och säker- hetspolitiska frågor.

Alla totalförsvarsmyndighcter bör medverka i den säkerhetspolitiska informationen och tillhandahålla det sakunderlag som kan stimulera den säkerhetspolitiska debatten och informationen i massmedier och organisa- tioner.

Enligt försvarskommittén är det av flera skäl angeläget att upplysnings- verksamheten på det säkerhetspolitiska området vidgas. så att den kom- mer att omfatta inte endast totalförsvaret utan även andra komponenter i vår säkerhetspolitik. De åtgärder som kommittén föreslår är bl.a. att myndigheternas information skall förbättras och utvidgas. att skolornas undervisning i säkerhetspolitiska frågor skall förbättras. att de värnpliktiga ges en ökad insikt i dessa frågor och att massmedier och folkrörelser med olika medel görs intresserade av att i ökad utsträckning engagera sig i den säkerhetspolitiska debatten och informationen.

Försvarskommittén anser att skolan har en viktig roll för att ge en grundläggande information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. I den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80) har detta tillgodosetts. Även i läroplanen för gymnasieskolan finns utrymme för information om säker- hetspolitiken och totalförsvaret. Fortbildning av lärare förekommer i dessa frågor. Det är angeläget att de även behandlas i grundutbildningen av lärare.

] planerna för grundutbildningen och repetitionsutbildningen av värn- pliktiga har avsatts tid för försvarsupplysning. Resultatet växlar emellertid beroende på befälets förmåga att informera om och diskutera frågor röran- de säkerhetspolitik och totalförsvar. Detta ställer enligt försvarskommit- te'ns mening särskilda krav på utbildningen av det truppbefäl som har daglig kontakt med de värnpliktiga. Den nya befälsordning (N BO) som nu är under införande kommer enligt min bedömning att ge befälet bättre kunskap och förmåga även inom de områden som berörs här. Jag kommer vidare att vidta åtgärder beträffande utbildningen inom civilförsvaret och av vapenfria tjänstepliktiga.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den information som ges till pojkarna före värnplikten fr.o.m. hösten 1980 också ges till alla flickor i motsvarande ålder.

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 44

Massmedias intresse för säkerhets- och försvarspolitiken är av stor betydelse för informationen till allmänheten. Försvarskommittén anser att massmedias intresse för säkerhets- och försvarspolitik bör främjas bl.a. genom att material av allmänt intresse ställs till deras förfogande och genom speciella presseminarier. Centralförbundet Folk och Försvar måste här spela en betydelsefull roll.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning om massmedias nyckelroll för information och debatt om säkerhets- och totalförsvarsfrägor. Jag förordar att Centralförbundet Folk och Försvar under budgetåret 1982/83 får utnytt- ja ytterligare 200 000 kr. för särskilda presscminarier.

Försvarskommittén har föreslagit att totalförsvarets upplysningsnämnd skall få sin uppgift vidgad till att omfatta hela vår säkerhetspolitik. Jag anser att detta är riktigt och avser därför vidta åtgärder för att dels ändra upplysningsnämndens instruktion. dels utöka representationen i nämnden. Nämnden bör vidare förstärkas med en heltidsanställd sekreterare.

Kostnaderna för dessa åtgärder bör under budgetåret l982/83 fä täckas med prisregleringsmedel inom utgiftsramen för det militära försvaret.

I sitt slutbetänkande har försvarskommittén tagit upp den betydelse som lckmannaorgan vid militära förband kan få när det gäller att föra ut infor- mation på regional och lokal nivå. Kommittén har därför förordat att en försöksverksamhet skall igångsättas. Jag delar denna uppfattning och för- ordar vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdeparte- mentets verksamhetsområde att sådana lckmannaorgan införs på försök vid vissa förband. I denna försöksverksamhet skall bl.a. törutsättningarna prövas att med hjälp av lckmannaorgan på lokal nivå förbättra informatio- nen om säkerhetspolitiken.

Beträffande frågan om en särskild tidskrift för säkerhetspolitisk debatt och information delar jag försvarskommitte'ns uppfattning att det torde vara tillräckligt att stödja de tidskrifter som genomför mera kostnadskrä- vande projekt inom det säkerhetspolitiska området.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över former och organisation för samhällsinfor- mationen i krig och vid krigsfara. När resultatet av denna översyn förelig- ger kan det bli aktuellt att på nytt pröva de organisatoriska formerna för totalförsvarets upplysningsverksamhet. Det bör också påpekas att folk- rättskommittén f.n. behandlar frågor om information och upplysning an- gående folkrätten i krig.

4.5 Skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel Försvarskommittén har ingående övervägt totalförsvarets utveckling med hänsyn till risken för att kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel utnyttjas i ett framtida krig. Kommittén har funnit att ökad

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 45

uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet och har lämnat förslag till mera preciserade utgångspunkter för planeringen vid totalförsvarets myndighe- ter.

Bedömningar av karaktären av ett framtida krig i Europa är alltid för- knippade med stor osäkerhet. I likhet med kommittén bedömerjag det som troligt att kriget åtminstone inledningsvis kommer. att föras med konventio- nella stridsmedel och inte med kärnvapen. Det är däremot inte möjligt att göra några bestämda uttalanden om sannolikheten för att kärnvapen sedan sätts in. Vi måste därför i vår planering beakta riskerna för att detta kan komma att ske.

Om Sverige lyckas hålla sig utanför ett krig i dess konventionella fas. är det mindre troligt att landet blir angripet sedan en upptrappning till kärnva- penkrig skett. Däremot måste vi räkna med risken att drabbas av verkning- arna av kärnvapen insatta mot mål utanför våra gränser. Med rimliga skyddsåtgärder bör dessa verkningar starkt kunna begränsas.

Om vi är indragna i ett krig när det trappas upp kan även vi bli utsatta för kärnvapenbekämpning. Förmodligen förlorar dock operationerna i Sverige i betydelse i ett sådant läge. Det är viktigt att vi har förmåga att stå emot en begränsad insats av kärnvapen. En sådan förmåga ökar våra möjligheter att stå emot hot om kärnvapeninsatser. Om kärnvapen skulle sättas in mot Sverige i stor omfattning. måste totalförsvarets resurser kraftsamlas till att skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade vård.

Den pågående upprustningen inom maktblocken beträffande kemiska stridsmedel och skyddet mot dessa kan leda till ökade risker för att dessa stridsmedel kommer att utnyttjas.

Kommitténs överväganden i det andra delbetänkandet och slutbetän- kandet om riktlinjerna för våra skyddsåtgärder kanjag helt instämma i. Jag delar kommitténs uppfattning att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel.

Tillverkning och användning av biologiska stridsmedel är förbjuden. Ett mål för våra åtgärder för skydd mot biologiska stridsmedel bör dock vara att uppnå en sådan nivå på skyddet att en angripare tvingas räkna med angreppstyper som är svåra att dölja.

Jag övergår nu till att behandla sådana lörbcredelseåtgärder till skydd mot kärnvapen samt kemiska och biologiska stridsmedel som bör vidtas inom olika delar av totalförsvaret.

God förmåga till indikering. alarmering och ledning samt goda kunska- per om stridsmedlens verkningar och skydd mot dessa måste eftersträvas. Därigenom kan skyddsrum. skyddsmasker och andra enklare typer av skydd utnyttjas så att skadeverkningarna av stridsmedlen begränsas. Ska- dor kan dock aldrig helt undvikas. Räddnings- och röjningsinsatser måste kunna utföras även efter insats av kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Dessa stridsmedel måste beaktas även i planeringen av sjuk- vården och folkförsörjningen.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 Försvarsdepartementet 46

Förberedelser bör vidtas så att hela befolkningen vid krig eller krigsfara kan informeras om kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. deras verkningar. personligt skydd och samhällets samlade skyddsro- surser. Redan i fred bör intresset för detta främjas genom offentlig debatt.

Utbildning och övning i skydd mot dessa stridsmedel bör ingå i värn- plikts- och civilförsvarsutbildningen. i självskyddsutbildningen och i kur- ser för frivillig personal. Befäl och arbetsledande personal inom totalför- svaret bör ges fördjupad utbildning.

För att ge särskild information och handledning i områden som drabbats av vapenverkningar bör en särskild beredskap finnas.

Radiakskyddsorganisationen bör i huvudsak baseras på civilförsvarets och det militära försvarets resurser. Organisationen bör utbildas och sam- övas i ökad utsträckning. Radiakskyddsorganisationen bör kompletteras så att den också kan utföra indikering och aiarmering för kemiska strids- medel.

De viktigaste ledningsfunktionerna bör ges skydd mot verkningarna av s.k. elektromagnetisk puls (EMP).

lnom totalförsvaret bör därutöver en kunskapsnivå upprätthållas som möjliggör snabb anpassning till utvecklingen i omvärlden vad gäller kärn- vapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Alla resurser bör vid - behov kunna utnyttjas för koncentrerade undsättningsinsatser. Förmågan till ledning av samlade undsättningsoperationer måste beaktas.

lnom civilförsvaret bör tekniska bestämmelser för utformning av skyddsrum beakta kärnvapen och kemiska stridsmedel på det sätt somjag tidigare har redovisat. Som en komplettering till befintliga skyddsrum bör finnas beredskap för att anordna lämpliga utrymmen för skydd mot ra- dioaktivt nedfall och att hänvisa skyddssökande till dessa.

Åtgärder bör vidtas för att skydda befolkningen mot kemiska stridsme- dcl.

Som en grund för ett skydd mot biologiska stridsmedel bör skyddsaspek- ten beaktas organisatoriskt och planmässigt vid berörda myndigheter och institutioner. En ökad samordning av skyddsåtgärderna fordras. om ett effektivt utnyttjande av de resurser som är användbara för skydd skall kunna uppnås.

Beredskap bör finnas för en efter omständigheterna anpassad lokal befolkningsomflyttning och en mer omfattande utrymning. Räddnings- och röjningsinsatser bör kunna utföras där kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel har använts.

lnom det militära försvaret bör åtgärder vidtas i fråga om taktik. organi- sation. materiel och utrustning samt utbildning så att främst individens överlevnad främjas inom sådana områden där kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel har använts. Åtgärder bör vidare vidtas vid de viktigaste förbanden till skydd mot verkningarna av främst EMP från kärnvapenexplosioner på hög höjd samt för att öka möjligheterna till

Prop. 1981/82:102 Bilaga ] Försvarsdepartementet 47

fortsatt försvar inom områden som är belagda med radioaktiva och ke- miska stridsmedel.

lnom det ekonomiska försvaret bör åtgärder vidtas så att enstaka kärn- vapeninsatser eller begränsade insatser av biologiska eller kemiska strids- medel inte resulterar i en utslagning av försörjningen i dess helhet eller i en avgörande stor del av landet.

För sjukvården gäller särskilt att den möjliga extrema omfattningen i tid och rum och delvis speciella karaktären av behandlings- och vårdbehovet efter insatser av kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel bör beaktas vid planeringen.

Åtgärder bör redan_i fred vidtas eller förberedas för att sprida ut eller skydda tillgångar och försörjningsfunktioner av särskild betydelse för våra försvarsansträngningar. samhällets försörjning och vår långsiktiga överlev- nad.

Härutöver bör inom hela totalförsvaret åtgärderna för skydd mot kärn- vapen samt biologiska och kemiska stridsmedel fortlöpande bevakas i studie- och planeringsverksamheten så att alla skyddsåtgärder vidtas som är möjliga utan väsentliga merkostnader i förhållande till vad som krävs för skydd mot konventionella stridsmedel.

De riktlinjer för skyddets utformning som jag här har redovisat har i huvudsak kunnat beaktas i förslagen till de olika totalförsvarsgrenarnas utveckling.

4.6. Försvarsforskningen

1978 års försvarskommitté har lämnat vissa förslag om försvarsforsk- ningen och bl.a. anfört att totalförsvarets myndigheter bör tillförsäkras likställdhet i inflytandet över forskningens inriktning och att överbefäl- havarens ställning gentemot försvarets forskningsanstalt bör ändras. Forskningsanstalten bör lyda direkt under regeringen (försvarsdeparte- mentet).

På uppdrag av regeringen har forskningsanstalten i december l98l läm- nat förslag i vissa frågor rörande försvarsforskningen. Förslagen berör bl. a. försvarsforskningens ställning och överbefälhavarens ställning gent- emot forskningsanstalten. Förslagen har i den delen remitterats.

Jag delar försvarskommitténs principiella syn på försvarsforskningen. Jag avser att återkomma till regeringen under år l982 med anledning av försvarskommitténs och försvarets forskningsanstalts förslag rörande för- svarsforskningen så att erforderliga riksdagsbeslut kan fattas inför budget- året l983/84. '

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 48

4.7. Samhällets sårbarhet

Försvarskommittén har under sitt arbete noterat den ökade sårbarheten i det moderna samhället. Jag konstaterar att frågor om samhällets sårbar- het fortlöpande värderas i den studieverksamhet som bedrivs inom för- svarsdepartementets verksamhetsområde. En del av sårbarheten beror på den höga teknologiska utvecklingen. varav datoriseringen är en del. För att studera datasystemens sårbarhet och få förslag till åtgärder tillkallade dåvarande departementschefen efter regeringens bemyndigande den s. k. sårbarhetskommittén (SÄRK). Kommittén har är 1978 lämnat lägesrappor- ten (Ds Fö l978:4) ADB och samhällets sårbarhet och slutbetänkandet (SOU I979:93) ADB och samhällets sårbarhet överväganden och för- slag, vari konstateras att sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens datori- serade samhälle.

Jag anser att det är angeläget att regeringen snarast tar initiativ till- åtgärder som syftar till att minska den sårbarhet i samhället som beror på datorisering och har därför tillkallat en särskild beredning. sårbarhetsbe- redningen (SÅRB). med representation från statliga myndigheter. kom- muner och näringsliv. Beredningen skall vara ett aktivt organ för informa- tion och rådgivning om sårbarhetsfrägorna i anknytning till ADB-verksam- heten.

l beredningens handlingsplan redovisas en närmare precisering av vilka sårbarhetsfaktorer och sårbarhetsproblem inom ADB-området som kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder från samhällets sida. Den genomgående bedömningen i handlingsplanen är att datoriseringen av det svenska samhället har fortsatt med oförminskad kraft utan att tillräckliga resurser avsatts för åtgärder inom säkerhets- och sårbarhetsområdcna. Sårbarhetsberedningen föreslår därför att åtgärder skall vidtas för att infor- mera och ge råd inom dessa områden. Beredningen konstaterar dock att det krävs ett strukturerat och metodiskt angreppssätt på sårbarhetsfrå- gorna. Den kommer att ta fram metoder och rutiner för särbarhetsprövning av ADB-system. Det är särskilt angeläget att samhällets stora och viktiga datasystem kan prövas.

Beredningen kommer bl.a. att studera utlandsberoendet. ADB i indu- strin, ADB i krig samt olika sårbarhetsfaktorer som hänger samman med personalberoendet. t.ex. databrotten. Möjligheterna att ersätta utslagen datorkapacitet skall även belysas. Beredningen anser att ADB-systemens komplexitet har blivit en sårbarhetsfaktor och avser därför att försöka belysa problemen i samband med denna utveckling.

Frågan om rutiner och lagstiftning för förstöring av personregister kom- mer också att övervägas. Även för andra register med känslig information kan likartade rutiner behövas.

Jag kommer att behandla sårbarhetsberedningens handlingsprogram i den datapolitiska proposition som kommer att föreläggas riksdagen under varen.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 49 4.8 Översynsprojektet

I prop. 1980/81 : 20 (bil.3) anmälde dåvarande chefen för försvarsdeparte- mentet att han avsåg att låta kartlägga de besparingsmöjligheter som skulle kunna uppnås genom samverkan mellan försvaret och övriga samhällssek- torer. Vidare anmälde han i prop. l980/8l: 100 (bil.7) att ett översynspro— jekt hade startats. Jag vill här redovisa arbetsläget för översynsprojektet.

Tänkbara områden för samverkan mellan försvaret och övriga samhälls- sektorer har inventerats.

Pågående utredningar inom försvarsmakten angående det militära tran- sportflygets utnyttjande m.m. avvaktas innan ställning kan tas till möjlig- heterna att utnyttja försvarsmaktens transportflyg för värnpliktsresor. lik- som möjligheterna för civila företag att utnyttja det militära transportfly- get.

Samordningcn mellan kommuner och fredsförband har diskuterats. Med hänsyn till förväntade besparingar skall projektet bearbetas vidare.

Under arbetets gång har ett antal nya områden aktualiserats. Avgräns- ningen mellan översynsprojektet och den löpande rationaliseringsverk- samheten inom och mellan myndigheter. kommuner m.fl. är svår att göra.

Alla möjligheter till samordning och samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer som kan ge besparingar bör tas till vara. Det bör därför övervägas om inte en översyn. som även omfattar övriga departe- ments verksamhetsområden. borde genomföras.

lnom försvarsdepartementets verksamhetsområde torde de största be- sparingsmöjligheterna finnas inom områdena materielanskaffning och ma- terielunderhåll samt byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning.

4.9. Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i detta avsnitt.

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 50 5 Totalförsvarets ekonomi

För budgetåret 1982/83 beräknar jag de sammanlagda kostnaderna över statsbudgeten för verksamheten inom totalförsvaret till ca 22 500 milj. kr. i det prisläge som antas komma att råda när verksamheten genomförs. Fördelningen på totalförsvarsgrenar framgår av följande sammanställning.

Ändamål Belopp

Det militära försvaret H I 10 Civilförsvaret 673 varav civilförsvar utom skyddsrum 360 skyddsrum 313 Det ekonomiska försvaret 2 250 varav drift- och förvaltningskostnader 680 investeringar m.m. [ 570 Övrigt totalförsvar 460 varav psykologiskt försvar ?

hälso- och sjukvård l Il övrigt 346

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 1 F örsvarsdepartementet 5l

1 Det militära försvaret

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser försvarsdepartementets verksam- hetsområde

1.1 Planerings- och ekonomisystemet

Riksdagen beslöt vid 1977/78 års riksmöte ( prop. 1977/78:63 , FöU 9. rskr 174) att försvarets planerings- och ekonomisystem skall vara det övergripande ledningssystemet för att styra verksamheten i fred inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

En grundtanke i försvarets planerings- och ekonomisystem är att sär- skild vikt skall läggas vid att ange de långsiktiga målen för försvaret, så att de kan tjäna som vägledning när verksamheten inom försvarsmakten pla— neras och genomförs.

Verksamheten inom det militära försvaret är inriktad mot att underhålla och utveckla ett visst antal förband i krigsorganisationen. När den planera- de verksamheten genomförs eftersträvas att decentralisera befogenheterna att fatta beslut.

I försvarets planerings- och ekonomisystem indelas den fredstida verk- samheten vid myndigheterna i tre huvudfunktioner. nämligen en operativ funktion. en programfunktion och en produktionsfunktion. De n op e ra- tiv a fu n k t i o n e n svarar för det operativa krigsförberedelsearbetet. Funktionen utövas av överbefälhavaren och militärbefälhavarna. Pro- g r a m fu n k t i o n e n svarar för att formulera mål för verksamheten. förde- la resurser och kontrollera att målen uppfylls. Under regeringen utövas denna funktion främst av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Pr o (1 U kt io n s fu n kt i o n e n förfogar över de ekonomiska resurserna och svarar för att de mål som anges av programfunktionen uppfylls i största möjliga utsträckning och på det sätt som är mest rationellt. Produk- tionsansvariga myndigheter är huvudsakligen försvarsgrenscheferna när l Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet

r.)

det gäller utbildning, försvarets materielverk i fråga om utveckling och anskaffning av materiel, försvarets forskningsanstalt i fråga om forskning och fortitikationsförvaltningen när det gäller anskaffning av mark och anläggningar.

Utöver de nämnda huvudfunktionerna finns special i st- eller fa c k fu n k t i o n e r för verksamhet som berör flera program eller produk- tionsområden och som kräver särskild kompetens. För fackfunktionerna svarar särskilda fackmyndigheter. Sålunda svarar t.ex. försvarets mate- n'elverk för förrådsverksamhet och fortifikationsförvaltningen för fastig- hetsförvaltning.

I planen'ngs- och ekonomisystemet utgör krigsförbanden grunden. Des- sa förs samman i delprogram. Pansarbrigad m. m., Ubåtsförband och Jaktförband är exempel på sådana. Delprogrammen läggs samman till program efter två modeller. Den ena ger 3 v v äg nin g 5 p ro g r a m och den andra organisatoriska huvudprogram.

Avvägningsprogrammen är avsedda att utnyttjas främst i den långsiktiga planeringen. Jag vill understryka att indelningen i och benämningen på avvägningsprogrammen är föränderlig och måste anpassas till behoven i studie- och planeringsverksamheten. Indelningen i organisatoriska huvud- program återspeglar ansvarsförhållandena i fredsorganisationen.

Överbefälhavaren beskriver i sin programplan för det militära försvaret försvarsmaktens kngsorganisatoriska utveckling inom avvägningspro- grammen och inom de försvarsgrensinriktadc organisatoriska huvudpro- grammen.

Följande figur visar ett exempel på hur delprogrammen f. n. förs sam- man till avvägningsprogram och organisatoriska huvudprogram.

Avväg- ' ' Operativ ntngs- ledning program m . m.

Delpro-

gram

Orglanisa- ' Flygvapen- Operativ to:-iska " ' förband ledning huvud- m. in. program

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 3

Verksamheten inom det militära försvaret indelas efter sin karaktär i delproduktionsområden. Dcssa förs samman till huvudpro- duktionsområden och avvägningsområden enligt vad som framgår av följande figur.

Huvudproduktionsområden Delproduktionsområden Avvägningsområden

Allmän ledning och för- bandsverksamhet Operativ och krigsorga- nisatorisk verksamhet

Utbildning till och av fast anställd perso- nal m.m.

Ledning och för—- bandsverksamhet

Vidmakthållande

Grundutbildning av värnpliktiga

Repetitionsutbildning av värnpliktiga

'("

Centralt vidtaget ma- terielunderhåll m. m.

Centralt vidtagen ma- terielanskaffning m. m.

_!Å L V

Omsättning och tillförsel

Nybyggnader m. m.

Anskaffning av anläggningar

C ent: alt beslutade ombyggnads - och under - hållsåtgärder

Utvecklingsarbete Tillämpad forskning

Grundforskning

Indelningen i avvägningsområden används i den långsiktiga planeringen och indelningen i huvudproduktionsområden i den löpande verksamheten. Anslagen till de tre försvarsgrensinriktadc huvudprogrammen och huvudprogrammet Operativ ledning m.m. avgränsas efter indelningen i huvudprogram och huvudproduktionsområden. Anslagen inom huvudpro- grammet Gemensamma myndigheter m.m. knyter i stort sett an till indel-

Forskning och utveckling

Forskning och utveckling

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 4

ningen i delprogram och huvudproduktionsområdcn. Anslagsindelningen framgår av följande figur.

Huvudproduk- Ledning och Materielan- Anskaffning Forskning och tionsom- förbandsverk- skattning av anlägg- utveckling råde samhet ningar Huvud- program Arméförband Anslag B 1 Anslag B 2 Anslag B 3 Anslag B 4 Marinförband Anslag C 1 Anslag C 2 Anslag C 3 Anslag C 4 flygvapenför- Anslag D 1 Anslag D 2 Anslag D 3 Anslag D 4 and Operativ Anslag E 1 Anslag E 3 ledning m.m. Gemensamma Anslag Anslag Anslag myndigheter F 1 - 4 F 18 F 5 m. m. F 10 F 6 - 17 F 17 F 13

Den indelning i fac k som formellt gäller i planerings- och ekonomisys- temet framgår av följande sammanställning där också de olika fackmyn- digheterna anges.

Fack Fackmyndighet Underrättelsetjänst Overbefälhavaren Helikopterverksamhet Chefen för flygvapnet Medelsförvaltning. kameraltjänst m.m. Försvarets civilförvaltning Hälso- och sjukvård Försvarets sjukvårdsstyrelse Fastighetsförvaltning Fortifikationsförvaltningen Förplägnad Försvarets materielverk Förrådsverksamhet Försvarets materielverk Materielunderhåll Försvarets materielverk Vcrkstadsdrift Försvarets materielverk

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 5 1.2 1977 års försvarsbeslut

Försvarsbeslutet år 1977 innebar bl. a. att planeringsramen för det mili- tära försvaret höjdes något i förhållande till den som gällde tidigare. Där- igenom blev dct möjligt att i viss mån öka den andel av verksamheten som avser materielanskaffning samt forskning och utveckling. Stor vikt lades vid ansträngningarna att bromsa utgiftsökningarna för ledning och för- bandsverksamhet. En fortsatt personalminskning och omfattande fredsor- ganisatoriska ingrepp förutsattes. Dessutom avsattes reserver. bl. a. för att möta den bedömda skillnaden mellan den framtida löneutvecklingen och den allmänna prisutvecklingen enligt nettoprisindex.

Under perioden 1977/78—1981/82 har statsmakterna fattat beslut om förbandsindragningar och omorganisationer. Dessutom har försvarets myndigheter i samverkan med försvarets rationaliseringsinstitut fortlö- pande vidtagit åtgärder i syfte att bromsa utgiftsökningarna. Dessa åtgär- der har lett till en kontinuerlig minskning av den andel av den militära utgiftsramen som går till ledning och förbandsverksamhet.

Det tillämpade systemet för priskompensation har inneburit en bristande tidsmässig överensstämmelse mellan pris- och löneutvecklingen inom för- svaret och utgående kompensation. Det har lett till att perioden har känne- tecknats av mycket stora omplaneringar. Till följd av de höga löneavtalen åren 1976 och 1977 tvingades försvaret bl. a. till kraftiga inskränkningar av främst repetitionsutbildningen och materielanskaffningen. Ca 2 miljarder kr. måste föras över till löneområdet i början av försvarsbeslutsperioden. Därtill kommer att prisutvecklingen på drivmedel varit mycket snabb.

Under slutet av perioden har priskompensationen varit högre än den faktiska pris- och löneutvecklingen. varför viss återtagning har kunnat ske bl. a. på materielsidan. Sammanlagt under perioden har dock viss materiel fått utgå ur planerna eller minskas i antal i förhållande till vad som avsågs i 1977 års försvarsbeslut. Samtidigt har anskaffningen av många materiel- objekt måst uppskjutas.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 6 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling

1.3.1 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren har redovisat sitt underlag för det kommande för- svarsbeslutet vid tre tillfällen. Del 1 av perspektivplanen överlämnades till regeringen i februari 1979 och del 2 i juni 1980. Studie- och utredningsarbe- tet avslutades hösten 1981. när ett konkret handlingsprogram presentera- des i form av överbefälhavarens program plan för perioden 1982/83— 1986/87. Programplanen innehåller också särskilda redovisningar och för- slag om fredsorganisationens utveckling och om anskaffning av flygplan. Jag återkommer till detta underlag i avsnitten 1.4 Fredsorganisationen (s. 51) och 1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor (s. 97).

Perspekti vpla nen

För d el 1 a v p e r 5 p e k t i v pl a n e n föreskrev regeringen ett ekono- miskt studieintervall som motsvarade 9 14 miljarder kr. i årlig utgiftsram för försvarsmakten på 1990-talet (prisläge februari 1977).

Del 1 av perspektivplanen syftar till att pröva olika framtida utformning- ar av försvarsmakten när det gäller deras förmåga att möta sådana kon- flikter som kan vara tänkbara i ett tidsperspektiv på 15—20 år. Vidare prövas idéer om nya förband och vapensystem.

ldéskisserna till utformningar av försvarsmakten (strukturerna) har valts för att översiktligt belysa förmågan hos olika försvarsorganisationcr.

Enligt överbefälhavarens mening ärinte någon av de strukturer som har studerats i den mellersta delen av det ekonomiska interval- let balanserad mot de krav som utvecklingen i vår närmaste omvärld ställer.

Iden nedre delen av det ekonomiska intervallet blir den- na brist på balans naturligen än mer markerad. Härtill kommer att för- svarsstrukturerna inte heller har en rimlig förmåga att möta de typer av angrepp som de i första hand har utformats för att möta. De ekonomiska resurserna är i detta intervall otillräckliga för att försvarsmakten skall kunna lösa även relativt begränsade uppgifter i säkerhetspolitiken. Vår förmåga att fullfölja den deklarerade neutralitetspolitiken kan därför kom- ma att ifrågasättas. De strukturer som har studerats har dessutom visat sig vara svåra att realisera inom de närmaste 15 20 åren. om inte försvars- maktens organisation och sådan materielanskaffning som redan har beslu- tats omgående beskärs tämligen drastiskt. Påfrestningarna på totalför- svaret i övrigt blir stora. Försvarsmaktens roll i säkerhetspolitiken redu- ceras i hög grad.

Studien har visat att deti den övre delen av det ekonomiska i nte r v al ! et är möjligt att utforma en försvarsmakt med förmåga att möta ett brett register av konflikter och angrepp. Ett sådant försvar skulle enligt

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 7

överbefälhavaren kunna spela den roll i svensk säkerhetspolitik som ut- vecklingen i vår omvärld motiverar. En försvarsmakt på denna nivå ger övriga delar av totalförsvaret tid och möjlighet att organisera. så att de får goda betingelser att verka.

Planen har behandlats i militärledningen, varvid också cheferna för fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk och försvarets forsk- ningsanstalt har deltagit. Chefen för armén har därvid avgivit ett särskilt yttrande. .

Regeringen angav i anvisningarna för fa s 2 a v pe rs p c k t i v p 1 a ne - ringen att alternativa handlingsvägar för de närmaste tio budgetåren fr. 0. nr. 1982/83 skulle utformas och analyseras med två olika ekonomiska förutsättningar som grund. I medeltal per budgetår innebar dessa förutsätt- ningar följande belopp (prisläge februari 1979: milj. kr.)

Förutsätt- 1982/83- 1987/88- ning 1986/87 1991/92 1 14 600 15 600 2 l3 000 13 000

Som utgångspunkt förutsätts en planeringsram för budgetåret 1981/82 på 13 600 milj. kr. i pn'släget februari 1979. 1 anvisningarna anges vidare vissa andra ekonomiska förutsättningar. Priskompensation enligt nettoprisindex (NPI) skall sålunda förutsättas. Vidare framhålls att erfarenheterna av skillnaden mellan den verkliga prisutvecklingen och NPI måste tillvaratas i planeringen och tillräckliga reserver därför avsättas inom det angivna ekonomiska utrymmet.

Med dessa ekonomiska förutsättningar kan man enligt överbefälhavaren inte ens i den högsta planeringsram som regeringen har angett hejda den pågående minskningen av krigsorganisationen. om kvaliteten i rimlig grad skall kunna anpassas till utvecklingen i omvärlden. Ett sådant mål kräver en högre ekonomisk ram. Överbefälhavaren redovisar i handlingsväg 1 en sådan utveckling.

Den lägsta ekonomiska nivå som regeringen har anvisat för arbetet avviker i ekonomiskt avseende avsevärt från övriga nivåer som har studerats under perspektivplanearbetet. En rad särskilda problem uppstår.

Nivån innebär redan det första budgetåret en sänkning av ramen med ca 600 milj.kr. Dessutom innehåller ramen inget påslag för de efter hand ökande pris- och lönereserverna. eftersom den andra femårsperiodcn lig- ger på samma nominella nivå som den första. Det innebär att både freds- . dn'ften och materielanskaffningen måste minskas successivt för att möta pris- och löneutvecklingen. 1 regeringens anvisningar anges dessutom att allmän värnplikt resp. svensk tlygplanproduktion skall ingå i minst en handlingsväg på varje ekonomisk nivå. Dessa villkor kan inte inrymmas i någon handlingsväg på den lägsta ekonomiska nivån utan att det uppstår en stor brist på balans i krigsorganisationen.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 8

Överbefälhavaren redovisar därför på denna nivå en h a n dl in g s v ä g 3 som i förhållande till planeringsförutsättningarna är så långt möjligt opera— tivt balanserad mellan skilda funktioner inom försvarsmakten och mot de begränsade uppgifter som ett sådant försvar kan lösa. ] handlingsvägen ingår varken allmän värnplikt enligt dagens tillämpning eller inhemsk tlyg- plansproduktion. Handlingsvägen torde också leda till krav på omfattande uppsägningar av personal.

För att tillgodose regeringens krav på handlingsvägar med allmän värn- plikt och inhemsk tlygplansproduktion även på den låga nivån redovisas dessutom tre planeringsexempel.

En han dl i rigs väg 2 har utformats så att både allmän värnplikt och inhemsk tlygplanproduktion enligt regeringens anvisningar inryms, samti- digt som de mest uppenbara bristerna i försvarets utveckling i förhållande till omvärlden täcks. Stor vikt har därvid lagts vid åtgärder som bidrar till att upprätthålla omvärldens tilltro till vårt försvar. Handlingsväg 2 ligger på den lägsta ekonomiska nivå där detta är möjligt. Handlingsvägcn repre- senterar således en omslagspunkt vad gäller handlingsfrihetcn att på lång sikt vidmakthålla och förnya väsentliga försvarsfunktioner. Handlingsväg 2 ligger något under regeringens högsta ekonomiska nivå.

Sammanfattningsvis har överbefälhavaren utarbetat handlingsvägar på tre ekonomiska nivåer enligt vad som framgår av följande tabell (prisläge februari 1979; milj. kr.).

Handlings- Medeltal per budgetår för perioden väg 1982'83 1986/87 1987/88 1991/92 1 14 950 16 750 2 14 350 14 900 3 13 000 13 000

H a n d li n g s v ä g 1 kan enligt överbefälhavaren ses som ett uttryck för vår vilja att visa omvärlden att Sverige inom det militära området även framgent är berett att ta'sin del av ansvaret för stabiliteten och freden i vår del av världen. På denna nivå kan den fortgående reduceringen av för- svarsmakten hejdas samtidigt som kvaliteten kan anpassas till utveckling- en i omvärlden. Förutsättningarna för att vi skall kunna stå utanför en militär konflikt ökar. En angripare mäste räkna med att avdela betydande resurser mot oss. Det bör för honom framstå som i hög grad osäkert om han kan nå sina mål utan stora uppoffringar i förluster och tid. Han måste vara beredd att möta motstånd i alla delar av landet och under lång tid.

Skulle vi trots allt bli angripna. har vi goda möjligheter att i samverkan med övriga totalförsvarsgrenar föra en framgångsrik försvarsstrid. Hand- lingsvägen kan med angivna ekonomiska förutsättningar genomföras inom ramen för en i stort sett oförändrad eller t.o.m. något mindre andel av landets samlade resurser (BNP).

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 9

[ handlings väg 2 torde det enligt överbefälhavaren vara möjligt att i varje fall övergångsvis upprätthålla det svenska försvarets trovär- dighet. I denna handlingsväg kan vi genom en stark begränsning av freds- organisationen samt utsträckt utnyttjande av nu tillgänglig materiel i hu- vudsak hålla uppe den operativa styrkan under 1980-talet samtidigt som vi bibehåller nuvarande värnpliktsuttag och fullföljer den påbörjade tlyg- plansutvecklingen.

] ekonomiskt hänseende kan handlingsvägen ses som en fortsättning på 1977 års försvarsbeslut. Den tar sålunda i anspråk en efter hand minskande andel av samhällets resurser. Den ligger inom övre delen av det ekonomis- ka fält som regeringen har anvisat. Handlingsvägen innebär att den struk- turella omvandlingen av försvarsmakten blir betydligt mer omfattande än i handlingsväg 1. Nydaningen av förbandens vapen och vapensystem sker i långsammare takt. Vi kan därför inte hålla jämna steg med den modernise- ring som sker av vapnen i vår omvärld. Detta leder enligt överbefälhavaren till att vår försvarseffekt fortsätter att minska i förhållande till styrkan hos tänkbara angripare. Vi tar sålunda ökade risker.

Den låga ekonomiska nivå, på vilken h a n dl i n g 5 v äg 3 har utformats, utgår från föreställningen att man genom skilda åtgärder skulle kunna bibehålla försvarsmaktens krigsavhållande förmåga till lägre kostnader. Detta är enligt överbefälhavaren inte möjligt. För att kunna upprätthålla en försvarsfunktion tvingas man att kraftigt reducera en eller flera andra funktioner som har stor betydelse för vårt försvars trovärdighet.

Handlingsväg 3 har sålunda utformats som en försvarsmakt utan allmän värnplikt och utan framtida anskaffning av flygplan från svensk industri. Endast därigenom har en godtagbar balans mellan de olika försvarskom- ponenterna kunnat uppnås.

Genomförda studier och värderingar visar entydigt att detta alternativ har betydligt färre brister än de båda exempel som förutsätter hittillsvaran- de värnpliktsuttag resp. fortsatt tlygplansproduktion. De visar också att det på denna ekonomiska nivå är bättre att helt utesluta ett antal värnplik- tiga från utbildning än att korttidsutbilda betydligt fler.

Även om handlingsväg 3 är den minst dåliga lösningen på den aktuella ekonomiska nivån. leder den enligt överbefälhavaren till en direkt minskning av utgiftsramen för det militära försvaret med ca 5

.%' - en successiv minskning av de reala försvarsansträngningarna med nå- gon procent årligen så att försvarets andel av BNP minskar med en tredjedel på 10 år, ett frångående av den allmänna värnplikten, varvid en fjärdedel av de värnpliktiga undantas från utbildning, - en reducering av de kvalificerade markstridsförbanden med ca 20%, ett avbrytande av tlygplansutvecklingen inom landet,

en avveckling av 25 fredsförband samt

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 10

en minskning av antalet anställda med ca 25 % varvid uppsägningar måste tillgripas.

Den är uppenbart att en sådan handlingsväg snabbt får allvarliga nega- tiva konsekvenser för vår försvarsförmåga. Även om försvaret i enlighet med regeringens anvisningar inriktas mot att möta geografiskt och tidsmäs- sigt begränsade och kraftsamlade anfall, ökar risken för att vi även i dessa situationer kommer i efterhand. Vi kan då endast under begränsad tid stå emot en angripares fortsatta framträngandc. Vi tvingas att säkerhetspoli- tiskt ta betydligt större risker. Den drastiska förändringen av svensk för- svarsorganisation leder med stor säkerhet till allvarliga konsekvenser för försvarets trovärdighet såväl inom som utom landet.

En utveckling av försvaret enligt den lägsta ekonomiska nivån ter sig från de synpunkter överbefälhavaren har att företräda inte försvarbar. framför allt inte i nuvarande säkerhetspolitiska situation.

Läget i världen präglas i dag av stor utrikespolitisk osäkerhet. Denna osäkerhet gäller också Europa. Mot denna bakgrund finns det enligt över- befälhavarens mening mycket starka skäl att välja en långsiktig utveckling av försvarsmakten enligt handlingsväg ]. Därigenom kan försvaret påtag- ligt stödja en svensk säkerhetspolitik som syftar till en fredlig utveckling i vår del av världen. Handlingsväg l ställer i ett långsiktigt perspektiv inte några krav på en ökad andel av det svenska samhällets resurser. Överbe- fälhavaren föreslår att denna handlingsväg läggs till grund för 1982 års för— svarsbeslut.

Programplanen för perioder: 1982/83 —1986/87

Genom beslut den 5 mars 1981 gav regeringen anvisningar för program- planering för perioden 1982/83 1986/87 för det militära försvaret. Rege- ringen föreskrev därvid att försvarskommitténs andra betänkande i tillämpliga delar skulle ligga till grund för planeringen.

För vart och ett av budgetåren 1982/83 — 1986/87 skulle gälla en plane- ringsram om 15400 milj.kr. (prisläge februari 1980) i enlighet med för- svarskommitténs uttalande att planeringen inom totalförsvaret borde ge- nomföras på en ekonomisk nivå som motsvarar vad som f.n. anvisas för dessa ändamål. Detta motsvarar 17120 milj. kr. i prisläget februari 1981. Priskompensation skulle förutsättas utgå enligt NPI.

lnom planeringsramarna skulle reserver avdelas för den väntade avvi- kelsen mellan den faktiska prisutvecklingen och priskompensationen enligt NPl. Reserverna skulle beräknas på grundval av bl. a. 1980 års långtids- utrednings huvudalternativ 1. Därutöver skulle konsekvenserna av att beräkna reserverna på grundval av långtidsutredningens huvudalternativ 2 redovisas.

I anslutning till programplanen skulle överbefälhavaren belysa utveck- lingen och konsekvenserna av om planeringsramarna minskas resp. ökas med 400 milj. kr. per budgetår (prisläge februari 1980).

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 11

l planeringen av fredsorganisationen skulle åtgärder föreslås som syf- tade till att ge minst de besparingar som var en utgångspunkt för handlings- väg 2 i del 2 av överbefälhavarens perspektivplan. För huvudprogrammen Operativ ledning m. m. samt Gemensamma myndigheter m.m. skulle där- utöver övervägas och så långt möjligt inplaneras ytterligare besparingar av det slag och den omfattning som föreslogs av överbefälhavaren i handlings- väg 3.

Överbefälhavaren föreslår i sin programplan hur försvarsmakten skall utvecklas på den ekonomiska nivå som regeringen har angett. Planen belyser också försvarsmaktens utveckling. om den ekonomiska nivån höjs resp. sänks med 440 milj. kr. per budgetår i prisläget februari 1981. [ planeringen har överbefälhavaren avdelat reserver med långtidsutred- ningens huvudalternativ 1 som grund. Därutöver redovisas konsekvenser- na om större reserver. grundade på långtidsutredningens huvudalternativ 2. avdelas.

lsin analys av planeringsförutsättningarnaframhålleröver- befälhavaren att den av regeringen angivna ekonomiska ramen inte är tillräcklig. För att den ambitionsnivå som försvarskommittén har angivit skall kunna uppnås krävs enligt överbefälhavaren en tilldelning av resurser motsvarande den högsta nivån. Andra viktiga förutsättningar för att den föreslagna planeringen skall kunna förverkligas är att fredsorganisationen minskas och att ett nytt system för priskompensation införs.

Mot denna bakgrund hemställer överbefälhavaren att försvarsmakten utvecklas enligt "+ 400-nivån" i den plan som förelig-

ger och att resurser avdelas minst i enlighet härmed. — ett nytt priskompensationssystem införs som ger försvarsmakten full kompensation i rätt tid. reduceringar inom fredsorganisationen beslutas i den omfattning och vid de tidpunkter som framgår av den plan som har redovisats. Överbefälhavarens planering innebär att det tillgängliga pla— neringsutrymmet har fördelats enligt vad som framgår av följande tabell (prisläge februari 1981 ;milj. kr.).

Nivå 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa 1982/87

"+400-nivån" 17 560 17 560 17 560 17 560 17 560 87 800 (varav reserv) (109) (160) (215) (289) (391) (1 164) Programplane- 17 120 17 120 17 120 17 120 17 120 85 600 nivån (varav reserv) (106) (158) (212) (284) (386) (1 146) "—400-nivån" 16 680 16 680 16 680 16 680 16 680 83 400 (varav reserv) (102) (151) (203) (275) (371) (1 102)

För perioden 1987/88 — 1991/92 är planeringsutrymmet i "+ 400-nivån” 92 800 milj. kr.. varav 3618 milj. kr. i reserver. i programplanenivån 86 900 milj. kr.. varav 3444 milj kr. i reserver, och i "— 400-nivån" 84 500 milj. kr.. varav 3221 milj. kr. i reserver.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 12

För a r m e fö r b a n d e n innebär överbefälhavarens planering följande. Under programplaneperioden fullföljs moderniseringen av tio infanteri- brigader och fyra norrlandsbrigader. En norrlandsbrigad tillkommer ge- nom att den elfte moderna infanteribrigaden omorganiseras till norrlands- brigad. Materielen inom de kvarvarande åtta äldre infanteribrigaderna förnyas i mycket begränsad omfattning. En av de äldre brigaderna utgår ur krigsorganisationen i slutet av 1980-talet.

Nuvarande fyra pansarbrigader samt pansarförbanden i Norrland och på Gotland bibehålls. En mekaniserad brigad och fem mekaniserade batal- joner organiseras under programplaneperioden av nuvarande pansarfor- band och en del av infanteriförbanden i Mellansverige.

Det totala antalet brigader inom armén minskar med överbefälhavarens planering till 27 i slutet av 1980-talet.

Pansarvärnsförmågan — främst hos de modernare förbanden ökas ge- nom tillförsel av pansarvärnsrobotar. renovering och modifiering av be- fintliga stridsfordon, tillförsel av helikoptrar för pansarvärnsuppgifter samt utveckling av ny materiel.

Under den andra femårsperioden utökas arméflyget till två bataljoner samtidigt som resurser avdelas för utveckling av nya luftvärnssystem.

1 "+ 400-nivån" moderniseras under programplaneperioden ytterligare en infanteribrigad. Under den andra femårsperioden tillkommer ytterligare en bataljon i arméflyget.

I ”- 400-nivån" omorganiseras inte en infanteribrigad 77 till norrlands- brigad. Vidare reduceras krigsorganisationen i jämförelse med program- planenivån med en infanteribrigad 66 R. sex pansarvärnskompanier. två kompanier med beväpnade helikoptrar, tre mekaniserade bataljoner. två luftvärnsbataljoner samt en etappbataljon.

Planeringen för m a ri n fö r b a n d e n inriktas mot två ytattackflottiljer och en fristående robotbåtsdivision i slutet av 1980-talet. Två nya robotbå- tar anskaffas under programplaneperioden. Detta innebär att den ersätt- ning av sex äldre torpedbåtar som enligt tidigare planering skulle påbörjas under senare delen av 1980-talet nu inleds under programplaneperioden.

Antalet minröjningsflottiljer minskas från elva till nio. Två nya minröj- ningsfartyg av typ M 80 anskaffas under programplaneperioden och ytterli- gare fyra fartyg inplaneras under den andra femårsperioden. Fartygen utgör kärnan i de två minröjningsflottiljer som moderniseras i slutet av 1980-talet. Övriga minröjningsflottiljer moderniseras inte.

Ubåtsförbanden kommer att omfatta tretton ubåtar sedan användnings- tiden för ubåtarna av typ Sjöormen har förlängts och ubåtar av typ A 17 anskaffats. Samtidigt förbättras mineringskapaciteten hos samtliga ubåtar.

Den pågående moderniseringen av en del av kustartilleriets fasta spärr- förband med nya tunga tornbatterier och moderniseringen av de rörliga kustartilleribataljonerna med bl.a. nya pjäser fullföljs under programpla— neperioden samtidigt som användningstiden för vissa äldre kustartilleriför-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 13

band förlängs i begränsad omfattning. Nuvarande tunga kustrobotförband utgår ur krigsorganisationen under senare delen av 1980—talet.

De rörliga spärr- och kustjägarförbanden börjar omorganiseras till amf- biebataljoner.

Den marina lednings-. bas- och underhållsorganisationen samt den ma- rina kustbevakningsorganisationen minskas och anpassas till marinförban— dens förändrade krigsorganisation. Basorganisationens rörlighet ökas.

1 ”+ 400-nivån" omsätts de tunga kustrobotbatterierna under den andra femårsperioden. En ubåt tillkommer utöver vad som gäller i programpla- nenivån.

I "—400-nivån" minskas krigsorganisationen under den andra femårs- perioden i jämförelse med programplanenivån med en ubåt, en ny minröj- ningsflottilj och två lätta robotbatterier.

Beträffande fl y g v a p e n fö r b a n d e n innebär överbefälhavarens pla- nering följande.

Ombeväpningen av jaktflygdivisionerna med flygplan JA 37 fortsätter. varvid nio divisioner har ombeväpnats i slutet av 1980-talet. Fem jaktflyg- divisioner med flygplan J 35 F bibehålls under programplaneperioden och tre divisioner till mitten av 1990-talet. Detta innebär att tolv jaktdivisioner organiseras under både den första och den andra perioden. Antalet medel- tunga attackdivisioner och spaningsdivisioner är oförändrat fem och en halv resp. sex till i början av 1990-talet. En lätt attackflygdivision utgår under programplaneperioden och resterande fyra divisioner under den andra perioden.

1 avvaktan på beslutsunderlag för omsättningen av Viggensystemen inplanerade överbefälhavaren ekonomiskt utrymme för att införa ett JAS- system. Beslutsunderlaget har senare överlämnats till försvarskommittén och kommer att redovisas i det följande.

Transportflygförbandens kapacitet utökas under den andra femårsperi- oden. varvid omsättningen av äldre flygplan slutförs. Antalet flygbasbatal- joner minskas samtidigt som kvarvarande bataljoner ges successivt ökad rörlighet och uthållighet.

Radarkompanierna för luftbevakning och stridsledning på hög höjd om- sätts successivt i krigsorganisationen. Härvid utgår ett antal förband utrus- tade med äldre radarmateriel. Radarförbandcn för luft- och sjöbevakning samt stridsledning på låg höjd omsätts i krigsorganisationen gemensamt med marinen.

[ "+400-nivån" tillkommer en jaktflygdivision med flygplan JA 37, varvid det totala antalet JA 37-divisioner blir tio.

I ”— 400-nivån" utgår den niondejaktflygdivisionen med flygplan JA 37. De medel som har avsatts för viktigare materielobjekt på de olika ekonomiska nivåerna framgår av följande sammanställning (prisläge februari 19812mi1j. kr.).

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 14

Materielobjekt Planerat 1982/83 1986/87 Beräknat 1987/88 — 1991/92

”+ 40()- Program- "— 400- "+ 400- Program- nivån" plane- nivån" nivån" plane- nivån nivån

Utveckling Lätt stridsfordon 135 135 135 165 165 Nya luftvärnssystem 140 140 140 750 750 Flygplan JAS med

beväpning 3 740 3 295 3 295 3 500 3 500 Anskaffning Lätt pansarvärns-

robot 515 515 415. 825 630 Renovering och

modifiering av stridsvagnar 545 545 3 15 100 100 Lätt stridsfordon — — 630 630 Helikoptrar för

armén 420 420 420 1 070 585 Nya luftvärnssystem — — — 1410 1410 Helikoptrar för

marinen — — — 215 215 Ny ytattack (6 fartyg) 200 200 150 550 550 Ubåtar 1005 1005 855 1 175 1055 Minröjningsfartyg 230 230 230 325 325 Lätt kustrobot och

styrd ammunition 120 120 90 425 425 Tung kustrobot 400 — — — — Skolflygplan — — — 1 000 1 000 Flygplan JA 37 med

beväpning 7 265 ' 6 495 5 355 1 828 1225 Flygplan JAS med

beväpning 280 280 280 4 820 4 820 Helikoptrar för

flygvapnet 45 45 45 250 250 Transportllygplan 150 — 210 250

Överbefälhavaren redovisar olika åtgärder för att förbättra fö rs v ars - m a k t e n 5 b e re d 5 k a p , främst förmågan att möta ett överraskande an- fall. De föreslagna åtgärderna omfattar lcdningsberedskap. insatsbered- skap och mobiliseringsberedskap.

Överbefälhavaren framhåller att det är mycket angeläget att snabbt kunna disponera ett begränsat antal operativt viktiga förband för tidiga stridsinsatser. lnkallelser bör enligt överbefälhavaren kunna ske vid bered- skapshöjningar före mobilisering utan att fullmaktslagar behöver träda i kraft. Därvid bör rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband kunna delegeras till överbefälhavaren. åtminstone under vissa perioder. Detta bör kunna ske inom ramen för repetitionsutbildningssyste- met.

Av överbefälhavarens planering framgår att beredskapen minskar i ”—400-nivån". främst genom att antalet övningar minskar i den terräng där förbanden har sina krigsuppgifter.

"— 400- nivån"

165 750

3 500

100 430

335 930

215 600 970 HS

1 000 775 4 820

250 250

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 15

Överbefälhavaren planerar att förändra urvalet och u t b i 1 d nin g e n av de handräckningsvärnpliktiga så att dessai ökad utsträckning kan krigspla- ceras. bl.a. i de enheter som organiseras när civilförsvarets nuvarande bevakningsuppgifter förs över till försvarsmakten.

Grundutbildningstiderna i det nuvarande utbildningssystemet är enligt överbefälhavaren så korta att det finns allvarliga brister i förhållande till de år 1972 reducerade utbildningsmålen. Mot bakgrund av detta konstaterar överbefälhavaren att en ökning av grundutbildningstiden är motiverad. En sådan har inplanerats för ett begränsat antal (ca 500) värnpliktiga pluton- chefer och ställföreträdare (motsvarande).

Överbefälhavaren har i alla ekonomiska nivåer planerat in en fullständig repetitionsutbildning enligt det modifierade system som innebär att krigs- förbandens och personalens förmåga att lösa sina huvuduppgifter kontinu- erligt upprätthålls.

I "—400-nivån" minskar enligt överbefälhavaren krigsförbandens för- måga genom att antalet större övningar reduceras.

Beträffande de operativa konsekvenserna anför överbefälha- varen bl.a. följande.

Vi har möjligheter att tidigt hejda angriparens utbredning och styrketill- växt i en operationsriktning, om medel tilldelas enligt programplanenivån. Vi får dock räkna med att ta ökade risker i andra riktningar. Om vi kommer i efterhand eller misslyckas med att hejda angriparen i kust- och gränsom- råden. kan angriparens fortsatta anfall fördröjas under avsevärd tid. Stora delar av landet kommer då att bli berörda av stridshandlingar.

[ "+400-nivån" ökar enligt överbefälhavaren den operativa styrkan i förhållande till programplanenivån därför att ett antal väsentliga funktioner förstärks. Sålunda förbättras förmågan att bekämpa sjömål och mekanise- rade förband. Krigsorganisationens kvalitet är högre än i programplaneni- vån. både vad gäller materiel och utbildning. Beredskapen stärks. Säker- heten i genomförandet av försvarsoperationerna ökar därmed jämfört med programplanenivån där ökade risker måste tas på lång sikt. Överbefälha- varen framhåller vidare att "+400-nivån" ger rimlig handlingsfrihet att anpassa försvarsmakten till de större krav som förutsebara förändringar i rustningsnivån hos tänkbara angripare ställer.

I "— 400-nivån" minskar enligt överbefälhavaren den operativa styrkan påtagligt i förhållande till programplanenivån. Särskilt försvagas luftför- svaret. förmågan att bekämpa sjömål och pansarvärnet. Krigsorganisatio— nens kvalitet blir lägre genom minskad förnyelse av materielen och redu- cerad utbildning. Försvarsmaktens möjligheter att anpassa sig till den militärtekniska utvecklingen i vår omvärld begränsas i oroväckande grad. Risktagningen i planläggning och genomförande av försvarsoperationerna ökar i förhållande till programplanenivån, vilket omvärlden inte kan undgå att uppmärksamma. Nivån torde. enligt överbefälhavaren. inte kunna ge

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 16

ett försvar som motsvarar de uppgifter och den inriktning som 1978 års försvarskommitté har funnit vara nödvändiga.

1.3.2 Försvarskommittén

1978 års försvarskommitté har haft till uppgift att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta ut— veckling efter budgetåret 1981/82. I sitt första betänkande, (SOU 1979: 42) Vår säkerhetspolitik. angav kommittén bl.a. vissa grunder för de olika totalförsvarsgrenarnas och därmed för det militära försvarets fortsatta utveckling. Del 1 av överbefälhavarens perspektivplan var en del av det underlag som kommittén utnyttjade.

I betänkandet (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret läm- nade försvarskommittén förslag om den grundläggande inriktningen för det militära försvaret och vad denna inriktning konkret borde innebära för försvarsmaktens olika program och funktioner. Därutöver behandlades anspråken på anskaffning av försvarsmateriel och på svensk försvarsin- dustri. Kommittén utgick därvid från del 2 av överbefälhavarens perspek- tivplan. I detta skede av utredningsarbetet kunde kommittén inte ta ställ- ning till eventuella förändringar i det militära försvarets fredsorganisation eller till anskaffning av flygplan. eftersom överbefälhavarens underlag behövde kompletteras i dessa avseenden.

Vid övervägandena inför sitt slutbetänkande. (Ds Fö 1981: 14") Totalför- svaret 1982/1987, har försvarskommittén utnyttjat underlag från överbefäl- havaren i form av programplanen för perioden 1982/83 — 1986/87. plan för fredsorganisationens utveckling. förslag om anskaffning av flygplan samt svar på vissa frågor som kommittén har ställt.

Kommittén har också samrått med 1979 års militära flygindustrikom- mitté (Fö 1979: 02) och försvarsindustrikommitte'n ([ 1979: 02).

Huvuddragen av det material som avser fredsorganisationens utveck- ling, anskaffningen av ett nytt flygplan och därtill hörande frågor som berör flygindustrin. försvarsindustrin och underhållet av försvarets materi— el samt försvarskommitténs ställningstaganden till underlaget i dessa delar tas upp i avsnitten 1.4 1.7 i det följande (s. 51 137).

För det militära försvarets fortsatta utveckling redovisar kommittén tre olika förslag. Förslagen vilar i hög grad på gemensamma grunder och ger i många avseenden en likartad utveckling för försvarsmaktens olika pro- gram och funktioner.

Grundläggande inriktning

Försvarskommitténs icke socialistiska ledamöter anger i slutbetänkan- det att den grundläggande inriktning som kommittén förordade i betänkan- det Säkerhetspolitiken och totalförsvaret alltjämt bör gälla.

Denna inriktning innebär bl.a. att svenskt territorium inte i sig anses

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 17

utgöra något primärt strategiskt mål. Kommittén bedömer dock att svenskt territorium kan beröras av militära operationer som syftar till kontroll över viktiga strategiska områden i vår närhet.

Den styrka som en angripare kan avdela vid ett angrepp mot oss begrän- sas genom att huvuddelen av resurserna måste användas mot huvudmot- ståndaren. För kortare tid kan dock avsevärda flygstridskrafter sättas in mot oss. Detta gäller i viss mån även för sjöstridskrafter samt sjö- och flygtransportmedel.

En angripare måste enligt kommittén rimligen eftersträva att så snabbt som möjligt nå syftet med sitt angrepp dels för att minska riskerna för att huvudmotståndaren ingriper, dels för att inte längre än nödvändigt binda sina egna resurser. För att vårt försvar skall verka krigsavhållande måste det därför vara uppbyggt så att en operation mot oss kan väntas medföra stora uppoffringar i förluster och tid och att angriparen, även om han när vissa mål, måste avdela avsevärda resurser för ockupation och försvar av det område som han har tagit.

Vårt militära försvar skall snabbt kunna skapa en tillräcklig styrka och uthållighet för att avhålla de krigförande parterna från att utnyttja svenskt territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition.

Försvarskommittén anser att ett militärt försvar med en styrka och sammansättning som innebär att ingen finner det förenligt med sina intres- sen att utnyttja svenskt territorium är en förutsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid ett krig i vårt närområde. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrätten är skyldiga att medge.

Respekten för det svenska territoriets integritet måste enligt försvars- kommittén grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vårt militära försvar har förmåga att upptäcka och möta kränkningar.

Försvarskommittén finner att luftförsvaret kommer att få ökad betydel- se mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge inom det nordiska området. Svensk luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Tillkomsten av kryssningsrobotar ställer i detta sammanhang ökade krav främst på luftbevakningen. För att vår säkerhetspölitik skall vara trovärdig måste vi kunna göra troligt för omvärlden att vi har förmåga att upptäcka och bekämpa flygplan och kryssningsrobotar. Även förmågan att upptäcka och avvisa kränkningar av sjöterritoriet måste upprätthållas.

Det faktum att angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar enligt kommittén kraven på att det militära försvaret dels kan mobiliseras snabbt. dels är i huvudsak stridsdugligt direkt efter mobilise- ring. För att vi skall ha möjlighet att mobilisera vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt kommitténs mening prioriteras. Mobilise- ringssäkerheten måste hållas på en hög nivå genom bl. a. utspridning av

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 18

mobiliseringsförråd, lämplig fördelning av mobiliseringsansvar och öv- ningar samt genom en mobiliseringsberedskap som är anpassad till läget. I fred organiserade stridskrafter. snabbt mobiliseringsbara förband och hemvärn skall med stöd av förberedda fältarbeten kunna försvåra angripa- rens styrketillväxt. åsamka honom förluster och skydda vår mobilisering. Det krävs härvid ökad förmåga till stridsinsatser med fredsorganisationens resurser. Det är enligt kommitténs mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa att vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägets krav. .

Den inriktning som förordas överensstämmer enligt de icke socialistiska ledamöterna i allt väsentligt med den verksamhet som överbefälhavaren har planerat på programplanenivån med de förändringar som särskilt anges i det följande i anslutning till berörda program och funktioner.

Moderata samlingspartiets ledamöter poängterar i detta sammanhang bl.a. den betydelse som utbildningens omfattning och kvalitet har för beredskapen och för förmågan att verka i en krigssituation. Beredskapen måste förstärkas vad avser vissa funktioner såsom övningsverksamheten och den operativa rörligheten. Förmågan att skapa styrketillväxt i övre Norrland och försvaret av östra Mellansverige omnämns särskilt.

De socialdemokratiska ledamöterna betonar särskilt att den allmänna värnplikten skall vara grunden för det militära försvaret. De förordar en fortsatt försiktig förändring mot en mer territoriell inriktning. Utveckling- en och anskaffningen av materiel bör anpassas både till de ekonomiska resurser som kan avsättas och till de behov som ett värnpliktsförsvar har. De socialdemokratiska ledamöternas förslag innebär en inriktning som svarar mot överbefälhavarens förslag i programplanens s. k. — 400-nivå för armé-och marinstridskrafterna. ] fråga om flygstridskrafterna behövs yt- terligare underlag men inriktningen bör vara att nå en lägre kostnadsram än den som överbefälhavaren anger för flygvapnet i "— 400-nivån".

De skilda ekonomiska planeringsramar som ligger till grund för de olika partigruppernas förslag ger ett något olika krigsorganisatoriskt innehåll inom ramen för den i stort gemensamma inriktningen.

Arméstridskrafternas utveckling

Kommittén är enig om att anfallsförmågan och pansarvärnsfunktionen bör prioriteras inom arméstridskrafterna. Vidare bör fältförbanden ges förmåga att föra rörlig strid över stora ytor. De kvalificerade fältförban- den. varav huvuddelen utgörs av de moderna infanteribrigaderna. priori- teras också. Härvid är det enligt kommittén väsentligt att modernisera och om möjligt öka andelen förband som är särskilt utbildade och utrustade för strid i norra Sverige samt andelen mekaniserade förband.

Enligt överbefälhavarens planering får de moderna brigaderna en god kvalitet i fråga om materiel och personal. De nuvarande fyra norrlandsbri-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 19

gaderna moderniseras och därutöver omorganiseras en infanteribrigad till norrlandsbrigad. Inom ramen för den befintliga organisationen och materi- elen organiseras en mekaniserad brigad och ett antal mekaniserade batal- joner. Sammantaget inriktar överbefälhavaren de moderna brigadernas krigsorganisation mot tio infanteribrigader 77, fem norrlandsbrigader. fyra pansarbrigader och en mekaniserad brigad. .

Försvarskommittén finner att överbefälhavarens planering ger en i hu- vudsak lämplig krigsorganisation för de kvalificerade fältförbanden. Mode- rata samlingspartiets ledamöter anser dock att ytterligare en kvalificerad infanteribrigad, utöver vad överbefälhavaren har angett. bör tillföras. Samma åsikt har de socialdemokratiska ledamöterna men de begränsar därvid antalet norrlandsbrigadcr till fyra.

De fältförband som inte kan tilldelas den modernaste materielen och för vilka mycket begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör enligt kom- mitténs mening stå kvar i krigsorganisationen. De bör därvid liksom nu utnyttjas främst för väl planlagda och förberedda försvars- och fördröj- ningsuppgifter. Kommittén är enig om att beslut om dessa förband inte behöver fattas nu, men de icke socialistiska ledamöterna förordar att antalet brigader av äldre typ minskas under perioden 1987/88 — 1991/92.

Kommittén anser vidare att det är väsentligt att vi disponerar ett stort antal förband så att strid kan tas upp i varje del av landet, varifrån angreppen än kommer. Lokalförsvarsförbanden avses härvid främst för försvarsuppgifter vid gränser. hamnar. flygfält och kuststräckor som är av väsentlig betydelse för vårt försvar. Den minskning i antalet förband som överbefälhavaren har föreslagit anses inte vara av en sådan omfattning att den äventyrar den verkan som kommittén bedömer erforderlig.

Kommittén konstaterar att tillgången på stridsfordon av olika slag ökar hos tänkbara angripare. Inom ramen för sina uppgifter måste markstrids- förbanden därför kunna bekämpa pansrade fordon.

Överbefälhavaren redovisar i programplanen att han under 1980-talet har planerat att mekanisera ett antal förband inom ramen för den befintliga organisationen och materielen. Beväpnade helikoptrar med förmåga till pansarbekämpning på stora avstånd anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya stridsvagnsminor införs tidigt i krigsorganisationen. Norrlandsbri- gader, pansarbrigader samt vissa förstärkningsförband utrustas med tunga pansarvärnsrobotar i början av 1980-talet. Ammunition med verkan mot stridsvagnar planeras anskaffas till granatkastar- och artilleriförbanden. Alla brigader samt vissa bataljoner och lokalförsvarsförband tillförs i slutet av 1980-talet ett varierande antal lätta pansarvärnsrobotar. Lätta stridsfor- don anskaffas under 1990-talet för att öka förbandens eldkraft, rörlighet och skydd.

Kommittén förordar att pansarvärnssystemet förstärks. bl. a. genom en utökning av arméflyget. Denna åtgärd kommer även att förbättra förmågan till sjuktransporter. I övrigt tar kommittén inte ställning i detalj till överbe-

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 20

fälhavarens förslag till åtgärder för att förbättra pansarvärnsförmågan. De icke socialistiska ledamöterna nämner dock att den planerade mekanise- ringen bör genomföras och att lätta stridsfordon på lång sikt bör tillföras de kvalificerade förbanden.

För luftvärnsförbanden innebär överbefälhavarens planering att ett stort antal förband utrustas med den inom landet utvecklade och tillverkade lätta luftvärnsroboten 70. Därmed ersätts äldre materiel i ett antal av de nuvarande brigaderna och i ett antal fördelningsluftvärnsbataljoner.

Kommittén är enig om att det är önskvärt att i framtiden disponera luftvärnssystem med allväderskapacitet samt ökad räckvidd och höjd- täckning. De icke socialistiska ledamöterna anser att överbefälhavarens planering är lämplig.

De socialdemokratiska ledamöternas ställningstagande i denna fråga är mer detaljerat. De anser att utvecklingen av luftvärnssystemen kan behöva ske i två steg. Under programplaneperioden bör luftvärnsrobotsystem 70 utvecklas mot mörkerkapacitet samt ökad räckvidd och verkan. I ett andra steg bör systemet utvecklas mot allväderskapacitet och en ännu större räckvidd. Det bör ankomma på regeringen att senare lägga fram slutligt förslag. Därvid bör den samordning av robotverksamheten som kommittén förordar i annat sammanhang beaktas.

Marr'nstridskrajiernas utveckling

Marinstridskrafterna omfattar ytattackförband. ubåtsförband. helikop- terförband. min- och minröjningsförband. kustartilleriförband samt led- nings-. bas- och underhållsförband. Försvarskommittén anger att ytattack- förbanden är de rörligaste och slagkraftigaste av övervattensstridsförban- den. De icke socialistiska ledamöterna framhåller särskilt att antalet för- band är av avgörande betydelse samtidigt som de enskilda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvalitet att de kan möta en angripare med utsikt till framgång.

Kommittén är enig om att överbefälhavarens planering för ytattackför- banden är lämplig. Det innebär bl.a. att de tolv fartygen av typ Spica T 131 bestyckas med svensktillverkade robotar med lång räckvidd. Vidare plane- ras de sex fartygen av typ Spica T 121 ersättas tidigare än beräknat genom att varvsstödsmedel har tillförts och genom omplanering inom försvars- makten. Två robotbåtar har beställts och levereras under programplane- perioden och avsikten är att beställa ytterligare fyra i slutet av planerings- perioden.

Ledamöterna ur moderata samlingspartiet understryker därutöver att möjligheterna att genom omplanering öka antalet sjömålsrobotar bör stu- deras med utgångspunkt i att åstadkomma en bättre uthållighet hos detta viktiga vapensystem.

Kommittén i sin helhet framhåller att sjömineringar ingår som en viktig del av försvaret. Mot bakgrund av den ökade risken för överraskande

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 21

anfall är det viktigt att minor kan börja läggas ut med kort varsel. Det är också angeläget att vi redan i fred har god tillgång till moderna sjöminor.

Kommittén konstaterar att överbefälhavarens planering leder till att de nytillförda övervattensstridsförbanden liksom ubåtarna får god förmåga att ta ombord och fälla minor.

De studier rörande flygminfällning som överbefälhavaren har bedrivit på kommitténs uppmaning visar att minering från transportflygplan och heli- koptrar kan ge ett viktigt tillskott till vår mineringsförmåga. Kommittén förordar att studierna fortsätter. Om de visar att det är lämpligt bör resurser för flygminfällning planeras in.

Tidigare har kommittén framfört att det är angeläget att säkerställa skyddet mot angriparens minkrigföring genom en viss lägsta tillgång på kvalificerade minröjningsresurser medan de kvantitativa behoven så långt möjligt även i fortsättningen bör tillgodoses med civila fartyg som tas i anspråk i krig och vid beredskap.

Kommittén är enig om att en viss modernisering av nuvarande minröj- ningsflottiljer bör genomföras. bl.a. genom att äldre minsvepare ersätts av minröjningsfartyg av typ M 80. De icke socialistiska ledamöterna förordar därvid en något större krigsorganisation och en något högre modernise- ringsgrad än de socialdemokratiska ledamöterna. Samtidigt understryker hela kommittén att aktiva åtgärder kan komma att behövas för att under- stödja anskaffning av fiskefartyg som är lämpade som hjälpminsvepare i krig och vid beredskap.

Förmågan att säkra sjöstridskrafternas operationsfrihet har prioriterats vid överbefälhavarens planering för minröjningsförbandcn. Detta godtas av de socialdemokratiska ledamöterna, medan övriga ledamöter anser det vara angeläget att ett utökat skydd kan beredas även för den övriga sjöfart som är nödvändig. Centerpartiets och folkpartiets ledamöter pekar också på minröjningsfartygens särskilda förmåga att medverka i övervakningen av sjöterritoriet.

Kommittén är enig om att förmågan att upptäcka och avvisa främmande ubåtar som kränker vårt territorium är betydelsefull. Den kvalificerade ubåtsjakten bör därvid även i fortsättningen bygga främst på ubåtsjaktför- band. Kommittén anser att de åtgärder som överbefälhavaren har planerat för att förbättra möjligheterna att ingripa med nuvarande helikopterför- band för ubåtsjakt liksom övriga åtgärder för ubåtsjakt är lämpliga. Mot bakgrund av att den fartygsburna ubåtsjakten blir av ringa omfattning anser dock kommittén att överbefälhavaren bör undersöka möjligheterna att utnyttja en del av flygvapnets tunga helikoptrar för övervakning och ubåtsjakt för att därigenom öka uthålligheten och snabbare kunna ingripa inom olika havsområden.

I avvaktan på en särskild utredning som överbefälhavaren genomför inför försvarsbeslutet tar kommittén i sitt slutbetänkande inte ställning till vilka ytterligare resurser för övervakning och ingripande som kan behöva

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet

r.) Is)

tillföras försvarsmakten. De icke socialistiska ledamöterna utgår från en kostnadsram av högst 200 milj.kr. Centerpartiets och folkpartiets leda- möter pekar på att detta är en klart högre ambitionsnivå än i 1970-talets försvarsbeslut. De socialdemokratiska ledamöterna anger att ställning till överbefälhavarens utredning och behovet av eventuella omplaneringar får tas när utredningen är klar. Samtliga ledamöter är dock eniga om att möjligheterna bör prövas att utnyttja de fyra robotbåtar som avses bestäl- las i slutet av planeringsperioden även för ubåtsjakt.

Försvarskommittén framförde i sitt föregående betänkande att ubåtsför- banden även i framtiden är en väsentlig komponent för bekämpning av en angripares invasionsstyrkor till sjöss. Den tekniska utvecklingen skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser bl.a. genom att de kan ges förmåga att lägga ut större mineringar än i dag, både i vår kustzon och längre från kusten. Kommittén prioriterade ubåtsfunktionen och under- strök att antalet ubåtar bör vara så stort som möjligt. Planeringen innebär bl. a. att användningstiden för nuvarande ubåtar förlängs och att ubåt A 17 anskaffas.

Den planerade inriktningen av ubåtsförbandens krigsorganisation är en- ligt kommitténs mening lämplig. Moderata samlingspartiets ledamöter för- ordar att 13 ubåtar anskaffas. medan de övriga anger en inriktning mot 12 ubåtar.

Försvarskommittén konstaterar att de fasta kustartilleriförbanden sva- rar för ett i förväg utbyggt och förberett försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga kustartilleriförbanden skall i hotade riktningar kunna förstärka och förtäta det fasta försvaret. De skall därut- över i samverkan med mark-. sjö- och flygstridskrafter kunna lösa för- svarsuppgifter på de sträckor av vår kust där fasta kustartilleriförband saknas.

Mot bakgrund av att hotet ökar mot fasta förband och att den militärtek- niska utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare landstiger, föror- dar kommittén att rörligt kustartilleri prioriteras före fast sådant. På vissa särskilt betydelsefulla platser krävs dock alltjämt ett i förväg utbyggt och förberett försvar.

Överbefälhavarens planering innebär att ombeväpningen och moderni- seringen av de tunga rörliga kustartilleribataljonerna med bl. a. en ny kustartilleripjäs fullföljs. Omorganisationen av dagens rörliga spärr- och kustjägarförband till amfibiebataljoner påbörjas under programplaneperio- den. Nuvarande lätta kustrobotar ersätts till allra största delen under perioden 1987/88 — 1991/92. .

Försvarskommittén anser att den redovisade planeringen i huvudsak är lämplig men föreslår att en anskaffning av sjömålsrobotar med lång räck- vidd bör prövas i samband med att en framtida ersättning av nuvarande artilleriförband inom kustartilleriet planeras. Samtliga ledamöter utom de från moderata samlingspartiet anger att ersättningen av de lätta kustrobo- tarna kan behöva uppskjutas.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 23

Basresursema bör enligt en enig kommitté medge att marinens förband samlas till ett aktuellt operationsområde.

Överbefälhavarens planering innebär att den marina bas- och under- hållsorganisationen minskas och anpassas till marinstridskrafternas för- ändrade krigsorganisation. Krigsorganisationen för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisationens rörlighet ökas. Denna inriktning anser hela kommittén vara lämplig.

Försvarskommittén är också enig om att respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vi har förmågan att upptäcka och möta kränkningar. Detta innebär bl.a. att våra omgivande havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation som omedelbart kan leda insatser med tillgängliga resurser.

Kommittén bedömer att det finns svagheter i vår fredstida övervakning. Förmågan inom detta område bör därför förbättras. Det planerade nya radarsystemet för sjö- och luftövervakning bör därvid byggas ut med början i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens. tullverkets och sjöfartsver- kets resurser bör samordnas ytterligare i avsikt att effektivisera övervak- ningen och rapporteringen.

Flvgstrr'dskrufiernas utveckling

Försvarskommittén har redovisat två alternativ för inriktning av flyg- stridskrafterna och för anskaffning av framtida flygplanssystem.

Skiljaktigheterna mellan moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets ledamöter å ena sidan Och de socialdemokratiska ledamöterna å den andra avser främst anskaffningen av ett nytt flygplanssystem samt antalet jaktdivisioner.

Försvarskommittén är enig om att luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge i det nordiska området. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Enligt kommitténs mening skall luftförsvarsförbanden kunna försvåra en angripares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är viktiga för totalförsvaret.

Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med stridslednings- och luftbevakningsförbanden ett sammanhängande luftförsvarssystem. De icke socialistiska ledamöterna av kommittén har uppfattningen att jaktllyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftför- svaret.

Överbefälhavarens planering innebär att krigsorganisationen kommer att bestå av tolvjaktdivisioner. Av dessa kommer nio divisioner att ombe- väpnas med flygplan JA 37 Jaktviggen medan övriga tre divisoner är utrus-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 24

tade med flygplan J35 Draken som behålls i organisationen till mitten av 1990-talet.

Kommittén är enig om att antalet divisioner utrustade med flygplan JA 37 Jaktviggen bör vara åtta. De icke socialistiska ledamöterna anser att inriktningen därutöver bör vara att behålla fyra divisioner av flygplan J 35 så att det totala antalet blir tolv divisioner. Även de socialdemokratiska ledamöterna anser att fyra divisioner med flygplan ] 35 bör behållas under programplaneperioden men endast tre till mitten av 1990-talet.

Enligt kommitténs mening är det betydelsefullt att i framtiden kunna bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför eller i anslutning till våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en bety- delsefull roll. inte minst i försvaret mot ett överraskande angrepp.

Överbefälhavaren planerar att behålla nuvarande fem och en halv divi- sioner med medeltunga attackflygplan under programplaneperioden. En division med lätta attackflygplan går ur organisationen under perioden. medan övriga fyra utgår fram till år 1992. Planeringen innebär vidare en anskaffning av nya vapen, bl.a. en styrd glidbomb. till attackförbanden för att öka det medeltunga attackflygets effekt. Kommittén är enig om att planeringen är lämplig. De socialdemokratiska ledamöterna framhåller dessutom att möjligheterna att utnyttja förbanden längre bör prövas i avsikt att minska kostnaderna.

Det faktum att ett angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar enligt kommitténs mening kravet på en väl fungerande under- rättelsetjänst. Flygspaningsförbanden ingår som en väsentlig komponent för att förse riksledningen. överbefälhavaren m.fl. chefer med erforderliga underrättelser. En enig kommitté har därför funnit att flygspaningsrcsurser för underrättelseinhämtning är nödvändiga inom en överblickbar framtid.

Överbefälhavarens planering för spaningsförbanden innebär att tre divi- sioner utrustade med flygplan SF/SH 37 Spaningsviggcn behålls under 1990-talet. Kommittén biträder planeringen.

Vikten av väl fungerande bas- samt stridslednings- och ltrftbevaknings- system understryks. Kommittén erinrar om att stridslednings- och luftbe- vakningssystemet (stril) inte enbart är avsett för luftförsvarsuppgifter utan även skall ge underlag för alarmering av eivilbefolkningen. Kommittén fäster också uppmärksamheten på att de s.k. kryssningsrobotarna i vissa avseenden kommer att ställa ökade krav på strilsystemet. som bl.a. av detta skäl bör kompletteras med flygburna radarutrustningar. Överbefälha- varens planering för bas- resp. strilsystemet kan enligt kommittén ligga till grund för den fortsatta verksamheten. De socialdemokratiska ledamöterna anser dock att utbyggnadstakten kan behöva prövas och att en slutlig detaljavvägning inom programmet flygvapenförband kan leda till vissa förändringar av inriktningen.

Flygstridskrafternas utveckling behandlas ytterligare i avsnittet 1.5 An- skaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor (s. 97).

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 25

F redsorganisatianen

Försvarskommittén, som har nått en bred enighet i fredsorganisations- frågan, konstaterar att det på flertalet punkter råder god överensstämmelse mellan försvarskommitténs arbetsutskotts slutliga förslag till utveckling av det militära försvarets fredsorganisation och överbefälhavarens fredsor- ganisationsplan. Kommittén delar utskottets uppfattning att fredsorganisa- tionen måste reduceras. I princip ansluter sig kommittén till förslagen när det gäller omfattningen av och tidpunkterna för strukturförändringarna. Vid den slutliga prövningen av hur ändringarna i fredsorganisationen skall genomföras bör det på nytt övervägas om ett eller ett par av de till nedläggning föreslagna förbanden kan behållas t.v. Kommitténs förslag innebär att besparingarna inom fredsorganisationen måste vara minst 7 900 milj. kr. under perioden 1982/83 1991/92. Kommittén har vid sin avväg- ning mellan totalförsvarsgrenarna samt i sina överväganden och förslag till inriktning av det militära försvaret räknat med att den angivna besparingen kan uppnås. Kommittén tar dock inte ställning till alla detaljer i förslaget utan anser det nödvändigt att dels vissa kompletterande utredningar och bedömningar genomförs. dels förslag från några pågående utredningar inväntas innan ett konkret förslag föreläggs riksdagen under våren 1982 så att det kan ingå i försvarsbeslutet.

Vidare föreslår kommittén att strukturen hos de centrala myndigheterna inom försvarsmakten ses över inför nästa försvarsbeslut. varvid bl.a. en samordning med den civila statsförvaltningen bör övervägas.

Fredsorganisationens utveckling samt inriktningen av besparingsarbetet inom försvarsmakten behandlas mera ingående i avsnittet 1.4 Fredsorgani- sationen (s. 51). '

Värnpliktsutbildningen

Försvarskommittén är enig om att den allmänna värnplikten har stor betydelse som grund för det militära försvarets uppbyggnad. Det är kom- mitténs bestämda uppfattning att denna grund alltjämt bör stå kvar samti- digt som det är viktigt att det råder balans mellan organisationens storlek samt materielens och personalens kvalitet.

Vid sin behandling av fredsorganisationens utveckling tar kommittén upp frågan om förändringar i antalet värnpliktiga. En av utgångspunkterna har därvid varit att få ett jämnt utnyttjande av utbildningsanordningarna. Överbefälhavarens planering innebär att flera värnpliktiga under en över- gångstid får uppskjuta sin första tjänstgöring. Kommittén anser att en sådan utveckling bör undvikas. eftersom den bedöms öka de sociala och ekonomiska problemen för de värnpliktiga som berörs.

Nuvarande utbildningssystem är en kombination av grundutbildning och återkommande repetitionsutbildning. Utbildningstiderna under såväl grund- som repetitionsutbildning är differentierade och principiellt anpas- sade till behovet av utbildning för enskilda och förband. Detta system med

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 26

7.5 månader som kortaste tid för grundutbildning och ett modifierat VU 60—system för repetitionsutbildning anser kommittén i allt väsentligt vara lämpligt och föreslår att det alltjämt bör tillämpas. De angivna tiderna för grundutbildning förutsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av öv- ningstid per vecka alltjämt tillämpas.

Planeringen innebär att antalet värnpliktiga som ges 15 månaders utbild- ning ökas från ca 1500 till 2000 per år. Överbefälhavaren anmäler därut- över att grundutbildningstiderna i nuvarande utbildningssystem är så korta att allvarliga brister föreligger i förhållande till de reducerade utbildnings- mål som fastställdes år 1972. Utvecklingen av utbildningsmetoder och utbildningshjälpmedel fortsätter inom hela försvarsmakten och bör kunna leda till att vissa brister täcks.

Planeringen innebär vidare att fullständig repetitionsutbildning genom- förs så att krigsförbanden och personalens förmåga att lösa sina huvudupp- gifter upprätthålls. Utbildningen förbättras kvalitativt genom att ett utökat antal större övningar genomförs årligen. Försvarskommittén anser att den redovisade planeringen för grund-, repetitions- och befälsutbildningen sammanlagt ger en godtagbar utbildningsnivå hos våra krigsförband. Dock anser kommittén att en prövning bör ske av möjligheterna till och konse- kvenserna av en anpassning av veckoutbildningstiden till den i arbetslivet i övrigt gängse. Därvid måste dock ett högre uttag tillämpas i samband med övningar utan att detta får påverka den normala utbildningstiden.

[ ett särskilt yttrande tar folkpartiets ledamöter upp frågan om att årligen direktrekrytera 3 500 — 4000 yngre män till civilförsvaret för att därigenom bidra till en föryngring av organisationens personal. De direktrekryterade bör tas ut i samband med värnpliktsinskrivningen med hjälp av befattnings- beskrivningar som jämförs med individernas förutsättningar.

Värnpliktiga i lmndrä(..-kningstjänst

Försvarskommittén är enig om att det faktiska minimibehovet av värn- pliktiga i handräckningstjänst bör prövas noga.

Överbefälhavarens planering innebär att det årliga behovet av handräck— ningsvärnpliktiga kommer att minska från nuvarande 4700 till 3 500. Dessa kommer att krigsplaceras dels i de bevakningsenheter som skall svara för de bevakningsuppgifter som har förts över från civilförsvaret. dels i under- hållsförband och depåer. Försvarskommittén anser att överbefälhavarens planering och inriktning är lämplig och föreslår att den läggs till grund för den fortsatta verksamheten. Kommittén understryker att här aktuella värnpliktiga skall ges en sådan utbildning vid sidan av sina arbetsuppgifter i fredsorganisationen att de kan utnyttjas i krigsorganisationen. Kommit- tén delar överbefälhavarens uppfattning att begreppet handräckningsvärn- pliktig bör utgå.

Folkpartiets ledamöter framhåller i ett särskilt yttrande att det kan tänkas att civilförsvaret för vissa uppgifter kan utnyttja yngre män som av

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 27

olika skäl inte anses lämpliga för någon av försvarsmaktens krigsbefatt- ningar och som därför i dag antingen frikallas eller placeras som handräck— ningsvärnpliktiga.

Inskrivn[ligasystemet

Försvarskommittén anser att vårt system för inskrivning av värnpliktiga fungerar väl. Det är emellertid nödvändigt att kontinuerligt se över syste- met med hänsyn till nya forskningsrön. erfarenheter från verksamheten och de förändrade krav som utvecklingen av krigsorganisationen medför.

Tillsammans med berörda myndigheter har överbefälhavaren sett över inskrivningssystemet i syfte att bl.a minska avgångarna under grundutbild— ningen. Undersökningen visar dels att de totala avgångarna skulle kunna minskas något, dels att andelen avgångar ökar ju senare den värnpliktige inkallas till grundutbildning. Genom att förbättra det medicinska underla- get, genom att pröva de värnpliktiga mera ingående vid inskrivningen och genom att i vissa fall genomföra förnyad prövning av dem som rycker in tre år eller senare efter inskrivningen skulle avgångarna kunna minskas. Detta kräver ökade resurser vid värnpliktsverket. I detta sammanhang pekar kommittén på det angelägna i att utvecklingen av ledarskap och utbild- ningsmetoder fullföljs.

Värnplikrsförmåner

Försvarskommittén har tagit del av resultatet av den undersökning som överbefälhavaren efter riksdagens beslut våren 1978 har genomfört om de värnpliktigas och vapenfria tjänstepliktigas ekonomiska situation under grundutbildningen.

De icke socialistiska ledamöterna anser att det är angeläget att systemet för värnpliktsförmåner snarast ses över för att klarlägga förmånernas för— delning. det administrativa systemet och vilka frågor som omedelbart måste lösas. ]" avvaktan på resultatet av den utredning i frågan som rege— ringen har tillkallat anser dessa ledamöter att förslag till förbättringar på de punkter där missförhållandena är uppenbara bör föreläggas riksdagen i anslutning till 1982 års försvarsbeslut. En slutligjustering av den allmänna förmånsnivån bör grundas på beslut om ett nytt system.

Även de socialdemokratiska ledamöterna förordar förbättringar av värn- pliktsförmånerna. De anser att en ram bör läggas fast för den nyligen tillsatta utredningen om dessa. För den kommande femårsperioden bör härvid målet vara att nå upp till en förbättring av förmånerna som motsva— rar en dagersättning om 30 kr. Denna förbättring kan dock läggas ut även på andra förmåner, t. ex. utryckningsbidrag och bostadsförmåner. 1 avvak- tan på utredningens förslag anser de socialdemokratiska ledamöterna i likhet med övriga ledamöter att regeringen bör lägga fram förslag till förbättringar av förmånerna i samband med försvarsbeslutet.

Frågan om finansiering av värnpliktsförmåner har kommittén behandlat i anslutning till förslaget om nytt priskompensationssystem.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 28

Infor/nationmystem och data/(raj?

Kommittén är enig om att åtgärder bör vidtas för att förbättra ledning. styrning och uppföljning av ADB-verksamheten inom försvarsmakten. Samordningsarbetet i olika projekt måste bedrivas utan onödig tidsför- dröjning. Genom prioriteringar mellan olika projekt och kortare projekt- tider skall en bättre totalekonomi inom ADB-utvecklingen uppnås. Resur- serna för systemutveckling bör koncentreras ytterligare i syfte att åstad— komma ett effektivare utnyttjande av tillgängliga personal- och kapitaltill- gångar. Informations- och datakraftplaner måste i olika avseenden kom- pletteras och vidareutvecklas.

Materielanskafhring och marerielunderhåll

Försvarskommittén anför bl. a. att den industriella kapaciteten att inom landet utveckla. tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens ut- formning och utnyttjande.

Tillgången till en svensk kvalificerad försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och system med särskild hänsyn till vårt värnpliktssys- tem. våra speciella försvarsbetingelser. vårt klimat och vår försvarsstra- tegi. En minskande materielanskaffning till försvarsmakten skapar emel- lertid svårigheter att vidmakthålla de industriella resurserna. Det är därför viktigt att ta ställning till vilka verksamheter som är mest angelägna att behålla. Under alla förhållanden måste inom landet finnas kompetens att utvärdera utländska system, utforma egen taktik. utbilda personal och sköta underhållet i krig.

Försvarskommitténs förslag i dessa avseenden redovisas närmare i av- snittet l.6 Försvarsindustrin (s. 120) och 1.7 Underhåll av försvarets materiel (s. l29).

Frivilliga först'arsorganisationer

Kommittén ser de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet som ett nödvändigt komplement till plikttjänstgöringen. Frivilliga åtaganden är av avgörande betydelse. inte minst med avseende på insatsberedskapen.

Frivilligorganisationernas verksamhet är en så viktig del av vårt total- försvar att den bör erhålla stöd från alla berörda myndigheter. Så bör exempelvis medverkan i frivilligorganisationernas utbildning inte uppfattas som en uppgift enbart för det militära försvaret och arbetsmarknadsverket. Det bör vidare övervägas att utnyttja frivillig personal för flera uppgifter inom de civila delarna av totalförsvaret.

Förmånssystemct för frivilligtjänstgöring bör ses över i avsikt att skapa balans mellan olika kategorier av frivilliga. Det bör även skapas bättre förutsättningar för kvinnor att delta i frivillig utbildning samt att avtals- binda sig för tjänstgöring i krig. Likaledes bör möjligheterna för anställda att få ledigt för att genomgå frivillig utbildning utan att förlora arbetsin- komst förbättras.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 29

Planeringsram och priskompensation

Försvarskommittén konstaterar att regeringen i anvisningarna för pro- gramplaneringen för perioden 1982/83—1986/87 föreskrev att försvars- kommitténs betänkande (SOU 1979: 42) Säkerhetspolitiken och totalför- svaret skulle ligga till grund för planeringen.

Överbefälhavaren har genomfört programplaneringen på en ekonomisk nivå som benämns programplanenivån. Därutöver har utvecklingen och konsekvenserna belysts om planeringsramarna minskas resp. ökas med 400 milj. kr. per budgetår.

Utgångspunkten för programplanenivån har varit den i regeringens an- visningar angivna planeringsramen för perioden om 85 600 milj. kr. i prislä- get februari 1981. Kostnader för försvarsdepartementet m.m. har lagts utanför ramen. Efter justering till löneläget i februari 1981 omfattar pro- gramplanealtemativet 84 900 milj .. kr.

Överbefälhavaren föreslår att försvarsmakten ges en utveckling enligt den högre nivån i regeringens anvisningar. vilket innebär en planeringsram om 87100 milj. kr.

Enligt överbefälhavaren är realismen i planeringen helt avhängig av att förutsatta rationaliseringar och ambitionssänkningar inom fredsorganisa- tionen fullföljs samt av att ett i förhållande till den ekonomiska ramen och avdelade reserver realistiskt priskompensationssystem införs.

Sedan lång tid fattas fleråriga försvarsbeslut som bl.a. innebär att ett system med femåriga planeringsramar och ett automatiskt verkande pris- kompensationssystem tillämpas för det militära försvaret och civilförsva- ret. Nuvarande priskompensationssystem. som har tillämpats sedan bud- getåret 1969/70 innbär att kompensation för pris- och lönestegringar utgår i enlighet med nettoprisindex (NPI).

I den mån försvarets faktiska pris- och löneutveckling skiljer sig från NPI måste den planerade verksamheten anpassas till detta förhållande. om skillnaden inte har kunnat förutses i planeringen och reserver avdelats. Det faktum att stora pris- och lönereserver som regel har ansetts behöva avdelas kan ses som ett uttryck för den osäkerhet i planeringen som följer med det gällande priskompensationssystemet. Mellan NPI och försvarets pris— och löneutveckling kan dels föreligga långsiktiga skillnader av trend- mässig karaktär. dels skillnader på kort sikt. vilka ger en dålig tidsmässig samvariation mellan försvarets behov av betalningsmedel och tilldelad priskompensation. Dessa förhållanden har skapat betydande planerings- problem för försvarets myndigheter som vid upprepade tillfällen har fram- hållit behovet av att förändra det gällande priskompensationssystemet.

Försvarskommittén har ingående studerat frågan om priskompensa- tionssystem och därvid låtit genomföra två särskilda expertutredningar i ärendet. (Ds Fö 1981: 4) Priskompensation och planeringsosäkerhet i för- svaret samt (Ds Fö 1981: 12) Priskompensation för det militära försvaret och civilförsvaret. Detta arbete har resulterat i ett förslag från kommittén

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 30

om att priskompensationen av försvarets planerings- och utgiftsramar fr.o.m. budgetåret l982/83 skall baseras på en ny index som är en sam- manvägning av två olika indextal. Det ena indextalet bör återspegla ut- vecklingen av lönekostnaden per arbetad timme för anställd personal. Det bör grundas på statens arbetsgivarverks beräkning av lönenivåns föränd- ring för anställda inom statlig verksamhet och justeras med hänsyn till eventuella förändringar i lönekostnadspålägg och arbetstidens längd. Det bör vägas in med en andel som svarar mot lönekostnadernas andel av den totala planeringsramen i programplanerna för det militära försvaret och civilförsvaret. För det militära försvaret är andelen ca 35 %.

Det andra indextalet bör grundas på NPl. Det bör vägas in med åter- stående andel av planeringsramen.

Kostnadsminskningarna genom rationaliseringar och organisationsför- ändringar i myndigheternas planering är av stor omfattning och svarar mot rimliga krav på produktivitetsutveckling under femårsperioden. Därför bör ingen reduktionsfaktor föras in i den nya indexen.

Kommittén föreslår vidare att försvaret skall tilldelas särskilda medel för sådana förmånsökningar för värnpliktiga i grundutbildning som är föremål för särskilda statsmaktsbeslut och som bedöms bli relativt sett större än vad förändringen av försvarsprisindex blir. Sådana ökningar bör i budget- arbetet behandlas parallellt med finansieringen av kostnaderna härför och således föranleda en jämkning av ramen, när ställning tas till förmånsök- ningarna. Någon särbehandling i priskompensationssystemet behövs där- för inte.

Med hänsyn till att det föreslagna priskompensationssystemet ger en bättre följsamhet gentemot lönekostnadsutvecklingen än vad NPI ger. anser försvarskommittén att ett underutnyttjande om högst 2 % mot nuva- rande 4 % av utgiftsramen bör få föras över från ett budgetår till nästa. Denna regel bör gälla även för budgetåret 1981/82.

Den ordning som innebär att ett överskridande under ett budgetår räk- nas av under nästa budgetår anser kommittén bör tillämpas även i fortsätt- ningen.

Försvarskommittén är inte enig om den planeringsram som bör läggas fast för perioden 1982/83—1986/87. I förhållande till överbefälhavarens programplan innebär förslagen följande (prisläge februari l98l : milj. kr.)

Överbefälhavarens planering ('s) (e + fp) (m) Högre nivån 87 100 Programplanenivån 84 900 84 900 83 [75 82 750 Lägre nivån 82 700

De olika planeringsramarna innefattar inte kostnaderna för försvarsde- partementet. Orsaken härtill är att kommittén finner det naturligt att före-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 31

slå dimensionering och avvägning av totalförsvaret utan att därmed ta ställning till verksamheten i regeringskansliet.

[ sina bedömningar om erforderliga resurser har kommittén utgått från att tillämpning av det prisregleringssystem som kommittén föreslår inte ger anledning till att avsätta några reserver för skillnaden mellan löneutveck- ling och kompensation. Den angivna ramen utgår likaså från att reserver för skillnaden mellan prisutveckling och kompensation enligt nettoprisin- dex i överbefälhavarens planering är tillräcklig.

1.3.3 F öredraganden

Inledning

Jag behandlar i det följande den grundläggande inriktningen av det militära försvaret, krigsorganisationens utveckling samt vissa frågor röran- de beredskap och värnpliktsutbildning. Jag tar slutligen upp frågan om ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioden 1982/83— 1986/87.

Grundläggande inriktning för det militära försvaret

1978 års försvarskommitté har behandlat den grundläggande inriktning- en av det militära försvaret i sina betänkanden (SOU 1979: 42) Vår säker- hetspolitik. (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret samt (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987. Idet följande redovisarjag mina ställningstaganden till den grundläggande inriktningen av det militära för- svaret. De ansluter i huvudsak till försvarskommitténs rekommendationer.

Jag bedömer att Sverige i sig självt inte utgör något primärt strategiskt mål men att svenskt territorium kan beröras av militära operationer som syftar till kontroll över viktiga strategiska områden i vår närhet. Den styrka som en angripare kan avdela i ett angrepp mot oss begränsas genom att huvuddelen av resurserna måste avdelas mot huvudmotståndaren. För kortare tid kan dock avsevärda flygstridskrafter avdelas mot oss. Detta gäller i viss mån även för sjöstridskrafter samt sjö- och flygtransportmedel.

För att vårt försvar skall verka krigsavhållande måste det vara uppbyggt så att en operation mot oss kan väntas medföra stora uppoffringar i förluster och tid och att angriparen även om han när vissa mål måste avdela avsevärda resurser för ockupation och försvar av taget område.

Vårt militära försvar skall snabbt kunna skapa en tillräcklig styrka och uthållighet för att avhålla de krigförande parterna från att utnyttja svenskt territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition.

För att vår neutralitet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde måste vårt militära försvar ha en sådan styrka och sammansättning att ingen finner det förenligt med sina intressen att utnyttja svenskt territori- um. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrätten är skyl- diga att medge.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 32

Respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vårt militära försvar har förmåga att upptäcka oeh möta kränkningar.

Mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och läget i det nordis- ka området kommer luftförsvaret att få ökad betydelse. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Tillkomsten av kryssningsrobotar ställer i detta sammanhang utökade krav, främst på luftbevakningen. För att vår säkerhetspolitik skall vara trovärdig måste vi kunna göra troligt för om- världen att vi har förmåga att upptäcka och bekämpa flygplan och kryss- ningsrobotar. Även förmågan att upptäcka och avvisa kränkningar av sjöterritoriet måste upprätthållas.

Det faktum att angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar kraven på att det militära försvaret kan mobiliseras snabbt och i huvudsak är stridsdugligt direkt efter mobilisering. För att vi skall ha möjlighet att mobilisera vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt min mening prioriteras. Mobiliseringssäkerheten måste hållas på en hög nivå genom bl. a. utspridning av mobiliseringsförråd. lämplig fördel- ning av mobiliseringsansvar. övningar samt genom till läget anpassad mobiliseringsberedskap. I fred organiserade stridskrafter. snabbt mobili- serade förband och hemvärn skall med stöd av förberedda fältarbeten kunna försvåra angriparens styrketillväxt. åsamka honom förluster och skydda vår mobilisering. Det krävs härvid ökad förmåga till stridsinsatser med fredsorganisationens resurser. Det är enligt min mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa att vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägets krav. Avvägningen mellan satsning på åtgärder som ger effekt först på lång sikt och åtgärder som kan ge effekt i närtid måste vara flexibel. så att en anpassning kan göras allt efter lägets krav.

Det militära försvaret skall kunna ställa resurser till förfogande inom ramen för Förenta Nationernas fredsbevarande verksamhet.

Ett förberett försvar skall finnas i områden som bedöms vara särskilt betydelsefulla för oss såsom hamnar. flygfält och särskilt utsatta landstig- nings-. luftlandsättnings- och gränsområden. Angriparens ökade möjlighe- ter att snabbt och med kort förvarning välja tid, plats och metod för olika åtgärder mot oss medför att vår rörlighet får ökad betydelse. Väsentliga delar av försvarsmaktens stridskrafter måste därför vara rörliga för att kunna kraftsamlas och snabbt komma till verkan i aktuella riktningar. Kraftsamling skall kunna ske utan att avgörande svagheter uppstår i andra för vårt försvar väsentliga områden.

Av detta följer att krigsorganisationen bör innehålla dels förband med en kvalitet som svarar mot kraven på ett förberett områdes- och punkt- försvar. dels förband för rörliga operationer. De'n materiella och personella

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 33

kvaliteten kan tillåtas variera. varvid det enligt min mening är nödvändigt att prioritera de rörliga förband som i samverkan skall insättas till anfall för att bekämpa, hejda och slå en angripares moderna enheter.

Vårt lands storlek och militärgeografiska läge kräver att vi kan organise- ra ett stort antal förband för försvar av hela landet. Landets begränsade befolkningstillgångar måste därför utnyttjas i sin helhet i olika former inom totalförsvaret. varvid det militära försvaret grundas på allmän värnplikt. Den är en nödvändig grund för att tillgodose försvarsmaktens behov av personal och möjliggör en värdefull växelverkan mellan civil och militär verksamhet. För försvarets trovärdighet utåt och därmed för dess fredsbe- varande förmåga har den allmänna värnplikten en avgörande betydelse.

Den allmänna värnplikten måste också vara trovärdig inåt. De värnplik- tiga och den fast anställda personalen liksom befolkningen i sin helhet måste vara övertygade om att våra krigsförband har en sådan utbildning och utrustning att de kan lösa sina uppgifter i krig. Det är därvid viktigt att det råder balans mellan organisationens storlek och dess personella och materiella kvalitet. Jag återkommer i det följande till tillämpningen av den allmänna värnplikten.

De geografiska betingelserna "och den militärtekniska utvecklingen kan rätt utnyttjade erbjuda stora fördelar för oss. Militärgeografin i och kring vårt land innebär begränsningar för en angripare både vad avser insats och utnyttjande av förband. Även mot en stark angripare finns därigenom förutsättningar och möjligheter att genomföra ett meningsfullt försvar.

Åtgärder bör vidtas beträffande taktik. organisation. materiel och utrust- ning samt utbildning så att individens överlevnad främjas när kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel används. Åtgärder bör vidare vidtas vid de viktigaste förbanden till skydd mot verkningarna av s.k. elektromagnetisk puls (EMP) från kärnvapenexplosioner på hög höjd samt för att öka möjligheterna till fortsatt försvar vid insatser av kärnvapen och kemiska stridsmedel samt punktinsatser av biologiska stridsmedel. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i dessa frågor vid min anmälan till denna proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling. m. m.

Om vi blir indragna i en konflikt och militärt angripna kommer angri— paren att stödja anfallet med avsevärda flygstridskrafter. Vi tvingas därvid att inledningsvis koncentrera våra militära åtgärder på luftförsvar och skydd. på att störa angriparens övriga anfallsförberedelser. på att vidmakt- hålla stridsvärdet hos våra stridskrafter samt på att samla dessa'till aktuella operationsområden och att förbereda den fortsatta striden. Syftet med dessa åtgärder är att tvinga motståndaren till en inledande bekämpning under så lång tid att vi hinner genomföra förberedelser för fortsatt strid.

Luftförsvarsförbanden i form av jaktflyg och luftvärn måste i kombina- tion med passiva skyddsåtgärder möjliggöra den operativa och taktiska rörlighet och det skydd som är en förutsättning för den fortsatta striden.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 34

Vid en kustinvasion skall angriparen kunna mötas och åsamkas känn- bara förluster redan under transporterna över sjön och genom luften. Vi skall koncentrerat kunna sätta in stridskrafter i landstigningsområdet för att hindra angriparen att få fast fot på svensk mark. Den samlade försvars- insatsen skall syfta till att bryta angriparens anfallskraft.

Vid en invasion över landgränsen skall angriparen mötas tidigt. Vi skall koncentrerat kunna sätta in stridskrafter för att bryta angriparens anfalls- kraft. Den samlade försvarsinsatsen skall syfta till att hindra angriparen att tränga fram genom vårt land eller att nå mål djupt inne i landet. Alla möjligheter att slå en angripare skall tillvaratas.

Om en angripare lyckas komma in i landet skall det fortsatta försvaret inriktas på att göra hans operationer så tidsödande och förlustbringande som möjligt. Angriparens möjligheter att förstärka och underhålla sina stridskrafter skall kunna försvåras och hans operationsfrihet begränsas.

Den militärtekniska utvecklingen medför kvalitetsökningar i flera för oss - viktiga avseenden. Dessa ger en angripare ökad handlingsfrihet när det gäller att välja tid. metod och plats för ett angrepp mot oss. Detta ökar enligt min mening kraven på att vi kan använda våra stridskrafter på många alternativa sätt. Det är härvid viktigt att vårt försvar inte har luckor som en angripare lätt kan utnyttja. Vårt militära försvar måste avvägas mot denna bakgrund och innehålla ett stort antal förband som i samverkan kan ge hög effekt i invasionsförsvaret.

Risken för att motståndaren skall upptäcka våra förband och vår verk- samhet kan minskas genom passiva åtgärder i form av lämpligt val av grupperingsplats, maskering. vilseledande åtgärder och utspridning. Vi- dare kan vapenverkan minskas genom spridning, rörlighet och skydd. För viktiga funktioner som inte kan göras rörliga måste skyddet ägnas särskild uppmärksamhet.

Den militärtekniska utvecklingen innebär också fördelar för oss som vi måste utnyttja. Utvecklingen inom spanings- och ledningsområdet kan tillvaratas för en bättre samordning och effektivitet inom underrättelseom- rådet och vid ledning av våra egna stridskrafter.

Utvecklingen av precisionsstyrda vapen bör tillvaratas. Förändringar i vapensystem till följd av den tekniska utvecklingen kan ske mycket snabbt. Kampen mellan medel och motmedel leder till att successivt högre anspråk ställs på vapenprestanda av olika slag. För vissa vapensystem ställs även höga absoluta kvalitetskrav. Vi måste anpassa oss till detta. Våra vapen bör dessutom vara konstruerade så att vi med begränsade åtgärder kan förbättra deras funktion, t.ex. genom byte av målsökare i robotar. Likaså bör vapenbärare ha förmåga att bära efter hand förbättrade vapen. t. ex. med längre räckvidd och effektivare stridsmedel. Vi kan inte avsätta resurser i samma utsträckning som maktblocken och därmed inte genom nyanskaffning av materiel följa med på alla områden. Vi måste, när det befinns lämpligt. modernisera befintlig utrustning och därmed genom

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 35

en begränsad ekonomisk insats anpassa våra stridskrafter till de förändra- de förhållanden som den militärtekniska utvecklingen medför.

En angripares förmåga att utnyttja sin eldkraft och leda sina förband är starkt beroende av ett väl fungerande sambandssystem. Genom telestör- ning av dessa kan denna förmåga reduceras i betydande grad. Likaså är det väsentligt att våra förband kan verka i kraftigt telestörd miljö. Telekrigfö- ringen måste därför ägnas särskild uppmärksamhet.

Kompetent försvarsforskning och materielförvaltning samt en kvalifi- cerad inhemsk försvarsindustri är väsentliga förutsättningar för att vi skall kunna utnyttja och anpassa oss till den militärtekniska utvecklingen. Jag återkommer till försvarsindustrin i det följande.

Krigsorganisationens utveckling

Jag kommenterar först osäkerheten i överbefälhavarens perspektiv- och programplaner.

Erfarenheterna under föregående och innevarande försvarsbeslutspe- riod har visat att de planer som har legat till grund för försvarsbesluten har varit behäftade med betydande osäkerheteri fråga om förhållandet mellan verksamhet och resurser. Osäkerheterna har dels rört de bedömda kostna- derna i fast pris för inplanerad verksamhet. dels prisutvecklingen och priskompensationen samt de därmed sammanhängande reserverna i pla- nerna.

Överbefälhavaren har under en följd av år påtalat den osäkerhet i plane- ringen som rör prisutvecklingen och priskompensationen. Jag redovisar i det följande på grundval av försvarskommitténs rekommendation ett för- slag till nytt priskompensationssystem som enligt min mening till större delen eliminerar detta slag av osäkerhet.

Den osäkerhet som ligger i de bedömda kostnaderna i fast pris för inplanerad verksamhet berörs inte av valet av priskompensationssystem. Denna osäkerhets betydelse för förhållandet mellan krigsorganisationens utveckling och planeringsramen har inte särskilt behandlats av försvars- kommittén. Enligt min mening bör den beaktas så till vida att statsmakter- nas ställningstaganden nu till krigsorganisationens långsiktiga utveckling inte till alla delar bör vara lika precisa som kommitténs ställningstaganden. Frågan om osäkerheten i planeringen inför nästa försvarsbeslut bör upp- märksammas tidigt i förberedelserna för detta. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga. -

Överbefälhavaren har i sin programplan redovisat försvarsmaktsutveck- lingar på tre olika planeringsnivåer som han benämner ”+400-nivån". programplanenivån och "— 400-nivån”. Överbefälhavaren förordar en ut- veckling enligt " + 400-nivån”. Försvarskommitténs överväganden beträf- fande det militära försvarets fortsatta utveckling ansluter i huvudsak till de planeringsinriktningar som redovisas i överbefälhavarens programplan.

Jag redovisar i det följande mina förslag ifråga om krigsorganisationens

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 36

långsiktiga utveckling. Förslagen utgår från överbefälhavarens program- plan och de rekommendationer som har gjorts av regeringspartiernas före- trädare i försvarskommittén. Det är enligt min mening varken möjligt eller nödvändigt att nu binda sig i detalj i fråga om den långsiktiga utvecklingen.

Beträffande arméstridskrafternas krigsorganisation vill jag anföra föl- jande. Jag delar försvarskommitténs bedömning att anfallsförmågan och pansarvärnsfunktionen bör prioriteras. Fältförbanden bör ges förmåga till rörlig strid över stora ytor. De kvalificerade fältförbanden, varav huvudde- len utgörs av de moderna infanteribrigaderna. bör prioriteras före övriga markstridsförband. Härvid är det väsentligt att modernisera och om möj- ligt öka andelen förband som är särskilt utbildade och utrustade för strid i norra Sverige samt att öka andelen mekaniserade förband.

Överbefälhavaren har inriktat sin planering så att de moderna brigaderna ges en god kvalitet i fråga om materiel och personal. De nuvarande fyra norrlandsbrigaderna moderniseras och därutöver omorganiseras. utom i "— 400-nivån". en infanteribrigad till norrlandsbrigad. Inom ramen för den befintliga organisationen och materielen organiseras en mekaniserad bri- gad och ett antal mekaniserade bataljoner.

Jag bedömer att den inriktning som regeringspartiernas företrädare i försvarskommittén har angett för de kvalificerade fältförbanden är lämplig. Antalet norrlandsbrigader bör alltså öka från fyra till fem genom att en av de moderna infanteribrigaderna ombildas till norrlandsbrigad. En mekani- serad brigad bör tillkomma inom ramen för den materiel och personal som nu finns. Jag anser att försvarskommitténs prioritering av de kvalificerade fältförbanden är riktig. Det är därför viktigt att antalet moderna infanteri- brigader kan hållas uppe.

De fältförband som inte kan tilldelas den modernaste materielen och för vilka mycket begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör t. v. stå kvar i organisationen och därvid liksom nu utnyttjas främst för i förväg väl planlagda och förberedda försvars- och fördröjningsuppgifter. Om inte betydande belopp för modernisering av dem avsätts i början på 1990-talet eller förbanden då får överta en tillräcklig mängd materiel från den mer kvalificerade delen av krigsorganisationen, kan förbanden behöva utgå ur organisationen. Beslut om detta behöver enligt min mening inte fattas nu.

Jag bedömer i likhet med försvarskommittén att det är väsentligt för försvaret av vårt territorium att vi disponerar ett stort antal förband så att strid kan tas upp i varje del av landet mot angrepp från varje håll. Lokal- försvarsförbanden avses härvid främst för försvarsuppgifter vid gränser. hamnar. flygfält och kuststräckor som är av väsentlig betydelse för vårt försvar. Överbefälhavarens planering innebär att antalet lokalförsvarsför- band minskar något. Minskningen har enligt min bedömning en godtagbar omfattning.

Jag övergår därefter till att behandla vissa funktioner som är viktiga för arméstridskrafterna.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 37

Angriparens tillgång på stridsfordon av olika slag och med allt bättre skydd ökar. Mot denna bakgrund anser försvarskommittén att det är av avgörande betydelse för vår förmåga att bekämpa angriparens förband att effektiva pansarvärnsvapen finns. på stor bredd och i stort antal i vår krigsorganisation. Överbefälhavarens planering innebär att ett antal för- band mekaniseras under l980-talet inom ramen för befintlig organisation och materiel. Beväpnade helikoptrar meckförmåga till pansarbekämpning på stora avstånd anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya stridsvagns- minor införs tidigt i krigsorganisationen. Norrlandsbiigader och pansarbri- gader utrustas med tunga pansarvärnsrobotar i början av 1980-talet. Am- munition med verkan mot stridsvagnar planeras för granatkastar- och artilleriförbanden. Alla brigader samt vissa bataljoner och lokalförsvars- förband tillförs i slutet av 1980-talet ett varierande antal lätta pansarvärns- robotar. Lätta stridsfordon anskaffas under 1990-talet för att öka förban- dens eldkraft. rörlighet och skydd.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att förmågan att bekämpa angriparens pansrade fordon är grundläggande för våra möjligheter att genomföra markstriden. Pansarbekämpning utgör ett av stridens viktigaste element och markstridsförbanden måste ha en sådan förmåga. För rörlig strid, främst anfall. är det vidare nödvändigt att delar av pansarvärnssyste- met har god rörlighet under pansarskydd. Det är därför väsentligt att pansarvärnssystemet förstärks, bl. a. genom anskaffning av pansarvärns- robotar i stort antal och genom renovering och modifiering av befintliga stridsfordon. Planeringen bör inriktas mot att lätta stridsfordon tillförs krigsorganisationen på lång sikt. Utvecklingen av precisionsstyrda vapen bör tas till vara för pansarvärnsuppgifter.

Överbefälhavarens planering innebär att arméflyget på lång sikt utökas till två eller tre bataljoner. Dessa avses för såväl pansarvärns- som trans- portuppgifter. Härvid beaktas behovet av sjuktransporter. Jag anser lik- som försvarskommittén att en utökning av arméflyget är angelägen. En andra arme'flygbataljon bör sättas upp under 1980-talet. Jag återkommer i det följande till frågan om en ökad samordning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten.

Luftvärnets krigsorganisation tillförs ett stort antal förband med den inom landet uvecklade och tillverkade lätta luftvärnsroboten 70. Därmed ersätts äldre materiel i ett antal av de nuvarande brigaderna och i ett antal fördelningsluftvärnsbataljoner.

Angriparens flygstridskrafter får ökad förmåga till verkningsfulla insat- ser även i mörker och dåligt väder. Jag bedömer liksom försvarskommittén att det därför är önskvärt att i framtiden disponera luftvärnssystem med allväderskapacitet samt ökad räckvidd och höjdtäckning. Överbefälha- varen planerar att under år 1982 lämna erforderligt beslutsunderlag beträf- fande luftvärnsfunktionens utveckling.

Jag vill även understryka hemvärnets betydelse för vår beredskap och

Prop. 1981/821102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 38

våra möjligheter att genomföra en mobilisering. Jag ser med tillfredsställel- se att rekryteringen till hemvärnet f. n. ökar.

För övervattenstridsförbanden är antalet förband av avgörande betydel- se, samtidigt som de enskilda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvali- tet att de kan möta en angripare med utsikt till framgång. Ytattaekförban- den är de rörligaste och slagkraftigaste av övervattenstridsförbanden.

Överbefälhavarens planering innebär att ytattackförbanden moderni- seras under programplaneperioden bl. a. genom att de tolv fartygen av typ Spica Tl31 bestyckas med svensktillverkade sjömålsrobotar med lång räckvidd. Ersättning av de sex äldre fartygen av typ Spica T 121 har påbörjats genom att två robotbåtar har beställts och kommer att levereras under programplaneperioden. Ytterligare fyra robotbåtar avses beställas i slutet av planeringsperioden. Jag bedömer liksom försvarskommittén att planeringen är lämplig.

Sjömineringar ingår som en viktig del av försvaret och det är därför angeläget att vi redan i fred har god tillgång på moderna sjöminor och att utläggning kan påbörjas med kort varsel. Av planeringen framgår att de nytillförda övervattenstridsförbanden ges god förmåga att ta ombord och ' fälla minor. Ubåtarna ges också ökad förmåga att medföra och fälla minor.

Jag bedömer att planerade åtgärder är lämpliga. Den ökande risken för överraskande anfall ställer krav på snabb utläggning av våra sjömineringar. Minering från transportflygplan och helikoptrar kan vara viktiga tillskott till vår förmåga att lägga ut mineringar.

Överbefälhavaren har vid sin planering prioriterat förmågan att säkra Sjöstridskrafternas operationsfrihet. Planeringen innebär att äldre minsve- pare utgår ur organisationen. varvid antalet minröjningsflottiljer reduceras under 1980—talet.

Enligt försvarskommitténs mening bör en viss fortsatt modernisering av minröjningsförbanden ske, bl.a. genom att minröjningsfartyg av typ M80 och på längre sikt nya minsvepare tillförs. Två minröjningsfartyg av tpr 80 levereras under programplaneperioden. Minröjningssystcmets särskilda förmåga att medverka i övervakningen av sjöterritoriet samt i skyddet av kustsjöfarten bör beaktas. Jag delar försvarskommitténs uppfattning om den framtida utvecklingen av minröjningsförbandens organisation. Detta innebär bl. a. anskaffning av ytterligare minröjningsfartyg. '

Överbefälhavarens planering innebär att huvudsystemet för ubåtsjakt även i fortsättningen skall utgöras av marinens tunga helikoptrar. Den kvalificerade fartygsburna ubåtsjakten utgår under planeringsperioden. Patrullbåtsförbanden ges viss förmåga att upptäcka ubåtar. Försök genom- förs under programplaneperioden med att ge de två först levererade nya robotbåtarna tilläggsutrustning för ubåtsjakt.

Överbefälhavaren har i särskild ordning utrett och redovisat för rege- ringen möjligheterna att förstärka resurserna för övervakning av och ingri- pande mot ubåtar utöver vad som har föreslagits i programplanen. De

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 39

föreslagna åtgärderna kostar ca 200 milj.kr. under perioden 1982/83— 1986/87 och medför kostnader även för tiden därefter. Förslagen omfattar organisatoriska åtgärder samt åtgärder inom materielområdet. Vissa av de organisatoriska åtgärderna ..är av samordningskaraktär och berör även myndigheter utanför försvarsmakten.

Jag godtar överbefälhavarens planering och anser att hans särskilda förslag bör kunna ligga till grund för den fortsatta planeringen. Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag till planeringsanvisningar för perioden 1983/84 —' 1987/88.

Jag kommer under anslaget C 2. Marinförband: Materielanskaffning att förorda att ett beställningsbemyndigande om 160 milj. kr. begärs för åtgär- der inom ubåtsjaktområdet.

Ubåtsförbanden är även i framtiden en väsentlig komponent för be- kämpning av en angripares invasionsstyrkor till sjöss. Den tekniska ut- vecklingen skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser. bl.a. genom att de kan ges förmåga att lägga ut större mineringar än i dag både i vår kustzon och mer framskjutet. Jag prioriterar ubåtsfunktionen och anser att antalet ubåtar bör hållas så högt som möjligt. Överbefälha- varens planering innebär att ubåtsförbanden efter förlängningar av de nuvarande ubåtarnas användningstid och anskaffning av ubåt A 17 kom- mer att omfatta tolv ti11 fjorton ubåtar. Planeringen av ubåtsförbandens krigsorganisation är enligt min mening lämplig. De beslut som statsmak- terna hittills har fattat innebär att krigsorganisationen inriktas mot tolv ubåtar. Slutlig ställning till antalet ubåtar av typ A 17 behöver inte tas nu.

De fasta kustartilleriförbanden svarar för ett i förväg utbyggt och förbe- rett försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga kustartilleriförbanden skall i hotade riktningar kunna förstärka och förtäta det fasta försvaret. De skall därutöver i samverkan med mark-. sjö- och flygstridskrafter kunna lösa försvarsuppgifter vid kust där fasta kustartil- leriförband saknas.

Mot bakgrund av att hotet mot de fasta förbanden ökar och att den militärtekniska utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare land- stiger bör enligt min mening rörligt kustartilleri prioriteras före fast kustar- tilleri. På vissa särskilt betydelsefulla platser krävs dock alltjämt ett i förväg utbyggt och förberett försvar.

Överbefälhavarens planering innebär att ombeväpningen och moderni- seringen av de tunga rörliga kustartilleribataljonerna med bl.a. en ny kustartilleripjäs fullföljs. Omorganisationen av dagens rörliga spärr- och kustjägarförband till amfibiebataljoner påbörjas under programplaneperio- den. Nuvarande lätta kustrobotar ersätts under andra femårsperioden. Jag bedömer att den redovisade planeringen i huvudsak är lämplig.

Basresurserna skall medge att marinens förband kan koncentreras till aktuella operationsområden. Det är nödvändigt att basförbanden vidareut- vecklas och att möjligheterna till ökad rörlighet samt samordning inom och

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 40

mellan försvarsgrenarna tillvaratas. Överbefälhavarens planering innebär att den marina bas- och underhållsorganisationen reduceras och anpassas till marinstridskrafternas förändrade krigsorganisation. Krigsorganisa- tionen för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisationens rörlighet ökas. Denna inriktning är lämplig och innebär enligt min mening att basorganisationen effektiviseras och därigenom bör kunna reduceras i enlighet med överbefälhavarens förslag.

Överbefälhavarens planering för jaktförbanden innebär att det totala antalet jaktdivisioner kommer att vara tolv. Åtta till tio jaktdivisioner ombeväpnas med flygplan JA37 Jaktviggen. Övriga divisioner behåller flygplan J 35 Draken till mitten av 1990-talet. Jag har granskat planeringen mot bakgrund av mina ställningstaganden i det följande till anskaffning av ett nytt flygplan. Planeringens inriktning mot tolv jaktdivisioner i krigsor- ganisationen är lämplig. Antalet divisioner utrustade med Jaktviggen bör vara åtta.

De divisioner som är utrustade med medeltunga attackflygplan står på en hög operativ. taktisk och teknisk nivå" genom att de ombeväpnats med flygplan AJ 37 Attackviggen. Av planeringen framgår att antalet divisioner med medeltunga attackflygplan är oförändrat fem och en halv under pro- gramplaneperioden. En division med lätta attackflygplan går ur krigsor- ganisationen under perioden medan resterande fyra utgår under perioden 1987/88—1991/92. Överbefälhavaren planerar att öka de medeltunga at- tackflygplanens effekt genom anskaffning av nya vapen till attackförban- den. Jag anser liksom försvarskommittén att överbefälhavarens planering för attackförbanden är lämplig.

Överbefälhavarens planering för spaningsförbanden innebär att tre divi- sioner utrustade med flygplan S37 Spaningsviggcn behålls. Jag anser att planeringen är lämplig.

Jag anser det angeläget att våra flygstridskrafter genom ett väl fungeran- de bassystem kan skyddas och utnyttjas inom ramen för sin förmåga. Bassystemet bör vidareutvecklas och landets norra delar därvid inled- ningsvis prioriteras. Av överbefälhavarens planering framgår att utbyggna- den av flygbassystemet följer denna inriktning. Uthålligheten utökas ge- nom att rörligheten och förmågan till reparationer av bansystemen förbätt- ras inom baserna. Antalet flygbasbataljoner reduceras samtidigt som kvar- varande förband ges ökad rörlighet och uthållighet. Jag bedömer att över- befälhavarens planering är lämplig.

Stridslednings- och luftbevakningssystemet (stril) används inte enbart för luftförsvarets behov utan skall även ge underlag för alarmering av civilbefolkningen före ett flyganfall. Ökade insatser bör göras för att sam- ordna civilförsvarets och flygvapnets resurser för alarmering.

De s.k. kryssningsrobotarna kommer i vissa avseenden att ställa ökade krav på strilsystemet. Det är mycket angeläget att vi har förmåga att upptäcka kryssningsrobotar som tränger in på svenskt territorium. Det är

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 41

därför viktigt att strilsystemet kompletteras med flygburna radarutrust- ningar.

Av planeringen framgår att utbyggnaden av strilsystemet fullföljs samt kompletteras med flygburna radarutrustningar. Vidare ges den optiska luftbevakningen ökade upptäcktsmöjligheter under mörkerförhållanden samt ökas sambandssäkerheten för att bl.a. säkerställa civilförsvarets behov. Av överbefälhavaren föreslagen inriktning bör ligga till grund för fortsatt verksamhet.

Respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vi har förmåga att upptäcka och möta kränkningar. Detta innebär bl.a. att våra omgivande havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation som omedelbart kan leda insatser med tillgängliga resurser. Jag bedömer att det finns svagheter i vår fredstida övervakning. Vår förmåga att upp- täcka och möta kränkningar bör därför förbättras. Det planerade nya radarsystemet för sjö- och luftövervakning bör därvid byggas ut med början i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens, tullverkets och sjöfartsver- kets resurser bör ytterligare samordnas i avsikt att effektivisera övervak- ning och rapportering. Jag räknar med att efter samråd med kommunika- tions- och handelsministrarna återkomma till regeringen i dessa samord- ningsfrågor.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att överbefälhavaren avser att före— slå en skärpning av våra bestämmelser för ingripande mot ubåtar enligt instruktion för krigsmakten vid hävdande av rikets oberoende under all- mänt fredstillstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (lKFN). Som jag tidigare har framhållit torde en sådan skärpning vara nödvändig. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga när överbefälhavarens slutliga förslag föreligger.

Beredskapsfrågor

Försvarskommittén har framhållit den ökande risken för överraskande angrepp och anser att förbättringar av beredskapen är angelägna.

Beredskapen bör enligt försvarskommittén även i fortsättningen bygga på en säker och snabb mobilisering. Försvaret måste därför innehålla ett betydande antal förband som utan omfattande förberedelser kan sättas in i strid för att säkra vår fortsatta mobilisering och koncentration av strids- krafterna. Med hänsyn till den ökade risken för ett överraskande angrepp bedömer försvarskommittén att säkerheten och snabbheten i mobilise- ringsberedskapen behöver förbättras.

Försvaret måste vidare byggas upp så att områden och funktioner som kan vara avgörande för försvarsstriden inte tidigt kan tas eller slås ut av en angripare. Detta måste särskilt beaktas för Norrland och Gotland, efter- som stridskrafter måste tillföras dessa områden från övriga delar av landet.

Försvarskommittén anser att flexibiliteten i beredskapssystemet bör

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 42

förbättras. Det är därvid väsentligt att öka vår förmåga att innan beslut om mobilisering har fattats förstärka fredsorganisationens resurser. så att ett överraskande anfall kan mötas och vår mobilisering och koncentration skyddas.

Vidare är det enligt kommitténs mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende både i omvärlden och inom landet. Vi måste därför kunna visa att vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägets krav. För att vi skall ha möjlighet att höja beredskapen vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt kommitténs mening prioriteras.

Överbefälhavaren lämnar i programplanen förslag till förbättringar av beredskapen. Med nuvarande beredskapssystem som grund har inplane- rats förstärkning av ledningsberedskapen, insatsberedskapen och mobili- seringsberedskapen. Försvarskommittén biträder denna planering och un- derstryker vikten av att föreslagna åtgärder snabbt genomförs.

N är det gäller insatsberedskapen anger överbefälhavaren att det är myc- ket angeläget att kunna disponera ett begränsat antal operativt viktiga förband för tidiga stridsinsatser. lnkallelse bör kunna ske vid beredskaps- höjningar före mobilisering utan att fullmaktslagar behöver träda i kraft och inom ramen för repetitionsutbildningssystemet. Överbefälhavaren fö- reslår att rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband under vissa tidsperioder skall kunna delegeras till honom.

Överbefälhavarens förslag om beredskapsinkallelse av förband har granskats av försvarskommittén. Den anser att det föreslagna systemet skulle innebära en avsevärd och betydelsefull förbättring av beredskapen. Kommittén är dock tveksam till att ändra nuvarande befogenheter men biträder i princip övriga delar av förslaget. Kommittén anser att omfatt- ningen av antalet förband och formerna för beredskapsinkallelser bör studeras ytterligare innan slutlig ställning kan tas.

Det förslag som kommitténs fredsorganisationsutskott har lagt om en minskning av antalet militärområden innebär enligt kommitténs mening inte några avgörande operativa nackdelar.

Statsmakterna har under senare är kraftigt understrukit underrättelse- tjänstens stora betydelse för att vi när läget så kräver i tid skall kunna höja beredskapen inom totalförsvaret och mobilisera vårt värnpliktsförsvar. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att risken har ökat för att ett angrepp mot oss kan inledas överraskande både vad gäller tidpunkt och område. Det är därför enligt min mening angeläget att vidta åtgärder som höjer vår ledningsberedskap, insatsberedskap och mobiliseringsberedskap.

Grunden för det militära försvarets beredskapssystem bör enligt min mening alltjämt vara en snabb och säker mobilisering. Mobilisering skall kunna genomföras under pågående strid. Risken för ett överraskande angrepp medför att stridsdugliga förband i ökad omfattning snabbt måste

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 43

kunna organiseras inom fredsorganisationens ram och innan mobilisering har beordrats. Dessa förband skall kunna fördröja en angripare samt skyd- da vår mobilisering och utgångsgruppering. De åtgärder som överbefälha- varen och försvarskommittén har föreslagit förbättrar enligt min mening försvarsmaktens beredskap i hög grad och jag förordar därför att åtgärder- na i stort genomförs.

F örsvarskommittén har uttryckt tveksamhet beträffande överbefälhava- rens förslag om att rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband skall delegeras till honom. Regeringen är enligt värnpliktslagen bemyndigad att vid behov låta inkalla värnpliktiga till beredskapsövningar om sammanlagt högst etthundraåttio dagar. Under det senaste året har regeringen utnyttjat detta bemyndigande. Vissa värnpliktiga vid flottan har med anledning av utvecklingen i Polen inkallats till beredskapsövning. Med regeringens medgivande har också personal vid ytterligare ett antal förband erhållit s.k. färdighållningsorder i syfte att förkorta tiden för inkallelse av förbanden. Jag är emellertid inte nu beredd att förorda en delegering till överbefälhavaren av rätt att beredskapsinkalla ett begränsat antal förband. Denna rätt bör även i fortsättningen tillkomma regeringen. I enlighet med försvarskommitténs förslag har jag dock anmodat överbefäl- havaren att inkomma med kompletterande underlag i vad avser omfatt- ningen av och formerna för de beredskapsinkallelser som överbefälha- varen har berört i sitt förslag.

I detta sammanhang vill jag betona hemvärnets betydelse för möjlighe- terna att snabbt åstadkomma ett försvar av viktiga platser vid ett överras- kande anfall. Hemvärnskungörelsen (1970: 304) anger att hemvärnsman endast under hemvärnsberedskap är skyldig att fullgöra den tjänstgöring som behövs med hänsyn till hemvärnets uppgifter. Hemvärnsberedskap intas vid beredskapstillstånd och krig eller enligt regeringens förordnande. Överbefälhavaren anser att han, då yttre händelser påkallar det. utan regeringens hörande bör kunna få besluta om att använda förband ur allmänna hemvärnet under begränsad tid (1 — 3 dygn) för försvars-, skydds- och bevakningsuppgifter och för ingripande enligt instruktion för krigsmakten vid hävdande av rikets oberoende under allmänt fredstillstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (IKFN). Dessa frågor bör enligt min mening övervägas i samband med att ställning skall tas till överbefälhavarens förslag om delegering av rätten till beredskapsinkallelse av förband. Det ankommer på regeringen att reglera dessa frågor.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anförde om regeringskan- sliets beredskap vid min anmälan till denna proposition såvitt avser säker- hetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling. Det innebär skärpta krav på regeringskansliet dels i fråga om förmågan till en sammanhållen utvärdering av alla tillgängliga underrättelser i syfte att skapa längsta möjliga förvarning, dels i vad avser en beredskap i regerings-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 44

kansliet att med detta underlag bereda erforderliga beslut om bl. a. bered- skapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret. Den översyn av beredskapsfrågornas handläggning i regeringskansliet som jag har initierat bör allmänt sett kunna leda till att behovet av att delegera rätten till beredskapsinkallelser rn. ni. kan minskas.

Värnpliktsutbildning

Mina ställningstaganden till värnpliktsutbildningens omfattning under perioden 1982/83 1986/87 redovisarjag under avsnittet 1.4 Fredsorgani- sationen (s. 81).

Nu gällande system för utbildning av värnpliktiga går tillbaka på beslut av 1966 års riksdag (prop. 1966: 106. 2LU 48. rskr 271). De värnpliktigas utbildning omfattar enligt värnpliktslagen (19412967. omtryckt 1969: 378. ändrad senast 19812416) grundutbildning och repetitionsutbildning. Till följd av att olika befattningar kräver olika utbildningstid är de värnpliktigas utbildning differentierad inom och mellan försvarsgrenarna. De värnplik- tiga indelas efter utbildningsbehovet i olika kategorier. Värnpliktiga som har uttägits för grundutbildning till befattningar för meniga fördelas på någon av kategorierna G, F och E eller placeras i handräckningstjänst. Befälsuttägna värnpliktiga utbildas till grupp-. plutons- eller kompanibefäl. 1972 års riksmöte (prop. 1972:75, FöU 17, rskr 231) beslöt att på försök förkorta de grundutbildningstider som gällde enligt det år 1966 införda utbildningssystemet. Försöken innebär att grundutbildningstiden för plu- tonsbefälsuttagna inom armén har förkortats från 15 till 13,5 månader för vissa värnpliktiga vid pansar-. ingenjör-och signaltrupperna och från 15 till 12 månader för övriga plutonsbefälsuttagna.

Riksdagen beslöt vid 1976 års riksmöte (prop. 1975/76: 199. FöU 38, rskr 374) att de värnpliktiga. som var avsedda att krigsplaceras som pluton- chefer inom armén. utan eget medgivande skulle kunna tas ut till 15 månaders kompanibefälsutbildning. Den främsta orsaken till detta var att rekryteringen av värnpliktigt befäl med plutonchefskompetens hade för- sämrats inom armén och att vakanser hade uppkommit i krigsorganisa- tionen.

Chefen för armen redovisade i maj 1980 för regeringen en utvärdering som har gjorts över försöken med förkortad grundutbildning. Utvärdering- en visar att de allvarligaste kvalitativa bristerna på kunskaper finns hos värnpliktiga som är plutonchefcr. De mest framträdande bristerna gäller förmåga och rutin i truppföring och trupputbildning samt förmågan att ge order och kontrollera dess verkställighet. Utvärderingen visar också att det finns för få värnpliktiga på plutonchefsnivån. Mot denna bakgrund har chefen för armén föreslagit att värnpliktiga som har tagits ut för utbildning till plutonchefer, ställföreträdande plutonchefer och vissa prioriterade be- fattningar på plutonsbefälsnivån skall ges 15 månaders utbildning. För övriga plutonsbefälsuttagna föreslås utbildningen omfatta 12 månader. Ar-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 45

méchefen har vidare föreslagit att 13,5 månaders utbildning av plutonsbe- fäl vid pansar-. ingenjör- och signaltrupperna skall upphöra.

Överbefälhavaren ansluter sig till de förslag som chefen för armén lagt fram och har inarbetat dessa i sin programplan för det militära försvaret. Överbefälhavaren understryker att det är särskilt angeläget att höja kvali- teten på plutonsbefälsutbildningen inom armén.

Försvarskommittén har vid sina överväganden funnit att förmågan hos vissa grupper av värnpliktiga befäl inte är helt tillfredsställande. I sitt betänkande (Ds Fö 1981: ]) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret framför kommittén att utbildningstiden bör vara 15 månader för de värnpliktiga som utbildas för krigsplacering som plutonchefer och ställföreträdande plutonchefer eller motsvarande befattningar inom armén.

Mot denna bakgrund beslöt regeringen i november 1981 att fr.o.m. kalenderåret 1982 utöka den obligatoriska kompanibefälsutbildning. som påbörjades inom armén utbildningsåret 1978/79. till att omfatta även värn- pliktiga som utbildas till ställföreträdande plutonchefer. Härigenom får plutonchefer och ställföreträdande plutonchefer en likvärdig utbildning. Vid inskrivningen tas samtliga ut till kompanibefäl. Beslutet innebär också att den utbildning av plutonsbefäl i 13.5 månader. som f.n. genomförs vid pansar-. signal- och ingenjörtrupperna. upphör. Dessa kategorier fördelas på 12 resp. 15 månaders utbildning.

Också flottans värnpliktsutbildning har setts över. Översynen. som har genomförts av chefen för marinen, har syftat till att åstadkomma en mindre resurskrävande utbildningsorganisation och en förbättrad beredskap. Strä- van har även varit att minska antalet s.k. merbehovsvärnpliktiga och att minska avgångarna under grundutbildningen. Nuvarande utbildningsor- ganisation vid flottan har inneburit att i huvudsak all rekrytutbildning har skett vid Karlskrona örlogsskolor.

Enligt chefen för marinen skall huvuddelen av de värnpliktiga vid flottan påbörja och genomföra sin utbildning vid eller i direkt anslutning till de förband som de är avsedda för. Detta innebär att flertalet värnpliktiga som skall tjänstgöra på fartyg rycker in direkt till fartygsförbanden. Plutonsbe- fälsvärnpliktiga vid flottan har f.n. enligt värnpliktslagen (1941:967) en utbildningstid om minst 415 dagar och högst 440 dagar. Chefen för marinen föreslår att vissa plutonsbefälsvärnpliktiga som avses för flottans landor- ganisation får motsvarande utbildningstid som plutonsbefälsvärnpliktiga vid kustartilleriet har. dvs. minst 380 och högst 405 dagar.

lnom kustartilleriet finns inte någon grundutbildning för meniga av kate- gori E. Chefen för marinen har föreslagit att kustartilleriet tilldelas ett erforderligt antal värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga av kategori E med en utbildningstid av minst 290 och högst 315 dagar.

Jag anser för min del att chefens för marinen åtgärder är lämpliga. Det är angeläget att uppnå de mål som chefen för marinen har uppställt för översynen av värnpliktsutbildningen vid flottan. Jag anser också att det är

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 46

lämpligt att införa kategorin E-värnpliktiga vid kustartilleriet. För att ge- nomföra förslaget krävs ändring i 27 % 1 mom. värnpliktslagen. Jag föror- dar att lagen ändras så, att plutonsbefälsvärnpliktiga vid flottan skall fullgöra en grundutbildning som omfattar minst 380 och högst 440 dagar samt att kategori E införs vid kustartilleriet med en grundutbildningstid av minst 290 och högst 315 dagar. Ändringarna bör börja tillämpas den 1 juli 1982. För värnpliktiga som har ryckt in före lagens ikraftträdande bör äldre bestämmelser gälla.

Försvarskommittén föreslår i sitt slutbetänkande att det noga bör prövas vilket som är det reella minimibehovet av värnpliktiga i handräcknings- tjänst. Dessa värnpliktiga bör enligt kommittén vid sidan av sina arbets- uppgifter i fredsorganisationen ges sådan utbildning att de i ökad utsträck- ning kan utnyttjas i krigsorganisationen, bl. a. i de bevakningsenheter som skall svara för de från civilförsvaret överförda bevakningsuppgifterna. Försvarskommittén föreslår i sitt slutbetänkande vidare att begreppet handräckningsvärnpliktiga ersätts av begreppet värnpliktiga i bevaknings- eller depåtjänst. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor. Jag förordar därför att i 6 5 och 27 ä 1 mom. värnpliktslagen begreppet handräckningstjänst byts ut mot bevaknings- eller depåtjänst. _

Förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967) har upprättats inom försvarsdepartementet och bör fogas till protokollet som bilaga 2.1. Ändringarna är enligt. min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Försvarskommittén berör även frågan om veckoutbildningstiden för värnpliktiga. Kommittén konstaterar att de tider som gäller för grundut- bildning förutsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av övningstid per vecka alltjämt tillämpas. Kommittén anser dock att en prövning bör ske av möjligheterna till och konsekvenserna av en anpassning av veckoutbild- ningstiden till den i arbetslivet i övrigt gängse. Ett högre uttag måste dock enligt kommittén tillämpas i samband med övningar utan att detta får påverka den normala utbildningstiden.

Jag vill erinra om att det inom försvarsmakten finns en strävan att försöka tillämpa utbildningstider som så långt möjligt överensstämmer med vad som gäller inom samhället i övrigt. En fullständig likhet med civila förhållanden kan dock inte uppnås, bl. a. beroende på den förkortning av utbildningstidens längd som genomfördes år 1972. Enligt min mening, och här delar jag försvarskommitténs uppfattning, bör ytterligare ansträngning- ar emellertid göras för att få en anpassning av veckoutbildningstiden till den i arbetslivet i övrigt gängse. Jag avser därför föreslå regeringen att uppdra åt överbefälhavaren att närmare pröva möjligheten av en ytterliga- re anpassning av veckoutbildningstiden och redovisa konsekvenserna här- av. Jag delar i övrigt kommitténs uppfattning att de tider som gäller för grundutbildning förutsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av övnings- tid per vecka alltjämt tillämpas.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 47

Försvarskommittén har funnit att vårt nuvarande system för inskrivning av värnpliktiga fungerar väl. Kommittén konstaterar emellertid, mot bak- grund av den redovisning av inskrivningssystemet som överbefälhavaren har lämnat, att det är angeläget att minska de totala avgångarna under grundutbildningen. Detta kan ske genom en mer djupgående prövning av de värnpliktiga vid inskrivningen och en förbättring av det medicinska underlaget. Därutöver bör övervägas att före inkallelsen ånyo pröva de värnpliktiga som skall påbörja sin tjänstgöring tre år eller senare efter inskrivning och som på förfrågan anser att deras medicinska status har försämrats. Kommittén konstaterar att detta kräver ökade resurser vid värnpliktsverket.

Det är enligt min mening angeläget att ytterligare åtgärder vidtas för att minska avgångarna under grundutbildningen. Värnpliktsverket har i sam- band med programplaneringen haft i uppdrag att påbörja ett arbete som syftar till att minska avgångarna. Detta arbete bör fortsätta. Frågan om förnyad prövning av värnpliktiga som påbörjar sin grundutbildning tre år efter inskrivning studeras f. n. inom värnpliktsverket. När underlag förelig- ger för eventuella förändringar torde det få ankomma på regeringen att fatta beslut. Behovet av ökade resurser för värnpliktsverket får prövas i samband med det årliga budgetarbetet.

Jag delar kommitténs syn på betydelsen av frivillig personal och de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Det frivilliga engagemang- et är enligt min mening ett uttryck för den starka förankring försvarstanken har hos befolkningen.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att förmånssystem. ledighets- regler samt möjligheterna för kvinnor att erhålla utbildning och uppgifter bör ses över. Det torde få ankomma på regeringen att närmare fastställa formerna m. m. för en sådan översyn.

Vad gäller en eventuell utvidgning av områden för den frivilligt tjänstgö- rande personalens utnyttjande i krigsorganisationen delar jag kommitténs uppfattning. Det bör ankomma på både myndigheter och organisationer att ta initiativ i denna riktning.

Ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioder: 1982/83— 1986/87

Jag behandlar först priskompensationssystemet och sedan planeringsra- men.

Försvarskommittén har föreslagit ett nytt priskompensationssystem för det militära försvaret och civilförsvaret. Jag hari det föregående redogjort för kommitténs förslag. Jag ansluter mig i allt väsentligt till dessa och förordar följande.

För att kompensera det militära försvaret och civilförsvaret (utom skyddsrum) för dess pris- och lönestegringar bör under försvarsbeslutspe- rioden 1982/83 — 1986/87 tillämpas ett nytt priskompensationssystem base-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet. 48

rat på en särskilt beräknad försvarsprisindex (FPl). Denna index beräknas av regeringen genom sammanvägning av två indexserier, en löneindex samt nettoprisindex (NPl). Priskompensationen för civilförsvarets utgifts- ram för skyddsrum bör även i fortsättningen baseras på NPI.

Löneindex skall utvisa lönenivåns förändring för statligt anställda på löneplanerna T och F. Beräkningen av löneutvecklingen bör justeras i motsvarande mån som det inom statsförvaltningen tillämpade lönekost- nadspålägget ändras. Löneindex beräknas av statens arbetsgivarverk ut- ifrån ingångna avtal. Denna index kan behöva justeras med hänsyn till eventuella avtalade förändringar för statligt anställda som inte återspeglas i lönenivåns förändring men som på ett väsentligt sätt påverkar lönekostna- derna. Till sådana förändringar hör exempelvis ändringar i arbetstidens längd och i särskilt avtalade lönetillägg samt eventuellt avtalade engångs- belopp.

Vid beräkningen av FPI sammanvägs löneindex och NPl med vikterna 35 % för löneindex och 65 % för NPI. Dessa vikter bibehålls oförändrade under hela perioden 1982/83 —1986/87. Basen för FPl sätts till februari 1981.

FPI skall användas i stället för NPI såväl vid omräkningen av gällande planeringsramar från ett februariprisläge till ett annat som vid beräkningen av prisregleringsmedel.

Enligt försvarskommittén bör sådana förmånshöjningar för värnpliktiga i grundutbildning som regleras genom särskilda statsmaktsbeslut och som överstiger utvecklingen av FPl beaktas vid beräkningen av basbeloppet för det militära försvaret. De behöver då inte beaktas särskilt vid beräkningen av försvarets priskompensation. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att värnpliktsförmånerna inte bör särbehandlas i prisregleringssystemet. Eventuella förändringar av förmånerna som väsentligt avviker från den beräknade priskompensationen bör i princip behandlas på samma sätt som andra förändringar av planeringsförutsättningarna och således övervägas vid beräkningen av basbeloppet för det militära försvaret.

Jag föreslår vidare att möjligheten att överföra outnyttjade medel från ett budgetår till nästa bör begränsas till 2 % av utgiftsramarna för det militära försvaret resp. civilförsvaret. Denna regel bör gälla även för budgetåret 1981/82. Eventuella överskridanden bör avräknas under nästkommande budgetår.

Jag återkommer till frågan omjustering av prisregleringsbemyndiganden iavsnittet 1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 161).

Regeringspartiernas företrädare i kommittén har föreslagit en plane- ringsram för det militära försvaret för femårsperioden 1982/83—1986/87 om 83 175 milj. kr. i prisläget februari 1981. Förslaget har lämnats mot följande bakgrund.

Kommittén har föreslagit ett nytt priskompensationssystem som gör att

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 49

inga lönereserver behöver sättas av inom planeringsramen. Kommittén har vidare förutsatt att de prisreserver som överbefälhavaren har avdelat är tillräckliga. De är beräknade på grundval av 1980 års långtidsutrednings huvudalternativ 1.

Överbefälhavaren har planerat in besparingar genom avveckling och rationalisering inom fredsorganisationen. Kommittén delar överbefälha- varens uppfattning att besparingsmålet, minst 7 900 milj. kr.. måste uppnås under perioden 1982/83 — 1991/92.

Kommittén har inte räknat in försvarsdepartementet i det militära för- svaret. Orsaken är att kommittén inte genom sina förslag vill ta någon ställning till verksamheten i regeringskansliet.

Jag utgår vid min beräkning av den erforderliga planeringsramen från det nyssnämnda förslaget. Mot bakgrund av vad jag nyss förordat ifråga om nytt priskompensationssystem och mot bakgrund av regeringens ekono- miska politik ansluterjag mig till kommitténs syn på behovet av reserver inom planeringsramen. Som framgår i det följande ( avsnitt 1.4 Fredsor- ganisationen. s. 76) ansluterjag mig till överbefälhavarens och kommitténs syn på vilket besparingsmål som måste gälla för fredsorganisationen.

Jag delar kommitténs bedömning att det finns skäl att inte räkna in kostnaderna för försvarsdepartementet i det militära försvaret. Jag avser att inför budgetåret 1983/84 återkomma till regeringen med förslag om att beräkna anslagen under fjärde huvudtitelns litt. A utanför den militära utgiftsramen. Min beräkning nu av planeringsramen för det militära försva- ret inkluderar emellertid kostnaderna för försvarsdepartementet.

Beredningen av de anslag inom den militära utgiftsramen somjag tar upp i det följande har visat att vissa verksamheter torde vara något mindre kostnadskrävande än vad överbefälhavarens programplan har gett för- svarskommittén anledning att räkna med. Vidare har i budgetarbetet vissa omföringar gjorts av det slag som jag har berört under anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning i prop. 1981/82:100 ('bil. 7 s. 43). Dessa omständigheter har jag beaktat i min ramberäkning. Vidare bedömerjag att de förbättrade värnpliktsförmåner som jag förordar under avsnittet 1.10 Värnpliktsförmåner (s. 149) ligger inom ramen för vad försvarsprisindex medger.

Sammantaget beräknarjag planeringsramen för det militära försvaret för perioden 1982/83—1986/87 till 83050 milj.kr. i prisläget februari 1981. Ramen bör vara horisontell och basbeloppet 16610 milj. kr. i samma pris- läge. Beloppet utgör grund för min beräkning i avsnittet 1.11 Ramberäk- ning för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 161).

Riksdagen beslutade (prop. 1980/81:e, TU 2. rskr 36) i november 1980 att anordna en utbildning av piloter för den civila luftfarten. Enligt beslutet skulle chefen för flygvapnet bli huvudman för utbildningen, som t. v. skulle finansieras genom en del av den besparing som chefen för flygvapnet förväntades göra på grund av minskad avgång av piloter från flygvapnet.

4 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 50

Som en följd av riksdagens beslut tillsattes en organisationskommitté bl. a. för att planlägga utbildningen och bedöma behovet av investeringar samt förstärkningar i utbildningsorganisationen. Enligt vad jag har inhäm- tat avser kommittén att lämna sina förslag i slutet av mars 1982. Först därefter kan ställning tas till kostnaderna för organisationen och för inves- teringarna samt till finansieringen.

1.3.4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

1. föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om ändring i värn- pliktslagen (1941 : 967).

2. föreslår riksdagen att godkänna den grundläggande inriktning för det militära försvaret som jag har förordat.

3. föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga om ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioden 1982/83 — 1986/87,

4. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om krigsorganisationens utveckling, vissa beredskapsfrågor och värnpliktsutbildningen.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 51

1.4 Fredsorganisationen

1.4. 1 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren lämnade i september 1981 till regeringen sina förslag till minskningar av försvarets fredsorganisation samt övriga åtgärder i syfte att begränsa försvarets driftkostnader.

Överbefälhavaren erinrar om att kostnaderna för fredsorganisationen och driften av denna under större delen av 1970-talet har tagit i anspråk en allt större andel av försvarsutgifterna. trots att försvarets egna rationalise- ringar har varit mycket omfattande. Flera administrationer har avvecklats. Antalet anställda har sedan år 1972 minskat med ca 5 600.

För att upprätthålla kvaliteten hos personalen och materielen inom ' krigsorganisationen och för att förbättra beredskapen behövs i besparings- syfte fortsatta reduceringar inom fredsorganisationen. Sådana reduce- ringar måste också genomföras därför att krigsorganisationen förändras och värnpliktstillgångarna minskar.

Reduceringar i fredsorganisationen är sålunda nödvändiga för att anpas- sa utbildningsorganisationen till det minskade antalet värnpliktiga som skall grundutbildas. Minskningarna behövs vidare och framför allt — för att inom de ekonomiska ramar som har legat till grund för planeringen skapa förutsättningar för den anskaffning av vapen och annan utrustning till krigsförbanden som överbefälhavaren finner nödvändig och för erfor- derlig beredskap och utbildning.

För att snabbt nå nödvändiga kostnadsminskningar måste de åtgärder som överbefälhavaren föreslår vidtas snarast möjligt efter 1982 års för- svarsbeslut. Åtgärderna är av mycket varierande omfattning och innebär att driftkostnaderna skall minskas med sammanlagt ca 7.9 miljarder kr. under perioden 1982/83 — 1991/92. .

Besparingar/ras inriktning

Överbefälhavarens besparingsarbete har inriktats på följande sätt. För det första genomför överbefälhavaren—oavsett ekonomisk nivå—de redan tidigare planerade rationaliseringsåtgärderna. Pågående och redan planlagda rationaliseringsprojekt framgår av myndigheternas rationaliseringsplaner samt av försvarets rationaliseringsplan. Projekten medför successivt ökande besparingar och bygger på ett stort antal åtgär- der. främst inom den s.k. stödproduktionen. Syftet är därvid att minska kostnaderna inom fredsdriften utan att mera omfattande organisatiorisänd- ringar måste tillgripas.

Som exempel på sådana åtgärder redovisar överbefälhavaren bl.a. en ökad samordning av fredsförplägnad, transporter och verksamhet som hänger samman med underhållet av försvarets materiel. Bland åtgärderna ingår vidare ett fullföljande av de förbandsnedläggningar som statsmak-

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 5

lx)

terna redan har beslutat om. Härutöver måste enligt överbefälhavaren på lång sikt åstadkommas ytterligare rationaliseringsprojekt. De områden som därvid kan komma att studeras är enligt överbefälhavaren bl.a. ut- nyttjandet av konsulter. entreprenadverksamheten och ADB-verksamhe- ten.

F ö r d et a n d r a föreslår överbefälhavaren en ökad samordning mellan myndigheter som syftar till ett rationellare utnyttjande av resurserna inom garnisoner eller mellan närbelägna myndigheter. Det gäller bl. a. samord- ning av viss utbildning och samutnyttjande av utbildningsanordningar, administrativa resurser och övriga stödfunktioner. Överbefälhavaren pe- kar även på möjligheterna att samordna mobiliseringsförberedelser m.m. mellan myndigheter ur olika försvarsgrenar.

F ö r d et tre dj e föreslår överbefälhavaren omfattande personalminsk- ningar och därmed också kostnadssänkningar inom huvudprogrammen 5 Gemensamma myndigheter m.m. och 4 Operativ ledning m.m.

lnom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m.m. föreslår över- befälhavaren att antalet anställda vid de s. k. centrala myndigheterna till budgetåret 1991/92 minskas med drygt 1500 jämfört med det beräknade läget under budgetåret 1981/82.

lnom huvudprogram 4 Operativ ledning m.m. reduceras antalet anställ- da vid bl. a. försvarsstaben och militärområdesstaberna. Vidare genomförs rationaliseringar inom militärområdenas förrådsorganisationer. Överbefäl- havaren räknar här med att personalminskningen under 1982/83 1991/92 skall uppgå till ca 365 anställda.

Nyss angivna rationaliseringar och övriga kostnadssänkande åtgärder leder enligt överbefälhavaren till att kostnaderna för fredsdriften kan mins- kas med ca 5500 milj. kr. under perioden 1982/83 — 1991/92.

Enligt överbefälhavaren är detta dock inte tillräckligt för att skapa erforderligt ekonomiskt utrymme för att upprätthålla beredskap, anskaffa materiel och utbilda personal inom de ekonomiska ramar som överbefälha- varen har planerat efter. Det blir därför nödvändigt att också göra betydan- de rcduceringar av fredsorganisationen på lokal nivå. dvs. dra in fredsför- band och avveckla mark och byggnader. Dessa åtgärder väntas öka bespa- ringarna med sammanlagt ca 2400 milj. kr.

Enligt överbefälhavarens plan innebär hans förslag följande samman- lagda kostnadsreduceringar under perioden 1982/83 — 1991/92 (prisläge februari 1981 ;milj. kr.).

Åtgärder Armé- Marin- Flygvapen- Operativ Gemensam- Summa förband förband förband ledning ma myndig— m.m. heter m.m. Rationalise- ringar m.m. 1485 270 1720 450 1610 5 535 Avveckling av förband 1 000 415 960 — — 2 375

Summa 2485 685 2680 450 1610 7910

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 53

Överbefälhavarens planering utgår därvid från att följande personal— minskningar genomförs t.o.m. budgetåret 1991/92.

Huvudprogram Personalminskning ( antal personår)

l . Arméförband 2 020

2. Marinförband 825 3. Flygvapenförband 1 235 4. Operativ ledning m.m. 365 5. Gemensamma myndigheter m. rn. 1 550

Summa Ca 6 000

Överbefälhavaren redogör härefter för sina överväganden och förslag beträffande de mer omfattande åtgärderna inom huvudprogrammen Ge- mensamma myndigheter m.m. och Operativ ledning m.m. samt inom de tre försvarsgrensinriktadc huvudprogrammen.

Gemensamma myndigheter m. m.

Myndigheterna inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m.m. skall enligt överbefälhavaren genomföra den personalminskning som har beslutats tidigare. Inom huvudprogrammet skall därefter en fortsatt minsk- ning av personalen genomföras för att nå balans i förhållande till den framtida krigsorganisationens styrka och effekt.

Vidareutvecklingen av försvarets ledningssystem i fred skall stödjas. De regionala och lokala myndigheterna skall ges ett ökat ansvar för produk- tionsresurserna och deras utveckling. om det leder till ökad effektivitet. Detta innebär, att de centrala produktions- och fackmyndigheternas nuva- ' rande ledningsrutiner måste anpassas till ledningssystemet, vilket leder till att myndigheternas behov av personal minskar.

Vid planering av en fortsatt resursminskning skall enligt överbefälha- varen den nivå eftersträvas som innebär att resp. myndighet alltjämt kan lösa de uppgifter som är avgörande för försvarsmaktens totala verksamhet. Därvid skall anspråken på de gemensamma myndigheterna från övriga delar av försvarsmakten minskas så långt som det är rationellt.

Överbefälhavaren föreslår vidare att det prövas om de centrala myndig- heternas kompetens och kapacitet också kan utnyttjas för att tillgodose vissa ytterligare behov inom hela den statliga verksamheten.

Överbefälhavarens förslag till personalresurser för myndigheterna bud- getåret 1991/92 samt de personalminskningar som enligt hans programplan bör gälla för att nå detta mål framgår av följande sammanställning.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 54

Myndighet Antal anställda Minsk- Mål för budget- enligt reglerings- ning året l991/92 brev för budget- (personår i ge- året 1981/82 nomsnitt för (personår) budgetåret)

Försvarets civilförvaltning 200 20 180 Försvarets sjukvårdsstyrelse 74 14 60

Fortifikationsförvaltningen -

(anslaget F 3) 920 170 750 Försvarets materielverk 3 460 1 010 2 450 Försvarets forskningsanstalt

(anslaget F 5') 1 206 206 1 000 Vämpliktsverket 372' 21 351 Försvarets rationaliserings- _. institut 93 33 60 Övriga2 492 81 4| 1 Summa2 6817 1 555 5 262

1Inkl. 21 personår för värnpliktskontoret för marinen som inte har tagits med i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82. 2 Exkl. försvarets radioanstalt, försvarets gymnasieskola och försvarets läromedels- central (försvarets brevskola).

Det angivna antalet personår kan förändras av detaljutredningar för resp. myndighet och genom senare- organisationsbeslut. Hänsyn till detta kommer att tas i den fortsatta planeringen. För flera myndigheter bedömer överbefälhavaren att en ytterligare personalminskning bör vara möjlig företrädesvis efter budgetåret 1991/92.

Operativ ledning m.m.

I huvudprogram 4 Operativ ledning m.m. ingår som de väsentligaste delarna försvarsstaben och militärområdesstaberna med förvaltningar.

Med utgångspunkt i försvarskommitténs betänkande och regeringens anvisningar för programplaneringen har överbefälhavaren undersökt möj- ligheterna att uppnå sådana kostnadsminskningar inom huvudprogrammet som redovisades i perspektivplanens handlingsväg 3. Överbefälhavaren har bl.a. övervägt tre olika alternativ som berör militärbefälhavarnas ansvarsfördelning och uppgifter samt antal militärområden.

Han har därvid övervägt att dels reducera uppgifterna i fred för militär- befälhavarna i Västra och Bergslagens militärområden. dels ta bort militär- befälhavarnas ansvar för att leda arméns grundutbildning, dels att dra in Bergslagens militärområde i fred och krig.

Sammantaget anser överbefälhavaren inte att något av de tre alternativ som har övervägts bör läggas till grund för den fortsatta planeringen. eftersom de inte utgör en lämplig inriktning för besparingsarbetet. Överbe- fälhavaren anser att militärbefälhavarna bör behålla sina nuvarande upp- gifter samt att antalet militärområden även i fortsättningen bör vara sex.

I stället anser överbefälhavaren att försvarsstaben, som omorganise- rades år 1981, kan reduceras med ca 20 personår utöver den personal-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 55

minskning som redan har beslutats. Vidare skall den omorganisation och personalminskning genomföras inom den högre regionala nivån som riks- dagen redan har beslutat om. Gotlands militärkommandos stab med för- valtningar skall omorganiseras och föras över till armén.

Inom militärområdenas förrådsorganisation genomförs f. n. ett stort an- tal rationaliseringsprojekt i syfte att minska personalstyrkan. Därvid har möjligheter kunnat påvisas att minska personalen ytterligare.

Enligt överbefälhavaren bör personalminskningarna inom huvudpro- grammet under perioden 1982/83 —1991/92 kunna uppgå till ca 365 per- sonår. Därmed kan minskningsmålet i perspektivplanens handlingsväg 3 uppnås.

Med hänsyn till de operativa kraven på beredskap och ledningskapacitet innehåller även denna reducerade personalram sex militärområdesstaber i fred och krig.

Överbefälhavaren redogör därefter för sina överväganden och förslag till större organisationsförändringar inom armén. marinen och flygvapnet.

Grundläggande principer för fredsorganisarianens utveckling

Överbefälhavaren framhåller inledningsvis vissa grundläggande prin- ciper som är av betydelse för fredsorganisationens utveckling och som har legat till grund för hans överväganden.

Fredsorganisationen skall kunna förbereda. leda och genomföra allmän mobilisering. Den skall vidare kunna leda försvarsmaktens utveckling. utbilda och vidmakthålla krigsförband. Dess resurser utgörs främst av personal, mark. byggnader och anläggningar.

Lokaliseringen av fredsförbanden påverkas av såväl insats- som mobili- seringsberedskapens krav samt avsett utnyttjande av stridskrafterna. Det finns ett nära samband mellan krigsorganisation. beredskap och fredsor- ganisation. Den ökade risken för ett överraskande anfall medför. förutom krav på omedelbar förmåga till ledning. behov av att dels minska sårbarhe- ten bl.a. genom spridd lokalisering. dels öka våra möjligheter att mobilise- ra snabbt och säkert.

Den långsiktiga beredskapen prioriteras emellertid alltjämt av överbefäl- havaren. Detta innebär att fredsorganisationen i första hand skall kunna grundutbilda, vidmakthålla och mobilisera krigsorganisationens förband.

Grundutbildningen av värnpliktiga inom armén, kustartilleriet och flyg- vapnet skall i huvudsak genomföras enligt de principer som har gällt under 1970-talet. Förändringar av grundutbildningen kommer enligt överbefälha- varens planering att genomföras inom flottan. varvid en större del av värnpliktsutbildningen genomförs ombord samtidigt som antalet merbe- hovsvärnpliktiga begränsas. dvs. sådana där utbildningen och tjänstgöring- en är nödvändig av andra skäl än krigsorganisationens behov av värnplik- tiga.

Krigsförbanden skall mobiliseras inom de tider och på de platser som

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 56

svarar mot de operativa kraven på insats. säkerhet och styrketillväxt. Strävan skall vara att viktigare förband mobiliseras inom de områden där de har sin krigsuppgift. Detta medför särskilda krav på mobiliseringen i Norrland och på Gotland.

Överbefälhavaren anser att utbildningen bör genomföras i rätt miljö med hänsyn till krigsförbandens huvuduppgifter. Förband som i första hand är avsedda för krigsuppgifter i Övre Norrlands och Nedre Norrlands militär- områden bör ges tillräcklig vinterutbildning. Detta innebär att utbildnings- kapacitet måste behållas i dessa delar av landet. Med hänsyn till krigsor- ganisationens krav och beredskapskraven måste en viss del av personalen både under grund- och repetitionsutbildningen genomföra sin utbildning långt från hemorten.

Överbefälhavaren framhåller vidare att de frivilliga försvarsorganisa- tionernas verksamhet är viktig för försvarseffekten och försvarsviljan samt av stor betydelse för att upprätthålla en god kontakt mellan försvaret och samhället i övrigt. Det är därför betydelsefullt att det även i framtiden kan lämnas stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet i alla delar av landet. De organisationer som utbildar personal för totalförsvarets krigsorganisation prioriteras av överbefälhavaren.

De faktorer som påverkar fredsorganisationens utformning är ofta sins— emellan motstridiga. Avvägning mellan skilda faktorer måste därför göras från fall till fall mot bakgrund av de förutsättningar som gäller för den aktuella situationen. Beslut om ändringar av fredsorganisationen måste vara långsiktiga.

Armén

Överbefälhavarens överväganden och förslag till förbandsindragningar och avveckling av kasernområden m.m. inom armén är följande.

Målet för fredsverksamheten inom armén är att skapa krigsförband som är användbara omedelbart efter mobilisering utan kompletterande utbild- ning och materielunderhåll.

Armén grundutbildar främst fältförband som huvudsakligen ingår i eller skall samverka med infanteribrigader. norrlandsbrigader eller pansar- och mekaniserade brigader. Det är därför enligt överbefälhavaren väsentligt att brigadförbandens enheter kan samövas i erforderlig grad redan i fred. De brigadproducerande infanteri- och pansarregementena bör i största möjliga utsträckning behållas. [ regel är försvarsområdesstaberna knutna till dessa regementen.

Krigsorganisationens storlek och övrigt utbildningsbehov av värnplik- tiga bestämmer den genomsnittliga storleken på utbildningsregementena vid de olika truppslagen. Från både operativ synpunkt och utbildningssyn- punkt är det önskvärt att utbildningen i huvudsak sker i fulltalig bataljon. främst inom infanteriet. pansartrupperna och artilleriet.

Överbefälhavaren beräknar att arméns ärliga grundutbildningskontin-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 57

gent under mitten och senare delen av 1990-talet kommer att omfatta ca 32600 man. Detta är ca 3 600 färre än f.n.

Den krigsorganisatoriska utvecklingen ger således ett_minskat behov av utbildningsplatser. Arméns fredsorganisation måste av rationalitetsskäl anpassas till denna utveckling. Därutöver finns möjligheter att reducera fredsorganisationen genom nuvarande överskott på utbildningsplatser.

Tidigare angivna krav på beredskap och mobilisering innebär att freds- förbanden i övre Norrland och på Gotland bör undantas från överväganden om nedläggning. Med hänsyn till behovet av vinterutbildning kan även infanteriförbanden i Nedre Norrlands och Bergslagens militärområden, utom Livregementets grenadjärer med Örebro försvarsområde (I 3/F051), undantas.

När det gäller in fa nt e r i et har överbefälhavarens slutliga övervägan- den om vilket förband som bör dras in berört 13 i Örebro. Norra Smålands regemente (I 12) i Eksjö och Dalregementet (1 13) i Falun. Alternativen ger i stort sett jämförbara besparingar. Med hänsyn till att planeringen inriktas mot ett ökat antal förband utbildade och utrustade för strid i övre Norrland anser överbefälhavaren att I 13 i Falun bör behållas. I valet mellan 13 och 1 12 förordar överbefälhavaren av flera skäl att 13 dras in. En nedläggning av 13 ger de största besparingarna. Vidare ger en garnisonssamordning i Eksjö mellan I 12 och Göta ingenjörregemente (Ing 2) möjligheter till vissa ytterligare besparingar. Nedläggningen av 13 motiveras endast av ekono— miska skäl. Operativt medför nedläggningen enligt överbefälhavaren nega- tiva konsekvenser.

Överbefälhavaren föreslår därför att 13 i Örebro läggs ned senast år 1985. Försvarsområdesbefälhavaren och försvarsområdesstaben Fo 51 bör emellertid av operativa skäl behållas i Örebro. Vidare bör militärområdes- verkstaden i Örebro läggas ned och uppgiften tas över av andra verkstäder. Huvuddelen av marken och anläggningarna bör avvecklas.

Inom kavalleriet föreslår överbefälhavaren att ansvaret för Stock- holms försvarsområde (Fo44) förs över till Svea livgarde (11) senast år 1985. En mindre del. bl. a. garnisonsavdelningen. hemvärns- och frivillig- avdelningen samt serviceförrådet. bör ligga kvar i Stockholm.

Livgardets dragoner (K 1") bör därvid ingå i myndigheten 1 l/Fo 44. Där- igenom friställs K I:s nuvarande kaserner och mark, varvid kanslikaser- nen, som är byggnadsminnesmärke. bör utnyttjas för fortsatt samlokalise- ring av centrala staber och myndigheter i Stockholmsregionen. Genom detta minskar försvarsmaktens hyreskostnader i Stockholm med minst 2 milj. kr. per budgetår.

Behovet av tidigt insatsberedda staber och förband vid ett överraskande angrepp mot Stockholmsområdet fordrar särskilda åtgärder. bl.a. för att tillgodose behovet av trupper i innerstaden. Överbefälhavaren anser emel- lertid att de operativa och territoriella kraven på lednings- och insatsbered- skapen kan lösas på ett acceptabelt sätt med den föreslagna lösningen.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 58

Om statsmakterna ålägger försvarsmakten att även i framtiden ansvara för garnisonstjänsten med beridna värnpliktiga går detta enligt överbefäl- havaren att genomföra om särskilda medel tillförs. I stort nuvarande upp- gifter med kortegetjänst och beriden högvakt under sommarhalvåret krä- ver minst 3 milj.kr. per budgetår i driftkostnader och ca 15 milj.kr. i investeringar.

Överbefälhavaren föreslår vidare att Livregementets husarer ( K 3) i Skövde senast 1985 flyttar till Karlsborg. Denna flyttning hänger samman med hans förslag att dra in Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg och att starkt begränsa signalutbildningen där samt att inom Skövde garnison omlokalisera Göta trängregemente (T 2). Därvid bör K3 överta myndighetsansvaret för fallskärmsjägarskolan samt ansvaret för viss stabs- och sambandsutbildning. K3:s kasernområde friställs och bör ut- nyttjas vid samlokaliseringen av förbanden i Skövde.

Överbefälhavaren har vidare övervägt möjligheterna att dra in ett av regementena inom pansartrupperna. Med hänsyn till det operativa behovet av sådana förband i övre Norrland. på Gotland och i östra Mellan- sverige samt pansartruppernas skolverksamhet i Skövde har granskningen i första hand omfattat regementena i Skåne. Södra skånska regementet (P7) är ett försvarsområdesförband med mycket goda utbildningsbeting- elser. Valet bör därför i första hand stå mellan Skånska dragonregementet (P 2) och Norra skånska regementet (P6), som båda ligger i samma försvarsområde. Med hänsyn till bl. a. försvarsområdesfunktionen. nuva- rande mobiliseringsansvar, utbildningsbetingelserna, nuvarande stridsfor- donsbestånd. möjligheterna till samlokalisering med annat pansarförband m.m. har olika alternativ för främst P2 övervägts.

Överbefälhavaren har därvid granskat möjligheterna att antingen lägga ned P 2 och föra över pansarutbildningen till P7 i Revingehed eller att inom Hässleholm samlokalisera Skånska trängregementet (T 4) med P2.

Överbefälhavaren föreslår att T4 samlokaliseras med P2 i P2:s nuvaran- de anläggningar senast år 1987. T4:s nuvarande mark och anläggningar avvecklas i samband med detta. Någon del av T4:s grundutbildningskon- tingent exempelvis de värnpliktiga som utbildas i sjukvård — kan komma att förläggas till P6 i Kristianstad.

Dessa förändringar fordrar emellertid enligt överbefälhavaren en betyd- ligt fastare samordning av pansarutbildningen i Skåne än vad som f.n. är fallet. Förbandsomsättningen för de aktuella pansarbrigaderna genomförs av P2 och P7 gemensamt. Därvid bör de båda regementenas åldersklass- förband tillsammans utgöra en fulltalig pansarbataljon som årligen efter samövning tillförs endera brigadens krigsorganisation. Med dessa åtgärder bör enligt överbefälhavarens beräkningar besparingarna sammanlagt hållas på i huvudsak samma nivå som i alternativet med att flytta P2:s verksam- het till Revingehed.

lnom artilleri et har överbefälhavaren undantagit Bodens artillerire-

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 59

gemente med Bodens försvarsområde (A 8/F063) i Boden och Gotlands artilleriregemente (A 7) i Visby från granskning. Med hänsyn till riksdags- beslutet om arméns tekniska skolas (ATS) lokalisering till Östersund har även Norrlands artilleriregemente (A 4) undantagits. Av de syd- och mel- lansvenska artilleriförbanden behöver pansarartilleriutbildningen vid Wendes artilleriregemente (A 3) i Skåne vara kvar. Vidare undantas Bergs- lagens artilleriregemente (A 9) vilket är det artilleriförband som' har när- mast till de två största skjutfälten — Älvdalen och Villingsberg. Därför har övervägandena i första hand gällt att bedöma konsekvenserna om Svea artilleriregemente (A 1) eller Smålands artilleriregemente (A 6) dras in. Därvid har det visat sig att de största kostnadsreduceringarna erhålls om A6 i Jönköping läggs ned.

Överbefälhavaren föreslår därför att A6 i Jönköping läggs ned senast år 1985 samt att artilleriets officershögskola (ArtOHS) flyttas till A 1 i Linkö- ping. Vidare bör militärområdesverkstaden läggas ned. Mark och kaserner i Jönköping bör avvecklas. Däremot bör artilleriskjutfältet i Skillingaryd behållas.

Inom s ig n al tr u p p e r n a behöver Norrlands signalbataljon (S 3) i Bo- den behållas så att vinterutbildning kan bedrivas inom truppslaget. Upp- lands regemente med Uppsala och Västmanlands försvarsområden (S l/Fo 47/48) är försvarsområdesförband och truppslagscentrum och bör därför behållas. Detta förband skall flytta till nya lokaler i Enköping. Kvar att överväga är Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg. Med hänsyn till krigs- 'organisationsinriktningen finns det möjligheter att koncentrera signaltrup- pernas grundutbildning till Sl med ett bibehållande av 83. Kapacitet för repetitionsutbildning bör dock enligt överbefälhavaren så långt möjligt behållas inom Västra militärområdet.

Överbefälhavaren föreslår således att 5 2 i Karlsborg läggs ned senast år 1984. Huvuddelen av utbildningsansvaret bör föras över till S 1 i Enköping. Kapacitet skall emellertid finnas kvari Karlsborg för repetitionsutbildning av vissa stabs- och sambandsförband. Denna kapacitet bör också utnyttjas för att grundutbilda ca ett kompani. Denna utbildning avses bli inordnad i myndigheten K3. S 2:s anläggningar i Karlsborgs fästning friställs och kan därmed utnyttjas av K 3.

För tr ä n g fö rb a n d e 11 finns enligt överbefälhavaren ett stort antal alternativ som möjliggör samlokalisering med andra förband. Det kan även vara möjligt att dra in ett regemente helt och få en fullt rationell utbild- ningsvolym vid de tre kvarvarande regementena. De olika lösningarna för trängtrupperna måste emellertid ses i kombination med de totala fredsor- ganisatoriska förändringarna inom de övriga truppslagen och hur dessa påverkar olika regioner från främst beredskaps- och samövningssynpunkt men även med hänsyn till den anställda personalen.

Överbefälhavaren föreslår därför för trängtruppernas del att Svea träng- regemente (T 1) i Linköping läggs ned senast år 1987. T lzs anläggningar

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 60

och mark bör avvecklas. Trängtruppernas officershögskola (TrängOHS) bör flytta till Skövde.

Omfördelningen av utbildningsansvar till övriga trängregementen medger dels rationellare utbildningskontingenter. dels att fler underhålls- förband som är avsedda för Norrland kan vinterutbildas vid det utökade Norrlands trängregemente (T3).

Göta trängregemente (T2) i Skövde inkl. arméns underhållsskola (US) och TrängOHS samlokaliseras enligt överbefälhavarens förslag senast år 1987 inom garnisonen med Skaraborgs regemente (P4), varvid en del av P 415 och hela K3:s etablissement tas i anspråk. T2:s nuvarande etablisse- ment kan därmed avvecklas.

Som har nämnts tidigare föreslår överbefälhavaren dessutom att Skånska trängregementet (T 4") i Hässleholm senast år 1987 samlokaliseras med P2 på P2'.s nuvarande område. T4:s mark och kasernområde kan därigenom avvecklas.

Marinen

Reduceringar inom marinens fredsorganisation skall möjliggöras genom en långtgående omstrukturering av de marina lednings-, utbildnings- och förvaltningsorganisationerna. Omfattningen av och takten i dessa åtgärder bör bero på de operativa kraven. Detta innebär att integreringen av både krigs- och fredsorganisationen bör genomföras snarast på västkusten och i Norrland.

Förvaltningsverksamheten vid mobiliseringsmyndigheterna är omfat- tande och resurskrävande och måste minskas. De i fred organiserade fanygsförbanden bör därvid ges ett ökat ansvar för underhållet. Förvalt- ningsverksamheten bör enligt överbefälhavaren i princip samlas till den lägre regionala nivån.

Örlogsskolornas förvaltningsverksarnhet bör upphöra. För att en föränd- ring skall vara motiverad bör emellertid förutsättningar i fråga om lokaler samt besparingsmöjligheter eller andra fördelar finnas. Uppgiftsfördelning- en mellan kustartilleriförsvar och underställt regemente skiljer sig från den vid örlogsbas och örlogsskola. Vid regementena förekommer. inte några förvaltningsorgan. Regementena understöds i förvaltningshänseende helt av resp. kustartilleriförsvar. Någon ytterligare förvaltningssamordning inom kustartilleriet anser överbefälhavaren därför inte är aktuell att över- väga.

Sammanfattningsvis konstaterar överbefälhavaren att de marina mobili- serings- och förvaltningsmyndigheterna från operativa utgångspunkter i stort sett måste behålla nuvarande lokalisering.

Styrande faktorer när det gäller en lämplig storlek på marinens utbild- ningsförband är utbildningssystemets utformning och krigsorganisationens årliga utbildningsbehov.

Flottans utbildning i land bör även i framtiden vara centraliserad linje-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 61

vis. bl.a. i syfte att begränsa behovet av utbildningsanordningar. Den tillämpade utbildningen ombord bör alltjämt hållas samman i en organisa- torisk enhet—kustflottan. Kustartilleriets formella värnpliktsutbildning bör så långt möjligt bedrivas så att byte av truppförband undviks. Den tillämpade utbildningen bör bedrivas i förband som sätts samman med utgångspunkt i avsedd krigsanvändning.

Med utgångspunkt i dessa principer anser överbefälhavaren att följande förändringar bör vidtas inom marinens fredsorganisation.

På v ä stk u ste n bör antalet anställda och verksamheten vid Västkus- tens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4) ytterligare minskas. Detta bör åstadkommas genom en ytterligare reduce- ring av stabs- och förvaltningsorganisationen utöver den personalminsk- ning som regeringen beslutade om år 1980.

Vidare bör MKV/KA4:s verksamhet koncentreras till Västerberget. varvid endast vissa kajer samt verkstads- och förrådsfunktioner behålls på Nya Varvet.

Grundutbildnings- och skolverksamhetens omfattning på västkusten måste ytterligare granskas mot beredskapskraven och behovet av investe- ringar. Härvid bör enligt överbefälhavaren prövas en decentralisering av befälsskolan samt en överföring av läkarfackutbildningen till medicinal- fackskolan.

Västra värnpliktskontoret. som f.n. ligger i Säve. anser överbefälha- varen bör flyttas till KA 4:s område på Västerberget.

Verksamheten i Skredsvik bör minskas starkt och dykarutbildningen flyttas. Verksamheten i övrigt bör läggas ned senast år 1985 med undantag för viss förrådsverksamhet. Markområden som inte behövs för den fortsat— ta verksamheten bör avyttras.

Beträffande marinens organisation på s y d k u ste n anser överbefälha- varen att organisationsutvecklingen i Karlskrona bör möjliggöra en hand- lingsfrihet att gå över i en mer integrerad organisation motsvarande den som f. n. finns i Göteborg. Detta medger ytterligare personalminskningar.

Överbefälhavarens planering innebär att man slår samman Blekinge kustartilleriförsvar med Karlskrona försvarsområde (BK/Fo 15) och Karls- krona kustartilleriregemente ("KA 2) till en myndighet. att utbildningsan- läggningen på Gräsvik avvecklas och att den därmed sammanhängande utbyggnaden av Rosenholm fullföljs enligt statsmakternas beslut.

Vidare föreslår överbefälhavaren att Sydkustens örlogsbas (ÖrlB S) och Karlskrona örlogsskolor (KÖS) slås samman till en myndighet senast år 1985. Härutöver föreslås att etablissementet Sparre avvecklas senast år 1985 och etablissementet Blå Port senast år 1987.

Överbefälhavarens planering innebär vidare att rationaliseringsverksam- heten inriktas mot att de marina myndigheternas förvaltningar skall fort— sätta att reduceras. En ökad samordning inom Karlskrona garnison skall genomföras, främst avseende förplägnad, sjukvård och kassatjänst.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 62

Inom marinens organisation på ostkusten bör enligt överbefälha- varen kostnadsreduceringar och personalminskningar genomföras genom en ökad samordning mellan Ostkustens örlogsbas (ÖrlBO) och Berga örlogsskolors (BÖS) resurser och verksamhet. Roslagens örlogsbasavdel- ning i Uppsala bör återgå till Muskö. Utbildningsverksamheten på Märs- garn oeh Gålö bör avvecklas och flyttas till Berga. Vidare bör utbildnings- verksamheten på Stabbo minskas.

Härutöver föreslår överbefälhavaren att Stockholms kustartilleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) slås samman till en myndighet senast år 1985. Därmed är motsvarande organisationsföränd- ring genomförd vid samtliga kustartilleriregementen. Därutöver sker bl.a. en sammanslagning och reducering av stabs- och förvaltningsorganisa- tionen och en utökning av utbildningsorganisationen. Det senare motiveras av kravet på insatsberedskap samt av avvecklingen av grundutbildningen vid Norrlands kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleriregemente (NK/KA 5).

Sjökrigsskolan (KSS) föreslås flytta från Näsby Park till Berga senast år 1990 i samband med att utrymmen vid BÖS frigörs när antalet värnpliktiga minskar.

Överbefälhavaren erinrar om att riksdagen i december 1980 har fattat - beslut om försvarsmaktens organisation på Gotland. Beslutet innebär att Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartilleriregemente (GK/KA 3) i stort sett'behåller nuvarande uppgifter och organisation. En avveckling av grundutbildningen vid KAS i Härnösand kan innebära ett något utökat utbildningsuppdrag och en begränsad ökning av den militära personalen. En viss motsvarande minskning av den civila personalen kan därvid komma att genomföras. .

Marinens fredsorganisation på N o r r 1 a n d 5 k u ste n omfattar NK/KAS samt Luleå marina bevakningsområde (BoLu).

Överbefälhavaren föreslår att kustartilleriets grundutbildning vid KA 5 i Härnösand upphör. Kasernerna bör avvecklas. Staben och stödfunktio- nerna vid NK bör reduceras. Den förbandsbundna verkstaden bör läggas ned och ersättas med servicegrupper ingående i materielenheten. Dessa förändringar föreslås vara genomförda senast år 1985.

Myndigheten bör dimensioneras för mobiliserings- och krigsplanlägg- ning samt förvaltning av marinens krigsorganisation från Gävle och norrut till finska gränsen. ' .

Överbefälhavaren kommer härutöver att låta utreda möjligheterna att i ökad utsträckning föra över mobiliseringsansvaret för marina enheter längs Norrlandskusten till närbelägna myndigheter.

Överbefälhavaren föreslår vidare att BoLu utgår ur organisationen och att dess uppgift förs över till NK.

Åtgärderna medför emellertid enligt överbefälhavaren operativa nackde- lar, främst i fråga om effektiviteten av en tidig försvarsinsats i mellersta

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 63

Norrland. Överbefälhavaren framhåller att hans förslag beträffande Norr- landskusten motiveras främst av behovet av kostnadsminskningar.

Flygvapnet

Överbefälhavaren redovisar att flygvapnets fredsorganisation år l982 omfattar 21 divisioner förutom de skol-, transport-. målflyg- och typinflyg- ningsdivisioner som finns. Under 1980-talet ombeväpnas jaktförbanden successivt med flygplan JA 37 Viggen. Överbefälhavaren räknar emellertid med att fyra divisioner utrustade med flygplan J35 Draken skall behållas under 1980-talet och tre av dessa till slutet av 1990-talet.

Under l980— och 1990-talen kommer nuvarande antal divisioner i stort sett att kunna behållas. Osäkerheten i flygplansutvecklingen påverkar det totala antalet divisioner först en bit in på 2000-talet.

Överbefälhavaren fäster särskilt avseende vid behovet av hög insats- och mobiliseringsberedskap inom så stor del av landet som möjligt samt kravet på skydd genom utspridning och fortifikatoriska anordningar.

Om antalet flygplan och därmed även antalet flygförband minskar måste allt större anspråk ställas på att kvarvarande enheteri full utsträckning kan utveckla flygsystemets värdefulla egenskaper, t. ex. stor rörlighet, förmå- ga till snabb insats mot olika mål i skilda områden samt hög insatsbered- skap.

Antalet flottiljer och deras spridning över landet påverkar starkt möjlig-- heterna att överleva ett överraskande anfall. En lokalisering av fredsför- band inom rimligt avstånd från krigsbasema gynnar en snabb och säker mobilisering.

Överbefälhavaren anser att de överväganden som rör flygvapnets freds- organisation främst bör omfatta Västgöta flygflottilj (F6) i Karlsborg. Bråvalla flygflottiljs detachement på Malmslätt '(F l3 M) samt Flygvapnets SödertörnsskolortF l8) i Tullinge. '

F6 är en renodlad attackflygflottilj med två divisioner flygplan av typ' AJ 37. F 6 har samordningsansvar inom Karlsborgs garnison för bl.a. fortifikations- och fastighetsärenden.

Från operativa utgångspunkter innebär en nedläggning av F6 ökade risker, eftersom fler flygplan samlas på övriga flottiljer med ökad sårbarhet som följd. Chefen för flygvapnet anser att osäkerheten i fråga om flygvap- nets krigsorganisation talar för att något beslut inte bör fattas år 1982 med innebörden att någon flottilj med flygförband utöver F 1 — dras in under perioden 1982/83—1991/92 ' ' ' '

Med hänsyn till nyss redovisade operativa förhållanden och behovet av handlingsfrihet för flygvapnets framtida organisation anser överbefälha- varen att F 6 t. v. bör behållas. .

F I3M utgör ett detachement till Bråvalla flygflottilj (F 13) förlagt till ' Malmslätt och består av stab. förvaltnings- och driftenheter. målllyg- och transportflygdivision. Detachementet deltar i förbandsproduktionen ge- nom att utföra målflygningar, transportflygningar och sambandstlygningar.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 64

De transportflygplan (DC 3) som finns på detachementet kommer under 1980-talet att utgå ur flygvapnets organisation. Försvarets materielverk utreder f.n. möjligheterna att förlänga flygtiden för flygplan 32 (Lansen). Det kan bli aktuellt att lokalisera en målflygenhet med flygplan 32 till en annan militär flygplats.

Överbefälhavaren föreslår därför att flygvapnets verksamhet på Malm- slätt börjar avvecklas i slutet av 1980-talet. Tidsplanen för en sådan av- veckling kan enligt överbefälhavaren fastställas oberoende av huruvida F 13 M kommer att beröras av olika alternativ för försvarets framtida heli- kopterorganisation. Krigsflygfält med en bastropp bör behållas.

F 18 utgör resterande del av Södertörns flygflottilj (F 18) samt Roslagens flygkår (F 2), vilka lades ned år 1974. Vid F 18 finns stab. förvaltnings- och driftenheter, sambandsflygenhet, bas- och stridslednings- och luftbevak- ningsförband. flygvapnets luftbevaknings- och stridsledningsskola (STR]LS), flygvapnets teletekniska skola (FTTS) samt en kadett— och aspirantskola (KAS/M).

KAS/M avvecklas i samband med införandet av det nya befälsordnings- systemet. STRlLS upphör under 1980-talet. varvid utbildningen förläggs direkt till flygvapnets stridslednings- och luftbevakningsanläggningar. FTTS kan föras över till Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) senast år 1986.

Överbefälhavaren föreslår därför att F 18 avvecklas senast år l992. Krigsflygfält med en bastropp bör emellertid behållas.

Överbefälhavaren berör härutöver vissa frågor som rör f.d. F 11 i Ny- köping och f.d. F 12 i Kalmar.

F ll och F I? lades ned som flygflottiljer år l980. Flottiljerna har enligt överbefälhavaren avvecklats planenligt. Chefen för flygvapnet skall dock behålla förvaltningsansvaret för mark och byggnader till dess att den fortsatta användningen är beslutad.

Vid bägge etablissementen finns ett inte obetydligt underhålls- och iståndsättningsbehov. Eftersom chefen för flygvapnet inte har något behov av anläggningarna, är det angeläget att försvarsmakten kan frånträda för- Valtningsansvaret och därmed undvika ytterligare investeringar och drift- kostnader.

Överbefälhavaren föreslår därför att de båda ctablissementen skall läm- nas helt senast år 1982 och att förvaltningsansvaret frånträds snarast möjligt. Verksamheten vid bastropparna bör därefter successivt avveck- las.

Mark och byggnader i Stockholm och Göteborg

Överbefälhavaren har slutligen föreslagit att viss mark och vissa byggna- der som försvaret disponerar i Stockholm och Göteborg skall avvecklas.

I Stockholm disponerar försvaret ett antal byggnader på Skepps- och Kastellholmarna. Det militära utnyttjandet av dessa bör enligt överbefäl-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 65

havaren begränsas och på lång sikt omprövas. Överbefälhavaren anser att inriktningen på lång sikt bör vara att överlämna byggnaderna i sin helhet till civila myndigheter.

Vidare disponeras norr om Stockholm detachement vid Östra och Väst- ra Frösunda som används av ett stort antal militära myndigheter. Överbe- fälhavaren anser att den verksamhet som bedrivs där bör flyttas av ekono- miska skäl. Utredningar visar med hänsyn till det framtida investeringsbe- hovet att det vore fördelaktigt om Östra och Västra Frösunda kan lämnas. Mark och byggnader bör enligt överbefälhavaren avyttras senast år 1986.

I Göteborg disponerar försvaret bl. a. Säve (f. d. F9) och Nya Varvet. På' Säve är bl. a. västra värnpliktskontoret (VKV) lokaliserat. Som har redovi- sats tidigare anser överbefälhavaren att VKV bör flyttas till MKV/KA 4:s område på Västerberget. Anläggningarna på Säve är starkt nedslitna och det finns ett omfattande investeringsbehov. Överbefälhavaren anser därför att inriktningen bör vara att Säve avvecklas utom den del som behövs för krigsflygfältet och bastroppen samt eventuellt även för det helikopterdeta- chement som finns där.

Till följd av reduceringen av flottans krigsorganisation har behovet av Nya Varvet minskat starkt. Enligt överbefälhavarens beräkningar skulle ett bibehållande av Nya Varvet kräva mycket stora investeringar. De utredningar som har gjorts visar att den verksamhet som bedrivs där bör koncentreras till Västerberget. Överbefälhavaren anser därför att Nya Varvet snarast bör överlämnas till civila myndigheter. Endast en del av kajerna. verkstäderna och vissa förråd behöver behållas.

Personalfrågor

Avslutningsvis tar överbefälhavaren upp vissa personalfrågor i sin freds- organisationsplan.

Överbefälhavaren erinrar om att reduceringar av fredsorganisationen förbereds och genomförs huvudsakligen samtidigt som den nya befälsord- ningen införs och utvecklas. Personalstrukturen måste därför successivt kunna anpassas till de behov och krav som ställs på yrkesofficerarna i krigs- och fredsorganisationen inom ramen för den nya befälsordningen.

Planerade personalminskningar bör enligt överbefälhavaren så långt det är möjligt genomföras med utnyttjande av naturlig avgång i förening med en aktiv omplaceringsverksamhet. Rådande arbetsmarknadslägc kommer dock att påverka genomförandet. Övertalig personal som inte godtar skä- liga erbjudanden om annan anställning kan komma att behöva sägas upp.

Kommande förändringar i fredsorganisationen medför behov av en ökad beredskap och handlingsfrihet inom personalområdet. Många åtgärder "måste kunna planeras och genomföras efter de lokala förutsättningarna. Överbefälhavaren anser att nuvarande regelsystem i författningar och av- tal m.m. måste kunna ändras på vissa punkter.

Det är nödvändigt att statsmakterna i sina beslut om de fredsorganisato- 5 Riksdagen l98I/82. ! sum/. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82: [02 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 66

riska förändringarna ger överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna för- utsättningar att i rådande läge åstadkomma en balanserad personalstruktur som medger en utveckling för personalen i enlighet med den nya befälsord- ningens principer. Många av åtgärderna kräver också att avtal sluts mellan arbetsmarknadens parter.

Om inte åtgärderna leder till konkreta resultat vad avser balans m.m. i personalstrukturen anser överbefälhavaren att ytterligare åtgärder måste prövas. Det gäller bl. a. möjligheterna att i ökad omfattning utnyttja frivil- ligt tjänstgörande reserv- och värnpliktigt befäl i utbildningsorganisa- tionen. Nuvarande regler för frivillig tjänstgöring bör utvidgas för att möjliggöra detta.

Beslutstidpunkter och möjligheter att genomföra förslaget:

Beträffande tidpunkterna för beslut och möjligheterna att genomföra dem anför överbefälhavaren följande.

Överbefälhavaren anser det nödvändigt att erforderliga beslut fattas under våren 1982 så att åtgärderna kan verkställas snabbt. Han anser att besluten bör omfatta konkreta åtgärder som skall genomföras eller påbör- jas under perioden 1982/83 1986/87 liksom takten i åtgärderna samt en inriktning för fortsatta åtgärder efter år 1987. De föreslagna minskningarna av fredsorganisationen är en förutsättning för att kunna genomföra plane- rad materielanskaffning. utbildning och förbättring av beredskapen.

Överbefälhavaren har uppdragit åt försvarets rationaliseringsinstitut och försvarets forskningsanstalt att granska fredsorganisationsplanens reali- serbarhet resp. osäkerheter och kalkylmetodik. Granskningen visar på vissa osäkerheter men båda myndigheterna ger dock tillsammans ett starkt stöd åt fredsorganisationsplanen. både vad avser rationaliseringsverksam- heten och förbandsindragningama. Överbefälhavaren erinrar om att ra- tionaliseringsinstitutet i samband med granskningen har pekat på att man måste finna ytterligare besparingsmöjligheter motsvarande 500 700 milj. kr.. om det skall vara realistiskt att uppnå det totala besparingsmålet.

1.4.2 Försvarskommittén

l delbetänkandet (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret, som avgavs i februari 1981, anmälde 1978 års försvarskommitté att dess arbete skulle bedrivas så att förslag om de fredsorganisatoriska förändring- arna kunde lämnas i kommitténs slutbetänkande. Kommittén lade vidare fast vissa riktlinjer för sitt fortsatta arbete.

För att förbereda kommitténs överväganden och ställningstaganden ut- såg kommittén inom sig ett särskilt arbetsutskott (FK 78/FRO). ljuni 1981 överlämnade utskottet en arbetspromemoria till kommittén. Promemorian remitterades av försvarskommittén under sommaren 1981 till ett stort antal myndigheter och organisationer. I slutet av maj 1981 gav kommittén över-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 67

befälhavaren i uppdrag att i vissa avseenden utreda andra organisationsal- temativ än dem som han redovisade för kommittén i maj 1981.

Överbefälhavaren har därefter i sin programplan redovisat sitt slutliga förslag till fredsorganisationsutveckling för perioden 198283 — 1991/92. 1 november 1981 överlämnade arbetsutskottet till försvarskommittén sin slutrapport (Ds Fö 1981: 13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talet. [ slutrapporten redovisar utskottet sina överväganden och förslag till hur fredsorganisationen bör förändras.

I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987 konstate- rar kommittén att det på flertalet punkter råder god överensstämmelse mellan arbetsutskottets slutliga förslag till utveckling av försvarets fredsor- ganisation och överbefälhavarens fredsorganisationsplan.

Kommittén framhåller att den delar överbefälhavarens uppfattning att besparingsmålet om minst 7900 milj.kr. måste uppnås under perioden 1982/83 1991/92. Kommittén ansluter sig därför i stort till uppbyggnaden, omfattningen och inriktningen av de besparingar som skall genomföras enligt överbefälhavarens förslag. Kommittén anmäler emellertid att den saknar underlag för att ta ställning till enskildheter när det gäller rationali- seringsprojekten och förslagen till samordningsåtgärder m.m. I det föl- jande redogörs för arbetsutskottets förslag.

Huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m. m.

Överbefälhavaren har föreslagit att antalet anställda vid försvarets ge- mensamma myndigheter minskas med drygt 1500 fram till år 1992. Prak- tiskt taget samtliga myndigheter berörs av hans förslag.

Enligt utskottets uppfattning bör dock antalet anställda kunna minskas kraftigare än vad överbefälhavaren har föreslagit. Utskottet anser emeller- tid att det f.n. inte finns ett tillräckligt allsidigt underlag för ett mer konkret ställningstagande till ytterligare personalminskningar.

Utskottet konstaterar att ett stort antal utredningar som har genomförts under senare år har resulterat i betydande förändringar vid flertalet gemen- samma myndigheter. Förändringarna har genomförts av varje enskild myndighet utan att frågor om sambandet mellan myndigheterna, eventuel- la omflyttningar av uppgifter eller sammanslagning av myndigheter har ägnats något särskilt intresse.

Enligt utskottets mening bör därför en kommitté snarast tillsättas med uppgift att utreda möjligheterna till en samordning eller sammanslagning av vissa myndigheter för att på så sätt nå en högre rationalitet i verksamhe- ten. Möjligheterna till samordning eller sammanslagning med likartad verksamhet utanför försvaret bör även övervägas. Utredningsarbetet bör bedrivas så att överväganden och förslag i ärendet kan föreligga i god tid före nästa försvarsbeslut.

Utskottet föreslår därför att överbefälhavarens förslag till personal- minskningar för de aktuella myndigheterna fastställs. Därigenom skapas

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 68

garantier för att den personalminskning som redan har inletts vid dessa myndigheter fortsätter under den aktuella perioden i en takt som är någor- lunda godtagbar för de berörda myndigheterna och den anställda persona- len.

Huvudprogram 4 Operativ ledning m.m.

I sitt delbetänkande (Ds Fö 1980: 1) Säkerhetspolitiken och totalför- svaret ansåg försvarskommittén att det för bl.a. den högre regionala led- ningen borde övervägas besparingar av det slag och den omfattning som överbefälhavaren hade redovisat i perspektivplanens handlingsväg 3. Ut- skottet konstaterar att överbefälhavarens förslag till personalminskningar och besparingar inom huvudprogrammet innebär att detta mål uppnås.

Utskottet har även övervägt att som en ytterligare åtgärd för att reduce- ra kostnaderna minska antalet militär- och civilområden från sex till fem. Utskottet anser att ett tillräckligt beslutsunderlag för sådana överväganden finns i försvarsmaktens ledningsutrednings betänkande (SOU 1978z77) Högre regional ledning. Överbefälhavaren har enligt utskottets mening avstått från en besparingsåtgärd som ledningsutredningen bedömde som genomförbar. Utskottet anser för sin del att alla besparingsmöjligheter måste tas till vara och föreslår därför att Bergslagens militärområde och civilområde dras in i fred och krig. Därigenom kan antalet anställda inom huvudprogrammet Operativ ledning m.m. minskas med ytterligare ca 50. Utskottet föreslår att indragningen genomförs år 1986.

Försvarskommittén anser att utskottets förslag om en minskning av antalet militärområdesstaber inte innebär några avgörande operativa nack- delar. Moderata samlingspartiets ledamöter i försvarskommittén har reser- verat sig mot förslaget att dra in Bergslagens militärområde.

Huvudprogram I Arméförband

Enligt utskottets bedömning uppgår utbildningskapaciteten år 1982 inom armén till drygt 42500 utbildningsplatser. I förhållande till behovet finns redan i dag ett överskott på ca 4500 utbildningsplatser. Överskottet ligger på i huvudsak samma nivå fram till mitten av 1990-talet. när det snabbt ökar till ca 8000. Enligt utskottet är detta förhållande vid sidan av kravet på kostnadsbesparingar grundorsaken till de nedskärningar som föreslås för arméns organisation.

Inom in fan t e riet. där överskottet på lång sikt motsvarar två infante- riregementen. har utskottet övervägt att lägga ned antingen Livregemen- tets grenadjärer (13). Norra Smålands regemente (I 12) eller Dalregementet (113). Enligt utskottets bedömning kan de framtida utbildningsbetingel- serna vid 1 13 lösas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet är därför berett att ansluta sig till överbefälhavarens uppfattning att 1 13 skall behållas.

] valet mellan 112 i Eksjö och 13 i Örebro konstaterar utskottet att en nedläggning av 13 ger större besparingar. Ett bibehållande av 112 ger

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 69

nämligen förutsättningar för besparingar genom en ytterligare samordning inom Eksjö garnison. Även från regional- och sysselsättningspolitiska utgångspunkter synes en nedläggning av 13 vara att föredra. eftersom även effekterna av utskottets förslag att dra in Smålands artilleriregemente ( A 6) i Jönköping måste vägas in. Utskottet konstaterar att flertalet faktorer sammantaget talar för överbefälhavarens förslag att lägga ned 13 i Örebro.

Utskottet föreslår därför att 13 och militärområdesverkstaden i Örebro läggs ned men att försvårsområdesstaben behålls av bl.a operativa skäl.

lnom k av alle riet finns enligt utskottets bedömning inte något större överskott på utbildningsplatser. Överskottet utgör knappt 200 utbildnings- platser. Utskottets förslag är föranledda av en strävan att utnyttja överka- paciteten vid förband som ligger nära varandra och att därigenom kunna avveckla eller omdiSponera för andra ändamål anläggningar som i dag disponeras av kavalleriet.

Utskottet anser det naturligt att ansvaret för Stockholms försvarsom- råde (Fo 44) förs från Livgardets dragoner (K 1) till Svea livgarde (] 1). Därmed hålls ansvaret för produktion av brigader, mobilisering och krigs- planläggning samman under en chef. Utskottet anser det också lämpligt att den stora överkapacitet som f.n. finns på 11 används för den utbildning (militärpolistjänst) som Kl bedriver. De negativa konsekvenser som för- slaget innebär för anställda och värnpliktiga vid K 1 är enligt utskottet av begränsad omfattning. Utskottet föreslår därför att Kl läggs ned och att försvarsområdesuppgiften liksom K 115 övriga uppgifter förs över till 11. Vissa mindre delar av K 1 :s nuvarande verksamhet bör emellertid av praktiska skäl vara kvar i Stockholm. K 1:s nuvarande kaserner och mark kan avvecklas eller diSponeras för andra ändamål.

Utskottet anser att garnisonstjänsten bör bedrivas så att så små avsteg som möjligt görs från de värnpliktigas utbildning för krigsuppgifterna. Garnisonstjänst med beridna värnpliktiga, finansierad inom den militära utgiftsramen, bör därför upphöra. Moderata samlingspartiets ledamot i arbetsutskottet anser i ett särskilt yttrande till dess slutrapport att stora ansträngningar bör göras för att behålla beriden högvakt och att möjlighe- terna till att dela kostnaderna mellan staten, kommunen och de regionala turistintressena bör undersökas.

Beträffande förslaget att flytta Livregementets husarer (K 3') från Sköv- de till Karlsborg anser utskottet att förändringarna i Skaraborgs län måste ses i ett sammanhang. Eftersom Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg enligt utskottet bör dras in, friställs Karlsborgs fästning som är i gott skick. ' Enligt utskottet är det nödvändigt att kompensera Karlsborg för indrag- ningen av SZ. Av de förband som kan vara aktuella att lokalisera dit är K 3 det mest lämpliga. En flyttning av jägarutbildningen till Karlsborg har enligt utskottet en rad fördelar. Utskottet föreslår därför att K 3 omlokali- seras till Karlsborg och i samband därmed tar över myndighetsansvaret för fallskärmsjägarskolan (FJS) och viss kvarvarande signalutbildning.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 70

Utskottet delar överbefälhavarens uppfattning att övervägandena inom pansartrupperna i första hand bör omfatta regementena i Skåne. Överskottet på utbildningsplatser inom detta truppslag är enligt utskottets bedömning drygt 600. Överskottet ökar på lång sikt till 1 000. Utskottet har granskat två alternativ som bägge berör Skånska dragonregementet (P 2) i Hässleholm. Härvid har studerats möjligheterna att antingen samlokalisera Skånska trängregementet (T 4) i Hässleholm med P2 eller att dra in P2 och flytta utbildningen till Södra skånska regementet (P7) i Revingehed.

Överbefälhavaren föreslår att P2 och T4 slås samman och lokaliseras till P2:s nuvarande anläggningar och att T4:s mark och byggnader avvecklas. Utskottet biträder inte överbefälhavarens uppfattning. Enligt utskottet bör pansarutbildningen i Skåne koncentreras till två platser. P7 i Rcvingehed och Norra skånska regementet (P 6) i Kristianstad. En sådan lösning med- för enligt utskottets uppfattning större besparingar. rationellare utbild- ningsenheter och en enklare ledning av utbildningen än överbefälhavarens förslag.

Möjligheterna att lokalisera annan verksamhet till Hässleholm bör utre- das ytterligare. Sådant underlag fordras för att kunna ta ställning till den framtida organisationen i Hässleholm. Utskottet föreslår därför att de berörda myndigheterna i Hässleholm, P2 och '114. t.v. fortsätter sin verk- samhet i nuvarande anläggningar.

Utskottet ansluter sig till överbefälhavarens uppfattning att en indrag- ning av ett förband ur artilleriet är motiverad. Fr.o.m. mitten av 1980-talet finns ett överskott på 1200 utbildningsplatser inom artilleriet. Valet bör därvid stå mellan att lägga ned antingen Svea artilleriregemente (A 1) i Linköping eller Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping. Med utgångspunkt i ett stort antal bedömningsgrunder finner utskottet att det som i avgörande grad skiljer förslagen åt är besparingsmöjligheterna. En nedläggning av A6 medför större besparingar än nedläggning av A 1.

Utskottet anser att de teoretiska besparingsmöjligheterna genom en avveckling av A1 i praktiken kan bli svåra att åstadkomma på grund av den stora integration som föreligger mellan A 1 och 14. Dessa två förband har bl.a. ett gemensamt kasernområde. Utskottet föreslår således att A 6 samt militärområdesverkstaden i Jönköping läggs ned.

I anslutning till A 6 finns artilleriets offlcershögskola (ArtOHS). Överbe- fälhavaren har föreslagit att den omlokaliseras till A 1 i Linköping. Utskot- tet ansluter sig inte till överbefälhavarens förslag. Utskottet har i annat sammanhang föreslagit att Bergslagens militärområde skall utgå ur organi- sationen i fred och krig. Därvid avvecklas också militärområdets förvalt- ningsledningar i Kristinehamn. Av bl.a. regionalpolitiska skäl föreslår därför utskottet att ArtOHS lokaliseras till A9 i Kristinehamn.

Överbefälhavaren föreslår att arme'flygskolan lämnar Nyköping senast år 1988. Den exakta tidpunkten blir beroende på den framtida organisatio- nen av helikopterförbanden. Utskottet konstaterar att omfattningen och

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 71

organisationen av den framtida helikopterverksamheten inte är helt klar. Med hänsyn till de osäkerheter som råder anser utskottet att ett ställnings- tagande till skolans lokalisering t.v. bör anstå.

Beträffande lu ft v ä r n et delar utskottet överbefälhavarens uppfattning att det inte finns anledning att föreslå någon indragning av ett luftvärnsre- gemente. Genom de beslut som riksdagen fattat om att flytta Skånska luftvärnsregementet ( Lv4) från Malmö till Ystad och att avveckla Sunds- valls luftvärnsregemente (Lv5) i Sundsvall anpassas kapaciteten till de framtida behoven. Utskottet har inte heller funnit anledning att nu föreslå avveckling av något förband inom in g e nj ö r t ru p p e r n a.

För signal t ruppe rn as del föreslår överbefälhavaren att Göta sig- nalregemente (S 2) i Karlsborg dras in är 1984 men att vissa resurser för grundutbildning av ca ett kompani och för repetitionsutbildning behålls i Karlsborg. Signaltruppernas utbildning bör koncentreras till Upplands re- gemente (S 1). Liksom överbefälhavaren anser utskottet att detär nödvän- digt att effektivt utnyttja de stora investeringar som gjorts för S 1 i Enkö- ping. Utskottet räknar med att det fr.o.m. mitten av 1980— talet finns ett överskott på ca 600 utbildningsplatser inom signaltrupperna. Det krigsor- ganisatoriska behovet av att grundutbilda högre stabs- och sambandsför- band är så pass begränsat att SZ. utom en mindre del. bör dras in om fredsorganisationen skall göras rationell. Några större negativa konse- kvenser för befälsrekryteringen, om SZ dras in. har utskottet inte kunnat finna. Däremot får åtgärden stora regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenser som medför problem för Karlsborgs kommun. Genom att flytta K3 från Skövde till Karlsborg kan dessa problem begränsas i hög grad. Utskottet anser vidare att ett centralförråd för arméns specialreserv— delar (ACF) av bl. a. regionalpolitiska skäl bör lokaliseras till Karlsborg.

Utskottet föreslår därför att 5 2 dras in men att resurser för viss grundut- bildning och för repetitionsutbildning behålls i Karlsborg.

lnom tr ä n gt r u p p e r n a s fredsorganisation föreslår överbefälhavaren att Svea trängregemente (T 1) i Linköping dras in, att Göta trängregemente (T 2) i Skövde omlokaliseras inom garnisonen till K 3:s nuvarande område samt att Skånska trängregementet (T 4) i Hässleholm samlokaliseras med P2. Han föreslår vidare att trängtruppernas officershögskola (TrängOHS) omlokaliseras från Linköping till T2 i Skövde. Därigenom kan T I:s, 'l'2:s och T4:s nuvarande kasernområden avvecklas.

Utskottet konstaterar inledningsvis att det framtida överskottet på ut- bildningsplatser inom trängtrupperna utgör ca 750, vilket motiverar indrag- ning av ett regemente. En indragning av T1 har negativa konsekvenser i Operativt hänseende för Östra militärområdet men ger också fördelar ge- nom att något fler underhållsförband vinterutbildas. eftersom utbildnings- kontingenten vid Norrlands trängregemente (T 3) i Sollefteå ökar. Utskot- tet anser vidare att utbildningsbetingelserna vid T 1 totalt sett inte är bättre än vid övriga trängregementen. Från regional- och sysselsättningspolitiska

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 72

utgångspunkter är åtgärden enligt utskottets bedömning givetvis kännbar för Linköpings kommun. Att i stället dra in TZ i Skövde eller T4 i Hässleholm bedömer utskottet skulle få betydligt allvarligare konsekven- ser för dessa kommuner, som även berörs av andra minskningar i fredsor- ganisationen. Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare har beslutat att TrängOHS skall flytta till Skövde. Utskottet föreslår därför att T 1 dras in och att TrängOHS flyttar till Skövde.

Utskottet ansluter sig till förslaget att flytta T2 inom Skövde garnison till K3:s anläggningar, varigenom T2:s mark och kaserner m.m. kan avveck- las eller användas för annat ändamål.

Som tidigare har redovisats anser utskottet att T4 i Hässleholm, i avvaktan på kompletterande utredningar om den framtida organisationen i Hässleholm, t.v. bör bedriva sin verksamhet inom nuvarande område.

Huvudprogram 2 Marinförband

Försvarskommitténs arbetsutskott anser att reduceringen inom mari- nens fredsorganisation bör möjliggöras genom en långtgående omstruktu- rering av de marina lednings-, utbildnings- och förvaltningsorganisatio- nema. Möjligheterna att tidigt samordna och samlokalisera staber, utbild- ningsfunktioner och förvaltningar bör därför tas till vara.

Utskottet anser vidare att en generell uppdelning av den marina organi- sationen i enheter som är ensidigt bundna till endera flottan eller kustartil- leriet i många fall innebär att marinens totala resurser inte utnyttjas på bästa sätt. Den ökade samordning som eftersträvas i överbefälhavarens plan är därför enligt utskottets mening lämplig.

Arbetsutskottet ansluter sig i allt väsentligt till överbefälhavarens förslag till organisationsändringar inom fl ottan.

Den förändring av utbildningssystemet inom flottan som fortlöpande skall genomföras under mitten av 1980-talet bedömer utskottet vara positiv från bl. a. värnpliktssocial synpunkt. Antalet omstationeringar under grundutbildningen för de värnpliktiga kan begränsas. Utskottet biträder därför förslaget att avveckla etablissementet Sparre i Karlskrona. Omför- delningen av personal från stabs- och förvaltningstjänst till utbildnings- verksamhet vid förbanden anser utskottet vara en riktig åtgärd.

Utskottet biträder även förslaget att avveckla sjökrigsskolans (KSS) verksamhet i Näsby Park och att organisera sjökrigshögskolan (SKl—lS) i Berga (Haninge kommun). Utskottet har övervägt en lokalisering av denna skola till Karlskrona. Detta leder enligt vad utskottet har inhämtat till svårigheter för Utbildningsverksamheten och till kostnadsökningar för för- svaret. Med hänsyn till konsekvenserna för försvaret och att tillskottet av antalet sysselsättningstillfällen blir begränsat anser utskottet att en lokali- sering till Karlskrona sammantaget är mindre lämplig.

I fråga om ku start i ] le ri et anser utskottet i motsats till överbefälha- varen att Norrlands kustartilleriregemente (KA 5) i Härnösand skall behål-

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 73

las. Enligt utskottets mening bör det alternativ till en avveckling av KA5 som överbefälhavaren har redovisat i huvudsak ligga till grund för utform- ningen av fredsorganisationen inom marinen. Utskottet föreslår att grund- utbildningen vid Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartil- leriregemente (M KV/KA 4) i Göteborg reduceras i större utsträckning än vad överbefälhavaren har föreslagit och begränsas till främst radar- och minutbildning samt att Älvsborgs kustartilleriregemente (KA4) upphör som en del av myndigheten MKV/KA 4.

Utskottet föreslår därutöver av bl.a. regionalpolitiska skäl att mari- nens off'rcershögskola i Göteborg och huvuddelen av marinens sjukvårds- skola flyttas till Karlskrona. Flyttningen av offrcershögskolan till Karls- krona underlättar enligt utskottets mening en integrering av marinens offi- cersutbildning.

Västra värnpliktskontoret vid Säve och den del av MKV/KA4:s stabs- oeh förvaltningsorganisation som f.n. är lokaliserad till Nya Varvet bör lokaliseras till Västerberget. Utskottet ansluter sig även till överbefälhava- rens förslag att starkt begränsa marinens verksamhet i Skredsvik.

Reduceringen i Göteborg ger i sig inte kostnadsbesparingar av samma omfattning som en nedläggning av KA5. Utskottet är emellertid angeläget om att understryka att det mål för personalreduceringar och kostnads- minskningar inom marinen som ligger till grund för överbefälhavarens planering inte sänks. Ytterligare rationaliseringsåtgärder måste därför vid- tas vid marinens övriga myndigheter för att det totala besparingsmålet skall kunna förverkligas. '

Utskottet biträder överbefälhavarens förslag att slå samman Sydkustens örlogsbas med Karlskrona örlogsskolor till en myndighet. Vidare biträder utskottet förslaget att slå samman Stockholms kustartilleriförsvar (SK) med Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) till en myndighet. Eftersom utskottet avvisar en nedläggning av KA 5. är en utökning av utbildningsvo- lymen på KA 1. som överbefälhavarens förslag medför, inte nödvändig. Utskottet bedömer det därför möjligt att åstadkomma ytterligare bespa- ringar inom marinens organisation på ostkusten.

Enligt utskottets mening kan inte några myndigheter undantas från ra- tionaliseringsåtgärder. En viss personalminskning måste därför godtas även vid Härnösands kustartilleriregemente (N K/KA 5) för att det samlade besparingsmålet inom marinen skall uppnås. De regionala konsekvenserna blir emellertid av väsentligt mindre omfattning än genom en nedläggning av regementet.

Huvudprogram 3 Flygvapenförband

Överbefälhavaren anser inte att någon flygflottilj utöver Västmanlands flygflottilj (F 1) bör dras in under perioden 1982/83 1991/92. Han föreslår däremot att Bråvalla flygflottiljs detachement i Malmslätt (F 13 M) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) dras in. Vidare bör flygvapnet lämna

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 74

de kvarvarande anläggningarna vid f.d. Södermanlands flygflottilj (F 1 l) i Nyköping och f.d. Kalmar flygflottilj (F 12) i Kalmar.

Utskottet utgår ifrån att tolv jaktdivisioner behålls i flygvapnets krigs- och fredsorganisation till slutet av 1980-talet och att elva behålls i första hand till mitten av 1990-talet. Utskottet erinrar om att sambandet mellan antalet divisioner och antalet flottiljer är mycket starkt. Detta talar för att t.v. behålla nio flygflottiljer, eftersom det ger handlingsfrihet att slutligt bestämma flygvapnets organisation på 1990—talet. Någon flygflottilj utöver F 1 bör därför inte avvecklas under perioden 1982/83 1991/92.

Beträffande förslaget att dra in F 13 M anser utskottet att starka skäl talar för att avveckla flygvapnets verksamhet på Malmslätt. Utskottet biträder således överbefälhavarens förslag. Eftersom avvecklingen av de- tachementet kan ske successivt under lång tid, bedöms de negativa effek- terna för såväl kommun som berörd personal bli relativt begränsade.

Enligt vad utskottet har inhämtat överväger överbefälhavaren inom ramen för sin helikopterutredning att lokalisera viss helikopterverksamhet till Malmslätt. Utskottet utesluter inte att en sådan lokalisering kan vara lämplig. Ett slutligt ställningstagande till hur flygfältet och övriga anlägg- ningar i Malmslätt i framtiden skall utnyttjas bör därför anstå till dess att det finns ett ökat beslutsunderlag.

Utskottet konstaterar att chefen för flygvapnet måste uppnå de bespa- ringar som fordras genom att avveckla Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18') i Tullinge. Ett alternativ till detta är att lägga ned en flygflottilj. Denna flygflottilj blir då med stor sannolikhet Västgöta flygflottilj (F6) i Karls- borg. En sådan lösning skulle få stora regionala konsekvenser. Enligt utskottet skulle detta också innebära att en oproportionellt stor del av flygvapnets fredsorganisation tas i anspråk för skolverksamhet. Därför biträder utskottet överbefälhavarens förslag att lägga ner F 18 i Tullinge.

Utskottet erinrar i sammanhanget om att anläggningarna vid F 18 i Tullinge är i gott skick. Det kan därför vara lämpligt att överväga möjlighe- terna att till Tullinge lokalisera annan försvarsverksamhet som av olika skäl måste vara kvar i Stockholmsregionen. Strävan borde därvid vara att lämna andra anläggningar i Stockholm. Överbefälhavaren har belyst denna möjlighet men funnit att mark och byggnader i Tullinge inte på ett rationellt sätt kan utnyttjas av försvaret. Om försvarsmakten ensam skall belastas med driftkostnaderna för etablissementet blir en sådan lösning olönsam. Med hänsyn till den inomregionala prioriteringen i Stockholms län. etablis- sementets goda skick m.m. anser emellertid utskottet att möjligheten att använda området även för civil verksamhet bör utredas så att de fasta kostnaderna kan fördelas på flera myndigheter.

Utskottet biträder överbefälhavarens förslag att snarast lämna etablisse- menten vid f. d. F 11 och F 12 och att de bastroppar som finns där avveck- las. Därigenom kan inte oväsentliga kostnadsbesparingar uppnås. Utskot- tet anser det angeläget att försvarets fastighetsnämnd snarast slutför utred- ningarna om den framtida användningen av marken och byggnaderna.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 75

Som tidigare har redovisats delar 1978 års försvarskommitté arbetsutskottets uppfattning att fredsorganisationen måste reduceras. ' Kommittén ställer sig i princip bakom de förslag som arbetsutskottet har lagt fram och som redovisas i utskottets slutrapport men tar inte ställningi alla enskildheter.

Enligt vad som redovisats för kommittén blir det betydande avgångar bland värnpliktiga som rycker in vid en sen tidpunkt. Dessutom ökar de sociala och ekonomiska problemen för de värnpliktiga som har denna sena inryckningstidpunkt. Kommittén anser att planeringen bör ändras för att minska dessa problem. Kommittén bedömer att det vid den slutliga pröv- ningen av hur de fredsorganisatoriska förändringarna skall genomföras bör övervägas om ett eller ett par av de till nedläggning föreslagna förbanden kan behållas t.v. Överbefälhavaren bör snarast redovisa ett beslutsunder- lag med denna på värnpliktssociala grunder fastlagda inriktning. Kommit- tén erinrar i sammanhanget om den möjlighet som finns att av arbetsmark- nadsskäl öka inkallelserna till Värnpliktsutbildning.

Vidare framhåller försvarskommittén att den delar utskottets mening att en kommitté snarast bör tillkallas med uppgift att utreda möjligheterna till sammanslagning av de nuvarande gemensamma myndigheterna inom hu- vudprogram 5 i syfte att nå högre rationalitet i verksamheten.

Försvarskommittén finner att förslagen i olika avseenden kommer att få stor betydelse för behovet av anställd personal och är medveten om att medelåldern bland arméns yrkesofficerare kommer att öka. Kommittén kan t.v. godta nackdelarna för arméns krigsorganisation. Överbefälhava- rens syn på en vidgning av möjligheterna att utnyttja reserv- och värnplik- tigt befäl för frivillig tjänstgöring kan vara en lämplig grund för fortsatta överväganden och åtgärder i avsikt att lösa åldersproblemet inom armén.

Från kommitténs sida är utgångspunkten att nödvändiga personalredu- ceringar skall grundas på naturlig avgång i förening med en aktiv och effektiv omplaceringsverksamhet. Kommittén vill emellertid inte helt ute- sluta att det kan bli nödvändigt med uppsägningar i vissa fall. om de beräknade besparingarna skall komma till stånd.

1.4.3 Föredraganden

Överbefälhavaren erinrar om att kostnaderna för f redsorganisa- tionen och driften av denna har tagit i anspråk en allt större andel av försvarsutgifterna. I sin programplan redovisar han ett stort antal bespa- ringsåtgärder som under perioden 1982/83 1991/92 skall minska kostna- derna med sammanlagt 7900 milj. kr., varav ca 2400 milj.kr. under peri- oden 1982/83 1986/87. Hans förslag till det militära försvarets utveckling och utformning bygger på att de angivna besparingarna kan uppnås i sin helhet. Även försvarskommittén har uppfattningen att minst så mycket måste sparas under den aktuella perioden. Kommittén har vid sin avväg-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 76

ning mellan de olika totalförsvarsgrenarna samt i sina överväganden och förslag till grundläggande inriktning av det militära försvarets utformning räknat med att den angivna besparingen kan uppnås. Jag vill erinra om att försvarsmaktens personal har minskat med ca 6000 anställda under l970-talet. De resurser som härigenom frigjorts har främst använts för materielanskaffning och för att förbättra utbildningen.

Enligt min mening måste en så stor andel som möjligt av försvarsutgif- tema disponeras för åtgärder som ger effekt i krigsorganisationen. Den rationaliseringsverksamhet som har pågått sedan lång tid måste fortsätta. Det är nödvändigt att ta till vara de möjligheter som finns till kostnads- minskningar inom fredsorganisationen för att den kvalitativa utveckling av det militära försvarets krigsorganisation som jag har förordat skall gå att förverkliga. Den inriktning och omfattning av besparingsarbetet som för- svarskommittén har uttalat sig för bör därför i huvudsak ligga till grund för den fortsatta planeringen. Jag anser att ca 2400 milj.kr. i besparingar måste åstadkommas under perioden 1982/83 —— 1986/87.

Besparingarna är i stort sett av två slag. Genom att vidta rationalisering- ar, samordningsåtgärder och andra åtgärder räknar överbefälhavaren med att kostnaderna för fredsdriften kan minskas med ca 5500 milj. kr. under tioårsperioden. Detta förutsätter en omfattande minskning av antalet an- ställda vid försvarets samtliga myndigheter. Härutöver räknar överbefäl- havaren med att återstående besparingar kan åstadkommas under tioårspe- rioden genom att dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader.

Försvarets rationaliseringsinstitut har vid en granskning av överbefälha- varens plan pekat på att det är nödvändigt att planera in ytterligare bespa- ringsåtgärder för att det skall vara realistiskt att nå det angivna totala besparingsmålet. Enligt institutet måste man finna ytterligare besparings- möjligheter under tioårsperioden motsvarande 500 700 milj. kr. (prisläge februari 1980). Försvarskommitténs arbetsutskott anser för sin del att åtgärder måste vidtas som ger ytterligare besparingar under perioden 1982/83 — 1991/92 på 800— 1000 milj.kr.. om det totala besparingsmålet skall kunna uppnås.

Försvarskommittén ansluter sig i stort till uppbyggnaden. omfattningen och inriktningen av de besparingar som enligt överbefälhavaren måste genomföras. Jag delar försvarskommitténs uppfattning. Överbefälhava- rens plan bör därför i stort ligga till grund för det fortsatta besparingsarbe- tet. Liksom försvarskommittén är jag inte beredd att nu ta ställning till alla enskildheter när det gäller rationaliseringsprojekt och förslag till samord- ningsåtgärder. Överbefälhavarens förslag till sådana åtgärder kan enligt min mening i allt väsentligt ligga till grund för den fortsatta planeringen. Jag vill dock erinra om vad försvarets rationaliseringsinstitut och arbetsut— skottet har anfört om behovet av ytterligare besparingar.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att chefen för armén har föreslagit regeringen att pågående utvecklingsarbete med decentraliserad produk-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 77

tionsledning får utvidgas till att omfatta sammanslagning av förband inom garnisoner. Förslaget innebär besparingar i fredsorganisationen. Frågan om sammanslagning av myndigheteri garnison bereds f.n. i regeringskans- liet.

Jag är inte nu beredd att ta slutlig ställning till denna fråga men delar överbefälhavarens och chefens för armén uppfattning att möjliga bespa- ringar genom ökad samordning inom garnison måste tas till vara.

Jag går därmed över till att behandla de mer omfattande organisa- tio n s fö rä n d ri n g a r som överbefälhavaren och försvarskommittén har föreslagit.

Jag berör först åtgärderna inom huvudprogrammen 4 Operativ ledning m.m. och 5 Gemensamma myndigheter m.m. innan jag går över till för- svarsgrenarna.

Jag vill inledningsvis erinra om att huvudprogrammet Operativ ledning m.m. f.n. omfattar ca 2300 anställda vid försvarsstaben. militärområdes- staberna med förvaltningar samt Gotlands militärkommando med stab och förvaltningar. Vid myndigheterna inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m.m. finns f. n. drygt 6800 anställda. Mindre än hälften av de anställda inom de bägge huvudprogrammen är verksamma i Stockholms- området.

Inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. ni. har överbefälhavaren föreslagit att antalet anställda minskas med drygt 1500 till budgetåret 1991/92. Försvarskommitténs arbetsutskott anser att en kraftigare minskning bör kunna genomföras under periodens senare del än vad överbefälhavaren har föreslagit. Utskottet har emellertid inte dispOr nerat ett tillräckligt genomarbetat underlag för att nu föreslå personal- minskningar som går utöver dem som överbefälhavaren har förordat.

Försvarskommittén delar arbetsutskottets mening att en kommitté sna- rast bör tillsättas för att utreda möjligheterna till en samordning och sam- manslagning av vissa myndigheter för att på så sätt nå en större rationalitet i verksamheten. ! avvaktan på detta underlag föreslår försvarskommittén att överbefälhavarens förslag läggs till grund för de berörda myndigheter- nas planering.

Flertalet myndigheter inom huvudprogrammet har av statsmakterna ålagts att minska sin personal. [ vissa fall är kravet på reduceringar bety- dande. Jag anscr dock att det är nödvändigt att ytterligare överväga möjlig- heterna att minska antalet anställda och därmed begränsa kostnaderna. Alla möjligheter att åstadkomma besparingar måste tas till vara. Härvid behövs en mer samlad syn på myndigheternas uppgifter m.m. än vad som varit möjligt att åstadkomma under det besparingsarbete som hittills mest har inriktats på varje myndighet för sig. Det är angeläget att övrigt utred- ningsarbete som berör de aktuella myndigheternas organisation och upp- gifter samordnas. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning att man bör pröva att minska personalen inom huvudprogram 5 Gemensamma myndig- heter m.m. i större omfattning än vad överbefälhavaren har föreslagit.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 78

Möjligheterna att uppnå detta genom en ytterligare samordning mellan myndigheterna inom huvudprogram 5 och mellan dessa myndigheter och myndigheter utanför försvaret bör därvid särskilt övervägas. Försvars- kommitténs förslag att låta en särskild kommitté se över möjligheterna till en sådan samordning kan enligt min mening vara en lämplig åtgärd. Jag avser därför återkomma till regeringen med förslag i ärendet för att få underlag inför nästa försvarsbeslut.

En utredning av det slag som jag har berört blir relativt tidskrävande. ] avvaktan på att ett sådant vidgat beslutsunderlag föreligger bör överbefäl- havarens förslag i denna del i stort ligga till grund för inriktningen av och personalreduceringama inom huvudprogrammet Gemensamma myndighe- ter m. 111.

Det mål för personalminskningarna som bör gälla för de aktuella myn- digheterna framgår av följande sammanställning.

Myndighet Högsta antal Högsta antal Högsta antal Minsk- anställda anställda . anställda ning (personår) (personår) (personår) t. o. m 1981/82 1986/87 1991/92 1991/92 Försvarets civilför- valtning 200 180 180 20 Försvarets sjukvårds- styrelse 74 63 60 14 Fortifikationsför- valtningenl 892 795 750 142 Försvarets materiel- verk2 3 523 2 920 2 470 1053 Försvarets forsk- ningsanstalt'1 1 206 1080 1 000 206 Vämpliktsverket 3724 350 350 22 Försvarets rationa- _. liseringsinstitut 93 69 60 33 Ovriga myndigheters 491 460 410 81 Summa5 685] 5917 5280 1571

lAvser anslaget F 3. Fortifikationsförvaltningen (exkl. personal vid förvaltningens forskningsenhet). 2 Inkl. personal vid förvaltningskontoret vid huvudavdelningen i Karlstad. 3 Avser anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning (inkl. personal vid fortifikations- förvaltningens forskningsenhet). 4Inkl. 21 personår för marinens värnpliktskontor. 5 Exkl. försvarets radioanstalt. försvarets gymnasieskola och försvarets läromedels- central.

Jag vill i sammanhanget något beröra den av mig förordade personal- minskningen vid försvarets materielverk. Riksdagen har den 12 november 1981 beslutat om ny organisation för försvarets materielverk ( prop. 1980/81: 199 . FöU l981/82:5. rskr 21). Riksdagsbeslutet anger att plane- ringen skall utgå från att försvarets materielverk år 1990 bör omfatta högst 2650 årsanställda. Härvid har hänsyn inte tagits till de förslag som 1979 års militära flygindustrikommitté lämnat och inte heller till förslag avgivna av 1980 års underhållsutredning.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 79

1979 års militära flygindustrikommitté föreslår ytterligare personal- minskningar om 200 250 anställda. vilka förutsätts kunna genomföras på huvudavdelningen för flygmateriel inorn enheterna för provning och granskning. underhåll samt inom flygplanavdelningen. Även 1980 års un- derhållsutredning anser vissa personalreduktioner möjliga.

1978 års försvarskommittés arbetsutskott för fredsorganisatoriska frågor föreslår en särskild utredning för att se över provningsfunktionen. Rege- ringen har den 21 januari 1982 tillkallat en särskild utredare för att över- väga och lämna förslag till framtida inriktning av försvarets provnings- och försöksverksamhet.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört delar jag överbefälhavarens förslag att planeringsinriktningen för försvarets materielverk bör vara 2 470 årsanställda budgetåret 1991/92.

Inom huvudprogrammet Operativ ledning m. m. föreslår över- befälhavaren att kostnaderna begränsas genom att antalet anställda mins- kas med knappt 400 inom den centrala och högre regionala ledningen samt genom rationaliseringar inom militärområdenas förrådsorganisation. Anta- let militärområden bör enligt hans mening även fortsättningsvis vara sex. Kommitténs arbetsutskott accepterar den föreslagna inriktningen men tillägger att de ytterligare kostnadsminskningar som en minskning av anta- let militärområden möjliggör bör tas till vara. Utskottet föreslår sålunda att Bergslagens militärområde och civilområde dras in är 1986. Detta beräknas ge ytterligare ca 40 milj. kr. i besparingar fram till år 1992. Försvarskom- mittén anser att en minskning av antalet militärområdesstaber inte innebär några avgörande operativa nackdelar.

Jag vill inledningsvis erinra om att riksdagen under år 1980 ( prop. 1979/80: 135 , FöU 15. rskr 318) har beslutat om den högre regionala led- ningens organisation. Beslutet innebär att antalet militär- och civilområden skall vara oförändrat. Till grund för regeringens proposition och riksda- gens beslut låg försvarsmaktens ledningsutrednings överväganden och för- slag om den högre regionala ledningen (SOU 1978: 77).

Med hänsyn till de civila delarna av totalförsvaret finns det enligt min mening skäl både för och emot att dra in Bergslagens militär- och civilom- råde. Nackdelarna för den operativa planläggningen bör dock jämföras med de fördelar i form av bättre anpassning till samhälls- och näringslivs- struktur samt vissa totalförsvarsmyndigheters regionala indelning. som en indragning av Bergslagens civilområde innebär. För att dessa fördelar skall uppnås bör Örebro län föras till Östra civilområdet. Jag anser att de avgörande faktorerna i denna fråga är det militära försvarets operativa krav samt besparingsmöjligheterna.

Enligt min mening är behovet av besparingar större nu än när riksdagen fattade sitt beslut vid 1979/80 års riksmöte. Liksom arbetsutskottet anser jag att det är nödvändigt att ta till vara alla möjligheter att begränsa kostnaderna för ledning och förbandsverksamhet också inom huvudpro—

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 80

grammet Operativ ledning m.m. Jag är medveten om att ett färre antal militär- och civilområden får vissa konsekvenser för ledningsförmågan. Eftersom jag avser förorda indragning av ett antal förband. kommer dock antalet mobiliserings-. förvaltnings- och utbildningsmyndigheter som är underställda militärbefälhavarna att reduceras. Belastningen på den högre regionala ledningsnivån i fred kommer därigenom att minska något. Jag bedömer det utifrån denna utgångspunkt möjligt att dra in ett militärom- råde. Några avgörande negativa operativa konsekvenser. uppkommer en- ligt min mening inte heller. Besparingsskäl talar starkt för indragning av ett militär— och civilområde.

Jag förordar således att regeringen föreslår riksdagen att dess tidigare beslut om antalet militär- och civilområden upphävs och att Bergslagens militärområde och civilområde utgår ur organisationen är 1986. Jag kan i övrigt ansluta mig till överbefälhavarens förslag till besparingsåtgärder inom huvudprogrammet. Minskningen av antalet anställda bör dock vara större än de knappt 400 som överbefälhavaren har räknat med.

Jag går därmed över till att behandla frågorna om att minska fredsorgani- sationen på lokal nivå inom försvarsgrenarna, dvs. dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader.

De rationaliseringar och övriga åtgärder som enligt överbefälhavarens plan minskar kostnaderna med ca 5500 milj. kr. under perioden 1982/83— 1991/92 är inte tillräckliga för att skapa erforderligt ekonomiskt utrymme att upprätthålla beredskap. anskaffa materiel och utbilda personal i den omfattning och inom de ekonomiska ramar som han har planerat efter. Därför blir det enligt överbefälhavaren nödvändigt att göra betydande minskningar i fredsorganisationen genom att dra in fredsförband. Detta är nödvändigt även av den orsaken att värnpliktskullarna minskar på lång sikt. lndragningarna av fredsförband beräknar överbefälhavaren skall minska driftkostnaderna med sammanlagt ca 2400 milj. kr. under perioden 1982/83—1991/92. Försvarskommittén delar överbefälhavarens uppfatt- ning att fredsorganisationen måste minskas.

Kommitténs arbetsutskott erinrar om att det redan i dag finns ett bety- dande överskott på utbildningsplatser och konstaterar att detta kommer att ligga på i huvudsak samma nivå fram till mitten av 1990-talet. när överskot- tet snabbt ökar till följd av att färre värnpliktiga skall grundutbildas. Detta förhållande är. vid sidan av kravet på kostnadsminskningar. huvudorsaken till de indragningar som föreslås.

Enligt min mening är det nödvändigt att i huvudsak de besparingar som överbefälhavaren och försvarskommittén har räknat med verkligen kom- mer till stånd. Det är därför av besparingsskäl nödvändigt att göra betydan- de ingrepp i fredsorganisationen. Jag vill betona att det blir nödvändigt att vidta mycket omfattande rationaliseringsåtgärder och personalminsk- ningar även på förband och orter som inte är direkt berörda av de nu aktuella indragningarna.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 81

Försvarskommittén framhåller att en av utgångspunkterna för de freds- organisatoriska förslagen är att få ett jämnt utnyttjande av utbildningsre- surserna. Förändringarna i värnpliktskullarnas storlek möts genom att fler värnpliktigas grundutbildning måste uppskjutas under en övergångstid.

Försvarskommittén konstaterar att de sociala och ekonomiska pro- blemen ökar för sådana värnpliktiga som påbörjar sin grundutbildning vid en sen tidpunkt. Detta bör enligt kommitténs mening undvikas. Planering— en bör enligt kommittén ändras för att minska dessa problem. Kommittén anser att det vid den slutliga prövningen av de fredsorganisatoriska föränd- ringarna från värnpliktssociala synpunkter bör övervägas om ett eller ett par av de till nedläggning föreslagna förbanden bör behållas t.v.

Överbefälhavaren har i december 1981 lämnat regeringen ett underlag i denna fråga. Enligt hans bedömning är det möjligt att öka värnpliktskon- tingentens årliga storlek jämfört med vad som låg till grund för hans programplan. Detta kan ske utan att något av de förband som han eller försvarskommitténs arbetsutskott har föreslagit till nedläggning behöver behållas. Den ökning av grundutbildningskontingenten som överbefälha- varen redovisar innebär att de värnpliktssociala konsekvenser som nuva- rande planering kan medföra och som kommittén har pekat på kan begrän- sas avsevärt under programplaneperioden. Överbefälhavaren föreslår att ökningen av antalet värnpliktiga blir av en sådan omfattning att antalet värnpliktiga som grundutbildas tre år efter inskrivningen minskas till det antal som normalt själva begär detta. Antalet värnpliktiga som skall grund- utbildas två år efter inskrivningen blir däremot väsentligt större än det antal som vanligen brukar begära en sådan inryckningstidpunkt.

Jag biträder försvarskommitténs uppfattning att åtgärder måste vidtas för att minska antalet värnpliktiga som måste påbörja sin grundutbildning vid en sen tidpunkt. Antalet värnpliktiga som årligen skall grundutbildas bör därför öka jämfört med vad som föreslås i överbefälhavarens program- plan. Överbefälhavaren har på uppdrag av regeringen lämnat förslag till en sådan omplanering. Förslaget innebär att ca 7000 fler värnpliktiga grundut— bildas under perioden 1982/83 1986/87 än vad som ligger till grund för överbefälhavarens programplan. Jag biträder överbefälhavarens förslag i denna del. Jag förordar därför att ca 7000 fler värnpliktiga grundutbildas under perioden än det antal som överbefälhavaren räknat med i sin pro- gramplan. Regeringen har uppdragit åt överbefälhavaren att låta inkalla 2 500 av dessa värnpliktiga under budgetåret 1982/83 av främst arbetsmark- nadsskäl. Det antal värnpliktiga som under en övergångstid grundutbildas något senare än året efter inskrivningen kan därmed hållas på en rimlig nivå. Jag konstaterar också att de åtgärder somjag föreslår ger värnplikts- sociala fördelar.

Den ökning av värnpliktskontingenten som jag har förordat kommer enligt min mening att medföra en mycket stor belastning på arméns utbild- ningsresurser, om samtliga de förband som överbefälhavaren och arbetsut- 6 Riksdagen 198I/82. ! saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 82

skottet har föreslagit till indragning utgår ur arméns organisation. De kvarvarande förbandens resurser i form av kaserner. utbildningsanord- ningar, utspisnings- och fritidslokaler m.m. kommer under åtskilliga år att behöva utnyttjas maximalt. Jag anser för min del att belastningen på fredsorganisationen blir något för stor. Jag förordar av detta skäl att ett av de till indragning föreslagna förbanden behålls. Genom att behålla ett förband kan antalet värnpliktiga som behöver fullgöra sin grundutbildning två år efter inskrivningen successivt minska från 1980-talets senare del.

Jag går därmed över till att behandla förändringarna inom arméns fredsorganisation.

Inom infanteriet föreslår överbefälhavaren att Livregementets grenad- järer (13) i Örebro och militärområdesverkstaden där läggs ned. Däremot bör enligt överbefälhavaren försvarsområdesstaben behållas. Arbetsut- skottet, som bedömer att överskottet inom infanteriet på sikt motsvarar drygt två förband, har övervägt möjligheterna att dra in något annat infan- teriregemente men har funnit att flertalet faktorer talar för överbefälhava- rens förslag. Beträffande l3 drar jag något andra slutsatser än försvars- kommitténs arbetsutskott. Som jag har framhållit tidigare bör ett ökat antal värnpliktiga tas in under 1980-talet av främst värnpliktssociala och arbets- marknadspolitiska skäl. Denna ökade grundutbildning bör företrädesvis förläggas till infanteriförbanden i Mellansverige. Mot denna bakgrund för- ordarjag att 13 med FoSl behålls.

En fortsatt anpassning av fredsorganisationen torde bli nödvändig under början av 1990-talet. Vilka förbandsindragningar och andra åtgärder som då erfordras bör fastställas i nästa försvarsbeslut.

För kavalleriets del föreslår överbefälhavaren att Livgardets dragoner (Kl) skall ingå i Svea livgarde (l 1") samt att ansvaret för Stockholms försvarsområde (Fo 44) förs över till 11. Utskottet ansluter sig till förslaget att föra över försvarsområdesuppgiften till l 1 men anser att K [ bör läggas ned och dess utbildning övertas av 11. Garnisonstjänsten med beridna värnpliktiga bör enligt utskottets mening bedrivas så, att så små avsteg som möjligt görs från de värnpliktigas utbildning för krigsuppgifter. Ut- skottet anser för sin del att denna tjänst, finansierad inom den militära utgiftsramen, bör utgå.

Det finns enligt min mening flera skäl som talar för att den beridna högvakten behålls. Enligt vad jag har inhämtat kan den militärpolisutbild- ning som nu bedrivs vid K ] förenas med uppgiften att de värnpliktiga övas för och tjänstgör i beriden högvakt utan att deras utbildning för krigsupp— gifter allvarligt försämras. Det är emellertid inte nödvändigt att behålla en särskild utbildningsmyndighet för detta. Jag förordar därför att K 1 dras in år 1985 och att försvarsområdesansvaret och K l:s nuvarande utbildnings— uppgifter m.m. övertas av och inordnas som en del i den nya myndigheten l l/Fo 44. Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört är det dock lämpligt att den beridna högvakten behålls i Stockholm. Därvid bör en samordning

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 83

med polisrytteriet eftersträvas. Det ankommer på regeringen att besluta om organisation och lokalisering m.m. av denna verksamhet.

Överbefälhavaren har redovisat ett antal åtgärder för att hålla beredska- pen på en lämplig nivå i Stockholm. Jag bedömer att de åtgärder som överbefälhavaren har föreslagit i huvudsak är lämpliga.

Överbefälhavaren föreslår vidare att Livregementets husarer (K 3) om- lokaliseras från Skövde till Karlsborg. Utskottet biträder hans förslag i denna del. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att kompensera Karlsborgs kommun för indragningen av S 2 som nu finns där.

Jag anser att försvarsverksamheten år av stor betydelse för sysselsätt- ningen i Karlsborg. En omfattande minskning av försvarets verksamhet i Karlsborg skulle få betydande regionala konsekvenser. Förutsättningarna för att där bedriva jägarutbildning är goda. Jag ansluter mig därför till överbefälhavarens och utskottets förslag och förordar att K3 lokaliseras till Karlsborg under år 1985.

lnom pansartrupperna har överbefälhavarens överväganden främst rört Skånska dragonregementet (P 2) i Hässleholm. Han har övervägt möjlighe- terna att antingen lägga ned P2 och föra över utbildningen där till P7 i Revingehed eller att inom Hässleholm omlokalisera Skånska trängrege- mentet (T4) till P2:s område. Överbefälhavaren föreslår för sin del att P2 och T4 samlokaliseras inom P2:s nuvarande etablissement. Utskottet kan inte ansluta sig till överbefälhavarens förslag utan anser att pansarutbild- ningen i Skåne bör koncentreras till två platser. P7 i Revingehed och P6 i Kristianstad. En sådan lösning medför enligt utskottets mening större besparingar, rationellare utbildningsenheter och en enklare ledning av utbildningen än överbefälhavarens förslag. Utskottet anser att möjligheter- na att lokalisera annan verksamhet till Hässleholm bör utredas ytterligare innan man tar ställning till den framtida organisationen där. Därför bör P2 och T4, i avvaktan på detta underlag, t.v. fortsätta sin verksamhet i nuvarande anläggningar.

Efter att ha övervägt inriktningen av fredsorganisationen för pansarut- bildning i Skåne har jag kommit till slutsatsen att sådan utbildning bör bedrivas på tre platser och sålunda behållas även i Hässleholm. Jag anslu- ter mig därför i denna del till överbefälhavarens förslag. Jag förordar således att T4 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område under år 1987. Även denna ordning ger besparingar och skapar förutsättningar att öka samordningen mellan P2:s och T4:s verksamhet och resurser i Hässle— holm samt har vissa fördelar ur beredskapssynpunkt. Någon ersättningslo- kalisering till Hässleholm blir inte nödvändig i denna situation. _

lnom artilleriet bör enligt överbefälhavaren Smålands artilleriregemente (A 6) och militärområdesverkstaden i Jönköping läggas ned och Artilleriets officershögskola (ArtOHS). som finns där. omlokaliseras till Svea artilleri- regemente (A 1) i Linköping. Utskottet ansluter sig till förslaget att dra in A6 men anser för sin del att ArtOHS i samband därmed bör flyttas till

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 84

Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn av bl. a. regionalpoli- tiska skäl.

Liksom överbefälhavaren och kommitténs arbetsutskott anser jag att artilleriets utbildningsorganisation bör minskas. Överskottet på utbild- ningsplatser inom artilleriet är betydande. Eftersom en nedläggning av A6 ger större besparingar än en nedläggning av A 1 anser jag att A6 bör vara det förband inom artilleriet som avvecklas. Jag har tidigare förordat att Bergslagens militärområde dras in. Detta för med sig en minskning av sysselsättningen i bl. a. Kristinehamn. Regionalpolitiska skäl talar för att lokalisera ArtOHS dit. Jag förordar sålunda att A6 och militärområdes- verkstaden i Jönköping dras in år 1985 och att ArtOHS lokaliseras till A9i Kristinehamn.

För signaltruppernas del föreslår överbefälhavaren att Göta signalrege- mente (S 2) i Karlsborg dras in men att viss begränsad grundutbildning av värnpliktiga skall finnas kvar. Vidare bör viss kapacitet för repetitionsut- bildning behållas där. Utskottet biträder överbefälhavarens förslag. Ge- nom att behålla viss begränsad sambandsutbildning i Karlsborg och att lokalisera K3 dit kan de regionala konsekvenserna av den föreslagna indragningen begränsas.

Jag biträder det förslag som överbefälhavaren och utskottet har lämnat. Genom den föreslagna ordningen kommer de mycket omfattande investe- ringar som görs för Upplands regemente (S 1) i Enköping att kunna utnytt- jas i största möjliga utsträckning. samtidigt som försvarsverksamheten i Karlsborg kan hållas på i stort sett oförändrad nivå. Jag förordar således att S 2 i Karlsborg dras in är 1984 men att vissa resurser för främst grund- och repetitionsutbildning av stabs- och sambandsförband behålls och in- ordnas i K3. Det ankommer på regeringen att besluta om den närmare omfattningen av och organisationen för arméns framtida verksamhet i Karlsborg.

Inom trängtruppernas organisation föreslår överbefälhavaren att Svea trängregemente (T 1) i Linköping dras in och att trängtruppernas officers- högskola (TrängOHS) i samband därmed flyttas till Skövde. Vidare före- slås att Göta trängregemente (T2) i Skövde flyttas till K3:s nuvarande anläggningar samt att "14 i Hässleholm samlokaliseras med P2. Utskottet biträder förslagen vad gäller T 1, TrängOHS och T2. Beträffande T4 anser utskottet att förbandet bör överta P2:s etablissement när pansarutbild- ningen där upphör. I avvaktan på kompletterande utredningar om den framtida organisationen i Hässleholm bör enligt arbetsutskottet T4 ligga kvar inom nuvarande kasernområde.

Jag vill inledningsvis erinra om att riksdagen tidigare har beslutat att T I:s nuvarande kasernområde skall avvecklas ( prop. 1977/78: 65 , FöU [ l. rskr 173) och att TrängOHS skall flytta till Skövde ( prop. 1974: 135 , FöU 34, rskr 392). Jag förordar därför att Tl dras in år 1987. Riksdagens tidigare beslut angående TrängOHS fullföljs därmed. Jag förordar vidare att T2 övertar K3:s nuvarande anläggningar. Därmed kan delar av T2:s

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 85

nuvarande mark och byggnader tas i anspråk av civilförsvaret för dess utbildningsverksamhet i västra Sverige. Beträffande T4 i Hässleholm erin- rar jag om att jag tidigare har förordat att T4 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område under år 1987. Vid T4:s nuvarande byggnadsbe- stånd finns ett stort iståndsättningsbehov. Genom den föreslagna ordning- en kan T4:s byggnader m.m. avvecklas.

Jag går därmed över till att redogöra för de förändringar som bör vidtas inom marinens fredsorganisation.

Överbefälhavaren föreslår att grundutbildningen upphör vid Norrlands kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleriregemente (NK/KA5) i Härnösand. Vidare föreslår han att Sydkustens örlogsbas (_ÖrlB S) och Karlskrona örlogsskolor (KÖS) slås samman samt att etablissementet Sparre avvecklas. l Stockholmsområdet bör enligt hans mening Stock- holms kustartilleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA ]) slås samman till en myndighet och anläggningarna i Näsby Park på lång sikt avvecklas.

Utskottet kan av bl. a. regionalpolitiska skäl inte biträda delar av över- befälhavarens förslag. Utskottet anser för sin del att grundutbildningen vid KA5 bör behållas och att reduceringarna i stället främst bör ske vid Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente (MKV/KA 4) i Göteborg. Utskottet föreslår att grundutbildningen i Göte- borg begränsas till främst min- och radarutbildning samt att marinens sjukvårdsutbildning. utom fackutbildningen för läkare. och marinens offi- cershögskola i Göteborg omlokaliseras till Karlskrona. Fackutbildningen för läkare bör enligt utskottet samordnas med arméns och flygvapnets motsvarande utbildning. Arbetsutskottet föreslår att KA4 utgår som en särskild del av MKV/KA4. Utskottet kan i övrigt i stort ansluta sig till överbefälhavarens förslag till minskning av marinens fredsorganisation.

Jag bedömer att utbildningsmöjligheterna vid NlUKA 5 är goda och att en avveckling av förbandet skulle få betydande regional- och sysselsätt- ningspolitiska konsekvenser. Jag biträder därför utskottets förslag till in- riktning av de fredsorganisatoriska förändringarna inom marinen. Jag för- ordar sålunda att grundutbildningen behålls vid NK/KA 5 och att Luleå marina bevakningsområde (BoLu) utgår ur marinens fredsorganisation och uppgiften övertas av NK/KA 5. Jag förordar vidare att utbildningsverk- samheten vid MKV/KA 4 begränsas. Detta medför att stabs- och förvalt- ningsorganisationen kan minskas. Förutom radarutbildning bör av bl.a. beredskapsskäl även viss min-, artilleri- och markstridsutbildning behållas vid myndigheten inom ramen för en grundutbildningsbataljon. Beredska- pen med fredsorganisationens resurser kan därmed hållas på en godtagbar nivå. Den särskilda regementsledningen bör emellertid utgå. Marinens sjukvårdsutbildning, utom fackutbildningen för läkare som bör samordnas med arméns och flygvapnets motsvarande utbildning. och marinens off - cershögskola i Göteborg bör omlokaliseras till Karlskrona. Därvid bör en

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 86

gemensam officershögskola för marinen organiseras. Genom de föreslagna åtgärderna kan försvarsverksamheten i Karlskrona hållas på en något högre nivå än vad som blir fallet om överbefälhavarens förslag genomförs.

När det gäller Göteborgsområdet föreslår överbefälhavaren och utskot- tet att Västra värnpliktskontoret (VKV) i Säve flyttas till MKV/KA4:s område på Västerberget. att Nya Varvet avvecklas i största möjliga ut- sträckning samt att marinens verksamhet i Skredsvik begränsas. Jag anslu- ter mig till dessa förslag. Försvarets innehav av mark och byggnader i Göteborgsområdet kan därigenom begränsas. Det ankommer på regering- en. att besluta om den framtida organisationen vid MKV/KA4 samt om formerna och tidsplanen för att genomföra de åtgärder i Göteborg som jag har förordat.

I fråga om Karlskrona förordar jag att ÖrlB S och KÖS slås samman till en myndighet och att etablissementet Sparre avvecklas senast år 1985. Samordningen mellan de marina myndigheterna bör öka och innehavet av . mark och byggnader begränsas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen i april 1979 ( prop. 1978/79:96 . FöU 22. rskr 291) beslöt om att föra över KÖS förvaltningsenheter till ÖrlBS samt att slå samman inten- denturförvaltningen och förrådsavdelningen vid ÖrlB S. Vidare bör över- befälhavarens förslag att slå samman SK och KAl i Vaxholm till en myndighet genomföras senast år 1985. Jag anser det lämpligt att som överbefälhavaren föreslår avveckla marinens anläggningar i Näsby Park och lokalisera verksamheten i anslutning till Berga örlogsskolor. Denna avveckling bör ske så tidigt som möjligt.

Jag har i vissa delar förordat en annan inriktning än överbefälhavaren för marinens fredsorganisation och ställt mig bakom de förslag som försvars- kommitténs arbetsutskott har lämnat. Det mål för personalreduceringar och kostnadsminskningar som överbefälhavaren har förordat för marinens del bör emellertid inte sänkas. De åtgärder som jag förordat påkallar förändringar av vissa marina myndigheters organisation m.m. Det ankom- mer på regeringen att besluta om de förändringar som blir nödvändiga.

Jag går därmed över till de förslag som rör flygvapnets fredsor- g a n i s a t i o n .

Överbefälhavaren föreslår att Bråvalla flygflottiljs detachement i Malmslätt ('F13M) och Flygvapnets Södertörnsskolor (Fl8) i Tullinge dras in samt att flygvapnet snarast lämnar kvarvarande anläggningar vid f. d. Södermanlands flygflottilj (F 11) i Nyköping och f. d. Kalmar flygflot- tilj (F 12) i Kalmar. Utskottet ansluter sig till överbefälhavarens förslag. Beträffande anläggningarna vid nuvarande F 18 i Tullinge anser utskottet att det är lämpligt att överväga möjligheterna att dit förlägga annan militär och civil verksamhet.

Vad gäller F 13M anser jag det lämpligt att detachementet i slutet av 1980-talet dras in i samband med att de transport- och målflygdivisioner som i dag finns där ombaseras till andra förband eller utgår ur flygvapnets

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 87

organisation. Jag förordar således att detachementet avvecklas. Jag vill i sammanhanget ta upp frågan om den framtida användningen av anlägg- ningarna i Malmslätt. Överbefälhavaren hari december 1981 redovisat sina förslag angående organisation m.m. av försvarets helikopterverksamhet. Han föreslår bl.a. att ytterligare ett förband med helikoptrar sätts upp inom armén under senare delen av 1980-talet. Den nuvarande arméflygsko- lan bör därvid upphöra i den form den nu har och ingå i det nya helikopter- förbandet. Han föreslår att planeringen inriktas mot att det nya förbandet lokaliseras till Malmslätt. Jag är inte nu beredd att slutligt ta ställning till förslaget. Vissa skäl talar emellertid för att Malmslätt kan vara en lämplig ort för det föreslagna nya helikopterförbandet. Överbefälhavarens förslag i denna del kan därför t.v. vara en lämplig inriktning av den fortsatta planeringen.

Jag vill i detta sammanhang också informera om en fråga där det ankom- mer på regeringen att fatta beslut. Flygvapnet har f.n. två transportflyg- divisioner. en vid Skaraborgs flygflottilj (F 7) utrustad med flygplan av typ Tp 84 (Hercules) och en vid F 13 M utrustad med flygplan av typ Tp 79 (DC 3) och Tp 85 (Caravelle). Chefen för flygvapnet har utrett och lämnat förslag om lokalisering m.m. av transportllygorganisationen. Med anled- ning härav har överbefälhavaren i skrivelse till regeringen hemställt att transportflyget organiseras i en transportflygenhet vid F7 med lokalisering till Såtenäs. Förslaget innebär att nuvarande transportflygdivision vid F7 utökas. Som jag tidigare har nämnt bör transportflygdivisionen vid F 13M dras in. Därmed kan hela transportflygorganisationen sammanföras till en gemensam organisation lokaliserad till Såtenäs.

Jag anser att det av besparingsskäl är fördelaktigt om antalet skolför- band inom flygvapnet kan minskas. Jag biträder därför överbefälhavarens och utskottets förslag om att avveckla F18 i Tullinge under slutet av 1980-talet. Utskottet har pekat på möjligheten att använda anläggningarna för andra ändamål, när F18 dras in. En förutsättning för att förlägga enheter ur försvaret till Tullinge är enligt min uppfattning att en tillräcklig nyttjandegrad åstadkoms. t.ex. genom att även civil verksamhet lokali- seras dit för att hålla försvarets andel av driftkostnaderna nere. Enligt min mening bör arbetet med att undersöka hur F l8:s anläggningar kan använ— das drivas vidare. Jag ärinte nu beredd att lämna förslag i frågan.

Riksdagens beslut vid 1975 års riksmöte (prop. 1975z75, FöU 14. rskr 172) om nedläggning av Fll och F 12 innebar att bastroppar t.v. skulle behållas vid flygfälten. Överbefälhavaren och arbetsutskottet anser att de bastroppar. som f. n. finns där bör avvecklas. Jag förordar att bastropparna vid f. d. F 11 och f.d. F 12. med ändring av riksdagens tidigare beslut, dras in. Av besparingsskäl anser jag det också angeläget att försvarets ansvar för förvaltningen av kvarvarande anläggningar snarast upphör.

Det ankommer på regeringen att besluta om formerna och tidpunkterna för de förändringar i flygvapnets organisation som jag har förordat.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 88

Som jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (5. 40.) finner jag överbefälhavarens planeringsinriktning mot tolv jaktdivisioner i krigsorganisationen vara lämplig. Den division med flygplan J35 F. som enligt tidigare planering skulle gå ur organisationen i samband med nedläggningen av Västmanlands flygflottilj, behålls således till mitten av 1990-talet. Det ankommer på regeringen att besluta om lokaliseringen av divisionen. men jag vill här informera om att inriktningen f.n. är att divisionen lokaliseras till Blekinge flygflottilj.

Jag vill informera om ytterligare en fråga där det ankommer på regering- en att fatta beslut. Chefen för flygvapnet har i skrivelse till regeringen lämnat vissa förslag om lokalisering av enjaktdivision och en lätt attacken- het. Förslagens konsekvenser blir bl. a. att jaktberedskapen i övre Norr- land ökar. Enligt förslagen flyttas den lätta attackfunktionen vid Norrbot- tens flygflottilj ("F21) till Upplands flygflottilj (F 16) och integreras med divisionen för grundläggande taktisk flygutbildning. Samtidigt förstärks stationskompani SK 60 vid F 16. En jaktdivision och ett stationskompani J 35 F vid Västmanlands flygflottilj dras in och en division och ett stations- kompani JA37 organiseras vid F 21. Förslagen avses genomföras den 1 januari 1983. _

Jag vill i detta sammanhang även informera om vissa frågor som rör försvarsmaktens helikopterresurser.

Regeringen uppdrog i december 1980 åt överbefälhavaren att överväga och föreslå organisation och lokalisering m.m. för försvarets helikoptrar samt lämna förslag om en samlad organisation för försvarets underhållsre- surser för helikoptermateriel. Regeringen föreskrev vidare att chefen för flygvapnet skall vara ansvarig för facket Helikopterverksamhet. Överbe- fälhavaren redovisade i december 1981 detta uppdrag.

Överbefälhavaren har övervägt olika åtgärder för att nå en ökad samord- ning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten. Den program- [och produktionsmässiga anknytningen till övrig verksamhet inom resp. för- svarsgren är enligt överbefälhavarens mening stark. Ansvaret för den program- och produktionsmässiga ledningen bör därför åvila resp. för- svarsgrenschef . Överbefälhavaren förordar en på försvarsgrenarna uppde- lad organisation. Det nuvarande helikopterförsöksförbandet bör därför upphöra. Behovet av samordning är emellertid enligt överbefälhavaren stort och han föreslår att chefen för flygvapnet ges ett särskilt samord- ningsansvar för viss verksamhet som rör försvarsmaktens helikoptrar. Därför bör en särskild för försvarsgrenarna gemensam beredningsenhet för sådana ärenden organiseras inom flygstaben.

Överbefälhavaren har i sitt underlag redovisat förslag till alternativa lösningar för omsättning av försvarets helikoptrar. Överbefälhavaren för- ordar en planering med innebörd dels att användningstiden för marinens tunga helikoptrar förlängs och att helikoptrarna ges fullständig ubåtsjakts- kapacitet för att kunna utnyttjas till år 2000. dels att en medeltung helikop-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 89

ter för transport- och flygräddningsuppgifter anskaffas samordnat för ar- mén och flygvapnet under slutet av 1980-talet, dels att en lätt helikopter för pansarvärnsuppgifter och lokal flygräddning anskaffas med början budget- året 1984/85. Vidare förordar överbefälhavaren att en för försvarsmakten gemensam skolhelikopter anskaffas snarast. Överbefälhavaren anser att det av kostnadsskäl är olämpligt att modifiera flygvapnets tunga helikopt- rar för ubåtsjaktuppgifter.

Överbefälhavaren har utrett vilka ytterligare resurser för övervakning och ingripande mot bl. a. ubåtar som kan behöva tillföras försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 200 milj. kr. Överbefälhavaren har i januari 1982 redovisat sina överväganden och ställningstaganden till dessa frågor. Under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (5. 38) har jag berört dessa frågor.

Överbefälhavaren föreslår en inriktning av försvarets helikopterunder- håll som innebär att i princip nuvarande fördelning mellan förbandsanknu- tet och centralt underhåll behålls, att byte av apparater i större utsträck- ning än f.n. utförs vid förbanden samt att det centralt utförda apparatun- derhållet genomförs efter upphandling i konkurrens. Överbefälhavaren föreslår vidare att skillnaderna mellan civilt och militärt helikopterunder- håll utreds i syfte att nedbringa underhållskostnaderna.

Försvarskommittén understryker nödvändigheten av att anskaffning, underhåll och utnyttjande av helikopterresurserna samordnas. Alla möjlig- heter till samordning mellan förvarsgrenarna och gentemot det civila sam- hället bör tas till vara för att därmed höja den totala effekten till så låga kostnader som möjligt.

Försvarskommittén anser i sitt slutbetänkande att överbefälhavaren bör undersöka möjligheterna att utnyttja en del av flygvapnets tunga helikopt- rar för övervakning och ubåtsjakt.

1980 års underhållsutredning föreslår en samordning av helikopterunder- hållet. Utredningen avser att i den andra etappen av sitt arbete framlägga ett närmare förslag till organisation och dimensionering av försvarets heli- kopterunderhåll.

Jag delar uppfattningen om behovet av största möjliga samordning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten och gentemot det civila samhället.

I krigsorganisationen svarar helikoptrar för flera viktiga funktioner inom samtliga försvarsgrenar. Inom armén planeras sålunda helikoptrar utnytt- jas i krigsförband med pansarvärns- och transportuppgifter, varvid beho- vet av sjuktransporter beaktas. lnom marinen bildar helikoptrarna krigs- förband som har ubåtsjakt som huvuduppgift men åläggs även andra sjö- operativa uppgifter. Inom flygvapnet utnyttjas helikoptrar för främst rädd- ningstjänst.

Vid utvecklingen av organisationen är det enligt min mening av stor betydelse att en bättre ubåtsjaktberedskap kan åstadkommas inom bl.a.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 90

Södra militärområdet utan att flyg- och sjöräddningsberedskapen blir li- dande.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till överbefälhavarens förslag till inrikt- ning av försvarets helikopteromsättning. Jag anser att en samordning bör komma till stånd vid materielomsättningen dels genom att uppgifter och tekniska krav samordnas hos olika helikopteranvändare. dels genom att största möjliga samordning sker i fråga om typval för de lätta, medeltunga och tunga helikoptrarna. Härigenom bör helikopterunderhållet kunna ra- tionaliseras och kostnaderna reduceras.

] avvaktan på ett slutbetänkande från 1980 års underhållsutredning ärjag inte beredd att ta ställning till den närmare utformningen av helikopterun- derhållets organisation och dimensionering. Jag anser dock att det är angeläget att underhållet av helikoptrar samordnas.

De frågor rörande helikopterverksamheten som jag nu har berört bereds f; n. inom regeringskansliet. Enligt min mening ankommer det på regering- en att ta ställning till dessa.

Överbefälhavaren har hänvisat till att försvarsmakten i bl.a. Stockholm och Göteborg disponerar mark och byggnader som han anser det angeläget att kunna lämna av besparingsskäl. Förutom anläggningarna i Göteborg vid Säve och Nya Varvet m.fl. platser disponerar försvaret i Stockholm bl. a. fastigheter på Skepps- och Kastellholmarna och i Östra och Västra Frösunda. I likhet med överbefälhavaren anserjag det angeläget att detta fastighetsbestånd avvecklas eller disponeras för andra ändamål. Jag föror- dar därför att överbefälhavarens förslag beträffande dessa områden i stort läggs till grund för planeringen att lämna mark och byggnader som inte behövs. Det ankommer på regeringen. eller den regeringen utser, att besluta om erforderliga åtgärder.

F örsvarskommitte'ns arbetsutskott anser att tillämpningen av de normer som f.n. gäller för kaserner och utbildningsanordningar måste anpassas till en stramare ekonomi, varvid lokala önskemål inte får tillåtas att driva upp kraven. Standarden på kaserner och fritidslokaler m.m. måste vidare få tillåtas att variera mellan olika delar av landet och mellan olika förband. Utskottet anser att en något lägre standard kan godtas vid förband som har en utpräglat lokal rekrytering av värnpliktiga än vid förband som rekryte- ras från avlägsna områden. Jag biträder utskottets uppfattning i denna fråga.

Jag går nu över till att behandla de åtgärder som sätts in för att de negativa effekterna av förbandsnedläggningar m.m. skall bli så små som möjligt. Jag vill börja med att sammanfatta min syn på hur försvarets fredsorganisation kommer in i ett regionalpolitiskt sammanhang.

Vid riksdagens behandling av regionalpolitiken våren 1979 ( prop. 1978/79: 112 . AU 23, rskr 435) konstaterades att de mål för regionalpoliti- ken som stegvis har utvecklats och senast behandlades år 1976 i stort sett borde ligga fast.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 91

För att påverka den regionala sysselsättnings- och befolkningsutveck- lingen sker en planering som syftar till att åstadkomma balans mellan och inom olika regioner.

Den inplacering av kommuner i olika stödområden som riksdagen lade . fast våren 1979 kan ses som ett uttryck för en värdering av vilka orter som långsiktigt bedöms ha de största bristerna i tillgången på arbetstillfällen. Tillhörigheten till ett stödområde bör därför uppfattas som särskilt viktig när man exempelvis överväger sysselsättningsminskningen inorn försva- rets fredsorganisation.

När regionalpolitiken behandlades av riksdagen våren 1979 framhölls att den offentliga sektorn i ökad utsträckning bör planeras från regionalpolitis- ka utgångspunkter. Den offentliga sektorns starka samband med samhälls- utvecklingen bedöms vara ett tillräckligt motiv för en närmare samordning mellan den offentliga verksamheten och regionalpolitiken. Härtill kommer att den offentliga sektorn har fått en allt större betydelse för sysselsättning- en och därmed också för den regionala utvecklingen. Riksdagen ansåg det därför angeläget att i ökad utsträckning föra in ett regionalpolitiskt tänke- sätt i den offentliga verksamheten.

Jag vill här peka på de regionalpolitiska hänsyn som har tagits i de förslag som regeringen nu förelägger riksdagen. Sålunda berörs Norrland och Gotland inte alls av förbandsnedläggningar m. m. När det gäller verk- samheten i Härnösand har mina förslag i hög grad påverkats av regionalpo- litiska hänsyn. Detsamma gäller beträffande Skövde. Karlsborg. Kristine- hamn, Hässleholm och Karlskrona. Jag har sålunda funnit att det har varit möjligt att ta regionalpolitiska hänsyn när det gäller utvecklingen av för- svarets fredsorganisation.

Det regionalpolitiska tänkesättet måste givetvis även innebära att regi- onalpolitiska hänsyn tillämpas på orter och regioner som berörs av för- bandsnedläggningar m. m. genom att möjligheterna undersöks att förlägga annan verksamhet dit.

] samband med beslut om nedläggningar av förband inom försvaret har statsmakterna under senare tid i flera fall gett utfästelser om ersättnings- verksamheter utan att dessa har preciserats. Nästan undantagslöst har ansträngningarna hittills inte gett resultat. Metoden att i samband med beslut om nedläggningar av förband utlova opreciserade ersättningar är enligt min mening mindre lämplig. Antingen bör ingenting utlovas eller också bör konkreta beslut om ersättningsverksamheter fattas i samband med organisationsbesluten. Detta skulle ge en bättre grund för planeringen i berörda orter och för statsmakternas beslutsprocess.

Riksdagen beslutade under våren 1981 (AU 1980/81: 23. rskr 233) att den offentliga sektorn i större utsträckning skulle användas i det regionalpoli- tiska arbetet. Ett av medlen kunde vara att omfördela den statliga verk- samheten från storstadsregioner till regioner med svag statlig verksamhet. Riksdagen beslutade därför att den inom regeringskansliet inrättade decen-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 92

traliseringsdelegationen skall driva på arbetet med att finna verksamheter som kan vara lämpliga att placera utanför Stockholmsområdet.

I prop. 1981/82: 100 (bil. 3 s. 20) anges att förslag från decentraliserings- delegationen angående decentralisering inom offentlig förvaltning avses bli presenterade för regeringen i samlad form för att kunna föreläggas riksda- gen under våren 1982. Därvid kommer även den fortsatta inriktningen av decentraliseringsdelegationcns arbete att behandlas.

I samband med regeringens beslut under våren 1982 med anledning av decentraliseringsdelegationens förslag kommer en samlad bedömning att ske, varvid även konsekvenserna av förbandsnedläggningar m.m. vägs in.

Försvarskommitténs arbetsutskott konstaterar att erfarenheterna från tidigare fredsorganisatoriska förändringar visar att det måste finnas en stark ledning, om de förväntade och planerade besparingsmålen skall nås. Utgångspunkten för regeringens och myndigheternas fortsatta åtgärder blir riksdagens beslut med anledning av vad jag har förordat. Ett förverkligan- de av besluten förutsätter att särskilda åtgärder vidtas för att effektivt leda och följa upp arbetet. Därför bör enligt utskottet en särskild fredsorganisa- tionsdelegation bildas inom regeringskansliet. Den bör svara för erforder- lig samordning inom regeringskansliet. Jag delar utskottets mening att en särskild fredsorganisationsdelegation bör tillsättas inom regeringskansliet för att bl.a. följa myndigheternas arbete med organisationsändringarna. Jag avser återkomma till regeringen angående formerna för en sådan dele- gation.

Jag har i det föregående angett vissa tidpunkter när de förordade organi- sationsändringarna bör vidtas. Jag vill emellertid inte utesluta att det framgent kan visa sig uppstå praktiska förutsättningar att vidta vissa åtgär- der tidigare och därmed påskynda besparingsutfallet. Sådana möjligheter bör enligt min mening tas till vara. Motsatsen kan givetvis också inträffa, dvs. det kan visa sig nödvändigt att genomföra en åtgärd något senare än vad som nu planeras. De tider som anges för organisationsändringarna bör därför ses som riktvärden. Den delegation som nyss har nämnts bör noga följa denna fråga. Det ankommer på regeringen att precisera tidpunkter för organisationsändringarna.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp de konsekvenser för den anställda personalen som ett genomförande av mina förslag kan innebära.

Det finns ett flertal arbetsmarknadspolitiska instrument av generell na- tur. Dessa utnyttjas givetvis även vid förbandsnedläggningar m.m. Jag vill i det följande ta upp de personaladministrativa åtgärder som kan föranle- das av de förslag som jag har förordat att regeringen föreläggcr riksdagen.

Vid tidigare fredsorganisationsändringar har de förutsatta personal- minskningarna kunnat genomföras genom naturlig avgång och med utnytt- jande av en effektiv omplaceringsverksamhet. Enligt min mening bör strä- van vara att även genomföra de nu aktuella organisationsändringarna på detta sätt. Personalfrågor i samband härmed bör handhas av försvarets

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 93

personalnämnd och andra berörda instanser. De erfarenheter som har vunnits genom tidigare och pågående organisationsändringar bör tas till vara och kan bidra till att underlätta situationen för den personal som kan komma att beröras. Jag vill dessutom erinra om att förhandlingar pågår mellan parterna på arbetsmarknaden om ett nytt trygghetsavtal.

Med hänsyn till vad jag tidigare har anfört om nödvändigheten av att uppnå de kostnadsminskningar som bl. a. motiverar mina förslag till änd- ringar i fredsorganisationen, kan jag inte helt utesluta att personal som inte godtar skäliga erbjudanden om annan anställning kan behöva sägas upp på grund av arbetsbrist.

Jag övergår nu till att något behandla utvecklingen inom försvarsmakten på det personaladministrativa området till den del den inte har direkt samband med de fredsorganisatoriska övervägandena i det föregå- ende. Det ankommer på regeringen att besluta i de frågor somjag kommer att beröra, men jag vill ändå redovisa min syn på utvecklingen.

Överbefälhavaren har fastställt ett personalpolitiskt program att gälla fr.o.m. den 1 juni 1981. I programmet anges bl.a. att människan är försvarsmaktens viktigaste tillgång, att kontakter och samarbete mellan all personal inom försvarsmakten skall präglas av öppenhet. förtroende och gemenskap samt att människors olika personlighet. erfarenhet, intressen och förmåga är tillgångar som skall tas till vara. Överbefälhavaren fastslår vidare att det för den enskilde är betydelsefullt att få ta personligt ansvar för sina insatser och att få erkännande för dessa samt att kunna påverka förhållandena på arbetsplatsen. Överbefälhavarens program ligger väl i linje med de övriga strävanden inom försvarsmakten som bl. a. den för- söksverksamhet med decentraliserad produktionsledning (DEPROL), som ' jag tidigare har berört, ger uttryck för. Jag kan därför helt ställa mig bakom de grundsatser som överbefälhavaren har gett uttryck för och vill under- stryka betydelsen av att såväl den personaladministrativa verksamheten som övrig verksamhet inom försvarsmakten genomsyras av dessa. Detta gäller inte minst vid ett genomförande av de rationaliseringsåtgärder som jag tidigare har förordat.

I sin programplan anger överbefälhavaren att antalet yrkesbefäl kommer att minska under programplaneperioden samtidigt som de kvalitativa kra- ven på befälen stiger. Han anger vidare att en god utbildning av de värnpliktiga är en förutsättning för tilltron till försvaret och därmed för försvarsviljan. Enligt överbefälhavaren kommer andelen yngre yrkesbefäl som är lämpade för att handha utbildning av värnpliktiga att minska samti- digt som antalet äldre befäl beräknas öka. Härtill kommer en betydande brist på balans mellan olika förband när det gäller tillgången på yrkesbefäl. Dessa förhållanden medför enligt överbefälhavaren svårigheter att inom en given personalram bemanna främst arméns krigs- och fredsorganisationer med kvalificerade cheferi rätt åldersläge. Överbefälhavaren framhåller att detär nödvändigt att tillgodose utbildningsorganisationens behov av yngre

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 94

befäl och lämnar bl. a. förslag till åtgärder som bör vidtas av parterna på arbetsmarknaden för att åter skapa balans i åldersfördelningen och fördel- ningen mellan förbanden.

Försvarskommittén anger i sitt slutbetänkande att den är medveten om de problem som överbefälhavaren har påvisat. Kommittén bedömer dock att den stigande genomsnittsålder bland yrkesofficerarna som överbefälha- varen ser framför sig inte i krigsorganisationen kommer att beröra batal- jonschefsnivån eller de befattningar på kompanichefs- och plutonchefsni- vån för yrkesofficerare som chefen för armén har prioriterat. Kommittén anser att övriga nackdelar inom arméns krigsorganisation t.v. kan godtas. Beträffande fredsorganisationen anser kommittén att även äldre befäl i ökad utsträckning måste utnyttjas i värnpliktsutbildningen.

Jag biträder försvarskommitténs synpunkter och anser det väsentligt att åtgärder vidtas så att på sikt balans uppnås i de militära personalkårerna.

Såväl överbefälhavaren som försvarskommittén hänvisar till möjlighe- terna att vid fortsatta överväganden beträffande åtgärder ägnade att mins- ka åldersproblemen inom armén beakta möjligheterna att utnyttja reserv- och värnpliktigt befäl genom frivillig tjänstgöring. Överbefälhavaren anser att nuvarande regler härför bör utvidgas. Enligt min uppfattning torde redan nuvarande regelsystem för frivillig tjänstgöring i huvudsak ge möjlig- heter till sådana åtgärder. Om personalläget inom arméns utbildningsor- ganisation i en framtid motiverar detta är jag dock beredd att överväga åtgärder av den art överbefälhavaren förespråkar, till den del dessa inte regleras genom kollektivavtal.

Överbefälhavaren har i sin fredsorganisationsplan anfört att det är nöd- vändigt att minska rekryteringen av yrkesbefäl bl. a. för att anpassa befäls- tillgångarna till framtida behov. Han anger härvid att fördjupade undersök- ningar bör göras av krigs- och fredsorganisationens behov av yrkesbefäl inom de tre försvarsgrenarna. Försvarskommittén understryker vikten av att dessa undersökningar genomförs snabbt och att de särskilt inriktas på att samordna behovet av samt kvalitetskraven på yrkesofficerare i olika befattningar i krigsorganisationen liksom den tid som yrkesofficerarna utnyttjas i dessa befattningar.

Jag delar denna uppfattning bl.a. mot bakgrund av den förestående övergången till en ny befälsordning och avser att föreslå regeringen att tillsätta en utredningsman med uppdrag att skyndsamt genomföra en sådan undersökning.

Jag vill i detta sammanhang kortfattat redovisa det arbete som bedrivs med anledning av riksdagens beslut om införande av en ny befälsordning inom det militära försvaret ( prop. 1973: 128 , FöU 23, rskr 309 och prop. 1977/78:24 . FöU 10. rskr 179). Genom beslut ijuni 1978 har regeringen bl.a. uppdragit åt överbefälhavaren att genomföra riksdagsbeslutet samt tillkallat en delegation (Fö 1978103) med uppgift att följa och samordna

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 95

detta arbete. Delegationen har i december 1981 avlämnat en slutrapport över sitt arbete och därvid bl. a. anfört att planeringen vid myndigheterna inför den nya befälsordningen har varit mycket omfattande och bedrivits i enlighet med de riktlinjer som anges i prop. 1977/78: 24 .

För egen del anser jag att förutsättningarna för en smidig övergång till den nya befälsordningen den 1 juni 1983 är goda. De första yrkesofficers- aspiranterna enligt den nya befälsordningen har genomfört sin grundutbild- ning under 1980/81 och genomgår f.n. utbildning till yrkesofficer med examenstidpunkt under år 1983. Bland dessa finns även ett antal kvinnor.

Enligt vadjag har inhämtat har rekryteringen av aspiranter under hösten 1981 gett i stort sett samma antal sökande som tidigare år. Ett relativt stort antal behöver dock komplettera sina civila förkunskaper inom den kom- munala vuxenutbildningen, varför den egentliga officersutbildningen för dessa inte kan påbörjas förrän tidigast under år 1982. Det antal yrkesoff- cerare som utexamineras under år 1983 kommer därför att understiga det av överbefälhavaren beräknade långsiktiga behovet men bedöms redan under följande år komma att motsvara detsamma. Som jag tidigare har redovisat anför överbefälhavaren i sin programplan att högre krav i framti- den kommer att ställas på yrkesbefälen än f.n. Han framhåller vidare behovet av yngre befäl för att uppehålla värnpliktsutbildningens kvalitet. Enligt min mening kommer den nya befälsordningen med dess rekrytering genom värnplikten och dess betoning av yrkesbefälets praktiska tjänstgö- ring varvad med teoretisk undervisning att på lång sikt i hög grad kunna tillgodose dessa krav. Den minskning av antalet yrkesofficerare som förut- sätts i planerna uppvägs i viss mån av en ökad kvalitet.

Jag övergår nu till att något behandla det arbete för jämställdhet mellan könen som bedrivs inom försvarsmakten.

Riksdagen har beslutat att rekrytering till befälsyrket inom samtliga försvarsgrenar får ske oberoende av kön (1977/78: 185, FöU 1978/7911, rskr l978/79:2 och prop. 1981/82z3, FöU 6, rskr 37) samt lämnat utan erinran vad som i propositionerna anförts om rekrytering av kvinnor som befäl inom det militära försvaret. Besluten innebär bl.a. att kvinnor i en första etapp får tillträde till ett antal militära yrkesområden inom flygvap- net. De första kvinnliga officersaspiranterna genomgår somjag tidigare har anfört f.n. utbildning till yrkesofficer. Regeringen kommer inom kort att uppdra åt överbefälhavaren att mot bakgrund av bl.a. en utvärdering av denna verksamhet lämna förslag till de ytterligare militära yrkesområden som bör ges en rekrytering oberoende av kön. Som jag har anfört i prop. 1981/82: 3 bör strävan vara att på lång sikt öppna samtliga militära yrkes- områden för kvinnor i den mån det inte finns medicinska hinder för detta.

Överbefälhavaren pekar i sitt personalpolitiska program på vikten av aktiva åtgärder förjämställdhet mellan könen i avsikt att främja effektivite- ten inom försvarsmakten. Detta bör ske genom att uppdelningen av kvin- nor och män på olika tjänste- och yrkeskategorier bryts genom stegvisa

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 96

och långSiktiga åtgärder. Överbefälhavaren anger därvid att information. utbildning och diskussioner ijämställdhetsfrågor skall genomföras. bl.a. för att underlätta mottagandet av kvinnor som yrkesbefäl samt att planer för jämställdhetsarbetet skall upprättas vid myndigheterna och inordnas i den övriga planeringen.

Jag är helt överens med överbefälhavaren i dessa avseenden och vill särskilt understryka vikten av att mottagandet av kvinnor som yrkesbefäl förbereds på alla nivåer.

I prop. 1980/81: 100 (bil. 7) tog min företrädare upp betydelsen av att den civila personalen inom försvarsmakten ges goda utvecklingsmöjligheter. Han erinrade därvid om att han tidigare (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 75) anmält att överbefälhavaren studerar hur den civila personalen skall kunna ges en ökad vidareutbildning. Studierna beräknades kunna redovisas un- der budgetåret 1982/83.

Överbefälhavaren har i såväl sitt personalpolitiska program som i sin programplan understrukit behoven av bl.a. fortbildning och personalut- veckling för den civila personalen. I avvaktan på resultaten av de studier som pågår har han dock ännu inte kunnat lämna förslag i ärendet.

Jag ställer mig helt bakom den strävan mot ökade möjligheter till utveck- ling för försvarsmaktens civila personal som kommer till uttryck i såväl min företrädares som överbefälhavarens uttalanden och kommer att verka för åtgärder i denna riktning. när överbefälhavarens redovisning av stu- dierna i frågan föreligger. vilket enligt vad jag har inhämtat kan komma att ske under våren 1983. Jag vill påpeka att en stor del av denna personal- grupp består av kvinnor och att sådana åtgärder därför även utgör ett led i strävan mot ökad jämställdhet.

1.4.4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen 1. föreslår riksdagen att godkänna inriktningen och omfattningen av de fortsatta rationaliseringarna inom försvarets fredsorganisa- tion och de ändringar av denna som jag har förordat, 2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om den personaladministrativa utvecklingen.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 97

1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor

1.5.1 Överbefälhavaren

Inom ramen för perspektivplaneringen genomförde överbefälhavaren fram till våren 1980 ett omfattande studie— och utredningsarbete rörande ' olika handlingsvägar för försvarsmaktens utveckling. Överbefälhavarens slutsats blev att när Viggensystemet utgår av åldersskäl det bör ersättas med ett nytt flygplanssystem som kan lösa jakt-, attack- och spaningsupp- gifter (JAS). Varje flygplan i detta system föreslogs få en användningstid av ca 20 år. Den första J AS—divisionen bör enligt överbefälhavaren organi- seras år 1992, när den första Viggendivisionen utgår ur krigsorganisa- tionen.

Fem flygplanssystem har värderats, nämligen det svenska JAS. McDon- nell Douglas F—18A, Northrops F-18L, General Dynamics F-16 och North- rops F- SS. Samtliga utländska alternativ har presenterats genom Förenta staternas försvarsdepartement. Underlaget bedöms ge en god grund för det beslut som nu är aktuellt. Det svenska alternativet har offererats av Indust- rigruppen JAS, som består av Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB, SRA Communications AB, Telefon AB LM Ericsson och Förenade Fa- briksverken.

Överbefälhavaren har värderat de olika alternativen, i första hand från operativa och försvarsekonomiska utgångspunkter.

Flygplanet: F-I8A och F—I8L

Flygplanen F-18A och F-ISL kan betecknas som medeltunga jakt-at- tackflygplan i Viggens storleksklass. Av de utländska alternativen är flyg- plan F-l8 det modernaste. Med sina två motorer får flygplanssystemet goda prestanda. Flygplan _F-18L, vars utveckling ännu inte har påbörjats. överensstämmer till sin konstruktion till 85 % med flygplan F-18A. De väsentligaste förändringarna är att flygplan F-18L inte kan baseras på hangarfartyg. Prestanda för flygplan F-18A har verifierats genom att typar- betet på grundversionen till största delen har slutförts. Systemet har hittills anskaffats eller beställts av Förenta staterna, Canada och Australien.

Flygplan F -16

Flygplan F-l6 är främst avsett för luftförsvarsändamål, men det har också viss attack- och spaningsförmåga i sin nuvarande version. Flygpla- net, som är något mindre än F-18A. började levereras år 1978 och finns nu i ett flertal NATO-länder. Det alternativ som har presenterats för Sverige har anpassats till våra krav på ett JAS-system.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 98

F Iygplan F—5S

Flygplanssystemet F-S har tillverkats i ca 20 år i flera olika versioner. Det inlämnade underlaget bygger i allt väsentligt på den enmotorversion. F-SG, som nu utvecklas. F-5S står för en till svenska förhållanden anpas- sad version av flygplan F-5G. Flygplanet är ursprungligen ett lätt jaktflyg- plan, som är ungefär hälften så stort som flygplan Viggen. F-5G har ännu inte sålts till något land.

De utländska alternativen uppfyller det grundläggande kravet på allsi- dighet. Flygplanen F-18 och F-16 svarar i huvudsak väl mot våra operativa krav och bedöms ha goda förutsättningar att anpassas till förändringar i hotet. F-SS uppvisar väsentliga operativa brister.

Svenskt JAS-flygplan

Det svenska JAS-alternativet är ett relativt litet flygplan som väger omkring hälften av vad flygplan Viggen gör. Flygplanet har överljudspres- tanda och är anpassat till det svenska flygbassystemet. Det har samma räckvidd och lastförmåga som flygplan Viggen.

Den av Industrigruppen JAS valda motorn, General Electric 404J, är bränsleekonomisk och ger hög dragkraft i förhållande till sin vikt. Överbe- fälhavaren framhåller att valet av motor liksom utnyttjandet av komposit- material, elektriskt styrsystem och miniatyriserad elektronik bidrar till att hålla nere storleken och vikten och därmed kostnaderna för hela systemet.

Flygplanets yttre form bygger på samma grundprinciper som gäller för flygplan Viggen. Utvecklingen av JAS-flygplanet förutsätts kosta mindre än utvecklingen av flygplan Viggen. Tillverkningskostnaden förutsätts bli avsevärt lägre.

De viktigaste steg i den tekniska utvecklingen som måste tas av Industri— gruppen JAS för att projektet skall lyckas är utnyttjandet av kompositma— terial (kolfiberarmerad plast) samt införandet av elektriska styrsystem. Förutsättningarna för att dessa steg skall kunna tas är gynnsamma.

Överbefälhavaren anmäler att försvarets materielverk i sitt underlag för ett svenskt JAS-flygplan har pekat på vissa tekniska förhållanden som kan medföra kostnadsökningar. För att möta eventuella kostnadsökningar har överbefälhavaren planerat in reserver. Sammantaget bedömer överbefäl- havaren—med utgångspunkt i försvarets materielverks underlag—att ett svenskt JAS-flygplan är tekniskt realiserbart och att osäkerheterna i det ekonomiska underlaget täcks av de avsatta reserverna.

De nu offererade utländska alternativen bygger på konstruktioner som har genomgått utvecklingsfasen. Några flygplanssystem är redan i tjänst, varför den tekniska osäkerheten är liten.

Det amerikanska försvarsdepartementet har gett prisuppgifter på de amerikanska alternativen. Kostnaderna har beräknats med utgångspunkt i att leveranserna påbörjas ijanuari 1988 med en leveranstakt av 36 eller 18 flygplan per år. Överbefälhavaren framhåller att det tillgängliga ekonomis-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 99

ka utrymmet inte medger den högre leveranstakten och en första leverans i början av år 1988. om försvarsmakten skall kunna utvecklas på ett balan- serat sätt. Mot denna bakgrund bedömer överbefälhavaren att flygplans- anskaffningen bör uppdelas i två serier vid ett direktköp i utlandet. En första serie avses för 1990-talets crsättningsbehov och en andra för ersätt- ning efter år 2000. Detta kan innebära olika versioner av samma flygplans- system eller olika system. Överbefälhavaren bedömer att ett beslut om val av vilket utländskt flygplanssystem som bör anskaffas kan fattas i 1987 års försvarsbeslut, om ett principbeslut fattas om anskaffning av flygplan från utlandet i 1982 års försvarsbeslut.

Vid ett beslut om licenstillverkning av ett utländskt flygplan rekommen- derar överbefälhavaren att JA 37-serien förlängs med tre divisioner flyg- plan JA 37 B och att en första delleverans av utländska flygplan påbörjas år 1995. Överbefälhavaren framhåller att det torde bli radikala förändringar i nuvarande principer för försvarets materielanskaffning, om detta alterna- tiv förverkligas. Vidare framhåller överbefälhavaren att de försvarsindust- riella konsekvenserna kan bli stora.

Överbefälhavaren redovisar sina beräkningar av kostnaderna för de olika flygplanssystemen. I kostnaderna ingår utveckling, anskaffning, drift och underhåll av 16 divisioner. Driftkostnaderna grundas på ett fördubblat bränslepris i förhållande till dagens. För de utländska alternativen anger överbefälhavaren att kostnaderna för omställning till svenska krav har inräknats. Överbefälhavaren anmäler vidare att stora osäkerheter förelig- ger i alternativen med licenstillverkning av ett utländskt flygplan, eftersom dessa alternativ enbart bygger på uppskattade kostnader.

Överbefälhavarens beräkningar framgår av följande sammanställning av kostnaden per division (prisläge februari 1981: milj. kr.).

Flygplanstyp Kostnad per division Driftkost- Kostnad för en di- för anskaffning av nad under vision under an- flygplan. vapen, mot- 20 år vändningstiden medel m.m. (inkl. reserver)

Dollarkurs Dollarkurs 4: 58 kr. 5: 27 kr. 4: 58 kr. 5: 27 kr. Svenskt JAS-flyg- plan inkl. ut- veckling 2 600 2 650 700 3 300 3 350 F-18A direktköp' 2 250 2 500 1 100 3 350 3600 F-18A licens' 2 600 2 750 1 100 3 700 3850 F-18L direktköpl 2 200 2 450 1050 3250 3 500 F-18Llicensl 2 550 2 700 1050 3 600 3 750 F—16 direktköp 2 500 2 800 1 000 3500 3 800

F-16 licens 2 850 3 000 f 000 3 850 4 ()00 F-SS direktköp 2 000 2 250 700 2 700 2 950 F-SS licens 2 250 2 350 700 2 950 3 050

lAvser 16 flygplan per division. Övriga alternativ avser 18 flygplan per division.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 100

Överbefälhavaren redovisar att de hot från en tänkbar angripare. som har legat till grund för värderingen av de olika alternativen. visar att angriparen även i framtiden har stort behov av operativ handlingsfrihet för sina flygstridskrafter. och att graden av sådan handlingsfrihet kan bli direkt avgörande för hela krigsförloppet. Med hänsyn till det nya flygplanssyste- mets långa operativa användningstid måste denna värdering genomföras ' mot bakgrund av mycket varierade hot från en tänkbar angripare.

Med stöd av genomförda operativa studier bedömer överbefälhavaren att flygstridskrafter av den kvalitet som förutsätts för ett svenskt JAS- flygplan tvingar angriparen till en omfattande bekämpning av våra flyg- stridskrafter. Angriparen kan mötas och åsamkas kännbara förluster redan under tilltransporterna över havet och genom luften. Vid en invasion över landgränsen kan han mötas och fördröjas tidigt.

Överbefälhavaren konstaterar att det svenska JAS-projektet ryms inom tilldelade ramar med en bibehållen balans inom både försvarsmakten och flygvapnet. Överbefälhavaren föreslår mot denna bakgrund att beslut om utveckling av ett svenskt JAS-flygplan fattas i försvarsbeslutet år 1982. Överbefälhavaren förutsätter därvid att nuvarande reella köpkraft för för- svarsmakten i huvudsak bibehålls. att fortsatta kontraktsförhandlingar leder till att kvarstående frågor av teknisk. ekonomisk och juridisk natur löses på ett sätt som är godtagbart för försvarsmakten, samt att projektet fortlöpande styrs och kontrolleras på ett fast sätt.

1.5.2 Försvarskommittén

Inriktningar: avflygstridskraftema

Försvarskommittén är enig om att luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge i det nordiska omrädet. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Enligt kommitténs mening skall luftförsvarsförbanden kunna försvåra en angripares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är viktiga för totalförsvaret.

Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med stridslednings- och luftbevakningsförbanden ett'sammanhängande luftförsvarssystem. Majori- teten av kommittén har uppfattningen att jaktflyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.

Det faktum att ett angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar enligt kommitténs mening kravet på en väl fungerande under- rättelsetjänst. Flygspaningsförbanden ingår som en väsentlig komponent för att förse riksledningen. överbefälhavaren m.fl. chefer med erforderliga underrättelser. En enig kommitté har därför funnit att flygspaningsresurser för underrättelseinhämtning är nödvändiga under en överblickbar framtid.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 101

Enligt kommitténs mening måste vi även i framtiden kunna bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför eller i anslutning till våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en betydelsefull roll. inte minst i försvaret mot ett överraskande angrepp.

Viggensystemet måste enligt överbefälhavaren börja ersättas omkring år 1992. Kommittén är enig om att ett nytt flygplanssystem behövs efter Viggen. Försvarskommitténs majoritet förordar att planering och utveck- lingsarbete inriktas mot ett svenskt JAS-flygplan. Arbetet bör ha som mål att Viggensystemet skall kunna börja ersättas i början av 1990-talet, om det svenska JAS-flygplanet visar sig lämpligt.

Majoriteten framhåller att våra möjligheter att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse för vår säkerhets- politiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjan- de. Man konstaterar samtidigt att vi inte helt kan göra oss oberoende av anskaffning från utlandet av kvalificerad materiel. Egen utvecklings- och produktionskapacitet inom vissa områden kan dock enligt kommittén för- hindra att vi blir i avgörande grad beroende av utlandet. Mot denna bakgrund framhålls att en anskaffning av ett svenskt flygplan kan bidra till att bevara omvärldens tilltro till och respekt för vår säkerhets- och för- svarspolitik. Majoriteten konstaterar vidare att en anskaffning av flygplan kan ske på olika sätt. men att en sammanhållen utveckling och produktion av ett svenskt flygplanssystem möjliggör en i stort bibehållen industri- struktur. Den flygtekniska kompetensen för att utveckla och tillverka civila och militära flygplan kan således säkras genom att ett svenskt JAS-flygplan väljs. Man konstaterar också att en anskaffning i form av licenstillverkning innebär en avsevärd fördyring jämfört med en direktan- skaffning.

Majoriteten av kommittén anser således att ett svenskt JAS-flygplan ur industripolitisk och arbetsmarknadspolitisk synvinkel är en viktig förut- sättning för att teknologiskt kunnande och förmåga att hålla samman ett avancerat industriprojekt skall kunna bibehållas. Utvecklingen av ett svenskt JAS-flygplan ger möjlighet att—med utgångspunkt i en långsiktig målsättning—i god tid dimensionera och strukturera resurserna mot den nya situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsarbetet på JAS—flygplanet har avslutats.

Vidare anförs att ett industriprojekt av en sådan omfattning som ett svenskt JAS-flygplan måste styras och kontrolleras med kraft. Projektet bör prövas av statsmakterna vid flera tillfällen under utvecklingsarbetet. Man utgår från att regeringen vidtar särskilda åtgärder för att regeringens och myndigheternas kontroll av projektet skall säkerställas.

Kommitténs majoritet förutsätter att fortsatta kontraktsförhandlingar med Industrigruppen JAS och andra berörda företag leder till att kvar- stående frågor av teknisk, juridisk och ekonomisk natur löses på ett för statsmakterna godtagbart sätt så att ett färdigt kontrakt föreligger mellan säljare och köpare före försvarsbeslutet år 1982.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 102

De socialdemokratiska ledamöterna framhåller att det begränsade eko- nomiska utrymmet gör det angeläget att undersöka lösningar som med minskade totalkostnader kan erbjuda en god försvarseffekt. Vidare fram- hålls att en utvecklings- och produktionskapacitet inom den militära flygin- dustrin kan vara ett verksamt stöd vid omstruktureringen av industrin med syfte att få en väsentligt ökad andel civila arbetstillfällen. Det bör också vara möjligt att i samband med anskaffningen av ett nytt flygplanssystem få utfästelser av medverkande industrier om nya satsningar inom näringsli- vet.

Enligt de socialdemokratiska ledamöterna behövs ytterligare underlag före ett slutligt ställningstagande. Dessa ledamöter kunde därför inte i samband med försvarskommitténs slutbetänkande ge något förord för det ena eller andra flygplanssystemet. '

Försvarskommittén har anmodat överbefälhavaren att granska möjlighe- terna att dels ytterligare förlänga användningstiden för flygplanen 35 ( Dra- ken) och 37 (Viggen), dels anskaffa fler divisioner av Viggens jaktversion (JA 37) än som f.n. planläggs. Därutöver skulle belysas möjligheterna till och konsekvenserna av att helt eller delvis ersätta JAS-systemet med andra militära system.

Överbefälhavaren framhåller i sitt svar att krigsorganisationens avväg- ning och inriktning för tiden fram till sekelskiftet har studerats i arbetet med perspektivplanen. Naturligen råder för slutet av 1990-talet och början på nästa sekel osäkerheter om hotbilden, om vilka möjligheter den tek- niska utvecklingen ger liksom om vilka uppgifter försvarsmakten då kom- mer att ställas inför. Studierna visar dock att försvarsmakten också på lång sikt måste innehålla flygstridskrafter. främst för luftförsvarsrrppgifter. Det bör eftersträvas att även kunna utnyttja dessa enheter för attack- och spaningsuppgifter. Den inriktning som har föreslagits i perspektivplanen för 1990-talet är enligt överbefälhavaren lämplig och bör behållas. Något alternativ som med säkerhet kan ersätta attackflyget under tiden närmast efter år 2000 och som skulle ge samma beredskap. flexibilitet och operativa handlingsfrihet kan f.n. inte påvisas. Nya system kan efterhand-komma att komplettera attackflyget och på lång sikt möjligen utgöra alternativ till detta system eller delar av det.

1 kommande Studier och planering kommer alternativa system att stude- ras liksom avvägningen mellan olika system. Även om ett inhemskt JAS- projekt utvecklas. finns frihet att genomföra en sådan prövning genom att variera antalet divisioner.

Enligt överbefälhavaren har det hittills inte kommit fram någonting som föranleder en omprövning av den inriktning för flygstridskraftcrna som överbefälhavaren har angett i sin perspektivplan. dvs. anskaffning av ett allsidigt användbart JAS-system. Överbefälhavaren bedömer att denna inriktning gör det möjligt att åstadkomma en balanserad försvarsmakt även efter år 1992, förutsatt att en rimlig utveckling av försvarsmaktens ekono- miska resurser erhålls.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 103

Överbefälhavaren anger vidare att det inte är möjligt att förlänga an- vändningstiden för flygplan 35 (Draken) utöver vad som redan planeras. För flygplan 37 (Viggen) kan en begränsad förlängning av användningsti- den vara möjlig. men den beräknade haverifrekvensen medför att flygpla- net under alla förhållanden måste börja ersättas i början av 1990-talet. Det är enligt överbefälhavaren möjligt att anskaffa ytterligare upp till fyra divisioner av Viggens jaktversion (_JA 37) utöver de nu beställda ätta divi— sionerna.

Försvarskommittén delar överbefälhavarens uppfattning att det är bety- delsefullt att även i framtiden kunna bekämpa en angripares invasionsstyr— kor utanför och i anslutning till vår gräns och kust. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en viktig roll inte minst i försvaret mot ett överras— kande anfall.

1.5.3 1979 års militära flygindustrikommitté

Kommitténs förslag

1979 års militära flygindustrikommitté (MF K-79)| har haft i uppdrag att utreda vilka resurser som i framtiden erfordras för utveckling, tillverkning, underhåll och drift av militära flygplanssystem inom landet samt hur dessa resurser lämpligen bör fördelas och organiseras.

Av betänkandet (Ds Fö 1981: 2) Framtida militär flygindustri i Sverige framgår att ca 12600 anställda f.n. sysselsätts i företag. affärsdrivande verk, myndigheter och institutioner med arbete för militära stridsflygplans- system. Merparten av de anställda finns i Linköping. Trollhättan, Arboga, Mölndal och Stockholm.

Mot bakgrund av de tre anskaffningsalternativen utveckling och tillverk- ning av ett svenskt JAS-flygplan, direktköp av ett utländskt JAS- flygplan samt slutmontering i Sverige av ett utländskt JAS-flygplan beskrivs tänk- bara alternativa industristrukturer samt konsekvenser för de enskilda före- tagen, de affärsdrivande verken och myndigheterna.

Vid en inhemsk utveckling och tillverkning av ett JAS-flygplan kommer en betydande verksamhet för försvaret att pågå inom svensk flygindustri. Därvid blir inte någon genomgripande strukturförändring på kort sikt nöd- vändig. På längre sikt är det emellertid nödvändigt med ökad samordning av utveckling, tillverkning och underhåll av flygmotorer. Kommittén pekar på behovet av en anpassning av kapaciteten inom underhållsområdet.

Vid direktköp av ett utländskt JAS-flygplan kommer den flygmilitära verksamheten vid svensk industri att starkt begränsas. För att lösa större tekniska problem förutser kommittén ett behov av assistans från utländska industrier och myndigheter. Pågående civila projekt avseende flygplan och

1Landshövding Bengt Norling, ordförande, ombudsman Arne Angelöf, riksdagsle- damöterna Olle Aulin och Åke Gustafsson. statssekreterare Göran Johansson och direktör Brivio Thörner.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 104

motorer bedöms kunna fullföljas. medan nya projekt inte bedöms kunna inledas. Enligt kommitténs mening är genomgripande strukturförändringar nödvändiga i detta alternativ. Härvid måste skapas en ny industriell orga- nisation som på ett effektivt och ekonomiskt sätt kan klara driften av befintliga och framtida flygplan. Att föra över underhållsverksamheten till den tillverkande industrin för att stödja civil verksamhet löser i detta fall inte några problem. Enligt kommitténs mening är det i stället rimligt att nuvarande underhållsorganisation får utgöra grunden för en ny industriell organisation.

Även vid alternativet slutmontering i Sverige av ett utländskt JAS-flyg- plan måste enligt kommitténs mening förutses ett behov av kvalificerad hjälp från utländska industrier och myndigheter för att lösa större tekniska problem. Kommittén anför att syftet med slutmonteringcn måste vara att ge systemtekniskt kunnande om det nya flygplanet. Även om slutmonte- ringen tidsmässigt kan anpassas till slutet på produktionen av flygplan JA 37 och visst underhåll av det slutmonterade flygplanet uppdras åt den svenska flygplanstillverkaren är det kommitténs uppfattning att detta inte skulle erbjuda en tillräcklig bas för en livskraftig verksamhet med civila flygplansprojekt.

Vid anskaffningsformerna direktköp och slutmontering bedöms den per- sonalstyrka som i Sverige f.n. är verksam med utveckling. tillverkning och underhåll av militära flygplan komma att minska med inemot 6000 anställ- da.

I betänkandet pekar kommittén på att köparlandct kräver kompensa- tionsaffärer motsvarande en viss andel av värdet på det anskaffade vapen- systemet vid praktiskt taget alla större internationella vapenaf'färer. Kom- mittén anför att kompensationsaffärerna kan ha större förutsättningar att bli framgångsrika. om de avser andra varor och tjänster än sådana som direkt hänger samman med vapensystemet. Det kan därvid bli tal om att öppna större marknader för industribranscher som har gynnsammare fram- tidsförutsättningar än flygindustrin. På utvecklingssidan är det inte troligt att kompensationsaffärcr och civila produkter påtagligt kan minska beho- vet av en snabb omställning.

Kommittén anser att ytterligare personalminskningar inom försvarets materielverk, utöver de tidigare planerade. måste förutsättas på grund av den ekonomiska situationen inom försvarsmakten. Dessa minskningar för- utsätts kunna genomföras inom avdelningarna för provning och gransk- ning. underhåll samt inom flygplanavdelningen. Som en inriktning för ett internt organisationsarbete vid materielverket pekar kommittén på möjlig- heten att vid fortsatt anskaffning av stridsflygplan inom landet åstadkom- ma en personalminskning inom verkets huvudavdelning för flygmateriel på mellan 200 och 250 anställda. Vid anskaffning av ett utländskt JAS-flyg- plan bedöms personalen kunna minskas ytterligare. Kommittén föreslår att det skall finnas två projektledningar för system 37 resp. JAS-systemet med

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 105

en formell ställning i linjeorganisationen direkt under chefen för huvudav- delningen för flygmateriel. Verkets styrning av industrin måste enligt kom- mittén i högre grad inriktas på en övergripande ledning med målstyrning.

Remissyttrandena

Huvuddelen av remissinstanserna biträder kommitténs överväganden och förslag.

Kommitténs redovisning av nuvarande resurser för utveckling, produk- tion och vidmakthållande av militära flygplan samt av försvarets framtida anspråk på svensk flygindustri bejakas av flertalet remissinstanser.

Flertalet remissinstanser biträder de industristrukturer som kommittén har arbetat med och anför att redovisningen ger en god bild av den industriproblematik som de nya anskaffningsformerna inrymmer. Sedan beslut har fattats om anskaffningsalternativ måste emellertid enligt flera remissinstanser underlaget ytterligare fördjupas för det alternativ som väljs.

Kommittén anför att några genomgripande strukturförändringar inte är nödvändiga på kort sikt vid anskaffning av ett svenskt JAS-flygplan men att det på längre sikt är nödvändigt med ökad samordning av utveckling. tillverkning och underhåll av flygmotorer. En sådan samordning behövs för att säkerställa ett högt kapacitetsutnyttjande. Enligt kommittén skulle ekonomiska fördelar kunna vinnas redan under 1980-talet vid en fördjupad samverkan mellan de delar av industrin som svarar för tillverkning och underhåll av flygmotorer.

Förenade fabriksverken anför att kommittén borde ha redovisat på vilka områden som det finns en överkapacitet. Fabriksverken anser att kommit- téns motiv för samordning av utveckling, tillverkning och underhåll inte är tillräckligt utvecklade i betänkandet. En viss överkapacitet av verk- stadsresurserna påverkar enligt förenade fabriksverken endast obetydligt de totala underhållskostnaderna. Länsstyrelsen i Västmanlands län biträ- der denna uppfattning. Förenade fabriksverken anför vidare att teknisk samverkan mellan underhållsföretag och tillverkare regleras av bl. a. luft- fartslagen och att en väl definierad gräns mellan underhållsföretag och tillverkare har etablerats under 1970-talet.

Volvo Flygmotor AB anser att motorunderhållet inte redovisats till— räckligt klart i betänkandet. Detta avser särskilt motorunderhållet i alter- nativet med direktköp från utlandet. Volvo Flygmotor anför vidare att det inte är rationellt att ha två konkurrerande instanser. Volvo Flygmotor och förenade fabriksverken, inför en krympande beläggning med underhållsar— bete inom motorområdet. Volvo Flygmotors strävan är därför att båda skall få en gemensam, men var för sig definierad roll, samtidigt som underhållskostnaderna för kunden minskar. Trollhättans kommun biträder denna uppfattning.

I betänkandet anför kommittén att forskningsmyndigheterna vid en in-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 106

hemsk anskaffning av ett JAS-flygplan kommer att spela i stort sett samma roll som f. n. Kommittén föreslår att uppdragsverksamheten vid flygtek- niska institutionen vid tekniska högskolan förs över till flygtekniska för- söksanstalten.

Flygtekniska försöksanstalten har i princip inte något att erinra mot den föreslagna samorganisationen men framhåller att de ursprungliga förhål- landena kan ha ändrats under den tid som har förflutit sedan förslaget ursprungligen lades fram. Såväl tekniska högskolan som C enim/organisa- tionen SACO/SR biträder kommitténs ställningstagande.

Försvarets hrskningsanstalt framhåller att verksamheten vid institu- tionen för flygteknik vid tekniska högskolan innefattar två skilda kom- petensgrupper. varav endast den aerodynamiskt inriktade synes ha natur- lig hemvist vid flygtekniska försöksanstalten.

Beträffande kommitténs förslag om försvarets materielverks organisa- tion och personal understryker överbefälhavaren vikten av att de per- sonalmål, som uppsätts för materielverket totalt och i detta sammanhang för huvudavdelningen för flygmateriel (FMV-F), verkligen medger anskaffning, vidmakthållande m. m. av materiel för försvarets behov. För- svarets materielverk anser det ytterst tveksamt om de föreslagna personalminskningarna kan genomföras utan allvarliga återverkningar på materielverkets förmåga att lösa sina uppgifter. Tjänstemännens C entral- arganisation anser att kommitténs förslag till personalreduceringar är mycket löst underbyggda och att materielverkets organisation inte bör bestämmas förrän de övergripande besluten har fattats i flygplansfrågan. Såväl SACO/SR som Telefon AB L M Ericsson och SRA Communications AB anser att det blir mycket svårt att omstrukturera försvarets materiel- verk och genomföra de föreslagna personalminskningarna med bibehål- lande av nödvändig kompetens inom verket.

1.5.4 Föredraganden

Allmänt

Jag kommer i det följande att behandla den långsiktiga inriktningen av tlygplansanskaffningen. Flygstridskrafternas inriktning och utformning kommer under flera decennier att styras härav.

Flygstridskrafterna utgör en väsentlig del av vårt militära försvar. Vi har sedan lång tid tillbaka inom landet utvecklat och anskaffat stridsflygplan, som är anpassade till våra operativa krav. Detta har haft stor betydelse för den svenska säkerhets- och försvarspolitiken.

Försvarskommittén har anfört att luftförsvaret kommer att få ökad bety- delse mot bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och läget i det nordiska området. Det svenska luftrummet får vid en konflikt i vår om- värld inte kunna utnyttjas av någondera parten utan att vi kan vidta motåtgärder. Jag delar denna uppfattning.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 107

Luftförsvarsförbanden skall enligt försvarskommittén försvåra en angri- pares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är viktiga för totalförsvaret samt skydda vår mobilisering och andra försvarsförbere- delser. De skall vidare tillsammans med andra delar av totalförsvaret bidra till att befolkningen skyddas. Jaktförbanden skall även medverka i över- vakningen av vårt territorium och i incidentberedskapen. Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med stridsledning och luftbevakning ett sam- manhängande luftförsvarssystem. i vilket de stridande delarna komplet- terar och understöder varandra. Ett starkt luftförsvar fordrar både ett effektivt fungerande jaktflyg och olika slag av luftvärnsförband.

Överbefälhavaren har studerat krigsorganisationens avvägning och in- riktning för tiden fram mot sekelskiftet. Studierna visar att försvarsmakten också på lång sikt måste innehålla flygstridskrafter. främst för luftförsvar. Jag delar överbefälhavarens uppfattning att jaktflyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.

Överbefälhavaren har på försvarskommitténs uppdrag studerat möjlig- heterna att utnyttja alternativa system i stället för flygplan för att lösa framtida attack- och spaningsuppgifter.

Flygspaning framstår som nödvändig för underrättelsetjänsten under en överblickbar framtid. Därtill kommer att kostnaderna för underrättelse- utrustningen inom ramen för ett flygplanssystem är förhållandevis små. Alternativa system (spaningsrobotar. helikoptrar) torde på lång sikt kunna komplettera flygspaningen för taktiska uppgifter inom eller nära ett front- område. Flygspaningsförband ingår som en väsentlig komponent för att förse riksledningen. överbefälhavaren, militärbefälhavarna och andra chefer med erforderligt underrättelseunderlag. Jag anser det därför väsent- ligt att ta till vara möjligheterna att utrusta framtida flygplanssystem med underrättelsemedel.

Enligt överbefälhavaren är det i princip möjligt att delvis ersätta attack— flyget med andra system. För att dessa skall ge enjämförbar effekt—direkt och indirekt—och samtidigt handlingsfrihet fordras dock ett stort antal sådana system. Vissa egenskaper hos attackflygförbanden är enligt över— befälhavaren inte möjliga att ersätta. Hit hör attackflygets förmåga till tidig och samlad insats inom vitt skilda områden allt efter lägets krav samt förmågan att bekämpa mål långt inne på fiendens område.

Enligt min mening är det betydelsefullt att vi även i framtiden kan bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför och i anslutning till våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en bety— dande roll. inte minst i försvaret mot ett överraskande anfall.

För att skapa respekt i vår omvärld är det nödvändigt att vi inom värnpliktsförsvarets ram har förmåga till snabba militära insatser inom hela vårt territorium. Därtill krävs en förmåga att förhindra kränkningar och överflygningar av svenskt område. Mot denna bakgrund och med

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 108

hänsyn till vad som har framhållits tidigare anser jag att kvalificerade flygstridskrafter för jakt-, attack- och spaningsändamål under en över- blickbar framtid kommer att utgöra en väsentlig del av vårt militära för- svar.

De flygplanssystem som ingår i de svenska flygstridskrafterna har ut- vecklats och tillverkats i Sverige. Betydelsen av en inhemsk flygplanstill- verkning för den svenska säkerhets- och försvarspolitiken har behandlats av försvarskommittén. Enligt kommittén har den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel betydel- se både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. En sådan industriell kapacitet bör enligt kom- mittén rimligtvis leda till att omvärlden får respekt för vår förmåga och vilja att hävda vårt oberoende. Försvarskommittén framhåller att en an- skaffning av ett svenskt flygplan kan bidra till att bevara omvärldens tilltro till och respekt för vår säkerhets- och försvarspolitik. Jag delar denna uppfattning.

Inriktningen avflygplansanskafjningen

Mot bakgrund av vad jag tidigare har förordat om flygstridskrafternas inriktning mot tolv jaktdivisioner, fem och en halv divisioner med medel- tunga attackflygplan och tre spaningsdivisioner övergår jag nu till att behandla den framtida flygplansanskaffningen.

Riksdagen fattade våren 1980 (prop. I979/80: ll7, FöU 13 och 19, rskr 316 och 326) ett principbeslut om att flygplansanskaffningen borde inriktas mot att i början av 1990-talet inleda ersättningen av hela Viggensystemet med ett JAS-system (Jakt, Attack och Spaning"), som så långt möjligt tillgodoser de särskilda svenska kraven på allsidighet och operativt utnytt- jande. Inriktningen innebar vidare att ett avgörande beslut i ersättningsfrå- gan skulle fattas år 1982 i samband med totalförsvarsbeslutet och att tiden fram till dess skulle utnyttjas för att ta fram ett fullständigt beslutsunderlag avseende dels ett svenskt. dels ett utländskt JAS-flygplan. Riksdagen beslöt att 200 milj. kr. skulle avsättas under budgetåren 1980/81 och 1981/82 för studier av projektet och arbete med att definiera flygplanssys- temet. Härvid förutsatte min företrädare att den svenska flygindustrin skulle satsa motsvarande belopp.

Frågan om inriktningen av flygplansanskaffningen har stor betydelse från såväl säkerhetspolitisk som försvarspolitisk synpunkt. För att stats- makterna skall ha ett allsidigt beslutsunderlag i denna fråga har ett omfat- tande utredningsarbete bedrivits av de militära myndigheterna. svensk och utländsk flygindustri. 1979 års militära flygindustrikommitté och 1978 års försvarskommitté. Dessutom har kompletterande utredningar utförts inom regeringskansliet.

Bakom JAS-idén ligger följande grundtankar. Systemet skall bygga på en gemensam flygplansplattform som ger möjlighet till en samlad insats av flygstridskrafterna i olika funktioner. Det skall stå på en sådan kvalitativ

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 109

nivå att det kan möta tänkbara hot från en angripare såväl på 1990-talet som efter sekelskiftet. Samtidigt skall trenden mot allt större och dyrare flygplan brytas genom att man utnyttjar en teknisk utveckling som minskar kostnaderna. särskilt på driftssidan.

Efter riksdagens beslut i flygplansfrågan år 1980 har dessa grundtankar för J AS-systemet bestyrkts alltmer. Det arbete för att ta fram underlag som har bedrivits under åren 1980—1982 och som har omfattat värderingar av både svenska och utländska J AS-alternativ visar att ett och samma flyg- plan kan användas för jakt—, attack- och spaningsuppgifter. om modern teknik utnyttjas. Därmed erhålls långt större flexibilitet än i ett flygvapen som har olika flygplan för dessa uppgifter. Man skapar större osäkerhet h05 en angripare genom att vi kan åstadkomma stor effekt hos den funktion som vi önskar för tillfället.

För tillverkning av ett J AS-flygplan i Sverige har förutsatts att det bör väga ca hälften så mycket som flygplan Viggen och kosta 60—65 % av vad J aktviggen kostar under motsvarande användningstid. För att åstadkomma detta eftersträvas ett större industriellt samarbete med utlandet av såväl ekonomiska som teknologiska skäl. Den militära flygindustrin minskas planmässigt genom att antalet sysselsatta reduceras till ca hälften jämfört med vad som var fallet vid utvecklingen och tillverkningen av flygplan Viggen. Denna minskning kompenseras genom att ökade resurser satsas på civila flyg- och rymdprojekt och på internationellt samarbete. Vidare krävs en ökad samordning av den svenska flygindustrin och en ändrad fördelning av arbetet mellan flygindustrin och myndigheterna. Den svens- ka flygindustrin ges ett ökat ansvar jämfört med tidigare flygplansprojekt. Detta innebär att den får göra ett mera komplett åtagande avseende kost- nader och specificerade prestanda och samtidigt ta en större ekonomisk risk för systemets funktioner. -

Överbefälhavaren har i sitt underlag redovisat följande betalningsplan för det svenska JAS-systemet intill år 2000 (prisläge februari 1981: milj. kr.).

1982/83— 1987/88— 1992./93— Summa 1986/87 1991/92 1999/2000 1982/2000 Flygplanssystem ?. 800 5 600 10 400 18 800 (inkl. investeringar för underhåll) Vapen. spaning m. m. 500 1 700 1 400 3600 Reserver 400 700 1 400 2 500 Summa 3 700 8 000 13 200 24 900

Överbefälhavaren har redovisatjämförandc beräkningar av kostnaderna för olika system. Jag anser att de redovisade alternativen ger god möjlighet till en jämförande värdering av kostnaderna vid val mellan ett svenskt och ett utländskt JAS-system.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 110

Jag bedömer att det svenska J AS-projektet under de förutsättningar som jag angeri det följande ryms inom angivna ekonomiska ramar med bibehål- len balans såväl inom försvarsmakten som inom flygvapnet.

Regeringen gav den 3 december 1981 försvarets materielverk i uppdrag att fortsätta kontraktsförhandlingarna med Industrigruppen JAS så att kvarstående frågor av teknisk, ekonomisk och juridisk natur löses på ett för statsmakterna godtagbart sätt. Förhandlingarna skall bedrivas så att ett färdigt kontrakt föreligger senast den 1 maj 1982. Försvarets materielverk har den 1 februari 1982 till regeringen redovisat förhandlingsläget. Av redovisningen framgår att vissa tekniska frågeställningar återstår att defini- era i flygplansprojektet. Till de kvarstående frågorna hör en viss komplet- tering av projektspecifikationen samt utformning av verifierings- och ga- rantiåtagandena. Även i de kommersiella förhandlingarna har parterna f. n. skiljaktiga uppfattningar i vissa väsentliga fråge- och problemställningar. bl. a. beträffande prisreglering. borgensåtaganden och industririskens ut- formning. I bägge fallen bedömer dock försvarets materielverk att detta är en i och för sig normal företeelse i detta förhandlingsskede. På grund av materielverkets redovisning bedömer överbefälhavaren. att det borde vara möjligt att uppnå en för försvarsmakten godtagbar överenskommelse. Det- ta förutsätter dock tillmötesgående från industrin samt ett omfattande och krävande förhandlingsarbete. Riksdagens försvarsutskott bör fortlöpande informeras om resultatet av förhandlingarna.

lnom regeringskansliet har parallellt med överbefälhavarens utredning utförts ett arbete med att ta fram underlag rörande olika anskaffnings- former och deras påverkan på säkerhetspolitiska. industripolitiska. arbets- marknadspolitiska och samhällsekonomiska förhållanden. Jag vill i det följande något behandla dessa frågor.

Flygplan kan anskaffas på olika sätt, alltifrån egen tillverkning till direkt- köp utomlands. Samutveckling och samproduktion uppdelad på två eller flera länder har studerats liksom licenstillverkningsalternativ med olika grader av inhemskt arbete.

Förmågan att tillverka kvalificerade flygplanssystem med en bestämd svensk profil har inneburit en styrka för vår säkerhetspolitik. Det'har i omvärlden skapat respekt för den svenska neutralitets- och försvarspoliti- ken. En anskaffning inom landet av ett-svenskt JAS-system fullföljer denna tradition.

Valet av anskaffningsform påverkar i vilken form svensk industri kan delta i projektet och får därmed stor betydelse för flygindustrins struktur och sysselsättning och för vår bytesbalans. Jag kan i likhet med den militära flygindustrikommittén konstatera att en utveckling och produktion som hålls samman i Sverige möjliggör en i stort sett bibehållen industri- struktur. Det innebär också goda förutsättningar för industrins möjligheter att fullfölja den påbörjade inriktningen på civila flygplans- och motorpro- jekt.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 111

Alla anskaffningsformer som kan vara aktuella för oss medför krav på mer eller mindre omfattande samarbete med andra länder. Detta kan ske som samarbete mellan enskilda industrier eller i form av mer långtgående regeringsöverenskommelser. Enligt min mening är det fördelaktigt om samarbetet kan ske mellan industrierna och inom ramen för övergripande sekretess- och teknikavtal mellan Sverige och andra länder.

Licenstillverkning av ett utländskt flygplan kan innebära nära nog sam- ma sysselsättningsgrad som en inhemsk produktion men avsevärt mindre utvecklingsarbete. Man kan av tillgängligt underlag dra slutsatsen att den- na anskaffningsform i regel är betydligt dyrare än direktköp av utländska flygplan.

Försvarskommittén och den militära flygindustrikommittén har konsta- terat att direktköp medför en mycket omfattande och relativt snabb struk- turförändring av den svenska flygindustrin. Vår förmåga att utveckla svenska flygplan upphör och vår förmåga att producera flygplan avtar från slutet av 1980-talet. Enligt min mening påverkas också möjligheterna att med utsikt till framgång fullfölja den omställning till civila projekt inom flygindustrin som nu har påbörjats.

Ett stort antal myndigheter. företag och verkstäder medverkar inom Sverige till att utveckla, tillverka och underhålla flygplan. Bland dessa är Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB, Telefon AB LM Ericsson. SRA Communications AB och förenade fabriksverken dominerande. Härtill kommer över 2000 svenska underleverantörer. lnom verkstadsindustrin är 30 % av de medelstora svenska företagen med 50—200 anställda underleve- rantörer till flygindustrin. Totalt beräknas ca 12600 personer vara syssel- satta med militära flygplan inom olika delar av industrin eller inom statliga myndigheter.

Riksdagens beslut våren 1980 innebar att svensk flygindustri skulle ges en ny inriktning även vid utveckling och produktion av ett nytt svenskt stridsflygplan. Antalet personer som sysselsätts med utveckling och pro- duktion av militära flygplan borde i det närmaste halveras ijämförelse med vad som har krävts för flygplan Viggen. En jämn flygindustriell verksam- het på en lämplig nivå skulle åstadkommas genom att den militära delen av verksamheten kombineras med satsning på utveckling och produktion av civila produkter, främst inom flyg- och rymdområdena.

Jag kan konstatera att anskaffningsalternativet med ett svenskt JAS- flygplan innebär att en betydande verksamhet för försvaret kommer att pågå inom svensk flygindustri. Den militära produktionen får en mindre omfattning än f.n., men bortfallet kan i flera fall kompenseras av civil verksamhet som utnyttjar samma teknologiska kompetens och industriella kapacitet. Den inriktning på civila flygplans- och motorprojekt som pågår bör kunna genomföras och ha förutsättningar att följas av nya projekt. Den nuvarande industristrukturen kan i huvudsak behållas. På lång sikt krävs dock en anpassning av kapaciteten för att åstadkomma balans mellan civil

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 112

och militär flygplansproduktion och mellan robot- och rymdindustrin. Sys- selsättningen med produktion av militära flygplan beräknas vid jämförbara tidpunkter sjunka från ca 6100 personår för Viggen (år 1980) till ca 3 400 för ett svenskt JAS-flygplan (år 2000).

Den flygtekniska kompetensen för att utveckla och tillverka civila och militära flygplan kan säkras genom ett svenskt JAS-flygplan. Kompetens- nivån ger förutsättningar för medverkan i olika projekt i samarbete med utländska flygindustrier samt för insatser inom robot- och rymdområdena. Arbetet med ett svenskt JAS-flygplan ger möjligheter att—med utgångs- punkt i en långsiktig målsättning—i god tid dimensionera och strukturera resurserna mot den nya situation som inträder sedan huvuddelen av ut- vecklingsarbetet på JAS-flygplanet har avslutats. Jag vill i detta samman- hang i samråd med chefen för industridepartementet understryka den stora betydelse som en industri som bedriver utveckling av flygplan har för den teknologiska utvecklingen i landet och för spridningen av tekniskt kunnan- de till andra delar av näringslivet. Flygindustrin är en av de få industrier som inrymmer s.k. spetsteknologier där nya forskningsrön bl.a. beträffan- de nya materialtyper (avancerade kompositer m.m.). ny elektronik etc. kan bli av stor betydelse även för andra branscher. Det är också i flera avseenden värdefullt att kunna bevara flygindustrins kompetens när det gäller att hålla samman och driva stora och tekniskt avancerade utveck- lingsprojekt.

Arbetsmarknadsförhållandena i de olika regioner som berörs av själva flygplansanskaffningen har studerats. Därvid framgår att en inhemsk ut- veckling och tillverkning av ett JAS-flygplan tillsammans med förutsedd civil produktion leder till en i stort sett oförändrad sysselsättning. Föränd- ringen mellan andelen militär och civil verksamhet blir dock markant. Övriga alternativa anskaffningsformer leder till avsevärda minskningar av antalet sysselsättningstillfällen med regionala problem som följd.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att sysselsättningen inom den militära flygindustrin minskar med ca 3 700 personår eller 44 % fram till år 2000 vid en inhemsk utveckling och tillverkning av JAS-flygplanet. Detta bortfall i sysselsättningen beräknas av industrin nära nog helt kunna crsät- tas med verksamhet inom det civila området. Vid ett köp utifrån eller endast slutmontering i Sverige beräknas sysselsättningen inom den militä- ra flygindustrin minska med ca 6000 personår eller 73 %. Särskilt hårt drabbas utvecklingssidan. Möjligheterna att ersätta denna nedgång med verksamhet inom det civila området bedöms som små.

Försvarskommittén har inom ramen för olika anskaffningsformer sökt klarlägga hur stor del av ett svenskt J AS-system som kan betecknas som utländskt och kommer att kräva utländsk valuta. De beräkningar som har gjorts visar att merbehovet av utländsk valuta vid anskaffning av ett utländskt JAS-flygplan. som till 35 % tillverkas i Sverige. är ca 10 miljarder kr. under perioden fram till år 2000 jämfört med alternativet med ett

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 113

svenskt JAS-flygplan. Konsekvenserna för samhällsekonomin av ett un- derskott i handelsbalansen på 10 miljarder kr. till följd av att ett utländskt J AS-flygplan anskaffas kan bedömas utifrån olika grunder. Kravet på ökad export för att kompensera importökningen är dock grundläggande. En inhemsk utveckling och produktion av JAS-flygplanet är fördelaktig från denna synpunkt.

Försvarskommittén förordar att planering och utvecklingsarbete inriktas mot ett svenskt JAS-flygplan med målet att Viggensystemet skall kunna börja ersättas i början av 1990-talet, om det svenska JAS-flygplanet under utvecklingsarbetet visar sig vara lämpligt. Mot bakgrund av vad jag här har anfört delar jag denna uppfattning. Under förutsättning att de återstående förhandlingsfrågorna löses på ett tillfredsställande sätt före den 1 maj 1982 förordar jag att planeringen inriktas mot att inom landet utveckla och tillverka ett svenskt JAS-system, så att ersättning av Viggensystemet kan påbörjas i början av 1990-talet. I likhet med försvarskommittén vill jag framhålla vikten av att ett svenskt JAS-system under utvecklingsarbetet ges sådana utvecklingsmöjligheter att godtagbar operativ effekt kan upp- nås även på längre sikt. Anskaffningen av ett svenskt JAS-system bör inriktas mot ett antal av ca 140 flygplan fram till år 2000. Beslut om den totala anskaffningens omfattning behöver inte fattas nu utan bör anstå till senare tidpunkt.

Pågående kontraktsförhandlingar utgår från en offert som förutom ut- vecklingsarbetet omfattar en första delserie om 30 flygplan.

Mot den bakgrund som jag nu har angett förordar jag i det följande under anslagen D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning och D 4. F lygvapen- förband: Forskning och utveckling att regeringen inhämtar riksdagens be- myndigande att under budgetåret 1982/83 beställa den utveckling och an- skaffning som kontraktsförhandlingarna omfattar. Beslut om att anskaffa ytterligare delserier liksom om ikraftträdande av beställningen av den första delserien bör fattas först sedan industrigruppen har visat att de tekniska och ekonomiska åtagandena enligt avtalet kan fullföljas och stats- makterna har godkänt detta.

En inhemsk utveckling och tillverkning av ett JAS-flygplan kommer att vara ett utomordentligt stort industriellt projekt. som kommer att få bety- delsefulla effekter för den svenska industrin. Jag återkommer i det följande till de viktiga effekter från industri— och regionalpolitisk synpunkt som är förknippade med det svenska JAS-systemet.

Arbetet med att utveckla ett JAS-flygplan i Sverige utsträcks under en relativt lång period och kommer under denna tid att kräva avsevärda ekonomiska resurser. I likhet med försvarskommittén anser jag att pro- jektet bör prövas av statsmakterna vid ett flertal tillfällen under utveck- lingsarbetet och att särskilda åtgärder bör vidtas för att säkerställa rege- ringens och myndigheternas insyn, uppföljning och kontroll av projektet.

8 Riksdagen I98I/82. [ saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 114

Styrning och kontroll av JAS-projektet

Anskaffningen av ett nytt flygplanssystem är försvarets största materiel- beställning på denna sidan av sekelskiftet. Eftersom den löper under så lång tid. måste många beslut fattas under projektets gång som rör syste- mets utformning med hänsyn till tekniska. ekonomiska och operativa förändringar. För att systemet skall utvecklas enligt de krav som överbe— fälhavaren har ställt och inom de ekonomiska ramar som statsmakterna fastställer må5te projektet styras noga och kontrolleras fortlöpande.

Med hänsyn till JAS—projektets stora nationella betydelse bör. som tidigare har framhållits. regeringen fortlöpande följa projektet. Enligt min uppfattning bör den till försvarsdepartementet knutna flygmaterielbered- ningen ges i uppdrag att bevaka JAS-projektet. Beredningen bör därvid granska de värderingar och bedömningar som efter hand läggs till grund för viktigare beslut. Regeringskansliet bör vidare kontinuerligt bevaka viktiga tekniska och ekonomiska beslut inom projektet. Jag vill i detta samman- hang framhålla att regeringskansliet aktivt bör följa utvecklingen även av de övriga stora materielprojekten inom försvarets område.

Med hänsyn till JAS-systemets stora försvarspolitiska betydelse anser jag att regeringen regelbundet bör informera riksdagen om utvecklingen av systemet.

Överbefälhavaren har i december 1981 lämnat förslag till ledning av JAS-projektet på myndighetsnivå.

Enligt min uppfattning bör utvecklingen av JAS-systemet så långt möj- ligt styras och kontrolleras inom resp. myndighets ordinarie organisation och enligt de principer som försvarets planerings- och ekonomisystem anger. Om särskilda personalinsatser behövs med hänsyn till projektets stora tekniska och ekonomiska betydelse, bör de användas för att förstär- ka den befintliga organisationen. Nya beslutsnivåer bör undvikas. En annan utgångspunkt är att ett inhemskt JAS-system förutsätts upphandlas under delvis ändrade arbetsformer och med annan ansvarsfördelning mel- lan myndigheter och industri än vad som tidigare varit fallet.

I likhet med överbefälhavaren anser jag att JAS—systemet hos överbefäl- havaren bör handläggas i linjeorganisationen. Överbefälhavaren kommer att informera militärledningen och militärledningens rådgivande nämnd.

Jag anser vidare i likhet med överbefälhavaren att tyngdpunkten i den fortlöpande ledningen av projektet bör ligga hos den programansvariga myndigheten. chefen för flygvapnet. Särskilda åtgärder bör dock vidtas för att säkerställa överbefälhavarens behov av upföljning och styrning, liksom övriga försvarsmyndigheters informationsbehov. Ett särskilt "JAS-råd" bör organiseras som rådgivande organ åt chefen för flygvapnet med repre- sentanter bl.a. för överbefälhavaren och försvarets materielverk. Hos chefen för flygvapnet bör en särskild ”systemledning JAS” med formell ställning i linjeorganisationen inrättas.

lnom försvarets materielverk bör inrättas en särskild "projektledning

Prop. 1981/822102 Bilaga2 Försvarsdepartementet IIS

JAS" med formell ställning i linjeorganisationen. Projektledningen bör tillförsäkras teknisk, ekonomisk och kommersiell kompetens. Försvarets materielverk förutsätts svara för kontakterna med industrin.

För att säkerställa att JAS-projektet utvecklas enligt statsmakternas och chefens för flygvapnet intentioner bör regeringen utfärda särskilda hand- lingsregler för den produktionsansvariga myndigheten. försvarets mate- rielverk, när det gäller att införa tekniska och andra ändringar av projektet.

Inriktning av svensk flygindustri

Som tidigare framhållits har det svenska JAS-projektet stor industriell betydelse. Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag i det följande redovisa min syn på inriktningen av den svenska flygindustrin.

Av såväl säkerhets- och försvarspolitiska som industripolitiska skäl anserjag det viktigt att slå vakt om den fortsatta existensen av de kvalifice- rade resurser av nationell betydelse som har byggts upp i flygindustrin. En utvecklingskompetens är nödvändig både för att kunna utveckla och för att kunna tillverka flygplan inom landet. Jag vill dock framhålla att svensk flygindustri med hänsynstagande till vad som är säkerhetspolitiskt och ekonomiskt möjligt måste ges en ny inriktning även vid en utveckling och tillverkning av ett svenskt J AS—flygplan. Som tidigare har framhållits kom- mer vid ett genomförande av JAS-projektet vid svensk industri antalet personer sysselsatta med militär utveckling och produktion att i det när- maste halveras ijämförelse med vad som krävdes för flygplan Viggen. För att möjliggöra en jämn verksamhet inom flygindustrin på en lämplig nivå är det nödvändigt att industrin kombinerar den militära delen av verksamhe- ten med en kraftfull inriktning på utveckling och produktion av civila produkter. främst inom flyg- och rymdområdena. Statsmakterna har redan aktivt bidragit till denna omställning genom stöd till flygindustrins civila projekt (prop. 1979/80: | 15, NU 63. rskr 396) och till svensk rymdverksam- het (prop. l978/79: 142, NU 36. rskr 292).

För svensk flygindustri innebär ett svenskt JAS-flygplan en långsiktig och stabil inriktning. Den flygtekniska kompetensen kan vidmakthållas. Härigenom möjliggörs en fortsatt inriktning på civila projekt inom flygin- dustrin samt. utvecklas kompetens även för robot- och rymdområdena. Utvecklingen av ett svenskt JAS-flygplan ger möjlighet att med utgångs- punkt i ett långsiktigt mål i god tid dimensionera och strukturera resur- serna mot den situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsar- betet på J AS-flygplanet har avslutats. Jag anser det angeläget att en sådan planering sker.

Den militära flygindustrikommittén har i sitt principbetänkande (Ds Fö 1981: 2) Framtida militär flygindustri i Sverige våren [98] redovisat tänk- bara industristrukturer för den framtida flygindustrin och konsekvenserna för berörda företag och myndigheter vid olika anskaffningsalternativ för JAS-flygplanet. Enligt kommitténs mening är genomgripande strukturför-

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 116

ändringar på kort sikt inte nödvändiga vid utveckling och tillverkning av ett svenskt JAS-flygplan. Jag delar denna uppfattning.

På längre sikt anser kommittén det nödvändigt med ökad samordning av utveckling. tillverkning och underhåll av flygmotorer. Kommittén anför vidare att det finns skäl att tro att ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas redan under 1980-talet med en fördjupad samverkan mellan de delar av industrin som svarar för tillverkning och underhåll av flygmotorer. Den ökade samverkan skulle i första hand behöva avse tekniskt arbete. En sådan samverkan bör enligt kommitténs mening påbörjas snarast för att fördelar skall kunna nås även på relativt kort sikt.

Jag delar kommitténs uppfattning att ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas redan under 1980-talet vid en fördjupad samverkan mellan de båda industrier som svarar för utveckling. tillverkning och underhåll av flygmo- torer. nämligen Volvo Flygmotor AB och förenade fabriksverken. Jag avser därför föreslå regeringen att uppdra åt försvarets materielverk att i samband med aktuella upphandlingsfrågor rörande underhåll av flygmo- torer medverka till en på kommersiella grunder ordnad samverkan mellan de berörda industrierna.

Industri- och regionalpolitiska konsekvenser av JAS-projektet

Jag övergår nu till att behandla de industri- och regionalpolitiska konse- kvenserna av en anskaffning av ett inhemskt JAS-flygplan. Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet.

Upphandlingen av ett inom landet utvecklat och tillverkat JAS-flygplan får ett flertal konsekvenser från industri-, sysselsättnings- och regionalpo- litiska utgångspunkter. för vilka jag här närmare skall redogöra.

Först och främst är upphandlingen av JAS-flygplanet självfallet av avgö- rande betydelse för utvecklingen av vår flygindustri liksom för dess under- leverantörer. Särskilda ansträngningar görs även i samband med upphand- lingen i syfte att utveckla den industriella verksamheten i Norrbotten och vissa andra sysselsättningssvaga regioner. Slutligen skapar upphandlingen möjligheter till ett vidgat industrisamarbete av betydande intresse. som inte har direkt samband med själva tillverkningen av flygplanet JAS.

Jag har i det föregående behandlat inriktningen av svensk flygindustri. Jag vill i det följande något beröra konsekvenserna av JAS-projektet för underleverantörerna till flygindustrin.

Den svenska flygindustrin är till sin struktur en systemleverantör. Detta gäller i hög grad Saab-Scania AB. som ingår i Industrigruppen JAS. Den industriella kompetens som byggs upp genom utvecklingen och tillverk- ningen av flygplan JAS sprids på detta sätt till mindre och medelstora företag. Det är en väsentlig uppgift för industripolitiken att främja upp- komsten och vidmakthållandet av en kompetent och konkurrenskraftig underleverantörsindustri.

l förhållandet mellan den systemansvariga industrin och underleverantö-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 117

rerna finns numera tendenser att ge ett ökat ansvar åt underleverantörerna i fråga om kompetens och egna utvecklingsresurser. Industrigruppen JAS förutser att det i JAS-projektet i stor utsträckning kommer att anlitas specialiserade underleverantörer, vilket kan leda till att andelen svenska underleverantörer minskar jämfört med vad som var fallet vid produk- tionen av flygplan Viggen. Dessutom är flygplan JAS ett mindre och billigare flygplan än Viggen, vilket leder till att beställningsvolymen till svenska underleverantörer även av detta skäl kommer att minska.

En strävan i J AS-projektet bör vara att i så stor utsträckning som möjligt anlita svenska underleverantörer när dessa är konkurrenskraftiga. Det är viktigt att den kompetens som byggs upp inom projektet i så hög grad som möjligt kommer svensk industri till del. Den hårda kostnadspressen för projektet ställer emellertid bestämda krav på affärsmässighet i upphand- lingen. Ett stort ansvar faller på de underleverantörer som är engagerade i flygindustrin att själva höja sin kompetens och med hänsyn till den min- skande inhemska beställningsvolymen öka sin konkurrenskraft på den internationella marknaden. Industrigruppen JAS har dock förklarat sig beredd att medverka till att svenska underleverantörer kan få delta på licensbasis.

Staten disponerar ett flertal instrument för att främja en industriell kompetensuppbyggnad. Genom det särskilda forskningsavdraget minskas företagens egna kostnader för forskning och utvecklingsarbete. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) kan stödja forskning och utvecklingsarbete inom tekniskt avancerade områden. och Fonden för industriellt utveck- lingsarbete (Industrifonden) kan stödja industriellt utvecklingsarbete som syftar till att ta fram nya produkter, processer och system med internatio- nell konkurrenskraft. Enligt vadjag har erfarit stöder Industrifonden redan ett antal projekt som syftar till att höja underleverantörers industriella kompetensnivå och öka deras internationella konkurrenskraft. STU har också möjlighet att stödja teknikupphandlingsprojekt inom olika samhälls- sektorer. Detta kan utgöra ett stöd för underleverantörsföretag som vill söka sig in på nya arbetsområden. Det ankommer på företagen själva att formulera önskvärda projekt och ansöka om stöd till dessa hos lämpliga organ. I syfte att identifiera underleverantörsföretag med utvecklingsmöj- ligheter har överläggningar inletts mellan Industrigruppen JAS och företrä- dare för regeringskansliet.

Utveckling och tillverkning av ett svenskt JAS-flygplan kommer att innebära att den teknologiska kompetensnivån höjs inom svensk flygindu- stri. t. ex. inom elektronik- och materialområdena. Dessa kunskaper bör komma även övrig svensk industri till del. I samband med förhandlingarna med Industrigruppen JAS bör därför säkerställas att särskilda åtgärder vidtas för att överföra sådana kunskaper till övrig svensk industri.

Jag övergår nu till att behandla de regionalpolitiska effekterna av JAS- projektet. De regionalpolitiska problemens art och "omfattning i skilda

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 118

delar av landet är beskrivna i ett flertal andra sammanhang. I Norrbottens län framträder de med särskild styrka. Inte något annat län har en så ogynnsam sysselsättningssituation. Industrins förhållandevis ringa omfatt- ning och ogynnsamma utveckling i Norrbotten gör det naturligt att insat- serna inom denna näringsgren prioriteras i ett sysselsättningsprogram för länet. Norrbotten har f. n. obetydlig försvarsindustriell verksamhet och får därmed inte tillgång till den kunskapsspridning som normalt är förknippad med sådan verksamhet. Möjligheterna att bygga upp en viss försvarsindu- striell kapacitet genom underleverantörer i Norrbotten bör därför stude- ras. På så sätt Skulle spridningscffekterna. framför allt vad gäller produk- tionstcknik. kunna bli betydelsefulla.

I anslutning till upphandlingen av ett svenskt JAS-flygplan har företräda- re för regeringskansliet haft överläggningar med företrädare för de indu— strikoncerner som ingår i Industrigruppen JAS angående civila industriella projekt utanför JAS-projektet och med regionalpolitisk inriktning. Härvid har de berörda industrikoncernerna i skrivelse till regeringen den 11 febru- ari 1982 förklarat sig beredda att under den kommande femårsperioden genom olika åtgärder tillföra drygt 800 nya arbetstillfällen. varav ca 100 i Norrbotten. Drygt 400 av de nya arbetstillfällena åstadkoms genom att tillverkning utomlands överförs till svenska underleverantörer.

Industrigruppen har vidare förklarat sig beredd att i framtiden verka för att sysselsättningen fortsätter att öka i sysselsättningssvaga regioner. Gruppen med berörda koncerner har därför tillsatt två särskilda styrgrup- per som skall arbeta vidare med dessa frågor.

Som ett led i upphandlingen av ett svenskt JAS-flygplan har överlägg- ningar även ägt rum om s.k. kompensationsaffärer vid upphandling av motorer från utlandet. inom ramen för industrigruppens avtal med General Electric har Volvo Flygmotor AB genom ett samproduktionsavtal tillför- säkrats en tillverkningsvolym minst motsvarande de motorer som anskaf- fas till JAS-flygplanet.

Mot bakgrund av vad jag här har redovisat kan jag efter samråd med chefen för industridepartementet fastslå att det svenska JAS-projektet har stor betydelse från industri-, regional- och sysselsättningspolitisk syn- punkt. '

Inriktningen av den flygtekniska forskningen

Jag vill avslutningsvis—efter samråd med chefen för industrideparte- mentet—redovisa min syn på inriktningen av den flygtekniska forskningen i Sverige.

Den flygtekniska forskningens inriktning lades fast av riksdagen år 1968 (prop. 1968: 109. SU 124. rskr 282).

Härvid framhölls bl.a. att det är betydelsefullt att teknisk-vetenskaplig forskning och utveckling kan bedrivas inom områden som är viktiga för totalförsvaret. Verksamheten är av betydelse för upprätthållandet av vår

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 119

tekniska beredskap inom området och en av förutsättningarna för en bibehållen valfrihet inför den framtida flygplans- och robotutvecklingen. Den är därjämte av betydelse för prognoser och bedömningar av den internationella utvecklingen på längre sikt. Jag delar denna uppfattning.

Jag bedömer det angeläget med en kvalificerad flygteknisk forskning inom sådana områden som aerodynamik och material- och strukturforsk- ning. Kunskaper inom dessa områden kan bidra till att förbättra svensk flygindustris förmåga att utveckla och tillverka flygplan och robotar även om de militära flygplansbeställningarna på lång sikt minskas.

Sedan år 1980 föreligger ett flygtekniskt forskningsprogram för den civila flygtekniken. vilket finansieras av styrelsen för teknisk utveckling. Jag anser att detta forskningsprogram är av stor betydelse för flygindu- strins verksamhet. Den svenska flygtekniska forskningen bör sålunda inte enbart bedrivas inom områden som är viktiga för totalförsvaret utan även inom områden som är viktiga för den civila flygtekniken.

För att stärka landets kompetens. bl. a. inom områden som aerodynamik och hållfasthetslära. har flygtekniska försöksanstalten hemställt om medel för att anskaffa en ny transsonisk vindtunnel. eftersom tekniska prestanda hos de befintliga tunnlarna är otillräckliga. De uppfördes på 1940- och 1960-talen och motsvarar inte de krav som ställs i dag och som kommer att ställas i framtiden.

Jag anser att anskaffning av en ny transsonisk vindtunnel skulle vara värdefull för framtida svensk flygteknisk forskning. I samråd med chefen för industridepartementet kommerjag inom kort att föreslå regeringen att uppdra åt flygtekniska försöksanstalten att snarast pröva möjligheterna att förlägga en sådan vindtunnel till Luleå. Jag avser föreslå regeringen att inom kort återkomma till riksdagen i denna fråga.

Militära flygindustrikommittén har framhållit att rollen för forsknings- myndigheterna vid en inhemsk anskaffning av JAS-flygplanet kommer att vara i stort sett densamma som f. n. Jag delar denna uppfattning. Kommit- tén har vidare föreslagit att ett principbeslut snarast fattas om att föra över uppdragsverksamheten vid institutionen för flygteknik vid tekniska hög- skolan i Stockholm till flygtekniska försöksanstalten. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet ansluter jag mig till detta förslag. Jag anser därför att försöksanstalten bör få i uppdrag att genomföra denna överföring. Jag vill i detta sammanhang framhålla det angelägna i att en nära anknytning säkerställs mellan Utbildningsverksamheten vid tekniska högskolan och verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten.

1.5.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de rikt- linjer som jag har förordat för 1. flygplansanskaffningen, 2. den flygtekniska forskningen.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 120

1 .6 Försv arsindustrin

1.6.1 Försvarsindustrins omfattning

Den svenska försvarsindustrin omfattar f.n. ca 40000 årsverken. vilket motsvarar ca 10 % av den totala svenska verkstadsindustrin. Härav svarar flygindustrin för ca 9000. robotindustrin för ca 2300, pjäs- och ammuni- tionsindustrin för ca 7000, elektronikindustrin för ca 4300, varvsindustrin för ca 1600 och fordonsindustrin för ca 1 000 årsverken.

Försvarsindustrin är huvudsakligen lokaliserad till Östergötlands län (Linköping, Motala), Örebro län (Karlskoga). Stockholms län (Stock- holm), Ålvsborgs län (Trollhättan) och Västmanlands län (Arboga).

Försvarsindustrins framtida inriktning har nyligen behandlats av flera utredningar, bl. a. 1978 års försvarskommitté och 1979 års militära flygin- dustrikommitté. Vidare har Ingenjörsvetenskapsakademin och Kungl. Krigsvetenskapsakademin i rapporten Teknik, industri och försvar inför 90-talet redovisat synpunkter på försvarsindustrin. På basis av bl. a. dessa utredningar har en arbetsgrupp inom regeringskansliet i januari 1982 lagt fram förslag till framtida svensk försvarsindustripolitik.

1.6.2 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren framhåller i sin programplan för det militära försvaret att förmågan att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsma- teriel har stor betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. En inhemsk tillverkning av sådan materiel bidrar också till försvarsviljans förankring i samhället.

Tillgången till en kvalificerad svensk försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och vapensystem med särskild hänsyn till våra försvars- betingelser, vårt klimat och de principer för stridens förande som vi tilläm- par.

Överbefälhavaren bedömer att det i framtiden blir svårare att upprätthål- la en inhemsk försvarsindustri med den bredd och på den tekniska nivå som hittills har förelegat. Orsaken till detta är främst det sedan slutet av 1960—talet minskade ekonomiska utrymmet för försvaret i kombination med att materielens användningstid ökar och av ekonomiska skäl förlängs i stället för att materielen nyanskaffas. Detta medför kortare tillverknings- serier och längre tid mellan anskaffningstillfällena.

Export kan verksamt bidra till en förbättrad produktionssituation. Ex- port av försvarsmateriel kommer också försvarsmakten tillgodo i form av lägre kostnader som en följd av längre tillverkningsserier.

Överbefälhavaren har mot denna bakgrund funnit det nödvändigt att i planeringen för försvarsmakten beakta konsekvenserna för industrin av vidtagna åtgärder. I de fall där inhemsk kapacitet för utveckling och

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 121

produktion av försvarsmateriel är särskilt angelägen har planeringen så långt möjligt tidsmässigt anpassats till företagens aktuella beläggningssi— tuation. Detta innebär att bättre förutsättningar har skapats för svenska företag att i konkurrens med utländska få beställningar på försvarsmate- riel.

Överbefälhavaren understryker att upphandlingsförordningens krav på full konkurrens och strikt affärsmässighet i anskaffningen alltjämt bör gälla. Detta ger incitament till svensk försvarsindustri att vidmakthålla effektiviteten och konkurrensförmågan.

Medel har planerats in för att göra det möjligt att anskaffa ett inhemskt flygplanssystem. Beslutet i frågan bedöms vara avgörande för den svenska flygindustrins fortbestånd.

För robotsystem har överbefälhavaren anpassat planeringen så att svensk industri ges möjlighet att konkurrera om den planerade beställning- en av en styrd bomb. Om svensk robotindustri får denna order. säkras dess utvecklingskapacitet minst under programplaneperioden.

Nu inplanerade medel för anskaffning och underhåll av fartyg har anpas- sats så, att de enligt överbefälhavaren medger en jämn beläggning vid Karlskronavarvet AB under 1980-talet men på en avsevärt lägre nivå än f.n.

En koncentration av ubåtsproduktionen till ett varv är nödvändig om det antal ubåtar som har förutsatts i planeringen skall kunna förverkligas med de medel som har avsatts för ändamålet. Överbefälhavaren räknar med att de ökade kostnader, som blir en följd om produktionen av framtida ubåtar delas upp på Karlskronavavet och Kockums, tillgodoses utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

För ammunitionsindustrin innebär planeringen att stora omställnings- problem kan förutses under mitten av 1980—talet. Följder bedöms kunna uppstå för krutindustrin genom att tillverkningsvolymen minskas så myc- ket att konkurrensförmågan gentemot utlandet avtar.

1.6.3 Försvarskommittén

1978 års försvarskommitté anför bl. a. att den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har bety- delse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande.

Det förhållandet att vi i Sverige har kapacitet att utveckla och tillverka kvalificerade vapen bör rimligtvis leda till att omvärlden får respekt för vår förmåga och vilja att hävda vårt oberoende. Det är dessutom svårare för andra länder att ifrågasätta trovärdigheten i svensk neutralitet om våra viktigaste vapensystem inte är identiska med utländska system. Vi kan aldrig göra oss helt oberoende av anskaffning från utlandet av kvalificerad materiel men egen kapacitet på vissa utvecklings- och produktionsområ-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet I I"») Is)

den som vi själva väljer kan förhindra att vi i avgörande grad blir beroende av utlandet.

Tillgången till en kvalificerad svensk försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och system med särskild hänsyn till sådana försvarsförut- sättningar som vårt värnpliktssystem. våra speciella försvarsbetingelser. vårt klimat och vår försvarsstrategi. Den ger också möjlighet att välja en speciell svensk försvarsprofil. som minskar effekten av de stridsmedel och motmedel som maktblocken utvecklar mot varandra. Vid köp av materiel- objekt från utlandet måste vi noga beakta att underhållet av den aktuella materielen blir anpassat till våra förhållanden. att kostnaderna hålls nere och att vi inte får sådana långsiktiga bindningar till utländska leverantörer som vi inte önskar.

Egen industriell kapacitet på för oss särskilt viktiga områden ger oss möjlighet att fullfölja och i vissa fall intensifiera materielanskaffning i sådana situationer då vi kan räkna med störningar i importen. Den ger också en kunskapsbas för moderniseringar, vilket är nödvändigt mot bak- grund av att den önskvärda livslängden på kvalificerade materielobjekt bara kan nås genom ett antal moderniseringar.

Den svenska försvarsindustrins kapacitet är dock inte tillräcklig för en helt självständig svensk utveckling och tillverkning av försvarsmateriel. Mer eller mindre omfattande inköp från utlandet av tekniskt kunnande, licenser. komponenter och delsystem har varit och är ofrånkomliga. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har efter hand lett till allt högre styckcpriser på kvalificerad försvarsmateriel. vilket leder till kortare se- rier. I takt med att materielanskaffningen för försvaret minskat har svårig- heter uppstått att hålla en jämn beläggning hos den svenska försvarsindu- strin. Försvarskommittén understryker att strukturproblemen inte enbart beror på små ekonomiska resurser utan i inte obetydlig utsträckning på att behovet av olika vapensystem förändras med den militärtekniska utveck- lingen. Under alla förhållanden måste inom landet finnas kompetens att utvärdera utländska system. utforma egen taktik, utbilda personal och sköta underhållet av materielen.

Kommittén anför vidare att _krigsmaterielexport i princip är förbjuden och endast kan ske med tillstånd av regeringen. Export av krigsmateriel kan dock, säger kommittén, bidra till att vi inom landet kan behålla en angelägen utvecklings- och tillverkningskapacitet genom längre serier och därmed lägre kostnader för det svenska försvaret. Planeringen av försva- rets materielinköp får enligt kommittén inte heller i framtiden grundas på förutsättningen av att vi skall exportera vissa kvantiteter krigsmateriel utan måste alltid utgå från våra egna behov.

Enligt kommittén bör det övervägas om inte Sverige, i motsats till tidigare, vid större materielbeställningar utomlands skall kräva kompensa- tionsbeställningar vid svensk industri. Beställning av kvalificerad och där- med dyrbar krigsmateriel i utlandet medför ctt inte obetydligt kapitalut-

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 123

flöde ur landet. Krav på kompensationsaffärer är inte ovanligt i samband med internationella affärer. Att införa kompensationsaffärer skulle kunna leda till en förbättrad bytesbalans och utgöra ett stöd för svensk industri.

Kommittén anser att det är nödvändigt att klarlägga vilka utvecklings- och produktionsområden inom svensk försvarsindustri som bör priori- teras.

Försvarskommittén delar underhållsutredningens uppfattning att under- hållskostnaderna för marinen måste minskas avsevärt och att denna minskning måste påbörjas snarast möjligt. Det är dock nödvändigt att underhållsresurserna i fred och krig finns tillgängliga inom landet. Det är samtidigt önskvärt att det finns en utvecklings- och produktionskapacitet för militära ändamål. Det bör därför utredas hur detta skall kunna tillgo- doses och om en samordning av statliga fartygsbeställningar och statligt fartygsunderhåll kan bidra härtill. En utgångspunkt bör vara att fredsresur- serna för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets myndighe- ter minskas kraftigt. Vidare bör övervägas att samordna utvecklingen och produktionen av ubåtar till ett varv.

Överbefälhavaren har inriktat sin planering så att den svenska robotin- dustrin ges möjlighet att konkurrera om beställningen av en styrd bomb för bekämpning av förbindelselinjer. Om robotindustrin med framgång kan konkurrera om projektet, innebär det att förmågan att utveckla robotsys- tem inom landet behålls på nuvarande nivå inom programplaneperioden. Kommittén anser att detta är angeläget.

Inom ammunitionsindustrin kan stora omställningsproblem förutses un- der mitten av 1980-talet. Följder bedöms kunna uppstå för krutindustrin genom att tillverkningsvolymen avtar och konkurrensförmågan gentemot utlandet försämras. Kommittén understryker mot denna bakgrund vikten av att regeringen följer och genom lämpliga åtgärder möter denna utveck- ling. Alla möjligheter till inhemsk produktiön bör tillvaratas. när valet står mellan köp från utlandet eller tillverkning i Sverige.

1.6.4 Föredraganden

Allmänna utgångspunkter

Den industriella kapaciteten att inom landet utveckla. tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. Svensk försvarsindustri har internationellt sett ansetts vara av stor betydelse för våra strävanden att värna om neutralitet och territoriell integritet. Den ger oss möjligheter att välja en svensk försvarsprofil. All upphandling av försvarsmateriel måste därför bedömas ur detta perspektiv.

Vid större upphandlingar bör statsmakterna också anlägga ett vidare samhällsekonomiskt perspektiv, såsom industripolitiska, regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska aspekter. F örsvarsutgifterna är emellertid inte

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 124

beräknade att inrymma merkostnader till följd av sådana hänsyn, när dessa saknar försvarspolitisk betydelse. Utgiftsramen för det militära försvaret måste i sådana fall kunna kompenseras härför. För att förbättra förutsätt- ningarna för svensk försvarsindustri bör försvarsmyndigheterna så vitt möjligt beakta försvarsindustriella aspekter i sin planering.

Utvecklingen vad gäller anskaffning av materiel till försvaret har med- fört att förutsättningarna för att behålla en försvarsindustri i Sverige med samma omfattning som hittills har förändrats. En prioritering av olika försvarsindustrigrenar i främst ett säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt perspektiv måste därför göras. Härvid bör särskilt de säkerhetspolitiska effekterna av olika former av licenstillverkning uppmärksammas.

De strukturförändringar inom svensk försvarsindustri som är angelägna från försvarssynpunkt måste avvägas mot de industri-. sysselsättnings- och regionalpolitiska målen. Nödvändiga strukturförändringar måste ske under socialt acceptabla former.

För att en effektiv svensk försvarsindustri. som är internationellt kon- kurrenskraftig, skall vidmakthållas krävs på vissa områden en samordning av försvarsindustrin i Sverige. Ett ökat internationellt samarbete på för— svarsindustriområdet kan också vara värdefullt då det går att förena med resp. länders säkerhetspolitiska ställningstaganden. Ett sådant samarbete kan medföra att svensk industri tillförs teknologisk kompetens och att besparingar kan uppnås genom längre serier.

Ett annat sätt att främja en kontinuerlig beläggning inom försvarsindu- strin kan i vissa fall vara att exportera krigsmateriel. Exporten är i denna mening väsentlig från försvarspolitisk synpunkt och kan även vara angelä- gen från industripolitisk synpunkt. Det bör dock betonas att den svenska försvarsindustrin och dess kapacitet i huvudsak bör vara anpassad till den svenska försvarsmaktens behov. Planeringen av försvarsmaktens mate- rielinköp får inte heller grundas på förutsättningen att vi skall exportera vissa kvantiteter krigsmateriel. Den måste alltid utgå från våra egna behov.

Exporten av krigsmateriel svarar traditionellt för en relativt blygsam andel, ca en procent. av vår totala varuexport. Något aktivt exportfräm- jande bedrivs inte från statligt håll och exporten är kringgärdad av olika restriktioner. Det får dock anses vara av betydelse för vår handelsbalans att viss export av försvarsutrustning kan äga rum. givetvis med beaktande av de riktlinjer som statsmakterna har fastställt.

För att största möjliga försvarseffekt skall uppnås krävs en effektiv svensk försvarsindustri. Effektiviteten stimuleras bäst om det finns någon form av press. antingen reell konkurrens eller kostnadspress i annan form. För de fall konkurrens av olika skäl inte föreligger är det väsentligt att försvarets materielverk har teknisk och kommersiell kompetens att säker- ställa att rimliga anskaffningskostnader erhålls.

Ett litet land som Sverige måste värna om en fri världshandel. Det har under senare år noterats tendenser till ökad protektionism. GATTzs upp-

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 125

handlingskod är visserligen inte fullt ut tillämplig på krigsmateriel. Det är dock förenligt med svenska handelspolitiska intressen att handla i kodens anda. Detta innebär att internationell konkurrens bör eftersträvas i största möjliga utsträckning.

Med hänsyn till den försvarsindustriella utvecklingen i Sverige och försvarsindustrins betydelse från säkerhetspolitisk och försvarspolitisk synpunkt kan det avseende prioriterade försvarsindustrigrenar i vissa fall. t.ex. vid behov av krigsproduktionskapacitet inom landet. vara lämpligt att regeringen medger undantag från upphandlingskungörelsens krav på upphandling i konkurrens. Även vid konkurrensupphandlingar kan det i vissa fall vara motiverat för regeringen att medge att ordern läggs i Sverige. om merkostnaden är ringa. Det är vidare önskvärt att den svenska för- svarsindustrins huvudleverantörer vid beställningar stimuleras att anlita inhemska underleverantörer under förutsättning att dessa är konkurrens- kraftiga. Vid större upphandlingar från utlandet bör alltid övervägas om. och i så fall hur, svensk industri skall ges tillfälle att delta. Samtidigt måste en prövning ske av den inverkan detta får på upphandlingen. Med hänsyn till våra handelspolitiska strävanden bör i normalfallet formella krav på s.k. kompensationsaffärer inte uppställas. Risken för motåtgärder mot vår export bör också beaktas. Olika andra former för ökad handel såsom industriellt samarbete, teknologiutbyte och undanröjande av existerande hinder för svenska företags medverkan i upphandling från ifrågavarande lands försvarsmyndigheter bör dock fortsättningsvis övervägas i samband med försvarets upphandlingar i utlandet. De närmare formerna för detta diskuteras i det följande.

Jag övergår nu till att behandla den framtida inriktningen av försvarsin- dustrin.

Inriktning av Olikaförsvarsindustriella sektorer

Mot bakgrund av den planering som har ägt rum inför 1982 års försvars- beslut bedömer överbefälhavaren att det blir svårare i framtiden att upp- rätthålla en inhemsk försvarsindustri med den bredd och den tekniska nivå som hittills har förelegat. Även försvarskommittén framhåller att en min- skande materielanskaffning till försvarsmakten skapar svårigheter att vid- makthålla de försvarsindustriella resurserna. Man bör därför ta ställning till vilka verksamheter som är mest angelägna att bibehålla i Sverige. Det bör dock i första hand ankomma på industrin att på företagsekonomiska grunder genomföra en erforderlig strukturanpassning.

Jag har tidigare framhållit att den svenska flygindustrin har stor betydel- se från såväl säkerhets- och försvarspolitisk synpunkt som industri-. regio- nal- och sysselsättningspolitisk synpunkt. Vid inhemsk utveckling och tillverkning av flygplanssystem JAS kommer en betydande verksamhet för försvaret att pågå inom svensk flygindustri, varvid någon genomgripande strukturförändring på kort sikt inte är nödvändig inom flygindustrin. På

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 126

längre sikt är det emellertid nödvändigt med ökad samordning av utveck- ling, tillverkning och underhåll av flygmotorer. Svensk flygindustri måste dock ges en ny inriktning även i det fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige. Kostnaderna måste reduceras. bl. a. genom ökat sam- arbete med utlandet. Antalet personer som är sysselsatta med militär utveckling och produktion måste i det närmaste halveras i jämförelse med vad som krävdes för flygplanssystem Viggen. Bortfallet av den militära verksamheten bör i största möjliga utsträckning kompenseras med civil verksamhet som utnyttjar samma teknologiska kompetens och industriella kapacitet.

Utveckling och tillverkning av robotar och andra precisionsstyrda vapen är en annan industriell verksamhet på hög teknologisk nivå. En inhemsk robotindustri ger möjlighet till utveckling och anskaffning av robotar an- passade för våra speciella förhållanden. Det är av detta skäl angeläget att en kontinuerlig svensk utvecklings- och produktionskapacitet för robotar upprätthålls. Kostnaden för utveckling och anskaffning är dock höga. Det är därför nödvändigt med ett val av vilka system vi skall utveckla själva och en långsiktig samordning av dessa. Samordningen bör bl. a. åstadkom- mas genom att likartade robotbehov samordnas i robotfamiljer. Det är vidare väsentligt att möjligheten till samarbete med utlandet och till sam- ordning med flygindustrins resurser tillvaratas.

Tillgången till en kvalificerad svensk ubåtsindustri gör det möjligt att utveckla och producera ubåtar med särskild hänsyn till våra speciella förhållanden. Förmågan att inom landet utveckla och tillverka ubåtar bör behållas. Ubåtsproduktionen för det svenska försvaret är f.n. uppdelad på två varv. Denna uppdelning leder till fördyringar. På lång sikt bör därför inriktningen vara att samordna utveckling och produktion av ubåtar så att kostnaderna reduceras.

Planeringen av anskaffningen av övervattensfartyg innebär att en konti- nuerlig produktion vid Karlskronavarvet AB sannolikt kan upprätthållas under en längre tid. Denna produktionsnivå förutsätter enligt nu gällande planer att antalet anställda minskas, att nivån på underhållsbcställningar blir i stort oförändrad och att varvet deltar i ubåtsproduktionen. När det gäller varvsindustrin är det nödvändigt att underhållsresurser finns till— gängliga inom landet både i fred och krig. Det är också önskvärt att det finns en utvecklings- och produktionskapacitet för militära ändamål, som är konkurrenskraftig gentemot utlandet.

Inom ammunitionsindustrin kan stora omställningsproblem förutses un- der 1980-talet. Ammunition för det svenska försvaret tillverkas vid ett relativt stort antal industrier. Flera av dessa har i dag därutöver betydande ammunitionsexport, som i flera fall är avgörande för den enskilda indu- strins möjlighet att kvarstå som ammunitionstillverkare. Behovet av am- munition för det svenska försvaret minskar bl. a. på grund av den militär- tekniska utvecklingen. som medför en ökad anskaffning av robotar. En

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 127

kontinuerlig beläggning av nuvarande produktionsresurser kan därmed inte upprätthållas med beställningar från det svenska försvaret. Det är därför nödvändigt med en samordning och strukturförändring inom am— munitionsindustrin. Härvid bör i största möjliga utsträckning möjligheter- na till krigsproduktionskapacitet tillvaratas. En samlad bedömning av be- hovet av fredsanskaffning och krigsproduktionskapacitet bör göras redan vid beställning av ammunition. Krutproduktion bör behållas inom landet. om detta kan ske till rimliga kostnader. Även inom krutområdet bör dock en samordning och strukturrationaliscring genomföras.

Den vapentekniska utvecklingen medför ett ökat behov av försvarsma- teriel som utvecklas och produceras inom elektronikindustrin. Denna in- dustri har i de flesta fall inte de kontinuitetsproblem. som många andra industrier inom försvarsektorn har. beroende på en starkare anknytning till civila produkter. Det är i många fall både lönsamt och kostnadseffektivt att vid utveckling av denna materiel särskilt anpassa den till våra speciella förhållanden. Detta gäller inte minst mjukvaran. Den ökande roll telekrig- föringen får gör det dessutom väsentligt att målsökare, stridslednings- och radarsystem m.m. kan ges en utformning som tar största möjliga hänsyn till våra speciella förutsättningar. Behovet av modernisering avser i hög grad just dessa system. Mot denna bakgrund är det av stor vikt att svensk elektronikindustri har kompetens och är konkurrenskraftig på försvarsom- rådet. Svensk elektronikindustri bör därför prioriteras. framför allt när det gäller anskaffningen av system-och mjukvara till försvaret. Tillverkningen av vissa väsentliga komponenter bör också uppmärksammas.

Planeringen innebär att medel avsätts för renovering och modifiering av befintliga stridsfordon och för utveckling av ett nytt lätt stridsfordon. Möjligheterna att variera kapacitetsutnyttjandet inom denna industrigren är betydande. Jag räknar således med att en önskvärd utvecklings- och produktionskapacitet. som är konkurrenskraftig gentemot utlandet, är möjlig att behålla.

Konrpensationsaffärer

Kompensationsaffärer är ett sätt att vid anskaffning av materiel från utlandet åstadkomma sysselsättning vid företag i det egna landet. Stats- makterna eller industrin i det land där materielen anskaffas åtar sig att vidta åtgärder för att öka främst exporten från Sverige. Den ökande expor- ten kan avse såväl försvarsindustriprodukter som andra produkter.

Kompensationsaffärer kan ha några principiellt skilda inriktningar. Den utländske leverantören kan behålla huvudansvaret för leveransen men anlita vissa svenska underleverantörer. Den utländske leverantören kan, som tidigare framhållits. samarbeta med svenskt företag, ibland genom licensgivning, varvid det svenska företaget helt eller delvis övertar huvud- ansvaret för leveransema. En tredje inriktning kan vara att den utländske leverantören bidrar till att andra industriella projekt förläggs till Sverige

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 128

utan att vara direkt knutna till den aktuella leveransen. Om flera alternativ offereras bör eventuella merkostnader särredovisas. Ytterligare en annan inriktning för kompensationsaffärer kan vara att myndigheterna i det land där anskaffningar sker gör åtaganden av handelspolitisk karaktär. t. ex. att upphäva diskriminerande regler för svensk export.

Som har framhållits tidigare bör Sverige normalt inte uppställa formella krav på kompensationsaffärer av karaktären bytesaffärer med syfte att helt eller delvis kompensera import från ett visst land med export till samma land. Vid större upphandlingar av försvarsmateriel från utlandet bör dock alltid övervägas om och i så fall hur svensk industri skall ges tillfälle att delta. Olika former för ökad handel såsom industriellt samarbete, teknolo- giutbyte och undanröjande av handelspolitiska hinder för svensk export bör i fortsättningen diskuteras i samband med försvarets upphandlingar i utlandet. Härvid bör också uppmärksammas möjligheterna att inom för- svarsindustrin stödja den civila utvecklingen.

Försvarets materielverk bör även i fortsättningen endast iaktta rent affärsmässiga aspekter vid utvärderingen av lämnade anbud. varvid det bud bör antas som med beaktande av samtliga affärsmässigt betingade grunder är att anse som förmånligast. Vid större upphandlingar i utlandet bör vidare övervägas möjligheterna till industriellt samarbete m.m. Be- redningsansvaret på myndighetsnivå för regeringens beslutsunderlag avse- ende dessa materielobjekt bör ligga hos försvarets materielverk i vad avser såväl kommersiella som försvarsindustriella aspekter. ] övrigt hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört under avsnittet Allmänna utgångspunkter (s. 123).

1.6.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för försvarsindustripolitiken som jag har förordat.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 129

1.7 Underhåll av försvarets materiel

1.7.1 1980 års underhållsutredning

Utredningens förslag

Kostnaderna för underhåll av försvarets materiel har i fasta priser suc- cessivt stigit under l970—talet och uppgår f.n. till ca 2000 milj. kr. för år. Utredningar har genomförts avseende delar av underhållssektorn i syfte att minska kostnaderna. De åtgärder som har vidtagits som följd av utredning- arna har gett viss effekt. De statsfinansiella och försvarsekonomiska för- hållandena har dock gjort det angeläget att i ett sammanhang och med gemensamma förutsättningar undersöka om kostnaderna för underhållet av försvarets materiel kan minskas ytterligare. Regeringen tillkallade där- för i december 1980 en särskild utredare] för dessa frågor.

[ direktiven för utredningen angavs att prognoser skulle göras för det framtida behovet av materielunderhåll, bl.a. mot bakgrund av en samlad granskning av underhållskraven. En grundsyn för underhållets organisa- tion och dimensionering borde redovisas och i denna borde ingå övervä- ganden om hur försvarets egna underhållsresurser bör avvägas mot köpta tjänster. Utredaren skulle också ange inom vilka områden väsentliga be- sparingar var möjliga.

Utredaren har i delbetänkandet (Ds Fö 198117) Försvarets materielun- dcrhåll under 1980-talet redovisat sin granskning av försvarsmyndigheter- nas prognoser över behovet av materielunderhåll under 1980-talet. En viss tvekan har därvid anmälts om det. som prognoserna anger. är möjligt att minska underhållskostnaderna med 25 % under 1980-talet. En något mind- re gynnsam utveckling bör därför enligt utredaren förutsättas, även om hänsyn tas till de rationaliseringar och besparingar som försvarsmyndighe- terna har anmält.

Den granskning av underhållsresurserna som har genomförts visar att dessa i stort sett är balanserade mot krigsorganisationens krav på under— håll. Risken för överraskande angrepp ställer krav på hög tillgänglighet hos materielen. Underhållsresurserna måste kunna kraftsamlas till olika opera- tionsriktningar. Krigets krav på uthållighet och tillgänglighet hos materie- len får sedan vägas samman med rent fredsrationella synpunkter på under- hållskapacitet och lokalisering av resurserna för underhåll. Syftet skall vara att till lägsta möjliga kostnad säkerställa en tillräckligt hög nivå på materielunderhållet. Effektivitet och produktivitet i underhållsverksamhe- ten stimuleras enligt utredaren bäst genom konkurrens eller kostnadspress i annan form. Om rimliga beredskaps- och krigskrav kan tillgodoses, bör försvarsmakten sålunda inte disponera egna resurser för underhåll, om sådana finns att tillgå till lägre kostnad inom det civila samhället. Utre-

' Överdirektör Alf Resare.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 130

daren föreslår därför att nuvarande huvudverkstadsbestämmelser upphävs och ersätts med andra former av avtal.

Nuvarande tre underhållsnivåer vill utredaren ersätta med två—främre och bakre underhållsnivåerna. Till den främre nivån, som är nära knuten till de förband eller enheter där materielen används, hänförs tillsyn, ser- vice, smärre reparationer m.m. Vid den bakre nivån utförs mera omfat- tande underhållsåtgärder. [ den bakre underhållsnivån bör enligt utredaren även i fortsättningen ingå intäktsfinansierade. förbandsbundna verkstäder. För armén bör nuvarande miloverkstadsförvaltningar behållas. men be- sparingsmöjligheterna granskas ytterligare. En ökad samordning med kust- artilleriets verkstäder och flygvapnets aggregat- och fordonsverkstäder är också önskvärd. Marinens förvaltningsorganisation i Karlskrona bör föras samman enligt samma modell som har tillämpats på västkusten och det skeppstekniska underhållet föreslås bli centraliserat till Muskövarvet. Inom flygvapnet bör förvaltningen och underhållet av flygplan samordnas versionsvis. Detsamma gäller enligt utredaren för försvarsmaktens samtli- ga helikoptrar. Vidare bör en ny underhållsorganisation införas inom markteleområdet.

De årliga besparingarna uppskattar utredaren till ca 100 milj. kr. i slutet av 1980-talet. om samtliga förslag genomförs. Därtill kommer ca 20 milj. kr. i inbesparade investeringar.

Remissyttrandena

Utredaren ger en översikt över de principiella möjligheter som finns till sänkta underhållskostnader i form av översyn av underhållskraven. mera underhållsvänlig materiel, annan användning och förvaring i fred. ändring- ar i underhållsresursernas och underhållsorganisationens struktur och om- fattning samt ökad konkurrens eller kostnadspress i annan form.

Försvarets rationaliseringsinstitut ansluter sig till utredarens tanke- gångar liksomförenadefabriksverken som därutöver pekar på vissa speci- ella förhållanden som gör en reell konkurrens svår att tillämpa. Vid ett givet tillfälle kan alternativa underhållsleverantörer tänkas. När sedan ett långsiktigt underhållsavtal har slutits inträder ofta efter ett tag en monopol- situation. I de fall en reell konkurrens inte kan erhållas är därför en strukturering av industrin att föredra. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Västmanlands län och Centralorganisationen SAC O/SR.

Utredaren konstaterar att krigets krav måste vara utgångspunkt för försvarsmaktens utformning och verksamhet i fred. Krigets krav och kra- ven på fredsrationalitet måste vägas samman.

Flera myndigheter. bl.a. överbefälhavaren, chefen för armén. chefen för marinen, försvarets rationaliseringsinstitut och förenade fabriksver- ken. ansluter sig till utredarens principiella synpunkter på hur de operativa kraven inverkar på underhållsresursernas organisation och dimensione- ring. l detaljer framförs dock kritik. Överbefälhavaren och Centralorga-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 131

nisaticmen SACO/SR anser t.ex. att 1980 års underhållsutredning i alltför hög grad har låtit övervägandena präglas av rent fredsekonomiska synsätt. l underhållssammanhang måste avvägningen mellan krav och ekonomi ske från fall till fall. Ungefär samma synpunkter framförs av chefen för armén och chefenför marinen. Den senare påpekar att det gäller att finna lösning- ar som både skapar förutsättningar för en rationell och resurssnål fredstida organisation för materielunderhåll och säkerställer operativ handlingsfri- het i krig. Dessa uppgifter kan stå i motsatsförhållande till varandra. Förenade fabriksverken framhåller att det för materielområden med stort inslag av utländska leverantörer måste etableras inhemska underhållsre- surser i fred. om man kräver underhåll i krig.

Utredaren förordar en uppdelning av det verkställande underhållet på en främre och en bakre nivå. Förslaget tillstyrks i princip av chefen för marinen. chefen för flygvapnet, försvarets materielverk. försvarets ratio- naliseringsinstitut och Tjänstemt'innens C entralorganisation. Chefen för marinen förutsätter dock att gränsdragningen blir ytterligare belyst och Tjänstemännens Centralorganisation vänder sig mot att den främre nivån enbart bör bemannas med militär och civilmilitär personal. Överbefälha- varen anser att dimensioneringen av den främre nivån måste ske med hänsyn till operativa krav och kan därför inte godta inriktningen mot en snål personaltilldelning till den främre nivån. Delvis samma synpunkter framförs av chefen för flygvapnet.

Utredaren föreslår att begreppet huvudverkstad utgår och att föreskrif- terna härom upphävs. Gällande principavtal med huvudverkstäderna bör sägas upp och långsiktiga avtal slutas i andra former. Hur tekniskt under- hållsstöd skall upphandlas och villkoren för långtidsavtal om underhåll bör behandlas av pågående utredning om upphandling av försvarsmateriel (Fö 1980: 03).

Överbefälhavaren. chefen för flygvapnet. försvarets materielverk, för- svarets rationaliseringsinstitut, förenade fabriksverken och Sveriges indu- striförbund tillstyrker förslaget att överge huvudverkstadsprincipen. Över- befälhavaren pekar på vikten av att låta materielleverantörer svara' för underhållet under viss tid i syfte att skapa större ansvar hos dem. Länssty- relsen i Västmanlands län är däremot tveksam till förslaget. Lundsorgani- sationen i Sverige (LO) å sin sida hävdar att en avveckling av huvud- verkstadsprincipen innebär en splittring av resurser och underhållskom- petens. De vinster man uppnått genom en sammanhållen rationell under- hållsorganisation skulle snabbt spolieras. LO anser det därför angeläget att huvudverkstadsavtalet vidareutvecklas. Utredarens förslag anses otill- räckligt underbyggt och bör därför inte genomföras. Detsamma anser Centra/organisationen SACO/SR.

Underhållet av flottans fartyg bör enligt utredaren centraliseras till Ost- kustens örlogsbas. Samtidigt bör fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten avvecklas.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 132

Chefenför marinen har samma principiella syn i fråga om koncentrering av fartygsunderhållet. De operativa kraven gör att verkstaden på Muskö i fred måste vara i drift på minst nuvarande nivå. Till Karlskrona bör koncentreras nybyggnad av örlogsfartyg. En mindre del av underhållet av stridsfartyg bör också läggas vid Karlskronavarvet AB för att garantera att erfarenheter tillvaratas för nykonstruktion. En rimlig beläggning med un- derhållsarbeten vid Karlskronavarvet AB bör enligt chefen för marinen kunna skapas genom att i ökad utsträckning förlägga underhållet av sjö- fartsverkets fartyg till varvet.

Försvarets rationaliseringsinstirut antar att förslaget till centralisering av stridsfartygsunderhållet till Ostkustens örlogsbas är baserat på freds- ekonomiska bedömningar. Hänsyn måste också tas till operativa krav och ekonomiska förhållanden inom regionen. Vidare förutsätter institutet att behovet i krig av varvskapacitet på västkusten kan tillgodoses. Hela mari- nens verkstadsorganisation bör därför ges en allsidig belysning i den andra utredningsetappen. Försvarets materielverk framför liknande synpunkter.

LO kritiserar utredningen för brist på helhetssyn och anför som exempel förslaget att koncentrera fartygsunderhållet till Muskö. LO framhåller vidare att riksdagen ijuni 1981 beslöt att vidta åtgärder i syfte att stärka sysselsättningen vid Karlskronavarvet AB. Tjänstemännens C entrulorga- nisation ifrågasätter också det ändamålsenliga i att koncentrera fartygsun- derhållet till Muskö. medan Centralorganisationen SACO/SR inte motsät- ter sig utredarens förslag.

Länsstyrelsen i Blekinge län antar att utredarens förslag innebär att beläggningen med fartygsunderhåll på Karlskronavarvet försvinner. vilket skulle äventyra varvets fortsatta existens. och påpekar att detta vore ett klart avsteg från riksdagens beslut om Karlskronavarvet som ett marint nybyggnads- och underhållsvarv. Även Karlskronavarvet AB refererar till detta riksdagsbeslut. Den möjliga besparingen anses klart överdriven och det går enligt Karlskronavarvet inte att i ett genomfört Musköalternativ upprätthålla underhållsresurser åt de förband som är fredsförlagda och övar i Sydsverige. Inte heller kan kravet på underhållskapacitet i olika operationsriktningar i krig tillgodoses. Varvet avstyrker därför bestämt en centralisering av fartygsunderhållet till Muskö.

Underhållsutredningen föreslår att flygvapnets underhåll av apparater gradvis centraliseras i en organisation med en central och två regionala verkstäder. Försvarets rationuliseringsinstitut liksom förenade fabriks- verken och 7jänstemännens C entralorganisation har inte någon invänd- ning mot detta.

Chefen för flygvapnet konstaterar att en avveckling av apparatverkstä- derna vid vissa flottiljer kommer att ge sämre förutsättningar för flyg- tidsproduktionen och att detta avses kompenseras genom ett förbättrat materielförsörjningssystem. Chefen för flygvapnet är osäker om den totala effekten av detta och förordar därför en stegvis nedläggning av appa-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 133

ratverkstädema med utvärdering mellan varje steg. I en första etapp kan på prov ett regionaliserat apparatunderhåll genomföras för t. ex. motorer eller telemateriel. Försvarets rationaliseringsinstitut vill heller inte ta ställ- ning i frågan förrän den har analyserats grundligare.

Utredaren föreslår att förvaltning och underhåll av flygplan (inkl. heli- koptrar) samordnas inom de olika flygplansversionerna. Överbefälhavaren bedömer att förslaget kan innebära ett rationellare utnyttjande av flottilj- verkstäderna. Försök bör därför påbörjas och konsekvenserna för bl.a. tillgänglighet och beredskap ytterligare granskas innan slutlig ställning tas till s.k. versionskontor. Chefenförflygvapnet biträder utredarens uppfatt- ning i frågan men framför därutöver att försvarets materielverks centrala uppgifter inte får splittras när det gäller ansvaret för de militära flygplanens luftvärdighet. Försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut och förenadefabriksverken framför liknande synpunkter.

Utredaren föreslår att regelsystemet för de värnpliktigas och befälets ansvar ges ett klarare uttryck. Vidare bör de redan inledda ansträngningar- na att öka kostnadsmedvetandet och att föra det direkta ansvaret för materielen till den som brukar den fullföljas med kraft. En adekvat och för försvarsmakten gemensam uppföljning av förluster och skador bör också ske.

Överbefälhavaren anser det utomordentligt angeläget att klarare regler skapas för hur materielskador och materielförluster skall ersättas. Försva- rets rationaliseringsinstitut ansluter sig också till förslagen. Chefen för flygvapnet konstaterar att det f.n. inte finns någon reell möjlighet för brukaren att göra ekonomiska bedömningar i samband med att materielen utnyttjas. Det är också svårt att i efterhand följa upp verksamheten ekono- miskt. lncitament för att få ett mindre underhållskrävande nyttjande av materielen bör därför utvecklas liksom ekonomisystemen för uppföljning. Enligt Tjänstemännens C entralorganisation får bristen på klara regler inte leda till en sådan skärpning att personalen inte kan använda materielen naturligt och realistiskt på grund av risken för skadeståndsanspråk.

Utredaren påtalar problemen med att övertalig materiel behålls i militära förråd. Vidtagna åtgärder för gallring anses ha haft begränsad effekt. Reglerna bör därför ändras.

Försvarets rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverket delar utreda- rens uppfattning om behovet av att förändra gallringsreglerna. Förenade fabriksverken kan. i syfte att få en smidigare gallringsprocess, godta vissa ändringar i det avtal som reglerar försäljning av övertalig materiel.

C ivilförsvarsstyrelsen instämmer i den problembeskrivning som utreda- ren redovisar rörande civilförsvarets materielanskaffning. materielom- sättning och materielunderhåll. Styrelsen biträder också utredningens upp- fattning om behovet att vidareutveckla och förstärka samverkan i under- hållsfrågor med det militära försvaret.

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 134

1.7.2 Föredraganden

Regeringen bemyndigade den 18 december 1980 chefen för försvarsde- partementet att tillkalla en särskild utredare för att granska försvarets materielunderhåll. Utredaren har antagit namnet 1980 års underhålls— utredning (U 80). Utredaren överlämnade i september 1981 delbetänkandet (Ds Fö 1981: 7) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet. Betänkan- det har remissbehandlats. Jag vill inledningsvis behandla vissa allmänna frågor om underhållet i försvaret.

Utreda'ren anger fyra principiellt olika vägar att sänka underhållskostna- derna. En är att se över underhållskraven. En annan väg är att skaffa mindre underhållskrävande materiel. En tredje är att ändra materielens utnyttjande i fred och en fjärde att göra underhållsorganisationen effektiva- re. Utredaren har analyserat det inbördes sammanhanget mellan dessa vägar till sänkta underhållskostnader och bedömt i vilken utsträckning de bör omfattas av utredningsarbetet. Jag finner denna uppläggning lämplig. Utredaren har vid övervägandena om underhållskraven funnit att effektivi- tet och produktivitet bäst stimuleras. om det finns någon form av press. antingen reell konkurrens eller kostnadspress i annan form. Jag delar denna uppfattning. _

Beträffande de allmänna utgångspunkterna för underhållsverksamheten i försvaret framhåller utredaren att krigets krav måste utgöra grund för försvarets utformning. Detta gäller även underhållsfunktionen. Samtidigt bör verksamheten i fred bedrivas så rationellt och effektivt som möjligt. Krigets krav på att materielen är tillgänglig. effektiv och uthållig måste därför vägas samman med de rent fredsrationella synpunkterna på kapaci- tet och lokalisering, för att till lägsta kostnad säkerställa underhållet av försvarets materiel. Utredaren pekar i detta sammanhang på vikten av att resurserna för materielunderhåll kan samlas till olika operationsområden i likhet med de stridande förbanden. Underhållsresurserna bör också ha hög materiell tillgänglighet redan i fredstid och snabbt och säkert kunna övergå i sin krigsorganisation med hänsyn till risken för överraskande angrepp. Jag har samma uppfattning som utredaren på dessa punkter.

Jag går nu över till att behandla vissa av utredarens förslag rörande grunderna för underhållets organisation och dimensionering.

Det verkställande underhållet utförs av personal vid utbildningsenheter. vid särskilda underhålls- eller serviceenheter. vid försvarsmaktens för- bandsbundna verkstäder eller köps från s.k. huvudverkstäder eller från andra leverantörer. F. n. tillämpas en i huvudsak organisationsanknuten indelning av underhållet på tre nivåer. benämnda A—. B—. och C- nivåerna. Utredaren föreslår att denna indelning överges och att man fortsättningsvis för det verkställande underhållet skiljer mellan en främre och en bakre nivå. Till den främre nivån hänförs underhåll av typ åtgärder före använd- ning. funktionsövervakning och kontroll, fellokalisering. tillsyn. service

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 135

och smärre reparationer. Till den bakre nivån hänförs övrigt underhåll. Jag finner, i likhet med flera av remissmyndigheterna, den föreslagna föränd- ringen lämplig. Den närmare avgränsningen mellan nivåerna bör dock preciseras i det fortsatta arbetet.

lnom underhållsområdet har andelen köpta tjänster successivt ökat. Utredaren finner att denna ökning har legat i linje med statsmakternas intentioner och att den sannolikt har medfört lägre kostnader för försvaret utan att materielens kvalitet påverkats negativt. Ett samutnyttjande av civila och militära resurser för materielunderhåll är enligt utredaren moti- verat från såväl principiella som ekonomiska och beredskapsmässiga syn- punkter. Grundprincipen bör därvid vara att försvaret självt skall organise— ra resurser för sådant underhåll som ingen annan kan utföra. t. ex. därför att särskild kompetens krävs. Vidare bör resurserna dimensioneras med hänsyn till kraven på beredskap, tillgänglighet och sekretess. Återstoden av underhållet kan genomföras med egna resurser eller genom köp av tjänster. Med utgångspunkt i krigets krav och med skälig hänsyn till skilda ekonomiska förhållanden får i dessa situationer en avvägning ske från fall till fall. Jag delar utredarens uppfattning på dessa punkter. I detta samman- hang vill jag också erinra om vad jag tidigare denna dag (bil. 1 s. 49) har anfört om samordning mellan civil och militär verksamhet.

Utredaren har utvärderat erfarenheterna från tillämpningen av den s. k. huvudverkstadsprincipen. Han har därvid funnit att huvudverkstadsbe— greppet sedan det infördes år 1970 har varit en viktig förutsättning för att bygga upp en kompetent underhållsorganisation inom ett flertal materiel- områden. Enligt utredaren har dock förutsättningarna på väsentliga punk- ter ändrats sedan år 1970. Det har t. ex. visat sig svårt att åstadkomma ett reellt kund/leverantörsförhållande mellan försvarets materielverk och hu- vudverkstäderna. Den omsorgsfulla prövning av var underhållsuppgifter bör läggas ut, som förutsattes i 1970 års riksdagsbeslut (prop. l970: llO, SU 1970. rskr 276), har inte kommit till stånd. Utredaren föreslår därför att det nuvarande huvudverkstadsbegreppet avvecklas och ersätts med en ordning som bättre befrämjar konkurrens och en smidig anpassning till underhållsverksamhetens successivt förändrade krav. Huvudverkstadsbe- greppet bör ersättas med begreppen tekniskt underhållsstöd. som innefat- tar medverkan i underhållsberedning, materieluppföljning och driftservice. och centralt materielunderhåll. som innebär medverkan i det verkställande underhållet. För det tekniska underhållsstödet kan utnyttjas utrustningsle- verantör. fristående underhållsleverantör av samma typ som nuvarande huvudverkstäder eller fristående konsultföretag. Långtidsavtal med under— hållsleverantörer bör få tecknas av försvarets materielverk inom vissa av regeringen givna ramar. Överbefälhavaren. försvarets materielverk, för- enade fabriksverken och visa andra remissmyndigheter tillstyrker försla- get att överge huvudverkstadsprincipen medan LO och Centralorganisa- tionen SACO/SR motsätter sig detta. Jag anser för min del att de nuvaran- de regeringsföreskrifterna om huvudverkstäder bör upphävas och gällande

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 136

principavtal med huvudverkstäderna sägas upp. Förslag till former för upphandling av tekniskt underhållsstöd och villkor för långtidsavtal om underhåll bör utarbetas av pågående utredning om upphandling av för- svarsmateriel (Fö 1980: 03).

Jag övergår nu till att behandla vissa av utredarens förslag om hur underhållet skall organiseras.

Underhållsbehovet för marinens fartyg väntas successivt minska under 1980-talet. Med utgångspunkt häri samt i bedömningar av möjliga bespa- ringar föreslår utredaren en koncentration av det fredstida fartygsunder- hållet till en örlogsbas. Därvid förutsätts en avveckling av fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten. Chefen för marinen har samma princi- piella syn i fråga om koncentrering av fartygsunderhållet och framhåller att verkstaden på Muskö i fred behöver vara i drift på minst nuvarande nivå. Försvarets materielverk och försvarets rationaliseringsinstitut anser att det inte går att ta ställning i frågan förrän utredningens andra etapp är genomförd. Länsstyrelsen i Blekinge län, Karlskronavarvet AB. LO oeh Tjänstemännens Centralorganisation motsätter sig däremot utredarens för- slag. Jag förordar. liksom 1978 års försvarskommitté, en inriktning mot kraftigt reducerade fredsresurser för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets myndigheter. l avvaktan på pågående utredningar är jag däremot inte beredd ta ställning till den närmare lokaliseringen av det fredstida fartygsunderhållet.

Utredaren föreslår att flygvapnets apparatunderhåll gradvis centrali- seras till en organisation med en central och två regionala verkstäder. Vidare föreslås en samordning av förvaltning och underhåll av de olika versionerna av flygplan och helikoptrar. Överbefälhavaren liksom chefen för flygvapnet bedömer att en sådan samordning av flygplansunderhållet kan medföra ett rationellare utnyttjande av flottiljverkstäderna. Försök bör därför genomföras och konsekvenserna för bl. a. beredskap och till- gänglighet granskas ytterligare. Jag ansluter mig i princip till utredarens förslag och förordar ett stegvis införande av ett centraliserat/regionaliserat apparatunderhåll och en samordning på olika versioner av förvaltningen och underhållet av flygplan och helikoptrar. En successiv utvärdering bör dock genomföras, främst i fråga om beredskap och tillgänglighet.

Jag tar nu upp två av utredaren behandlade frågor som rör materielut- nyttjandet i fred.

Sättet att använda och sköta materielen påverkar underhållskostna- derna. Utredaren anser härvid att kostnadsmedvetandet behöver ökas och att de reella kostnaderna bör belasta brukaren. lnledda ansträngningar att föra det direkta ansvaret för materielen till den som brukar den. bör därför fullföljas med kraft. En adekvat och för försvaret gemensam uppföljning av förluster och skador bör också ske. Jag delar utredarens uppfattning på dessa punkter. Det bör ankomma på överbefälhavaren att i samverkan med berörda myndigheter vidta erforderliga åtgärder. När det gäller utre- darens förslag att ge regelsystemet angående ansvar för anförtrodd materi-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 137

el ett klarare uttryck. hänvisar jag till att regeringen den 11 juni 1981 uppdrog åt militäransvarskommittén att överväga frågan om översyn av bestämmelserna om skadeståndsskyldighet för värnpliktiga och annan per- sonal inom försvaret.

Utredaren fäster uppmärksamheten på problemet med att övertalig ma- teriel i betydande utsträckning behålls i försvarets förråd. Enligt utredaren har de gallringsåtgärder som vidtagits haft begränsad effekt. En översyn av reglerna för gallring och försäljning av den övertaliga materielen förordas därför, vilket försvarets rationaliseringsinstitut liksom riksrevisionsverket instämmer i. FFV Allmateriel AB. som säljer huvuddelen av den överta- liga materielen, kan tänka sig åtgärder för att åstadkomma en snabbare försäljning och redovisning. Jag anser också det viktigt att övertalig mate- riel kan gallras ut och försäljas eller kasseras på ett smidigt sätt. Min uppfattning är dock att regelsystemet i stort medger detta. Åtgärder bör därför också, och i första hand, vidtas för att göra tillämpningen av regler- na effektivare.

Avslutningsvis vill jag beröra frågan om underhållet av civilförsvarets materiel.

Utredaren konstaterar, när det gäller underhållet av civilförsvarsmate- riel. brister i planeringen av civilförsvarets materielomsättning. Styrande målsättning och inriktning saknas för underhåll och för den materiella uthålligheten i krig. Enligt utredarens mening föreligger ett stort behov av understöd från andra delar av totalförsvaret. Möjligheterna bör prövas att samutnyttja det militära försvarets resurser i större utsträckning än hittills. Jag delar utredarens uppfattning. lnom civilförsvarsstyrelsen pågår över- syn av nuvarande materielsystem. Jag förutsätter att den inriktas mot att åstadkomma konkreta besparingar och medför ökad effektivitet i fred och krig. Under avsnittet 2.2 Civilförsvarets fortsatta utveckling (5. 255) an- mäler jag att jag avser återkomma till regeringen med förslag om att försvarets rationaliseringsinstitut får i uppdrag att utreda civilförsvarets materielfrågor i syfte att bl. a. åstadkomma en bättre samordning med det militära försvaret.

Utredaren skall i en andra etapp precisera dimensioneringen och organi- sationen av underhållsresurserna. Utredarens slutbetänkande väntas un— der sommaren 1982. Regeringen utfärdade den 14 januari 1982 (Dir. 1982: 2) tilläggsdirektiv inför den andra utredningsetappen. I direktiven ges bl. a riktlinjer för det fortsatta utredningsarbetet i fråga om markteleunder- hållet och den marina underhållsorganisationen. Jag avser återkomma med förslag inom underhållsområdet sedan 1980 års underhållsutredning har lämnat sitt slutbetänkande.

1 .7.3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om underhållsfrågor inom försvaret.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 138

1.8 Lekmannaintlytande i försvaret

1.8. 1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i september 1974 sex sakkunnigal med uppdrag att se över det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsor- ganisation m.m. De sakkunniga. som tog namnet försvarsmaktens led- ningsutredning 1974 (FLU 74), behandlade i den första etappen den cen- trala ledningsorganisationen samt den principiella ansvarsfördelningen mellan central och högre regional nivå.

1 den andra etappen behandlade utredningen den högre regionala nivån. Utredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1979: 84) Lekmän i försva- ret, behandlat frågan om lekmannainflytande på regional och lokal nivå. Till betänkandet har fogats en reservation av ledamoten Gunnar Oskarson samt ett särskilt yttrande av experten Sven-Erik Orrö.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts avjustitiekanslern. hovrätten i Övre Norrland, kammarrätten i Jönköping. rikspolisstyrelsen. överbefälhavaren (cheferna för marinen och flygvapnet har tecknat samråd på överbefälhavarens yttrande), chefen för armén, försvarets civilförvalt- ning. försvarets materielverk, värnpliktsverket. försvarets forskningsan- stalt, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets rationalise- ringsinstitut. försvarets personalvårdsnämnd. totalförsvarets upplysnings- nämnd, statens arbetsgivarverk. universitets-och högskoleämbetet, ar- betsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads och Norrbottens län, civilbefälhavarna i Södra och Nedre Norrlands civilområden, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet. Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisations statstjänstemannasek- tion och Landsorganisationen i Sverige.

I prop. 1980/81: 100 (bil. 7 s. 36) anmälde föredragande statsrådet bl.a. att han mot bakgrund av det ekonomiska läget inte fann det möjligt att ta ställning till utredningens förslag innan förutsättningarna för dess genom- förande hade klarlagts i samband med nästa försvarsbeslut. Försvarsut- skottet anförde att frågan lämpligen bör prövas i anslutning till nästa försvarsbeslut. Så blev också riksdagens beslut (FöU 1980/81:19. rskr 291).

'F.d. landshövdingen l-lans Gustafsson. ordförande, riksdagsledamöterna Åke Gustavsson. Olle Göransson. Hans Lindblad och Gunnar Oskarson samt f.d. riks- dagsledamoten Erik Glimner. Gunnar Oskarson ersatte Sven-Olof Träff. som på egen begäran entledigades från uppdraget den 10januari 1979.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 139

1.8.2 Försvarsmaktens ledningsutrednings överväganden och förslag

I utredningens första betänkande lämnades förslag om lekmannainfly- tande på central nivå i fred. Som en följd därav inrättades år 1979 militär- ledningens rådgivande nämnd.

I sitt slutbetänkande har utredningen föreslagit vissa försök med lek- mannainflytande på regional och lokal nivå. De huvudmotiv som utred- ningen anför för ett sådant inflytande är att insyn och samhällsförankring bör finnas även på dessa nivåer.

Utredningens alternativ skiljer sig i första hand åt när det gäller grad av inflytande. Den har behandlat beslutande. rådgivande och informativa organ.

Lekmannaorganens uppgifter vill utredningen begränsa till övergripande och principiella frågor. Eftersom frågor angående myndighetens interna problem numera är förhandlingsbara enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet. bör huvuddelen av myndighetens inre angelägenheter inte bli föremål för behandling från lekmannaorganens sida.

Utredningen anser att ett lekmannainflytande inte bör förekomma under mobilisering och krig.

Utredningens grundinställning är att lekmännen kan ges insyn i och information om praktiskt taget all verksamhet i fred. När det gäller lek- männens inflytande bedömer dock utredningen att vissa begränsningar är nödvändiga. Ett beslutande eller rådgivande inflytande bör således inte förekomma i sådana frågor som rör krigsplanläggning och beredskap. mobiliseringsplanläggning. användning i krig av civila resurser. lednings- övningar samt fortsatt befälsutbildning för krigsuppgifter.

Ett beslutande eller rådgivande inflytande bör dock kunna förekomma inom områdena planering. ekonomi och effektivitet. förvaltning av krigs- och fredsorganisationens resurser, grundutbildning. repetitionsutbildning. frivilligutbildning, försvarsupplysning samt beträffande övergripande fredsorganisatoriska frågor.

Uppgifterna för ett lckmannaorgan bör enligt utredningen inte omfatta enbart vissa bestämda ärenden. Förbandscheferna (motsvarande) bör i stället ha frihet att vid varje tillfälle ta upp de mest väsentliga frågorna inom de områden som har angetts.

Utredningen föreslår att ett lckmannaorgan i regel skall bestå av myn- dighetens chef, tillika ordförande. och sex lekmän som väljs av landsting- et. Minst en av lekmännen bör representera den kommun där myndigheten ligger.

Syftet med ett lekmannainflytande är att ge medborgarna ökad insyn i och inflytande på den verksamhet myndigheten skall bedriva. Personalfö— reträdare bör därför inte ingå i lekmannaorganen. Utredningen menar att det inte går att undvika att lekmannaorganen måste behandla frågor där förhandling eller information enligt lagen om medbestämmande i arbetsli—

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 140

vet skall äga rum. Styrelsen, som är myndighetens organ. representerar därvid en av parterna i förhandlingarna. Även mot denna bakgrund synes en personalrepresentation omotiverad.

Inte heller de värnpliktiga bör enligt utredningen vara representerade i lekmannaorganet.

Utredningen har studerat 131 myndigheter—sex på högre regional nivå, 123 på lägre regional och lokal nivå samt chefen för första flygeskadern och chefen för kustflottan.

För många av de lägre regionala och lokala myndigheterna är uppgif- terna så begränsade att ett lekmannainflytande ter sig mindre meningsfullt. Myndigheter som inte har ett betydande ansvar för förvaltning av krigs- eller fredsorganisationens resurser och/eller en omfattande värnpliktsut- bildning bör därför enligt utredningens mening inte ges egna lekmannaor- gan. Detta gäller i första hand militärområdesförvaltningar, byggnadskon- tor samt flertalet skolor vid de tre försvarsgrenarna.

Utredningen anser det inte heller vara lämpligt med ett lekmannainfly- tande hos militärbefälhavarna. Militärbefälhavarnas huvuduppgifter, ope- rativ verksamhet och mobiliseringsverksamhet. måste i allt väsentligt un- dantas ett reellt lekmannainflytande. Lekmännens inflytande blir därför koncentrerat till uppgifter som måste betraktas som militärbefälhavarnas andrahandsuppgifter. Utredningen har samma uppfattning när det gäller chefen för första flygeskadern.

Även hos chefen för kustflottan är utrymmet för ett inflytande alltför begränsat.

Sammanlagt 70 lägre regionala och lokala myndigheter har enligt utred- ningen uppgifter som bör lämpa sig för ett lekmannainflytande.

Utredningen har också övervägt om ett lekmannainflytande ger sådana fördelar att det kan motivera merarbetet och kostnaderna. som av utred- ningen uppskattades till 7— 10 milj. kr. för budgetår.

Utredningen har svårt att bedöma om uppgiften blir tillräckligt engage- rande för lekmännen. Inom försvaret torde beslutsbefogenheterna för de lokala cheferna vara mer begränsade än inom andra samhällssektorer. Av betydelse i detta sammanhang är emellertid den pågående försöksverksam- heten med decentraliserad produktionsledning.

Eftersom ett lekmannainflytande vid militära förband är något nytt och oprövat blir bedömningen av dess eventuella positiva effekter relativt osäker. Utredningen vill därför inte förorda att ett lekmannainflytande omgående införs vid samtliga angivna myndigheter utan rekommenderar försöksverksamhet vid ett begränsat antal förband.

Försöksverksamheten bör enligt utredningen i första hand avse beslu- tande organ, knutna till enskilda myndigheter. Försöken bör emellertid också omfatta ett rådgivande organ med anknytning till en garnison.

Försöksverksamheten bör ledas av överbefälhavaren och berörda lands- ting i samråd samt pågå i ca fyra år. Erfarenheterna från försöken med decentraliserad produktionsledning bör under denna tid hinna utvärderas.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 141

1.8.3 Remissyttrandena

I fråga om valet mellan beslutande och rådgivande organ är remissopi- nionen splittrad. Vissa instanser är negativa även till försöksverksamhet. Beträffande lekmannaorganens uppgifter och sammansättning samt utred- ningens förslag till ett eventuellt genomförande på lägre regional och lokal resp. högre regional nivå, ansluter sig huvuddelen av remissinstanserna till utredningens förslag. I fråga om konsekvenserna av ett lekmannainfly- tande är en majoritet av remissinstanserna mer negativ än utredningen. Bl.a. åberopas kostnaderna. risken för ökad byråkratisering och de pro- blem som kan uppstå vid fördelningen av ansvar.

Vad avser de allmänna motiven för lekmannainflytande stöder majoriteten av remissinstanserna utredningen. Två remissinstanser är ne- gativa till utredningens ståndpunkter. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet anser att några bärande skäl inte har framförts som motiverar införandet av ett lekmannainflytande och Svenska kommmrfr'irbtmdet har svårt att se att det lekmannainflytande som utredningen diskuterar bättre kan främja det angivna syftet än vad samarbete i de nuvarande samarbetsnämnderna kan göra. HOs vissa remissinstanser framförs viss tveksamhet till utredningens allmänna motiv. Hl)l-'rätf€ll för Övre Norr- land framhåller att samhället genom den allmänna värnplikten redan i dag har ett stort mått av insyn i försvaret och länsstyrelsen i Kristianstads lätt ifrågasätter om de verksamheter där lekmän kan bedömas få ett varaktigt inflytande är tillräckliga för att arbetet skall upplevas som meningsfullt.

De flesta remissinstanserna har en mer negativ syn på kon se kve n- s e rn a av ett lekmannainflytande än utredningen. Flera instanser är tvek- samma till om kostnaderna kan tas i dagens statsfinansiella läge. Tveksam- het inför en utökad byråkratisering uttrycks av bl.a. överbefälhavaren, chefen för marinen och chefen för flygvapnet som också framhåller att det finns en risk för att lekmännens uppgifter inte blir tillräckligt meningsfulla. Sistnämnda uppfattning delas av civilbefälhavare/z i Södra civilområdet samt Svenska kommunförbundet.

Problem som kan uppstå vid fördelningen av ansvar berörs av bl. a.överbefälhavaren, chefen för marinen. chefen för flygvapnet och försvarets ('ivilfc'irvaltning. Försvarets civilförvaltning anför bl.a. att be- slutanderätt inte kan föreligga inom områden som budgetering. verksam- hetsplanering och årsredovisning. om inte lekmannaorganet blir uppdrags- tagare i myndighetschefens ställe och tilldelas resurser. Frågan bör över- vägas ytterligare. Bl.a. försvarets civilförvaltning. statskontoret, läns- styrelsen i Kristianstads län och civilbefälhavaren [ Södra civilområdet anser att konsekvenserna inte är tillräckligt belysta. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet är mest negativ av remissinstanserna och anför bl.a. att flertalet förbandschefer och tillfrågade representanter för kommuner och landsting har ställt sig tveksamma eller avvaktande. Tre remissinstan-

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 142

ser delar utredningens uppfattning eller ser mer positivt på konsekvenser- na. Bl. a. försvarets rationaliseringsinstitut pekar på flera positiva effek- ter samt gör en betydligt mer optimistisk bedömning av kostnaderna än utredningen.

En majoritet av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om försöksverksamhet. Civilbefiilhavaren i Södra civilområdet och Svenska kommunförbundet avstyrker dock en sådan verksamhet. Svenska kommunförbundet vill i stället utveckla samarbetsnämnderna. Vid valet av inflytandeform går meningarna isär. Bland dem som förordar beslutandeformen kan nämnas kammarrätten i Jönköping, chefen för armén, försvarets civilförvaltning, försvarets rationaliseringsinstr'tut, statskontoret. riksrevisionsverket och Landstingsförbrtndet. Bland dem som förordar rådgivande organ finns hovrätten för Övre Norrland. över- befälhavaren, chefen för marinen, chefen för flygvapnet samt länssty- relserna i Kristianstads och Norrbottens län. Ett fåtal remissinstanser vill även ha försök på högre regional nivå. nämligen statskontoret, läns- styrelsen i Narrbottens län och Landstingsförbundet.

1.8.4 Föredraganden

Försvarsmaktens ledningsutredning anför att huvudmotiven för lekman- nainflytande på regional och lokal nivå är att ge samhället insyn i försva- rets verksamhet och därigenom åstadkomma en bättre förankring av för- svaret i samhället.

Kravet på insyn och förankring tillgodoses bl.a. genom den allmänna värnplikten. Även nuvarande samarbetsnämnder har enligt min mening en viktig roll i detta sammanhang. I likhet med utredningen anser jag att särskilda lekmannaorgan också kan vara ett värdefullt bidrag till försvarets samhällsförankring. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av att politiker och andra ges ökad erfarenhet av och kunskap om försvarsmaktens verk- samhet i fred och i krig. Detta kan bidra till en bred och saklig försvarsde- batt och ytterst till en stärkt försvarsvilja.

Enligt utredningen är det mindre lämpligt att införa lekmannainllytande på den högre regionala nivån. eftersom huvuduppgifterna, operativ verk- samhet och mobiliseringsverksamhet. i allt väsentligt måste undantas från ett reellt lekmannainflytande. Jag delar denna uppfattning.

Ledningsutredningen föreslår att försök bedrivs på-den lägre regionala och lokala nivån med i första hand beslutande lckmannaorgan knutna till de enskilda myndigheterna. Försöken bör också omfatta rådgivande organ med anknytning till garnison.

Jag delar utredningens bedömning att beslutande lckmannaorgan skulle göra beslutsprocessen vid myndigheterna mer komplicerad än den är i dag och ta i anspråk mer tid för förbandschefer m.fl. Myndighetschefen (mot- svarande) och lekmannastyrelsen får dessutom enligt förslaget ett delat

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 143

ansvar. vilket enligt min uppfattning kan ge upphov till oklara ansvarsför— hållanden.

[ likhet med utredningen och flera remissinstanser ärjag tveksam till om lekmännens uppgifter i dag skulle bli tillräckligt meningsfulla. Efter utvär- dering av de pågående försöken med decentraliserad produktionsledning bör dock underlag finnas för en förnyad bedömning av denna fråga.

Jag vill också betona de ekonomiska aspekterna. I ett läge där struktur- omvandlingar och rationaliseringar måste drivas mycket hån inom försva- ret förordar jag stor restriktivitet när det gäller att föreslå ökade kostnader för reformer. som inte ger direkt utslag genom ökad effekt i krigsorganisa- tionen.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört är jag inte beredd att förorda en försöksverksamhet med beslutande lckmannaorgan.

Enligt min uppfattning bör rådgivande organ ge ungefär samma fördelar som beslutande, samtidigt som nackdelarna hos alternativet med beslutan- de organ minskar eller helt elimineras. om organet får enbart rådgivande funktion. Kostnaderna och den befarade byråkratiseringen blir mindre samtidigt som insyn och samhällsförankring säkerställs. Även i ett system med rådgivande organ får lekmännens inflytande stor tyngd.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att begränsade försök med rådgivande lckmannaorgan bör genomföras vid tre förband, ett ur varje försvarsgren. samt vid en garnison med förband ur flera försvarsgre- nar. Jag kan i huvudsak godta utredningens förslag till uppgifter för och sammansättning av lekmannaorganen. Som jag förordar under avsnittet 1.9 Medinflytande för värnpliktiga (s. 148) kan lekmannaorganet också behandla principiellt viktiga frågor som rör de värnpliktiga. I sådana fall kan det vara lämpligt att någon representant för de Värnpliktiga ges rätt att närvara och yttra sig.

Berörda landsting bör lämna förslag till ledamöter. som under försökspe- rioden tillsätts av regeringen. Också övriga riktlinjer för försökens genom- förande får anges av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer. Jag förutsätter att överbefälhavaren kommer att leda försöks- verksamheten.

I likhet med ledningsutredningen bedömerjag att försöken bör pågå i ca fyra år. Först efter en utvärdering av dels dessa försök. dels försöken med decentraliserad produktionsledning kan ställning tas till om det är lämpligt att genomföra försök med beslutande lckmannaorgan.

Jag vill här också anmäla frågan om ökat lekmannainflytande inom centrala myndigheter och skolor.

Försvarsutskottet behandlade i betänkandet 1979/80: 13 bl.a. regering- ens förslag om försvarets sjukvårdsstyrclses organisation. I detta samman- hang anförde utskottet att det fanns goda skäl att se över för vilka centrala myndigheter och skolor inom försvarsdepartementets verksamhetsområde som ett lekmannainflytande borde införas. Det borde ankomma på rege-

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 144

ringen att bestämma formerna för en sådan översyn och att efter denna lämna förslag till riksdagen. I avvaktan härpå ville utskottet inte förorda att lekmannastyrelse infördes för någon viss av de myndigheter som f.n. saknar sådan.

Med anledning härav har jag tillsatt en arbetsgrupp inom försvarsdepar- tementet med uppgift att pröva och lämna förslag till ett eventuellt ökat lekmannainflytande inom centrala myndigheter och skolor. Arbetsgruppen kommer att redovisa sina förslag ijuni 1982. Jag har i mina anvisningar till arbetsgruppen betonat vikten av att den noggrant prövar kostnadsaspek- terna av ett eventuellt ökat lekmannainflytande.

1.8.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om lekmannainflytande i försvaret.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 145

1.9 Medinflytandet för värnpliktiga

Den värnpliktiges engagemang och delaktighet i försvaret är en grund- läggande förutsättning för att försvaret skall få avsedd effekt. Det system för värnpliktsinflytande som har byggts upp genom åren bör därför konti- nuerligt utvärderas och utvecklas. Jag vill nämna att regeringen har upp-_ dragit åt överbefälhavaren att vidareutveckla de värnpliktigas medinflytan- de i enlighet med vad som anfördes i prop. 1980/81: 100 (bil. 7. FöU 19. rskr 291). Som grund för vad som anfördes i propositionen och senare i regeringens beslut låg ett betänkande från värnpliktsinflytandekommittén.

I slutbetänkandet (Ds Fö 1981: 3) har värnpliktsinflytandekommittén lämnat förslag om värnpliktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor m.m. De av kommitténs förslag som jag anser bör genomföras innehåller inte några frågor som enligt min mening behöver underställas riksdagens pröv- ning. Jag anser dock att riksdagen bör informeras om de åtgärder som jag avser att föreslå regeringen.

l betänkandet behandlas värnpliktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor och under repetitionsutbildning. information i samhällsfrågor under grund- utbildning, förslagsverksamhet för värnpliktiga samt s.k. skiljenämnd för behandling av vissa frågor. Kommitténs förslag innebär i huvudsak föl- jande.

F.n. finns en eller flera värnpliktiga skyddsassistenter inom varje skyddsområde där värnpliktiga regelmässigt är verksamma. Två skyddsas- sistenter får adjungeras till skyddskommitté och har därvid yttrande- och förslagsrätt. Värnpliktsinflytandekommittén anser att det är angeläget att frågor som rör arbetsmiljön och skyddsfrågor förankras i. de mindre enhe- terna. De värnpliktiga skyddsassistenterna bör därför utses plutonsvis. För samordning bör bland och av plutonernas skyddsassistenter utses en kompaniskyddsassistent som även ingåri kompaninämnden.

Kommittén konstaterar att värnpliktiga enligt arbetsmiljölagen (1977: 1160) inte kan ges ställning som skyddsombud och därmed ha rätt att stoppa farlig verksamhet. De kan inte heller ingå såsom ledamöter i skyddskommitté. Kommittén anser att motiven för lagstiftningen fortfa- rande är giltiga och föreslår därför inte någon ändring av de värnpliktiga skyddsassistenternas ställning generellt. Kommitténs majoritet anser emellertid att det vore av värde att försöksvis på ett begränsat antal förband ge skyddsassistenterna befogenheter som skyddsombud.

På tjänstetid får de värnpliktiga försvarsupplysning och medborgarun- dervisning. Målet för försvarsupplysningen är bl.a. att skapa förutsätt- ningar för ett personligt ställningstagande till totalförsvarets mål i stort. Medborgarundervisningen avser orientering i samhällsfrågor och omfattar närmast information om regler inom folk- och straffrätten, alkohol- och narkotikafrågor samt arbetsmarknads- och studiefrågor. Kommittén före-

ll) Riksdagen 1981/82. I sant/. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 146

slår att de värnpliktiga ges en utökad information i samhällsfrågor och om de politiska partiernas syn på dessa. Medverkan från de politiska partier- nas sida bör omfatta minst sex timmar och ekonomisk ersättning bör utgå härför. Ersättningen, som totalt beräknas kosta ca 1 milj.kr. per utbild- ningsår, föreslås täckas genom omfördelning av tilldelade medel. Kommit- téns förslag föreslås genomföras försöksvis under två år och ingå inom ramen för försvarsupplysning och medborgarundervisning.

Enligt gällande föreskrifter för mötesverksamhet får ungdomsorganisa- tioner genomföra möten vid militära förband. Med ungdomsorganisationer avses bl. a. politiska ungdomsorganisationer.-Mötesverksamheten sker på fritid. För att aktivera denna verksamhet. som alltså bl. a. gäller politisk information, bör det enligt kommittén åligga förbandschef att årligen på- minna de politiska partiernas regionala eller lokala organisationer om de informationsmöjligheter som gällande bestämmelser erbjuder.

Beträffande värnpliktigas medinflytande under repetitionsutbildningen erinrar kommittén om att utbildningen är kort och att den till största delen genomförs under fältmässiga förhållanden. Möjligheterna till inflytande över utbildningen torde främst kunna tillgodoses genom den utvärdering av utbildningen som äger rum efter genomförd repetitionsutbildning. Det bör dock prövas att i lämpliga delar tillämpa det medinflytandesystem som gäller under grundutbildning. Kommittén avser här närmast plutonens och kompaniets timme. Liksom under grundutbildningen bör kompaniassisten- ten utses direkt av de värnpliktiga i stället för som nu av kompanichefen. Kommittén varnar i övrigt för att under repetitionsutbildningen alltför mycket formalisera medinflytandet.

Inom bl. a. värnpliktsinflytandekommittén har förslag väckts om inrät- tande av särskild skiljenämnd. En sådan nämnd—lämpligen politiskt sam- mansatt—skulle enligt förslaget kunna behandla principiellt viktiga frågor som inte kan lösas i samförstånd mellan myndigheter och värnpliktiga. Kommittén konstaterar att inom linjeorganisationen finns rättigheter och möjligheter att föra sådana frågor vidare. Kommittén avvisar förslaget om inrättande av en fristående skiljenämnd. Däremot anser kommittén att de av försvarsmaktens ledningsutredning (FLU 74) i betänkandet ( SOU 1979:84 ) Lekmän i försvaret föreslagna lekmannaorganen borde kunna pröva även denna typ av frågor.

Kommittén konstaterar att det föreligger ett nytt avtal om formerna m. m. för förslagsverksamhet för anställda. Det är enligt kommittén lämp- ligt att, så långt det är möjligt. anpassa bestämmelserna för värnpliktigas förslagsverksamhet till detta avtal. Det är vidare angeläget att reglerna utformas så att snabbast möjliga behandling av förslagen underlättas. Kommittén föreslår att förbandsnämnd lokalt bör få beslutanderätt enligt den modell som tillämpas i ärenden rörande värnpliktigas trivselmedel.

Mot vissa av kommitténs förslag har avgetts reservationer och särskilda yttranden. Betänkandet har remitterats. Ett antal remissinstanser har

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 147

framfört erinringar eller ställt sig avvisande till vissa delar av kommitténs förslag. Flertalet remissinstanser har dock ställt sig positiva till förslagen i stort.

Jag delar värnpliktsintlytandckommitténs grundinställning vad gäller medinflytande i arbetsmiljöfrågor. Det är väsentligt att skyddsarbetet för- ankras långt ned i organisationen. Eftersom det föreligger skillnader mel- lan olika typer av enheter, bör det dock finnas möjligheter till lokal anpass- ning. Jag anser att det är lämpligt att utöka antalet skyddsassistenter och utse dessa plutonsvis. Likaså bör man på några förband på försök låta plutonens allmänne förtroendeman fullgöra även skyddsassistentens upp— gifter. Jag är däremot inte beredd att förorda försöksverksamhet där värn- pliktiga ges befogenheter som skyddsombud.

Jag vill erinra om att grunderna för lagstiftningen om skyddsombud innebär att det behövs ingående kännedom om verksamheten inom det område där man skall verka för att som skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté delta i skyddsarbetet. ] socialutskottets betänkande 1977/78: ] med anledning av propositionen om arbetsmiljölag uttalades att de värnpliktiga. med hänsyn till att värnpliktstjänstgöringen är en form av utbildning och att utbildningstiden i de flesta fall inte överstiger åtta måna- der, inte torde kunna få den kunskap och erfarenhet som skyddsombud bör ha. Eftersom jag anser att dessa förutsättningar alltjämt gäller har jag svårt att se värdet av den föreslagna försöksverksamheten. Givetvis skall möj- ligheterna att förebygga att de värnpliktiga utsätts för risk för ohälsa och olycksfall ständigt prövas och bevakas. Detta bör emellertid ske inom ramen för nuvarande ordning för skydds- och säkerhetsarbete.

Jag delar i stort kommitténs förslag om utökad information i samhällsfrå- gor. Härigenom kan man måhända också bredda och fördjupa försvarsde- batten. Det är även väsentligt att företrädare för de politiska partierna anlitas. Det är också rimligt att viss ersättning kan utgå för sådan medver- kan. Kostnaderna bör betalas inom ramen för tilldelade medel. Möjlighe- terna att få sådan medverkan kan emellertid variera kraftigt. Bestämda timtal bör därför inte anges. Jag vill vidare peka på möjligheterna att för ifrågavarande verksamhet utnyttja de tillgångar som finns lokalt. både i form av partiorganisationer och vid förbandet verksam personal, såväl anställda som värnpliktiga.

När det gäller mötesverksamhet på fritid delar jag kommitténs uppfatt- ning att förbandscheferna bör ha ett ansvar att regelbundet informera de politiska organisationerna om gällande bestämmelser.

Vad som sagts om medinflytande under repetitionsutbildning instämmer jag helt i.

I likhet med kommittén anserjag att det inte bör inrättas någon särskild skiljenämnd för värnpliktsfrågor. Det bör emellertid vara möjligt att. inom ramen för den försöksverksamhet med rådgivande lckmannaorgan. som jag har förordat under avsnittet 1.8 Lekmannainflytande i försvaret (s.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 148

143). behandla principiellt viktiga frågor som rör värnpliktiga. Det kan därvid vara lämpligt att någon representant för de värnpliktiga ges rätt att närvara och yttra sig.

Slutligen anser jag i likhet med kommittén att förslagsverksamheten så långt det är möjligt, bör anpassas till vad som gäller för anställda. Härvid bör förbandsnämnden få beslutanderätt i dessa frågor enligt den modell som gäller för beslut angående trivselmedel.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag här har anfört om värnpliktigas medinflytande.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 149'

1.10 Värnpliktsförmåner

1.10.1 Det nuvarande förmånssystemet

Enligt värnpliktslagen (1941:967. omtryckt 1969: 378) är varje svensk man värnpliktig fr.o.m. det år då han fyller 18 år t.o.m. det år då han fyller 47 år. Värnplikten innebär en skyldighet att tjänstgöra inom det militära försvaret i både fred och krig. [ fred utbildas den värnpliktige för krigsuppgiften. Utbildningen består av grundutbildning och repetitionsut- bildning. Grundutbildningens längd varierar från 227 till 540 dagar. Repeti- tionsutbildningen består av krigsförbandsövningar. särskilda övningar. fackövningar. särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

En värnpliktig som finner det oförenligt med sin övertygelse att bruka vapen kan enligt lagen (1966:413, ändrad senast l98lz418) om vapenfri tjänst få tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgö— ring. Tjänstgöringstiden för en vapenfri tjänstepliktig är totalt 420 dagar och delas, liksom värnpliktstjänstgöringen. in i grundutbildning och repeti- tionsutbildning.

När en värnpliktig genomgår grundutbildning och repetitionsutbildning får han ekonomisk ersättning enligt ett särskilt förmånssystem. Systemet omfattar också de vapenfria tjänstepliktiga och de kvinnor som fullgör frivillig militär grundutbildning. Kostnaderna för förmånssystemet, exkl. kost och logi. beräknas uppgå till ca 900 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Förmånssystemet är utformat så att vissa ersättningar ges till alla värn- pliktiga. medan andra-ersättningar är behovsprövade och endast ges till värnpliktiga som t. ex. på grund av sin familjesituation behöver ett särskilt ekonomiskt stöd under värnpliktsutbildningen.

Generella ersättningar regleras i värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008. ändrad senast 1981z586). Bestämmelserna för de behovsprö- vade ersättningarna återfinns i familjebidragslagen(19781520, ändrad se- nast 1981z419).

Enligt värnpliktsförmånsförordningen får en värnpliktig. när han genom- går grundutbildning. dagersättning med f.n. 17 kr. för dag t.o.m. 230 dagars tjänstgöring. Därefter får han 15 kr. för dag i tillägg till dagersätt- ningen t.o.m. 300 dagars tjänstgöring. För tjänstgöring utöver 300 dagar utgör tillägget 30 kr. När den värnpliktige rycker ut från grundutbildningen erhåller han ett utryckningsbidrag om 1 500 kr. För viss utbildning betalas också utbildningspremier.

För varje kalendermånad med minst sexton tjänstgöringsdagar får en värnpliktig under sin grundutbildning två fria resor till och från den plats inom landet där han är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande. Fri resa medges även till annan plats inom landet. om platsen kan nås med all- männa kommunikationsmedel (exkl. flyg). Vid viss tjänstledighet är den värnpliktige också berättigad till fri resa. Förutom dessa fria ledighetsresor

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 150

har den värnpliktige möjlighet att för 10 kr. i obegränsad omfattning utnyttja allmänna tåg-, buss- och båtförbindelser vart som helst i landet, de s.k. vpl lO-resorna.

En värnpliktig som genomgår repetitionsutbildning får dagpenning. Dag- penningen är lika stor som den värnpliktiges sjukpenning enligt den all- männa sjukförsäkringen. dock lägst 40 kr. för dag. Dagpenningen betalas ut av försäkringskassorna. Utöver dagpenningen utbetalas s.k. befatt- ningspenning till värnpliktiga som tjänstgör som befäl.

Alla värnpliktiga har under både grund- och repetitionsutbildningen rätt till fri mat, fri inkvartering, fri utrustning och fri hälso- och sjukvård. De är vidare ekonomiskt skyddade vid skador under tjänstgöringen genom en särskild lagstiftning som anknyter till lagen (1976: 380) om arbetsskadeför- säkring. De är också grupplivförsäkrade enligt i huvudsak samma grunder som statens arbetstagare. Om en värnpliktig avlider under tjänstgöringen, lämnas begravningshjälp till hans dödsbo. Värnpliktiga som tjänstgör som dykare. fallskärmshoppare och liknande erhåller särskilda ersättningar.

En värnpliktig kan efter behovsprövning få familjebidrag för att klara sin försörjning under tjänstgöringstiden. Familjebidrag, som också kan avse den värnpliktiges närstående, finns i fem olika former, nämligen familje- penning, bostadsbidrag, flyttningsbidrag, näringsbidrag och begravnings- bidrag. Värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning kan enbart få nä- ringsbidrag.

Värnpliktiga som har försörjningsansvar mot barn och hustru eller sam- manboende kan erhålla familjepenning. Familjepenningen är f. n. för barn högst 570 kr. för månad och för hustru högst 1290 kr. för månad. Bostads- bidrag kan erhållas med högst bostadskostnaden. Bidragets storlek beror på bostadens storlek, familjens storlek och på vad som är att betrakta som normal hyra på orten. Begravningsbidrag betalas ut om den värnpliktiges maka eller barn avlider under tjänstgöringstiden.

Ärenden om familjebidrag handläggs av försvarets civilförvaltning och kommunernas familjebidragsnämnder eller av någon annan kommunal nämnd som kommunen beslutar. Kommuner som betalar ut familjebidrag har rätt till statsbidrag med 95 % av det utbetalade beloppet.

De värnpliktigas förmåner och bidrag kompletteras med förordningen (FFS 1979: 31) om särskild ekonomisk hjälp till värnpliktiga. Denna hjälp betalas ut i form av räntefria lån eller som bidrag till värnpliktiga för att tillgodose uppkomna särskilda behov som normalt inte har kunnat förutses och som rimligen inte kan tillgodoses på annat sätt.

1.10.2 Överbefälhavarens värnpliktsekonomiska undersökning

På regeringens uppdrag har överbefälhavaren tillsammans med statis- tiska centralbyrån genomfört en statistisk urvalsundersökning i syfte att kartlägga de värnpliktigas ekonomiska situation under grundutbildningen.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 151

Vid ett första undersökningstillfälle kontaktades ca 4500 värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga genom en postenkät innan de började sin grundut- bildning. Därefter genomfördes en enkät på tjänstgöringsställena ca två månader före utryckningen.

Under grundutbildningstiden hemförlovades ca 10 % av de värnpliktiga på medicinska eller andra grunder. Av de hemförlovade frikallas en del, en del undantas tillfälligt från tjänstgöring och en del får anstånd med sin tjänstgöring. Till denna minskning av undersökningsmaterialet kommer ett bortfall i urvalet som för den första enkäten utgjorde 12 % och för den andra enkäten 29 %. Av undersökningsrapporten framgår sammanfatt- ningsvis bl. a. följande.

De värnpliktigas åldersfördelning

Ca 90 % av de värnpliktiga år 21 år eller yngre. Endast ca 1 % är 24 år eller äldre.

Utbildning

27 % av de värnpliktiga har genomgått grundskola eller folkhögskola och 46 % har yrkesskola eller gymnasieskola (1- eller 2-årig) som utbildnings- bakgrund. 25 % har 3- eller 4-årig gymnasieutbildning och 2 % har universi- tets- eller högskoleutbildning.

C ivilstånd och barn

Av de värnpliktiga som genomför grundutbildningen är 9 % gifta eller sammanboende och endast 2 % har barn. Helt naturligt visar det sig att de äldre värnpliktiga i större utsträckning är sammanboende eller gifta och har barn. Undersökningen har inte visat att de värnpliktiga i dag bildar familj tidigare än förr.

Boendeför/tållanden

91 % av de värnpliktiga år ensamstående och av dessa bor ca 80 % hemma hos föräldrarna. 61 % av de värnpliktiga som bor hos föräldrarna uppger att de före inryckningen betalar för sitt boende. Endast 10 % av dessa uppger att de under tjänstgöringstiden har fortsatt att betala för sitt boende. Av de ensamstående värnpliktiga har 10 % egen bostad. Dessa betalar i genomsnitt 600 kr. för månad i hyra.

Ingen av de gifta eller sammanboende värnpliktiga bor hos sina föräld- rar. 85 % av dem bor i hyreslägenhet eller med bostadsrätt och betalar i genomsnitt 900 kr. för månad för sin bostad.

Den högsta genomsnittliga boendekostnaden har de 1 % värnpliktiga som bor i villor. Dessa betalar ca 2 100 kr. för månad för sin bostad.

Inkomster

Ca 90 % av de värnpliktiga uppger före inryckningen att de är anställda. Två tredjedelar av dessa har en månadsinkomst på mellan 3 000 och 5000

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 152

kr. Under tjänstgöringstiden har de värnpliktiga, utom i rena undantags- fall, inte några inkomster av anställning eller motsvarande. 38 % har dock "extraknäck" som i genomsnitt ger 500 kr. för månad.

Utgifter och skulder

22 % av de värnpliktiga har före inryckningen avbetalningar för bil, möbler, TV m.m. till en sammanlagd kostnad av 4.8 milj. kr. för månad. Under tjänstgöringstiden sjönk den sammanlagda kostnaden för dessa utgifter med hälften. Detta tyder dels på att gruppen värnpliktiga med skulder blev mindre, dels på att en del värnpliktiga har avslutat eller fick anstånd med sina avbetalningar. För den som har avbetalningar under tjänstgöringstiden varierar medelutgiften för månad mellan ca 300 kr. för ensamstående och ca 500 kr. för gifta eller sammanboende med barn.

98 % av de värnpliktiga har inte andra lån eller skulder vare sig före eller under tjänstgöringen. Däremot uppger 34 % att de har varit tvungna att låna (vanligen privatlån) pengar under tjänstgöringstiden för att klara ut- gifter som de inte kunnat vänta med. I genomsnitt har dessa lånat 2 150 kr. Under tjänstgöringstiden är de totala månadsutgifterna i genomsnitt 355 kr. för ensamstående värnpliktiga. 745 kr. för gifta eller sammanboende och 1 000 för gifta eller sammanboende med barn. '

Besparingar

59 % av de värnpliktiga uppger att de använt egna besparingar för utgifter under tjänstgöringstiden. De hade i medeltal förbrukat 3 300 kr. av sina sparade pengar. 9 % av de värnpliktiga uppger att de har sparat pengar under tjänstgöringstiden.

Resor under tjänstgöringstiden

Drygt två tredjedelar av de värnpliktiga har mindre än 15 mil mellan tjänstgöringsstället och hemmet. Endast 7 % har mer än 80 mil (inkl. värnpliktiga som reser mellan fastlandet och Gotland) till hemorten och är därför berättigade till flygresor. De värnpliktiga har trots två fria resor per månad och obegränsade möjligheter att resa med s.k. vpl 10—biljetter i genomsnitt 250 kr. för månad i utgifter för resor.

Mat

26 % av de värnpliktiga äter inte frukost på förbandet. Lika många avstår från middag på förbandet. På grundval av de värnpliktigas resefrek- vens kan man också dra slutsatsen att över 90 % inte äter alls på förbandet under helgerna.

Överhejä/ha varens modeller för ett nyttförmånssystem

Utom den statistiska analysen redovisar överbefälhavaren fyra principi- ellt skilda modeller till ett nytt värnpliktsförmånssystem. Modellerna inne- bär i korthet följande.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 153

1. Bortfallen inkomst ersätts (motsvarande sjukpenningsystemet). . Försvaret ansvarar för den värnpliktiges försörjning och hans del av kostnaderna för barn och bostad, medan kommunen sörjer för familjen i övrigt.

3. Värnpliktslön (lika lön för alla).

Hänvisningar till PS6

4. Värnpliktslön efter behov. Systemet ger alla värnpliktiga samma stan— dard, dvs. lönen anpassas efter den värnpliktiges försörjningsbörda. Överbefälhavaren förordar modell 2. h)

Överbefälhavarens förslag till förändringar inom nuvarande förmånssys- tem

I sin rapport redovisar överbefälhavaren slutligen behovet av vissa förändringar inom det nuvarande förmånssystemct. Dessa är sammanfatt— ningsvis följande. ]. Bostadsbidraget bör räknas upp med sådana kostnader som utom hyran är nödvändiga för att kunna behålla bostaden.

2. Förplägnadsersättningen bör höjas.

3. Begravningshjälpen bör höjas.

4. Reglerna för bostadsbidrag bör ändras.

5. Bestämmelserna för värnpliktsresor bör utredas.

] . 10.3 Remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av chefen för ar- mén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet. försvarets civilförvalt- ning, försvarets rationaliseringsinstitut. arbetsmarknadsstyrelsen, social- styrelsen, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, riksskatteverket. kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Kristianstads. Västernorrlands och Norrbottens län, försvarets personalvårdsnämnd. Svenska kommun- förbundet, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Centralorgani- sationen SACO/SR. Tjänstemännens Centralorganisation. Landsor- ganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Centerns ungdomsförbund. Mode- rata ungdomsförbundet. Folkpartiets ungdomsförbund. Kommunistisk ungdom. Värnpliktiga arbetsgruppen och Försäkringskasseförbundet.

Vad gäller modellerna för ett nytt förmånssystem förordar omkring en tredjedel av remissinstanserna modell 2 framför de övriga modellerna, i vissa fall med hänvisning till att de andra modellerna ter sig orealistiska ur kostnadssynpunkt. Fem remissinstanser anser att det nuva- rande systemet är bättre än någon av modellerna. Ett flertal remissinstan- ser påpekar att modellerna inte är tillräckligt genomarbetade och att kost— naderna inte är så belysta att modellerna kan tjäna som underlag för principbeslut om ett nytt förmånssystem. En del remissinstanser vill inte ta ställning till någon modell förrän dessa har utretts ytterligare. Några re—

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 154

missinstanser förordar visserligen någon av modellerna men anser att ytterligare utredning bör genomföras.

Chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet. arbets- marknadsstyrelsen, socialstyrelsen. Stockholms kommun. Svenska arbets- givareföreningen och Moderata ungdomsförbmzdet förordar utrednings- rapportens modell 2. Chefen för armén. chefen för marinen och Moderata ungdomsförbundet anser att ansvaret för de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation i princip bör ligga utanför försvaret. Arbetsmarknadssty- relsen och socialstyrelsen betonar att värnpliktiga bör ges rätt till samma bistånd som socialtjänstlagen erbjuder övriga medborgare. Mot bakgrund av uppfattningen att bidragsgivningen till de värnpliktiga och deras familjer är en statlig angelägenhet förordar Stockholms kommun att modell 2 kombineras med statliga behovsprövade bidrag även till de värnpliktigas familjer.

Kammarrätten i Göteborg förordar modell 2 därför att övriga modeller förefaller orealistiska ur kostnadssynpunkt men anser att modell 1 är värd att närmare övervägas. Länsstyrelsen i Kristianstads län anför motsvaran- de synpunkter. Tjänstemännens Centra/organisation förordar en kraftig höjning av dagersättningen. Centerns ungdomsförbund förordar en värn- pliktslön, lika för alla, kompletterad med ett behovsprövat familjebidrag. Folkpartiets ungdomsförbund förordar i första hand modell 2, kombinerad med höjning av dagersättningen till 30 kr. för dag. Kommunistisk ungdom och Värnpliktiga arbetsgrupper: förordar en höjning av dagersättningen till 30 kr. för dag. Socialdemokratiska ungdomsförbundet förordar i princip det nuvarande systemet men med en dagersättning som tillförsäkrar de värnpliktiga den genomsnittliga standarden i samhället.Ma!mö kommun förordar värnpliktslön enligt modell 3. Försäkrings/tasseförbundet föror- dar att nuvarande system inte förändras principiellt förrän ersättning till värnpliktiga under grundutbildning kan ges enligt ett system som liknar modell ].

Försvarets civilförvaltning avstyrker införandet av ett system i enlighet med modell 2 och förordar istället en reformering av det nuvarande syste- met. även administrativt. Motsvarande uppfattning redovisas av försvarets personalvårdsnämnd. Göteborgs kommun och länsstyrelsen i Västernorr- lands län. De två senare remissinstanserna framhåller även att kostna- derna för värnpliktiga och deras familjer är en statlig angelägenhet.

Försvarets rationaliseringsinstitut. riksrevisionsverket, riksförsäkrings- verket och C entralorganisationen SAC O/SR finner att undersökningsrap- porten inte kan anses som ett godtagbart underlag för beslut om införande av ett nytt värnpliktsförmånssystem. Svenska kommunförbundet och LO har endast tagit ställning till modell 2 och avstyrker införandet av ett sådant system. Riksskatteverket anser att ersättningar till värnpliktiga bör vara skattepliktiga.

Flertalet av remissinstanserna har berört de förslag till snara åt g ä rd e r

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 155

inom det nuvarande systemet som föreslås i undersökningsrap- porten.

Det övervägande antalet remissinstanser anser att de värnpliktigas möj- ligheter att få bostadsbidrag bör ökas. främst genom att kravet på innehav av bostaden minst sex månader före inryckningen kortas eller slopas, men även genom en generösare tillämpning av anarande regler för undantag från sexmånadersgränsen. Försvarets civilförvaltning anser att den kost- nad för slopande av sexmånadersgränsen (20 milj. kr.) som har angetts är för hög och snarare torde vara högst 2 milj. kr. Civilförvaltningen föreslår att sexmånadersgränsen sänks till ett minimum. De flesta remissinstanser anser att även bostadsbidraget bör höjas. Chefen för armén och försvarets civilförvaltning påpekar att det kvarstår ett visst behov av särskild ekono- misk hjälp för andra ändamål än boendekostnader.

Flertalet remissinstanser anser att förplägnadsersättningen och begrav- ningsersättningen bör höjas. Försvarets personab'ärdsnämnd och Värn- pliktiga arbetsgruppen anser att förplägnadsersättning bör utbetalas för alla tjänstgöringsfria dagar. Försvarets civilförvaltning menar att de värn- pliktigas kostnader för mathållning under ledighet bör beaktas, eventuellt genom en höjning av dagersättningen.

Vissa remissinstanser har framfört synpunkter på de värnpliktigas resor. Chefen för armén och Värnpliktiga arbetsgruppen förordar ett obegränsat antal fria hemresor och slopande av vpl lO-systemet. Andra remissinstan- ser framför olika förslag om ökat antal fria resor. '

Försvarets civilft'irvaltning och Svenska arbetsgivardöreningen anser det angeläget att möjligheterna att få näringsbidrag ökas. Arbetsgivare- föreningen anser dels att näringsbidraget bör anpassas till kostnadsut- vecklingen, dels att även den som driver sin rörelse i aktiebolagsform bör kunna få näringsbidrag.

1.10.4 F örsvarskommittén

Försvarskommittén anser att det är synnerligen angeläget att systemet för värnpliktsförmåner snarast ses över och har noterat att regeringen har tillkallat en kommitté för att utreda förmånssystemet. Försvarskommittén konstaterar att det föreligger stora svårigheter att ta ställning till selektiva eller generella förändringar i värnpliktsförmånssystemet innan resultatet av utredningen föreligger och understryker betydelsen av att utredningen genomförs skyndsamt. Kommittén avstår därför från att lämna förslag inom området men anser att regeringen i anslutning till försvarsbeslutet år 1982 bör lämna förslag till förbättringar av förmånerna på de punkter där missförhållandena är uppenbara. Vidare anser försvarskommittén att det bör ankomma på regeringen att höja vissa förmåner för särskilt utsatta grupper, men att den slutliga justeringen av den allmänna förmånsnivån bör grundas på beslut om ett nytt system.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet . 156

1. 10.5 Föredraganden

Inledningsvis vill jag erinra om att den undersökning av de värnpliktigas ekonomiska förhållanden under grundutbildningen som överbefälhavaren i samarbete med statistiska centralbyrån genomförde under åren 1978—1980 av olika skäl inte kunde redovisas för regeringen förrän i maj 1981. Detta medförde att en planerad proposition med vissa förslag med anledning av undersökningen inte kunde lämnas under våren 1981. Jag tar därför upp denna fråga nu. .

Överbefälhavarens undersökningsrapport har remitterats till trettio myndigheter och organisationer. Som har framgått av det föregående redo- visas i rapporten dels en statistisk sammanfattning av de värnpliktigas sociala och ekonomiska situation, dels ett antal modeller till ett nytt förmånssystem. Slutligen anges vissa akuta problem inom det nuvarande värnpliktsförmånssystemet.

Som framgår av remissammanställningen är remissinstanserna inte eniga om att_förorda något av överbefälhavarens förslag till modeller för ett nytt förmånssystem. Flera remissinstanser efterlyser en djupare analys av mo- dellerna innan man kan ta ställning och förordar att frågan om ett nytt förmånssystem utreds ytterligare. Jag delar denna uppfattning och efter mitt förslag har regeringen i november 1981 beslutat tillkalla en kommitté för att utreda de värnpliktigas m. ll. förmåner under grundutbildning.

Liksom flertalet av remissinstanserna och försvarskommittén finner jag att åtgärder snarast möjligt bör vidtas för att komma till rätta med vissa problem inom det nuvarande förmånssystemet. Mot bakgrund bl.a. av vad som har kommit fram i undersökningen förordarjag därför i det följande för budgetåret 1982/83 vissa ändringar av familjebidragen och övriga värn- pliktsförmåner samt de ändringari familjebidragslagen ( 1978: 520) som blir en följd av detta.

Jag förordar att dagersättningen höjs från 17 till 18 kr. Detta medför att den sammanlagda ersättningen fr.o.m. den 23l:a tjänstgöringsdagen blir 33 kr. och för tjänstgöring fr.o.m. den 301 :a dagen 48 kr.

Även de familjesociala förmånerna bör förbättras. Det månatliga maxi- beloppen för familjepenningen bör höjas för maka med 150 kr. till 1440 kr. och för barn med 60 kr. till 630 kr. Genom dessa höjningar kommer familjepenningen för maka att i huvudsak ansluta till det grundbelopp som nu betalas ut till ensamstående enligt socialhjälpsnormen i Stockholms kommun. Familjepenningen för barn kommer i huvudsak att ansluta till nuvarande nivå för bidragsförskott och barnpension.

Enligt gällande bestämmelser i familjebidragslagen kan en värnpliktig som driver näring få näringsbidrag till avlöningskostnader som uppkom- mer till följd av att särskild arbetskraft måste anlitas för att under den värnpliktiges tjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Det maximerade beloppet för näringsbidrag är 150 kr. för dag. Jag förordar att beloppet höjs till högst 200 kr. för dag.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 157

Bestämmelserna i lagen är vidare enligt de tillämpande myndigheterna så utformade att näringsbidrag för egenföretagare som driver sin rörelse i aktiebolagsform inte kan få något bidrag. Jag anser att företagsformen som sådan inte bör påverka möjligheterna att få näringsbidrag och förordar därför att familjebidragslagen ändras så att näringsbidrag kan erhållas. även om den värnpliktige driver sin rörelse i bolagsform.

Om en värnpliktig får använda annat färdmedel än allmänt kommunika- tionsmedel vid fri resa, har han rätt till resekostnadsersättning. Resekost- nadsersättningen betalas ut med f.n. 50 öre per kilometer jämte särskild ersättning med 5 öre per kilometer för varje medresande värnpliktig som har rätt till fri resa. Mot bakgrund av kostnadsutvecklingen förordar jag att ersättningen höjs till 70 öre per kilometer jämte särskild ersättning med 5 öre per kilometer för varje medresande värnpliktig som har rätt till fri resa.

Avlider den värnpliktige under tjänstgöringen eller annan tid då han är berättigad till fri sjukvård, betalas begravningshjälp ut till den avlidnes dödsbo med 2000 kr. Detta belopp bör höjas för att bättre överensstämma med de belopp som tillämpas för begravningshjälp enligt statens allmänna grupplivförsäkring. Jag förordar därför att beloppet höjs från nuvarande 2000 kr. till 8000 kr. Av samma skäl förordar jag att det begravningsbidrag som enligt 23 å familjebidragslagen betalas ut med anledning av att en värnpliktigs maka eller barn har avlidit höjs från nuvarande 2000 till 8000 kr. resp. från nuvarande 1000 till 4000 kr.

När den värnpliktige i samband med tjänstledighet eller på grund av sjukdom inte befinner sig vid tjänstgöringsstället får han förplägnadser- sättning i stället för fri förplägnad. De flesta remissinstanserna anser i likhet med överbefälhavaren att det är angeläget att förplägnadsersätt- ningen höjs. Jag delar denna uppfattning och förordar att 6 milj. kr. avsätts för höjning av förplägnadsersättningen.

I familjebidragslagens regler för bostadsbidrag till ensamstående värn- pliktiga föreskrivs att den värnpliktige vid tidpunkten för tjänstgöringens början skall ha haft bostaden i minst sex månader för att vara berättigad till bostadsbidrag. Undantag från denna regel medges endast om särskilda skäl anses föreligga. Överbefälhavaren har i sin rapport från den värnplikts- ekonomiska undersökningen föreslagit att dessa regler ändras. Flertalet remissinstanser har också uttalat sig för detta. Även jag anser att de nuvarande bestämmelserna för bostadsbidrag bör ändras. Jag förordar att en värnpliktig som har egen bostad vid tjänstgöringstidens början skall ha möjlighet att få bostadsbidrag.

Jag vill emellertid samtidigt kraftigt understryka att de vidgade möjlighe- terna att få bostadsbidrag inte får medföra att värnpliktiga härigenom skaffar sig bostad enbart för innehav under tjänstgöringstiden eller på annat sätt söker skaffa sig kortsiktig nytta av bostadsbidraget.

Tillämpningen av de ändrade reglerna måste därför följas upp mycket noggrant. Jag utgår från att i första hand försvarets civilförvaltning noga

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 158

följer utvecklingen och kontinuerligt redovisar erfarenheterna. Självfallet förutsätter jag också att ansökningar om bostadsbidrag prövas lika seriöst som nu.

Om uppföljningen visar en utveckling som inte är förenlig med syftena med de ändrade reglerna, är jag inte främmande för att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till restriktivare regler för bo- stadsbidrag.

Reglerna för bostadsbidrag till värnpliktiga som är sammanboende, gifta eller som bor tillsammans med en eller flera kamrater bör också göras enhetliga. En värnpliktig som lever under sådana förhållanden och som saknar inkomst bör alltid kunna erhålla bostadsbidrag.

Slutligen vill jag här ta upp en fråga som gäller sjukvårdsförmåner för civilförsvarspliktiga. 1962 års riksdag (prop. 1962: 101, SU 126, rskr 294) beslöt att en skillnad skulle göras mellan civilförsvarspliktiga i värnplikts- åldern och äldre civilförsvarspliktiga i fråga om sjukvårdsförmåner. Moti- vet var att de äldre civilförsvarspliktiga genom införandet av en civilför- svarspenning skulle komma i ett gynnsammare läge i avlöningshänseende och därför inte borde erhålla särskild gottgörelse för sjukvårdsförmåner. Numera finns det inte någon sådan skillnad i avlöningshänseende mellan äldre och yngre civilförsvarspliktiga. Jag förordar därför att också skillna- den i fråga om sjukvårdsförmåner tas bort, så att alla civilförsvarspliktiga under civilförsvarstjänstgöring får fri sjukvård efter samma principer som gäller för värnpliktiga.

De föreslagna förbättringarna bör genomföras den 1 juli 1982 och i tillämpliga delar också gälla andra som avlönas enligt samma grunder som de värnpliktiga. Förbättringarna kräver bl. a. ändringar i familjebidragsla- gen (1978: 520). Förslag till lag om ändring i familjebidragslagen har upprät- tats inom försvarsdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.2. Med hänsyn till lagstiftningsfrågans beskaffenhet torde lagrådets hörande i ärendet sakna betydelse. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till övriga författnings- ändringar.

Till författningsförslaget vill jag göra följande kommentarer. I 8 9 anges när bostadsbidrag kan utgå. I punkterna 1—3 anges de olika bostadsförhållanden som medför rätt till bostadsbidrag. 1 punkten 4 före- skrivs att bostadsbidrag kan utgå även i andra fall. om särskilda skäl föreligger. Ändringen i punkten 3 innebär att sexmånadersgränsen slopas. Det räcker således att den värnpliktige innehar bostaden vid tidpunkten för inryckningen. I likhet med vad som gäller f.n. bör det finnas möjlighet att lämna bidrag till kostnaderna för bostad som har anskaffats efter den i lagen angivna tidpunkten. Härför bör liksom hittills krävas särskilda skäl. I fråga om vad som skall utgöra särskilda skäl hänvisar jag till prop. 1977/78: 127 (s. 31'). Förutom de särskilda skäl som f. n. gäller anserjag att det också bör vara möjligt att bevilja bostadsbidrag när en värnpliktig t. ex.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 159

blir erbjuden bostad på en ort där det råder stor bostadsbrist. Han skall i ett sådant fall inte vara tvungen att avstå från erbjudandet av ekonomiska skäl och därmed riskera att stå utan egen lägenhet för flera år framåt. Särskilda skäl kan också i vissa fall föreligga för ofticersaspiranter som tjänstgör under lång tid och där det kan anses skäligt att bostad anskaffas under utbildningstiden.

Ändringarna i 9. 21 och 23 5.6 innebär som tidigare har nämnts endast att vissa belopp räknas upp.

I lI—13 55 finns f. n. vissa avräkningsregler. Oavsett om en värnpliktig är gift, sammanboende eller bor tillsammans med en kamrat bör han alltid kunna garanteras minst hälften av boendekostnaden. om han inte har egna inkomster som skall avräknas enligt bestämmelserna i lagen. Lagtekniskt löses detta enklast genom att man gör vissa begränsningar i avräkningsreg- lerna för makas inkomst. Eftersom avräkning skall ske i viss ordning enligt 11 5. har därför satts in ett nytt stycke före avräkningsregeln för den värnpliktiges egna inkomster. Det nya stycket har blivit punkten 3 och den gamla punkten 3 har förskjutits till en ny punkt 4. Den nya punkten innebär att makas eller barns inkomst inte avräknas mot familjepenningen och bostadsbidraget med högre belopp än att det efter avräkningen alltid åter- står minst hälften av den boendekostnad som avses i 10 &. Detta belopp kan dock reduceras. om den värnpliktige har egna inkomster.

Ändringarna i 12 5 är endast en konsekvens av ändringen i 11 5. I 13 & föreskrivs att avräkning skall ske med belopp som är skäligt med hänsyn till den värnpliktiges och hans makas ekonomiska förhållanden. Någon exakt avräkningsregel av den art som 11 5 innehåller är det således inte fråga om. Därför behövs inte någon ändring av 13 &. Ändringen i 11 & påverkar emellertid bedömningen av vad som är skäligt enligt 13 5. Om t. ex. den värnpliktige saknar inkomst eller har mycket små inkomster får makans inkomster inte reducera bostadsbidragets storlek med mera än hälften av boendekostnaden enligt 10 5.

I 19 5)" föreskrivs bl. a. att näringsbidrag kan utgå om den tjänstepliktige har sin huvudsakliga inkomst av näring eller rörelse som drivs av honom eller hans maka. 1 rättspraxis har detta tolkats så att uttrycket inkomst av rörelse i detta sammanhang har samma innebörd som i kommunalskattela- gen (1928: 370). Detta har medfört att värnpliktiga som drivit sin näring i form av aktiebolag inte har fått näringsbidrag, eftersom inkomsten från bolaget i regel beskattas som inkomst av tjänst enligt kommunalskattela- gen. Som har anförts tidigare bör denna olägenhet tas bort. Ändringen i första stycket av paragrafen. dvs. att uttrycket inkomst från näring eller rörelse ersätts med uttrycket försörjning av näring, innebär således att kommunalskattelagens inkomstbegrepp i detta sammanhang inte får sam- ma betydelse som tidigare. I ett nytt andra stycke har också särskilt angetts att näringen kan få drivas i form av juridisk person utan att det utesluter möjligheten att få näringsbidrag. Det fordras emellertid att den

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 160

tjänstepliktige eller hans maka är den som har det huvudsakliga inflytandet på näringen, dvs. till övervägande del äger eller innehar aktierna eller andelarna i företaget.

Ändringen i20 # är en konsekvens av ändringen i 19 &. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982. De höjda beloppen kommer utan särskild ansökan att betalas ut till dem som vid lagens ikraftträdande uppbär bidrag. Den som efter den 1 juli 1982 uppfyller lagens krav för att få bidrag, men som inte gjorde det tidigare, måste ansöka om bidrag.

1.10.6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. anta förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520) , 2. godkänna vad jag har förordat om värnpliktsförmåner.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 161

1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 111. m.

1. 1 1.1 Föredraganden

[enlighet med gällande metod för ramberäkningarna (prop. 1974: ! bil. 6 s. 60, FöU 1974: 19. rskr 1974: 190) och med hänvisning till vad jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (5. 49) beräknar jag basbeloppet och utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1982/83 till 16610 milj.kr. i prisläget februari 1981. Till detta kommer beräknad kompensation för pris- och löneökningar enligt det system som jag har förordat 1 det föregående. Beräkningarna framgår av följande sammanställning.

Basbelopp = utgiftsram (prisläge februari 1981) 16 610 000 000

Tillkommer: Beräknad priskompensation februari 1981— medelprisläget 1982/83 +2 500 000 000

Beräknat utfall den 30 juni 1983 19110 000 000

Medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder under tolfte huvudtiteln har under en följd av år i vissa fall ställts till förfogande för att betala byggnadsarbeten, materiel m.m. för försvarsmakten. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet förutsätter jag att sådana medel får disponeras utöver utgiftsramen till ett belopp av 40 milj. kr.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen vid 1980/81 års riksmöte ( prop. 1980/81:100 bil. 7 s. 53. FöU 19, rskr 291) bemyndigat regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret med hänsyn till prisutveck- lingen enligt nettoprisindex. Under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (5. 47) har jag förordat ett nytt system för priskompen- sation av utgiftsramen. Jag förordar att regeringen begär riksdagens be- myndigande att justera utgiftsramen för budgetåret 1982/83 enligt för- svarsprisindex.

Behovet av beställningsbemyndiganden för ett visst budgetår uttrycks f.n. i den prisnivå som antas komma att råda när bemyndigandena utnytt- jas. Beställningsbemyndigandena prisregleras därmed på förhand med ut- gångspunkt i en prognos om prisutvecklingen. De betalningsmedel som anvisas är däremot uttryckta i prisläget vid budgeteringstillfället och pris- regleras löpande. Om prisutvecklingen markant kommer att avvika från det antagande som låg bakom beräkningen av bemyndigandebehovet, upp- kommer en skillnad mellan de bemyndiganden och de anslagsmedel, inkl. prisregleringsmedel, som disponeras under anslaget. Detta har inträffat flera gånger under de senaste budgetåren. Riksdagen har i dessa fall beviljat ytterligare beställningsbemyndiganden för prisreglering på tilläggs- budget. Förfarandet innebär att myndigheterna får tillgång till erforderliga prisregleringsbemyndiganden sent under budgetåret. Det försvårar därför planeringen av materielbeställningarna. Enligt min mening bör regeringen

ll Riksdagen 1981/82. 1 s.aml Nr 102. Bilaga- 7

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 162

inhämta riksdagens bemyndigande att justera lämnade beställningsbemyn- diganden för prisreglering med hänsyn till skillnaden mellan den prognosti- cerade prisutvecklingen enligt nettoprisindex och den verkliga.

Genom det tidigare nämnda beslutet vid 1980/81 års riksmöte har riksda- gen bemyndigat regeringen att justera utgiftsramen för det militära försva- ret för budgetåret 1981/82 på grund av över- eller underutnyttjande av ramen för budgetåret 1980/81. Jag förordar att regeringen begär bemyndi- gande för budgetåret 1982/83 enligt samma principer.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen genom nämnda beslut vid 1980/81 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret. Ett sådant överskridande regleras genom motsvarande justering av utgiftsramen för ett eller flera efterföljande budgetår. Ett motsvarande bemyndigande för regeringen behövs också för budgetåret 1982/83 och bör därför begäras.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen vidare genom nämnda beslut be- myndigat regeringen att överskrida utgiftsramen för det militära försvaret samt lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för to- talförsvaret sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eller krig. Bemyndigandet omfattar också beredskapsåtgärder i andra situationer än direkt krigsfara eller krig. Här avses sådana åtgärder som att värnpliktiga av beredskaps- skäl kallas in till krigsförbandsövning eller beredskapsövning eller att andra särskilda åtgärder måste vidtas av samma skäl. Ett motsvarande bemyndigande behövs för budgetåret 1982/83. Jag förordar därför att rege- ringen begär riksdagens bemyndigande att överskrida utgiftsramen för det militära försvaret samt lämnade beställningsbemyndiganden, om det be- hövs av beredskapsskäl.

1.ll.2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. för budgetåret 1982/83 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret till 16610000000 kr. i prisläget februari 1981,

2. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1982/83 med hänsyn till prisutvecklingen enligt försvarsprisindex.

3. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndi- ganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

4. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1982/83 på grund av över- eller underut- nyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1981/82, . bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av konjunk- tur- eller beredskapsskäl. 'JI

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet

1.12 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

163

I prop. 1981/82:100 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, föra upp vissa anslag inom utgiftsramen för det militära försvaret med beräknade belopp för budget— året 1982/83. Jag anhåller att nu få ta upp dessa anslag.

Storleken av preliminärt beräknade belopp och slutligt begärda anslag framgår av följande sammanställning.

Anslag

A 5. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet B 2. Arméförband: Materielanskaffning B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar B 4. Arméförband: Forskning och ut-

veckhng

C ]. Marinförband: Ledning och för- bandsverksamhet C 2. Marinförband: Materielanskaff- ning C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar C 4. Marinförband: Forskning och utveckling

D 1. Flygvapenförband: Ledning och

förbandsverksamhet 2. Flygvapenförband:Materielan-

skaffning

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling

E 1. Operativ ledning m.m.: Led- ning och förbandsverksamhet E 2. Operativ ledning m. m.: Mate- rielanskaffning E 3. Operativ ledning m. m.: An- skaffning av anläggningar

Belopp, kr. Preliminärt beräknat 1 900 000 000 3 97 1 000 000 1 1 70 000 000 460 000 000

148 200 000

1 283 900 000 657 000 000 120 400 000

75 000 000

2 306 200 000 2 455 850 000

236 600 000 407 984 000

5 12 540 000 77 800 000

79 700 000 15 862 174 000

Slutligt begärt

2 500 000000 4 5 l 1 100 000 1 268 706 000

376 000 000

180 000 000

1 415 000 000 1 034000 000 157 000000 87 100 000

2 333 000 000 2 140 000 000 215 000000 700 000 000

504 900 ()00 78 000 000

90 500 000 17 590 306 000

I detta sammanhang vill jag erinra om attjag vid min anmälan till denna proposition såvitt aVSer säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling under avsnittet 4.4 Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret (s. 44) har förordat dels att medel beräknas för en tjänst för heltidsanställd sekreterare i totalförsvarets upplysningsnämnd. dels att

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 164

ytterligare medel beräknas för Centralförbundet Folk och Försvar. Som jag har förordat i detta avsnitt bör kostnaderna få täckas med prisregle- ringsmedel.

Beträffande anslagsberäkningarna m.m. för budgetåret 1982/83 vill jag anföra följande.

De anslag som jag i det följande föreslår regeringen att förelägga riksda- gen har beräknats i prisläget februari 1981 och i löneläget februari 1981 inkl. 39 % lönekostnadspålägg.

De i prop. 1981/82: 100 (bil. 7) slutligt begärda anslagen för det militära försvaret avsåg sammanlagt 1519694000 kr. Summan av de föreslagna anslagen uppgår därmed till (1519694000+ 17590 306000) 19110000000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 165

Fjärde huvudtiteln

A Försvarsdepartementet m. m.

AS. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret

1980/81 Utgift —' 1981/82 Anslag 1900000000 1982/83 Förslag 2500000000

' Utgifterna redovisas under övriga anslag inom utgiftsramen för det militära försva- ret.

Anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret är för budgetåret 1982/83 beräknade i pris- och löneläget februari 1981. Anslaget Reglering av prisstegringar för det militära försvaret är avsett att täcka sådana pris- och löneökningar som inträffar från februari 1981 intill utgången av budget- året 1982/83. Detta innebär att ungefär två års pris- och löneökningar räknas in i anslaget. Anslaget är ett s.k. täckningsanslag som inte skall belastas.

Budgetåret 1980/81

Riksdagen har för budgetåret 1980/81 anvisat 2 100 milj. kr. till reglering av prisstegringar för det militära försvaret. Beloppet avsåg kompensation för prisstegringar enligt nettoprisindex (NPI) från prisläget ifebruari 1979 till medelprisläget för budgetåret 1980/81.

Prisreglering av de ramreglerade utgifterna för det militära försvaret sker i enlighet med riksdagens beslut ( prop. 1969: 1 bil. 6 s. 14. SU 4, rskr 4) fr.o.m. budgetåret 1969/70 på grundval av NPI. Prisregleringen skall mot- svara 1/100 av summan av de på driftbudgeten uppförda anslagen med undantag av prisregleringsanslaget och anslag som har beräknats utöver ramen multiplicerad med skillnaden mellan NPI i februari 1979 och genom- snittsindex för budgetåret 1980/81. I pris- och löneläget februari 1979 var summan av dessa anslag 13 688 160000 kr.

Resultatet av beräkningarna av NPI för budgetåret 1980/81 framgår av följande sammanställning (februari 1979 = 100).

Augusti November Februari Maj Medeltal 1980 1980 1981 1981 1980/81

117,34 119,47 125,53 127,83 122,55

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 166

För prisreglering av de rambundna anslagen disponerades alltså (0,2255x13688160000) 3086680000 kr. Till detta belopp skall emellertid läggas 116353 000 kr. enligt följande sammanställning.

Underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret

1979/80 ( prop. 1980/81: 100 bil. 7 s. 16) 221058000 Särskild anskaffning 8 300000 Löner till personal med s. k. NOM-garanti 1 625000 Anskaffning av dator för försvarets forsknings-

anstalt (prop. 1979/80: 25 bil. 3 s. 10) 1 270000 Kostnader för forskning om joniserande strålning 2 600 000

234 853000 Avgår: Inlösen av förvaltningsbyggnaden i kvarteret

Bastionen 118 500 000

Totalt 116 353000

För prisreglering disponerades på detta sätt totalt (3086680000+ 116353 000) 3 203 033 000 kr.

Regeringen har i april och juni 1981 beslutat om överskridanden av vissa anslag på grund av pris- och löneökningar m.m. Genom besluten har sammanlagt 2894 808 000 kr. ställts till förfogande för ändamål som avses med resp. anslag. Enligt den princip som tillämpas vid prisreglering av försvarsutgifterna har medlen inte fördelats proportionellt till alla anslag ,utan satts in efter behoven. Tilldelningen anges i det följande under de olika anslagen.

Budgetåret 1981/82

Hittills beräknade indextal för NPI (februari 1980 = 100) utgör för augus- ti 1981 115,27 och för november 1981 117,23. Under budgetåret skall indextal beräknas även för februari och maj 1982.

Det tillgängliga materialet beträffande prisutvecklingen pekar mot att de anslagsöverskridanden som kommer att behöva medges på grund av för- ändringen av NPI kommer att överstiga det prisregleringsanslag om 1900 milj.kr. som har anvisats för budgetåret 1981/82. Anslaget beräknades på grundval av ett antaget NPI-medeltal på ca 14,3 % för tiden februari 1980 till medelkostnadsläget för budgetåret 1981/82.

Jag vill erinra om att riksdagen vid 1980/81 och 1981/82 års riksmöten har beslutat ( prop. 1980/81: 20 , FöU 9, rskr 68 och prop. 1981/82: 30 , FöU 11, rskr 49) att 550 milj. kr. skall sparas inom försvaret under budgetåret 1981/82. Besparingarna skall genomföras genom att prisregleringsmedel innehålls.

Budgetåret 1982/83

Under avsnittet Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 161) har jag angett hurjag har beräknat kompensationen för pris- och lönestegringar

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 167

för nästa budgetår. Med hänvisning till vad jag har anfört där hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2 500000 000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 168

B Arméförband

Chefen för armén är programmyndighet för huvudprogrammet Arméför- band som omfattar följande delprogram.

1.1 Fördelningsförband m.m. 1.2 lnfanteribrigad m.m. 1.3 Norrlandsbrigad m.m.

1.4 Pansarbrigad m.m.

1.5 Centrala och högre regionala lednings- och underhållsförband 1.6 Lokalförsvarsförband 1.7 Hemvärnet

1.99 Gemensamma produktionsresurser

Arméns fredsorganisation består i stort av följande staber och förband m.m.

Arméstaben Hemvärnsstaben

En försvarsområdesstab

Tjugo försvarsområdesförband Tjugoåtta övriga förband

Tjugoen utbildningsanstalter som är underställda eller lyder under chefen för armén

De tre arméförbanden Gotlands regemente. Gotlands artilleriregemente och Gotlands luftvärnsbataljon slås samman med Gotlands militärkom- mandostab till en myndighet den Ijuli 1982.

Lokaliseringen av arméns fredsförband m. m. framgår av följande karta (intagen på s. 169). Verksamheten leds centralt från arméstaben och regio- nalt av militärbefälhavare (se s. 218).

Verksamheten under huvudprogrammet Arméförband budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och för- bandsverksamhet. Materielanskaffning. Anskaffning av anläggningar samt Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet B 2. Arméförband: Materielanskaffning B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar B4. Arméförband: Forskning och utveckling

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 169

KlilSTlNE KARLSTAD HAMN

ÖREBRO NÄS massvis NlKiJPING . . XSKWDE KVARN urtima » BUHAÅJBNKUPING &. .;

. GÖTE— innom; £; ”, QEKSJU

». xHALMSTlll) mVÄXiiJ ' HÄSSlEHllLM

raw

© =försrå/ärs o omr es— =försvars— () =övriga | | =utbildnings— förband områdesstab förband anstalter m.m.

"....=militärområdesgräns '- - '- :iörsvarsområrlasgräns

* Slås den 1 juli 1982 samman med Gotlands militärkommandostab till en ny myndighet

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 170

B ]. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

1980/81 Utgift 4247751835 1981/82 Anslag 3 971000000 1982/83 Förslag 4511 100000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd personal m.fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom armén, dels allmän ledning och förbandsverksamhet inom hemvärnet.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen för armén

Antal utexaminerade officerare exkl. reservofficerare 390 398 1 18 500 Grundutbildning av värn-

pliktiga

Antal man 36 300 32 550 36 100 36 550

Antal tjänstgöringsdagar (1 OOO-tal dagar) 9 629 9 131 9 546 9 620 Repetitionsutbildning

Antal man 66 810 65 200 74 740 84 240

Antal tjänstgöringsdagar

(1 000-tal dagar) 960 877 1 107 1 223

Kostnader och medelsbehov ( I OOO-ta! kr.)

Primäruppdrag m. rn. 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen för Föredra- armén ganden

Arméförband: Allmän ledning och för-

bandsverksamhet 1 162260 [319419 1098 600 1201817 1 199 747 Operativ och krigsorga-

nisatorisk verksamhet 131 370 150 317 147 100 171442 168 665 Utbildning till och av fast anställd personal m. 11. 320 790 351050 396600 482 554 477 733 Grundutbildning av

värnpliktiga 1 625 280 1 672 899 1 718 800 1 900808 1 955 192 Repetitionsutbildning 416 330 432 824 533 100 619 467 618 029 Allmän ledning och för- bandsverksamhet för delprogrammet Hem- värnet 91130 101065 98200 113114 112555

Kostnader 3 747 160 4 027 574 3 992 400 4 489 202 4 531 921

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 171

Primäruppdrag m. m. 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen för F öredra- armén ganden

Tillkommer/avgår: Betalningsmedelsför-

skjutningar (netto) + 1 500 — — — — Gemensamma kostnader . — +218 795 — — Gemensamma intäkter - —217 902 — — Skillnad mellan fak-

tiska kostnader och .. internpriser +215 374 — — Overplanering. reser-

ver m. m. —120360 —21400 —11202 —20821 Medgiven prisreglering +581 700 — — — — Förskott m.m. 3 899 — — Medelsbehov 4210 000 4247 740 3971000 4478 000 4511100 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår

1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen F öredra- för ganden armén

Militär personal 8 935 8 628 8 829 8 554 8 5932 Civilmilitär personal 1 135 1097 1 135 1 1351 1 1552 Civil personal 7 800 8 378 8 150 8 050 8 1912

17870 18103 18 114 17739 17 9392

'Översyn pågår. ZInkl. överföring från huvudprogram 4 Operativ ledning m.m.

Budgetåret 1980/81

Chefen för armén anger i sin årsredovisning för budgetåret 1980/81 att den slutligt planerade verksamheten har kunnat genomföras med ett mind- re överskridande av de disponibla resurserna. Väsentliga moment i grund- och repetitionsutbildningen har inte kunnat genomföras i önskvärd omfatt- ning. Målen för verksamheten under delproduktionsområdet Allmän led- ning och förbandsverksamhet har i huvudsak uppfyllts.

Utbildningen till och av fast anställd personal har i huvudsak genomförts med gott resultat. Rekryteringen till regementsofficer har varit för låg. Arbetet inför övergången till den nya befälsordningen har i stort sett genomförts planenligt.

Grundutbildningen av värnpliktiga har i allt väsentligt genomförts som planerat. Dc brister i utbildningen som fortfarande kvarstår omfattar främst skydd mot A-, B- och C-stridsmedel, befälets förmåga att ge och kontrollera order samt fältarbeten m. m. Andan och disciplinen har ytterli— gare förbättrats.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 172

Repetitionsutbildningen har i huvudsak genomförts enligt gällande pla- nering. Det sammanlagda resultatet av utbildningen bedöms som godtag- bart i de viktigaste avsnitten. Antalet anstånd är fortfarande för högt.

Budgetåret 1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81:100 bil. 7 (FöU 19. rskr 326) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 bedöms i allt väsentligt kunna följas.

Repetitionsutbildningen har förstärkts jämfört med budgetåret 1980/81. Chefen för armén prioriterar bl.a övningar i större förband och i den terräng där förbanden skall lösa sina uppgifter. En större försvarsmakts- övning genomförs. Mobiliseringsutbildningen förbättras.

Förberedelserna för övergång till den nya befälsordningen fortsätter. Utbildningen av blivande yrkesofficerare i den nya befälsordningen följs upp för att bedöma om rekryteringen är rätt inriktad.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Utöver vad som framgår av redogörelsen för programplanen (s. 10) anför chefen för armén beträffande budgetåret 1982/83 att verksamheten inriktas på att i första hand säkerställa förbandsproduktionen.

Utbildningen av befäl och befälsuttagna tillgodoses före övrig utbild- ning.

Målet för grundutbildningen av värnpliktiga är att i princip alla skall kunna krigsplaceras i brigader eller andra fältförband. De värnpliktiga skall vara användbara i sin huvudtjänst och förbanden i sin huvuduppgift ome- delbart efter mobilisering.

Repetitionsutbildning genomförs med ca 84000 värnpliktiga. vilket är en ökning med nästan 10000 värnpliktiga jämfört med budgetåret 1981/82. Kravet på kvalitet hos förbanden har i allt väsentligt tillgodosetts. Ett ökat antal mönstringsövningar genomförs. Mobiliseringsberedskapen förbättras för övriga förband genom att övningar i mobilisering genomförs i samband med inryckningen till krigsförbandsövning.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 detaljmotiverar che- fen för arme'n på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 472 767 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar 1. Chefens för armén personalförändringar ökar kostnaderna med 9640000 kr. Detta beror bl.a. på att merkostnaden för elever i den nya befälsordningen beräknas uppgå till 21083000 kr. Den reella personal- minskningen bedöms till 165 årsanställda.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 173

I kostnadsökningen ingår också ökade kostnader för reservbefäl genom en ökad volym på repetitionsutbildningen samt en viss ökning genom omfördelning av personal från annat huvudprogram.

2. För lågt beräknade ammunitionskostnader i tidigare budgetering vid officershögskolorna ökar kostnaderna med 10245 000 kr.

3. En ökning av utbildningsvolymen för grundutbildning med 450 värn- pliktiga medför att kostnaderna ökar med 7765 000 kr.

4. Antalet värnpliktiga under repetitionsutbildning ökar med 9500 och antalet tjänstgöringsdagar med 1 16000. Ett ökat antal mönstringsövningar genomförs. Totalt medför detta en ökning av kostnaderna med 14843 000 kr. Vissa värnpliktskostnader för krigsförband som tidigare har redovisats under överplanering har fr. o. m. detta budgetår inräknats i kostnadsramen (— 18 536000 kr).

5. Hemvärnets utbildning förbättras genom ny regional/lokal befälsut- bildning och ökad förbandsutbildning. Ammunitionskostnaderna ökar ge- nom att modern materiel tillförs. Kostnaderna ökar totalt med 5,2 milj. kr.

6. Rationaliseringar—exkl. personalminskningen om 165 årsanställda— minskar kostnaderna med 25 145000 kr.

7. En begränsad förstärkning av Utbildningsverksamheten genom ökad förbrukning av ammunition ökar kostnaderna med 4055 000 kr.

8. Övriga volymförändringar medför att kostnaderna minskar med 2568000 kr.

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår över- befälhavaren att Gotlands militärkommando förs över från huvudprogram 4 till huvudprogram 1. Med anledning härav bör ytterligare 22 336000 kr. tas upp under förevarande anslag. Överbefälhavaren föreslår vidare att reglerna för frivillig tjänstgöring ändras.

I övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning utan erinran.

F öredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden fårjag hänvisa till vad jag anfört under avsnitt 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (5. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (_s. 75).

Jag kan i huvudsak godta chefens för armén förslag till uppgifter under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primär- uppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsökning än chefen för armén. Jag har vidare tagit hänsyn till den överföring av medel från huvudprogram 4 till huvudprogram 1 som överbefälhavaren har före- slagit. Under avsnitt 1.4 Fredsorganisationen har jag förordat att antalet värnpliktiga som kallas in till grundutbildning skall ökas i förhållande till vad överbefälhavaren har föreslagit i sin programplan. För budgetåret

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 174

1982/83 innebär detta att grundutbildningskontingenten ökar med 2500. Jag har beaktat detta i min beräkning av kostnaderna. Vid kostnadsbcräk- ningen har jag också utgått från att ansvaret för de värnpliktigas tandvård i fred skall övertas av folktandvården och den privata tandvården (prop. ' 1980/81: 160, FöU 25. rskr 325).

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställ- ningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budget- året 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 451 1 100000 kr.

B 2. Arméförband: Materielanskaffning

1980/81 Utgift ] 334 700 000' 1981/82 Anslag ] 170 000 000 1982/83 Förslag ] 268 706 000

' Varav 387 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll—utom sådant underhåll som är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbild- ning och övning vid förbanden—samt anskaffning av materiel för krigsor- ganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstid- punkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden undcr anslaget var den 30 juni 1981 2747 433 646 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi- gande om l949.9 milj.kr. och anvisat ett anslag av 1 170 milj.kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (2 747433 646 + 1949 900000—1 170 000 000) 3 527 333 646 kr.

Budgetåret 1980/81

Chefenför armén anger i sin redovisning av verksamheten under budget- året 1980/81 att beställningarna har kunnat ökas i viss män på grund av större tilldelning av beställningsbemyndiganden och prisregleringsmedel än vad som förutsattes vid planeringstillfället.

Etapp 1 av renoveringen och modifieringen av stridsvagn 101/102 (Cen- turion) har beställts redan under budgetåret 1980/81. Vidare har stridslad- dade pansarvärnsrobotar av typ TOW beställts. Ammunition har beställts till pansarvärnspjäser och stridsvagnar. Laseravståndsinstrument har an- skaffats till artilleriet.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 175

BesräIlningsbemyndigana'en och betalningsmedel (1000-ml kr.)

Primäruppdrag m.m. 1981/82 l982/83 Chefen för armen Bern. Bet. Bem. Bet. Arméförband: Centralt vidtaget materielunderhåll m. m. för delpro- grammen 1.1—1.99 (se s. 168) 47 400 78 400 45 200 79 600 Arméförband: Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjuk- vårdsmateriel) för delprogrammen l.l— 1.99 (se s. 168) 1469900 1 155 850 1947 700 1461100 Kostnader 1 517 300 1 234 250 | 992 900 [ 540 700 Prisreglering + 532 600 +20 0001 +600 500 + 15 000' Justering på

grund av överplanering

m.m. — 9500 —84 250 — — 700 inkomSter — 90 500 — 100 000 — 100 000 Medelsbehov 1 170 000 — 1 455 000 Bemyndigandebehov [ 949 900 — 2 493 400

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Den tidigare inplanerade renoveringen och moditicringen av strids- vagn 103 (stridsvagn S) har uppskjutits. Under budgetåret anskaffas ytter- ligare stridsladdade robotar till pansarvärnsrobotsystem 55 och beställs en fullbreddsutlösande Stridsvagnsmina. Den operativa rörligheten förbättras genom beställning av en snabbyggd flytande bro. Funktionerna indirekt eld och luftvärn förstärks genom tilläggsbeställningar av haubits 77 och luft-. värnsrobotsystem 70. Brigadförbandens rörlighet förbättras genom att yt- terligare terrängbilar anskaffas.

Budgetåret1982/83 Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 1 455 000000 kr. och ett beställningsbemyn- digande om 2493 000000 kr. inhämtas.

Under budgetåret 1980/Sl ökade de uteliggande beställningarna från 2382 milj.kr. till 2531 milj.kr. i löpande priser. vilket innebär en viss minskning i fasta priser. Vid slutet av budgetåret 1981/82 bedöms de

Föredra- ganden

Bern.

45 000

1 697 900 1 742 900 + 652 600

100 000

2 295 500

Bet.

79 000

1 290 406 1 369 406

700 —— 100 000

I 268 706

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 176

uteliggande beställningarna vara ca 2800 milj. kr., vilket i stort sett mot- svarar en oförändrad real nivå. Bemyndigandebchovet för budgetåret 1982/83 har ökat ijämförelse med föregående budgetårs planering till följd av att en större andel av totalramen för arméförbanden har kunnat avsättas för materielanskaffning.

Under budgetåret 1982/83 planeras beställning av ett nytt cldhandvapen med tillhörande ammunition, vilket på lång sikt leder till att de äldsta handvapnen kan utgå.

Pansarförbandens effekt kommer att förbättras genom planerade beställ- ningar av renoverings- och modifieringsåtgärder för stridsvagnarna 101/102 (Centurion) och 103 (S) samt genom beställningar av luftvärnsrobotvagn 701 och pansarvärnsrobotvagn 551.

Delar av artilleriet kommer att integreras i pansarvärnssystemet genom planerad anskaffning av ammunition för verkan mot hårda mål.

En tilläggsbeställning av bandvagn 206 planeras under budgetåret. Den ökade tillgången till bandvagnar kommer att leda till förbättrad rörlighet för vissa förband.

Fördelningen på materielslag och objekt (motsvarande) av de beställ- ningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av föl- jande sammanställning (prisläge fcbruari 1981 : 1000-tal kr.).

Primäruppdragsgrupp Bemyndigande Materielslag/objekt (motsvarande)

Centralt vidtaget materiel- underhåll m. m. Vapen- och eldledningsmateriel ! 1 200 Fordons- och fältarbetsmateriel 10000 Sambands- och elkraftmateriel 10000 ()vrig tygmateriel 12 700 Ammunition 1 300

Centralt vidtagen maleriel- anskaffning m. m. (inkl. sjukvårdsnmteriel) Vapen- och cldledningsmateriel 241 200 varav nytt cldhandvapen 187 500 laseravståndsmätare 18 500 Fordons- och fältarbetsmateriel 993 800 varav renovering och modifiering av stridsvagn 101/102 220000 renovering och modifiering av stridsvagn 103 320000 pansarvärnsrobotvagn 551 40 500 luftvärnsrobotvagn 701 48 500 bandvagn 206 263 700 Sambands- och elkraftmateriel ! 12 700 varav datarapporltcrminal 16000 " televapen 34000 Ovrig tygmateriel 87 400 Ammunition . 285 100 varav artilleriammunition för hårda mål 131 800 Intendenturmateriel 177 300 Sjukvårdsmatcriel 50000

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 177

Av begärda bemyndiganden avser 600,5' milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål Belopp

1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettopn'sindex (8 %) . 250,5 2. Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto- prisindex (16.64 %) 3150 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1980/81 35.0 Summa 600.5 Överbefälhavaren I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår över- befälhavaren att förevarande anslag minskas med 35 milj. kr. Beloppet bör tillföras huvudprogram 2 Marinförband till följd av omplaneringen för ytattack 81 m.m. Dessa medel bör återföras till förevarande huvudpro- gram budgetåren 1985/86 och 1986/87.

1 övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning utan erinran.

F örea'ra gan den

Min beräkning av det totala bemyndigande— och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme- del.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30juni 1983 (3 527 333 646 + 2 295 500000— 1268 706000) 4554127 646 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget- åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 4200 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. ni. som bör ske inom ramen för det beställningsbe- myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 2 295 500000 kr. . . till Arméförband:Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 an- visa ett förslagsanslag av 1 268 706000 kr. l—J

12 Riksdagen I98l/82. ] saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 178

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift 479 979 683 1981/82 Anslag 460000 000 1982/83 Förslag 376 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befäst- ningar och ammunitionsförråd för armén samt markförvärv för dessa ända- mål och för övnings- och skjutfält m.m.

Kostnader och medelsbehm' ( ] OOO-tal kr. )

Primäruppdrag m.m. 1981/82 1982/83 Chefen för Före- arme'n draganden Arméförband: Markanskaffning för delpro- grammen Lokalförsvarsförband 100 150 150 Gemensamma produktions- resurser 15 000 9 000 9 000 Nybyggnad m. m. för delpro- grammen Fördelningsförband m.m. 1 600 350 350

lnfanteribrigad m. m. 2 600 — Lokalförsvarsförband 750 750 Gemensamma produktions-

resurser 387 930 255 950 242 460

Centralt beslutade ombygg- nads- och underhållsåtgär- derför delprogrammet Gemensamma produktions- resurser 129450 154400 132900

Summa 536 680 420 600 385 610

Utrednings- och projekte-

ringskostnader +30 370 +29 000 +29 000 Inkomster från bostäder.

försäljning av mark och byggnader samt vissa rän-

teinkomster — 9 000 9 000 9 000 Reducering på grund av

överplanering —-98 050 —62 600 —29610 Beräknat medelsbehov 460 000 378 000 376 000

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsjörvallningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att mark inte har kunnat anskaffas i planerad omfattning. Detta gäller framför allt för skjutfältet i Skövde och övnings— och skjutfältet i Halland.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 179

Befästningsobjekt har i huvudsak anskaffats enligt planerna. Detsamma gäller i stort sett nybyggnad och ombyggnad av kaserner m.m. Tygverk- städer vid 15 i Östersund och 111 i Växjö. utbyggnaden för K 4 i Arvidsjaur. en pjäshall vid A9 i Kristinehamn samt en militärrestaurang vid 51 i Enköping är i allt väsentligt färdiga. Vidare har bl.a. ombyggnad av kanslihuset vid 12 i Karlstad, matinrättningar vid 1 12 i Eksjö, P4 och T2 i Skövde, 120 i Umeå, kanslikasern vid K3 i Skövde. en förläggningsbygg- nad för A6 i Skillingaryd. östra befälshuset vid S2 i Karlsborg blivit färdiga. Tekniska försörjningsanordningar har byggts om vid ett flertal förband.

Budgetåret1981/82

Den planerade verksamheten beräknas kunna genomföras. Under budgetåret beräknas bl.a. markanskaffningen fortsätta för de nya övnings- och skjutfälten i Halland och Värmland och för det nya skjutfältet i Skövde. Avvecklingen av byggnader och mark som inte längre används för försvarsändamål kommer att öka. Av de större objekt som beräknas bli färdiga under budgetåret kan nämnas en militärrestaurang vid I 15 i Borås, en värmecentral vid P2 i Hässleholm. en luftvärnshall samt en militärres- taurang vid P7 i Ystad, en förläggningskasern vid Lv 3 i Norrtälje och Lv 7 i Enköping samt en stabsbyggnad vid Fo 67 i Kalix.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 378 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsobjekt som har påbörjats eller avses bli påbörjade före den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till 1754 milj. kr. 1 övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret 1982/83 för att påbörja bl. a. nybyggnad av en smörj- och tvätthall vid I 14 i Gävle till en kostnad av 13,3 milj. kr., en stabsbyggnad vid 116 i Halmstad till en kostnad av 6,3 milj. kr. samt en smörj- och tvätthall m.m. vid P 10 i Strängnäs till en kostnad av 9.9 milj. kr. För ombyggnads- och underhålls- arbeten som har påbörjats eller avses påbörjas före den ljuli 1982 beräknas medelsbehovet under budgetåret till 29.8 milj. kr. För objekt som avses påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för om- byggnad av kaserner (bl. a. vid 12 i Karlstad och P 10 i Strängnäs). sjukhus och matinrättningar till 34.6 milj. kr. För underhåll av befästningar, bygg- nader och övnings- och skjutfält beräknas medelsbehovet till 59,5. milj. kr.

Överbefälhavaren

1 sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar lämnar över- befälhavaren chefens för armén anslagsframställning utan erinran.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 180

F öredraganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligt följande anskaffningsplan.

Fortiftkationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inte har något att erinra, bör det få ankomma på regeringen att, efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvi- sar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning

A. Markanskaffning

Delprogram 1.6 1. Mark för förråd samt mindre markförvärv

Delprogram 1.99 2. 12. Nytt övnings- och skjutfält i Värmland 116. Nytt övnings- och skjutfält i Halland 4. Nytt skjutfält för Skövde garnison 5. Diverse mindre markförvärv '.)J

Summa A

B. Nybyggnad m. m.

a. Företag påbörjade före IO8I-07—0]

b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas I 981/82

e. Företag avsedda att påbörjas 1982/83 Delprogram 1.1

Hänvisningar till PS7

1. Betongförråd

Delprogram 1.6 2. Skyddsrum för trupp

Delprogram 1.99

3. I 14. Nybyggnad av en smörj- och tvätt- hall

4. 116. Nybyggnad av en stabs- och för- valtningsbyggnad

5. 1 19. Utbyggnad för mottagning av fjärr- värme

80-02-01

200

18 000

20 000 25 000

7 000 70 200

770 450

402 750

81-02-01

19 000

20 000 25 000

7 000 71 250

816 190

453 750

350

750

13 300

6 350

9 600

Faktisk t.o.m. 81-06-30

17 000

9 600

3 200

29 800

582 860

19 500

Beräknad för

1981/82

100

1 000

5 000 6 000

3000 15100

211480

180 650

1982/83

150

1 000

2 000 2 000

4 000 9 150

21850

150 600

350

750

7 200

5 000

2 000

Bygg- start

a o ar-man.

F ärdig- stäl- lande år-mån.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet

Objekt Kostnadsram Faktisk t. o. m. 80-02-01 81-02-01 81—06—30 6. P 10. Nybyggnad av tre förrådsbyggnader 10 000 — 7. P 10. Nybyggnad av en smörj- och tvätt- hall med drivmedels- anläggning 9 900 — 8. A9. Nybyggnad av en smörj- och tvätt- hall 4 810 _ 9. Mobiliseringsförråd — 10000 —- 10. Tekniska försörj- ningsanordningar — 13000 — 11. Läger m.m. på öv- nings- och skjutfält — 10000 — 12. Diverse objekt — 9000 — Summa c 97 060 Summa B (a-c) 1173 200 1367 000 602 360 C. Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder a. Företag påbörjade före ]981-07-01 92 900 89 100 58 500 b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1981/82 121610 151250 — c. Företag avsedda att påbörjas 1982/83 Delprogram 1.99 1. Kasernrenovering — 29400 — 2. Ombyggnad av sjuk- hus 8 000 — 3. S 2. Ombyggnad av tygvcrkstad 6 100 — 4. Tekniska försörj- ningsanordningar 6 000 — 5. Diverse ombyggnads- företag — 18 400 6. Underhåll av be- fästningar. byggna- der och övnings- och skjutfält — 59 500 — Summa c —— 127 400 Summa C (a-c) 214510 367 750 58 500 Summa A-C 1457 910 1806 000 690 660

Utrednings- och pro-

jekteringskostnader — — — inkomster från bostä-

der och försäljning

av mark och byggnader Reducering på grund

av överplanering —

Beräknat medelsbehov — _ _

Medelsförbrukning Beräknad för

1981/82

392 130

25 500

103 950

129 450 536 680

30 370

— 9 000 —98 050

460 000

181

Färdig- stäl- lande år-mån.

Bygg- start år-mån.

1982/83

5000 82-11 83-10

4 000 83-02 83-12

4810 82-10 10000 —

83-06

13 000 - —

10 000 — — 9000 — —

71 110 — — 243 560 — —

5100

16 800

13 000 — 8 000 — 6 100 — 6 000 —

18 400

59 500 — — 111 000 — — 132 900 — 385 610 — —

29 000 — —

— 9000 —

—29610 — —

376 000 — —

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 182

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Arméförband:An.skaffi1ittg av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 376000000 kr.

B 4. Arméförband: Forskning och utveckling

1980/81 Utgift 107 900 000' 1981/82 Anslag 148 200 000 1982/83 Förslag 180 000 000

' Varav 10 milj. kr i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för ar- mén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndigan- den medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medels-

tilldelningen. Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 153715000

kr. För budgetåretl98l/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi- gande om 264.3 milj. kr. och anvisat ett anslag av 148,2-mi1j. kr. Den be- räknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (153 715 000 + 264 300 000— 148 200000) 269 815 000 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel ( ! OOO-tal kr. )

Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83 Chefen för Föredra- arme'n ganden Bem. Bet. Bem. Bet. Bern. Bet. Arméförband: Utvecklingsarbete för

delprogrammen 1.1

1.99 (se 5. 168) 212 300 132 300 229 700 189 300 229 700 192 300 Kostnader 212 300 132 300 229 700 189 300 229 700 192 300 Prisreglering +52 000 + 7 000' +63 100 + 3 000' +69 000 Justering på grund av

överplanering m. m. — +8 900 — — 12 300 — — 12 300 Medelsbehov 148 200 . 180 000 180 000 Bemyndigandebchov 264 300 292 800 298 700 —-

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettopris- index.

Budgetåret 1980/81

Chefen för armen anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att verksamheten i stort sett har följt uppgjorda planer. lnom pansarvärnsom-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 183

rådet har bl.a. beställts försöksmateriel och studier för ett midjestyrt fordon. Studier har vidare skett av nya pansarvärnsvapen. pansarvärnshe- likoptrar. fördelningsluftvärn samt lednings- och sambandssystem.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär att forsknings- och utvecklingsverksamheten i hu- vudsak inriktas mot fortsatta försök och studier inom pansarvärns-. strids- fordons-. luftvärns- ammunitions- och sambandsområdena. Försöksmate- riel för telesystem och artillerilokalisering avses beställas.

Budgetåret1982/83 Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 180 milj.kr. och ett beställningsbemyndi- gande om 292.8 milj. kr. inhämtas.

Under budgetåret 1982/83 inriktas verksamheten främst på fortsatta studier av framtida pansarvärns-, stridsfordons- och luftvärnssystem. För att kunna beställa utveckling av fördelningsluftvärn med mörkerkapacitet erfordras ett beställningsbemyndigande om 123 milj. kr. och betalningsme- del om 40 milj. kr.

Av begärda bemyndiganden avser 63,1 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål Belopp

]. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden

den 30juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettoprisindex (8 %) 18.0 . Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden

för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto- IQ

prisindex (16.64 %) 38.2 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1980/81 6.9 Summa 63.1 Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar har överbe- fälhavaren inte haft någon erinran mot de bemyndiganden och betalnings- medel som chefen för armén har föreslagit.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bcmyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme- del.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 184

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (269815 000+ 298 700000— 180 000 000) 388515 000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hän- syn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 340 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilket utvecklingsarbete som bör beställas inom ramen för det beställnings- bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för armé- förband får beställas inom en kostnadsram av 298 700000 kr.,

2. till Arméförband: Forskning och utveckling för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 180 000 000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 185

C Marinförband

Chefen för marinen är programmyndighet för huvudprogrammet Marin- förband som omfattar följande delprogram. 2.1 För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsför- band m.m. Helikopterförband Ytattackförband m.m. Ubåtsförband Minröjningsförband Fasta kustartilleriförband- Rörliga kustartilleriförband 2.99 Gemensamma produktionsresurser !N) ro [”J t») lx) rx) '.Il & '.o-D lx)-

XICN

Marinens fredsorganisation består i stort av följande förband m. m.

Marinstaben

Ett militärkommando tillika försvarsområde inkl. ett regemente

Två örlogsbaser Två marina bevakningsområden

Fyra kustartilleriförsvar. varav ett tillika försvarsområde och två inkl. ett regemente Fyra övriga förband (kustflottan, två regementen. en helikopterdivision) Fyra utbildningsanstalter som är underställda eller lyder under chefen för marinen.

Lokaliseringen av marinens fredsförband m. m. framgår av följande karta (intagen på s. 186). Verksamheten leds centralt från marinstaben.

Verksamheten under huvudprogrammet Marinförband budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och för- bandsverksamhet. Materielanskaffning. Anskaffning av anläggningar samt Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet C 2. Marinförband: Materielanskaffning C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar C4. Marinförband: Forskning och utveckling

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 186

Kustflottan

=mi|itärkommando = marina bevak- =regementen örlogsbaser och ningsområden utbildningsan- kustartilleriförsvar stalter rn. m.

.. s..» ...är east. : =militärområdesgräns -- ...... w...... » =försvarsområdesgräns

Prop. 1981/82: 102

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

Bilaga 2 F örsvarsdepartementet

1980/81 Utgift 1389 681 324 1981/82 Anslag 1 283 900000 1982/83 Förslag 1 415 000000

187

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, opera- tiv och krigsorganisatorisk verksamhet. utbildning till och av fast anställd personal m.fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnplik- tiga inom marinen.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet

Antal utexaminerade officerare exkl. reservofficerare Grundutbildning av värn-

pliktiga Antal man

Antal tjänstgöringsdagar

(1 OOO-tal dagar) Repetitionsutbildning Antal man Antal tjänstgöringsdagar

(l OOO-tal dagar)

Kostnader och medelsbehov ( ] OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.

Marinförband: Allmän ledning och för- bandsverksamhet Operativ och krigsorga- nisatorisk verksamhet Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. Grundutbildning av värnpliktiga

Repetitionsutbildning

Kostnader

Tillkommer/avgår:

Intäkter av isbrytar-

. verksamhet

Ovriga intäkter/ut- gifter Betalningsmedelsför-

. skjutningar (netto) Överplanering. reser- ver m. m.

Medgiven prisreglering

Medelsbehov

1980/81 Planerat Utfall 3 14 297 6 650 5 710 1 907 1 841 4 000 4 108 60 50 1980/81 1981/82 Planerat Utfall Planerat 487 599 551321 539110 104239 138672 114451 128 743 140 934 131048 437 523 478 856 478 237 37 200 35 594 53 470 [195304 [345377 1316316 20200 —l7100 —18000 — 7 523 —31 716 — 100 100 — 100 + 20819 +61504 +17400 + 186 701) — — 1 375 000 1 389 681 1 283 900

1981/82

Planerat

267

6 687 1 8.96

5 942

1982/83

1982/83

Chefen för marinen

Chefen för Föredra- marinen

548 604 179 892

1 54 063

546 338 92 700

1521597

— 20 000 — 27 097 100

—14500

1 459 900

ganden

522 545

177 776

151077

537 050 92 063 1480 511

20000 —30911 100

—14500

1415 000

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 188

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen Föredra- för ganden marinen Militär personal 3 585 3 548 3 479 3 495 3487 Civilmilitär personal 153 129 152 135 135 Civil personal 3 635 3 435 3 500 3 255 3 255

7373 7112 7131 6885 6877

Budgetåret 1980/81

Chefen för marinen anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att planerad verksamhet i stort sett har kunnat genomföras. Arbetet med att planera för en omdaning av marinens fredsorganisation har fortsatt. Per- sonalminskningsmålen har uppnåtts tidigare än beräknat.

Den operativa och krigsorganisatoriska verksamheten har utretts i syfte att skapa ett bättre utnyttjande av personalen genom decentralisering.

Budgetåret 1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81: 100 bil. 7 (FöU 19 och 26, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 beräknas i stort sett kunna följas.

Verksamheten inriktas främst mot att genomföra förbandsproduktionen och vidmakthålla mobiliseringsberedskapen för prioriterade förband. Va- kansläget är fortfarande besvärande, varför utbildningen till och av fast anställd personal prioriteras. De värnpliktigas grundutbildning inriktas på att personalen skall vara krigsplaceringsbar vid utbildningens slut och användbar i huvudtjänst direkt efter mobilisering. Repetitionsutbildningen har planerats få den volym som anges i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82.

Budgetåret1982/83 Chefen för marinen

Chefen för marinen anför bl.a. följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten under budgetåret 1982/83.

Verksamheten skall genomföras så att den utbildade personalen kan lösa de uppgifter som krävs i den planerade krigsorganisationen. Förbandspro- duktion skall genomföras och mobiliseringsberedskap säkerställas för prioriterade förband.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 detaljmotiverar che- fen för marinen på följande sätt.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 189

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 155.5 milj. kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

1. Överföring av personal från marinstaben till marint värnpliktskontor minskar kostnaderna med 3.1 milj. kr.

C. Uppgiftsförändringar

]. Organisatoriska förändringar minskar medelsbehovet, främst beroen- de på planerade personalminskningar (— 14,5 milj. kr.).

2. Övnings- och Utbildningsverksamheten medför höjda kostnader (+ 42,1 milj. kr.). Detta beror främst på övergången till den nya befälsord- ningen. på den ökade rustningsvolymen av fartyg och på en kraftig ökning av repetitionsutbildningen.

3. Smärre rationaliseringsåtgärder minskar kostnaderna med 400000 kr.

4. Beredskapshöjande åtgärder och ökade underhållsinsatser medför ökade kostnader (+ 8,4 milj. kr.).

5. Medel för lokal ombyggnad och lokalt underhåll av kaserner och befästningar förs över från huvudproduktionsområde 3 till 1 (+ 17,2 milj. kr.).

Overbefälha varen

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår över- befälhavaren att 16.2 milj. kr. avsedda för fastighetsunderhåll förs över till anslaget Marinförband: Anskaffning av anläggningar.

I övrigt lämnar överbefälhavaren marinchefens anslagsframställning utan erinran.

Föredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört under avsnitten 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (5. 31) och 1.4 Fredsorganisationen ('s. 75).

Jag kan i huvudsak godta chefens för marinen förslag till uppgifter under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primär- uppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsökning än chefen för marinen.

Vid beräkningen av kostnaderna harjag tagit hänsyn till att ansvaret för de värnpliktigas tandvård i fred skall föras över till folktandvården och den privata tandvården (prop 1980/81: 160. FöU 25. rskr 325).

Överbefälhavaren har föreslagit att medel för fastighetsunderhåll skall budgeteras under anslaget Marinförband: Anskaffning av anläggningar med 16,2 milj.kr. Enligt min mening bör endast 10 milj.kr. budgeteras under det nämnda anslaget.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 190

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställ- ningen över kostnader och medelsbehov. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Marinförband:Ledning och förbandsverksamhet för budget- året 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1 415 000000 kr.

C 2. Marinförband: Materielanskaffning

1980/81 Utgift 890709 579' 1981/82 Anslag 657000000 1982/83 Förslag 1 034 000000

' Varav 200 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar generalöversyner av stridsfar- tyg, åtgärder på grund av haverier m. m.. materielunderhåll—utom sådant underhåll som är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbild- ning och övning vid förbanden—samt anskaffning av materiel för krigsor- ganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstid- punkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 1 891 168728 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi- gande om 2327,6 milj.kr. och anvisat ett anslag av 657 milj.kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir (1891 168728 + 2327 600000—657000000) 3 561768728 kr.

därmed

Beställt:ingsbemyndiganden och betalningsmedel ( I OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83 Chefen för Föredra- marinen ganden Bern. Bet. Bern. Bet. Bem. Marinförband: Centralt vidtaget materielunderhåll m.m. för delpro- grammen 2.1—2.99 (se 5. 185) 103 000 103000 127 200 117 500 127 200 Marinförband: Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjuk- vårdsmateriel för delprogrammen 2.1 — 2.99 (se 5. 185) 1 789 200 571 200 642 700 1 005 600 802 700 Kostnader ] 892 200 674 200 769 900 1 123 100 929 900

Bet.

1 031 500 1 149 001)

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 191

Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83 Chefen för marinen Bern. Bet. Bem. Bet. Prisreglering +436 400 + 14 800' +428 600 + 11 000'

Justering på grund av inkomster. över-

planering m.m. — 1000 —32 000 — 1000 —164100 Medelsbehov 657 000 —- 970 000 Bemyndigandebchov 2 327 600 1 197 500

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1980/81

Chefen för marinen anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att materielunderhållet och materielanskaff ningen i hu- vudsak har följt uppgjorda planer.

Fem patrullbåtar av typ Hugin har levererats. Den andra och tredje ubåten av typ Näcken har levererats. Två minröjningsfartyg typ M 80 samt viss materiel till två fartyg av typ Spica 111 och ett bevakningsfartyg har beställts. Utbyggnaden av ERSTA-batterier samt anskaffningen av tunga rörliga batterier har fortsatt.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Under budgetåret planeras bl. a. beställning av ubåtar typ A 17. två fartyg av typ Spica 111 och ett bevakningsfartyg. Anskaffningen av ERSTA-battcrier. sjömålsrobotar och tunga rörliga batterier fortsätter.

Budgetåret1982/83 Chefen för marinen

Anslaget bör föras upp med 97() milj.kr. och ett beställningsbemyndi- gande om 1 197,5 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena är avsedda bl. a. för moderniseringsarbe- ten på övervattensfartyg och ubåtar. för mingördlar till ubåtar. för tunga rörliga batterier. artillerimateriel, materiel till torpeder och minor m.m. samt stridslednings- och sambandsmateriel.

Fördelningen på materielslag och objekt (motsvarande) av de bemyndi- ganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande samman- ställning (prisläge februari 1981; 1 OOO-tal kr.).

— 1000

1 454 300

Bet.

—115000 1034000

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 192

Primäruppdragsgrupp Bemyndigande Materielslag/objekt (motsvarande)

Centralt vidtaget materiel- underhåll m. m. Generalöversyner av stridsfartyg 50 000 Skeppsteknisk materiel 18 200 Vapenmateriel 43 200 ljlaverier 13 000 Ovrigt 2 800

Centralt vidtagen materiel- anskaffning m. m. (inkl. sjukvårdsmateriel)

Fartygsobjekt m. m. - 196 900 varav fartygsmodemiseringar 134 200

skeppsteknisk materiel m. m. 29 700 trängfartyg 13 100 fartyg och båtar för kustartilleriet 18 400 Vapenmateriel för flottan 146 900 Vapenmateriel för kustartilleriet 267 100 varav luftvärnssystem 75 M 111 000 Intendenturmateriel 22 600 Sjukvårdsmateriel 7 700

Av begärda bemyndiganden avser 428.6 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning ("milj. kr.).

Ändamål Belopp

1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettoprisindex (8 %) 253.7 . Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto- 'b.) prisindex (16.64 %) 127.9 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1980/81 47.0

Summa 428,6

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrker överbefälhavaren att anslaget skall ökas med 70 milj. kr. för ytattackfartyg av typ YA81. Dessa medel bör enligt överbefälhavaren föras över från huvudprogram 1 Arméförband och huvudprogram 3 Flygvapenförband och återföras till resp. huvudprogram budgetåren 1985/86 och 1986/87. Överbefälhavaren föreslår vidare att anslaget minskas med 217000 kr. som en ramanpassning.

[ övrigt lämnar överbefälhavaren marinchefens anslagsframställning utan erinran.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 193

F öredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme- del. 1 min beräkning har jag tagit hänsyn till behovet av att förstärka ubåtsjaktfunktionen. Ett beställningsbemyndigande om 160 milj.kr. har beräknats för detta ändamål.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (3 561768728 + 1 454 300 000— 1034000000) 3982068 728 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget- åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 3 730 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. rn. som bör ske inom ramen för det beställningsbe- myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av 1 454 300000 kr..

2. till Marinförband:Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1034 000 000 kr.

C3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift 142455 810 1981/82 Anslag 120 400 000 1982/83 Förslag 157 000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m.m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m.. befäst- ningar och ammunitionsförråd för flottan och kustartilleriet samt markför- värv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält m.m.

Kostnader och medelsbehov ( 1 000401 kr.) Primäruppdrag m.m. 1981/82 1982/83

Chefen för Före- marinen draganden

Marinförband: Markanskaffning för delpro- grammen Fasta kustartilleriförband 700 750 750 Gemensamma produktions- resurser 750 750 750

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 194

Primäruppdrag m. nr. 1981/82 1982/83 Chefen för Före- marinen draganden

Nybyggnad m.m. för delpro- grammen För flera delprogram gemen- samma lednings-. bas- och underhållsförband m. m. 12 700 8 670 8 670 Fasta kustartilleriförband 39 200 22 300 22 300 Gemensamma produktions-

resurser 33 950 75 750 75 750

Centralt beslutade ombygg-

_ nads- och underhållsåtgär- derför delprogrammen För flera delprogram gemen- samma lednings-. bas- och underhållsförband m. m. 3 700 3050 3 050 Fasta kustartilleriförband 29 850 12 000 12 000 Gemensamma produktions- .

resurser 19 100 31 635 45 635 Summa 139 950 154 905 168 905

Utrednings- och projekte-

ringskostnader + 11 350 + 10000 + 10000 Inkomster från bostäder

och försäljning av mark

och byggnader — 4500 — — 4000 Reducering på grund av

överplanering —26 400 — 16905 — 17 905 Beräknat medelsbehov 120 400 148 000 157 000

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att behovet att förvärva ny mark har varit av begränsad omfatt- ning. Anskaffnings- och ombyggnadsverksamheten har störts på grund av stor personalomsättning i samband med omlokaliseringen till Eskilstuna. AnskalTningen och ombyggnaden av befästningar har inriktats på kustar- tilleribatterier, ammunitionsförråd och minstationer. En värmecentral vid Berga örlogsskolor och en skjutbana vid Säve depå har färdigställts. En artillerihall och en byggnad för motorutbildning vid KA2 i Karlskrona har påbörjats. Ett antal smärre byggnadsföretag har genomförts i större om- fattning än planerat.

Budgetåret1981/82

Behovet att skaffa ny mark är begränsat. Anskaffningen och ombyggna- den av befästningar omfattar kustartilleribatterier. minstationer. ammuni- tionsförråd i berg och stabsplatser. Ett skolhus för underhålls- och sam- bandsutbildning vid KA2 i Karlskrona påbörjas.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 195

Budgetåret1982/83 Chefen för marinen

Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 148 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsprojekt som har påbörjats eller avses bli påbörjade före den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till 21,2 milj. kr. 1 övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret 1982/83 för att påbörja bl.a. nybyggnad av en förläggningskasern vid KA2 i Karlskrona till en kostnad av 16,9 milj.kr.. en hamnanläggning vid Berganäs till en kostnad av 29,1 milj. kr. För ombyggnads- och underhållsarbeten som har påbörjats eller avses bli påbörjade före den 1 juli 1982 beräknas medelsbe- hovet under budgetåret 1982/83 till 11650000 kr. För objekt som avses påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl.a. medelsbehovet för ka- sernrenoveringar, främst för att påbörja renovering av en kasern vid KA 1 i Vaxholm, till 8,5 milj. kr.

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar anser överbe- fälhavaren att chefen för marinen i strid med gällande bestämmelser har budgeterat in 16,2 milj.kr. på anslaget Marinförband:Ledning och för- bandsverksamhet för underhåll av byggnader m.m. Överbefälhavaren an- ser att medlen skall budgeteras på anslaget till anskaffning av anläggningar.

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligt följande anskaffningsplan. Som jag har anfört under anslaget C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet (s. 189) har 10 milj. kr. budgeterats un- der förevarande anslag i stället för under det nyss nämnda anslaget.

Fortifrkationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inte har något att erinra bör det få ankomma på regeringen att, efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvi- sar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 196

Anskaffningsplan (! OOO-tal kr. ) Objekt

A. Markanskaffning

Delprogram 2.6

1. Mark för kustartil- leribatterier samt diverse mindre markförvärv

Delprogram 2.99 Diverse mindre markförvärv och oförutsedda ut- gifter

IJ

Summa A

B. Nybyggnad m.m.

(1. Företag påbörjade före 1981-07-01 b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas I98l/82

c. Företag avsedda att påbörjas 1982/83 Delprogram 2.1

1. Diverse objekt Delprogram 2.6 . Minstationer . Diverse objekt

'.»N

Delprogram 2.99

4. KA 2. Nybyggnad av en förläggnings- kasern

5. ()rlB O. Tillbyggnad av.-maskinskolan på 1305

6. OrlB O. Nybyggnad avuett skolhus på BOS

7. OrlB 0. Anläggning av en hamn vid Berganäs

8. KA 3. Nybyggnad av ett skolhus

9. KA 3. Tillbyggnad av en värmecentral 10. Diverse objekt inkl. tekniska för- sörjningsanordningar

Summa c

Summa B (a—c)

Kostnadsram

80-02-01

1 450

1 500 2 950

220 450

51 700

272 150

81-02-01

1 450

1 500 2 950

229 180

60710

8 670

7 500 8 600

16 900

5 500

7100

29 100 12 000 4 300

25 300 124 970 414 860

Medelsförbrukning

Faktisk Beräknad för i. 0. m. 81-06-30 1981/82 1982/83

700 750 750 750 -— 1 450 1 500

170 890 52 590 5 700

33 260 15 500

_ — 8 670

— — 7 500 — 8 600

— — 8 200

4 000

— — 4 300

— — l 1 000 — 6 000

4 300

— 22 950 — — 85 520 170890 85850 106 720

Bygg- start

n o ar-man.

82-10 82-11 83-02

Färdig- stäl- lande år-mån.

84—01

83-10

83-10

94-09 83-11

83-09

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 197 Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig- start Siäl- Faktisk Beräknad för år-mån. lande t.o.m. år-mån. 80-02-01 81-02-01 81-06—30 1981/82 1982/83 C. Centralt beslutade ombyggnads- och tmderhållsåtgärder (1. Företag påbörjade före ]98I-07-01 30 150 32 150 24100 8050 — — b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas I 981 /82 45 070 56 550 — 44 600 11 650 — — c. Företag avsedda att påbörjas 1982/83 Delprogram 2.1 1. Diverse objekt 1 000 — 1 000 — Delprogram 2.6 2. Diverse objekt — 7 200 — — 7 200 — — Delprogram 2.99 3. Kasernrenoveringar — 17 400 — — 8 500 — — 4. OrlB S. Ombyggnad av tyghuset —— 5075 — — 5 075 — 5. OrlB 0. Ombyggnad av marketenteri — 4210 — — 4210 — — 6. Diverse objekt inkl. tekniska för- sörjningsanordningar 10 250 — 9 050 — — 7. Underhåll av befäst- ningar och byggnader 14 000 14 000 — — Summa c — 59135 — — 49 035 — — Summa C (a-c) 75 220 147 835 24 100 52 650 60 685 Summa A-C 50320 572 445 194990 139950 168905 — — Utrednings- och pro- jekteringskostnader — 11 350 10000 —— inkomster från bostä- der och försäljning av mark och byggnader — —— — 4500 — 4000 — — Reducering på grund av överplanering —26 400 — 17 905 — Beräknat medelsbehov — — — 120400 157000 —

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Marinförband:Anskaffning av anläggningar för budgetåret

1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 157 000000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 198

C 4. Marinförband: Forskning och utveckling

1980/81 Utgift 65 000 000' 1981/82 Anslag 75 000000 1982/83 Förslag 87 100 000

'Varav 13 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för mari- nen. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndigan- den medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medels- tilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 164747186 kr. För budgetåret1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi- gande om 91.8 milj. kr. och anvisat ett anslag av 75 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (164 747 186 + 91 800000—75 000000) 181547186 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel ( ] OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. nr. 1981/82 1982/83 Chefen för marinen Bem. Bet. Bem. Bet.

Mari nförband: Utvecklingsarbete för delprogrammen 2.1 — 2.99 (se s. 000) 58 200 73 000 62 200 88 800 Kost nader 58 200 73 000 62 200 88 800 Prisreglering + 33 600 +3 600' + 33 100 +2 000' Justering på grund av

överplanering m.m. - —1600 — —3 700 Medelsbehov — 75 000 87 100 Bemyndigandebchov 91800 —- 95 300

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettopris- index.

Budgetåret 1980/81

Chefen för marinen anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att planerat utvecklingsarbete för marinförbanden i stort sett har kunnat genomföras.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl.a. att projekteringen och konstruktionen av ubåt typ A 17 fortsätter.

Föredra- ganden

Bem.

62 200 62 200

+29 500

91 700

Bet.

90 800 90 800

—3 700 87100

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 199

Budgetåret 1982/83

Chefen för ntarinen

Anslaget bör föras upp med 87,1 milj. kr. och ett beställningsbemyndi- gande om 95,3 milj. kr. inhämtas.

Under budgetåret 1982/83 inriktas verksamheten främst på fortsatt pro- jektering och konstruktion av en ny ubåt (A17). systemutveckling för övervattensfartyg och ubåtar samt för allmän utveckling och projektering av vapenmateriel.

Av begärda bemyndiganden avser 33.1 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj.kr.).

Ändamål Belopp

1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris-

utveckling enligt nettoprisindex (8 %) 12.7 . Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden

för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto- 's)

prisindex (16,64 %) 10,4 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1980/81 10.0 Summa 33,1 Överbefälhavaren

[ sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrker överbefälhavaren marinchefens anslagsframställning.

F öredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme- del.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (181 547 186 + 91700000— 87 100000) 186147 186 kr. Detta belopp bör emellertidjusteras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 165 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilket utvecklingsarbete som bör beställas inom ramen för det bemyndi- gande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för marin- förband får beställas inom en kostnadsram av 91 700000 kr.,

2. till Marinförband: Forskning och utveckling för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 87 100000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 200

D Flygvapenförband

Chefen för flygvapnet är programmyndighet för huvudprogrammet Flyg- vapenförband som omfattar följande delprogram.

3.1 För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband 3.2 J aktförband

3.4 Attackförband 3.5 Spaningsförband

3.6 Flygtransportförband

3.7 Basförband 3.99 Gemensamma produktionsresurser

Flygvapnets fredsorganisation består i stort av följande staber och för- band m.m.

Flygstaben

En eskaderstab

Fyra sektorflottiljer Sex övriga förband (flottiljer) Fem utbildningsanstalter (skolor)

Lokaliseringen av flygvapnets fredsförband m.m. framgår av följande karta (intagen på s. 201). Verksamheten leds centralt från flygstaben och i vissa fall av chefen för första flygeskadern.

Verksamheten under huvudprogrammet Flygvapenförband budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar samt Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.

D ]. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet D 2. Flygvapenförband:Materielanskaffning D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling

D 1. F lygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

1980/81 Utgift 2 249 663 129 1981/82 Anslag 2 306 200000 1982/83 Förslag ' 2 333 000 000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet. opera- tiv och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 201

för??? , .KARLSBQRlllm

s.. € » sa'. ». ”»

utmana &? '

%*

o =jakt o =attack . =spaning |:] =utbi|dningsförband m.m.

=mi|itärområdasgräns G = sektorflottilj

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 202

personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnplik- tiga inom flygvapnet.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen för flygvapnet

Antal flygtimmar 97300 81 808 87 350 86 250 Antal utexaminerade officerare exkl. reservofficerare 160 129 160 160 Grundutbildning av väm-

pliktiga

Antal man 4716 4192 4417 4161 Antal tjänstgöringsdagar (1 OOO-tal dagar") 1 501 1 506 1403 1 319 Repetitionsutbildning

Antal man 7 280 4 690 6 920 6 535

Antal tjänstgöringsdagar

( ] OOO-tal dagar) 56 43 57,3 49,6

Kostnader och medelsbehov ( [ OOO-tal kr.) Primäruppdrag m.m. 1980/81 1981/82 1982/83

Planerat Utfall Planerat Chefen för Föredra- tlygvapnet ganden

F lygvapenförband: För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband 293 998 285 419 286 837 289 842 287 448 J aktförband 325 901 343 362 369 849 386 706 381 484 Attackförband 208 580 297 170 242 655 259 228 252 709 Spaningsförband 87 072 108 653 109 672 119 661 1 15 670 Flygtransportförband 58 262 71 025 83 582 82 157 81 129 Basförband 521 595 577 709 539 644 587 333 564 229 Gemensamma produk-

tionsresurser 602 292 668 240 636 361 695 573 660 331 Kostnader 2 097 700 2 351 578 2 268 600 2 420 500 2 343 000 Tillkommer/avgår: Intäkter -— 8000 —1043291 —10000 —10000 —10000' Förskott — + 2 4 | 4 _ _ _ Overplanering, reser-

ver m. m. + 90 300 — +47 600 +24 600 — Medgiven prisreglering + 119 300 — — — — Medelsbehov 2 299 300 2 249 663 2 306 200 2 435 100 2 333 000

' Varav 100000 förskottsbetalning för drivmedel budgetåret 1979/80.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 203

Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Chefen F öredra- för flyg- ganden vapnet Militär personal 2 220 2 007 2 300 2 430 2 430 Civilmilitär personal 2 235 2 304 2 200 2 070 2 070 Civil personal 4300 4355 4255 4215 4215

8755 8666 8755 8715 8715

Budgetåret 1980/81

Chefen för flygvapnet anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 bl.a. att resultatet från översynen av stridslednings- och luftbevakningssystemets framtida behov av personal har redovisats till regeringen och att övergången till en ny sektororganisation har förberetts. Avvecklingen av äldre radarmateriel fortsätter. Radarövningskompanier har organiserats på F4 och F21. Krigsorganisationens behov av personal har utretts. Kravspeciflkationer inför omsättningen av materiel för vissa luftförsvarscentraler har börjat tas fram.

Inriktning mot förlängt utnyttjande av J 35 F-systemet har skett. Om- skolning av en jaktflygdivision J 35 F till JA 37 har delvis genomförts men har på grund av motorproblem behövt uppskjutas i vissa delar.

Prov med ledningssystemet ATLE har genomförts. Underrättelseskolan och fotoenheten har överförts från F 11 till F 13. Ytterligare flygplan av typ Tp 84 har tillförts organisationen och nyutbildning/omskolning har påbör- jats. Personalen har utbildats på ett nytt klargöringssystem.

Förslag till ny sektororganisation. organisation av chefens för första flygeskadern stab och förändrad organisation vid flygvapnets utbildnings- anstalter till följd av den nya befälsordningen har lämnats. Vidare har förslag lagts beträffande flygvapnets flottiljorganisation (OLLl/U).

Andra anpassningar av fredsorganisationen, bl. a. inom underhållsverk- samheten. bevaknings- och förplägnadstjänsten. samt samordning av verk- samheten med andra myndigheter fortsätter.

Förberedelserna för indragning av F I:s flottiljadministration har fort-

satt.

Budgetåret 1981/82

I förhållande till prop. 1980/81: 100 bil. 7 (FöU 19 och 26. rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 har inte vidtagits några väsentliga ändringar i planeringen av verksamheten inom huvudproduk- tionsområdet Ledning och förbandsverksamhet.

Luftförsvarscentralerna anpassas till flygplan JA 37 och radar PS-860. Metodutveckling genom försök och prov inför kommande omsättning av

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 204

materielen för vissa luftförsvarscentraler fortsätter. Projektering av an- läggningar för en ny låghöjdsradar påbörjas.

Påbörjad omskolning till system JA 37 fortsätter. Utvecklingen av led- ningssystemet ATLE fortsätter. Utbildning och omskolning för flygplan Tp 84 genomförs.

Basorganisationen förändras successivt. Anpassningen av bassystemet och omskolningen av personalen till flygbassystem 90 och flygplan 37 fortgår.

En ny fredsorganisation med fyra luftförsvarssektorer införs. Vidare införs en ny organisation för chefens för första flygeskadern stab och för flygstaben. En enhet för taktisk utprovning av bas- och underhållssystem (TUBas) organiseras vid F 14. Den nya befälsordningen medför att organi- sationen för flygvapnets utbildningsanstalter m.fl. förändras. Härvid or- ganiseras vid F 14 en officershögskola (FOI—15") samt vid F 16 en division för grundläggande taktisk flygutbildning (GTU).

Försök med decentraliserad produktionsledning—DEPROL—genomförs vid F 4.

Budgetåret 1982/83 Chefen förflygvapnet

Chefen för flygvapnet anför följande huvudmotiveringar för den före- slagna verksamheten under budgetåret 1982/83.

Äldre radarstationer och viss sambandsmateriel avvecklas och ersätts med modernare utrustning. Organisationen av en regional vädercentral vid F21 fullföljs.

Anpassningen av bassystemet fortgår liksom omskolningen till flygplan 37. Utvecklingen av det datorstödda ledningssystemet ATLE fortsätter. Utbildningen och omskolningen för flygplan Tp 84 genomförs. Basorgani- sationen förändras successivt.

Förberedelserna fortsätter för att dra in F I:s flottiljadministration. En krigshögskola organiseras vid F 20 inom den nya befälsordningens ram. Den lätta attackfunktionen vid F21 överförs till F 16 och integreras med divisionen för grundläggande taktisk flygutbildning.

Flygvapnets Väderskola (VÄDS) flyttar till Ljungbyhed och underställs chefen för F5 .

Tillsynsverksamheten för flygplan 35 avvecklas i Kalmar. Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 detaljmotiverar che- fen för flygvapnet på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 208.6 milj.kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 205

B. Förändringar enligt regeringens beslut.

Organisationsändringar (främst förbandsindragningar) minskar per— sonalkostnaderna med 3,2 milj. kr.

C. Uppgiftsförändringar

|. Äldre radarmateriel avvecklas och underhållsverksamheten ses över, vilket minskar underhållskostnaderna (— 34,5 milj. kr.).

2. Behovet av värnpliktiga minskar. Detta minskar kostnaderna med 5,2 milj. kr.

3. Materielläget, främst beträffande flygplansmateriel, medför att un- derhållskostnaderna minskar med 39,1 milj. kr.

4. Diverse verksamhetsförändringar minskar kostnaderna med 13,4 milj. kr.

5. Överbefälhavaren har beordrat ökad beredskap. Detta kostar ytterli- gare 7,1 milj. kr.

6. Drivmedelsförbrukningen minskas med 18.9 milj. kr.

7. Driftkostnaderna för ATCAS börjar betalas med 2,9 milj.kr. för budgetåret 1982/83.

Överbefälhavaren

Överbefälhavaren lämnar flygvapenchefens anslagsframställning utan erinran. '

F öredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört under avsnitten 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (5. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (s. 75).

Jag kan i huvudsak godta chefens för flygvapnet förslag till uppgifter under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primäruppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsök- ning än chefen för flygvapnet, bl.a. vad beträffar underhåll och personal. Vid beräkningen av kostnaderna harjag tagit hänsyn till att ansvaret för de värnpliktigas tandvård i fred skall föras över till folktandvården och den privata tandvården (prop. 1980/81: 160, FöU 25, rskr 325). Jag har även beaktat att driften av vissa militära observationsstationer förs över till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (prop. 1980/81: 149, TU 27, rskr 334).

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställ- ningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Flygvapenförband:Ledning och firbandsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2 333000 000 kr.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 206

D 2. Flygvapenförband:Materielanskaffning

1980/81 Utgift 2881070703l 1981/82 Anslag 2 455 850 000 1982/83 Förslag 2 140 000000 ' Varav 913,1 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll—utom sådant underhåll som är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbild- ning och övning vid förbanden—samt anskaffning av materiel för krigsor- ganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaffningstid- punkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 7057 600000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi- gande om 2638,4 milj. kr. och anvisat ett anslag om 2455 850000 kr. Den beräknade bemyndigandeskulden . den 30 juni 1982 blir därmed (7 057 600000 + 2 638 400 OOO—2455 850000) 7 240150000 kr.

Beställningshemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83 Chefen för Föredra- flygvapnet ganden Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Flygvapenförband: Centralt vidtaget

materielunderhåll m.m. för delpro- grammen 3.1—3.99 (se s. 200) 94600 78800 86100 91 500 86 100 91 500 Flygvapenförband:

Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjuk- vårdsmateriel) för

delprogrammen 3.1

3.99 (se 5. 200) 1 757 700 2 341 700 8 445 800 2 862 400 7 045 000 2 300 500 Kostnader 1 852 300 2 420 500 8 531 800 2 953 900 7 131 100 2 392 000 Prisreglering +786 100 +45 0001 +2 110 600 + 22 300' +2 027 500 — Reducering på

grund av över- planering m.m. 9 650 + 687 700 —548 200 —214 000 -— inkomster — — 38 000 — 38 000 38 000 38 000 Medelsbehov — 2 455 850 —- 2 390 000 —- 2 140 000 Bemyndigandebchov 2 638 400 — 11292100 — 9 120 600 —

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettopris- index.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 207

Budgetåret 1980/81

Chefen för flygvapnet anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att materielanskaffningen för flygvapenförbanden har varit mycket stor.

För gemensamma lednings- och strilförband har större beställningar avsett materiel till bl. a. taktiska ledningssystem. radaranläggningar av typ PS 870. rörliga indikatorrum och olika kommunikationsnät.

För jaktförbanden och spaningsförbanden har anskaffningen av materiel för de olika versionerna av flygplan 37 fortsatt. En ny jaktrobot för flyg- plan JA 37 har beställts.

För attack- och spaningsförbanden har beställts en ny motmedelsutrust- ning.

Två tunga transportflygplan (Tp 84) har beställts till flygtransportförban- den.

Till flygvapnets basförband har bl. a. beställts materiel för anpassning till bas 90. Främst kan nämnas lätt bogserbil. basradio m.m.

Budgetåret1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innefattar bl. a. kompletterande beställningar av utrustning och reservdelar till de olika versionerna av flygplan 37. Under budgetåret läggs ut beställningar för att förlänga gångtiden för flygplan 35.

Budgetåret1982/83 Chefen för flygvapnet

Anslaget bör föras upp med 2 390,0 milj. kr. och ett beställningsbemyndi- gande om 11292.1 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Gemensamma led- nings- och strilförband avser fortsatt anskaffning och underhåll av utrust- ning för radaranläggningarna PS 860 och PS 870. Övriga större objekt är en ny radio för luftförsvarsorientering samt nya fjärrskriftsterminaler.

lnom delprogrammet Jaktförband avser huvuddelen av beställningsbe- myndigandena ytterligare en division av flygplan JA 37.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Attackförband avser kompletterande beställningar till samt underhåll av flygplan AJ 37. För flygplan SK 60 begärs beställningsbemyndigande för en flygradio. Bemyn- digandena omfattar också anskaffning av 30 flygplan JAS.

lnom delprogrammet Spaningsförband avser beställningsbemyndigan- dena främst ändringsverksamhet samt fotoutrustningar.

Inom delprogrammet Basförband planeras fortsatt anskaffning av bl. a. flygsäkerhetsmateriel, fordon och sambandsutrustning samt materiel för den nya basorganisationen såsom ett nytt ammunitionsröjningsfordon.

Fördelningen på materielslag och objekt (motsvarande) av de beställ-

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 208

ningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av föl- jande sammanställning (prisläge februari 1981 ; 1000-tal kr.).

Primäruppdragsgrupp Bemyndigande Materielslag/objekt (motsvarande)

Centralt vidtaget materiel- underhåll m. m. Flygplanssystem 37 1 800 Ovriga flygplan (inkl. helikoptrar) 800 Bastjänstmateriel 1 900 Ovrigt 81 600

Centralt vidtagen materiel- anskaffning m.m. (inkl. sjukvårdsmateriel) Flygplan AJ 37 och flygplan SK 60 41 500 Flygplan SH/SF 37 21 100 Flygplan JA 37 2 090 200 varav 9:e divisionen av flygplan JA 37 1 327 000

vapen till flygplanen 450000 Flygplan JAS 5 445 000 Stridsledningsmateriel m. m. 379 100 varav radar PS 870 I 18 800

sambandsmateriel 74 200 Bastjänstmateriel 215 210 varav ammunitionsröjningsfordon för

anpassning till bassystem 90 50000

Av begärda bemyndiganden avser 2110.6 milj. kr. prisreglering. Belop- pet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål Belopp

l. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden

den 30juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettoprisindex (8 %) - 520,1 2. Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden

för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto- prisindex (16.64 %) 1527,8 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden för budgetåret 1980/81 62,7

Summa 2 110,6

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår över- befälhavaren att förevarande anslag skall minskas med 35 465 000 kr.. varav 35 milj. kr. förs över till huvudprogram 2 Marinförband till följd av omplanering av ytattack 81 m.m. och 465000 kr. utnyttjas som raman- passning. Överbefälhavaren föreslår att de medel som förs över till huvud- program 2 återförs budgetåren 1985/86 och 1986/87. 1 övrigt lämnar överbefälhavaren flygvapenchefens framställning utan erinran.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 209

Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme- del. I beräkningen ingår ett bemyndigande om sammanlagt ca 5 miljarder kr. för att påbörja anskaffningen av flygplanssystem JAS. Bemyndigandet avser en första delserie av 30 flygplan samt vapen och stödsystem.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (7 240 150000 + 9120600000— 2140000000) 14220750000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget- åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 13 640 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbe- myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 9120600000 kr.,

2. till FlygvaperJörband:Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2 140 000 000 kr.

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift 216107 626 1981/82 Anslag 236 600 000 1982/83 Förslag 215 000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m.m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m. m., befäst- ningar, flygfält och ammunitionsförråd för flygvapnet samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält. Verksamheten omfattar vidare kompletteringsarbeten m.m. på eller i anslutning till befintliga flyg- baser, anläggningar för el- och teleutrustning vid baserna samt inlösen av flygbullerstörda fastigheter.

14 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 210

Kostnader och medelsbehov ( [ OOO-tal kr. )

1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Chefen för Före- flygvapnet draganden

Flygvapenförband: Markanskaffning för delpro-

grammen För flera delprogram

gemensamma lednings- och strilförband 400 400 400 Basförband 600 600 600 Gemensamma produktions-

resurser ] 000 1 000 1 000 Nybyggnad m. rn. för delpro-

grammen För flera delprogram gemen-

samma lednings- och stril- förband 51 600 65 600 64 600 Basförband 28 640 33 150 32 150 Gemensamma produktions-

resurser 98 1 10 80 150 72 200 Centralt beslutade ombygg-

nads- och underhållsåtgär- der för delprogrammen För flera delprogram gemen-

samma lednings- och stril- förband — 1 000 1 000 Basförband 24 600 24 800 24 800 Gemensamma produktions-

resurser 61 500 37 500 35 400 Summa 266 450 244 200 232 150 Utrednings- och projekte-

ringskostnader 14800 13 100 ' 13 100 lnkomster — 4000 3500 — 3500 Reducering på grund av .

överplanering — 40 650 — 36 900 26 750 Beräknat medelsbehov 236 600 216 900 215 000

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att behovet av mark har varit begränsat. Uppkomna behov har i huvudsak kunnat tillgodoses.

Nybyggnad av befästningar och kaserner m.m. har i stort sett kunnat genomföras enligt planerna. Vissa förseningar har dock uppkommit, främst med anledning av personalomsättningen i samband med fortifika- tionsförvaltningens flyttning till Eskilstuna. Utbyggnaden av nya radarsta- tioner har fortsatt planenligt. En flygtjänstbyggnad och ett förråd vid F7 i Såtenäs, ett truppserviceförråd vid F 13 i Norrköping. en skolbyggnad vid F14 i Halmstad och en värmecentral vid F 17 i Ronneby har bl. a. blivit färdiga. Nybyggnadsarbetena för en värmecentral vid F 5, en drivmedels- anläggning vid F 13, en hangar vid vardera av F 17 och F21 i Luleå samt ett

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 211

trupp- och mobiliseringsserviceförråd vid RFN i Vidsel har påbörjats under budgetåret. Kasernrenoveringarna vid F5 och vid F 14 i Halmstad har fortskridit planenligt.

Budgetåret 1981/82

Behovet av att anskaffa mark beräknas öka något jämfört med tidigare budgetår.

Utbyggnaden av radarstationsnätet fortsätter liksom utbyggnaden av befintliga flygbaser för bl.a. anpassning till flygplan 37 och till ett nytt flygbassystem (flygbas 90). En värmecentral och ett förråd vid F5 i Ljung- byhed. en drivmedelsanläggning och en skolbyggnad vid F13 i Norrkö- ping, en hangar vid vardera av F 17 i Ronneby och F21 i Luleå. tillbyggnad av värmecentralen vid F21 och RFN i Vidsel, ett trupp- och mobiliserings- serviceförråd vid RFN samt kasernrenoveringar vid F 5 och vid F14 i Halmstad beräknas bl.a. bli färdiga. Av större objekt som beräknas bli påbörjade märks en luftförsvarscentral, en hangar vid F 15 i Söderhamn samt kasernrenovering vid F 10 i Ängelholm.

Budgetåret1982/83 Chefen för flygvapnet

Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 216.9 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsobjekt som har påbörjats eller avses komma att påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till 67 350000 kr. I övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret för att påbörja bl.a. utbyggnaden av tre grupperingsplatser för radarstationer till en kostnad av 36 milj. kr.. åtgärder för att anpassa flygbaserna till ett nytt flygbassystem (flygbas 90") till en sammanlagd kostnad av 35 milj. kr., nybyggnad av en hangar vid F4 i Östersund till en kostnad av 30 milj. kr. samt nybyggnad av en servicehangar vid F 13 i Norrköping till en kostnad av 17 milj.kr., allt enligt prisläget den 1 februari 1981. För ombyggnads- och underhållsarbeten, som har påbörjats eller avses komma att påbörjas före den 1 juli 1982, beräknas medelsbehovet under budgetåret 1982/83 till 13.6 milj. kr. För objekt som avses påbörjas under sistnämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för underhåll och ombyggnad av flygfält till 24.8 milj. kr. samt för centralt beslutat underhåll av byggnader, övnings- och skjutfält m.m. till 10,8 milj. kr.

Överbefälhavaren

I sitt yttande över myndigheternas anslagsframställningar lämnar över- befälhavaren chefens för flygvapnet anslagsframställning utan erinran.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet

I”») .— ro

F öredraganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över

. kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligt följande

anskaffningsplan. I detta sammanhang vill jag anmäla att nybyggnaden av en aggregat- och fordonsverkstad vid F4 i Östersund och ombyggnaden av byggnad nr 22 vid F6 i Karlsborg f.n. utreds. Det är därför osäkert om byggnadsåtgärderna kan påbörjas under budgetåret 1982/83.

Fortifikationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inte har något att erinra bör det få ankomma på regeringen att. efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvi- sat. besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att regeringen har uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att—utöver vad jag har anmält i prop. 1980/81: 100 (bil. 7)—under innevarande budgetår påbörja uppförandet av en simulatorbyggnad vid F21 i Luleå till en beräknad kostnad av 3930 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1980. Detta har gjorts möjligt genom omplanering inom anslaget. Byggnaden behövs för att utbilda den flygande personalen på flygplan JA 37. vilket beräknas komma att tillföras förbandet omkring årsskiftet 1982—1983.

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

()bjekt Kostnadsram Medelsförbrukning

Faktisk Beräknad för t.o.m.

80-02-01 81-02-01 81-06—30 1981/82 1982/83

A. Murkanskajåfning

Delprogram 3.1 1. Mark för strilan- läggningar m. m. 600 800 400 400 Delprogram 3.7 . Mark för krigsflyg- fält samt diverse mindre markförvärv 900 1 200 — 600 600 IJ

Delprogram 3.99 3. Diverse mindre markförvärv 2 500 2 000 — 1 000 1 000

Summa A 4 000 4 000 2 000 2 000

B. Nybyggnad m.m. a. Företag påbörjade före I 98 I -()7 -0I 181 231 182 982 92 486 82 476 8 000

b. F öretng påbörjade eller avsedda att påbörjas 1981/82 152 670 171 500 95 874 59 350

6. Företag avsedda att påbörjas 1982/83

Delprogram 3.1 | . Radaranläggningar — 32 500 — — 14 500

Bygg- start år-mån.

Färdig- ställ- ande år-mån.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet

omen

U) Kw)

GNU!

14.

. Grupperingsplatser . Smärre objekt

Delprogram 3.7

. Anpassning för

flygbassystem 90

. Smärre objekt . El- och teleanlägg-

ningar Delprogram 3.99

. F4. Nybyggnad av en aggregat- och fordonsverkstad . F4. Nybyggnad av en hangar . F 13. Nybyggnad av en servicehangar . F 14. Nybyggnad av en skolbyggnad . F 16. Nybyggnad av ett kontrolltom . F 16. Om- och till- byggnad av hangar 33 . RFN. Nybyggnad av en matinrättning Diverse byggnads- företag

Summa c-

Summa B (a-c)

C.

a.

b.

IQ

Centralt beslutade ombyggnads- och an- derhållsåtgärder

Företag påbörjade före 1981-07-01 Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 198 I /82

Företag avsedda att påbörjas 1982/83 Delprogram 3.1 . Mindre ombyggnader

av befästningar m. m.

Delprogram 3.7

. Ombyggnad av flyg-

fält. smärre objekt

. Underhåll av flyg-

fält Delprogram 3 .99

. F6. Ombyggnad av

byggnad nr 22 till personalvårdsloka— ler m.m.

. Diverse ombyggnads-

företag m.m.

Kostnadsram

80-02-01

333 901

97 500

66 200

81-02-01

4 000 5 500

35 000 2 450

8 750

7 500 30 050 17 000

7 950

8 600

4 450

4 750

22 600 191 100 545 582

92 800

72 400

1 000

3 800

21000

5100

16000

Medelsförbrukning

Faktisk t.o.m. 81-06-30

92 486

65 500

1981/82

178 350

23 900

62 200

213

Beräknad för

1982/83

4 000 4 900

14 500 2 700

3 700

3 000 12 600 7 700 6000 3 000 4 450 4 750

15800 101600 168950

3 400

10 200

1 000

3 800 21 000

3000 8000

Bygg- start

o :. ar-man.

82-11

Färdig- ställ- ande år-mån.

83-06

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 214

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning

Faktisk Beräknad för t. o. m.

80-02-01 81-02-01 81-06-30 1981/82 1982/83

6. Underhåll av bygg- nader och övnings-

och skjutfält — 10 800 — 10 800 Summa c -— 57 700 —- — 47 600 Summa C (a—c) 163 700 222 900 65 500 86100 61200 Summa totalt 501601 768 482 157 986 266 450 232 150

Utrednings- och pro- . jekteringskostnader — — 14 800 13 100 Inkomster från bostä- der och försäljning

av mark och byggnader — —— — 4000 — 3 500 Reducering på grund av

överplanering — — —40 650 —26 750 Beräknat medelsbehov 236 600 215 000

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Flygvaperdörband:Anskajäf'ning av anläggningar för budget- året 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 215 000000 kr.

D 4. Flygvapenförband:Forskning och utveckling

1980/81 Utgift 442 999 0001 1981/82 Anslag 407 984 000 1982/83 Förslag 700 000000 ' Varav 88 130000 kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för flyg- vapnet. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndi- ganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av me- delstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 644 200000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi- gande om 4022 milj.kr. och anvisat ett anslag av 487984000 kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (644 200000 + 402 200 000—407 984000) 638 416000 kr.

Bygg- start

a o ar-man.

Färdig- ställ- ande år- mån.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 215

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. nr. 1981/82 1982/83 Chefen för flygvapnet Bem. Bet. Bem. Bet. F lygvapenförband:

Utvecklingsarbete för delprogrammen 3.1 3 .99 (se 5. 200) 354 800 407 984 7 679 600 730 800 Kostnader 354 800 407 984 7 679 600 730 800 Prisreglering +47 400 — 1 342 100 + 13 300' Justering på grund av

överplanering m. m. — — — 124 000 —45 100 Medelsbehov 407 984 699 000 Bemyndigandebchov 402 200 9 021 700

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettopris- index.

Budgetåret 1980/81

Chefen förflygvapnet anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att verksamheten inom delprogrammet Gemensamma lednings- och strilför- band i huvudsak har inriktats på utveckling av materiel till en nu låghöjds- radar (PS 870) samt fortsatt utveckling av ett rörligt indikatorrum och transmissionsnät.

För delprogrammet Jaktförband har verksamheten till största delen be- stått av typarbete för flygplan JA 37 Jaktviggen. Fortsatt utveckling av grundflygplan, målinmätningsutrustning. el- och teleutrustning. beväpning samt underhållsutrustning har beställts.

För delprogrammet Attackförband har främst beställts fortsatt utveck- ling av motmedel för flygplan AJ 37. Vidare har arbetet varit inriktat mot systemdefrnitionsarbete för flygplan JAS.

Budgetåret1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl.a. att utvecklingsarbetet för stridslednings- och luftbevakningsförbanden fortsätter. lnom delprogrammet redovisas även det påbörjade utvecklingsarbetet för att ersätta hela Viggensystemet med system JAS.

Budgetåret1982/83 Chefen för flygvapnet

Anslaget bör föras upp med 699 milj. kr. och ett beställningsbemyndi- gande om 9021 .7 milj. kr. inhämtas.

Föredra- ganden

Bem.

7 907 600 7 907 600

1510790

9418390

Bet.

814000 814 000

— 1 14 000 700 000

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 216

lnom delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband fortsätter utvecklingen av materiel till rörliga indikatorrum och nya radarstationer. Utveckling påbörjas för att omsätta materielen i stridslednings- och luftbe- vakningscentralerna. Flygburen radar och ny igenkänningsradar börjar utvecklas.

Verksamheten inom delprogrammet Attackförband avser i huvudsak utveckling av det nya JAS-flygplanet samt integration av nya vapen.

Beställningsbemyndigandet för delprogrammet Gemensamma produk- tionsresurser är främst avsett för drift och underhåll av försöksplatser.

Av begärda bemyndiganden avses 1 342.l milj. kr. för prisreglering. Be- loppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål Belopp

I. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden

den 30juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettoprisindex (8 %) 40_8 2. Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden

för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto- . prisindex (16.64 %) [ 277.9 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1980/81 23,4 1 342,1 Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar anger över- befälhavaren att medel kan behöva omfördelas från förevarande anslag till anslaget D2. Flygvapenförband:Materielanskaffning beroende på vilken form anskaffningen av en styrd glidbomb får.

1 övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för flygvapnet anslagsfram- ställning utan erinran.

F öredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme- del. I min beräkning ingår ett bemyndigande av 7500 milj. kr. för utveck- lingen av flygplanssystemet JAS.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (638416000+ 9418390000 — 700000000) 9356806000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget- åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 9100 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 217

vilket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för det beställningsbe- myndigande som riksdagen kan komma att lämna. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att ]. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för flygva- penförband får beställas inom en kostnadsram av 9418390000 kr.. 2. till Flygvapenförband:Forskning och utveckling för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 700000 000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 218

E Operativ ledning m. m.

Överbefälhavaren är programmyndighet för huvudprogrammet Operativ ledning m. m. som omfattar följande delprogram.

4.1 Operativ planläggning m.m. 4.2 Beredskap m.m. 4.3 Krigsorganisation av centrala och högre regionala staber m.m. 4.99 Gemensamma produktionsresurser

Huvudprogrammet omfattar i fred i stort följande staber m. m.

Försvarsstaben Sex militärområdesstaber mcd förvaltningar

Lokaliseringen av nämnda staber m.m. framgår av följande karta (inta- gen på s. 219).

Verksamheten under huvudprogrammet Operativ ledning m.m. budge- teras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Led- ning och förbandsvcrksamhet, Materielanskaffning samt Anskaffning av anläggningar. Verksamheten finansieras från följande anslag.

E ]. Operativ ledning rn. m.: Ledning och förbandsverksamhet E 2. Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning E 3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar

E 1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet

1980/81 Utgift 526 189480 1981/82 Anslag 512540000 1982/83 Förslag 504 900000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, dels operativ och krigsorganisatorisk verksamhet.

w »? 9? av & w w ses =militärområdesgräns

STIANSTAl]

åååh

Vfowwg å» . ' *?

EM

?

&%%f” gegga %%

.. Kå'

ååå &? %%??? . 'åg'fsz.

”'$? '

"Sw ».

%>?- &

.»- :

.Wéé ???-».. 4. . .. Ägg-&%%å?

"ååv'rw få]

mg 90"

% W&F” x

:?

'- 6— Ä. ». » $'%,- du?”? 4?”

"...-M. . . _

('&iå få?"; %

** aga-»». s...-_. ». ägg.-så:»

'WW'

l'fAHlSBUHG

?

”???. ååå»

få?

& ...»

Milostab B KRISTINEHAMN

%% &(

Milostab Ö

ÖSTERSUND

Milostab ÖN

Prop. 1981/82 102 Bilaga2 Försvarsdepartementet

219

Pmp. 1981/82: 102

Kostnader och medelsbehov ( I OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.

Operativ ledning m. m.:

Operativ planläggning m.m.

Beredskap m. m.: Sär- skild verksamhet vid försvarsstaben Beredskap m. m.: 1n- satsberedskap Beredskap m. m.: Be- redskapsåtgärder vid SJ m.m. Krigsorganisation av centrala och högre re- gionala staber m.m. Gemensamma produk- tionsresurser: Försvarsstabens och militärområdessta- bernas fredsorgani- sation m. m. Gemensamma produk- tionsresurser: Bon- tagande av pansar- hinder o. (1.

Kostnader *

Tillkmnmer/avgår:

Intäkter Gemensamma kostnader (netto) Överplancring. reser- ver m. m. Till regeringens dis- position Medgiven prisreglering Medelsbehov

Personal

Personalkategori

Militär personal Civilmilitär personal Civil personal

1980/81

Planerat

48 493

23 100

50 975

9 005

111279

200 100

4 175 447127

4670

+ 5853

2000 +69510

515 820

Utfall

57 826

26 880 79 339

10755

131729

204 302

4 342 515173

2831 +I3847

526 189

1981/82

Planerat

50291

23 874 71 992

9 725

124 400

230 109

4 509 514900

—4 270

+l910

—9750

502 790

Bilaga 2 F örsvarsdepartementet

1982/83

Överbefäl- havaren

55 385

25 906

80 824

10 700

129 406

251167

4 960 558 348

—10645

—10703

537 000

Antal anställda omräknat till personår

1980/81

Planerat

656 70 1 587

2313

lInkl. Gotlands militärkommando.

Utfall

636 81 I 593

2310

1981/82

Planerat

699 69 1 576

2344

1982/83

Överbe- fälha- varen

644 69 1543

2306'

Föredra- ganden

54 602

25 906 79 855

10700

123858

226818

4 509 526 248

—10645

—10703

504 900

Föredra- ganden

650 60 1 350

2 060

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 221

Budgetåret 1980/81

Överbefälhavaren anger i sin redovisning för verksamheten under bud- getåret 1980/81 att den slutligt planerade verksamheten har kunnat genom- föras inom ramen för disponibla resurser.

Bristande personalresurser inom vissa områden har medfört att arbets- uppgifter har uppskjutits. Detta gäller bl.a. verksamheten inom sektioner- na 5 och 8 vid militärområdesstaberna.

Mot bakgrund av förändringar i det militärpolitiska läget samt inträffade incidenter har beredskapshöjningar och insatser av större omfattning än normalt fått vidtas under vissa delar av budgetåret.

Omorganisationen av försvarsstaben har påbörjats och flyttningar till förvaltningsbyggnaden i kvarteret Bastionen förberetts. Omorganisationen av den högre regionala ledningen samt andra etappen i omorganisationen av Gotlands militärkommando med förvaltningar har förberetts.

Fortsatta försök med en provisorisk organisation av militärområdenas materielförvaltningar samt de regionala motorfordonsförråden har genom- förts.

I Nedre Norrlands militärområde har försöken med decentraliserad pro- duktionsledning (DEPROL) utökats med bl.a. myndigheterna inom hu— vudprogram 4.

Budgetåret1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81: 100 bil. 7 (FöU 19, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 för de delprogram m.m. som nu ingår i anslaget beräknas i stort sett kunna följas.

Planeringen inriktas mot att behålla sex militärområden. Personalminskningar och decentralisering av beslutsbefogenheter m.m. genomförs enligt besluten (prop. 1977/78:63. FöU 9, rskr 174 och prop. 1979/80: 135, FöU 15. rskr 318) om försvarsmaktens centrala ledning m.m. samt om omorganisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m. m. '

Budgetåret 1982/83 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren anför följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten under budgetåret 1982/83.

Verksamheten inriktas i första hand att säkerställa den operativa led- ningen under beredskap och krig.

Strävan skall vara att begränsa produktionskostnaderna till förmån för krigsorganisationens materielinnehåll. det operativa krigSförberedelsear- betet och utbildningen.

Omorganisation av den högre regionala ledningen samt den andra etap- pen i omorganisationen av Gotlands militärkommandostab med förvalt- ningar genomförs. Gotlands militärkommandostab med förvaltningar över- förs i samband med omorganisationen till huvudprogram ]. Arméförband.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 222

Som ett led i strävan att minska personalkostnaderna fortsätter försöken med integrerade tyg- och intendenturförvaltningar samt med regionala motorfordonsförråd.

Personaltjänsten prioriteras i syfte att möta negativa verkningar för de anställda av de fredsorganisatoriska förändringarna. personalminsk- ningarna m.m.

Intensiflerade rationaliseringar och personalminskningar inleds inom förevarande huvudprogram.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 detaljmotiverar överbefälhavaren på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 45 523 000 kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

1. Planerade personalförändringar innebär att kostnaderna minskar med 4 375 000 kr.

2. Den tillfälliga ledningsorganisationen i samband med omorganisation av militärområdesstaberna upphör (— 700000 kr.).

3. Kostnaderna för de centrala stabernas flyttning till Bastionen upphör (— 800000 kr.). Kostnaderna för flyttning av Gotlands militärkommandostab med för- valtningar upphör i huvudsak (— 1,8 milj. kr.).

C. Uppgiftsförändringar

]. För driften av sjöbevakningscentralen vid Malmö marina bevaknings- område beräknas kostnaderna till 900000 kr.

2. Kostnaderna för överbefälhavarens beredskapskontroller beräknas öka med 1,3 milj. kr.

3. Hyreskostnaderna för två drivmedelsanläggningar inom vardera Öst- ra militärområdet och Nedre Norrlands militärområde beräknas till 1 milj. kr. Kostnaderna har tidigare täckts av fortifikationsförvaltningen men skall enligt de nya principerna för fastighetsförvaltning belasta huvudpro- duktionsområde 1. Ledning och förbandsverksamhet.

4. Omsättningskostnader för viss bensin som inte längre kan användas som flygbränsle på grund av vissa kemiska förändringar beräknas till 2,4 milj. kr. Överbefälhavaren har i sitt yttrande över myndigheternas anslagsfram- ställningar kompletterat sin anslagsframställning enligt följande. Överbefälhavaren beräknar att förevarande anslag minskar med 22 336000 kr. genom att Gotlands militärkommandostab med förvaltningar förs över till huvudprogram ]. Arméförband samt med 450000 kr. genom överföring av tre kryptologer från försvarsstaben till försvarets radioan- stalt.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 223

F öredragan den

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (s. 75). Under budgetåret 1982/83 kommer militärområdesstaberna och verkstads- förvaltningarnas ledningsorgan att omorganiseras.

Jag kan i huvudsak godta vad överbefälhavaren har anfört om verksam- heten under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primäruppdragen. Jag har dock räknat med en mindre ökning av personalkostnaderna än överbefälhavaren.

Jag anser liksom överbefälhavaren att Gotlands militärkommando skall föras över till huvudprogram ]. Arméförband.

Till följd av de överföringar av personal m.m. till andra myndigheter som överbefälhavaren föreslår har jag minskat anslaget med 22 780000 kr.

Upplysningar om primäruppdraget 40211 kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott.

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställ- ningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Operativ ledning m. m.: Ledning och fc'irbandsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 504 900000 kr.

E 2. Operativ ledning m.m.:Materielanskaffning

1980/81 Utgift 87 682 206' 1981/82 Anslag 77 800 000 1982/83 Förslag 78 000 000

'Varav 15 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar anskaffning av databehandlings- utrustning med indikatorer och telemateriel, uppbyggnad av signalförbin- delser samt anskaffning av bl.a. fortifikatorisk materiel. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beställningsbemyndiganden medan anskaff- ningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden var den 30 juni 1981 129609 538 kr. För budget- året 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 128.6 milj. kr. och anvisat ett anslag om 77,8 milj. kr. Den beräknade bemyndi- gandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (129609538+128600000— 77 800000) 180409538 kr.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 224 Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel ( I OOO-tal kr.) Primäruppdrag m.m. 1981/82 1982/83 Överbefäl- havaren Bem. Bet. Bern. Bet. Operativ ledning rn. m.: Materielanskaffning för delprogrammen 4.1—4.99 (se 5. 218) 95 800 79 500 88 300 78100 Kostnader 95 800 79 500 88 300 78 100 Prisreglering +32 800 — +40000 +700' Justering på grund av över-

planering m.m. — —1700 — —800 Medelsbehov 77 800 78 000 Bemyndigandebchov 128 600 128 300

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1980/81

Överbefälhavaren anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att den materielanskaffning som var planerad i stort sett har kunnat genomföras.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl.a. att verksamheten under budgetåret främst inriktas mot en fortsatt anskaffning av materiel och installationer för för- svarsmaktens gemensamma sambandsnät och sambandsnätet för vissa staber samt för sjöbevakningscentralen i Södra militärområdet.

Budgetåret 1982/83 Överbefälhavaren

Anslaget bör föras upp med 78 milj. kr. och ett beställningsbemyndi- gande om 128,3 milj. kr. inhämtas.

Verksamheten inriktas främst mot en fortsatt anskaffning av materiel och installationer för försvarsmaktens gemensamma staber m.m.

Av begärda bemyndiganden avser 40 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

F öredra- ganden

Hem.

88 300 88 300

+ 34 300

122 600

Bet.

78 100 78 100

100 78 000

Prop. 1981/82:102 Bilagaz Försvarsdepartementet 225

Ändamål Belopp

]. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden

den 30juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettoprisindex (8 %) 13,3 . Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden

för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto- lx)

prisindex (16,64 %) 14,7 3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1980/81 12.0 Summa 40,0 Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme- del.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (180409538+122600000-— 78 000000) 225 009538 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 205 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det beställningsbe- myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

]. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel

m.m. för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en kostnads- ram av 122 600000 kr.. ,, ... till Operativ ledning m.m.:Materielanskaääring för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 78 000000 kr.

E 3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift 133 765 438 1981/82 Anslag 88 700 000 1982/83 Förslag 90 500 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m.m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m. och befäst- ningar för huvudprogrammen Operativ ledning m.m. och Gemensamma myndigheter m.m. samt markförvärv för dessa ändamål.

15 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 226

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag 1981/82 1982/83 Överbefäl- Före- havaren draganden

()perativ ledning m.m.: Markanskaffning för delpro- grammen Krigsorganisation för centra- la och högre regionala

staber m. m. 400 400 400 Försvarets radioanstalt 200 200 200 Nybyggnad m. rn. för delpro-

grammen Krigsorganisation för centra— la och högre regionala

staber m. m. 35 550 34 200 29 200 Gemensamma produktions- resurser 10 080 23 700 23 700 Centralt beslutade ombygg- nads- och underhållsåtgär- dcr för delprogrammen

Krigsorganisation för centra- la och högre regionala

staber m.m. 6 700 15 500 15 500 Gemensamma produktions-

resurser 33 200 26 850 22 350 Summa 86 130 100 850 91 350 Utrednings- och projekte-

ringskostnader + 3 600 +4 000 +4 000 Reducering på grund av

överplanering —1 030 —4 850 —4 850 Beräknat medelsbehov 88 700 100 000 90 500

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsfr'irvaltningen anmäler i sin redovisning för verksamheten under budgetåret 1980/81 att planerad verksamhet i stort sett har kunnat genomföras.Bl.a. har nybyggnad av en köldprovanläggning i Karlsborg i allt väsentligt slutförts. Nybyggnaden av en stabsbyggnad på Gotland har fortsatt planenligt. Ombyggnad av ämbetsbyggnaden Bastionen i Stock- holm pågår och beräknas färdigställas under budgetåret 1981/82.

Budgetåret1981/82

Planerad verksamhet beräknas kunna genomföras. Under budgetåret beräknas bl.a. ombyggnaden av militärstabsbyggnaden i Stockholm på- börjas. En apteringsverkstad i Karlsborg bedöms kunna börja byggas under budgetårets senare del.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 227

Budgetåret 1982/83 Överbefälhavaren

Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 100 milj. kr. enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsobjekt som har påbörjats eller avses komma att påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till 11,8 milj. kr. 1 övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret 1982/83 för att påbörja bl. a. utbyggnad av en stabsbyggnad för milomaterielförvalt- ningen i Övre Norrland till en kostnad av 6.6 milj.kr.. nybyggnad av lokaler för försvarets radioanstalt på Lovön för ca 16 milj. kr. För ombygg- nads- och underhållsarbeten som har påbörjats eller avses komma att påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas medelsbehovet under budgetåret 1982/83 till 15 650000 kr. För objekt som avses påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för ombyggnaden av förvaltnings- byggnaden Tre Vapen i Stockholm till 15,5 milj. kr.

F öredra ga nden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligt följande anskaffningsplan. I detta sammanhang villjag anmäla att nybyggnaden av en stabsbyggnad för Övre Norrlands materielförvaltning f.n. utreds. Det är därför osäkert om byggnadsåtgärderna kan påbörjas under budgetåret 1982/83.

För att vissa delar av försvarets materielverk som f. n. är lokaliserade utanför förvaltningsbyggnaden Tre Vapen i Stockholm skall kunna flytta in där behövs vissa ombyggnadsåtgärder. Jag har beräknat 2 milj.kr. för detta ändamål.

Fortifikationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inte har något att erinra bör det få ankomma på regeringen att, efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvi- sar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Anskaffningsplan (1000-tal kr.)

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig- _————— __ start stäl-

Faktisk Beräknad för år-mån. lande t.o.m. _ år-mån.

80-02-01 81-02-01 81-06-30 1981/82 1982/83

A. Markanskaffning Delprogram 4.3 1. Diverse mindre markförvärv 800 800 400 400 — —

Delprogram 5.6 Diverse mindre markförvärv för FRA 400 400 200 200 —

Summa A 1 200 1 200 -— 600 600 — —

PJ

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 228

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig- —_— ————_—— start stäl—

Faktisk Beräknad för år-mån. lande

t.o.m. ___- år-mån.

80-02-01 81-02-01 81-06-30 1981/82 1982/83

B. Nybyggnad m. m.

a. Företag påbörjade före [981-07-01 42 770 44 050 31 570 12 480 — —

b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 198 I /82 35 400 44 950 — 33 150 11 800 — —

c. Företag avsedda att påbörjas 1982/83

Delprogram 4.3

]. Stabsplatser — 39600 — 10700 — — 2. Militärområdesförråd

för drivmedel — 6 000 — 6 000 — 3. Truppbefästningar

m. m. 4 200 —- — 4 200 — — 4. Diverse byggnads-

företag — 5 700 — — 5 700 —

Delprogram 4.99 5. MFON. Nybyggnad av

en stabsbyggnad 6 600 — — 4 000 83-04 83- 12 6. FRA. Utbyggnad av

lokaler på Lovön — 16050 — 8000 82-10 84-04 7. Diverse bygg-

nadsföretag 2 500 — 2 500 — —

Summa c — 80650 — — 41 100 — Summa B (a—c) 78170 169650 31570 45 630 52 900

C. Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder

a. Företag påbörjade

före ] 98I-07-Ol 24 000 28 700 20 100 8 700 — — -— b. Företag påbörjade

eller avsedda att

påbörjas 1981/82 18 800 46 850 31 200 15 650

c. Företag avsedda att påbörjas 1982/83

Delprogram 4.3 1. Diverse byggnads-

företag — 5 800 — 5 800 — — 2. Underhåll av be- fästningar 6 000 — — 6 000 — —

Delprogram 4.99 4. Diverse ombyggnader och underhåll av

byggnader 12 500 — 10 400 — —— Summa c — 24300 — — 22 200 — Summa C (a-c) 42 800 99 850 20 100 39 900 37 850 — Summa A-C 122170 270 700 51 670 86 130 91 350 — Utrednings- och pro- jekteringskogtnader +3 600 +4 000 — Reducering på grund av överplanering — — — — 1 030 —4 850 -— — Beräknat medelsbehov — — 88 700 90 500

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 229

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Operativ ledning m. m.:Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90 500000 kr.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 230

2. Civilförsvaret

2.1 1977 års försvarsbeslut

Försvarbeslutet år 1977 betydde för civilförsvarets del att intentionerna i 1972 års försvarsbeslut skulle fullföljas. Detta innebar bl.a. att den nya krigsorganisation (organisation 80) som fastställdes år 1976 skulle vara uppbyggd i början av 1980-talet och att civilförsvaret i första hand skulle inriktas mot att bereda befolkningen skydd mot verkningarna av konven- tionella stridsmedel.

[ försvarsbeslutet lades ökad vikt vid åtgärder som förbättrar krigsor- ganisationens förmåga att säkerställa skyddet för befolkningen. främst genom alarmering. ett bättre utnyttjande av befintliga och planerade skyddstillgångar samt utrymning av riskområden. när skyddstillgångarna med hänsyn till rådande läge är otillräckliga. Grundutbildningen av befäl skulle prioriteras med bibehållen balans mellan grundutbildnings- och öv- ningsverksamhet.

Anskaffningen av materiel och anläggningar skulle fortgå i oförändrad omfattning.

Under perioden 1977/78—1981/82 har flera av de grundvärden som an- vändes som underlag för 1977 års försvarsbeslut förändrats. Detta har medfört att produktionen måst begränsas. Minskningarna har genomförts främst inom områdena utbildning av civilförsvarspliktiga och anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 231

2.2. Civilförsvarets fortsatta utveckling

2.2.1. Inledning

Innan jag behandlar civilförsvarets fortsatta utveckling vill jag lämna en kort översikt över hur försvarets planerings- och ekonomisystem tillämpas inom civilförsvarets verksamhetsområde.

Grundtanken i systemet är att särskild vikt skall läggas vid att ange de långsiktiga målen, så att de kan tjäna som vägledning vid planering och genomförande av verksamheten.

Planeringen inom civilförsvaret är inriktad dels på att underhålla och utveckla enheter i krigsorganisationen för ledning och undsättning m.m.. dels på att vidta åtgärder i förebyggande syfte. främst genom att bygga skyddsrum. Vid genomförandet av den planerade verksamheten skall ef- tersträvas att delegera besluten så långt ned i organisationen som möjligt.

Liksom i det militära försvaret utgörs huvudfunktionerna i civilförsvaret av en operativ funktion, en programfunktion och en produktionsfunktion. D e n o p e rat iv a fu n k t i o n e n omfattar det operativa krigsförberedel- searbetet. Inom civilförsvaret utförs detta arbete i civilförsvarsstyrelsen samt hos civilbefälhavare och länsstyrelser. Arbetet består till stor del av planläggning för att genomföra utrymning och inkvartering av befolkning- en. användning av tillgängliga skyddsrum. alarmering m.m. Program- _fu n !( tio n e n—som avser ansvaret för att formulera mål för programmen. fördela resurser och kontrollera att målen uppfylls—utövas under regering- en av civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna samt vad gäller skyddsrum även av kommunerna.

Civilförsvaret bildar ett" h u v U (1 p r 0 g r a m . Inom detta finns delpro- gram för Skydd för befolkningen. Räddningstjänst och Administration. Delprogrammen är i första hand att betrakta som a v v äg nin g s p ro - gram som främst används i den långsiktiga planeringen och vid avväg- ningsdiskussioner.

Verksamheten i civilförsvaret indelas i följande p ro (1 U kt io n s 0 rn r ä - d e n .

Administration

Utbildning

Underhåll och förrådsverksamhet Materielanskaffning Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen Anskaffning av anläggningar för fredsorganisationen Skyddsrum för befolkningen Forskning, försök och utveckling

1 den långsiktiga planeringen sker en avvägning mellan produktionsom- rådena enligt indelningen Vidmakthållande. Omsättning och tillförsel samt Forskning och utveckling.

lx)

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 23

Anslagen till civilförsvaret är följande.

G 1. Civilförsvar G2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar G 3. Civilförsvar: Skyddsrum

2.2.2. Civilförsvarsstyrelsen

Perspektivplanen

Regeringen uppdrog i november 1977 åt civilförsvarsstyrelsen att enligt samma allmänna grunder som för det militära försvaret genomföra per- spektivplanering för civilförsvarets fortsatta utveckling efter år 1982. Eko- nomiskt skulle studieområdena förläggas mellan 150 och 250 milj. kr. per budgetår för verksamhet som inte avser skyddsrum och mellan 100 och 250 milj.kr. för verksamhet som avser skyddsrum eller tillsammans för de båda områdena mellan 250 och 500 milj. kr. per budgetår. Samtliga belopp angavs i prisläget februari 1977. Civilförsvarsstyrelsen överlämnade i feb- ruari 1979 del 1 av sin perspektivplan.

Regeringen gav i juni 1979 anvisningar för perspektivplaneringen under. fas 2. De allmänna grunderna var i princip desamma som för det militära försvaret. Dessutom angavs bl. a. att de åtgärder som krävs för att införa en s.k. närskyddsorganisation skulle belysas på varje ekonomisk nivå.- Alternativa möjligheter att i fredstid förbereda s. k. skyddade utrymmen" skulle redovisas. Vad försvarskommittén hade anfört om personalutnytt- jandet inom totalförsvaret och om en ökad samordning mellan civilförsva- ret och den verksamhet som kommunerna bedriVer skulle beaktas. Två ekonomiska förutsättningar angavs. Enligt den ena skulle en planerings- ram på 2100 milj.kr. gälla både för perioden 1982/83 1986/87 och för perioden 1987/88—1991/92. Enligt den andra skulle en planeringsram på 2800 milj. kr. gälla för perioden 1982/83—1986/87 och en planeringsram på 3 300 milj. kr. gälla för perioden 1987/88—1991/92. Samtliga belopp angavs i prisläget februari 1979. Civilförsvarsstyrelsen överlämnade i september 1980 del 2 av sin perspektivplan.

I del 1 av sin perspektivplan påpekar civilförsvarsstyrelsen att försvars— maktens sätt att föra striden har stor betydelse för civilförsvarets utform- ning. Den betydelse som de icke-konventionella stridsmedlen har i hotet mot oss betonas mer än tidigare. Betydelsen av olika samhällsföränd- ringar. bl.a. i fråga om samhällets sårbarhet. redovisas också. Vidare behandlas frågor som hänger samman med en ökad samordning mellan civilförsvarsverksamhet och kommunal verksamhet. Vikten av förvarning och alarmering, bl. a. behovet av att förstärka uthålligheten i förvarnings- systemet, framhålls. Vidare påvisas nödvändigheten av långt gående prio- riteringar och reduceringar i skyddsrumsbyggandet inom de studieramar som anvisats.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 233

Exempel på utformningen av ett framtida civilförsvar ges på fem olika ekonomiska nivåer, varav tre ligger inom ramen för regeringens anvisning- ar och två är högre än vad dessa anger. På den högsta nivån går det att snabbt bygga upp ett civilförsvar med den styrka som civilförsvarsstyrel- sen anser att det bör ha. På nästa nivå. den s.k. referensnivån. går det att åstadkomma ett civilförsvar med en helt utbyggd krigsorganisation 80 och en skyddsrumsproduktion i enlighet med 1975 års skyddsrumsbeslut. I anvisningarnas högsta nivå blir uthålligheten något eftersatt men förmågan att verka i olika situationer bedöms ändå bli godtagbar. Den näst lägsta nivån ger ett civilförsvar som. om det inriktas mot enstaka konfliktsitua- tioner. får en godtagbar förmåga just i dessa situationer. 1 den lägsta nivån går det bara att åstadkomma ett civilförsvar som enligt civilförsvarsstyrel- sen är helt otillräckligt.

1 del 2 av perspektivplanen presenteras civilförsvarets situation år 1982 som utgångspunkt för den fortsatta planeringen. Brister inom olika verk- samhetsområden redovisas. bl.a. i fråga om skyddsrum. skyddsmasker och utbildning av undsättningsorganisationen. Civilförsvarsstyrelsen fram- håller på nytt att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet mot A-. B- och C-stridsmedel och åt de risker som den tekniska utvecklingen i fråga om konventionella stridsmedel medför. Vidare framhålls att risken för ett överraskande angrepp medför krav på en snabb mobilisering och god insatseffekt för enheterna i krigsorganisationen direkt efter mobiliseringen.

I planen redovisas fem olika alternativ för utformningen av det framtida civilförsvaret. Alternativen hänförs till tre olika ekonomiska nivåer. dels de två nivåer som anges i regeringens anvisningar. dels en högre nivå om 800 milj.kr. per budgetår i prisläget februari 1979 som har valts av civil- försvarsstyrelsen och kallas referensnivån. På referensnivån redovisas endast ett alternativ. På de två lägre nivåerna redovisas två alternativ på varje, ett s.k. beredskapsalternativ och ett s.k. långsiktigt alternativ. Gemensamt för de fem alternativen är främst att de innefattar åtgärder för att vidmakthålla befintliga skyddstillgångar och åtgärder för att möta verk- ningarna av ett överraskande angrepp samt en strävan att bibehålla förmå- gan till skydd mot ABC-stridsmedel. Alternativen skiljer sig åt främst beträffande omfattningen av anskaffningen av skyddsrum och skydds- masker och beträffande krigsorganisationens storlek och beredskap.

Enligt civilförsvarsstyrelsen innebär det alternativ som redovisas på referensnivån att civilförsvaret på lång sikt får goda möjligheter att verka vid olika former av angrepp. Förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp förbättras. Hela befolkningen kan förses med skyddsmasker och skyddsrumsproduktionen leder på lång sikt till att hela befolkningen i skyddrumsorterna får tillgång till skyddsrumsplatser.

På den högre av de två nivåer som anges i regeringens anvisningar måste ett val göras mellan olika mål på lång sikt för utformningen av civilförsva- ret. Styrelsen redovisar två alternativ. Båda medger att de allvarligaste

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 234

bristerna i civilförsvaret avhjälps på kort sikt. Om det s.k. beredskapsal- ternativet väljs. kommer förmågan att möta verkningarna av ett överras- kande angrepp att förbättras. Krigsorganisationens yttäckning och uthål- lighet blir dock begränsad. Vidare kan hela befolkningen i skyddsrumsor- terna inte ens på mycket lång sikt ges tillgång till skyddsrumsplatser. Om det s. k. långsiktsalternativet väljs. kommer behovet av skyddsrumsplatser i skyddsrumsorterna att bli tillgodosett på lång sikt. Krigsorganisationens förmåga att verka vid ett överraskande angrepp blir begränsad. Den be- gränsade skyddsmaskanskaffningen kan komma att leda till svära fördel- ningsproblcm.

På den lägre av de två nivåer som anges i regeringens anvisningar iedovisar styrelsen också ett beredskapsalternativ och ett långsiktigt alter- nativ. I båda alternativen måste långtgående prioriteringar och reduce- ringar göras i förhållande till de mål som civilförsvaret hittills har inriktats mot. Stora risker måste tas när det gäller civilförsvarets förmåga att möta de påfrestningar som uppstår vid olika former av angrepp. Av de båda alternativen medför egentligen bara beredskapsalternativet en viss förbätt- ring av förmågan att verka vid ett överraskande angrepp. I övrigt uppstår stora brister även inom de för resp. alternativ prioriterade verksamhetsom- rådena.

Programplanen för perioden 1982/83 — [986/87

Enligt de anvisningar som regeringen har meddelat för civilförsvarets programplanering för perioden 1982/83—1986/87 skulle som allmän förut- sättning i huvudsak gälla de mål för civilförsvarsverksamhetens utveckling som 1978 års försvarskommitté har angett i betänkandet (Ds Fö 1982: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

Som utgångspunkt för planeringen av den verksamhet som inte avser skyddsrum skulle enligt anvisningarna för vart och ett av budgetåren gälla en planeringsram av 273 milj.kr. I anslutning till programplanen skulle civilförsvarsstyrelsen belysa den utveckling och de konsekvenser det skul- le få om planeringsramarna ökas med i genomsnitt 50 milj. kr. per budget- år. För den verksamhet som avser skyddsrum skulle gälla en planerings- ram (bemyndiganden) om 283 milj. kr. för vart och ett av budgetåren. I anslutning till programplanen skulle civilförsvarsstyrelsen lämna en redo- visning av skyddsrumsbyggandets omfattning och inriktning vid en ökning av bemyndiganderamarna med ca 70 milj. kr. per budgetår. Samtliga be- lopp angavs i prisläget februari 1980.

Enligt anvisningarna skulle de organisatoriska och finansiella konse- kvenserna av att föra över den lokala ledningen av civilförsvarsverksam- heten i krig till kommunerna redovisas. Vidare skulle civilförsvarsstyrel— sen—med utgångspunkt i försvarskommitténs uttalande att en hårdare styrning av skyddsrumsproduktionen till prioriterade riskområden bör vara möjlig—dels pröva om den nuvarande förteckningen över skydds-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet

ro '.)J Ut

rumsorter bör ändras. dels överväga skyddsrumsbyggandets lokala avgränsning med hänsyn till en förnyad riskbedömning.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller att civilförsvaret fick den inriktning det har nu genom 1972 och 1977 års försvarsbeslut. 1970-talet har ägnats åt att anpassa och bygga upp civilförsvaret mot de mål som har angetts i nämnda beslut. Övergången till nya system för bl.a. skyddsrumsbyggan- det. krigsorganisationen (organisation 80) och utbildnings- och övnings- verksamheten beräknas vara slutförd före den 1 juli 1982. Civilförsvars- styrelsen anser att systemen har visat sig ändamålsenliga. Brist på medel har emellertid tvingat fram begränsningar i verksamheten inom ramen för systemens struktur.

Hittills har civilförsvaret byggts upp med utgångspunkt i att det kommer att finnas tid för kompletterande åtgärder under ett politiskt spännings- skede med en därpå följande beredskapspcriod. De begränsningar som har tvingats fram av ekonomiska skäl har ökat behovet av sådana komplette- rande åtgärder.

Civilförsvarsstyrelsen anser att de förslag som försvarskommittén har lämnat om de säkerhetspolitiska grunderna och inriktningen av civilförsva- ret innebär en förändring av förutsättningarna för planeringen av civilför- svarets uppbyggnad. Kraven på beredskap mot överraskande angrepp m.m. medför enligt styrelsens uppfattning att planeringen måste ändras inom i stort sett alla områden av civilförsvarsverksamheten. Ändringarna måste genomföras med utgångspunkt i nuvarande system och i de resurser som nu finns. De måste utföras på ett sådant sätt att beredskapen inom de närmaste åren upprätthålls.

Utgångsläget inför perioden 1982/83—1986/87 inom olika områden av civilförsvarsverksamheten anges översiktligt av civilförsvarsstyrelsen på följande sätt.

Under 1980-talet påbörjas en modernisering och omstrukturering av flygvapnets stridslednings- och luftbevakningssystem. Bl.a. kommer anta- let luftförsvarscentraler att bli mindre. Detta får betydande konsekvenser för civilförsvarets alarmeringssystem.

Alarmeringsaggregat för utomhusalarmering finns i samtliga larmorter. Ca 4000 aggregat är installerade i områden med flervåningshus och i industriområden. Behovet av aggregat beräknas till ca 6000. Bristerna finns främst i nytillkomna larmorter och i småhusområden i samtliga larm- orter.

System för telefonalarmering finns i dag i 96 orter för ca 3 milj. abon- nenter. Televerket inför efter hand digitala växlar i det allmänna telenätet. Dessa växlar kan f. n. inte användas för telefonlarm.

För landets ca 350 skyddsrumsorter har resp. kommun upprättat en skyddsrumsplan. Enligt dessa planer finns det i dag 54000 skyddsrum med ' sammanlagt 5,7 milj. skyddsrumsplatser. Av dem kan dock endast 4.3 milj. utnyttjas om hänsyn tas till fastställda förvarningstider och gällande be-

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 236

stämmelser för hänvisning och omflyttning. Det totala behovet är beräknat till 7,8 milj. platser. Huvuddelen av bristen på skyddsrumsplatser hänför sig till vissa större kommuners innerområden och till småhusbebyggelse. Befolkningen utanför skyddsrumsorterna saknar praktiskt taget helt till- gång till platser i skyddsrum.

Den utrymnings- och inkvarteringsplanläggning som nu finns måste gö- ras om, eftersom den inte är anpassad till gällande riktlinjer för den civila och militära operativa planläggningen.

Den 1 juli 1982 beräknas 3,5 milj. skyddsmasker för vuxna finnas i lager. Behovet är beräknat till ca 7 milj. Vid samma tidpunkt beräknas dessutom 31500 skyddsjackor för barn mellan 2 och 5 år finnas i lager. Någon skyddsutrustning för barn upp till 2 år finns f.n. inte men arbete med att utveckla en sådan pågår. Det totala behovet av skyddsutrustning för barn är ca 500000.

Den reducering av utbildningsverksamhcten som har tvingats fram av ekonomiska skäl innebär att bara ca 25 % av de enheter som ingår i krigsorganisationen utbildas och övas i fred. För övriga enheter utbildas och övas endast befälet. Detta medför att insatseffekten för enheterna i krigsorganisationen direkt efter mobilisering generellt sett är låg.

Materielbehovet för krigsorganisationen är f.n. täckt till ca 90 % av penningvärdet av den materiel som är upptagen på utrustningslistorna. En betydande del av denna materiel måste omsättas under 1980-talet. Väsent- liga brister och omsättningsbehov finns när det gäller radiomateriel för ledningsorganisationen, förplägnads- och fordonsmateriel samt viss tyngre räddningsutrustning.

Ca 35 % av civilförsvarets ledningscentraler är i dag äldre än 25 år. Den tekniska livslängden för en övervägande del av installationerna är 25—30 år. Säkerhets- och miljökraven är i dag i många avseenden högre än när anläggningarna byggdes. Detta innebär sammantaget att behovet av mo- dernisering av ledningscentraler är stort.

Civilförsvarsstyrelsen har utarbetat programplanen på tre olika ekono— miska nivåer, en låg, en högre och en högsta nivå.

Den högsta nivån innefattar enligt civilförsvarsstyrelsen de ekonomiska resurser som behövs för att helt uppfylla de mål som försvarskommittén har angett. De två andra nivåerna överensstämmer med de planeringsra- mar som regeringen har anvisat för programplaneringen. I den högre av dem kan en stor del av försvarskommitténs mål förverkligas. 1 den låga nivån-programplanenivån—måste enligt civilförsvarsstyrelsen sådana mål väljas som kraftigt avviker från dem som har angetts av försvarskommit- tén.

De ekonomiska ramarna för resp. nivå framgår av följande tabell (pris- läge februari 1981 : milj. kr.).

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 237

Nivå Summa 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1982/87

Högsta Civilförsvar utom

skyddsrum 320.8 346.2 371.0 400.1 414.1 1852.2 Skyddsrum 270.5 303.5 361.5 399.5 416.5 1751 ,5 Summa 591,3 649,7 732,5 799.6 830.6 3 603,7 Högre Civilförsvar utom

skyddsrum 320,8 340.2 360,0 374.0 385.0 1780.0 Skyddsrum 270.5 303.5 361,5 396.5 402.5 1734.5 Summa 591,3 643,7 721 ,5 770,5 787,5 3 514,5 Låg Civilförsvar utom

skyddsrum 303.5 303.5 298,5 298.5 2985 15025 Skyddsrum 270.5 297,5 331.5 332.5 330.5 l562,5 Summa 574,0 601,0 630.0 631,0 629,0 3 065.0

Inom de olika ramarna har civilförsvarsstyrelsen avsatt en lönereserv på en procent per år av lönekostnaderna för att möta en lönekostnadsutveck- ling som överstiger utvecklingen av nettoprisindex. På motsvarande sätt har en prisreserv om två procent avsatts för produktionsområdet anskaff- ning av anläggningar för krigsorganisationen. Den genomsnittliga prisut- vecklingen för de övriga produktionsområdena har av civilförsvarsstyrel- sen bedömts inte komma att avvika från utvecklingen enligt nettoprisin- dex. Någon prisreserv för dessa har därför inte tagits upp i någon av ramarna.

Planeringsramarna har minskats med 5 milj. kr. per budgetår fr.o.m. budgetåret 1984/85, vilket motsvarar de resurser som har avsatts under senare budgetår för ordnings- och bevakningsenheterna. Dessa antas vara överförda till andra myndigheter den ljuli 1984.

Betalningsmedlens fördelning på anslag på de olika nivåerna framgår av följande tabell (prisläge februari 1981 ; milj. kr.).

Nivå/Anslag Summa 1982/83 1983/84 [984/85 1985/86 1986/87 1982/87 Högsta G1. Civilförsvar 298.8 322.2 339.0 355,1 362.l 1677.2 G2. Civilförsvar: 22.0 24.0 32.0 45.0 52.0 175.0 Anskaffning av anläggningar G3. Civilförsvar: 270.5 303.5 361.5 399.5 416.5 l751.5 Skyddsrum

Summa 591.3 649,7 732.5 799.6 830,6 3 603,7

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 238

Nivå/Anslag Summa 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86. 1986/87 1982/87 Högre G 1. Civilförsvar 298,8 318.2 335.0 348.0 355.11 1 655,11 G 2. Civilförsvar: 22.0 22.0 25.0 26.0 30.0 1251) Anskaffning av anläggningar G 3. Civilförsvar: 270.5 303.5 361.5 396.5 402.5 1734.5 Skyddsrum Summa 59l,3 643.7 721,5 770.5 7875 3 514,5 Låg G 1. Civilförsvar 290.5 285.5 288.5 288.5 291.5 1444.5 G 2. Civilförsvar: 13.0 18.0 10.0 10.0 7.0 58.0 Anskaffning av anläggningar G 3. Civilförsvar: 270.5 297.5 331.5 332.5 3305 1 562.5 Skyddsrum Summa 574,0 601,0 630,0 631,0 629.0 3 065,0

I den högsta nivån liksom i de två övriga nivåerna anpassas förvarnings- och alarmeringssystemet till utvecklingen av försvarsmaktens stridsled- nings-och luftbevakningssystem. Målet på lång sikt är att hela befolkning- en skall kunna nås med förvarning om bl.a. flyganfall. Åtgärder vidtas för att förbättra systemets driftsäkerhet.

Skyddsrum byggs när lämpliga tillfällen ges i anslutning till nyproduk- tion av byggnader och anläggningar i skyddsrumsorterna. Nuvarande skyddsrumsorter bibehålls. Viss begränsning av skyddsrumsbyggandet kan ske genom att lågriskområden inom skyddsrumsorterna undantas från skyddsrumsbyggande. Skyddsrumsproduktionen föreslås få variera med nybyggnadsverksamheten i stället för att styras av ekonomiska ramar. Begränsade resurser avdelas för skyddsrumsbyggande utan samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar och för kontroll av och underhållsåtgärder i det befintliga skyddsrumsbeständet. Förberedelser vidtas för att kunna bygga skyddsrum och skyddade utrymmen under beredskap och i krig.

Produktionen av skyddsmasker och barnskydd inriktas så att hela be- folkningens behov skall vara tillgodosett inom tio år.

En hemskyddsorganisation om 8000 ledningsgrupper. var och en bestå- ende av tre personer. införs. Uppbyggnaden av organisationen skall vara genomförd i hela landet i slutet av 1980-talet. Organisationen ges god kapacitet och beredskap genom att alla tre i ledningsgrupperna grundutbil- das och genom att organisationen övas vartannat år.

Krigsorganisationens ledningsenheter ges ökad beredskap genom att de övas vartannat år.

Undsättningsorganisationen reduceras med ca 15 %. Bl.a. minskas anta- let undsättningsplutoner från 718 till ca 600.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 239

All personal i krigsorganisationen enhetsövas vart fjärde år. Ca en tredjedel av undsättningsenheterna (bl. a. ca 220 undsättningsplutoner) ges förstärkt insatsberedskap genom förlängda enhetsövningar. Dessa priori- terade enheter förses på lång sikt med grundutbildat manskap (främst vapenfria tjänstepliktiga).

Behovet av en föryngring av personalen i krigsorganisationen tillgodoses bl.a. genom att grundutbildning av vapenfria tjänstepliktiga och yngre kvinnor successivt ökas från nuvarande 25000 elevdagar per år till på längre sikt ca 100000 elevdagar per år.

Utbildningsorganisationen inriktas på lång sikt för ca 245000 elevdagar per år. Därutöver tillkommer ett grundutbildnings- och övningsbehov för hemskyddsorganisationen som på lång sikt uppgår till ca 55000 elevdagar per år. Detta behov bedöms till sin huvuddel kunna tillgodoses genom lokal utbildning och övning i hemkommunerna. Utbildningsbehoven krä- ver ökad kapacitet vid civilförsvarets skol- och förrådsanläggningar och vid länsstyrelserna. Förutom de tre skol- och förrådsanläggningarna i Rosersberg, Sandö och Revingeby behövs en fullt utbyggd anläggning i Skövde. Vidare bibehålls nuvarande verksamhet i Katrineholm där på lång sikt en ny anläggning byggs.

] den högre nivån måste vissa begränsningar göras i förhållande till den högsta nivån främst i fråga om hemskyddsorganisationcns kvalitet och beredskap och undsättningsorganisationens föryngring.

Liksom i den högsta nivån inriktas produktionen av skyddsmasker och barnskydd så att hela befolkningens behov är tillgodosett inom tio år.

Hemskyddsorganisationen införs under 1980-talet. Kvaliteten begränsas genom att endast två av de tre som ingåri ledningsgrupperna ges grundut- bildning. Beredskapen begränsas genom att enhetsövningarna genomförs endast vart fjärde år.

Undsättningsorganisationen kan göras lika stor som i den högsta nivån. Personalförsörjningen med grundutbildat manskap, främst vapenfria tjäns- tepliktiga, måste dock begränsas. På lång sikt kommer denna utbildning att omfatta ca 70000 elevdagar per år.

Utbildningsorganisationen dimensioneras på lång sikt för ca 220000 elevdagar per år. Därutöver tillkommer ett grundutbildnings- och övnings- behov för hemskyddsorganisationen om ca 35 000 clevdagar per år som till sin huvuddel beräknas kunna tillgodoses genom lokal utbildning och öv- ning. Förutom de tre skol- och förrådsanläggningarna i Rosersberg. Sandö och Revingeby behövs en fullt utbyggd anläggning i Skövde. Utbildnings- administrationen i Katrineholm avvecklas men en begränsad övningsverk- samhet behålls t.v. där.

I den låga nivån kan endast ca 70 % av lämpliga tillfällen för byggande av skyddsrum i samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar tas till vara. Därutöver krävs att lågriskområden i skyddsrumsorterna helt undantas från skyddsrumsbyggande.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 240

Hela befolkningen kan få tillgång till skyddsmasker och barnskydd tidi- gast om 20 år.

Liksom i de båda andra nivåerna införs hemskyddsorganisationen under 1980-talet. Endast en av de tre som ingåri ledningsgrupperna ges grundut- bildning. Liksom i den högre nivån begränsas enhetsövningarna till att genomföras vart fjärde år.

Undsättningsorganisationen minskas med ca 30 %. Bl. a. minskas anta- let undsättningsplutoner från 718 till ca 500. De flesta enheterna kan inte övas i fred. För de prioriterade enheterna (bl.a. ca 220 undsättningsplu- toner) genomförs enhetsövningar med nuvarande korta övningstider.

Den önskvärda föryngringen av personalen i krigsorganisationen kan genomföras endast i ringa omfattning. Utbildningen av vapenfria tjänste- pliktiga kan endast ökas till att omfatta ca 35000 elevdagar per år. Nu omfattar denna utbildning ca 25000 elevdagar per år.

Utbildningsorganisationen dimensioneras på sikt för ca 140000 elevda- gar per år. De tre skol- och förrådsanläggningarna i Rosersberg. Sandö och Revingeby behålls men får en minskad utbildnings- och övningsvolym. Ingen verksamhet bedrivs i Skövde. Utbildningsadministrationen i Katri- neholm avvecklas men en begränsad övningsverksamhet behålls t.v. där. Ca 20000 elevdagar per år tillkommer för i huvudsak lokalt genomförd utbildning och övning av hemskyddsorganisationen.

2.2.3 Övrigt underlag

F örsvarskommitténs expertgrupp för samordning mellan civilfc'irsvaret och den kommunala verksamheten (CK-gruppen)

I sin första rapport (Ds Fö 1980: 4) Civilförsvaret och kommunerna före- slår CK-gruppen att begreppet civilförsvar skall beteckna en verksamhet och inte en organisation. Begreppet civilförsvar bör innefatta all civilför- svarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Med utgångspunkt i tilläggsprotokollet den 10 juni 1977 till Genévekonventionerna den 12 augusti 1949 och ansvarsprincipen inom totalförsvaret. dvs. principen att ansvar i fred för en viss verksamhet som är betydelsefull för totalförsvaret så långt möjligt skall behållas i krig och vara förenat med ansvar för beredskapsförberedelser, preciserar gruppen den verksamhet som bör reg- leras genom civilförsvarslagen och ingå i huvudprogrammet Civilförsvar. Gruppen finner det både möjligt och lämpligt att kommunerna. bl. a. med beaktande av nämnda ansvarsprincip och kommunernas övriga uppgifter inom totalförsvaret. åläggs att svara för ledningen av civilförsvarsverk- samheten vid beredskap och i krig.

När det gäller ledningsorganisationen på lokal nivå lämnar gruppen alternativa förslag i fråga om såväl ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommun som ledningen av civilförsvarsverksamhet inom ett område som omfattar flera kommuner. Beträffande ledningen av civilförsvarsverk-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet . 241

samheten i krig inom kommun anser gruppen att kommunstyrelsen är särskilt lämpad att även vara civilförsvarsnämnd. En räddningsledning med stora befogenheter bör under kommunstyrelsen svara för att genom- föra civilförsvarsåtgärderna. När det gäller ledningen av civilförsvarsverk- samheten inom ett område som omfattar flera kommuner är enligt gruppen olika lösningar tänkbara. Resultatet av räddningstjänstkommitténs arbete bör avvaktas innan ställning tas till vilket alternativ som bör väljas.

Gruppen föreslår att den nuvarande territoriella indelningen av riket i civilförsvarshänseende omprövas. Detta gäller såväl den nuvarande del- ningen av Stockholms. Huddinge, Gotlands och Göteborgs kommuner som den nuvarande indelningen i civilförsvarsområden. Även i detta hän- seende bör resultatet av räddningstjänstkommitténs förslag om fredstida räddningstjänstregioner avvaktas.

Gruppen anser att länsstyrelserna även i framtiden i samarbete med kommunerna bör svara för en betydande del av planläggningen i fred för civi[försvarsverksamheten. bl. a. sådan planläggning som inrymmer verk- samhet som griper över kommungränserna eller som kräver sådan teknisk eller annan kunskap att det inte rimligen kan finnas behov av den inom varje kommun. Planläggningen av övrig civilförsvarsverksamhet inom de enskilda kommunerna bör däremot i princip ankomma på dessa. Planlägg- ningen bör så långt som möjligt integreras med fredsverksamheten och utföras av de befattningshavare inom kommunen som skall verkställa planerna vid civilförsvarsberedskap.

Gruppen föreslår att tjänstegrenen sjukvårdstjänst utgår ur civilförsva- ret. Verksamheten böri stället ingå i hälso- och sjukvårdsprogrammet med socialstyrelsen som programansvarig myndighet. Ansvaret för nuvarande sjukvårdsplutoner bör också övergå till socialstyrelsen. medan ansvaret för produktion av enheterna t. v. bör behållas av civilförsvarsstyrelsen.

Gruppen anser att möjligheterna att använda civilförsvarsresurser vid omfattande nödlägen i fred förbättras. om kommunerna får ansvaret för ledningen i krig av civilförsvarsvcrksamheten på lokal nivå. Personal och materiel som avses för civilförsvarets verksamhet i krig bör således vid behov kunna utnyttjas också i fredstid. Gruppen föreslår att en del åtgär- der vidtas för att bättre än f. n. kunna tillgodose detta syfte.

Med utgångspunkt i sina förslag lämnar gruppen synpunkter på erforder- liga ändringar i såväl civilförsvarslagstiftningen som lagen om kommunal beredskap.

Gruppen föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda möjligheterna att föra samman civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd till en ny central myndighet. Även riksnämndens för kommunal beredskap roll i framtiden bör prövas av kommittén.

Försvarskommittén har i sitt föregående betänkande i huvudsak anslutit sig till vad gruppen har redovisat och föreslagit. Med hänsyn till att räddningstjänstkommittén inte hade lämnat sina förslag ansåg försvars- 16 Riksdagen i98l/82. [ saml. Nr lOZ. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 242

kommittén sig inte då böra ta ställning till alla gruppens förslag. Bl.a. gällde detta hur civilförsvarsverksamhet som griper över kommungrän- serna bör samordnas.

I enlighet med försvarskommitténs uppdrag har gruppen fortsatt utred- ningsarbetet med att ytterligare belysa kostnaderna för att genomföra gruppens förslag och att ta fram förslag till författningsändringar med samma syfte.

[ sin andra rapport (Ds Fö 1981110) Civilförsvaret och kommunerna redovisar gruppen de antaganden om förändringar i civilförsvarets krigsor- ganisation, fördelning av planläggningsansvar m. m. som gruppen har an- vänt som underlag för beräkning av kostnaderna.

Med ledning av resultatet av organisationsstudier i Jönköpings och Malmöhus län har en viss minskning av krigsorganisation 80 ansetts bli möjlig genom att kommunerna övertar uppgifter som f.n. ombesörjs av särskilda civilförsvarsenheter. Sammanlagt rör det sig om en minskning av nuvarande krigsorganisation med ca 18 700 personer. Därmed beräknas de årliga kostnaderna för rekrytering, utbildning och övning samt för materiel och förrådshållning komma att minska med ca 9,4 milj. kr. i förhållande till en fullt utbyggd organisation 80. I förhållande till nuvarande uppbyggnads- läge och de alternativ till framtida krigsorganisation som redovisas i civil- försvarsstyrelsens programplan blir den årliga minskningen ca 8.4 milj. kr.

Med ledning av gjorda antaganden om fördelning av ansvaret för plan- läggning m.m. i fred av civilförsvarsverksamheten har gruppen uppskattat den årliga kostnaden för kommunernas insatser för att hålla planläggningen aktuell till ca 14,5 milj. kr. I detta belopp ingår inte några medel avsedda för skyddsplanerna. Genom att kommunerna övertar viss del av den plan- läggning som f. n. utförs vid länsstyrelserna har gruppen ansett att en årlig kostnadsminskning av 3,1 milj.kr. för länsstyrelsernas del skulle vara möjlig. Merkostnaden för planläggningsverksamhet jämfört med nuvaran- de förhållanden skulle sålunda uppgå till ( l4.5—3,l) 11.4 milj.kr. per budgetår.

Gruppen framhåller att utredningsarbetet har visat att det är mycket svårt att utan föregående provplanläggning slutgiltigt fastställa en lämplig ansvarsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna i fråga om planläggning av civilförsvarsverksamheten och att beräkna kostnaderna härför. Gruppen anser därför att en provplanläggning är nödvändig och föreslår att den genomförs i två län.

Gruppen har förutsatt att kommunerna skall medverka vid inskrivning av personal i civilförsvaret. Den årliga kostnaden härför uppskattas till ca 1,5 milj. kr. Kommunernas medverkan minskar länsstyrelsernas arbetsin- sats med motsvarande belopp. Härtill kommer besparingar genom lägre kostnader för resor och'traktamenten.

Gruppen pekar på en del möjligheter att bl. a. ytterligare decentralisera viss övningsverksamhet, materielhantering och förrådshållning samt läm-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 243

nar vissa allmänna synpunkter på effekt och kostnader. Gruppen föreslår att civilförsvarsstyrelsen närmare får utreda berörda förhållanden.

Gruppen anser att frågan om utbildning och övning av bl. a. nyckelper- soner i kommunernas och landstingens krigsorganisation är angelägen och snarast bör lösas. Riksnämnden för kommunal beredskap föreslås få utre- da hur en lämpligt utformad kursverksamhet bör genomföras.

Gruppens förslag till författningsändringar gäller civilförsvarslagen (1960: 74) och lagen (1964: 63") om kommunal beredskap samt regeringens verkställighetsföreskrifter till dessa lagar.

Gruppen bygger förslagen till författningsändringar på principen att ci- vilförsvarsverksamheten skall regleras i civilförsvarslagen och att lagen om kommunal beredskap endast skall innehålla föreskrifter om kommu— nens uppgifter i fråga om övrig civil totalförsvarsverksamhet. Vidare utgår gruppen från att tjänstegrenarna inom civilförsvaret kan avskaffas samt att ordningS- och bevakningstjänsten överförs från civilförsvaret. Skydds- rumsutredningen förutsätts föreslå dc författningsändringar som erfordras för att kunna införa skyddsplanerna.

Beträffande genomförandet av förslagen anser gruppen liksom civilför- svarsstyrelsen att en övergång till kommunalt ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig tidsmässigt skall samordnas med införandet av skyddsplaner och uppbyggnaden av hemskyddsorgani- sationen. Böljan bör ske under budgetåret [984/85.

Den föreslagna provplanläggningen i två län bör påbörjas så snart stats- makternas principbeslut föreligger. Provplanläggningen bör samordnas med den verksamhet avseende skyddsplaner som skyddsrumsutredningen har föreslagit och med kommunens övriga beredskapsplanläggning enligt lagen om kommunal beredskap. Syftet med provplanläggningen bör vara att åstadkomma en samlad syn på kommunens uppgifter inom totalför- svaret och på utformningen av en för kommunens samtliga uppgifter sam- ordnad beredskapsplanläggning.

Provplanläggningen och därmed förbunden studie- och utredningsverk- samhet bör utföras under enhetlig ledning. Med hänsyn till att flera intres- seområden berörs bör i anslutning till försvarsbeslutet år 1982 uppdras åt en kommitté att genomföra provplanläggningen och att successivt lägga fram förslag till åtgärder. Kostnaderna för kommittén och av provplanlägg- ningen föranledda kostnader för kommunerna bör kunna få bestridas med kommittémedel.

I 975 års skyddsrumsutredning

I promemorian (Ds Fö 1980: 7) Befolkningens skydd i krig anger skydds- rumsutredningen att den anser att det finns ett behov av en mera samman- fattande syn på olika möjligheter att skydda befolkningen i krig och före- slår därför att kommunala skyddsplaner upprättas. Begreppet skyddsplan används som en sammanfattande benämning på den planering på lokal nivå

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 244

som på både kort och lång sikt syftar till att minska riskerna för befolkning— en i krig. I en skyddsplan anges således både de åtgärder som bör vidtas i fred i form av skyddsrumsbyggande i skyddsrumsorter och de olika åtgär- der som kan vidtas i krig eller vid krigsfara för att förbättra befolknings- skyddet inom hela kommunen. För kommuner med skyddsrumsorter bör skyddsplanen innefatta både skyddsrumsplanen och en plan för bered- skapsåtgärder. Inom övriga delar av landet kan skyddsplanen ges en enk- lare utformning.

I promemorian (Ds Fö 1981: 6) Besiktning, underhåll och förbättringar av skyddsrum betonar skyddsrumsutredningen vikten av att befintliga skyddsrum underhålls så att de kan ge avsett skydd. For att säkerställa att skyddsrummen har avsedd skyddsförmåga och att de snabbt kan ställas i ordning från fredsanvändning till användning i krig bör enligt utredningen alla skyddsrum underhållsbesiktigas regelbundet. Felaktigheter som upp- täcks vid sådana besiktningar bör rättas till. Utredningen föreslår bl. a. att den nuvarande provisoriskt anordnade verksamheten för besiktning av äldre skyddsrum förs över till en fast organisation och att vissa brister och felaktigheter i skyddsrummen, som inte kan hänföras till försumlighet hos ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel.

I promemoriorna (Ds Fö 198118) Skyddsplan—planering för befolkning- ens skydd i krig och (Ds Fö l981:9) Redovisning av studier utförda i samband med skyddsrumsutredningens arbete har utredningen redovisat förslag till hur skyddsplaneringen bör genomföras, förslag till författnings- ändringar och synpunkter på kostnaderna för att införa ett system med skyddsplaner. Kostnaderna för att upprätta skyddsplaner för landets samt- liga kommuner bedömer utredningen till ca 50 milj.kr. Utredningen före- slår att den egentliga skyddsplaneringen föregås av en provplanläggning i ett antal kommuner.

2.2.4 Försvarskommittén

Försvarskommittén konstaterade i sitt första delbetänkande (SOU 1979: 42) Vår säkerhetspolitik att det vid ett militärt angrepp mot Sverige är civilförsvarets uppgift att skydda befolkning och egendom mot skador och att rädda överlevande. Vid krig i vår omvärld skall civilförsvaret tillsammans med andra grenar av totalförsvaret skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krigshandlingar. Vetskapen om att de civila förlusterna kan begränsas ökar viljan till motstånd. Ett välutvecklat civil- försvar bidrar därmed till befolkningens motståndsförmåga och omvärl- dens tilltro till vår vilja att motstå angrepp och påtryckningar och bidrar på detta sätt till totalförsvarets fredsbevarande funktion. Försvarskommittén grundade sina överväganden om civilförsvaret i sitt första betänkande bl. a. på del 1 av civilförsvarsstyrelsens perspektivplan.

I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987 anger

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 245

försvarskommittén att den vid sina fortsatta överväganden har funnit att nämnda grunder för civilförsvarsverksamheten alltjämt bör gälla. Till un- derlag för de fortsatta övervägandena har legat bl.a. del 2 av civilförsvars- styrelsens perspektivplan, programplanen för perioden 1982/83—1986/87. 1975 års skyddsrumsutrednings promemoria (Ds Fö 1980: 7) Befolkningens skydd i krig och rapporten (Ds Fö 1980: 4) Civilförsvaret och kommunerna från den särskilda expertgrupp (den s.k. CK-gruppen) som på försvars- kommitténs uppdrag har haft att överväga en ökad samordning mellan civilförsvaret och den kommunala verksamheten.

Försvarskommittén anser att begreppet civilförsvar skall beteckna en verksamhet och inte en organisation. I begreppet sammanfattas all civil- försvarsverksamhet oberoende av vem som utför den. Kommittén anser också att bestämmelserna i tilläggsprotokollet den leuni 1977 till Geneve- konventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internatio- nella konflikter utgör en viktig grund för såväl civil som militär personals fullgörande av civilförsvarsuppgifter i krig. Dessa bestämmelser utgör vidare en god grund för att samordnat och anpassat till situationens krav utnyttja våra samlade totalförsvarsresurser.

Försvarskommittén anser att det är både naturligt och önskvärt att den kommunala ledningen har samma ansvar i krig som den har i fredstid för kommuninnevånarnas gemensamma angelägenheter. Kommittén föreslår därför att kommunerna får ansvaret för ledningen på den lokala nivån för civi[försvarsverksamheten i krig. Med detta följer ett visst planläggnings- ansvar i fred. Civilförsvaret bör dock även i fortsättningen ses som en del av totalförsvaret och därmed som en statlig angelägenhet. Kostnaderna för den förstärkning av resurserna som måste ske vid krigsorganisering liksom för de fredstida förberedelserna bör därför i princip betalas av staten.

Kommittén anser att en hemskyddsorganisation bör införas inom den kommande femårsperioden. Hemskyddsorganisationens ledningsgrupper kan bli en viktig länk mellan olika myndigheter och befolkningen för ledningen i krig. inte enbart när det gäller civilförsvarsverksamhet utan även för totalförsvaret som helhet. Införandet bör samordnas med över- gången till kommunalt ledningsansvar i krig för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå.

Försvarskommittén har angett hur planeringen av skyddet för befolk- ningen i krig och vid utrymning bör inriktas. Ett fungerande förvarnings- och alarmeringssystem är en nödvändig förutsättning för att de möjligheter till skydd som finns skall kunna utnyttjas på bästa sätt. Vistelse i skydds- rum och utrymning bör komplettera varandra genom att brister i tillgången på skydd skall kunna uppvägas av en begränsad utrymning.

Kommittén anser att systemet med skyddsplaner för varje kommun bör införas under planeringsperioden. Införandet och den provplanläggning som behövs bör samordnas med övergången till kommunalt ledningsan- svar i krig för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 246

Kommittén föreslår att kommunerna successivt med början senast un- der budgetåret 1984/85 tar över ansvaret för ledningen av civilförsvars- verksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman därmed. Övertagandet bör samordnas med att hemskydds- organisationen införs och med att arbetet med skyddsplanerna påbörjas i kommunerna.

Den ändrade ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna kom- mer att påverka den nuvarande administrationen. särskilt på regional nivå. Hur uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelserna och kommunerna skall vara i fred bör enligt kommittén bestämmas på grundval av vad som från kostnads- och effektsynpunkt är gynnsammast för olika områden av civil- försvarsverksamheten.

För att få ytterligare underlag för en slutlig uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna bör en provplanläggning genomföras. Planläggningsarbetet bör tidsstuderas för att få underlag för bestämmelser om ersättning till kommunerna för deras arbete. Försvarskommittén före- slår att en kommitté (delegation) tillsätts med uppgift att leda provplanlägg- ningen.

Kommittén anser att det är viktigt att den ändrade ansvarsfördelningen på lokal nivå. arbetet med skyddsplanerna och uppbyggnaden av hem- skyddsorganisationen genomförs på stor bredd och så snabbt som möjligt sedan erfarenheterna av provplanläggningen och av den försöksutbildning av hemskyddsorganisationen som genomförs under budgetåret 1982/83 väl har bearbetats.

Kommittén anser vidare att produktionen av skyddsrum bör ökas och att åtgärder bör vidtas för att vidmakthålla det äldre beståndet av skydds- rum i användbart skick. Skyddsmasker bör vara anskaffade för hela be- folkningen inom en tioårsperiod.

Civilförsvarsstyrelsen har preliminärt redovisat en krigsorganisation om ca 150000 personer. Kommittén anser att civilförsvarsstyrelsen bör sträva efter att öka undsättningsorganisationen genom att minska underhålls— och förrådsorganisationen mer än vad som framgår av civilförsvarsstyrelsens programplan.

Totalförsvarets ammunitionsröjningsverksamhet har utretts alltsedan år 1949. Utredningarna har hitintills inte lett fram till någon praktisk lösning som tillgodoser totalförsvarets behov av ammunitionsröjningskapacitet. Kommittén föreslår därför att överbefälhavaren får i uppdrag att lämna förslag till hur en ammunitionsröjningsorganisation som täcker hela total- försvarets behov bör utformas och att redovisa resursbehovet härför.

Civilförsvarsstyrelsen. CK-gruppen och räddningstjänstkommittén har föreslagit att civilförsvarsstyrelsen. statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap skall slås samman till en ny myndighet. Försvars- kommittén föreslår att en kommitté tillsätts med uppgift att närmare över— väga om denna sammanslagning bör genomföras och att i så fall lämna förslag härom.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 247

Försvarskommittén anser att befattningsanalyser bör genomföras och kvalifikationskrav utformas för civilförsvarets krigsorganisation för att kunna ta ut personal till civilförsvaret på ett effektivare sätt. I samma syfte bör det övervägas att genomföra inskrivningen i tillämpliga delar enligt det system som används för försvarsmakten.

Om den tillgängliga utbildningskapaciteten vid civilförsvarets utbild- ningsanläggningar medger det anser kommittén att den föreslagna integre- ringen av utbildningen för den krigs- och fredstida räddningstjänsten bör genomföras.

Försvarskommittén bedömer att den inriktning av verksamheten som kommittén har angett medför att den verksamhet som inte avser skydds- rum bör kunna genomföras inom en ekonomisk ram av 1780 milj.kr. i prisläget februari 1981 för perioden 1982/83—1986/87. Behovet av betal- ningsmedel beräknas till ca 320 milj.kr. för budgetåret 1982/83 för att därefter successivt stiga under perioden.

Kommittén anser att verksamhet som avser skyddsrum inte bör styras genom en femårig planeringsram utan genom att ett bemyndigande för kommande budgetår fastställs årligen.

Kommittén bedömer att det för budgetåret 1982/83 behövs ett bemyndi- gande för verksamhet som avser skyddsrum om ca 390 milj. kr. i prisläget februari 1981. Medelsbehovet för samma budgetår bedöms vara ca 270 milj. kr.

Flera av de betydelsefulla åtgärder som angavs i 1977 års försvarsbeslut om civilförsvaret har enligt kommitténs mening inte genomförts. Bristande överensstämmelse mellan planerna och de ekonomiska resurserna har i en del fall varit det främsta skälet. I andra fall har avsaknaden av nödvändiga ledningshjälpmedel varit huvudorsaken.

Kommittén har den uppfattningen att civilförsvarsstyrelsen ännu inte har funnit de lämpligaste arbetsformerna efter sin omorganisation. Kom- mittén anser det vara nödvändigt att nu börja en inriktning mot ett effektivt genomförande av en kommunal ledning av civilförsvarsverksamheten i krig.

Försvarskommittén anser att övergången till kommunal ledning i krig och arbetet med att införa ett system med skyddsplaner och en hem- skyddsorganisation till sin huvuddel bör vara genomfört under planerings- perioden. Det är viktigt att tillgängliga ledningsresurser sätts in på detta arbete. Styrelsen bör dock hela tiden ägna stor uppmärksamhet åt sitt ansvar för att krigsorganisationen har en god mobiliseringsberedskap och en snabb insatseffekt.

2.2.5 Föredraganden

Jag vill inledningsvis erinra om vad jag har anfört vid min anmälan till denna proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för total-

Prop. 1981/821102 BilagaZ Försvarsdepartementet 248

försvarets fortsatta utveckling. Civilförsvarets roll i totalförsvaret skall ses mot denna bakgrund.

I prop. 1981/82: 100 (bil. 7) togjag i avvaktan på 1978 års försvarskom- mittés slutbetänkande inte ställning till civilförsvarets utveckling på längre sikt och inte heller till planeringens inriktning för perioden 1982/83— 1986/87. Med anledning av kommitténs arbete var det inte heller lämpligt att då presentera ramberäkningar för budgetåret 1982/83 eller planeringsra- mar för perioden 1982/83—1986/87.

1978 års försvarskommitté har i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987 lämnat förslag till grunder för den fortsatta ut- vecklingen av civilförsvaret och för inriktningen av planeringen för peri- oden 1982/83—1986/87. Jag redovisar i det följande mina ställningstagan- den i dessa frågor.

Försvarskommittén har ansett att huvudinriktningen av civilförsvars- verksamheten skall vara att ge befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel men att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Vidare skall förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp ökas. Detta medför ökade krav på civilförsvarsorganisationens beredskap. Bl.a. bör den i organisationen krigsplacerade personalen ges regelbundet återkommande övning. Strävan skall vara att åstadkomma en stark samhällsanknytning och att skapa förutsättningar för befolkningen att aktivt delta i civilför- svarsverksamheten. Vidare måste ledningsorganisationen ha förmåga att handla med hänsyn till det aktuella läget och att utnyttja de samlade resurserna för befolkningens skydd.

Jag anser i likhet med försvarskommittén att dessa allmänna utgångs- punkter bör gälla för planeringen av civilförsvarsverksamheten.

Jag anser också i likhet med försvarskommittén att begreppet civilför- svar skall beteckna en verksamhet och inte en organisation. ] begreppet sammanfattas all civilförsvarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Jag delar kommitténs uppfattning att bestämmelserna i tilläggsproto- kollet den 10 juni 1977 till Genevekonventionerna den 10 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella konflikter utgör en viktig grund för såväl civil som militär personals fullgörande av civilförsvarsuppgifter i krig. Dessa bestämmelser utgör vidare en god grund för att samordnat och anpassat till situationens krav utnyttja våra samlade totalförsvarsresurser.

Försvarskommittén har föreslagit att ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamheten i krig förs över till kommuner- na. Med detta följer ett visst planläggningsansvar i fred. Civilförsvaret bör dock även i fortsättningen ses som en statlig angelägenhet. Enligt försvars- kommittén bör därför kostnaderna för civilförsvarets krigsorganisation liksom för de fredstida förberedelserna i princip betalas av staten. Jag ansluter mig i huvudsak till försvarskommitténs förslag. Jag anser dock att slutlig ställning till ansvarsfördelning m.m. bör tas först när förutsättning- arna är bättre kända. Jag återkommer till detta i det följande.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 249

Civilförsvarsstyrelsen föreslår i sin programplan att hemskydd organi- seras för alla människor. För varje hemskydd utses en hemskyddsledare. För ledning av hemskyddet med dess hemskyddsledare behövs ca 8 000 ledningsgrupper med tre personer i varje grupp. Dessa utbildas och övas i fredstid. Försvarskommittén anser att hemskyddsorganisationens led- ningsgrupper kan bli en viktig länk mellan olika myndigheter och befolk- ningen för ledningen i krig inte enbart i vad gäller civilförsvarsverksamhet utan även för totalförsvaret som helhet. Försvarskommittén föreslår att organisationen till sin huvuddel införs under planeringsperioden, att alla tre i ledningsgrupperna utbildas i fredstid och att utbildningen om möjligt förläggs till hemkommunerna. Jag ansluter mig till kommitténs förslag. Detta innebär bl.a. att utbildningstiden görs betydligt kortare än vad civilförsvarsstyrelsen har utgått från.

Liksom försvarskommittén anserjag att ett fungerande förvarnings- och alarmeringssystem är en nödvändig förutsättning för att de möjligheter till skydd som finns skall kunna utnyttjas på bästa sätt. Det är därför viktigt att civilförsvarsstyrelsen avdelar tillräckliga resurser för att i nära samarbete med chefen för flygvapnet på bästa sätt anpassa förvarnings- och alarme- ringssystemet till den utveckling av flygvapnets stridslednings- och luftbe— vakningssystem som planeras under programplaneperioden. [ detta sam- manhang bör prövas om ansvaret för alarmeringsfunktionen i luftförsvars- centralerna kan överföras från civilförsvarsstyrelsen till chefen för flyg- vapnet. Jag bedömer i likhet med kommittén att en sådan ändrad ansvars- fördelning är rationell.

Försvarskommittén framhåller att en hårdare styrning av skyddsrums- produktionen till riskområden och till prioriterade samhällsverksamheter bör vara möjlig och att det därför bör övervägas att undanta vissa lågrisk- områden och vissa typer av verksamhet från skyddsrumsbyggande även inom skyddsrumsorter. Den grundsyn för skydd/utrymning som nu gäller innebär att skydd för befolkningen i skyddsrumsorter främst bör ges i skyddsrum. Vistelse i skyddsrum och utrymning bör komplettera varandra genom att brister i tillgången på skydd skall kunna uppvägas av en begrän- sad utrymning.

1975 års skyddsrumsutredning har föreslagit att skyddsplaner upprättas för alla kommuner. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att tillkomsten av skyddsplaner är av väsentlig betydelse för att man effektivt skall kunna utnyttja skyddstillgångarna och kunna genomföra kompletterande utrym- ningar. Jag anser i likhet med försvarskommittén att systemet med skydds- planer till sin huvuddel bör införas under planeringsperioden. Den riskana- lys som ingår som ett led i skyddsplanearbetet bör kunna leda till revide- ring av gällande skyddsrumsplaner, varvid undantag görs från kravet på skyddsrumsbyggande för vissa lågriskområden och vissa typer av verk- samhet.

l975 års skyddsrumsutredning har vidare föreslagit att alla skyddsrum

Prop. 1981/822102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 250

skall kontrolleras regelbundet för att säkerställa att de har avsedd skydds- förmåga och att de snabbt kan ställas i ordning från fredsanvändning till användning i krig. Felaktigheter som upptäcks vid sådana kontroller bör rättas till. Utredningen föreslår att vissa brister och felaktigheter i skydds- rummen, som inte kan hänföras till försumlighet hos ägaren. skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel. Jag ansluter mig i denna del till utredningens förslag. Däremot bör inte. som utredningen också före- slår, en särskild besiktningsorganisation om 25 besiktningsmän anställda hos civilförsvarsstyrelsen men placerade på 20 länsstyrelser tillskapas för ändamålet. I stället bör det vara möjligt att anlita de byggnadsinspektörer som finns i kommunerna. och som i dag har hand om slutbesiktning av nybyggda skyddsrum. för att även ta hand om kontrollen av det äldre skyddsrumsbeståndet.

Jag anser i likhet med försvarskommittén att produktionen av skydds- rum t.v. bör styras med hjälp av bemyndiganden som ger täckning för byggande av skyddsrum i takt med den förväntade nyproduktionen av byggnader och anläggningar sedan reducering gjorts för de byggnader och anläggningar som ligger i lågriskområden och för byggnader och anlägg— ningar som är avsedda för verksamheter som antas inte komma att fortgå i krig. Vidare bör bemyndigandena ge utrymme för produktion av skydds- rum utan samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar för att det därigenom skall bli möjligt att avhjälpa en del av de allvarligaste bristerna bl.a. i de största kommunernas innerområden. Dessutom bör bemyndigandena ge utrymme för kontroll och underhåll av det äldre skyddsrumsbeståndet. Underlag för beslut om att undanta vissa lågriskom- råden och vissa typer av verksamhet inom skyddsrumsorterna från kravet på skyddsrumsbyggande kommer inte att finnas förrän skyddsplaner har utarbetats. Det är dessutom svårt att på lång sikt med rimlig säkerhet förutse den kommande nybyggnadsverksamhetens omfattning. Med hän- syn härtill bör ställning till bemyndigandenas storlek tas årligen. Någon styrning genom en femårig planeringsram bör inte ske.

I likhet med försvarskommittén anser jag att nuvarande principer för att fastställa verkskyddsplikt bör ändras. Företags och verksamheters bety- delse i krig och deras risksituation bör få ett avgörande inflytande vid fastställandet av verkskyddsplikt. De enskilda verkskydden bör bättre än f.n. anpassas till de behov och de risker som finns vid resp. företag. Ett bättre samutnyttjande av personal och materiel bör eftersträvas för företa- gens räddningstjänst i krig och fred. Härigenom kan verkskydden bidra till att öka vår förmåga att möta verkningarna av ett överraskande inlett angrepp. Civilförsvarsstyrelsen angeri sin programplan att styrelsen avser att lämna förslag till nya normer för fastställande av verkskyddsplikt och för verkskyddens organisation och utbildning. Jag återkommer senare till regeringen i denna fråga.

Civilförsvarsstyrelsen föreslår att självskyddsutbildningen av allmänhe-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 251

ten utökas under programplaneperioden. Vidare avser civilförsvarsstyrel- sen att i överläggningar med skolöverstyrelsen verka för att obligatorisk självskyddsutbildning införs i grundskolan. Jag anser i likhet med försvars- kommittén att det är angeläget att den av civilförsvarsstyrelsen föreslagna inriktningen av självskyddsutbildningen fullföljs.

Försvarskommittén anser att målsättningen för anskaffning av skydds- masker och motsvarande skydd för barn bör vara att inom en tioårsperiod anskaffa sådana för hela befolkningen. Kommittén betonar vikten av att dels det planerade utvecklingsarbetet beträffande en ny skyddsmask ge- nomförs. dels riktlinjer för fördelning och utlämning av skyddsmasker snarast utfärdas. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor.

Civilförsvarsstyrelsen har i sin programplan redovisat en krigsorganisa- tion om totalt ca 150000 personer. Redovisningen är preliminäri avvaktan på närmare kännedom om vilken påverkan på organisationen som över- gången till kommunalt ledningsansvar för eivilförsvarsverksamheten i krig kan komma att få. Jag anser i likhet med försvarskommittén att civilför- svarsstyrelsen i det fortsatta arbetet bör sträva efter att öka undsättnings- organisationen genom att minska underhålls- och förrådsorganisationen mer än vad som framgår av programplanen.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller i sin programplan att civilförsvaret saknar både resurser för ammunitionsröjning och kompetens att informera befolkningen och leda undsättningsverksamhet i områden där det finns blindgångare och ammunition med försåt eller fördröjd utlösning. Överbe- fälhavaren, som har huvudansvaret för ammunitionsröjning inom totalför- svaret. redovisar i sin programplan att försvarsmaktens kapacitet att röja ammunition endast i mycket begränsad omfattning kan komma civilförsva- ret tillgodo.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att det är nödvändigt att tillse dels att de resurser Som behövs för ammunitionsröjning för totalförsvaret tillskapas. dels att civilförsvarets lednings- och undsättningsorganisation får förmåga att hantera de problem som hänger samman med att verka i områden där det finns blindgångare m.m. Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt överbefälhavaren att lämna förslag till hur en ammunitions- röjningsorganisation som täcker hela totalförsvarets behov bör utformas och att redovisa resursbehovet härför. I avvaktan på resultatet härav bör utbildning av personal inom civilförsvarets lednings- och undsättningsor- ganisation snarast påbörjas. Utbildningen bör syfta till att ge denna perso- nal förmåga att upptäcka blindgångare m.m.. om möjligt identifiera dem, bedöma risksituationen och att välja insatsförfarande med hänsyn härtill vid räddningsinsatser. Utbildningen bör ske i samråd mellan civilförsvars- styrelsen och överbefälhavaren och genomföras med utnyttjande i första hand av de resurser som nu finns inom försvarsmakten.

Jag anser i likhet med försvarskommittén att det är nödvändigt att befattningsanalyser görs och kvalifikationskrav utformas för civilförsva-

Prop. 1981/82:102 Bilagal Försvarsdepartementet 252

rets krigsorganisation för att man skall få till stånd en effektivare uttagning av personal till civilförsvaret. I samma syfte bör övervägas att genomföra inskrivningen i tillämpliga delar enligt det system som gäller för försvars- makten.

Försvarskommittén anser att det är nödvändigt att allvarliga ansträng- ningar görs för att komma till rätta med de svårigheter att öka andelen kvinnor i civilförsvarets krigsorganisation som civilförsvarsstyrelsen anför i sin programplan. Jag delar denna uppfattning.

Jag anser i likhet med försvarskommittén att de ca 300 vapenfria tjänste- pliktiga som årligen får vapenfri grundutbildning i brandtjänst vid luftfarts- verket liksom tidigare bör överföras till civilförsvaret där de efter en kort civilförsvarsutbildning kan krigsplaceras som befäl i undsättningsplutoner. Överföringen bör ske snarast efter det att luftfartsverket bedömer att de vapenfria tjänstepliktiga inte behövs inom verkets krigsorganisation.

Jag anser också i likhet med försvarskommittén att ca 100 vapenfria tjänstepliktiga årligen bör ges en grundutbildning om 42 veckor som gör det möjligt att krigsplacera dem i kvalificerade befattningar i civilförsvarets undsättnings- och underhållsorganisation och som biträdande instruktörer med uppgift att medverka i kompletteringsutbildning av civilförsvarsper- sonal under ett beredskapsskede eller efter mobilisering.

Civilförsvarsstyrelsen föreslår i sin programplan att ett efterhand ökan- de antal (50—500 per år) vapenfria tjänstepliktiga ges en 8—12 veckors utbildning till befäl och specialister inom området skydd mot ABC-strids- medel. Försvarskommittén anser att civilförsvarets tillgång till skyddsut- bildad personal är av betydelse för skyddet av befolkningen och att utbild- ning av sådan personal är angelägen.

Jag delar uppfattningen att tillgången till skyddsutbildad personal inom civilförsvaret bör öka. Till en del bör behovet av specialister kunna tillgo- doses genom utbildning av ett antal vapenfria tjänstepliktiga. Jag är emel- lertid inte nu beredd att ta slutlig ställning till hur det totala behovet av befäl och specialister i krigsorganisationen skall tillgodoses. Denna fråga måste belysas ytterligare i kommande planering.

Civilförsvarsstyrelsen har även föreslagit att vapenfria tjänstepliktiga som har genomgått grundutbildning inom tjänstgöringsområden där de inte skall krigsplaceras ges civilförsvarsutbildning så att de kan krigsplaceras som manskap i civilförsvarets krigsorganisation. Försvarskommittén erin- rar om att statsmakterna i samband med att vapenfrilagstiftningen ändra- des år 1978 uttalade att huvudalternativet för den vapenfria tjänsten allt- jämt skulle vara utbildning och tjänstgöring inom civilförsvaret. Kommit- tén anser att civilförsvarets planering bör utgå från att dessa vapenfria tjänstepliktiga inom rimlig tid skall ges civilförsvarsutbildning och tillföras civilförsvarets krigsorganisation och att en avkortning av den av civilför- svarsstyrelsen angivna utbildningstiden om sex veckor borde övervägas i syfte att därigenom få ökad plats för denna kategori av vapenfria tjänste- pliktiga i utbiIdningsorganisationen.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 253

Jag ansluter mig till försvarskommitténs uppfattning att samtliga här berörda vapenfria tjänstepliktiga på lämpligt sätt bör utbildas och krigspla- ceras i civilförsvaret. I likhet med försvarskommittén bedömer jag att utbildningstiden i många fall kan göras väsentligt kortare än sex veckor.

Brandväsendets personal är en viktig personalgrupp i civilförsvarets krigsorganisation. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att denna per- sonal bör undantas från tjänstgöring inom försvarsmakten i krig genom att den ges uppskov om inte synnerliga skäl talar emot detta.

Jag anser i likhet med försvarskommittén att programansvaret för civil- försvarets sjukvårdsplutoner bör föras över till socialstyrelsen under pro- gramplaneperioden. Dessförinnan måste dessa enheters uppgifter. perso- nalbehov och utrustning ses över. .

Försvarskommittén har. med hänvisning till att viss osäkerhet av olika skäl råder om hur stor utbildningsorganisationen behöver vara, inte kunnat ta slutlig ställning till hur den framtida utbildningsorganisationen bör utfor- mas på längre sikt. Enligt kommitténs mening bör planeringen inriktas på att behålla de befintliga utbildningsanläggningarna i Rosersberg, Sandö. Revingeby och t. v. även den i Katrineholm och att bygga en ny anläggning i Skövde. För anläggningen i Skövde föreslår kommittén att delar av Göta trängregementes nuvarande etablissement utnyttjas. Den provisoriska ut- bildningsanläggningen i Brännebrona bör behållas intill dess att verksam- heten där kan överföras till den nya anläggningen i Skövde.

Jag har samma uppfattning om civilförsvarets utbildningsorganisation som försvarskommittén. Enligt min mening bör således anläggningen i Katrineholm behållas intill dess den av försvarskommittén redovisade osäkerheten om möjligheterna att ytterligare decentralisera viss övnings- verksamhet. om utbildningen av hemskyddsorganisationens ledningsgrup- per. om omfattningen av utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga och om den framtida brandförsvarsutbildningen har eliminerats. Jag räknar med att det inom något år skall frnnas tillräcklig klarhet i dessa frågor för att det skall bli möjligt att ta slutlig ställning till om Katrineholmsanläggningen behövs på längre sikt.

Jag anser i likhet med försvarskommittén att kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 bör ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivåi krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övertagandet bör samordnas med att hemskyddsorganisationen införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunerna. För att få ytterligare underlag för en slutlig upp- giftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna bör en provplan- läggning genomföras. I samband härmed bör planläggningsarbetet tidsstu- deras och förslag till bestämmelser om ersättning till kommunerna utarbe- tas. Frågan om provplanläggningen bereds f.n. i regeringskansliet. Jag och chefen för kommundepartementet återkommer till regeringen i denna frå-

ga.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 254

Civilförsvarsstyrelsen har utarbetat sin programplan på tre olika nivåer. en låg, en högre och en högsta nivå. Den högsta nivån innefattar enligt civilförsvarsstyrelsen de ekonomiska resurser som behövs för att helt uppfylla de målsättningar som försvarskommittén har angett. De två andra nivåerna överensstämmer med de planeringsramar som regeringen har anvisat för programplaneringen. Försvarskommittén anser att planeringen i den högre nivån är väl avvägd.

Jag anser att verksamhet som inte avser skyddsrum bör genomföras inom en ekonomisk ram av högst 1 780 milj. kr. i prisläget februari 1981 för perioden 1982/83—1986/87. För budgetåret 1982/83 beräknar jag behovet av betalningsmedel till 312.5 milj. kr. i samma prisläge. Med hänsyn till att de omfattande förändringar som föreslås för civilförsvaret kommer att genomföras successivt under perioden kommer även behovet av betal- ningsmedel att förändras. Denna bakgrund i förening med vissa osäker- heteri planeringsunderlaget gör att den slutliga fördelningen av den ekono- miska ramen på budgetår och ändamål inte bör fastläggas nu utan bli föremål för årlig prövning.

I den redovisade ramen har medel beräknats för att betala ersättning till kommunerna för det arbete de beräknas få under planeringsperioden med planläggningen för att kunna ta över ledningen av civilförsvarsverksamhe- ten på lokal nivå i krig. Reducering har gjorts för de kostnader som civilförsvarsstyrelsen hittills har haft för ordnings- och bevakningsenhe- terna. Regeringen har i december l98l föreskrivit att planeringen skall inriktas mot att dessa enheter skall föras över till polisväsendet och för- svarsmakten den I juli 1984.

Jag har tidigare förordat att verksamhet som avser skyddsrum inte bör styras genom att en femårig planeringsram anges utan genom att ställning tas årligen till storleken av ett beställningsbemyndigande för det närmast kommande budgetåret. Jag beräknar att det för budgetåret 1982/83 behövs ett bemyndigande om 392 milj. kr. i prisläget februari l98l för verksamhet som avser skyddsrum. Medelsbehovet härför för samma budgetår beräk- nar jag till 270.5 milj.kr. enligt samma prisläge. De bemyndiganden som beräknas för detta ändamål senare under programplaneperioden bör— utöver vad jag tidigare har förordat—ge utrymme dels för att betala ersätt- ning till kommunerna för det arbete de beräknas få under planeringsperio- den med att upprätta skyddsplaner. dels för en provutbyggnad vid någon eller några sjukvårdsanläggningar av skydd för behandling och vård och av förstärkt teknisk försörjning. t. ex. förstärkning av eller reservanordningar för försörjning med elektricitet. vatten och avlopp.

Prisreglering av utgifts- och planeringsramarna bör ske på det sätt som jag har förordat i det föregående (s. 47). För att främja stabiliteten i planeringen bör ett underutnyttjande om högst 2 % av utgiftsramen få föras över från ett budgetår till nästa. Ett överskridande bör avräknas under nästkommande budgetår.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 255

Jag anser i likhet med försvarskommittén att det är viktigt att civilför- svarsstyrelsen i första hand använder tillgänglig ledningskapacitet till att tillse att övergången till kommunal ledning i krig och arbetet med att införa ett system med skyddsplaner och en hemskyddsorganisation till sin huvud- del genomförs under planeringsperioden. Jämsides härmed måste styrel- sens ansvar för att krigsorganisationen har en god mobiliseringsberedskap och en snabb insatseffekt fortlöpande ägnas stor uppmärksamhet.

De nya uppgifterna och den annorlunda inriktning som görs av civilför- svaret kommer att ställa stora krav på dess ledning. I detta sammanhang måste beaktas att både försvarskommittén och riksrevisionsverket. det senare i en revisionsrapport den 1 december 1981 (RRV 1981126) om räddningstjänsten inom civilförsvaret. har framhållit att det f. n. finns stora brister i fråga om styrningen av civilförsvarsverksamheten. De krigsor- ganisatoriska målen anges inte på ett sådant sätt att de kan användas som grund för planeringen. Detta återverkar menligt såväl på materielanskaff- ningen och utbildningen som på möjligheterna att värdera tillståndet inom krigsorganisationen och vidta lämpliga åtgärder mot bakgrund härav. Jag instämmer i försvarskommitténs och riksrevisionsverkets bedömningar och anser att arbetet med att åstadkomma fungerande styrmedel när det gäller krigsorganisationen måste drivas med stor kraft. Vissa organisa- tionsändringar som kan beslutas av regeringen kan behöva vidtas inom civilförsvarsstyrelsen. Jag kommer att hålla mig noga underrättad om hur det utvecklingsarbete rörande krigsorganisationen som redan har påbörjats inom styrelsen framskrider och i kommande budgetpropositioner fortlö- pande orientera riksdagen härom.

Jag vill här något beröra en ännu större organisatorisk fråga rörande civilförsvaret. Försvarskommittén föreslår att en kommitté tillsätts med uppgift att närmare överväga om en sammanslagning av civilförsvarssty- relsen. statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap till en ny myndighet bör komma till stånd. Motsvarande förslag har även lämnats av räddningstjänstkommittén (Dir. 197921) i principbetänkandet (SOU 1981: 82) Samhällets räddningstjänst.

För egen del är jag övertygad om att samordningsvinster går att uppnå inom området räddningstjänst i krig och fred. Frågan om samordningen av den fredstida räddningstjänsten med den verksamhet som civilförsvars- styrelsen har ansvaret för bereds f.n. i regeringskansliet. Jag och chefen för kommundepartementet återkommer i annat sammanhang till regering- en i denna fråga. Inom vissa områden kan effektivitetsvinster uppnås oavsett hur den övergripande organisationsfrågan löses. Det gäller bl.a. utveckling. anskaffning. redovisning, förrådshållning och underhåll av ci- vilförsvarets materiel. Jag avser föreslå regeringen att uppdra åt försvarets rationaliseringsinstitut att närmare studera dessa frågor. Även systemet för inskrivning. registrering. krigsplacering m.m. av civilförsvarspliktiga behöver studeras närmare.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 256

Jag har tidigare förordat att ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamheten i krig förs .över till kommunerna, att ett system med skyddsplaner införs och att vissa brister och felaktigheter i det äldre skyddsrumsbeståndet. som inte kan hänföras till försumlighet hos ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel. För att detta skall bli möjligt behöver vissa ändringar göras i civilförsvarslagen ( 1960: 74) och lagen (l964:63) om kommunal beredskap. Förslag härom bereds f. n. i regeringskansliet. Jag och chefen för kommundepartementet återkommer till regeringen i denna fråga.

2.2.6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta utveckling som jag har angett i det föregående.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 257

2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m. m.

2.3.1 Föredraganden

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående (s. 254) beräknar jag basbeloppen och utgiftsramarna för civilförsvar utom skyddsrum och skyddsrum för budgetåret 1982/83 till 312700000 resp. 270500000 kr. i prisläget februari 1981. Till detta kommer beräknad kompensation för pris- och löneökningar enligt det system som jag har förordat i det föregående med 47 milj. kr. för civilförsvar utom skyddsrum och 43 milj. kr. för skyddsrum. Beräkningarna framgår av följande sammanställningar.

Civilförsvar utom skyddsrum

Basbelopp (prisläge februari l981) 312 500000

Tillkommer: Investeringar för u-landsutbildning +200 000 Utgiftsram (prisläge februari l98l) 312700 000 Tillkommer: Beräknad priskompensation februari l98l —

medelprisläget l982/83 47 000000 Beräknat utfall den 30juni l983 359 700 000 S kyddsrum Basbelopp = utgiftsram (prisläge februari 198 I) 270 500 000 Tillkommer: Beräknad priskompensation februari 1981 —

medelprisläget l982/83 43 000 000 Beräknat utfall den 30juni 1983 313 500 000

Liksom för det militära försvaret bör medel för sysselsättningsstimule- rande åtgärder under tolfte huvudtiteln ställas till förfogande för att betala byggnadsarbeten. materiel m.m. för civilförsvaret. Efter samråd med che- fen för arbetsmarknadsdepartementet förutsätter jag att sådana medel får disponeras utöver utgiftsramarna till ett belopp av 5 milj. kr.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen vid 1980/8] års riksmöte (prop. 1980/81:100 bil. 7 s. 217. FöU 22. rskr 322) bemyndigat regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex. Med hänvisning till vad jag i det föregående (5. 254) har anfört om nytt priskompensationssystem förordar jag att regeringen inhämtar bemyndigande att justera utgiftsramarna för budgetåret l982/83 för civilförsvar utom skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen enligt försvarsprisindex och för skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex. r7 Riksdagen 1981/82. [saml. Nr102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 258

Jag har tidigare (s. 162) föreslagit regeringen att inhämta riksdagens bemyndigande att för det militära försvaret justera de beställningsbemyn- diganden som har lämnats för prisreglering med hänsyn till skillnaden mellan den prognosticerade utvecklingen av nettoprisindex och den verk- liga. Jag förordar att ett motsvarande bemyndigande inhämtas för civilför- svaret.

Genom nyssnämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1981/82 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1980/81. Jag förordar att regeringen inhämtar bemyndigande för båda utgiftsra- marna för budgetåret 1982/83 enligt samma principer.

För innevarande budgetår har riksdagen genom nämnda beslut vid 1980/81 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret. Ett sådant överskridande regleras genom motsvarande justering av utgiftsramarna för ett eller flera efterföljande budgetår. Ett motsvarande bemyndigande för regeringen behövs för båda utgiftsramarna för budgetåret 1982/83 och bör därför begäras.

Genom nämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen att under budgetåret 1981/82 överskrida utgiftsramarna för civilförsvaret samt lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för total- försvaret sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eller krig. Ett motsvarande be- myndigande behövs för budgetåret 1982/83". Jag förordar därför att rege- ringen inhämtar riksdagens bemyndigande att överskrida utgiftsramarna för civilförsvar samt lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.

2.3.2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. för budgetåret 1982/83 fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum till 312700000 kr. och utgiftsramen för skydds- rum till 270 500000 kr., båda i prisläget februari 1981.

2. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1982/83 justera utgifts- ramen för civilförsvar utom skyddsrum med hänsyn till prisut- vecklingen enligt försvarsprisindex samt utgiftsramen för skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisin- dex,

3. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndi- ganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

4. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsva- ret för budgetåret 1982/83 på grund av över- eller underutnytt- jande av utgiftsramarna för budgetåret 1981/82,

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 259

5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83 medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret samt av läm- nade beställningsbemyndiganden, om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 260

2.4 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

I prop. 1981/82:100 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition. föra upp vissa anslag bl. a. inom utgifts- ramarna för civilförsvaret med beräknade belopp för budgetåret 1982/83. Jag anhåller att nu få ta upp dessa anslag.

Storleken av preliminärt beräknade belopp och slutligt begärda anslag . framgår av följande sammanställning.

Anslag Belopp. kr. Preliminärt Slutligt beräknat begärt G ]. Civilförsvar 271 980 000 290 500000 G 2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar l I 000 000 22 200 000 G 3. Civilförsvar: Skyddsrum 200 000 000 270 500 000 G 4. Reglering av prisstegringar för civilförsvaret 68 000 000 90 000 000 550 980 000 673 200 000

De anslag som jag i det följande föreslår regeringen att förelägga riksda- gen har beräknats i prisläget februari l98l och i löneläget februari 1981 inkl. 39 % lönekostnadspålägg.

I prop. 1981/82: 100 (bil. 7) fördes samtliga anslag för civilförsvaret upp med beräknade belopp. Summan av de föreslagna anslagen inom utgiftsra- marna uppgår därmed till 673.2 milj. kr.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 26l

Fjärde huvudtiteln

G Civilförsvar

Civilförsvarsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för civilförsva- ret och har programansvar för huvudprogrammet Civilförsvar.

Civilförsvarsstyrelsen leds av en styrelse. Chef för civilförsvarsstyrel- sen är en generaldirektör. lnom styrelsen finns en planeringsenhet. en produktionsavdelning och en administrativ byrå. lnom produktionsavdel- ningen finns tre byråer.

Civilförsvarsstyrelsens centrala del liggeri Karlstad. lnom civilförsvaret finns vidare en skol- och förrådsorganisation, där personalen grundutbildas och övas och förrådsverksamheten handhas.

Lokaliseringen av civilförsvarets skol- och förrådsanläggningar framgår av följande karta (intagen på s. 262).

Verksamheten under huvudprogrammet Civilförsvar btrdgeteras på ett antal primäruppdrag inom produktionsområdena Administration, Utbild- ning, Underhåll och förrådsverksamhet. Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen. Anskaffning av anläggningar för fredsorganisationen. Skyddsrum för befolkningen samt Forskning, försök och utveckling.

Verksamheten finansieras från följande anslag.

G ]. Civilförsvar G 2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar G 3. Civilförsvar: Skyddsrum

G ]. Civilförsvar

1980/81 Utgift 294 255 377 1981/82 Anslag 271 980 000 1982/83 Förslag 290 500 000

Bemyndigandeskulden för anskaffning av civilförsvarsmateriel var den 30juni 1981 105 398 000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 93.4 milj. kr. och anvisat 72 768 000 kr. i betalningsmedel. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed ("105 398000 + 93 400 000—72 768000) 126030 000 kr.

Tidigare åtaganden beträffande ersättning till kommuner för anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation motsvarar en bemyn- digandeskuld den 30juni 1981 av 48 835000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 46.9 milj. kr. För sam- ma budgetår har 32,6 milj. kr. anvisats i betalningsmedel. Med utnyttjande av dessa belopp blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 (48 835 000 + 46 900 000—32 600000) 63 135 000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 262

"& Wiik; UfPSALA ' = chA HDSEHSBERG

%Wsae—z

CFS övningsfält .»; ...,—ff- ??- BHÄNNEBHIJNA . ;;.

a...””

CFS förråds- anläggning.?

HÄLLINGSJÖ » .. . ., f'. - » .

». :civilområdesgräns ,. =länsgräns

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 263 Bestä”ningsbemyndiganden och betalningsmedel ( I OOO-tal kr.) Produktionsområde 1981/82 1982/83 nLrn. Civilförsvars- Föredra- myrehen ganden Bem. BeL Bem. BeL Bem. Civilförsvar: Administration — 40 876 — 45 380 — Utbildning — 104221 118512 — Underhåll och förråds- verksamhet 28 845 — 32 000 Materielanskaffning 95 400] 81 268 240 8182 84 006 229 3005 Anskaffning av anlägg- ningar för krigsorga- nisationen 46 9003 38 020 54 2304 36 400 51 0006 Forskning, försök och utveckling 2 803 — 3 500 Kostnader 296 033 — 319 798 Tillkommer/avgår: Reducering på grund av överplanering — Materielanskaffning — — 6500 -— — 7000 — — Anskaffning av an- läggningar för krigsorganisationen —- — 5 420 — — 1400 — Intäkter m.m. —2000 —14700 —2000 —14100 —2000 Reserver + 2 567 — + 1 500 Medelsbehov 271 980 298 798 Bemyndigande behov 140 300 293 048 — 278 300 ' Varav 27 114000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 2 Varav 53 641 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 3Varav 11,7 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 4Varav 14630 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 5Varav 42.2 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 6Varav 11.4 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Civil- F öredra- försvars- ganden styrelsen Civil personal 515 474 515 506 503 Tillkommer: Av regeringen inrät- tade civaörsvars- lärartjänster 67 58 67 64 64 Av civilförsvarssty- relsen inrättade civilförsvarslärar- Uänster 26 38 30 38 38 ArvodesanMäHda 16 16 16 16 16 Tillfälligt anställda förrådsmän 25 24 12 — — 649 610 640 624 621

Bet.

44637 116610

31 108 82250

35 579

3 439 313623

—7444

1579 -l4100

290 500

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 264

Budgetåret 1980/81

Civilförsvarsstyrelsen har i stort sett kunnat genomföra den planerade verksamheten.

Ändringen av krigsorganisationen till organisation 80 har i huvudsak slutförts i vad gäller planläggning och överföring av personal.

[ samråd med värnpliktsverket har en utredning påbörjats om förutsätt- ningarna för att registrera civilförsvarets personal i värnpliktsverkets sys- tem. En översyn av civilförsvarets materielförsörjning har påbörjats.

De planerade målen inom produktionsområdena Utbildning. Underhåll och förrådsverksamhet. Materielanskaffning och Anskaffning av anlägg- ningar för civilförsvarets krigsorganisation har i stort sett uppnåtts under budgetåret.

Budgetåret 1981/82

Verksamheten under budgetåret 1981/82 bedrivs enligt de riktlinjer som finns angivna i prop. 1980/81:100 (bil. 7) och prop. 1980/81:124 (FöU 1980/81: 22, rskr 1980/81 : 322).

Den nya krigsorganisationen beräknas bli genomförd i sin helhet genom att materielomläggningen slutförs.

De åtgärder som syftar till att nå och upprätthålla en grundläggande beredskap på kort sikt ges företräde framför annan verksamhet. Detta gäller främst krigsorganisationens mobiliseringsberedskap och skyddet för befolkningen. Ökad vikt läggs vid åtgärder som förbättrar krigsorganisa- tionens förmåga att säkerställa detta skydd. Utbildningen och informatio- nen om den nya grundsynen på skydd/utrymning ges en ökad omfattning.

Den planerade verksamheten beräknas kunna bli genomförd.

Budgetåret 1982/83 C ivilförst-wrsstyrelsen

Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas till 298 798000 kr. För materielanskaffning behövs ett beställningsbemyndigande om 238 818000 kr. Dessutom behövs ett bemyndigande att medge ersättning till kom- muner för att anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation om 54 230000 kr.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 motiverar civilför- svarsstyrelsen på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 33 171 000 kr.

C. Uppgiftsförändringar 1. Administration

a) Styrelsen föreslår att tre nya tjänster inrättas. En tjänst avses för krigsorganisationsfunktionen som behöver förstärkas inför arbetet med

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 265

reduceringen av krigsorganisationen. övergången till kommunal ledning av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig m.m. En tjänst avses för alarmeringsfunktionen som behöver förstärkas inför förestående anpass- ning av förvarnings- och alarmeringssystemet till den utveckling av flyg- vapnets stridslednings- och luftbevakningssystem som planeras under pro- gramplaneperioden. En tjänst avses för materielfunktionen som behöver förstärkas för att det skall bli möjligt att genomföra den utveckling av barnskydd och den modifiering av skyddsmasker som behövs (+ 450000 kr.). -

2. Utbildning

a) Styrelsen har inrättat tre tjänster vid skol- och förrådsanlägg- ningarna. vilket medför ett ökat medelsbehov av 451 000 kr.

b) För det utvecklingsarbete som krävs för att i utbildningen införa ett ökat hänsynstagande till A-. B- och C-stridsmedel. den nya grundsynen på skydd/utrymning och de förändringar som det förändrade ledningsansvaret för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig medför behövs fyra årsarbetskrafter under budgetåret 1982/83 (+ 454000 kr.).

0) Den försöksverksamhet med utbildning av hemskyddsorganisationen som genomförs under budgetåret 1982/83 medför en kostnadsökning av 1,6 milj. kr.

(1) Hyreskostnaderna för skol- och förrådsanläggningen i Revingeby beräknas komma att öka på grund av ombyggnaden av matinrättningen (+ 150000 kr.).

e) Vid den provisoriska utbildningsanläggningen i Brännebrona behövs ytterligare en civilförsvarslärare och en förrådsmän (+ 210000 kr.).

f) Kostnaderna för utrymningsannonsering beräknas minska med 1 168000 kr.

g) Bidragen till utbildning i självskydd behöver ökas med 1,2 milj. kr.

h) Kostnaderna för anskaffning av inventarier beräknas minska med 805 000 kr.

i) Kostnaderna för underhåll av utbildnings- och övningsanordningar beräknas öka med 605 000 kr.

j) Bidraget till Kungl. Svenska aeroklubben (KSAK) kan minskas med 138 000 kr. som behövdes under budgetåret 1981/82 för att genomföra en rikstävling för frivilliga flygkåren. För ökad flygutbildning behövs 100000 kr. Detta medför att bidraget sammanlagt kan minskas med 38000 kr.

3. Underhåll och förrådsverksamhet

a) Tolv extra anställda förrådsmän behövs inte mera (- 1 196000 kr.).

b) Resekostnaderna för materielomläggning beräknas minska med 420000 kr. .

c) Vid skol- och förrådsanläggningen i Sandö behövs en ny tjänst för underhållsverkmästare (+ '1 15 000 kr.).

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 266

d) Hyrorna (underhållskostnaderna) för vissa förråd beräknas öka med 206000 kr.

e") För att reparera ett antal betongförråd behövs 350000 kr.

f) Kostnaderna för drift och underhåll av alarmeringsaggregat beräknas öka med 241 000 kr.

4. Materielanskaffning _

För budgetåret 1982/83 behövs bemyndiganden till ett belopp av 238818000 kr. och betalningsmedel till ett belopp av 75 006000 kr. Huvud- delen av bemyndigandena behövs för att beställa skyddsutrustning för allmänheten.

_Fördelningen på materielslag av de beställningsbemyndiganden som be- gärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981 ; 1000-tal kr.).

Materielslag Bemyndigande Beklädnadsmateriel 12 490 Alarmeringsmateriel 10 850 Skyddsutrustning för allmänheten 122 725 Förläggnings- och förplägnadsmateriel 11 584 Sjukvårdsmateriel 3 626 Brandmateriel 4 754 Fordonsmaten'el 2 169 Räddningsmateriel 4015 Skydds- och saneringsmateriel ] 108 Radiomateriel 1 950 Telefonmateriel 11 340 Diverse materiel 566

Avgår —2000 Summa 185177

Av begärda bemyndiganden avses 53 641 000 kr. för prisreglering. Belop- pet har beräknats enligt följande sammanställning.

Ändamål Belopp

1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettoprisindex (10 %) 14754000 2. Omräkning av begärda bemyndiganden för nya be- ställningar under budgetåret 1982/83 från pris- läget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettopris- index (20 %) 38 887 000

Summa 53 641 000

5. Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen För budgetåret 1982/83 behövs bemyndiganden till ett belopp av 54 230000 kr. och betalningsmedel till ett belopp av 35 milj. kr. Bemyndi- gandena behövs för att bygga ledningscentraler, skyddsrum för fram- skjutna enheter och branddammar.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 267

Fördelningen på objektgrupper av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981; 1000-tal kr.).

()bjektgrupp Bemyndigande Nybyggnad av ledningscentraler (inkl. relästationer) 14000 Modernisering av ledningscentraler 18 000 Skyddsrum för framskjutna enheter 1600 Branddammar 6 000

Summa 39 600

Av begärda bemyndiganden avses 14 630000 kr. för prisreglering. Belop- pet har beräknats enligt följande sammanställning.

Ändamål Belopp

]. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden

den 30juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettoprisindex ( 10 %) 6 314 000 2. Omräkning av begärda bemyndiganden för nya be-

ställningar under budgetåret 1982/83 från pris- läget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nettopris- index (20 %) 8 316 000

Summa 14 630 000

6. Forskning, försök och utveckling För ökade studie- och forskningsinsatser inom det beteendevetenskapli- ga området för att få underlag för att ge befolkningen ökade möjligheter att aktivt medverka i civilförsvarsverksamheten behövs 384000 kr.

F öredraganden

Jag har tidigare i samband med mina ställningstaganden till civilförsva— rets programplan (s. 247) redogjort för de riktlinjer som civilförsvaret bör utvecklas efter i fortsättningen.

Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1982/83 och de beställnings- bemyndiganden som behövs för verksamheten vill jag anföra följande.

Civilförsvarsstyrelsen har beräknat att pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med sammanlagt 33 171000 kr. Jag beräknar denna kostnads- ökning till 27 597000 kr.

Under produktionsområdet Administration har civilförsvarsstyrelsen fö- reslagit att tre nya tjänster inrättas. Jag kan inte tillstyrka att det totala antalet anställda omräknat till personår blir större än de 621 som jag tidigare (s. 263) har förordat. Det ankommer på civilförsvarsstyrelsen att inom den angivna ramen tillgodose de behov som är mest angelägna. I övrigt kan jagi huvudsak godta vad civilförsvarsstyrelsen har föreslagit för detta produktionsområde.

Jag har inte beräknat några medel under produktionsområdet Utbildning

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 268

för de tre tjänster som civilförsvarsstyrelsen har inrättat vid skol- och förrådsanläggningarna. I övrigt biträder jag i huvudsak vad civilförsvars- styrelsen har föreslagit för detta produktionsområde liksom för produk- tionsområdena Underhåll och förrådsverksamhet och Forskning. försök och utveckling.

För budgetåret 1982/83 beräknar jag att civilförsvarsstyrelsen för materi- elanskaffning behöver disponera ett beställningsbemyndigande om 227.3 milj. kr., varav 42,2 milj. kr. är avsedda för prisreglering. Kvar till rege- ringens disposition sedan budgetåret 1981/82 står 37,1 milj.kr. Bemyndi- gandet för budgetåret 1982/83 kan därför begränsas till (227.3—37.1) 190.2 milj.kr. Behovet av betalningsmedel beräknar jag till 72 806000 kr. Vid bifall till vad jag har förordat kommer bemyndigandeskulden för materiel- beställningar den 30juni 1983 att uppgå till 243 424 000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisreg- leringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndi- gandeskulden den 30juni 1983 blir därmed ca 210 milj. kr.

Jag beräknar att bemyndiganden att medge ersättning till kommuner för att anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation för budget- året 1982/83 behövs till ett belopp av 51 milj. kr.. varav 11.4 milj. kr. avses för prisreglering. Medelsbehovet beräknar jag till 34 milj. kr. Med utnytt- jande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen över beställ- ningsbemyndiganden och betalningsmedel blir bemyndigandeskulden för ersättning för anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorgani- sation den 30 juni 1983 78 135000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30juni 1983 blir därmed ca 65 milj. kr.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (s. 263).

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att civilförsvarsmateriel be- ställs inom en kostnadsram av 190 200000 kr..

2. bemyndiga regeringen att medge att ersättning utgår för anskaff- ning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation inom en kostnadsram av 51000000 kr..

3. till Civilförsvar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 290 500000 kr.

G 2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift 6 177 340 1981/82 Anslag 1 1 000000 1982/83 Förslag 22 200 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av lokaler. utbild- ningsanordningar m.m. vid civilförsvarets skol- och förrådsanläggningar och nybyggnad av förråd för civilförsvarets mobiliseringsmateriel.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 269

Kostnader och medelsbehov ( [ OOO-tal k'r. )

Primäruppdrag m. m. 1981/82 = 1982/83 Civilför- Före- svarssty- draganden relsen

Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar för delpro- grammet Räddningstjänst 16 250 22 950 22 950 Projekteringskostnader +3 200 +3 200 Reducering på grund av

överplanering —5 250 —3 950 -—3 950 Beräknat medelsbehov 11000 22 200 22 200

Budgetåret 1980/81

Den planerade verksamheten har i stort sett kunnat genomföras.

Budgetåret 1981/82

Den planerade verksamheten beräknas kunna bli genomförd.

Budgetåret 1982/83

Civilförsvarsstyrelsen beräknar ett medelsbehov av 22.2 milj.kr. för budgetåret 1982/83 enligt vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. För objekt som påbörjats eller avses påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas ca 4,5 milj. kr. För projekteringskostnader be- räknas 3.2 milj. kr. Återstående medelsbehov hänför sig till de nya objekt som avses påbörjas under budgetåret 1982/83 nämligen en stabsspelsbygg- nad och en förläggningsbyggnad i Revingeby. en förläggningsbyggnad i Sandö och nybyggnad av övningsanordningar m.m. på det nya övningsfäl- tet i Skövde. Av det beräknade medelsbehovet hänför sig 200000 kr. till kostnader för projektering av nybyggnad av en förläggningsbyggnad i Sandö för elever i den utbildningsverksamhet som nämnden för u-landstrt- bildning bedriver där. Denna kostnad bör inte belasta utgiftsramen för civilförsvaret.

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. I enlighet med vad jag har förordat under aVSnittet 2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 257) bör 200000 kr. som avser anskaffning av lokaler för den utbildningsverksam- het som nämnden för u-landsutbildning bedriver vid skol- och förrådsan- läggningen i Sandö inte belasta utgiftsramen för civilförsvaret. Jag förordar att medel anvisas enligt följande anskaffningsplan.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet

270

Anskaffningsplan (1000-tal kr. )

Objekt Medelsförbrukning

Faktisk t.o.m. 81-06-30

Beräknad för

1981/82 1982/83

Bygg-

start år-mån.

Färdig- stäl- lande år-mån.

A. Företag påbörjade

före 1981-07-01

1. Slutförda men ännu inte slutredovisade objekt

2. Diverse objekt

Summa A

B. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1981/82

3. Rosersberg. Nybygg- nad av en materiel- vårdsbyggnad

4. Rosersberg. Nybygg- nad av en stabs- spelsbyggnad

5. Revingeby. Om- och tillbyggnad av mat- inrättningen

6. Diverse objekt

Summa B

C. Företag avsedda att påbörjas 1982/83

7. Revingeby. Nybygg- nad av en stabs- spelsbyggnad .

8. Skövde. Nybyggnad av en utbildnings- anläggning (etapp 1)

9. Diverse objekt

Summa C Summa A—C Projekteringskostnader Reducering på grund av överplanering

Beräknat medelsbehov

Kostnadsram 80-04-01 81-04-01 21 871 21 871 300 21871 22 171 3 700 4000 4 700 5 100 5 100 6 000 3 740 4 900 17 240 20000 — 4 120 15 550 16 800 — 10 370 15 550 31 290 54 661 73 461

20991 210

21201

295 438

589 71

1343

1 766

1766 24310

' Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Civilförsvar:Anskajfning av anläggningar för budgetåret

1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 22 200000 kr.

720 90

810

2 500

3000

4000 3 500

13000

300

1 500 640

2440 16 250

—5 250 11000

160

160

1 000

1 000

1 240 1 070

4310

3 000

8 000 7 480

18 480 22 950

+ 3 200

—3 950 22 200

81-10

81-10

82-10

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 271

G 3. Civilförsvar: Skyddsrum

1980/81 Utgift 100 400 888 1981/82 Anslag 200000 000 1982/83 Förslag 270 500 000

Verksamheten under anslaget omfattar utbetalning av ersättning m.m. för anordnande av skyddsrum för befolkningens skydd.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 669040112 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndi- gande om 394 milj.kr. och anvisat ett anslag om 200 milj. kr. Den beräkna- de bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (669 040 1 12 + 394 000 OOO—200 000 000) 863 040 1 12 kr.

Bemyndigandet: och betalningsmedel (1000-tal kr.)

Primäruppdrag rn. m. 1981/82 1982/83 Civilförsvarsstyrelsen Föredraganden Bern. Bet. Bern. Bet. Bem. Bet.

Civilförsvar: Skyddsrum för del-

programmet Skydd

för befolkningen 394 000 201 700 616 919 270 500 600 000 270 500 Reducering på grund

av överplanering — — 1 700 — — — — Medelsbehov -— 200 000 270 500 270 500 Bemyndigandebchov 394 0001 616 9192 600 0003

1[ beloppet ingår lll.5 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 2I beloppet ingår 224 919000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 3I beloppet ingår 208 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.

Budgetåret 1980/81

Civilförsvarsstyrelsen anmäler att tilldelade resurser medgett en produk- tion av ca 150000 skyddsrumsplatser, vilket är något mindre än vad som skulle ha behövts för att vara i takt med nybyggnaden av anläggningar och byggnader.

Budgetåret1981/82

Civilförsvarsstyrelsen räknar med att det inom ramen för tilldelade resurser blir möjligt att producera ca 150000 skyddsrumsplatser, vilket är ca 55 000 platser mindre än vad som behövs för att vara i takt med den beräknade nybyggnaden av anläggningar och byggnader.

Budgetåret 1982/83 Civilförsvarsstyrelsen

För budgetåret 1982/83 behövs bemyndiganden om 616919000 kr. och betalningsmedel till ett belopp av 270,5 milj. kr.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 272

Fördelningen på objektgrupper av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981; 1000-tal kr.).

Objektgrupp Bemyndigande Ersättning för skyddsrumsbyggande enligt

32 & civilförsvarslagen 368 000 Ersättning för skyddsrumsåtgärder enligt

40 & civilförsvarslagen 20000 Skolskyddsrum [ 000 Kontroll av skyddsrum 3 000

Summa 392000

Det sammanlagda behovet av bemyndiganden är 392 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1981. Av begärda bemyndiganden avses 224919000 kr. för prisreglering. Sistnämnda belopp har beräknats enligt . följande sammanställning.

Ändamål Belopp

1. Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettoprisindex (10 %) 90 368 000 2. Omräkning av begärda bemyndiganden för nya åtagan- den under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris- utveckling enligt nettoprisindex (20 %) 78 400 000 3. Underskott av prisregleringsbemyndiganden från bud- året 1980/81 56151000

Summa 224 919 000

Betalningsmedlen avses för att betala ersättning m.m. för den anskaff- ning av skyddsrum som har beställts med stöd av tidigare lämnade bemyn- diganden.

F öredragan den

Min beräkning av bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sam- manställningen över bestäl[ningsbemyndiganden och betalningsmedel. Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30juni 1983 ] 192540112 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade tilldelningen av prisreg- leringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndi- gandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 1 100 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att ersättning utgår för anskaff- ning av av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram av 600 000 000 kr..

2. till Civilförsvar: Skyddsrum för budgetåret 1982/83 anvisa ett för- slagsanslag av 270 500 000 kr.

Prop. 1981/82:102 BilagaZ Försvarsdepartementet 273

G 4. Reglering av prisstegringar för civilförsvaret

1980/81 Utgift —' 1981/82 Anslag 68 0000002 1982/83 Förslag 90 000 0003

' Utgifterna redovisas under anslaget G 1. Civilförsvar. : Härav avser 40 milj. kr. civilförsvar utom skyddsrum och 28 milj. kr. skyddsrum. 3 Härav avser 47 milj. kr. civilförsvar utom skyddsrum och 43 milj. kr. skyddsrum.

Anslagen inom utgiftsramarna för civilförsvaret är för budgetåret 1982/83 beräknade i pris- och löneläget februari 1981. Anslaget Reglering av prisstegringar för civilförsvaret är avsett att täcka sådana pris- och löneökningar som inträffar från februari 1981 intill utgången av budgetåret 1982/83. Detta innebär att ungefär två års pris—och löneökningar räknas in i anslaget. Anslaget är ett s. k. täckningsanslag som inte skall belastas.

Budgetåret 1980/81

Riksdagen har för budgetåret 1980/81 anvisat 55 milj. kr. till reglering av prisstegringar för civilförsvaret, varav för civilförsvar utom skyddsrum 37,5 milj. kr. och för skyddsrum 17,5 milj. kr. Prisregleringen skall enligt riksdagens beslut (prop. 1972:75 s. 195. FöU 17. rskr 331) ske enligt samma metod som tillämpas för anslagen inom den militära ramen. dvs. under löpande budgetår och på grundval av nettoprisindex (NPI). Metoden och beräkningen av NPI för budgetåret 1980/81 har närmare redovisats under anslaget till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret (s. 165).

Bortsett från prisregleringsanslaget och investeringarna för bistånds- och katastrofutbildning under anslaget GZ. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar var summan av de rambundna anslagen till civilförsvar utom skyddsrum för budgetåret 1980/81 236590000 kr. För prisreglering av anslagen inom utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum disponerades alltså (0,2255 x236590000) 53 351000 kr. Till detta belopp skall emellertid läggas 6534 000 kr. enligt följande sammanställning.

Underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret

1979/80 (jfr prop. 1980/81: 100 bil. 7 s. 216) 4 707000 Justering för bistånds- och katastrofutbildning 270000 Justering av basbeloppet [ 557 000

Totalt 6 534 000

För prisreglering av anslagen inom utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum disponerades alltså totalt (53 351 000 + 6534 000) 59 885 000 kr.

Regeringen har i april och juni 1981 beslutat om överskridande av anslaget G 1.Civilförsvar på grund av pris- och löneökningar m. m. Genom besluten har sammanlagt 48,4 milj. kr. ställts till förfogande för ändamål som avses med anslaget.

18 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr I02. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 274

Utgiftsramen för skyddsrum (anslaget G 3. Civilförsvar: Skyddsrum) uppgick till 105.5 milj. kr. För prisreglering av anslaget till skyddsrum disponerades alltså (0225 x 105 500000) 23 790000 kr.

Regeringen har under budgetåret 1980/81 inte beslutat om överskridande av anslaget G 3. Civilförsvar: Skyddsrum.

Budgetåret 1981/82

Beräkningen av NPI under innevarande budgetår har jag behandlat under anslaget Reglering av prisstegringar för det militära försvaret. Det tillgängliga materialet beträffande prisutvecklingen tyder på att de anslags- överskridanden som kommer att behöva medges på grund av förändringen av NPI kommer att överstiga det för innevarande budgetår anvisade pris- regleringsanslaget om 68 milj. kr. Anslaget beräknades på grundval av ett antaget NPI-medeltal på ca 14,3 % för tiden februari 1980 till medelkost- nadsläget för budgetåret 1981/82.

Budgetåret1982/83

Under avsnittet 2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m.m. har jag angett hur jag har beräknat kompensationen för pris- och löneökningar för nästa budgetår. Med hänvisning till vad jag har anfört där hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Reglering av prisstegringar för civilförsvaret för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90000000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 275

3 Psykologiskt försvar

3.1. Försvarskommittén

Försvarskommittén har angett att psykologiskt försvar syftar till att upprätthålla vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propa- ganda i krig. Grunden till detta läggs i fred. Detta sker inte genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i stället på vår demo- kratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryck- frihet i förening med fria massmedier.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är den myndighet som i fred svarar för beredskapsplanering och övriga krigsförberedelser. Nämn- den bedriver liksom försvarets forskningsanstalt även viss forskning som har betydelse för att skapa kännedom om bl. a. vilka former av psykologisk krigföring som kan komma att sättas in mot oss och hur befolkningen kan komma att reagera i kris- och krigssituationer. Försvarskommittén anser att denna forskning bör intensifieras.

Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet har medfört stora förändringar för psykologiskt försvar. Tidningar och tidskrifter kommer att få uppleva en hård inbördes konkurrens samtidigt som de sannolikt får konkurrera med nya medel såsom satellit-TV, text-TV och teledata. För- svarskommittén anser att problemen i samband härmed måste uppmärk- sammas. Den särskilda beredskapsplanläggning och lagring som pågår för att förbättra försörjningen med förnödenheter som har betydelse för psy- kologiskt försvar bör enligt kommittén fullföljas.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över former och organisation för samhällsinformationen i krig och vid krigsfara. Försvars- kommittén anser att den nuvarande inriktningen och omfattningen av verksamheten och beredskapsåtgärderna på det organisatoriska området av psykologiskt försvar bör behållas i avvaktan på resultatet av utredning- en.

3.2. Föredraganden

Uppgifterna för psykologiskt försvar är att bevara och stärka försvars- viljan och motståndsandan. Detta sker genom att skapa förutsättningar för en allsidig och korrekt informationsförmedling i kris- och krigssituationer.

Genom psykologiskt försvar skall vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda vid krigsfara och i krig byggas upp och vid- makthållas. Jag anser liksom 1978 års försvarskommitté att detta i fred åstadkommes genom den inneboende styrkan i vår demokrati med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massme- dier. l fred fordras en allsidig information om vår omvärld och vår säker-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 276

hetspolitik samt dess mål, medel och möjligheter. En sådan information bör liksom hittills bedrivas av de politiska partierna, övriga folkrörelser inkl. frivilligorganisationema, totalförsvarsmyndigheterna m. fl. samt som en del av undervisningen i våra skolor.

Försvarskommittén framhåller att det i situationer som innebär hot. påtryckningar, krig i vår närhet eller då vi är i krig, är viktigt att genom en snabb, saklig och effektiv information sprida kännedom om händelseut- vecklingen och dess risker liksom om vilka åtgärder som vidtas. Begräns- ningar kan dock behöva ske med hänsyn till rikets säkerhet liksom ibland till enskild person.

Detta innebär att inriktningen av psykologiskt försvar i huvudsak är densamma som i 1977 års försvarsbeslut.

Propaganda i fred, som anses fientlig mot landet eller demokratin, tas upp till granskning i öppen debatt i massmedier och organisationer. I fredstid finns inte något statligt organ som har till uppgift att åstadkomma motpropaganda.

Om vårt land skulle bli utsatt för hot eller bli föremål för angrepp. är det troligt, att medborgarna i hög grad blir föremål för angriparens psykolo- giska krigföring. I det läget är det viktigt, att man från statsmakternas sida vidtar åtgärder för att stärka befolkningens motståndsvilja. Detta sker som kommittén nämnt främst genom att slå vakt om våra demokratiska grund— värden som fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.

Om vårt psykologiska försvar skall kunna verka i ett utsatt läge, vid krig eller omedelbar krigsfara. fordras planläggning i fred. Den skeri samarbete mellan staten och berörda organisationer.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar svarar för beredskaps- planeringen och krigsförberedelserna i övrigt. Den bistår massmedier och folkrörelser i deras planläggning av verksamheten under beredskap och i krig samt förbereder det organ, statens upplysningscentral. som i krig eller vid krigsfara under regeringen skall svara för samordnad samhällsinforma- tion. Här ingår information från alla centrala totalförsvarsmyndigheter. Nämnden utbildar personal, som skall ingå i upplysningscentralen eller som har motsvarande uppgifter vid vissa regionala totalförsvarsmyndighe- ter. Den bedriver också forskning på områden som är av betydelse för det psykologiska försvaret.

Den samverkan inom psykologiskt försvar som under åren har etablerats mellan olika organ och organisationer som sysslar med informations- och nyhetsförmedling måste enligt min mening fortsätta.

Ansvarsfördelningen måste klargöras så att möjligheterna till en tids- mässigt samordnad. saklig, fyllig och omfattande information kan ges till allmänheten under kris— och krigsförhållanden.

Upplysningscentralen skall påbörja sin verksamhet vid beredskapslarm eller när annars regeringen så bestämmer. På senare år har emellertid krav

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 277

även ställts, att en del av organisationen skall kunna verka i ett läge med krig i Europa men då vårt land inte är direkt hotat. Många människor kan i ett så allvarligt läge komma att ställa större krav på samhällsinformation än under vanliga förhållanden. Det är därför viktigt att samhället redan i fred har förberett resurser. som kan svara mot dessa krav. I första hand måste man, enligt min mening. lita till de fredstida resurser, som finns inom respektive totalförsvarsgrenar. Förberedelser har också vidtagits så att en del av upplysningscentralen i ett sådant läge kan verka från sin fredstida uppehållsplats. Totalförsvarets upplysningsnämnd har redan i fredstid en samordnande uppgift. när det gäller information om totalförsvaret, och måste i ett läge. som det här beskrivna, intensifiera sin verksamhet. Det är också viktigt att våra folkrörelser. särskilt de frivilliga försvarsorganisa- tionerna och föreningar som t. ex. Centralförbundet Folk och Försvar i en orolig tid kan öka sina insatser.

Uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan olika informationsorgan i ett allvarligt krisläge är inte helt klar. Jag anser att det därför är särskilt viktigt att ansvarsförhållanden m.m. i skymningslägen och vid snabb övergång från freds- till krigsförhållanden klarläggs.

Regeringen har bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkal- la en särskild utredare med uppgift att se över informationsberedskapen vid krig och krigsfara m. m. (informationsberedskapsutredningen).

Utredningen (Fö 1981:01), som har börjat sin verksamhet hösten 1981, skall redovisa förslag till uppgifter. organisation och arbetsformer på olika nivåer inom det psykologiska försvaret. Utredningen skall också lämna förslag om hur det psykologiska försvaret skall ledas och verka. Utred- ningen skall vidare studera samverkansformerna mellan statsledning. de centrala. regionala och lokala myndigheterna, folkrörelserna och massme- dierna i syfte att söka åstadkomma förbättringar. En expertgrupp inom försvarskommittén hari en särskild rapport berört dessa frågor och lämnat vissa förslag till samordning. Jag har vid min anmälan till denna proposi- tion såvitt avser säkerhctspolitikcn och riktlinjer för totalförsvarets fort- satta utveckling behandlat dessa frågor.

Med hänsyn till den relativt genomgripande översynen rörande det psy- kologiska försvaret som informationsberedskapsutredningen skall göra har försvarskommittén ansett att nuvarande generella riktlinjer för det psyko- logiska försvarets verksamhet och organisation t.v. skall gälla. Jag delar denna uppfattning.

Jag vill påminna om att sedan grunden lades till vårt psykologiska försvar har stora förändringar inträffat i samhället. Förändringarna har betydelse för det psykologiska försvaret. Bl. a. har massmedias utveckling medfört en kraftig ökning av informationsutbudet samtidigt som samhäl- lets insatser på utbildningsområdet har förbättrat medborgarnas möjlighe- ter att ta del av och värdera information. Statsmakternas och myndigheter- nas agerande granskas kritiskt och ifrågasätts.

19 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet ' 278

Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet har medfört föränd- ringar som är av intresse för det psykologiska försvaret. Under 1990-talet kommer tidningar och tidskrifter att få uppleva en fortsatt hård inbördes konkurrens. Dessutom konkurrerar de med nya medel såsom internatio- nell satellit-TV, TV-skivor, text-TV och teledata. Konkurrensen kan bli kännbar och livsbetingelserna för tidningar försvåras ytterligare. Försvars- kommittén har ansett att dessa problem måste uppmärksammas. Jag delar denna uppfattning.

Försvarskommittén har uppmärksammat det stora utlandsberoendet inom massmediaområdet. Inhemsk produktion av en stor del av förnöden- heter och förbrukningsmateriel saknas.

F.n. pågår särskild beredskapsplanläggning och lagring för bl. a. försörj- ningen med förnödenheter. Den bör enligt försvarskommitténs och min mening fullföljas. Uthållighetcn bör bestämmas mot bakgrund av att detta är ett område som är prioriterat inom det ekonomiska försvaret.

Införandet av lokalradio har decentraliserat programproduktionen och en påbörjad anskaffning av mobil utrustning ger lokalradion ökad rörlighet. Radions programutbud distribueras över ett väl utbyggt nät av FM-sändare kompletterat med mellanvågssändare i Göteborg och Hörby samt en lång- vågssändare i Motala. Dessa har sin största betydelse för avlyssning utan- för landet. Dessutom fmns kortvågssändare i Hörby och Karlsborg. av- sedda för utlandsprogrammen.

] likhet med försvarskommittén anser jag att det är av stor vikt att program till utlandet kan sändas under kriser och i krig. Det är önskvärt att de informationskanaler som vi avser att använda kan utnyttjas redan i fredstid.

TV har stor genomslagskraft och möjlighet att snabbt förmedla budskap både i ord och bild. En svaghet med TV är att den även för mottagning i så hög grad är beroende av att eldistributionen fungerar. Televisionstekniken är mera komplicerad än radions. men lättare och mer flexibel utrustning utvecklas.

Verksamheten inom Sveriges Radios ansvarsområde är enligt min me- ning av stor betydelse inte minst vid ett överraskande angrepp. Studier och planläggning bör inriktas på att ge godtagbar effekt och uthållighet även i sådana lägen. Chefen för utbildningsdepartementct behandlar närmare verksamheten vid Sveriges Radio AB vid sin anmälan till denna proposi- tion såvitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

Försvarskommittén har framhållit att forskningsverksamheten har bety- delse för att skapa kännedom om dels vilka former av psykologisk krigfö- ring som kan komma att sättas in mot oss. dels hur befolkningen kan väntas reagera i kris- och krigssituationer. Det senare är inte minst viktigt för att anpassade informationsåtgärder skall kunna förberedas i syfte att dels motverka onödig oro och ryktesspridning. dels gc befolkningen under- lag för lämpligt handlande med hänsyn till rådande läge. Försvarskommit- te'n anser att starka skäl talar för att denna forskning intensifieras och ges

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 279

något ökade resurser. Jag delar denna uppfattning och anser att det också är av stor vikt att söka klarlägga vilken effekt på försvarsvilja och mot- ståndskraft i kris- och krigssituationer som den snabba utvecklingen på vapenområdet kan ha.

Förutom vid beredskapsnämnden förekommer också forskning inom området psykologiskt försvar vid försvarets forskningsanstalt. Nämnden och forskningsanstalten har samverkat i flera forskningsprojekt.

Jag anser att dessa båda forskningsinstanser, trots att de har olika utgångspunkter för forskningsverksamheten, ändå kan komplettera var- andra och samarbeta i olika projekt. De samlade forskningsresurserna vid forskningsanstalten och beredskapsnämnden bör enligt min mening vär- deras och inriktas och en målsättning fastställas. Vidare måste frågan om hur forskningsresurser och forskningsresultat skall delges och användas bli klarlagda. Gränsdragningsproblemen måste uppmärksammas i detta sam- manhang.

l beredskapsnämnden ingår som ledamot och suppleant chefen för för- svarsstaben resp. chefen för försvarsstabens informationsavdelning. Här- igenom skapas förutsättningar för en nära samverkan mellan nämnden och försvarsstaben i frågor som rör psykologiskt försvar. Det är viktigt att de principer för information och nyhetsförmedling, som finns på civil sida, så långt det är möjligt och av sekretesskäl lämpligt även tillämpas inom försvarsmakten. Jag anser att det är angeläget att det i den militära freds- tida organisationen avsätts personella och ekonomiska resurser, så att en omsorgsfull planläggning kan ske på detta område. Därvid bör information och nyhetsförmedling till den militära personalen komma i första hand. Vidare måste en snabb och allsidig förmedling av militära nyheter till massmedier och allmänhet förberedas.

Försvarskommittén har påpekat det ökade ansvar för den civila total- försvarsverksamheten som enligt kommitténs förslag kommer att ligga på kommunerna. Detta kan även påverka planläggning och utbildning inom det psykologiska försvarets område.

Den förstärkning av resurserna för information och nyhetstjänst under kriser och i krig. som förberetts på högre och lägre regional nivå, anserjag vara av stort värde. Det är också viktigt att beredskapsnämnden avsätter resurser för att ge utbildning åt den personal. som under kriser och i krig kan inkallas för att på dessa nivåer fullgöra sina viktiga uppgifter inom totalförsvaret.

3.3. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för psykologiskt försvars fortsatta utveck- ling som jag har angett i det föregående.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 280

Fjärde huvudtiteln

H Övrig verksamhet Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är central myndighet för den psykologiska försvarsberedskapen.

Beredskapsnämnden består av en ordförande och en kanslichef samt minst tolv och högst femton andra ledamöter. Kanslichefen är chef för nämnden.

Verksamheten under delprogrammet Beredskapsnämnden för psykolo- giskt försvar budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområ- det Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.

Planering för perioden 1982/83—1986/87

Mot bakgrund av regeringens anvisningar och målen för verksamheten anger beredskapsnämnden för psykologiskt försvar följande inriktning för de tre huvuduppgifterna planläggning, utbildning och forskning.

Planläggnings- och utbildningsarbetet skall främst ta sikte på att bygga upp och utveckla en ändamålsenlig organisation för statens upplysnings- central samt att biträda pressen och folkrörelserna i deras planläggning av det psykologiska försvaret.

Forskningen skall främst inriktas på masskommunikation. psykologisk krigföring. propaganda samt årliga riksomfattande opinionsundersökning- ar av attityder till försvaret.

Den av beredskapsnämnden beräknade utvecklingen av anslaget Bered- skapsnämnden för psykologiskt försvar framgår av följande sammanställ- ning (prisläge augusti 1980, löneläge 198021000-tal kr.).

1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa

1982/87 2 725 ' 2 931 2 872 2 815 2 759 2 703 14 080 (2725) (3031) (2970) 12911) (2853) (2796) (14561)

'Prisläge augusti l980, Iöneläge 1981.

I ett tilläggsalternativ räknar beredskapsnämnden med medel för för— stärkning av forskningsverksamheten.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 281

Planerad personalutveckling'(antal anställda omräknat till personår) inom beredskapsnämnden framgår av följande sammanställning.

l981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 ' 1986/87 9 9 9 9 9 9

H 1. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar

1980/81 Utgift 2614 847 1981/82 Anslag 2725 000 1982/83 Förslag 2 960 000

Kostnader och medelsbehov (I OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1980/81 l98l/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Bered- Föredra- ' skaps- ganden nämnden för psy- kologiskt försvar Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar: Allmän ledning och förbandsverksamhet ?. 57l 2 650 2 749 3 055 2 984 Kostnader 2 571 2 650 2 749 3 055 2 984 Avgår: Intäkter m.m. —36 —35 —24 —24 —24 Medelsbehov 2 535 2 615 2 725 3 031 2 960 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1980/81 198 l/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Bered- Föredra- skaps- ganden nämnden för psy- kologiskt försvar Civil personal 9 9 9 9 9

Budgetåret 1980/81

Beredskapstid/n"den för psykologisktfirsrrar anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att verksamheten har följt uppgjorda planer. Personal som är krigsplacerad vid det psykologiska försvaret har successivt rekry-

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 282

terats, utbildats och övats i sina funktioner. Krigsplanläggningen av or- ganisationstidskrifter har fortsatt samtidigt som tidigare genomförd press- planläggning successivt reviderats. Forskningsverksamheten har följt upp- gjorda planer och dessutom kunnat anpassas till aktuella händelser.

Budgetåret1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop 1980/81:100 bil. 7 (FöU 19, rskr 291) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 bedöms kunna följas.

Budgetåret 1982/83 Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 motiverar bered- skapsnämnden på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 266 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

Viss förstärkning av forskningsverksamheten innebär ökade kostnader (+ 100000 kr.).

F Öredraganden

Jag har i det föregående redovisat riktlinjer för psykologiskt försvars fortsatta utveckling.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har räknat med en ökning av medlen för forskningsverksamhet med 100000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskapsnänmden för psykologiskt försvar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2960 000 kr.

Flygtekniska försöksanstalten

Flygtekniska försöksanstalten har till uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet. Förutom den s. k. uppdragsforskningen bedriver försöksanstalten egen. främst grundläggande forskning av allmän flygtek- nisk karaktär.

Flygtekniska försöksanstalten liggeri Stockholm. Den leds av en styrel- se. Chef för anstalten är en generaldirektör. Försöksanstalten är organi— serad på ett kansli och en aerodynamisk avdelning. en hållfasthetsavdel- ning och en teknisk avdelning.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 283

Verksamheten under delprogrammet Flygtekniska försöksanstalten budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän led- ning och förbandsverksamhet samt två primäruppdrag inom huvudproduk- tionsområdet Forskning och utveckling. Denna verksamhet finansieras från förslagsanslaget Flygtekniska försöksanstalten. Uppdragsverksamhe- ten redovisas som självbärande verksamhet under detta anslag.

Planering för perioden 1982/83—1986/87

Beträffande utvecklingen under delprogrammet anför flygtekniska för- söksanstalten bl. a. följande.

På grund av den alternativa planeringen i fråga om sättet att anskaffa flygplanssystemet JAS är osäkerheten i försöksanstaltens planering stor. En viss stadga i planeringen har dock konstaterats genom bildandet av industrigruppen JAS i syfte att nå ett svenskt JAS-alternativ. Valet av anskaffningsalternativ berör flygtekniska försöksanstaltens planering i oli- ka grad. vilket har redovisats i betänkandet (DsFö l981z2) Framtida militär flygindustri i Sverige. '

En annan betydelsefull del för den samlade framtida flygtekniska verk- samheten är det program för civil flygteknisk forskning som nu har fast- ställts av styrelsen för teknisk utveckling. Likaså har ytterligare medel erhållits för forskning inom vindkraftområdet. där försöksanstalten nu har fått i uppdrag att hålla samman uppföljningen av projektet från aerodyna- misk och hållfasthetsteknisk synpunkt.

Mot denna bakgrund har styrelsen för flygtekniska försöksanstalten gjort den bedömningen att omfattningen av verksamheten under perioden 1982/83—1986/87 inte kommer att förändras i väsentlig grad.

Den av försöksanstalten beräknade årsomslutningen under anslaget exkl. kostnaderna för större investeringar i anläggningar (ny vindtunnel) framgår av nedanstående sammanställning (prisläge februari 1981: ] OOO-tal kr.).

1982/83 l983/84 1984/85 1985/86 [986/87 Summa l982/87 60 000' 60 000 60 000 60 000 60 000 300 0002

' Prisläge februari 1981. 2 Intäkterna för perioden 1982/83—1986/87 beräknas till 286 milj. kr.

Planerad personalutveckling (antal anställda omräknat till personår) inom försöksanstalten framgår av följande sammanställning.

1982/83 1983/84 l984/85 1985/86 1986./87

245 245 245 245 245

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet

284

Osäkerheten beträffande personalutvecklingen under planeringsperio- dens senare del är främst beroende av 1982 års försvarsbeslut och eventu- ell samorganisation mellan försöksanstalten och tekniska högskolans flyg- tekniska laboratorium i Stockholm.

H 4. Flygtekniska försöksanstalten

1980/81 Utgift 2 026 889 1981/82 Anslag 2 260 000 l982/83 Förslag 2 400 000

Kostnader och medelsbehov ( I OOO-tal kr. )

Primäruppdrag m. m. 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Flygtek- niska försöks- anstahen Flygtekniska försöks- anstahen: Allmän ledning och förbandsverksamhet 619 619 700 750 Utvecklingsarbete (Uppdragsverksamhet) 41 610 48 561 47 000 57 200 Tillämpad forskning och grundnorskning 1481 1481 1560 1750 Bidrag till personal- utbildning . — -— 300 Kostnader 43 710 50 661 49 260 60 000 Avgår: lntäkter av upp- dragsverksamhet —41 610 —48 634 —47 000 57 200 Medelsbehov 2100 2 027 2 260 2 800 Personal Personalkategori Antal anställda omräknat till personår 1980/81 1981/82 1982/83 Planerat Utfall Planerat Flygtek- niska försöks- anstahen Civ" personal 237 228 240 245

Budgetåret 1980/81

Föredra- ganden

700 57 200 i 700

59 600

— 57 200 2 400

Föredra- ganden

245

Flygtekniska försöksanstalten anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att verksamheten har genomförts med den inriktning och enligt de handlingsregler som har föreskrivits i regleringsbrevet.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 285 '

Verksamheten har under budgetåret lämnat ett överskott om 1843 000 kr. Uppdragsverksamheten har gett 48 634000 kr. i intäkter.

Budgetåret1981/82

Det fortsatta studiearbetet vid Saab-Scania AB beträffande flygplans- system JAS medför för försöksanstaltens del—jämfört med föregående budgetår—väsentligt ökad vindtunnelutprovning av olika varianter av ak- tuella huvudkonfigurationer jämte ökade beräkningsinsatser. Ytterligare insatser för att analysera prestanda och deltagande i operativa studier förutses, framför allt för försvarets materielverks och flygstabens räkning.

Det nya datainsamlingssystemet för låghastighetsvindtunneln installeras i nya lokaler under hösten.

Med planerad användning av 25—30 % kompositmatetial i skrovkon- struktionen för flygplanssystem JAS kommer flygindustrins efterfrågan på utmattnings- och brottmekaniska data att öka. Detta kommer att ställa högre krav än tidigare på befmtlig försöksutrustning, främst beträffande möjligheten att simulera temperatur. fuktighet. salthalt och ultraviolett strålning.

Pågående program för skadetålighetsbedömning av flygplan JA 37 ställer så höga krav på kapaciteten i utmattningsmaskinerna, att det kan bli nödvändigt att lägga ut mera arbete utanför flygtekniska försöksanstalten. främst till högskolor.

Tillkomsten av forskningsprogrammet för stöd till civil flygplansutveck- ling, som har godkänts och beställts av styrelsen för teknisk utveckling, medför ökade insatser inom såväl aerodynamik som hållfasthet.

Flygtekniska försöksanstalten planerar t. v. som om beslut att bygga en ny transsonisk vindtunnel kommer att fattas under budgetåret 1981/82. Preciserade kostnader och leveranstider kommer att presenteras i en sär- skild framställning till regeringen. Ca 10 milj. kr. i betalningsmedel beräk- nas bchövas under budetåret 1981/82 samt ett beställningsbemyndigande som omfattar återstoden av totalkostnaden.

I början av budgetåret installeras en ny minidator. Ett internt datanät med terminaler. printrar m.m. kommer att byggas upp successivt. Viss programkonvertering i anslutning till nyanskaffningen blir nödvändig och erforderlig utbildning inom området har planerats och delvis påbörjats.

Verkstadsutrustningen kommer att förnyas i viss mån under innevaran- de budgetår.

Verksamheten inom den icke-flygtekniska sektorn beräknas bli relativt likartad med föregående budgetårs. dvs. med en betydande del inom vindenergiområdet.

Budgetåret 1982/83 Flygtekniska j?')'r.s'()'ksanstaltet1

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 motiverar flygtek- niska försöksanstalten på följande sätt. 20 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 286

A. Pris- och löneomräkning för primäruppdragen Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med 540000 kr., varav 50000 kr. för allmän ledning och förbandsverksamhet och 190000 kr. för tillämpad forskning.

B. Uppgiftsförändringar

Tillämpad forskning

Anstalten föreslår en ökning av anslaget med 300000 kr. för att täcka extra kostnader för viss kompletteringsutbildning av befintlig personal i samband med nytillkommande eller förändrade uppgifter.

Materiel och anläggningar

.Flygtekniska försöksverksamheten har i skrivelse den 30 oktober 1981 hemställt att regeringen ställer ett bemyndigande om 170 milj. kr i prisläget februari 1981 till försöksanstaltens förfogande för beställning av en ny transsonisk vindtunnel inkl. byggnad. För budgetåret 1982/83 begärs ett anslag på 50 milj. kr. F örsöksanstalten framhåller bl.a. att nuvarande vind- tunnelresurser inom landet har otillräckliga prestanda. att tillgången till såväl goda vindtunnelresurser som kvalificerad personal krävs för att svensk flygindustri internationellt skall framstå som en kompetent och önskvärd samarbetspartner och att tillfredsställande experimentella re- surser skall frnnas inom landet för att rekrytera till och behålla kvalificerad arbetskraft inom det flygtekniska forsknings- och utvecklingsområdet.

F öredraganden

Som jag har anfört i avsnittet 1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor (s. 118) anser jag det angeläget med en kvalificerad flygteknisk forskning inom bl. a. områden som aerodynamik, material- och strukturforskning. Som jag har anfört tidigare kommer jag i samråd med chefen för industridepartementet att pröva möjligheterna att förlägga en ny transsonisk vindtunnel till Luleå.

Min beräkning av det totala medelsbehovet för allmän ledning och förbandsverksamhet. samt tillämpad forskning och grundforskning fram- går av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2400 000 kr.

Signalskydd

Verksamheten under delprogrammet Signalskydd omfattar resor och traktamenten för elever vid totalförsvarets signalskyddsskola samt an- skaffning och underhåll av särskild signalskyddsmateriel för totalförsva- rets civila sektor.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 287

Verksamheten budgeteras på tre primäruppdrag inom delproduktions- områdena Allmän ledning och förbandsverksamhet. Centralt vidtaget ma- terielunderhåll rn. rn. och Centralt vidtagen materielanskaffning m.m.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Signalskydd.

:

Planering för perioden 1982/83—1986/87

Verksamhetens planerade omfattning och inriktning är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas till regeringsprotokollet. Ytterliga- re upplysningar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott.

Den av överbefälhavaren beräknade utvecklingen av anslaget Signal- skydd framgår av följande sammanställning (prisläge februari 198111000-tal kr.).

1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa . 1982/87

1050' 2210 2330 5640 4600 4410 13130

' Prisläge februari 1980.

Det beräknade behovet av beställningsbemyndiganden för signalskydds- materiel samt bemyndigandeskuldens storlek under programplaneperioden framgår av följande sammanställning (] OOO-tal kr.).

1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa

1982/87 Bemyndigande- behov — 8 760 280 5 790 250 5 560 20 640 Bemyndigande- skuld vid ut-

gången av resp. budgetår 268 7 768 6 668 7 768 4 368 6 468 —-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 288

H 5. Signalskydd

1980/81 Utgift 970763 1981/82 Anslag 1050000 1982/83 Förslag 2210000

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83 Överbefäl- Före- havaren draganden Bern. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Signalskydd: Allmän ledning och förbands-

verksamhet 950 — 950 950 Centralt vid-

taget materiel-

underhåll m. m. 100 260 260 260 260

Centralt vidtagen materielanskaff- ning m. m. — 4 000 1 260 8 500 1 000

Kostnader =

medelsbehov — 1050 — 2210 2210 Bemyndigande-

behov — — 4 260 — 8 760 -— '

Överbefälhavaren

Anslaget bör föras upp med 2210000 kr. och ett beställningsbemyndi- gande om 4260 000 kr. inhämtas.

F öredra ganden

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställ- ningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen medge att beställningar av signalskydds- materiel får läggas ut inom en kostnadsram av 8760 000 kr., 2. till Signalskydd för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2 210000 kr.

Vissa teleanordningar

Verksamheten under delprogrammet Vissa teleanordningar omfattar vidmakthållande och anskaffning av vissa teleanordningar för den civila försvarsberedskapen i länen och för teleanläggningar inom hälso- och sjukvården samt anskaffning av viss teleteknisk utrustning.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 289

Verksamheten budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktions- området Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Vissa teleanordningar.

Planering för perioden 1982/83—1986/87

Verksamheten under programelementet Teleteknisk utrustning för vissa statliga myndigheter är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas till regeringsprotokollet. Ytterligare upplysningar kommer att läm- nas riksdagens försvarsutskott.

Beträffande planeringen av programelementet Teleanordningar för den civila försvarsberedskapen i länen anför televerket bl. a. följande.

Televerket fördelar anslagna medel mellan länsstyrelserna och utför inkomna beställningar av teleanordningar. Fyra centrala myndigheter är närmast berörda, nämligen socialstyrelsen. rikspolisstyrelsen. arbetsmark- nadsstyrelsen och vägverkets centralförvaltning. De behov som f.n. kan förutSes är i allt väsentligt tillgodosedda. Anslaget belastas därför huvud- sakligen av abonnemangsavgifter.

Den av televerket beräknade utvecklingen av anslaget Vissa teleanord- ningar framgår av följande sammanställning (prisläge december 1982;1 000-ta1 kr.).

1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa 1982/87

27 160' 46 010 44 965 58 600 46 200 30 660 253 595

' Prisläge december 1981.

H 6. Vissa teleanordningar

1980/81 Utgift 22660281 1981/82 Anslag 27160000 1982/83 Förslag 43 615000

Kostnader och medelsbehov ( [ OOO-tal kr. ) Primäruppdrag m. m. 1981/82 1982/83

Televerket F öre- draganden

Vissa teleanordningar: Centralt vidtagen . materielanskaffning m. m. 27 160 46010 43 615

Kostnader = medelsbehov 27160 46 010 43615

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 290

Televerket

För budgetåret 1982/83 föreslås att anslaget förs upp med 46010000 kr. Av beloppet utgör ca 3 milj. kr. abonnemangsavgifter för tidigare utförda teleanläggningar eller sådana som avses bli utförda under budgetåret 1982/83. Ca 43 milj. kr. avser kostnader för att anskaffa teleteknisk utrust-

ning.

F öredragana'en

Jag kan i huvudsak godta televerkets förslag till inriktning av verksam- heten under programplaneperioden. Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Vissa teleanordningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett för- slagsanslag av 43 615000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 291

Bilaga 2.1

Förslag till Lag om ändring i värnpliktslagen (1941: 967)

Härigenom föreskrivs i fråga om värnpliktslagen (1941 : 967)' dels att i 6 & ordet "handräckningstjänst" skall bytas ut mot "bevak- nings— eller depåtjänst”,

dels att 27 ä 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

275

1.2De värnpliktigas utbildningstid

Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsut- bildning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar. särskilda fackövningar och mobilise- ringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid armén, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 220 och högst 245 dagar,

2. menig kategori E minst 290 och högst 315 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst 325 och högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,

4. plutonsbefäl minst 325 och högst 360 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning. minst 395 och högst 450 dagar.

5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig. som uttagits för utbildning till militär befattning vid flottan, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G minst 285 och högst 310 dagar,

2. menig kategori F minst 325 och högst 350 dagar,

3. menig kategori E minst 415 och högst 440 dagar,

4. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar.

5. plutonsbefäl minst 4I5 och 5. plutonsbefäl minst 380 och högst 440 dagar eller, om den värn- högst 440 dagar eller, om den värn- pliktige har avlagt sjökaptens- eller pliktige har avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen, minst 325 och sjöingenjörsexamen, minst 325 och högst 350 dagar, högst 350 dagar,

6. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig. som uttagits för utbildning till militär befattning vid kustar- tilleriet. skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori C eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2. menig kategori E minst 290 och högst 3 15 dagar, 2. gruppbefäl minst 290 och högst 3. gruppbefäl minst 290 och'högst 315 dagar, 315 dagar.

' Lagen omtryckt 1969: 378. Senaste lydelse av 6 5 1976: 307. 2Senaste lydelse 1981: 416.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet

Nuvarande lydelse

3. plutonsbefäl minst 380 och högst 405 dagar eller. i stabstjänst- befattning, minst 320 och högst 345 dagar,

4. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

292

Föreslagen lydelse

4. plutonsbefäl minst 380 och högst 405 dagar eller, i stabstjänst- befattning. minst 320 och högst 345 dagar.

5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid flygvap- net, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar.

2. menig kategori E minst 325 och högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar eller, i särskild befattning i underhålls- eller underrättelsetjänst, minst 260 och högst 300 dagar.

4. plutonsbefäl minst 335 och högst 360 dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90

dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till civilmilitär befattning, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. apotekare minst 200 och högst 225 dagar.

2. läkare minst 200 och högst 225 dagar,

3. läkarassistent minst 230 och högst 255 dagar,

4. personalvårdsassistent minst 320 och högst 345 dagar.

5. tekniker vid armén och kustartilleriet minst 320 och högst 345 dagar.

6. systemtekniker vid flygvapnet minst 340 och högst 365 dagar.

7. meteorolog minst 340 och högst 365 dagar.

Värnpliktig, som uttagits till handräckningstjänst, skall fullgöra grundutbildning som omfattar vid

Värnpliktig, som uttagits till be- vaknings- eller depåtjänst, skall fullgöra grundutbildning som om- fattar vid

]. armén minst 220 och högst 245 dagar.

2. flottan minst 285 och högst 310 dagar.

3. kustartilleriet minst 220 och högst 245 dagar,

4. flygvapnet minst 310 och högst 335 dagar. B. Värnpliktig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövning skall vid armén och marinen omfatta för värnplik- tig i befattning för

1. menig högst 21 eller. i befattning för menig på stamstridsfartyg vid flottan eller i särskilt kvalificerad befattning för menig, högst 25 dagar, 2. gruppbefäl högst 25 eller. i befattning för menig på stamstridsfartyg vid flottan, högst 32 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst 32 dagar. Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfatta för värnpliktig i be- fattning för 1. menig högst 15 dagar, '2. gruppbefäl högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för grupp- befäl, högst 22 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst 22 dagar. För värnpliktig vid flottan i befattning för menig på sådant hjälpfartyg som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 2 F örsvarsdepartementet 293 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utsträckas att omfatta högst 25 dagar. För värnpliktig vid flottan i befatt- ning som menig radiosignalist eller. på stamstridsfartyg. i annan kvalifi— cerad befattning. liksom för värnpliktig i befattning för menig på sådant stamstridsfartyg som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsför- bandsövningen utsträckas till att omfatta högst 32 dagar.

För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermäs- tare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogö- rare kan tiden för krigsförbandsövningen utsträckas till att omfatta högst två dagar utöver den tid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.

Tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning. En krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan får uppdelas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt värnplik- tig i särskilt kvalificerad befattning för menig eller gruppbefäl kan åläggas att fullgöra högst fem särskilda övningar.

Särskild övning skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen samt högst fyra dagar vid flygvapnet.

Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband. kan åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar.

Tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild fackövning. Vid flygvapnet får särskild övning uppdelas i två delövningar. om den värnplik- tige medger det.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1982. För värnpliktig, som har påbörjat grundutbildningen före lagens ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser.

Prop. 1981/82:102

Förslag till

Bilaga2 Försvarsdepartementet

294

Bilaga 2.2

Lag om ändring i familjebidragslagen(1978: 520)

Härigenom föreskrivs att 8. 9, 11-12, 19-21 och 23 5.5 familjebidragslagen(1978: 520) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bostadsbidrag utgår för kostnad

Föreslagen lydelse

1. för bostad i vilken tjänstepliktig bor tillsammans med maka och barn som avses i 7 5 eller med enbart sådant barn, 2. för bostad i vilken tjänstepliktig bor tillsammans med maka i annat fall än som avses i l.

3. för bostad i vilken tjänsteplik- tig bor ensam vid tjänstgöringsti- dens början, om han vid den tid- punkten har haft bostaden [ minst sex månader,

3. för bostad i vilken tjänsteplik- tig bor ensam vid tjänstgörings- tidens början,

4. för tjänstepliktigs bostad i annat fall än som avses i 1 3, om särskilda

skäl föreligger.

Bostadsbidrag får ej utgå för mer än en bostad.

9.61

Familjepenning beräknas för må- nad till högst 570 kronor för barn och till högst [290 kronor för annan person. Familjepenning för den som uppbär ersättning för vård som avses i 7 5 7 eller för den som har rätt till underhållsbidrag. som tjän- stepliktig är skyldig att utge, får dock inte överstiga ersättningens eller bidragets belopp för månad.

Familjepennning beräknas för månad till högst 630 kronor för barn och till högst [440 kronor för annan person. Familjepenning för den som uppbär ersättning för vård som avses i 7 %$ 7 eller för den som har rätt till underhållsbidrag. som tjän- stepliktig är skyldig att utge,får dock inte överstiga ersättningens eller bidragets belopp för månad.

115

Vid bestämmande av familjepenning enligt 7 få 1. 3 och 4 samt bostadsbi- drag enligt 8 & 1 skall från summan för månad av högsta beloppen för familjepenning enligt 9 5 och bostadsbidrag enligt 10 & avräknas den beräknade inkomsten för månad som belöper på tjänstgöringstiden enligt följande ordning.

1. Har makan inkomst, avräknas hälften av den del som överstiger 1 000 kronor eller, om inkomsten är mer än 4000 kronor. hälften av den del som överstiger en fjärdedel av inkomsten.

2. Har barnet inkomst, avräknas, dock högst med belopp som motsvarar familjepenningen för barnet. inkomst i form av underhållsbidrag och bi-

' Senaste lydelse 1981 : 419.

Prop. 1981/82: 102

Nuvarande lydelse

Bilaga 2 Försvarsdepartementet ' 295

Föreslagen lydelse

dragsförskott i sin helhet samt annan inkomst i den mån den överstiger 500 kronor.

3. Har den tjänstepliktige annan inkomst än inkomst av arbete som han utför under fritid eller övnings- uppehåll, avräknas den del av in- komStcn som överstiger 500 kro- nor.

Vid bestämmande av familjepen- ning enligt 7 6 2. 6 och 7 och bo- stadsbidrag enligt 8 .S 3 och 4 skall från summan av högsta beloppen för familjepenning enligt 9 5 och bostadsbidrag enligt 10 & avräknas den tjänstepliktiges inkomster på sätt som anges i 11 ä 3. om ej annat följer av andra stycket.

3. Avräkning enligt 1 och 2 får inte ske med större belopp än att återstoden uppgår till minst hälften av boendekostnaden enligt l0 &.

4. Har den tjänstepliktige annan inkomst av arbete som han utför under fritid eller övningsuppehåll. avräknas den del av inkomsten som överstiger 500 kronor.

Vid bestämmande av familjepen- ning enligt 7 5 2. 6 och 7 och bo- stadsbidrag enligt 8 så 3 och 4 skall från summan av högsta beloppen för familjepenning enligt 9 å och bostadsbidrag enligt 10 .s avräknas den tjänstepliktiges inkomster på sätt som anges i 11 54, om ej annat följer av andra stycket.

Om tjänstepliktigs förhållanden är sådana att familjebidrag skall bestäm- mas enligt såväl första stycket som 11 5 skall avräkningen av den tjänste- pliktiges inkomster i första hand göras vid bestämmande av bidrag enligt 11 &.

Har tjänstepliktig sin huvudsakli- ga inkomst från näring eller rörelse. som drivs av honom eller hans maka, och anlitas under den tjän- stepliktiges tjänstgöring särskilt av- lönad arbetskraft för att helt eller delvis ersätta den tjänstepliktige. utgår näringsbidrag för uppkom- mande lönekostnad. i den mån kostnaden är skälig och överstiger det genomsnittliga normala drifts- överskott som näringen eller rörel- sen kan beräknas lämna under den tjänstepliktiges tjänstgöring. Nä- ringsbidrag utgår dock endast om det måste antagas att förutsättning- ar finns för fortsatt drift av näringen eller rörelsen.

195

Har tjänstepliktig sin huvudsakli- ga försörjning från näring, som drivs av honom eller hans maka, och anlitas under den tjänsteplik- tiges tjänstgöring särskilt avlönad arbetskraft för att helt eller delvis ersätta den tjänstepliktige, utgår näringsbidrag för uppkommande lönekostnad. i den mån kostnaden är skälig och överstiger det genom- snittliga normala driftsöverskott som näringen kan beräknas lämna under den tjänstepliktiges tjänstgö- ring. Näringsbidrag utgår dock en- dast om det måste antagas att förut— sättningar finns för fortsatt drift av näringen.

Första stycket gäller också om näringen drivs av juridisk person.

_ Prop. 1981/82:102 Bilaga 2 Försvarsdepartementet 296

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vari aktier eller andelar till övervä- gande del ägs eller på därmedjäm- förligt sätt inne/ras av den tjänste- pliktige eller hans maka.

För lönekostnad som avser tjänstepliktigs eller hans makas barn, som är under 16 år, utgår icke näringsbidrag. Avser lönekostnad tjänstepliktigs maka, den tjänstepliktiges eller hans makas barn som har fyllt 16 år eller deras föräldrar eller syskon, utgår näringsbidrag endast om det föreligger särskilda skäl.

Frågan om barns ålder bedöms enligt 7 15 andra stycket.

20?

Kan näring eller rörelse som avses i 19 å icke drivas under den tjänstpliktiges tjänstgöring men finns förutsättningar för att fortsät- ta verksamheten efter tjänstgöring- en. utgår näringsbidrag för sådana kostnader under tjänstgöringstiden som är nödvändiga för att verksam- heten skall kunna återupptagas.

Kan näring som avses i 19 & icke drivas under den tjänstepliktiges tjänstgöring men finns förutsätt- ningar för att fortsätta verksamhe- ten efter tjänstgöringen. utgår nä- ringsbidrag för sådana kostnader under tjänstgöringstiden som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna återupptagas.

2152. Näringsbidrag utgår med högst Näringsbidrag utgår med högst 150 kronor för dag. 200 kronor för dag. 23 5

Har med anledning av tjänstepliktigs tjänstgöring familjepenning bevil- jats för maka eller barn och avlider makan eller barnet under tjänstgörings- tiden, utgår begravningsbidrag. Aven om familjepenning icke har beviljats, får begravningsbidrag utgå, om behov föreligger.

Begravningsbidrag utgår med 2000 kronor för tjänstepliktigs maka och med 1000 kronor för barn.

Begravningsbidrag utgår med 8000 kronor för tjänstepliktigs maka och med 4000 kronor för barn.

Denna lag träderi kraft den 1juli 1982.

2Senaste lydelse 1981: 419.

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 297

Innehåll Sid. 1 Det militära försvaret ....................................... 1.1 Planerings- och ekonomisystemet ........................ 1.2 1977 års försvarsbeslut ................................. 5 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling ................ 6 1.3.1 Överbefälhavaren ................................ 6 1.3.2 Försvarskommittén ............................... 16 1.3.3 Föredraganden ................................... 31 1.3.4 Hemställan ...................................... 50 1.4 Fredsorganisationen ................................... 51 1.4.1 Överbefälhavaren ................................ 51 1.4.2 Försvarskommittén ............................... 66 1.4.3 Föredraganden ................................... 75 1.4.4 Hemställan ...................................... 96 1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor ..... 97 1.5.1 Överbefälhavaren ................................ 97 1.5.2 Försvarskommittén ............................... 100 1.5.3 1979 års militära flygindustrikommitté .............. 103 1.5.4 Föredraganden ................................... 106 1.5.5 Hemställan ...................................... 119 1.6 Försvarsindustrin ...................................... 120 1.6.1 Försvarsindustrins omfattning ..................... 120 1.6.2 Överbefälhavaren ................................ 120 1.6.3 Försvarskommittén ............................... 121 1.6.4 Föredraganden ................................... 123 1.6.5 Hemställan ...................................... 128 1.7 Underhåll av försvarets materiel ......................... 129 1.7.1 1980 års underhållsutredning ....................... 129 1.7.2 Föredraganden ................................... 134 1.7.3 Hemställan ...................................... 137 1.8 Lekmannainflytandeiförsvaret ......................... 138 1.8.1 Inledning ........................................ 138 1.8.2 Försvarets ledningsutrednings överväganden och för- slag ............................................. 139 1.8.3 Remissyttrandena ................................ 141 1.8.4 Föredraganden ................................... 142 1.8.5 Hemställan ...................................... 144 1.9 Medinflytande för värnpliktiga .......................... 145 1.10 Värnpliktsförmåner .................................... 149 1.101 Det nuvarande förmånssystemet .................. 149 1.102 Överbefälhavarens värnpliktsekonomiska undersök- ning ........................................... 150 1.103 Remissyttrandena ............................... 153 1.104 Försvarskommittén .............................. 155 1.10.5 Föredraganden .................................. 156 1.106 Hemställan ..................................... 160 1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m.m. ............... 161 1.11.1 Föredraganden .................................. 161 1.ll.2 Hemställan ..................................... 162 1.12 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 ..................... 163 A Försvarsdepartementet m.m. ........................ 165

5. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret . . 165

Prop. 1981/82:102 Bilaga2 Försvarsdepartementet 298

B Arméförband- ....................................... 168 Arméförband: 1. Ledning och förbandsverksamhet .................. 170 2. Materielanskaffning .............................. 174 3. Anskaffning av anläggningar ....................... 178 4. Forskning och utveckling ......................... 182 C Marinförband ...................................... 185 Marinförband: 1. Ledning och förbandsverksamhet .................. 187 2. Materielanskaffning .............................. 190 3. Anskaffning av anläggningar ....................... 193 4. Forskning och utveckling ................... - ...... 198 D Flygvapenförband .................................. 200 Flygvapenförband: 1. Ledning och förbandsverksamhet .................. 200 2. Materielanskaffning .............................. 206 3. Anskaffning av anläggningar ....................... 209 4. Forskning och utveckling ......................... 214 E Operativ ledning m.m. .............................. 218 Operativ ledning m.m.: 1. Ledning och förbandsverksamhet .................. 218 2. Materielanskaffning .............................. 223 3. Anskaffning av anläggningar .......... - ............. 225 2 Civilförsvaret ......................................... - ..... 2 30 2.1 1977 års försvarsbeslut .................................. 230 2.2 Civilförsvarets fortsatta utveckling ....................... 23] 2.2.1 Inledning I ......................................... 231 2.2.2 Civilförsvarsstyrelsen .............................. 232 2.2.3 Övrigt underlag ................................... 240 ...2.4 Försvarskommittén ................................ 244 2.2.5 Föredraganden .................................... 247 2.2.6 Hemställan ....................................... 256 2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m.m. .............. 257 2.3.1 Föredraganden .................................... 257 2.3.2 Hemställan ....................................... 258 2.4 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 ...................... 260 G Civilförsvar ......................................... 261 1. Civilförsvar ...................................... 261 Civilförsvar: 2. Anskaffning av anläggningar ........................ 268 3. Skyddsrum ....................................... 271 4. Reglering av prisstegringar för civilförsvaret .......... 273 3 Psykologiskt försvar ........................................ 275 3.1 Försvarskommittén ......................... . ........... 275 3.2 Föredraganden ......................................... 275 3.3 Hemställan ............................................ 279 H Övrig verksamhet .................................... 280 1. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar ......... 280 4. Flygtekniska försöksanstalten ...................... 282 5. Signalskydd ...................................... 286 6. Vissa teleanordningar .............................. 288

Bilaga 2.1 Förslag till Lag om ändring i värnpliktslagen (1941 : 967) 291 Bilaga 2.2 Förslag till Lag om ändring i familjebidragslagen(1978: 520) ....................................... 294

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 1

1 Inledning

Föredragande: statsrådet Molin

Anmälan till-proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser handelsdepartementets verksam- hetsområde.

Under de senaste decennierna har förutsättningarna för det ekonomiska försvaret förändrats. Den ständigt pågående strukturomvandlingen har varit en förutsättning för den snabba välståndsökningen i det svenska samhället. Effektiviteten i den svenska ekonomin har kunnat ökas genom Specialisering till de områden där den inhemska produktionsapparaten har de relativt sett bästa produktionsförutsättningarna. Detta har emellertid inneburit att sårbarheten inom vissa sektorer har ökat. Detta medför ökade krav på att fortlöpande följa upp förändringar i samhället och näringslivet. De försörjningsansvariga myndigheterna måste analysera utvecklingen och bedöma de konsekvenser den får för försörjningsberedskapen i skilda hänseenden, påpeka risker samt föreslå och vidta åtgärder som främjar beredskapen. Samhällets komplexitet och olika funktioners inbördes bero- ende gör det emellertid allt svårare för berörda myndigheter inom det ekonomiska försvaret att med rimliga insatser följa utvecklingen och vidta erforderliga beredskapsåtgärder. Det blir därför allt angelägnare att i pla- neringen fastställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses samt vilka beredskapsåtgärder som därvid måste prioriteras. l största möjliga utsträckning får näringslivets egen förmåga utnyttjas för att lösa förekom- mande uppgifter under kriser och i krig.

F ö r s ö rj ni n g 5 b e re d 5 k ap är ett uttryck för landets försörjningsför- måga vid kriser och krig. Den bygger väsentligen på det fredstida samhäl- lets resurser och förmåga till snabb anpassning och omställning vid olika ' krissituationer. Kompletterande beredskapsåtgärder krävs emellertid för att en tillfredsställande försörjningsberedskap skall kunna upprätthållas. De berör många områden såsom råvaruförsörjning, industriell förädling, handel. försörjning med energi och arbetskraft, transportverksamhet, väg- 1 Riksdagen 1981/82. ! saml. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet

IJ

hållning. post- och bankväsende. försäkringsverksamhet m.m. 1 många fall innebär beredskapsåtgärderna marginella kompletteringar av samhäl- lets fredsresurser men de har trots detta stor betydelse.

Alla de åtgärder som behöver vidtas inom olika sektorer och funktioner i samhället för att Sverige skall ha en tillfredsställande försörjningsförmåga i kriser och krig sammanfattas i begreppet e k 0 n o mi s kt fö r s v a r. Många myndigheter. organisationer och företag blir därmed berörda av beredskapsplaneringen. Detta ställer krav på en god samordning så att beredskapsåtgärderna blir balanserade inom och mellan olika sektorer.

Inom det ekonomiska försvaret tillämpas programplanering. l plane- ringssammanhang indelas verksamheten inom det ekonomiska försvaret i ett antal försörjningsområden s.k. p rogra m .

Inom regeringskansliet samordnar handelsdepartementet det ekonomis- ka försvaret. Det sker i samråd med försvarsdepartementet. Under rege- ringen ligger ansvaret för planering och samordning på ett antal centrala myndigheter som lyder under olika departement. Beredskapsförberedelser genomförs också på regional nivå av landets sex civilbefälhavare, 24 länsstyrelser och av centrala myndigheters läns- och distriktorganisa- tioner.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) samordnar på myndighets- nivå hela det ekonomiska försvaret. Inom livsmedelsområdet. energiområ- det och transportområdet har statens jordbruksnämnd. ÖEF resp. trans- portrådet samordningsansvar.

2 Gällande mål 2.1 1977 års förvarsbeslut

Riksdagen har med 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77: 74. FöU 1976/ 77: 13, rskr 1976/77: 311) fa'stställt följande allmänna mål till grund för det ekonomiska försvarets utveckling.

”Det ekonomiska försvaret skall. med en efter förhållandena anpassad försörjningsstandard. trygga försörjningen för det svenska samhället om vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser.

Tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika försörjningsområdena.

Det ekonomiska försvarets resurser skall kunna sättas in på det sätt som i varje enskilt läge bedöms ge den bästa effekten, när det gäller att mildra påfrestningarnas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beaktande av att befolkningens, de olika samhällsfunktionernas och totalförsvarsmyndigheternas behov av resurser kan förändras efter hand som ett kris- eller krigsläge utvecklas."

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 3

Det ekonomiska försvarets uppgifter hänför sig väsentligen till tre typer av yttre påfrestningar, nämligen fredskriser. avspärrning och krig.

Med fre (] skri s avses ett läge, då normal fredsstandard inte kan upp- rätthållas i produktion. sysselsättning. export och konsumtion på grund av importbortfall av en eller Hera försörjningsviktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Fredskriser bör skiljas från sådana knapphetssituationer, konkurrenssituationer och förändringar i handels- struktur som ständigt återkommer i det internationella handelsutbytet. Fredskriser bör också skiljas från situationer där kriser och konflikter föranleder medvetna åtgärder, selektivt riktade mot Sverige med syfte att uppnå politiska fördelar gentemot oss.

Ambitionen när det gäller att möta fredskriser är att så långt som möjligt upprätthålla normal fredsstandard samt att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner.

F.n. innebär statsmakternas beslut en fredskrislagring av råolja, oljepro- dukter och vissa petrokemiska produkter motsvarande tre månaders nor- mal fredskonsumtion. lnom legeringsmetallområdet är lagringsmålet för krom och kobolt två månaders normal förbrukning och för mangan och vanadin en månad.

Utöver lagring genomförs även andra åtgärder för att kunna möta olika fredskrissituationer. Dit hör förberedelser för olika ransonerings- och reg- leringsåtgärder, administrativa och organisatoriska förberedelser m.m.

Ambitionen när det gäller att möta avspärrning och krig är att säkerställa en omställning av samhället till krishushållning. Beredskapslag- ringen inriktas på att säkerställa behoven under en omställningsperiod samt på försörjningen under en längre krisperiod med råvaror, komponen- ter m.m. som inte i tillräcklig omfattning finns att tillgå inom landet.

Målet är f.n. att huvuddelen av det ekonomiska försvaret skall kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en cirka ettårig avspärrnings- eller krigssituation kan medföra. l planeringsarbetet inom det ekonomiska försvaret skall dock inte möjligheterna av avspärrnings- och krigssitua- tioner av annan längd uteslutas.

! försvarsbeslutet fastställdes även mål för de enskilda programmen inom det ekonomiska försvaret inom ramen för de övergripande målen.

Under innevarande försvarsbeslutsperiod har ställts ökade krav på rc- surser från det ekonomiska försvarets sida. främst på grund av utveckling- en inom näringslivet och stora prisökningar inom viktiga varuområden. Samtidigt har det statsfinansiella utrymmet varit begränsat. Detta har medfört att statsmakterna vid de årliga budgetprövningarna beslutat om en lägre ambition i uppbyggnadstakten än vad som förutsattes vid försvars- beslutet. Detta har lett till eftersläpningar främst med avseende på upp- byggnaden av olika slag av beredskapslager.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 4 2.2 Revidering av oljelagringsprogrammet

Riksdagen beslutade år 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 3, FöU 1980/81:21, rskr 1980/81 : 281) om viss revidering av det program för beredskapslagring av råolja och oljeprodukter som fastställdes i samband med 1977 års försvarsbeslut. Det reviderade oljelagringsprogrammet innebär bl.a. att 6,5 milj. m3 råolja skall inlagras före utgången av år 1984. Dock kan av marknadsmässiga och statsfinansiella skäl inlagringsperioden behöva ut- sträckas något. längst till utgången av år 1986.

En översyn av programmet skall göras före utgången av år 1983.

2.3 Reviderade mål för försörjningsberedskapen på teko- och läder- skoområdena

Riksdagen beslutade år 1977 om mål för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena (prop. 1977/78: 42, FöU 1977/78: 5, rskr 1977/ 78:81 och NU 1977/78:41, rskr 1977/78: 172 resp. 1976/77:85. FöU 1976/ 77: 11. rskr 1976/77: 238). Målen avsåg bl. a. uthållighet och försörjnings- standard.

Riksdagen beslutade senast år 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14, FöU 1980/81:20. NU 1980/81:47, rskr 1980/81:280. rskr 1980/81:279) om viss revidering av målen för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoom- rådena. Revideringen innebar att ett upprätthållande av den produktions- kapacitet resp. produktion som enligt gällande planeringsnormer erfordras av försörjningsberedskapsskäl skall betraktas som ett riktmärke för den fortsatta försörjningsberedskapspolitiken.

3 Genomförd planering

För att samordna verksamheten inom totalförsvaret och ta fram besluts— underlag inför de femåriga försvarsbesluten tillämpas ett system för lång- siktig planering som i stora delar är uppbyggt på samma sätt för totalför- svarets olika delar. År 1978 fastställde statsmakterna utformningen i stort av det planeringssystem som tillämpas inom det ekonomiska försvaret (prop. 1977/78: 100 bil. 14, FöU 1977/78:20, rskr 1977/78: 241).

Den långsiktsplanering som har föregått det förestående försvarsbeslutet har bestått av tre olika skeden, perspektivstudier fas 1 och fas 2 samt programplanering. Regeringen har utfärdat anvisningar för planeringens olika skeden. ÖEF har med skrivelser den 27 februari 1979 överlämnat perspektivstudie del 1, den 30 juni 1980 överlämnat perspektivstudie del 2 samt den 27 augusti 1981 överlämnat programplan för ekonomiskt försvar. 1 planeringen har alternativa inriktningar av beredskapsverksamheten

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 5

inom det ekonomiska försvaret studerats. Dessa alternativ betingas av olika antaganden om vilka kris- och krigssituationer som skall kunna mötas, om den framtida samhällsutvecklingen och om olika ambitioner för försörjningsberedskapen på skilda ekonomiska planeringsnivåer. Den ge- nomförda planeringen har utgjort underlag för 1978 års försvarskommittés betänkanden.

4 Försvarskommitténs delbetänkande (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Chefen för försvarsdepartmentet har i det föregående redogjort för för- svarskommitténs förslag beträffande säkerhetspolitiska utgångspunkter, försvarspolitikens inriktning i stort, vissa för totalförsvaret gemensamma frågor samt det militära försvarets. civilförsvarets och försvarsgrenen öv- rigt totalförsvars inriktning på sikt.

Försvarskommittén anför beträffande det ekonomiska försvaret i sitt delbetänkande i februari 1981 (Ds Fö 1981: ]) Säkerhetspolitiken och total- försvaret särskilt följande.

Under de senaste decennierna har förutsättningarna för det ekonomiska försvaret radikalt förändrats. Strukturomvandlingen i det svenska samhäl— let har bl.a. lett till en kraftig ökning av standarden, men också till en ökad sårbarhet.

Det blir allt angelägnare att i planeringen fastställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses samt vilka beredskapsåtgärder som därvid måste prioriteras. l största möjliga utsträckning bör näringslivets egen förmåga utnyttjas för att lösa förekommande uppgifter under kriser och i krig.

Olika kriser och krig kan ge upphov till långvariga störningar av det internationella samarbetet och berörda länders ekonomier. även om de utlösande konflikterna i sig får ett relativt kort förlopp och även om Sverige inte direkt berörs av krigshandlingar.

Särskilda krav utöver vad som hittills har beaktas i planeringen — kan komma att ställas på ekonomiskt försvar mot bakgrund av den militärtek- niska utvecklingen. Bl.a. måste det ekonomiska försvaret kunna verka omedelbart och med hög effekt vid ett överraskande militärt angrepp.

Ekonomisk krigföring, hot och påtryckningar bedöms kunna bli alltmer vanliga som maktmedel i den internationella politiken. Sådana maktmedel kan avse stopp för leveranser av råvaror till industriprodukter. avbrott i produktionssamarbete, kreditrestriktioner rn. rn.

Skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel måste beaktas.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 6

Det allmänna mål för det ekonomiska försvaret som fastställdes i sam- band med 1977 års försvarsbeslut bör alltjämt gälla.

En ökning av beredskapen att möta fredskriser är motiverad. Därvid bör förberedelserna alltjämt koncentreras till olje-. petrokemi- och metallom— rådena. Vad gäller avspärrnings- och krigssituationer finner kommittén att sådana varor och tjänster som är nödvändiga för individens och samhällets överlevnad måste tillhandahållas med stor säkerhet. Övriga varor och tjänster är inte oviktiga men där måste en lägre grad av säkerhet i plane- ringen accepteras.

För de prioriterade behoven bör inhemska resurser utnyttjas där så är möjligt. De studier som har påbörjats för att klarlägga möjligheterna att ställa om näringslivet till detta bör fortsätta liksom andra försök att finna alternativ till beredskapslagring Frågan om vem som bör ansvara för den lagringsverksamhet som alltjämt är nödvändig bör ägnas ökad uppmärk- samhet i det fortsatta planeringsarbetet.

Det är angeläget att skapa en högre handlingsberedskap hos berörda myndigheter och inom näringslivet. Berörd personal inom totalförsvaret måste ges förmåga att utnyttja de samlade resurserna efter lägets krav. De lagar. förordningar m.m. som reglerar undanförsel och förstöring bör ses över. Resurserna för denna verksamhet bör förstärkas.

För liv 5 me d el s 0 m rå d et bör målet vara att ställa om livsmedels- produktionen till huvudsakligen självförsörjning. Vikten av en regional försörjningsförmåga, en välfungerande livsmedelsdistribution och utveck- lingen av ransoneringssystem framhålls.

Även inom h e kl ä d n a d 5 0 m r å d et bör beredskapsåtgärderna inriktas på att kunna tillgodose nödvändiga behov genom inhemsk produktion. Uppfyllande av de mål som statsmakterna har bestämt får bli beroende av det stöd som ges till beklädnadsindustrin av andra skäl än beredskapsskäl. Behovet av stöd och beredskapslagring bör fortlöpande övervägas mot bakgrund av en samordning av handelspolitiska. industripolitiska; arbets- marknadspolitiska och försörjningsberedskapspolitiska åtgärder.

lnom e n e rg i o m råd et begränsar sig försvarskommittén i delbetän- kandet, i avvaktan på det energipolitiska beslutet våren 1981. till att redovisa allmänna förslag om energiförsörjningen.

Fredskrislagringen av olja och oljeprodukter bör således alltjämt anpas- sas i enlighet med Sveriges åtaganden i avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP). För att möta avspärrnings- och krigssituationer bör beredskapslagringen i första hand avvägas mot möjligheterna att ställa om

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 7

till energiförsörjning med inhemska råvaror. Ekonomiskt fördelaktiga om- ställnings åtgärder bör utgöra alternativ eller komplement till oljelagring och bör kunna finansieras genom en minskad lagring.

Planeringen för att ställa om värmeverk bör drivas så långt att omställ- ningsarbeten kan påbörjas omedelbart efterstatsmakternas beslut. En övergång till gengasdrift inom transportsektorn bör alltjämt planeras. Kommittén tillstyrker fortsatt forskning. utveckling och försök vad gäller inhemsk ersättningsproduktion inorn bränsle- och drivmedelsområdena. lnom elkraftområdet bör frågan om kärnkraftens utnyttjande och skydd i krig ägnas särskild uppmärksamhet.

Inom k e rn i p ro g r a m m e t bör främst försörjningen säkerställas för sådana varor som är särskilt viktiga för samhällets funktion. Dit hör gödsel- och bekämpningsmedel för jordbruket. förpackningar för främst livsmedelsindustrin. läkemedel och förbrukningsmaterial för hälso- och sjukvården, materiel för tryckning av tidningar och tidskrifter samt gummi- däck för transportsektorn.

För m e t a 11 o m råd et föreslår kommittén att stöd ges för utvinning av viktiga legeringsmetaller inom landet om det kan ske med måttliga sam- hällsekonomiska uppoffringar. l avvaktan på resultatet av sådana åtgärder föreslås en ökad fredskrislagring av vissa legeringsmetaller. Behovet av utbyteskomponenter och reservdelar, särskilt inom elektronikområdet, bör främst vara en angelägenhet för berörda företag.

lnom tra n 5 p 0 rtp rog r a m m et betonas särskilt de krav som ställs på transporter vid mobilisering om ett angrepp inleds överraskande. Vikten av en väl fungerande varudistribution framhålls.

lnom arbetskraftsprogram met bör ökad vikt läggas vid plane- ringen av personalutnyttjandet så att behovet av personal i första hand kan tillgodoses inom prioriterade områden.

5 Programplan för ekonomiskt försvar 1982/1987 5.1 Anvisningar för planeringen

Regeringen utfärdade i mars 1981 anvisningar för programplanering för perioden 1982/83—1986/87 och för anslagsframställningar för budgetåret 1982/83 för det ekonomiska försvaret. Planeringen skulle syfta till att ge underlag för inriktningen av det ekonomiska försvaret under perioden 1982/ 83—1986/87.

ÖEF. postverket, statens järnvägar. statens vägverk. sjöfartsverket, luftfartsverket, transportrådet, statens jordbruksnämnd. arbetsmarknads- styrelsen. statens vattenfallsverk, riksförsäkringsverket. försäkringsin- spektionen. lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk. kommerskolle- gium. generaltullstyrelsen. statens pris- och kartellnämnd, statens

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 8

krigsskadenämnd och statens krigsförsäkringsnämnd skulle delta i programplaneringen. Riksbanken bereddes tillfälle delta.

Det uppdrogs åt ÖEF att leda och samordna programplaneringen. Programplaneringen skulle dokumenteras av ÖEF i en programplan för ekonomiskt försvar.

Planeringen skulle omfatta all verksamhet inom det ekonomiska försva- ret oavsett finansieringsform. Planeringen skulle inriktas på att inom givna ekonomiska ramar och restriktioner rymma de högst prioriterade åtgärder- na och skapa balans i försörjningsberedskapen.

Vad försvarskommittén redovisat i fråga om säkerhetspolitiken samt målen för och inriktningen i stort av det ekonomiska försvaret i delbetän- kandet (Ds Fö 1981: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret skulle ligga till grund för planeringen.

Programplanen skulle anges i prisläge andra kvartalet 1981. I fråga om drift- och förvaltningskostnader skulle planeringen utgå från vad som angavs i regeringens anvisningar den 29 januari 1981 för myndigheternas anslagsframställningar. För perioden t.o.m. år 1986 skulle planeras de investeringar som krävs för fullföljandet av oljelagringsprogrammet enligt propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81: 90 bil. 3). För övriga åtgärder —- industristöd. anskaffning av varor, materiel och anlägg- ningar samt åtgärder som kan ersätta behov av lagring och mer kostnads- krävande insatser och bidra till att förbättra handlingsberedskapen an- gav regeringen en särskild medelsram för budgetåret 1982/83 på 180 milj. kr. i prisläge andra kvartalet 1981. Det uppdrogs åt ÖEF att i samråd med övriga myndigheter lämna förslag till fördelning av medelsramen. För budgetåren 1983/84—1986/87 skulle för varje år planeras åtgärder inom en motsvarande ram. '

ÖEF överlämnade i september 1981 i samråd med berörda myndigheter programplan för ekonomiskt försvar till regeringen. Programplanen har utgjort underlag för försvarskommitténs slutbetänkande. 1 programplanen lämnas i stort förslag enligt följande.

5.2. Programplan för ekonomiskt försvar 1982/1987

5.2.1. Allmänt

Försörjningsberedskapen skall byggas upp utifrån förutsättningen att sådana varor och tjänster som är oundgängliga för individens överlevnad och samhällets funktion alltid måste finnas tillgängliga. Detta innebär framför allt att försörjningen med livsmedel, beklädnad. värme, hälso- och sjukvård samt härför erforderliga produktionsmedel skall säkerställas. l programplanen redovisas inom dessa områden förslag till preciserade för- sörjningsmål.

1 planeringen för det ekonomiska försvaret har hänsyn tagits till tre typer

Prop. 1981/82: 102 Bilaga3 Handelsdepartementet 9

av påfrestningar. nämligen avspärrning. krig och fredskriser. Ökad vikt har ägnats åt överraskande angrepp och åt situationer där skilda kriser och krig ger upphov till långvariga störningar i det internationella samarbetet.

Det är omöjligt att exakt förutse och ange karaktär och förlopp av en eventuell försörjningskris. Kravet på flexibilitet i planeringen är därför framträdande. 1 det praktiska arbetet är det emellertid ibland nödvändigt att lägga fast vissa antaganden som grund för planeringen. I fråga om några program har därför gjorts vissa antaganden om utrikeshandelns omfattning i och längden på framtida kris- och krigssituationer för att kunna bedöma behovet och omfattningen av främst beredskapslagring. Som en generell förutsättning har i sådana fall antagits en krislängd av tre år och att importen under ett första krisår i genomsnitt utgör ca 20% av den freds- tida.

Inom den av regeringen angivna medelsramen kan enligt ÖEF försörj- ningen inte tryggas i situationer som bygger på dessa förutsättningar. Planeringen måste då utgå från antaganden om en betydligt större krisim- port. samtidigt som uthålligheten för flera program måste begränsas till ca ett år. Enligt ÖEF innebär detta en betydande säkerhetspolitisk risktag- ning.

När det gäller beredskapen inför fredskriser anges uppgifterna för det ekonomiska försvaret i form av bestämda lagringsmål. t. ex. att olja skall lagras motsvarande tre månaders normal import. ÖEF understryker att ett sådant lagringsmål inte uttrycker något antagande om längden på en even— tuell försörjningskris eller vilken uthållighet som kan erhållas i krisen.

De ekonomiska förutsättningar som har angetts av regeringen gör det enligt ÖEF inte möjligt att under programplaneperioden realisera inten- tionerna bakom den av försvarskommittén förordade inriktningen av det ekonomiska försvaret. I programplanen redovisas därför dels den inrikt- ning. de åtgärder och det medelsbehov som erfordras för att tillgodose deSsa intentioner. dels konsekvenserna om de av regeringen anvisade ekOnomiska förutsättningarna läggs till grund för planeringen.

5.2.2. Inriktning av verksamheten enligt ÖEF:s förslag

Den viktigaste uppgiften för närvarande inom ekonomiskt försvar är enligt ÖEF att förbättra berörd personals förmåga att verka i kriser och krig — att höja handlingsberedskapen. Detta innebär att personal både i myndigheter och i företag med ansvar för verksamheten i kriser och krig ges kunskaper om samhällets och näringslivets möjligheter till anpass- ning och omställning till skilda krissituationer. Detta kan uppövas redan i fred genom övningar och spel av skilda slag.

ÖEF anser att den bästa försörjningsförmågan erhålls om man inom landet kan tillverka de förnödenheter som behövs i kriser och krig. ln-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 10

he nr 5 k pro d u k t i o n för de i försörjningsberedskapen prioriterade be- hoven skall därför i det längsta hållas levande. För närvarande innebär detta krav på åtgärder främst inom tekoindustrin och den kemiska indu- strin.

lnom många områden bedömer ÖEF att det är möjligt att i produktionen ersätta importerade råvaror m.m. med inhemska. men att detta kräver omställningar av varierande omfattning. En viktig beredskapsåtgärd är därför att söka finna inhemska substitut för insatsvaror som normalt importeras. Förberedelser för sådana omställningar föreslås främst för jordbruket och för uppvärmning av bostäder m.m. För att därutöver klara försörjningen med viktiga basvaror och andra produktionsmedel föreslår ÖEF att omställningar även förbereds inom metall- och verkstadsindustrin samt den kemiska industrin. Under planeringsperioden kommer vårt bero- ende av oljeprodukter för transportsektorn fortfarande att vara stort. Övergång till att utnyttja inhemska drivmedel avses därför även fortsätt- ningsvis förberedas.

I de fall en tillfredsställande försörjningsförmåga inte helt kan baseras på inhemska resurser, blir det enligt ÖEF nödvändigt att bygga upp b e r e (1 - skapsla ger. Endast genom lagring kan behovet av viktiga insats- och råvaror tillgodoses under den inledande perioden av en kris innan omställ- ning till inhemsk försörjning har kunnat ske.

Beredskapslagring av råolja och oljeprodukter föreslås ske enligt av statsmakterna fastställt oljelagringsprogram. För att tillgodose energibeho- ven för värme och transporter i en längre försörjningskris erfordras dessut- om åtgärder utöver det nu beslutade oljelagringsprogrammet, främst i form av drivmedel som komplement till gengasdrift för landsvägstransporter samt för luftfarten. För att säkerställa angivna mål för livsmedelsförsörjningen och behovet av kläder och skor m. rn. avses också vissa insatsvaror beredskapslagras för dessa program.

Fred s k ri slage r motsvarande tre månaders normal import av råolja och oljeprodukter. petroleumbaserade insatsvaror till den kemiska indu- strin, syntetfibrer, krom, vanadin, mangan, kobolt, titan, molybden och nickel föreslås byggas upp.

ÖEF framhåller att det inte minst av kostnadsskäl är viktigt att bered- skapslagringen begränsas så mycket som möjligt och att alternativ till lagring sökes. Bl.a. framhålls att möjligheterna till handelsutbyte under kriser och krig, främst med våra nordiska grannländer, bör prövas och förberedas. Ansvarsfördelningen för lagringen mellan staten och näringsli- vet bör också bli föremål för särskilda studier.

Ö v ri g rn ate rie 1 an s k affn i n g syftar i stor utsträckning till att upp- nå erforderlig uthållighet inom och skydd för transportsektorns olika grenar. Ett viktigt delmål är att kunna tillgodose försvarsmaktens behov av transporter vid mobilisering och koncentrering. Dessa mål uppnås i huvud-

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet ll

sak under perioden. Särskilda åtgärder planeras inom transportsektorn för att förbättra totalförsvarets möjligheter till mobilisering och krigsorgani- sering vid överraskande inlett angrepp.

1 övrigt föreslås s k y d d 5 åt g ä r (1 e r och viss materielanskaffning för att i krigssituationer öka uthålligheten inom prioriterade delar av tjänste- sektorn (post. bank, försäkringar m.m.).

5.2.3. Förslag till inriktning av verksamheten på den av regeringen anvisade nivån

Med de ekonomiska planeringsförutsättningar som angivits i regeringens anvisningar blir det enligt ÖEF nödvändigt att göra hårda prioriteringar bland de beredskapsåtgärder som planerats på den av ÖEF föreslagna ekonomiska nivån. Enligt ÖEF kan i många avseenden de ambitioner som. försvarskommittén har gett uttryck för inte uppnås. På en lägre ekonomisk nivå ökar vikten av hög handlingsberedskap. Åtgärder som syftar till att höja handlingsberedskapen planeras därför bli genomförda i samma om- fattning som på den av ÖEF föreslagna ekonomiska nivån utom vad avser ett nytt ransoneringssystem för dagligvaror.

Varor och tjänster som i avspärrnings- och krigssituationer är nödvän- diga för individens överlevnad och samhällets funktion samt för understöd av det militära försvaret och civilförsvaret kan inte tillgodoses i den om- fattning och med den säkerhet som vore önskvärd.

Åtgärder för att behålla in h e m 5 k pr o d 11 k t i o n inom prioriterade områden och för att förbereda omställningar inom sådana områden plane- ras bli vidtagna i möjlig mån. Åtgärderna får dock i stor utsträckning finansieras genom utförsäljningar från beredskapslager.

Livsmedelsförsörjningen , som är av grundläggande betydelse för försörjningsberedskapen. måste inriktas på att klara långvariga försörj- ningskriser även under de ekonomiska planeringsförutsättningar som gäl- ler för detta alternativ. Med hänsyn till att endast ungefär hälften av de resurser som anses erforderliga kan ställas till förfogande på denna ekono- miska nivå, har antaganden om en mer omfattande krisimport lagts till grund för beredskapsverksamheten. Därutöver måste beredskapslagren minskas och omstruktureras. Detta medför enligt ÖEF en ökad risktag- ning.

Det har inte varit möjligt att inom den angivna ramen och inom ett balanserat ekonomiskt försvar avsätta tillräckliga medel för att upprätthål- la statsmakternas mål för försörjningsberedskapen inom b c kl ä d n ad s - programmet. Verksamheten får i stället begränsas till att säkerställa från försörjningssynpunkt absolut oundgänglig kapacitet beträffande fiber- tillverkning inom ylle- och bomullsindustrin. för tyngre trikå, teknisk textil samt läder och skor. Härvid beaktas särskilt försvarsmaktens och sjukvår- dens behov. I övrigt inskränks åtgärderna till att i huvudsak fullfölja redan

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 12

gjorda åtaganden. Detta är en ambition inom tekoområdet på en betydligt lägre nivå än nu gällande målsättning. Den av statsmakterna fastställda målsättningen måste därför omprövas.

Åtgärder för att behålla inhemsk produktion inom ke mi området inskränks till att i huvudsak fullfölja hittills gjorda åtaganden. I den mån ytterligare behov uppkommer torde smärre åtgärder kunna genomföras. Dessa får då finansieras genom utförsäljning av befintliga beredskapslager.

Det av riksdagen i särskild ordning beslutade oljelagringspro- g ra m m et genomförs vilket innebär ett fullföljande av beredskapslagring av råolja och av oljeprodukter för en ca ettårig avspärrningssituation jämte en krigsreserv.

För övriga verksamhetsområden är det inte möjligt att bygga ut beredskapslagren. I stället måste vissa lager säljas ut för att finansiera andra åtgärder. Kvarvarande lager hålls aktuella genom omstrukturering.

Inriktningen av verksamheten inom tr a n 5 p 0 rt s e kt or n blir, p. g. a. transportverksamhetens stora betydelse, av samma karaktär som i den föreslagna inriktningen. Alla åtgärder kan dock inte genomföras fullt ut. Särskilda åtgärder för att möta ett överraskande inlett angrepp genomförs i huvudsak.

Behovet av fre d 5 k ri slag ri ng kan endast tillgodoses i de fall finansi- eringen sker över Oljelagringsfonden. Detta innebär att det inte är möjligt att bygga ut fredskrislager inom metall- och verkstadsprogrammet. Någon fredskrislagring inom beklädnadssektorn är inte motiverad eftersom den produktion som lagringen skulle avses för inte kan upprätthållas på denna låga ekonomiska nivå. De begränsningar av beredskapsåtgärderna som framtvingas på denna ekonomiska nivå medför enligt ÖEF sammantaget en betydande säkerhetspolitisk risktagning.

5.2.4. Medelsbehov och finansiering

Det totala medelsbehovet över statsbudgeten och Oljelagringsfonden för att genomföra den i programplanen föreslagna beredskapsverksamheten. samt de totala kostnaderna — som utöver angivet medelsbehov även innefattar räntekostnader och övriga kostnader (affärsdrivande verk och näringslivet) framgår av följande sammanställningar.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 13

Medelsbehov enligt ÖEF:s beräkning (milj. kr)

Finansiering

Statsbudgeten

Särskild medelsram Drift- och förvalt-

ningskostnader (exkl. räntor) Summa

Oljelagringsfonden

Anskaffning m.m. Drift- och för- valtningskostnader

Summa [TOTALT

Av regeringen angiven ekonomisk nivå

1982/83

180

241 421

2 343

22 2 365 2 786

1982/83 1986/87

900

1281 2181

4510

108 4 618 6 799

Totala kostnader enligt ÖEF:s beräkning (milj. kr.)

Totalt medelsbehov Räntor Ovriga kostnader

Summa

Av regeringen angiven ekonomisk nivå

1982/83

2 786 554 254

3 594

1982/83 —- 1986/87

6799 4199 1 198

12 196

ÖEF:s förslag till ' ekonomisk nivå

1982/83 1982/83

1986/87

451 2 262 246 ' 1 334 697 3 596 2 348 7 535 22 108 2 370 7 643 3 067 1 1 239

ÖEF:s förslag till ekonomisk nivå

1982/83 1982/83—

1986/87 3067 1 1 239 554 5 366 254 1 198 3 875 17 803

Fördelningen av den särskilda medelsramen över statsbudgeten för bud-. - ge'tåret 1982/83 på program framgår av följande sammanställning.

ÖEF:s förslag till fördelning av särskilda medel över statsbudgeten för 1982/83 (milj. kr)

Program

Livsmedel Beklädnad m. m. Bränslen och drivmedel m. m. Kemiska produkter m.m. Metaller m.m. Transporter Ovriga tjänster Ledning och samordning —- Ej fördelat Summa

Av regeringen

angiven

ekonomisk nivå

46,5 55,0 0,5

1

2

0 943—10qu

3

,

Q a_n—01110

ÖEF:s förslag till ekonomisk nivå

133.7 135,7 0,5

7

5 8 4

__|.)- —-NO=>ONW

7 , ! 1

|__.

450,0

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 14

6 Försvarskomitténs slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987

Försvarskommittén anför beträffande det ekonomiska försvaret i sitt slutbetänkande i november 1981 (Ds Fö l981:l4)Tota1försvaret 1982/1987 särskilt följande.

6.1. Mål och inriktning i stort

Efter förnyade överväganden finner kommittén ingen anledning att frångå sina ställningstaganden i delbetänkandet i februari 1981 till inrikt- ningen i stort av det ekonomiska försvaret.

Kommittén tar dock upp formuleringen av det övergripande mål för försörjningsberedskapen som angavs i 1977 års försvarsbeslut. Kommittén anger att uttrycket "det ekonomiska försvaret” där används på ett sätt som inte överensstämmer med den definition som kommittén i annat sammanhang har lämnat. nämligen att det ekonomiska försvaret utgör ett samlingsbegrepp för alla de beredskapsåtgärder som behövs för att kom- plettera det fredstida samhällets resurser och förbereda dess omställning till situationer av kriskaraktär i syfte att skapa en tillfredsställande försörj- ningsberedskap.Kommittén anser vidare att man genom en ändring i mål- formuleringen starkare bör markera att åtgärderna inom det ekonomiska försvaret skall syfta till att säkerställa individens överlevnad och samhäl- lets funktion. Nuvarande uttryck i målformuleringen kan leda till tolkning- ar om en väsentligen oförändrad standard i kriser och krig. Kommittén föreslår att målet får följande utformning:

"Verksamheten inom det ekonomiska försvaret skall. genom komplette- ring av det fredstida samhällets resurser och förberedelser för dess om- ställning, skapa en sådan försörjningsberedskap att individens överlevnad och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser.

Tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster skall säkerställas genom en välavvägd beredskap inom och mellan de olika försörjningsområdena. -

Samhällets resurser skall kunna sättas in på det sätt som i varje enskilt läge bedöms ge den bästa effekten. när det gäller att mildra påfrestningar- nas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beak- tande av att befolkningens och de olika samhällsfunktionernas behov av resurser kan förändras efter hand som ett kris- eller krigsläge utvecklas."

ÖEF har i programplanen redovisat förslag till försörjningsmål och sin syn på det ekonomiska försvarets planeringsförutsättningar och därvid bl.a. framhållit vikten av att så långt möjligt frigöra planeringen från

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 15

antaganden om framtida krisers och krigs karaktär. Inte desto mindre har det i vissa fall varit nödvändigt att göra vissa antaganden om bl. a. krisers längd och möjlig import för att kunna bedöma behovet av beredskapslag- ring. Kommittén anser att dessa antaganden och redovisade förslag till försörjningsmål i allt väsentligt är lämpliga.

Enligt kommitténs mening är samhällets mål i fr e d 5 k ri s e r att undvi- ka störningar i viktiga samhällsfunktioner samt att så långt möjligt upprätt- hålla fredstida produktion. sysselsättning, export och konsumtion. De åtgärder som kan behöva vidtas för att begränsa konsekvenserna av fram- tida störningar av fredskriskaraktär innebär ett nära samspel mellan utrikes-, handels-. försvars- och näringspolitiken. Det är enligt kommitténs mening mot denna bakgrund självklart att det ekonomiska försvarets upp- gifter är begränsade när det gäller förberedelserna för att kunna möta fredskriser. Uppgifterna skall enligt försvarskommitténs uppfattning bestå i:

att bedöma riskerna för importstörningar inom olika varuområden. — att hålla en administrativ och organisatorisk beredskap för att reglering och ransonering skall kunna vidtas och att genomföra fredskrislagring i den omfattning som anges av statsmak- terna.

Enligt ÖEF bör ansvarsfördelningen mellan stat och näringsliv för be- redskapslagringen studeras ytterligare av en allsidigt sammansatt kommit- té. Försvarskommittén biträder detta förslag och förordar att utredningen genomförs skyndsamt.

Kommittén anser att möjligheterna att teckna k ris h a n d el s a v t al inom olika områden bör studeras och behandlar i sitt slutbetänkande särskilt frågan om sådana avtal inom jordbruksområdet. Eftersom osäker- heten är stor om ett sådant varuutbyte verkligen kan komma till stånd i ett krisläge bör emellertid inte enbart krishandel tillämpas för att tillgodose de prioriterade behoven.Försvarskommittén finner att de åtgärder som ÖEF i programplanen föreslår i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån även ingår i den av ÖEF förordade ekonomiska nivån. Kommittén anser att dessa åtgärder bör genomföras. De ger emellertid inte tillräcklig försörj- ningsberedskap enligt kommitténs mening. Kommittén anger därföri slut- betänkandet i vilka avseenden som kompletterande åtgärder bedöms erfor- derliga utöver de som inryms i den av regeringen anvisade ekonomiska nrvan.

6.2. Programvis inriktning

För livsmedelsprogrammet innebär inriktningen att långvariga störningar i försörjningen skall kunna klaras. Betydelsen av att kunna

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 16

upprätthålla den regionala försörjningsförmågan betonas. Ett modernt ran- soneringssystem på dagligvaruområdet föreslås bli utvecklat. Gödselme- delsförsörjningen är betydelsefull för jordbruket. En viss lagring anses nödvändig vid sidan av inhemsk produktion och krisimport men det slut- liga lagringsbehovet bör bestämmas först när den pågående utredningen om gödselmedelsförsörjningen är slutförd. Planeringsresurserna inom livs- medelsprogrammet bör förstärkas. De planeringsnormer som hittills har gällt för be klädnad sprogra m- met bedöms ge en förhållandevis högre standard än inom andra om- råden. Normerna bör därför ses över. Endast de kostnader som är beting- ade av beredskapspolitiska skäl bör belasta totalförsvarsramen. Det är särskilt angeläget att behovet av produktionskapacitet tryggas på det grundtextila området, i fråga om läderskor samt vad som erfordras för sjukvårdens och försvarsmaktens särskilda behov. En viss lagring erford- ras också.

Beredskapsåtgärderna inom e n e rg i p ro g r a rn m et bör inriktas mot att minska sårbarheten i energiförsörjningen. Behoven i kriser och krig av bränslen, drivmedel och el för åtminstone befolkningens överlevnad och för samhällets övriga nödvändiga funktioner skall kunna tryggas. En buf- fert mot tillförselstörningar i fredstid bör därutöver finnas i enlighet med Sveriges åtaganden i avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP). Det oljelagringsprogram som riksdagen har fastställt bör fullföljas och beredskapslagring av ångkol och naturgas eller annan produkt som kan distribueras i gasnät påbörjas. Frågan om en eventuell ytterligare utbygg- nad av beredskapslagren av olja. ångkol, naturgas och kärnbränsle bör prövas i samband med den översyn av oljelagringsprogrammet som skall göras är 1983.

Inom kemiprogrammet skall pågående studier för att klarlägga möjligheterna till anpassning och omställning i en krissituation fullföljas. Visst stöd till särskilt viktiga delbranscher skall kunna lämnas. Omfatt- ningen av ett eventuellt fortsatt stöd till Supra AB:s ammoniakfabrik i Kvarntorp efter år 1982 bör prövas först i samband med att lagringsmålet för gödselmedel läggs fast. Beredskapslager av gasbensin bör byggas ut med medel från Oljelagringsfonden.

Inom me t a l ] progra m m et bör beredskapsverksamheten inriktas på att förbereda omställningar av försörjningsviktig produktion. Förberedel— ser för brytning av kända men i fred icke utnyttjade malmfyndigheter, försök att finna inhemska substitut och ökad återvinning anges som alter- nativ till lagring. Elektronikens betydelse framhålls men beredskapsåtgär- derna inom detta område anses främst vara en angelägenhet för berörda företag inom näringslivet. En utökning av fredskrislagren av metaller är angelägen men andra linansieringsformer än över statsbudgeten föreslås bli prövade.

Tran sportprogram mets stora betydelse för totalförsvaret beto-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 17

nas. De samlade resurserna måste kunna utnyttjas allt efter lägets krav. Särskilt viktigt är att transporterna kan fungera i samband med ett överras- kande inlett anfall.

Beträffande arbets kraftsprogrammet förordas att ökad vikt läggs vid planeringen för att tillgodose behoven av civil personal inom totalförsvarets prioriterade områden och snarast omsätta pågående studier i konkreta åtgärder.

I programplanen föreslagna åtgärder inom tj ä n ste s e k t o r n i övrigt ger enligt kommittén uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Inom programmet led ning oc h samord ning m.m. betonas bety- delsen av information och utbildning. Verksamheten bör syfta till att skapa handlingsberedskap i fred och att ge personal med ansvar för verksamhet i krig förmåga att utnyttja de samlade resurserna efter lägets krav.

6.3. Ekonomiska planeringsförutsättningar

Ett system med en grovt uppskattad ekonomisk planeringsram för fem- årsperioden i kombination med en noggrann årlig prövning av resursbeho- ven bör tillämpas för det ekonomiska försvaret.

Myndigheterna inom det ekonomiska försvaret bör ges största möjliga frihet att utnyttja de samlade ekonomiska resurserna för de ändamål som bäst främjar försörjningsberedskapen.

Den inriktning som försvarskommittén har angett innebär för budgetåret 1982/83 ett beräknat medelsbehov för särskilda åtgärder över statsbudge- ten på ca 210 milj. kr. Kommittén bedömer vidare att det för driftkostnader över statsbudgeten (exkl. räntor) under budgetåret 1982/83 erfordras i stort sett samma belopp som för närvarande, dvs. ca 230 milj. kr. (i prisläge andra kvartalet 1981). Den sammanlagda kostnaden över statsbudgeten (exkl. räntor) blir således ca 440 milj. kr. under budgetåret 1982/83.

För fortsatt planering under programplaneperioden bör förutsättas en i stort reellt oförändrad årlig ram för kostnader (exkl. räntor) över statsbud- geten. Ramen kan dock behöva justeras under programplaneperioden. En sådan justering kan föranledas av en eventuellt ändrad ansvarsfördelning mellan Staten och näringslivet för beredskapsåtgärder av skilda slag. För- söken att finna inhemska ersättningsråvaror rn. m.. ändrat antal tjänstgö- ringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga och förändringar i beredskapslag— rens sammansättning och volym kan också ge anledning tilljusteringar.

Oljelagringsfonden bör finansiera anskaffning av petroleumbaserade varor. åtgärder som utgör komplement till eller ersättning för oljelagring samt alla kostnader som hör samman med drift (exkl. räntor) av lager som anskaffats över Oljelagringsfonden. Vidare kan vissa medel ur oljelagrings- fonden tillfälligt behöva tas i anspråk för viss fredskrislagring av metaller. Det av riksdagen beslutade oljelagringsprogrammet bör med dessa förut- 2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr l02. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 18

sättningar fullföljas så snabbt som disponibla medel i Oljelagringsfonden medger.

Den inriktning som kommittén har angett bedöms komma att belasta Oljelagringsfonden med ca 4650 milj. kr. under perioden 1982/83—1986/87. Denna ram bör dock justeras när resultatet föreligger av den översyn av oljelagringsprogrammet som avses genomföras år 1983.

Till angivna kostnader för ekonomiskt försvar kommer beräknade ränte- kostnader om ca 4200 milj. kr. för femårsperioden.

Därutöver bekostas viss verksamhet inom det ekonomiska försvaret av de affärsdrivande verken och näringslivet. I programplanen uppskattas dessa kostnader till ca 1 200 milj. kr. under femårsperioden.

Försvarskommittén uppskattar den totala planeringsramen för ekono- miskt försvar under perioden 1982/83—1986/87 till ca 12250 milj. kr. Det ankommer på regeringen att årligen föreslå de justeringar i planeringsra- men som föranleds av ändringar i de förutsättningar som kommittén enligt ovan har lagt till grund för sina beräkningar.

6.4. Reservation till betänkandet

Ledamöterna Brännström, Gustavsson, Göransson. Larsson, Lewén- Eliasson och Sundström lämnar en reservation till försvarskommitténs slutbetänkande. 1 avseende på beklädnadsprogrammet framhålls att målet för samhällets insatser från försörjningsberedskapssynpunkt enligt reser- vanternas mening inte kan begränsas på det sätt kommitténs majoritet föreslagit. Stödet till bekädnadsprogrammet bör ligga 30 milj.kr. högre än vad kommittén förordar. För ekonomiska försvaret bör därför anslås 240 milj. kr. per år för investeringar, produktionsstöd m.m.

7 Föredraganden

7.1. Det ekonomiska för5varets fortsatta inriktning

7.1.1. Övergripande mål

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag redogjort för de mål som bör gälla för totalförsvaret.

Försvarskommittén har i sitt delbetänkande i februari 1981 lämnat för- slag till mål och inriktning i stort för det ekonomiska försvaret. Efter förnyade överväganden. mot bakgrund av de förslag som lämnats i pro- gramplanen för ekonomiskt försvar, har kommittén inte funnit anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 19

Kommittén tar dock upp formuleringen av det övergripande mål för försörjningsberedskapen som angavs i 1977 års försvarsbeslut. Kommittén anger att uttrycket "det ekonomiska försvaret" där används på ett sätt som inte överensstämmer med den definition som kommittén i annat sammanhang har lämnat. nämligen att det ekonomiska försvaret utgör ett samlingsbegrepp för alla de beredskapsåtgärder som behövs för att kom- plettera det fredstida samhällets resurser och förbereda dess omställning till situationer av kriskaraktär i syfte att skapa en tillfredsställande försörj- ningsberedskap. Kommittén anser vidare att man genom en ändring i målformuleringen starkare bör markera att åtgärderna inom det ekonomis- ka försvaret skall syfta till att säkerställa individens överlevnad och sam- hällets funktion. Nuvarande uttryck i målformuleringen kan leda till tolk- ningar om en väsentligen oförändrad standard i kriser och krig. Kommittén föreslår att målet får följande utformning.

”Verksamheten inom det ekonomiska försvaret skall. genom komplette- ring av det fredstida samhällets resurser och förberedelser för dess om— ställning. skapa en sådan försörjningsberedskap att individens överlevnad och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser.

Tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika försörjningsområdena.

Samhällets resurser skall kunna sättas in på det sätt som i varje enskilt läge bedöms ge den bästa effekten, när det gäller att mildra påfrestningar- nas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beak- tande av att befolkningens och de olika samhällsfunktionernas behov av resurser kan förändras efter hand som ett kris- eller krigsläge utvecklas."

Jag kan för egen del helt ställa mig bakom försvarskommitténs målfor- mulering.

7.1.2. Inriktning i stort

Försvarskommittén gör en p rio r i t e ri n g av de åtgärder som syftar till att säkerställa den för individens överlevnad och samhällets funktion vikti- gaste försörjningen. En utgångspunkt för planeringen skall vara att samhäl- lets minimibehov skall kunna tillgodoses med hög säkerhet i kriser och krig. Det innebär att försörjningsförmågan i första hand skall säkerställas för livsmedel, beklädnad. värme. hälso- och sjukvård samt härför erforder- liga stödfunktioner i form av insatsvaror. arbetskraft, energi och transpor- ter. Övriga varor och tjänster ärinte oviktiga. men för dessa måste en lägre grad av säkerhet i planeringen accepteras.

Kommittén bedömer också att den säkerhetspolitiska och militärtek- niska utvecklingen ställer högre krav än tidigare på en god handli ngs- be re d 5 k ap. Ledningen av och samordningen mellan olika funktioner

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 20

och verksamhetsgrenar i samhället måste vara säkerställd. Genom att så långt möjligt utnyttja näringslivets förmåga att lösa förekommande upp- gifter i kriser och krig bör enligt försvarskommitténs mening genomgripan- de förändringar i den fredstida strukturen kunna undvikas i samband med övergången till kris- och krigsorganisation. Detta innebär att med ansvaret i fred för en försörjningsviktig verksamhet bör följa motsvarande ansvar för verksamheten i kriser och krig. De samlade resurserna måste kunna utnyttjas allt efter lägets krav.

Kommittén framhåller vidare att det är viktigt att förbereda en om- ställning av näringslivet till krisproduktion och att möjligheterna att utnyttja inhemska råvaror därvid bör tas tillvara. Vidare betonas betydel- sen av att finna alternativ till den allt dyrbarare beredskapslagringen.

Olika kriser och krig kan ge upphov till långvariga störningar av det internationella samarbetet och berörda länders ekonomier. Kommittén påpekar att stora delar av det internationella samarbetet kan komma att mer eller mindre upphöra i sådana situationer. Även om de utlösande konflikterna i sig får ett relativt kort förlopp och även om vi inte direkt berörs av krigshandlingar kan vår ekonomi och försörjning drabbas av långvariga störningar. Vi kan då i stor utsträckning bli hänvisade till att under lång tid klara individens och samhällets överlevnad med i huvudsak inhemska tillgångar. Detta förhållande anser kommittén bör särskilt beak- tas i det ekonomiska försvarets planering.

A n s v a r s fö rd e 1 n i n g e n mellan staten och näringslivet för bered- skapslagringen och fredskrislagringen bör enligt vad ÖEF föreslår i pro- gramplanen studeras ytterligare. ÖEF har funnit att frågan har en sådan spännvidd att den bör behandlas av en allsidigt sammansatt kommitté. Försvarskommittén biträder detta förslag och förordar att utredningen genomförs skyndsamt.

Försvarskommittén föreslår att olika vägar prövas för att finna alternativ till den beredskapslagring som tenderar att bli alltmer kostnadskrävande. Som exempel anges dels att möjligheterna till h a n d el s utb y t e u n d e r k ris e r oc h k rig främst med våra nordiska grannländer bör prövas. dels att hänsyn till försörjningsberedskapen i högre grad bör beaktas i samband med olika bilaterala diskussioner. Eftersom osäkerheten är stor om ett sådant varuutbyte verkligen kan komma till stånd i ett krisläge anser kommittén att enbart ett sådant alternativ inte bör tillämpas för att tillgodo- se de prioriterade behoven. Kommittén behandlar särskilt frågan om kris- handelsavtal inom jordbruksområdet. Även inom andra områden bör enligt kommittén möjligheterna att teckna krishandelsavtal m.m. studeras.

ÖEF har i programplanen redovisat förslag till försörjningsmål och sin syn på det ekonomiska försvarets planeringsförutsättningar och därvid bl.a. framhållit vikten av att så långt möjligt frigöra planeringen från antaganden om framtida kriser och krigs karaktär. lntc desto mindre har det i vissa fall varit nödvändigt att göra vissa antaganden om bl. a. krisers

Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 21

längd och möjlig import för att kunna bedöma behovet av beredskapslag- ring. Kommittén anser att dessa antaganden och red0visade förslag till försörjningsmål i allt väsentligt är lämpliga. Frågorna behandlas närmare i samband med förslagen till inriktning av vissa program.

Enligt kommitténs mening är samhällets mål i fre d 5 k ri s e r att undvi- ka störningar i viktiga samhällsfunktioner samt att så långt möjligt upprätt- hålla fredstida produktion. sysselsättning, export och konsumtion. De åtgärder som kan behöva vidtas för att begränsa konsekvenserna av fram- tida störningar av fredskriskaraktär innebär ett nära samspel mellan utrikes-. handels-, försvars- och näringspolitiken. Det är enligt kommitténs mening mot denna bakgrund självklart att det ekonomiska försvarets upp- gifter är begränsade när det gäller förberedelserna för att kunna möta fredskriser. Uppgifterna skall enligt försvarskommitténs uppfattning bestå i:

— att bedöma riskerna för importstörningar inom olika varuområden. att hålla en administrativ och organisatorisk beredskap för att reglering och ransonering skall kunna vidtas och

att genomföra fredskrislagring i den omfattning som anges av statsmak- terna.

Försvarskommittén finner att de åtgärder som ÖEF i programplanen fö- reslår i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån även ingår i den av ÖEF förordade ekonomiska nivån. Kommittén anser att dessa åtgärder bör genomföras. De ger emellertid inte tillräcklig försörjningsbe- redskap enligt kommitténs mening. Kommittén anger därför i slutbetän- kandet i vilka avseenden som kompletterande åtgärder bedöms erforder- liga utöver dem som inryms i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån.

För egen del ansluterjag mig i allt väsentligt till den inriktning i stort av det ekonomiska försvaret som försvarskommittén har förordat. Jag vill särskilt framhålla vikten av att prioritera oundgängliga behov inom för- sörjningsområdena livsmedel, beklädnad. värme. hälso- och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner. Vidare vill jag framhålla betydelsen av att den administrativa. organisatoriska och personella handlingsberedska- pen hos berörda myndigheter och i näringslivet förbättras samt att olika alternativ till den alltmer kostnadskrävande lagringen prövas. Jag återkom- mer i det följande till frågor rörande forskning och utveckling samt åtgär- der för att förbättra handlingsberedskapen. Vidare kommer jag att särskilt kommentera frågan om handelsutbyte i kriser och krig samt frågan om ansvarsfördelningen mellan staten och näringslivet för beredskaps- och fredskrislagringen.

Uppsatta försörjningsmål och antaganden om försörjningskrisers karak- tär och längd utgör grundläggande planeringsförutsättningar för det ekono-

I") ts)

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet

miska försvaret. Statsmakternas anvisningar till myndigheterna i dessa hänseenden är i dag olika i fråga om skilda program. För beklädnadspro- grammet har således meddelats tämligen precisa planeringsförutsättningar medan målen för andra program har angetts i mer allmänna termer. Jag återkommeri det följande till frågorna om försörjningsmål i samband med förslagen till inriktning av vissa program.

När det gäller eventuella krisers karaktär och förlopp är det omöjligt att mer exakt förutse dessa. I planeringen är det därför av vikt att upprätthålla en viss flexibilitet så att inte låsning görs till vissa bestämda krisfall. För bedömning av behovet av beredskapslager kan det dock vara nödvändigt att bygga på antaganden om tidsförhållanden och möjlig krisimport. Jag anser att planeringen av lagringen i sådana fall i princip bör utgå från ca ett års krisförbrukning i den mån inte andra försörjningsvägar kan utnyttjas.

När det gäller samhällets mål i fredskriser och de åtgärder som kan behöva vidtas i detta avseende ansluter jag mig till att detta innebär ett nära samspel mellan utrikes-. handels-, försvars- och näringspolitiken. Det är mot denna bakgrund självklart att det ekonomiska försvarets uppgifter inom fredskrisberedskapen begränsas på det sätt försvarskommittén har förordat.

Beträffande de ekonomiska resurserna konstaterar jag att försvarskom- mittén vid sina överväganden funnit att den av regeringen i anvisningarna för programplaneringen angivna ekonomiska nivån är otillräcklig för en tillfredsställande försörjningsberedskap med föreslagen inriktning. I likhet med försvarskommittén anser jag att de åtgärder som ÖEF föreslagit i programplanen på den av regeringen anvisade nivån bör genomföras. Därutöver bör vissa kompletterande åtgärder vidtas. Jag återkommer i den följande redovisningen med närmare förslag till hur de ekonomiska resur— serna bör fördelas på olika program, anslag och åtgärder.

7. 1.3 Långsiktsplaneringen

För att samordna verksamheten inom totalförsvaret och ta fram besluts- underlag inför de femåriga försvarsbesluten tillämpas ett system för lång- siktig planering som i stora delar är uppbyggt på samma sätt för totalför- svarets olika delar. År 1978 fastställde statsmakterna utformningen i stort av det planeringssystem som tillämpas inom det ekonomiska försvaret (prop. 1977/78:100 bil. 14. FöU 1977/78:20. rskr 1977/781241).

Planeringsprocessen består av tre olika skeden, perspektivstudier fas 1 och fas 2 samt programplaneringen. I perspektivstudiernas fas 1, som är. planeringens första skede. studeras översiktligt inriktningen av verksam- heten på ca 15 års sikt. [ perspektivstudiernas fas 2 görs mer detaljerade studier av verksamhetens inriktning på fem års sikt. l programplaneringen utarbetas förslag till handlingsprogram för den närmast förestående fem- årsperioden. Programplaneringen rullas årligen och är direkt kopplad till

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 23

arbetet med anslagsframställningar för det ekonomiska försvaret. Tyngd- punkten i planeringen ligger på perspektivstudiernas fas 2 och program- planeringen. Ett 20-tal centrala myndigheter deltar i planeringen. Rege- ringen utfärdar fortlöpande anvisningar för planeringens olika skeden.

Enligt min uppfattning är erfarenheterna av den bedrivna långsiktspla- neringen i huvudsak goda. Genom långsiktsplaneringen har statsmakterna fått bättre underlag för avvägningar och inriktning av verksamheten inom det ekonomiska försvaret och för samordning med totalförsvaret i övrigt. Jag anser därför att en samordnad långsiktsplanering även fortsättningsvis bör bedrivas inom det ekonomiska försvaret.

] den fortsatta planeringen bör enligt min mening eftersträvas förenkling- ar av planeringsprocessen och begränsningar av resursinsatserna. Ambi- tionerna i perspektivstudiernas fas 1 bör minskas till förmån för studiein- satserna i femårsperspektivet. Likaså bör sambandet mellan den långsik- tiga planeringen och genomförandeverksamheten beaktas. En begränsning av ambitionerna i långsiktsplaneringen torde också vara nödvändig för att kunna förbättra bl.a. den administrativa och organisatoriska beredskapen och planläggningen för undanförsel och förstöring.

En av de väsentligaste delarna i planeringen är enligt min uppfattning samordningsuppgiften. Planeringen skall härvid inriktas på att klara ut beroenden mellan olika funktioner inom det ekonomiska försvaret och mellan detta och övriga delar av totalförsvaret i syfte att skapa balans i beredskapen.

7.1.4 Handelsutbyte i kriser och krig

Som jag tidigare nämnt har försvarskommittén föreslagit att frågan om handelsutbyte med andra länder under kriser och krig är en beredskapsåt- gärd som bör prövas som alternativ till den beredskapslagring som ten- derar att bli alltmer kostnadskrävande. Jag delar kommitténs uppfattning i detta avseende.

Jag vill i sammanhanget inledningsvis erinra om att det åligger myndig- heterna att bl.a. utarbeta försörjningsplaner samt att förbereda regleringar och andra handelspolitiska åtgärder vad gäller varuutbytet med utlandet vid kriser och krig. Syftet med dessa uppgifter är bl.a. att skapa förutsätt- ningar för en import av från försörjningssynpunkt nödvändiga varor. Rege- ringen disponerar också två rörliga krediter som vid krig, krigsfara eller annan omständighet av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap skall kunna användas för import av försörjningsviktiga varor. Jag återkommer senare till dessa krediter.

För att öka förutsättningarna för att för folkhushållet viktig import skall kunna upprätthållas i en krissituation skulle man redan i icke kristid kunna vidta ytterligare förberedelser genom att ingå någon form av avtal med andra länder och/eller med företag i andra länder. Självfallet måste i så fall

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 24

Sverige i sin tur vara villigt att avtala om export av svenska varor och tjänster i kristid. En utökad planering för utnyttjande av varuutbytet i krissituationer som försörjningsberedskapspolitiskt medel på angivet sätt kräver en viss nyorientering i beredskapsplaneringen.

Enligt min mening är förberedelser på utrikeshandelsområdet betydelse- fulla beredskapsåtgärder. I den fortsatta planeringen bör sådana åtgärder i ökad omfattning övervägas. Myndigheterna bör studera möjligheterna att upprätta krishandelsavtal och i förekommande fall lämna förslag till rege- ringen. Avvägningar mot kostnader för alternativa beredskapsåtgärder bör göras. Riskbedömningar bör göras. l internationella förhandlingar om han- delspolitik, industripolitik. råvaruavtal m.m. bör de försörjningspolitiska aspekterna i ökad omfattning beaktas.

Försvarskommittén har liksom ÖEFi programplanen framhållit att osäkerheten är stor om ett varuutbyte verkligen kan komma till stånd i ett krisläge och menar därför att enbart ett sådant alternativ inte bör tillämpas för att tillgodose de prioriterade behoven. Jag delar försvarskommitténs uppfattning i denna fråga. men vill samtidigt framhålla att det vid varje enskilt fall som kan bli aktuellt får göras en avvägning mellan kostnader och risker för sådana beredskapsåtgärder som står till buds. Jag vill också framhålla att avtal med andra länder angående handelsutbyte i kriser och krig enligt min bedömning torde få en tämligen begränsad" omfattning och betydelse för försörjningsberedskapen i stort. I fråga om enstaka varor och tjänster kan dock sådana åtgärder vara betydelsefulla. Jag vill i detta sammanhang nämna den principöverenskommelse om krishandel med kvävegödselmedel och ammoniak som nyligen tecknats mellan svenska och norska intressenter i linje med det svensk-norska jordbruksavtalet (prop. l980/81:157). Jag återkommer till detta i det följande.

Med hänsyn till bl.a. möjligheterna att upprätthålla transporter i av- spärrnings- och krigssituationer samt allmänna handels- och neutralitets- politiska bedömningar torde avtal om krisimport med i första hand nordis- ka grannländer komma i fråga.

7. l .5 Lagringsverksamheten

Den beredskaps- och fredskrislagring som staten ombesörjer är mycket omfattande och binder stort kapital.Vissa viktiga insatsvaror måste be- redskapslagras för att överbrygga en övergång till inhemsk försörjning. För andra saknas inhemska substitut varför de måste beredskapslagras. Struk- turomvandlingen inom näringslivet medför också att alltmer förädlade varor liksom reservdelar och komponenter kan behöva lagras. Sådana varor är inte sällan känsliga från lagringssynpunkt och behöver omsättas ofta för att inte bli inkuranta. Även den tekniska utvecklingen i näringslivet kräver en fortlöpande anpassning av lagrens innehåll till ändrade produk- tions- och marknadsmässiga förutsättningar.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet

IQ 'JI

Som jag nyss redogjort för bör det ekonomiska försvaret genom satsning på bl.a. handlingsberedskap och omställningsförberedelser försöka att minska beroendet av den kostnadskrävande beredskapslagringen. Trots detta kommer viss lagringsverksamhet att vara nödvändig under överskåd- lig tid.

Sedan 1976 kan ÖEF med stöd av lagen (l976z295) om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskapen ålägga företag att mot ersättning delta i lagrings- och omsättningsverksamhet. Lagen föreskriver att näringsidkare. som i icke obetydlig omfattning för- brukar sådan för folkförsörjningen viktig vara som staten håller i lager för att utnyttjas när krig eller krigsfara råder eller tillförsel av varor till riket minskar av annan anledning, kan åläggas att dels till staten upplåta befint- ligt lagerutrymme eller plats för uppförande av sådant utrymme, dels inköpa vara från sådant lager, om det behövs för omsättningen av varula- get.

Den statliga lagringsverksamheten har med undantag för större delen av Oljelagringen bekostats över statsbudgeten för såväl investering som drift. Den lagring av råolja. oljeprodukter och Vissa petrokemiska råvaror som staten genomfört under senare år har finansierats genom särskilda beredskapsavgifter via den s. k. Oljelagringsfonden.

ÖEF lagrar ett stort antal varor, såväl råvaror som halvfabrikat och insatsvaror. Äteranskaffningsvärdet beräknades vid ugången av budget- året 1980/81 till närmare 7 miljarder kr. varav ca 4.5 miljarder avsåg lager av råolja och oljeprodukter. Lagrets totala inköpsvärde uppgick till knappt 4 miljarder kr. För budgetåret 1981/82 har driften av beredskapslagren beräknats kosta totalt drygt 400 milj. kr. varav för kapitalkostnader ca 365 milj. kr.

Även jordbruksnämnden och socialstyrelsen svarar för en betydande lagringsverksamhet. varvid ÖEF till viss del tjänstgör som uppdragsmyn- dighet.

Särskild tvångslagring hos näringslivet tidigare i förening med statliga frnansieringsbidrag tillämpas på oljeområdet enligt lagen (l957:343) om oljelagring m.m. lmportörer och vissa större säljare och förbrukare av oljeprodukter är skyldiga att hålla beredskapslager. Av statsmakterna fast- ställda lagringsmål fördelas mellan de lagringsskyldiga i proportion till deras försäljning respektive förbrukning under en preciserad basperiod.

l980 års oljelagringskommitté (OLK) har i sitt slutbetänkande Ds H 198112 föreslagit att tvångslagringen hos näringslivet utvidgas till att också omfatta importörer. säljare och förbrukare av ångkol och naturgas. Beträf- fande kärnbränsle har OLK föreslagit att i första hand.kraftindustrins planerade utbyggnad till år 1982 av reservlagret genomförs. I mina ställ- ningstaganden till OLK:s förslag .vid behandlingen av energiprogrammet i det följande ansluterjag mig i princip till OLK:s förslag.

l978 års försvarskommitté anförde i delbetänkandet i februari 1981 att

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 26

det närmare borde övervägas om staten eller näringslivet bör ha ansvaret för den lagringsverksamhet som alltjämt är nödvändig. Kommittén ansåg att olika alternativ bör prövas. Ett sådant skulle kunna vara att finna incitament för förbrukande företag i näringslivet att helt eller delvis åta sig ansvaret för fredskrislagringen. Ett annat skulle kunna vara att. oberoende av lagringens avsedda syften. ålägga staten lagringsansvar för varor av allmän förbrukningskaraktär medan lagringen av varor av mer specifik natur åläggs de enskilda företag som förbrukar varorna.

Den förordade inriktningen av försörjningsberedskapen med förslag till ett aktivare engagemang från näringslivets sida gör det enligt kommittén särskilt angeläget att finna lämpliga former för fördelningen av ansvaret för bl.a. lagringsverksamheten mellan staten och näringslivet. Hithörande frå- gor borde därför enligt kommittén ägnas ökad uppmärksamhet i det fort- satta planeringsarbetet.

I programplanen pekar ÖEF på att frågan om fördelningen av ansvaret för beredskapslagringen mellan staten och näringslivet borde bli föremål för en mer inträngande analys samt att ÖEF avsåg inkomma med förslag till direktiv för en allsidigt sammansatt kommitté med uppgift att studera frågan närmare. Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande biträtt ÖEF:s förslag och förordat att utredningen genomförs skyndsamt.

Riksrevisionsverket (RRV) hari april 1981 i sin rapport över granskning- en av anskaffningsverksamheten vid ÖEF behandlat frågan om lagring i ÖEF:s egen regi eller köp av tjänsterna inköp. lagerhållning och försälj- ning. RRV anser att deti många fall kan föreligga möjligheter till betydan- de kostnadsbesparingar om ÖEF köpte effektueringsfunktionen som tjäns- ter från externa leverantörer. I sitt yttrande till RRV i anledning av gransk- ningsrapporten framhåller ÖEF att det är viktigt att frågan om lagring i egen regi eller hos näringslivet utreds ytterligare. ÖEF säger emellertid också att lagringen hos företag har vissa påtagliga nackdelar och svaghe- ter. Bl.a. pekar ÖEF på riskerna för minskad kommersiell lagring och otillbörligt förfogande samt osäkerheten beträffande lagerdispositionen vid t. ex. konkurs.

För egen del vill jag anföra följande. Beredskapslagring är alltjämt en viktig uppgift inom det ekonomiska försvaret. Jag anser det väsentligt att ÖEF ständigt strävar efter att hålla sina lager så aktuella som möjligt och inte tvekar att sälja ut sådant som inte längre behövs i samma kvantiteter som tidigare eller över huvud taget. Det är viktigt att ÖEF ständigt tillser att lagren sköts på ett så effektivt och ekonomiskt sätt som de speciella förhållandena medger.

Staten har ett övergripande ansvar för att samhället fungerar och befolk- ningens primära behov kan tillgodoses vid krig och avspärrning. Härutöver har staten funnit det önskvän att vid fredskriser genom viss lagring och andra åtgärder så långt möjligt söka upprätthålla normal fredsstandard samt undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner. Det bör dock vara

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 27

angeläget för företagen själva att i sin ordinarie verksamhet så långt möjligt söka tillgodose kundkretsens behov av varor och tjänster i samtliga krislä- gen. Även då skall företagen om möjligt upprätthålla sin kommersiella verksamhet. Det är mot den bakgrunden inte på förhand givet hur ansvaret för beredskaps- och fredskrislagringen skall fördelas mellan staten och näringslivet.

Jag anser det i likhet med ÖEF och försvarskommittén angeläget att närmare utreda om inte lagringsverksamheten skulle kunna ytterligare förbättras genom att näringslivet frck ett större ansvar på detta område." Såväl ekonomiska som administrativa skäl kan tala härför. Lägren torde också kunna hållas mer aktuella och bättre anpassas till strukturföränd- ringar i samhället.

Samtidigt är det angeläget att eventuella lagringsuppgifter inte försämrar näringslivets internationella konkurrenskraft eller medför komplicerade kontrollproblem.

Jag anser det väsentligt att undersöka hur andra länder har agerat på detta område för att vi i Sverige skall kunna dra nytta av deras erfarenhe- ter. Ett tillfälle har yppat sig i OECD där högnivågruppen för råvaror på inte minst svenskt initiativ f.n. studerar vissa tekniska aspekter på strate- gisk lagring av råvaror.

Jag aVSer återkomma till regeringen med förslag om hur den önskade utredningen skall genomföras.

7.1.6 Forskning och utveckling

Sverige är i likhet med andra mindre industriländer starkt beroende av sin utrikeshandel. Den svenska industrin har allt mer blivit beroende av råvaror. halvfabrikat, komponenter och reservdelar från utlandet. En vik- tig beredskapsåtgärd är att söka frnna inhemska substitut till sådana insats- varor som normalt importeras. men som behövs i kristid för att de priori- terade behoven skall kunna tillgodoses. Genom att bedriva utvecklingspro- jekt, som syftar till att få fram användbara substitut baserade på inhemska råvaror, kan näringsliv och myndigheter förbättra försörjningsberedska- pen avsevärt.

Sådana beredskapsåtgärder kan också medföra att Sverige får en från försörjningssynpunkt mer ändamålsenlig beredskapslagring. Delar av nu- varande beredskapslager bör kunna avvecklas om godtagbara substitut kan tas fram. ' '

Vissa praktiska försök att utnyttja inhemska substitut har redan gjorts. Som exempel kan erinras om den verksamhet på gengasområdet. avseende såväl utveckling som provning. som har pågått i många år. Ytterligare forskning och utveckling skulle krävas för att göra gengastekniken tillämp-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 28

lig även för moderna turbodrivna dieselfordon. Några seriösa utvecklings— projekt härför föreligger dock inte för närvarande. Samtidigt görs stora statliga insatser för att introducera nya drivmedelsalternativ i den normala energiförsörjningen. Mot denna bakgrund är inriktningen för närvarande att endast bevara uppnådd beredskapsnivå.

I det följande skall redogöras för några utvecklingsprojekt inom det ekonomiska försvaret. [. ÖEF har i samarbete med en svensk tryckfärgsindustri genomfört ett projekt med målsättningen att få fram användbara svarta tryckfärger för flertalet tryckmetoder och tryckalster. Följande kristryckfärger har ut- vecklats och provtryckts med lyckat resultat:

offsetrotationsfärg för dagstidningar — arkoffsetfärg för kartor. allmänt tryck och förpackningar djuptrycksfärg för tidskrifter och förpackningar.

För samtliga krisfärger gäller att huvuddelen av insatsvarorna kan tas fram i Sverige. Detta utvecklingsprojekt har medfört att befintligt be- redskapslager av carbon black (kimrök) kan avvecklas och att vare sig bindemedel eller lösningsmedel behöver beredskapslagras.

IJ . I de tvättmedel som idag används ingår syntetiska tensider som tvättäk- tiv komponent. Dessa tensider är antingen importerade eller tillverkade i Sverige av importerade råvaror. ÖEF har hittills haft ett visst bered- skapslager av en sådan tensidråvara. I syfte att få fram en tvättmedelstensid på enbart svenska råvaror och ett svenskt tvättmedel med i stort sett enbart inhemska beståndsdelar har ÖEF'i samarbete med svensk kemisk och kemisk-teknisk industri bedrivit ett utvecklingsprojekt. Projektet beräknas vara avslutat under våren 1982. Kristvättmedlet skall då vara tillverkat, förpackat och dis- tribuerat till allmänheten för prövning och utvärdering.

3. Som exempel på försök med alternativ produktion kan nämnas kartlägg- ning av möjligheterna att tillverka plastråvarorna eten och etenoxid med inhemsk etanol som råvara i stället för importerad gasbensin som är en petrokemisk insatsvara. Om en etanolbaserad etenfabrik uppförs kan det innebära att en begränsad produktion av eten- och etenoxidbaserade produkter kan upprätthållas även under en långvarig avspärrning. '4. ÖEF utreder för närvarande bl. a. tillsammans med styrelsen för tek- nisk utveckling vissa frågor rörande substitution av legeringsmetaller. bl.a. krom. kobolt. molybden. nickel. volfram och vanadin.

5. Sedan ett par år pågår i ÖEF:s regi ett projekt om möjligheterna att utnyttja torvfrbrer för tillverkning av kläder samt för tekniska ändamål.

6. I det följande kommerjag att föreslå att ÖEF skall göra en förstudie av möjligheten att i Sverige tillverka ammoniak i stor skala i kristid genom att använda elektricitet. luft och vatten.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 29

Allmänt gäller i en avspärrningskris att beredskapslager för avspärr- ningssituationer så småningom tar slut medan däremot förberedd substitut- produktion baserad på inhemska råvaror-kan upprätthållas så länge som produktionsapparaten finns tillgänglig.

Kunskapen om möjligheterna att utnyttja inhemska substitut m.m. är emellertid ännu mycket varierande. Jag anser att stor vikt bör läggas vid att kartlägga och analysera dessa frågor. För att stimulera intresset för framtagandet av substitut bör olika instanser aktiveras. Myndigheterna inom det ekonomiska försvaret bör främja en sådan utveckling.

Sålunda bör universitet och forskningsinstitut och företagen själva enga- geras i arbetet på att utveckla substitut och testa deras användbarhet. Därvid kan även forskningsresultat från andra länder ha betydelse för svensk del. t.ex. i fråga om substitut som kom till användning under andra världskriget.

7.1.7 Administrativ beredskap

I programplanen anger ÖEF att det i fråga om den administrativa och organisatoriska beredskapen för närvarande föreligger vissa eftersläpning- ar. Enligt ÖEF bör beredskapsförfattningarna samordnas. förenklas och kompletteras så att de bättre motsvarar dagens och framtidens behov. Särskilt viktiga i detta sammanhang är bl.a. beredskapsförfattningar för det arbetsrättsliga området. ÖEF planerar att under år 1982—1983 gå igenom de föreskrifter m. m. som gäller för undanförsel och förstöring för att få underlag till behövliga förändringar på dessa områden. Inom ÖEF pågår även i övrigt arbete med förbättring av den administrativa beredska- pen med beaktande av bl.a. de krav som ställs på ÖEF:s kris- och krigsor- ganisation. Som ett resultat av detta arbete kan det bl.a.-bli möjligt för ÖEF att komma med förslag till ändringar i olika beredskapsförfattningar.

För egen del anser jag det angeläget att det arbete som påbörjats inom ÖEF för att förbättra den administrativa beredskapen fortsätter. Härtill kommer det planeringsarbete som fortlöpande bedrivs av arbetsmarknads- styrelsens försvarsenhet. Jag vill i sammanhanget anmäla att det inom regeringskansliet pågår arbete med översyn av beredskapsförfattningar i syfte att förbättra den administrativa beredskapen. Chefen för arbetsmark- nadsdepartementet planerar bl. a. att föreslå regeringen att lägga en propo— sition senare i år om arbetsrätten i krig och därmed sammanhängande frågor.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 30

7.1.8 Lån och garantier

Bakgrund

Inom vissa försörjningsområden är upprätthållande av inhemsk produk- tionskapacitet ofta det mest ekonomiska sättet att klara försörjningsbe- redskapen. Om möjligt bör då produktionskapaciteten tryggas genom att levande produktion bibehålls. I vissa fall kan det emellertid vara rationella- re att hålla kapacitet ”i malpåse".

Genom den snabba strukturomvandlingen i näringslivet har under sena- re år en rad för försörjningsberedskapen viktiga tillverkningsgrenar blivit olönsamma och därmed hotats av nedläggning. Ibland har inte bara till- verkningen av vissa produkter i ett företags sortiment blivit mogna för avveckling utan hela företagets existens har hotats. Framför allt har detta inträffat inom beklädnads- och kemiområdena.

I sådana lägen har statsmakterna. framför allt genom ÖEF, ibland sökt upprätthålla försörjningsberedskapen genom att av företagen "köpa" bi- behållen produktionskapacitet. Man kan säga att samhället då upphandlat en beredskapsviktig tjänst.

Denna upphandling har vanligen skett genom att staten givit företagen lån. Lånen nedskrivs sedan om företagen utför den av staten önskade prestationen genom att upprätthålla viss produktionskapacitet och/eller viss levande produktion under viss tid. Vissa låneformer är kopplade till investeringar i rationellare maskiner och anläggningar eller till strukturra- tionaliseringar genom att företaget förvärvar eller fusioneras med andra företag inom branschen. Ibland kompletteras denna typ av lån med att staten garanterar lån som företagen tar upp på den ordinarie kreditmarkna- den. Lånegarantier lämnas också för säsongskrediter till företag inom den från försörjningssynpunkt viktiga skobranschen.

Denna upphandling av bcredskapstjänster inleddes år 1973. Fram till och med budgetåret 1981/82 har statsmakterna anslagit drygt 740 milj. kr. som lån för detta ändamål. varav ca 680 milj. kr. inom beklädnadsprogrammet och 60 milj. kr. inom kemiprogrammet. För garantier har beviljats ramar på totalt 122 milj. kr.. vilka i sin helhet hänför sig till beklädnadsprogram- met.

Jag skall nu redogöra för de olika låne- och garantityper som kommit till användning.

Avskrivningslån

Avskrivningslån infördes genom beslut av riksdagen hösten l972 ( prop. 1972: 127 , FöU l972:25. rskr l972z325).

Avskrivningslån kan lämnas till företag inom teko-. läder-. lädersko-. gummisko- och rayonfiberindustrierna för investeringar i maskiner och byggnader. I något fall har som investering också betraktats aktiverade organisationskostnader. t.ex. omställnings-, igångkörnings— och intrim-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 31

ningskostnader. Genom beslut av riksdagen våren 1980 medgavs även att lån lämnades till vissa företag inom den kemiska industrin (prop. l979/ 80:lOl. FöU l979/80:ll. rskr 1979/80:l88). Lånen. som är ränte- och amorte- ringsfria, utgår med högst 50% av investeringskostnaden. Företagen inom bomulls— och rayonfrberindustrierna har dock inom ramen för särskilda avtal erhållit avskrivningslån för 75% av investeringskostnaden. Inom kemiprogrammet har lån beviljats med 75 resp. 100% av investeringskost— naden. Lånen löper på 10—15 år och skrivs av med lika stora delar per år under förutsättning att låntagande företag upprätthållit viss avtalad pro- duktion och produktionskapacitet.

T.o.m. budgetåret 1981/82 har ca 377 milj. kr. anslagits för avskrivnings- lån varav 353 milj. kr. inom beklädnadsprogrammet och 24 milj. kr. inom kemiprogrammet.

F örsörjn in gsberedskapslån

Försörjningsberedskapslån infördes genom beslut av riksdagen våren l976 ( prop. 1975/76:206 . NU 1975/76:60. rskr l975/76:4l5).

Försörjningsberedskapslånen var till en början villkorliga. dvs. återbe- talning skulle normalt ske efter en viss tid. Lånen. som var ränte- och amorteringsfria. kunde utgå till främst läderskoföretag men även till före- tag inom grundtextil bomullsindustri. Syftet med lånen var att trygga att en från försörjningsberedskapssynpunkt nödvändig produktionskapacitet inte försvann under den tid utredningar om branschernas framtid pågick. Vill- korliga försörjningsberedskapslån kom endast att utgå till läderskoföretag.

Hösten 1976 och våren 1977 beslöt riksdagen vidare att försörjningsbe- redskapslån utan återbetalningsskyldighet skulle kunna lämnas till företag inom gummistövel- resp. läderskoindustrin (prop. l976/77:16. FöU l976/7724. rskr l976/77:31 resp. l976/77:85. FöU l976/77:11. rskr l976/ 77:238).

Våren 1976 beslöt riksdagen att försörjningsberedskapslån skulle utgå under fem år till Stigtex AB (prop. l976/77:206 bil. 2. NU 1975/76:70. rskr 1975/76:415). Lånet till Stigtex hade formen av ett förlusttäckningslån där lånebeloppet var maximerat. Återbetalningsskyldighet förelåg inte.

Hösten 1977 beslöt riksdagen att försörjningsberedskapslån även skulle lämnas till företag inom bomulls- och textilfiberindustrierna (prop. l977/ 78:42. FöU l977/78:5, rskr 1977/78:81). För dessa och senare beslutade försörjningsberedskapslån finns ingen anknytning till storleken av ev. för— lust hos företagen. Under förutsättning att företag som erhållit lån upp- fyller sitt åtagande gentemot staten behöver lån heller inte återbetalas.

Särskilda försörjningsberedskapslån till skoindustrin benämnda offert- lån infördes l978 ( prop. 1978/79:60 . NU l978/79:l8. rskr l978/79zll7l.

Försörjningsberedskapslån/offertlån inom beklädnadsprogrammet är ränte- och amorteringsfria och löper på längst ett år. varefter de avskrivs om företaget uppfyllt sitt åtagande. Företag som erhåller lån skall åta sig

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 32

att upprätthålla viss produktion och produktionskapacitet som erfordras av försörjningsberedskapsskäl. Inom kemiprogrammet har lämnats ett för- sörjningsberedskapslån med annat avskrivningsförfarande än det normala.

T.o.m. budgetåret 1981/82 har 309 milj. kr. anslagits till försörjningsbe- redskapslån/offertlån. varav 270 milj. kr. inom beklädnadsprogrammet och 39 milj. kr. inom kemiprogrammet.

Villkorslån

Våren 1980 ingicks ett avtal mellan staten och det av KF Industri AB ägda Svenska Rayon AB om upprätthållande av försörjningsberedskaps- viktig produktionskapacitet av textilfrbrer hos företaget. (prop. 1979/80:l38, FöU I980/8lz3, rskr l980/81:18).

En av komponenterna i avtalet utgörs av ett villkorslån vars storlek är beroende av Svenska Rayons ackumulerade resultat under åren 1980—1982. Lånebeloppet blir lägst 30 och högst 35 milj. kr. Lånet löper med 10% fast årlig ränta vilken läggs till kapitalet.

Amortering av länet skall med början den 3l december l982 erläggas för kalenderår under vilket företagets på visst sätt omräknade resultat är en vinst. Amorteringen skall göras med ett belopp som motsvarar 50% av vinsten, dock högst med ett belopp som motsvarar en femtedel av då kvarvarande lånebelopp inklusive kapitaliserad ränta.

Avskrivning av lånet skall med början den 3l december 1982 göras för kalenderår då företagets på visst sätt omräknade resultat är en förlust. Avskrivningen skall motsvara förlusten. men högst uppgå till en femtedel ' av ursprungligen utbetalt lånebelopp. Eventuellt kvarstående lånebelopp jämte kapitaliserad ränta per den 3! december 199] avskrivs helt vid denna tidpunkt.

Om företaget träder i likvidation eller försätts i konkurs efter den 31 december 1982 men innan villkorslånet återbetalats eller avskrivits hclt. skall staten ha rätt till återbetalning av återstående lånebelopp efter övriga fordringsägare, med det undantaget att fordringar som KF och/eller KF Industri AB kan ha på företaget till ett sammanlagt belopp om 30 milj. kr. skall ha förmånsrätt efter statens fordran. '

Genom särskilt beslut har regeringen med stöd av nionde stycket anvis- ningarna till 19 & kommunalskattelagen (l928:370) föreskrivit att lånebe- lopp skall utgöra skattepliktig intäkt i Svenska Rayons rörelse under de beskattningsår då utbetalning sker.

Några fler villkorslån har inte lämnats.

Skostrukturlån

Skostrukturlån infördes år 1977 ( prop. 1976/77:85 . FöU l976/77:". rskr l976/772238). Syftet med lånen var att göra det möjligt för företag. företaga- re eller anställda att förvärva skoföretag eller delar av skoföretag, t. ex. en viss produktlinje. Lånen. som kunde utgå med upp till 75% av köpeskill- lingen, är ränte- och amorteringsfria och skrivs av under en femårsperiod

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 33

förutsatt att åtaganden om att upprätthålla produktionskapacitet och pro- duktion uppfylls. Sammanlagt beviljades under budgetåren l977/78 och 1978/79 20,5 milj. kr. i Skostrukturlån. Därefter har inga ytterligare medel beviljats.

Statlig garanti för säsongskrediter

Den svenska läderskoindustrin är främst inriktad på tillverkning av höst- och vinterskor. Detta medför att likviditetspåfrestningen under vissa delar av året är stor. För att förbättra branschens möjlighet att erhålla krediter infördes år l978 statlig garanti för säsongskrediter (l977/78:125, FöU l977/ 78:24. rskr 1977/781287). Garantierna avser kortfristiga krediter inte över- stigande ett år. Under de senaste budgetåren har ramen för säsongskredit- garantier uppgått till 17 milj. kr.

Statlig garanti för kredit i samband med avskrivningslån

Statlig garanti kan sedan är 1973 lämnas i samband med att ÖEF beviljar avskrivningslån för investeringar (prop. 1972:127, FöU l97'2:25. rskr l972z325). Garantierna som får uppgå till högst 25 % av den sammanlagda kostnaden för investeringen, utgår för lån som avbetalas under högst [0 är såvitt avser anskaffning av maskiner och under högst 15 år för investeringar i byggnader.

För ändamålet finns en ram på l05 milj. kr.

Utvärdering av lån och garantier

Sålunda har en rad låne- och garantiformer vuxit fram genom åren, vilka alla haft syftet att bevara försörjningsberedskapsviktig produktionskapaci- tet.

Efter ett uttalande av näringsutskottet våren l979 (NU l978/79:48. rskr l978/79:390) gjordes inom regeringskansliet studien (Ds H l980z8) Statliga åtgärder för tekoindustrin. I studien analyserades stödformerna inom te— koområdet, däribland de försörjningsberedskapsmässigt motiverade. Min företrädare redogjorde i proposition l980/8l:l00 bil. 14 för studien och kom till slutsatsen att stöden i huvudsak hade en lämplig utformning. ÖEF hade föreslagit att låneformema skulle slås samman till en enda. benämnd kapacitetslån. Även tekodelegationen hade föreslagit en liknande åtgärd. men min företrädare var inte då beredd att lämna några förslag om väsent- ligt ändrade stödformer. Riksdagen lämnade detta utan erinran (NU l980/ 81:47, rskr l980/8l:279)

Regeringen uppdrog med beslut den 6 september l979 åt ÖEF att i samband med perspektivstudierna genomföra en studie avseende de åtgär- der som tillämpas för att upprätthålla en från försörjningsberedskapssyn- punkt nödvändig produktionskapacitet. I en till beslutet fogad promemoria angavs bl.a. att ÖEF skulle lämna förslag om förbättringar om det i studiearbetet visade sig att det från försörjningsberedskapspolitiska och andra utgångspunkter var önskvärt att befrntiga stödformer modifierades. 3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 3 "

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 34

I skrivelse den 3 februari 1982 redovisar ÖEF det genomförda studiear- betet och sin syn på arbetets fortsatta bedrivande. ÖEF har "bl. a. samrått med industristödskommittén (Dir l979:112) vad gäller de delar av kommit- téns betänkande (SOU l98l:72) Att avveckla en kortsiktig stödpolitik som behandlar stöd av försörjningsberedskapsskäl.

Eftersom ÖEF anser att de studier och analyser av företagsstödens utformning som gjorts under senare tid har gett en god bild av problemen och intressemotsättningarna i samband med finansiellt stöd till företag begränsar verket redovisningen av regeringsuppdraget till att mot bak- grund av sin hittillsvarande erfarenhet föreslå vissa förändringar i kon- struktionen av de lån som lämnas för att säkerställa produktionskapacitet.

ÖEF:s erfarenheter av låne- och garantiformerna är i stort sett goda. Avtal om produktionskapacitet gäller fortfarande med de flesta företag som erhållit lån. Förlusterna i samband med konkurser e.d. har varit begränsade. Antalet avskrivningslån är närmare 300. antalet försörjnings— beredskapslån drygt 70 och antalet garantier ca 50.

Emellertid ser ÖEF problem för framtiden. På grund av främst utveck- lingen inom teko- och skobranscherna kommer uppföljningen av befintliga avtal i form av säkerhetsbevakning o. dyl. att ställa större krav på organi- sationen. Redan av detta skäl anser ÖEF att en begränsning av antalet avtal är nödvändig. Vidare är det inte minst av statsfinansiella skäl nöd- vändigt att branschstöden får långsiktiga effekter och inte bara ger berörda företag ett eller annat års rådrum. ÖEF strävar därför efter att uppnå fleråriga avtal och att vara mer uppsökande och offensiv i denna verksam- het.

De av regeringen fastställda nu gällande bestämmelserna för lån försvå- rar emellertid enligt ÖEF en sådan inriktning. Bl.a. kan endast produk- tions- och produktionskapacitetsanknutna villkor föreskrivas. trots att det kan vara viktigare för försörjningsberedskapen att företagen förbinder sig att vidta åtgärder på andra områden. Flexibiliteten hämmas därmed.

Det är enligt ÖEF inte lämpligt att begränsa företagets åtagande till kapacitets- och produktionsvillkor. Andra typer av villkor som bör kunna ingå i ett åtgärdspaket är t. ex:

åtagande om utveckling av företagsledningen. t. ex. genom omorganisa- tion

marknadsföringsinsatser produktutveckling och design

särskilda konsultinsatser

omorganisation av den ekonomiska uppföljningen lagring av reservdelar och förbrukningsartiklar utöver vad som år kom- mersiellt motiverat

utbildning av driftpersonal.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 35

Från försörjningsberedskapssynpunkt är det dessutom enligt ÖEF vik- tigt att om möjligt bevara olika typer av produktion inom samma del- bransch. Det innebär att avtalen måste kunna göras flexibla för att ge utrymme för både stora enheter med rationell produktion i stordrift och för mindre enheter som snabbare och med enklare metoder kan ställa om mellan små serier, utföra udda produktion. som inte lämpar sig för stor- drift, och också rationellt hantera specialbeställningar.

ÖEF anför vidare:

"Utöver ÖEF:s krav på ett regelsystem för industriella åtgärder som ger utrymme för avtal som i varje enskilt fall är mest ändamålsenliga från försörjningsberedskapssypunkt bör andra faktorer beaktas. Dessa är bl. a. följande: effekter på företagens inkomstbeskattning effekter på företagens balansräkningar. soliditeten

— effekter på den inhemska konkurrensen handelspolitiska effekter sysselsättnings- och regionalpolitiska effekter krav på rättvis och enhetlig behandling — krav på övergripande bedömning i vissa fall.

Inkomstbeskattningen kan vara ett problem med nuvarande regler för försörjningsberedskapslån. När lånet skrivs' av skall det tas upp som intäkt. Om ett lån inom ramen för ett flerårigt avtal betalas ut ojämnt över avtalsperioden. blir det också med nuvarande regler ojämnt intäkts- fört vilket kan leda till redovisad vinst och därmed beskattning vissa år medan företaget senare går med förlust. I de fleråriga avtalen med bomulls- och ylleindustrierna har denna fråga kommit upp till diskussion. Utbetal- ning av lånen koncentreras till de första åren av avtalsperioden. Eftersom företagens åtagande gäller hela avtalsperioden har till lånen kopplats en återbetalningsskyldighet, som inträder när företagen inte fullgör sina åta- ganden.

Rimligheten av att ta upp erhållen avskrivning som intäkt om samtidigt återbetalningsskyldigheten finns kvar har härvid ifrågasatts. Om det fanns möjlighet att avtala om avskrivning över hela avtalsperioden. skulle in- komstskattenackdelen kunna begränsas.

För soliditeten gäller motsatt förhållande. Om försörjningsbered- skapslån inte skrivs av samma år det betalas ut står det kvar som skuld i företagets balansräkning och försämrar därmed soliditeten. Även i detta fall skulle en möjlighet att avtala om avskrivningspcriodens längd kunna lösa problem i enstaka fall.

Den inhemska konkurrensen kan påverkas av att ÖEF träffar avtal endast med vissa företag inom en delbransch. Det har därför hävdats att försörjningsberedskapslån till en delbransch bör utgå generellt. Vissa nackdelar med selektiva stöd har också tidigare påtalats i denna skrivelse. Eftersom de begränsade resurserna inte medger generella stöd i tillräcklig omfattning har ÖEF funnit att problemet med konkurrenssnedvridning kan mildras genom att ÖEF i framtiden träffar en annan typ av avtal än de som gäller för närvarande. Avtalen skall inte avse d_irekta bidrag till förlust- täckning utan skall träffas med utgångspunkt att ÖEF genom ett finansiellt åtagande får ett åtagande från företagens sida som främjar försörjningsbe-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 36

redskapen långsiktigt. Det kan då handla om att bevara produktion inom landet som inte heller för konkurrenterna är lönsam. Avtal bör därför träffas med de företag som kan redovisa de bästa förutsättningarna för bevarad produktion på sikt.

ÖEF vill här åter betona att samtliga företag i en delbransch föreslås ha möjlighet att offerera ÖEF den eftersträvade långsiktiga produktionsför- mågan. Den prövning som sedan sker har karaktären av en anbudsbe- dömning vid statlig upphandling, dvs. det erbjudande accepteras som ger största försörjrringsberedskapseffekt till lägsta kostnad för staten. Härige- nom bevaras den konkurrensneutralitet som givna resurser medger.

Statliga stödåtgärder kan. som redovisats i andra sammanhang. störa våra han d el 5 p ol i ti s k a relationer.Det gäller framför allt generella stöd som utgår utan motprestation från företagen. Sådana stöd är inte heller önskvärda från ÖEF:s utgångspunkt. Bl.a. har ÖEF i sin skrivelse till regeringe l980-09-0l föreslagit att äldrestödet skall kunna utgå mer selektivt än i dag och kanaliseras till försörjningsviktiga företag. som kan bedömas ha möjlighet att överleva på sikt och som vidtar ansträngningar i detta syfte.

Sysselsättnings- och regionalpolitiska problem kan uppstå om ÖEF medverkar till rationaliseringar och strukturåtgärder som får till följd att företag minskar sin personal eller lägger ner verksamheten. ÖEF:s åtgärder motiveras då av att marknaden inte ger utrymme för produktions- ökning och att konkurrenskraften måste förbättras så att. åtminstone en del av produktionen finns kvari landet. Alternativet kunde annars vara att alla svenska företag i branschen slås ut. På det sättet kan nedläggningen åtminstone fördröjas. vilket bör ge en positiv sysselsättningseffekt. Det har också hävdats i rapporten Ds H l980z8 Statliga åtgärder för tekoindus- trin att avskrivningslånen rimligen har medfört att sysselsättningen inom tekoindustrin har minskat i något långsammare takt än om lån inte hade utgått. Även försörjningsberedskapslånen har enligt rapporten varit posi- tiva från arbetsmarknadssynpunkt.

Krav på rättvis och enhetlig behandling gäller för all statlig verksamhet. Detta krav anfördes i budgetpropositionen 198] (bilaga 14. s lll) som argument mot ÖEF:s förslag till ändrade lånefornrer. ”Önskemålet om att företag som ansöker om lån och bidrag hos myndigheter skall behandlas på ett enhetligt sätt talar för att av regeringen fastlagda detalje- rade regler skall gälla för lån- och bidragsgivningen". ÖEF instämmer i bedömningen att alla skall behandlas lika. men det bör kunna åstadkom- mas på ett annat sätt än att regelsystemet görs detaljerat. Om ÖEF inför varje avtalssituation får möjlighet att väga samman alla faktorer som har betydelse för försörjningsberedskapen. t.ex. att olika företag har olika kompetens och att avtalet bör kunna anpassas till de aktuella omständighe- terna. skulle det vara nröjligt att nå en rättvis behandling utan detaljföre- skrifter. Företag som redovisar konkreta åtgärdsprogram för att uppnå lönsamhet har också större förutsättningar att klara produktionsåtaganden som är väsentliga från försörjningsberedskapssynpunkt. Detta borde kun- na beaktas vid avtalens utformning.

I vissa fall är en övergripande bedömning av avtalen önskvärd, för sammanvägning mellan olika intressen. I vissa fall kan detta tillgodoses genom ett formaliserat samrådsförfarande mellan de närmast berörda myn- digheterna. varvid frågan förs till regeringen för avgörande vid olika upp- fattning. I andra fall kan avtalen emellertid ha så stora effekter av skilda slag att beslutet skall fattas av regeringen eller. när så behövs av konstitu— tionella skäl. av riksdagen.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 37

När avtalen rör stora belopp kan en beloppsgräns införas för ÖEF:s rätt att själv fatta beslut. Det är också tänkbart att en delbransch kan vara särskilt känslig från politisk synpunkt och att avgöranden om avtal med företag i den branschen bör förbehållas regeringen. Även om låneformerna således görs mer flexibla än idag finns möjligheter att begränsa ÖEF:s beslutsrätt på ett sätt som säkerställer det direkta inflytande regeringen vill utöva. Självfallet måste också kunna förutsättas att myndigheten under- ställer en fråga regeringens prövning även om så formellt inte behövs men frågan har sådan räckvidd att den lämpligen bör avgöras av regeringen.

Sammantaget finner ÖEF att en utökad möjlighet att skräddarsy avtal med försörjningsviktiga företag inte skulle försämra möjligheterna att till- godose andra intressen än dem som ÖEF företräder.”

ÖEF drar slutsatsen att erfarenheterna under de senaste åren har styrkt behovet av en mer flexibel tillämpning av existerande låneformer. Syftet måste vara att uppnå största försörjningsberedskapseffekt till lägsta möj- liga kostnad. ÖEF vill komma bort från begreppet "stöd” i samband med beredskapsplaneringen. "Stöd" för nämligen enligt ÖEF tanken till ett passivt statligt åtagande utan slut. Låne- och garantiavtalen bör i stället grundas på affärsmässiga uppgörelser mellan ÖEF och företaget, där ÖEF:s ekonomiska åtagande är en ersättning för företagets åtagande sna- rare än ett rent finansiellt stöd.

Om dessa statens åtaganden kommer till uttryck i någon ny låneform eller genom justering av de gamla är enligt ÖEF av mindre intresse. En ny låneform som ersätter avskrivnings- och försörjningsberedskapslån är ändå att föredra. Jämförelser bakåt skulle då inte bli relevanta och den av ÖEF eftersträvade nya inriktningen skulle få större genomslag. Så långa avtalstider som möjligt bör eftersträvas. ÖEF:s förslag till ny inriktning av avtalen förutsätter därför bemyndigande att ingå fleråriga avtal.

ÖEF hemställer om att regeringen i regleringsbrev för 1982/83 anger närmare föreskrifter för lån och lånegarantier enligt de riktlinjer som anges i skrivelsen. Föreskrifterna bör gälla för samtliga program inom ÖEF:s verksamhetsområde.

Övervägande):

Jag instämmer i det stora hela med analysen i ÖEF:s skrivelse den 3 februari 1982. Erfarenheterna har visat att ökad flexibilitet i låne- och garantiformerna är nödvändig att införa. Särskilt måste det bli möjligt att på ett enklare sätt än idag sluta fleråriga överenskommelser. Vidare måste det bli möjligt att finansiera andra åtgärder än investeringar i byggnader och maskiner.

Vad gäller lånen föreslår jag att avskrivnings-, försörjningsberedskaps-, struktur- och offertlån försvinner som begrepp och från I juli 1982 ersätts av en ny låneform, kallad beredskapslån. Dessa lån bör vara ränte- och amorteringsfria och kunna skrivas av på mellan ett och femton år. Avskriv- ningarna behöver inte vara lika stora varje år utan bör kunna anpassas till

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 38

det enskilda fallet. Beredskapslån skall kunna ges som motprestation till att företag förbinder sig att upprätthålla produktion eller produktionskapa- citet under en viss och helst längre tid. eller att genomföra någon annan åtgärd som stärker försörjningsberedskapen, t. ex. utveckling av substitut eller förberedelse att ta upp alternativ produktion i krislägen. Låneavtalen skall kunna förses med villkor om ytterligare åtaganden från företagens sida. Det kan gälla t. ex. att vidta åtgärder på företagslednings- eller mark- nadsföringsområdena eller att förbättra styrsystemen. Detta för att öka möjligheterna för företagen att verkligen fullfölja sina åtaganden. Lånen skall vara konkurrensneutrala i den bemärkelsen att alla företag skall ha rätt att konkurrera om att sälja de bcredskapstjänster som ÖEF vill köpa för lånen.

Eftersom riksdagen anvisar betalningsmedel för ett budgetår i taget behövs ett bemyndigande för de betalningsförpliktelser som regeringen eller på regeringens uppdrag ÖEF kommer att ikläda sig i samband med avtal om beredskapslån. Riksdagen bör därför för varje budgetår bemyn- diga regeringen eller den regeringen bestämmer att inom en angiven be- loppsram ingå avtal om beredskapslån som medför utbetalningar över flera budgetår.

Jag föreslår vidare att nuvarande garantiformer ersätts av en enda med benämningen beredskapsgaranti. Beredskapsgarantier skall kunna ges för lån till såväl försörjningsviktiga investeringar som för säsongsmässigt be— hov av rörelsekapital till skoindustrin. Samma flexibilitet som bör gälla för beredskapslån bör gälla för garantierna.

De nu föreslagna beredskapsgarantierna bör kunna lämnas inom en samlad garantiram som riksdagen fastställer för varje budgetår.

Med avseende på de effekter kreditgarantier av detta slag har på såväl kreditmarknaden som statsbudgeten vill jag anmäla att jag senare kommer att förelägga regeringen förslag om att en kreditgarantiavgift skall tas ut om I% p.a. av det utgående kreditbeloppet i syfte att bl. a. täcka kostnader för förluster i samband med garantigivning och kostnader för att admini— strera garantiverksamheten.

Om riksdagen godkänner vad jag nu föreslagit kommer jag att åter- komma till regeringen med förslag till bestämmelser vad gäller beredskaps- lån och beredskapsgarantier.

Den skattemässiga behandlingen av olika former av statligt stöd är f.n. oklar på vissa punkter. Bidragsskattekommittén (Dir 1979: 135) har emel- lenid i ett nyligen avgivet delbetänkande (Ds B 1981 : l7) företagit en allmän översyn på detta område. Enligt vad jag inhämtat avser chefen för budget- departementet att senare i år föreslå regeringen att riksdagen föreläggs en proposition i ämnet. Jag förutsätter att frågan om hur beredskapslånen skall behandlas i skattehänseende kommer att tas upp i det sammanhanget.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 39

7.1.9 Rörliga krediter

Regeringen har bemyndigats att vid krig. krigsfara eller annan omstän- dighet av synnerligt vikt för rikets försvarsberedskap för varuinköp dispo- nera rörliga krediter i riksgäldskontoret om högst 50 milj. kr. inom jord- bruksdepartementets och numera högst l()00 milj. kr. inom handelsdepar- tementets verksamhetsområden (prop. l970:l bil. 11. JoU l970z3. rskr l970:125. prop. l970:l bil. 12, SU 1970110, rskr l970:10. prop. l973zl bil. l2, FöU I973:9_ rskr l973:63 och prop. l974:8. FöU l974z8. rskr l974z34). På livsmedelsområdet görs redan i fredstid en löpande planering för utnytt- jande av krediten. Det åliggerjordbruksnämnden att mot bakgrund av den fortlöpande förändringen av näringslivets resurser revidera anskaffnings- planen.

Den rörliga krediten för handelsdepartementets verksamhetsområde var ursprungligen avsedd för inköp av i första hand andra varor än olja. Mot bakgrund av oljekrisen l973—l974 ställdes emellertid i december 1973 300 milj. kr. av krediten. som då utgjorde totalt 350 milj. kr.. till ÖEF:s förfogande för inköp av olja. Den del av krediten som motsvarade varu- kostnader Och vissa hanteringskostnader avlyftes efter hand.

Då den rörliga krediten i första hand inte var avsedd för inköp av olja beslutade riksdagen år 1974 att utöka krediten till regeringens disposition till 1000 milj. kr. (prop. l974:8). Chefen för handelsdepartementet an- förde:

"Den rörliga kredit om 350 milj. kr. som Kungl. Maj:t under vissa angivna omständigheter får disponera är i första hand inte avsedd för köp av olja. Jag anser därför att krediten bör ökas med ett belopp som medger för staten att med viss del av krediten som rörelsekapital genomföra sådana oljeköp som annars inte skulle ha kommit till stånd. Det är enligt min mening betydelsefullt att staten på så sätt kan medverka till att förbätt- ra vårt försörjningsläge och mildra den negativa verkan som oljekrisen kan ha på samhällets funktion. Genom att öka den rörliga krediten från 350 till l000 milj. kr. skulle 650 milj. kr. kunna disponeras för köp av råolja och oljeprodukter.”

Mot bakgrund av den bedömning som gjordes av det svenska oljeförsörj- ningsläget i samband med krisen i Iran l979 medgav regeringen ÖEF att utnyttja medel från den rörliga krediten för att anskaffa olja. Under år 1979 och l980 anskaffades sålunda 650000 'm3 oljeprodukter. främst motor- brännolja Och lätt eldningsolja, till en varukostnad av 793 milj. kr. Härtill kom senare omkostnader och räntor. vilka successivt belastade krediten.

] prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (bil.3. s. 15) anförde chefen för handelsdepartementet som sin mening att den rörliga krediten skulle återbetalas genom att medel tillfördes från Oljelagringsfonden. Åter- betalningen borde ske i takt med att medel fanns tillgängliga i fonden och

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 40

vara helt genomförd till utgången av budgetåret 1981/82. Förslaget överens- stämde med det förslag [980 års oljelagringskommitté presenterat i sitt delbetänkande (SOU l980:4l) Olja för kristid.

l regeringsbeslut den 18 juni 1981 uppdrogs åt ÖEF att senast den 30 juni 1982 återbetala hela den rörliga krediten. ÖEF har sedermera, i november l98l . återbetalat större delen av krediten.

Genom de rörliga krediterna kan regeringen som jag nyss nämnt dispo- nera medel för att i krislägen finansiera utgifter för brådskande förstärk- ning av försvarsberedskapen. Av krediterna, som f.n. totalt uppgår till 1050 milj. kr., är emellertid 650 milj. kr. avsedda för köp av råolja och oljeprodukter. 350 milj. kr. för andra varor inom handelsdepartementets område samt 50 milj. kr. för bl. a. livsmedel. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet förordar jag att det bör ankomma på regeringen att fördela användningen av krediterna på skilda ändamål. Liksom f.n. bör dock jordbruksnämnden planera för köp av försörjningsviktiga varor på livsmedelsområdet inom en ram av 50 milj. kr.

Mot bakgrund av mitt förslag beträffande utnyttjandet av de rörliga krediterna bör som villkor anges att dessa får disponeras av regeringen vid krig. krigsfara eller annan omständighet av synnerlig vikt för rikets för- svarsberedskap eller när den fredstida folkförsörjningen p. g. a. en tillför- selstörning är allvarligt hotad.

Krediterna bör också kunna användas för att tidigarelägga inköp av någon av de varor som riksdagen har beslutat skall beredskapslagras över ett antal år om så kraftiga prisstegringar kan förväntas att betydande statsfinansiella besparingar kan göras vid en tidigareläggning.

7. l . 10 Oljelagringsfonden

Bakgrund

Oljelagringsfonden (olf), vars huvudsakliga syfte är att finansiera den statliga beredskapslagringen av olja. inrättades genom beslut av regeringen den 26 juni 1975. Medel tillförs fonden genom den särskilda beredskapsav- gift på oljeprodukter som utgår sedan den 1 juli 1974 i form av avgifter på bensin, eldningsolja, motorbrännolja och bunkerolja enligt lagen (l973:lZl6, omtryckt l975:275. ändrad senast 1981:572) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter (prop. l973:l94, FöU l973:27, rskr l973:266). Både byg- gande av lagringsanläggningar och inköp av varor, dvs. råolja och oljepro- dukter, samt drift och Underhåll av lagren finansieras över fonden.

Sedan ikraftträdandet av lagen om särskild beredskapsavgift på oljepro- dukter har dennas giltighetstid förlängts tre gånger. Lagen gäller nu till utgången av år 1984.

Den särskilda beredskapsavgiften var ursprungligen 2 öre/] för bensin och 3 kr/m3 för motorbrännolja. eldningsolja och bunkerolja. Avgiften har

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 41

successivt höjts och utgår idag med 17 öre/liter för bensin och med 89 kr/m3 för motorbrännolja. eldningsolja och bunkerolja. Vid höjningarna av avgif- ten har viss del av denna kommit att avskiljas för att tillföras särskilda fonder och finansiera andra åtgärder än beredskapslagring. Sålunda inrät- tades oljeprospekteringsfonden den 1 juli 1978 för att bekosta prospektering av olja och naturgas (prop. l977/78:28. NU 1977/78:70, rskr 1977/78:343) och oljeersättningsfonden den I januari l98l för att finansiera åtgärder för att ersätta olja m.m. (prop. l980/81:49, NU l980/81:19, rskr l980/81:100). Från energiforskningsfonden, som inrättades den I juli l98l, finansieras det ener- giforskningsprogram som föreslogs i prop. l980/81:90 bil. 3 (FöU l980/81:21. rskr l980/8! :28 l ).

Den särskilda beredskapsavgiften fördelas på de olika fonderna enligt följande.

bensin mbo, eo. bo Oljelagringsfonden l7 öre/l 38 kr/m3 Oljeprospekteringsfonden 8 " Oljeersättningsforrden 24 " Energiforskningsfonden 19 Summa 17öre/l 89 kr/m3

Regeringen har i 1982 års budgetproposition (prop. l98l/82:100 bil. 17) föreslagit att avgiften höjs med 29 kr/m3 fr.o.m. den I april 1982. Höjningen avses fördelas med 4, 13 resp. 12 kr/m3 på oljeprospekterings-, oljeersätt- nings— samt energiforskningsfonderna.

Medelstillströmningen till olf genom den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter beräknas under perioden 1 juli 1982—31 december 1984 uppgå till drygt 3 500 milj. kr. Genom försäljning av olja som köpts för den rörliga krediten beräknas ytterligare 650 milj. kr. tillföras olf under budget- åren l982/83 och 1983/84. Tillströmningen till olf beräknas sålunda uppgå till totalt ca 4200 milj. kr. under perioden 1 juli 1982—31 december 1984. Lagen om den särskilda beredskapsavgiften gäller som jag nämnt till utgången av år 1984.

Användningen av Oljelagringsfonden Det statliga lagringsprogrammet för råolja uppgår till totalt 6,5 milj. m3 råolja (prop. 1980/81:90 bil. 3, NU l980/81:60, rskr l980/8lz381). Medel för uppbyggnaden rekvireras från olf. Enligt propositionen bör programmet vara avslutat före utgången av år 1984 men kan på grund av marknadsmäs- siga och statsfinansiella skäl behöva utsträckas något, dock längst till utgången av år 1986.

[ enlighet med förslag i samma proposition finansieras också samtliga driftkostnader. exklusive räntekostnader. för den statliga lagringen inom delprogrammet Bränslen och drivmedel m.m. numera över olf.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 42

I enlighet med förslag i prop. 1975/76:152 (FöU 1975/76:35, rskr l975/ 76:298) får olf-medel också användas för viss fredskrislagring av produkter inom det petrokemiska varuområdet. Dessutom har olf-medel rekvirerats för industristöd budgetåret l979/80 i form av avskrivningslån för att trygga försörjningen inom det petrokemiska varuområdet (prop. l979/80:lOl. FöU l979/80:11. rskr l979/80:88).

Slutligen har regeringen bemyndigats att besluta om tillfälliga överfö- ringar av medel mellan de olika fonder som tillförs medel genom den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter (prop. l980/8lz50, FiU l980/ 81:40, rskr l980/81:420).

Medlen på olf har således genom olika beslut kommit att finansiera andra åtgärder än de ursprungligen avsedda, nämligen åtgärder inom det petrokemiska varuområdet samt finansiering av driftkostnader för oljelag- ringen. Härtill kommer möjligheten att föra över medel till de tre övriga fonderna för att underlätta planering och genomförande av den verksamhet som skall finansieras från resp. fond.

Ökade anspråk på Oljelagringsfonden

Jag har nu redogjort för nuvarande anspråk på medel från olf för finansi- ering av olika ändamål. främst beredskapslagringen av olja. Jag vill också upprepa vad jag nyss sagt, nämligen att regeringen i beslut den 18 juni 1981 ålade ÖEF att senast den 30juni 1982 återbetala vad som utnyttjats — jämte ränta av den rörliga kredit hos riksgäldskontoret som står till regeringens disposition. Återbetalningen skulle finansieras med medel från olf. ÖEF hade i november 1981 återbetalat nästan hela krediten.

Vidare har ÖEF i det ekonomiska försvarets programplan under bekläd- nadsprogrammet uppgett ett medelsbehov över olf på totalt 25 milj. kr. under perioden för utbyggnad av fredskrislagringen av syntetfibrer. För budgetåret l982/83 har ÖEF begärt 5 milj. kr. över olf för ändamålet. Försvarskommitten delar ÖEF:s uppfattning. Jag återkommer till freds- krislagringen av syntetfibrer senare idag.

ÖEF förordar också att medel anvisas över olf för att finansiera bered- skapsåtgärder inom bränsleprogrammet vilka utgör alternativ till oljelag- ring eller förberedelser för omställning från olja till annat bränsle. Jag återkommer till detta i det följande under behandlingen av energiprogram— met. ÖEF beräknar [5,6 milj. kr. för budgetåret 1982/83 för dessa ändamål. Även försvarskommittén anser att förberedelser för sådana omställningar som utgör alternativ till oljelagring bör finansieras över olf.

1980 års oljelagringskommitté (OLK) föreslåri sitt slutbetänkande (Ds H 198112) Kol, uran och gas för kristid en utökad statlig beredskapslagring av gasbensin med 330000 ton eller 455000 mi. Anskaffningskostnaden beräk- nas uppgå till ca 500 milj. kr. och föreslås även fortsättningsvis bestridas över olf. Uppbyggnaden bör enligt utredningen genomföras så snart som möjligt under programplaneperioden l982/83—l986/87.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 43

ÖEF beräknar för budgetåret 1982/83 623 milj. kr. över olf för inköp av gasbensinen inklusive inlagringskostnad. Försvarskommittén anser att ut- byggnaden av beredskapslager av gasbensin bör genomföras enligt OLK:s förslag och finansieras över olf.

För egen del kommer jag i det följande under delprogrammet Kemiska produkter rn. m. att återkomma till lagringen av gasbensin.

Försvarskommittén anser att en utökning av fredskrislagren av metaller alltjämt är angelägen men finansieringen av denna lagring bör studeras ytterligare. Emellertid anför kommittén att vissa medel ur olftillfälligt kan behöva tas i anspråk för sådan fredskrislagring. ÖEF. som inte föreslår olf som finansieringskälla, beräknar lagringskostnaden för perioden 1982/ 83—1986/87 till ca 375 milj. kr. Jag återkommer till fredskrislagringen av metaller under delprogrammet Metaller m.m.

Slutligen anser försvarskommittén att alla kostnader som hänger sam— man med drift. exklusive räntor, av lager som anskaffas över olf också bör finansieras över olf samt att oljelagringsprogrammet bör fullföljas så snabbt som disponibla medel i olf medger.

Sammanfattningsvis föreligger således idag önskemål om finansiering ur olf för en rad olika ändamål.

Nedanstående tabell visar beräknad medelstillströmning till olf samt i samråd med ÖEF beräknade utgifter för de nuvarande och främst av ÖEF föreslagna anspråken på olf. Jag har räknat med att lika stor mängd råolja inlagras under budgetåren 1982/83 och 1983/84 och halva denna mängd andra halvåret 1984. [ beräkningen har använts de priser och valutakurser som gällde i november 1981. '

1982/83 1983/84 1984/85 Summa

Ingående balans (milj.kr.) 814 —256 — 767 Inkomster

Särskilda beredskaps- avgiften 1 435 1 428 713 3 576

Försäljningsinkomsler av varor köpta för den

rörliga krediten 325 325 650 Summa inkomster och ingående balans 2 574 1 497 54 4 017 Utgifter Råolja 2 034 2 034 1 016 5 084 Gasbensin 623 - — 623 Flygdrivmedel 15 71.3 13,1 99,4 Syntetfibrer 5 5 5 15 Metaller 75 75 75 225

(forts.)

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 44

1982/83 1983/84 1984/85 Summa

(forts.)

Omställningsåtgärder 15.6 12,1 1 1.0 38.7 Lagringsanläggningar 28.6 37.7 19.1 85.4 Driftkostnader 33.5 28.6 20.6 82.7 Summa utgifter 2 830 2 264 1 160 6 254 Utgående balunx —-256 —767 —1 214 —2 237

Anm: Tillkommer anskaffning av gasol för 74.5 milj.kr. budgetåret 1985/86.

Sammaru'httande synpunkter

En jämförelse mellan den prognosticerade medelstillströmningen till olf och de totala anspråken på olf med gjorda prisantaganden visar att olf:s resurser inte räcker till för att tillgodose alla anspråk. Detta under förut- sättning att den särskilda beredskapsavgiften inte höjs.

Jag kommer därför i det följande bl.a. att föreslå att oljelagringsprogram- met förlängs till och med kalenderåret 1986. att inlagring av gasbensin görs successivt till och med budgetåret 1986/87 och att fredskrislagringen av metaller utökas om än inte i den omfattning som ÖEF och försvarskom- mittén förordat —. men att den finansieras på annat sätt än över olf. Vidare kommer jag att föreslå att vissa omställningsåtgärder finansieras över den s.k. cleatingfonden. Jag kommer inte att föreslå att syntetfibrer freds- krislagras under programplaneperioden. På så sätt kommer de totala an- språken på finansiering över olf att fördela sig som följer. Av lagrings- tekniska skäl föreslås en något högre inlagring av råolja budgetåret 1982/83 än under de följande åren.

Utgifter 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa ( milj. kr.)

Råolja 1178 1116 1116 1116 558 5084 Gasol — — 74,5 74.5 Gasbensin 139 139 139 139 67 623 Flygdrivmedel 15 71.3 13.1 — 99.4 Lagringsan- läggningar 28,6 37.7 19,] 4 — 89.4 Driftkostnader 30.7 28.6 20.6 20.0 19.0 [18.9 Summa utgifter 1 391 1 393 1308 1 353 644 6089

Detta innebär med tidigare nämnda antaganden en omfördelning i tiden av utgifter så att olf under budgetåret 1982/83 belastas med 1439 milj. kr. och under budgetåret 1983/84 med 871 milj. kr. mindre i förhållande till de önskemål om finansiering över olf som jag nyss redogjort för.

Jag har övervägt om det alltjämt är rationellt att finansiera dessa utgifter

' ur en oljelagringsfond som fylls på av en särskild beredskapsavgift. Jag har kommit till slutsatsen att det i dagens statsfinansiella läge är bättre att

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 45

ordna finansieringen över statsbudgeten. Jag återkommer senare under avsnittet om ÖEF till över vilka anslag och med vilken teknik finansiering- en lämpligen bör ske.

Som konsekvens härav föreslår jag att det beräknade saldot på olf per den ljuli 1982. dvs. ca 814 milj. kr., överförs till inkomsttitel på statsbudge- ten. liksom de särskilda beredskapsavgifter som genom eftersläpningen i redovisningen inflyter i olf en tid därefter.

Efter samråd med chefen för budgetdepanementet förordar jag att den särskilda beredskapsavgiften på eldningsolja, motorbrännolja och bunker- olja från den ljuli 1982 sänks med det belopp som hänför sig till olf. 38 kr/ 1113. och att avgiften på bensin. 17 öre/1, slopas från samma dag. Den allmänna energiskatten på oljor och bensinskatten bör samtidigt höjas med samma belopp. Med dessa åtgärder förbättras statsbudgetens saldo med de belopp som vid budgetårsskiftena annars skulle ha legat i olf som utgående balanser.

Den nu föreslagna åtgärden aktualiserar också en annan fråga. Senast i prop. 1981/82:100 bil. 2 har framhållits att skatteuttaget på gasol skall stå i samma relation till det sammanlagda skatte- och avgiftsuttaget på bensin som gällde före skattehöjningarna i december 1979 (55/ 109) och att skat— teuttaget på motoralkoholer bör vara ungefär hälften av skatteuttaget på bensin. Den nu föreslagna åtgärden att slopa beredskapsavgiften på bensin och öka beskattningen med samma belopp kräver inte något särskilt utta- lande när det gäller gasol. I fråga om motoralkoholerna bör däremot en ändring göras så att skatten i fortsättningen skall utgöra ungefär 45 % av skatten på bensin. Härigenom uppnås i stort sett samma resultat som för närvarande.

De författningsförslag som krävs för ändringen har upprättats inom handelsdepartementet. Då den återstående delen av avgiften inte har något direkt samband med beredskapen bör lagens rubrik ändras till lag om en särskild avgift för oljeprodukter.

Med hänsyn till lagstiftningsfrågornas enkla beskaffenhet är det enligt min mening inte nödvändigt att inhämta lagrådets yttrande över författ- ningsförslagen.

De upprättade förslagen torde fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 311. 3:2 och 323.

7.1.11 Clearingfonden för olja

Med stöd av allmänna ransoneringslagen förordnade Kungl. Maj:t den 28 december 1973 om clearing för oljeprodukter. Syftet härmed var att genom clearingbidrag möjliggöra import av olja som inte kunde köpas till priser. som rymdes inom den fastställda högstprisnivån.

För att finansiera bidragen inrättade Kungl. Maj:t en särskild fond. .clearingfonden för olja. Denna tillfördes medel genom clearingav-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 46

gifter för vissa oljeprodukter.

En särskild nämnd, clearingnämnden, inrättades för att pröva frågor om clearingbidrag. Nämndens verksamhet upphörde vid utgången av novem- ber 1974.

Riksdagen beslöt år 1975 att den behållning som uppstått av clearing- nämndens verksamhet skall utnyttjas för ändamål som är av betydelse för att stärka försörjningsberedskapen inom energiområdet och att det bör ankomma på regeringen att besluta om användningen av fondmedlen efter förslag av ÖEF (prop. 1975:1 bil. 12, FöU l975:8. rskr l975:68).

Efter slutförda efterdebiteringar och restitutioner uppgick behållningen i fonden är 1976 till ca 36,1 milj. kr.

Under åren 1977—1980 har regeringen vid flera tillfällen beslutat om åtgärder att finansieras över clearingfonden. Åtgärderna har avsett föl- jande ändamål (milj. kr.):

förhandlingar om införande av torveldning vid

fjärrvärmeverk 0.4 projektering av kraftvärmeverk så att som ett

alternativ eldning kan ske med kol eller andra fasta bränslen "3,6 -— ökad ransoneringsberedskap 0.7 —- ombyggnad av hetvattenpannai Växjö för

eldning med inhemska bränslen och för försökseldning med sådant bränsle 14.9 — försök avseende eldning med inhemskt bränsle inom försvarsmakten 0.7 övrigt 0.1 20,4

F.n. återstår av clearingfonden ca 15,7 milj. kr. Genom att utnyttja behållningen på clearingfonden har enligt min me- ning flera för försörjningsberedskapen på energiområdet angelägna åtgär- der-kunnat genomföras. Jag kommer i det följande att förorda att vissa av ÖEF föreslagna omställningsåtgärder m.m. skall finansieras från denna fond. ÖEF har somjag tidigare nämnt föreslagit att finansieringen skall ske ur Oljelagringsfonden.

7. 1 . 1.2 Ekonomiska planeringsförutsättningar

Försvarskommittén har i sitt slutbetänkande yttrat sig beträffande de ekonomiska planeringsförutsättningarna. Enligt kommittén krävs att pla- neringen inom många program fortlöpande anpassas till samhällsutveck- lingen för att prioritera de behov av varor och tjänster som skall kunna tillgodoses med hög säkerhet. Därutöver måste prisutvecklingen följas och dess konsekvenser beaktas i planeringen. Resursbehoven för ekonomiskt försvar behöver prövas med kortare tidsintervall än inom övriga delar av

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 47

totalförsvaret. Det är därför inte meningsfullt att tillämpa den form av fast ekonomisk planeringsram i kombination med kompensation för prisut- vecklingen som kommittén föreslår för försvarsmakten och civilförsvaret.

Ett system med en grovt uppskattad ekonomisk planeringsram för fem- årsperioden i kombination med en noggrann årlig prövning av resursbeho- ven bör enligt kommittén tillämpas för det ekonomiska försvaret. Inom sådana områden där samhälls- och prisutveckling spelar en underordnad roll men där fleråriga insatser är erforderliga, kan det vara lämpligt att ge flerårsbemyndiganden för att få ytterligare stadga i planeringen och största möjliga effektivitet i förekommande varu- och materielupphandling och vid industriella stödåtgärder.

[ många fall måste stödåtgärder kunna sättas in'med kort varsel vid krisdrabbade industrier. [sådana fall är det främst möjligheterna att snabbt kunna disponera befintliga medel som kan bli avgörande om en tillfreds- ställande försörjningsberedskap skall kunna upprätthållas. Kommittén för- ordar därför att myndigheterna inom det ekonomiska försvaret ges största möjliga frihet att utnyttja de samlade ekonomiska resurserna för de ända- mål som bäst främjar försörjningsberedskapen.

För fortsatt planering under programplaneperioden bör enligt försvars- kommittén förutsättas en i stort reellt oförändrad årlig ram för kostnader (exkl. räntor) över statsbudgeten. Ramen kan dock behöva justeras under programplaneperioden. En sådan justering kan föranledas av en eventuellt ändrad ansvarsfördelning mellan staten och näringslivet för beredskapsåt- gärder av skilda slag. Försöken att finna inhemska ersättningsråvaror m.m. och förändringar i beredskapslagrens sammansättning och volym kan också ge anledning till justeringar.

Det ankommer på regeringen att årligen föreslå de justeringar i plane- ringsramen som föranleds av ändringar i de förutsättningar som kommittén har lagt till grund för sina beräkningar. .

För egen del ansluterjag mig i huvudsak till försvarskommitténs uppfatt- ning om de ekonomiska planeringsförutsättningar jag här redogjort för.

Beträffande den särskilda medelsramen för det ekonomiska försvaret får det enligt min mening ankomma på regeringen att årligen föreslå en sådan. l planeringsanvisningarna bör en fast .ram anges för det närmast aktuella budgetåret och en mer översiktlig ram för övriga år i en planeringsperiod.

Beträffande drift- och förvaltningskostnader får det ankomma på rege- ringen att på vanligt sätt lämna löpande anvisningar för hur dessa skall behandlas.

Försvarskommittén hari samband med behandlingen av de ekonomiska planeringsförutsättningarna även berört utnyttjandet av oljelagringsfon- - den. Jag har tidigare behandlat denna fråga.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den slutliga bedömningen av de ekonomiska resurserna får göras budgetårsvis i samband med prövningen av myndigheternas programplaner och förslag till anslagsframställningar.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 48 7.2 Programvis inriktning

Jag övergår nu till att kommentera de olika programmen inom det ekonomiska försvaret i huvudsak utifrån de förslag som lämnats i myndig- heternas programplaner och anslagsframställningar samt i försvarskom- mitténs slutbetänkande.

7.2.1 Programmet Livsmedel

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vill jag anföra följande.

Programmet omfattar frågor rörande försörjning med livsmedel, foder- medel, utsäde, fettråvaror samt handelsgödsel- och bekämpningsmedel. Statens jordbruksnämnd är programmyndighet.

Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning för program- met.

Det önskvärda målet bör vara att livsmedelsproduktionen kan ställas om till i huvudsak självförsörjning. Genomförda studier inom jordbruksnämn- den har visat att en godtagbar kriskost kan tillhandahållas efter omställning av jordbruket. Denna kriskost bör ligga till grund för planeringen. Sådana varor som inte kan framställas inom landet och som erfordras för att klara en omställningsperiod och för att ge erforderlig uthållighet i övrigt bör beredskapslagras.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning av programmet. Försvarskommittén pekar bl.a. på den studie som genomförts av jord- bruksnämnden och ÖEF om livsmedelsförsörjningen i krig. Kommittén betonar i sammanhanget betydelsen av att den regionala försörjningsför- mågan uppmärksammas i planeringen. Enligt kommittén läggs därvid ett ökat ansvar på civilbefälhavarna. Ökade krav ställs också på distributions- systemet i krig.

Jag ansluter mig till kommitténs bedömningar i fråga om vikten av att försörjningen så långt möjligt tryggas regionalt.

Försvarskommittén framhåller vikten av att den påbörjade utvecklingen av ett modernt ransoneringssystem på dagligvaruområdet fullföljs. Det ankommer enligt kommittén närmast på regeringen att fastställa omfatt- ning och införande av ett sådant system.

I fråga om ransoneringssystem vill jag nämna att det principförslag till ett modernt system som jordbruksnämnden och ÖEF lämnat har varit under beredning i jordbruksdepartementet. Chefen för jordbruksdeparte- mentet kommer senare att ta upp frågan om utveckling av ett nytt ranso- neringssystem för dagligvaror. Ur den särskilda medelsramen för ekono- miskt försvar beräknas 300000 kr. för budgetåret 1982/83 för kostnader för fortsatt utredning.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 49

Försvarskommittén behandlar särskilt försörjningen med gödselmedel och råvaror för tillverkning därav. I samband därmed behandlas även frågan om handelsutbyte i kriser och krig inom detta varuområde. Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare att närmare behandla gödsel- medelsförsörjningen. Jag har tidigare behandlat frågan om handelsutbyte i kriser och krig. Därutöver vill jag anföra följande.

Den dominerande delen av Sveriges import av kvävegödselmedel kom- mer från Norge liksom delar av vår import av råvaror för tillverkning därav (ammoniak och olja). Delar av den norska tillverkningen av kvävegödsel- medel har begränsad sårbarhet genom att den är baserad på inhemska råvaror i form av elektricitet, vatten och luft, dvs ammoniaktillverkningen är elektrolysbaserad. Denna tillverkning täcker mer än behovet för den norska inhemska konsumtionen av gödselmedel. I vissa krissituationer är det vidare möjligt att den ammoniakproduktion som baseras på petrokemi kan få sin råvara från oljefälten i Nordsjön och därmed fortgå relativt ostörd. Stora kommersiella lager av gödselmedel och ammoniak finns normalt i Norge. Dessutom ligger kvävegödsel- och ammoniakfabrikerna delvis på ställen från vilka transporter även i relativt svåra krissituationer

bör kunna ordnas till Sverige.

Från beredskapssynpunkt vore det därför mycket värdefullt om Sverige kunde avtala om att i kristid få utnyttja dessa resurser.

1 det svensk-norska jordbruksavtal som undertecknades i december 1980 har av detta skäl införts en passus om import av ammoniak och kvävehal- tiga gödselmedel i krissituationer. Föredragande statsrådet (chefen för jordbruksdepartementet) sade i propositionen om jordbruksavtalet (prop. l980/81:157) bl. a.:

"Handeln, såväl under normala förhållanden som vid eventuella försörj- ningssvårigheter. skall diskuteras. Avtalet ger på denna punkt en viktig öppning till ett samarbete mellan Sverige och Norge på ett område som är av avgörande betydelse för jordbruksproduktionens storlek i krissitua- tioner. .

Det framstår som utomordenligt värdefullt om under normala förhållan- den ett samarbete av långtidskaraktär skulle kunna byggas upp mellan Sverige och Norge på ifrågavarande område. Ett sådant samarbete skulle kunna utgöra ett viktigt komplement till andra beredskapsåtgärder vid eventuella försörjningssvårigheter.

Allt kvävegödselmedel och huvuddelen av den ammoniak som fram- ställs i Norge tillverkas av Norsk Hydro a. s. I samband medförsäljningen av aktiemajoriteten i Supra AB till detta företag undertecknade Norsk Hydro. Supra och Svenska Lantmännens Riksförbund en utfästelse gent- emot svenska staten som bl.a. omfattade en punkt om krishandel med följande lydelse:

4 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 50

"Norsk l—lydro skall vara berett att omgående ingå i förhandlingar om att teckna krishandelsavtal med svenska avnämare om leveranser av råvaror och gödselmedel till en viss årskvantitet av ammoniak eller däremot sva- rande kvantiteter gödselmedel att av beställarna kunna avropas i en krissi- tuation."

ÖEF har senare inlett förhandlingar med Norsk Hydro och Supra, vilka nyligen resulterat i en principöverenskommelse om import av kvävegöd- selmedel och/eller ammoniak i kristid. l principöverenskommelsen regle- ras de närmare villkoren för krisimport. Den förutsätter dels den svenska regeringens godkännande. dels att en överenskommelse träffas mellan Norge och Sverige i anslutning tilljordbruksavtalet med syfte att möjliggö- ra att denna handel fortgår ostörd i olika internationella krissituationer.

Jag vill understryka min tillfredsställelse med att en principöverenskom- melse med företagen nu kunnat träffas. Den bör i flera tänkbara krissitua- tioner kunna medverka till att stärka den svenska försörjningsberedskapen på kväveområdet. Samtidigt medför denna beredskapsåtgärd inte någon belastning på statsbudgeten. Det är min förhoppning att förhandlingarna mellan de norska och svenska regeringarna om den kompletterande över- enskommelsen i anslutning tilljordbruksavtalet skall kunna slutföras inom kort.

Försvarskommittén anser att det ställs särskilda krav på förstärkning av studie- och planeringsresurserna. främst inom livsmedelsprogrammet. För att möjliggöra ökade insatser i detta avseende och förbättra handlingsbe- redskapen har regeringen i prop. 1982/83:100 beräknat särskilda medel för jordbruksnämnden för budgetåret 1982/83.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 40.3 milj. kr ur den särskilda me- delsramen för ekonomiskt försvar för beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel m.m. Medel för fortsatt industristöd till Supra AB upptas i sin helhet under delprogrammet Kemiska produkter m.m.

1 övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär- derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe- ten.

7.2.2 Programmet Beklädnad m. m.

Programmet omfattar frågor rörande försörjningen med beklädnads- samt övriga textil-. läder- och skinnvaror. ÖEF är programmyndighet.

ÖEF har i programplanen lämnat förslag till inriktning av programmet. Försvarskommittén har lämnat förslag till inriktning. Jag återkommer se- nare i dag till dessa förslag vid anmälan av särskild proposition om åtgärder för tekoindustrin m.m. I detta sammanhang behandlas dock anslagsfrågor inom det ekonomiska försvarets område.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 76 milj.kr ur den särskilda medelsra- men för ekonomiskt försvar. främst för stöd till tekoindustrin.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 51

7.2.3 Programmet Energi

Programmet indelas i två delprogram, Bränslen och drivmedel m. m. och Elkraft. ÖEF är samordnande programmyndighet.

Försvarskommittén har föreslagit följande in rikt nin g Beredskapsåtgärderna bör inriktas mot att minska sårbarheten i energi- försörjningen. Behoven i kriser och krig av bränslen, drivmedel och el för åtminstone befolkningens överlevnad (värme. transporter och oundgänglig varuproduktion) och för samhällets övriga nödvändiga funktioner skall kunna tryggas. En buffert mot oacceptabla ekonomiska och fördelningspo- litiska konsekvenser av akuta tillförselstörningar i fredstid bör därutöver finnas i enlighet med Sveriges åtaganden i avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP).

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. _ I sammanhanget vill jag framhålla vikten av att inom detta område av det ekonomiska försvaret bedrivs ett aktivt arbete med att främja en sådan förändring av energisystemen att dessa blir så lite sårbara som möjligt. Jag anser därför att försörjningsberedskapsaspekten regelmässigt och så tidigt i planeringsarbetet som möjligt bör beaktas i den omläggning av energiför- sörjningen som pågår.

Genom beslut den 20 december 1979 bemyndigade regeringen chefen för handelsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att pröva det löpande oljelagringsprogrammet m.m. Kommittén, som tillkallades den 25 januari 1980, antog namnet 1980 års oljelagringskommitte'. Kommittén (i fortsättningen benämnd OLK) redovisade en första etapp av sitt utred- ningsuppdrag i delbetänkandet (SOU 1980:41) Olja för kristid, vilket låg till grund för statsmakternas beslut våren 1981 (prop. 1980/81:90 bil.3, FöU l980/81:21, rskr 1980/81:281).

OLK har i augusti 1981 överlämnat sitt slutbetänkande (Ds H 19812) Kol, uran och gas för kristid. OLK har haft till uppgift att pröva behovet av beredskapslagring av ångkol. kärnbränsle och naturgas mot bakgrund av att strävan att minska oljeberoendet förutses medföra att olja i betydande utsträckning kommer att ersättas av andra bränslen under 1980-talet. OLK har också haft till uppgift att granska behovet av beredskapslagring av gasbensin för den petrokemiska industrin. Jag redogör för mina övervägan- den i denna del under delprogrammet Kemiska produkter m.m.

Vidare har OLK haft att pröva utformningen av bestämmelserna om beräkning av den s.k. basmängden enligt lagen (1957:343) om oljelagring m.m., administrationen av oljelagringslånen samt dispositionsrätten till tvångslagren.

Regeringen uppdrog den 19 januari 1981 åt OLK att även studera frågan

Prop. 1981/82:102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 52

om en eventuell uppbyggnad av ett buffertlager av olja att användas i prisstabiliserande syfte på den svenska oljemarknaden. I sitt slutbetän- kande rcdovisar' OLK sina överväganden och förslag i denna fråga.

En sammanfattning av slutbetänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 3:4.

Efter remiss har yttrande över slutbetänkandet avgetts av Göta hovrätt. kamarrätten i Stockholm. överbefälhavaren (ÖB), ÖEF. statens industri- verk (SIND). riksrevisionsverket (RRV). statens naturvårdsverk. kom- merskollegium (KK), näringsfrihetsombudsmannen (NO). statens pris- och kartellnämnd (SPK). statens planverk, statens vattenfallsverk, oljeer- sättningsdelegationen (OED), energisparkommittén (ESK. I l974:05), cen- trala driftledningen (CDL), Landstingsförbundet. Svenska kommunför- bundet, Svenska Petroleum lnstitutet (SPI). Svenska stenkolsimportörers förening, Svenska värmeverksföreningen. Sveriges industriförbund. Cen— tralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjäns- temännens centralorganisation (TCO), Cementa AB, Esso Chemical AB, Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF), Svenska Petroleum AB, Svenskt Kolkonsortium AB. Swedegas AB. Sydgas AB. Svenska Ångpan- neföreningen. Folkkampanjen mot kärnkraft m.fl. och länsstyrelsen i Uppsala län. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) ansluter sig till vad som sägs i Sveriges industriförbunds yttrande. Svenska Gasf'öreningen ställer sig bakom Sydgas AB:s yttrande. LKAB Kol Utveckling AB in- stämmer i yttrande från Svenskt Kolkonsortium AB.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 3:5 .

Mina överväganden i det följande är förutom på. programplanen och försvarskommitténs slutbetänkande baserade på OLK:s båda betänkan- den.

Delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m.

Delprogrammet omfattar frågor rörande bränslen och drivmedel (utom gasbensin) samt smörjmedel. ÖEF är programmyndighet.

7.2.3.1 Oljelagringspragrammet

I samband med ställningstagandet till riktlinjer för energipolitiken våren 1981 beslutade riksdagen (prop. 1980/81:90 bil. 3. FöU l980/81:21. rskr. l980/ 81:281) att det statliga oljelagringsprogrammet. som finansieras över oljelag- ringsfonden. skall uppgå till 6,5 milj. m3 råolja. Beslutet innebär en bereds- kapslagring för fredskriser motsvarande tre månaders normal fredskon- sumtion. ] propositionen förordade min företrädare att lagringsprogram- met borde vara avslutat före utgången av år 1984. Han tillade: "Emellertid

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 53

kan med anledning av marknadsmässiga och statsfinansiella skäl inlag- ringsperioden-behöva utsträckas något, dock längst till utgången av år 1986”.

ÖEF föreslår i sin programplan att beredskapslagringen av råolja och oljeprodukter Sker i enlighet med det år 1981 fastställda programmet.

Mot bakgrund av att programmet är dimensionerat efter samma plane- ringsförutsättningar som 1977 års försvarsbeslut har ÖEF därvid framhållit att åtgärder utöver beslutat lagringsprogram erfordras för att tillgodose de högst prioriterade cnergibehoven i en längre försörjningskris. ÖEF har särskilt pekat på att behovet av dieseldrivna fordon för jord- och skogs- bruk och landsvägstransporter är stort under kristid bl.a. för livsmedels- och bränsleförsörjningen samtidigt som gengasdrift för sådana fordon är särskilt svår att genomföra.

Försvarskommittén hari sitt slutbetänkande framhållit att det av riksda- gen beslutade oljelagringsprogrammet bör fullföljas så snabbt disponibla medel i olf medger. En eventuell utbyggnad bör däremot prövas i samband med den översyn av oljelagringsprogrammet som skall göras är 1983.

[ skrivelse till regeringen den 22 september 1981 hemställde ÖEF att regeringen snarast skulle ange vilka förutsättningar som borde ligga till grund för ÖEF:s planering av inköp m. nr. inom ramen för oljelagringspro- grammet. Bakgrunden till skrivelsen var att regeringen genom att dels i regleringsbrev den 11 juni 1981 för budgetåret 1981/82 anvisa ÖEF 1,6 mil- jarder kr. för inköp av råolja. dels ibeslut den 18juni 1981 uppdra åt ÖEF att till riksgäldskontoret av medel på olf senast den 30juni 1982 återbetala vad som utnyttjats av den rörliga krediten. meddelat ÖEF beslut som var oförenliga med hänsyn till den ekonomiska ställningen på olf.

Regeringen meddelade i beslut den 5 november 1981 ändring av aktuella delar av regleringsbrevet samt fastslog att den rörliga krediten skulle vara återbetalad senast den 30 juni 1982. ÖEF fick därvid besluta om de be- gränsningar i den för budgetåret 1981/82 planerade inlagringen av varor inom oljelagringsprogrammet som kunde bli nödvändiga till följd av att erforderiga medel ej fanns tillgängliga i olf .

l skrivelse till regeringen den 22 januari 1982 redovisar ÖEF vilka åtgär- der som ÖEF vidtagit med anledning av regeringsbeslutet den 5 november 1981.

Härutöver redovisar ÖEF i samma skrivelse sin syn på oljelagringspro- grammets fortsatta genomförande mot bakgrund av chefens för budgetde- partementet uttalande i 1982 års budgetproposition (prop. l98l/82:100, bil. 2) om att förslag skulle lämnas senare under riksmötet om ändrad finansiering och utsträckning i tiden av det statliga oljelagringsprogrammet i syfte att bl.a. minska utgifterna för inlagring av råolja m.m. ÖEF hänvisar också till vad chefen för handelsdepartementet anför i samma proposition, bilaga 14, om att han i totalförsvarspropositionen bl.a. kommer att föreslå att den statliga delen av oljelagringsprogrammet avslutas först vid utgången av år 1986 i stället för år 1984.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 54

ÖEF anför i skrivelsen bl.a. att en senareläggning av programmet är betänklig från beredskapssynpunkt, att det föreligger risk för att program- met blir ytterligare fördyrat på grund av ökade oljepriser och sämre möjlig- heter att utnyttja goda inköpstillfällen samt att det planerade tillvägagångs- sättet inte är förenligt med syftet med den särskilda beredskapsavgiften. ÖEF erinrar också om de utvecklingstendenser som råder när det gäller kommersiella lager av oljeprodukter i landet och som framgår av ÖEF:s månadsvisa rapportering till regeringen angående försörjningsläget.

ÖEF förordar att varor får anskaffas i största möjliga omfattning i takt med att medel flyter in på olf. En större försening än ca ett halvt är bör då enligt ÖEF rimligen inte behöva riskeras.

För egen del finner jag ingen anledning att nu ompröva storleken av den statliga beredskapslagringen av råolja och oljeprodukter. Frågan om en eventuell ytterligare utbyggnad bör emellertid aktualiseras i samband med den kommande översynen av programmet.

Som jag redan nämnt anfördes i prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energi- politiken att bl.a. statsfinansiella skäl kunde motivera en förlängd inlag- ringsperiod. Jag anser att sådana skäl föreligger nu. Jag föreslår därför att lagringsprogrammet förlängs med två år och att det därmed avslutas senast vid utgången av 1986. I princip bör en lika stor volym råolja inlagras vart och ett av budgetåren 1982/83—1985/86 och hälften av denna årsvolym under den hälft av budgetåret 1986/87 som jag föreslår skall omfattas av programmet. Eftersom 4.1 milj. m3 råolja återstår att inlagra innebär detta en lagring enligt följande tabell. Viss justering första året har gjorts av lagringstekniska orsaker.

Lagringsvolym råolja (1000 m3) 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa

950 900 900 900 450 4 100

Med antagande om bl.a. ett varupris på råolja, inkl. inlagringskostnad, om 1 240 kr/m3 och en dollarkurs om 5,54 kr, vilken motsvarade förhållan- dena i november 1981 innebär detta en investeringskostnad 1 varor under energiprogrammet (råolja, gasol och flygdrivmedel) enligt följande tabell. De belopp som erfordras för färdigställande av lagringsutrymmena framgår också av tabellen.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 55

Investerirtgskostnad (milj. kr.) 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa

Varor -råolja 1178 1 116 1 116 1 116 558 5084 -gasol — — — 74.5 — 74.5 -flygdrivmedel 15 71,3 13.1 — — 99.4 Lagringutrymmen 28,6 37.7 19.1 4 — 89,4 (anläggningar)

Summa 1222 1 225 1 148 1 195 558 5 348

Jag har tidigare i samband med behandlingen av Oljelagringsfonden redogjort för vad belastningen på folkhushållet skulle vara om med samma prisantaganden lagringen av råolja och flygbensin skulle vara slutförd 1984. Genom utsträckningen i tiden till och med 1986 blir belastningen enligt följande tabell. inklusive inlagringen av gasol.

1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa

Nuvarande .

program 2 078 2 143 1 048 79 5 348 Föreslaget program 1 222 1 225 1 148 | 195 558 5 348 Ökad/minskad belastning —856 —918 +100 +1 116 +558 0

Jag anser trots den osäkerhet som vidlåder den internationella oljemark- naden och de risker detta för med sig för folkförsörjningen och för en fördyring av programmet att ekonomiska skäl tvingar till denna tidsmäs- siga kostnadsomfördelning. Min uppfattning i denna fråga skall ses mot bakgrund av det förslag jag tidigare lämnat vad gäller utökade använd- ningsmöjligheter för de rörliga krediterna i riksgäldskontoret. Om detta förslag antas får regeringen möjlighet att tidigarelägga inlagringen om detta skulle visa sig angeläget. '

För budgetåret 1982/83 beräknar jag således ett medelsbehov för oljelag- ring på 1222 milj. kr. Jag återkommer härtill vid behandlingen av anslags- frågor.

7.2.3.2 Sanktioner vid bristande tvångslagring Lagen om oljelagring Enligt lagen (1957:343) om oljelagring m.m. (omtryckt l977:939, senast ändrad l980:181) är säljare och förbrukare av större kvantiteter olja skyl- diga att hålla lager av olja. Syftet med tvångslagringen är att trygga till- gången inom riket på olja för energiförsörjning. Med olja avses i lagen färdigprodukter av råolja i form av gasol, motorbensin och fotogen med undantag av flygbensin och fiygfotogen, motorbrännolja samt eldningsolja. Regeringen fastställer, enligt de grunder som riksdagen godkänt, den mängd olja, tillhörande var grupp. som sammanlagt skall hållas i lager.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 56

Tillsynsmyndigheten. ÖEF, bestämmer varje år (fastställelseår) hur myc- ket olja av visst slag var och en av de lagringsskyldiga skall hålla i lager under nästkommande år (lagringsår).

Säljare är lagringsskyldig om han under kalenderåret närmast före fast- ställelseåret (basåret) till avnämare inom riket sålt olja, som han importe- rat eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi. Den som eljest under bas- året har sålt olja till avnämare inom riket är lagringsskyldig om oljan har förvärvats av säljare som nyss nämnts och om försäljningen har uppgått till minst 1 000 ton gasol eller minst 20000 rn3 olja.

Förbrukare är lagringsskyldig om han under basåret förbrukat olja som han importerat. Annan förbrukare är lagringsskyldig endast om han förbru- kat eldningsolja under basåret och förbrukningen uppgått till sammanlagt minst 15 000 m3 under basåret och de två åren dessförinnan. Förbrukning- en för utrikes sjöfart är undantagen från lagringsplikt.

Tvångslagren av olja skall av den lagringsskyldige förvaras i utrymmen inom riket, som han äger eller förfogar över. på sådant sätt som ÖEF från kontrollsynpunkt finner godtagbart. Regeringen äger rätt att enligt grunder som riksdagen godkänt förordna att viss del av lagren skall förvaras i bergrum eller på annat sätt, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombning eller beskjutning. Förläggningen av lagren beslutas av ÖEF under beaktande av beredskapsbehoven.

ÖEF kan efter ansökan medge dispens helt eller delvis från lagringsskyl- digheten och från skyldigheten att lagra i bergrum eller i utrymmen som den lagringsskyldige äger eller förfogar över.

Vid lagringsskyldighetens bestämmande skall ÖEF före den 1 juli förde- la mellan de lagringsskyldiga de av regeringen för lagringsåret fastställda oljemängderna. Utgångspunkten för beräkningen av den mängd olja av visst slag som den lagringsskyldige skall hålla i lager är den mängd han har sålt eller förbrukat under basåret eller. om han sålt eller förbrukat olja både under basåret och året eller ettvart av de två åren närmast dessförinnan, vad han i genomsnitt per år har sålt eller förbrukat under den angivna tiden (basmängd). I fråga om gasol skall dock endast den försäljning som skett under basåret beaktas. Vid beräkningen av basmängden för säljare skall inte medräknas exempelvis olja. tillhörande annan grupp än gasol, som han för vidareförsäljning har sålt till någon, vars försäljning under kalenderåret närmaste före försäljningen uppgått till minst 20000 m3 olja, eller eldnings- olja som han har sålt för förbrukning vid anläggning inom riket, vid vilken under de tre närmast föregående kalenderåren förbrukats sammanlagt minst 15 000 m3 eldningsolja.

Lagringsskyldig skall varje år till ÖEF lämna uppgift om sin försäljning eller förbrukning under basåret. Han skall också varje månad under lag- ringsåret lämna ÖEF uppgift om den mängd olja som han vid utgången av närmast föregående kalendermånad hade i lager inom riket. Också uppgift om platsen och sättet för oljans förvaring skall lämnas.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 57

Försummar den lagringsskyldige att hålla lager av den omfattning och på det sätt som föreskrivits är han skyldig att erlägga oljeavgift. Vidare kan ÖEF förelägga honom vid vite att inom viss tid vidta rättelse. Vite kan vidare föreläggas om exempelvis uppgiftsskyldighet försummas. Lämnas oriktig uppgift kan böter eller fängelse ådömas. I övrigt innehåller oljelag- ringslagen inga bestämmelser om straffansvar.

Mot ÖEF:s beslut i fråga om fördelning av lagringsmängd och föreläg- gande av vite förs talan hos kammarrätten. ] övrigt förs talan mot ÖEF:s beslut enligt oljelagringslagen hos regeringen.

Förordningen om oljeavgift

Oljeavgift skall enligt förordningen ( 1957:344) om oljeavgift m.m. (senast ändrad 1973:109l) erläggas av lagringsskyldig om dispens erhålls från skyldigheten att hålla lager av olja eller att förvara oljelager i bergrum eller liknande. Detsamma gäller vid försummelse av skyldigheten att hålla lager av olja eller att förvara oljelager i bergrum eller att förvara oljelager i utrymmen. som den lagringsskyldige äger eller på annat sätt förfogar över. Oljeavgift skall oekså utgå om föreskrift om förläggning (lokalisering) av oljelager ej efterföljs.

Därutöver kan importör, som ej tidigare regelmässigt importerat olja, åläggas oljeavgift om han ej inom av ÖEF förelagd tid ställer säkerhet för den oljeavgift han kan bli pliktig att erlägga.

Syftet med Oljeavgiften är att förhindra att den som inte fullgör sin lagringsskyldighet gör ekonomisk vinning i förhållande till övriga-lagrings- pliktiga. Avgiften beräknas efter den mängd olja beträffande vilken lag- ringsskyldigheten inte fullgörs samt efter den tid under vilken fullgörandet inte sker. Oljeavgiften debiteras och uppbärs av ÖEF.

När dispens har lämnats beräknas Oljeavgiften efter den mängd och den - tid som dispensen avser. I övriga fall beräknas avgiften efter en schematisk metod. Denna innebär bl.a. att vid brist som framkommit vid granskning av den lagringsskyldiges uppgift avgift skall utgå för tiden fr.o.m. den kalendermånad uppgiften skulle ha avlämnats. Har bristen upptäckts vid särskild undersökning räknas tiden fr.o.m. den kalendermånad under vil- ken undersökningen skedde. I båda fallen skall tiden räknas t.o.m. den kalendermånad under vilken enligt meddelat vitesföreläggande rättelse senast skall ha skett. Sker rättelse innan föreläggande har meddelats be- räknas oljeavgift för minst en månad.

Om en lagringsskyldig har det utrymme som behövs för förvaring av oljan eller om det på annat sätt är uppenbart, att beräknad oljeavgift avsevärt överstiger den vinning som den lagringsskyldige kan antas göra genom att inte hålla lager av olja till den mängd eller på det sätt som föreskrivits. skall ÖEF göra skälig nedsättning av avgiften. ÖEF kan också helt efterge avgiften. Fråga om nedsättning eller eftergift skall nor- malt prövas innan avgiften debiteras. Har avgiften redan debiterats och

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 58

fullgör den lagringsSkyldige vad som åligger honom kan ÖEF förordna om återbäring av avgiften för tid under vilken skyldigheten fullgjorts. Talan mot ÖEF:s beslut angående oljeavgifter förs hos kammarrätten. Regeringen kan. om synnerliga skäl föreligger. medge befrielse från eller återbäring av oljeavgift.

Kungörelsen med vissa bestämmelser rörande beredskapslagring av olja

"[ kungörelsen ('l957:345) med vissa bestämmelser rörande beredskaps- lagring av olja (omtryckt l977z942. senast ändrad 19791262) ges närmare föreskrifter för tillämpningen av bl.a. oljelagringslagen.

Oljeavgift skall debiteras, i dispensfallen när dispensbeslutet meddelas och i försumlighetsfallen när vitesföreläggande utfärdas eller, om rättelse skett innan föreläggandet meddelats. så snart ske kan. Då pågående utred- ning eller annat skäl av tillfällig art föranleder det får debiteringen anstå. Oljeavgiften förfaller till betalning. i dispensfallen vid ingången av den tid som dispensen avser och i övriga fall då den lagringsskyldige får del av debiteringen.

I kungörelsen anges storleken av Oljeavgiften. För exempelvis motor- bensin samt eldningsolja I och 2 utgår f.n. en årsavgift på 218 respektive 172 kr. per m—l. Årsavgiften ökas med ll respektive 6 kr. per m3 om oljan skulle ha lagrats i bergrum elleri särskilt lokaliserat lager.

Beräkning av oljeavgift

Oljeavgiftens storlek för olika oljeslag och lagringsformer är beräknad att motsvara lagringskostnaden per år och m3. Årskostnaden består av ränta och avskrivning på anläggningskostnad för cistern. ränta på varu- kostnad samt kostnader för bl.a. underhåll. reparationer, försäkringar och inspektion. Den räntesats som används vid beräkning av kapitalkostna- dema motsvarar f.n. 10%. Avskrivningstiden förutsätts vara 20 år för anläggningar ovan jord och 25 år för skyddade och lokaliserade anläggning- ar. Vid beräkning av ränta på varukostnaden görs ett pålägg med 10% av varukostnaden för prisfluktuationer. Till de sålunda beräknade kostna- derna görs ytterligare ett tillägg med 20% av årskostnaderna för att hindra att någon avsiktligt underlåter att lagra olja för att i stället betala oljeavgift.

Nuvarande grunder för uttagande av Oljeavgiften, dvs. förhållandet mel- lan den kostnadsbaserade delen och det preventiva tillägget. godkändes av riksdagen år 1973 (prop. l973:204. FöU l973z30. rskr l973:394). Samtidigt bemyndigades regeringen genom ändring i 35 oljeavgiftsförordningen att fastställa oljeavgifter för olika oljeslag och lagringsformer enligt de av riksdagen godkända grunderna. Oljeavgifterna har därefter med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom oljebranschen höjts vid tre tillfällen. Senaste höjningen genomfördes år 1979.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 59

Tillämpning av reglerna

Dispens från lagringsskyldighet har meddelats i mycket ringa omfatt- ning. Nytillkomna lagringsskyldiga har vid några tillfällen erhållit dispens då de saknat erforderliga anläggningar för lagring. Vidare har lagringsskyl- diga värmeverk i samband med övergång till inhemska bränslen fått di- spens från den lagringsmängd som svarar mot ersatt oljeförbrukning för tiden från övergången till dess den sänkta oljeförbrukningen resulterar i lägre lagringsplikt. Därutöver förekommer att lagringsskyldig får tillstånd att lagra olja i utrymmen över vilka han inte förfogar. s.k. inlagringsdis— pens.

Föreläggande vid vite att fullgöra lagringsskyldighet har av ÖEF medde- lats endast en gång under 1950—talet och vid två tillfällen mot slutet av år 1981. Anledningen härtill har, enligt vad jag erfarit främst varit att brister- na, som i allmänhet varit av tillfällig art, blivit åtgärdade innan vitesföre- läggande och beslut orn oljeavgift har hunnit meddelas. Under sådana omständigheter har endast oljeavgift debiterats.

I oljeavgifter har under 1960— och l970-talen årligen influtit 40000 till 70000 kr. I samband med oljekrisen 1973—1974 erlade ett tjugotal lag- ringsskyldiga sammanlagt 170000 kr. i avgifter. "Dessa avgifter har i allt väsentligt varit hänförliga till att lagringsskyldiga har försummat att fullgö- ra sina åtaganden. Endast en mindre del av avgifterna kan hänföras till meddelade dispenser. I samband med Irankrisen under åren 1978 och l979 underskred ett trettiotal lagringsskyldiga sina lagringsåligganden. Som mest underskreds lagringsplikten. med avseende främst på motorbrännolja och lätt eldningsolja, en viss månad med ca 350000 m3. Väsentliga un- derskridanden förekom under ett halvår. Säljare och förbrukare debite- rades för budgetåren 1978/79 och l979/80 av ÖEF oljeavgift med ca 3 milj.kr. respektive ca 5.5 milj.kr. En markant nedgång har därefter skett. För budgetåret l980/81 har debiterats oljeavgifter på sammanlagt endast 165 000 kr.

Om man bortser från de betydande brister i lagerhållningen som förelåg under det första halvåret 1979 synes således bristerna ha varit av ringa omfattning och tillfällig art.

Kontroll av lagerhållningen sker genom att lagringsskyldiga insänder lageruppgifter och genom de stickprov hos olika lagringsskyldiga, som utförs av en auktoriserad revisionsbyrå på uppdrag av tillsynsmyndighe- ten. Ibland kan genom denna stickprovskontroll uppdagas att lagret vid rapporteringstillfället, dvs. slutet av månaden. har varit tillfyllest men att brister har förelegat under månaden. Underlaget för kontrollen är de lagringsskyldigas tillförsel och förbrukning eller leveranser enligt lagerbok- föringen. De vanligaste anledningarna till brister i lagerhållningen, bortsett från de speciella förhållandena under år 1979 i anslutning till Irankrisen. har varit försening av leveranser från säljare till förbrukare, dålig fortlö- pande kontroll från de lagringsskyldiga av inneliggande lager. tekniskt

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 60

besvär med cisterner eller ledningar samt den s.k. mänskliga faktorn. t.ex. sjukdom hos den som handlägger frågorna hos de lagringsskyldiga och byte av personal. Dessutom förekommer att inlagring sker hos annan ' lagerhållare utan tillstånd.

Vid kontroll under år l98l av lagerhållningen genom pejling av cisterner hos vissa lagringsskyldiga uppdagades brist endast i ett fall. Denna brist var obetydlig.

Den nedsättning av Oljeavgiften som normalt medges av ÖEF samman- hänger med om de lagringspliktiga förfogar över tillräckligt lagringsut- rymme. Har den lagringsskyldige erforderlig anläggning men saknar före- skriven mängd olja. sätts oljeavgiften ned med ett belopp som motsvarar anläggningskostnaden.

Överklagande av beslut om oljeavgift hos kammarrätten har skett i ett fåtal fall. I några av dessa har det varit fråga om oljeavgift som debiterats på grund av inlagring hos annan utan tillstånd. Kammarrätten har i dessa fall då fastställt ett schablonartat belopp, ca en tredjedel av ursprunglig avgift. Nedsättningen har ej motiverats närmare. ÖEF har i sådana fall efter dessa utslag tillämpat en motsvarande nedsättningsregel. Flertalet av de företag som vid de stora bristerna år 1979 ålades erlägga oljeavgift överklagade ÖEF:s beslut hos kammarrätten. ] samtliga fall avslogs besvä- ren.

Oljeavgifterna vid dispens från lagringsskyldighet behandlas på samma sätt som vid försummelse. Saknas lagringsutrymme medges normalt ingen nedsättning. Nytillkomna lagringsskyldiga, främst säljare. som varken har lager eller cisterner. har dock i vissa fall fått befrielse från oljeavgift.

Regeringen har. då synnerliga skäl ansetts föreligga. (exempelvis vid naturkatastrof och övergång till alternativa bränslen) medgivit befrielse från oljeavgift.

Förslag till skärpta sanktionsregler

[ samband med arbetet att framlägga förslag till reviderat oljelagrings- program hade OLK i uppdrag att se över sanktionsreglerna i oljelagringsla- gen och oljeavgiftsförordningen i syfte att för framtiden förhindra att lagringsskyldiga gör otillåtna uttag ur föreskrivna lager på sätt som skedde i samband med Irankrisen. OLK redovisar detta utredningsarbete i delbe- tänkandet (SOU l980:4l) Olja för kristid.

OLK hävdar att skälet till att flera företag i betydande utsträckning inte uppfyllde sina lagringsåligganden under våren 1979 knappast var en strävan efter ekonomisk vinning genom att åsidosätta gällande regler. OLK anser att de av regeringen fastställda högstpriserna på oljeprodukter vid försälj- ning till konsumenterna kan ha bidragit till att det för en del företag framstod som ekonomiskt orimligt att återanskaffa oljeprodukter till höga spotmarknadspriser. Dessa översteg periodvis de högsta försäljningspriser som tillåts i landet. I denna situation föredrog vissa lagringsskyldiga att ' tillgodose kundernas behov genom att ta ur sina tvångslager.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 61

OLK anser att storleken på den nuvarande oljeavgiften' är otillräcklig för att skydda det nationella intresset av hög beredskap. OLK framhåller att avgiften bör vara så hög att det blir en klar ekonomisk nackdel att inte hålla avsedda tvångslager. OLK föreslår därför att avgiften höjs påtagligt. Enligt förslaget skall avgiften beräknas på i princip samma sätt som f.n. Räntesat- sen för beräkning av anläggnings- och varukostnader höjs dock från nuva- rande |Om /0 till diskontot ökat med fem procentenheter. Räntan anses därmed i stora drag komma att motsvara av företagen tillämpad intern- ränta. Driftskostnadskomponenten skall beräknas på nuvarande sätt. Till- lägget för att hindra någon från att avsiktligt underlåta att hålla lager av olja för att i stället erlägga avgift föreslås höjt från 20% till 100 % Innebörden av dessa ändringar är att nuvarande oljeavgift skulle öka ungefär 2,4 gånger.

Skulle oljeavgiften kraftigt höjas blir det. anser OLK, av särskild bety- delse att nedsättning kan medges i större utsträckning än f.n.

Enligt OLK:s mening bör vad i oljelagringslagen föreskrivs om vites- föreläggande vid försummad lagringsskyldighet i fortsättningen tillämpas av tillsynsmyndigheten i större omfattning för att påskynda återfyllnad av otillåtet ianspråktagna tvångslager.

Förslaget om höjd oljeavgift tillstyrktes av remissinstanserna. I energipropositionen ( l980/81:90 bil. 3) anmälde min företrädare att han ansåg att frågan om skärpning av sanktionssystemet och avvägning mellan oljavgift och vitesföreläggande krävde ytterligare överväganden och att han avsåg att återkomma till frågan.

Överväganden

Tvångslagren av olja avses täcka huvuddelen av landets behov av olja för energiförsörjning under en begränsad tid vid krig eller avspärrning. Från försörjningsberedskapssynpunkt är det därför av mycket stor bety- delse att lagringsbestämmelserna efterlevs. Om man undantar de perioder. som inneburit extrem oro på den internationella oljemarknaden. har några större avvikelser från uppställda lagringskrav inte noterats sedan tvångs- lagringen i dess nuvarande form infördes år 1957. För budgetåret l980/81 har en kraftig nedgång skett vad gäller debiterade oljeavgifter. Nuvarande nivå motsvarar i stort de förhållanden som gällde före Irankrisen. Alltjämt förekommer dock att tvångslagren i viss utsträckning, t.ex. på grund av bristande planering och bevakning. inte kan hållas intakta. För såväl dessa situationer som för framtida kriser på oljemarknaden erfordras effektiva påtryckningsmedel så att lagringsskyldiga håller avsedda oljeprodukter i lager.

Systemet med oljeavgift bygger på principen att lagringsskyldig som brister i sin lagringsskyldighet inte skall göra någon vinning i förhållande till övriga lagringsskyldiga. Avgiften är kostnadsneutraliserande och kan tas ut inte bara vid underlåten lagring utan även då dispens från lagrings-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 62

' skyldigheten medges. Avgiften har ingen reparativ funktion eftersom nå- gon ersättningslagring inte förekommer. Däremot innehåller den ett prc- ventivt element i form av det tillägg på 20% som läggs till den kostnadsba- serade delen av avgiften. För att detta tillägg skall ha avsedd verkan erfordras att den kostnadsrelaterade delen av avgiften verkligen avspeglar de kostnader som är förknippade med att hålla lager av olja. OLK har framhållit att den nu tillämpade räntesatsen på 10% vid beräkning av uppkomna kostnader avsevärt understiger den avkastningsränta som kan erhållas på frigjort kapital. Jag har inget att invända mot denna bedömning. Kommitténs förslag med en rörlig ränta baserad på diskontot kan dock medföra vissa praktiska problem. Räntesatsen bör därför som hittills vara fast och i görligaste mån vara anpassad till det allmänna ränteläget. Det är givetvis svårt att för framtiden bedöma de lagringsskyldigas alternativ- ränta. Med hänsyn till det sätt på vilket avgiften beräknas torde emellertid en exakt överensstämmelse med en marknadsmässig alternativränta ej vara nödvändig. Jag bedömer att en räntehöjning från l0 till 15% är väl motiverad.

Den höjning av räntan som jag nu föreslagit innebär ingen ändring beträffande beräkningen i övrigt av den kostnadsrelaterade delen av ol- jeavgiften. Sålunda bör även i fortsättningen ett tillägg på 10% för prisfluk- tuationer göras vid bcräkning av varukostnaden.

Genom räntehöjningen kommer det preventiva tillägget att beloppsmäs- sigt höjas avsevärt. Ser man till dagens kostnadsläge innbär ränteökningen att den nuvarande oljeavgiften genomsnittligt inte mindre än fördubblas.

Jag har övervägt att i enlighet med OLK:s förslag föreslå en procentuell höjning av tillägget. Under normala förhållanden synes dock det nuvarande tillägget ha haft åsyftad verkan. Uppkomna brister har i förhållande till de totala lagringsmålen varit marginella. Även i samband med oljekriser har de olovliga uttagen totalt sett varit förhållandevis små. Mot denna bakgrund och då det rent principiellt kan riktas vissa invänd- ningar mot OLK:s förslag har jag funnit att det f.n. inte kan anses moti- verat att skärpa tillägget på annat sätt än vad som följer av den ändrade räntesatsen.

Vad gäller dispensärenden föreligger överhuvudtaget inte behov av att skärpa tillägget.

Jag är alltså inte beredd att nu föreslå riksdagen att ändra de år 1973 fastställda grunderna för oljeavgiftens uttagande.

Det mest framträdande problemet Linder Iran-krisen var att återfyllna- den av olovligt ianspråktagna tvångslager drog ut på tiden. ÖEF använde sig då inte av möjligheten att förelägga vite. Jag vill i detta sammanhang framhålla vikten av att tvångslagren snabbt återfylls. Redan en tillämpning. av vitesförelägganden i den omfattning som nuvarande lagstiftning medger torde dock medföra att lagringsskyldiga, som medvetet underskridit ålagd lagringsskyldighet, snabbt åtgärdar brister i lagerhållningen. Vitesbelop-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 63

pen kan dessutom regelmässigt sättas så högt att själva vitesinstitutet får en återhållande effekt på olovliga uttag.

Successiva höjningar av oljeavgiften har. som tidigare nämnts. skett sedan år 1973 genom ändringar i kungörelsen med vissa bestämmelser rörande beredskapslagring av olja. Höjningarna har företagits av regering- en med stöd av det i 3.5 andra stycket oljeavgiftsförordningen givna be- myndigandet. Efter 1975 års ändring av regeringsformen har bemyndigan- det utnyttjats med stöd av 6. i övergångsbestämmelserna till regeringsfor- men. Denna ordning är i längden otillfredsställande. En översyn av for- merna för fastställande av oljeavgiftens storlek bör därför genomföras.

Eftersom bestämmelserna om tvångslagring även i andra hänseenden torde behöva revideras, avserjag att i samband med en sådan revidering ta upp frågan om ändrade former för oljeavgiftens bestämmande. Jag åter- kommer till frågan i det följande.

7.2.3.3 Beräkning av basmängd Som jag nämnt tidigare bestämmer ÖEF före den ljuli varje år hur stor mängd olja av varje produktslag som var och en av de lagringsskyldiga säljarna och förbrukarna av olja skall hålla i lager under påföljande år. Utgångspunkt härvid utgör av regeringen fastställd mängd olja av olika produktslag som skall hållas i lager. Fördelningen sker sedan ÖEF bestämt basmängden. för var och en av de lagringsskyldiga. Jag har tidigare redovi- sat gällande regler om lagringsskyldighet och beräkning av basmängd. Bestämmelserna om beräkning av tvångslagrens storlek kan medföra att nytillkommande lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga, då dessa t.o.m. år 1978 erhöll finansiellt stöd genom den då existerande beredskapslagrings- avgiften eller genom statliga ränte- och amorteringsfria lån för lagerupp- byggnaden. 1975 års oljelagringskommitte' föreslog vissa förändringar för att motver- ka svårigheterna för nytillkommande och expanderande företag. 1 prop. 1976/77:74 bil. 2 anförde emellertid föredraganden att han inte var beredd att då ta ställning till kommitténs förslag utan att frågan skulle utredas närmare.

OLK har övervägt hur man skall kunna lindra bestämmelserna för nytillkommande lagringsskyldiga och lagringsskyldiga med ökad försälj- ning resp. förbrukning. För återförsäljare föreslår kommittén att ett gene- rellt tillstånd till inlagring av olja hos annan lagringsskyldig medges om den totala försäljningen uppgår till högst 40000 m3 olja per år. Ändringen bör fastställas i lag. Reglerna för lagringsskyldiga förbrukare. i första hand kommuner och stora industriföretag. bör emellertid enligt OLK inte änd- ras. Kostnaden för tvångslagringen utgör för dessa i allmänhet endast en

mindre del av verksamhetens totala kostnader. Av remissinstanserna anser kammarrätten att reglerna inte bör ändras

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 64

från tid till annan annat än när starka skäl föreligger. ÖEF vill inte motsätta sig OLK:s förslag. dvs. inlagring hos annan vid försäljning upp till 40000 m3 per år. ÖEF anser emellertid att det bör övervägas att i stället för i lag ta in bestämmelserna i de särskilda föreskrifter som regeringen utfärdar för beredskapslagringen av olja. Som skäl anför ÖEF att tillämpningen av bestämmelserna måste vara liberal för att undvika problem för företag vars försäljningsvolym kan variera från år till är. Svenska Petroleum AB föror- dar att frågan om sättet för basmängdens beräkning m.m. på nytt tas upp till särskild behandling.

Jag är väl medveten om de problem som många företag upplever sig få till följd av lagringsskyldigheten och genom de nuvarande bestämmelserna vid beräkningen av basmängd. Jag vill emellertid erinra om att tvångslag- ringen är oundgängligen nödvändig av försörjningsberedskapsskäl. Jag är inte beredd att nu föreslå någon ändring i bestämmelserna för beräkningen av basmängden men vill anföra följande i frågan.

Sättet för beräkning av tvångslagrens storlek kan. som jag tidigare nämnt. medföra att nytillkommande lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga. Bestämmelserna medför emellertid också att företag med minskande för- säljning eller förbrukning åläggs en lagringsskyldighet som överstiger vad den aktuella verksamheten motiverar. Denna s.k. eftersläpningseffekt har blivit allt mer märkbar på grund av ändringarna i energianvändningens struktur. Eftersläpningen i lagringsskyldigheten blir också ekonomiskt be- tungande t.ex. vid övergång från olja till andra energislag. Möjligheten för ÖEF att ge dispens från lagringsskyldighet finns men kan inte alltid använ- das.

Mot bakgrund av den stora vikt beräkningen av basmängd m.m. har för tvångslagringen och hela beredskapen på oljeområdet anser jag att frågan bör studeras ytterligare. Jag avser återkomma i ärendet. Därvid skall jag ockgå föreslå vilka regler som bör gälla för oljehandelsföretag med en försäljningsvolymupp till 40000 m3 per år. I sammanhanget bör också som jag nyss nämnt formerna för oljeavgiftens bestämmande ses över.

7.2.3.4 Administration av oljelagringxlån För att underlätta uppbyggnaden av de av riksdagen år 1957, 1962 och 1969 antagna programmen för ökad lagring av olja beslöts samtidigt att staten skulle ge finansiellt stöd åt de lagringsskyldiga i form av ränte- och amorteringsfria lån. I prop. l957:144 uttalades att det syntes nödvändigt att använda låneformen för att kunna kräva återbetalning om lagringsskyl- digheten inte fullgjordes, om lagerhållaren sålde anläggningen m.m. Det har ålegat ÖEF att som tillsynsrnyndighet bevilja lån. På ÖEF ankommer också att bevaka om återbetalningsskyldighet för lån föreligger. ÖEF har härvid tolkat reglerna för återbetalningsskyldighet så att frågan om återbetalning skall bedömas med ledning av det totala lagrets storlek vid varje tidpunkt. För detta ändamål har ÖEF använt den månatliga

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 65

lagerrapportering som lagringsskyldiga skall tillställa ÖEF för kontroll av att lagringsskyldigheten fullgjorts. OLK föreslår att reglerna i fortsättning- en tillämpas så att beräkningen för bedömning av om återbetalningsskyl- dighet föreligger som regel utförs en gång per år vid den tidpunkt som ÖEF finner lämplig. Administrationen underlättas härmed avsevärt.

De remissinstanser som yttrat sig över förslaget ÖEF. RRV och SPI ställer sig positiva till detta. RRV anser dessutom att ålagd tvångslagring bör tjäna som utgångspunkt för återbetalning i stället för som nu faktis k lagring. _

För egen del ansluterjag mig till OLK:s förslag. Den ändrade handlägg- ningen bör komma till uttryck genom tillägg till de bestämmelser. som regeringen meddelat för långivningen. Utgångspunkt för beräkningen av återbetalningsskyldigheten bör liksom hittills vara den faktiska lagerhåll- ningen.

7 .2.3 .5 Dispositionsrätt till tvångslager av olja

När lagringsskyldig försäljare eller förbrukare av olja minskar sin försälj- ning eller förbrukning, minskar också det beredskapslager som denne är skyldig att hålla. Ett tvångslager som har finansierats av oljekonsumen- terna genom prissättning på produkterna och av staten genom avskriv- ningslån kan därigenom säljas ut och lösgjort kapital fritt disponeras. Mot denna bakgrund har OLK prövat frågan om dispositionsrätten till tvångs- lagren.

OLK klargör inledningsvis att tvångslagren utgör säljarens resp. förbru- karens egendom. Däremot finns det inskränkningar i ägande och dispo- sitionsrätten. Enligt oljelagringslagen m.m. får beredskapslagret endast tas i anspråk efter regeringens medgivande. Andra exempel på inskränkningar i dispositionsrätten finns i förfogandelagcn (1978:262) och oljekrislagen(19751197).

När lagringsskyldighetcn enligt oljelagringslagen minskar eller upphör föreligger däremot inte några begränsningar i ägande — eller dispositions- rätten. Lagret får också tas i anspråk vid konkurs.

OLK uttalar att det framstår som principiellt olämpligt att i efterhand ändra de förutsättningar som antogs gälla när lån en gång lämnades till uppbyggnaden av oljelagren. OLK drar också slutsatsen att konsumen- terna inte torde löpa någon större risk att få finansiera investeringar i tvångslager två gånger. Om oljekonsumtionen dessutom under 1980-talet minskar i den utsträckning som förutses kommer denna risk att ytterligare minska. _

Enligt OLK saknas skäl att ändra gällande regler beträffande lagrings- skyldigas dispositionsrätt till tvångslager av olja. De remissinstanser som yttrat sig i denna del — RRV, ÖEF, SPI. Värmeverksföreningen och kammarrätten har ingen erinran beträffande äganderätten till tvångs- lager. RRV anser emellertid att resonemanget i frågan om risken för

. 5 Riksdagen 1981/82. ] rum!. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 66

konsumenterna att ånyo få finansiera en uppbyggnad av lager motsvarande de som minskas eller avvecklas inte är invändningsfritt. OLK borde enligt RRV ha diskuterat möjliga former. t.ex. genom särskild lagstiftning. att komma till rätta med de förmögenhetsöverföringar från skattebetalare/ konsumenter till Oljebolagen som i framtiden kan bli aktuella på grund av de nuvarande reglerna.

För egen del delar jag OLK:s slutsatser beträffande dispositionsrätten till tvångslager av olja. Jag anser emellertid i likhet med RRV att de nuvarande reglerna inte är helt invändningsfria. Med tanke dels på den marknadsbild som råder för produkterna en väl utvecklad priskonkur- rens i detaljhandeln för bensin och olja — . dels på att oljekonsumtionen förväntas minska betydligt under 1980-talet anser jag dock risken liten för att konsumenterna skulle få finansiera en lageruppbyggnad två gånger. Några särskilda åtgärder med anledning härav anser jag därför inte erfor- derliga.

7.2.3.6 Prisstabiliserande lager av olja

De beredskapslager av olja som byggs upp i Sverige utgör en försörj- ningsberedskap vid tillförselbortfall i händelse av krig, avspärrning och fredskriser. Ett prisbuffertlager skulle däremot främst ha till syfte att ersätta viss import av olja vid tillfälliga. starka prisstegringar på bl.a. spotmarknaden för att undvika att dessa priser slår igenom på den svenska oljemarknaden.

Kommittén har jämfört metoden med prisbuffertlager med andra möjliga handlingsalternativ. Kommittén har därvid funnit att även om prisbuffert- lager under vissa omständigheter kan vara en lämplig metod så är nackde- larna dock så stora att kommittén inte vill förorda att ett buffertlager byggs upp nu.

Ingen remissinstans förordar att ett prisbuffertlager av olja byggs upp. Inte heller jag finner det motiverat att närmare överväga ett sådant lager. En uppbyggnad skulle förutom att medföra praktiska svårigheter kräva stora finansiella resurser. Dessutom skulle det bli svåra avvägningar från rättvisesynpunkt vid distribution från buffertlagret.

Om man vill förhindra att kraftiga prisstegringar på olja slår igenom fullt ut och omedelbart på den svenska oljemarknaden finns det en rad olika åtgärder som kan tillgripas. Jag kan som exempel här bara nämna pris- stopp, högstpriser och prisclearing.

Jag vill vidare erinra om de åtgärder som f.n. diskuteras inom Internatio- nal Energy Agency (IEA') och som syftar till möjligheten att påverka prisutvecklingen på spotmarknaden för olja genom lagerrörelser och ge- mensam lagerpolitik. I likhet med OLK och ett antal remissinstanser anser jag att gemensamma internationella åtgärder bör främjas.

Vid genomgången av för- och nackdelar med ett prisstabiliserande lager av olja påpekar OLK "att en betydande del av det svenska fredskrislagret

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 67

avses utgöras av kommersiella lager i näringslivet." OLK anser att sam- hället knappast kan förhindra att dessa lager används. Man konstaterar således att även delar av fredskrislagret i en priskris sannolikt kommer att användas i prisstabiliserande syfte. Energisparkommittén har uppmärk- sammat detta förhållande och påpekar i sitt remissvar att det inte är osannolikt att en fredskris kan föregås av en period av kraftiga prissteg- ringar. vilken erfarenhetsmässigt får till effekt att de kommersiella lagren minskar till betydande del.

För egen del vill jag framhålla följande. I det 90 dagars fredskrislager av olja som Sverige har åtagit att hålla i enlighet med International Energy

Program (IEP) avses de kommersiella lagren täcka drygt 50 dagars kon- sumtionsbehov. Endast knappt 40 dagars konsumtionsbehov säkerställs genom statliga lager. Dessa förhållanden gäller när lagringsprogrammet är slutfört 1986. Till dess måste. om en fredskris inträffar. avspärrningsreser- ven delvis utnyttjas för att möta 90-dagarskravet.

Under senaste året har näringslivet minskat sina lager på grund av de ökande kostnaderna. Om lagren fortsätter att minska finns det uppenbar risk för att Sverige inte kan uppfylla sina åtaganden i enlighet med IEP inom en nära framtid. ÖEF har fått till uppgift att följa utvecklingen på detta område med ökad uppmärksamhet. Skulle nuvarande trend fortsätta på ett sådant sätt att vår försörjningsberedskap på fredskrisområdet kom- mer i fara kan det bli nödvändigt att återkomma till riksdagen med förslag till kompletterande åtgärder.

7.2.3.7 Förberedelserför olicersättning i kris

I planeringen av försörjningsberedskapen på energiområdet förutsätts att en betydande omställning av bränsleanvändningen skall kunna ske i en krissituation.

Till grund för det beslut om nytt oljelagringsprogram som riksdagen fattade våren 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 3, FöU 1980/81:21. rskr 1980/ 81:281) ligger således en försörjningsplan enligt vilken det under en ca ettårig avspärrningssituation antas vara möjligt att ersätta 1,5 milj. m3 tunn och 1.3 milj. m3 tjock eldningsolja med ved. el och kol.

Under senare år har olika initiativ tagits för att underlätta övergången i en kris från olja till andra bränslen.

Efter beslut av regeringen ingick ÖEF våren 1979 avtal med Växjö Energiverk AB om statligt bidrag om sammanlagt 14,9 milj. kr. för ombygg- nad av en oljeeldad hetvattenpanna till eldning med inhemska bränslen och bidrag till eldning med sådant bränsle under en försöksperiod. Jag har tidigare nämnt detta i samband med attjag behandlat clearingfonden. Den ombyggda pannan var klar för drift sommaren 1980.

Genom beslut av regeringen sommaren 1979 och våren 1980 uppdrogs åt överbefälhavaren att bedriva försök med eldning av flis och helved vid vissa förband inom försvarsmakten under eldningssäsongerna l979—l980

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 68

och 1980—1981. Försöken under den senare säsongen finansierades ur clear- ingfonden.

De här nämnda försöken med omställning vid dels fjärrvärmeverk. dels mindre värmecentraler avses utgöra en grund för ÖEF:s fortsatta plane- ring. Det bör även framhållas att ÖEF i samråd med Svenska värmeverks- föreningen våren 1981 har gjort en sammanställning av omställningsmöjlig- heterna vid samtliga fjärrvärmeverk. ÖEF har vidare undersökt den svens- ka verkstadsindustrins möjligheter att leverera den för ombyggnaden av eldningsanläggningar erforderliga materielen. Dessa översyner avses ske årligen för att ingå i aktuella beslutsunderlag vid kris.

ÖEF har i det ekonomiska försvarets programplan 1982/83— 1986/87 lämnat förslag till åtgärder som dels skall underlätta övergång i kris från eldning med olja till eldning med inhemska bränslen, dels möjliggöra viss kristida ersättning av eldningsolja med el.

ÖEF föreslår att en projektering skall ske för omställning i kris av fjärrvärmeanläggningar och att en viss planering skall genomföras för materielproduktion m.m. Projekteringen bör enligt ÖEF ske inom ramen för den kommunala beredskapsplaneringen och finansieras med statsbi- drag. Kostnaden beräknas till totalt 35 milj. kr., vilket bör fördelas på programplaneperiodens tre första år. För budgetåret 1982/83 beräknas 12 milj. kr.

Mot bakgrund av erfarenheter som vunnits vid de försök inom försvars- makten som jag redogjort för i det föregående. bedömer ÖEF det vara tillräckligt att i fråga om värmecentraler och större fastighetspannor ge- nomföra omställningsplanering först sedan en kris har inträffat. Anvisning- ar för inventering av pannbcståndet och för en planering i kommunal regi för ersättning av olja med ved bör dock enligt ÖEF tas fram redan nu. Härför erfordras konsultmedel om 100000 kr. under vart och ett av budget- åren 1982/83 och 1983/84.

För att möjliggöra en övergång från eldningsolja till el föreslår ÖEF att anskaffning skall ske av magnesiumoxid för tillverkning av rörelement och elradiatorer i en kris. För att säkerställa den avsedda produktionen krävs en beredskapslagring av magnesiumoxid på 450 ton. Kostnaden härför är 3.5 milj. kr.

Med hänsyn till att de föreslagna omställningsåtgärderna utgör ett alter- nativ till beredskapslagring av olja bör de enligt ÖEF finansieras över Oljelagringsfonden.

I sitt slutbetänkande tillstyrker försvarskommittén de av ÖEF föreslag- na åtgärderna liksom en finansiering över Oljelagringsfonden.

Flera skäl talar enligt min mening för ett genomförande av ÖEF:s förslag i den utsträckning resurserna medger.

Ett skäl är att åtgärder måste vidtas så att de förutsättningar om omställ- ning som gjorts i det nu gällande oljelagringsprogrammet vilar på en verk- Iighetsgrund. Ett annat skäl är att de åtgärder det här är fråga om bidrar till

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 69

att säkra en uthållig kristida energiförsörjning. dvs. en försörjning utöver den avspärrningssituation på ca ett år som förutsatts i planeringen. Ett tredje skäl är att effekten av de resurser som sätts in på här förordade åtgärder ger hög effekt på marginalen. Jag vill i det sammanhanget nämna att värdet av den olja som för i försörjningsplanen förutsatt krisperiod beräknas ersättas av ved, el och kol uppgår till 2.5 miljarder kr. Ett annat exempel är att kostnaden för föreslagen lagring av magnesiumoxid är ca 0.5% av kostnaden för den olja som skulle ersättas under ettårig avspärr- ningskris.

Jag kan mot bakgrund av vad jag tidigare framfört inte föreslå en finansi- ering av åtgärderna över Oljelagringsfonden. Senare i år kommerjag emel- lertid att föreslå regeringen att ÖEF beviljas medel ur clearingfonden för att finansiera lagringen av magnesiumoxid med 3.5 milj. kr. och konsult- medel med 100000 kr. Vidare avserjag samtidigt föreslå regeringen att 6.4 milj. kr. beviljas ÖEF ur clearingfonden för projektering av omställning i kris av fjärrvärmeanläggningar m.m.

På drivmedelsområdet innebär energipolitiken ansträngningar att på sikt skapa tillgång till alternativ till dieselolja och bensin. t.ex alkoholer. Några kvantiteter av betydelse för försörjningsberedskapen kan dock inte förvän- tas under den närmaste tioårsperioden. Behovet av att kunna använda gengas vid en långvarig kris kvarstår därför tills vidare. Vissa medel behöver fortfarande anvisas för att vidmakthålla gengasberedskapen. Jag tillstyrker ÖEF:s förslag att inom det ekonomiska försvarets medelsram 300000 kr. anslås för ändamålet över statsbudgeten.

Vidare tillstyrker jag förslaget om att ytterligare 200000 kr. anslås för stärkande av handlingsberedskapen allmänt inom energiprogrammet.

Jag återkommer till detta vid min anmälan av anslagsfrågor.

7.2.3.8 Beredskapslagring av ångkol Användningen av ångkol uppgick år 1979 till ca 420 kton. År 1990 beräknas användningen uppgå till ca 4—6000 kton varav ca 3— 4000 kton beräknas utnyttjas för bostadsuppvärmning och i kraftvärmeverk. Ca 1—2000 kton bedöms användas inom industrin. Mot slutet av 1980-talet bedöms 7 år 10% av landets energiförsörjning komma att vara baserad på kol. Motsvarande andel är f.n. mindre än 1 % Ängkol ersätter i första hand tjock eldningsolja. Detta förhållande har beaktats i det förslag till minskat beredskapslager av olja som riksdagen har beslutat om (prop. 1980/81:90 bil.3. FöU 1980/81:21. rskr 1980/81:281). Denna ändrade struktur på energitillförseln medför. vilket också OLK konstaterar. att beredskapslager av kol måste byggas upp för att förhindra att försörjningsberedskapen på bränsleområdet försämras. Projekterings-. prövnings- och byggnadstider för stora koleldade anlägg- ningar är mycket lång. i många fall ända upp till sju år. För mindre anläggningar är tiden kortare, men uppgår likväl till flera år. Anläggningar

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 70

som beslutas under de närmaste åren kommer att tas i drift under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. För att de lönsamhetskalkyler som görs i samband med överväganden om investeringar i eldningsanläggningar skall baseras på realistiska ekonomiska förutsättningar bör enligt OLK kraven på beredskapslagring slås fast så snart som möjligt. Detta gäller både användare av kol och företag som avser att engagera sig i kolhandel m.m.

OLK föreslår att tvångslagring av ångkol skall regleras i en särkild lag. Lagringsskyldigheten bör inträda fr.o.m. år 1986. Den skiss till lagstiftning som OLK har lagt fram ansluter i väsentliga delar till vad som f.n. gäller beträffande tvångslagring av olja.

Förslaget innebär bl.a. att lagringsskyldiga skall vara kolanvändare med en årlig förbrukning av minst 20 kton och säljare av kol när försäljningen uppgår till minst 50 kton per år. Säljare eller förbrukare av ångkol som importerar kolet bör enligt OLK alltid vara lagringsskyldiga. Ingen lag- ringsskyldighet bör föreligga om ångkolet utvunnits inom landet. En rimlig försörjningsberedskap uppnås enligt OLK om lagringsvolymen fastställs till 40% av närmast föregående års försäljning. exkl. försäljning till annan lagringsskyldig. eller förbrukning. Med hänsyn till att risken för s.k. fredskriser på kolområdet kan förutsättas vara ringa bör enligt OLK be- redskapslagringen kunna begränsas till avspärrnings— och krigssituationer. Vidare tar OLK upp frågan om lokalisering av beredskapslager. Enligt utredningen skall i princip minst en tredjedel av beredskapslagringen full- göras inom rimligt transportavstånd från eldningsanläggningen. Viss möj- lighet för förbrukaren till inlagring hos annan bör finnas enligt OLK. Detta får dock inte innebära att övervägande delen av tvångslagren läggs upp i ett fåtal kolhamnar.

Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget instämmer flertalet i OLK:s förslag. Beträffande lagringens omfattning anser Svenska stenkols- importörers förening och Ängpanneföreningen att denna är för hög. SPI föreslår lagringsskyldighet för förbrukare när den årliga förbrukningen överstiger 8 kton och försäljare när den årliga försäljningen överstiger 30 kton. Cementa AB anser att processindustrin bör undantas från lagrings- skyldigheten. ÖB, ÖEF, naturvårdsverket och planverket framhåller bety- delsen av att lagren får en lämplig utformning och lokalisering.

Även jag anser det nödvändigt med en beredskapslagring av ångkol. Liksom i fråga om bl.a. olja bör lagringsskyldighetcn åvila större säljare och förbrukare av ångkol samt importörer av ångkol. Den närmare omfatt- ningen av lagringsskyldighetcn måste bestämmas med beaktande bl.a. av tillförsel- och förbrukningsförhållandena. OLK:s förslag i det här avseen- det synes väl avvägt. Jag ansluter mig således i princip till OLK:s-förslag.

Jag delar utredningens uppfattning att det är önskvärt att beslut fattas snarast möjligt om lagringsskyldighet för ångkol. En lagstiftning av det här slaget inrymmer dock vissa problem frånjuridisk- teknisk synpunkt. Med

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 71

hänsyn härtill avser jag att senare-återkomma med förslag till sådan lag- stiftning.

7.2.3.9 Beredskapslagring av naturgas

Naturgas kommer att introduceras i Sverige år l985 då leveranser av dansk och västtysk naturgas till det s.k. Sydgasprojektet beräknas börja. Genom projektet kommer c:a 450000 m3 eldningsolja eller 4 a 5 TWh att ersättas av naturgas i sydvästra Skåne. Sydgasprojektet kommer vid denna tidpunkt att svara för endast c:a 1 % av landets energiförbrukning. Emel- lertid kommer. enligt OLK:s beräkningar, c:a 10000 hushåll och något hundratal företag att tillföras naturgas och vara helt beroende av detta bränsleslag. Det finns därför anledning att ta ställning till hur och i vilken utsträckning försörjningsberedskapen av naturgas bör tillgodoses. Ökad användning av naturgas också i övriga delar av landet är tänkbar. Det är därför av principiella skäl viktigt att nu ta ställning till frågan om försörjningsberedskapen på naturgasområdet.

Låt mig härvid först konstatera att huvuddelen av gasen kommer att tillföras från källor i Nordsjön. Av detta skäl anserjag. i likhet med OLK, att något särskilt fredskrislager inte behövs. då risken för fredskriser i detta område måste anses vara ringa. l krigs- och avspärrningssituationer torde däremot tillförselmöjligheterna bli begränsade. Då gasen i huvudsak ersätter eldningsolja. stadsgas och gasol bör samma försörjningsberedskap inför krigs- och avspärrningssituationer eftersträvas för naturgas som för dessa oljeprodukter. Detta har också varit utgångspunkten i det förslag OLK presenterat.

OLK föreslår att tvångslagring av naturgas skall regleras i en särskild lag med lagringsskyldighet fr.o.m. år 1986. Den skiss till lagstiftning som OLK har lagt fram ansluter i väsentliga delar till vad som f.n. gäller beträffande tvångslagring av olja.

Förslaget innebär bl.a. att distributörer och storförbrukare förbrukare som använder minst 5000 000 m3 naturgas per år av naturgas skall vara lagringsskyldiga. Distributörerna skall vara skyldiga att hålla beredskaps- lager av naturgas eller annan produkt som efter blandning eller omvandling kan distribueras genom gasnätet till småförbrukare. Storförbrukarna skall vara skyldiga att hålla beredskapslager av olja eller annat bränsle samt att hålla utrustning för förbränning härav. Sådana storförbrukare som an- vänder gasen i sin tillverkningsprocess skall dock ha möjlighet att kunna uppdra åt distributören att hålla erforderligt lager av gas. Lagringsmäng- den skall utgöra en bestämd andel 40% av den mängd naturgas som . förbrukats eller försålts under närmast föregående kalenderår.

Gasleveranserna i Sydgasprojektet beräknas enligt OLK börja under hösten 1985. För att skapa klarhet för naturgasintressenter anser OLK det

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 72

önskvärt att statsmakterna snarast möjligt fattar beslut om att lagringsskyl- dighet för naturgas skall inträda från nämnda tidpunkt.

Remissinstanserna har i stort anslutit sig till OLK:s förslag. ÖEF fram- håller särskilt att gaseldade uppvärmningsanläggningar innebär en betänk- lig försvagning av beredskapen. då de inte omfattas av lagen ("1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. ÖEF föreslår därför att regeringen uppdrar åt statens planverk att i samråd med ÖEF utreda och föreslå åtgärder som kan skapa sådan flexibilitet även i gasvärmda byggna- der som krävs för andra uppvärmningsanordningar.

Även jag anser det nödvändigt med en beredskapslagring av naturgas m.m. Lagringsskyldigheten bör åvila distributörer och storförbrukare av naturgas. Den närmare omfattningen av lagringsskyldighetcn måste be- stämmas med beaktande bl.a. av tillförsel- och förbrukningsförhållandena. OLK:s förslag i det här avseendet synes väl avvägt. Jag ansluter mig således i princip till OLK:s förslag.

Jag delar utredningens uppfattning att det är önskvärt att beslut fattas snarast möjligt om lagringsskyldighet för naturgas. I likhet med vad jag tidigare anfört beträffande lagring av ångkol inrymmer dock en lagstiftning av det här slaget vissa problem från juridisk-teknisk synpunkt. Med hän- syn härtill avser jag att senare återkomma med förslag till lagstiftning avseende lagring av naturgas m.m.

Vad gäller ÖEF:s förslag om att utreda åtgärder för att öka flexibiliteten i gasuppvärmda byggnader anser jag att det bör prövas i samband med den översyn av oljelagringsprogrammet som skall göras år 1983.

7.2.3.10 Beredskapslagring av kärnbränsle

Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) bildades år l972 och ägs av staten och kraftbolagen. Enligt det konsortialavtal som ligger till grund för verksamheten är en av SKBF:s uppgifter att genomföra beredskapslagring av kärnbränsle.

Vid utgången av år 1982 kommer den planerade lageruppbyggnaden av kärnbränsle att vara genomförd. Lagret, som kommer att motsvara 35 TWh. beräknas av OLK motsvara en uthållighet på kärnbränsleområdet om minst 22 a 23 månader. Denna uthållighet överstiger de beräknade behoven i avspärrningssituationer och är längre än vad som gäller för energiprogrammet i övrigt. OLK förordar att i första hand denna utbygg- nad genomförs.

Om statsmakterna önskar utöka försörjningsberedskapen på elområdet ytterligare med tanke på fredskriser, andra typer av störningar eller mer omfattande tillförselbortfall bör detta enligt OLK av ekonomiska skäl ske genom beredskapslagring av kärnbränsle. OLK anför att om l975 års oljelagringskommitte's principiella förslag om ett bränslebyte för varje re- aktor genomförs skulle —— med nuvarande förutsättningar — uthålligheten öka till 27 å 28 månader.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 73

OLK anser att beslut om uthålligheten och omfattningen av lagret av kärnbränsle bör fattas av riksdagen efter förslag av regeringen samt att lagret i och med detta bör benämnas beredskapslager av kärnbränsle i stället för som nu reservlager. På grund av bl.a. statsmakternas stora inflytande på kärnkraftssektorn torde enligt OLK någon särskild reglering i lag inte behövas.

Remissinstanserna ansluter sig i huvudsak till OLK:s förslag. ÖB be- dömer emellertid att man även i krig bör ha möjlighet att utnyttja kärn- kraftverk. RRV är kritiskt och vill bl.a. ha en reglering av tvångslagring av kärnbränsle genom lagstiftning. Försvarskommittén som ansluter sig till OLK:s bedömning. förordar att frågan om eventuell fortsatt utbyggnad av beredskapslagren av kärnbränsle prövas i samband med översynen av oljelagringsprogrammet år 1983.

Efter samråd med statsrådet Eliasson anser jag för egen del att nu pågående lageruppbyggnad är tillräcklig. Lagringen bör även fortsättnings- vis byggas upp och förvaltas av kraftbolagen och SKBF. Lagren bör benämnas beredskapslager av kärnbränsle. Finansieringen bör liksom hit- tills ske av kraftbolagen med hjälp av statliga kreditgarantier.

Någon särskild reglering i lag behövs enligt min mening inte med tanke på statsmakternas inflytande på kärnkraftssektorn. För att säkerställa att de lager som byggs upp finns tillgängliga vid kris bör avtal om beredskaps- lagringen. vilket också OLK föreslagit, träffas mellan ÖEF och berörda kraftföretag i samråd med SKBF. Företagen bör årligen rapportera till ÖEF om beredskapslagringen och övrig lagerhållning av kärnbränsle.

Några ytterligare åtgärder anser jag f.n. inte vara erforderliga. Det kan emellertid frnnas anledning att i samband med översynen år 1983 åter pröva beredskapslagrets storlek.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 0.5 milj. kr. ur den särskilda medels- ramen för ekonomiskt försvar för gengasverksamhet och förbättring av handlingsberedskapen. Utanför ramen beräknar jag 1222 milj. kr. för oljelagringsprogrammet.

Delprogrammet Elkraft

Efter samråd med statsrådet Eliasson vill jag anföra följande. Delprogrammet omfattar frågor rörande försörjningen med elektrisk energi. Statens vattenfallsverk är programmyndighet.

Försvarskommittén har föreslagit följande in ri kt ni ng. Inom ramen för de allmänna målen för energiprogrammet bör målet för beredskapsverksamheten inom elkraftområdet vara att trygga samhällets behov av elenergi under fredskriser, avspärrning och krig så att motstånds- förmågan och de viktigaste funktionerna kan vidmakthållas.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. I övrigt finner jag att de föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 74

7.2.4 Programmet Övriga försörjningsviktiga varor

Programmet indelas i två delprogram. Kemiska produkter m.m. och Metaller m.m. ÖEF är programmyndighet.

Delprogrammet Kemiska produkter m.m.

Delprogrammet omfattar frågor rörande försörjning med andra mine- raler än metaller, trävaror, massa. papp och papper. grafiska produkter. gasbensin. gummi- och plaster samt övriga kemiska produkter, dock ej läkemedel.

Försvarskommittén har föreslagit följande in ri k t n i n g.

Försörjningsberedskapen inom kemiprogrammet bör främst säkerställa försörjningen med varor som är särskilt viktiga för individens överlevnad och samhällets funktion. Avvägningen mellan beredskapslagring av impor- terade varor och förberedd inhemsk produktion bör göras så att förbere- delser för krisproduktion vidtas om tiden för omställning är måttlig och åtgärderna ger besparingar jämfört med sedvanlig beredskapslagring.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. Kommittén anser vidare att särskilda åtgärder för att behålla försörj- ningsviktig produktion vid behov skall vidtas i den omfattning som bedöms erforderlig för att säkerställa de mest angelägna behoven. Dit hör förpack- ningar för främst livsmedelsindustrin. material för tryckning av tidningar och tidskrifter m.m. för det psykologiska försvaret samt gummidäck m.m. för transportsektorn. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning.

Enligt kommittén bör resultatet av pågående studier avseende den ke- miska industrins möjligheter att utnyttja inhemska råvaror för anpassning och omställning i en krissituation avvaktas. Uppbyggnaden av beredskaps- lager i statlig regi bör därför begränsas. Enligt kommittén bör på sikt ett ökat ansvar för beredskapslagring överföras till näringslivet. Det är därför angeläget att det försök med lagring i näringslivets regi, som föreslagits av ÖEF, genomförs. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor och hänvisar beträffande ansvaret för beredskapslagringen till vad jag tidigare anfört.

7.2.4.1 Beredskapslagring av gasbensin

Gasbensin används i Sverige som basråvara vid tillverkning av plastrå- varorna eten och propen som i sin tur används för att tillverka plastpro- dukter. Från för5örjningsberedskapssynpunkt är plastprodukter av stor betydelse inom bl.a. hälso- och sjukvårdsområdet och inom förpacknings- industrin. PraktiSkt taget all gasbensin som används i landet importeras.

Statsmakterna fattade mot bakgrund av försörjningsberedskapsutred- ningens slutbetänkande (SOU 1975257) Varuförsörjning för kristid beslut om visst statligt beredskapslager av gasbensin för fredskriser (prop. 1975/ 76: 152). 1975 års oljelagringskommitté föreslog en lagerökning av gasben-

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 75

sin för krigs- och avspärrningssituationer. I prop. 1976/77:74 bil. 2 anslöt sig föredraganden till kommitténs förslag om förstärkning av beredskaps- lagren av gasbensin men ansåg att inlagringen borde planeras till tiden efter budgetåret 1981/82. Frågan om ytterligare gasbensinlagring för främst fredskriser borde speciellt uppmärksammas av kontrollstationen, d.v.s. OLK.

OLK föreslår med beaktande av behoven och befintliga lager m.m. att de statliga beredskapslagren av gasbensin för främst avspärrnings- och fredskrissituationer bör utökas med 330000 ton eller 455000 m3. Utgif- terna. som beräknas uppgå till c:a 500 milj. kr.. föreslås bestridas från Oljelagringsfonden. Lageruppbyggnaden föreslås genomföras så snart som möjligt under progamplaneperioden 1982/83—1986/87.

Till OLK:s förslag har fogats ett särskilt yttrande av experten Orrö. Orrö anser att kommitténs bedömning är alltför optimistisk mot bakgrund av gjorda erfarenheter från fredskriser under l970-talet och att i en kris i vårt närområde bristen på gasbensin på den internationella marknaden skulle bli i det närmaste total. Till detta kommer att det inom landet inte finns något substitut för gasbensin. En viss reserv borde därför ha beräknats med hänsyn till varans vikt för folkförsörjningen och möjligheten att köpa den under avspärrning. Orrö föreslår en reserv på 100000 ton och att följaktligen lagringsmålet räknas upp med denna kvantitet.

ÖB instämmer i Orrös synpunkter. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot OLK:s förslag.

För egen del vill jag anföra följande. Produktionskapaciteten för gasben- sin var tidigare knapp i Västeuropa och någon marknad utöver långa kontrakt förekom knappast. Kapaciteten har efter. oljekrisen 1973—1974 ökat väsentligt och gasbensin utbjuds numera också vid sidan av långa kontrakt. lnköps- och försäljningspriser noteras även på spotmarknaden. I Sverige sker inköp från ett flertal källor. Användarna av gasbensin i Sverige planerar att även använda gasol som råvara i tillverkningsproees- sen. Dessutom kan genom s.k. katalytisk krackning ett högre utbyte av lätta oljeprodukter erhållas vid raffinering.

Mot bakgrund av vad jag har anfört ovan ökat utbud. fler inköpskällor och gasol som råvara bedömer jag att försörjningsmöjligheterna i en kris har förbättrats. Jag ansluter mig till kommitténs förslag och förordar en utökad beredskapslagring av gasbensin med 330000 ton. dvs. ca 455000 m3. '

Inlagringen i en nu färdigställd anläggning bör påbörjas under budgetåret 1982/83 med ca 100000 m3. Samma volym bör inlagras de tre följande budgetåren och resten under budgetåret 1986/87.

Jag har tidigare föreslagit att Oljelagringsfonden skall upphöra fr.o.m. budgetåret 1982/83. Med anledning härav förordar jag att inlagring av gasbensin finansieras över statsbudgeten. För budgetåret l982/83 beräknar jag ett medelsbehov på 139 milj. kr. i tillägg till den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. Jag återkommer härtill vid behandlingen av an-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 76

7.2.4.2 Amm(miukjk'irsörjningen

Min företrädare redogjorde i propositionen om ammoniaktillverkningen i Kvarntorp (prop. l980/81:186. FöU l980/81:27. rskr l980/8l1345) för Sveri- ges behov av ammoniak. Han föreslog där att man skulle använda den genom det tilltänkta stödet till Supra AB:s ammoniakfabrik i Kvarntorp vunna tidsfristen fram till slutet av 1982 för mer ingående undersökningar om alternativa vägar att klara ammoniak- och kvävegödselmcdelsförsörj- ningen i kristid. Bland annat borde undersökas möjligheterna att i kristid bygga upp en ny ammoniakanläggning där tillverkningen inte är beroende av importerade råvaror.

Chefen förjordbruksdepartementet tillkallade härefter med stöd av rege- ringens bemyndigande den 25 juni l98l en särskild utredare med uppdrag att utreda försörjningen med gödselmedel m.m.”(Dir I98l:45). Utredaren kommer i dagarna att lämna sina förslag, vilka chefen förjordbruksdepar- tementet kommer att redogöra för senare idag.

I samband med att Norsk Hydro a.:s. förvärvade aktiemajoriteten i Supra undertecknade de bägge företagen en utfästelse gentemot svenska staten med bl.a. följande innehåll:

”Norsk Hydro och Supra förklarar sig beredda att medverka till projekte- ring och andra förberedelser för byggandet och idrifttagandet av en elek— trolysbaserad ammoniakfabrik i Sverige i en krissituation".

ÖEF har sedermera förhandlat med företagen och nyligen underteck- nades en principöverenskommelse. där Norsk Hydro och Supra på vissa villkor förklarar sig beredda dels att utföra en förstudie för en elektrolysba- serad ammoniakfabrik för användning i en krissituation. dels att projekte- ra, bygga och driva en sådan fabrik. Fabriken skall ha en kapacitet på [20000 ton ammoniak per år. Kapaciteten skall uppnås högst två år efter beslut om byggande.

I överenskommelsen förbinder sig Norsk Hydro bl.a. att inom sex månader från beställning utföra förstudien, vilken skall omfatta även beho- vet av inköp i icke-kristid av know-how och eventuella nyckeldelar för ammoniakfabriken. Kostnaden för förstudien beräknas uppgå till högst 2 milj. kr.

Vidareförbinder sig de båda företagen att i den omfattning staten påkal- lar genomföra projekteringen av ammoniakfabriken. Projekteringen kan om staten önskar ske i etapper. Bolagen förbinder sig att om staten påford— rar biträda vid uppförandet av fabriken. Supra åtar sig att driva och underhålla fabriken samt att köpa hela ammoniakproduktionen. Staten skall äga ammoniakfabriken. som om den byggs avses ligga intill Supras kvävegödselfabrik i Köping.

I samråd med chefen för jordbruksdepartementet anser jag att produk- tion av ammoniak i en på inhemska råvaror baserad fabrik är det tryggaste sättet att i långa avspärrningssituationer förse den svenska marknaden

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 77

med råvara för produktion av minimibehovet av kvävegödselmedel. sprängämnen m.m. Elektrolystekniken är beprövad och svensk industri bör om projekteringen har drivits tillräckligt långt i en krissituation kunna tillverka och foga samman den utrustning som behövs inom den stipule- rade tvåårsperioden.

Jag vill samtidigt understryka att det med dagens svenska elektricitets— priser är helt oekonomiskt att i icke-kristid tillverka ammoniak genom elektrolys. Det pris man i dagsläget kan få ut för ammoniak täcker inte ens de rörliga kostnaderna för sådan tillverkning och ger ingen möjlighet att täcka avskrivningarna på fabriksinvesteringen. Denna torde för närvaran- de uppgå till i storleksordningen en knapp miljard kronor inklusive räntor och beräknad kostnadsstegring under byggnadstiden.

I en krissituation när det gäller befolkningens överlevnad blir investe- rings- och driftskostnader av underordnad betydelse. Det gäller då framför allt att kontinuerligt få fram ammoniak för att hålla gödselmedelsproduk- tion och annan viktig tillverkning igång.

För att fabriken skall kunna byggas och drivas i en krisituation krävs noggranna förberedelser i icke-kristid. Jag anser att staten bör beställa den offererade förstudien och beräknar högst 2 milj. kr. för ändamålet att finansieras inom den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. För- studien får visa hur långt projekteringen i icke-kristid bör drivas för att man i kristid efter eventuell kompletterande projektering skall kunna byg- ga och driva fabriken med användande av enbart svenska varor och svenskt kunnande. Jag avser återkomma till regeringen i denna fråga när förstudien är klar.

Jag har tidigare redogjort för principöverenskommelsen mellan Norsk Hydro, Supra och ÖEF om import i kristid av kvävegödselmedel och ammoniak. Chefen förjordbruksdepartementet kommer senare idag att ta upp frågan om lagring av kvävegödselmedel. Tillsammans med förberedel- serna för byggandet av en elektrolysbaserad ammoniakfabrik bör dessa beredskapsåtgärder kunna ge en rimlig försörjningsberedskap på kväve- gödselmedelområdet och för viss annan viktig produktion.

Det underlag som nu finns visar således att det finns alternativa vägar att klara kvävegödselmedel— Och ammoniakförsörjningen i kristid. Härigenom har intentionerna bakom l98l års beslut om tillfälligt stöd till den oljebase- rade ammoniakfabriken i Kvarntorp uppfyllts. Med nuvarande relationer mellan världsmarknadspriset på ammoniak och självkostnadspriset för ammoniak tillverkad i Kvarntorp skulle dessutom ett statligt stöd på över 40 milj. kr. per år behövas för att täcka förlusterna. Något behov av en förlängning av det statliga stödet efter år 1982 finns därför inte.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 35.3 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för industristöd. lagringsförsök. sub- stitutförsök m.m. ] beloppet ingår 12,8 milj. kr. för stöd till Supra AB. Jag beräknar därutöver 139 milj. kr. för anskaffning av lager av gasbensin.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 78

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär- derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe- ten.

Delprogrammet Metaller m.m.

Delprogrammet omfattar frågor rörande försörjning med malmer. stål. järn och andra metaller samt verkstadsprodukter utom sjukvårdsmateriel.

Försvarskommittén har föreslagit följande in rikt ni ng. Åtgärderna inom metallprogrammet skall främst syfta till att stödja de program som har ansvar för den grundläggande försörjningen inom områ- dena livsmedel, beklädnad, energi, sjukvård och transporter samt för militärt försvar och civilförsvar. Beredskapsverksamheten inriktas på att förbereda omställningar av försörjningsviktig produktion inom metall- och verkstadsindustrin.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. Försvarskommittén pekar på möjligheten att planera och förbereda bryt- ning av kända men i fred inte utnyttjade malmfyndigheter. En annan lämplig omställningsåtgärd är att finna inhemska substitut eller ökad åter- vinning. Särskild vikt bör enligt kommittén läggas vid att säkerställa erfor- derlig försörjning i fråga om elektronikkomponenter. Frågor rörande beho- vet av utbyteskomponenter och reservdelar. särskilt inom elektronikområ- det, är emellertid enligt kommittén främst en angelägenhet för berörda företag. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor och hänvisar beträffande ansvaret för beredskapslagringen till vad jag tidigare anfört i samband med behandlingen av lagringsverksamheten.

1977 års försvarsbeslut innebar bl.a. att det mot bakgrund av situationen i södra Afrika skulle byggas upp ett fredskrislager av vissa legeringsme- taller. Lagret skulle omfatta en två månaders normal förbrukning av de metaller som importeras direkt från området (krom. kobolt) och ca en månads normal förbrukning av de metaller för vilka södra Afrika svarar för en stor del av världSproduktionen (mangan. vanadin).

Mineralpolitiska utredningen har i sitt slutbetänkande (SOU l980:l2) Mineralpolitik förordat en utökning av fredskrislagringen till att omfatta ett större antal legeringsmetaller och till en volym motsvarande tre månaders normal import. Försvarskommittén. liksom ÖEF i programplanen. anslu- ter sig till detta förslag. Kommittén anser att finansieringen av denna lagring bör studeras ytterligare samt att man kan överväga en ordning som innebär att denna lagring. i likhet med annan fredskrislagring. finansieras via en fond som byggs upp genom särskilda avgifter. En möjlighet kan därvid vara att utöka oljelagringsfondens användningsområde till att om- . fatta all fredskrislagring. I sammanhanget påpekas att långt drivna förbere- delser för inhemsk utvinning av vissa legeringsmetaller på sikt kan reduce- ra behovet av fredskrislagring av metaller över huvud taget.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 79

Ifråga om fredskrislagringen vill jag anföra följande. Den tidigare beslu- tade fredskrislagringen av legeringsmetaller är nu genomförd. Lagringen har finansierats över statsbudgeten. Jag har i det föregående förordat att planeringen skall inriktas på olika omställningsåtgärder, att ansvaret för lagringen skall ses över samt att Oljelagringsfonden skall upphöra. Jag är mot den bakgrunden inte beredd att förorda att beslut nu skall tas om en utökad fredskrislagring helt finansierad med budgetmedel. Den kommande översynen av lagringsansvaret får lämna underlag för en mer långsiktig bedömning. Jag anser emellertid att lagring av legeringsmetaller är en viktig beredskapsfråga och att staten bör finansiera en viss utökning av nuvarande lager i väntan på mer permanenta åtgärder. Jag avser därför senare i vår föreslå regeringen att ÖEF får ta i anspråk 35 milj. kr. av befintlig reservation på anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder för inköp av legeringsmetaller.

Jag vill i sammanhanget även peka på mineralpolitiska utredningens förslag att den svenska regeringen i internationella sammanhang skall verka för minskade restriktioner för handeln med mineralråvaror, för en jämnare fördelning av prospekteringsinsatser och investeringar i mineral- sektorn i världen samt för införande av bestämmelser i internationella råvaruavtal som skyddar Sveriges intresse av en tryggad försörjning och hindrar diskriminatorisk behandling av köpare från producenternas sida. Sådana ansträngningar har från svensk sida sedan lång tid gjorts. Jag erinrar om att regeringen nyligen har lämnat en proposition om svenskt godkännande av det sjätte internationella tennavtalet. Jag anser att åtgär- der av detta slag även bör ses som ett sätt att på sikt förstärka försörjnings- beredskapen.

7.2.4 .3 Försörjningsberedskapen ifråga om torrbatterier

Våren 1981 beslöt det danska bolaget A/S Hellesens att lägga ned driften vid dotterföretaget Torrbatterifabriken Ängelholm AB. som var den enda tillverkaren av torrbatterier i Sverige. Den 24 april varslades huvuddelen av personalen om uppsägning. I november l98l upphörde tillverkningen.

Frågan om den svenska torrbatteritillverkningen behandlades av riksda- gen i maj l98l (NU l980/81:57, rskr. l980/81:358). Riksdagen uttalade därvid att det bör ankomma på regeringen att gentemot A/S Hellesens hävda att tidigare av bolaget lämnade utfästelser beträffande produktion, investeringar och sysselsättning skall innehållas. Utfästelserna lämnades i samband med att A/S Hellesens och AB Tudor förvärvade aktierna i Torrbatterifabriken år 1974. Tudors aktier ägs numera av Hellesens.

Jag har av chefen för industridepartementet inhämtat att de förhandling- ar som med anledning av riksdagsbeslutet har ägt rum mellan industride- partementet och A/S Hellesens inte har lett till något resultat.

Riksdagen uttalade vidare att det med hänsyn till behoven i krig är nödvändigt med en försörjningsberedskap i fråga om torrbatterier och

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 80

förutsatte att ÖEF snarast lägger fram förslag till åtgärder som den på- gående utvärderingen av olika sätt att trygga försörjningsberedskapen kan föranleda.

Jag vill i denna fråga anföra följande. ÖEF hemställde i skrivelse den 31 augusti l981 om regeringens bemyndi- gande att slutföra förhandlingar med Torrbatterifabriken om köp av ma- skinutrustning för tillverkning av torrbatterier. Utrustningen avses läggas i malpåse i en av ÖEF:s förrådsbyar och skall i en krissituation kunna monteras upp där. Enligt ÖEF:s bedömning blir det härigenom möjligt att åtminstone under en inledande femårsperiod upprätthålla viss försörj- ningsberedskap. Efter nedläggning av tillverkningen i Ängelholm kommer försörjningsberedskapen i fråga om torrbatterier att tillgodoses enligt föl- jande:

beredskapslagring av färdiga torrbatterier i ÖEF:s regi beredskapslagring av specialbatterier i försvarsmaktens regi — förberedd krisproduktion genom beredskapslagring av maskinutrust- ning och planlagd personalrekrytering beredskapslagring av torrbatteriråvaror

— förberedd ransonering.

Regeringen medgav i beslut den I oktober l98l att köp fick ske av . maskinutrustning för tillverkning av torrbatterier intill ett belopp av 1070 000 kr. i enlighet med ÖEF:s förslag. En förutsättning var att produk— tionen av torrbatterier vid företaget inte kunde upprätthållas.

Tillverkningen av torrbatterier vid Torrbatterifabriken upphörde i no- vember l98l. ÖEF:s köp av maskinutrustning har därefter genomförts.

Nedläggning av den svenska torrbatteritillverkningen är negativ från försörjningsberedskapssynpunkt. De kompenserande åtgärder som har vidtagits bör emellertid enligt min mening medföra att försörjningsbered- skapen tills vidare kan tryggas på ett acceptabelt sätt.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 5.2 milj. kr. ur den särskilda medels- ramen för ekonomiskt försvar för förberedelser för omställning m.m.

1 övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär— derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe- ten.

7.2.5 Programmet Transporter

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet vill jag anföra följande.

Programmet Transporter omfattar frågor rörande försörjning med trans- porter samt konsumtionsbegränsning av flytande drivmedel. Programmet indelas i delprogrammen Transportsamordning, Järnvägstransporter. Landsvägstransporter, Vägar. Flygtransporter och Sjötransporter. Pro-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 81

grammyndigheter är transportrådet, statens järnvägar, statens vägverk. luftfartsverket och sjöfartsverket.

Försvarskommittén har föreslagit följande in rikt nin g: Beredskapsförberedelserna inom transportprogrammet skall främst avse transportreglering, transportledning samt skydd och reparationer. Stor vikt bör läggas vid åtgärder som syftar till en snabb organisering och genomförande av erforderlig transportverksamhet i sådana krissituationer där angreppet inleds överraskande. varvid understöd åt försvarsmaktens mobilisering och gruppering är den viktigaste uppgiften. Även frågan om sjuktransporter i dessa situationer bör ägnas stor uppmärksamhet.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.

Delprogrammet Transportsamordning

Delprogrammet omfattar frågor rörande förberedelser för samordning och prioritering av transportresurser främst genom transportreglering och genomförande av drivmedelsransonering. Transportrådet är programmyn- dighet.

Försvarskommittén har föreslagit följande in r i k t n i n g. Beredskapsförberedelserna bör främst avse samordning och prioritering av transportresurser. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utvecklingen av väl fungerande system för ransonering av flytande drivmedel.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. Regeringen har i prop 1981/82:100 bil. 9 för budgetåret 1982/83 beräknat 0,5 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för utvecklingen av ett nytt system för drivmedelsransonering.

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär- derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe- ten.

Delprogrammet Järnvägstransporter

Delprogrammet omfattar frågor rörande bl.a. olika former av fortifika- toriskt skydd, anskaffning av reservmateriel och utrustning av verksskydd och driftvärn samt utbildning för att säkerställa erforderlig insatsbereds- kap. Statens järnvägar är programmyndighet.

Försvarskommittén har föreslagit följande in ri ktn i n g. Beredskapsförberedelserna bör inriktas på att öka uthålligheten och begränsa verkan av skador på järnvägsanläggningar. För att med större säkerhet kunna verka även vid ett överraskande inlett'angrepp fordras vissa skyddsåtgärder för i första hand ledningsorgan. samband och viss materiel. ,

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. Jag beräknar för budget- året 1982/83 9 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt 6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 HandelSdepartementet 82

försvar för fortsatt utbyggnad av utbildningsanläggning samt anskaffning av utrustning, materielskydd m.m.

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär— derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe- ten.

Delprogrammet Landsvägstransporter

Delprogrammet omfattar frågor rörande förberedelser för transportle- dande åtgärder för landsvägstransporter. Transportrådet är programmyn— dighet.

Verksamheten innebär i fredstid bl.a. att ge ut anvisningar för bereds- kapsplanering av olika landsvägstransporter och att tillse att transportme- del kan ställas till försvarsmaktens förfogande under beredskap och krig.

Regeringen har i prop. 1981/82:100 bil. 9 för budgetåret 1982/83 beräknat 0,5 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för viss materielanskaffning m.m.

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär- derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe- ten.

Delprogrammet Vägar

Delprogrammet omfattar frågor rörande fortifikatoriskt skydd. anskaff- ning av reservmateriel och reservdelar samt planläggning av krigsorganisa- tionen och genomförande av försvarsutbildning. Statens vägverk är pro- grammyndighet.

Försvarskommittén har föreslagit följande in rikt ni n g. Åtgärderna bör inriktas på att tillgodose totalförsvarets behov av väg- hållning. Reservbromateriel bör anskaffas så att utslagna broar kan ersät- tas på särskilt viktiga vägavsnitt.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. Jag beräknar för budgetåret 1982/83 16.5 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för anskaffning av reservbromateriel m.m.

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär- derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe- ten.

Delprogrammet Flygtransporter

Delprogrammet omfattar frågor rörande materielanskaffning, bereds- kapsplanläggning m.m. för försörjningar med flygtransporter. Försvarskommittén föreslår följande in r i k t n i n g.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 83

Verksamheten bör syfta till att skapa de tekniska och underhållsmässiga förutsättningarna för nödvändiga inrikes och utrikes flygtransponer i kriser och krig.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning. Jag beräknar för budgetåret 1982/83 10 milj. kr. ur den särskilda medels- ramen för ekonomiskt försvar för fortifikatoriska åtgärder. materielan- skaffning m.m.

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär- derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe- ten.

Delprogrammet Sjötransporter

Delprogrammet omfattar frågor rörande beredskapsplanläggning, viss materielanskaffning m,m. för sjötransporter. Sjöfartsverket är program- myndighet.

Försvarskommittén har föreslagit följande in r i k t n i n g

Verksamheten bör skapa förutsättningar för inrikes och utrikes sjötran- sporter under avspärrning och i krig. Totalförsvarets behov bör in när sjöfartspolitiken utformas och statligt stöd lämnas till hithörande bran- scher. Materielanskaffningen bör närmast inriktas på att öka uthålligheten för lastning och lossning utanför ordinarie hamnar.

' Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.

Regeringen har i prop. 1981/82: l00 bil. 9 för budgetåret 1982/83 beräknat 0,2 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för viss materielanskaffning.

] övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär- derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe- ten.

7.2.6 Programmet Arbetskraft

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepanementet vill jag anfö- ra följande.

Programmet omfattar frågor rörande totalförsvarets försörjning med civil arbetskraft. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är programmyndighet.

Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning för program- met.

Inom arbetskraftprogrammet bör ökad vikt läggas vid planläggningen för att tillgodose behoven av civil personal inom totalförsvarets prioriterade områden.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning av programmet. Försvarskommittén framhåller vikten av att pågående studier för att närmare precisera behoven inom prioriterade samhällssektorer fullföljs så

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 84

att de kan omsättas i konkreta åtgärder. En väl fungerande arbetsmarknad är betydelsefull även vid kriser och krig, varför också arbetsförmedlingens krigsorganisation bör prioriteras. Jag ansluter mig till kommitténs bedöm- ning i dessa avseenden.

I enlighet med förslag i programplanen förordar försvarskommittén ett ökat antal utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga och en ökad sats- ning på frivilligorganisationerna. För egen del räknar jag med att antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1982/83 bör uppgå till högst 650000. Antalet tjänstgöringsdagar kan senare under pro- gramplaneperioden behöva ökas. Jag räknar med att frivilligverksamheten skall kunna behållas påi huvudsak nuvarande nivå.

Kommittén har vidare påpekat att det inom den administrativa bered- skap—ens område f.n. saknas en arbetsrättslig beredskapsförfattning samt att dispenser från gällande regler och avtal på arbetsmarknaden bör förbe- redas i samverkan med arbetsmarknadens parter. Jag har tidigare redogjort för det arbete som pågår för att förbättra den administrativa beredskapen.

I prop. 1981/82.100 bil. 15 har regeringen föreslagit att vapenfriverksam- heten inom AMS förs över till en ny myndighet. nämnden för vapenfriut- bildning. I administrativt avseende skall den nya nämnden samordnas med civilförsvarsstyrelsen. '

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär- derna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamhe- ten.

7.2.7 Programmet Övriga försörjningsviktiga tjänster

Programmet indelas i delprogrammen Penningmedel och betalningsför- medling. Postal kommunikation, Socialförsäkring och Övrig försäkrings- verksamhet.

Försvarskommittén anser att de i programplanen föreslagna åtgärderna ger uttryck för en lämplig in riktning av verksamheten.

Delprogrammet Penningmedel och betalningsförmedling

Beredskapsåtgärderna inom delprogrammet är främst av administrativ och planläggande karaktär. Riksbanken är programmyndighet.

Enligt programplanen inriktas verksamheten på att skapa förutsättningar för att bank- och betalningsväsendet skall kunna fungera under kris- och krigssituationer på ett sätt som så nära som möjligt ansluter till verksamhe- ten i fredstid.

Jag biträder förslaget till inriktning.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 85

Delprogrammet Postal kommunikation

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet vill jag anföra följande.

Beredskapsåtgärderna inom delprogrammet är främst av administrativ och planläggande karaktär. Postverket är programmyndighet.

Enligt programplanen inriktas verksamheten på att tillgodose totalför- svarets behov av postala tjänster i kris- och krigssituationer för att verk- samheten därvid så långt möjligt skall kunna bedrivas efter samma grunder som i fred.

Jag biträder förslaget till inriktning. Jag beräknar för budgetåret l982/83 vissa medel ur den särskilda medels- ramen för ekonomiskt försvar i enlighet med förslag i programplanen.

Delprogrammet Socialförsäkring

Efter samråd med chefen för socialdepartementet vill jag anföra föl- jande.

Beredskapsåtgärderna inom delprogrammet är främst av administrativ och planläggande karaktär och omfattar verksamhet vid de allmänna för- säkringskassorna och riksförsäkringsverket, Riksförsäkringsverket är pro- grammyndighet.

Enligt programplanen inriktas verksamheten på att skapa förutsättningar för att fredstida socialförsäkringsförmåner kan bibehållas under bereds- kapstillstånd och krig.

Jag biträder förslaget till inriktning. Jag beräknar för budgetåret 1982/83 vissa medel ur den särskilda medels- ramen för ekonomiskt försvar i enlighet med förslag i programplanen.

Delprogrammet Övrig försäkringsverksamhet

Efter samråd med chefen för ekonomidepartementet vill jag anföra föl- jande.

Beredskapsåtgärderna inom delprogrammet är främst av administrativ och planläggande karaktär och omfattar verksamhet vid försäkringsinspek- tionen. statens krigsförsäkringsnämnd och statens krigsskadenämnd. vilka är programmyndigheter.

Enligt programplanen inriktas verksamheten på att skapa förutsättningar för att försäkringsväsendet under beredskapstillstånd och krig skall funge- ra på ett sätt som så nära som möjligt ansluter till den fredsmässiga verksamheten.

Jag biträder förslaget till inriktning.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 86

7.2.8 Programmet Ledning och samordning m. m.

Beredskapsåtgärderna inom programmet är främst av administrativ och planläggande karaktär.

Programmet Ledning och samordning m.m. omfattar tre delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde. nämligen

Samordning Informationsbehandling Ledning och administration.

Programmet omfattar dessutom tre delprogram inom kommerskolle- giets, statens pris- och kartellnämnds resp. generaltullstyrelsens ansvars- områden, nämligen

Utrikeshandelsregleringar Prisregleringar Tullverksamhet.

Försvarskommittén har föreslagit föjande in ri kt n i n g. Verksamheten bör syfta till att skapa handlingsberedskap i fred och att ge personal med ansvar för Verksamhet i krig förmåga att utnyttja de samlade resurserna efter lägets krav.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.

Försvarskommittén anser att vissa av de åtgärder som vidtas inom programmet får stor betydelse för möjligheterna att förverkliga den plane- ringsinriktning som förordats. Stor vikt bör således läggas vid information och utbildning av nyckelpersonal i krigsorganisationen från såväl myndig- heter som näringslivet. Enligt kommitténs bedömning ger åtgärderna hög beredskapseffekt i förhållande till kostnaderna. Jag ansluter mig till kom- mitténs ställningstaganden.

Kommittén framhåller också betydelsen av att pågående studier av databcroendet och möjligheterna att vidta åtgärder för att nödvändig dator- drift skall kunna pågå under kriser och krig fortsätter. Det är därvid enligt kommitténs mening nödvändigt att i första hand kartlägga vilka system som måste vara i drift under kriser och krig. Beredskapssynpunkter måste beaktas i hög grad när ADB-system skall införas eller moderniseras inom sektorer som har stor betydelse för totalförsvaret. Gemensamma normer bör fastställas för sådan ADB-utrustning så att kommunikation mellan ADB-system, drift och service. tekniskt skydd m.m. underlättas. Det bör också klarläggas hur serviceorganisation och reservdelsförsörjning bör vara organiserad. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor.

Jag beräknar för budget året 1982/83 1 milj. kr. ur den särskilda medels- ramen för ekonomiskt försvar för åtgärder som syftar till att förbättra handlingsberedskapen.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet , 87

7.3 Medelsbehov

7.3.1 Anslag budgetåret 1982/83

Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret avseende budgetåret 1982/83 kommer senare att anmälas av cheferna för berörda departement. Jag redovisar här en sammanställning av dessa anslag och vissa anslag som behandlas i annat sammanhang. För budgetåret 1982/83 beräknar jag ett totalt medelsbehov över statsbudgeten på 2239 milj. kr. för verksamheten inom det ekonomiska försvaret. Därav avser i 391 milj. kr. sådana utgifter som hittills finansierats över Oljelagringsfonden. I driftkostnaderna inräk- nas räntekostnader för beredskapslagringen på 434 milj. kr. I enlighet med försvarskommitténs förslag upptar jag den särskilda medelsramen till 210 milj. kr.

I det föregående harjag redovisat förslag till fördelning av den särskilda medelsramen på olika program och åtgärder. Härutöver har jag inom ramen upptagit 15 milj. kr. som ej fördelats på program. Därav avses 3,5 milj. kr. för ÖEF:s disposition och 11.5 milj. kr. för regeringens disposi- tion. Medlen till ÖEF:s disposition är avsedda att utnyttjas för åtgärder inom de program ÖEF ansvarar föri syfte att främja försörjningsberedska- pen. Medlen till regeringens dispositon är avsedda för bl.a. sådana åtgär- der som måste kunna sättas in med kort varsel i t.ex. krisdrabbade indu- strier som är av betydelse för försörjningsberedskapen. I sådana fall är det, vilket också försvarskommittén framhållit. främst möjligheterna att snabbt kunna disponera medel som kan bli avgörande för om försörjningsbered- skapen skall kunna upprätthållas. Genom att ha en medelsreserv kan regeringen snabbt vidta åtgärder även inom områden som inte faller inom ÖEF:s myndighetsansvar.

7.3.2 Medelsbehov för perioden 1982/1987

Jag vill i detta sammanhang även redovisa de uppskattade kostnaderna för femårsperioden 1982/83—1986/87 för den inriktning av försörjningsbe- redskapen som jag i det föregående uttalat mig för.

Jag beräknar de totala kostnaderna för det ekonomiska försvaret till ca 12 miljarder kr. för den verksamhet som finansieras över statsbudgeten. Därav utgör ca 6 miljarder kr. investeringar för den fortsatta utbyggnaden av Oljelagringen och fredskrislagringen av gasbensin och ca 3,6 miljarder kr. räntekostnader för beredskapslagringen. Härutöver bekostas viss verk- samhet inom det ekonomiska försvaret av de affärsdrivande verken och näringslivet.

Jag vill i detta sammanhang understryka att min bedömning av resursbe- hoven baseras till del på översiktliga kostnadsberäkningnar från program- planen. Den närmare bedömningen av resursbehoven får därför enligt min

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 88

Anslag budgetåret 1982/83 (1000-tal kr.)

Departe- Anslagsrubrik Särskild Drift- och Utgifter som f.n. Totalt ment: medelsram förvaltnings finansieras över Littera kostnader Oljelagringsfonden K: B9 Statens vägverk: försvarsuppgifter 16 500 6 960 — 23 460 D4 Försvarsinveste- ringar vid statens järnvägar 9000 — — 9 000 El Farledsverksamhet 230 1 453 — 1 683 F2 Beredskap för civil luftfart 10 000 — — 10000 ! 11 Transportrådet 1 015 , 2064 — 3079 E: ' B 10 Statens krigsför- säkringsnämnd m.m. — 65 — 65 Jo: Bl Lantbruksstyrelsen — 103 . 103 BZ Lantbruksnämnderna — 800 — 800 Cl Statens jordbruks- nämnd — 2 255 — 2 255 C4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskaps- . lagring 40 000 — — 40 000 C5 Kostnader för bered- skapslagring av livs- medel m.m. 300 86 403 86 703 FI Statens livsmedels- verk — 70 — 70 F3 Statens veterinär- medicinska anstalt — 20 20 F4 Veterinärstaten 185 — 185 H: Fl OEF: Förvalt- ningskostnader — 32 990 32 990 F2 Drift av be- redskapslager — 413 650 30 743 444 393 F3 Beredskaps- lagring och indust- riella åtgärder 132 955 1 360 600 1 493 555 F4 Särskilda kost- nader för olje- lagring — — 1 1 F 5 Förluster på beredskaps- garantier m. m. — 1 — 1 A: BS Totalförsvars- verksamhet — 90 998 90 998 Summa 210000 638017 1391344 2239 361

uppfattning göras budgetårsvis vid prövning av förslag i anslagsframställ- ningar. Jag vill erinra om att denna prövning till följd av regeringens bedömning av de åtgärder som föreslås. det allmänna ekonomiska läget samt de övriga bedömningsfaktorer som aktualiseras, kan komma att av- vika från den mer översiktliga bedömningjag nu gör.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 89

7.4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att

].

DJ I—J

godkänna de riktlinjer för det ekonomiska försvarets fortsatta inriktning som jag har förordat. godkänna de riktlinjer för beredskapslån som jag har förordat, godkänna de riktlinjer för beredskapsgarantier somjag har föror- dat. godkänna de riktlinjer för de rörliga krediterna som jag har förordat,

. godkänna förslaget om oljelagringsfondens upphörande.

godkänna de riktlinjer för beredskapslagring av gasbensin t.o.m. budgetåret 1986/87 som jag har förordat,

. antaga förslag till

Lag om ändring i lagen (197321216) om särskild beredskaps- avgift för oljeprodukter. Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, Lag om ändring i lagen (l961:372) om bensinskatt,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört beträffan- de beredskapslagring av ångkol och naturgas.

8 Anslagsframställning för överstyrelsen för ekono- miskt försvar

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är central förvaltningsmyn- dighet för det ekonomiska försvaret. ÖEF leds av en styrelse med 9 ledamöter. Chef för ÖEF är en generaldirektör som också är ordförande i styrelsen.

ÖEF har till uppgift att samordna förberedelserna inom det ekonomiska försvaret för att tillgodose landets behov av förnödenheter och tjänster som är av vikt för totalförsvaret och folkförsörjningen vid krig. krigsfara eller under andra utomordentliga förhållanden. ÖEF skall i den mån det inte ankommer på annan myndighet vidta förberedelser för detta. Därvid skall ÖEF särskilt förbereda åtgärder för att möta försörjningssvårigheter till följd av importbortfall av varor, som är av vikt för folkförsörjningen, utan att det är krig eller krigsfara i rikets närhet (s.k. fredskris).

Följande programindelning gäller:

Program Delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde l. Livsmedel 1.2 Gödsel och bekämpningsmedel

2. Beklädnad m.m. _ .

3. Energi 3.1 Bränslen och drivmedel m.m.

4. Övriga varor 4.I Kemiska produkter m.m.

4.2 Metaller m.m.

8. Ledning och samordning 8.1 Information och utbildning

8.2. Ledning och samordning av långsikts- planering m.m.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 90

8.3 Informationsbehandling m. m. 8.4 Ledning och administration Läkemedel och sjukvårdsmateriel (Tillhör i planeringssammanhang to- talförsvarsgrenen 6 v r i gt tot al - fö r s v a r . ej det ekonomiska försva- ret.)

Verksamheten inom programmen består huvudsakligen av övergripande planering, företagsplanläggning. beredskapslagring, tryggande av försörj- ningsviktig inhemsk produktion samt utveckling av inhemska substitut.

ÖEF är uppdragsmyndighet gentemot statensjordbruksnämnd och soci- alstyrelsen när det gäller beredskapslagring av gödscl- och bekämpnings- medel resp. läkemedel och sjukvårdsmateriel.

ÖEF begär medel över följande anslag:

förslagsanslaget F I. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvalt— ningskostnader förslagsanslaget F 2. Drift av beredskapslager reservationsanslaget F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

ÖEF anser att förutsättningarna för inhemsk försörjning av varor och tjänster kraftigt har försämrats under de senaste decennierna. Strukturom- vandlingen i det svenska näringslivet har lett till ökad känslighet för stör- ningar. till större sårbarhet och till större beroende av utlandet. ÖEF framhåller mot bl.a. denna bakgrund att det blir allt angelägnare att i planeringen för det ekonomiska försvaret fastställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses och vilka beredskapsåtgärder som bör vidtas för att säkerställa de mest. oundgängliga behoven för befolkningens överlevnad. I övriga avseenden blir det nödvändigt att förlita sig på samhällets, främst näringslivets, egen förmåga att anpassa sig till eventuella krissituationer.

Av den av regeringen anvisade medelsramen på 180 milj. kr. för ekono- miskt försvar för budgetåret 1982/83 har knappt 95 milj. kr. fördelats på program inom ÖEF :s ansvarsområde. Inom programmen har medlen för— delats på prioriterade beredskapsåtgärder.

Åtgärder som syftar till att höja handlingsberedskapen inför såväl av— spärrning och krig som fredskriser är enligt ÖEF särskilt viktiga. Sådana åtgärder har därför prioriterats högt och avses genomföras inom samtliga program. För att upprätthålla en god försörjningsberedskap måste också andra metoder än lagring sökas. För de mest prioriterade behoven bör enligt ÖEF eftersträvas att uppnå största möjliga försörjningsförmåga ge- nom att utnyttja inhemska resurser. Vidare är det nödvändigt att minska lagringsbehovet genom att förberedelser vidtas för övergång till inhemska substitut för importerade varor.

Åtgärder för förberedelse för omställning till att utnyttja inhemska er- sättningsvaror avses genomföras inom bränsle- och drivmedelsförsötj- ningen, den kemiska industrin och metall- och verkstadsindustrin.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Sammanställning totala anslag (1000-tal kr.)

Program/delprogram

Gödsel- och bekämpningsmedel Beklädnad m.m. Bränslen och drivmedel m.m. Kemiska produkter m.m. Metaller m.m. Information och utbildning Ledning och samordning av långsiktsplanering Informationsbehandling m.m. Ledning och administration Läkemedel och sjukvårdsmateriel Till regeringens disposition För industriella åtgärder enligt plan. högst Ofördelat

Summa betalningsmedel Ifrån Oljelagringsfonden

Ovriga intäkter Summa anslag

Anslag 1981/82

Fl

3541 5245 4410 2514 1337

1 293 4 020 8 870

31 230

31230

1

39 593 268 360 58 110 40 975

407 040

—17733 — 6215 383092

F3 97 900 1 670055 79 500 24 650

1 000 39 000

1912105

1 702 205 — 44 800 165 100

Totalt

1

141034 1943 660 142019 68 140 1337

1 293 4 020 8 870

1 I 000

39 000

2 350375

—1719938 — 51015 579422

1982/83 beräknar ÖEF

Fl F2'

1 2 768 6071 5 939 21 593 4 360 17 429 2 124 3 860 1 408

1433 4121 11455

33 608 48 955

—21 593 — 6400 33 608 20 962

F 3 Totalt

1

140 681 14952 1 780 500 1 808 032 620 3202 642 109 81 517 87 501 900 2 308

1433

100 4221 11455

1

6330 6330 2630348 2712911 —2 348 000 —2 369 593

— 6400 282 348 336918

' Beräknade kapitalkostnader ingår inte i anslagsbeloppet varför beräknade belopp inte ärjämförbara med anslaget för budgetåret 1981/82.

2 I skrivelse 1982-01-22 har beloppet ökats med 60 milj. kr. att finansieras över oljelagringsfonden.

Prop. 1981/82 102 Bilaga3 Handelsdepartementet

91

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 92

Inom beklädnadsprogrammet inriktas verksamheten på att säkerställa från försörjningssynpunkt absolut oundgänglig kapacitet. I övrigt avses i huvudsak endast redan gjorda åtaganden fullföljas. Även inom kemipro- grammet avses i huvudsak endast redan gjorda åtaganden fullföljas.

Oljelagringsprogrammet. som finansieras över Oljelagringsfonden. avses bli genomfört. Då medel inte beräknas inflyta till Oljelagringsfonden i beräknad takt och på grund av regeringens beslut att utnyttjandet av den rörliga kredit, som står till regeringens disposition i riksgäldskontoret. skall återbetalas över Oljelagringsfonden beräknar ÖEF att uppfyllnaden av befintliga utrymmen för råolja och anskaffningen av petrokemiska pro- dukter för fredskriser inte kan ske i planerad takt.

Utbyggnaden av fredskrislager av legeringsmetaller i enlighet med 1978 års försvarskommittés förslag kan enligt ÖEF inte genomföras inom den anvisade medelsramen.

Livsmedel

Gödsel- och bekämpningsmedel

Delprogrammet omfattar frågor avseende handelsgödselmedel och be- kämpningsmedel. Verksamheten bedrivs i samråd med statens jordbruks- nämnd som lämnar erforderliga anvisningar.

Beklädnad m. m.

Programmet omfattar frågor rörande beklädnadsvaror samt övriga textil- och lädervaror.

Budgetförslag 1982/83

För programmet beräknas ett totalt anslag på 149520000 kr., varav 5 000000 kr. från Oljelagringsfonden för beredskapslagring.

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 308 000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 145000 kr. "

F 2. Drift av beredskapslager

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 705 000 kr.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 93

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 122000 kr.

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder

För att fullfölja gjorda bindningar till försörjningsviktig textilindustri beräknar ÖEF 54,5 milj. kr. För att tillgodose försörjningsberedskapen beräknas ytterligare 61 .0 milj. kr. till industriella åtgärder.

För en fortsatt uppbyggnad av fredskrislagret med syntetiska garner begärs 5 milj. kr. Beloppet föreslås rekvireras från Oljelagringsfonden.

För förbättrad handlingsberedskap begärs 745000 kr. Häri ingår bl.a. utbildning av beklädnadsnämnden samt framtagande och underhåll av ett reglerings- och ransoneringssystem. För omställningsåtgärder åtgärder och projekt för att minska lagringsbehovet begär ÖEF 300000 kr.

För utökad beredskapslagring av insatsvaror begärs 19,0 milj. kr. In- lagringskostnaden beräknas till 135000 kr.

Ramen för säsongskreditgarantier till läderskoföretag föreslås höjas från 17 milj. kr. till 30 milj. kr.

Energi

Bränslen och drivmedel m. m.

Delprogrammet Bränslen och drivmedel m.m. omfattar petroleumpro- dukter inkl. smörjmedel. fasta fossila bränslen samt inhemska bränslen.

Budgetförslag 1982/83

För programmet beräknas ett totalt anslag på 1808032000 kr. varav 1780000000 kr. från Oljelagringsfonden för beredskapslagring samt 21593000 kr. från Oljelagringsfonden för drift av beredskapslager och 6400 000 kr. i övriga intäkter för drift av beredskapslager.

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 443 000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 282000 kr. '

För täckande av nettokostnadsökning för tjänster vid Drivmedelscentra- len AB (DMC) begär ÖEF 200000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 94

F 2. Drift av beredskapslager

Pris— och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 2157000 kr.

För tillkommande utgifter till följd av nya anläggningar och varor begär ÖEF 2095 000 kr.

Alternativ A enligt ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 392000 kr.

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder

För byggande av lagringsanläggningar för flygdrivmedel, gasol. motor- brännolja, lätt och tung eldningsolja samt för vissa kompletteringsarbeten vid färdigställda råoljeanläggningar beräknas medelsbehovet under 1982/83 uppgå till 28,6 milj. kr. enligt särskild skrivelse den 1 februari 1982. Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden.

För fortsatt uppfyllnad av färdigställda lagringsanläggningar för råolja begär ÖEF l725,0 milj. kr. Inlagringskostnaderna beräknas till 3,4 milj. kr. För inlagring av motorbrännolja/tunn eldningsolja , som ÖEF enligt avtal övertar från AB Nynäs Petroleum. begärs 0,6 milj. kr. Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden. _

För projektering och åtgärder för att underlätta en övergång till inhemskt bränsle inom uppvärmningssektorn vid en kris begär ÖEF 15,6 milj. kr. Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden.

För bibehållande av den nu uppnådda gengasberedskapen erfordras enligt ÖEF 300000 kr. För att öka medvetenheten om beredskapsfrågor i samhället och för att förbättra handlingsberedskapen begär ÖEF 200000 kr. för utbildningsakti- viteter.

Övriga varor

Kemiska produkter m. m.

Delprogrammet omfattar frågor avseende mineraler andra än metaller, trävaror, massa, papp och papper, grafiska produkter, petroleumpro- dukter andra än bränslen och drivmedel, glas- och porslinsvaror, gummi- och plastvaror samt övriga kemiska produkter, dock ej läkemedel.

Budgetförslag l982/83

För programmet beräknas i anslagsframställningen ett totalt anslag på 642109000 kr. varav 563 000000 kr. från Oljelagringsfonden för beredskaps- lagring av gasbensin.

Prop. 1981/82:102 Bilagal! Handelsdepartementet 95

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 370000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 133 000 kr.

F 2. Drift av beredskapslager

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 1916 000 kr.

För ökade kostnader till följd av nytillkommande anläggningar begärs 590000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 342000 kr.

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

För uppbyggnad av fredskrislager av gasbensin beräknar ÖEF 623 milj. kr. inklusive inlagringskostnad enligt särskild skrivelse den 22 januari 1982. Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden. I anslagsfram- ställningen hade ÖEF begärt 563 milj. kr. för samma ändamål.

För försök med beredskapslagring i företagens egen regi av råvaror för färgtillverkning begär ÖEF 5,0 milj.kr.

Medan undersökningar pågår om i vilken utsträckning omställning till inhemsk krisproduktion kan ske behövs ett visst beredskapslager av ke- miska varor. ÖEF begär för uppbyggnaden av ett sådant lager 22,5 milj .. kr. inklusive inlagringskostnad.

För att vidmakthålla oförändrad försörjningsberedskap utan att behovet av beredskapslagri ng samtidigt ökar, har ÖEF träffat avtal med företag om avskrivningslån och försörjningsberedskapslån. De ekonomiska bindning- arna för dessa avtal beräknas uppgå till 12,4 milj. kr. ÖEF beräknar ytterli- gare 12 855 000 kr. för nya industriella åtgärder.

För kartläggning av substitutmöjligheter inom vissa områden för impor— terade varor beräknas 4,0 milj. kr. och för ökad handlingsberedskap beräk- nas 565 000 kr.

Metaller m.m.

Delprogrammet Metaller m.m. omfattar frågor avseende malmer. järn och stål och andra metaller samt verkstadsprodukter. Till detta program hänförs även hjälpförnödenheter för gruv-, stål-, metall- och verkstadsin- dustri.

Budgetförslag 1982/83 För programmet beräknas ett totalt anslag på 87 501000 kr.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 96

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 214 000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 63 000 kr.

F 2. Drift av beredskapslager

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 392 000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 77 000 kr. '

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

För utökad fredskrislagring av ferrolegeringsmetaller begär ÖEF 75 milj. kr. för anskaffning av i första hand nickel, molybden och titan. Inlagrings- kostnaden beräknas till 1 352000 kr.

För ökad handlingsberedskap bl.a. genom vidareutbildning och övning av krisorganisationen, beräknas 165000 kr. Vidare beräknas 5 milj. kr. för omställningsåtgärder för att minska importberoendet.

Ledning och samordning m. m.

Information och utbildning

Delprogrammet inriktas främst mot att skapa informations- och hand- lingsberedskap inför olika slag av försörjningskriser och genomföra utbild- ning inför olika krissituationer.

Budgetförslag 1982/83 För programmet beräknas ett totalt anslag på 2 308000 kr.

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 124000 kr.

För en tjänst som bibliotekarie begär ÖEF 107000 kr. Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 14000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 97

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

För utbildningsåtgärder m.m., bl.a. beredskapskonferens, ökad hand- lingsberedskap på regional nivå och krisinformationsberedskapen, beräk- nas 900000 kr.

Ledning och samordning av långsiktsplanering m. m.

Inom delprogrammet leder och samordnar ÖEF bl.a. den långsiktiga planeringen för det ekonomiska försvarets myndigheter i enlighet med regeringens anvisningar.

Budgetförslag 1982/83 För programmct beräknas ett totalt anslag på 1433000 kr.

F ]. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 108 000 kr.

Informationsbehandling m. m.

Delprogrammet utgör stödverksamhet för övriga program inom ÖEF och andra myndigheter inom det ekonomiska försvaret.

Budgetförslag 1982/83 För programmet beräknas ett totalt anslag på 4221000 kr.

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 364000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 27000 kr,

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

För ökad handlingsberedskap, bl.a. genom förberedelser för övergång till nytt ekonomiadministrativt system och fortsatt utveckling av data- säkerheten, beräknas 100000 kr.

Ledning och administration

Delprogrammet omfattar ÖEF:s centrala ledning och administration.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet ' 98

Budgetförslag 1982/83 För programmet beräknas ett totalt anslag på 11 455000 kr.

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF till 820000 kr.

Läkemedel och sjukvårdsmateriel

Delprogrammet omfattar frågor rörande sjukvårds- och läkemedelsför- nödenheter. Verksamheten bedrivs i samråd med socialstyrelsen som läm— nar erforderliga anvisningar.

Ofördelade medel

Av den av regeringen anvisade ramen för investeringar m.m. över stats- budgeten beräknas 6330000 kr. utnyttjas för insatser främst inom bekläd- nads-, kemi- och metallprogrammen. Den slutliga fördelningen av dessa medel blir beroende av utvecklingen inom resp. bransch.

9 Föredraganden

Innan jag övergår till att behandla ÖEF :s anslagsframställning vill jag ta upp ett par särskilda frågor. '

9.1. Särskilda frågor

9.1.1. ÖEF:s organisation

I prop. 1976/77:74 (_bil. 2 s. 211—226 och 231) föreslog regeringen riksda- gen bl a att godkänna vissa i propositionen redovisade riktlinjer för en ny organisation av ÖEF . Det förslag till organisation av ÖEF som framlades innebar att ÖEF skulle ges en organisation som var anpassad till den programindelning som används vid planeringen av det ekonomiska försva- ret, t ex beklädnad, bränsle och drivmedel. metaller, kemiska produkter. Detta kom till uttryck i den enhet för programverksamhet som föreslogs ingå i ÖEF:s organisation. Utom denna enhet föreslogs en enhet för samordning av det ekonomiska försvaret, en enhet för beredskapslagring

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 99

och en administrativ enhet. Riksdagen godkände riktlinjerna (FöU l976/ 77:13, rskr 1976/77:311). Organisationen infördes den ljuli 1978.

I den utredning som låg till grund för regeringens förslag (Ds H l976:4 Ny organisation för ÖEF) föreslogs att en utvärdering skulle ske av den nya organisationen när den fått verka under ett par år. I en skrivelse till regeringen den 25 januari 1982 anmäler ÖEF att en organisationsöversyn genomförts och föreslår vissa förändringar i styrelsens organisation.

De föreslagna förändringarna baseras på de erfarenheter av organisatio- nen som erhållits under senare år. på synpunkter som lämnats av riksrevi- sionsverket samt på de förslag till inriktning av planeringen som ÖEF har lämnat i programplanen och som försvarskommittén i allt väsentligt ställt sig bakom.

ÖEF framhåller bl a angelägenheten av att programverksamhetens infly- tande på Iagringsverksamheten förstärks. ÖEF föreslår vidare vissa detalj- förändringar i verkets organisation i syfte att effektivisera verksamheten. I fråga om storlek och sammansättning av ÖEF:s styrelse har ÖEF inte funnit anledning att föreslå någon ändring.'

I likhet med ÖEF anser jag att programverksamhetens inflytande på lagringsverksamheten bör förstärkas . Det ankommer på regeringen att fatta de beslut som erfordras för att uppnå detta syfte och att besluta om de detaljförändringar i ÖEF:s organisation som kan vara lämpliga för att effektivisera verksamheten.

9.1.2. Riksrevisionsverkets granskning av anskaffningsverksamheten vid ÖEF

Riksrevisionsverket (RRV) genomförde under åren 1979—1980 en gransk- ning av anskaffningsverksamheten vid ÖEF. Resultatet av granskningsar- betet redovisades i en revisionsrapport den 29 april 1981.

Granskningen omfattade planeringen, genomförandet och uppföljningen inom anskaffningsverksamheten, upphandlingen vid affärsbyrån, lagrings- funktionen samt byggnadsverksamheten.

De viktigare synpunkter som RRV för fram kan sammanfattas på föl- jande sätt:

ÖEF har länge varit inriktad på beredskapslagring som åtgärd för att möta kriser och har haft svårt att anpassa sig till ett mer flexibelt synsätt. ÖEF bör utveckla en allmän beredskapsfilosofi och en aktiv strategi som innebär att en analys görs av möjliga åtgärder för att mildra konsekven- serna av yttre kriser. planeringsmetodiken är ofullkomlig och vilar alltför mycket på tumregler och generaliseringar. Ett övergripande kostnadsansvar saknas. en filosofi saknas när det gäller i vilka fall staten respektive näringslivet skall svara för beredskapslagringen.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 100

Härutöver lämnar RRV vissa synpunkter på bl.a. ÖEF:s skyldighet att följa upphandlingskungörelsen och på behovet av en effektivare styrning av ÖEF:s lagringsverksamhet.

I skrivelse till RRV den 30 oktober 1981 redovisar ÖEF de åtgärder som vidtagits eller avses vidtas med anledning av RRV:s granskning.

ÖEF konstaterar att granskningen avser tiden fram till år 1979 och att ÖEF under de senaste åren har tagit initiativ till åtgärder som i många fall är avsedda att rätta till de brister som RRV pekar på. Detta gäller t.ex. vid val av beredskapsåtgärder där ÖEF numera betonar behovet av att finna alternativ till beredskapslagring. I andra fall. som i fråga om ÖEF:s upp- handlingsverksamhet. föranleder RRV:s synpunkter åtgärder från ÖEF:s sida.

Jag har i det föregående i stort tillstyrkt de förslag till inriktning av planeringen som förordats av försvarskommittén utifrån de förslag ÖEF lämnat i programplanen. Detta innebär att RRV:s synpunkter på plane- ringens inriktning till väsentlig del tillgodoses. De åtgärder som ÖEF redan Vidtagit eller avser vidta och som redovisas i ÖEF:s skrivelse i oktober 1981, bör enligt min mening få betydande inverkan på effektiviseringen av verksamheten vid ÖEF och inom det ekonomiska försvaret i sin helhet. Jag vill här särskilt peka på vikten av att kalkyleringskompetensen ökas och kostnadsmedvetandet skärps. Det är i dagens budgetläge av avgörande betydelse att ekonomiskt rationella lösningar av beredskapsproblem väljs.

9.2. Anslagsberäkningar m.m. för ÖEF

I prop. 1981/82:100. bil. 14 har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1982/83 ta upp anslag inom det ekonomiska försvarets område med oförändrade belopp. Jag anhåller nu om att få ta upp dessa frågor.

I regeringens anvisningar för programplanering och anslagsframställning för det ekonomiska försvaret angavs en särskild medelsram för budgetåret 1982/83 för industristöd, varuanskaffning och vissa andra utgifter över statsbudgeten på 180 milj. kr. Av denna ram har ÖEF beräknat knappt 95 milj. kr. på program/delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde.

Som jag tidigare redogjort för har försvarskommittén i sitt slutbetän- kande föreslagit en motsvarande medelsram för budgetåret 1982/83 på 210 milj. kr. Jag har anslutit mig till kommitténs förslag. Jag beräknar 118 milj. kr. av ramen fördelat på program/delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde. Då har jag inkluderat totalt 12,8 milj. kr. för industristöd till Supra AB. Härutöver beräknar jag 3,5 milj. kr. till ÖEF:s disposition samt 11,5 milj. kr. till regeringens disposition för särskilda åtgärder inom det ekonomiska försvaret. Jag återkommer under den programVisa redogörelsen med när- mare förslag om hur medlen bör fördelas på olika program och åtgärder.

ÖEF har i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 valt att inte

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 101

begära anslagsmedel för kapitalkostnader, dvs. ränta och avskrivning, med hänvisning till att en utredning pågår i samarbete med riksrevisionsverket om vilken metod och grund för kapitalkostnadsberäkning som lämpligast bör väljas för ÖEF . ÖEF föreslår att delposten utgår.

Kapitalkostnaderna beräknas på de historiska anskaffningsvärdena för beredskapslagren. De ger således ingen aktuell bild av kostnaden för det kapital som binds i lagren. Jag kan i sammanhanget nämna att de av ÖEF förvaltade lagren vid utgången av budgetåret l980/81 hade ett anskaffnings- värde av knappt 4 miljarder kr. medan marknadsvärdet vid samma tid- punkt uppgick till ca 7 miljarder kr.

.Kapitalkostnaderna tas upp med samma belopp på statsbudgetens ut- gifts- och inkomstsida. De är således rent bokföringsmässiga transaktioner som inte medför några egentliga utgifter på statstdgeten. Dessutom ger de ingen aktuell kostnadsinformation. Av dessa anledningar skulle det kunna vara motiverat att låta posten utgå eller redovisa den på annat sätt än som en anslagspost. Jag är emellertid inte beredd att föreslå en sådan förändring. Det främsta skälet är att kapitalkostnaderna är ett uttryck för kostnaderna att binda och förbruka kapital. vilket kan bidra till ett ökat kostnadsmedvetande. För budgetåret 1982/83 beräknas kapitalkostnaderna till 394418 000 kr.

Jag har nyss redogjort för behovet att teckna avtal om industriella åtgärder som medför utbetalningar av beredskapslån över flera år. Jag föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen eller myndighet regeringen bestämmer att under budgetåret 1982/83 ingå sådana avtal inom en kost- nadsram av 200 milj. kr.

Jag har tidigare föreslagit att Oljelagringsfonden skall upphöra fr.o.m. 1982/83 och att medel för de åtgärder som bekostas över fonden i stället anvisas över statsbudgeten. För budgetåret 1982/83 beräknar jag totalt 1 3913 milj. kr. för oljelagring m.m. Detta belopp beräknas bl.a. möjliggö- ra för ÖEF att köpa c:a 950 000 m3 råolja och c:a 100000 m3 gasbensin. .

Härav bör [ 360.6 milj. kr. tas upp under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder samt 30,7 milj. kr. tas upp under anslaget FZ. Drift av beredskapslager. Jag återkommer till den närmare fördelningen av medlen på anslag och program.

Om priserna i svenska kronor på olja. gasbensin och/eller flygdrivmedel höjs mer än marginellt genom uppgång av världsmarknadspriserna och/ eller dollarkursen bör ÖEF kunna hemställa hos regeringen om ytterligare medel för täckning av merkostnaderna för de volymer som skall inlagras under budgetåret. Jag föreslår därför att ett nytt förslagsanslag på 1 000 kr. förs upp benämnt F4. Särskilda kostnader för oljelagring.

Anslaget, som bör stå till regeringens disposition. bör få tas i anspråk för att täcka uppkomna merkostnader under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder vid beredskapslagring av råolja, gasbensin och flygdrivmedel.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 102

ÖEF har för budgetåret 1982/83 formellt beräknat medelsbehovet för täckande av garantiförluster till 1000 kr. I avsnitt 7.1.8 har jag bl.a. anmält förslag till nytt garantisystem i samband med avtal om upprätthållande av försörjningsviktig produktion m.m. För de där föreslagna beredskapsga- rantierna beräknar jag en ram på 125 milj. kr.

För täckande av eventuella förluster i samband med denna garantigiv- ning föreslår jag att ett nytt förslagsanslag på 1000 kr. förs upp benämnt F5 . Förluster på beredskapsgarantier m.m.

Sammanställning av totala anslag under anslagen Fl —F5 (1000-tal kr.)

Program/delprogram 1981/82 1982/83 beräknar Anslag " OEF Före- draganden Gödsel oeh bekämpningsmedel 1 1 1 Beklädnad m. m. 141034 149 520 123 008 Bränslen och drivmedel m. m. 1 943 660 1 808032 1 520 755 Kemiska produkter m. m. 142 019 642 109 243 809 Metaller m.m. 68140 87501 55711 Ledning och samordning m.m. 15 520 19417 19083 Läkemedel och sjukvårds- _ material 1 1 1 Till OEF:s disposition _ 6 330 3 500 Till regeringens disposition — 1 000 11 470 För industriella åtgärder enligt plan, högst 39 000 — _ Särskilda kostnader för Oljelagringen — — 1 Garantiförluster - — — 1 Summa 2350 375 2712 911 1977 340 Ifrån Oljelagringsfonden —1 719 938 —2 369 593 Ovriga intäkter — 51015 — 6400 6400 S amma anslag 579 422 336 918 1970 940 Sammanställning av personalresurser (antal tjänster)* 1980/81 1981/82 1982/83 beräknar ÖEF Före- draganden Central administration (Fl) 172 172 +] of Anläggningar (FZ) 49 51 of ' of Summa 221 - 223 +] of

* Exklusive lokalvårdare, byggledare och personal vid drivmedelscentralen (DMC).

Jag kommer i det följande att redovisa medelsbehovet under anslagen F1—F3 uppdelat på olika program. Därefter övergår jag till att redovisa medelsbehoven under varje anslag. Anslagen F4 och F5 utgör 1000-kro- norsanslag. Regeringen har möjlighet att göra omfördelningar av anslagna medel mellan olika program.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 103

Livsmedel

Gödsel- och bekämpningsmedel

Chefen för jordbruksdepartementet har tidigare denna dag tagit upp frågan om medelsbehovet för beredskapslagring av gödsel- och bekämp- ningsmedel.

Under anslaget F2. Drift av beredskapslager har jag tagit upp en 1000- kronorspost för att markera ÖEF:s funktion som uppdragsmyndighet gent- emot jordbruksnämnden inom delprogrammet.

Beklädnad

Under anslaget FZ. Drift av beredskapslager beräknar jag 44 250 000 kr.. varav 38 592 000 kr. utgör ränta.

Under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräk- nar jag för statens åtaganden enligt flerårsavtal med Svenska Rayon AB 5 milj. kr. och med ullspinningsföretag 16.1 milj. kr.

För avtal med övriga företag inom textilindustrin, inkl. bomullsspinneri- er och företag inom områdena sjukvårdstextil och teknisk textil, för ge- mensamma branschåtgärder, för försörjningsberdskapsstöd vid offentlig upphandling samt för förstärkt handlingsberedskap m. m. beräknar jag 42.4 milj; kr. För avtal med företag inom läder- och skoindustrin beräknar jag 12.5 milj. kr.

För kreditgarantieri samband med investeringari maskiner och byggna— der frnns en ram på 105 milj. kr. Med anledning av vad jag tidigare föreslagit om beredskapsgarantier bör denna ram upphöra.

Energi

Bränslen och drivmedel m. m.

Under anslaget F2. Drift av beredskapslager beräknar jag 292 936000 kr., varav 262193 000 kr. utgör ränta. Anslaget är bl.a. uppräknat 11,3 milj. kr. för hyres- och driftkostnader för de varor som inköpts för den rörliga krediten. Jag beräknar också 0,6 milj. kr. för inlagring av olja.

Jag har tidigare föreslagit dels att Oljelagringsfonden upphör fr.o.m. budgetåret 1982/83, dels att oljelagringsprogrammet förlängs till utgången av år 1986. För budgetåret 1982/83 föreslår jag att 950000 m3 råolja inlagras och beräknar härför under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder 1 178 milj. kr. Vidare beräknar jag 15 milj. kr. för inlagring av flygdrivmedel samt 28.6 milj. kr. för färdigställande av anläggningar.

Under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräk-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 104

nar jag också 300000 kr. för gengasverksamhet. Vidare beräknar jag för olika utbildningsaktiviteter m.m. under anslaget 200000 kr. i syfte att stärka handlingsberedskapen inför kriser och i krig.

Övriga försörjningsviktiga varor

Kemiska produkter m. m.

Under anslaget F2. Drift av beredskapslager beräknar jag 65 155 000 kr., varav 48 913 000 kr. utgör ränta.

Under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräk- narjag 139 milj. kr. för fredskrislagring av gasbensin. Vidare beräknar jag 18,9 milj. kr. för ingångna avtal med företag om avskrivnings- och försörj- ningsberedskapslån varav 12,8 milj. kr. för lån till Supra AB —- samt 4855 000 kr. för nya industriella åtgärder under programmet. Jag beräknar också under anslaget högst 2 milj. kr. för förstudier beträffande en elektro- lysbaserad ammoniakfabrik.

Jag beräknar vidare under anslaget F3. Beredskapslagring och industri- ella åtgärder 5 milj. kr. för försök med beredskapslagring i företagens egen regi av råvaror för färgtillverkning samt 4 milj. kr. för att kartlägga möjlig- heterna till inhemska substitut till importerade varor. För ökad handlings- beredskap beräknar jag 565 000 kr.

Metaller m. m.

Under anslaget FZ. Drift av beredskapslager beräknar jag 48 450000 kr. . varav 44 720 000 kr. utgör ränta.

För att minska importberoendet inom metall- och verkstadsindustrin av såväl råvaror som delar och komponenter bör möjligheterna att använda inhemska resurser undersökas och förberedas. För sådana beredskaps- höjande åtgärder beräknar jag 5 milj. kr. under anslaget F3. Beredskaps- lagring och industriella åtgärder. Vidare beräknar jag 165000 kr. under anslaget för åtgärder som skall öka handlingsberedskapen.

Ledning och samordning m. m.

Information och utbildning

För att skapa ökad handlingsberedskap i ett krisläge krävs ökad ambi- tion i utbildnings- och informationsverksamheten genom återkommande övningar och spel med berörd personal inom myndigheter och näringsliv. Jag beräknar härför 900000 kr. under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 105

Informationsbehandling

Under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräk- nar jag 50000 kr. för förberedelser för nytt ekonomiadministrativt system. För fortsatt utveckling av datasäkerheten och ADB-krisberedskapen be- räknar jag en engångsanvisning på 50000 kr.

Läkemedel och sjukvårdsmateriel

Chefen för socialdepartementet har tidigare denna dag tagit upp frågan om medelsbehovet för beredskapslagring av läkemedel m.m.

Under anslaget FZ. Drift av beredskapslager har jag tagit upp en 1000- kronorspost för att markera att ÖEF är uppdragsmyndighet gentemot socialstyrelsen inom delprogrammet.

Ej fördelade medel

Medel till ÖEF:s disposition

För övriga åtgärder beräknar jag 3 500000 kr. under anslaget F3. Bered- skapslagring och industriella åtgärder. Medlen har inte fördelats på pro- gram eller delprogram men är avsedda att utnyttjas för åtgärder inom de program ÖEF ansvarar för i syfte att främja försörjningsberedskapen.

Medel till regeringens disposition

Som jag tidigare har sagt beräknar jag 11470000 kr. till regeringens disposition.

ELFTE HUVUDTITELN

Fl. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvaltningskostnader

l980/81 Utgift 43 571 329 1981/82 Anslag 31230000 1982/83 Förslag 32 990000

Anslaget omfattar centrala myndighetskostnader och upptar främst kostnader för personal, resor, konsulter och övriga expenser.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 106

Hänvisningar till S9-2

1 OOO-tal kr. Program/delprogram 1981/82 1982/83 beräknar Anslag " OEF Före- draganden

Beklädnad m.m. 3 541 2 768 2 758 Bränslen och drivmedel m.m. 5 245 5 939 5 719 Kemiska produkter m.m. 4 410 4 360 4 334 Metaller m.m. 2514 2124 2096 Ledning och samordning m.m. 15 520 18417 18083 Summa anslag 31 230 33 608 32 990 Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående och med hänvisning till programsammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riks- dagen att

1. ta del av vad jag har anfört i fråga om överstyrelsens för ekono- miskt försvar organisation,

2. till Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: F örvaltningskostnader för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 32 990000 kr.

F 2. Drift av beredskapslager

l980/81 Utgift 137 260 602 1981/82 Anslag 383 092 000 1982/83 Förslag 444 393 000

Anslaget omfattar driftkostnader för beredskapslagring, exklusive in- lagringskostnader och centrala myndighetskostnader, för samtliga pro- gram/delprogram. Anslaget omfattar också hyreskostnader för lagringsan- läggningar som t.o.m. budgetåret 1981/82 finansieras över oljelagringsfon- den och den rörliga krediten.

1000-tal kr. Program/delprogram 1981/82 1982/83 beräknar Anslag ___—— OEF| Före- draganden

Gödsel- och bekämpningsmedel 1 1 1 Beklädnad m.m. 39593 6071 44250 Bränslen och drivmedel m.m. 268 360 21593 292 936 Kemiska produkter m.m. 58 110 17 429 65 155 Metaller m.m. 40 975 3 860 48 450 Läkemedel och sjukvårds-

materiel 1 1 1 Summa 407040 48955 450793 Från oljelagringsfonden 17 733 —21 593 —- Ovriga intäkter 6215 — 6400 —6400 Summa anslag 383092 20 962 444393

' ÖEF har inte begärt medel för kapitalkostnader

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 107.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående och med hänvisning till programsammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riks- dagen att

till Drift av beredskapslager för budgetåret 1982/83 anvisa ett för- slagsanslag av 444 393 000 kr.

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder

l980/81 Utgift 210470 057 Behållning 147 520027 1981/82 Anslag 165100000 1982/83 Förslag 1493 555 000

Anslaget omfattar samtliga investeringar i varor inklusive inlagrings- kostnader samt olika former av industriella åtgärder. Under anslaget be- räknas också medel för investeringar i förråd samt för ökning av handlings- beredskapen.

] OOO-tal kr. Program/delprogram 1981/82 1982/83 beräknar Anslag _. OEF Före- draganden

Beklädnad m.m. 97 900 140 681 76 000 Bränslen och drivmedel m.m. 1 670055 1 780 500 1 222 100 Kemiska produkter m.m. 79 500 620 320 174 320 Metaller m.m. 24650 81517 5165 Information och utbildning 900 900 Informationsbehandling m.m. 100 100 För industriella åtgärder

enligt plan. högst 39000 — — Ofördelat, OEF — 6 330 3 500 Till regeringens disposition 1000 — 11470 Summa 1 912105 2 630 348 1493 555 Från oljelagringsfonden 1 702 205 —2 348 000 Summa anslag 165 100 282 348 1493 555

Jag förordar investeringar i anläggningar för nästa budgetår enligt föl- jande sammanställning

Prop. 1981/822102 Bilaga3 Handelsdepartementet

lnvesteringsplan för anläggningar ( [ OOO-tal kr.)

Byggnadsobjekt Kostnadsram 1980-07-01 1981-07-01

Under budgetåren I 980/81 och 1981/82 färdigställda objekt

Råoljeanläggning, Göteborg,

B 1 ' 92 060 97 860

Råoljeanläggning. Brofjorden

A3 + B3' 208530 217100

Råoljeanläggning, Nynäshamn

C2' 63 840 67 080

S UM MA 364 430 382 040

Mbo/eo 1 -—2 anläggning 5 14 800 14 800

SUMMA 14800 14800

Gasbensinanläggning 37 320 38 950

SUMMA 37 320 38 950

Objekt för vilka byggstart beräk- nas under budgetåret 1981/82 Flygdrivmedelsanläggning VII 12 500

SUMMA 12 500 Mbo/eo 1—2 anläggning 101:1 5 800 SUMMA 5 800 Eo 3—5 anläggning 2 3 640 SUMMA 3 640

Objekt för vilka byggstart beräk- nas under budgetåret 1982/83

Gasolanläggning 2 — SUMMA

Flygdrivmedelsanläggning V — Flygdrivmedelsanläggning VI F lygdrivmedelsanläggnrng XI —

SUMMA TOTALT

' Vissa kompletteringsarbeten kvarstår

Hemställan

16 500 16 500 4 800 4 800 7 280 7 280

25 000 25 000

24 000 18 000 8 000

50 000

108

Medelsförbrukning

Faktisk t.o.m. 1980/81

85 430 196 050

60460 341 940 14 260 14 260 33 150 33150

5 500 5 500

330 330

Kalkylmässigt beräknad 1981/82 1982/83

11 240 19500

5 000 35 740 540 540

6 400 6 400

2 000 2 000 3 500 3 500 2 830 2 830

900 1 300

450 2 650

7 000 7 000 1 300 1 300 4 120 4 120

3 000 3 000

5 000 5 000 530

10 530 28 600

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående och med hänvisning till programsammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riks- dagen att

1. bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten för för- rådsanläggningar inom de kostnadsramar som jag har förordat i

det föregående,

2. bemyndiga regeringen att medge avtal om beredskapslån som medför utbetalningar under flera år inom en kostnadsram av 200 milj. kr. under budgetåret 1982/83.

Byggstart Färdig- år-månad ställande

78-05 77-02 78-09

79-09

79—09

82-05 81-10

82-02

83-05

83-03 83-03 83-06

82-01 82-01 (81-09)

81-06

81-12

82—07

8.3-06

86-05

84- 12 84-12 85-02

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 109

3. till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 1 493 555000 kr.

F4. Särskilda kostnader för oljelagring 1982/83 Nytt anslag (förslag) 1000

Anslaget står till regeringens disposition. Anslaget får tas i anspråk för att täcka uppkomna merkostnader under reservationsanslaget F 3. Bered- skapslagring och industriella åtgärder vid beredskapslagring av råolja, gasbensin och Hygdrivmedel.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Särskilda kostnader för oljelagringför budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr.

F 5. Förluster på beredskapsgarantier m. m.

1982/83 Nytt anslag (förslag) 1 000

För beredskapsgarantier-har jag beräknat en ram på 125 milj. kr.Med hänvisning till vad jag anfört i avsnitt 9.2 bör anslaget tas upp med ett formellt belopp av 1000 kr. Även förluster på garantier som lämnats inom den tidigare ramen om 105 milj. kr. samt som säsongkreditgarantier för skoindustrin bör få belasta anslaget.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att beredskapsgarantier får läm- nas inom en ram av 125 000000 kr. . till Förluster på beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr. 'x)

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 110

Underbilaga 3.'1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (l973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (l973:1216) om särskild be- redskapsavgift för oljeprodukter' samt 29 lagen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om särskild avgift för oljeprodukter. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 52

Särskild beredskapsavgift utgår Särskild av gift utgår för mo- för bensin med sjutton öre för liter torbrännolja, eldningsolja och bun- oeh för motorbrännolja, eldningsol- kerolja med åttio kronor för kubik- ja och bunkerolja med etthundraar- meter ton kronor för kubikmeter.

Denna lag träder ikraft den ljuli 1982.

' Senaste lydelse av lagens rubrik l975:275. : Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1981/82:100.

bilaga 17.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 111

Underbilaga 3:2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957 :262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att bilaga 1. till lagen (l957:262) om allmän energi- skatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga I till lagen ( I 957.262) om alltnän energiskatt2 Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskattt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats nummer ur 27.01 Stenkol 12 kr. för ton ur 27.01 Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta bränslen. framställda. av stenkol ' 6 kr. för ton ur 27.02 Brunkolsbriketter 6 kr. för ton ur 27.04 Koks och koksbriketter 14 kr. för ton ur 27.04 Koksstybb 6 kr. för ton ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift

av snabbgående dieselmotor 253 kr. för m3 ur 27.10 Motorbrännoljor. eldningsoljor och

bunkeroljor 253 kr. för m3

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen

' Lagen omtryckt l975:272. Senaste lydelse av lagens rubrik l975:272 2 Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1981/82:100, bilaga 2.3.

Föreslagen lydelse

Bilaga 1 till lagen (l957:262) om allmän energiskatt Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats nummer ur 27.01 Stenkol 12 kr. för ton ur 27.01 Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta bränslen. framställda av stenkol 6 kr. för ton ur 27.02 Brunkolsbriketter 6 kr. för ton ur 27.04 Koks och koksbriketter 14 kr. för ton ur 27.04 Koksstybb 6 kr. för ton ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift

av snabbgående dieselmotor 253 kr. för m3 ur 27.10 Motorbrännoljor. eldningsoljor och

bunkeroljor 291 kr. för rn"I

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen

Denna lag träder i kraft 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 112

Förslag till

Underbilaga 3 :3

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs att 25 lagen (1961:372) om bensinskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

252

Skatten utgår med 1 krona 20 öre per liter, om annat inte sägs i andra eller tredje stycket.

'För metanol. etanol och högre al- koholer samt för etrar av metanol och etanol utgår skatten med 39 öre per liter. Ingår sådan alkohol eller eter i en blandning som avses i 1 5 första stycket a) eller b) utgår skat- ten för den inblandade alkoholen el- ler etern med 39 öre per liter och med 1 krona 20 öre per liter för blandningen i övrigt.

Skatten utgår med 1 krona 37 öre per liter, om annat inte sägs i andra eller tredje stycket.

För metanol, etanol och högre al- koholer samt för etrar av metanol och etanol utgår skatten med 39 öre per liter. Ingår sådan alkohol eller eter i en blandning som avses i 15 första stycket a) eller b) utgår skat- ten för den inblandade alkoholen el- ler etern med 39 öre per liter och med 1 krona 37 öre per liter för blandningen i övrigt.

För gasol utgår skatten med 20 öre per liter. Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock inte inräknas smörjolja som har tillsatts bensin för motordrift. Kan skatten inte beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen inte enligt vedertagna grunder, får beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1982.

: Lagen omtryckt l975:274. Senaste lydelse av lagens rubrik 19752274. " Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1981/82:100, bilaga 2.3.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 113

Underbilaga 3.4

Hänvisningar till PS24

Sammanfattning av slutbetänkandet (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid

Strävan att minska oljeberoendet förutses under 1980-talet komma att medföra att olja i betydande utsträckning kommer att ersättas av andra bränslen. 1980 års oljelagringskommitté (OLK) som tidigare har sett över behovet av beredskapslager av olja — har haft till uppgift att mot denna bakgrund pröva behovet av beredskapslagring av några sådana bränslen, nämligen ångkol, kärnbränsle och naturgas. Även behovet av beredskaps- ' lagring av gasbensin för den petrokemiska industrin har granskats av kommittén.

Med anledning av ett särskilt uppdrag har kommittén studerat frågan om buffertlager av olja att användas i prisstabiliserande syfte på den svenska oljemarknaden. Avslutningsvis har också några administrativa frågor i samband med tvångslagring av olja utretts. I det följande sammanfattar kommittén sina överväganden och förslag i dessa frågor.

Tvångslagring av ångkol

F.n. svarar ångkol för [% av energitillförseln. De energiprognoser som nu föreligger innebär att en betydande ökning av användningen av ångkol bedöms komma att ske under 1980-talet. År 1985 beräknas sålunda ångko- lets andel av energitillförseln utgöra 3 % och år 1990 uppgå till 7 a 10%. För att försörjningsberedskapen inte skall försämras bör. enligt kommitténs mening, en så kraftig utökning av kolanvändningen åtföljas av en bered- skapslagring för avspärrnings- och krigssituationer. Däremot anser kom- mittén att risken för s.k. fredskriser på kolområdet är ringa i förhållande till vad som gäller för olja och att någon beredskapslagring av ångkol för detta krisfall inte är nödvändig. Enligt kommitténs mening uppnås en rimlig försörjningsberedskap.för ångkol om lagervolymen fastställs till 40% av närmast föregående års försäljning resp. förbrukning. Försäljare bör inte vara skyldig att hålla beredskapslager för ångkol som har sålts till annan lagringsskyldig.

Beträffande den administrativa utformningen av beredskapslagringen anser kommittén att lagringen av beredskaps- och effektivitetsskäl bör ske hos kolförbrukare och kolhandelsföretag i form av s.k. tvångslagring. Kommittén förordar att lagringsskyldighet skall föreligga för kolanvändare med en årlig förbrukning av minst 20 kton ångkol. För säljare av ångkol föreslås att lagringsskyldighet inträder när försäljningen uppgår till minst 50 kton per år. lmportörer av ångkol bör vara lagringsskyldiga oavsett kvantitet som importeras.

De av kommittén förordade bestämmelserna om tvångslagring av ångkol 8 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr I02. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 114

föreslås träda i kraft år 1986. För att skapa klarhet för kolintressenterna är det dock önskvärt att statsmakterna snarast möjligt beslutar att lagrings- skyldighet skall inträda från denna tidpunkt.

Beredskapslagring av kärnbränsle

Vid utgången av 1980-talet kommer med det beslutade tolvreaktorpro- grammet ca 44 % av elkonsumtionen i Sverige att utgöras av el alstrad med kärnkraft. Motsvarande siffra år 1979 var ca 24%. Kärnkraften intar således en stor och växande roll i elförsörjningen.

I en avspärrningssituation avses kärnkraftverken kunna drivas med full effekt. Bränsle måste finnas härför. Däremot förutsätts aggregaten vara avstängda i en krigssituation. Några lager behövs därmed inte för denna kristyp. Kommittén anser att risk för fredskrisliknande avbrott i tillförseln till Sverige av anrikat uran kan föreligga. För denna typ av störning, liksom för andra och mer omfattande tillförselbortfall, kan inte anges något kvan- titativt preciserat behov av kärnbränsle. God tillgång på el vore dock av stort värde i sådana situationer. Kommittén anser därför att försörjnings- beredskapen vad avser kärnbränsle bör medge en uthållighet som är längre än vad som betingas av behoven enbart i avspärrningssituationer.

I landet befintligt kärnbränsle i form av bränsle i reaktorerna, bränsle- produkter i arbete, kommersiella lager av kärnbränsle och planerat reserv- lager beräknas av kommittén motsvara 22 a 23 månaders elproduktion vid fullt effektuttag. Denna uthållighet överstiger de beräknade behoven i avspärrningssituationer och är längre än vad som gäller för energiprogram- met i övrigt. Medräknas möjligheterna att t.ex. sträcka ut driften utan bränslebyte och ordna krisimport av kärnbränsle ökar uthålligheten. Enligt kommitténs mening är i och för sig den uthållighet, som det till år 1982 av kraftindustrin planerade reservlagret ger, tillräcklig. Kommittén förordar därför i första hand att denna utbyggnad genomförs.

1 det fall statsmakterna önskar utöka försörjningsberedskapen på elom- rådet bör detta av ekonomiska skäl ske genom beredskapslagring av kärn- bränsle. Om av denna anledning OLK:s principiella förslag om ett bränsle- byte för varje reaktor genomförs skulle med nuvarande förutsättningar uthålligheten öka till 27 a 28 månader.

Ansvaret för uppbyggnaden av beredskapslagret bör även fortsättnings- vis åvila kraftindustrin.

Beredskapslagring av naturgas

År 1985 kommer naturgas att introduceras i Sydsverige genom det s.k. Sydgasprojektet. Under senare hälften av 1980-talet beräknas ca [% av landets energitillförsel komma att ske i form av naturgas. Även om denna energimängd knappast har någon nationell betydelse bör dock försörj- ningsberedskapen tillgodoses för de konsumenter som använder naturgas.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 115

Enligt kommitténs mening finns det inte skäl att för krigs- och avspärr- ningssituationer ha en annan syn på tillförselmöjligheter av gas än av olja. Sydgasprojektet avser import av dansk och västtysk gas. Huvuddelen av gasen avses tillföras från danska källor i Nordsjön. Kommittén anser att risken för s.k. fredskriser i dessa områden är ringa jämfört med vad som . gäller de länder varifrån huvuddelen av den svenska oljan importeras. Något särskilt fredskrislager bedöms därför inte behövas.

Kommittén föreslår att skyldighet att hålla beredskapslager åläggs distri- butör och storförbrukare av naturgas. Förbrukare med en årlig konsumtion understigande 5 milj. m3 naturgas bör inte vara skyldig att vidta bered- skapsåtgärder. Dessa bör i stället ombesörjas av distributören. För storför- brukare och distributörer föreslås en lagringsskyldighet motsvarande 40% av föregående års förbrukning resp. distribution, exkl. försäljning till la- gringspliktiga förbrukare. Beredskapslagret får av distributör hållas i form av naturgas eller annan produkt som kan distribueras i gasnätet. Storför- brukare får hålla lager av eldningsolja eller annat bränsle och utrustning för förbränning härav. Förbrukare föreslås även få uppdra åt distributören att för hans räkning hålla lager av gas.

Lagringsskyldigheten bör träda i kraft år 1986. För att skapa klarhet för naturgasintressenterna är det dock önskvärt att statsmakterna snarast möjligt beslutar att lagringsskyldighet skall inträda från denna tidpunkt.

Beredskapslagring av gasbensin

Gasbensin (nafta) används i den petrokemiska industrin för framställ— ning av plastråvara som i sin tur används för att tillverka plastprodukter. För bl.a. hälso— och sjukvårdsområdet och för livsmedelsförpackningar är plastprodukter av stor vikt i en kris. Statliga beredskapslager av gasbensin av viss omfattning har därför byggts upp.

Produktionskapaciteten i Västeuropa för gasbensin var tidigare låg. Ka- paciteten har därefter ökat väsentligt. Det ökade utbudet. lier inköpskällor och möjligheten att även använda gasol som råvara har medfört att försörj- ningsmöjligheterna i en kris numera är större och mer flexibla.

Med beaktande av behoven och befintliga lager m.m. föreslår kommittén att de statliga beredskapslagren av gasbensin för främst avspärrnings- och fredskrissituationer utökas med 330000 ton. Den förordade lageruppbygg- naden bör genomföras så snart som möjligt under programplaneperioden 1982/83—1986/87. Finansieringen bör även fortsättningsvis ske över olje- lagringsfonden.

Till kommitténs förslag har fogats ett särskilt yttrande av experten Orrö avseende beredskapslagring av gasbensin.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 116

Prisstabiliserande lager av olja

Beredskapslagren av olja i Sverige byggs upp för att möta tillförselbort- fall i krig, avspärrning Och fredskriser. Regeringen har särskilt uppdragit åt kommittén att studera en eventuell uppbyggnad av buffertlager av olja att användas i prisstabiliserande syfte på den svenska oljemarknaden.

Kommittén har utgått från att ett prisbuffertlager skulle ersätta viss import av olja vid tillfälliga, starka prisstegringar på den s.k. spotmarkna- den föratt undvika att dessa priser slår igenom på den svenska oljemarkna- den samtidigt som tillförseln av olja säkras. Prisstegringarna förutsätts vara orsakade av marknadsstörningar på grund av tillförselbortfall som är mindre än vad som utlöser 1EA:s fördelningssystem, dvs. 7%. onormala efterfrågeökningar eller andra häftiga prisreaktioner som inte bedöms vara bestående.

För att kunna bedöma ett prisbuffertlagers värde, lämplighet och de konsekvenser det tnedför har kommmittén gjort en jämförelse med andra möjliga handlingsalternativ med vilka i huvudsak motsvarande resultat kan uppnås. Dessa alternativ är att inga åtgärder vidtas inför en kris, eller användning av högstpriser, eller högstpriser i kombination med prisclea- ring och slutligen statlig krisimport. Enligt kommitténs mening kan ett prisbuffertlager under vissa omständigheter vara en lämplig metod att stabilisera den inhemska oljeprisnivån samtidigt som tillförseln säkras. För att metoden, jämfört med andra tänkbara metoder, skall vara lönsam behöver dock priskriser inträffa ungefär vart tredje år och buffertlagret då tas i anspråk. Vid trendmässigt stigande priser på olja kan metoden vara lönsam även om kriser inträffar mer sällan.

Jämfört med andra metoder vidlåds dock buffertlager av några särskilda nackdelar. Dessa är stora finansiella investeringar, praktiska komplikatio- ner vid lageruppbyggnaden, rättvisesynpunkter vid distribution från buf- fertlagret och sannolikt negativ påverkan på omfattningen av de kommer- siella lagren av olja. Den beslutade uppbyggnaden av fredskrislagret av olja avses vidare genomföras så snabbt detta är möjligt. Någon ytterligare import av olja för buffertlager är knappast tänkbar före år 1985 . Mot denna bakgrund kan kommittén inte förorda att under första hälften av 1980-talet särskilda buffertlager av olja byggs upp för att användas i prisstabilise- rande syfte på den svenska oljemarknaden.

Kommittén betonar att starka teoretiska och praktiska tids- och orsaks- samband föreligger mellan fysisk brist på olja och höga priser på olja. Enligt kommitténs mening bör vid en priskris med eller utan anknytning till en påtaglig tillförselkris en rad olika åtgärder vid behov kunna vidtas i syfte att trygga tillförseln av olja och stabilisera den inhemska prisnivån. Exempel på sådana åtgärder är tillfällig dispens från miljökrav, konsum- tionsdämpande åtgärder. högstpriser, prisclearing samt medveten lager- styrning där samtliga tillgångar i landet beaktas. En betydande del av det

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 117

svenska fredskrislagret avses utgöras av kommersiella lager i "näringslivet. Samhället kan knappast förhindra att dessa lager används. Det betyder i praktiken att delar av fredskrislagret i en priskris sannolikt kommer att användas i prisstabiliserande syfte. Enligt kommitténs mening bör också möjligheterna till ett samarbete på detta område, t.ex. inom ramen för IEA, utnyttjas.

Beräkning av basmängd

Beredskapslagringen av olja i Sverige sker till stor del i näringslivets regi genom s.k. tvångslagring. Det har anförts att de nuvarande bestämmelser- na om beräkning av tvångslagrens storlek kan medföra att nytillkommande lagringsskyldiga eller lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbruk- ning missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga.

Enligt kommitténs mening är den tröskeleffekt som uppstår för nytill- kommande, mindre, lagringsskyldiga återförsäljare av olja så pass besvä- rande att den bör mildras. Reglerna beträffande tvångslagring av olja bör därför ändras för denna kategori lagringsskyldiga. Kommittén redovisar ett antal metoder för att lindra tröskeleffekten. Av dessa metoder medför möjligheten till inlagring hos annan lagringsskyldig att lättnader kan ges mindre, nytillkommande lagringsskyldiga utan att övriga lagringsskyldiga påverkas negativt. Kommittén föreslår därför att ett generellt tillstånd till inlagring hos annan lagringsskyldig medges återförsäljare av olja vars totala försäljning uppgår till högst 40000 m3 olja.

För övriga lagringsskyldiga utesluter kommittén inte att de nuvarande bestämmelserna kan förorsaka problem, främst av finansiell natur. Rimliga möjligheter att avhjälpa dessa genom ändring i tvångslagringsbestämmel- serna föreligger dock inte enligt kommitténs mening.

Administration av oljelagringslån

Lagringsskyldiga har under tidigare oljelagringsprogram erhållit stöd i form av ränte- och amorteringsfria statliga lån för uppbyggnad av tvångs- lager av olja. Den hittillsvarande tillämpningen av bestämmelserna om återbetalning av lånen vid ändrad lagerhållning har inneburit månatlig kontroll och därmed en omfattande administration. Kommittén föreslår att denna kontroll fortsättningsvis i regel endast utförs en gång per år vid tidpunkt som tillsynsmyndigheten finner lämplig. Administrationen under- lättas härmed avsevärt.

Dispositionsrätt till tvångslager

De tvångslager som har byggts upp i näringslivet har finansierats genom prissättningen på produkterna och genom avskrivningslån från staten. Mot

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 118

bakgrund av marknadsutvecklingen har kommittén utrett frågan om dispo- sitionsrätten till lagertillgångarna när lagringsskyldighetcn minskar.

Kommittén konstaterar att tvångslagren utgör säljarens resp. förbruka- rens egendom. Dispositionsrätten till lagren är dock inskränkt så länge lagringsskyldighet föreligger. Däremot kan lagren fritt disponeras när den- na skyldighet minskar eller upphör. Lagret får även tas i anspråk i sam- band med konkurs.

Kommittén konstaterar att gällande regler inte påverkar försörjningsbe- redskapen negativt eller föranleder att konsumenterna löper någon större risk att få finansiera nya investeringar i tvångslager. Skäl saknas därför enligt kommitténs mening att ändra gällande regler om dispositionsrätt till tvångslager av olja.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet ll9

Underbilaga 3:5

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Ds H 1981:2

Tvångslagring av ångkol

Kammarrätten

Vid utarbetandet av förslagen till lagar om beredskapslagring av ångkol och av naturgas har kommittén byggt på lagen (l957z343) om oljelagring m.m. Detta är naturligt och angeläget, eftersom samma tillsynsmyndighet och i avsevärd mån också samma kategorier av lagringsskyldiga förekom- mer i fråga om de olika aktuella lagkomplexen. De av kommittén föreslag- na lagarna skiljer sig dock i avsevärd mån både dispositionsmässigt och med avseende på den redaktionella utformningen från oljelagringslagen utan att bärande skäl visats föreligga. Det ärinte möjligt att inom ramen för ett remissyttrande företa en mer ingående jämförelse och att redovisa alla skillnaderna. Det synes naturligt att en sådan granskning görs under depar- tementsbehandlingen och att de olika lagarna i all möjlig utsträckning bringas i överensstämmelse med varandra. 1 första hand kan dock sättas i fråga om inte åtskilligt skulle stå att vinna för den praktiska tillämpningen om de tre lagkomplexen sammanfördes till ett.

Överstyrelsen för ekonomisktförsvar

ÖEF ansluter sig till oljelagringskommitténs förslag om att lagringsskyl- dighet inf'öres för ångkol. som är avsedd att täcka behoven under avspärr- nings- och krigssituationer. Det av kommittén utarbetade förslaget till lagstiftning föranleder heller i princip ingen erinran från ÖEF:s sida.

ÖEF vill stryka under behovet av att regeringen meddelar erforderliga tillämpningsföreskrifter om förläggning av kollagren. Dessa bör utformas på ett sådant sätt att de inrymmer möjlighet för ÖEF att i det enskilda fallet beakta de lokala förutsättningarna för kollagring.

Riksrevisionsverket

Det framgår t. ex. inte klart varför just en lagring av ångkol uppgående till 40% av föregående års förbrukning/försäljning ger en lämplig bered- skap, samtidigt som kommittén förordar att lagret av kärnbränsle byggs ut till att motsvara 22 a 23 månaders elproduktion vid fullt effektuttag.

Överbefälhavaren

lnom försvarsmakten används varken ångkol. gas eller uran f.n. För- svarsmaktens uthållighet i kris— och krigsfall är dock beroende av det civila samhällets uthållighet. Med hänsyn till den avsevärda ökning av använd- ningen av kol som oljelagringskommittén grundar sitt betänkande på. är de

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 120

framförda förslagen rimliga och torde tillgodose försörjningsberedskapens behov.

Överbefälhavaren vill dock understryka oljelagringskommitténs krav på en spridd lagring i närheten av konsumenterna. Härigenom minskar sår- barheten och gynnas uthålligheten. I detta sammanhang torde planerna på att skapa endast en stor importhamn förorsaka problem. Om import sker till fler geografiskt spridda hamnar, minskar behovet av undanförsel i händelse av krig och därigenom också kravet på skydd.

Statens industriverk

Beträffande tvångslagring av ångkol föreslår industriverket att anlägg- ningsägare som har möjlighet att elda med både kol och olja skall ha rättighet att själv välja hur den totala lagringsskyldighetcn för olja och kol skall fördelas.

Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket instämmer i kommitténs bedömning att miljöstör- ningar vid beredskapslagring av kol kan begränsas genom lämplig utform- ning och lokalisering av lagringsanläggning. Förutom buller och dammning kan även vattenföroreningar vara en miljörisk. Enligt gällande miljö- skyddsförordning föreligger anmälningsskyldighet för anläggning där mer än 5 000 ton kol lagras respektive 5 000 ton olja lagras eller hanteras per år. Verksamheten prövas av länsstyrelse. Naturvårdsverket avser att ge ut råd och riktlinjer för lämpliga miljöskyddsåtgärder vid denna typ av verk- samhet.

Statens vattenfallsverk

Vattenfall finner de i betänkandet framförda förslagen om beredskaps- lagringsnivåer rimliga och har inte heller i övrigt några avvikande syn- punkter på förslagen till detaljbestämmelser.

När det gäller kol vill Vattenfall emellertid framhålla att de försörjnings- .system som kraftindustrin i samarbete med kommunala energiorgan och andra kan komma att bygga upp har som grundsyfte att uppnå en hög grad av försörjningssäkerhet. I systemen kan komma att ingå fasta engagemang i kolförsörjning, transporter, lagring och annan hantering till priset av kostnader som åtminstone temporärt kan bli högre än om försörjningen enbart baseras på internationell och inhemsk kommersiell kolhandel. Det blir därför viktigt att i kommande nyprövningar av beredskapslagringen noga beakta de faktiska kolförsörjningssystemens säkerhetsegenskaper.

Oljeersättningsdelegationen

OED föreslår att anläggningsägare som är lagringsskyldiga och som har möjlighet att elda med både kol och olja skall ha rätt att själv välja hur den totala lagringsskyldighetcn skall fördelas mellan dessa bränslen.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 121

Energisparkommittén

Energisparkommittén finner det angeläget att beslut om beredskapslag- ringen på grundval av oljelagringskommitténs förslag fattas utan dröjsmål. Det är angeläget att beredskapen håller jämna steg med användningens utveckling.

Landstingsförbundet

Enligt förbundsstyrelsens mening kan sättet att finansiera föreslagen tvångslagring ge belastningseffekter som motverkar den övergång till fasta bränslen för minskat oljeberoende, varom riksdagen beslutat. Styrelsen beklagar att kommittén inte beaktat denna aspekt och därvid funnit skäl att överväga andra finanseringsformer.

Svenska kommunförbundet

Hur stora kvantiteter kol som kommer att förbrukas i landet bestäms bl.a. av miljövårdskrav, tillgänglig reningsteknik och prisrelationer olja- kol. Hitintills har det även rätt en osäkerhet om eventuella krav på bered- skapslagring. Med det nu framlagda betänkandet undanröjs denna osäker- het.

Under l980-talet kommer hetvattencentraler och kraftvärmeverk att övergå från olja till kol. Lokaliseringen av dessa anläggningar har under de senaste decennierna skett utan beaktande av utrymme för lagring och hantering av fasta bränslen. Beredskapslagring av kol motsvarande en tredjedel av beredskapslagret i anslutning till anläggningen är troligen i många fall inte möjlig. Dispens bör i dessa fall kunna beviljas så att lagringen får ske på annan lämplig plats.

Svenska Petroleum Institutet

Eftersom ångkol främst kommer att ersätta tjocka ledningsoljor, för vilka lagringsplikt föreligger, delar SPI kommitténs uppfattning att lag- ringsskyldighet också bör införas för ångkol.

Enligt SPI:s uppfattning bör det i stort sett föreligga överensstämmelse mellan reglerna för lagringsskyldighetens inträdande för ångkol och för eldningsoljor. SPI föreslår till följd härav att lagringsskyldighet för ångkol skall inträda för användare, när den årliga förbrukningen överstiger 6000 ton. I konsekvens härmed föreslås också att lagringsskyldighet för säljare inträder, när den årliga försäljningen överstiger 30000 ton och ej vid 50000 ton, som kommittén föreslagit.

Svenska stenkolsimportörers förening

Svenska stenkolsimportörers förening delar kommitténs uppfattning att beredskapslager av ångkol bör byggas upp när en mera markant övergång skett från olja till kol. Ett ikraftträdande år 1986 av de nya reglerna förefaller därför rimligt.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 122

Däremot har föreningen på vissa punkter en delvis annan uppfattning än kommittén. Den främsta anledningen härtill är att föreningen anser att alla åtgärder bör vidtas, som kan underlätta en introduktion av kol i den omfattning som statsmakterna satt som mål, dvs. att uppnå en förbrukning på ca 5 milj. ton år 1990. Föreningens erfarenhet hittills är att introduk- tionen av kol går långsammare än beräknat. De främsta orsakerna härtill är de utomordentligt stränga reglerna angående svavelemissioner. som är unika för Sverige, och en ifrågasatt skärpning av energibeskattningen av kol. Dessa två moment belastar starkt de investeringskalkyler, som görs av kommuner och industriföretag. och har de facto i många fall föranlett ett uppskjutande av investeringsbeslut för koleldade anläggningar.

Föreningen föreslår följande ändringar i kommitténs förslag: (1) En lagringsskyldighet på 40% anser föreningen onödigt hög, dels med tanke på att s.k. fredskriser knappast blir aktuella för kol och dels med tanke på att någon vinterdispens ej föreslagits. Utan att försämra försörjningsberedskapen bör därför en lagringsskyldighet på 30 % vara fullt tillräcklig. För att uppnå likformighet med lagringsskyldigheten för olja bör därför lagringsskyldighetcn för ångkol sättas till antingen 30% utan vinter- dispens eller till 40% med samma vinterdispensregler som för eldnings- olja.

(2) För förbrukare av tjockolja gäller f.n. att lagringsskyldigheten in- träder vid en förbrukning på 15 000 m3 per treårsperiod, dvs. 5000 rn3 per år. Detta motsvarar drygt 7500 ton ångkol. Kommittén föreslår här en gräns på 20000 ton/år. Skälet är att den inte räknar med att några mindre anläggningar kommer till stånd annat än i undantagsfall. Föreningen anser det emellertid vara principiellt felaktigt att sätta en annan gräns än för olja och föreslår därför att gränsen för lagringsskyldighet för förbrukare sätts till 8000 ton/år. Därmed blir samma krets av förbrukare lagringsskyldiga vare sig man använder kol eller olja.

(3) För den förbrukning som kan komma till stånd hos mindre förbru- kare innebär det föreslagna regelsystemet att lagringsskyldighetcn skulle åvila importörer eller säljare. Med den struktur, som distribution och lagring av kol sannolikt kommer att få, medför detta problem. Skälen är följande:

För kol kommer dels förbrukningen hos små anläggningar att svara för endast en ringa bråkdel av totalkonsumtionen och dels kommer distributio- nen även till dessa att ske direkt utan någon mellanlagring hos importör eller säljare. Det är också högst sannolikt att de mindre förbrukarna kommer att ligga geografiskt utspridda. Om importörerna/säljarna skulle svara för lagringsskyldigheten motsvarande denna förbrukning skulle man tvingas till att upprätta smålager inom rimligt avstånd från var och en av dessa förbrukningspunkter.

Eftersom det emellertid finns anledning att inte försvåra införandet av koleldning på dessa anläggningar, föreslår föreningen att lagringsskyl-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 123

dighet för denna förbrukning tills vidare inte införs. Detta innebär att lagringsskyldighetcn skulle begränsas till att enbart omfatta anläggningar med en årsförbrukning på 8 000 ton/år eller mera. Bortfallet av beredskaps- lager skulle under åtminstone överskådlig tid bli helt negligerbart.

Det finns sålunda enligt föreningens uppfattning starka skäl att inte i alla delar utforma reglerna exakt som för olja utan anpassa dem till de förhål- landen som kommer att gälla för kol. Grundprincipen bör därvid vara att lagringsskyldigheten helt och enbart följer med förbrukningen vid varje särskild anläggning.

Sveriges industriförbund

Sveriges industriförbund har ingen invändning mot att lagringsskyl- dighet för en kolanvändare skall inträda vid en förbrukning av 20000 ton ångkol per år.

Förbundet anser vidare, att de industrier. som installerat en fastbränsle- panna av tillräcklig kapacitet i stället för (eller parallellt med) oljepanna skall ha en möjlighet att välja mellan att lagra olja eller att lagra kol, oavsett vilket bränsle som faktiskt användes.

Denna åtgärd kan för vissa lagringsskyldiga komma att bli ekonomiskt fördelaktig, samtidigt som den skulle befrämja installation av pannor för fasta bränslen.

Förbundet vill vidare föreslå att detta val av lagringsskyldighet skall kunna träda i kraft omedelbart efter införandet av den nya lagen. Förening- en anser att man inte skall behöva avvakta den eftersläpning. som hänger samman med beräkningen av lagervolymerna (= användningen under den närmast förestående treårsperioden). Samma regel borde i princip gälla alla lagringsskyldiga som i linje med de statliga ambitionerna varaktigt nedbringar sin oljeanvändning.

Svenska värmer-'erksft'ireningen

Föreningen delar kommitténs bedömning av de beredskapsmässiga aspekterna på kolanvändning i värme- och kraftvärmeverk och tillstyrker kommitténs förslag beträffande regler för beredskapslagring av kol. För- eningen vill i sammanhanget särskilt kommentera följande punkter:

Kommittén anför att kostnaden för beredskapslagring av kol kommer att vara begränsad och närmast hänföras till ränta på kapital bundet i bered- skapslagret. Föreningen vill påpeka att detta utgår ifrån förutsättningen att sådana miljökrav inte ställs på kollagring att helt slutna lager erfordras.

Föreningen noterar som positivt kommitténs uppfattning att lagrings- skyldighetcn i fråga om ångkol bör få fullgöras med kol av sådan kvalitet att det tekniskt kan utnyttjas i aktuella eldningsanläggningar.

Praktiskt bör det innebära att eventuella speciella krav på kol för normal drift inte till alla delar behöver innehållas för det kol som beredskapsla- gras. Det innebär att kostnaderna för beredskapslagringen kan reduceras

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet l24

samtidigt som en viss ökad miljöpåverkan uppkommer endast om bered- skapslagren vid något tillfälle behöver utnyttjas.

Enligt kommitténs förslag skall en tredjedel av kollagret finnas inom rimligt transportavstånd från förbrukningsstället. Om detta innebär i ome- delbar närhet av värme- eller kraftvärmeverk så kan förslaget medföra svårigheter eftersom dessa verk i allmänhet ligger i eller i anslutning till tät bebyggelse. Ofta finns emellertid vissa möjligheter att lagra olja vid ver- ken. Föreningen föreslår därför att lagringsplikt för kol skall få fullgöras genom att motsvarande energimängd lagras i form av olja — förutsatt givetvis att oljan kan utnyttjas i de anläggningar lagringen är avsedd för. Föreningen har förslag av samma innebörd nedan beträffande naturgas.

I det förslag till lag om beredskapslagring av ångkol som kommittén redovisar stadgas i 125 att den som är lagringsskyldig varje månad skall lämna uppgift till tillsynsmyndigheten om den mängd ångkol som vid utgången av närmast föregående kalendermånad hölls i lager samt om förvaringsplatsen. Enligt föreningens mening är detta en onödigt omfat- tande rapporteringsskyldighet. Antalet förbrukare av kol kommer under överskådlig tid att vara begränsat. Kolet kommer dessutom att användas för basproduktion av el och värme, varför några större variationer i kolför- brukningen under året inte blir aktuella. Lagersituationen bör därför lätt kunna överblickas av tillsynsmyndigheten även vid längre rapporteringsin- tervall. Föreningen föreslår därför att uppgiftsskyldigheten beträffande beredskapslager av ångkol reduceras till en gång per kvartal, och stöder sig därvid på riksdagens uttalade önskemål om mindre byråkrati och begräns- ning av uppgiftslämnande från kommuner och företag till statliga myndig- heter.

Svenska Ängpanneföreningen

Föreningen finner det rimligt att gränsen för lagringsskyldighet sätts högre i fallet kol än när det gäller oljelagring. Den gräns som föreslås (20000 ton/år) tycks dock godtyckligt vald och kan gott höjas avsevärt utan att beredskapen vid en avspärrning märkbart minskar. Föreningen anför följande skäl till detta:

Många industrier och värmeverk har vid övergång till fasta bränslen ofta ett begränsat utrymme för anläggningen att ta hänsyn till. Den bästa lösningen för dessa är att helt undvika lagring av fast bränsle inom verks- området och i stället anordna koltillförseln genom dagliga transporter, helst direkt från en närbelägen importhamn. Det räcker då att anordna ett veckoslutslager som i regel kan integreras i pannbyggnaden.

Det vore i det sammanhanget av värde att beredskapslagret kunde förläggas till importhamnen.

Ur bl. a. administrativ synvinkel vore det bättre att låta så stor del som möjligt av dessa mindre förbrukares beredskapslagring skötas av importö— ren som ändå har att ordna lagringsutrymmen i anslutning till importham- nen.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 125

Med möjlighet att låta lagret minska till under 40% under eldnings- säsongens slut och med den mesta lagringsvolymen i anslutning till ham- narna, kan man utjämna tillförseln av kol under året och bättre utnyttja hamnarnas lossningskapacitet.

Återförsäljare av kol föreslås i betänkandet bli lagringsskyldiga om de har en årlig försäljning av 50000 ton kol eller mer. Även deras lagringsskyl- dighet kan med fördel övertas av importören i de flesta fall. Åtminstone kan gränsen för lagringsskyldighet höjas så att den endast kommer att gälla för ett fåtal stora återförsäljare som kan antas ha möjlighet att administrera beredskapslagring.

Ängpanneföreningen har ej närmare utrett de gränser för lagringsskyl- dighet som i stället för de föreslagna skulle kunna komma att gälla. För- eningens uppfattning är dock att större värmeverk och industrier med en total årlig förbrukning av mer än 50000 ton kol utan olägenhet bör kunna åläggas beredskapslagring. För återförsäljare bör gränsen kunna höjas till 200000 ton kol per år.

Lagförslaget om beredskapslagring av ångkol bör utformas så att bered- skapslagret även får utgöras av annat bränsle än ångkol, t.ex. olja.

Cementa AB

i. I utredningen förutsätts en användning av 4—6 milj. ton kol per år i slutet av 1980-talet. Med 40% beredskapsskyldighet innebär detta för kommuner och industrin en miljardinvestering.

Någon jämförelse med uppbyggnaden av beredskapslagret av olja kan ej ske då detta gjordes till helt andra bränslepriser.

Med tanke på de besparingar som måste ske inom svensk ekonomi blir en satsning på en svensk brytning. minst motsvarande den som var åren 1940-1945 , ett för ekonomin och beredskapen bättre alternativ.

Ett annat alternativ är att ytterligare senarelägga införandet av bered-

' skapsskyldigheten. 2. År 1990 förutses 3—4 milj. ton behövas i hetvattencentraler och kraft- värmeverk och bara 1—2 milj. ton i industrin.

Beredskapsskyldighet av kol hos industrin kan förmodligen p.g.a. spe- ciella kvalitetskrav anpassade för respektive process. ej användas av andra kolförbrukare.

Genom ett beredskapslager på bara ett av de råmaterial som en process- industri använder, når man ej högre säkerhet i kristid.

Med tanke på ovanstående föreslår Cementa AB att processindustrin ej ålägges beredskapsskyldighet.

Svenskt Kolkonsortium AB och LKAB Kol Utveckling AB

I remissvaren framförs uppfattningarna att valfrihet skall råda mellan beredskapslagring av kol och olja,

att avveckling av oljelager skall få ske i samma takt som kollager av motsvarande energivärde byggs upp.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 126

att vinterdispens också skall finnas för kol. Förslaget om beredskapslagring för att trygga kolförsörjningen vid krigs- och avspärmingssituationer befinns rimligt.

Västmanlands läns energiförening

Västmanlands läns energiförening vill påtala att en snabb uppbyggnad av ett nät av pelletsfabriker över landet som kan förädla olika biobränslen till ett närmaSt enhetligt handelsbränsle är en mycket viktig beredskapshöjan- de åtgärd.

Vidare vill föreningen påtala att det saknas en samlad ledning av de nationella insatserna på bioenergiområdet liksom en konkret plan med mål och delmål för utvecklingen.

Beredskapslagring av kärnbränsle

Överbefälhavaren

Överbefälhavaren delar oljelagringskommitténs uppfattning om behovet av kärnbränsle under fredskris och avspärrning.

I krig förutsätter oljelagringskommittén att kärnkraftaggregaen skall vara avstängda.

Överbefälhavaren bedömer dock att det i krig kan uppstå situationer då distributionen av vattenkraftbaserad elektricitet blir så starkt störd att man, för att tillgodose samhällets behov av elkraft, bör ha möjlighet att utnyttja kärnkraftverk. Överbefälhavaren anser att hänsyn härtill bör tas vid beräkning av det totala kärnbränslebehovet.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

ÖEF finner ingen anledning till erinran mot kommitténs förslag i fråga om målsättning. Denna bör dock tas upp till förnyat övervägande vid senare omprövning av lagringsprogrammet.

Enligt kommittén bör ansvaret för beredskapslagringen av kärnbränsle åvila kraftföretagen och regleras genom avtal mellan ÖEF och dessa i samråd med SKBF. ÖEF är beredd att sedan beslut fattats av statsmak- terna träffa sådant avtal.

Riksrevisionsverket

Det torde finnas många andra områden där en längre uthållighet skulle ha stort värde för samhällets funktion och där det skulle vara önskvärt att förlänga den tid under vilken import inte skulle behöva ske. Förslaget när det gäller kärnbränsle ger mer intryck av "ett bra att ha"-resonemang än av behov beräknade för att uppnå en väl avvägd beredskap på energiområ- det. Lagring av bränsle av beredskapsskäl böri princip inskränkas till den omfattning som krävs för att trygga en tillräckligt stor elproduktion med de

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 127

planeringsförutsättningar som gäller för det planeringsfall som är aktuellt, dvs. avspärrning.

När det gäller ansvarsfrågan anser kommittén att beredskapslagring bör kunna ske utan reglering i lag. Motivet härför är närmast statens stora inflytande på kärnkraftsektorn och de speciella förhållanden som råder på kärnbränslemarknaden. Enligt RRV:s mening bör emellertid övervägas om det inte är motiverat att reglera tvångslagringen av kärnbränsle genom lagstiftning, såsom har gjorts för oljelagring och som kommittén föreslår för ångkol och naturgas. Även om staten har ett stort inflytande på kärn- kraftsektorn är det likväl till övervägande del fråga om enskilda företag. En reglering i lag är mer klargörande för företagen och ger en bättre stadga åt statens/samhällets krav på företagen i dessa frågor.

Statens planverk

Beträffande kommitténs basförslag för beredskapslagring av kärn- bränsle förutsätter planverket att basförslagets storlek avvägs och samord- nas med den tid som kärnenergiprogrammet väntas vara i drift, dvs. åren 1980—2010. Under programmets senare skede väntas antalet aggregat suc- cessivt minskas, varför beredskapslagringen av kärnbränsle kan reduceras i motsvarande takt.

Statens vattenfallsverk

Vattenfall ansluter sig till betänkandets bedömning att något ytterligare lager utöver det av kraftindustrin beslutade reservlagret om 35 TWh inte bör byggas upp. Enligt Vattenfalls uppfattning inrymmer redan detta lager, som ifråga om uthållighet vida överstiger beredskapskraven på andra en- ergisystem, också betryggande möjligheter för stödförsörjning åt dessa genom temporär utbytbarhet i krissituationer.

Centrala drifilea'ningen

CDL tar inte här upp frågan om kärnbränsle utan hänvisar till yttrande från SKBF. CDL vill dock framhålla vikten av att kostnader för bered- skapslagring fördelas riktigt. En på t. ex. elsystemet lagd beredskapsåtgärd för att tillgodose oljesystemet bör ej belasta elsystemets kunder. Detta kan speciellt aktualiseras om man önskar utöka den redan nu goda försörj- ningsberedskapen på elområdet genom beredskapslagring av kärnbränsle.

Svensk Kärnbränsleförsörjning AB

SKBF ansluter sig till oljelagringskommitténs bedömning att ett lager av storleken 35 TWh, som kraftindustrin redan nästa år har byggt upp via SKBF, är en lämplig storlek. Uthålligheten överstiger vid denna storlek vida beredskapskraven på andra energisystem och ökar möjligheten till stödförsörjning i de fall utbytbarhet föreligger till elenergi i konsumentle- det. Härtill kommer att uthålligheten hos kärnkraftdelen ökar väsentligt även vid måttlig elransonering.

Prop. 1981/82:102 Bilaga:—I Handelsdepartementet 128

Ytterligare skäl att ej hänltöver öka kärnbränslelagringen är kostnaden. Den är visserligen, jämfört med olja och kol, relativt måttlig, men redan det lager av anrikat uran som kommittén rekommenderar betingar idag en anskaffningskostnad på 775 milj. kr. i utländsk valuta.

Det kan tilläggas, att SKBF vid sidan av anrikat uran i form av hexa- fluorid också lagrar inom landet en motsvarande kvantitet av den zirkaloy- legering som användes vid tillverkningen av bränsleelement.

Beträffande formen för lagerhållningen anser SKBF, _att den nuvarande, dvs. ett reservlager av angiven storlek, fyller erforderliga krav och att en överföring till begreppet beredskapslager inte är behövlig. Ett reservlager innebär möjlighet för kärnkraftföretagen att snabbt förfoga över material i lagret, t.ex. vid oförutsett stopp i tillförseln samt med kännedom om ändrade krav på kärnbränslet — omsätta lagret till lämplig produktsam- mansättning. SKBF förklarar sig därvid berett att årligen till ÖEF rappor- tera storlek och karaktär hos lagret.

Det befintliga reservlagret har finansierats av kraftföretagen med statliga kreditgarantier. SKBF anser, att detta skall gälla även för utbyggnaden under 1982 och vid en eventuell framtida utbyggnad.

Sveriges industriförbund

I betänkandet föreslås att i likhet med vad som gäller på oljeområdet skyldighet att hålla beredskapslager införes även i fråga om kärnbränsle. I sammanhanget redovisas också den unika beredskapsnivå. som redan föreligger på kärnenergiområdet. Ingen beredskap är större!

Förbundet delar kommitténs uppfattning och anser, att de regler för kärnbränslelagring som föreslås i betänkandet är lämpliga och väl av- vägda.

Länsstyrelsen i Uppsala län

Länsstyrelsen delar kommitténs åsikt att försörjningsberedskapen i frå- ga om kärnbränsle efter utbyggnad av det till år 1982 planerade reserv- lagret synes tillräcklig.

Med hänsyn enbart till de krisfall planeringen för närvarande har att utgå ifrån anser länsstyrelsen det svårt att motivera en ökning av uthålligheten genom en ytterligare utbyggnad av beredskapslagren utöver omfattningen år 1982. Mot en sådan utbyggnad talar också den belastning — ekonomiskt och säkerhetsmässigt -— även en välmotiverad beredskapslagring av kärn- bränsle utgör. Länsstyrelsen anser därför, liksom kommitten. att frågorna om önskvärd uthållighet och därav beroende omfattning av kärnbränsle- lagren skall avgöras av riksdagen efter förslag från regeringen.

Folkkampanjen mot Kärnkraft och Jordens Vänner

Av redogörelsen i Ds H 1981:?! sid. 64—66, framgår att kommittén inte har hittat några skäl att anskaffa ett kämbränslelager för fredskrisanvänd-

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 129

ning men att den ändå föreslår ett sådant. FMK har heller inte hittat några sådana skäl och föreslår därför motsatsen.

I krigslägen är. som framgår på flera ställen i betänkandet, kärnkraften inte aktuell. Enligt tidigare finns starka skäl att avstå från kärnkraft även i avspärrningslägen. FMK förordar därför att de 800 milj. kr. som det tilltänkta lagret kostar istället används till något annat ändamål.

Folkkampanjen mot Kärnkraft anser följande: att regering och riksdag bör uttala-sig mot användning av kärnkraftver- ket vid krig i Sveriges nära omvärld.

att befintligt reservlager av kärnbränsle bibehåller sitt nuvarande namn, att alla större lager av kärnbränsle i form av uranhexafluorid förläggs till bergrum på betryggande avstånd från tättbebyggt område.

att kapacitet för elgenerering från förbränningsanläggningar byggs upp för att stå i beredskap inför oförutsedd avställning av kärnkraftverken. Finansiering sker genom beredskapsavgift på kärnkraftsgenererad el.

Västmanlands läns energiförening. Västerås Fältbiologer och Västerås Miljövårdsgrupp ställer sig bakom Folkkampanjens yttrande och upptar det som egna yttranden.

Beredskapslagring av gasbensin

Överbefälhavaren

Gasbensin utgör grunden för tillverkning av förpackningsmateriel inom livsmedelsindustrin och för tillverkning av oundgängligen nödvändiga ar- tiklar inom sjukvården.

En fungerande civil livsmedelsdistribution och sjukvård är en förutsätt- ning för att försvarsmakten skall kunna lösa sina uppgifter i krig. Med anledning härav samt mot bakgrund av den av 1978 års försvarskommitté påtalade bristen inom totalförsvaret på sjukvårdsmateriel av främst en- gångsnatur, instämmer överbefälhavaren i de synpunkter som lämnats av experten Orrö i särskilt yttrande.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Oljelagringskommitténs beräkningar över behovet av lager av gasbensin grundas på en av ÖEF utarbetad försörjningsplan. Kommittén föreslår att den statliga lagringen av denna produkt för avspärrning och krig utökas med 330000 ton. Kvantitetcn inryms i den lagringsanläggning som ut- byggts enligt programmet och som nu i det närmaste är färdigställd.

I ett särskilt yttrande till betänkandet har bl. a. med hänsyn till osäkerhe- ten om importmöjligheterna under kriser föreslagits en större lagerökning. Förhållandena under oljekrisen 1973/74 har därvid åberopats. Enligt ÖEF mening har dock beredskapen på området nu förbättrats genom dels den utbyggda statliga lagringen av råolja, som medger bättre möjlighet till 9 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 130

framtagning av gasnafta, dels planerad tillkomst av crackeranläggningar vid vissa raffinaderier, som också skapar förutsättningar för ökad inhemsk produktion av gasnafta. ÖEF kan mot denna bakgrund ansluta sig till oljelagringskommitténs förslag.

Kommerskollegium

Vid uppbyggnaden av beredskapslagren liksom vid tillämpningen av olika åtgärder för att värna om försörjningsberedskapen är det enligt kolle- giets mening viktigt att man gör klart för sig i vilken mån man riskerar att komma i konflikt med åtaganden inom ramen för internationella överens- kommelser på det handelspolitiska området. I anknytning till den statliga beredskapslagringen av gasbensin bör t.ex. risken för internationellt otillå- tcn subventionering särskilt uppmärksammas i samband med försäljning från lagret till företag som tillverkar petrokemiska produkter för export.

Landstingsförbundet

Styrelsen kan tillstyrka den uppbyggnad av beredskapslager som olje- lagringskommittén föreslår. Därutöver bör enligt styrelsens uppfattning tillkomma en lagerreserv av gasbensin som oundgänglig plastråvara. så att sjukvårdens särskilda behov av att kontinuerligt tillgå plastprodukter sä- kert kan tillgodoses.

Svenska Petroleum Institutet

Kommitten föreslår, att de statliga beredskapslagren av gasbensin, som är råvara i den petrokemiska industrin för plastframställning. utökas med 330000 ton och att medel för finansieringen även fortsättningsvis kan hämtas från oljelagringsfonden. Även om de medel som tillförs olje- lagringsfonden belastar prissättningen av flytande bränslen och drivmedel. vill institutet inte motsätta sig den föreslagna utbyggnaden med hänsyn till' plastprodukternas stora betydelse inom främst sjukvården och förpack- ningsområdet för livsmedel m. rn.

Beredskapslagring av naturgas

Överbefälhavaren

För försvarsmakten kommer introduktionen av naturgas inte att ha någon betydelse ur beredskapssynvinkel. Om naturgas i framtiden kom- mer att få väsentligt större betydelse torde dock detta komma att öka sårbarheten hos främst distributionsnäten.

Med anledning härav förutsätter överbefälhavaren att möjligheter till yttrande medges i ett tidigt skede beträffande lokalisering av rörledningar, lagerutrymme för naturgas och andra känsliga anläggningar i ett kom- mande naturgassystem.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 3 Handelsdepartementet 131

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

ÖEF har i princip inget att erinra mot kommitténs förslag till lagringens omfattning och utformning eller mot framlagt utkast till lagstiftning.

Eftersom lagringen är avsedd även för krigssituationer bör det central- lager, som distributören blir skyldig att hålla. förläggas i utrymme. som erbjuder godtagbart skydd mot förstöring genom krigshandlingar. Enligt lagen om oljelagring rn. m. äger regeringen bestämma att en bestämd del av lagret skall förvaras i bombskyddat utrymme. Bestämmelse av denna innebörd bör enligt ÖEF:s mening även intas i lagen om beredskapslagring av naturgas m.m.

ÖEF vill i detta sammanhang beröra en annan fråga av betydelse för beredskapen vid användning av naturgas. Enligt lagen (l981z599) om utfö- rande av eldningsanläggningar för fast bränsle skall anläggningar som avses i 35 i lagen utföras så att de utan omfattande byggnadsarbeten eller kompletteringar kan eldas med inhemskt fast bränsle. lnom områden där naturgas avses distribueras gäller dock inte detta krav för anläggningar för eldning med naturgas. Det ekonomiska försvarets nya inriktning innebär att söka säkra främst livsnödvändiga behov. bl. a. uppvärmning, även för långa kriser. Nyssnämnda bestämmelse innebär för gaseldade uppvärm- ningsanläggningar en betänklig försvagning av beredskapen. eftersom den flexibilitet för användning av inhemska bränslen, som krävs för andra uppvärmningsanordningar, saknas. ÖEF föreslår därför att regeringen uppdrar åt statens planverk att i samråd med ÖEF utreda och föreslå åtgärder som kan tillskapa sådan flexibilitet även i gasvärmda byggnader.

Statens vattenfallsverk

Statens vattenfallsverk vill framhålla vikten av att anpassa beredskaps- lagringskraven för naturgas till de olika gasprojekten eller -systemen. De nu_ framlagda förslagen synes baserade på förutsättningarna för det s.k. Sydgasprojektet. Det är inte otänkbart att andra gasprojekt kan tillkomma där förutsättningarna i säkerhetsavseende bör värderas annorlunda. En inom Sverige åstadkommen sammankoppling av flera projekt till ett större gassystem med flera inmatningspunkter kommer att förbättra säkerhets- egenskaperna.

Statens planverk

När det gäller naturgas vill planverket anföra följande. Vattenfall har nyligen av regeringen fått i uppdrag att förprojcktera en ledning för naturgas från norska fält i Troms. Ledningens principiella sträckning är från Treriksröset till Trelleborg och skall ges en kapacitet av ca 20 Gm3/år. Av denna mängd antas att ca 5 GmJ/år avtappas i Sverige och 15 Gm3/år transporteras vidare till kontinenten. Om detta projekt skulle förverkligas ökar sannolikheten att naturgas på lång sikt motsvarar en betydligt större del av Sveriges energiförsörjning än kommittén antagit.

Prop. l98l/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet ] '.') h)

Därmed kan ett större behov av beredskapslagring av naturgas eller ersätt— ningsbränslen förutsättas.

Enligt kommittén är kostnaden för att lagra naturgas minst dubbelt så hög som för att lagra olja. Planverket anser att en naturlig slutsats blir att beredskapslagring av naturgas bör minskas så långt som möjligt och att större vikt därför bör ges åt lagring av lämpligt ersättningsbränsle. När bättre underlagsdata föreligger om lämpliga platser för s. k. geologisk lagring av naturgas och om naturgasanvändare som ej kan använda ersätt- ningsbränsle. anser planverket att behovet av beredskapslagring av natur- gas blir lättare att överblicka.

Svenska kommunförbundet

Naturgasintroduktionen är nu nära förestående. De abonnenter som väljer denna energibärare bör ha samma försörjningstrygghet som använ- dare av olja. el osv. Med den föreslagna beredskapslagringen av naturgas uppnås detta mål.

I utredningen uppskattas kostnaden för beredskapslagring till ca l0 %- på priset till förbrukaren. Vilken teknisk lösning som kan förväntas anges inte i utredningen. Detta torde inte heller vara beslutat för närvarande. Det är emellertid viktigt att lagringen inte fördyrar naturgasen mer än vad som nu förutses eller att kompletterande oljelagring måste tillgripas även hos mindre konsumenter. l-lur lagringen tekniskt skall lösas måste därför utre- das och beslutas snarast.

Svenska värmeverksförenin gen

Värmeverk inom Sydgasregionen kommer sannolikt att utnyttja viss mängd naturgas. Enligt planerna sker detta främst under tider när annan förbrukning av naturgas är låg och för att utjämna belastningen på natur- gasnätet. I samtliga fall måste således värmeverken ha tillgång till pannka- pacitet avsedda för andra bränslen som täcker hela värmebehovet. Bered- skapslagringen med hänsyn till förbrukningen av naturgas bör därför. som kommittén föreslår. kunna lösas genom att lager hålls av olja. Föreningen vill emellertid understryka att motsvarande energimängd bör få lagras även i form av andra bränslen, t. ex. kol, förutsatt att förbrukaren har pannan- läggningar anpassade för dessa bränslen.

S ydgas AB Sydgas finner att kommitténs förslag om beredskapslagring av naturgas i stort överensstämmer med de riktlinjer som anges i prop. 1979/80: 170 , NU l979/80:70, rskr l979/801410, och har därför inget att erinra mot den före- slagna lagstiftningen men önskar speciellt påpeka följande: Transportsystem för import av naturgas kräver betydande investeringar. För att säkerställa erforderlig avskrivningstid för dessa är det väsentligt att leveranserna kan pågå under lång tid. Detta avspeglas i att internationella

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 133

naturgasavtal i allmänhet är långsiktiga. Ca 20 år är en vanlig avtalstid. Om en naturgasleverantör skulle önska omdirigera sina leveranser till annan köpare så erfordras ofta en kostnads- och tidskrävande utbyggnad av transportsystemet. Naturgasleveranser har sålunda en betydande naturlig stabilitet. Speciellt accentuerat är detta förhållande vid rörbunden trans- port av naturgas. Härtill kommer att nu avtalad naturgasimport i huvudsak kommer att ske från Danmark. vilket bör vara en garanti för säker leve- rans. Enligt Sydgas uppfattning förstärker dessa påpekanden kommitténs motiv för att inte föreslå något krav om fredskrislager för naturgasförsörj- ningen.

Det må vidare nämnas att Sydgas. utöver tvångsmässiga lager. avser att hålla dels ett driftlager för utjämning av konsumtionstoppar och dels ett lager för att möta leveransstörningar till följd av t.ex. fel i produktions- eller transportanläggningarna för naturgas. Det senare lagret avses dimen- sioneras med hänsyn till rimlig reparationstid för det fel som annars skulle förorsakat längst avbrott (brott på Öresunds-korsningen).

Inom Sydgasprojektet kommer kostnaden för beredskapslagerhåll- ningen att göra anspråk på en väsentlig del av marginalen mellan inköps- och försäljningspriset för naturgas. Det är därför av stor vikt att kostnaden för beredskapslagret, vid givna krav på uthållighet och krigsskydd hos detta etc.. blir så låg som möjligt. Kostnaden för lager av naturgas eller av produkt som efter blandning eller omvandling kan distribueras via natur- gasnätet och hos användaren ersätta naturgas är väsentligt högre än för motsvarande oljelager.

För att undvika onödig byråkrati och möjliggöra en smidig marknadsfö- ring av naturgasen bör i vart fall för kategorin små förbrukare valet mellan beredskapslager i form av olja eller gas få ske utan prövning av tillsyns- myndigheten i varje enskilt fall. Detta förutsätter givetvis rapportskyl— dighet från naturgasdistributörens sida. Möjligheterna till avvikelser från huvudregeln enligt ovan bör bättre framgå ur lagtexten än vad fallet är enligt kommitténs förslag. alternativt bör möjligheten klart framgå ur en blivande proposition i ärendet.

Utredningen framhåller att några särskilda bestämmelser om på vilket sätt distributören bör genomföra beredskapslagringen inte bör anges i samband med lagstiftningen. Sydgas vill understryka vikten härav med syfte att inte låsas vid lagringsalternativ som kan visa sig orationella vid noggrannare överväganden.

Svenska Gasföreningen

Svenska Gasföreningen ställer sig bakom Sydgas yttrande men vill dess- utom påpeka:

Föreningen har gjort en granskning av betänkandet mot bakgrund av vad som tidigare uttalats i propositioner och avtal.

Betänkandet är anpassat till nu aktuellt Sydgasprojekt och är som sådant

Prop. 1981/82:102 BilagaS Handelsdepartementet 134

till alla delar tillfredsställande. Föreningen vill dock påpeka att nya natur- gasprojekt senare kan tillkomma, vilket genom att det tekniskt integrerade underlaget då ökas skulle kunna påverka lagringskraven.

Swedegas AB

Swedegas AB. som i Sydgasprojektet samarbetar med Sydgas AB, har under hand fått kännedom om dess yttrande i detta ärende och Swedegas kan till fullo instämma i Sydgas särskilda påpekanden.

Swedegas AB bedriver geologiska undersökningar för att fastställa möj- ligheterna till geologisk lagring av naturgas. Dessa undersökningar beräk- nas f.n. att under 1983 leda till ett fastställande om det finns tekniska och kommersiella möjligheter att anlägga ett lager. Om beslut härom då fattas bör ett sådant lager kunna vara i drift 1987— l989. Swedegas AB har noterat att kommittén framhållit att dessa undersökningar bör fortsätta.

Prisstabiliserande lager av olja

' Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

lnom IEA diskuteras f.n. olika åtgärder för att dämpa häftiga prisreak- tioner på oljemarknaden, bl.a. uppbyggnad av särskilda lager och utnytt— jande av befintliga lager. 1 avvaktan på en lösning i internationellt samman- hang finns enligt ÖEF inte anledning att överväga ensidiga svenska åtgär— der. ÖEF ansluter sig därför till oljelagringskommitténs förslag.

Statens industriverk

] rapporten nämns en rad exempel på åtgärder som vid behov kan vidtas för att stabilisera den inhemska prisnivån. Kommittén diskuterar dock inte vilken kombination eller vilka kombinationer av åtgärder som är mest fördelaktiga.

lndustriverket anser att kommittén i räkneexemplen inte tillräckligt be- lyst de olika alternativens effekter på prisbildningen i hela ekonomin. framför allt då effekterna av alternativet "inga åtgärder". Verket anser vidare att kommittén borde ha. utifrån de resultat som framkommer i rapporten, framhållit en eller flera strategier för att hantera en kortvarig priskriS. Åtgärderna bör också prövas mot priskriser av olika längd och bakgrund. De i rapporten nämnda åtgärderna kan exempelvis indelas i tre stadier på följande sätt:

I — konsumtionsdämpande åtgärder — prisregleringar ll - införande av högstpris på en nivå som överstiger tidigare kon- traktspris något lll _ komplettera högstpris med antingen ett prisclearingssystem eller

en statlig krisimport _ dispens från svavelrestriktionen vid eldning av högsvavlig olja.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 135

Verket vill dock betona att valet av strategi måste vara flexibelt.

Dessutom vill industriverket betona vikten av det internationella samar- betet för att begränsa och stävja prishöjningar på spotmarknaden. Om inte dessa höjningar kan stävjas finns det risk för en på sikt likartad höjning av kontraktspriserna. I ett sådant läge kan de svenska åtgärderna bara tjäna som en lindring vid övergången till den högre prisnivån. Det är därför viktigt att Sverige aktivt deltar i de samarbetsformer som erbjuds.

Statens naturvårdsverk

Enligt naturvårdsverkets uppfattning bör i första hand åtgärder vidtas för att öka omfattningen av långtidskontrakt både för lågsvavliga råoljor och eldningsoljor. Verket vill med bestämdhet avvisa att upprepade di- spenser från kraven i svavellagstiftningen som följd av ökade bränslepriser på marknaden accepteras i stor skala. Det skulle innebära att stora utsläpp av föroreningar skulle tillåtas. Enligt förarbetena i svavellagstiftningen kan länsstyrelsen ge dispens från svavelkraven vid brist på lågsvavlig olja och vid övergång i ett område från normalsvavlig till lågsvavlig olja. Ökade bränslepriser kan därför knappast vara ett godtagbart skäl för länsstyrel- sernas dispensgivning. Emellertid kan naturvårdsverket ge generella di- spenser men då måste enligt verkets uppfattning miljöeffekterna vara små.

De återstående oljereserverna i världen blir allt svavelrikare medförande en på sikt ökad svavelhalt i råolja. Sverige kan visserligen räkna med att under några år få en ökad andel av råoljebehovet täckt med leveranser från lågsvavliga oljekällor i Nordsjön. men detta förändrar ej bilden i någon större grad. Härtill kommer att Västeuropas raffinaderier byggs om i relativt snabb takt med crackeranläggningar. Sådana anläggningar om- vandlar lågsvavlig tjockolja till lätta produkter, varigenom tillgången på lågsvavlig tjockolja kan beräknas minska. Dessa förhållanden kommer att medföra en fördyrad oljeimport under 1980-talet. Det finns starka skäl att bygga ut kapaciteten för avsvavling av olja. Härigenom skulle bl.a. det stora spotmarknadsberoendet av lågsvavlig tjockolja kunna minskas och ett prisstabiliserande buffertlager av lågsvavliga produkter skulle lättare kunna byggas ut. En utbyggd avsvavlingskapacitet skulle även öka frihe— ten när det gäller val av oljeleverantör.

Initiativ bör således tas till en utbyggnad av avsvavlingskapaciteten i svenska raffinaderier. Förutsättningarna för avsvavling av gas från förga- sad återstodsolja bör även undersökas.

Kommerskollegium

Kollegiet delar kommitténs uppfattning att det f.n. inte finns anledning att bygga upp ett särskilt buffertlager av olja i prisstabiliserande syfte. Kollegiet har noterat att kommittén inte gått närmare in på frågorna om hur ett eventuellt buffertlager skall byggas upp och fungera. Om det ändå skulle bli aktuellt att bygga upp ett prisstabiliserande oljelager är det

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 136

viktiga frågor att ta ställning till. Från bl. a. handelspolitisk synpunkt är det av betydelse hur ett sådant lager finansieras och vilka regler som skall tillämpas vid försäljning från lagret.

Energisparkommittén

Energisparkommittén finner att argumentationen i oljelagringskommit- téns betänkande mot uppbyggandet av ett särskilt prisstabiliserande lager av olja är övertygande.

Oljelagringskommitténs argument utgår dock ifrån förhållanden som snabbt kan förändras. Möjligheterna till ytterligare import av olja för lagring kan vara större om några år. Samtidigt kan också ytterligare erfa- renheter av olika åtgärder vid priskriser ha tillkommit. Det kan därför finnas anledning att återigen pröva denna fråga i mitten av 1980-talet.

Energisparkommittén anser det inte osannolikt att en fredskris kan föregås av en period av kraftiga prisstegringar. vilket erfarenhetsmässigt sannolikt får till effekt att de kommersiella lagren minskar till betydande del. Energisparkommittén vill därför framhålla att man vid utarbetandet av olika planer för hur en fredskris skall mötas bör ha klart för sig att de kommersiella lagren inte självklart kan disponeras i sin helhet då en freds- kris inträffar.

Landstingsförbundet

I sitt betänkande prövar oljelagringskommittén även olika metoder att vid en priskris dämpa prisgenomslaget på den svenska marknaden och säkra tillförseln av olja. I likhet med kommittén förordar landstingsförbun- dets styrelse för sådana lägen en styrning av pris- och efterfrågeutveck- lingen genom internationellt samarbete.

Svenska Petroleum Institutet

Kommittén har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att undersöka förut- sättningarna för ett buffertlager av olja att användas i prisstabiliserande Syfte. Institutet delar kommitténs uppfattning att en isolerad svensk insats för att uppbygga ett prisbuffertlager inte kan förordas. Skulle det emeller- tid visa sig möjligt att inom ramen för vårt medlemskap i IEA överens- komma om gemensamma åtgärder för att vid tillfälliga störningar på den internationella oljemarknaden stabilisera priserna och förhindra starka stegringar på den s.k. spotmarknaden, bör vårt land aktivt verka härför-.

Landsorganisationen i Sverige

LO delar kommitténs argument mot att under första hälften av l980-talet bygga upp särskilda buffertlager av olja i prisstabiliserande syfte.

Prop. 1981/82:102- Bilaga3 Handelsdepartementet 137

Beräkning av basmängd

Kammarrätten

Under avsnitt 7 i betänkandet har kommittén diskuterat om åtgärder bör vidtas för att minska tröskeleffekter för vissa nytillkomna lagringsskyldiga ' enligt lagen (1957:343) om oljelagring m. m. Det är från synpunkten av den allmänna omsättningens trygghet angeläget att dessa regler inte ändras från tid till annan annat än när starka skäl föreligger. Endast med en sådan ordning får de som berörs en rimligt stabil grund att utgå från när de gör kalkyler i fråga om t. ex. lagringsutrymmcn och priser i ett något längre perspektiv. De alternativ som kommittén redovisar åskådliggör hur ett ingripanden av aktuellt slag kan rubba konkurrensförhållandena i bran- schen. Detta är ägnat att mana till försiktighet. Såsom kommittén har funnit talar därför goda skäl för att sakliga ändringar undviks så långt som möjligt.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Oljelagringskommittén har haft i uppdrag att undersöka olika sätt, där- ibland ändring av reglerna för beräkning av basmängden som ligger till grund för lagringsmängden, för att underlätta för nytillkommande lagringsskyldiga eller lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbruk- ning att fullgöra sin lagringsplikt. Motivet härtill skulle vara att dessa företag inte haft eller har möjlighet att finansiera lagringen på samma sätt som tidigare lagringsskyldiga. Kommitténs förslag innebär att lagringsskyl- diga säljare med försäljning understigande 40000 m3 om året skall få generellt tillstånd till inlagring hos annan lagringsskyldig.

Sådant tillstånd skulle alltså gälla även oljehandelsföretag som utbyggt egen lagring och cisternutrymmen härför och som för detta ändamål erhål- lit statliga lån och beredskapslagringsavgifler. För dessa företag är enligt ÖEF:s mening någon lättnad inte erforderlig. Endast ett fåtal oljehandels- företag har tillkommit som lagringsskydliga under senare år och har sålun- da inte på detta sätt fått fullständig täckning för sina investeringskostna- der. Det skulle därför i och för sig ha varit motiverat att låta tillstånden till inlagring gälla endast för företag som tillkommit som lagringsskyldiga efter en viss tidpunkt. Med hänsyn till svårigheten att fastställa en sådan tid- punkt vill emellertid ÖEF inte motsätta sig kommitténs förslag.

Det bör framhållas att försäljningsgränsen 40000 m3, under vilken gene- rellt inlagringstillstånd föreslås medges, kan skapa problem för företag vars omsättning kanske ena året överstiger och andra understiger denna gräns. En liberal tillämpning av bestämmelsen måste därför ske. Av detta skäl bör övervägas om det inte vore lämpligare att i stället för en författ- ningsändring inta den föreslagna regeln i de särskilda föreskrifter som regeringen utfärdar för beredskapslagringen av olja och i samband därmed meddela erforderliga tillämpningsbestämmelser.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 138

S venska Petroleum Institutet

Den tröskeleffekt som uppstår för nytillkommande förbrukare har inte ansetts behöva ändras. medan kommittén däremot föreslår en ändring av reglerna för återförsäljare. Kommitténs förslag innebär. att lagrings- skyldighetcn fortfarande skall inträda vid en årlig försäljningsvolym av 20000 m3, men att återförsäljaren skall få en lagstadgad rätt att överens- komma med sin(a) leverantör(er) om att fullgöra lagringsskyldighetcn helt eller delvis i hans ställe. SPI delar kommitténs uppfattning och tillstyrker. att en lagfäst rätt av angivet slag införs upp till en volym av 40000 m3.

Svenska Petroleum AB

Som ovan framhållits råder det trots allt en betydande samstämmighet i bedömningarna av nuvarande tvångslagringssystem, dvs. att systemet är behäftat med allvarliga nackdelar från bl.a. konkurrenssynpunkt. Som belysning av denna situation kan SP tjäna som exempel.

Bolagets mycket snabba och inte förutsedda utveckling med anledning av krisen 1978/79 och tiden närmast därefter gör att stora tvångslager enligt nu gällande regler skall byggas upp. Uppbyggnaden motsvaras av en nedtrappning hos bl.a. de företag som under t.ex. krisen l978/79 inte kunde klara sina försörjningsåtaganden. Detta torde bl.a. innebära att tidigare givna statliga lån som nu är avskrivna realiseras som vinst hos berörda företag.

Vid utgången av innevarande år kan beräknas att bolaget måste binda 285 milj. kr. för olja i tvångslager. Beloppet kommer att vid utgången av år 1984 ha vuxit till 740 milj. kr. beräknat på nuvarande oljepriser. Vid en ränta om 16% och inkl. kostnader för själva lagringen stiger den årliga kostnaden från 50 milj. kr. iår till l30 milj. kr. år 1984.

Den beskrivna situationen för bolaget, liksom för varje oljehandelsföre- tag som önskar etablera sig på den svenska marknaden eller ökar sin marknadsandel, har som ovan framhållits naturligtvis en konkurrensbe- gränsande effekt.

Bolaget föreslår att frågan om sättet för basmängdsberäkning m.m. på nytt tas upp till särskild behandling.

I avvaktan på resultatet från en sådan, förhoppningsvis snabb. utredning bör den av ÖEF medgivna författningsenliga möjligheten att lämna dispens för viss tid från lagringsplikten kunna utnyttjas på det sätt som föredragan- de statsråd anförde i prop. l976/77:74. Vid en eventuell begränsning i dispensrätten med avseende på försörjningsberedskapens krav skulle vill- korslån från oljelagringsfonden temporärt kunna överbrygga några av det nuvarande systemets negativa effekter.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 139

Administration av oljelagringslån

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Nu gällande regler för återbetalning av oljelagringslån är komplicerade och medför en betungande administration. Oljelagringskommittén har fö- reslagit vissa förenklingar som ÖEF välkomnar och som innebär att kon- troll av lagren för att utröna om återbetalningsskyldighet föreligger in- skränks till som regel en gång om året. Den ändrade handläggningen av dessa ärenden förutsätter ÖEF komma till uttryck i form av tillägg till de bestämmelser, som regeringen meddelar för långivningen.

Riksrevisionsverket

RRV tillstyrker kommitténs förslag när det gäller att begränsa prövning- en av frågan om återbetalning av lån till en gång årligen. Kommittén anger att om endast tvångslagrets storlek (och inte den faktiska lagerhållningens storlek) låg till grund för återbetalningsskyldigheten, skulle frågan automa- tiskt prövas endast en gång per år. Kommittén anger också att en prövning av återbetalningsskyldigheten grundad på tvångslagrets storlek vore rimlig och skulle motsvara syftet med lånen. Kommittén nöjer sig med att konsta- tera att skuldebreven knappast ger utrymme för en sådan förändring.

RRV har studerat skuldebreven och finner sig inte kunna dela kommit- téns uppfattning i denna fråga.

Enligt skuldebrevens formulering föreligger återbetalningsskyldighet "därest låntagaren efter utgången av år 1969 förvarar olja i lager till lägre myckenhet än som förutsatts vid den slutliga beräkningen av till honom utlämnade lån Formuleringen "förvarar olja till lägre mycken- het” är olycklig. Den har av ÖEF tolkats som om det vore fråga om det lager den lagringsskyldige faktiskt har vid varje tillfälle och inte det tvångs- lager som den lagringsskyldige ålagts att hålla. Hela skuldebrevet och regeringens föreskrifter för tvångslagring handlar emellertid enbart om tvångslagret. RRV kan därför inte finna annat än att den hittills tillämpade tolkningen är felaktig. RRV anser att ÖEF bör få anvisningar om att övergå till att kräva återbetalning med utgångspunkt i den tvångslagring som företagen årligen åläggs. .

En genomgång av de återbetalningar som förekommit under tiden 1977—1980, då ca 23 milj. kr. återbetalats, visar att återbetalningarna i fem fall skulle ha blivit betydligt större om tvångslagret legat till grund för beräkningarna i stället för den faktiska lagerhållningen. En fullständig beräkning har gjorts för två av dessa fall. Återbetalningarna i dessa skulle sammantagna ha varit 3 milj. kr. större om tvångslagret tagits till utgångs- punkt för beräkningarna. Det förekommer även fall där återbetalning ej skett men där sådan skulle ha aktualiserats om enbart tvångslagret varit utslagsgivande. Enligt uppgift har emellertid dessa fall ingen nämnvärd omfattning.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet 140

Svenska Petroleum Institutet

SPI har ingen erinran mot av kommittén föreslagna ändringar, när det gäller tillämpningen av de administrativa bestämmelserna.

Sanktioner vid bristande tvångslagring

Kammarrätten

I yttrande över kommitténs betänkande (SOU l980:4l) Olja för kristid behandlade kammarätten frågan om hur effektiva remedier skall skapas mot att lagringsskyldighet inte fullgörs. Domstolen angav att det låg nära till hands att låta straffsanktioner som dagsböter och fängelse omfatta fall då någon underlåter att fullgöra sådan skyldighet. Kammarätten fann emel- lertid att allmänt sett dylika sanktioner bör tillgripas bara om önskad effekt inte kan nås på annat sätt. Kammarrätten fann sig i dåvarande läge böra godta kommitténs förslag om en höjd avgift. Med beaktande av händelser under senare tid anser sig domstolen dock nu böra sätta i fråga om straffav- gifterna verkligen kommer att vara ett tillräckligt remedium mot försum- melse av lagringsplikten. På grund av de starka kastningar som förekom- mer i fråga om priserna på bränsle av här aktuella slag. kan det vara mycket frestande att utnyttja beredskapslager för spekulation. Stora vins- ter kan göras om saken ej upptäcks. Kammarätten anser att det bör övervägas om inte i preventivt syfte en straffsanktion, som inrymmer frihetsstraff, behöver införas i förhållande till den eller dem som ansvarar för att lagringsskyldigheten fullgörs. I vart fall bör ansvarsbestämmelserna i oljelagringslagen ges samma räckvidd som motsvarande bestämmelser i de nu föreslagna lagarna om beredskapslagring av ångkol och naturgas. Sistnämnda lagar har sålunda fängelsestraff i latituden även för fall där påföljden enligt 19% första stycket oljelagringslagen är begränsad till dags- böter. Från tillsynsmyndigheten bör stickprovskontroller hos olika lagringsskyldiga göras från tid till annan.

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet ' 141

Prop. 1981/82:102 Bilaga3 Handelsdepartementet

Underbilaga 3:1 Underbilaga 3:2 Underbilaga 3:3

Underbilaga 3:4 Underbilaga 3:5

Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter ..... Förslag till Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt ........................... Förslag till Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt ................................. Sammanfattning av betänkandet Ds H 1981:2 . . . Sammanställning av remissyttranden över betän- kandet Ds H 1981:2 ..........................

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

143

110

111

112 113

119

Prop. 1981/82:102 Bilaga4 Justitiedepartementet 1

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträdc

1982-02-24

Föredragande: statsrådet Petri

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser justitiedepartementets verksamhets- område

Övrigt totalförsvar: Programmet Ledning m. m.

Polisens ställning i krig 1 Inledning

Genom sin uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet har polisen en roll inom totalförsvaret som är betydelsefull från flera syn- punkter. Under allmänt fredstillstånd eller under krig mellan främmande makter när Sverige är neutralt skall polisen bl. a. hindra och beivra spio- neri. sabotage och andra brott mot landets säkerhet. Polisen medverkar i gräns- och kustbevakningen. Skulle Sverige komma i krig eller utsättas för annat väpnat angrepp. kommer polisens verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet att väsentligt öka i betydelse.

Enligt nuvarande planering tilläggs emellertid polisen dessutom vissa särskilda uppgifter. Bestämmelser härom finns i lagen (1943: 881) om poli- sens ställning under krig. Denna lagstiftning kompletteras bl.a. av kungö- relsen (1958z262) angående tillämpning av lagen samt av Kungl. Maj:ts anvisningar från år 1958 rörande polisens verksamhet vid krig eller krigs- fara. Kungl. Maj:t har vidare meddelat vissa bestämmelser i olika brev till länsstyrelserna. Bestämmelserna innebär bl. a. att större delen av polisper- sonalcn under krig har ställning som krigsmän med skyldighet att i viss omfattning medverka i stridsverksamhet.

En viktig uppgift som i enlighet härmed faller på polisen är att den skall medverka i kuppförsvaret under tiden fram till dess att mobilisering har skett.

Den reglering som har meddelats genom 1943 års lag och 1958 års tillämpningSkungörelsc till lagen innebär vidare bl.a. att varje polisman. l Riksdagen I98l/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 4

Prop. 1981/82:102 Bilaga4 Justitiedepartementet

IJ

oberoende av tjänsteställning och arbetsuppgifter. i princip är skyldig att delta i det väpnade försvaret under krig. Försvarspliktiga polismän som bär uniform bör ingripa mot mindre grupper av fientliga soldater även om order inte har meddelats. Under vissa förutsättningar kan vidare polisper- sonal rekvireras av militär chef.

Frågan om polisens ställning i krig har utretts av 1975 års polisutredning i betänkandet (SOU l979z75) Polisen i totalförsvaret'. Vissa frågor av betydelse i sammanhanget har tagits upp även av 1978 års försvarskom- mitté. Jag skall i det följande närmare beröra de frågor som försvarskom- mittén har aktualiserat. Dessförinnan skall jag kort redogöra för 1975 års polisutrednings betänkande.

2 Betänkandet (SOU 1979: 75) Polisen i totalförsvaret

Polisutredningen har ingående behandlat frågan om polisens roll i total- försvaret från säkerhetspolitiska. organisatoriska samt folkrättsliga och i övrigtjuridiska synpunkter. Utredningen föreslår bl.a. en del begränsning- ar i fråga om polisens medverkan i det väpnade försvaret. Detta motiveras bl. a. med folkrättsliga skäl liksom med betydelsen av att polisen även i ett krisläge kvarstår som civil organisation och fullgör sin huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Vad särskilt gäller frågan om kuppförsvaret finner utredningen det önsk- värt från principiell synpunkt att ktippförsvarsuppgifterna i all möjlig ut- sträckning anförtros åt hemvärn och andra lokalförsvarsförband som kan mobiliseras i det närmaste omedelbart. Det finns emellertid inte f.n. förut- sättningar för att generellt lösa kuppförsvarsfrågan på detta sätt. Det är därför enligt utredningen nödvändigt att utgå från att polisen även i fort- sättningen skall behålla uppgiftcr inom kuppförsvaret till dess mobilisering har skett.

Betänkandet har remissbehandlats och därvid fått ett i huvudsak gynn- samt mottagandc. även om delade meningar har kommit till uttryck på ett par punkter. Flera remissinstanser anser dock att slutgiltig ställning till de olika behandlade frågorna bör tas först sedan det arbete som bedrivs av folkrättskommittén (Fö l978:06) samt de överväganden angående frågor rörande s.k. civilmotstånd som numera ankommer på motståndsutred- ningen (Fö 1980: 05) har slutförts.

' Vid betänkandets avlämnande ingick i utredningen som ledamöter dåvarande statssekreteraren Henry Montgomery. ordförande. dåvarande borgarråden Lennart Blom och Ingrid Segerström. dåvarande ledamoten av riksdagen Bengt Gustavsson samt ledamöterna av riksdagen Arne Nygren. Hans Petersson i Röstånga och Ake Polstam.

'_'.)

Prop. 1981/82:102 Bilaga4 Justitiedepartementet 3 1978 års försvarskommitté

Kommittén stryker under den viktiga roll som polisen har i kuppför— svaret. Den militära fredsorganisationcns minskning påverkar bl.a. kupp- försvaret och ökar därmed värdet av att polisens resurser tas till vara särskilt med hänsyn till att polisen har god täckning över hela landet och hög beredskap. Enligt kommitténs mening bör polisen även fortsättnings- vis delta i kuppförsvaret. De organisatoriska och övriga åtgärder som krävs för att personalen skall åtnjuta det skydd som folkrättsliga regler föreskriver bör vidtas.

För att polisen skall kunna sköta sina uppgifter i kuppförsvaret på ett effektivt och ändamålsmässigt sätt måste försvarsutbildning ingå som en del i den ordinarie utbildningen. Försvarskommittén anser att sådan utbild- ning bör prioriteras och genomföras årligen.

Kommittén påpekar att riksdagen i maj 1980 beslutade att vissa ord- nings- och bcvakningsuppgifter skall överföras från civilförsvaret till poli- sen (ordningsuppgifterna) och försvarsmakten (bevakningsuppgifterna). Försvarets rationaliseringsinstitut har utrett och till regeringen redovisat medelsbehovet för dessa uppgifter.

När beslutet har genomförts kommer enligt vad kommittén konstaterar de polismän som f. n. är krigsplacerade inom civilförsvaret att stanna kvar inom polisväsendets krigsorganisation. Dessutom får polisväsendet en för- stärkning med ett antal beredskapspolismän, motsvarande de nuvarande civilförsvarspoliserna. Beredskapspoliserna är avsedda att utnyttjas för de uppgifter som polisväsendet övertar från civilförsvaret, såsom exempelvis upprättandet av avspärrningar och ordningshållning vid skadeplatser. ordningshållning och transportledning vid utrymningsoperationer samt in- gripande vid störningari samband med pågående civilförsvarsverksamhet. Som även polisutredningen har konstaterat är det troligt att dessa uppgifter inte fortlöpande kommer att kräva instanser av samtliga beredskapspolis— män. Försvarskommittén anser liksom polisutredningen att. i den mån utrymme finns, personalen bör kunna tas i anspråk även för reguljär polisverksamhet. Därigenom får polisväsendets krigsorganisation en viss förstärkning.

I likhet med poliSUIredningen konstaterar emellertid försvarskommittén att det inte är uteslutet att problem kan uppkomma när det gäller tillgången på personal. eftersom trycket på polisorganisationen under kriser eller i krig sannolikt kommer att bli utomordenligt starkt. Detta förhållande bör enligt försvarskommitténs uppfattning beaktas i samband med genomfö- randet av det nyssnämnda principbeslutet.

Prop. 1981/82:102 Bilaga4 Justitiedepartementet 4 4 Föredraganden

] ett krisläge kommer helt naturligt mycket stora anspråk att ställas på polisens verksamhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Denna verksamhet är av väsentlig betydelse för totalförsvaret. En utgångs- punkt är därför att andra uppgifter bör läggas på polisväsendet endast i den mån tvingande skäl gör det nödvändigt.

Sådana skäl föreligger i enlighet med vad polisutredningen och försvars- kommittén har anfört uppenbarligen f.n. när det gäller kuppförsvaret. Jag delar uppfattningen att polisen även fortsättningsvis bör delta i detta. varvid en naturlig utgångspunkt blir att polispersonalen används för för- svar i första hand av sådana objekt som har betydelse för det omedelbara försvaret vid ett kuppanfall och vid mobilisering och i andra hand av sådana objekt som har betydelse för totalförsvarets verksamhet i övrigt.

De krav som internationella regler ställer för att polisen skall åtnjuta folkrättsligt skydd under sin medverkan i kuppförsvaret är tillgodosedda genom nuvarande organisation och reglering. Det bör dock anmärkas att det numera i det av Sverige ratificerade första tilläggsprotokollet från år 1977 till 1949 års Geneve-konventioner till skydd för krigets offer finns en särskild bestämmelse (art. 43 punkt 3) om att en part i en väpnad konflikt som införlivar beväpnade polisstyrkor med sina stridskrafter skall under- rätta övriga partcr i konflikten om detta. Det ingår i folkrättskommitténs uppdrag att överväga hur denna och liknande föreskrifter om notifiering skall uppfyllas för svensk del.

Polisens medverkan i stridshandlingar sedan den :.ivlösts från kuppob- jekten innefattar komplicerade frågor av bl.a. folkrättslig art. 1 linje med vad flera instanser som yttrat sig över polisutredningens betänkande har anfört bör dessa frågor inte lämpligen tas upp till avgörande innan folk- rättskommittén och motståndsutredningen slutfört sitt arbete. Ställningsta- gande i dessa frågor kan därför inte ske i detta sammanhang. Detsamma gäller beträffande den av polisutredningen också behandlade frågan om polisens ställning inom område som har besatts av fientlig makt.

Jag ansluter mig till vad försvarskommittén har anfört om värdet av försvarsutbildning inom ramen för polisutbildningen. Försvarsutbild- ningen synes i fortsättningen liksom hittills-böra anordnas huvudsakligen genom regionala kurser. Det är inte möjligt för mig att i detta sammanhang gå in på frågan i vad mån den aktuella utbildningen bör ges företräde i förhållande till andra utbildningsinsatser. Jag vill erinra om att frågor rörande den framtida polisutbildningen f. n. övervägs av polisberedningen (Ju 1981102).

Alltsedan polisens förstatligande år 1965 har polisväsendet alltmer upp- märksammats och tagits i anspråk inom totalförsvaret. Polisens höga be- redskap. lokalisering och utbildning samt dess effektiva sambandsmedel har bidragit till denna utveckling. Polisen tilläggs en rad särskilda uppgifter

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 4 Justitiedepartementet 5

som t.ex. flyktingmottagning. utrymningsverksamhet och spridning av meddelande om beredskapslarm. Vid krigsorganisation reduceras persona- len i polisdistrikten i hög grad genom avgång till försvarsmakten. civilför- svaret. regionala polisavdelningar, D-sektionerna hos länsstyrelse och ci- vilbefälhavare samt övriga totalförsvarsuppgiftcr.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till de stora anspråk som i övrigt kommer att ställas på polisväsendet under kriser eller i krig delarjag polis- utredningens och försvarskommitténs uppfattning att problem kan upp— komma när det gäller tillgången på personal. Detta förhållande bör som kommittén har anfört beaktas i samband med att man genomför princip- beslutet om överförande av civilförsvarets ordningsuppgifter till polisvä- sendet.

Slutligen vill jag peka på att den särskilda verksamheten för att hindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet under beredskap och krig torde bli en av de viktigaste grenarna av polisverksamheten. Väsentliga resurser måste med all sannolikhet åtminstone tidvis avsättas för att lösa uppgifter inom denna verksamhetsgren.

5 Hemställan Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i det föregående har anfört om polisens roll i totalförsvaret.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 1

Övrigt totalförsvar: programmet Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig

Föredragande: statsrådet Ahrland

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling så vitt avser socialdepartementets verksamhets- område.

1 Inledning

Förmågan och viljan till motstånd inom totalförsvaret kräver en väl fungerande hälso- och sjukvård med en nära samverkan med socialtjäns- ten. Verksamheten inom dessa delar av totalförsvaret skall i krig bidra till att nödvändiga samhällsfunktioner kan hållas i gång och understödja de övriga totalförsvarsgrenarna.

Programmet hälso- och sjukvård samt socialtjänsten i krig utgör därför en viktig del av totalförsvaret.

Genom 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74. FöU 13, rskr 311) om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling antogs för första gången gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. Beslutet syftade till bl.a. ökad flexibilitet vid utnytt- jandet av sjukvårdsresurserna, bättre utbildning för den personal som skall verka inom den civila hälso- och sjukvården i krig samt en förstärkt uthållighet. Lagen om kommunal beredskap (1964:63) utvidgades samtidigt till att i tillämpliga delar också omfatta landstingskommuner. Härigenom skulle landstingskommunala verksamhetsområden med undantag av sjuk- vården bli planlagda för uppgifter också i krig samt hälso- och sjukvården få en krigsorganiserad ledning med vissa försörjnings- och ekonomifunk- tioner m. m.. vilket tidigare till stor del saknats.

Genom riksdagens beslut ( prop. 1980/81:57 , SoU 23. rskr 216) har krigssjukvårdslagen (1953: 688) upphävts och ersatts från den 1 juli 1981 av dels bestämmelser i lagen ( 1964:63 ) om kommunal beredskap. som utvid- gats till att även omfatta den landstingskommunala hälso- och sjukvården, 1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 102. Bilaga 5

lx)

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet

dels en ny lag (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. Detta beslut har sin utgångspunkt i den s.k. totalförsvarsprincipen. dvs att ansvaret i fred för en viss verksamhet skall ' vara oförändrat i krig. För ledningen av hälso- och sjukvården i krig på lägre regional nivå innebär det att ansvaret flyttats över från länsstyrelser- na till sjukvårdshuvudmännen. Denna ändring rubbar emellertid inte det ansvar och de befogenheter som länsstyrelsen har som länets högsta civila

samordnande totalförsvarsmyndighet.

1978 års försvarskommitté hari betänkandena (SOU l979z42) Vår säker- hetspolitik. (Ds Fö 1981: ]) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret och (Ds Fö 1981 : 14) Totalförsvaret 1982/1987 behandlat och angett inriktningen för hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig.

Socialstyrelsen har enligt regeringens anvisningar lagt fram en program- plan för hälso- och sjukvården i krig för perioden 1982/83—1986/87. Rege- ringens anvisningar för programplaneringen innebar att betänkandet Sä- kerhetspolitiken och totalförsvaret skulle ligga till grund för programpla- neringen för periodcn 1982/83—1986/87. Samtidigt angavs en medelsram för planeringen.

Socialtjänsten har stor betydelse för att hälso- och sjukvården i krig skall kunna fungera. Närjag i det följande tar upp frågor som berör denna sker det. liksom när det gäller frågor om socialstyrelsen. efter samråd med chefen för socialdepartementet.

2 Sjukvårdsberedskapens fortsatta utveckling

Hälso- och sjukvården i krig bygger väsentligen på de fredstida resur- serna. Få länder har så goda sjukvårdsresurser som Sverige. Den medi- cinska, tekniska och materiella standarden inom sjukvården är hög och personalen är välutbildad.

Handlingsberedskapen för att i fred ta hand om akut sjuka och skadade är hög. För större anspråk på akuta insatser finns en även för krigsförhål- landen värdefull medicinsk katastrofberedskap. Den'offentliga sjukvår- dens organisation och resurser utgör således en god grund för samhällets hälso- Och sjukvård i krig. Dessa resurser förbättras kontinuerligt i olika avseenden som är väsentliga för hälso— och sjukvården i krig. Det råder också en relativt samstämmig uppfattning om den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården.

Kraven växer på förebyggande åtgärder inriktade på hälsorisker — även sådana som berör t.ex arbetsmiljön. boendet och trafiken. En ökad sam- verkan mellan olika samhällssektorer förutsätts främst mellan hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.

Utbyggnaden av den öppna hälso- och sjukvården utanför sjukhusen — primärvården — prioriteras starkt. Det innebär bättre möjligheter än hittills

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 3

till geografisk utspridning av den kvalificerade hälso- och sjukvården i krig.

Ökade resurser är nödvändiga för att ta hand om långtidssjuka framför allt äldre människor med ofta långvariga och sammansatta vårdbehov. Ett program för att bygga ut långtidssjukvården antogs av riksdagen år 1979. Samtidigt skapades förutsättningar att stärka resurserna inom hemsjuk- vård m. m.. för att undvika eller scnarclägga institutionsvård.

Den psykiatriska vården förändras mot mer öppna och flexibla vård- formcr. Antalet vårdplatser för psykiska sjukdomar förväntas därigenom komma att reduceras avsevärt.

Utbyggnaden av de somatiska akutsjukhusen präglas av en stark åter- hållsamhet. Antalet vårdplatser väntas t.o.m. minska något. Det anses vara möjligt att ytterligare förkorta medelvårdtiderna vid akutsjukhusen bl. a. i samband med utbyggnaden av långtidssjukvården.

Personalökningarna inom hälso- och sjukvården har varit mycket stora under de senaste decennierna. Denna ökning beräknas fortsätta. Som exempel kan nämnas att läkarkåren i sin helhet beräknas komma att öka från ca 19000 är 1980 till ca 30000 år 1990. Antalet utbildade sjuksköter- skor och barnmorskor beräknas öka från ca 75000 år 1980 till 105000 år

1990 och antalet utbildade undersköterskor från ca 41000 år 1980 till ca 55000 år 1990.

Av sjuksköterskorna och undersköterskorna är f.n. ca 25% resp 40 % inte yrkesverksamma. Sysselsättningsgraden bland den yrkesverksamma sjukvårdspersonalen är inom vissa kategorier också relativt låg. Det finns sålunda betydande personalresurser som inte utnyttjas i fred men som kan användas under krigsförhållanden. En fungerande barnomsorg är dock en förutsättning för att dessa reserver helt skall kunna utnyttjas.

Vissa drag i fredsutvecklingen är mindre gynnsamma. Detta gäller främst vårt importberoende i fråga om försörjningen med vissa förnöden- heter. Den allmänna utvecklingen har vidare lett till att sjukvården blivit mer känslig för tekniska störningar av olika slag (värme. elektricitet. vatten m.m.).

l prop. 1981/82:97 har jag föreslagit att den nuvarande sjukvårdslagen (1962z242) ersätts av en hälso- och sjukvårdslag. Den nuvarande detaljera- de lagstiftningen ersätts av en målinriktad ramlag. Den nya lagen ger stort utrymme för landstingskommunerna att utforma vården efter lokala och regionala behov och förutsättningar.

Landstingskommunerna åläggs att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i befolkningens behov av vård. Planeringen skall också avse hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än landstinget. En samordning med kommunernas verksamhet och andra vårdgivare i landstingskommu- nen samt med närliggande landstingskommuner inom ramen för en av regeringen fastställd sjukvårdsregion skall ske i syfte att åstadkomma ett samlat och rationellt utbud av vård.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 4

Staten ges enligt propositionen ansvaret för den centrala övergripande planeringen och samordningen inom hälso- och sjukvården. Tillsynen över hälso- och sjukvården skall även i fortsättningen ligga på socialstyrelsen. Tillsynen skall främst avsc allmänna riktlinjer. crfarcnhctsutbytc och råd- givning men även inspektioner skall kunna företas.

Som föredraganden framhöll i prop. 1980/81:57 om hälso- och sjukvår- den i krig. bör den i fred gällande hälso- och sjukvårdslagstiftningen m.m. utgöra grunden för sjukvården också i krig. Hälso- och sjukvården måste emellertid kunna organiseras och bedrivas så. att den tillgodoser de sär- skilda krav som ställs på den i en krigssituation. För att detta skall vara möjligt måste regeringen få meddela bestämmelser som i erforderlig ut— sträckning tar över den fredstida hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Jag har därför föreslagit en bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen om att regeringen i krig. vid krigsfara eller under utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara skall kunna meddela sådana bestämmelser.

3 Inriktningen av hälso- och sjukvården i krig

Målet för hälso— och sjukvården i krig är att varje människa som är i behov därav skall ges den värd som hennes tillstånd krävcr så långt möjligheterna medger.

Hälso- och sjukvård skall enligt nti gällande regler i krig bedrivas inom tre organisationer: den civila hälso- och sjukvården. civilförsvaret och försvarsmakten. Försvarsmaktens och civilförsvarets verksamhet är kom- plement till den allmänt civila hälso- och sjukvården.

Hälso- och sjukvården i krig skall ses som en sammanhängande funk- tion. I detta har flera totalförsvarsmyndigheter att samverka mot det gemensamma målet att varje människa som är i behov därav. civil eller militär. skall kunna få den vård som hennes tillstånd kräver. Dc berörda totalförsvarsmyndigheterna har ansvar och resurser för olika delar av sjukvårdskedjan. Genom försvarsmaktens hälso- och sjukvård samt civil- försvarets undsättningsrcsurscr tillförs totalförsvaret ett tillskott av främst materiella resurser (läkemedel. utrustning och förbrukningsmateriel samt transportmedel) som normalt inte står till förfogande för fredssjukvården.

Huvudansvaret för all hälso- och sjukvård, som inte faller under för- svarsmaktens och civilförsvarets ansvar. bärs av den civila sjukvården. Verksamheten inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård bör inriktas på akut omhändertagande. Organisationen bör därför bl.a. ha resurser för vissa kirurgiska operationer. Vid behov skall dessa resurser kunna förstär- ka den civila sjukvården. Likaså skall civila operationsresurser kunna förstärka försvarsmaktens fältsjukhus. Civilförsvarets undsättningsverk-

Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet

!J'l

samhet bör understödjas av den civila sjukvården så att skadade männi- skor snabbt kan tas om hand av medicinskt utbildad personal.

Den nödvändiga omställningen av fredssjukvården i en krigssituation medför även att hälso- och sjukvården på primärvårdsnivå liksom social— tjänsten kommer att ställas inför ökade krav. Antalet personer med behov av vård och omsorg kommer att bli större än i fred. Bl.a. tillkommer nya grupper; skadade som kräver ett första omhändertagande, patienter med icke akuta sjukdomar som skrivs ut från akutsjukhus samt patienter som väntar på sluten vård eller som av prioritetsskäl måste behandlas inom primärvården. I samband med utrymningar ökar också antalet människor med behov av vård och stöd på primärvårdsnivå.

Jag vill. liksom försvarskommittén. understryka att det är av största vikt att vid alla slag av förberedelser beakta krigsmiljöns särskilda krav och skapa förståelse för vikten av att i kris- och krigstillstånd kunna lösa uppgifterna under mer priinitiva förhållanden. Det är nödvändigt att i all planering inom programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig utgå från en sådan bakgrund. [ planeringen måste man också vara medveten om att vårdstandard och behandlingsnormer inte kan vara de— samma som i fredstid. Målet för hälso- och sjukvården i krig får dock inte eftersättas. Varje människa civil eller militär skall kunna få den värd som hennes tillstånd kräver inom ramen för de resurser som står till förfogande.

Hälso- och sjukvården måste ha hög flexibilitet och anpassningsförmåga för att kunna möta lokal och regional överbelastning. Resurser skall kunna omfördelas och tillföras särskilt utsatta områden och patienter skall kunna transporteras från sådana områden till andra delar av landet.

En stor del av såväl infektionssjukdomar som psykiska sjukdomar inom den militära sektorn är vid konventionell krigföring i regel av lindrig art. Hälften av patienterna tillfrisknar. enligt krigserfarenheter. inom någon vecka utan att mer resurskrävande sjukvård behöver sättas in. När det gäller stridsskador och svårare olycksfall ställs dock helt andra krav på sjukvården. särskilt när ett stort antal skadade skall tas om hand samtidigt. Det blir då nödvändigt att noggrannt prioritera insatserna och behandla patienterna enligt delvis andra principer än i fred.

Det akuta omhändertagandet av de skadade är grundläggande för över- levnaden. De svårast skadade man brukar räkna med ca S% — kräver därutöver ett första kirurgiskt ingrepp (primärkirurgi) senast inom 2—4 timmar efter skadetillfället. För huvuddelen av de skadade är sådant in- grepp nödvändigt inom 6—8 timmar. om komplikationer skall kunna undvi- kas. Efter 3—7 dagar bör fortsatt kirurgisk behandling (sekundärkirurgi) i regel genomföras. För att undvika överbeläggning på sjukhusen nära stridszonen bör denna behandling utföras på längre bort belägna sjukhus. För att klara detta krävs en god organisation och en stor transportkapaci- tet.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 6

Erfarenheter från andra länder visar att i krig och orostider med stör- ningar i livsmedelsförsörjningen. skador på vatten- och avloppssystem. elkraftsavbrott m.m. medför utomordentliga påfrestningar för befolkning- en. Sjukdomar spridda genom vatten och livsmedel. dåliga hygieniska förhållanden har ofta lett till mer omfattande sjuklighet och död än vad som förorsakats av själva krigshandlingarna. Jag ser det därför som mycket viktigt att det finns en väl utarbetad och ftrngcrandc. förebyggande "hälso- vård.

Försvarskomittén har ingående övervägt totalförsvarets utveckling med hänsyn till risken för att kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsme- del utnyttjas i ett framtida krig. Verkan av kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel ställer speciella krav på sjukvårdsinsatser. Jag delar kommitténs uppfattning att dessa stridsmedel måste beaktas i den fortsatta planeringen av programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig.

4 Olika frågor av betydelse för Sjukvårdsberedskapen

] samband med 1977 års försvarsbeslut konstaterades att sjukvårdsre- surserna i flera avseenden var otillräckliga under avspärrning och krig och att det var synnerligen angeläget att bristerna snabbt avhjälptes. Behovet av en effektiv ledningsorganisation för sjukvården och sjuktransporterna underströks liksom angelägenheten av ökad uthållighet i försörjningen med sjukvårdsmateriel och läkemedel. utvidgad utbildning av berörd personal för hälso- och sjukvården i krig samt förbättrat skydd för personal. patien— ter och viktigare sjukvårdsfunktioner. [ avvaktan på pågående utredning om försörjningsberedskapen av sjukvårdsmateriel gavs dock inga direktiv för planeringen i detta avseende.

Socialstyrelsen har i sin programplan för åren l982— l987 för hälso- och sjukvården i krig framhållit att styrelsen i sin beredskapsuppbyggnad strä- vat efter att avhjälpa de brister som påtalats vid l977 års försvarsbeslut och i övrigt följa den inriktning som beslutet innebar. Den medelstilldel- ning som erhållits har dock inte medgivit att bristerna har kunnat avhjälpas mer än till en del. Anskaffning av operationsavdelningar för att förstärka den kirurgiska operationskapaciteten har prioriterats. Inriktningen är att kunna förstärka fredssjukvårdens resurser med 50 operationsannex med tillhörande serviceavdelningar. Läkemedelsförsörjningen har kunnat byg- gas upp enligt inriktningen i försvarsbeslutet med en så långt som möjligt fredsmässig standard. Medelstilldelningen under perioden har medgivit en uppbyggnad av vissa läkemedel för upp till I": månaders avspärrningsbe- hov. Beredskapslagringen är dock olika långt framskriden för olika läke- medel.

Inriktningen efter år 1982 bör enligt socialstyrelsen bli att fullfölja l977

Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet ' 7

års försvarsbeslut och i enlighet med regeringens planeringsanvisningar förstärka den kirurgiska operationskapaciteten och komplettera befintlig vårdavdelningsutrustning och övrig sjukvårdsutrustning m.m. Dessutom anser styrelsen att förberedelser. utifrån folkrättsliga konventioner. bör vidtas redan i fred för att markera sjukvårdsanläggningarnas belägenhet. Avsikten är också att öka utbildningsinsatserna. Genom utbildningsinsat- ser ökar möjligheterna att hålla en hög handlingsberedskap och uppnå kortare mobiliseringstider. ' '

1978 års försvarskommitté har framhållit att utbyggnaden av fredssjuk- vården i stor utsträckning har ägt rum utan att försvarsberedskapens krav beaktats. Det gäller främst områden som i hög grad har betydelse för sjukvårdens omställning till krigsförhållanden och för dess uthållighet un- der kriser och i krig. Kommittén pekar framför allt på brister i ledningen av sjukvården i krig. knapphet på sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och sårbarhet hos sjukvårdsanläggningarna bl.a. vad gäller försörjning med värme. elektricitet. vatten och avlopp samt frågor rörande socialtjäns- ten. En långtgående centralisering av vissa funktioner har också ökat sårbarheten. '

Kommittén har konstaterat att mycket arbete återstår. innan de grund- tankar som fastslogs i 1977 års försvarsbeslut kan förverkligas. Bristerna har endast delvis kunnat avhjälpas. Kommittén anser att den f. n. viktigas- te frågan är att förbättra försörjningsberedskapen beträffande sjukvårds- materiel av förbrukningskaraktär.

Jag avser i det följande ta upp vissa sakfrågor av betydelse för program- met hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig.

Hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap har stor betydelse för uthålligheten. I 1977 års försvarsbeslut togs på grund av pågående utred- ningsarbete inte ställning till frågor som rör beredskapslagring av sjuk- vårdsmateriel av förbrukningskaraktär.

Enligt försvarskommitténs mening är den f.n. viktigaste åtgärden för att säkerställa sjukvårdens funktion i kris och krig att förbättra försörjnings- beredskapen av sjukvårdsmateriel. Jag delar denna uppfattning eftersom materielen utgör en så viktig del av sjukvården. _

Principen för all beredskapslagring av sjukvårdsmateriel bör vara att'den sker i anslutning till användaren. dvs. sjukvårdshuvudmännen. Kassa- tioner och förstörelser kan därigenom hållas nere genom att beredskaps- lagret ingår som ett förhöjt grundlager i den fredstida verksamheten och omsätts fortlöpande.

Tillgängliga resurser i fråga om förbrukningsmateriel för sjukvården består idag av sjukvårdshuvudmännens driftlager. näringslivets kommer- siella lager och inhemsk produktionskapacitet. Lagren är mycket begrän-

Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet 8

sade. Sjukvårdshuvudmännen har f.n. en mycket låg lagerhållning. Den kan, bl.a. beroende på omsättningstakt. variera från ca två veckor upp till tre månader för normal fredsverksamhet. Lagerhållningen hos leverantö- rerna torde ha ungefär motsvarande omfattning.

Behovet av sjukvårdsmateriel i fredssjukvården ökar. Sortimentet har blivit alltmer differentierat. Samtidigt importerar Sverige många produkter som inte kan undvaras sjukvården i krig. Utvecklingen går mot en ökande andel sådana importvaror. Exempel på artiklar. där inhemsk produktion helt eller delvis saknas. är suturmaterial. infusionsaggregat. kanyler. spru- tor. Operations- och undersökningshandskar. katetrar och gipsbindor. Rå- materialet för produktion av engångsprodukter är i mycket stor utsträck- ning oljebaserade plaster samt syntet- och naturgummi av olika slag.

Värdet av det årliga behovet av oundgängligen nödvändig sjukvårdsma- teriel. som vi inte tillverkar inom landet och som vi således är hänvisade till att importera kan f.n. uppskattas till ca 260 milj. kr. Medelsbehovet för oundgängligen nödvändiga färdigprodukter under ett år kan beräknas till ca 320 milj. kr./år. Därtill kommer medel för halvfabrikat och råvaror för nödvändiga produkter som vi själva producerar eller kan producera under en försörjningskris.

I regeringens anvisningar till socialstyrelsen för programplaneringen för perioden 1982—87 uttalas bl.a. att den materiella försörjningsberedskapen skall säkerställa sjukvårdens behov av absolut oundgängliga produkter under en längre försörjningskris. Likaså måste behovet av att vid överras- kande angrepp kunna möta en tidig lokal överbelastning på sjukvårdssyste- met beaktas. I socialstyrelsens programplan redovisas de förslag till orga- nisatoriska och andra åtgärder, liksom kostnaderna för dessa. som kan vidtas för att förkorta tiden för krigsorganisering.

Av socialstyrelsens programplan framgår att uppbyggnaden för att tillgo- dose de totala behoven under en långvarig försörjningskris är mycket omfattande och måste ses på längre sikt än programplaneperioden. Krigs- behovet kan dock under vissa förutsättningar täckas under planeringspe- rioden.

Viss lagring av färdigprodukter är ofrånkomlig dels för att vi skall kunna ha tillgång till den speciella materiel som överhuvudtaget inte kan tillver- kas inom landet, dels för att vi skall hinna ställa om indttstriproduktionen så att vi kan tillverka sådana produkter. Dessutom måste behovet för överraskande angrepp säkras. Behoven i sin helhet kan tillgodoses först på längre sikt.

Försvarskommittén anser det vara synnerligen angeläget att förbättra försörjningsberedskapen i fråga om sjukvårdsmateriel av förbrukningska- raktär. Målet bör enligt kommittén vara att med godtagbar säkerhet tillgo- dose individens och hälso- och sjukvårdens oundgängliga behov av varor och tjänster även under en långvarig försörjningskris. Inledningsvis skall krigsbehovet prioriteras.

Pröp.1981/82:102 Bilaga5 Socialdepartementet 9

omställningsperioden för att i en kris uppnå långvarig försörjningsför- måga kommer att variera kraftigt mellan olika produkter, från enstaka månader till år. Fullständig omställning till inhemsk försörjning syns inte vara möjlig inom alla områden. Detta leder till behov av viss beredskaps- lagring" av såväl färdigprodukter söm råvaror och halvfabrikat. Bered- skapslagring behövs också för att täcka behovet under omställningsperio- den intill dess en fredsproduktion har kommit igång. Målsättningen skall enligt kommittén vara att så långt som möjligt bygga på inhemsk produk- tion.

Jag har inget att erinra mot detta. Den preliminära inriktningen för såväl uppbyggnaden av försörjningsberedskapen som planeringen bör vara att med godtagbar säkerhet tillgodose behovet av de absolut oundgängliga varorna under en längre försörjningskris. Kraven på uthållighet bör sam- ordnas med vad försvarskommittén förordat för det ekonomiska försvaret. Som försvarskommittén har framhållit bör hänsyn även tas till möjlig utrikeshandel under olika krigsförlopp.

Både försvarskommittén och socialstyrelsen anser att behovet av för- brukningsmateriel bör kunna begränsas i ett kris- eller krigsläge. i första hand genom olika åtgärder mot överförbrukning, genom ransonering av tillgängliga resurser och genom övergång från engångs- till flergångsmate- riel eller i viss mån återanvändning av engångsmateriel. Jag delar denna uppfattning. Dessa förändringar förutsätter dock både utbildning av och information till berörd personal för att kunna genomföras. Jag vill också peka på möjligheterna att använda svensktillverkade produkter som alter- nativ till importerade sådana. Ett exempel härpå gäller röntgenfilm. För att ur beredskapssynpunkt trygga en inhemsk tillverkning av röntgenftlm har statligt stöd lämnats till CEA-verken AB. Jag återkommer i denna fråga vid anmälan av anslagsfrågor för budgetåret 1982/83.

Försvarskommittén har framhållit att produktion inom landet av för sjukvården oundgängliga varor därför bör befrämjas och utvecklas redan i fredstid. Jag delar denna uppfattning och anser att socialstyrelsen i samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) bör se över vilka åtgär- der som kan vidtas på detta område.

Genom beslut den 8 mars l979 uppdrog regeringen åt statens förhand- lingsnämnd att förhandla med Sjukvårdshuvudmännen om deras medver- kan i hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Uppdraget avser både sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och s.k. varaktig sjukvårds- utrustning. Frågan om beredskapslagring av förbrukningsmateriel be- dömdes vara den viktigaste.

Förhandlingsarbetet har hittills lett till att försöksverksamhet med be- redskapslagring av förbrukningsmateriel pågår inom Stockholms. Söder- manlands, Värmlands och Norrbottens läns landstingskommuner.

Syftet med försöksverksamheten är att pröva dels möjligheterna att genomföra en buffertlagring av vissa färdigvaror hos sjukvårdshuvudmän-

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 10

nen, dels hur dessa varor kan omsättas i den ordinarie sjukvårdsverksam- heten. I för5öksverksamheten prioriteras artiklar som har stor betydelse för sjukvården både vid en fredskris och i krig. t.ex. injektionssprutor. kanyler och katetrar.

En preliminär utvärdering av försöksverksamheten visar att lämplig teknik för upphandling av särskilt kritiska produkter är tilläggsavtal till resp. sjukvårdshuvudmans redan existerande upphandling. Vidare visar utvärderingen att det är tekniskt fullt möjligt att för beredskapsändamål buffertlagra förbrukningsmateriel i sjukvårdshuvudmännens ordinarie för- sörjningssystem. Det har hittills dock visat sig svårt att genomföra en sådan buffertlagring i en större skala med hänsyn främst till landstingens begränsade tillgång på förrådslokaler.

För totalförsvarsplaneringen gäller principen att den som har ansvaret i fred för en viss verksamhet också skall förbereda. genomföra och leda samma verksamhet i krig. Genom riksdagens beslut (prop. l980/81:57) har sjukvårdshuvudmännen från den I juli l98l fått ett sådant ansvar för sjukvården i krig. Jag anser det därför naturligt att försörjningen med sjukvårdsprodukter för att tillgodose totalförsvarets beredskapsbehov in- tegreras i det försörjningssystem som är uppbyggt för fredssjukvården. Därigenom kan en anpassning ske till den snabba produktutvecklingen inom hälso- och sjukvården. Kassationer kan begränsas bl.a. genom att beredskapslagrade produkter blir så långt möjligt desamma som persona- . len normalt arbetar med. Detta gäller såväl förbrukningsmateriel som utrustning. Landstingsförbundet har. liksom olika totalförsvarsmyndig- heter, uttalat sig för en sådan ordning i sina resp. yttranden över försvars- kommitténs betänkande Säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Försvars- kommittén anser att ett sådant system också är lämpligt mot bakgrund av behovet av att vid överraskande angrepp kunna möta en tidig lokal överbe- lastning på sjukvårdssystemet.

Kommittén redovisar också som sin grunduppfattning att sjukvårdshu- vudmännen bör se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning till deras fredstida ansvar och verksamhet. Enligt kommittén bör detta bl.a. leda till att sjukvårdshuvudmännen själva ansvarar för förberedelser och erforderlig lagring inför en fredskrissituation. För att underlätta en lageruppbyggnad anser kommittén att någon form av riktade statsbidrag eventuellt kan övervägas. Jag återkommer till frågan om kost- nader m.m. längre fram.

Principen för en buffertlagring av färdigvaror bör enligt min mening vara att den i så stor utsträckning som möjligt sker hos fredsförbrukaren. dvs i första hand i sjukvårdshuvudmännens lager. Det bör i det fortsatta arbetet med dessa frågor också kunna övervägas om någon form av överlagring kan läggas på tillverkare eller importör av sjukvårdsmateriel.

Anskaffningen av sjukvårdsmateriel under programperioden 1982/83 — 1986/87 får t. v. ske enligt den inriktning som har angetts av försvarskom-

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet ll

mittén och socialstyrelsen. Försöksverksamheten med förbrukningsmate- riel inom vissa landstingsområden har visat att en buffertlagring av vissa oundgängliga varor sker bäst genom att avtal sluts med sjukvårdshuvud- männen. Jag förordar i första hand en sådan lösning. Det är därför angelä- get att en samordning sker mellan pågående förhandlingsarbete i statens förhandlingsnämnd och socialstyrelsens anskaffningsplaner.

Lagring av färdiga produkter är emellertid ett ofta dyrbart alternativ. Ett från ekonomisk synpunkt fördelaktigare alternativ till sådan lagring kan vara företagsplanläggning. eventuellt i kombination med viss lagring av råvaror och halvfabrikat. I en försörjningskris är det nödvändigt att tidigt minska förbrukningen av sådana varor som det är svårt att anskaffa. Detta kan ske genom restriktioner och ransoneringar. genom övergång till alter- nativa produkter samt genom ändrade sjukvårdsrutiner. Det är också angeläget att studier genomförs för att få fram underlag för bl. a. ransone- ringssystem samt för att öka handlingsberedskapen inom sjukvården. Det gäller därvid bl. a. att höja den psykologiska beredskapen för de kriser som kan uppkomma vid brist på förbrukningsmateriel samt att förstärka förmå- gan till improvisationer vid sådana situationer.

Socialstyrelsen beredskapslagrar för den krigsorganiserade civila hälso- och sjukvårdens behov viss s. k. varaktig sjukvårdsutrustning. däribland operationstttrustning och vårdplatsresurser samt laboratorie- och röntgen- apparatur. Beredskapslagringen avser främst att komplettera de enheter inom den civila sjukvården som inte är fredssjukhtts. För närvarande pågår en modernisering av den lagrade utrustningen. som huvudsakligen är an- skaffad under 1950- och l960—talen.

I socialstyrelsens ca 225 förråd över hela landet lagras främst varaktig utrustning som inte behöver omsättas kontinuerligt. I begränsad omfatt- ning lagras även annan utrustning samt små mängder förbrukningsmateriel utan omsättningskrav. Lagrets återanskaffningsvärdc uppskattas av soci- alstyrelsen till ca 350—400milj. kr.

I 1977 års försvarsbeslut prioriterades anskaffning av utrustning till operationsavdelningar med tillhörande serviceavdelningar. Anskaffningen inriktades på att utrusta 50 kompletta operationsannex. I beslutet betona- des också att det är angeläget att även vårdmöjligheterna är tillfredsställan- de.

Socialstyrelsen har i sin programplan framhållit att medelstilldelningen under programplaneperioden l977—1982 inte stått i överensstämmelse med 1977 års försvarsbeslut. Socialstyrelsen har därför tvingats sänka kravet på kvaliteten på utrustning till operationsannexen. I större utsträck- ning än beräknat bibehålls äldre befintlig utrustning även om den inte uppfyller de krav som f. n. ställs på sådan utrustning. Enligt socialstyrelsen

Prop. 1981/82:102 Bilaga 5 Socialdepartementet |?

föreligger under programplaneperioden ett medelsbehov på l()0 milj. kr. för anskaffning av sjukvårdsutrustning.

Olika utredningar bl.a. försörjningsberedskapsutredningen (SOU l975z57). 1974 års försvarsutredning (SOU 19765 och l977:l) och utred— ningen Sjukvården i krig (SOU l978z83) — har ansett att landstingskommu- nerna i ökad utsträckning bör medverka vid lagring upphandling och omsättning av beredskapslagrad utrustning och materiel. Socialstyrelsen har under l970-talet redovisat förslag om lämpliga former att inordna utrustningen för sjukvårdens försörjningsberedskap i landstingskommu- nernas normala sjukvårdsförsörjningssystem.

Mot bakgrund av regeringens uppdrag har statens förhandlingsnämnd och landstingsförbundet hösten 1981 enats om att ta upp förhandlingar om landstingskommunernas medverkan vid lagring. upphandling och omsätt- ning av s.k. varaktig sjukvårdsutrustning för beredskapsändamål. Avsik- ten är att en försöksverksamhet motsvarande den som genomförs för sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär skall påbörjas budgetåret l982/ 83.

Enligt min mening bör den övergripande målsättningen för försörjnings- beredskapen i fråga om den s. k. varaktiga sjukvårdsutrustningen vara att den så långt som möjligt ingår i den normala sjukvårdsverksamheten. Med hänvisning till vad jag har anfört tidigare bör Sjukvårdshuvudmännen se detta som en naturlig uppgift i direkt anslutning till deras fredstida ansvar och verksamhet.

Med hänsyn till behovet av en snabb insatsberedskap är det nödvändigt att ha en viss beredskap av olika slag av utrustning även om den är svensktillverkad. Liksom för sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär bör dock målsättningen vara att beredskapslagring av sjukvårdsutrustning bara kommer ifråga om inte mer ekonomiska beredskapsåtgärder kan väljas. Strävan bör också alltid vara att så långt som möjligt använda samma utrustning både i fred och i krig. Viss utrustning för sjukvårdens behov i krig är emellertid av sådant slag att en beredskapslagring är ofrånkomlig.

Jag återkommer i ett senare avsnitt till frågan om finansiering m.m.

Beredskapslagren för läkemedel har byggts upp i enlighet med 1977 års försvarsbeslut. Inriktningen har varit att uppnå en så nära fredsmässig standard som möjligt under tolv månaders total avspärrning.

På läkemedelsområdet har omfattande investeringar gjorts i bcredskaps- lager. Lagrets återanskaffningsvärde uppgår till f.n. över 150 milj. kr.

Lagringen är olika långt kommen för olika läkemedel. För de inhemska. vilka i princip avses bli tillverkade i ett avspärrningsskede. finns f.n. beredskapslager av substanser motsvarande sex till tolv månaders förbruk-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet 13

ning. Vad gäller importerade läkemedel varierar uthålligheten kraftigt. Den ligger emellertid i genomsnitt på fyra månaders fredsförbrukning. Hittills genomförd uppbyggnad har endast i mindre omfattning varit inriktad på krigsbehovet.

Försvarskommitten förordar mot bakgrund av den föreslagna inriktning- en av försörjningsberedskapen att den hittills genomförda uppbyggnaden av läkemedel och läkemedelsråvaror ses över. En viss omstrukturering- måste därför ske. bl. a. för att säkerställa krigsbehovet. Det är enligt försvarskommitténs mening väsentligt att de medel som frigörs vid. denna omstrukturering används för att tillgodose behovet av sådana läkemedel, där försörjningsberedskapen ännu inte är säkerställd.

Medelsbehovet för att täcka krigsbehovet av läkemedel under program- perioden beräknas av socialstyrelsen till 42 milj. kr.

Jag har inget att erinra mot försvarskommitténs förslag vad avser inrikt- ningen av läkemedelsförsörjningen under programplaneperioden. Jag åter- kommer till frågan om finansiering längre fram.

I februari 1978 fick civilförsvarsstyrelsen i uppdrag av regeringen att utreda hur sjukvårdens skydd i krig skulle kunna ordnas. Samtidigt fick utredningen om sjukvården i krig (USlKl i uppdrag att i samråd med civilförsvarsstyrelsen överväga hur ansvaret och kostnaderna för skyddet skulle kunna regleras. Civilförsvarsstyrelsen överlämnade ijanuari l981 sin utredning om sjukvårdens skydd i krig. USIK överlämnade i februari 1981 betänkandet (DsS 1981:2) Skydd för sjukvården i krig. Båda utred- ningarna överlämnades därefter till försvarskommittén för att beaktas i det fortsatta utredningsarbetet.

Av det omfattande underlag som redovisats framgår att den nuvarande inriktningen av skyddsrumsbyggande för sjukvården i huvudsak lett till att skyddsrumsplatser i skyddsrumsorter endast finns för personer som själv kan förflytta sig till skyddsrum på den korta tid (2—3 min) som förutsätts stå till förfogande vid flyglarm. Skyddsrum eller skyddade utrymmen för en samlad behandling och vård (patienter. vårdpersonal. viktiga sjukvårds- funktioner och försörjning) har inte tillgodosetts. Frågan om en utbyggnad av skyddsrum eller skyddade utrymmen för behandling och vård i sjukhu- sen bör ses mot förutsättningarna för att uppehålla en erforderlig sjuk- vårdsverksamhct i krig.

Socialstyrelsen har bl. a. i sin programplan framhållit att det är angeläget att man i ett längre perspektiv skapar skydd för sjukvården. sa' att inte verksamheten förhindras på grund av sidoeffekter från bekämpning av militära mål. För att statsmakterna skall kunna fatta beslut om den framti- da inriktningen av sjukvårdens skydd behöver enligt såväl socialstyrelsen som civilförsvarsstyrelsen ytterligare underlag tas fram.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 5 Socialdepartementet (4

I sitt slutbetänkande instämmer försvarskommittén i att tillräckligt un- derlag inte finns för att ta ställning till den framtida inriktningen av sjukvår- dens skydd och var programansvaret för denna verksamhet skall ligga. Kommittén ser det därför som ytterst angeläget att såväl de utredningar som civilförsvarsstyrelsen anmäler som den försöksutbyggnad som både civilförsvarsstyrelsen och socialstyrelsen anser nödvändig verkligen kom- mer till stånd. Jag har inget att erinra mot detta._men återkommer senare till frågan om programansvaret för sjukvårdens skydd i krig.

Som ytterligare underlag för framtida beslut om sjukvårdens skydd i krig erfordras enligt socialstyrelsen under programplaneperioden en viss ut- byggnad av skyddet för vissa funktioner (operation m.m.) och förstärkt teknisk försörjning. Socialstyrelsen anser att det är mycket väsentligt att sådan utbyggnad kommer till stånd. USIK anser att 25 milj. kr. erfordras för detta ändamål samt att en del av denna summa kan täckas genom ett minskat byggande av skyddsrum inom sjukvården under perioden. Civil- försvarsstyrelsen anser att ca 30 milj. kr. erfordras. Socialstyrelsen fram- håller att oberoende av var programsvaret ligger. bör det vara möjligt att erforderliga medel i huvudsak åstadkoms genom minskat skyddsrumsbyg- gande i sjukvårdsanläggningar.

Försvarskommittén anser att huvuddelen av erforderliga medel för en försöksutbyggnad bör kunna åstadkommas genom en minskning av den ordinarie utbyggnaden av skyddsrum. Försöksutbyggnaden skall avse dels funktionsskydd t. ex. skyddsrum för kirurgiska operationer i samband med ny- och ombyggnad av sjukhus. dels förstärkt teknisk försörjning t.ex. förstärkning av eller reservanordningar för el. vatten och avlopp. Jag delar kommitténs uppfattning om behovet av att genom en försöksutbyggnad vinna erfarenheter beträffande planläggning. kostnader. framtida ansvars- fördelning m.m. Vidarc bör underlag erhållas för att bedöma i vilken utsträckning krigssjukvårdcns krav reellt är tillägg till de krav som kan ställas upp redan för fredsverksamheten. Dessa erfarenheter bör ligga till grund för kommande beslut om inriktningen av och ansvaret för sjukvår- dens skydd.

Både försvarskommittén och socialstyrelsen anser att Geneve-konven- tionens skydd för sjukvårdsinrättningar bör utnyttjas. Jag delar denna uppfattning. Det medför emellertid att förberedelser måste vidtas i fred för att markera dessa anläggningars belägenhet. Det bör ankomma på social- styrelsen att i samråd med berörda myndigheter vidta förberedelser i denna fråga.

Ledningssystemet skall möjliggöra ett effektivt utnyttjande av totalför- svarets olika hälso- och sjukvårdsresurser. Särskilt viktigt är att ledningen av sjukvården i tid överblickar och beaktar den lokala och regionala överbelastning, som kan komma att uppstå i krig. Kravet på snabbhet i

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 16

rapporterings- och beslutsprocesserna kommer också att vara särskilt stor i krig.

Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1980/8157 om hälso— och sjukvården i krig har ansvaret för ledningen av hälso- och sjukvården i krig lagts fast på central. högre regional och lägre regional nivå.

Centralt leds den civila hälso- och sjukvården i krig under regeringen av socialstyrelsen. Styrelsen får bl.a. besluta om förflyttning av personal, patienter och förnödenheter samt i övrigt bestämma om de civila hälso- och sjukvårdsresursernas utnyttjande.

På högre regional nivå (civilområde) är Civilbefälhavaren högsta civila totalförsvarsmyndighet. Civilbefälhavaren har ansvaret för att verksamhe- ten inom civilområdet bedrivs så att största möjliga försvarseffekt uppnås. Det innebär bl.a. att civilbefälhavarna ansvarar för att resurserna inom civilområdet, t. ex. hälso- och sjukvården. fördelas och utnyttjas på bästa sätt med hänsyn till lägets krav.

Den väsentliga förändringen i riksdagens beslut om prop. 1980/81 ;57 är, att länsstyrelsernas ansvar för den direkta ledningen av den civila hälso- och sjukvården i krig från den ljuli 1981 förts över till landstingskommu- nerna och de kommuner som inte ingår i landsting. Ändringen rubbar emellertid inte länsstyrelsens ansvar och befogenheter som länets högsta civila samordnande totalförsvarsmyndighet. Länsstyrelsen har att fatta övergripande beslut om inriktning och samordning av de civila försvarsåt- gärderna.

Det är enligt min mening angeläget att förändringarna i ledningsordning- en som följd av prop. l980/81:57 så snart som möjligt genomförs. För- svarskommittén har samma uppfattning. Detaljutformningen av den nya landstingskommunala ledningsorganisationen och htir den skall inlemmas i totalförsvarets ledningssystem beror på de lokala förhållandena.

Ledningssystemet för hälso— och sjukvården i krig bör bygga på led- ningssystemet för fredssjukvården. dvs. landstingskommunerna (motsva- rande) har ansvaret för hälso- och sjukvården på sin nivå.

Ledningen av hälso- och sjukvården i fred har successivt decentralise- rats och förstärkts. I flertalet landsting finns numera distriktsledningar med ett sammanhållet ansvar för all hälso- och sjukvård inom ett geogra- fiskt område. En utveckling mot särskilda lednings— och förvaltningsorgan för primärvården på den kommunala indelningens grunder synes bli allt vanligare. Denna utveckling bedöms leda till ökad uthållighet i sjukvårdens driftledning och kortare beslutsvägar för insatser vid skadeplatser. Inom landstingen finns också redan i fred en medicinsk katastrofberedskap. Denna har visat sig fungera väl. Den bedöms ha stort värde för sjukvården i krig genom att den har en organisation för ledning samt en transportorga- nisation och avpassad utrustning. Vid akutsjukhusen har också sådana förberedelser gjorts att de snabbt kan ställa om verksamheten och ta emot ett stort antal skadade.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 17

De speciella förhållandena i krig gör dock att ledningsorganisationen måste kompletteras på olika sätt. bl.a. för att särskilt beakta kravet på samverkan med övriga delar av totalförsvaret. Endast härigenom kan ledningen av hälso- och sjukvården baseras på information om krigsför- lopp och krav på sjukvården. tillgång på transportresurser, försörjnings- läge och andra för sjukvården väsentliga förhållanden. Genom samverkan säkerställs vidare att övriga totalförsvarsgrenar får erforderlig information om den civila sjukvården.

Försvarskommittén har framhållit att en långtgående integration av för- svarsmaktens och den civila-krigssjukvårdens resurser måste ske. Med hänsyn till bl.a. tidskraven är samverkan inte en tillräcklig grund för sjukvårdsledningen i krig. På högre regional nivå måste enligt kommittén ledningen utövas av ett integrerat ledningsorgan med långtgående bemyn- diganden. På lägre regional och lokal nivå måste verksamheten koncen- treras till den för krigsförhållanden mest väsentliga verksamheten och beakta kravet på att besluten ofta måste fattas snabbt. Samverkan med främst det militära försvaret och civilförsvaret måste säkerställas. Enligt kommittén sker detta dels genom samgruppering av ledningsorgan, dels genom samverkan på fältet (på skadeplats etc.).

Genom prop. 1980/81:57 har riksdagen fattat beslut om ledningen av sjukvården i krig. Jag ansluter mig till vad min företrädare då anförde att behov av formaliserade samverkansorgan inte föreligger. Det åligger redan idag berörda myndigheter att samverka utan att formella organ inrättas. Lokala förutsattningar måste också vara avgörande hur samverkan skall utformas. Föreskrifter och råd för hur denna samverkan skall ske bör tas fram på central nivå av socialstyrelsen i samråd med berörda myndigheter och organisationer.

Kvalificerade befattningshavare med erfarenhet från motsvarande be- fattning i fredsorganisationen krävs på de flesta platserna inom ledningsor- ganisationens alla nivåer. Detta innebär bl. a. att den fredstida sjukvårds- administrationen bör bibehållas i erforderlig omfattning. Den komplette- rande utbildning som krävs för ledningspersonal på olika nivåer bör sär- skilt avse förmåga att samordna och disponera tillgängliga resurser och det ändrade ansvaret för sjukvårdshuvudmännen.

Försvarskommittén har behandlat frågan om programansvar för vissa delar av totalförsvarsfunktionen hälso- och sjukvården i krig. Kommittén anser att programansvar bör åvila den civila hälso- och sjukvården (social- styrelsen) vad avser fjärrsjuktransporter. krigssjukhus. vissa sjukvårdsen- heter inom civilförsvaret samt sjukvårdens skydd i krig. Socialstyrelsen har i sin programplan 1982—87 belyst dessa frågor.

I olika sammahang har föreslagits att programansvaret för fjärrsjuktrans- 2 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 102. Bilaga 5

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 18

portmedlen skall föras över från försvarsmakten till den civila sjukvården (socialstyrelsen). Försvarsmaktens nuvarande fjärrsjuktransportresurser är dels militära förband för landsvägs- ochjärnvägstransporter samt för sjötransporter — dels civila K-företag för flygtransporter. Försvarskom- mittén anser att beträffande fjärrsjuktransporterna bör inriktningen vara att programansvaret på sikt skall föras över till socialstyrelsen. Kommittén framhåller dock att innan detta kan ske måste sjuktransportfrågan i sin ' helhet studeras i samverkan mellan berörda myndigheter. Därvid bör särskilt prövas inriktningen av och formerna för ledningen av sjuktranspor- terna.

Försvarsmakten disponerar. förutom de förbands- och områdesknutna resurserna. egna rörliga sjukhus samt ett antal fasta krigssjukhus. I prop. l980/8lz57 anmälde min företrädare att hon hade för avsikt föreslå rege- ringen att ge statens förhandlingsnämnd i uppdrag att ta upp förhandlingar med berörda sjukvårdshuvudmän om att föra över huvudmannaskapet för de fasta krigssjukhusen till dem. Överbefälhavaren har därefter föreslagit att Vissa av dessa görs om till rörliga enheter. Försvarskommittén har beträffande de krigssjukhus som inte skall göras om till rörliga enheter framhållit att det bör vara möjligt att under perioden 1982/83—1986/87 föra över programansvaret till socialstyrelsen. Krigssjukhusen skall därvid be- traktas som ett antal operationsannex och samplaneras med de redan befintliga.

Jag avser inom kort föreslå regeringen att uppdra åt statens förhand- lingsnämnd att ta upp förhandlingar om ett ändrat huvudmannaskap för de krigssjukhus som skall vara fasta.

Socialstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen har i samråd föreslagit att programansvaret för de nuvarande s. k. sjukvårdsplutonerna i civilförsva— rets organisation skall föras över från civilförsvarsstyrelsen till socialsty— relsen. Utgångspunkten har varit att enheterna i krig. efter organisering genom civilförsvarets försorg. skall ställas till den civila hälso- och sjuk— vårdens förfogande och ledas av denna. dvs i första hand av respektive sjukvårdshuvudman. Enheternas uppgifter innebär bl. a. att förstärka sjuk— vårdsresurserna vid stora skadeplatser samt att genomföra långväga sjuk— transporter per landsväg.

När det gäller de s.k. sjukvårdsplutonerna anser försvarskommittén att programansvaret bör föras över till socialstyrelsen under perioden. Kom— mittén anser dock att enheternas uppgifter, personalbehov och utrustning dessförinnan måste ses över.

Vad beträffar sjukvårdens skydd har under avsnitt 4.4 framhållits att tillräckligt underlag saknas för att fatta beslut om den framtida inriktningen och om programansvaret. Jag anser dock. liksom försvarskommittén. att socialstyrelsen bör ha programansvaret för den försöksutbyggnad som bör komma till stånd.

Socialstyrelsen har beträffande försvarskommitténs förslag om utökat

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 19

programansvar framhållit att förutsättningarna att ta över ansvaret är mycket skiftande i de olika frågorna. Styrelsen anser att ett fortsatt arbete med att utreda förutsättningarna för och konsekvenser av ett utökat pro- gramansvar erfordras.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att det bör ankomma på soci- alstyrelsen att i samråd med berörda myndigheter fonsätta att studera dessa frågor mot bakgrund av vad jag här har anfört.

Försvarskommittén framhåller att riskerna för ett överraskande angrepp har ökat. Mot den bakgrunden har kommittén granskat hälso- och sjukvår- dens möjlighetcr att klara sjukvårdscfterfrågan i en sådan situation. Kom- mittén har anfört att i det nuvarande systemet sker mobilisering av perso- nal med automatik i huvudsak för att tillgodose försvarsmaktens behov. Avgångarna till försvarsmakten från den civila hälso- och sjukvården kom- penseras bl.a. av den ökning av de personella resurserna som sker genom att icke yrkesverksam personal träder i tjänst. arbetstidsuttaget ökar m.m. Sjukvårdens totala kapacitet går därför ner intill dess den militära sjuk- vårdsorganisationen börjar fungera. Vid ett överraskande angrepp kan emellertid sjukvårdsefterfrågan lokalt bli stor redan under denna svaghets- period. Möjligheterna att vid sådana angrepp kunna möta en tidig. lokal överbelastning bör förbättras. Detta kräver att organisation och ansvars- fördelning för denna del av personaltjänsten utvecklas så att fördelningen av personal ständigt anpassas till organisatoriska förändringar och en optimal fördelning av vårduppgifter.

Socialstyrelsen har i sin programplan anmält att styrelsen i samverkan med försvarsmakten har studerat personalbehovet för olika funktioner i syfte att ändra nuvarande mobiliseringssystem för hälso- och sjukvårds- personal. Därvid har bl.a. kommit fram att ett system med tidsbegränsade uppskov bör utarbetas. Socialstyrelsen föreslår att en detaljutformning av bestämmelserna skeri samverkan mellan socialstyrelsen. försvarets sjuk- vårdsstyrelse och värnpliktsverket. Genom överenskommelse mellan sty- relsen och försvarsmakten kommer ett antal av de av försvarsmakten disponerade legitimerade läkarna att vid en eventuell mobilisering av för- svarsmakten inte omedelbart inkallas utan kvarstanna på fredsbefattning- arna tills vidare. Överenskommelse har också träffats om att även värn- pliktiga AT-läkare vid en krigsorganisering temporärt skall disponeras av den civila hälso- och sjukvården.

Jag har inte något att erinra mot vad försvarskommittén och socialstyrel- sen anfört om mobiliseringen av sjukvårdspersonal. Det är viktigt att man i inledningen av ett krig begränsar inkallelserna av hälso— och sjukvårdsper- sonal till försvarsmakten till vad som oundgängligen behövs. Det är givet- vis nödvändigt att såväl det militära försvaret som civilförsvaret och övrigt totalförsvar har tillgång till hälso- och sjukvårdspersonal. Mot bakgrund av nuvarande utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal torde någon brist i kvantitativt hänseende inte föreligga. Genom lagen ( 1981:292 ) om tjänste- plikt för hälso— och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal bör perso- nalbehovet i stort sett kunna tillgodoses för de flesta personalkategorierna.

'I'jänsteplikten i krig omfattar all inom hälso- och sjukvården sysselsatt personal. alltså även förvaltnings-. ekonomipersonal samt teknisk perso- nal. 'I'jänstcplikten gäller inte för dessa nämnda personalgrupper sedan de

Prop. l98l/82:102 BilagaS Socialdepartementet 2]

slutat sin anställning. För den övriga personalen gäller tjänsteplikten liksom tidigare även för icke yrkesverksamma. Vissa tidsmässiga be— gränsningar gäller för en del personalgrupper. För legitimerad personal gäller tjänsteplikten upp till 70 års ålder.

4.5. Utbildning

Ansvaret för att utbilda hälso- och sjukvårdens personal i katastrofbe- redskap/katastrofmedicin är fördelat på flera myndigheter och organisatio- ner. Ansvaret för grundläggande utbildning som förberedelse för i första

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 15

hand fredstida katastrofer åvilar skolöverstyrelsen samt centrala och lo- kala myndigheter inom högskolan. För fortbildning av egen personal har sjukvårdshuvudmännen ansvaret.

På central nivå svarar socialstyrelsen för planering. tillsyn och övervak- ning av den medicinska katastrofberedskapen. Socialstyrelsen har vidare ansvaret för att personal. som ingår i hälso- och sjukvårdens krigsorganisa- tion utbildas för sina uppgifter. Andra myndigheter som bedriver utbild- ning med anknytning till sjukvården är civilförsvarsstyrelsen. civilbefälha— varna. riksnämnden för kommunal beredskap, Svenska röda korset och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund.

Utbildningen för hälso- och sjukvård i krig utreds f.n. av USIK. Enligt tilläggsdirektiv (Dir. 19792100) skall USIK se över hur den fredstida yrkes- utbildningen för personalen inom hälso- och sjukvården bäst skall komma totalförsvaret till godo. [ direktiven anges att en utgångspunkt för utbild- ningen bör vara att den i sa stor utsträckning som möjligt förankras i och bedrivs som en del av den reguljära utbildningen för fredssjukvården.

Enligt försvarskommitténs mening är det av stor vikt att den utbildning. som nu bedrivs för sjukvården i krig. fortsätter och förstärks. Utbildnings- verksamheten bör ges hög prioritet. Jag delar denna uppfattning. Jag anser också att stor vikt måste fästas vid att studier. utbildning. övningar och spel präglas av realism. Senare i år väntas utredningsrcsultat från USIK föreligga. Detta kommer att ligga till grund för de fortsatta övervägandena om den framtida inriktningen av utbildningen. I dag är den reguljära utbildningen bristfällig. såväl ifråga om beredskap för fredstida masskade- situationer som krig. De förbättringar som kan ske inom den reguljära vårdutbildningen behöver inte medföra ökade kostnader för sjukvårdshu- vudmännen. Detta bör innebära att en väsentligt förbättrad kunskapsnivå uppnås hos den medicinska personalen med totalt sett oförändrade ekono- miska resurser.

Mot bakgrund av att sjukvårdshuvudmännen fått ett markerat ansvar för sjukvården i krig ser jag det som angeläget att under den kommande programplaneperioden pröva sjukvårdshuvudmännens möjligheter att även ansvara för utbildningen. En decentralisering av utbildningsverksam- heten kommer att ha den positiva effekten att flera personer får del av utbildningen, att lokala anpassningar kan göras och att beredskapsfrågorna integreras med fredsverksamheten. Socialstyrelsens roll i utbildningsarbe- tet bör därmed kunna bli av mer övergripande slag.

4.8. Socialstyrelsens uppgifter och organisation

Centralt under regeringen skall den civila hälso- och sjukvården i krig ledas av socialstyrelsen.

Riksdagen har fattat ett principbeslut om socialstyrelsens framtida upp- gifter och organisation (prop. 1979/80: 6. SoU 45. rskr 386). I propositionen anförs bl.a. att en decentralisering och förskjutning av ansvar och upp- gifter från socialstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen bör kunna komma till stånd beträffande beredskapsfrågor. Samtidigt bör socialstyrelsens uppgifter förändras mot mer övergripande samordningsfrågor. Genom be- slut den 25 juni [981 har regeringen fastställt en ny organisation för social- styrelsen från den I jtili 1981. Vid styrelsen finns tills vidare en byrå för beredskapsfrågor.

Försvarskommittén har beträffande socialstyrelsens uppgifter och an- svar framhållit att det är väsentligt vid en framtida decentralisering av uppgifter från socialstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen att ansvars- fördelningen i olika frågor klarläggs och att styrelsens centrala roll avseen- de förberedelser i fred för hälso- och sjukvården i krig säkerställs. Det är enligt kommitténs mening väsentligt att socialstyrelsens resurser för be- redskapsärenden kontinuerligt anpassas till den decentralisering resp. den utökning av programansvar som kan komma att ske.

Mot bakgrund av vad som här anförts beträffande socialstyrelsens upp- gifter och organisation harjag med regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare med uppgift att utreda vissa frågor om socialstyrelsens beredskapsuppgifter och lägga fram konkreta förslag i ämnet. Utgångs- punkt för utredarens arbete är dels riksdagens beslut med anledning av prop. l979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation vad avser beredskapsfrågor och prop. 1980/81:57 om hälso- och sjukvården i krig. dels den av regeringen fastställda nya organisationen för socialstyrelsen. dels vad jag anför i föreliggande proposition samt riksdagens ställningsta- gande med anledning härav. Avsikten är inte att den särskilda utredaren skall behandla frågor som rör kostnadsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen för beredskapsåtgärder.

Jag anser att resultatet av den särskilda utredarens arbete bör föreligga. innan en slutlig ställning tas till socialstyrelsens uppgifter och organisation vad avser beredskapsfrågor.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 20

4.10. Socialtjänsten i krig

Efter samråd med chefen för socialdepartementet får jag anföra föl- jande.

Under ett krig kommer luftanfall och strider att förstöra byggnader och kommunikationer samt försvåra värme-, el- och vattentillförsel etc. Be- folkningsmässigt sker förändringar genom utrymningar. inkvartering av flyktingar och masskadesituationer.

Socialtjänsten får särskilt stor betydelse dels när det gäller att tillgodose vårdbehovet för patienter som av prioriteringsskäl inte kan beredas vård på sjukhus. dels för att kunna utnyttja personal inom totalförsvaret.

Från den 1 januari 1982 regleras socialtjänsten i huvudsak av social- tjänstlagen (19802620). Den nya socialtjänstlagen innebär en minskad de- taljstyrning från centrala myndigheter och mer kommunal självständighet. Härigenom får socialtjänsten större möjligheter att anpassa insatserna efter behoven och de förhållanden som råder inom kommunen. ] krig måste verksamheten koncentreras till de för krigsförhållanden speciella uppgifterna och den situation som råder lokalt.

Under krig är det nödvändigt med en fördjupad samverkan mellan so- cialtjänsten och hälso- och sjukvården. En förstärkning av hemsjukvården och den kommunala hemtjänsten behövs t. ex. för de patienter som inte kan beredas vård vid sjukhus.

Äldreomsorgen utgör en växande del av socialtjänsten. Genom hemsjuk- vården och dagsjukvården har den en stark koppling till den decentralise- rade hälso- och sjukvården vid vårdcentraler eller sjukhem (primärvår- den). Den starka strävan som finns i fredstid att äldre så långt som möjligt skall bo kvar i sina hem kan bli svår att uppfylla i krig. Svårigheter för äldre och handikappade att hinna till skyddsrum kan göra det nödvändigt att tidigt förflytta dessa människor. De försämrade möjligheterna att upprätt- hålla hemtjänsten gör att det också kan bli nödvändigt med kollektivt ' boende i högre grad än i fredstid. Detta kommer också att ställa krav på en fungerade transportorganisation framför allt för att upprätthålla dagsjuk- vård vid vårdcentralerna.

Barnomsorgen är av särskilt stor betydelse för att effektivt kunna utnytt- ja personal inom totalförsvaret. Barnomsorgen i krig kommer att få ta emot avsevärt fler barn än i fred. Detta måste ske på ett sätt som utgår från barnens behov av stöd för att klara av de psykiska påfrestningarna under krigsförhållanden. ] och med att familjer splittras under krigsförhållanden genom utrymningar och inkallelser m.m. är det viktigt att riktlinjer finns

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet

I») I'd

för hur barnen skall tas om hand. Socialstyrelsen har nyligen redovisat en undersökning som visar att endast ca 70 av landets kommuner har planer för barnomsorgen i krig.

Det yttersta ansvaret för socialtjänsten och detaljregleringen av denna ligger hos kommunerna. Socialstyrelsens ansvar för socialtjänsten under krigsförhållanden bör bygga på de riktlinjer som finns i fred. Även vad gäller socialtjänsten måste man vara medveten om att vårdstandard och andra normer kan komma att avvika från de som gäller i fred. Styrelsens uppgifter inför beredskaps- och krigsplanering av socialtjänsten är bl.a. att i samråd med kommunala huvudmän svara för övergripande planering och utarbeta föreskrifter och allmänna råd som skall bilda underlag för kommu- nernas beredskapsplanering.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att det är angeläget att fackan- visningarna för beredskapsplanläggning av socialtjänsten revideras så att kommunerna kan genomföra den nödvändiga planeringen. Under pro- gramplaneperioden bör barnomsorgen prioriteras. men också frågan om samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. särskilt vad avser äldreomsorgen.

4.1 l Sjuktransporter

Sjuktransporterna har stor betydelse för sjukvården i krig.

Landstingskommunerna. som svarar för en mycket stor del av totalför- svarets sjukvårdsresurser. ansvarar för och disponerar en mycket begrän- sad del av transportmedlen i krig. Det i fred utvecklade och för fredsbehov avpassade sjuktransportsystcmet äri huvudsak avsett för transporter inom respektive sjukvårdsområde. En betydande del av sjuktransporterna i krig beräknas emellertid behöva ske över läns- och civilområdesgränser. För dessa behov är de fredstida sjuktransportresurserna helt otillräckliga.

Utredningen om sjukvården i krig (USlK) och försvarskommittén har understrukit vikten av en väl fungerande sjuktransportorganisation.

Transportorganisationen bör enligt försvarskommitténs mening i grun— den byggas upp med de fredstida resurserna som kärna. En flexibel och väl fungerande transportorganisation kräver framför allt samordnad ledning på alla nivåer och samverkan mellan de olika totalförsvarsgrenarna. Av soci- alstyrelsens programplan framgår att ytterligare studier krävs för att när- mare kunna ange inriktningen av och formerna för en transportorganisa- tion i krig.

Frågan om huvudmannaskapet för sjuktransport- och ambulansvcrk- samheten övervägs f.n. av räddningstjänstkommittén (Kn l979:0l). I av- vaktan på räddningstjänstkommitténs förslag i denna fråga är jag nu inte beredd att föreslå några ändringar av nuvarande ansvarsförhållanden.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet _ 23

4.12 Kostnader m. m.

Kostnaderna av investeringskaraktär för programmet hälso- och sjuk- vård i krig belastar anslagen H4 Beredskapslagring för hälso- och sjukvår- den m.m. och anslaget H6 Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m.m. under femte huvudtiteln. Driftkostnader för beredskapslagring m.m. bekostas från ett särskilt anslag (HS).

Enligt regeringens anvisningar för program- och verksamhetsplanering- en för hälso- och sjukvården i krig under perioden 1982/83— l986/87 skulle planeringen utgå från summan av de i prop. 1980/81:100 bilaga 8 upptagna beloppen på anslagen H4 och H6. Den anbefallda ramen för perioden uppgår till 222,1 milj. kr. Inom den anbefallda ramen ingår beredskapslag- ring av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Utöver angiven ram angavs att medel för driftkostnader av beredskapslagringen skulle beräk- nas mot bakgrund av den planerade lageruppbyggnaden.

Socialstyrelsen har i programplanen 1982—87 framhållit att medelstill- delningen under perioden 1977—1982 inte medgett att bristerna kunnat undanröjas mer än till en del. Det föreligger därför fortfarande stora behov av åtgärder för den civila hälso— och sjukvården i krig. Den allvarligaste bristen är den dåliga tillgången på sjukvård smateriel av förbrukningskarak- tär. Styrelsen anmäler i programplanen att den inriktning som försvars- kommittén anger i betänkandet (Ds Fö l98lzl) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret med bl.a. en stark upprustning av försörjningsberedskapen vad gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär inte kan rymmas inom den anvisade medelsramen. Detta medför enligt styrelsen att den verksamhet som kan rymmas inom anbefalld ram endast kan bli den högst prioriterade. Denna ram medger inte heller att de brister som nu finns inom den civila hälso- och sjukvården i krig kan avhjälpas inom programplane- perioden. Bristerna kommer fortfarande att kvarstå i slutet av 1980-talet. Socialstyrelsen presenterar därför två alternativ. "Anbefalld ram” och "Socialstyrelsens förslag". Det senare alternativet bör enligt socialstyrel- sen läggas till grund för planeringen och medelstilldelningen för den civila hälso- och sjukvården i krig.

I alternativet "Anbefalld ram" (222.l milj. kr) har styrelsen prioriterat anskaffning av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och beräknat att ca 50% av den anbefallda ramen används för ändamålet. Socialstyrelsen har också ansett det absolut nödvändigt att fortsätta uppbyggnaden av den kirurgiska operationskapaciteten och bibehålla nuvarande utbildnings- verksamhet. Styrelsen har vidare ansett det nödvändigt att beräkna medel för omstrukturering av läkemedelsberedskapen. Alternativet innebär emellertid att önskvärda förbättringar av vårdavdelningsutrustning och utbildningsinsatserna inte kan genomföras. Alternativet innebär enligt sty- relsen också att försörjningsberedskapen för sjukvårdsmateriel av förbruk- ningskaraktär endast kommer att förbättras i mycket långsam takt.

Prop. l98l/82:102 BilagaS Socialdepartementet 24

l alternativet "Socialstyrelsens förslag" utgår styrelsen från de inten- tioner som försvarskommittén angett. Socialstyrelsen föreslår en femårig ram på 370.6milj.kr. Därtill kommer driftkostnader som för perioden beräknas till 266,7 milj. kr.

Försvarskommittén anser i sitt slutbetänkande att detär nödvändigt med åtgärder inom programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig för att förbättra läget. Alternativet "Socialstyrelsens förslag" bör därför när det gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. läkemedel och utbildning enligt kommitténs mening läggas till grund för planeringen och medelstilldelningen för den kommande femårsperioden. Kommittén föror- dar att en ram om 320 miljoner kr.. exkl. driftkostnader. anvisas för perioden 1982/83—1986/87 för hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig över perioden, dvs. med 64 milj. kr. per budgetår. Kommittén förut- sätter dock att viss omplanering och omprioritering av befintliga resurser också sker. Verksamheten kan härigenom inriktas mot de mål som kom- mittén angett. På detta sätt kan påtalade brister inom särskilt angivna områden åtgärdas. En sådan långsiktig inriktning ger också möjlighet att åstadkomma stadga i planeringen. En ytterligare åtgärd i samma syfte är enligt kommittén att socialstyrelsen ges beställningsbemyndiganden enligt de fleråriga anskaffningsplaner som styrelsen presenterat.

Sjukvårdshuvudmännen har sedan den ljuli 1981 fått ansvar för ledning- en i krig inom sitt verksamhetsområde. Det innebär att deras ansvar för hälso- och sjukvården i fred kvarstår även i krig. Jag delar försvarskommit- téns uppfattning att sjukvårdshuvudmännen bör se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning till deras fredstida ansvar och verk— samhet. vilket bl. a. bör leda till att sjukvårdshuvudmännen själva ansvarar för förberedelser och erforderlig lagring inför en fredskrissituation.

Som jag tidigare redovisat har sjukvårdshuvudmännen f.n. en mycket låg försörjningsberedskap. Det är därför angeläget att åtgärder vidtas för att åstadkomma förbättringar.

Enligt min mening bör formerna för ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen prövas ytterligare. Mot denna bakgrund ärjag inte beredd att ta ställning till försvarskommitténs förslag om en femårig ekonomisk ram för hälso- och sjukvården i krig. Jag föreslår att medel beräknas för budgetåret 1982/83 med utgångspunkt i försvarskommitténs förslag. Detsamma bör gälla för budgetåret 1983/84.

Frågan om industnstödåtgärder för att främja inhemsk produktion har tagits upp av försvarskommittén och socialstyrelsen. Det har därvid fram- hållits att anslagskonstruktionen för hälso- och sjukvården i krig inte får styra valet av åtgärder för att säkerställa försörjningsberedskapen. Samti- digt har framhållits att socialstyrelsen bör ges relativt stora möjligheter att välja former för industristöd. För egen del villjag framhålla att det ofta är svårt att i förhand bedöma om beredskapslagring eller industriella stödåt- gärder är lämpligast för att stärka försörjningsberedskapen. Resurserna

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 25

skall kunna Utnyttjas på det sätt som ger den bästa försörjningsförmågan. En flexibel användning av investeringsanslaget för beredskapslagring inom hälso- och sjukvården bör därvid göras möjlig så att exempelvis leasing kan få förekomma om det ger den bästa effekten. Även bidrag för förråds- Iokaler hos sjukVårdshuvudmånnen bör kunna komma i fråga.

Frågan om att säkerställa försörjningsviktig inhemsk produktion är en åtgärd som får prövas i särskild ordning. Jag anser inte att det inom socialstyrelsen bör finnas en speciell kompetens för att bedöma industri- stödåtgärder inom hälso— och sjukvårdsområdet. Det ankommer givetvis på söcialstyrelsen att utifrån sitt kompetensområde ange vilka produkter som är nödvändiga för att trygga hälso- och sjukvården i en kris- eller krigssituation.

Ställningstaganden till socialstyrelsens anslagsframställningar och hem- ställan om anslag för budgetåret 1982/83 görs i det följande vid anmälan av anslagsfrågor.

5 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig som jag har angett i det föregående.

6 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 FEMTE HUVUDTITELN

l prop. 1981/82:100 (bil 8) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet. för budgetåret 1982/83 beräkna till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m. ett reservationsan- slag av 34 591 000 kr., till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. ett förslagsanslag av 29810000 kr. och till Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m.m. ett förslagsanslag av 5 425 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 26

H. Övrig sjukvård m. m.

H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m.

l980/8l Utgift l467l200 Reservation 27613925 1981/82 Anslag 34591000 1982/83 Förslag 56802000

Från anslaget bekostas utgifter för investeringar i beredskapslager m.m. för den civila hälso- och sjukvården i krig.

l98l/82 Beräknad ändring l98l/83 Social- Före- styrelsen draganden

]. Anskaffning av utrust-

ning m. m. 9 500000 + 8 000000 + 5 000 000 . Beredskapslagring av läke-

medel. sera och vacciner r.)

m.m. 25091000 —16689000 —I6689000 3. Beredskapslagring av för-

brukningsmaterial + 33 900000 + 33 900 000 4. Förrådsanläggningar + 5 l00 000 —

Summa 34 59! 000 +303l1000 +222l [ 000 Socialstyrelsen

]. Under anslagsposten beräknas medel för anskaffning av sjukvårds- utrustning och för ersättning till sjukvårdshuvudmännen för genomförda ändringsarbeten i byggnader avsedda för operationsannex.

Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för anskaffning av kom- pletterande utrustning till operationsannex till 16.5 milj. kr för budgetåret 1982/83. Utgifterna för ändringsarbeten beräknas till I milj. kr.

2. Anslagsposten avser investeringar i läkemedel och läkemedelsrå- varor. Vidare beräknas medel för beredskapslagring av sera och vacciner samt för reservanläggningar för vätskeproduktion. [ syfte att skapa balans mellan läkemedel och förbrukningsmateriel med särskild prioritering av krigsfallets behov föreslår styrelsen att 8,4 milj. kr. anvisas för vissa särskilt angelägna läkemedel. Den reservation som upp- kommit under anslaget beror i huvudsak på att det i flera fall inte varit möjligt att från utländska läkemedelsfabrikanter kunna inköpa önskade läkemedelssubstanser. För sera och vacciner samt för reservanläggningar för vätskeproduktion föreligger inte något medelsbehov för budgetåret 1982/83.

3. Försöksverksamhet med beredskapslagring av sjukvårdsmateriel på- går sedan våren l98l vid fyra landsting (Stockholms. Södermanlands. Värmlands och Norrbottens läns landsting). På grundval av bl. a. erfaren- heterna från försöksverksamheten bör enligt styrelsens mening lagerupp-

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 27

byggnad av absolut oundgängliga produkter inledas. Materielen utgörs huvudsakligen av sådan som normalt inte tillverkas inom landet och där möjligheterna till inhemsk produktion bedöms som ringa eller förknippade med mycket långa igångsättningstidcr. '_

Avvägningen mellan färdigproduktlagring resp. halvfabrikat/råvarulag- ring är utomordentligt betydelsefull. ÖEF har under hand anmält betydan- de behov av konsultmedverkan för att kunna detaljstudera området. Sty- relsen hemställer efter samråd med ÖEF att 200000kr. får disponeras ur delposten för konsultmedverkan i dessa avvägningsfrågor.

I syfte att snabbare skapa balans mellan läkemedels- och förbruknings- tillgångar i försörjningsberedskapen liksom att tillgodose krigsfallsbehovet föreslår styrelsen att 33.9 milj. kr. anvisas för uppbyggnad av förbruknings- materiellager. [ detta belopp ingår 4.7 milj. kr. för fortsatt stöd till inhemsk produktion av röntgenfilm. _ '

4. Enligt styrelsen bedömer ÖEF att inga ytterligare förrådsbyggnader för läkemedelslagring under budgetåret 1982/83 erfordras. l fråga om lag- ring av förbrukningsmateriel uppkommer ett förrådsbehov motsvarande tre av ÖEF:s standardförråd till en kostnad av 5.1 milj. kr.

F öredragamlen

Mot bakgrund av vad jag anfön i det föregående och med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget till 56802000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m. för bud- getåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 56 802 000 kr.

H 5. Driftkostnader för beredskapslagring m. m.

l980/81 Utgift 27230 000 1981/82 Anslag 29810000 1982/83 Förslag 36 240 000

Från anslaget bekostas förvaring och underhåll av beredskapsutrustning samt drift av beredskapslager av läkemedel m.m. för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 28

l981/82 Beräknad ändring 198218?» Social- Före- styrelsen draganden 1. Förvaring och underhåll av utrustning m.m. 8030 000 + 1432 000 +] | 10000 2. Läkemedel m.m. [8 380 000 + 2 362 000 + 555 000 3. Förbrukningsmateriel + 7 l9l 000 +4465 000 4. Ersättning till sjukvårds-

huvudmännen för vissa planläggningskostnader 3 400 000 + 300 000 + 300 000 5. Förrådsanläggningar + 690 000

Summa 29810000 + 1 I 975 000 +6430 000

Sa('falstyrelsen

]. En utökad anskaffningsverksamhet medför också ökade kostnader för förvaring och underhåll av utrustning av varaktig sjukvårdsmateriel. Hyreskostnaderna ökar på grund av utbyte till såväl ur mobiliseringssyn- punkt som ur fredsmässig förvaltningssynpunkt bättre förrådslokaler. Kostnaderna för frakter och för materielvård ökar också.

2. Driftkostnaderna för beredskapslagring av läkemedel har beräknats efter samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Ränta på inves- terat kapital utgör 80—90% av driftkostnaderna (18,4 milj. kr.). Under delposten beräknas medel också för driftkostnader av bered- skapslager för sera och vacciner (2 milj. kr.). Kostnaderna för tillsyn och funktionskontroll för reservanläggningar för vätskeproduktion beräknas till 0.3 milj. kr.

3. Under föregående anslag har styrelsen hemställt att 33.9milj.kr. ställs till förfogande för att inleda uppbyggnaden av beredskapslager för sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Under förutsättning att lagren i första hand integreras med sjukvårdshuvudmännens centralförråd för att säkra omsättning skulle enligt gällande regler för pågående försöksverk- samhet kostnaderna uppgå till 7.2 milj. kr. Driftkostnader för det hos ÖEF redan existerande. äldre beredskapslagret av förbrukningsmateriel m.m. uppskattar ÖEF till 2,7 milj. kr. Härtill kommer kostnader för drift av försörjningsberedskapssystemet (databearbetningar m.m.) som uppskattas till 0,4 milj. kr.

4. Has varje sjukvårdshuvudman finns beredskapsplanläggare med upp- gift att hålls samman beredskapsplaneringen. Planläggarnas arbetstid vari- erar mellan olika sjukvårdshuvudmän beroende på planläggningens om- fattning. Verksamheten kommer under budgetåret 1982/83 att intensifieras med översyn av planläggningen för fredsorganisationens övergång till den nya krigsorganisationen.

5. ÖEF uppskattar driftkostnaderna för sina förrådsbyggnader till l2 procent av investeringsvärdet vartill kommer vissa personalkostnader. Medelsbehover uppgår till 690000 kr.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 29

Föredraganden Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående om hälso- och sjukvår- den i krig och med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget till 36 240000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Driftkostnaderför beredskapslagring m.m. för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 36 240000 kr.

H 6. Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m. m.

l980/81 Utgift 5 128 000 1981/82 Anslag 5 425 000 1982/83 Förslag 7 085 000

Från anslaget bekostas utbildning av personal som avses tjänstgöra inom den allmänt civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Social- Före- styrelsen draganden

]. Utbildning för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation 2 462 000 + 1 338 000 + 1 300 000 . Försvarsmedicinsk tjänst- göring och vapenfri ut— bildning 997 000 + 403 000 + 124 000 3. Bidrag till Svenska röda korset för utbildning av civilsamariter och perso- nal för krigsblodcentraler 1 214000 + 386000 + 146000 4. Bidrag till Sveriges kvinnliga bilkårers riks- förbund för utbildning av I")

bilförare 752 000 + 448 000 + 90 000 Summa 5 425 000 +2 575 000 + 1 660 000 Socialstyrelsen

1. Utbildnings- och informationsinsatserna syftar i enlighet med social- styrelsens programplan 1982/83—1986/87 till att vara en påbyggnad till den grundutbildning och arbetserfarenhet som medicinsk. administrativ och teknisk personal skaffat sig för sitt arbete i fred. Styrelsen beräknar medel för sammanlagt 79 kurser med ca 1 600 kursdeltagare.

2. Styrelsen föreslår att delposterna försvarsmedicinsk tjänstgöring och utbildning av vapenfria tas upp under en anslagspost. Vidare föreslår styrelsen att en omfördelning av medel inom anslagsposten sker till förmån för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga som i princip helt saknar utbild-

Prop. 1981/82: 102 BilagaS Socialdepartementet 30

ning för sin krigsuppgift. För budgetåret 1982/83 räknar socialstyrelsen med en tilldelning av ca 400 vapenfria i grundutbildning och 100 vapenfria i repetitionsutbildning.

Den försvarsmedicinska tjänstgöringen för läkare skall fullgöras inom sådana discipliner där läkaren kan komma att verka under beredskap och krig. Ca 50 tjänstgöringsmånader beräknas tas ut under budgetåret till en kostnad av ca 550 000 kr.

3. För socialstyrelsens räkning utbildar Svenska röda korset civilsama- riter för placering inom den civila krigssjukvården. i första hand hemsjuk- vården. Bidraget innebär att minst 600 samariter kan grundutbildas och 500 repetitionsutbildas.

4. Bidraget till Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund innebär att ca 500 personer grundutbildas och repetitionsutbildas. Därutöver behövs vis- sa informationsinsatser för att öka rekryteringen av ambulansförare.

Föredraganden

Med hänvisning till sammanställningen och till vad jag anfört i det föregående beräknar jag anslaget till 7085 000 kr. Genom att sjukvårdshu- vudmännen från den 1 juli 1981 övertagit ansvaret för ledningen av sjuk- vården i krig från länsstyrelserna. anser jag det särskilt angeläget att information- och utbildningsinsatser ägnas åt ledningen av hälso— och sjukvården i krig.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m.m. för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 7085 000 kr.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Socialdepartementet 31

1 Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m.m.

_ Utdrag KOMMUNIKATION SDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträdc 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Elmstedt

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

1.1 Fortsatt utveckling av televerkets försvarsberedskap

Inledning

I televerkets försvarsförberedelser ingår att planera verksamheten i krig och under beredskap så att skilda totalförsvarsgrenars oundgängliga behov av telekommunikationer inom landet och med andra länder kan tillgo- doses. Detta innebär att det åligger verket att under såväl fred som krig leverera. sätta i drift och underhålla teleanordningar för totalförsvaret. Under krig skall televerket dessutom i erforderlig omfattning upprätthålla driften vid sina anläggningar. Verket skall vidare verka för att omställning- en från fredsförhållanden till beredskaps- och krigstillstånd skall kunna genomföras snabbt och att föreliggande uppgifter i största möjliga utsträck- ning skall kunna lösas även under omställningstiden.

Verksamhetsplan

Televerket har enligt regeringens anvisningar sänt in verksamhetsplan för perioden 1982/83-1986/87 avseende verkets försvarsberedskap. Plane- ringen skulle enligt anvisningarna inriktas mot en förstärkning av krigsut- hålligheten hos verkets anläggningar. Planeringsramen angavs till 10 milj. ' kr. per budgetår under planeringsperioden.

Televerket redovisar i verksamhetsplanen beredskapsåtgärder avseende reservtelefonnätet. system för trafikbegränsning. transportabla telefonsta- tioner, förstärkta lokaler. reservanläggningar för rundradio. materielför- sörjning i krig och teleanordningar för televerkets ledning i krig. -

1 Riksdagen 1981/82. 1 xuml. Nr 102. Bilaga 6 '

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 6_ Kommunikationsdepartementet 2

För försvarsberedskapsåtgärder på investeringssidan har televerket följt planeringsramen 10 milj. kr. per budgetår enligt regeringens anvisningar. lnvesteringsbehovet för perioden blir följaktligen 50 milj. kr. Därutöver finansieras beredskapsåtgärder enligt verksamhetsplanen över televerkets driftstat. Kostnaderna för dessa åtgärder beräknas till drygt 40 milj. kr. per budgetår.

1978 års försvarskommitté

Försvarskommittén konstaterari sitt betänkande (Ds Fö 1981114) Total- försvaret 1982/1987 att sårbarheten hos flertalet samhällsfunktioner har ökat. Detta gäller även telefunktionen där tekniken har blivit mer kompli- cerad och koncentrerad.

Kommittén anför vidare. En övergång till ett programminnesstyrt digi- talt telefonnät har just påbörjats i landet. Detta innebär stora förändringar med tekniska problem och stora kostnader för att bibehålla de befintliga manuella reservstationerna i funktionsdugligt skick.

Redan i dag vidtar televerket åtgärder för skydd mot fredskatastrofer. terrorhandlingar och sabotage. Ytterligare åtgärder kan behöva vidtas för att tillgodose skyddskraven i krig.

Televerkets beredskapsverksamhet inriktas också mot en förstärkning av krigsuthålligheten hos verkets anläggningar genom uppförande och anskaffning av reservtelefonstationer. transportabel utrustning m.m.

Försvarskommittén anser det angeläget att de krigsskyddsåtgärder bl.a. anordnande av reservtelefonstationer och anskaffning av mobila ersättningsutrustningar som vidtagits i telenätet ända sedan 1940-talet. fullföljs även i den moderniserade digitala miljön.

Uppbyggnaden av de framtida reservstationerna bör ske jämsides med den fredstida uppbyggnaden. Den bör finansieras med ordinarie investe- ringsmedel förutom den ram som finns för försvarsinvesteringar_(f. n. ca 10 milj. kr. per år). Försvarskommittén anser att det härutöver är angeläget att de nya stationerna ges en sådan utrustning att telefonalarmering kan utföras i skyddsrumsorter. Detta behov accentueras i och med att kraven på ljud- och värmeisolerade byggnader ökar.

Föredraganden

Totalförsvarets samband i krig och beredskap bygger i stor utsträckning på televerkets nät. Televerkets verksamhetsplan som är upprättad enligt regeringens anvisningar har inriktats mot en förstärkning av krigsuthållig- heten hos verkets anläggningar. Jag har inga erinringar mot inriktningen och omfattningen av verksamhetsplanen och förordar att den läggs till grund för televerkets fortsatta försvarsberedskap.

Som försvarskommittén framhåller har en övergång till programminnes-

Prop. 1981/822102 Bilaga6 Kommunikationsdepartementet 3

styrda telefonstationer och digital teknik i telefonnätet nyligen påbörjats. ] likhet med kömmittén anser" jag att det är angeläget att krigsskyddsåtgär- derna i nätet fullföljs även i den nya miljön. Att bibehålla de manuella reservtelefonstationerna i det moderniserade nätet medför stora kostna- der. Det är därför angeläget att utnyttja de möjligheter som den digitala tekniken ger för att successivt åstadkomma mindre kostnadskrävande lösningar. Mot denna bakgrund pågår inom televerket arbete med den framtida utformningen av reservstationerna. Inriktningen är därvid att bygga upp ett automatiskt reservsystem som i så stor utsträckning som möjligt baseras på de fredsmässiga resurserna. De åtgärder som televerket vidtar i beredskapshöjande syfte bör även fortsättningsvis finansieras ge- nom att en särskild ram för försvarsinvesteringar avsätts inom anslaget Teleanläggningar m.m. för varje budgetår.

1 prop. 1981/82:100 bil. 9 har för budgetåret 1982/83 föreslagits ett anslag på totalt 1438,4 milj. kr. varav 10 milj. kr. för försvarsberedskap.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av telever- kets försvarsberedskap som jag har angett.

2 Ekonomiskt försvar: programmet Transporter

2.1 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 B. Vägväsende

B 9. Statens vägverk: Försvarsuppgifter

1980/81 Utgift 6266 000 Reservation - 634000 1981/82 Anslag 12 500000 1982/83 Förslag 23 460 000

! prop. 1981/82:100 bil. 9 har regeringen föreslagit riksdagen, att i avvak- tan på särskild proposition i ämnet, till Statens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret 1982/83 beräkna ett reservationsanslag på 12500000 kr. Jag ' anhåller att nu få ta upp denna fråga.

Detta anslag är ett. kalenderårsanslag och avser framförliggande kalen- derår. Anslaget avser således år 1983. '

Delposten Försvarsuppgifter. drift under anslaget omfattar den verk- samhet som skall tillgodose totalförsvarets krav på väghållning under beredskapstillstånd och-krig och den planläggning i fred som erfordras härför. ' '

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet 4

Vägverkets långsiktiga beredskapsplanläggning inom det ekonomiska försvarets ram ställer ökade krav på planeringsinsatser på central och regional nivå. En vidareutveckling och samordning av planläggningsarbe- tet inom totalförsvaret kommer att genomföras. Försvarsutbildning av verkets personal förutsätts kunna pågå i oförändrad omfattning under planeringsperioden.

Delposten Försvarsuppgifter, investeringar under anslaget omfattar an- skaffning av reservbromateriel och reservdelar för verkets färjor, fordon och maskiner. .

Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. pro- gramplanen för det ekonomiska försvaret och därvid redovisat sin syn på delprogrammet Vägar. Jag ansluter mig till hans ställningstaganden och beräknar medelsbehovet för budgetåret 1982/83 till 23 460000 kr.. dvs. en ökning med 10960 000 kr.

Plan Kr.

Försvarsuppgifter. drift 6 960000 Försvarsuppgifter. investeringar 16 500 000 23 460 000

' Vägverket bör genom ett lämpligt avvägt beställningsbemyndigande ges möjlighet att anskaffa reservbromateriel så ekonomiskt som möjligt. Mot bakgrund av de av mig förordade investeringarna anserjag att ett lämpligt beställningsbemyndigande för år 1984 är 10 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att . l. medge att statens vägverk lämnas det beställningsbemyndigande som jag förordat i det föregående 2. att till Statens vägverk: Färsvarsupnger för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag på 23 460000 kr.

D. Statens järnvägar

D 4. Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar

Under denna rubrik har i prop. 1981/82:100 bil. 9, i avvaktan på förelig- gande proposition, för budgetåret 1982/83 tagits upp oförändrat nominellt belopp jämfört med budgetåret 1981/82, dvs. 6000 000 kr.

Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. pro- gramplanen för det ekonomiska försvaret.

Statens järnvägar har i sin programplan för delprogrammet Järnvägs- transporter bl.a. hemställt om medel för försvarsinvesteringar.

Chefen för handelsdepartementet har tidigare redovisat. sin syn på del- programmet Järnvägstransporter. Jag ansluter mig till hans ställningsta-

Prop. 1981/82:102 BilagaG Kommunikationsdepartementet 5

ganden och förordar att statens järnvägar för budgetåret 1982/83 erhåller 9000 000 kr. för försvarsinvesteringar. Beloppet skall-inte föras till statska— pitalet. ' ' Investeringarna avser i första hand åtgärder i krigstelenätet och elkraft- försörjningen samt fortsatt utbyggnad av en ny skolbyggnad i Ängelholm. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Försvarsinvesteringar vid slatens järnvägar för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag på 9000 000 kr.

E. Sjöfart

E 1. Farledsverksamhet exkl. isbrytning

Under denna rubrik har i prop. 1981/82:100 bil. 9, för budgetåret 1982/83 föreslagits ett förslagsanslag på 343313000 kr.. varav 1683 000 kr. avser det ekonomiska försvaret. ] beloppet ingår kostnaden för Sjöfartsverkets. försvarskontor. halva kapitalkostnaden för Falsterbokanalen samt _kostna- derna för drift av och investeringar i beredskapslager.

Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. pro— gramplanen för det ekonomiska försvaret och därvid redovisat sin syn på delprogrammet Sjötransporter. Jag ansluter mig till hans ställningstagan— den och konstaterar att anslagsberäkningen för det ekonomiska försvaret inom ramen för anslaget Farledsverksamhet exkl. isbrytning följer pro- gramplanens riktlinjer. .

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om sjöfartsverkets verksamhet inom det ekonomiska försvaret. .

F. Luftfart

F 2. Beredskap för civil luftfart

l980/81 Utgift 3 762 000 . Reservation ' 6 595 000 l98l/82 Anslag 5 500 000 1982/83 Förslag 10 000 000

l prop. l98l/82:100 bil. 9 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvak— - tan på särskild proposition i ämnet. till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1982/83 beräkna ctt reservationsanslag på 5,5 milj. kr. Jag anhåller att nu få ta upp denna fråga. . _

Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. pro-

Prop. 1981/82:102 Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet 6

gramplanen för det ekonomiska försvaret och därvid redovisat sin syn på delprogrammet Flygtransporter. Jag ansluter mig till hans ställningstagan- den och beräknar medelsbehovet för budgetåret 1982/83 till 10000000 kr., dvs. en ökning med 4500000 kr. i förhållande till föreslaget anslag i prop. 1981/82: 100 bil. 9. Den föreslagna medelsramen medger en ökad hand- lingsberedskap för ledningsfunktioner. fortifikatoriska åtgärder samt ma- terielanskaffning förtlygplanens tekniska underhåll. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 10000 000 kr.

I. Institut m. m.

I 1 . Transportrådet

I prop. 1981/82:100 bil. 9 har till transportrådet (TPR) för budgetåret 1982/83 före-slagits ett förslagsanslag av 13382 000 kr. Av anslaget avser 3079 000 kr. TPR:s verksamhet inom det ekonomiska försvaret.

] det föreslagna beloppet för det ekonomiska försvaret ingår 1015 000 kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar..Härigenom möjlig- görs en fortsatt anskaffning och drift av radioutrustning som ingår i tran- sportledningssystemet Och utveckling av ett nytt system för drivmedels- ransonering. _ '

Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. pro- gramplanen för ekonomiskt försvar och därvid redovisat sin syn på delpro- grammen Transportsamordning och Landsvägstransporter. Jag ansluter mig till hans ställningstaganden och konstaterar att-anslagsberäkningen till TPR i 1982 års budgetproposition följer programplanens riktlinjer.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av _vad jag anfört om transportrådets verksamhet inom det ekonomiska försvaret.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Utdrag UTBILDN INGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträdc 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Wikström

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser utbildningsdepartementets verksam- hetsområde

Psykologiskt försvar

Den fortsatta utvecklingen av 'försvarsberedskapen inom Sveriges Radio AB

1 Verksamhetsplan för perioden 1982/83—1986/87

Sveriges Radio AB (SR) har enligt regeringens anvisningari skrivelse till regeringen den 28 augusti 1981 redovisat en verksamhetsplan för perioden 1982/83—1986/87 avseende företagets beredskap. Enligt anvisningarna skall de nuvarande principerna för SR:s organisation under krig och vid krigsfara tillämpas även framgent och den inriktning av verksamheten som lades fast i 1977 års försvarsbeslut fullföljas. Detta innebär att i första hand sändningsledning och nyhetsverksamhet skall planeras så att den kan fungera i krig med god effektivitet. Vidare bör lokalradions verksamhet under kriser och i krig-planeras parallellt med den fredstida uppbyggnaden.

SR redovisar i sin plan beredskapsläget den 1 juli 1981 samt planerade åtgärder under tiden 1982'83—1986/87. Med utgångspunkt i de uppställda målen för perioden och i syfte att dels behålla beredskapsnivån, dels motverka brister planerar företaget beredskapsåtgärder för förrådshållning och service. omsättning av teknisk materiel för ljudradio och TV. förbätt- rad utbildning m.11. personalåtgärder samt skydd för personal och pro- gramproduktion i Stockholm.

Vidare redovisas organisation m.m. för ljudradions och TV:s sändnings- ledning och nyhetsverksamhet i krig. en genomförd länsradioorganisation samt organisation för produktionsenheter vid försvarsmaktens och civila försvarets centrala ledning.

Kostnaderna för SR:s beredskap täcks sedan budgetåret l979/80 i sin ] Riksdagen 198l/82. I saml. Nr l02. Bilaga 7

Prop. 1981/82:102 Bilaga7 Utbildningsdepartementet 2

helhet med avgiftsmedel. För budgetåret 1981/82 har kostnaderna beräk- nats till 1 365000 kr.

2 1978 års försvarskommitté

Försvarskommittén (Fö 1978:02) har i betänkandet (Ds Fö 1981214) Totalförsvaret 1982/1987 betonat de stora förändringar som den tekniska utvecklingen på massmedieområdet medför för psykologiskt försvar. För- svarskommittén anser att dessa problem måste ägnas stor uppmärksam— het. Regeringen har tillkallat en särskild utredare (Fö 1981:01) för att se över informationsberedskapen vid krig och krigsfara.

Försvarskommittén framhåller den stora betydelsen av verksamheten inom SR:s ansvarsområde när det gäller psykologiskt försvar. inte minst vid ett överraskande angrepp. Studier och planläggning bör enligt kommit- te'n inriktas på att ge godtagbar effekt och uthållighet även i sådana lägen.

Vidare framhålls vikten av att program till utlandet kan sändas under kriser och i krig och att de informationskanaler som avses användas utnyttjas redan i fredstid.

3 Föredraganden

Enligt statsmakternas beslut år 1978 (prop. 1977/78: 91. KrU 24, rskr 337) organiserades Sveriges Radio-koncernen i ett moderbolag och fyra pro- gramföretag. Sändningsrätt tillkommer f.n. Sveriges Television AB. Sveri- ges Riksradio AB. Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. I avtal som träffades år 1979 'mellan staten och Sveriges Radio aktie- bolag regleras detta bolags uppgifter som moderbolag i en koncern i vilken de nämnda företagen ingår. 1 ett särskilt avtal från samma år regleras koncernens verksamhet under krig och vid krigsfara. Vid tillämpning av detta senare avtal. det s.k. krigsavtalet förändras organisationen så att moderbolaget och programföretagen utgör en enhet. S veriges Radio AB. underställd regeringen. Sändningsrätten övergår från dotterbolagen till den nya enheten.

Chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansvarig för samordning- en inom totalförsvaret har tidigare föreslagit allmänna riktlinjer för total- försvarets utveckling och framhållit vikten av att informations— och upplys- ningsverksamhetcn även kan fungera i kris- och krigssituationer. Jag vill beträffande riktlinjerna för försvarsberedskapen vid Sveriges Radio för programperioden 1982/83—1986/87 anföra följande.

Verksamhetsplanen utgör tillsammans med 1977 års försvarsbeslut och 1978 års försvarskommittés betänkande (Ds Fö 1981: 14) viktiga underlag för regeringens förslag rörande Sveriges Radios ställning inom totalför-

Prop. 1981/82:102 Bilaga7 Utbildningsdepartementet 3

svaret. Jag finner det angeläget att framhålla—i likhet med vad som sades i 1977 års försvarsbeslut—(prop. 1976/77: 74. FöU 13. rskr 311) att radio och TV—sändningar är centrala för möjligheten att lämna allmänheten snabb och saklig information under beredskap och i krig. Det är därför nödvän- digt att i första hand sändningsledning och nyhetsverksamhet kan fungera med god effektivitet i krig. Det är också viktigt att verksamheten planeras så att meddelanden från regering och myndigheter snabbt kan nå allmänhe- ten. Erforderlig personaltillgång för dessa funktioner måste således säker- ställas i samråd med försvarsmyndigheterna.

Försvarskommittén har i sitt betänkande särskilt betonat betydelsen av en god beredskap vid överraskande angrepp. Byggnadsstyrelsen har fått i uppdrag att särredovisa förslag till beredskapsåtgärder i samband med det planerade tillbyggnadsarbetet vid Sveriges Radios anläggningar i Stock- holm.

I 1977 års försvarsbeslut betonades betydelsen av lokalradions verksam- het och vikten av att planeringen för dess verksamhet under kriser och i krig sker parallellt med den fredstida uppbyggnaden. 1 Sveriges Radios verksamhetsplan för tiden 1982/83—1986/87 redovisas en utbyggd länsra- dioorganisation. Denna organisation är mycket viktig för informations- verksamheten under kriser och i krig. Det är därför angeläget att en fortsatt utbyggnad sker med möjlighet till information även på lokal nivå. Det är också angeläget att behovet av personal för detta ändamål beaktas vid krigsplacering av Sveriges Radios personal.

När det gäller radiosändningar till utlandet delarjag försvarskommitténs uppfattning att sådana sändningar bör ske från de sändare och på de frekvenser som äri bruk i fredstid. De AM-sändare som i dag kan avlyss- nas i utlandet kommer att vara i bruk tills den av riksdagen beslutade Skånesändaren (prop. 1980/81: 125. KrU 27. rskr 297) är färdigbyggd.

Sammanfattningsvis anser jag det angeläget att planeringen för Sveriges Radios beredskap utgår från situationen i fredstid. En strävan vid plane- ringen för beredskap och krig bör vara att låta organisationen såvitt möjligt överensstämma med organisation och ansvarsfördelning i fredstid.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av försvars-

beredskapen vid Sveriges Radio somjag angett i det föregående.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Utdrag J ORDB RU KSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser jordbruksdepartementets verksam- hetsområde

Ekonomiskt försvar: programmet Livsmedel

Chefen för handelsdepartementet har i det föregående (bil. 3) redovisat sin syn på det ekonomiska försvarets fortsatta inriktning m.m. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet vill jag anföra följande i fråga om programmet Livsmedel.

l Omfattning, ansvar och gällande mål

Programmet Livsmedel omfattar frågor rörande försörjning med livsme- del. fodermedel, utsäde, fettråvaror samt handelsgödsel- och bekämp- ningsmedel och indelas i delprogrammen llLivsmedel, fodermedel m.m.. 1.2 Gödsel-och bekämpningsmedel samt 1.3Livsmedelskontroll m.m. Statens jordbruksnämnd har ett samordningsansvar inom program- met Livsmedel och är dessutom programmyndighet för delprogrammen 1.1 och 1.2. För det senare är överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) uppdragsmyndighet och har även programansvar avseende föri ådsanlägg- ningar och vissa planeringsresurser för lagringen. För delprogrammet 1.3 är lantbruksstyrelsen och statens livsmedelsverk programmyndigheter.

Enligt 1977 års totalförsvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr l976/77:3ll) skall huvuddelen av det ekonomiska försvaret kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en ca ettårig avspärrnings- eller krigssituation kan medföra. l planeringsarbetet inom det ekonomiska försvaret skall dock inte möjligheterna av avspärrnings- och "krigssitua- tioner av annan längd uteslutas. För programmet Livsmedel är målet för uthålligheten att livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om till i hu- vudsak självförsörjning. Genom främst beredskapslagring skall säkerstäl-

1 Riksdagen l98l/82. I saml. Nr l02. Bilaga 8

Prop. 1981/82:102 BilagaS Jordbruksdepartementet 2

las tillgång på sådana produktionsresurser som inte finns att tillgå inom landet och som erfordras dels under omställningsperioden. dels för att nå nödvändig uthållighet i övrigt. Målet för uthålligheten avseende bl. a. livs- medel bör enligt beslutet sättas högre än inom övriga områden med hänsyn till befolkningens överlevnad även efter ett krig.

2 Försvarskommitténs delbetänkande (Ds Fö l981:l) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

1978 års försvarskommitté framhåller att det finns behov av att säker- ställa den för individens och samhällets överlevnad viktigaste försörjning- en även vid långvariga kriser. Försörjningsförmågan skall i första hand säkerställas för bl.a. livsmedel. Det önskvärda målet för livsmedelspro- grammet bör enligt försvarskommitténs mening vara att livsmedelsproduk- tionen skall kunna ställas om till huvudsakligen självförsörjning. Enligt kommittén har hittills genomförda studier visat att en godtagbar kriskost kan tillhandahållas efter en omställning av jordbruket. Kommittén anser att denna kriskost bör kunna ligga till grund för den fortsatta planeringen. Sådana varor som inte finns inom landet och som erfordras för att klara en omställningsperiod och för att ge erforderlig uthållighet i övrigt bör enligt försvarskommitténs mening beredskapslagras. Kommittén pekar i detta sammanhang på betydelsen av att kväveförsörjningen kan tryggas och att det därför är önskvärt att produktionskapacitet för framställning av am- moniak inom landet bevaras. Vissa stödåtgärder kan komma att krävas i detta syfte. Bland övriga beredskapsåtgärder betonar kommittén bl.a. särskilt betydelsen av att utvecklingen av behövliga ransoneringssystem fullföljs.

3 Övriga utredningar

Två särskilda studier som berör livsmedelsförsörjningen har genomförts av statens jordbruksnämnd och ÖEF. .

Den ena. omställningsstudien, behandlar livsmedelsförsörjningen vid en avspärrning. Den har bedömt de fredstida kostnaderna för att säkerställa livsmedelsförsörjningen vid långvarig avspärrning. Utredningen konstate- rar att vår livsmedelsförsörjning är mycket känslig för en längre och mer omfattande importbegränsning av vissa förnödenheter. För en kortare avspärrning däremot är beredskapen f.n. relativt god. Vid en längre av- spärrning skulle försörjningsläget bli ytterst allvarligt trots en hård livsme- delsransonering och en stark omställning av jordbruket mot en mer re- surssnål produktion.

Vad beträffar kraven på kosten under en avspänning. kriskosten, har i

Prop. 1981/82:102 BilagaS Jordbruksdepartementet 3

studien bl. a. utnyttjats erfarenheterna i Sverige under andra världskriget. Av näringsexpertis har kaloritillförseln under en avspärrning bedömts behöva uppgå till i genomsnitt 2900 kcal per person och dag. Kriskosten och jordbruksproduktionen har i studien utformats med avsikt att mini- mera beredskapskostnaderna och samtidigt utvinna största möjliga utbyte av livsmedel från tillgängliga produktionsresurser. Kosten måste vid en avspärrning ställas om mot minskad andel animalier och ökad andel vege- tabilier. Jordbruksproduktionens successiva förändring har i studien en- dast skisserats för de tre år som omställningsprocessen bedöms ta.

Den andra studien, som behandlar livsmedelsförsörjningen under krig, har granskat de förhållanden och förutsättningar som gäller på livsmedels- området i fred och i krig och angett de allmänna krav som bör ställas på livsmedelsförsörjning i krig. Studien konstaterar att en tryggad livsmedels- försörjning är av största betydelse för våra försvarsansträngningar och vår förmåga att uthärda de påfrestningar som ett krig kan föra med sig. En god försörjningsförmåga i fråga om livsmedel bör enligt studien eftersträvas i alla delar av landet. Särskilt betydelsefullt är detta i de områden som i inledningen av ett krig bedöms komma att bli förstahandsmål för en angri- pare. Denna försörjningsförmåga bör, i den mån den inte kan säkerställas redan i fred, vara uppnådd senast i samband med ett krigsutbrott. Det fredstida produktions- och distributionsmönstret bör så långt som möjligt bibehållas. Ansvariga myndigheter skall stödja berörda delar av näringsli- vet, prioritera behov och fördela resurser.

Våren 1981 träffades avtal mellan staten och Supra AB om upprätthål- lande av produktionskapacitet vid ammoniakfabriken i Kvarntorp till ut- gången av år 1982. Särskilda medel ställdes av riksdagen till förfogande för detta ändamål (prop. 1980/81: 186, FöU 1980/81: 27. rskr 1980/81 : 345).

Med hänsyn till den stora betydelse som tillgången på gödselmedel och råvaror därtill har för Sveriges livsmedelsförsörjning i kristid tillkalladejag med stöd av regeringens bemyndigande den 25juni 1981 en särskild utreda- re med uppdrag att utreda försörjningen med gödselmedel m.m. (Dir. l981:45). Utredaren skulle pröva olika alternativ för försörjningen av gödselmedel och råvaror för tillverkning därav. Alternativens effekter på vår livsmedelsberedskap liksom kostnaderna skulle redovisas.

Utredaren har också i särskilt sammanhang värderat effekterna för göd- selmedelsförsörjningen av den försäljning av aktiemajoriteten i Supra AB till Norsk Hydro a.s. som genomfördes under hösten 1981. Supra AB samt Norsk Hydro a.s. och Svenska lantmännens riksförbund (SLR) som ägare av Supra AB hari samband med köpet och som en följd av de diskussioner som förts med utredaren gentemot svenska staten utfäst sig att följa vissa riktlinjer. De innebär i korthet att driften vid anläggningarna i Landskrona och Köping fortsätter i en omfattning som svarar mot deras nuvarande kapacitet, att Norsk l—lydro a.s. bidrar till att trygga den svenska produk- tionens försörjning med råvaror, särskilt ammoniak. och att de kommer-

Prop. 1981/82:102 BilagaS Jordbruksdepartementet 4

siella lagren av råvaror och gödselmedel skall vara av minst samma omfatt- ning som hittills. Riktlinjerna innebär också att företagen mot särskild ersättning skall medverka med önskvärd beredskapslagring av råvaror och gödselmedel och att förhandlingar omgående skall inledas i syfte att teckna krishandelsavtal. Dessa krishandelsavtal skall tecknas med svenska avnä- mare om leveranser av råvaror och gödselmedel till en viss årskvantitet av ammoniak eller däremot svarande kvantiteter gödselmedel som beställarna skall kunna avropa i en krissituation. Utfästelserna innefattar också att man skall medverka till projektering och andra förberedelser för att kunna bygga och ta i drift en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i Sverige i en krissituation.

Våren 1981 godkände riksdagen avtal mellan Sverige och Norge an- gående handeln med jordbruksvaror (prop. 1980/81: 157. JoU 1980/81: 32, rskr 1980/81: 340). I enlighet med avtalet har en särskild översynskommitte upprättats med uppgift att följa utvecklingen av handeln med jordbruks- varor och att tillvarata möjligheterna att främja denna. Inom ramen för översynskommitténs arbete pågår diskussioner rörande handeln med am- moniak och kvävehaltiga gödselmedel.

4 Programplan och anslagsframställning för program- met Livsmedel

4.l Anvisningar

I regeringens anvisningar för programplaneringen för det ekonomiska försvaret anges totalt en medelsram av 180 milj. kr. för budgetåret 1982/83 inom vilken medelsbehov skall tas upp för industriella åtgärder, anskaff- ning av varor, materiel och anläggningar samt åtgärder i övrigt som kan ersätta behov av beredskapslagring och andra mer kostnadskrävande in- satser och bidra till att förbättra handlingsberedskapen inför försörjnings- kriser. För budgetåren 1983/84 1986/87 skall för varje år planeras åtgärder inom motsvarande medelsram som för budgetåret 1982/83. ÖEF skulle i samråd med övriga programmyndigheter lämna förslag till fördelning av medelsramen.

4.2 Programplan för programmet Livsmedel för perioden l982/ 83—1986/87

Statens jordbruksnämnd överlämnade i september [981 programplan för programmet Livsmedel för perioden 1982/83—1986/87. l programplanen lämnas i stort förslag enligt följande. Förslagen anknyter till försvarskom- mitténs mening i delbetänkandet (Ds Fö 1981: ]) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 8 Jordbruksdepartementet 5

Det önskvärda målet för livsmedelsprogrammet bör vara att livsmedels- produktionen skall kunna ställas om till huvudsakligen självförsörjning. Hittills genomförda studier har visat att en godtagbar kriskost kan tillhan- dahållas efter en omställning av jordbruket. Denna kriskost bör kunna ligga till grund för den fortsatta planeringen. Den kriskost och omställ- ningsprocess som den s.k. omställningsstudien redovisar har legat till grund för beräkningar i programplanen. Tre års uthållighet har därvid förutsatts vara ett lämpligt etappmål att uppnå vid utgången av försvars- beslutsperioden l982—l987. Omställningsstudien bedömde att en omställ- ning av jordbruket tar minst tre år. l972 års jordbruksutredning, som utgjorde underlag för 1977 års jordbrukspolitiska beslut, utgick från ett huvudantagande om en treårig total handelsavspärrning.

Programplanen utgår från att ammoniakproduktionen i Köping och Kvarntorp bibehålls oförändrad. l avvaktan på resultatet av pågående utredning anges inget medelsbehov för att fr. o. m. är 1983 bibehålla befmt- lig produktionskapacitet för ammoniak eller vidta andra åtgärder med motsvarande effekt för försörjningsberedskapen.

Programplanens beräkningar av lagringsmål och medelsbehov vid en inriktning av beredskapsverksamheten i enlighet med försvarskommitténs intentioner utgår från att importen minskar successivt för att helt upphöra efter sex månader, dvs. i överensstämmelse med den avspärrningssitua- tion som redan tidigare varit dimensionerande för beredskapslagringen inför en avspärrning.

Vid fördelning på program av den av regeringen anvisade medelsramen har livsmedelsprogrammet tilldelats 46.5 milj. kr. per år. Förutom dessa medel utnyttjas i programplanen även de 22 milj. kr.. som beräknas vara outnyttjade vid utgången av budgetåret 1981/82. Medelsramen 5 x46,5 + 22,0 = 254,5 milj. kr. understiger enligt jordbruksnämnden kraf- tigt medelsbehovet för att uppnå det önskvärda målet. Ambitionsnivån måste därför sänkas betydligt vid den anvisade ramen. Beräkningarna måste utgå från att den successivt avtagande importen inte upphör förrän efter ungefär fjorton månader. Beroende på när under året krisen inleds kan jordbrukets omställning behöva ske snabbare än vad omställningsstu- dien angett. Detta ökar i hög grad kraven på handlingsberedskap och kräver dessutom att statsmakterna tidigt under en kris fattar beslut om genomgripande förändringar.

Liksom försvarskommittén anser jordbruksnämnden att en strävan i försvarsplaneringen bör vara att skapa en högre handlingsberedskap. I avvaktan på resultaten av fortsatta studier förutsätts i programplanen att 10 milj. kr. behövs under femårsperioden för den av omställningsstudien föreslagna beredskapslagringen av fröer m. m. samt för en höjd ambitions- nivå beträffande skydd mot kärnvapen, biologiska och kemiska stridsme- del samt informationsförberedelser.

I programplanen förutsätts att kompensation erhålls för tillkommande kostnader som orsakas av prisutvecklingen eller av mer genomgripande förändringar av samhällsutvecklingen.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 8 J ordbruksdepartementet 6

I följande tabell redovisas dels programplanens förslag till utnyttjande av den av regeringen anvisade medelsramen 254,5 milj. kr. (inkl. de 22 milj. kr. som beräknas vara outnyttjade) och dels den medelsram av 6903 milj.kr. som enligt jordbruksnämnden erfordras för att uppnå försvars- kommitténs intentioner.

Förslag till fördelning

i av regeringen anvisad ram för det ekonomiska försvaret, milj. kr.

Jordbruksnämndens för-

Beredskapslagring:

Livsmedel, foder- medel m. m. Gödselmedel Bekämpningsmedel lndustristöd (Kvarn- torp) ABC-skydd. informa—

tionsförberedelser, lagring av fröer m. m. Ransoneringssyslem

1982/83 1982/83— 1986/87 —20.5 61,7 60.7 1832 21.8 116.5 6.5 6.5 — 10.0 68.5 254,5

slag, milj. kr.

1982/83 1982/83—

1986/87

— 10.4 21,3

15.4 543.2

21.8 ll6.5

6,5 6 5

10.0

2.4 36.0

155,7 690,9

Beräknat totalt medelsbehov för de olika delprogrammen under peri- oden 1982/83—1986/87 för förslag i av regeringen anvisad ram och — inom parentes jordbruksnämndens förslag framgår av följande sammanställ- ning, milj. kr.

M Livsmedel. foder-

medel. m. m. Beredskapslagring

Andra beredskapsåt- gärder

l.2 Gödsel- och bekämp- ningsmedel Beredskapslagring

1.3 Livsmedelskontroll m.m. Andra beredskapsåt- gärder .

Summa Beredskapslagring

Andra beredskapsåt- gärder

Totalt

Investe- ringar Räntor —6| .7 [57.6 (—2|,3) (168.4) 299.7 96.4 (659.7) (l74.6) 238.0 254.0 (638.4) (343.0) 238,0 254,0 (638.4) (30.0)

Övriga drift- kostnader 'l'otalt [80,2 276.) (l98.4) (3455) 27,9 27.9 (64.8) (64.8) 50.8 446.9 (82.7) (917,0) [2.5 [2.5 (l2.5). (12,5) 231 .0 723.0 (281.1) (12625) 40.4 40.4 (77.3) (77.3) 271,4 763,4 (358,4) ( I 3393)

Prop. 1981/82:102 BilagaS Jordbruksdepartementet" 7

4.3 Statens jordbruksnämnds anslagsframställning

De i anslagsframställningen för budgetåret 1982/83 redovisade förslagen och behoven överensstämmer med dem som i programplanen redovisas för planens första år.

4.3.1 Investeringar

Jordbruksnämnden hemställer att l24,8 milj. kr. anvisas för investering- ar i beredskapslager enligt föreslaget alternativ innebärande en inriktning av beredskapsverksamheten i enlighet med försvarskommitténs inten- tioner. Förutom en omstrukturering mellan delprogrammen föreslås en omstrukturering inom delprogram l.l Livsmedel, fodermedel m.m. Denna innebär främst en fortsatt minskning av brödsäds- och sockerlagringen samt en fortsatt lageruppbyggnad avseende oljekraftfoder. lnom delpro- gram l.2 Gödsel- och bekämpningsmedel föreslås en fortsatt omstrukture- ring och utbyggnad av lagringen av kvävegödselmedel samt en fortsatt ökning av lagren av bekämpningsmedel. Nämndens förslag innebär att hela beloppet 124,8 milj. kr. utnyttjas inom delprogram l.2.

Iden av regeringen anvisade ramen. inom vilken 40 milj. kr. fördelats till programmet Livsmedel för investeringar i beredskapslager, ryms ingen utbyggnad av kaffelagringen och dessutom minskas lagringen av margarin- råvaror. Vad gäller gödselmedel blir utbyggnadstakten för kväve mindre än hälften av vad som krävs för en inriktning enligt försvarskommitténs intentioner. Även i den av regeringen anvisade ramen disponeras hela beloppet inom delprogram l.2. '

4.3.2 Driftkostnader och räntekostnader

Beredskapslagring av livsmedel, fodermedel m. m. Räntan på disponerat kapital vid ingången av budgetåret l982/83 har beräk- nats efter en räntesats av l0.75 %. Disponerat kapital utgör 324 750000 kr. Den årliga räntan på detta kapital blir 34 900000 kr. Övriga driftkostnader har beräknats vara för vara och uppgår vid en inriktning i enlighet med försvarskommitténs intentioner till 39 100 000 kr. och vid den av regeringen anvisade medelsramen till 36600 000 kr.

Beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel

Det disponerade kapitalet vid ingången av budgetåret 1982/83 uppgår till 45 624000 kr. Den årliga räntan på detta kapital blir 4900000 kr. Övriga driftkostnader har beräknats till 8400 000 kr. i föreslaget alternativ och till 6500000 kr. i alternativ i anvisad ram. '

Prop. 1981/82:102 BilagaS Jordbruksdepartementet 8

4.3.3 Övergripande planering m. m.

För övergripande planering, planläggning och övriga beredskapsåt— gärder beräknar jordbruksnämnden följande kostnader.

Beredskapsrådets verksamhet och undersökningar. bl. a. om ersätt- ningsproduktion, 100000 kr.,

planläggning av jordbrukets blockorganisation och utbildning av block- ledare. 941000 kr..

förberedelser för att tillgodose jordbrukets behov av varor och tjänster, 5 000 kr.,

planläggning av livsmedelsberedskapen med ADB-system. 220000 kr.. och LIBE-modellen, 15 000 kr..

förberedelser för undanförsel. 10000 kr., samt planläggning av och utbildning för ledning och administration, 12000 kr. Jordbruksnämnden har vidare begärt ett belopp av 2,5 milj. kr. för vida- reutveckling av ett principförslag till ransoneringssystem för dagligvaror som nämnden och ÖEF på regeringens uppdrag lämnat. Kostnaderna härför ryms inte inom den av regeringen anvisade ramen. Inom denna ram ryms endast ett begränsat arbete med vidareutveckling av delar i ett interimistiskt system. Kostnaderna för detta arbete beräknas till 100000 kr.

Den totala kostnaden för andra beredskapsåtgärder än beredskapslag- ring uppgår således i föreslaget alternativ sammanlagt till 3 803 000 kr. och i alternativ i anvisad ram till 1403 000 kr.

5 Försvarskommitténs slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987

Sedan kommitténs tidigare redovisade delbetänkande överlämnades, har de särskilda studierna, som berör livsmedelsförsörjningen. genomförts av statens jordbruksnämnd och ÖEF.

Kommittén instämmer i de allmänna krav på livsmedelsförsörjningen i krig som anges i den ena av studierna. Kommittén betonar särskilt betydel- sen av att den regionala försörjningsförmågan uppmärksammas i plane- ringsarbetet. Särskilt viktigt är detta i områden som tidigt kan bli utsatta för stridshandlingar och där försörjningen i fred till stor del baseras på tillförsel från andra delar av landet. Kommittén framhåller civilbefälhavar- nas ökade ansvar i detta sammanhang. Det är särskilt viktigt att distribu- tionssystemets funktion i krig säkerställs.

Vad gäller ransoneringssystem betonade kommittén i sitt förra delbetän- kande betydelsen av att påbörjad utveckling av ett modernt ransonerings- system på dagligvaruområdet fullföljs. Det bör enligt kommitténs mening närmast ankomma på regeringen att fastställa omfattning och införande av ett sådant system.

Prop. 1981/82:102 BilagaS Jordbruksdepartementet 9

1 programplanen för det ekonomiska försvaret har ÖEF i samråd med jordbruksnämnden lämnat förslag till åtgärder inom livsmedelsprogrammet som är likartade, oberoende av ekonomisk nivå. trtom vad gäller utveck- ling av ransoneringssystem för livsmedel och anskaffning av beredskaps- lager av gödselmedel. För att kunna bibehålla inriktningen att ställa om livsmedelsförsörjningen till i huvudsak självförsörjning har det i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån varit nödvändigt att räkna med en betydligt större krisimport. Därutöver mäste reduceringar och omstruktu- reringar i befintliga beredskapslager genomföras.

Försvarskommittén framhåller att minimibehovet av bl.a. livsmedel måste kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjnings- kriser. Kommittén vidhåller därför sin tidigare redovisade uppfattning om betydelsen av en inhemsk produktion av kvävegödselmedel. Den delvis nya situation som har uppstått i samband med försäljningen av Supra AB bör emellertid beaktas vid bedömningen av behovet av beredskapslager av gödselmedel. '

Kommittén konstaterar att Sverige för sin kväveförsörjning är helt bero- ende av import. Delar av den ammoniakimport som i dag i huvudsak kommer ifrån Mellan- och Sydamerika kan emellertid komma att ersättas med import från Norge. Detta bör öka möjligheterna till krisimport. En sådan bör också förberedas i fred, eftersom det måste anses värdefullt om förutsättningarna för krisimport kan förbättras. Behovet av betydande omställningar av jordbruksproduktionen kan därigenom begränsas. Kom- mittén anser det därför rimligt att räkna med en något högre krisimport än i hittillsvarande planering särskilt om pågående diskussion med Norge inom ramen för det ingångna jordbruksavtalet leder till ömsesidiga åtaganden om leveranser av försörjningsviktiga varor i ett krisläge. Kommittén anser emellertid att när det gäller ett så viktigt försörjningsområde som livsmedel kan man inte helt förlita sig på import. En viss fortsatt uppbyggnad av beredskapslagren av kvävegödselmedel och/eller insatsvaror för produk- tion av gödselmedel. som komplement till inhemsk produktion och möjlig import. är därför under alla förhållanden nödvändig för att tillgodose behovet under ett första krisår. Utbyggnaden av beredskapslagringen av gödselmedel bör därför under budgetåret 1982/83 genomföras i stort enligt det i programplanen redovisade förslaget i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån. Slutlig ställning till lagringens fortsatta inriktning och omfattning bör tas när utredningen om alternativa sätt att trygga gödselme- delsförsörjningen har avslutats.

Försvarskommittén framhöll i sitt föregående betänkande att det ställs särskilda krav på en förstärkning av studie- och planeringsresurserna för att kunna förverkliga den förordade planeringsinriktningen av vår försörj- ningsberedskap. Detta gäller enligt kommitténs mening främst inom livs- medelsprogrammet.

Prop. 1981/82:102 Bilaga8 Jordbruksdepartementet 10

6 Föredraganden

Jag har i det föregående redovisat försvarskommitténs förslag till inrikt- ning inom programmet Livsmedel för perioden 1982/83 1986/87. I likhet med kommittén anser jag att minimibehovet av livsmedel måste kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjningskriser. Målet för livsmedelsprogrammet bör därför vara att livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om till i huvudsak självförsörjning. En omställning av jordbruket innebär en förskjutning från animalie- till vegetabilieproduk- tion. Genomförda studier har visat att en godtagbar kriskost kan tillhanda- hållas efter en sådan omställning. Denna kriskost bör ligga till grund för planeringen. Sådana varor som inte kan produceras i eller importeras till landet vid en kris och som erfordras för att klara en omställningsperiod och för att ge erforderlig uthållighet i övrigt bör beredskapslagras. I detta sammanhang villjag i likhet med försvarskommittén betona betydelsen av att kväveförsörjningen kan tryggas.

Svenskt jordbruk är på ett avgörande sätt beroende av en tillräcklig försörjning med kvävegödselmedel. Jag har tidigare redogjort för olika studier och utredningar som genomförts eller pågår där olika alternativ för att klara kväveförsörjningen prövas. Därav har framgått att staten ställt särskilda medel till förfogande för att upprätthålla produktionskapaciteten vid ammoniakfabriken i Kvarntorp till utgången av år 1982. Vidare har framgått att jag med stöd av regeringens bemyndigande tillkallat en sär- skild utredare som skulle pröva olika alternativ för försörjningen av göd- selmedel och råvaror för tillverkning därav. Alternativens effekter på vår livsmedelsberedskap liksom kostnaderna skulle redovisas.

Utredaren läggeri sitt betänkande fram i huvudsak följande förslag. Försörjningsberedskapen vad gäller kväve bör i framtiden baseras på inhemsk produktion av ammoniak och gödselmedel, krishandelsavtal, för- beredelser för att vid en kris bygga en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i Sverige och beredskapslagring.

Utredaren utgår ifrån att den fredstida inhemska produktionen av göd- selmedel kommer att förbli i stort sett oförändrad samt att produktionen av ammoniak vid fabriken i Köping kommer att fortsätta. Utredaren stöder sig därvid på den särskilda utfästelse som Supra AB, Norsk Hydro a.s. och SLR gjort gentemot svenska staten.

Samtidigt har utredaren på särskilt uppdrag av ÖEF förhandlat med Norsk Hydro och Supra om en principöverenskommelse mellan ÖEF, Norsk Hydro och Supra rörande handeln med gödselmedel och ammoniak. Överenskommelsen innebär bl. a. att Norsk Hydro och Supra skall träffa avtal om att Norsk Hydros fredstida export till Sverige skall fortsätta i olika internationella krissituationer och om möjligt vid behov kunna utvid- gas till att omfatta hela det svenska importbehovet av kvävegödselmedel.

Prop. 1981/82:102 Bilaga8 Jordbruksdepartementet ll

Om så befinns lämpligt kan importen av kvävegödselmedel ersättas med import av ammoniak. Principöverenskommelsen förutsätts bli komplet- terad med ett avtal mellan de svenska och norska regeringarna.

Utredaren har samtidigt också på uppdrag av ÖEF förhandlat om en principöverenskommelse rörande förstudie. projektering och andra förbe- redelser för att en elektrolysbaserad ammoniakfabrik skall kunna byggas Vid en kris. Fabriken skall kunna producera ca 120000 ton ammoniak per år med början högst två år efter beslut om byggande. Förstudien beräknas kosta ca 2 milj. kr. Principöverenskommelsen förutsätter regeringens god- kännande. Vissa delar till anläggningen kan behöva beredskapslagras.

För att täcka behovet av kväve under den tid det tar att bygga en elektrolysbaserad ammoniakfabrik föreslår utredaren vidare en bered- skapslagring av olja för ammoniakproduktionen i Köping samt av kväve- gödselmedel.

Med hänvisning till de lösningar som presenterats för att klara kväveför- sörjningen i en kris anser utredaren det inte försvarbart att förorda att staten ställer medel till förfogande för att möjliggöra fortsatt drift efter utgången av år 1982 av ammoniakfabriken i Kvarntorp.

Chefen för handelsdepartementet har efter samråd med mig tidigare i dag under delprogrammet Kemiska produkter m.m. förordat att fortsatt statligt stöd till ammoniakproduktionen i Kvarntorp inte bör lämnas.

De förslag till åtgärder som utredaren lägger fram bör enligt min mening tillsammans kunna utgöra grunden för en godtagbar beredskap vad gäller kväveförsörjningen, även om ammoniakproduktionen i Kvarntorp upphör. Jag är emellertid inte nu beredd att ta slutlig ställning till hur beredskapen för vår kväveförsörjning i kriser av olika slag skall vara utformad. Bl. a. förutsätter förslaget om krisimport en överenskommelse med Norge på regeringsnivå innan man slutligt kan bedöma dess beredskapsvärde. Resul- tatet av de övriga diskussioner som pågår inom ramen för svensk-norska jordbruksavtalets ram bör också vägas in i den samlade bedömningen. De ansvariga beredskapsmyndigheterna bör också ges möjlighet att lämna synpunkter på utredarens förslag.

För att det skall bli möjligt att göra en samlad bedömning bör, såsom chefen för handelsdepartementet tidigare denna dag har föreslagit, medel anvisas till en förstudie om byggande av en elektrolysbaserad ammoniak- fabrik.

I avvaktan på slutligt ställningstagande bör emellertid beredskapslagring av gödselmedel under budgetåret 1982/83 genomföras enligt det i program- planen redovisade förslaget i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån. Jag avser således att återkomma till regeringen beträffande frågan om kväveförsörjningen.

För nästa budgetår beräknar jag 40 milj. kr. för beredskapslagring ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. [ enlighet med förslaget i programplanen bör en viss uppbyggnad och omstrukturering av bered-

Prop. 1981/82:102 Bilaga8 Jordbruksdepartementet 12

skapslagren ske. Ställning till frågan om en ytterligare minskning av bröd- sädslagringen under delprogram 1.l Livsmedel, fodermedel m.m. bör. till skillnad från vad jordbruksnämnden föreslagit. anstå tills frågan om för- sörjningen med gödselmedel slutligt har klarlagts.

Med hänsyn till att medel således inte frigörs till följd av försäljning av brödsäd från beredskapslager måste vissa förändringar ske i förhållande till programplanens förslag till lagring. Enligt min mening bör inköpen av oljekraftfoder under delprogram 1.1 senareläggas. I övrigt bör dock den föreslagna omstruktureringen inom delprogrammet genomföras.

Under delprogram l.2 Gödsel- och bekämpningsmedel bör, mot bak- grund av vad jag nyss anfört om kväveförsörjningen, beredskapslagringen för budgetåret 1982/83 genomföras i stort enligt förslaget i programplanen. Således bör en fortsatt lageruppbyggnad av kvävegödselmedel av mer lagringsdugligt slag ske samt försäljning av lantbrukskväve tidigareläggas till budgetåret 1982/83.

Jag har tidigare redovisat den studie som genomförts av jordbruksnämn- den och ÖEF om livsmedelsförsörjningen i krig. Försvarskommittén pekar på bl.a. denna studie och betonar betydelsen av att den regionala försörj- ningsförmågan uppmärksammas i planeringen. Jag delar kommitténs be- dömningar i fråga om vikten av den regionala försörjningen. ] detta sam- manhang vill jag också anmäla att jag senare avser att, mot bakgrund av riksdagens beslut våren 1979 (JoU l978/79:37. rskr l978/79:418), föreslå regeringen att en särskild kommitté tillsätts med uppdrag att utreda livsme- delsförsörjningens sårbarhet från olika synpunkter.

Försvarskommittén framhåller betydelsen av att den påbörjade utveck- lingen av ett modernt ransoneringssystem för dagligvaror fullföljs och att det närmast ankommer på regeringen att fastställa omfattning och införan- de av ett sådant system. Efter samråd med chefen för handelsdepartemen- tet avserjag att föreslå regeringen att jordbruksnämnden tillsammans med ÖEF får i uppdrag att utreda och lämna förslag till ett system för ransone- ring av dagligvaror. ] det sammanhanget får övervägas i vilka delar tidigare utarbetade systemförslag skall bilda underlag för ett modernt ransone- ringssystem. Ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar beräk- nar jag 300000 kr. för budgetåret 1982/83 för detta ändamål.

För jordbruksnämndens verksamhet med andra beredskapsåtgärder än beredskapslagring beräknar jag för budgetåret 1982/83 ett belopp av 1403 000 kr. Därtill kommer nyssnämnda belopp för utveckling av ett modernt ransoneringssystem.

Försvarskommittén anser att det ställs särskilda krav på förstärkning av studie- och planeringsresurserna, främst inom livsmedelsprogrammet. l prop. 1981/82: 100 bil. 13 har jag under anslaget Statens jordbruksnämnd beräknat ett engångsbelopp av 100000 kr. för åtgärder i syfte att höja handlingsberedskapen på området.

Prop. 1981/82:102 Bilaga8 Jordbruksdepartementet 13

I prop. 1981/82: 100 bil. 13 har jag även beräknat medel för uppgifter inom det ekonomiska försvaret under anslagen Lantbruksstyrelsen. Lant- bruksnämnderna och Statens livsmedelsverk. Regeringen har denna dag beslutat särskild proposition om organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård. m.m. Jag har därvid under vissa anslag beräknat medel för uppgifter inom det ekonomiska försvaret.

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgär- derna i programplanen och anslagsframställningen för budgetåret 1982/83 ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten inom livsmedelspro- grammet. Medel till Kvarntorpsfabriken för andra hälften av år 1982 har redovisats av chefen för handelsdepartementet under delprogrammet Ke- miska produkter m. m.

Jag återkommer i det följande till anslagsfrågorna.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat om inriktningen av det ekonomis- ka försvaret inom programmet Livsmedel.

8 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

1 prop. 1981/82: 100 (bil. 13 5.40) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1982/83 till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring beräkna ett reservationsanslag av 17000000 kr. och till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel rn. rn. beräkna ctt förslagsanslag av 85 725 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

TIONDE HUVUDTITELN C. Jordbruksprisreglering

C 4. Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring

l980/81 Utgift 12 276 400 Reservation 2 723 600 1981/82 Anslag 17000 000 1982/83 Förslag 40000 000

Under anslaget anvisas medel för investeringar i beredskapslager.

Prop. 1981/82:102 Bilaga8 Jordbruksdepartementet 14

Statens jordbruksnämnd

För att uppnå en inriktning av beredskapsverksamheten inom program- met Livsmedel i enlighet med försvarskommitténs intentioner har. som framgår av min tidigare redovisning. statens jordbruksnämnd hemställt att [24,8 milj. kr. anvisas för investeringar i beredskapslager av gödsel— och bekämpningsmedel. Inom den av regeringen anvisade ramen föreslår nämnden att 40 milj. kr. anvisas för sådana investeringar.

Föredraganden Jag har i det föregående redovisat min syn på inriktningen av program- met Livsmedel. För budgetåret 1982/83 beräknar jag 40 milj. kr. för investe- ringar i beredskapslager. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring för budget- året 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 40 000 000 kr.

C 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m.

l980/81 Utgift 60 200 224 1981/82 Anslag 85 725 000 1982/83 Förslag 86 703 000

Från föreliggande anslag bestrids driftkostnaderna för beredskapslagring av livsmedel m.m. samt kostnaderna för andra beredskapsåtgärder än lagring i form av planering m. nr.

1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Statens jordbruksnämnd Före- —— draganden Föreslaget Alternativ alternativ i anvisad ram Anslag Beredskapslagring av livsmedel. fodermedel m. m. räntor 30 851 000 +4 049 000 + 4 049 000 +4 049 000 övriga driftkostnader 37 258 000 +] 842 000 — 658 000 + 1 842 000 Beredskapslagring av gödsel- och bekämp- ningsmedel räntor . 7 600 000 — 2 700 000 —2 700 000 — 2 700 000 övriga driftkostnader 8 600 000 200 000 2 100 000 -2 500 000

Övergripande planering, planläggning och övriga beredskapsåtgärder 1 416 000 + 2 387 000 13 000 + 287 000

Summa 85 725 000 +5 378 000 —I 422 000 + 978 000

Prop. 1981/82:102 Bilaga8 Jordbruksdepartementet 15

Statens jordbruksnämnd

De totala kostnaderna under anslaget ökar med 5378000 kr. vid en inriktning av beredskapsverksamheten i enlighet med försvarskommitténs intentioner. Vid en inriktning av beredskapsverksamheten inom den av regeringen anvisade ramen minskar kostnaderna under anslaget med 1422000 kr. Den närmare fördelningen av kostnaderna framgår av den föregående redovisningen.

Föredraganden

Med hänvisning till sammanställningen och till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 86703 000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Eliasson

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Ekonomiskt försvar: programmet Arbetskraft

Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

I prop. 1981/82: 100 (bil. 15 s. 101) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet. till Totalförsvarsverksam- het för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90 998 000 kr.

Med hänvisning till vad chefen för handelsdepartementet har anfört i det föregående (bilaga 3) i fråga om programmet Arbetskraft anhåller jag att nu få ta upp följande anslagsfråga.

Tolfte huvudtiteln B. Arbetsmarknad m.m.

B 5. Totalförsvarsverksamhet

l980/81 Utgift 70 831 000 l98l/82 Anslag 86 378 000 1982/83 Förslag 90 998 000

Från anslaget bestrids utgifter för arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) pro- gram BS. Totalförsvarsverksamhet, som består av delprogrammen För- svars- och beredskapsplanering samt Vapenfria tjänstepliktiga. ] fråga om delprogrammens innehåll och omfattning hänvisas till redogörelsen i prop. 1981/82: 100 (bil. 15 s. 98 f.).

l Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 102. Bilaga 9

Prop. 1981/82:102 Bilaga9 Arbetsmarknadsdepartementet 2

1980/81 1981/82 1982/83 Beräknad ändring AMS Före- draganden Försvars- och bered- skapsplanering 5 350 000 5 550 000 + 2 990 000 + 520 000 Vapenfria tjänste- pliktiga 49 017 000 64 628 000 + 18 102 000 + 2 500000 Förvaltningskost- nader 16 464 000 16 200 000 + 1 520 000 + 1 600 000 70 831 000 86 378 000 +22 612 000 + 4 620 000 AMS

Budgetförslaget för budgetåret 1982/83 överensstämmer med första året i AMS programplanering för totalförsvarsverksamhet för budgetåren 1982/83—1986/87.

Försvars- och beredskapsplanering

På arbetskraftsområdet inriktas i huvudsak den översiktliga planeringen mot att följa ÖEF:s och ekonomiska försvarets metod- och utvecklingsar- bete samt att genomföra branschstudier avseende områdena dataservice, landsvägstransporter och motorreparationstjänst.

Personalplanläggningen kommer att revideras inom följande områden: mejerier. slakterier, charkuteriindustti. kvarnindustri/bagerier. partihan- del med livsmedel och rederier. Dessutom kommer den redan påbörjade personalplanläggningen av skogsavverkning i krig (den s.k. vedplanen) att färdigställas liksom den datorbaserade personalplanläggningen av lant- bruksnämnderna och lantbruksstyrelsen.

För budgetåret 1981/82 räknar AMS med att den frivilliga försvarsverk- samheten med hänsyn till kostnadsutvecklingen inte kan vidmakthålla erforderlig grundutbildningsvolym eller genomföra en rimlig del av den nödvändiga repetitionsutbildningen. Någon inskränkning av tidigare års eftersläpning kan inte heller ske.

En översyn av rutinerna i samband med beredskapsregistrering, upp- skovshantering och fördelning av 47-åringarna kommer att påbörjas i sam- arbete med riksförsäkringsverket resp. värnpliktsverket. Vidare fortsätter arbetet med att realisera en konkret beredskapsplan för arbetsmarknadsut- bildning i samarbete med skolöverstyrelsen.

Frivilligorganisationerna utbildar och avtalsbinder en stor del av med- lemmarna till bristområden, bl. a. som djurvårdare och traktorförare inom jordbruket samt förare av tunga lastfordon hos åkerierna. Frivilligorgani- sationerna kan emellertid på grund av medelsbrist inte täcka behovet. Repetitionsutbildningen har inte heller kunnat genomföras i erforderlig utsträckning. Mot bakgrund härav begär AMS för budgetåret 1982/83 en höjning av statsbidraget från 5,6 milj. kr. till 8.5 milj. kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga9 Arbetsmarknadsdepartementet 3

Vapenfria tjänstepliktiga

I anslagsframställningen för budgetåret 1981/82 föreslog AMS att vapen- friverksamheten borde överföras till annan huvudman.

Med anledning av förslaget tillkallade chefen för arbetsmarknadsdepar- tementet efter bemyndigande av regeringen en särskild utredare för att se över administrationen av hela vapenfriverksamheten och i förekommande fall avge förslag till organisatoriska förändringar och dimensionering av organisationen. ] maj 1981 överlämnade utredningen sitt betänkande (.DsA 1981 : 5) Förslag till viss omorganisation av vapenfriverksamheten.

Under budgetåret l980/81 anslogs medel för 650000 utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga. Dessa har utnyttjats dels för grundutbildning av 1800 vapenfria som har inkallats under budgetåret samt för repetitionsut- bildning av 1000 vapenfria, dels för att slutföra tidigare utbildning. För budgetåret l98l/82 fick 650000 tjänstgöringsdagar tas i anspråk, vilket innebar att 1 925 vapenfria kunde inkallas till hel grundutbildning och 1000 till repetitionsutbildning. Antalet ansökningar om vapenfri tjänst har under senare år ökat. Även antalet beviljade tillstånd att göra vapenfri tjänst beräknas i fortsättningen öka. Eftersom det finns en eftersläpning i utbild- ningsbehovet. föreslår AMS för budgetåret 1982/83 en utökning av antalet tjänstgöringsdagar till 750000. Detta skulle medge grundutbildning av 2 500 vapenfria och repetitionsutbildning av 1 000.

Utökningen av utbildningen av vapenfria beräknas i huvudsak ske hos bidragsberättigade utbildningsanordnare. Risk föreligger dock att utbild- ningsanordnama inte är villiga att fortsätta utbildningen av vapenfria. om inte beräkningsgrunden när det gäller ersättning för utbildningskostnader och administrationjusteras. AMS beräknar denna ersättning för utbildning av 1 500 vapenfria till 6 milj. kr. Medelsbehovet för vapenfriverksamheten beräknas till 82 730000 kr.

Det totala medelsbehovet för anslaget Totalförsvarsverksamhet beräk- nas under budgetåret 1982/83 till 108 990 000 kr. (+ 22 612 000 kr.).

1978 års försvarskommitté

Försvarskommittén anser i sitt betänkande (Ds Fö 1981: 1) att den frivil- liga personalen inom totalförsvaret skall vara ett nödvändigt komplement till plikttjänstgöring. Flera av frivilligorganisationcrna har givits så viktiga uppgifter i landets försvar att det enligt kommittén skulle få allvarliga konsekvenser inte minst för insatsberedskapen. om de frivilliga åtagan- dena reducerades. Försvarskommittén anser även att uppgifterna inom totalförsvaret i minst samma omfttning som f.n. bör lösas av frivillig personal som genomgår särskild utbildning och genom avtal åtar sig att fullgöra uppgifter i händelse av mobilisering och krigsorganisering. Enligt ÖB/AMS-utredningen är den långsamma tillväxten av frivilliga betingad av ekonomiska begränsningar. Kommittén anser därför att det bör skapas bättre förutsättningar för kvinnorna att delta i frivillig utbildning samt

Prop. 1981/82:102 Bilaga9 Arbetsmarknadsdepartementet 4

avtalsbinda sig för tjänstgöring i krig. Enligt kommittén bör icke heller frivilligorganisationernas utbildning enbart uppfattas som en uppgift för det militära försvaret och arbetsmarknadsstyrelsen utan även för andra organisationer och myndigheter.

Försvarskommittén har vidare krävt att de vapenfria tjänstepliktiga i enlighet med fattat riksdagsbeslut utbildas för och krigsplaceras i uppgifter som är av betydelse för totalförsvaret vid beredskapstillstånd och i krig. Kommittén påpekar vikten av att tiden mellan ansökan om vapenfri tjänst och inryckning hålls så kort som möjligt samt att för totalförsvaret angeläg- na personalbehov i ökad omfattning tillgodoses av vapenfria tjänsteplik- tiga. Enligt kommitténs mening är det dessutom nödvändigt att öka an- strängningarna att utnyttja vapenfria tjänstepliktiga i den kommunala verk- samheten under krig. De vapenfria tjänstepliktiga som inte är krigsplacera- de och ej har någon återstående tjänstgöringsskyldighet i fred bör enligt kommitténs mening överföras till civilförsvaret i den utsträckning detta är praktiskt och ekonomiskt motiverat. Dessa skulle då i likhet med värnplik- tiga som inskrivs i civilförsvaret efter fullgjord värnplikt kunna kallas till övning med stöd av civilförsvarslagen. Verksamheten för vapenfria tjäns- tepliktiga vid statens järnvägar. luftfartsverket, socialstyrelsen. televerket och statens vattenfallsverk bör enligt kommittén fortsätta minst i samma omfattning som hittills. När det gäller de vapenfria tjänstepliktiga som fredsutbildas inom riksantikvarieämbetet, kriminalvårdsstyrelsen. sjö- fartsverket. SIDA, Sveriges kristna ungdomsråd och statens naturvårds- verk biträder kommittén ÖB/AMS-utredningens förslag att dessa istället påbörjar sin tjänstgöring med civilförsvarsutbildning för att sedan gå till resp. myndighet för fredsutbildning. På detta sätt vinner man 2—3 års- klasser för civilförsvarets krigsorganisation.

Föredraganden

Inledningsvis vill jag anmäla att jag ansluter mig till vad chefen för försvarsdepartementet tidigare denna dag (bil. 1) har anfört rörande total- försvarets ledning och samordning, den administrativa beredskapen, ut- nyttjandet av de samlade personaltillgångarna. den frivilliga försvarsverk- samheten samt utnyttjandet av de vapenfria tjänstepliktiga.

Jag biträder vidare vad chefen för handelsdepartementet tidigare denna dag (bil. 3) har anfört i fråga om det ekonomiska försvarets inriktning och om inriktningen av programmet Arbetskraft.

Jag delar även försvarskommitténs uppfattning att en fungerande arbets- marknad är betydelsefull även vid kriser och krig och att arbetsmarknads- verkets förberedelser för arbetsförmedlingens krigsorganisation därför bör prioriteras. Vad beträffar den administrativa beredskapen kommer i sär- skild ordning en principproposition rörande arbetsrätten i krig att föreläg- gas riksdagen under våren 1982.

Jag anser vidare att den av AMS upprättade programplanen ger underlag

Prop. 1981/821102 Bilaga9 Arbetsmarknadsdepartementet 5

för en lämplig inriktning av verksamheten inom programmet Arbetskraft under perioden 1982/83—1986/87.

l årets budgetproposition (1981/82: 100 bil. 15) föreslår regeringen, sedan betänkandet (Ds A 198115) om förslag till viss omorganisation av vapenfri- verksamheten har remissbehandlats. att administrationen m.m. av vapen- frifrågorna inom AMS förs över till en nyinrättad myndighet. nämnden för vapenfriutbildning. Nämnden föreslås bli lokaliserad till Karlstad. ] admi- nistrativt avseende skall den nya nämnden samordnas med civilförsvars- styrelsen. Omlokaliseringen av AMS vapenfrisektion till Karlstad avses vara genomförd till den ljanuari 1983. '

För budgetåret 1982/83 har AMS under ifrågavarande anslag begärt 108990000 kr., varav 8.5 milj. kr. avser statsbidrag till bl.a. de frivilliga försvarsorganisationernas utbildning av personal inom totalförsvarets civi- la delar och 82.7 milj. kr. utbildning av vapenfria tjänstepliktiga.

För egen del beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1982/83 till 6070000 kr. för försvars- och beredskapsplanering. Beloppet inkluderar medel för ökade kostnader för instruktörsarvoden. Jag räknar med att frivilligverksamheten härigenom kan behållas på en i huvudsak oförändrad nivå.

AMS har föreslagit att antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänste- pliktiga bör ökas från 650000 till 750000 dagar under budgetåret 1982/83. Vidare har försvarskommittén förordat ett ökat antal tjänstgöringsdagar. För egen del anser jag emellertid att för verksamheten med vapenfria tjänstepliktiga bör liksom för innevarande budgetår gälla att antalet tjänst- göringsdagar för budgetåret 1982/83 uppgår till högst 650000. Mot bak- grund av att ungdomskullarna i de aktuella åldrarna för att kallas till vapenfri tjänstgöring under de kommande åren kommer att växa räknarjag med att antalet tjänstgöringsdagar senare under programplaneperioden kan komma att behöva ökas. Jag beräknar medelsbehovet för vapenfriverk- samheten under budgetåret 1982/83 till 67.1 milj. kr.

Regeringen har i årets budgetproposition (1981/82: 100, bil. 15) föreslagit riksdagen att under ifrågavarande anslag för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90 998 000 kr.

Med hänvisning härtill hemställer jag nu att regeringen föreslår riksda- gen

att ta del av vad jag nu har anfört.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Föredragande: statsrådet Friggebo

Bilaga 10 Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträdc 1982-02-24

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser bostadsdepartementets verksamhets- område

Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m. m. 1 Inledning

Lantmäteriverket har stor betydelse för totalförsvaret. eftersom verket tillverkar det kartmaterial som försvaret behöver såväl i fred som i krig. Härutöver har verket ett antal andra direkt totalförsvarsinriktade upp- gifter. Verket redovisar sin verksamhet i program. varvid totalförsvars— uppgifterna redovisas under programmet Försvarsbercdskap.

2 Statens lantmäteriverk

Inom programmet Försvarsberedskap åligger det lantmäteriet att till skydd för rikets säkerhet granska kartor. flygbilder, geodetiska data och annan landskapsinformation — svara för att lantmäteriets verksamhet bedrivs så att de krav som rikets säkerhet ställer kan tillgodoses

medverka till att trygga totalförsvarets behov av landskapsinformation verka för samordning av totalförsvarets insatser när det gäller land- skapsinformation

svara för administrativ och teknisk ledning av krigstryckningsorganisa- tionen

svara för åtgärder som krävs för lantmäteriets krigsberedskap Uppgifterna påverkas väsentligt av den allmänna utvecklingen i samhäl- let och inom totalförsvaret. Stor betydelse för lantmäteriets uppgifter har

sålunda t.ex. samhällsplaneringen, utvecklingen och beredskapsplanlägg- ningen inom totalförsvaret. den tekniska utvecklingen inom områdena ADB och fjärranalys samt kartproduktionens omfattning.

] Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 102. Bilaga 10

ls)

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 10 Bostadsdepartementet

Verksamheten inom programmet präglas av en alltmer ökad efterfrågan på dess tjänster. Under budgetåret l980/81 har i synnerhet flygfotografe- ringen ökat. vilket ger direkta effekter på omfattningen av sekretess- granskningen av flygbilder och kartor. Dessutom har beslutet om omor- ganisation av lantmäteriet i krigslänsstyrelserna medfört nya åligganden.

Under budgetåret 1981/82 prioriteras den verksamhet som angår säker- hetsskydd m.m. Bcrcdskapsplanläggningen etc. eftersätts därmed.

På lång sikt riskerar lantmäteriet att komma i obalans i förhållande till övriga delar av totalförsvaret.

3 1978 års försvarskommitté

Det är givetvis nödvändigt att försvarets olika delar snabbt är insatsbe- redda i händelse av ett överraskande angrepp. Enligt försvarskommittén kan detta mål f.n. inte uppnås av lantmäteriet, vare sig centralt eller regionalt. För detta krävs såväl planering som övningar i. en omfattning som inte kan inrymmas inom lantmäteriets nuvarande medelsramar.

Behovet av resurser för att lantmäteriet skall kunna fullfölja sina upp- gifter ökar på grund av att omfattningen av sekretessgranskningen ökar. Enligt kommittén får detta inte inkräkta på resurserna för krigsplanlägg- ning och underhåll av krigstryckningsorganisationen.

Kommittén anser det angeläget att åtgärder vidtas så att förhållandena förbättras.

4 Föredraganden

Både lantmäteriverket och 1978 års försvarskommitté framhåller att lantmäteriet har stora svårigheter när det gäller att fullfölja sina totalför- svarsuppgiftcr. Jag delar bedömningen att åtgärder behöver vidtas. Med hänsyn till den ökade vikt som bör fästas vid att myndigheterna skall vara snabbt insatsberedda vid överraskande angrepp bör sålunda förhållandena för lantmäteriet förbättras. Det är på kort sikt inte möjligt att sänka ambitionsnivån när det gäller sekretessbehandling av landskapsinforma— tion. Möjligheten att på längre sikt bedriva denna verksamhet till lägre kostnader för det allmänna övervägs f.n. av utredningen (Bo 1981:01) om sekretessgranskning av kartor m.m.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om verksamheten inom lantmäte- riets program Försvarsberedskap.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 10 Bostadsdepartementet 3 6 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

] prop. 1981/82: 100 (bil. 16 s.127) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet. till Lantmäteriet: För- svarsberedskap för budgetåret 1982/83 beräkna ett reservationsanslag av 2093 000 kr. Jag anhåller om att nu få ta upp denna fråga. TRETTONDE HUVUDTITELN

D. Lantmäteri- och kartväsendet

D 4. Lantmäteriet: Försvarsberedskap

l980/81 Utgift 2 179 650 Reservation () 1981/82 Anslag 2.093 000 1982/83 Förslag 2631000

Program 4 F örs Wirsberedskap

Programmet är indelat i två delprogram: 4a Säkerhetsskydd 4b Beredskapsplanläggning

Programmet omfattar bl.a. sådana uppgifter som åligger lantmäteriet för att kartförsörjningen i krig skall tryggas. Uppgifterna rör främst bered— skapsplanläggning och förberedelser för tryckning av krigskartor. Vidare omfattar programmet sekretessåtgärderi form av granskning av kartor och flygbilder samt vissa administrativa åtgärder i övrigt.

Lantmäteriverket

[ det huvudförslag som lantmäteriverket har redovisat i sin anslagsfram- ställning kan ambitionsnivån inte behållas trots att åtgärder vidtas för att rationalisera verksamheten. Ytterligare personal måste föras över till an- nan verksamhet.

Verkets mening är att det är nödvändigt att resurserna förstärks med hänsyn till de krav som ställs på programmet. Verkets förslag innebär en uppräkning av anslaget till 3016000 kr.. vilket är en höjning med 747000 kr. i förhållande till huvudförslaget. En sådan ökning av anslaget medför att de mest angelägna kraven kan tillgodoses. Endast en sådan anslagsnivå säkerställer att både lantmäteriverkets och det regionala lantmäteriets beredskapsplanläggning kan genomföras på en för totalförsvaret accepta— bel nivå.

Föredraganden

Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört i fråga om verksamheten inom programmet anserjag att det är nödvändigt att för budgetåret 1982/83 anvisa medel för programmet utöver huvudförslaget.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 10 Bostadsdepartementet 4

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Lantmäteriet: Försrarsberedskup för budgetåret 1982/83 an— visa ett reservationsanslag av 2631 000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Utdrag KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

Bilaga ]]

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Boo

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling såvitt avser kommundepartementets verksam- hetsområde

] prop. 1981/82: 100 (bil. 18) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet. till C ivilbefälhavarna för budget- året 1982/83 beräkna ett förslagsanslag av 9704 000 kr. Vidare har. i avvak- tan på proposition om totalförsvaret. beräknats en besparing av 8 milj. kr. genom förenklingar och omprioriteringar av uppgifter inom länsstyrelser- nas försvarsenheter. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m. m.

] Civilbefälhavarna m. m. 1.1 Inledning

Civilbefälhavarnas uppgifter inom totalförsvaret regleras i första hand i instruktionen (1970: 363") för civilbefälhavare. I instruktionen föreskrivs bl.a. att Civilbefälhavaren i fred skall verka för att totalförsvaret inom civilområdet planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning. Planläggningen skall i erforderlig utsträckning samord- nas såväl mellan de civila myndigheterna och organen inbördes som mellan dessa och de militära myndigheterna. Civilbefälhavaren får för sådant ändamål hos civila myndigheter med statliga förvaltningsuppgifter inom civilområdet. riksdagens verk dock undantagna. påkalla att material röran- de planläggningen sänds in till honom och. när det bedöms erforderligt. föreskriva att beredskapsplan inte får fastställas innan samråd har ägt rum med honom. Civilbefälhavaren skall enligt instruktionen leda stabstjänst- övningar inom civilområdet. Han skall verka för att personal hos de civila myndigheterna inom civilområdet utbildas för sin verksamhet i krig och l Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 102. Bilaga 11 _

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 2

själv anordna sådan utbildning. Civilbefälhavaren skall vidare planlägga sitt kanslis krigsorganisation och. med stöd av tillgängligt material rörande beredskapsplanläggningen. göra de sammanställningar och upprätta de egna planer som behövs för verksamheten i krig och vid krigsfara.

Civilbefälhavaren får i den utsträckning som behövs för hans eget plan- läggningsarbete ta del av krigsplanläggningen även hos militära myndighe- ter och institutioner inom civilområdet.

1 sin verksamhet skall Civilbefälhavaren samverka med militärbefälha- varen. Han skall samråda med civila myndigheter och andra civila organ samt hos dessa göra de framställningar som behövs.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i september 1974 sex sakkunniga med uppdrag att se över det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsor- ganisation—Försvarsmaktens ledningsutredning 1974 (FLU 1974). 1 en första etapp behandlades försvarsmaktens centrala ledning. [ en andra etapp har utredningen behandlat den högre regionala nivån. Utredningen lämnade i december 1978 betänkandet (SOU 1978: 77) "Högre regional ledning. l betänkandet föreslogs bl. a. att civilbefälhavarnas ansvar för att inrikta planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förstärkas.

Den IO november l978 uppdrog dåvarande chefen för försvarsdeparte- mentet åt dåvarande civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde lands- hövding Bcngt Olsson att närmare utreda civilbefälhavarens uppgifter främst i fråga om den operativa krigsplanläggningen. Utredningsmannen lämnade den 16 april l980 betänkandet (Ds Fö H 44/80) Civilbefälhavarnas roll i totalförsvarets krigsplanläggning. [ betänkandet föreslogs att civilbe— fälhavarna redan i fred borde ges ett klart planläggningsansvar och att civilbefälhavarnas ställning främst gentemot länsstyrelserna borde preci- seras bättre än för närvarande. Förslagens genomförande förutsatte enligt utredningen personalförstärkning vid civilbefälhavarnas kanslier.

Den 26 januari 1981 förordnades f.d. länsöverdirekör Tore Nyqvist att överarbeta utredningen om civilbefälhavarnas uppgifter m.m. I november l981 lämnades betänkandet (Ds Fö l981: ll) Civilbefälhavarnas planlägg- ningsuppgifter i fred m.m. [ betänkandet föreslogs att civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter i fred skulle preciseras och att föreskriftsrätt skulle införas, dels för centrala myndigheter gentemot civilbefälhavarna. dels för civilbefälhavarna gentemot länsstyrelserna. Vidare föreslogs att civilbefälhavarnas kanslier skulle få en personalförstärkning.

1.2 Nuvarande organisation

För verksamheten inom totalförsvarets civila delar indelas Sverige i sex civilområden. Dessa sammanfaller med indelningen i militärområden. För varje civilområde utser regeringen en av landshövdingarna inom civilområ- det att tillika vara civilbefälhavare.

Prop. 1981/82:10?! Bilaga 11 Kommundepartementet 3

Varje civilbefälhavare har till sitt förfogande ett kansli. Kansliet leds av en kanslichef som också är eivilbefälhavarens ställföreträdare. Antalet handläggare i kansliet varierar mellan tre och sex. Härtill kommer personal för administrativ service. Det totala antalet handläggartjänster är f. n. ca 20 och antalet övriga tjänster är ca 10. Fram t.o.m. utgången av budgetåret 1968/69 var motsvarande antal tjänster l6 resp. 6. Statsmakterna beslöt (prop. 1968: I bil. 8, SU 6. rskr 6) på grundval av 1964 års civilbefälhavar- utrednings förslag en personalförstärkning fr.o.m. budgetåret 1969/70. Antalet handläggartjänster utökades då med fyra medan antalet övriga tjänster ökades med två. Riksdagen beslöt vidare (prop. l972: l bil. 14. CU 4. rskr 70) om en ytterligare personalförstärkning fr.o.m. budgetåret 1972/73. Antalet handläggartjänster utökades då med tre.

Civilbefälhavarkanslierna är lokaliserade till Malmö. Göteborg, Stock- holm. Falun, Östersund och Luleå. Eftersom civilbefälhavaruppgiften inte är knuten till landshövdingen i ett visst län inom civilområdet kan kansliet finnas på annan ort än Civilbefälhavaren.

1.3 Försvarsmaktens ledningsutrednings förslag beträffande civilbe- fälhavarna

Försvarsmaktens ledningsutredning 1974 (FLU 1974) ansåg i betänkan- det Högre regional ledning att civilbefälhavarnas ansvar i krig täcktes av de befogenheter som instruktionen gav och att det därför inte fanns anled- ning att överväga förändringar i civilbefälhavarnas ställning i krig. Vad gäller fredsförhållandena fann utredningen att den annars gällande princi- pen, att den som har uppgifter i krig också borde planera dessa i fred. inte tillämpades på civilbefälhavarna. Bestämmelserna för fredsverksamheten var enligt utredningens mening allmänt hållna. gav utrymme för varierande tillämpningar och möjliggjorde inte att krigsplanläggningen kunde påver- kas i tillräcklig grad. Utredningen föreslog därför att civilbefälhavarnas ansvar för att inrikta planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förstärkas. På grundval av ledningsutredningens förslag lade regeringen våren 1980 fram en proposition (1979/80: 135) om försvarsmaktens högre regionala ledning m.m. I likhet med utredningen ansåg regeringen att det saknades anledning att överväga några förändringar i civilbefälhavarnas lednings- och lydnadsförhållanden i krig. Däremot ansågs inte samma klarhet föreligga beträffande befogenheterna i fred. Civilbefälhavarna hade i fred inte formell rätt att meddela länsstyrelser m.fl. inom civilområdet föreskrifter för beredskapsverksamheten. Regeringen delade utredningens syn på civilbefälhavarnas uppgifter, men var då inte beredd att lämna några konkreta förslag utan avsåg att återkomma senare. Riksdagen (FöU l979/80: l5, rskr 318) gjorde ingen erinran mot de redovisade uttalandena i propositionen.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 4

1.4 Utredningen om civilbefälhavarens roll i totalförsvarets krigs- planläggning

Utredningcn om civilbefälhavarens roll i totalförsvarets krigsplanlägg- ning föreslog att civilbefälhavarna redan i fred borde ges ett klart plane- ringsansvar. Planläggningen borde på ett mer uttalat sätt inriktas och samordnas på den högre regionala nivån. Detta förutsatte enligt utredning- en en anpassning av de centrala myndigheternas anvisningar. Vidare ansåg utredningen att civilbefälhavarnas ställning gentemot länsstyrelserna borde preciseras bättre. ] betänkandet föreslogs också en personalför- stärkning av civilbefälhavarnas kanslier.

1.5 Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m. m.

Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m.m. gjorde följande sammanfattning av tidigare utredningar och propositioner. Statsmakternas intentioner var att civilbefälhavarna i fred skulle vidta de förberedelser som behövdes för krigsverksamheten. Det hade ansetts vara tillräckligt om civilbefälhavarnas fredsverksamhet på olika sätt påverkade planeringen i frivillig samverkan inom civilområdet. utan att direktiv eller föreskrifter behövde användas. Uppenbarligen hade inte detta varit till- räckligt för att civilbefälhavarna skulle kunna genomföra sin planläggning på avsett sätt. Olika förhållanden samverkade till att trycket på civilbefäl- havarna i fredsplaneringen hade blivit kraftigt. Förberedelsearbetet för att rätt kunna bedriva verksamheten i krig var mer betungande och måste täcka fler områden och beakta fler möjligheter än tidigare. Utvecklingen i det civila samhället. med en ökande befolkningskoncentration och en fortgående specialisering och centralisering. krävde överblick och plane- ring för större områden än länen. Samordningen inom det civila försvaret fordrade alltså större arbetsinsatser med sikte på hela civilområdets pro- blem än tidigarc. Även skyldigheten att samverka med militärbefälhavarna och att samordna det civila och militära försvaret krävde avsevärt ökade insatser från civilbefälhavarnas sida. Civilbefälhavarnas uppgifter mot den ovan tecknade bakgrunden försvårades i vissa avseenden av att formella befogenheter saknades eller var vaga. Anvisningar från de centrala myn- digheterna riktades och sändes i allmänhet till länsstyrelserna utan att civilbefälhavarna tillfrågades eller fick del av dem. Detta medförde att det var svårt för Civilbefälhavaren att åstadkomma en för civilområdet sam- ordnad syn på och inriktning av planeringsarbetet. Militärbefälhavarnas ansvar och befogenheter däremot var klart utformade.

Den främsta orsaken till de brister som fanns inom civilbefälhavarnas planeringsverksamhet var enligt utredningen att de centrala myndigheter-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 5

na inte helt hade inordnat civilbefälhavarna i sin planeringsverksamhet. En annan orsak till bristerna var otillräckliga personalresurser. Civilbefälha- varnas kanslier hade inte helt fått de tillskott som 1964 års civilbefälhavar- utredning föreslog år 1967. Av mindre vikt var enligt utredningens mening frånvaron av formella bestämmelser om civilbefälhavarnas befogenheter. Det var sålunda främst genom en ändring av planeringsordningen och genom en ökad personaltilldelning som möjlighet fanns att förbättra plane- ringen på den högre regionala nivån. Men det var också angeläget att den ändrade planeringsordningen preciserades genom formella befogenheter för civilbefälhavarna.

Utredningen föreslog inte någon ändring i instruktionen för civilbefälha- varna i fråga om civilbefälhavarnas ansvar för planläggningen. Utredning- en menade i stället att en precisering av detta ansvar borde ske genom att bestämmelser i annan ordning utfärdades om planläggningssystemet och civilbefälhavarnas planering m.m. [ ett annat avseende borde emellertid instruktionen ändras. Den borde kompletteras med bestämmelser om före- skriftsrätt. Denna föreskriftsrätt skulle avse planeringens inriktning i stort och skulle inte binda eller reglera i detalj.

Den högre regionala nivåns betydelse kom enligt utredningen i ett kris- eller krigsläge att vara väsentligt större än man hittills hade behövt räkna med och därmed ökade vikten av "planering i fred. En förutsättning för att denna planering skulle kunna vara samordnande på den regionala nivån var en samordning i både högsta och central instans. Det var därför nödvändigt att centralmyndigheterna kom fram till ett sinsemellan avstämt synsätt samt att var och en av dem, med detta som grund. utarbetade riktlinjer för sitt område. Det vore värdefullt för utarbetande av de olika myndigheternas riktlinjer om de centrala myndigheterna kunde arbeta fram ett gemensamt dokument. Detta borde innefatta en gemensam grund- syn, uppgifter om väsentliga samordningsproblem samt allmänna riktlinjer för hur dessa skulle beaktas. De centrala myndigheternas riktlinjer borde i samtliga frågor som direkt eller indirekt berörde civilbefälhavarna ställas till dessa.

Samordningen på olika nivåer kunde underlättas och förbättras om större uppmärksamhet ägnades åt det förberedelsearbete som föregick samordningsverksamheten. Detta arbete borde inbegripa samarbete såväl på samma nivåer som mellan olika nivåer inom det civila totalförsvaret. Därför borde representanter för civilbefälhavarna delta i arbetet med de centrala myndigheternas riktlinjer och därmed kunna påverka deras inne- håll. Motsvarande borde också gälla i civilbefälhavarnas verksamhet mot länen. Genom den samordning som utredningen föreslog borde det civila totalförsvaret få bättre möjligheter till planering och bättre kunna anpassa denna till den militära planeringen.

Till grund för civilbefälhavarnas planering skulle ligga dels centrala riktlinjer, dels de faktorer som betingas av samordningsbehoven inom det

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 6

civila försvaret inom civilområdet. Förslag till civilbefälhavarnas riktlinjer borde utarbetas i samarbete med länsstyrelserna. Detta var angeläget eftersom det underlättar samordningen och kunde resultera i riktlinjer som alla berörda ställde sig bakom.

Utredningen erinrade om att orsakerna till problemen för civilbefälha- varna inte främst var brist på uttryckliga bestämmelser om civilbefälhavar- nas ansvar utan mera berodde på att civilbefälhavarna hittills i stort sett hade stått utanför samspelet mellan centrala myndigheter och länsstyrelser ifråga om krigsplanläggningen. Det ändrade ansvaret för civilbefälhavarna borde slås fast. inte genom en ändring i instruktionen för civilbefälhavare utan genom att bestämmelser i annan ordning utfärdades som fastställde utredningens ståndpunkter och förslag till planeringssystem. Utredningen föreslog dock att instruktionen skulle kompletteras med ett avsnitt om föreskriftsrätt. Detta borde innebära dels att civilbefälhavarna skulle iaktta föreskrifter från centrala myndigheter. dels att civilbefälhavarna själva fick meddela föreskrifter till länsstyrelse inom civilområdet. Även till de sam- verkande civila myndigheterna måste civilbefälhavaren kunna ge allmänna råd för att uppnå samordning av planeringen. Någon särskild föreskrifts- rätt föreslogs dock inte för sådan samordning. Utredningen räknade med att det föreslagna planeringssystemet gjorde en formell bestämmelse om detta obehövlig.

Utredningen hade haft att klarlägga behovet av personalökning på civil- befälhavarkanslierna och hur utrymme skulle skapas för detta genom omfördelning av resurser från andra myndigheter. t. ex. genom en förenk- ling av anvisningarna för planering. Utredningen hade kanlagt nuvarande arbetssituation vid civilbefälhavarkanslierna. Ca 20 % av den handläggan- de personalens arbetstid användes för administrativa arbetsuppgifter. För planläggning och kontaktverksamhet samt utbildning och övning åtgick vardera ca 40 % av arbetstiden. Arbetsbelastningen hade ökat sedan år 1970. då den nuvarande organisationen fastställdes. Planeringen omfattade endast till ringa del sådan planering som hade föreslagtis av utredningen. Denna planering och de vidgade befogenheterna för civilbefälhavarna krävde personalförstärkning vid civilbefälhavarnas kanslier. Förstärkning- en måste i stort sett motsvara hela den nya arbetsuppgiften. Utredningen föreslog att nya handläggartjänster skulle inrättas vid samtliga kanslier: tre tjänster vid vardera kanslierna i Södra och Östra civilområdena samt två tjänster vid vardera kanslierna i Västra civilområdet. Bergslagens civilom- råde samt civilområdena i Nedre Norrland och Övre Norrland. Utredning- en hade inte kunnat fullgöra uppgiften att ge förslag om hur utrymme för personalförstärkning till civilbefälhavarorganisationcn skall kunna skapas genom nedskärningar vid andra myndigheter.

Enligt beslut av riksdagen vid l980/81 års riksmöte (prop. 1980/81:57, SoU 24, rskr 263) om hälso- och sjukvården i krig m. m. ändrades grunder- na för ledningen av sjukvården i krig. Riksnämnden för kommunal bered

Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 7

skap har hemställt hos regeringen att civilbefälhavarna skulle få i uppdrag att planera och leda den landstingskommunala övningsverksamheten efter- som civilbefälhavaren skulle utöva den länsövergripande verksamheten under krigsförhållanden. Utredningen om civilbefälhavarnas planlägg- ningsuppgifter i fred m.m. hade föreslagit att länsstyrelserna skulle anord- na och leda de landstingskommunala ledningsövningarna. i den av riksda— gen godkända propositionen om hälso- och sjukvården i krig m.m. slogs fast, att länsstyrelsen hade kvar sitt ansvar och sina befogenheter som länets civila totalförsvarsmyndighet. I enlighet härmed hade länsstyrelsen att fatta övergripande beslut om inriktning och samordning i länet av den civila totalförsvarsverksamheten. beslut som också gällde landstingskom- muner och kommuner. Den nya ordningen för ledning av sjukvården ökade kraven på samverkan mellan länsstyrelse och landstingskommuner. Dessa var redan i fred skyldiga att utarbeta riktlinjer för hur denna samverkan skall utövas. Civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter gällde de läns— övergripande frågorna. Sådana frågor belystes bäst genom att landstings- kommunerna som samverkande myndigheter deltog i de av civilbefälha- vare och militärbefälhavare gemensamt ledda samverkansövningarna för länsstyrelser och övriga regionala civila myndigheter samt försvarsom- rådesbefälhavaren.

1.6 1978 års försvarskommitté

Försvarskommittén strök under civilbefälhavarnas ökade betydelse för ledningen av det civila totalförsvaret och för samordning mellan civil och militär verksamhet på den högre regionala nivån. Den ökade betydelsen berodde dels på samhällsutvecklingen i stort. dels på att försvarsmakten i sin planläggning utgick från att mer än tidigare stödja sig på det civila samhället för sin försörjning. Detta innebar ökade krav i både fred och krig på en nära samordning av den civila och militära planläggningen. En förutsättning för denna samordning var att de centrala myndigheternas anvisningar m.m. ställdes till civilbefälhavarna i allt som hade betydelse för deras ansvar för förberedelsearbetet i fred och verksamheten i krig.

De slutsatser som kunde dras av utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred innebar, som tidigare har nämnts, att nuva- rande ordning och systcm för den civila totalförsvarsplaneringen i fred bättre behövde anpassas till det civila samhället och genomföras i samar- bete mellan olika nivåer. Vidare ansåg denna utredning att civilbefälha- varna borde få sitt ansvar och sina befogenheter i fred preciserade och att civilbefälhavarnas kansliresurscr behövde förstärkas. Försvarskommittén delade den uppfattning om behovet av att precisera civilbefälhavarnas uppgifter i fred. som hade förts fram i den i det föregående redovisade utredningen.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 8

Försvarskommittén ansåg att civilbefälhavarna borde få en mera bety- delsefull roll än hittills inom flera områden. De tidigare planerade stora utrymningarna kommer att ersättas av ett mindre låst system som ger ökade möjligheter att utnyttja kombinationer av skydd, omflyttning och utrymning. För detta fordrades en ledningsorganisation som civilbefälha- varna måste ansvara för.

Civilbefälhavarnas planering inom sjukvårdsområdet måste enligt kom- mitténs mening samordnas med militärbefälhavarnas krigssjukvårdsplaner och ange riktlinjer för hur de totala resurserna inom civilområdet skulle utnyttjas och ledas. Enligt kommittén måste en långtgående integrering av försvarsmaktens och den civila krigssjukvårdens resurser ske. Med hän- syn till bl.a. tidskraven var samverkan inte en tillräcklig grund för sjuk- vårdsledningen i krig. .

lnom det ekonomiska försvarets område hade utvecklingen i samhället och näringslivet lett till att civilbefälhavarna hade fått en allt större roll för samordnad ledning av försörjningen inom civilområdet. Kommittén fram- höll att sådana varor och tjänster som fordrades för understöd av det militära försvaret och civilförsvaret och för individens och samhällets överlevnad måste prioriteras. Det fredstida förberedelsearbetet för det ekonomiska försvaret måste kraftsamlas enligt denna prioritering. Plane- ringen borde skapa förutsättningar för att försörjningen i krig säkerställs.

Civilbefälhavarnas planering för transportverksamheten måste sam- ordnas med militärbefälhavarnas motsvarande planering. Med tanke på hur beroende de flesta totalförsvarsfunktioncr är av transporter måste planeringen så långt möjligt skapa förutsättningar för att alla viktiga behov tillgodoses.

lnformationsverksamheten i krig hade stor betydelse för motståndsför— mågan. Civilbefälhavarna borde samordna dels de olika länsstyrelsernas informationsverksamhct. dels den civila informationsverksamheten med den militära informationsverksamheten.

Försvarskommittén tog i sitt betänkande inte ställning till den exakta fördelningen av personal för totalförsvarsplaneringen mellan centrala. re- gionala och lokala myndigheter. En förstärkning av civilbefälhavarnas kanslier var enligt kommitténs mening under alla förhållanden nödvändig.

1.7 Föredraganden

Utredningen om försvarsmaktens ledningsorganisation (FLU l974) an- såg att civilbefälhavarnas ansvar för planeringen inom totalförsvarets civi- la delar skulle förstärkas.

Utredningen om civilbefälhavarnas roll i totalförsvarets krigsplanlägg- ning föreslog att civilbefälhavarna redan i fred borde ges ett klart plan- läggningsansvar och att planläggningen på ett mera uttalat sätt borde

Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 9

inriktas och samordnas på den högre regionala nivån. Detta förutsatte en anpassning av de centrala myndigheternas anvisningar samt att civilbefäl- havarnas ställning, främst gentemot länsstyrelsen. preciserades bättre.

Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m.m. ansåg i sitt betänkande att nuvarande ordning och system för den civila totalförsvarsplanläggningen i fred borde ändras. Skälen för detta var främst ett ökat behov av samordning inom det civila försvaret men även att civilbefälhavarnas samverkan med militärbefälhavarna fordrade avsevärt ökade insatser från civilbefälhavarnas sida. Enligt utredningen borde civil- befälhavarnas ökade ansvar och befogenheter i fred preciseras. Detta borde göras genom att en föreskriftsrätt infördes dels för centrala myndig- heter gentemot civilbefälhavarna, dels för civilbefälhavarna gentemot läns- styrelserna. Denna föreskriftsrätt skulle avse planeringens inriktning i stort och inte reglera i detalj. De nuvarande personalresurserna vid civilbe- fälhavarnas kanslier var enligt utredningen inte tillräckligt stora för att kunna fullgöra även dessa nya arbetsuppgifter, utan det fordrades ett personaltillskott. Enligt utredningen föreslogs att nya handläggartjänster skulle inrättas vid samtliga kanslier: tre tjänster vid vartdera kansliet i Södra och Östra civilområdet samt två tjänster vid vartdera kansliet i Västra civilområdet. Bergslagens civilområde, civilområdet för Nedre Norrland och civilområdet för Övre Norrland.

Försvarskommittén underströk i betänkandet (Ds Fö l98l: l4) Totalför- svaret 1982/1987 civilbefälhavarnas ökade betydelse för ledningen av det civila totalförsvaret och för samordningen mellan civil och militär verk— samhet på den högre regionala nivån. Detta berodde enligt kommittén på att försvarsmakten i sin planläggning mer än tidigare utgår från att stödja sig på det civila samhället för sin försörjning. Detta innebar ökade krav både i fred och krig på en nära samordning av den civila och militära planläggningen. En förstärkning av civilbefälhavarnas kanslier var dock enligt kommitténs mening under alla förhållanden nödvändig. Kommittén 'tog i sitt betänkande inte ställning till den exakta fördelningen av personal för totalförsvarsplaneringen mellan centrala, regionala och lokala myndig- heter.

För egen del instämmer jag i den bedömning som har gjorts i tidigare utredningar om civilbefälhavarnas ökade betydelse för ledningen av det civila totalförsvaret och för samordningen mellan civil och militär verk- samhet på den högre regionala nivån. Försvarsmakten utgår i sin planlägg- ning mer än tidigare från ett stöd från det civila samhället för sin försörj- ning. Detta ställer ökade krav i både fred och krig på en nära samordning av den civila och militära planläggningen. Begränsade resurser. som t. ex. sjukvård och transporter. måste kunna fördelas till både militära och civila totalförsvarsgrenar inom en geografisk region. Regionen måste vara till- räckligt stor för att i sig ha tillgångar i en omfattning som gör det möjligt att tillgodose de mest angelägna behoven genom prioritering och omfördel- ning.

Prop. l981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet IO

Civilbefälhavarnas nuvarande ansvar och befogenheter i fred är reglera- de i 15 å i instruktionen (1970: 363) för civilbefälhavare. Enligt denna skall Civilbefälhavaren verka för att totalförsvaret inom civilområdet planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning. Planläggningen skall i erforderlig utsträckning samordnas såväl mellan de civila myndigheterna och organen inbördes som mellan dessa och de militära myndigheterna. Enligt 16 & skall Civilbefälhavaren i sin verksam- het samverka med militärbefälhavaren.

Försvarsmaktens ledningsutredning ansåg att civilbefälhavarnas ansvar för att inrikta planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förstär- kas. Utredningen om civilbefälhavarnas roll i totalförsvarets krigsplan— läggning ansåg att civilbefälhavarna redan i fred borde ges ett klart plan- läggningsansvar och att civilbefälhavarnas ställning, främst gentemot läns- styrelserna. borde preciseras. l regeringens proposition (l979/80: l35) om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m.m. framhölls att det i vissa avseenden rådde oklarhet beträffande civilbefälhavarnas formella rätt att meddela länsstyrelser m.fl. föreskrifter för beredskaps- planläggningen. Regeringen avsåg att återkomma i frågan när utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m.m. var avlämnad. Riksdagen (FöU 1979/80: 15. rskr 318) hade inget att erinra mot de redovi- sade uttalandena i propositionen.

Det ökade ansvaret och de ökade befogenheterna för civilbefälhavarnas fredsplanering borde också enligt såväl utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m.m. som 1978 års försvarskommitté preci- seras. Civilbcfälhavarna borde få bl. a. en mera betydelsefull roll än hittills inom följande områden. De tidigare planerade stora utrymningarna kom- mer att ersättas av ett mindre låst system som ger ökade möjligheter att utnyttja kombinationer mellan skydd, omflyttning och utrymning. För detta fordras en ledningsorganisation som civilbefälhavarna måste ha an- svar för. Civilbefälhavarnas planer inom sjukvårdsområdet måste enligt försvarskommitténs mening samordnas med militärbefälhavarnas krigs- sjukvårdsplaner och ange riktlinjer för hur de totala resurserna inom civil- området skall utnyttjas och ledas. lnom det ekonomiska försvarets område har utvecklingen i samhället och näringslivet lett till att civilbefälhavarna får en allt större roll för samordning och ledning av försörjningen inom civilområdet. Med tanke på hur beroende de flesta totalförsvarsfunktioner är av transporter måste planeringen så långt möjligt skapa förutsättningar för att tillgodose alla viktiga behov. Civilbefälhavarnas planering för de civila totalförsvarsfunktionernas transportverksamhet måste samordnas med militärbefälhavarnas motsvarande planering. Informationsverksam- heten i krig inom civilområdet har stor betydelse för motståndsförmågan. Civilbefälhavarna bör enligt kommitténs mening samordna dels de olika länsstyrelsernas informationsverksamhet, dels den civila informations- verksamheten med den militära.

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet ll

För egen del anserjag att de utredningar som har gjorts om civilbefälha— varnas ansvar och befogenheter tydligt har visat att nuvarande bestämmel- ser inte är tillräckliga. Såväl det civila totalförsvaret som samordningen mellan civil och militär verksamhet på den högre regionala nivån har fått ökad betydelse. Skall det vara möjligt för civilbefälhavarna att tillfredsstäl- lande genomföra sin planläggning måste enligt min mening ansvar och befogenheter preciseras. En sådan precisering kan göras på olika sätt. Den kan göras antingen genom en ändring i instruktionen för civilbefälhavare eller genom att bestämmelser utfärdas om planläggningssystemet. Jag för- ordar att man väljer det förslag som har förts fram i utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred. Utredningen ansåg att preciseringen borde ske genom att bestämmelser utfärdades på grundval av utredningens förslag om planeringssystemet. På så sätt skulle ett plane- ringssystem samt förutsättningarna och villkoren för de berörda myndighe- ternas handlande bli fastlagda. Vidare skulle civilbefälhavarnas ansvar på grundval av instruktionen också bli preciserat. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m.m. föreslog att instruktionen för civilbefälhavare skulle kompletteras med bestämmelser om föreskriftsrätt. Utredningen föreslog att i 15 å i instruk- tionen för civilbefälhavare skulle tas in ett avsnitt som innebar att civilbe- fälhavare dels skulle iaktta de föreskrifter för planläggningens inriktning som meddelas av centrala myndigheter, dels själv fick meddela sådana föreskrifter till länsstyrelserna inom civilområdet. Denna föreskriftsrätt skulle avse planeringens inriktning i stort och skulle inte vara en detaljreg- lering.

Enligt min mening hör denna fråga nära samman med hela planerings- systemet. Jag förordar därför att den behandlas i den översyn av nuvaran- de planeringssystem som jag återkommer till senare idag.

Försvarsmaktens ledningsutredning (FLU l974) föreslog som tidigare har nämnts att civilbefälhavarnas ansvar för att inrikta planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förstärkas. Som en följd härav föreslogs också personalförstärkning vid civilbefälhavarnas kanslier. Regeringen be- handlade i prop. 1979/80: I35 om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning bl.a. civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter. Re- geringen delade ledningsutredningens syn på civilbefälhavarnas uppgifter men var inte då beredd att lämna några konkreta förslag utan avsåg att återkomma till detta sedan civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter hade utretts mera i detalj. Utredningen om civilbefälhavarnas roll i totalförsva- rets krigsplanläggning framhöll bl.a. att civilbefälhavarna redan i fred borde ges ett klart planläggningsansvar och att planläggningen på ett mera uttalat sätt borde inriktas och samordnas på den högre regionala nivån. De framlagda förslagen förutsatte en förstärkning av personalen vid civilbefäl- havarkanslierna. Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsupp- gifter i fred m.m. föreslog också personalförstärkningar vid civilbefälha-

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 12

varnas kanslier. Utredningen redovisade en kartläggning av arbetssitua- tionen på civilbefälhavarnas kanslier. Resultatet av kartläggningen visade att personalen vid kanslierna var för knapp redan för nuvarande arbetsupp- gifter. i vart fall såvitt gällde handläggartjänster. Kartläggningen visade också att uppgifterna för civilbefälhavarna hade ökat avsevärt sedan år 1970. då den nuvarande fredsorgansationen bestämdes. Särskilt utbild- nings- och konferensverksamheten hade kommit att bli av allt större om- fattning. Såväl utbildning som planläggning blev eftersatt. Något utrymme för de utökade arbetsuppgifterna för civilbefälhavarna som utredningen föreslog fanns således inte. Utredningen föreslog en personalförstärkning som i stort sett motsvarade hela den nya arbetsinsats som utredningen har föreslagit. Utredningens beräkningar ledde till att resurstillskottet borde vara tre nya handläggartjänster i vartdera Södra och Östra civilområdet samt två nya handläggartjänster i vartdera Västra civilområdet samt civil- områdena för Bergslagen, Nedre Norrland och Övre Norrland.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag förordat att Bergsla- gens militärområde dras in är l986. Detta medför förändringar även inom de civila delarna av totalförsvaret innebärande bl. a. att Bergslagens civil- område också dras in år 1986. Jag förordar att så sker.

För egen del vill jag betona det nödvändiga i att de förslag som jag har förordat tidigare om ändrat planläggningssystem m.m. motsvaras av en viss personalförstärkning. De gjorda undersökningarna har visat att perso- nalen är för knapp för att fullgöra de nya arbetsuppgifterna. Enligt min mening bör således civilbefälhavarkanslierna förstärkas i huvudsak enligt det förslag som har lämnats av utredningen om civilbefälht-rvarnas plan- läggningsuppgifter i fred m.m. En utgångspunkt härvid är dock att detta skall ske efter omfördelning av resurser från andra civila totalförsvarsmyn- digheter. Jag har då beaktat att de nuvarande tre tjänsterna vid kansliet i Bergslagens civilområde. som är föreslaget för indragning. bör få tillgodo- föras civilbefälhavarorganisationen i dess helhet. Jag räknar vidare med, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, att erforderliga re- surser så långt möjligt omfördelas redan under budgetåret 1982/83 för att finansiera återstoden av den föreslagna förstärkningen av civilbefälhavar- kanslierna. I syfte att underlätta en sådan omfördelning avser jag att tillsammans med chefen för försvarsdepartementet initiera en översyn av nuvarande planeringssystem för att åstadkomma förenklingar och därige- nom bl. a. kunna minska arbetsinsatsen på central nivå.

Det är enligt min mening inte nödvändigt att de föreslagna förstärkning- arna av civilbefälhavarkanslierna enbart sker i form av en utökning av antalet tjänster. Civilbefälhavarna har i vissa fall behov av att kunna utnyttja särskild expertis. Det kan t. ex. gälla att en krigssektionschef får gå igenom planeringen inom sitt ansvarsområde. Det resurstillskott jag förordar bör därför ges i en sådan form att civilbefälhavarna får en viss valfrihet.

Prop. l981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 13

Jag har för civilbefälhavarkanslierna sammantaget räknat nred en för- stärkning på tolv tjänster eller motsvarande medel. Härvid har jag beräk— nat att civilbefälhavarkanslierna i Södra och Östra civilområdena tillförs medel motsvarande tre tjänster. medan kanslierna i Västra civilområdet samt i Nedre Norrlands och Övre Norrlands civilområden tillförs medel motsvarande två tjänster. 1 min anslagsberäkning för civilbefälhavarna för budgetåret 1982/83 har jag dock endast tagit upp medel motsvarande tre tjänster. vilket beräknas motsvara den besparing som år 1986 görs vid en indragning av Bergslagens civilområde. Den slutliga anslagsbelastningen blir beroende av den takt i vilken medel kan frigöras vid andra civila totalförsvarsmyndigheter.

[ prop. l98l/82: lOO (bil. 18 s. 24) beräknades i avvaktan på en proposi- tion om totalförsvaret en besparing av 8 milj.kr. inom länsstyrelsernas försvarsenheter.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag redogjort för en delvis ny syn på och inriktning av de civila delarna av totalförsvaret. som efterhand kommer att innebära minskade uppgifter för länsstyrelsernas försvarsenheter. Detta har främst att göra med att kommunerna föreslås få ansvaret för att leda civilförsvarsverksamheten på lokal nivå. Vidare kom— mer de förslag jag nu lämnar beträffande civilbefälhavarna och den därtill knutna översynen av planeringssystemet att leda till en minskad arbetsbe- lastning på länsstyrelsernas försvarsenheter. l budgetpropositionen angav jag preliminärt att besparingar på 8 milj. kr. skulle genomföras vid för- svarsenheterna under budgetåret 1982/83. Mot bakgrund av det bättre underlag som nu föreligger i fråga om förutsättningarna att åstadkomma en sådan minskning anser jag att hela detta belopp inte kan uppnås under budgetåret 1982/83. Jag anser att besparingen för budgetåret 1982/83 bör bestämmas till 4 milj. kr.

Riksnämnden för kommunal beredskap hari sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 hemställt om särskilda medel för att genomföra lokala och landstingskommunala ledningsövningar. [ prop. 1981/82: 100 (bil. 18 s. l06) har regeringen anfört att frågan om särskilda medel för lokala och landstingskommunala ledningsövningar kommer att prövas i annan ord— ning.

För egen del anser jag att det är angeläget att den kommunala och landstingskommunala beredskapsplanläggningen kan prövas i samband med ledningsövningar. Jag har beaktat detta i min slutliga beräkning av anslaget till Länsstyrelserna för budgetåret 1982/83.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 14

1.8 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 FEMTONDE HUVUDTITELN B Länsstyrelserna m. m.

B 1. Länsstyrelserna

l prop. 1981/82: 100 (bil. 18 s. 88) har regeringen föreslagit riksdagen att till Länsstyrelserna för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1668486000 kr. I avvaktan på propositionen om totalförsvaret har jag därvid (s. 24) räknat med en besparing av 8 milj.kr. genom förenklingar och omprioriteringar inom försvarsenheterna.

F öredraglmden

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående förordarjag att anslaget till Länsstyrelserna förs upp med 1672 486000 kr.

B 4. Civilbefälhavarna

I prop. 1981/82: 100 (bil. 18 s. 88) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet. till Civilbefälhavarna för bud- getåret 1982/83 beräkna ett förslagsanslag av 9704 000 kr.

Från anslaget bestrids kostnader för civilbefälhavarna.

Sammanställning av unrlagsberäkningarna (I OOO-ml kr.)

l98l/82 Beräknad ändring 1982/83 Civilbefäl- Före- havarna draganden Personal 23 + 5 + 12 Anslag Förvaltningskostnader 6142 H 192 + 528 Därav lönekostnader 5 352 888 408 engångsutgifrer 52 98 72 Lokalkostnader 761 + 247 + 247 Utbildnings- och övnings- verksamhet 2601 +| 362 + 950 Till regeringens disposition 200 + 439 9 704 +2 802 +2 164 Föredraganden

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående och till samman- ställningen ovan förordar jag att anslaget till Civilbefälhavarna förs upp

Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 15

med 11868000 kr. Jag har därvid under anslagsposten Till regeringens disposition beräknat 439000 kr. för civilbefälhavarnas nya arbetsuppgifter. Fördelningen på kanslier avser jag att föreslå regeringen i samband med beslut om regleringsbrev för budgetåret 1982/83.

C ivf/befälhavaren Södra civilområdet

1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Civilbefäl- Före- havaren draganden Personal 5 — — Anslag Förvaltningskostnader 1 326 + 150 +] 11 Därav lönekostnader ] 150 31 89 engångsutgtfter 1 1 27 1 1 Lokalkostnader 150 + 14 + 14 Utbildnings- och övnings- verksamhet 689 + 5 + 5 2165 +169 +130

1. Löne- och prisomräkning m. m. 87 000 kr.

2. Civilbefälhavaren yrkar att huvudförslaget (minskning med 2 % ) inte skall tillämpas (+ 44000 kr.).

3. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 5 000 kr.).

4. Omk05tnaderna beräknas öka (+ 33 000 kr.).

F öredraganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medels— behovet för civilbefälhavaren till 130000 kr.

C ivilhefälhavarwz Västra civilområdet

1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Civilbefäl- Före- havaren draganden Personal 3 -— Anslag Förvaltningskostnader 776 + 73 + 66 Därav lönekostnader 668 64 50 engångmtgifter 22 10 10 Lokalkostnader 100 + 47 + 47 Utbildnings— och övnings- verksamhet 218 + 162 + 150

1 094 +282 +263

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 16

1. Löne- och prisomräkning m.m. 108000 kr.

2. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 162000 kr.).

3. Omkostnaderna beräknas öka (+ 12000 kr.).

Föredraganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag det ökade medels- behovet för civilbefälhavaren till 263 000 kr.

C ivilbefz'ilhavaren Östra civilområdet

1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Civilbefäl- Före- havaren draganden Personal 6 + 2 — Anslag Förvaltningskostnader 1587 +287 + 121 Därav lönekostnader 1 446 276 1 13 engångsurgtfrer 10 —— Lokalkostnader 239 + 152 + 152 Utbildnings- och övnings- verksamhet 665 +396 + 45 2491 +835 + 318

1. Löne- och prisomräkning m. m. 82000 kr.

2. Civilbefälhavaren anser att kansliets personalresurser är otillräckliga och därför bör kansliet tilldelas en byråassistent och en extra tjänsteman. Vidare bör en tjänst som assistent och en tjänst som expeditionsvakt inrättas som extra ordinarie inom personalplanen (+ 188000 kr.).

3. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 396000 kr.). 4, Omkostnaderna beräknas öka (+ 169000 kr.).

F öredraganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medels- behovet för civilbefälhavaren till 318000 kr.

Prop. 1981/82:102 Bilaga 11 Kommundepartementet 17

C ivilbefälhmtaren Bergslagens civilområde

1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Civilbefäl- Före- havaren draganden Personal 3 -— — Anslag Förvaltningskostnader 771 + 159 + 107 Därav lönekostnader 668 59 50 engångsut gifter —— 55 51 Lokalkostnader 30 + 5 + _ Utbildnings- och övnings- verksamhet 410 +517 +490 1 211 +681 +602

]. Löne- och prisomräkning m.m. 61 000 kr.

2. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 517000 kr.).

3. Omkostnaderna beräknas öka (+ 103 000 kr.).

F öredraganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medels- behovet för civilbefälhavaren till 602000 kr.

C ivilbefälhavaren Nedre Norrlands civilområde

1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Civilbefäl- Före- havaren draganden Personal 3 + 2 Anslag Förvaltningskostnader 805 +253 + 59 Därav lönekostnader 668 230 50 engångsutgifter 7 _ Lokalkostnader 139 + 20 + 20 Utbildnings- och övnings- verksamhet 398 + 257 + 240 1 342 +530 +319

]. Löne- och prisomräkning m.m. 91 000 kr.

2. För planläggningsuppgifter såsom alarmering. transporter och försörj- ning fordras en förstärkning med en förste byråsekreterare. Vidare yrkas en assistent för expeditions- och skrivarbeten m.m. (+ 174000 kr.).

3. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 257 000 kr.).

4. Omkostnaderna beräknas öka (+ 8000 kr.).

2 Riksdagen 1981/82. ! saml. Nr 102. Bilaga II

Prop. 1981/82: 102 Bilaga 11 Kommundepartementet 18

F öredra ganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medels- behovet för civilbefälhavaren till 319000 kr.

C ivilbeåilhavaren Övre Norrlands civilområde

1981/82 Beräknad ändring 1982/83 Civilbefäl- Före- havaren draganden Personal 3 + 1 Anslag Förvaltningskostnader 877 +270 +64 Därav lönekostnader 752 228 56 engångsmgifter 9 -— Lokalkostnader 103 + 9 + 9 Utbildnings- och övnings- verksamhet 221 + 26 +20 1201 +305 +93

1. Löne- och prisomräkning m.m. 121 000 kr.

2. Kansliet behöver förstärkas med en byråinspektör bl. af för att kunna uppfylla sina uppgifter enligt gällande instruktion. Vidare yrkas inrättande av en tjänst som assistent/kansliskrivare i utbyte mot en befmtlig extra tjänst (+ 140000 kr.).

3. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 26000 kr.).

4. Omkostnaderna beräknas öka (+ 18000 kr.).

Föredraganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det ökade medels- behovet för civilbefälhavaren till 93 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. med ändring av vad som föreslås i prop. 1981/82:100. Bil. 18 s. 88 punkt 1. till Länsstyrelserna för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1672 486000 kr. 2. till Cir-rilbefälhavarna för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslags- anslag av 11868 000 kr.