om ändring i Iagen (1950:382) om svenskt medborgarskap
Regeringens proposition
1983/84: 156
om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap; beslutad den 22 mars 1984.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar OLOF PALME |
ANITA GRADIN
Propositionens huvudsakliga innehåll
Ärenden som rör förvärv av svenskt medborgarskap efter anmälan handläggs nu med ett undantag av länsstyrelserna. I propositionen föreslås att anmälningsärenden som avser icke-nordiska medborgare förs över till statens invandrarverk. Detta föranleder vissa ändringar i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap.
Ändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1985.
| Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 156
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950: 382) om svenskt medborg-
arskap!
dels att i 8, 9. 9 a, 12 och 14 a §8 orden ”den centrala utlänningsmyndigheten”” skall bytas ut mot "statens invandrarverk"', dels att 2 a, 3,4. 6, 7 a och I1 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2a§ Har barn ej förvärvat svenskt Har barn ej förvärvat svenskt
medborgarskap enligt 1 eller 28 medborgarskap enligt 1 eller 2§ men är barnets fader sedan tiden men är barnets fader sedan tiden för barnets födelse svensk medbor- för barnets födelse svensk medborgare och har han genom slutligt av- gare och har han genom slutligt avgörande av svensk domstol fått görande av svensk domstol fått vårdnaden om barnet ensam eller vårdnaden om barnet ensam eller gemensamt med barnets moder, gemensamt med barnets moder,
förvärvar barnet svenskt medbor- förvärvar barnet svenskt medbor-
garskap genom att fadern eller, vid garskap genom att fadern eller, vid gemensam vårdnad, föräldrarna gemensam vårdnad, föräldrarna hos länsstyrelsen i det län, där bar- hos den myndighet som anges i
net är kyrkobokfört, skriftligen an- 118 första stycket skriftligen an-
mäler sin önskan om detta innan mäler sin önskan om detta innan
barnet fyllt aderton år. Har barnet barnet fyllt aderton år. Har barnet
ej hemvist t Sverige, sker annälan fyllt femton år, fordras barnets
hos den centrala utlänningsmyn- samtycke.
digheten. Har barnet fyllt femton år. fordras barnets samtycke.
Utlänning, som oavbrutet haft Utlänning, som oavbrutet haft
sin hemvist i riket från det han fyllt sitt hemvist i riket från det han fyllt sexton år och dessutom tidigare sexton år och dessutom tidigare
haft sitt hemvist här under sam- haft sitt hemvist här under sam-
manlagt minst fem år, förvärvar manlagt minst fem år. förvärvar
svenskt medborgarskap genom att, svenskt medborgarskap genom att,
efter det han fyllt tjuguett år men efter det han fyllt tjuguett år men
innan han fyllt tjugutre år, hos läns- innan han fyllt tjugutre år, hos den styrelsen i det län där han är kyrko- myndighet som anges i II $ första bokförd skriftligen anmäla sin öns- stycket skriftligen anmäla sin önskan att bliva svensk medborgare. kan att bliva svensk medborgare.
Den som icke är medborgare i nå- Den som icke är medborgare i nå-
gon stat eller styrker, att han skulle gon stat eller styrker, att han skulle förlora sitt utländska medborgar- förlora sitt utländska medborgarskap genom att förvärva svenskt skap genom att förvärva svenskt
medborgarskap. må dock göra så- medborgarskap, må dock göra sådan anmälan redan då han fyllt dan anmälan redan då han fyllt
! Lagen omtryckt 1979: 139.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
aderton år, om han vid tiden för aderton år, om han vid tiden för
anmälan har sitt hemvist i riket se- anmälan har sitt hemvist i riket se- -dan fem år och dessutom tidigare dan fem år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sam- haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år. manlagt minst fem år.
Då riket är i krig, äger vad i första stycket är stadgat icke tillämpning å den som är medborgare i fientlig stat eller som där ägt medborgarskap men
förlorat det utan att förvärva medborgarskap i annan stat.
Har någon, som vid födelsen bli- Har någon, som vid födelsen bli-
vit svensk och oavbrutet haft sitt vit svensk medborgare och oavbruhemvist här i riket intill aderton års tet haft sitt hemvist här i riket intill ålder, förlorat sitt svenska med- aderton års älder, förlorat sitt borgarskap, återvinner han, om han svenska medborgarskap, återvin-
sedan två år har hemvist i riket, ner han, om han sedan två år har
medborgarskapet genom att hos hemvist i riket, medborgarskapet länsstyrelsen i det län där han är genom att hos den myndighet som kyrkobokförd skriftligen anmäla sin anges i II $ första stycket skriftli-
önskan härom. Den som är ut- gen anmäla sin önskan härom. Den
ländsk medborgare återvinner dock som är utländsk medborgare återicke svenskt medborgarskap, med vinner dock icke svenskt medborgmindre han styrker, att han därige- arskap, med mindre han styrker, att nom skulle förlora det utländska han därigenom skulle förlora det utmedborgarskapet. ländska medborgarskapet.
Utlänning, som Utlänning, som
1. fyllt aderton år, 1. fyllt aderton år, 2. sedan fem år eller, i fråga om 2. sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller dansk, finländsk, iständsk eller norsk medborgare, sedan två är har norsk medborgare, sedan två år har
hemvist här i riket; samt hemvist här i riket; samt
3. fört en hederlig vandel, 3. fört en hederlig vandel,
kan på ansökan upptagas till kan på ansökan upptagas till
svensk medborgare (naturaliseras). svensk medborgare (naturaliseras).
Fråga om naturalisation prövas av Fråga om naturalisation prövas av
den centrala utlänningsmyndighet statens invandrarverk. som avses i 3§ utlänningslagen den 30 april 1954 (193).
Finnes det medföra gagn för riket Finnes det medföra gagn för riket
att sökanden upptages till svensk att sökanden upptages till svensk medborgare eller har sökanden för- medborgare eller har sökanden förut ägt svenskt medborgarskap eller ut ägt svenskt medborgarskap eller
är sökanden gift med svensk med- är sökanden gift med svensk med-
borgare eller föreligga eljest med borgare eller föreligga eljest med
hänsyn till sökandens förhållanden hänsyn till sökandens förhållanden
särskilda skäl för dennes uppta- särskilda skäl för dennes uppta-
gande till svensk medborgare, må gande till svensk medborgare, må
naturalisation beviljas, även om de naturalisation beviljas, även om de
i första stycket stadgade villkoren i första stycket stadgade villkoren icke äro uppfyllda. icke äro uppfyllda.
tt Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 156
Nuvarande lydelse Föreslagen Iyvdelse
Förlorar sökande, som har ut- Förlorar sökande, som har utländskt medborgarskap, ej detta i ländskt medborgarskap, ej detta i och med sin naturalisation utan och med sin naturalisation utan fordras härför medgivande av den fordras härför medgivande av den: utländska statens regering eller an- utländska statens regering eller annan myndighet, må som villkor för nan myndighet, må som villkor för medborgarskapets förvärvande medborgarskapets förvärvande stadgas, att sökanden inför den stadgas, att sökanden inför statens centrala = utlänningsmyndigheten invandrarverk inom viss tid styrker inom viss tid styrker att dylikt med- att dylikt medgivande lämnats. givande lämnats.
Då utlänning enligt denna para- Då utlänning enligt denna paragraf upptages till svensk medborga- graf upptages till svensk medborgare, bestämmer den centrala utlän- re, bestämmer statens invandrarningsmyndigheten, huruvida naru- verk, huruvida = naturalisationen ralisationen skall omfatta även sö- skall omfatta även sökandens ogifta kandens ogifta barn under aderton barn under aderton år. är.
i 7a§
Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas i fråga om stat med vilken Sverige har ingått avtal om detta.
Svensk medborgare, som genom fadern eller modern från födelsen förvärvat medborgarskap även 1 fördragsslutande stat, förlorar det svenska medborgarskapet dä han uppnår en i avtalet angiven ålder, som ej får understiga nitton och ej överstiga tjugutvå år, om han sedan minst fem år ' har sitt hemvist i den andra staten.
I fall som avses i andra stycket tillämpas reglerna i 8 § andra stycket, om &j annat anges i avtalet.
Den som enligt andra stycket för- Den som enligt andra stycket förlorat svenskt medborgarskap och lorat svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet varit medborga- därefter oavbrutet varit medborgare 1 fördragsslutande stat som där re i fördragsslutande stat som där anges, återvinner svenskt medbor- anges, återvinner svenskt medborgarskap genom att, efter det han ta- garskap genom att, efter det han tagit hemvist här i riket, hos länss!y- git hemvist här i riket, hos den mynrelsen i det län där han är kyrko- dighet som unges i I1§ första bokförd skriftligen anmäla sin öns- stycket skriftligen anmäla sin önskan om detta. Vid sådant förvärv kan om detta. Vid sådant förvärv av medborgarskap skall reglerna i av medborgarskap skall reglerna i 48 sista meningen och 5 § tilläm- 4 § sista meningen och 5 § tillämpäs. pas.
HS
När någon gör anmälan enligt Anmälan enligt 2 a, 3, 4 eller 2 ua, 3,4, 7 a eller 10 §, åligger det 7a§ skall göras hos statens inlänsstyrelsen att meddela beslut, vandrarverk. År utlänningen medhuruvida på grund av unmälningen borgare i Danmark, Finland, Issvenskt medborgarskap förvärvats land eller Norge skall anmälan eller ej. Motsvarande gäller i fråga dock göras hos länsstyrelsen i det
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om den centrala utlänningsmyn- län där han är kyrkobokförd. Det digheten, när anmälan enligt 2 a § åligger den myndighet till vilken sker hos myndigheten. anmälningen sålunda eller enligt
10 § görs att meddela beslut huru-
vida: på grund av anmälan svenskt
medborgarskap förvärvats eller ej.
Vill någon erhålla förklaring att han är svensk medborgare, må han göra ansökan därom hos regeringen, som efter regeringsrättens hörande äger meddela sådan förklaring: dock må härvid icke prövas fråga som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den I januari 1985.
Har före ikraftträdandet anmälan enligt 2 a §. 3 eller 4 § gjorts hos en länsstyrelse, tillämpas äldre bestämmelser.
Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1984-03-22
Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sigurdsen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson. Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl. Holmberg, Hellström, Wickbom
Föredragande: statsrådet Gradin
Proposition om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap
Gällande bestämmelser
En utlänning kan i vissa fall få svenskt medborgarskap genom en skriftlig
anmälan till länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd. Bestämmelser
om detta återfinns i 2 a, 3, 4, 7 a och 10 §§ lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap.
Enligt 3 § första stycket medborgarskapslagen kan en utlänning, som oavbrutet har haft sitt hemvist i Sverige från det han fyllt 16 år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år, genom ett anmälningsförfarande få svenskt medborgarskap. En förutsätt-
ning är att anmälningen görs efter det att han fyllt 21 år men innan han
fyller 23 år. Om utlänningen inte är medborgare i någon stat eller styrker att han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att förvärva svenskt, får anmälan göras redan då han fyllt 18 år. I detta fall krävs att han
vid tiden för anmälan har sitt hemvist här sedan fem år och dessutom tidigare har haft sitt hemvist här under sammanlagt fem år. Enligt 10 § a
medborgarskapslagen samt 10 § medborgarskapskungörelsen (1969:235) likställs vid tillämpningen av 3 § hemvist i Danmark, Finland och Norge
med hemvist här i riket om den hemvisttiden har infallit före 16 års ålder och tidigare än fem år före anmälan. I 4 § medborgarskapslagen regleras frågan om s.k. återvinning av
svenskt medborgarskap. Bestämmelsen avser den som vid födelsen blev svensk medborgare och som oavbrutet har haft sitt hemvist här i riket fram till 18 års ålder. Har han förlorat sitt svenska medborgarskap. kan han
återvinna detta genom anmälan. om han sedan två år har hemvist i Sverige.
Den som är utländsk medborgare måste dock samtidigt styrka att han förlorar det utländska medborgarskapet. Enligt 10 § a) medborgarskapsla-
gen likställs vid tillämpningen av 4 § hemvist intill 12 års ålder i Danmark,
Finland eller Norge med hemvist i Sverige. En medborgare i Danmark, Finland eller Norge kan enligt !0 § hb) med-
borgarskapslagen samt 10 § medborgarskapskungörelsen under vissa förutsättningar förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan. Förutsätt-
ningarna är att han har fått det danska, finska eller norska medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation. att han har fyllt 18 år och sedan minst fem år har hemvist här i riket samt att han under denna tid inte har dömts till fängelse eller till sådan påföljd som enligt 36 kap. 6 § brottsbal-
ken är jämställd med fängelse.
Enligt 10 §& c) medborgarskapslagen samt 10 § medborgarskapskungörel-
sen kan den som har förlorat sitt svenska medborgarskap och därefter oavbrutet har varit medborgare i Danmark. Finland eller Norge återvinna
svenskt medborgarskap genom anmälan sedan han åter har fått hemvist här i riket.
Sedan den I juli 1979 gäller vidare enligt 2 a § medborgarskapslagen, att ”
ett barn som har svensk far men inte har blivit svensk medborgare vid födelsen eller genom föräldrarnas äktenskap i vissa fall kan bli svensk
medborgare genom anmälan. Fadern skall i dessa fall vara svensk medbor-
gare sedan barnets födelse och genom lagakraftvunnet avgörande av svensk domstol vara vårdnadshavare för barnet. ensam eller tillsammans
med modern. Om barnet har fyllt 15 år, skall det ha samtyckt till medborgarskapsförvärvet.
Även i 7 a § medborgarskapslagen finns vissa bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap efter anmälan. Dessa har dock för närvarande
inte någon praktisk betydelse eftersom de förutsätter avtal mellan Sverige och ett annat land och något sådant avtal ännu ej har träffats. Anmälan av utlänningens önskan att få svenskt medborgarskap skall
göras skriftligen till länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd. Anmälan enligt 2 a & beträffande ett barn som inte har hemvist i Sverige skall dock göras hos statens invandrarverk.
Handläggningen av anmälningsärenden regleras i medborgarskapskungörelsen. Personbevis och i förekommande fall lagakraftvunnen dom som styrker vem som har vårdnaden om barnet skall bifogas anmälningen. En anmälan enligt 2 a, 3. 4 och 10 §§ skall undertecknas på heder och samvete
och vid anmälan enligt 10 § b) skall anmälaren även uppge föräldrarnas medborgarskap vid födelsen. Den handläggande myndigheten - i allmänhet länsstyrelsen - granskar därefter de i anmälningen lämnade uppgifterna och införskaffar i förekommande fall utdrag ur kriminalregistret. Det senare
gäller vid anmälan enligt 10 § b) medborgarskapslagen. Länsstyrelsen skall inte företa någon mer ingående prövning i anmälningsärendet utan
endast konstatera om vissa i lagen uppställda förutsättningar har uppfyllts.
Eftersom handläggningen av anmälningsärenden enligt 3 eller 4 § med-
borgarskapslagen kräver kännedom om innehållet i utländsk medborgars-
kapslagstiftning, informerar invandrarverket kontinuerligt länsstyrelserna om dessa bestämmelser. > Länsstyrelsen anger i sitt beslut om svenskt medborgarskap har förvärvats eller inte på grund av anmälningen. Förvärvet sker från den dag anmälningen kom in till myndigheten. Har någon genom anmälan fått
svenskt medborgarskap. underrättas skyndsamt pastorsämbetet i den församling där han är kyrkobokförd. Om den som fått svenskt medborgarskap
före anmälningen inte var mecborgare i ett nordiskt land, skall enligt 5 § medborgarskapskungörelsen underrättelse lämnas även till statens invand-
rarverk. Avslagsbeslut skall motiveras och förses med besvärshänvisning.
Beslutet kan överklagas till kammarrätten.
Under år 1981 avgjorde länsstyrelserna omkring 5 600 anmälningsärenden. Av dessa handlades 1 460 av länsstyrelsen i Stockholm. Omkring 97 72 av dessa senare ärenden utgjordes av anmälningar av medborgare i annat nordiskt land, medan knappt 3 26 gällde anmälningar av icke nordiska medborgare. Under 1982 avgjordes totalt 6245 anmälningsärenden,
varav 2,5 %& eller 158 ärenden avsåg icke-nordiska medborgare.
Föredragandens överväganden
I 1982 års budgetproposition (prop. 1981/82: 100, bilaga I8. s. 24) an-
mäldes vissa frågor rörande länsstyrelsernas arbetsuppgifter i ett besparings- och rationaliseringsperspektiv. Föredraganden, statsrådet Boo, hänvisade därvid till möjligheten av en förenkling av länsstyrelsernas handläggning av medborgarskapsärenden. Mot denna bakgrund har inom arbetsmarknadsdepartementet utretts frågan om man bör föra över anmälningsärendena från länsstyrelserna till pastorsämbetena eller alternativt till statens invandrarverk. Ett syfte har därvid varit att bedöma om en sådan överflyttning är motiverad av besparings- och rationaliseringsskäl. Utred-
ningen har redovisats i en promemoria (Ds A 1983:12, Hemvisttidens beräkning i naturalisationsärenden - prövning av anmälningsärenden enligt
medborgarskapslagen), vilken har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av kammarrätten i Jönköping, rikspolisstyrelsen, statens invandrar-
verk, riksskatteverket, länsstyrelsen i Stockholms län samt länsstyrelser-
nas organisationsnämnd.
Utredningen har visat att en överföring av anmälningsärenden till pas-
torsämbetena skulle kräva en omfattande och kontinuerlig utbildning och information och att den därför ej skulle medföra någon kostnadsbesparing för staten. På grund av detta och eftersom en sådan överflyttning även kan
antas medföra risk för en oenhetlig praxis finner jag inte skäl att föreslå en
sådan ändring.
Av departementspromemorian framgår vidare att de svårigheter som
någon gång har förekommit vid länsstyrelsernas handläggning av anmäl-
ningsärenden väsentligen har hänfört sig till anmälningar från icke-nor-
diska medborgare. Anmälningar från nordbor, som utgör den alldeles
övervägande andelen ärenden, förefaller som regel inte ha vållat några större problem och är inte resurskrävande. Det är i dessa anmälningsärenden inte fråga om att göra någon diskretionär bedömning. Prövningen innebär i princip endast att myndigheten konstaterar om vissa i lagen uppställda kriterier är uppfyllda och i så fall beslutar om förvärv av svenskt
medborgarskap. Handläggningen vid länsstyrelserna möjliggör dessutom
en personlig kontakt mellan myndigheten och utlänningen, som då kan få hjälp och råd av den tjänsteman som handlägger frågan. Från remissinstan-
sernas sida har inte rests några invändningar mot att länsstyrelserna även framdeles skulle handlägga anmälningsärenden rörande nordiska medborgare. En överföring av handläggningen av sådana ärenden skulle dessutom
enligt utredningen sannolikt medföra ökade kostnader för staten.
Mot den bakgrund som jag nu har angett anser jag, i likhet med remissinstanserna, att någon ändring av länsstyrelsernas befattning med medborgarskapsärenden som rör nordbor inte bör göras.
Beträffande anmälningar av icke-nordiska medborgare enligt 2 a, 3 eller
4 § medborgarskapslagen är dock förhållandena annorlunda. Det rör sig
här om ett förhållandevis litet antal ärenden, mindre än 200 ärenden per år i
hela landet. Handläggningen av dessa kräver viss kännedom om innehållet
i utländsk medborgarskapslagstiftning. Statens invandrarverks medborg-
arskapsbyrå har en omfattande kunskap på detta område och måste för närvarande kontinuerligt informera länsstyrelserna om förändringar av bestämmelserna. Om dessa anmälningsärenden fördes över till invandrar-
verket skulle denna informationsverksamhet ej längre behövas. På grund av att ärendena är så få har länsstyrelserna inte heller möjlighet att skaffa
sig någon bredare erfarenhet av dem. En centralisering av ärendena till
invandrarverket skulle därför även främja cn enhetligare praxis.
En överföring till statens invandrarverk av anmälningsärenden som rör icke-nordiska medborgare skulle vidare leda till en enhetligare ordning i fråga om underrättelser till respektive utländsk beskickning i Stockholm om beslut att tillerkänna utlänning svenskt medborgarskap. Av särskild vikt är i detta sammanhang att sådan underrättelse av naturliga skäl inte bör lämnas, om anmälaren är flykting. Länsstyrelserna vet emellertid i allmänhet inte om utlänningen är flykting eller inte, vilket däremot framgår
av invandrarverkets handlingar. En annan vinst med en sådan överföring
skulle ligga i att länsstyrelsernas skyldighet att underrätta invandrarverket skulle komma att försvinna. Information till pastorsämbetena om att ve-
derbörande har förvärvat svenskt medborgarskap skulle ske samtidigt med
att beslutet registreras i invandrarverkets datasystem.
Mot en överföring talar att den personliga kontakten mellan sökanden
och myndigheten skulle kunna försvåras. Den nackdelen skulle emellertid kunna motverkas genom att blanketter för erhållande av medborgarskap
genom anmälan framdeles hålls tillgängliga hos polismyndigheterna.
I departementspromemorian förordas att anmälningsärenden rörande icke nordiska medborgare flyttas över från länsstyrelserna till statens invandrarverk. Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till den föreslagna ändringen. Statens invandrarverk anför att verket inte torde behöva något resurstillskott för handläggningen av de aktuella ärendena, eftersom verket samtidigt skulle slippa lämna information till länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Stockholms län har påpekat att sökandena har behov av att få personlig hjälp att fylla i ansökningshandlingarna men anser ändå att vinsterna med en överföring överväger nackdelarna. Riksskatteverket understryker att en ändring av nu gällande bestämmelser inte får leda till längre handläggningstider, eftersom detta skulle kunna föranleda rättsförluster, exempelvis i fråga om utövande av rösträtt.
För egen del anser jag att de åberopade skälen för en överflyttning är övertygande. För länsstyrelsernas del innebär en sådan förändring en viss
besparing. Något tillskott av resurser till invandrarverket är inte erforder-
ligt varför ändringen totalt sett medför något minskade kostnader. Det är samtidigt av största vikt att handläggningstiderna inte förlängs. Med hänsyn till ärendenas förhållandevis ringa antal, invandrarverkets kompetens och erfarenhet och de förenklingar som skulle följa av att information ej
behöver lämnas till länsstyrelserna bedömer jag emellertid att handläggningen inte kommer att fördröjas.
Jag föreslår därför att handläggningen av sådana anmälningsärenden enligt 2 a, 3, 4 och 7 a §§ medborgarskapslagen som avser icke-nordiska medborgare förs över från länsstyrelserna till statens invandrarverk. Be-
stämmelserna härom har sammanförts i 11 3. Besvär över beslut i anmäl-
ningsärenden bör liksom hittills prövas av kammarrätt. Den nya ordningen bör gälla fr.o.m. den 1 januari 1985.
Jag har i denna fråga samrätt med chefen för civildepartementet.
Med hänsyn till lagändringens enkla och okomplicerade beskaffenhet behöver något yttrande av lagrådet inte inhämtas.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att anta det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade försla-
get till lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgar-
skap.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra-
ganden har lagt fram. Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984