om en lag om sjukavdrag för statsrådden m.m.
Prop.
1990/91:170
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit civilministern.
Stockholm den 4 april 1991
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Bengt K.Å. Johansson
I propositionen lägger regeringen fram förslag till en lag om sjukavdrag förstatsråden.
Lagen innebär att avdrag skall göras på statsrådens arvoden, när de pågrund av sjukdom inte kan fullgöra uppdraget som statsråd.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 1991 men avses tillämpas för tidfrån och med den 1 mars 1991.
I propositionen behandlas också riksdagens skrivelse (rskr. 1990/91: 88)i fråga om samordning av arvoden för riksdagsledamöter och statsråd.
1¶Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 170
l. 1 Sjukavdrag för statsråd
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i den allmänna sjukförsäk-ringen som gäller fr. o. m. den 1 mars 1991 (prop. 1990/91:59, SfU9, rskr.104; SFS 1990:1516). Härvid förutsattes på den svenska arbetsmarknadenen minskning av nivån på kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom.Riksdagen betonade särskilt de statliga arbetsgivarnas ansvar för att deavtal som träffas inom deras förhandlingsområde anpassas till de angivnaramarna för kompensation från arbetsgivaren.
Riksdagens förvaltningsstyrelse har hos riksdagen föreslagit (fors.1990/91:16) att en motsvarande anpassning skall göras när det gällerarvodena och tilläggsarvodena för riksdagens ledamöter vid sjukdom.
Enligt nu gällande regler om en riksdagsledamots arvode vid sjukdomanses arvodet som inkomst av anställning enligt lagen (1962:381) omallmän försäkring (omtryckt 1982:120, ändrad senast 1991:120). Vidarefinns det en bestämmelse om s. k. arbetsgivarinträde. Denna regleringåterfinns i lagen (1988:589) om ersättning m. m. till riksdagens ledamöter(ändrad senast 1989:607).
Förvaltningsstyrelsens förslag innebär bl. a. att en riksdagsledamots ar-vode vid sjukdom skall minskas med 25 procent under de tre förstadagarna med sjukpenning och med 10 procent för tiden därefter i varjesjukperiod.
Statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer harnyligen träffat ramavtal om löner m.m. 1991-1993 for statstjänstemän
m. fl. (RALS 1991-93). I avtalen har införts nya sjuklöneregler som innebären anpassning till den av riksdagen förutsatta kompensationsnivån vidsjukdom. Regeringen har godkänt avtalen.
Enligt de riktlinjer som riksdagen beslutat (prop. 1984/85:17, KU 12,rskr. 40) fastställs statsrådens arvoden och andra avlöningsförmåner avstatsrådslönenämnden. Dess verksamhet regleras i förordningen(1988:1532) med instruktion för statsrådslönenämnden.
Någon reglering om sjukavdrag motsvarande dep som föreslagits förriksdagsledamöter gäller för närvarande inte beträffande statsråden.
I regeringsformen eller dess förarbeten finns inte något uttalat omstatsrådsuppdragets rättsliga natur som är av betydelse här. Frågan omstatsråds ledighet vid sjukdom berörs inte heller. Däremot förutsätts attstatsministern och annat statsråd kan ha förfall att fullgöra sina uppgifter(7 kap. 8 § regeringsformen).
Regeringen anser att det även beträffande statsråden bör göras en an-passning av arvodena motsvarande vad som föreslagits for riksdagensledamöter, när ett statsråd på grund av sjukdom inte kan fullgöra uppdra-get. Detta bör komma till uttryck i lag.
Däremot bör närmare sjukförsäkringstekniska bestämmelser kunnaundvaras.
1.2¶Riksdagens skrivelse i fråga om samordning av arvoden Prop. 1990/91:170för riksdagledamöter och statsråd
Konstitutionsutskottet har under hösten 1990 i ett betänkande(1990/91:KU 18) ”Oförändrade arvoden till riksdagens ledamöter m.m.”efter en bakgrundsredogörelse i frågan anfört bl. a. att starka skäl talar föratt en samordning sker mellan fastställande av arvoden för statsråd och förriksdagsledamöter, att frågan hur kopplingen skall ske mellan statsrådensoch riksdagsmännens arvoden bör vara en gemensam angelägenhet förriksdag och regering och att riksdagsmannaarvodet därvid bör tjäna somutgångspunkt.
Utskottet har i sitt betänkande också rest principiella invändningar motatt en regeringen underställd myndighet — statsrådslönenämnden — be-stämmer statsrådens arvoden. Utskottet förordar att frågan om den nyssberörda samordningen, som förutsätter att systemet med en automatiskuppräkning behålls, prövas snarast möjligt. Utskottet anger dock inte denärmare skälen för den önskade samordningen.
Vad utskottet anfört har riksdagen som sin mening gett riksdagensförvaltningskontor och regeringen till känna (rskr. 1990/91:87 och 88).
Riksdagen godkände år 1984 (rskr. 1984/85:40) ett förslag från rege-ringen om att inrätta statsrådslönenämnden.
Regeringens förslag grundades på statsrådslönekommitténs betänkande(Ds C 1984:8) Riktlinjer för statsrådens löner och traktamenten. 1 betän-kandet lade kommittén fram förslag om riktlinjer för statsministerns ochde övriga statsrådens arvoden och om att en rådgivande nämnd skulleinrättas. Nämndens uppgift skulle enligt kommittéförslaget vara att följautvecklingen på löneområdet och att lämna förslag till regeringen omförändringar av statsrådens förmåner. Regeringens förslag till riksdagen(prop. 1984/85:17) stämde överens med kommitténs förslag med denskillnaden att nämndens uppgift skulle vara att besluta om statsrådensarvoden och övriga avlöningsförmåner.
Vid ärendets beredning i riksdagen ansåg konstitutionsutskottet att detvar av stort värde att en permanent nämnd inrättades och att det pågrundval av nämndens bedömningar borde kunna bli möjligt att göraregelbundna justeringar av regeringsledamöternas arvoden m.m. Efter-släpningar med åtföljande stora arvodeshöjningar vid ett och sammatillfälle som förekommit under senare år kunde enligt utskottet härigenomundvikas. Utskottet ansåg att de riktlinjer rörande statsrådens förmånersom kommittén lagt fram var väl avvägda (KU 1984/85:12).
Regeringen har ansett det vara av stort värde att ha en ordning sominnebär att regeringen inte själv bestämmer sina arvoden.
Enligt regeringens bedömning bör man också i fortsättningen ha enordning med den innebörden.
En konsekvens härav är att regeringen inte heller för framtiden anser sigböra redovisa någon uppfattning om på vilka grunder statsrådens arvodenbör fastställas.
Riksdagens skrivelse (rskr. 1990/91: 88) i fråga om samordning av arvo-
den för riksdagsledamöter och statsråd föranleder därför ingen ytterligare Prop. 1990/91: 170åtgärd från regeringens sida.
I detta ärende har förekommit samråd i tekniska frågor med riksdagensförvaltningskontor.
I enlighet med vad som anförts har det inom civildepartementet upprättatsett förslag till
lag om sjukavdrag för statsråden.
Regeringen föreslår att riksdagen
antar förslaget till lag om sjukavdrag för statsråden.
Propositionens lagförslag
Förslag till
Lag om sjukavdrag for statsråden
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Om ett statsråd inte kan fullgöra sitt uppdrag på grund av sjukdom,skall avdrag göras på statsrådets arvode.
Avdraget per dag under en sjukperiod är 25 procent för de tre förstadagarna och 10 procent för följande dagar.
2 § Ett statsråd som inte kan fullgöra sitt uppdrag på grund av sjukdomskall snarast anmäla detta i den ordning som regeringen föreskriver.
Propositionenslagförslag
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1991. Den skall dock tillämpas för tidfrån och med den 1 mars 1991.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 april 1991
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Hellström, Johansson, Lindqvist, Lönnqvist,Wallström, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Statsrådet Johansson anmäler fråga om lagstiftning om sjukavdrag förstatsråden m.m.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen omen lag om sjukavdrag för statsråden m.m. i enlighet med bilagan till dettaprotokoll.
Ur protokollet:
Maud Melin
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991