Prop. 1990/91:59

om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.

&

Regeringens proposition 1990/91 : 59 1555?

om vissa ändringari sjukförsäkringen m.m. Prop.

1990/91 : 59

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollct den 8 november 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Ingela Thalén

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 syfte att hejda kostnadsutvecklingen inom främst sjukförsäkringen enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL) föreslås att kompensations- graden för sjukpenning och tillfällig föräldrapenning sänks.

lnom sjukpenningförsäkringen sänks kompensationsgraden från 90% till 65% för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och till 80% för tid därefter. Grundregeln innebär således 80% kompensa- tionsgrad från och med den fjärde dagen. När ett sjukfall har pågått i 90 dagar skall sjukpenning som utges för de därefter följande dagarna i sjukperioden kunna beräknas efter en kompensationsgrad av 90%, om vissa angivna förutsättningar är uppfyllda. bl.a. att rehabiliteringsåtgärd pågår eller inte kan komma till stånd. För att skydda hälsosvaga personer med ofta återkommande sjukfall föreslås att försäkringskassan, efter en prövning i varje enskilt fall. skall kunna besluta att sjukpenning skall utges efter en kompensationsgrad av 80% också när förn ånen beräknas för de första tre dagarna i sjukperioden.

De föreslagna ändringarna i fråga om sänkt sju". ')enning enligt AFL avses få genomslag också beträffande sjukpenning enl gt lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) — när förmånen avser tid som faller inom den s.k. samordningstiden — samt havandeskapspenning enligt AFL, smittbärarpcnning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt- bärare och ersättning enligt lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendevård.

För att bcsparingsåtgärderna skall drabba alla så lika som möjligt före-

] Riksdagen ]990/91. 1 mm!. Nr 59

slås att sjukpenningen skall minskas, om den försäkrade för samma tid som sjukpenningen avser får lön eller andra skattepliktiga förmåner som. sammantagna med sjukpenningförmånen, medför att kompensationsgra- den vid sjukdom överstigcr 75 resp. 90% av inkomstbortfallet. Minskning av sjukpenningen görs med ett belopp som motsvarar vad den försäkrade erhåller härutöver. Gäller arbetsgivarinträde och utger arbetsgivaren sjuk- lön som överstiger de angivna kompensationsgraderna, görs minskningen i stället på den sjukpenning som tillkommerarbetsgivaren.

I fråga om föräldrapenningförmåncrna föreslås att kompensationsgra- den för den tillfälliga föräldrapenningen sänks från 90 till 80%. Har tillfällig föräldrapenning utgetts för 90 dagar för samma barn under ett år. skall kompensationsgraden utgöra 90% när förmånen beräknas för de återstående 30 dagarna. Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse skall som för närvarande beräknas efter en kompensationsgrad av 90% för hela den tid som förmånen utges.

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 mars 1991.

Prop. 1990/91: 59

Propositionens lagförslag

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-

ringl

dels att 3 kap. 4, 7a, 10a, 10b och 1655. 4 kap. 6. 7, 14, Ma och 1855 samt 21 kap. låskall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 4b5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 4 52

Om inte annat följer av 10— 10båé utgör hel sjukpenning för dag 90 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Sjukpenningen av- rundas till närmaste hela krontal.

Om inte annat följer av 10— 10båå utgör hel sjukpenning för dag följande andel av den fast- ställda sjukpenninggrundande in- komsten delad med 365, nämligen

]. 65 procent för deförsla tre da- garna med sjukpenning i varje sjuk- period. dock med undantag som an- ges i 4116,

2. 80 procent för annan tid som inte omfattas av punkt 3.

3. 90 procentför tid efter den nit- tionde dagen i sjukperioden, om den försäkrade skriftligen ansöker om det och under förutsättning dels att denne antingen är föremål för åt- gärd som avses i 2 kap. 115 eller bedöms inte kunna påbörja sådan åtgärd på grund av att sjukdoms- tillståndet hindrar det eller att lämplig sådan åtgärd inte står till buds. dels att han visar att han inte för samma tid som sjukpenningen avser erhåller lön eller andra skat- tepliktiga förmåner av arbetsgivare eller ersättning som utges på grund av förmån av fri gruppsjztkförsäk— ring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan ar- betsmarknadens huvadorganisatio- ner. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal.

För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenning enligt denna lag minskas med 65 kronor. dock med högst en tredjedel av sjuk-

' Lagen omtryckt 1982: 120. 2 Senaste lydelse 1990: 161.

'|'] Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 59

Prop. l990/9lz59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

penningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrun- das till närmast lägre hela krontal.

Andra stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då den försäkra- de uppbär hel ålderspension enligt denna lag.

E rhåller den försäkrade av arbets- givare lön eller andra skattepliktiga förmåner för samma tid som sjuk- penning utges till den försäkrade en- ligt denna lag, skall sjukpenningen minskas om förmånerna, beräkna- de för hel dag, ger ett tillägg till sjukpenningen per dag med mer än 10 procent av den försäkrades sjuk- penninggrundande inkomst av an- ställning, delad med 365. eller. vid sjukpenningberäkning enligt 10 af. med motsvarande arbetstidsfaktor. Överstiger förmånerna för dag den högsta sjakpenninggrandande in- komst som kan beräknas enligt 25. omräknad till dagbelopp. skall en- dast 25 procent i fråga om tid som avses i första stycket 1 och i övrigt 10 procent av överskjutande del be- aktas för minskning av sjukpen- ning.

Minskning skall göras rned be- lopp som motsvarar vad som erhålls utöver den i föregående stycke nämnda procentandelen av den för- säkrades siukpenninggrundande in- komst. Beloppet avrundas till när- mast lägre hela krontal. Det avräk- nas iförsta hand mot sjukpenning som avser samma tid som de förmå- ner som föranlett minskningen. Av- räkning f'år dock göras även mot sjukpenning som avser annan tid.

4b9'

Den allmänna fönsäkringskassan kan efter skriftlig ansökan av den försäkrade besluta att hel sjukpen— ningför dag skall utges med 80 pro- cent av den försäkrades sjukpen— ninggrundande inkomst. delad med 365 eller. vid sjukpenningberäkning enligt IOaå'. med motsvarande ar- betstidsfaktor, även för de tre första dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod. Ett sådant beslut får meddelas endast om den-försäkrade lider av sjukdom som kan antas

Prop. 1990/91: 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

medföra ett större antal sjukperio- der med rätt till sjukpenning under en tolvmånadersperiod.

Ett beslut enligt första stycket gäl- ler från och med den kalendermå— nad då ansökan gjordes hos Eirsäk- ringskassan, om inte annat sägs i beslutet. Beslutet skall gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare. Be- slutet skall upphävas om villkoret enligt första stycket andra mening- en inte längre är uppfyllt.

En försäkrad som har gjort ansö— kan enligt första stycket är skyldig att genomgå undersökning av läka- re eller tandläkare och att ge in utlå- tande över undersökningen, om för- säkringskassanfinner att det behövs för ärendets bedömning. För den försäkrades utgifter för undersök— ningen och för utlåtande över under- sökningen lämnas ersättning i en- lighet med vad regeringen förord- nar.

7353

För att underlätta återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får i stället för den sjukpenning som annars skulle ha utgetts enligt 75 andra stycket ersättning utges för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.

Merutgiftema skall ha uppkommit på grund av att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det färdsätt som han normalt använder för sådana resor.

Ersättning för dag får utges med högst ett belopp som svarar mot hel sjukpenning beräknad enligt 4 5 för- sta stycket på en sjukpenninggrun- dande inkomst som uppgår till sju och en halv gånger basbeloppet.

Ersättning för dag får utges med högst ett belopp som svarar mot hel sjukpenning beräknad enligt 45 för- sta stycket 2 på en sjukpenning- grundande inkomst som uppgår till sju och en halv gånger basbeloppet.

Ersättning enligt denna paragraf får utges endast med den försäkrades samtycke.

10354

Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 105 svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av enbart anställning, skall till grund för beräkningen av beloppet av hel

3 Senaste lydelse 1990: 157. " Senaste lydelse 1987: 1321.

Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 105 svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av enbart anställning beräknas belop- pet av hel sjukpenning för dag en-

Prop. 1990/91: 59

Nuvarande lydelse

sjukpenning för dag läggas det tal som erhålls när 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten delas med årsarbetstiden.

Skall sjukpenning utges för en- dast en dag multipliceras det enligt första stycket erhållna talet med an- talet timmar av ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal ar- betstid. Produkten utgör hel sjuk- penning för dagen.

Skall sjukpenning utges för mer än en dag multipliceras det enligt första stycket erhållna talet med det sammanlagda antalet timmar av er- dinarie arbetstid eller däremot sva- rande normal arbetstid som belö- per på dagarna. Det tal som därvid erhålls delas med antalet dagar med sjukpenning. Kvoten utgör belop- pet av hel sjukpenning för dag. Skall sjukpenning utges efter olika grader av nedsatt arbetsförmåga sammanläggs dock de timmar som avser samma grad för sig. Sjukpen- ning beräknas för varje sådan peri- od för sig.

Föreslagen lydelse

ligt vad som följer av denna para- graf Skall sjukpenning utges för mer än tre dagar görs skilda beräk- ningarför var och en av de perioder som avses i tredje och fjärde stycke- na. Av 4b5 framgår att den i fjärde stycket angivna procentsatsen i vissa föll skall gälla även när sjukpenning beräknas för de tre första dagarna. Vid sådan beräkning skall tid som avses i tredje och fjärde styckena an- ses som en period.

Skall sjukpenning utges för en- dast en dag ska/[ till grund för be- räkningen läggas det tal som erhålls när 65 procent av den sjukpenning- grundande inkomsten delas med årsarbetstiden. Talet avrundas till närmaste hela krontal. Det multi- pliceras däre/ier med antalet tim- mar av ordinarie arbetstid eller där- emot svarande normal arbetstid. Produkten utgör hel sjukpenning för dagen.

Skall sjukpenning utges för mer än en dag skall, vid beräkning av sjukpenning för de första tre dagar— na. det tal som erhållits enligt andra stycket multipliceras med det sam- manlagda antalet timmar av ordi- narie arbetstid eller däremot sva- rande normal arbetstid som belö- per på dagarna. Det tal som därvid erhålls delas med antalet dagar med sjukpenning. Kvoten utgör belop— pet av hel sjukpenning för dag. Skall sjukpenning utges efter olika grader av nedsatt arbetsförmåga sammanläggs dock de timmar som avser samma grad för sig. Sjukpen- ning beräknas för varje sådan peri- od för sig.

Skall sjukpenning utges för mer än tre dagar skall till grund för be- räkningen av sjukpenning för den fjärde dagen och därefter följande dagar läggas det tal som erhålls när 80 procent av den sjukpenninggrun- dande inkomsten delas rned årsar- betstiden. Talet avrundas till när— maste hela krontal. Om sjukpen- ning inte skall utges för mer än fyra dagar tillämpas andra stycket tredje

Prop. 1990/91: 59

Nu varande lydelse

Det enligt första stycket erhållna talet avrundas till närmaste hela krontal. Om antalet timmar enligt andra stycket eller det sammanlag- da antalet timmar enligt tredje styc- ket inte uppgår till ett helt timtal skall avrundning ske till närmaste hela timtal, varvid halv timme av- rundas uppåt. Sjukpenning avrun- das till närmaste hela krontal.

Föreslagen lydelse

och fjärde meningarna ifråga om sjukpenning för den fjärde dagen. Skall sjukpenning utges för mer än fyra dagar tillämpas i stället tredje stycket på motsvarande sätt beträf- fande sjukpenning som beräknas för den gärde dagen och därefter följan- de dagar.

Om antalet timmar enligt andra stycket eller fjärde stycket tredje meningen eller det sammanlagda antalet timmar enligt tredje stycket eller fjärde stycket fjärde meningen inte uppgår till ett helt timtal skall avrundning ske till närmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt. Sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket får meddela föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och

däremot svarande normal arbetstid.

10b55

Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 105 svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat för- värvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt föl- jande. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställ- ning beräknas enligt 10a5 första — fjärde styckena. Den del som svarar mot inkomst av annat förvärvsar- bete beräknas enligt 45 första styc- ket.

Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 105 svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat för- värvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt föl- jande. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställ- ning beräknas enligt 10a5 första — femte styckena. Den del som svarar mot inkomst av annat förvärvsar- bete beräknas enligt 45 första styc- ket.

16 56

Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga. kom- munala eller landstingskommunala bestämmelser. kan regeringen föreskri- va undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpenning.

[ den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.

En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjukpen- ning, är bindande för försäkringskassan om den har form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgi- vare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga

5 Senaste lydelse 1987:223. 6 Senaste lydelse 1987: 223.

Prop. 1990/91: 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal.

Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i tredje stycket.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från försäkringskassan erhålla den försäk- rades sjukpenning i den mån den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.

Sjukpenning som betalas ut till en arbetsgivare enligt denna paragraf skall minskas, om arbetsgivaren för samma tid som sjukpenningen av- ser till arbetstagaren utger lön eller andra skattepliktiga förmåner som, beräknade för hel dag. överstiger ar- betstagarens sjukpenning per dag med mer än 10 procent av dennes sjukpenninggrundande inkomst av anställning, delad med 365, eller, vid sjukpenningberäkning enligt 10a5', med motsvarande arbetstids- faktor. Överstiger förmånerna för dag den högsta sjukpenninggrun- dande inkomst som kan beräknas enligt 25, omräknad till dagbelopp, skall endast 25 procent i fråga om tid som avses i 4.5 första stycket] och i övrigt 1 0 procent av överskju— tande del beaktas för minskning av sjukpenning.

Minskning skall göras med be- lopp sorn motsvarar vad arbetstaga- ren erhåller utöver den i föregående stycke nämnda procentandelen av arbetstagarens sjukpenninggrun- dande inkomst. Beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal. Det avräknas i första hand mot sjukpen- ning som avser samma tid som de förmåner som föranlett minskning- en. Avräkning får dock göras även mot sjukpenning som avser annan tid.

Prop. 1990/91: 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91 : 59

4kap. 657

Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå). Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvaran- de förälderns sjukpenning. beräknad enligt femte stycket. om föräldern under minst 240dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garanti- nivån.

Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för varje barn för 180dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, be- räknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 35 andra stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning. beräknad enligt femte stycket. och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

När föräldrapenning enligt and- ra— fjärde styckena skall utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3kap.med undantag av 55 fjärde och femte styckena samt 10a och 10b55.

När föräldrapenning enligt and- ra—fjärde styckena skall utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, skall beräkningen ske enligt 3kap. med undantag av 55 fjärde och femte styckena samt 10a och 10b55. Därvid skall dock för- äldrapenningför dag beräknas efter 90 procent av den fastställda sjuk- penninggrundande inkomsten, de- lad med 365.

Utan hinder av vad som föreskrivs i andra—fjärde styckena skall. om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 55 tred- je stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder. om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Är kvinnan gravid på nytt vid utgången av denna tid och beräknas barnets födelse ske inom sex månader eller föds barnet inom nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt.

758

Hel föräldrapenning för dag ut- ges med belopp motsvarande föräl- derns sjukpenning när föräldern inte förvärvsarbetar. Halv eller fjärdedels föräldrapenning med be— lopp motsvarande förälderns sjuk- penning utges när föräldern för— värvsarbetar högst hälften respekti— ve tre fjärdedelar av normal arbets— tid.

7 Senaste lydelse 1989: 100. 8 Senaste lydelse 1986: 384.

Hel föräldrapenning för dag ut- ges med belopp motsvarande föräl- derns sjukpenning. beräknad enligt 6 5 femte stycket. när föräldern inte förvärvsarbetar. Halv eller fjärde- dels föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpen- ning, beräknad enligt nämnda lag- rum. utges när föräldern förvärvs- arbetar högst hälften respektive tre fjärdedelar av normal arbetstid.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid tillämpning av första stycket skall som förvärvsarbete inte betraktas vård av barn. som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem. Vårdar föräldern ett sådant barn och betalas ersättning för vården, skall vid beräkningen av föräldrapenning bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen för vården. Hel föräldrapenning skall dock alltid utgöra lägst 60 kronor om dagen.

1459

Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från för- värvsarbete. Halv eller fjärdedels tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst hälften respektive högst tre fjärdedelar av den tid han skulle ha arbetat om han inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 75 andra stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldra-

penning.

Tillfällig föräldrapenning utges med belopp som svarar mot föräl- derns sjukpenning och beräknas, för den tid som förmånen avser. enligt 3kap. 10 a_é' när den skall utges på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning och enligt 10 bg' nämnda kapitel när den skall ut- ges på grundval av sjukpenning- grundande inkomst av såväl anställ- ning som annatförvärvsarbete.

Tillfällig föräldrapenning som ut- ges på grundval av enbart inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 3 kap. 45 första stycket.

Om inte annatföljer av tredje el- lerfjärde stycket eller I 4 a5 skall till grund för beräkningen av beloppet av hel tillfällig föräldrapenning för dag läggas det tal som erhålls när 80 eller, efter det att förmånen utgetts för 9()dagarför samma barn under ett år. 90procent av den sjukpen- ninggrundande inkomsten av an- ställning delas med årsarbetstiden. Vid beräkningen tillämpas 3 kap. 10a5 på motsvarande sätt för den tid som förmånen avser.

Skall tillfällig föräldrapenning utges på grundval av sjukpenning— grundande inkomst av annat för- värvsarbete beräknas hel förmån för dag eller 80 respektive 90pro- cent av den fastställda sjukpenning- grundande inkomsten, delad med 365 . Beloppet avrundas till närmas- te hela krontal.

Skall tillfälligföräldrapenning ut- ges på grundval av sjukpenning- grundande inkomst av så väl anställ- ning som annat förvärvsarbete be- räknas den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt andra stycket medan den del av förmånen som .svarar mot in- komst av annat förvärvsarbete be- räknas enligt tredje stycket.

14a5'0

Utan hinder av föreskrifterna i

9 Senaste lydelse 1989: 219. '" Senaste lydelse 1989: 1046.

Tillfällig föräldrapenning beräk-

Prop. 1990/91: 59

10

Nuvarande lydelse

145 andra stycket beräknas till/ällig föräldrapenning enligt 3 kap. 4 .5' första stycket

Föreslagen lydelse

nas enligt 145 tredje stycket

1. när den försäkrade skall uppbära tillfällig föräldrapenning för tid då annars havandeskapspenning eller föräldrapenning skulle ha uppburits, eller

2.i fall som avses i 3 kap. 10 c5 första stycket 1 och 3 samt andra

stycket.

185”

Bestämmelserna i 3kap. 135 för- sta stycket, 165 och 175 första styc- ket a) och c) samt andra stycket tillämpas även i fråga om föräldra- penningförmåner. Bestämmelserna i 3 kap. 155 och 175 första stycket b) tillämpas även i fråga om tillfäl- lig föräldrapenning.

Bestämmelserna i 3 kap. 13 5 för- sta stycket. 165 första — femte styckena och 175 första stycket a) och c) samt andra stycket tillämpas även i fråga om föräldrapenning- förmåner. Bestämmelserna i 3 kap. 155 och 175 första stycket b) till- lämpas även i fråga om tillfällig för- äldrapenning.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån anses två dagar med halv eller fyra dagar med fjärdedels föräldrapenning som en dag.

Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt 18 år, får försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.

Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 125 lagen (1990: 52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får försäkringskassan på framställning av föreståndaren för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets nvtta.

21 kap. håll

Den som är inskriven hos en all— män försäkringskassa, men inte är försäkrad för en sjukpenning som. beräknad enligt 3 kap. 45 första stycket, uppgår till garantinivån en- ligt 4 kap. 65, skall kunna genom frivilliga avgifter försäkra sig för er— hållande av sjukpenning eller sjuk- penningtillägg.

Den som inte har rätt till sjuk- penning enligt 3 kap. 1 5 får försäk- ra sig för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst till garantinivån enligt 4 kap. 65. Den

" Senaste lydelse 1990: 56. '2 Senaste lydelse 19871223.

TZ Riksdagen 1990/91. [ sant/. Nr 59

Den som är inskriven hos en all- män försäkringskassa, men inte är försäkrad för en sjukpenning som, beräknad enligt 3 kap. 45 första stycket 2. uppgår till garantinivån enligt 4 kap. 6 5, skall kunna genom frivilliga avgifter försäkra sig för er- hållande av sjukpenning eller sjuk- penningtillägg.

Den som inte har rätt till sjuk- penning enligt 3 kap. 15 får försäk- ra sig för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst till garantinivån enligt 4 kap. 65. Den

Prop. 1990/91: 59

11

Nuvarande lydelse

som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 15 får försäkra sig för sjuk- penningtillägg, som tillsammans med den sjukpenning som han är berättigad till enligt 3 kap. 45 första stycket uppgår till lägst 20 kronor och högst till garantinivån.

Föreslagen lydelse

som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 15 får försäkra sig för sjuk- penningtillägg, som tillsammans med den sjukpenning som han är berättigad till enligt 3 kap. 45 första stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor och högst till garantinivån.

En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning enligt 3 kap.. under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämpning av 55 femte stycket eller 10 & eller 10 b5 nämnda kapitel.

Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla utan karenstid eller med en karenstid av 3 eller 30 dagar.

Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällande karenstid enligt tredje stycket tillkommer endast den som är under 55 år.

Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad då den försäkrade börjar uppbära hel förtids- eller ålderspension.

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991. 2. Aldre föreskrifter i 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 1655 samt 4kap. 14 och l4a55 tillämpas fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

Prop. 1990/91: 59

12

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 55 lagen (1976: 380) om arbetsskadeför- säkringl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 5 52

Vid sjukdom som efter samordningstidens slut sätter ned den försäkra- des förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel utges sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen.

Saknar den försäkrade förmåga att skaffa sig inkomst, utges hel sjukpen- ning. Om denna förmåga inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels sjukpenning. Är förmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. ] annat fall utges en

fjärdedels sjukpenning.

Om inte annat följer av 5a— 5c55 utgör hel sjukpenning för dag en trehundrasextiofemtedel av den försäkrades sjukpenningunderlag enligt 65. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. När sjuk- penning skall utges till den försäk- rade för sådan tid, för vilken denne har erhållit sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk- ring. får sjukpenningen dock beräk- nas till det sammanlagda belopp som har betalats ut för samma tid ökat med en niondel. Det sålunda beräknade beloppet avrundas till närmaste hela krontal.

Om inte annat följer av 5a— 5c55 utgör hel sjukpenning för dag en trehundrasextiofemtedel av den försäkrades sjukpenningunderlag enligt 65. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. När sjuk- penning skall utges till den försäk- rade för sådan tid. för vilken denne har erhållit sjukpenning enligt lagen ( 1962: 38 1 ) om allmän försäk- ring. får sjukpenningen dock beräk- nas till det sammanlagda belopp som har betalats ut för samma tid ökat med 54. 25 eller 11 procent, beroende på om den tidigare ersätt- ningen utgetts på grundval av 65,80 eller 90 procent av den sjukpenning- grundande inkomsten.

Som sjukperiod anses tid. under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

' Lagen omtryckt 1977:264. 2 Senaste lydelse 1990: 158.

Prop. 1990/91: 59

13

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990: 327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m.

Härigenom föreskrivs att 45 lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m. ni. skall ha följande lydelse.

41?"

Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 325 kommunalskatte- lagen (1928:370). med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall göras med ledning av särskilda skattetabeller. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

De särskilda skattetabellema skall för olika sjukpenninggrundan- de inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den prelimi- nära skatt som skall tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättningen. 1 tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med pro- centsatser dels för ersättningar som grundas på hela den sjukpenning- grundande inkomsten. dels för er- sättningar som grundas på 90pro- cent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

De procenttal efter vilka skatte- avdrag skall göras skall grundas på skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst el- ler den andel av den sjukpenning- grundande inkomsten som ersätt- ningen beräknas på.

De särskilda skattetabellema skall för olika sjukpenninggrundan- de inkomster enligt 3kap. lagen om allmän försäkring ange den prelimi- nära skatt som skall tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättningen. I tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med pro- centsatser dels för ersättningar som grundas på hela den sjukpenning- grundande inkomsten. dels för er- sättningar som grundas på 80 eller 90 procent av den sjukpenning- grundande inkomsten.

De procenttal efter vilka skatte- avdrag skall göras skall grundas på skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst el- ler, om ersättningen grundas på 80 eller 90 procent av den sjukpenning- grundande inkomsten. den andel av den sjukpenninggrundande in- komsten som ersättningen beräk- nas på.

För de särskilda skattetabellema skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953: 272) om skattetabeller avseende preliminär A-skatt.

Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige, skall det underlag som utgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

Prop. 1990/91:59

14

Socialdepartementet Prop. 1990/91:59

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 november 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng- ström. Hjelm-Wallén, Göransson, Dahl, R. Carlsson. Hellström, Johans- son. G. Andersson, Lönnqvist. Thalén. Freivalds, Lööw. Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Thalc'n

Proposition om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.

1 Inledning

Socialförsäkringssystemet syftar till att garantera allas rätt till inkomst- trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom. Denna inkomsttrygghet måste också ges på lika villkor. Rätten garanteras genom offentligt förval- tade och kollektivt finansierade allmänna socialförsäkringar.

Utgifterna för vissa socialförsäkringsförmåner har stigit kraftigt under senare år. Det s. k. ohälsotalet utgör ett genomsnittligt mått för den ohälsa som leder till ersättningar från socialförsäkringen för inkomstbortfall. Ohälsotalct anger således ersatta dagar per försäkrad med sjukpenning, arbetsskadeersättning och förtidspension/sjukbidrag. Att ohälsotalet stigit från 37,3 dagar år 1983 till 49,1 dagar är 1989 speglas i en kraftig ökning av försäkringens kostnader. För att bibehålla möjligheterna för samhället att via soeialförsäkringarna ge de försäkrade den viktiga inkomsttrygghet jag ' nämnt är det angeläget att komma till rätta med kostnadsökningarna. Jag kommer därför i det följande att beskriva de förändringar i socialförsäk- ringens förmånssystem som jag bedömer nödvändiga för att återfå en ekonomisk balans i systemet. Åtgärderna är avsedda att kombineras med en kraftig satsning på rehabiliterande insatser och ingår i den satsning på arbetslinjen i socialförsäkringen som regeringen genomför.

2 Nuvarande regler för sjukpenning och andra dagersättningar

Den obligatoriska sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AF L) omfattar alla personer som är bosatta i Sverige. Den som är bosatt i Sverige skall vara inskriven hos försäkringskassan fr.o. m.den månad då han fyller 16 år. För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade har en beräknad årsinkomst av förvärvsarbete på minst 6000 kr. 15

Försäkringskassan fastställer en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) för varje inskriven person som förvärvsarbetar. Därmed avses den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Vid beräkningen av SGI bortses från "inkomster som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet (222 700 kr. för år 1990).

Försäkringskassan är skyldig att ompröva en försäkrads SGI när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden m. 111. har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpen- ningens storlek. Den försäkrade är skyldig att inom två veckor anmäla sådana förändringar i Sina inkomstförhållanden m.m.som kan påverka rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek.

Ersättningen per dag från sjukpenningförsäkringen utgör enligt huvud- regeln 90 % av den försäkrades SGI delad med 365 (kalenderdagsberäknad sjukpenning). Denna huvudregel gäller generellt för havandeskapspenning och föräldrapenning.

Nya regler för beräkning av sjukpenning och tillfällig föräldrapenning infördes fr.o.m. den 1 december 1987. De nya reglerna gäller för sjukpen- ning och tillfällig föräldrapenning enligt AFL, sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) samt för smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare och för ersättning enligt lagen (1988: 1465) om ersättning och ledighet för närståendcvård.

De nya reglerna gäller endast försäkrade som har en SGI som helt eller delvis grundar sig på anställning.

Reglerna innebär att ersättningen skall timberäknas för de första 14 dagarna i sjukperioden och under hela perioden om den försäkrade uppbär tillfällig föräldrapenning eller närståendevårdsersättning. Fr.o. m. den 15:e dagen i perioden skall ersättningen — bortsett från de nyss nämnda ersättningsformerna och för sjukpenning för vissa studerande — kalender- dagsberäknas. .

För timberäknad ersättning krävs förutom uppgift om årsinkomst även uppgift om årsarbetstid. Årsarbetstiden är det antal timmar för år som den försäkrade kan antas komma att tills vidare ha i sitt förvärvsarbete som ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid. Regeringen och riksförsäkringsverket har meddelat föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstid.

En försäkrad som har SGI av anställning får sjukpenning under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall endast under förutsättning att han skulle ha förvärvsarbetat om han inte varit sjuk. Med förvärvsarbete jämställs vissa specificerade ledigheter, främst ledighet för semester.

Den som är försäkrad för en sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete än anställning kan — om han vill det — välja karens- tid för sådan sjukpenning. Karenstiden kan efter den försäkrades önskan bestämmas till 3 eller 30 dagar. Detta innebär att sjukpenning som grundas på annat förvärvsarbete än anställning i dessa fall inte utges för de första 3

Prop. 1990/91 : 59

16

eller 30 dagarna av en sjukperiod. insjuknandedagen inräknad. Om en ny sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut skall de båda sjukperioderna ur karensdagssynpunkt betraktas som en sjukperiod. Den som vill ha karenstid för sin sjukpenningförsäkring måste anmäla detta till försäkringskassan. En sjukpenningförsäkring med karenstid inne- bär samtidigt lägre sjukförsäkringsavgift för den försäkrade.

Hel sjukpenning utges enligt AFL vid sjukdom som förorsakar fullstän- dig nedsättning av arbetsförmågan. Riksdagen har nyligen beslutat om nya regler för rätt till sjukpenning vid partiell nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom (prop. 1989/90:62, SfUlZ, rskr.185). Enligt de nya reglerna kan fr.o.m. den 1 juli 1990 ersättning från bl.a. sjukpenningför- säkringen utbetalas i form av hel. tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning.

3 Avtalsbaserad ersättning vid sjukdom

Den allmänna försäkringens regler om rätt till sjukpenning baserad på en SGI utgör grunden för den enskilde försäkrades ersättning vid sjukdom. Till detta kommer avtalsenliga kompletteringari form av sjuklön och olika former av kollektiva trygghetsförsäkringar inom ramen för arbetmark- nadslörsäkringarna (AMF).

Den helt övervägande delen av landets arbetstagare har numera avtals- reglerad sjuklön. Detta gäller för anställda inom såväl den offentliga sek- torn som den privata sektorn. Följande redovisning lämnas.

A rbetsgi va ri "träde

[ fråga om den allmänna sjukförsäkringen gällerlför dem med statligt reglerad anställning ett s. k. arbetsgivarinträde. som grundas på kollektiv— avtal. Systemet innebär att arbetsgivaren betalar ut sjuklön till arbetstaga— ren. I gengäld får arbetsgivaren uppbära den sjukpenning som annars skulle ha utbetalats till den anställde. Sjuklön utbetalas såväl vid sjukdom som vid arbetsskada. Där arbetsgivarinträde gäller skall den enskilde anmäla sjukfrånvaro endast till arbetsgivaren. Denne svarar sedan för rapporteringen till försäkringskassan och övrig administration av sjukfal- let ur ersättnings- och rehabiliteringssynpunkt. Liknande regler gäller för anställda hos de allmänna försäkringskassorna.

Sjuk/("inför kommmzal— och landvtingsanställda

Bestämmelser om sj uklöneförmåner för kommunal- och landstingsanställ- da finns intagna i kollektivavtal. Enligt dessa ges den anställde i första hand rätt till ledighet bl.a.om han blivit arbetsoförmögen till följd av sjukdom. I andra hand regleras rätten till ersättning i sådana situationer. Vid tillämpning av avtalet indelas de anställda i två olika förmånsgrup— per. Till förmånsgrupp I hör de som är heltidsanställda eller deltidsanställ- da med minst 40 % av normal arbetstid. Utöver detta krävs att anställning-

Prop. 1990/91:59

17

en redan från början avsett minst tre månader eller att anställningen faktiskt varat minst tre månader sammanlagt. I sådana situationer utges sjuklön med 10% av lönebortfallet, dvs. en komplettering av sjukpenning- försäkringens ersättningsnivå som utgör 90 % av SGI. Sådan sjuklön utbe- talas under högst 90 dagar per sjukperiod. Med sjukperiod kan då avses antingen en sammanhängande sjukperiod eller samtliga sjukperioder un- der den senaste tolvmånadersperioden. Sedan sjuklöneperioden upphört kompletteras sjukpenning från försäkringskassan med ersättning från av- talsgruppsjukförsäkringen för kommunal- och landstingsanställda (AGS — KL). Denna senare ersättning utges även under sjuklöneperioden.

Övriga anställda tillhör förmånsgrupp II. För denna grupp utges ingen sjuklön utan dessa personer är i stället hänvisade till sjukpenning enligt AFL, även för denna förmånsgrupp kompletterad med ersättning från AGS — KL.

.S'juklönjör tjänstemän anställda i enskild tjänst

Tjänstemän anställda i enskild tjänst har rätt till sjuklön från Sin arbetsgi- vare under insjuknandemånaden plus tre månader därefter.

Under de första 14 dagarna av sjukperioden görs ett sjukavdrag från den anställdes lön enligt följande formel:

90 x månadslönen x 12,2 100 x 52 x veckoarbetstiden 1 dagar eller timmar

Avdraget är maximerat till 90% av 7,5 gånger basbeloppet dividerat med 52 gånger veckoarbetstiden.

När de 14 dagarna gått till ända görs sjukavdraget i form av ett kalender- dagsberäknat avdrag. Formeln blir då:

90 x månadslönen x 12,2 1 x 5

Avdraget är maximerat till 90% av 7,5 gånger basbeloppet dividerat med 365. Oavsett vilken avdragsformel som används innebär avtalet att arbetsgivaren därutöver fyller ut upp till full ersättning för mistad lön. När sjuklöneperioden är slut hänvisas den anställde till ersättning från den allmänna försäkringen.

Sjuklönför arbetare inom den privata sektorn

En arbetare som är verksam inom den privata sektorn är berättigad till sjuklön under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall. Rätten till sjuklön inträder efter tre månaders sammanhängande anställningstid. Sjuklönen utbetalas för sådan ordinarie arbetstid då arbetstagaren skulle ha utfört arbete om han ej varit sjuk. Sjuklönen utgör 10% av arbetarens medeltimförtjänst på tidlön och ackord (inklusive ev. premielönedelar, bonus o.d.) enligt senast kända kvartalslönestatistik. För den som enbart har timlön utgör Sjuklönen 10% av denna timlön.

Prop. 1990/91: 59

18

Under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall görs ett sjukavdrag från arbetstagarens lön enligt följande formel:

90 x månadslönen x 12,16 100x 52 x 40

Om sjukdomsfallet fortsätter efter 14 dagar görs fr. o. m. den 15:e dagen sjukavdraget enligt följande formel:

månadslönen x 12,16

365

1 övrigt kompenseras arbetstagarens inkomstbortfall genom ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL.

F örsäkringsformer knutna till kollektivavtal

Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) gäller enligt utfästelse i kollektivavtal för arbetare inom den privata sektorn samt för alla anställda hos kommu- ner och landsting. Om den anställde är sjuk mer än 14 dagar utges ersätt- ning från AGS.

Ersättning utges vid kalenderdagsberäknad sjukpenning med ett belopp för dag som varierar mellan 6 och 21 kronor. Beloppets storlek relateras till arbetstagarens sjukpenning enligt AFL: ju högre sjukpenning desto högre belopp utges från AGS. Efter 90 dagars sjukperiod blir beloppet 6 kr. per dag för alla. Ersättningen är för närvarande skattefri. I samband med beslutet om reformerad inkomstbeskattning (prop. 1989/90:110. SkU30, rskr. 356) har reglerna för beskattning av ersättning enligt AGS ändrats. De nya reglerna innebär att utfallande belopp från AGS i sin helhet skall utgöra skattepliktig inkomst av tjänst. Detta skall tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Skatteplikt för AGS-ersättningar avses dock inte skola gälla om försäkringsfallet har inträffat under år 1990 eller tidigare (prop. 1990/91:54).

Om den anställde drabbats av en arbetsskada utges ersättning från trygghetsförsäkringen vid arbetsskada (TFA). Försäkringen medför att arbetstagaren inte får föra skadeståndstalan mot sin arbetsgivare med anledning av arbetsskadan. I stället regleras ersättningen från TFA enligt i huvudsak skadeståndsrättsliga regler. Detta innebär att TFA ger ersättning för den inkomstförlust och de kostnader som återstår sedan ersättning från den lagreglerade arbetsskadeförsäkringen betalats ut. Från TFA kan också utges ideella ersättningar för lyte och men, sveda och värk, etc.

Prop. 1990/91: 59

19

4 Sj ukpenningförsäkringen m. fl. ersättningsformer 4.1 Kompensationsgraden

Mitt förslag: Kompensationsgraden inom sjukpenningförsäkringen sänks för de första tre dagarna med ersättning i en sjukperiod från 90 till 65 % och för tid därefter från 90 till 80 % av den sjukpenning- grundande inkomsten. Motsvarande skall gälla för bl.a. havande- skapspenning, smittbärarersättning och ersättning för närståen- devård samt arbetsskadesjukpenning för tid inom samordningsti- den.

Skälen för mitt förslag: Sjukpenningförsäkringen ger idag ett mycket gott skydd för den som drabbas av sjukdom. Kompensationsgraden är 90 % av SGI och ersättning utges fr. o. m. den första frånvarodagen. Denna ersätt- ning kompletteras dessutom i de flesta fall med sjuklön från arbetsgivare eller gottgörelse från avtalsförsäkringar som ger en kompensation motsva- rande återstoden av inkomstbortfallet. [ en situation då det är nödvändigt att begränsa kostnadsutvecklingen inom socialförsäkringssystemet bör det därför enligt min mening finnas utrymme för att sänka kompensationsgra- den inom sjukpenningförsäkringen. Den minskning jag förordar bör ske på följande sätt. Sjukpenningen för envar av de första tre ersättningsdagama av en sjukperiod bör utgöra 65% av SGI. delad med 365 eller, om beräk- ning av ersättning skall ske enligt de s.k. timsjukpenningreglerna, med ett tal som framräknas med ledning av årsarbetstiden. Särregler bör dock införas för personer med särskilt frekvent sjukfrånvaro så att begränsning- en av kompensationen för de första tre ersättningsdagama inte drabbar denna utsatta kategori av försäkrade. Jag återkommer till utformningen av särregleringen i det följande (avsnitt 4.3).

Kompensationsgraden bör bestämmas till 80 i stället för till 90 % av SGI fr.o.m. den fjärde ersättningsdagcn. Också i detta avseende bör det öpp- nas möjlighet till avsteg i vissa fall. Undantagsregleringen bör ta sikte på ersättning vid långtidssjukskrivning och innebära möjlighet att under sär- skilda förutsättningar få kompensation på 90—procentsnivån. Jag be- handlar denna särskilda reglering närmare i det följande (avsnitt 4.4).

Inom den allmänna försäkringen och även i övrigt förekommer olika former av ersättningar som för närvarande utgår med samma belopp som sjukpenningen. Detta gäller bl.a. föräldrapenningförmåner, havande- skapspenning, smittbärarpenning, ersättning för närståendevård samt sjukpenning inom arbetsskadeförsäkringen såvitt avser samordningstid.

De nu förordade reglerna om lägre kompensationsgrad bör gälla också för de nämnda ersättningsanordningama utom för föräldrapenning som utges med anledning av barns födelse. För tillfällig föräldrapenning är en viss särreglering motiverad, till vilken jag återkommer i avsnitt 5. Någon ändring av kompensationsgraden för dagpenning enligt särskilda förord- ningar till värnpliktiga, civilförsvarspliktiga och tjänstepliktig hälso- och sjukvårdspersonal rn. m. är inte avsedd.

Prop. 1990/91: 59

Vad jag nu redovisat förutsätter ändringar i reglerna om sjukpenningbe- räkning i 3 kap. AFL. För de skilda förmåner som nu utges med samma belopp som sjukpenning finns en lagteknisk koppling till sjukpenningreg- lerna i AFL. Beträffande föräldrapenning fordras vissa ändringar av lag- teknisk karaktär i 4 kap. 6 och 75å AFL för att det skall framgå att kompensationsgraden för denna förmån också fortsättningsvis skall vara 90%. Vidare bör med anledning av ändringarna i 3 kap. AFL göras en följdändring i 21 kap. 1 & AFL, som avser den frivilliga sjukpenningförsäk- ringen.

Avsikten är att arbetsskadesjukpenningen skall samordnas mera full- ständigt med sjukpenning från den allmänna sjukförsäkringen. Jag avser att återkomma till denna fråga i samband med de förslag som förbereds på grundval av rehabiliteringsberedningens betänkande Tidig och samordnad rehabilitering (SOU 1988:41). Eftersom den sänkta kompensationsgraden inom sjukpenningförsäkringen föreslås införd innan den avsedda samord- ningen med arbetsskadeförsäkringen genomförs behövs fortfarande en särskild beräkningsregel vid retroaktiv utbetalning av arbetsskadesjukpen- ning. En följdändring bör därför göras i 3 kap. 55 LAF med anledning av de förändringar jag föreslår vad beträffar sjukpenningnivåema i AFL.

4.2 Reduktion av sjukpenning på grund av sjukersättning från arbetsgivaren

Mitt förslag: Om den försäkrade av arbetsgivare erhåller sjuklön eller annan skattepliktig förmån för samma tid som sjukpenning utges och anställningsfönnånen ger ett tillägg till sjukpenningen med mer än 10% av den sjukpenninggrundande inkomsten av an- ställning görs avdrag på sjukpenningen i motsvarande mån. Anställ- ningsförmåner som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet — och således inte läggs till grund för beräkning av sjukpenningen — beaktas till viss del vid beräkningen av sjukpenningavdrag.

Motsvarande avräkning skall göras från den sjukpenning som utges till arbetsgivaren när 5. k. arbetsgivarinträde gäller och den sjuklön som utges till arbetstagaren överstiger den avsedda högsta kompensationen vid sjukdom.

Skälen för mitt förslag: Avsikten med de föreslagna ändringarna i den lagstadgade kompensationen vid sjukdom är att minska socialförsäk- ringens kostnader. En förutsättning för att genomföra ändringar av det här slaget i försäkringen är att åtgärderna drabbar alla så lika som möjligt. Av det skälet bör en ordning tillskapas som motverkar att vissa arbetstagare via avtal tillförsäkras en högre kompensationsnivå vid sjukdom än andra grupper i samhället.

Mot denna bakgrund föreslår jag att särskilda regler införs i sjukpen- ningsystemet i syfte att uppnå att den högsta kompensationen för försäkra-

Prop. 1990/91: 59

de vid sjukfrånvaro blir 75% av förvärvsinkomsten för de första tre ersättningsdagama av ett sjukdomsfall och 90% för tid därefter. Om arbetsgivare ger kompensation som medför att denna nivå överskrids bör det medföra en minskning av ersättningen från den-allmänna försäkringen så att den avsedda totala ersättningsnivån får genomslag. Erhåller den försäkrade av arbetsgivare lön eller andra skattepliktiga förmåner för samma tid som sjukpenning utges skall således en minskning av sjukpen- ningen ske i samma mån som anställningsförmånerna ger ett tillägg till sjukpenningen med mer än 10% av den försäkrades SGI av anställning, allt omräknat per dag. För de delar av anställningsförmånerna, som räknat för år överstiger sju och en halv gånger basbeloppet och som således inte grundar rätt till sjukpenning, behövs en särskild bcräkningsregel. Denna regel bör innebära att av överskjutande delar 25%, såvitt gäller de första tre sjukersättningsdagarna, och 10 % för övrig tid beaktas för minskning av sjukpenning. På så sätt uppnås även vid högre inkomstlägen den avsedda begränsningen av den totala sjukersättningen till 75 resp. 90 % av förvärvs- inkomsten. Avdraget skall i första hand göras på den sjukpenning som utges för samma tid som anställningsförmånerna avser. Avräkning skall dock också kunna ske mot sjukpenning som avser annan tid.

Med avseende på anställda som enligt kollektivavtal eller lag (sjömans- lagen, 1973:282) erhåller sjuklön och omfattas av s.k. arbetsgivarinträde enligt 3 kap. 165 AFL uppbärs sjukpenningen av arbetsgivaren. De regler om sjukpenningreduktion som jag förordat i det föregående är därför inte tillämpliga i sådana fall. Det är emellertid angeläget att en motsvarande ordning för avräkning införs också för dessa situationer. Detta bör ske genom att nya regler tas in i 3 kap. 165 AFL om avräkning på den sjukpenning som försäkringskassan betalar ut till arbetsgivaren. De nya bestämmelserna bör utformas på motsvarande sätt som rcduktionsregler- na för sjukpenning som betalas ut till de försäkrade.

Det föreslagna systemet för reduktion av sjukpenning förutsätter att försäkringskassan får information om den försäkrades lön eller andra skattepliktiga sjukförmåner från arbetsgivare. I detta avseende bör redan befintliga regler i AFL om försäkrades anmälningsskyldighet och om ar- betsgivares uppgiftsskyldighet kunna vinna tillämpning. Anmälningsskyl- digheten för de försäkrade gäller enligt 3 kap. 65 AFL sådana ändringar av inkomstförhållanden, arbetstid eller andra omständigheter som påverkar rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Som komplement till försäkringskassans åliggande enligt sistnämnda lagrum att, när det är skäligen påkallat, inhämta uppgifter om omständigheter av betydelse för sjukpenningförsäkringen finns i 20 kap. 95 AFL en skyldighet för bl.a. arbetsgivare att på begäran lämna upplysningar om samma slags förhållan- den.

Det förevarande systemet för reduktion av sjukpenning innebär inte något ingrepp i avtalen på arbetsmarknaden. Träffade avtal är sålunda giltiga även efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Jag utgår emellertid från att parterna på arbetsmarknaden skall anpassa avtalsbe- stämmelserna om förmåner under sjukdom på sådant sätt att de inryms inom de ramar som jag här har angett. Jag avser att noga följa utvecklingen

Prop. 1990/91: 59

22

i detta avseende. Sker den väntade anpassningen blir det inte nödvändigt för försäkringskassan att för det stora flertalet försäkrade göra några sär- skilda kontroller eller beräkningar av anställningsförmåner under sjuk- dom. Då behöver inte heller de försäkrade lämna några särskilda uppgifter om detta till försäkringskassan.

Vad jag har förordat i detta avsnitt innebär författningsmässigt att tillägg bör göras i 3 kap. 4 och 1655 AFL. Utan någon reglering därutöver leder detta till att avräkningssystcmet kan tillämpas också på smittbärarer- sättning och arbetsskadesjukpenning inom samordningstid. En lagteknisk följdändring erfordras i 4 kap. 185 nämnda lag.

4.3 Särregler för personer med särskilt frekvent sjukfrånvaro

Mitt förslag: En försäkringskassa skall på ansökan av en person som är inskriven hos kassan kunna besluta att sjukpenning skall utges efter en kompensationsgrad av 80% även för de första tre ersättningsdagama i en sjukperiod. Ett sådan beslut skall kunna meddelas endast om personen i fråga lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder.

Skälen för mitt förslag: Vad jag föreslagit under avsnitt 4.1 innebär att kompensationen från sjukförsäkringen under de första tre ersättningsda- garna i varje sjukperiod sätts ned till 65% av den försäkrades SGI. En sådan minskning av ersättningen bedömerjag vara möjlig att bära för den överväldigande majoriteten av de försäkrade. För personer som har en sjukdom eller ett handikapp som leder till många upprepade sjukperioder kan emellertid situationen bli en annan. Den sänkta ersättningen skulle slå hårt mot denna kategori. Jag anser därför att särskilda regler bör införas för att skydda dessa personer mot alltför stora inkomstminskningar till följd av de nya ersättningsreglerna.

Den som lider av sjukdom eller handikapp som medför risk för ett större antal sjukfall under en tolvmånadersperiod bör ges möjlighet att efter ansökan hos försäkringskassan undantas från den lägre kompensationsgra- den under de tre första dagarna av en sjukperiod. Beviljas detta skall sjukpenning också för dessa dagar utges efter en kompensationsgrad av 80%. Ansökan skall prövas av den försäkringskassa där sökanden är in- skriven enligt lagen om allmän försäkring. Kassans bedömning av om sökanden har en sjukdom eller ett handikapp som kan antas medföra ökad risk för ett stort antal sjukfall skall därvid grunda sig dels på den sjukdom den försäkrade lider av. dels hur den försäkrades sjukfrånvaro sett ut i förfluten tid. Detta berörs ytterligare i specialmotiveringen.

Mitt förslag föranleder kompletterande bestämmelser som lämpligen tas in i en ny paragrafi anslutning till grundreglerna om sjukpenningberäk- ning i 3 kap. 45 AFL. De nya bestämmelserna kan få betydelse också för arbetsskadesjukpenning inom samordningstiden och smittbärarpenning men inte för några andra ersättningsformer.

Prop. 1990/91: 59

4.4 Ersättning vid långtidssj ukskrivning

Mitt förslag: Som jag nämnt under avsnitt 4.1 skall kompensa- tionsgraden från sjukpenningförsäkringen normalt utgöra 80%. Varar sjukperioden mer än 90 dagar skall vissa försäkrade efter ansökan hos försäkringskassan kunna få sjukpenning från den all- männa försäkringen som fr.o.m. den 91:a dagen i sjukperioden motsvarar en kompensationsgrad av 90 % av den sjukpenninggrun- dande inkomsten. Vid försäkringskassans prövning skall som förut- sättning gälla att den försäkrade deltar i rehabilitering eller till följd av sjukdomstillståndet eller bristande rehabiliteringsresurser be- döms inte kunna påbörja rehabilitering och dessutom kan visa att han inte för samma tid som sjukpenningen avser erhåller skatteplik- tiga anställningsförmåner av arbetsgivare eller ersättning som utgår på grund av fri avtalsgruppssjukförsäkring.

Skälen för mitt förslag: Den begränsning av kompensationen inom sjuk- försäkringen som jag föreslagit innebär att ersättningen från den allmänna försäkringen normalt skall utgöra 80% av den försäkrades SGI. Den lag- stadgade sjukpenningen kompletteras så gott som undantagslöst med er— sättning från arbetsgivaren med ytterligare 10% av inkomstbortfallet. Så- dan ersättning enligt avtal utges på vissa områden under de första 90 dagarna av en sjukperiod.

Jag avser att på grundval av rehabiliteringsberedningens betänkande föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag om en särskild rehabilite- ringsersättning. Denna ersättning avses utges med belopp som motsvarar 100% av den försäkrades SGI under tid då rehabilitering pågår. En viktig förutsättning för goda rehabiliteringsresultat är att åtgärder sätts in på ett tidigt stadium. Med förstärkta insatser på området bör det bli allt vanli- gare att rehabiliteringsprocessen är i full gång när sjukdomsfallet varat i 90 dagar. I sådana situationer skall rehabiliteringsersättning kunna utbetalas till den försäkrade.

I avvaktan på att en särskild rehabiliteringsersättning införs behövs således särskilda regler för personer som är föremål för rehabiliteringsåt- gärder. Särskilda regler behövs också för den som inte bedöms kunna påbörja rehabilitering till följd av sjukdomstillståndet eller på grund av bristande rehabiliteringsresurser. Jag föreslår därför att föreskrifter införs som ger möjlighet för sådana personer att efter ansökan hos försäkrings- kassan få sjukpenning som motsvarar 90% av den försäkrades SGI. En förutsättning för att kassan skall kunna bevilja en sådan ansökan bör vara att den försäkrade kan visa att han för samma tid som sjukpenningen avser inte får någon ersättning från arbetsgivare och inte heller uppbär ersätt- ning som utgår på grund av fri avtalsgruppsjukförsäkring.

Mitt förslag bör leda till att kompletterande regler om sjukpenning efter förhöjd kompensationsgrad för nu beskrivna situationer tas in i 3 kap. 45 AFL. Denna reglering kan i vissa fall få betydelse även för smittbärarpen- ning men inte i övrigt utanför den allmänna sjukpenningförsäkringen.

Prop. 1990/91: 59

24

5 Föräldraförsäkringen Prop. 1990/91: 59 5.1 Tillfällig föräldrapenning

Mitt förslag: Kompensationsgraden inom den tillfälliga föräldra- penningen skall normalt vara 80% av den sjukpenninggrundande inkomsten för hela den tid som förmånen avser.

Skälen för mitt förslag: Föräldraförsäkringen ger ersättning i form av dels föräldrapenning som utges med anledning av barns födelse, dels av tillfällig föräldrapenning för vård av barn i samband med bl.a. sjukdom hos barnet. Ersättning utges med belopp motsvarande den försäkrade förälderns sjukpenning. För den som har låg eller ingen sjukpenning utges ersättning dock alltid med minst ett garantibelopp på 60 kr. per dag. Den tillfälliga föräldrapenningen, som främst utges i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare, har likheter med förmånen av sjukpenning vid egen sjukdom. Jag finner det därför naturligt att ersättning i form av tillfällig föräldrapenning nära ansluter till vad som avses gälla för sjukpenningförsäkringen. Ersättningen bör således bestäm- mas efter en kompensationsgrad av 80% av den försäkrades SGI. De särskilda reglerna för de första tre ersättningsdagama av en sjukperiod, som jag beskrivit i det föregående, bör dock inte ha någon motsvarighet inom den tillfälliga föräldrapenningen, eftersom en sådan reglering skulle skapa svårigheter för dem som har många korta vårdfall under vissa perioder. Jag tänker då inte minst på ensamstående föräldrar med barn som insjuknar ofta.

Föräldrapenning i samband med barns födelse bör utbetalas enligt nuva-

rande regler. Mitt förslag föranleder ändringar i 4 kap. 14 och l4a55 AFL.

5.2 Högriskskydd inom den tillfälliga föräldrapenningen

Mitt förslag: När tillfällig föräldrapenning utgetts för vård av ett barn under 90 dagar samma år skall kompensationsgraden under återstoden av året vara 90 % av den sjukpenninggrundande inkoms- ten.

Skälen för mitt förslag: Enligt vad jag beskrivit under avsnitt 4.4 skall ersättningen från sjukförsäkringen i sjukperioder som pågått längre tid än 90 dagar i vissa fall beräknas efter en kompensationsgrad av 90 % av den försäkrades SGI . En förutsättning för detta är dock att den försäkrade inte får lön eller annan skattepliktig ersättning från arbetsgivare för samma tid som sjukpenningen avser. Föräldraförsäkringen bygger, som jag beskrivit i det föregående, på de regler som gäller inom sjukförsäkringen. Mot denna bakgrund ter det sig naturligt att de särskilda regler om förhöjd kompensationsgrad som före- 25

slås vid långtidssjukdom får sin motsvarighet inom den tillfälliga föräldra- penningen. Kompensationsgraden för denna förmån bör därför höjas till 90% av den försäkrades SGI i fall när sådan ersättning har utgetts för barnet under 90 dagar samma år. Den tillfälliga föräldrapenningens sär- drag är dock att ersättning utges enbart för dagar då föräldern avstår från förvärvsarbete för att vårda sitt barn. Av det skälet föreslår jag att den högre ersättningsnivån tillämpas under återstoden av ett kalenderår så snart tillfällig föräldrapenning för vård av barnet utgetts för 90 dagar samma år. Det förekommer sällan att tillfällig föräldrapenning utges för mer än 90 dagar för samma barn under ett år. Förslaget om högre kompen- sationsgrad efter 90 dagar betyder således inte särskilt mycket för försäk- ringens utgifter men har stor betydelse i familjer med mycket sjukliga barn. Mitt förslag föranleder ändring i 4 kap. 145 AF L.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprät- tats förslag till .

1. lag om ändring i lagen (1962: 381 ) om allmän försäkring,

2. lag om ändringi lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

3. lag om ändring i lagen (1990: 327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m.

Förslaget under 3 har upprättats i samråd med statsrådet Åsbrink. Sistnämnda förslag gäller ett ämne som faller under lagrådets gransk- ningsområde. Förslaget är dock av sådan beskaffenhet att lagrådets höran- de skulle vara utan betydelse.

7 Ikraftträdande och kostnader

De nya regler som jag föreslagit bör träda i kraft den lmars 1991. Äldre föreskrifter bör dock tillämpas beträffande ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

De förslag till ändrad kompensationsgrad inom sjukpenning— och föräld- raförsäkringen som jag redovisat i det föregående beräknas minska sjuk- försäkringens kostnader med 6 150 milj. kr. och kostnaderna för den tillfäl— liga föräldrapenningen med 350 milj.kr. De förslag jag lämnat angående särskilda regler för personer med särskilt frekvent sjukfrånvaro är kost- nadsberäknade till 60 milj. kr. Särreglerna vad beträffar ersättningen vid långtidssjukskrivning beräknas kosta 540 milj.kr. Den totala kostnads- minskningen kan således beräknas uppgå till 5900 milj. kr. för år räknat. Kostnadsberäkningarna har gjorts med utgångspunkt från förhållandena under år 1991.

Prop. 1990/91: 59

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

3 kap. 45 I paragrafens första stycke införs bestämmelser om två nya kompensa- tionsgrader avseende den kalenderdagsberäknade sjukpenningen. I fråga om motsvarande förändringar beträffande den timberäknade sjukpenning- en hänvisas till 10 a5.

För de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod utgör hel sjukpenning för dag 65 % av den fastställda sjukpenninggrundande in- komsten (SGI:n), delad med 365. Den angivna ersättningsnivån gäller även om den försäkrade av något skäl inte är berättigad till sjukpenning för samtliga dagar i sjukperioden. Som framgår av 4 b5 kan försäkringskassan, under de närmare förutsättningar som anges i den paragrafen, besluta att den försäkrade även för nu angiven tid har rätt att få sjukpenningen beräknad efter en kompensationsgrad av 80 % av SGI:n.

Har den försäkrade erhållit sjukpenning för tre dagar, beräknad efter den nyss nämnda procentsatsen, skall, för de därefter följande dagarna i sj ukperioden, hel sjukpenning för dag beräknas efter den högre kompensa- tionsgrad som framgår av första stycket andra punkten i förevarande paragraf.

I paragrafens första stycke tredje punkten finns en särskild beräkningsre- gel som medför att den försäkrade efter den nittionde dagen i en sjukpe- riod i vissa fall kan få sjukpenningen beräknad efter en högre procentsats, nämligen 90 %. En sålunda beräknad sjukpenning aktualiseras endast om den försäkrade skriftligen ansöker härom hos försäkringskassan. Därut- över krävs att den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd eller att kassan vid den särskilda prövningen bedömer antingen att dennes hälso- tillstånd hindrar honom från att påbörja rehabiliteringsåtgärd som avses i 2 kap. 1 1 5 eller att lämplig sådan åtgärd inte står till buds. Om så behövs skall nytt läkarutlåtande infordras. Vidare erfordras att den försäkrade kan visa att han inte för samma tid som sjukpenningen avser erhåller lön eller andra skattepliktiga anställningsförmåner av arbetsgivare eller ersättning som utges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som uppbärs enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Den premie som arbetsgivaren betalar för AGS- försäkring är inte skattepliktig för arbetstagaren. Enligt de skatteregler som skall tillämpas första gången'vid 1992 års taxering blir detta emellertid fallet beträffande ersättning som utges från försäkringen till arbetstagaren. Om en arbetsgivare tecknar en privat försäkring för arbetstagarens räkning är premien att anse som en anställningsförrnån som är skattepliktig hos arbetstagaren.

I allmänhet torde den försäkrade kunna uppfylla det senast nämnda kravet genom att skriftligen försäkra att han inte uppbär förmåner av nämnt slag. Har han anställning och omfattas han av kollektivavtal som

Prop. 1990/91 : 59

innehåller bestämmelser om anställningsförmåner vid sjukdom bör på begäran avtalet inges till försäkringskassan. Den försäkrade kan också uppfylla kravet på annat sätt, t. ex.genom att på begäran inge intyg eller motsvarande handling från arbetsgivaren.

I syfte att åstadkomma att kompensationsnivån vid sjukdom inte över- stiger 75 % för de tre första dagarna med sjukpenning och inte 90 % för tid ' därefter har i paragrafens fjärde stycke införts en föreskrift om minskning av sjukpenningen. Beträffande bakgrunden till denna regel hänvisas i övrigt till den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2). Avgörande för om minskning skall ske är storleken av den lön eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade får av sin arbetsgivare för samma tid som sjukpenningen avser. Vid beräkningen används två modeller. Den första bygger på att de årliga anställningsförmånerna inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet, dvs. det s.k. sjukpenningtaket. Den andra till- handahåller en kompletterande beräkning när anställningsförmånerna överstiger detta tak. Den förstnämnda beräkningsmodellen innebär att sjukpenningen skall minskas om förmånerna, beräknade för hel dag, ger ett tillskott till sjukpenningen per dag med mer än 10% av den försäkrades SGI av anställning, delad med 365, eller — vid timberäknad sjukpenning — delad med motsvarande arbetstidsfaktor. Följande exempel lämnas beträffande en kalenderdagsberäknad sjukpenning:

Den försäkrade är berättigad till hel sjukpenning för dag som skall beräknas efter 80% av den försäkrades SGI av anställning, delad med 365. Den försäkrades SGI har fastställts till 222 700 kr. Hel sjukpenning för dag utgör sålunda

80 x 222 700 kr. mas—= 488 '"-

För att sjukpenningen inte skall minskas får arbetstagaren uppbära anställningsförmåner för samma tid med högst

10 x 222 700 kr. 1 x 5 =61kr.

Sjukpenning och anställningsförmåner motsvarar sammanlagt 90% av den försäkrades SGI, delad med 365. Överstiger anställningsförmånerna 61 kr. för samma dag som sjukpenning skall utges avräknas det överskju- tande beloppet krona för krona mot sjukpenningen.

När anställningsförmånerna överstiger sju och en halv gånger basbelop- pet måste en särskild beräkningsregel begagnas för bedömning av om sjukpenningen skall minskas. I paragrafens fjärde stycke, andra meningen, har därför införts en särskild föreskrift härom. Den del av anställningsför- månerna som överskjuter det s.k. sjukpenningtaket skall relateras till ett dagbelopp. Dagbeloppet motsvarar summan av överskjutande anställ- ningsförmåner, delad med 365 eller — när timberäknad sjukpenning utges — med motsvarande arbetstidsfaktor. I bestämmelsen anges att av det överskjutande beloppet endast 25 resp. 10% skall beaktas för minskning av sjukpenningen. Detta beror på att sjukpenningen inte beräknas på

Prop. 1990/91:59

28

anställningsförmåner som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Följande exempel kan lämnas om en kalenderdagsberäknad sjukpenning utges:

Den försäkrades anställningsförmåner utgör för år 300000 kr. Arbetsgi- varen utger enligt avtal som komplement till sjukpenningen det belopp som erfordras för att arbetstagaren skall få full kompensation vid sjukdom. Förutsättningarna är i övrigt desamma som i det föregående exemplet. Arbetsgivaren utger sålunda per dag

300000 kr. 335—— — 488 kr. = 334 kr.

Enligt föregående exempel kan arbetsgivaren, om anställningsförmåner- na inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet, utge 61 kr. per dag utan att arbetstagarens sjukpenning minskas. Av anställningsförmåner som för år överstiger sju och en halv gånger basbeloppet beaktas som nämnts endast 25 resp. 10%, den förstnämnda procentandelen för de första tre ersättningsdagama och den lägre procentandelen för övrig sjuk- ersättningstid. Arbetsgivaren kan sålunda för andra ersättningsdagar än de tre första utge kompensation som beräknas på 90% av överskjutande förmånsbelopp utan att ersättningen läggs till grund för minskning av sjukpenningen. Det överskjutande beloppet beräknas sålunda: 300000 kr. — 222 700 kr. = 77 300 kr.

90 x 77 300 W = 190 kr.

Arbetsgivaren får för dag utge högst 251 kr. (61 kr. + 190 kr.) utan att sjukpenningen minskas. ] förevarande exempel skall alltså sjukpenningen minskas med 83 kr. (334 kr. — 251 kr.).

Det kan någon gång inträffa att den SGI som fastställts för den försäkra- de inte överensstämmer med dennes aktuella inkomster. Enligt föreskrif- ten i 3 kap. 55 andra stycket AFL skall ändring av SGI inte ske förrän 14 dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om den försäkrades in- komstförhållanden. En rimlig tillämpning av minskningsregeln bör inte leda till att minskning av sjukpenning görs, om den försäkrade uppbär anställningsförmåner som motsvarar den avsedda kompensationsgraden, beräknad utifrån en aktualiserad SGI.

Som framgår av paragrafens femte stycke. tredje meningen, skall det belopp med vilket sjukpenningen skall minskas avräknas i första hand mot sjukpenning som avser samma tid som de anställningsförmåner som för- anlett avräkningen. Avräkning får emellertid av praktiska skäl göras också mot sjukpenning som avser annan tid. .

För att försäkringskassan skall kunna göra den bedömning som förut- sätts i förevarande paragraf erfordras självfallet att kassan får uppgifter om att arbetsgivare utger skattepliktiga förmåner som avser arbetstagarens sjukdomstid. I detta sammanhang bör därför erinras om föreskrifterna i 3 kap. 6 och 17 55 samt 20 kap. 4 och 955 AFL. Av förstnämnda bestämmel- se framgår att den försäkrade är skyldig att anmäla sådan ändring, bl. a. i

Prop. 1990/91: 59

29

sina inkomstförhållanden, som påverkar rätten till sjukpenning eller sjuk- penningens storlek. Underlåtenhet i detta avseende kan medföra att sjuk- penningen dras in eller sätts ned enligt 3 kap. 175 första stycket c) AFL. Har den försäkrade genom att underlåta att fullgöra uppgiftsskyldigheten förorsakat att sjukpenning utgetts obehörigen eller med för högt belopp, kan enligt 20 kap. 45 samma lag återbetalningsskyldighet komma i fråga. Enligt 20 kap. 95 nämnda lag är myndigheter, arbetsgivare och försäk- ringsinrättningar skyldiga att på begäran av bl.a. försäkringskassa lämna sådan uppgift om namngiven person som är av betydelse för tillämpningen av lagen. En arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldigheten ådrar sig straffansvar.

4 b5 Enligt 45 första stycket ] utges hel sjukpenning för de tre första dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod med endast 65% av SGI:n, delad med 365. Timberäknas sjukpenningen enligt 10 a5, delas SGI:n i stället med ett tal som framräknas med ledning av årsarbetstiden och den ordinarie dagarbetstiden. I förevarande paragraf finns föreskrifter som innebär att den försäkrade också för dessa dagar ges ersättning efter den högre kom- pensationsgrad som anges i 45 första stycket 2 eller 10 a5 fjärde stycket, dvs. 80 %. Beträffande bakgrunden till denna undantagsregcl hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3).

I första stycket regleras de närmare förutsättningarna för att den försäk- rade skall kunna få ersättning efter den högre graden under de tre första dagarna i en sjukperiod.

Beslut om den högre kompensationen kan meddelas av försäkringskas- san efter skriftlig ansökan av den försäkrade.

l paragrafens första stycke, andra meningen, anges den grundläggande förutsättningen för att ett beslut av denna innebörd skall kunna meddelas. Härför krävs till en början att den försäkrade har en medicinskt betingad nedsättning av arbetsförmågan. Denna medicinska faktor kan vara en kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd efter sjukdom. Det fordras däremot inte att arbetsförmågan ständigt är nedsatt. Som bekant finns det sjukdomar som är symtomgivande endast under vissa perioder. Som ett exempel härpå kan nämnas vissa pollenallergier som i undantags- fall kan leda till svåra arbetshindrande sjukdomssymtom, bl.a. astma, under vår och sommar.

För att ett dylikt beslut skall kunna fattas krävs framförallt att sjukdo- men eller det därmed jämställda följdtillståndet kan antas medföraatt den försäkrade kommer att drabbas av betydligt fler kortvariga sjukdomsfall under ett år än vad som är normalt. I lagtextens uttryck ”större antal" bör ligga att antalet avslutade sjukdomsfall under en tolvmånadersperiod kan bedömas överstiga tio stycken.

För att kunna bedöma om förutsättningarna är uppfyllda enligt denna paragraf måste försäkringskassan sålunda göra en prognos av i vilken omfattning den medicinska faktorn kan förväntas utlösa akuta sjukdoms- tillstånd hos den försäkrade. Prognosen kan lämpligen avse den närmaste

Prop. 1990/91:59

30

tolvmånadersperioden. För att en sådan prognos skall kunna göras krävs uppgifter av skilda slag. Av särskilt intresse är därvid den försäkrades sjukhistorik, dvs. de sjukdomsfall han tidigare har haft. Härvid spelar naturligtvis såväl antalet sjukdomsfall som av läkare eller den försäkrade själv angiven diagnos in. Som tidigare nämnts skall det stora antal sjuk- domsfall som befaras vara betingat av en medicinsk faktor. Om diagnoser- na ger en splittrad bild lär mer sällan kunna sägas att sjukdomsfallen är betingade av någon särskild bakomliggande faktor.

Det kan stundom vara svårt att bestämma den medicinska faktor som orsakar nedsättningen i arbetsförmågan. Så kan vara fallet i fråga om besvär från t. ex. rygg och andra rörelseorgan, vilka besvär inte alltid kan härledas från några påvisbara sjukliga förändringar. Om den försäkrade under en följd av år har haft besvär som kan lokaliseras till ett bestämt område av kroppen måste det därför ibland antas att det föreligger en medicinsk faktor som orsakar nedsättningen, även om det inte finns några klara och entydiga fynd som gör diagnosen säker. I sådana fall måste en helhetsbedömning göras av den försäkrades situation, varvid särskild vikt får läggas vid sådana faktorer som dennes vilja att genomgå föreslagna läkarundersökningar m.m. och rehabiliteringsförsök samt beredvillighet att följa läkares anvisningar.

För försäkringskassans bedömning fordras naturligtvis också andra upp- gifter än sjukhistoriken, bl.a. torde de upplysningar som den försäkrade själv kan lämna i saken vara av betydelse.

Av paragrafens andra stycke framgår att ett beslut om rätt att få sjukpen- ning beräknad efter den högre kompensationsgraden också för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod skall gälla fr.o.m. den kalen- dermånad under vilken den försäkrade gjorde ansökan, om inte annat sägs i försäkringskassans beslut. I samma stycke, andra meningen. föreskrivs att ett beslut som här avses gäller för den tid som anges i beslutet. Om det finns särskilda skäl får emellertid bestämmas att beslutet skall gälla tills vidare. Ett sådant skäl kan vara att den försäkrade lider av en kronisk sjukdom som kan förväntas under lång tid orsaka återkommande nedsätt- ning av arbetsförmågan.

Av tredje meningen i andra stycket framgår att försäkringskassan skall upphäva beslutet om det föreskrivna villkoret för den högre ersättnings- nivån inte längre är uppfyllt. Det får förutsättas att kassan omprövar beslutet med lämpliga mellanrum eller när kassan får kännedom om för- hållanden som tyder på att de förutsättningar som beslutet grundades på inte längre är för handen.

De uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd som behövs för den bedömning som skall göras enligt första stycket andra meningen torde försäkringskassan oftast ha kunskap om eller utan svårighet kunna inhäm- ta. För den händelse så någon gång inte skulle vara fallet ges kassan emellertid genom föreskriften i tredje stycket möjlighet att ålägga den försäkrade att genomgå den undersökning av läkare eller tandläkare som kassan finner erforderlig för frågans bedömning. Av styckets andra mening framgår att de utgifter som föranleds av en sådan undersökning skall ersättas i enlighet med vad regeringen förordnar. En följdändring avses ske

Prop. 1990/91:59

31

i förordningen (1975: 1 157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m.

10 a5 Har den försäkrade SGI av anställning skall enligt huvudregeln timberäk- nad sjukpenning utges för de första fjorton dagarna i en sjukperiod. Före- varande paragraf innehåller föreskrifter om hur timberäkningen skall ske. Till grund för beräkningen skall läggas det tal som erhålls när 90% av SGI:n delas med årsarbetstiden. De nya föreskrifterna i 45 första stycket 1 och 2 vid kalenderdagsberäknad sjukpenning innebär att 90 % byts ut mot 65%, när sjukpenning beräknas för de tre första dagarna i sjukperioden. och mot 80 %, när sjukpenning beräknas för tid därefter. Vid timberäknad sjukpenning skall samma kompensationsgrader gälla, vilket medför att skilda beräkningar måste göras för varje kompensationsgrad för sig. I paragrafens nuvarande lydelse görs en beräkning om sjukpenning skall utges för endast en dag. och en delvis annan beräkning om förmånen skall utges för mer än en dag. I paragrafen införs nu föreskrifter som reglerar beräkningen för de tre första dagarna med sjukpenning efter den lägre kompensationsgraden. dvs. 65 %. och för de övriga dagarna efter den högre nivån, dvs. 80 %.

165

Anställda som omfattas av arbetsgivarinträde erhåller sjuklön från arbets- givaren under sjukdom. I gengäld uppbär arbetsgivaren från försäkrings- kassan arbetstagaren tillkommande sjukpenning. Av de nya femte och sjätte styckena i förevarande paragraf framgår att denna sjukpenning skall minskas, om arbetsgivaren för samma tid som sjukpenningen avser utger lön och andra skattepliktiga förmåner till arbetstagaren som överstiger den åsyftade kompensationsnivån vid sjukdom. Föreskrifterna motsvarar i övrigt bestämmelserna i 45 fjärde och femte styckena.

4 kap.

145

Den tillfälliga föräldrapenningen skall i den mån den svarar mot SGI av anställning beräknas på motsvarande sätt som den timberäknade sjukpen- ningen. Detta gäller oavsett föräldraledighetens längd. Någon begränsning till en period om högst 14 dagar så som görs beträffande sjukpenning skall således inte förekomma. De nya föreskrifterna i andra och tredje styckena innebär att kompensationsgraden 90% byts ut mot 80%. Om förmånen utgetts för 90 dagar för samma barn under ett år skall för tid därefter emellertid, så som är fallet i fråga om föräldrapenning med anledning av barns födelse, kompensationsgraden utgöra 90 %.

Enligt de nya föreskrifterna i 3 kap. skall sjukpenningen beräknas efter en kompensationsgrad av 65 eller 80 eller — undantagsvis — 90 %. För den timberäknade sjukpenningen är endast de två först nämnda procentsatser- na relevanta. Tillfällig föräldrapenning kommer. i enlighet med redogörel-

Prop. 1990/91:59

sen ovan, att beräknas efter en kompensationsgrad av 80 eller — någon Prop. 1990/91: 59 gång — 90 %. Den sistnämnda procentsatsen kan också avse timberäknad förmån. De företagna regeländringarna i de båda förmånsslagen medför bl. a. att timberäkning av tillfällig föräldrapenning inte längre kan ske helt i enlighet med föreskrifterna i 3 kap. 10 a5. En anpassning får göras med beaktande av de kompensationsgrader som gäller vid beräkning av tillfäl- lig föräldrapenning. Förhållandet framgår genom förevarande paragrafs andra stycke, andra meningen. I lagrummet anges sålunda att 3 kap. 10 a5 skall tillämpas ”på motsvarande sätt”.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990: 327) om skatteanrag från sjukpenning rn. m.

45 Som följd av de föreslagna nya kompensationsgraderna inom sjukpenning- försäkringen och vissa andra ersättningsanordningar har paragrafens and- ra stycke kompletterats så att det anges att de särskilda skattetabellema för avdrag för preliminär A-skatt skall ha särskild kolumn med procentsats också för ersättningar som grundas på 80% av SGI. I tredje stycket har gjorts en precisering med hänsyn till att ersättningsgraden 65 % av SGI inte skall bli bestämmande för de procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras och som skall grundas på skattesatsen för en årlig inkomst.

9 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2. lag Om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,

3. lag Om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m.

Ärendet bör behandlas av riksdagen under innevarande år.

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom pr0position föreslå riksdagen att anta lagförslagen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 3 3