om ändring i konkurslagen m.m.
om ändring i konkurslagen m. m.
Prop.
1990/91:22
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogadeutdrag ur regeringsprotokollet den 27 september 1990.
På regeringens vägnar
Odd Engström
Laila Freivalds
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i konkurslagen i syfte att förenklahanteringen av småbelopp i samband med utdelning i konkurs. Om detbelopp som tillkommer en borgenär understiger 100 kronor, skall förvalta-ren, såvida särskilda skäl inte föranleder annat, inte betala ut beloppet tillden borgenären utan fördela beloppet på övriga utdelningsberättigade sominte tillgodosetts fullt ut. Förslaget skall gälla även vid efterutdelning ikonkurs. Vidare föreslås att förvaltaren skall redovisa för tillsynsmyndig-heten i vad mån utbetalning skett enligt den föreslagna regeln.
1 propositionen föreslås också ett par ändringar i konkurslagen(1987:672) och ackordslagen (1970:847) med anledning av ett tidigarelagstiftningsärende. Ändringarna gäller tiden för överklagande av beslut.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.
I Riksdagen 1990/91. I samt. Nr 22
Propositionens lagförslag
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)
dels att 7 kap. 21 §, 9 kap. 14 §, 11 kap. 21 § och 12 kap. 16 § skall haföljande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 kap. 13 a §, av följandelydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
21 §
Också sedan konkursen har av-slutats skall förvaltaren, så längeboets medel är insatta i bank, inomen månad från utgången av varjekalenderår till tillsynsmyndighetenlämna sådana uppgifter som sägs i20 § första stycket andra och tredjemeningarna. När några medel intelängre finns att lyfta, skall förvalta-ren anmäla det till myndigheten.
9 kap.
14 Beslut enligt 13 § tredje stycketfår överklagas av den som enligt13 § första stycket är taleberättigad,om han anser att beslutet inte hartillkommit på lagligt sätt. Beslutetöverklagas genom besvär till hov-rätten inom två veckor från dagenför beslutet. Om inte hovrätten för-ordnar annat, skall beslutet gällaomedelbart.
Också sedan konkursen har av-slutats skall förvaltaren, så längeboets medel är insatta i bank, inomen månad från utgången av varjekalenderår till tillsynsmyndighetenlämna sådana uppgifter som sägs i20 § första stycket andra och tredjemeningarna. När några medel intelängre finns att lyfta, skall förvalta-ren anmäla det till myndigheten.Förvaltaren skall samtidigt redovisai vad mån utbetalning av utdel-ningsmedel skett med stöd av 11kap. 13 a f
§
Beslut enligt 13 § tredje stycketfår överklagas av den som enligt13 § första stycket är taleberättigad.om han anser att beslutet inte hartillkommit på lagligt sätt. Beslutetöverklagas genom besvär till hov-rätten inom tre veckor från dagenför beslutet. Om inte hovrätten för-ordnar annat, skall beslutet gällaomedelbart
11 kap.
13 a §
Om det sammanlagda beloppsom tillkommer en borgenär under-stiger 100 kronor skall, såvida sär-skilda skäl inte föranleder annat,beloppet inte betalas ut till honom,utan fördelas på övriga utdelnings-berättigade som inte tillgodosettsfullt ut.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
21 Om förvaltaren anser att de ny-tillkomna medlen kan fördelas utanatt förslag till efterutdelning upp-rättas och om tillsynsmyndighetenmedger det, får han dela ut medlentill berättigade borgenärer utan attföreskrifterna i det föregående idetta kapitel iakttas. För utbetal-ningen gäller dock 9 § andra styc-ket. En borgenär förlorar sin rätt tillutdelning, om han inte gör anspråkpå medlen inom två år räknat fråndet att förvaltaren har anmält tillrätten att han har skickat medlentill borgenären.
§
Om förvaltaren anser att de ny-tillkomna medlen kan fördelas utanatt förslag till efterutdelning upp-rättas och om tillsynsmyndighetenmedger det, får han dela ut medlentill berättigade borgenärer utan attföreskrifterna i det föregående idetta kapitel iakttas. För utbetal-ningen gäller dock 9 § andra stycketoch 13 a En borgenär förlorar sinrätt till utdelning, om han inte göranspråk på medlen inom två år räk-nat från det att förvaltaren har an-mält till rätten att han har skickatmedlen till borgenären.
Första stycket tillämpas också för det fall att det finns skäl att upprättaett utdelningsförslag men medlen inte förslår till betalning av de därmedförenade kostnaderna.
12 kap.
Anser en borgenär eller gäldenä-ren att ett beslut genom vilket ettackordsförslag har förkastats avborgenärerna inte har tillkommitpå lagligt sätt, får han överklaga be-slutet i hovrätten inom två veckorfrån beslutet. Gäldenären får docköverklaga beslutet endast om hansrätt kan vara beroende av det. Be-slutet tillämpas omedelbart, ominte något annat förordnas.
16 §
Anser en borgenär eller gäldenä-ren att ett beslut genom vilket ettackordsförslag har förkastats avborgenärerna inte har tillkommitpå lagligt sätt, får han överklaga be-slutet i hovrätten inom tre veckorfrån beslutet. Gäldenären får docköverklaga beslutet endast om hansrätt kan vara beroende av det. Be-slutet tillämpas omedelbart, ominte något annat förordnas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gällerdock i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdan-det.
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 22
Härigenom föreskrivs att 41 § ackordslagen (1970: 847) skall ha följandelydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 §'
Tingsrättens beslut i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rättenfår överklagas för sig, om inte något annat följer av 32 § första stycket, 35 §eller 36 § tredje stycket.
Talan mot ett beslut som avses iförsta stycket förs genom besvär ihovrätten inom två veckor från dendag då beslutet meddelades. Är detfråga om beslut om förhandling omoffentligt ackord räknas dock be-svärstiden från den dag då kungö-relsen om beslutet var införd i Post-och Inrikes Tidningar.
Talan mot ett beslut som avses iförsta stycket förs genom besvär ihovrätten inom tre veckor från dendag då beslutet meddelades. Är detfråga om beslut om förhandling omoffentligt ackord räknas dock be-svärstiden från den dag då kungö-relsen om beslutet var införd i Post-och Inrikes Tidningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gällerdock i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdan-det.
Senaste lydelse 1987:673.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 september 1990
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Göransson,Gradin, Hellström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Frei-valds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Freivalds
Proposition om ändring i konkurslagen m.m.
1 Inledning
Riksskatteverket (RSV) har i en skrivelse till justitiedepartementet den 18oktober 1989 hemställt om ändring i konkurslagen så att småbelopp intebehöver betalas ut i samband med utdelning i konkurser. Skrivelsen harremissbehandlats.
Jag avser nu att ta upp de frågor som aktualiseras i skrivelsen. Dennabör fogas till protokollet i detta lagstiftningsärende som bilaga 1. Tillprotokollet bör också fogas en förteckning över remissinstanserna sombilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inomjustitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 89 —2759).
Jag kommer i detta ärende också att ta upp frågan om ett par smärrejusteringar i konkurslagen (1987:672) och ackordslagen (1970:847) medanledning av ett tidigare lagstiftningsärende (avsnitt 3).
Regeringen beslutade den 30 augusti 1990 att inhämta lagrådets yttrandeöver de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitteradelagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
De lagförslag som jag nu skall lägga fram är likalydande med de remitte-rade lagförslagen, dock att en redaktionell ändring gjorts i 11 kap. 13 a §konkurslagen.
Lagrådet har den 21 september 1990 lämnat de remitterade lagförslagenutan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärendesom bilaga 4.
2 Utdelning av småbelopp
Mitt förslag: Om förvaltaren i en konkurs finner att det belopp somskall betalas ut till viss borgenär understiger 100 kronor, skall belop-pet — om inte särskilda skäl föranleder annat — i stället fördelas påövriga utdelningsberättigade borgenärer som inte tillgodosetts fulltut. Detsamma skall gälla vid efterutdelning i konkurs. Förvaltarenskall alltid redovisa för tillsynsmyndigheten i vad mån betalningskett enligt den föreslagna regeln.
RSV:s förslag: Finner förvaltaren vid upprättandet av utdelningsförsla-get att det belopp som skall betalas ut till viss borgenär understiger 100kronor, skall beloppet i stället fördelas på övriga utdelningsberättigade.Detsamma skall gälla vid efterutdelning i konkurs.
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har ställtsig bakom syftet med förslaget. De flesta har också tillstyrkt förslaget ellerlämnat det utan erinran. Några har haft synpunkter på den föreslagnabeloppsgränsen och förordat att beloppsgränsen i stället anges som enandel av basbeloppet. Svenska Inkassoföreningen, den enda remissinstanssom har avstyrkt förslaget, har framhållit vikten av att kostnaderna förförfarandet inte överstiger vad som kan komma att tillfalla en borgenärmen förordat att problemet även fortsättningsvis bör lösas praktiskt ochinte genom lagändring. Från något håll har anförts att den föreslagnaregeln är alltför kategorisk och man har pekat på fall som skulle kunna ledatill otillfredsställande resultat. Några remissinstanser har föreslagit attlagtexten utformas så att undantag kan göras från regeln att underlåtautbetalning av småbelopp. Bl. a. kronofogdemyndigheten i Jönköpings länhar uttalat att en lagändring inte bör påverka borgenärernas principiellarätt till utdelning utan endast syfta till att förhindra utbetalning av småbe-lopp.
Skälen för mitt förslag: Det är inte sällsynt att det i en konkurs därutdelning sker till oprioriterade borgenärer aktualiseras utbetalningar avsmåbelopp i en inte obetydlig omfattning. Utdelning till oprioriteradeborgenärer sker i två procent av samtliga konkurser. Enligt uppgift frånKonkursförvaltarkollegiet i Stockholm omfattar emellertid denna lilla delalla de konkurser som innefattar egentlig substans och som är särskiltarbetskrävande. Vidare blir — uppger kollegiet — antalet småbelopp attdela ut stort eftersom utdelningsprocenten är låg, som regel under tioprocent.
Problemet med små belopp som skall delas ut i en konkurs har, somframgår av RSV:s skrivelse, tidigare varit föremål för uppmärksamhet.Hittills har dock problemet med småbelopp som skall delas ut undvikitsgenom att olika praktiska lösningar har tillämpats.
Upprättande av förslag till utdelning och utbetalning av pengar utgör eninte obetydlig del av förvaltarens arbete. Varje utbetalning är förenad medkostnader, som ofta överstiger det belopp som kommer de enskilda borge-närerna till del. Posten och bankerna betingar sig en avgift av fem kronor
per utbetalning. Varje utbetalning kräver att en utbetalningsavi skrivs ut Prop. 1990/91:22och att transaktionen bokförs. Den tid som åtgår kan enligt konkursförval-tarkollegiet värderas till 67 kronor per transaktion. Därtill kommer arbetemed betalningar som inte går att effektuera. Enligt uppgift från förvaltar-håll förekommer det relativt ofta att små belopp kommer i retur. Proble-met med småbelopp är särskilt tydligt vid efterutdelning.
RSV:s uppfattning att det är en rimlig utgångspunkt att det belopp somskall delas ut inte överstiger kostnaderna för utbetalningen har fått ettbrett stöd under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till den och jagdelar också uppfattningen att frågan nu bör lösas lagstiftningsvägen.
Det kan naturligtvis hävdas att en möjlighet för förvaltaren att underlåtautdelning av småbelopp strider mot en grundläggande konkursrättsligprincip om att alla borgenärer i en konkurs skall ha rätt att, enligt gällandeförmånsrättsordning och i den mån konkursboets tillgångar räcker, fåutdelning för sina fordringar. Den av RSV föreslagna modellen innebär attsmåborgenärernas möjligheter att få betalt kan komma att drabbas tillförmån för borgenärer med fordringar på större belopp. Detta kan synasprincipiellt otillfredsställande särskilt i sådana fall där borgenärens verk-samhet är sådan att fordringarna i verksamheten normalt uppgår endasttill små belopp.
Mot dessa synpunkter skall ställas att det utifrån intresset av en ända-målsenlig resursanvändning framstår som i hög grad otillfredsställande attförvaltaren lägger ner arbete på att fördela småbelopp i sådana fall därarbetets omfattning inte står i rimlig relation till det mervärde som förborgenärernas del kommer ut av arbetet. För borgenärskollektivet sett somen helhet är det naturligtvis till fördel om man kan begränsa förvaltarensarbete med utdelning och i motsvarande mån höja det belopp som ikonkursen återstår för utdelning. Men det är samtidigt viktigt att denenskilde borgenären inte missgynnas på sätt som har betydelse.
Enligt min mening innebär det en ändamålsenlig avvägning mellan denu angivna synpunkterna, om man i enlighet med RSV:s förslag gör detmöjligt att underlåta utbetalning av utdelningsmedel till de borgenärersom kommer i fråga för utdelning med endast ett litet belopp. Praktiskttaget samtliga remissinstanser har också anslutit sig till grunderna förförslaget. När det gäller beloppsgränsen delar jag RSV:s bedömning attman i princip bör anknyta till de faktiska kostnaderna för utdelningen. Jagåterkommer strax till detta.
Jag delar den under remissbehandlingen framförda synpunkten att manvid en lagstiftning av det här slaget inte bör ingripa i borgenärernasprincipiella rätt till utdelning. Det bör t. ex. inte krävas att en fordranuppgår till ett visst belopp för att komma i fråga för utdelning i konkurs.En sådan lagregel skulle från teoretiska och systematiska utgångspunkterframstå som mindre tillfredsställande. Alla borgenärer bör alltså även ifortsättningen vara berättigade till utdelning och tas med i förvaltarensutdelningsförslag. En lagändring bör i stället — som understrukits vidremissbehandlingen — ta sikte på förhållandena vid utbetalningstillföllet.Om förvaltaren när han står i begrepp att fördela kvarvarande medelmellan de utdelningsberättigade borgenärerna finner att det belopp som
skall betalas ut till en viss borgenär ligger under den bestämda belopps- Prop. 1990/91:22gränsen, bör lagregeln öppna möjlighet for honom att underlåta utbetal-ning till den borgenären.
Att man på detta sätt inte i förväg avskär vissa borgenärer från rätten tillutdelning utan anknyter till förhållandena vid utbetalningstillfället harockså andra fördelar. Det belopp som en borgenär från början synes varaberättigad till kan ju komma att ändras under konkursens gång t. ex. pågrund av domstolsbeslut. Vidare kan beloppsgränsen komma att överskri-das under konkursens gång till följd av upplupen ränta (jfr 11 kap. 13 §konkurslagen).
Det skall medges att en ordning enligt vilken det först vid utbetalnings-tillfället bestäms på vilka fordringar den nya regeln skall tillämpas medförett visst merarbete för förvaltaren jämfört med om rätten till utdelning försmåbelopp skärs bort redan från början. Förvaltaren måste sålunda ta uppsmåborgenärernas fordringar och utdelningsbelopp i utdelningsförslagen.Med tanke på de principiella och även praktiska fördelar som finns medden ordningen anser jag emellertid att den är att föredra.
Den av RSV föreslagna regeln innebär en undantagslös skyldighet förförvaltaren att underlåta betalning för fordringar som inte når upp tillbeloppsgränsen. Under remissbehandlingen har från ett par håll hävdatsatt det kan finnas fall där en sådan regel skulle kunna leda till mindretillfredsställande resultat. En sådan situation skulle kunna vara den att deti en konkurs finns ett stort antal småfordringar som skulle träffas av denföreslagna regeln, medan det finns bara någon — eller ingen — borgenärmed en fordran på ett större belopp. En tillämpning av regeln skulle dåkunna få till följd att den sistnämnde borgenären skulle få en väsentligthögre utdelning än han skulle varit berättigad till enligt vanliga regler,medan småborgenärerna skulle komma att stå helt utan utdelning. Ochfinns inga borgenärer alls med fordringar över beloppsgränsen, skulleföljden kunna bli att ett inte oväsentligt belopp betalades tillbaka tillgäldenären själv, medan alla småborgenärer blev lottlösa.
För att undvika stötande resultat av den här typen bör en lagregel gemöjlighet för förvaltaren att underlåta att tillämpa regeln, om det ärpåkallat av särskilda skäl, t. ex. när det med hänsyn till omständigheternaskulle framstå som oskäligt att tillämpa den.
Jag återkommer nu till frågan om beloppsgränsen. Här måste en avväg-ning göras mellan vad som står att vinna i fråga om kostnaden för förfaran-det och betydelsen av utebliven betalning för borgenären. Som jag förutsagt är avsikten med mitt förslag att utbetalning skall kunna undvikasendast när kostnaden för förfarandet överstiger det belopp som skallbetalas ut. Det är därför viktigt att beloppet inte sätts för högt. Vidare ärdet — med hänsyn till vikten av en enhetlig praxis — enligt min meningnödvändigt att närmare ange beloppsgränsen direkt i lagtexten. Därvidkan argument anföras såväl för att gränsen bör knytas till basbeloppet somför att gränsen bör uttryckas i kronor. Av de remissinstanser som förordaten basbeloppsrelaterad gräns har de flesta föreslagit 0,5 procent av basbe-loppet, f. n. 148:50 kronor. Mot bakgrund av vad som under ärendetshandläggning har upplysts om kostnaderna för förfarandet och med hän-
syn till vad jag nyss uttalat i fråga om en beloppsgräns, anser jag att Prop. 1990/91:22övervägande skäl talar för att gränsen sätts något lägre än den föreslagnaandelen av basbeloppet. Även om det finns goda skäl som talar för enbasbeloppsrelaterad gräns, t. ex. att en sådan gräns automatiskt anpassastill penningvärdesförändringar, anser jag att det av RSV föreslagna belop-pet, 100 kronor, för tillräcklig tid framöver är ett för ändamålet väl avvägtbelopp som kan accepteras som skäligt av de flesta.
Den nya bestämmelsen bör som RSV föreslagit tas in i det kapitel ikonkurslagen (1987:672), 1 1 kap., som behandlar utdelningsförfarandet.
Med hänsyn till den konstruktion av den nya regeln som jag har förordati det föregående bör den lämpligen placeras sist i det avsnitt som reglerarutbetalningen av utdelningsmedel som en ny 13 a §.
Det har framkommit att utbetalning av småbelopp förekommer särskiltofta vid efterutdelningar. RSV har därför föreslagit att bestämmelsen görstillämplig även vid efterutdelning. Av 11 kap. 20 § första stycket konkurs-lagen framgår att bestämmelserna om utbetalning av utdelningsmedeläven skall tillämpas om ett förslag till efterutdelning upprättas. Dettainnebär att den nya regeln i 11 kap. 13 a § blir tillämplig i dessa fall. Omdäremot fördelning sker utan förslag till efterutdelning enligt 11 kap. 21 §,följer inte automatiskt att den nya regeln blir tillämplig. En justering krävsdärför av sistnämnda lagrum.
Vid remissbehandlingen har sagts att förvaltarens utbetalning av utdel-ningsmedel enligt den nya regeln bör dokumenteras särskilt eftersom ensådan utbetalning inte framgår av utdelningsförslaget. Det föreslås att endokumentation lämpligen kan ske i samband med att förvaltaren tilltillsynsmyndigheten enligt 7 kap. 21 § konkurslagen anmäler att det intelängre finns några medel att lyfta. Jag delar dessa synpunkter och föreslåratt en sådan dokumentationsskyldighet, i form av en redovisning tilltillsynsmyndigheten, införs genom ett tillägg i 7 kap. 21 § konkurslagen.
3 Övriga frågor
Den 1 juli 1990 ändrades ett antal regler om tid för anförande av besväröver tingsrätternas beslut (prop. 1989/90:71, JuU32, rskr. 292, SFS1990:443 ff.). Ändringarna innebär att besvärstiden har förlängts från tvåtill tre veckor. Sedan reglerna trätt i kraft har uppmärksammats att mot-svarande ändringar bör göras i ytterligare ett par lagrum. Det gäller 9 kap.14 § och 12 kap. 16 § konkurslagen (1987:672) samt 41 § ackordslagen(1970:847). Dessa ändringar bör lämpligen genomföras i nu förevarandesammanhang.
4 Ikraftträdande
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1991. Särskil-da övergångsbestämmelser behövs endast såvitt avser besvärstidens längd(jfr avsnitt 3).
5 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementetupprättats förslag till
1. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
2. lag om ändring i ackordslagen (1970:847).
6 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringenföreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
2. lag om ändring i ackordslagen (1970:847).
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragandenhar lagt fram.
10 Hemställan om ändring i konkurslagen så attsmåbelopp inte behöver betalas ut
1 konkurslagen finns inte någon lägsta beloppsgräns för vad som måstedelas ut till borgenärerna. Vid en sammankomst mellan KonkursfÖrvaltar-kollegiernas förenings styrelse och riksskatteverkets (RSVs) exekutionsav-delning har denna fråga diskuterats. Föreningens ståndpunkt som delas avRSV är att det behövs en lagändring så att en konkursförvaltare inte somutdelning behöver betala ut summor understigande ett visst belopp. För-eningen har framhållit att man för närvarande tillämpar olika praktiskalösningar för att undvika att behöva betala ut småbelopp.
I litteraturen har problemet uppmärksammats av Welamson (Konkurs-rätt, 1961 s. 586). Han skriver att i praktiken synes man söka undvikautdelning som endast omfattar ytterst ringa belopp. Enligt Welamson är enviss begränsning nedåt motiverad av att kostnaderna (for förfarandet) intebör överstiga den utdelning som tillfaller borgenären.
I den nya konkurslagen regleras frågan om hur man skall förfara närendast ett litet belopp återstår efter betalning av konkurskostnaderna, 10kap 4 §, men inte problemet att utdelningen i sig är liten. I propositionen(prop. 1986/87:90 s. 318) sägs bl. a. att om det bara finns oprioriteradeborgenärer och förvaltaren måste utreda förutsättningarna for fördelningså kan detta dra sådana kostnader att det därefter inte återstår något attfördela. I propositionen ges emellertid inte något svar på hur detta pro-blem skall kunna lösas. Inte heller får man någon lösning på problemet attsjälva utbetalningen kostar mer än det som skall betalas ut.
RSV har tidigare i år beträffande kronofogdemyndigheternas (KFM)handläggning av enskilda mål (skrivelse 1989-02-08, J 20-87-89) skrivitom olägenheterna med att behöva betala ut små belopp. RSV hemställdedär om en beloppsgräns på 25 kr for vad KFM är skyldig att driva in ochatt betala ut.
Upprättande av förslag till utdelning och utbetalning av pengarna utgören inte obetydlig del av förvaltarens arbete. Ur kostnadssynpunkt är detangeläget att i rimlig utsträckning rationalisera detta. Varje utbetalningkostar pengar, dels hanteringskostnad hos förvaltaren dels avgift till pos-ten/banken for själva överföringen. Enligt uppgift från förvaltarhåll före-kommer det relativt ofta att små belopp kommer i retur pga felaktigaadresser. Detta antas bero på att borgenärerna i dessa fall har ett begränsatintresse av att hålla kontakt med förvaltaren. Problemet med småbeloppär särskilt tydligt vid efterutdelning.
En rimlig utgångspunkt, enligt RSVs uppfattning, är att det belopp somdelas ut skall överstiga kostnaderna for utbetalningen. Problemet bör lösasgenom en författningsändring och inte med olika ”praktiska” lösningar.Innebörden av ändringen bör vara att när förvaltaren vid upprättandet avutdelningsforslaget märker att utdelningen till en borgenär understiger enviss gräns så får pengarna fördelas på övriga utdelningsberättigade.
Föreningen har föreslagit en beloppsgräns på 1 % av basbeloppet på
Bilaga 1
fristdagen, för närvarande 279 kr. Enligt verkets uppfattning bör gränsenvara betydligt lägre. Som ovan nämnts föreslogs en gräns på 25 kr beträf-fande KFMs utbetalning i enskilda mål. Vid indrivning i allmänna målfinns en gräns på 50 kr. Verket anser att med hänsyn till det arbete detinnebär att fördela och betala ut medlen är det motiverat med en högregräns. Verket föreslår att gränsen sätts till 100 kr.
Författningsändringen bör göras tillämplig också vid efterutdelning.
Borgenärernas fordringar varierar ofta i storlek. Inflyter en mindresumma pengar kan fördelning enligt nuvarande regler resultera i att flerta-let borgenärer får belopp under 100 kr medan en eller två får större belopp.I dessa fall bör det vara möjligt att avsevärt reducera förvaltarens arvodeom han endast behöver göra en eller två utbetalningar.
Den nu föreslagna regleringen kan införas genom ett tillägg i 11 kap 4 §konkurslagen. Det kan ha följande lydelse:
Finner förvaltaren att det belopp som skall betalas till en viss borgenärunderstiger 100 kr, skall beloppet i stället fördelas på övriga utdelningsbe-rättigade.
Bilaga 1
12 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sigöver riksskatteverkets framställning om ändring ikonkurslagen
Yttrande över framställningen har avgetts av justitiekanslern, domstols-verket, konsumentverket, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholmstingsrätt, Göteborgs tingsrätt, kronofogdemyndigheterna i Stockholms,Jönköpings och Malmöhus län, juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsalauniversitet, riksdagens ombudsmän, Finansbolagens förening, SvenskaBankföreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska Inkassoföreningen,Svenska Kommunförbundet, Svenska Sparbanksföreningen, SverigesAdvokatsamfund, Ackordscentralen i Göteborg, Sveriges Köpmannaför-bund, Trafikförsäkringsföreningen.
Bilaga 2
13 Lagrådsremissens lagförslag
Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)
dels att 7 kap. 21 §, 9 kap. 14 §, 11 kap. 21 § och 12 kap. 16 § skall haföljande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 kap. 13 a §, av följandelydelse.
Nuvarande lydelse
Bilaga 3
Föreslagen lydelse7 kap.
21 §
Också sedan konkursen har av-slutats skall förvaltaren, så längeboets medel är insatta i bank, inomen månad från utgången av varjekalenderår till tillsynsmyndighetenlämna sådana uppgifter som sägs i20 § första stycket andra och tredjemeningarna. När några medel intelängre finns att lyfta, skall förvalta-ren anmäla det till myndigheten.
Också sedan konkursen har av-slutats skall förvaltaren, så längeboets medel är insatta i bank, inomen månad från utgången av varjekalenderår till tillsynsmyndighetenlämna sådana uppgifter som sägs i20 § första stycket andra och tredjemeningarna. När några medel intelängre finns att lyfta, skall förvalta-ren anmäla det till myndigheten.Förvaltaren skall samtidigt redovisai vad mån utbetalning av utdel-ningsmedel skett med stöd av llkap. 13 a §.
9 kap.
Beslut enligt 13 § tredje stycketfår överklagas av den som enligt13 § första stycket är taleberättigad,om han anser att beslutet inte hartillkommit på lagligt sätt. Beslutetöverklagas genom besvär till hov-rätten inom två veckor från dagenför beslutet. Om inte hovrätten för-ordnar annat, skall beslutet gällaomedelbart.
14 §
Beslut enligt 13 § tredje stycketfår överklagas av den som enligt13 § första stycket är taleberättigad,om han anser att beslutet inte hartillkommit på lagligt sätt. Beslutetöverklagas genom besvär till hov-rätten inom tre veckor från dagenför beslutet. Om inte hovrätten för-ordnar annat, skall beslutet gällaomedelbart.
11 kap.
13 a §
Om det belopp som skall betalasut till en viss borgenär understiger100 kronor, får förvaltaren i ställetfördela beloppet på övriga utdel-ningsberättigade som inte tillgodo-setts fullt ut.
14 Nuvarande lydelse
21 Om förvaltaren anser att de ny-tillkomna medlen kan fördelas utanatt förslag till efterutdelning upp-rättas och om tillsynsmyndighetenmedger det, får han dela ut medlentill berättigade borgenärer utan attföreskrifterna i det föregående idetta kapitel iakttas. För utbetal-ningen gäller dock 9 § andra styc-ket. En borgenär förlorar sin rätt tillutdelning, om han inte gör anspråkpå medlen inom två år räknat fråndet att förvaltaren har anmält tillrätten att han har skickat medlentill borgenären.
Föreslagen lydelse
§
Om förvaltaren anser att de ny-tillkomna medlen kan fördelas utanatt förslag till efterutdelning upp-rättas och om tillsynsmyndighetenmedger det, får han dela ut medlentill berättigade borgenärer utan attföreskrifterna i det föregående idetta kapitel iakttas. För utbetal-ningen gäller dock 9 § andra stycketoch 13 a §. En borgenär förlorar sinrätt till utdelning, om han inte göranspråk på medlen inom två år räk-nat från det att förvaltaren har an-mält till rätten att han har skickatmedlen till borgenären.
Bilaga 3
Första stycket tillämpas också för det fall att det finns skäl att upprättaett utdelningsförslag men medlen inte förslår till betalning av de därmedförenade kostnaderna.
12 kap.
Anser en borgenär eller gäldenä-ren att ett beslut genom vilket ettackordsförslag har förkastats avborgenärerna inte har tillkommitpå lagligt sätt, får han överklaga be-slutet i hovrätten inom två veckorfrån beslutet. Gäldenären får docköverklaga beslutet endast om hansrätt kan vara beroende av det. Be-slutet tillämpas omedelbart, ominte något annat förordnas.
16 §
Anser en borgenär eller gäldenä-ren att ett beslut genom vilket ettackordsförslag har förkastats avborgenärerna inte har tillkommitpå lagligt sätt, får han överklaga be-slutet i hovrätten inom tre veckorfrån beslutet. Gäldenären får docköverklaga beslutet endast om hansrätt kan vara beroende av det. Be-slutet tillämpas omedelbart, ominte något annat förordnas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gällerdock i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdan-det.
15 Härigenom föreskrivs att 41 § ackordslagen (1970:847) skall ha följandelydelse.
Bilaga 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 §'
Tingsrättens beslut i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rättenfår överklagas för sig, om inte något annat följer av 32 § första stycket, 35 §eller 36 § tredje stycket.
Talan mot ett beslut som avses iförsta stycket förs genom besvär ihovrätten inom två veckor från dendag då beslutet meddelades. Är detfråga om beslut om förhandling omoffentligt ackord räknas dock be-svärstiden från den dag då kungö-relsen om beslutet var införd i Post-och Inrikes Tidningar.
Talan mot ett beslut som avses iförsta stycket förs genom besvär ihovrätten inom tre veckor från dendag då beslutet meddelades. Är detfråga om beslut om förhandling omoffentligt ackord räknas dock be-svärstiden från den dag då kungö-relsen om beslutet var införd i Post-och Inrikes Tidningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gällerdock i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före ikraftträdan-det.
Senaste lydelse 1987:673.
16 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-09-21
Bilaga 4
Närvarande: f. d. regeringsrådet Eskil Hellner, regeringsrådet Stig vonBahr, justitierådet Hans-Gunnar Solerud.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 30 augusti 1990 har rege-ringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrå-dets yttrande över förslag till ändring i konkurslagen m. m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av distriktsåklagaren KathrinFlossing.
Lagrådet har ingen erinran mot lagförslagen.
17 Prop. 1990/91:22
Propositionens huvudsakliga innehåll....................... 1
Propositionens lagförslag................................ 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 september
1990 ............................................... 5
1 Inledning.......................................... 5
2 Utdelning av småbelopp............................... 6
3 Övriga frågor....................................... 9
4 Ikraftträdande ...................................... 9
5 Upprättade lagförslag................................. 10
6 Hemställan ........................................ 10
7 Beslut ............................................ 10
Bilaga 1 Riksskatteverkets skrivelse 1989-10-18 ............... 11
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser................... 13
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag....................... 14
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.............................. 17
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990