om främjande av biobränsleanvändningen
Prop.
1991/92:97
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogadeutdrag ur regeringsprotokollet den 20 februari 1992.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Karl Erik Olsson
I propositionen föreslås att 625 milj. kr. anvisas för främjande av ökadanvändning av biobränslen. Medlen skall finansiera olika statliga stöd tillbl.a. demonstrationsanläggningar och utvecklingsarbete. Avsikten är att ensärskild programstyrelse inom närings- och teknikutvecklingsverket(NUTEK) skall administrera stödet. Därigenom markeras insatsernas sär-ställning samtidigt som en effektiv samordning med andra insatser på dettaområde uppnås.
Underlag för ytterligare beslut om åtgärder kommer att presenteras avbiobränslekommissionen (I 1991:01) senare i år.
1 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 97
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1992
Närvarande: statsrådet Bengt Westerberg, ordförande, och statsrådenFriggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Thurdin,Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
I anslutning till regeringens proposition om energipolitiken (prop.1990/91:88) tillkallades en kommission, biobränslekommissionen(1 1991:01), för att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökadkommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärderför att stärka biobränslenas konkurrenskraft. Kommissionen skulle medförtur redovisa överväganden och förslag om samordning och förstärkningav pågående utvecklingsinsatser för biobränslen.
Kommissionen (generaldirektören Rolf Annerberg, ordförande, f. d.riksdagsledamoten Barbro Andersson samt riksdagsledamöterna JanFransson, Ivar Franzén och Gudrun Norberg) har i november 1991 över-lämnat delbetänkandet (SOU 1991:93) El från biobränslen. Kommissio-nens sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i dettaärende som bilaga. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckningöver remissinstanserna och kopior av remissyttrandena finns tillgängliga ijordbruksdepartementet.
Kommissionens arbete fortsätter och skall vara avslutat före den 1 juli1992. I delbetänkandet föreslår kommissionen bl. a. att medel för attstimulera vissa åtgärder på biobränsleområdet anvisas redan fr. o. m. den
1 juli 1992 för att underlätta och påskynda planeringen av den föreslagnaverksamheten. Jag har för avsikt att nu ta upp den frågan.
Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på energipå med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall utgåfrån vad natur och miljö kan bära. Detta framgår av riksdagens beslut år1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373).
Ett viktigt inslag i energipolitiken är omsorgen om miljön. Energiförsörj-ningen måste av den anledningen utformas så att de negativa effekterna påmiljön minimeras. Så t. ex. påverkar utsläpp av koldioxid vid förbränningav fossila bränslen klimatet. Det är därför angeläget att i största möjligautsträckning undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske genom
en aktiv energihushållning och genom att utnyttja fbrnybara energislagsom inte ger något nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Biobränslenauppfyller detta krav. De ger dessutom i andra avseenden mindre miljöstör-ningar än flertalet fossila bränslen, t. ex. när det gäller utsläpp av svavel.Biobränslen som redan spelar en väsentlig roll i den svenska energiförsörj-ningen har mot denna bakgrund en stor betydelse i omställningen ochförnyelsen av energisystemet.
Användningen av biobränslen i energiproduktionen är sålunda av fleraskäl fördelaktig från miljösynpunkt. Men också sett från resurshushållnings-synpunkt framstår biobränslen från förnybara källor som fördelaktiga.Insikten härom är inte ny. Utvecklingen av biobränsleanvändningen hardock hämmats av billiga fossila energikällor. Sett i ett längre perspektiv ärdessa källor begränsade. Därför är en ökande användning av biobränslenangelägen.
Torv och avfall räknas här inte som biobränslen. Användningen avbiobränslen uttryckt som tillförd energi uppgick år 1990 till ca 60 TWh.Det motsvarar 14 % av landets användning av primärenergi. Den störstaanvändaren av biobränslen var skogsindustrin med ca 40 TWh. Näst störstvar vedeldning i främst småhus med 10—12 TWh. Därnäst kom dekommunala värme- och kraftvärmeverken. Endast en mindre del av densamlade energiproduktionen med biobränslen utgjordes av elproduktion.
Tillgången på biobränslen har uppskattats till dubbelt så stor som dagensanvändning. Bristen på ekonomiskt konkurrenskraftiga energianvänd-nings- och hanteringsmetoder har begränsat en utveckling av biobränslean-vändningen. Stora insatser har därför gjorts på forskning och utveckling. Ienlighet med 1991 års energipolitiska beslut har dessa insatser förstärktsytterligare.
Det bedömdes emellertid att underlag saknades för beslut i vissa avse-enden. Mot bakgrund av att möjligheten till elproduktion baserad påbiobränslen är av särskilt intresse inför omställningen av energisystemettillkallades biobränslekommissionen. Den skulle såvitt nu är i fråga vär-dera möjligheten till elproduktion med biobränslen i större skala ochdärvid särskilt bedöma behovet av forskning och teknikutveckling för attuppnå en hög elverkningsgrad i biobränslebaserade anläggningar. Vidarefick kommissionen i uppdrag att behandla vissa angelägna samordnings-frågor när det gäller olika insatser på detta område.
I enlighet med sina direktiv har biobränslekommissionen med forturlämnat vissa förslag om elproduktion med biobränsle. Förslagen har mednågot undantag mottagits positivt av remissinstanserna.
För egen del anser jag att det är viktigt att effektiva insatser görs för attmöjliggöra en ökad energiproduktion med förnybara biobränslen. Dettabör ske genom samlade och samordnade insatser från energibranschensoch statens sida. Kommissionens nu lämnade förslag bedömer jag som ettviktigt bidrag härtill. Förslagen bör därför i huvudsak genomföras. För enhelhetsbedömning av biobränslefrågan är det dock, som flera remissinstan-ser har påpekat, nödvändigt att bredda beslutsunderlaget bl. a. medkommissionens återstående planerade arbete.
fl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 97
Mitt förslag: Ett tidsbegränsat statligt stöd infors för utveckling avteknik för elproduktion med biobränslen.
Kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som har yttrat sig omkommissionens förslag i denna del är positiva. Ett par anser att insatser börgöras även för småskalig teknik. Flera kommenterar frågor som kommis-sionen ännu inte har behandlat och efterlyser en helhetsbehandling avbiobränslefrågorna.
Skälen för mitt förslag: Som jag nämnt i det föregående har biobränsle-kommissionen haft i uppdrag att med förtur redovisa överväganden ochförslag som rör samordning och förstärkning av pågående utvecklingsin-satser för biobränslen. I direktiven anges att möjligheten till elproduktionbaserad på biobränslen är av särskilt intresse inför omställningen avenergisystemet.
Enligt den s. k. energiöverenskommelsen i januari 1991 som redovisadesi prop. 1990/91:88 om energipolitiken skulle 625 milj. kr. sammanlagtavsättas till särskilt stöd för utveckling av biobränsleteknik. Kommissio-nen föreslår att detta stöd till allra största delen bör inriktas på teknik förelproduktion, i första hand genom kraftvärme. Något preciserat förslag omhur medelsramen skall fördelas lämnas inte i delbetänkandet. Kommissio-nen avser att återkomma till detta i sitt slutbetänkande. Kommissionensförslag motiveras av önskan om en tidig start av stödprogrammet.
Kommissionen ser en fortsatt utveckling av omvandlingsteknik somavgörande för att få i gång processen mot ökad användning av biobränslenför elproduktion. När väl kraftproducenterna är beredda att besluta omkommersiella anläggningar kommer enligt kommissionen teknikutveck-lingen också i andra led av biobränslekedjan att få en kraftig stimulans.Kommissionen utesluter därmed inte att det kan finnas anledning attlämna visst ytterligare stöd till insatser inom dessa led. Logistiken vidförsörjning med biobränslen av stora kraftproducerande anläggningar in-nebär betydande problem. Utveckling av teknik på områden som t. ex.bränsleförädling kan komma att få betydelse för att sänka kostnaderna förbiobränslen i elproduktionen. Kommissionen har emellertid ännu inte haftmöjlighet att identifiera och värdera stödbehovet inom hela biobränsleked-jan.
För egen del har jag ingen erinran mot utredningens grundläggandeförslag. De frågor som flera remissinstanser efterlyser behandling av utgårjag från kommer att tas upp av kommissionen i dess slutbetänkande. Enhelhetsanalys är givetvis viktig inte bara när det gäller den närmarefördelningen av nu aktuell stödram utan också av övrigt stöd på energiom-rådet.
Vad så gäller den närmare inriktningen av stödet på det behandlade
området anför kommissionen bl. a. följande. Den givna utgångspunkten Prop. 1991/92:97för kommissionens förslag har varit att biobränslena skall lämna ett bety-dande bidrag till elproduktionen redan från omkring år 2000 och att dettabidrag därefter skall kunna öka successivt. Sådan teknikutveckling skallenligt kommissionen främjas som medger att de möjligheter som kanfinnas till kommersiell produktion blir optimalt utnyttjade. Under denärmaste 10—15 åren är dessa möjligheter sannolikt i första hand knutnatill värmeunderlaget för kraftvärmeproduktion i kommunerna, men äventill mottrycksproduktion inom främst skogsindustrin. Beräkningar somkommissionen redovisar tyder på att huvuddelen av det tillgängliga vär-meunderlaget för ökad biobränsleanvändning finns i ett trettiotal medel-stora kommunala fjärrvärmenät i intervallet 20—100 MW värme. Detfinns också ett stort antal små värmeunderlag som sammantagna svarar fören betydande del av det totala underlaget. Kommissionen påpekar dock attså länge småskalig produktionsteknik ger en relativt låg elverkningsgradblir bidraget till elproduktionen från sådana små värmeunderlag begränsat.Det finns enligt kommissionen också ett visst värmeunderlag för ökadindustriell mottrycksproduktion, framför allt inom skogsindustrin. Bety-dande tillskott bedöms sannolika endast i samband med ombyggnader avprocesser eller vid kapacitetsutbyggnader.
Mot bl. a. denna bakgrund anser kommissionen att det särskilda stödetbör inriktas främst på utveckling av sådan teknik som är lämpad föranläggningar i de storleksintervall där huvuddelen av potentialen förkraftvärmeproduktion från biobränslen finns. Stöd bör enligt förslagetkunna lämnas till projekt i form av antingen hela anläggningar elleranläggningsdelar. Med hänsyn till det långsiktiga intresset av att ocksåkondensproduktion med biobränslen skall kunna möjliggöras bör en viktigbedömningsgrund vara att tekniken har förutsättningar att skalas upp.
Några bestämda storleksgränser bör enligt kommissionen inte sättassom villkor för utvecklingsstöd. Småskalig teknik kan utnyttjas också förrelativt stora produktionsenheter genom uppbyggnad i moduler. Ny teknikbör kunna demonstreras i liten skala innan den tillämpas i större skala.Avgörande för stödet bör enligt kommissionens förslag vara teknikenspotential för elproduktion med god ekonomi och hög elverkningsgrad, inteden aktuella anläggningens storlek. En annan viktig bedömningsgrund äratt det bör finnas tillgång till kommersiell teknik som är lämpad för de olikaeffektintervall där det finns värmeunderlag av någon betydelse. Den tekniksom nu står i förgrunden när det gäller större anläggningar är trycksattförgasning med kombicykel. För mindre och medelstora anläggningar kanatmosfärisk förgasning vara ett intressant alternativ. Det är önskvärt attsprida de ekonomiska riskerna genom att fördela stödet på mer än enteknisk lösning. En sådan riskspridning förutsätter enligt kommissionensannolikt att någorlunda lika konkurrensvillkor skapas för utvecklings-projekt baserade på de aktuella teknikerna.
Biobränslekommissionens förslag till närmare inriktning av stödet fin-ner jag väl avvägt. Det är angeläget att stödinsatser koncentreras till ettmindre antal projekt. För stark uppsplittring försvagar effekten av stödetoch hindrar en positiv utveckling. Det måste emellertid stå klart att det är
det aktuella företaget som måste svara för huvuddelen av den totalaprojektkostnaden. I likhet med kommissionen anser jag att det nu aktuellasärskilda stödet skall begränsa risktagandet främst för de delar av ettprojekt som innebär introduktion av oprövad teknik och som anses särskiltbetydelsefulla.
Det är angeläget att basen för teknikutveckling breddas t. ex. till kom-munala energiverk och skogsindustrin. Men dessutom behövs för en ökadbiobränsleanvändning bl. a. sänkta kostnader i flera led. Kommissionenanger att den återkommer till dessa frågor i sitt slutbetänkande. Detta ärangeläget så att en helhetsbedömning kan göras i fråga om prioriteringaroch samordning av det totala statliga stödet.
Det nu föreslagna stödet bör begränsas i tiden till högst fem år. Därmedkommer det i huvudsak att sammanfalla med den särskilda femårigainsatsen som gäller investeringsstöd till anläggningar för kraftvärmepro-duktion med biobränslen.
Sammanlagt för femårsperioden bör anvisas ett belopp på 625 milj. kr.Hela beloppet bör anvisas redan för budgetåret 1992/93. I likhet medkommissionen anser jag att stödet bör utformas på ungefär samma sätt somstödet från energiteknikfonden. Det innebär bl. a. att stöd bör kunnalämnas som bidrag eller lån. Det bör kunna lämnas såväl till enskildaprojekt som till programorienterad verksamhet och kollektivforskning. Desärskilda förutsättningar som gäller kan motivera att statens kostnadsandeli kollektivt finansierad verksamhet i vissa fall blir större än vad som ärnormalt.
Kommissionen har föreslagit att större delen av tillgängligt anslag ut-nyttjas för nu ifrågavarande stöd. Kommissionen har för avsikt att i sittslutbetänkande lämna ett förslag till hur medelsramen skall fördelas. Jaghar för avsikt att senare, när kommissionens förslag föreligger, återkommatill regeringen i denna fråga.
Min bedömning: Administrationen av det nya stödet för att stimu-lera ökad användning av biobränsle bör knytas till närings- ochteknikutvecklingsverket (NUTEK). Stödinsatserna bör utgöra etteget program. Beslut i stödärenden bör fattas av en programstyrelsesom är fristående från övriga beslutande instanser i NUTEK. Leda-möterna i styrelsen bör utses av regeringen.
Kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med min bedöm-ning.
Remissinstanserna: De flesta som har yttrat sig över förslaget har ingenerinran mot det. NUTEK anser dock att det inte kan vara effektivt ochrationellt att införa en ny och separat beslutsgång.
Skälen för min bedömning: Enligt direktiven skall kommissionen lämna
förslag till samordning av utvecklingsinsatserna på biobränsleområdet. Prop. 1991/92:97Som exempel nämns i direktiven att samordningen kan ske genom bil-dande av ett industriellt utvecklingsbolag. Kommissionens förslag innebäratt en särskild, beslutande programstyrelse inrättas hos NUTEK för detnya stödet.
Jag delar i huvudsak kommissionens uppfattning om hur stödet böradministreras. Genom att inrätta en särskild programstyrelse som haransvaret för att göra en plan för användning av stödet och besluta om stödmarkeras insatsens särskilda ställning och avgränsning. Programstyrelsensom bör utses av regeringen bör vara sammansatt så att den representerarhög teknisk och industriell kompetens och har god kontakt med denverksamhet som pågår hos olika intressenter på området. Det bör an-komma på programstyrelsen att besluta om hur redovisningen av stödverk-samheten skall ske, så att resultaten av den kan följas upp och analyseras.NUTEK bör tillhandahålla de kanslifunktioner och övriga administrativafunktioner som behövs. Härigenom skapas också förutsättningar för densamordning som är nödvändig mellan detta särskilda utvecklingsstöd ochdet stöd i övrigt med anknytning till biobränsleområdet som NUTEKadministrerar.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag harförordat om ett stöd för utveckling av teknik för elproduktion med bio-bränslen m. m.
J 3. Främjande av biobränsleanvändningen
Nytt anslag (förslag) 625 000 000
Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående bör 625 milj. kr.anvisas över ett nytt reservationsanslag. Anslaget bör benämnas Främ-jande av biobränsleanvändningen.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagenatt till Främjande av biobränsleanvändningen för budgetåret1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 625 000 000 kr.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragandenhar lagt fram.
Sammanfattning av Biobränslekommissionensdelbetänkande (SOU 1991: 93) El från biobränslen
Bilaga
I detta betänkande redovisas den del av kommissionens arbete som rörsamordning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser för elpro-duktion med biobränslen. Däri innefattas också utveckling av teknik för el-och värmeproduktion i kraftvärme- eller mottrycksanläggningar. Sådankombinerad produktion bedöms för närvarande vara en förutsättning föratt el skall kunna framställas från biobränslen till konkurrenskraftigakostnader.
En huvuduppgift för kommissionen i denna etapp av arbetet är attföreslå riktlinjer för användningen av de särskilda medel för utvecklings-insatser för biobränslen — 625 milj. kr. — som beräknades i den s. k.energiöverenskommelsen i januari 1991. Kommissionen har utgått från attmerparten av resurserna skall användas för insatser i omvandlingsledet,med särskild inriktning på demonstration av anläggningar för elproduk-tion.
Frågan om behovet av utvecklingsinsatser inom andra led av biobräns-lehanteringen kommer att behandlas i kommissionens slutbetänkande,som skall lämnas senast den 1 juli 1992.
1 delbetänkandets kapitel 1 redogörs för uppläggningen av arbetet.Kommissionen har haft utfrågningar med företrädare för myndigheter,organisationer och foretag som arbetar med frågor om forskning ochutveckling på biobränsleområdet. Översiktliga studier har genomförts avtekniken för elproduktion med biobränslen.
Kommissionen har på detta stadium av sitt arbete inte gjort någon egenbedömning av tillgången på biobränslen och potentialen för ökad använd-ning på den svenska energimarknaden. 1 kapitel 2 redovisas dock vissatillgängliga uppgifter på området. Intresset riktas framför allt mot fråganom utrymmet för biobränsleanvändning inom kraftvärmesektorn, där denstörsta potentialen finns.
Kommissionen anser sig kunna dra vissa preliminära slutsatser avmaterialet. En sådan slutsats är att den fysiska tillgången på biobränslen iSverige inte utgör något hinder för en betydande ökning av biobränslean-vändningen under de närmaste årtiondena. Behovet av bränsle för deutbyggnader av kraftvärme som kan bli aktuella under perioden kansannolikt tillgodoses med god marginal. Incitamenten för utbyggnad av nyproduktionskapacitet under 1990-talet är emellertid svaga, och det råderstor osäkerhet om de ekonomiska villkoren för biobränslebaserad kraftvär-meproduktion på något längre sikt.
Kommissionen avser att i sitt fortsatta arbete analysera frågan om denframtida marknaden för biobränslen närmare. Därvid måste bl. a. effekt-erna av en svensk EG-anslutning uppmärksammas.
I kapitel 3 ges en kort översikt av teknik och kostnader för elproduktionmed biobränslen. Av de tekniker som väntas bli kommersiellt tillgängligaunder 1990-talet synes teknik baserad på förgasning av biobränslet varamest betydelsefull. Gasen kan då användas for att driva en gasturbin ellerförbränningsmotor, vilket möjliggör högre verkningsgrad vid elproduktion
än dagens ångturbinteknik. Ingen av de nya tekniker som kan bli aktuellaför elproduktion med biobränslen under perioden har dock passerat de-monstrationsstadiet. Också ett antal tekniker som befinner sig i ett tidigareutvecklingsskede beskrivs.
I kapitel 4 redogörs för pågående forsknings-, utvecklings- och demon-strationsverksamhet av betydelse för tekniken för elproduktion med bio-bränslen. Sådan verksamhet bedrivs eller finansieras av ett antal aktörer:universitet och högskolor, Studsvik AB, de två största kraftföretagenVattenfall och Sydkraft, samt flera organ med anknytning till kraftindu-strin och de kommunala energiverken. Också den utrustningstillverkandeindustrin bedriver visst utvecklingsarbete på området.
Några aktuella pilot- och demonstrationsprojekt beskrivs, bl. a. en an-läggning för kraftvärmeproduktion som uppförs av Sydkraft i Värnamo.Inom Vattenfall pågår förprojektering av en betydligt större demonstra-tionsanläggning, benämnd VEGA, med en beräknad investeringskostnadav 1,4 miljarder kronor. Båda dessa anläggningar baseras på teknik meds. k. trycksatt förgasning och kombicykel.
Vidare pågår i Studsvik projekt baserade på förgasning vid atmosfärs-tryck med inriktning både på biobränslen och avfall som bränsle. Andrautvecklingslinjer som studeras i landet är direkteldning av gasturbiner ellerdieselmotorer med träpulver. Dessa tekniker är lämpade för tillämpningari mindre skala än tekniken för trycksatt förgasning.
I kapitel 5 redogörs för det nuvarande statliga stödet på biobränsleom-rådet. Stöd till grundläggande forskning och till långsiktigt utvecklingsar-bete rörande bl. a. förbränning och förgasning samt bränsleteknik ochelproduktionsteknik lämnas inom ramen för energiforskningsprogrammet,som löper i perioder på tre år. Stöd till den senare delen av utvecklingspro-cessen lämnas från energiteknikfonden, t. ex. för uppförande av demon-strationsanläggningar.
Den 1 juli 1991 infördes ett särskilt stöd till kraftvärmeproduktion medbiobränslen. Stödet lämnas i form av ett investeringsbidrag relaterat tillden installerade effekten. För detta stöd har avsatts 1 miljard kronor underen femårsperiod.
De här angivna stödsystemen administreras av närings- och teknikut-vecklingsverket (NUTEK).
I kapitel 6 redovisas kommissionens överväganden och förslag.
Kommissionen anser att det särskilda utvecklingsstöd som ingick ienergiöverenskommelsen skall inriktas främst på utveckling av teknik förelproduktion med biobränslen, i första hand för kraftvärmeproduktionmen med sikte även på ren kondenselproduktion. Det kommer att krävasavsevärda insatser innan förgasningstekniken och andra tekniker som äraktuella för 1990-talet når mognad. Hög tillgänglighet och möjligheter tillframtida kostnadssänkningar utgör förutsättningar för att dessa teknikerskall accepteras av marknaden.
Genom ett särskilt utvecklingsstöd kan staten lyfta av en del av riskenför de företag som är beredda att satsa på oprövad teknik för elproduktion.Härigenom bör tekniken kunna kommersialiseras snabbare än vad somvore möjligt utan stöd. När väl kraftproducenterna är beredda att besluta
Bilaga
om kommersiella anläggningar kommer teknikutvecklingen också inomandra led av biobränslekedjan, framför allt försörjningen med bränsle, attfå en kraftig stimulans. Kommissionen vill dock hålla öppen möjlighetenatt använda en viss del av det särskilda statliga stödet för insatser inomdessa led tills stödbehoven har kunnat värderas. Detta kommer att ske ikommissionens fortsatta arbete.
Kommissionen diskuterar härefter principerna for fördelningen av stö-det till utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen. Utgångs-punkten är att biobränslena skall kunna lämna ett betydande bidrag tillelproduktionen redan från omkring år 2000. Sådan teknikutveckling skal!främjas som innebär att de möjligheter till kommersiell elproduktion somkan finnas blir optimalt utnyttjade.
Kommissionen anser att dessa möjligheter är knutna framför allt tillunderlaget för kraftvärmeproduktion i kommunernas fjärrvärmesystem.Det har gjorts beräkningar som tyder på att huvuddelen av detta underlagfinns i ett trettiotal medelstora fjärrvärmenät i intervallet 20—100 MWvärme.
Kommissionen drar därav slutsatsen att det särskilda stödet bör inriktasfrämst på utveckling av sådan teknik som är lämpad för anläggningar idessa storleksintervall. Med hänsyn till det långsiktiga intresset av attockså kondensproduktion med biobränslen skall kunna möjliggöras bör enviktig bedömningsgrund vid stödgivningen vara att tekniken har förutsätt-ningar att skalas upp.
Kommissionen anser emellertid inte att några bestämda storleksgränserbör sättas upp som villkor för utvecklingsstöd. Avgörande bör vara tekni-kens potential för elproduktion med god ekonomi och hög elverknings-grad, inte den aktuella anläggningens storlek.
En annan viktig bedömningsgrund är att det bör finnas tillgång tillkommersiell teknik som är lämpad för olika effektintervall. En viss risk-spridning bör också eftersträvas genom utveckling av åtminstone ett alter-nativ till tekniken med trycksatt förgasning. Samtidigt är det angeläget attstödet koncentreras till ett mindre antal projekt. Det framhålls också attansvaret för valet av teknik måste ligga hos de företag som avser attutveckla och demonstrera tekniken med sikte på kommersiell användning.
Kommissionen har övervägt om det kommer att krävas ökat statligt stödtill grundläggande forskning och utveckling som ett komplement till insat-serna för demonstration av teknik för elproduktion med biobränslen.Kommissionen instämmer i NUTEK:s bedömning att forskningen är avmycket stort värde för utvecklingen av ny teknik. Det är därför viktigt meden god samordning mellan den forskning och utveckling som bedrivs medstöd från NUTEK och de särskilda insatser som nu skall genomföras.
I sammanhanget har kommissionen övervägt även behovet av de resur-ser för experimentellt arbete som finns i Studsvik. Kommissionen anser attdessa resurser, särskilt på förgasningsområdet, är betydelsefulla om ut-vecklingsarbetet skall bedrivas efter fler linjer än den som nu följs avVattenfall och Sydkraft. Kommissionen anser det önskvärt att så sker.Avgörande är emellertid om det finns kommersiella intressenter som ärberedda att verka härför.
Bilaga
10 Beträffande organisationsfrågan anger kommissionen fyra huvuduppgif-ter for det organ som skall administrera den särskilda stödinsatsen. Dettaorgan skall följa den tekniska utvecklingen på biobränsleområdet, planeraför genomförande av stödinsatsen, besluta om finansiellt stöd till projektoch samordna sådant stöd med annat stöd som lämnas av staten eller avandra finansiärer. Stödinsatsen bör vara avgränsad i tiden. En period av tretill fem år bedöms lämplig. Under en sådan period bör det kunna klarläggasvilken eller vilka tekniker som har förutsättningar att accepteras på mark-naden.
Kommissionen anser att hanteringen av det särskilda stödet bör knytastill NUTEK. Skälet härtill är främst att NUTEK redan svarar for övrigtstatligt stöd till utveckling av biobränsleteknik. En samlad bedömning avstödbehov och stödmöjligheter för varje projekt är önskvärd.
Det finns dock motiv för en klar boskillnad mellan hanteringen av detsärskilda stödet och NUTEK:s övriga uppgifter i fråga om biobränsleut-veckling, framför allt stödets specifika inriktning på ökad elproduktion ochäven dess begränsning i tiden. Med hänsyn härtill bör redovisning ochresultatuppföljning av den särskilda insatsen ske separat.
Kommissionen föreslår att stödinsatsen skall utgöra ett eget programinom NUTEK med en beslutande programstyrelse utsedd av regeringen.Programstyrelsen bör repliera på NUTEK:s resurser, och den bör ävenkunna anlita konsulter och särskild expertis. Den bör ges en sammansätt-ning som garanterar hög teknisk och industriell kompetens samt godkontakt med den verksamhet som pågår hos olika intressenter på området.
Kommissionen har inte närmare övervägt formerna för stödgivningen.Det hänvisas dock till nuvarande regler for stöd från energiteknikfonden.Stöd från fonden kan lämnas inte bara till enskilda projekt utan även tillprogramorienterad verksamhet och s. k. kollektiv forskning. Kommissio-nen anser att även basresurser som krävs för försöksverksamhet på avgö-rande teknikområden, t. ex. förgasningsteknik, bör kunna delfinansierasinom ramen för det nya stödsystemet.
Kommissionen avser att först i sitt slutbetänkande lägga fram förslag omfördelningen av medlen inom den ram på 625 milj. kr. som beräknades ienergiöverenskommelsen. Detta bör dock inte utgöra ett hinder för attförslag om anvisning av medlen läggs fram för riksdagen redan våren 1992med sikte på att programmet skall kunna starta den 1 juli 1992. Det ärangeläget att planeringen för den särskilda stödinsatsen kan bedrivasparallellt med kommissionens fortsatta arbete.
Bilaga
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992