om främjande av biobränsleanvändningen
Regeringens proposition =
1991/92:97 vy
om främjande av biobränsleanvändningen
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 februari 1992. På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Karl Erik Olsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att 625 milj. kr. anvisas för främjande av ökad användning av biobränslen. Medlen skall finansiera olika statliga stöd till bl.a. demonstrationsanläggningar och utvecklingsarbete. Avsikten är att en särskild programstyrelse inom närings- och tcknikutvecklingsverket (NUTEK) skall administrera stödet. Därigenom markeras insalsernas särställning samtidigt som en effektiv samordning med andra insatser på detta omräde uppnäs. |
Underlag för ytterligare beslut om åtgärder kommer att presenteras av biobränslekommissionen (I 1991:01) senare i år.
I Riksdagen 1991/92. I saml, Nr 97
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1992
Närvarande: statsrådet Bengt Westerberg, ordförande, och statsråden
Friggebo. Johansson, Laurén. Hörnlund, Olsson, af Ugglas. Thurdin, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel. Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Proposition om främjande av biobränsleanvändningen
I Inledning
I anslutning till regeringens proposition om energipolitiken (prop. 1990/91:88) ullkallades cn kommission, biobränslekommissionen (I 1991:01), för att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för alt stärka biobränslenas konkurrenskraft. Kommissionen skulle med
förlur redovisa överväganden och förslag om samordning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser för biobränslen.
Kommissionen (generaldirektören Rolf Anncerberg, ordförande, f.d.
riksdagsledamoten Barbro Andersson samt riksdagsledamöterna Jan
Fransson, Ivar Franzén och Gudrun Norberg) har i november 1991 överlämnat delbetänkandet (SOU 1991:93) Et från biobränslen. Kommissionens sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och kopior av remissyttrandena finns tillgängliga i
jordbruksdepartementet. |
Kommissionens arbete fortsätter och skall vara avslutat före den 1 juli 1992. I delbetänkandet föreslår kommissionen bl.a. att medel för att stimulera vissa åtgärder på biobränsleområdet anvisas redan fr.o.m. den
I juli 1992 för att underlätta och påskynda planeringen av den föreslagna verksamheten. Jag har för avsikt att nu ta upp den frägan.
2 Allmänna utgångspunkter
Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall utgå
från vad natur och miljö kan bära. Detta framgår av riksdagens beslut år 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373).
Ett viktigt inslag i energipolitiken är omsorgen om miljön. Energiförsörj-
ningen mäste av den anledningen utformas så att de negativa effekterna på miljön minimeras. Så t.ex. påverkar utsläpp av koldioxid vid förbränning
av fossila bränslen klimatet. Det är därför angeläget att i största möjliga
[NS utsträckning undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske genom
en aktiv energihushållning och genom att utnyttja förnybara energislag
som inte ger något nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Biobränslena uppfyller detta krav. De ger dessutom i andra avseenden mindre miljöstör-
ningar än flertalet fossila bränslen, t.ex. när det gäller utsläpp av svavel. Biobränslen som redan spelar en väsentlig roll i den svenska energiförsörjningen har mot denna bakgrund en stor betydelse i omställningen och förnyelsen av energisystemet.
Användningen av biobränslen i energiproduktionen är sålunda av flera skäl fördelaktig från miljösynpunkt. Men också sett från resurshushållnings-
synpunkt framstår biobränslen från förnybara källor som fördelaktiga.
Insikten härom är inte ny. Utvecklingen av biobränsleanvändningen har
dock hämmats av billiga fossila energikällor. Sett i ett längre perspektiv är dessa källor begränsade. Därför är en ökande användning av biobränslen
angelägen.
Torv och avfall räknas här inte som biobränslen. Användningen av
biobränslen uttryckt som tillförd energi uppgick år 1990 till ca 60 TWh.
Det motsvarar 14 94 av landets användning av primärenergi. Den största
användaren av biobränslen var skogsindustrin med ca 40 TWh. Näst störst var vedeldning i främst småhus med 10—12 TWh. Därnäst kom de kommunala värme- och kraftvärmeverken. Endast en mindre del av den samlade energiproduktionen med biobränslen utgjordes av elproduktion.
Tillgången på biobränslen har uppskattats till dubbelt så stor som dagens
användning. Bristen på ckonomiskt konkurrenskrafltiga energianvänd-
nings- och hanteringsmetoder har begränsat en utveckling av biobränsleanvändningen. Stora insatser har därför gjorts på forskning och utveckling. I enlighet med 1991 års energipolitiska beslut har dessa insatser förstärkts ytterligare.
Det bedömdes emellertid att underlag saknades för bestut I vissa avsceenden. Mot bakgrund av att möjligheten till elproduktion baserad på
biobränslen är av särskilt intresse inför omställningen av energisvstemet
tillkallades biobränslekommissionen. Den skulle såvitt nu är i fråga värdera möjligheten till elproduktion med biobränslen i större skala och
därvid särskilt bedöma behovet av forskning och teknikutveckling för att
uppnå en hög elverkningsgrad i biobränslebaserade anläggningar. Vidare fick kommissionen i uppdrag att behandla vissa angelägna samordningsfrågor när det gäller olika insatser på detta område.
I enlighet med sina direktiv har biobränslekommissionen med förtur
lämnat vissa förslag om elproduktion med biobränsle. Förslagen har med något undantag mottagits positivt av remissinstanserna. För egen del anser jag att det är viktigt att eflektiva insatser görs för att
möjliggöra en ökad energiproduktion med förnybara biobränslen. Detta
bör ske genom samlade och samordnade insatser från energibranschens och stalens sida. Kommissionens nu lämnade förslag bedömer jag som ctt viktigt bidrag härtill. Förslagen bör därför i huvudsak genomföras. För en helhetsbedömning av biobränslefrågan är det dock, som flera remissinstan-
ser har påpekat. nödvändigt att bredda beslutsunderlaget bl.a. med kommissionens återstående planerade arbete.
EN
tl Riksdagen 1991/92, 1 saml. Nr 97
3 Ett stöd till utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen
Mitt förslag: Eu tidsbegränsat statligt stöd införs för utveckling av
teknik för elproduktion med biobränslen.
Kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som har yttrat sig om kommissionens förslag i denna del är positiva. Ett par anser att insatser bör
göras även för småskalig teknik. Flera kommenterar frågor som kommis-
sionen ännu inte har behandlat och efterlyser en helhetsbehandling av biobränslefrågorna.
Skälen för mitt förslag: Som jag nämnt i det föregående har biobränsle-
kommissionen haft i uppdrag aut med förtur redovisa överväganden och
förslag som rör samordning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser för biobränslen. I direktiven anges att möjligheten till elproduktion baserad på biobränslen är av särskilt intresse inför omställningen av energisystemet.
Enligt den s. k. energiöverenskommelsen i januari 1991 som redovisades i prop. 1990/91:88 om cnergipolitiken skulle 625 milj. kr. sammanlagt avsättas till särskilt stöd för utveckling av biobränsleteknik. Kommissionen föreslär att detta stöd till allra största delen bör inriktas på teknik för
elproduktion, i första hand genom kraftvärme. Något preciserat förslag om hur medelsramen skall fördelas lämnas inte i delbetänkandet. Kommissio-
nen avser att återkomma till detta i sitt slutbetänkande. Kommissionens förslag motiveras av önskan om en tidig start av stödprogrammet.
Kommissionen ser en fortsau utveckling av omvandlingsteknik som avgörande för att få i gång processen mot ökad användning av biobränslen för elproduktion. När väl kraftproducenterna är beredda att besluta om kommersiella anläggningar kommer enligt kommissionen teknikutveck-
lingen också i andra led av biobränslekedjan att få en krattig stimulans.
Kommissionen utesluter därmed inte att det kan finnas anledning att lämna visst vtterligare stöd till insatser inom dessa led. Logistiken vid försörjning med biobränslen av stora kraftproducerande anläggningar innebär betvdande problem. Utveckling av teknik på områden som t.ex.
bränsleförädling kan komma att få betydelse för att sänka kostnaderna för biobränslen i elproduktionen. Kommissionen har emellertid ännu inte haft möjlighet att identifiera och värdera stödbehovet inom hela biobränsleked-
jan.
För egen del har jag ingen erinran mot utredningens grundläggande
förslag. De frågor som flera remissinstanser efterlyser behandling av utgår
jag från kommer att tas upp av kommissionen i dess slutbetänkande. En
helhetsanalvs är givetvis viktig inte bara när det gäller den närmare
fördelningen av nu aktuell stödram utan också av övrigt stöd på energiområdet.
Vad så gäller den närmare imriktiningen av stödet på det behandlade
området anför kommissionen bl.a. följande. Den givna utgångspunkten
för kommissionens förslag har varit att biobränslena skall lämna ett betydande bidrag till elproduktionen redan från omkring år 2000 och att detta
bidrag därefter skall kunna öka successivt. Sådan teknikutveckling skall enligt kommissionen främjas som medger att de möjligheter som kan finnas till kommersiell produktion blir optimalt utnyttjade. Under de närmaste 10—15 åren är dessa möjligheter sannolikt i första hand knutna
till värmceunderlaget för kraftvärmeproduktion i kommunerna, men även
till mottrycksproduktion inom främst skogsindustrin. Beräkningar som kommissionen redovisar tyder på att huvuddelen av det tillgängliga värmeunderlaget för ökad biobränsleanvändning finns i ett trettiotal medel-
stora kommunala fjärrvärmenät i intervallet 20-100 MW värme. Det
finns också ett stort antal små värmeunderlag som sammantagna svarar för en betydande det av det totala underlaget. Kommissionen påpekar dock att så länge småskalig produktionsteknik ger en relativt låg elverkningsgrad blir bidraget till elproduktionen från sådana små värmeunderlag begränsat. Det finns enligt kommissionen också ett visst värmeunderlag för ökad industriell mottrycksproduktion, framför allt inom skogsindustrin. Betydande tillskott bedöms sannolika endast i samband med ombyggnader av
processer celler vid kapacitetsutbyggnader. Mot bl.a. denna bakgrund anser kommissionen att det särskilda stödet bör inriktas främst på utveckling av sådan teknik som är lämpad för
anläggningar i de storleksintervall där huvuddelen av potentialen för kraftvärmeproduktion från biobränslen finns. Stöd bör enligt förslaget kunna lämnas till projekt i form av antingen hela anläggningar eller anläggningsdelar. Med hänsyn till det långsiktiga intresset av att också kondensproduktion med biobränslen skall kunna möjliggöras bör en viktig bedömningsgrund vara att tekniken har förutsättningar att skalas upp.
Några bestämda storleksgränser bör enligt kommissionen inte sättas som villkor för utvecklingsstöd. Småskalig teknik kan utnyttjas också för
relativt stora produktionsenheter genom uppbyggnad i moduler. Ny teknik bör kunna demonstreras i liten skala innan den tillämpas 1 större skala.
Avgörande för stödet bör enligt kommissionens förslag vara teknikens
potential för elproduktion med god ekonomi och hög elverkningsgrad, inte den aktuella anläggningens storlek. En annan viktig bedömningsgrund är
att det bör finnas tillgång till kommersiell teknik som är lämpad för de olika
effektintervall där det finns värmeunderlag av någon betydelse. Den teknik som nu står 1 förgrunden när det gäller större anläggningar är trycksatt förgasning med kombicykel. I'ör mindre och medelstora anläggningar kan
atmosfärisk förgasning vara ett intressant alternativ. Det är önskvärt att
sprida de ckonomiska riskerna genom att fördela stödet på mer än en
teknisk lösning. En sådan riskspridning förutsätter enligt kommissionen
sannolikt att någorlunda lika konkurrensvillkor skapas för utvecklingsprojekt baserade på de aktuella teknikerna.
Biobränslekommisstonens förslag till närmare inriktning av stödet finner jag väl avvägt. Det är angeläget att stödinsatser koncentreras till ett
mindre antal projekt. För stark uppsplittring försvagar effekten av stödet och hindrar en positiv utveckling. Det måste emellertid stå klart att det är un
det aktuella företaget som mäste svara för huvuddelen av den totala projektkostnaden. I likhet med kommissionen anser jag att det nu aktuella särskilda stödet skall begränsa risktagandet främst för de delar av ett projekt som innebär introduktion av oprövad icknik och som anses särskilt betydelsefulla.
Det är angeläget att basen för teknikutveckling breddas t. ex. till kom-
munala energiverk och skogsindustrin. Men dessutom behövs för en ökad
biobränsleanvändning bl.a. sänkta kostnader i flera led. Kommissionen anger att den återkommer till dessa frågor i sitt slutbetänkande. Detua är angeläget så att en helhetsbedömning kan göras i fråga om prioriteringar
och samordning av det totala statliga stödet. Det nu föreslagna stödet bör begränsas i tiden till högst fem år. Därmed
kommer det i huvudsak att sammanfalla med den särskilda femåriga
insatsen som gäller investeringsstöd tull anläggningar för kraftvärmepro-
duktion med biobränslen.
Sammanlagt för femärsperioden bör anvisas ett belopp på 625 milj. kr. Hela beloppet bör anvisas redan för budgetåret 1992/93. I likhet med kommissionen anser jag att stödet bör utformas på ungefär samma sätt som stödet från energiteknikfonden. Det innebär bl.a. att stöd bör kunna
lämnas som bidrag eller lån. Det bör kunna lämnas såväl ull enskilda
projekt som till programorienterad verksamhet och kollektivforskning. De särskilda förutsättningar som gäller kan motivera att statens kostnadsandel i kollektivt finansierad verksamhet i vissa fall blir större än vad som är normalt.
Kommissionen har förestagit att större delen av tillgängligt anslag utnyttjas för nu ifrägavarande stöd. Kommissionen har för avsikt att i sitt
slutbetänkande lämna ett förslag till hur medelsramen skall fördelas. Jag har för avsikt att senare. när kommissionens förslag föreligger, återkomma till regeringen i denna fråga.
4 Administration av stödet
Min bedömning: Administrationen av det nya stödet för att stimu-
lera ökad användning av biobränsle bör knytas till närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK). Stödinsatserna bör utgöra ett
eget program. Beslut i stödärenden bör fattas av en programstyrelse
som är fristående från övriga beslutande instanser i NUTEK. Leda-
möterna i styrelsen bör utses av regeringen.
Kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med min bedömning.
Rcemissinstanserna: De flesta som har vitrat sig över förslaget har ingen erinran mot det. NUTEK anser dock att det inte kan vara effektivt och
rationeHt att införa en ny och separat beslutsgång.
Skälen för min bedömning: Enligt direktiven skall kommissionen lämna
förslag till samordning av utvecklingsinsatserna på biobränslecområdet. Som exempel nämns i direktiven att samordningen kan ske genom bildande av ett industriellt utvecklingsbolag. Kommissionens förslag innebär att en särskild. beslutande programstyrelse inrättas hos NUTEK för det nya stödet.
Jag delar i huvudsak kommissionens uppfattning om hur stödet bör administreras. Genom att inrätta en särskild programstyrelse som har ansvaret för at göra en plan för användning av stödet och besluta om stöd markeras insatsens särskilda ställning och avgränsning. Programstyrelsen som bör utses av regeringen bör vara sammansatt så att den representerar
hög teknisk och industriell kompetens och har god kontakt med den
verksamhet som pågår hos olika intressenter på området. Det bör ankomma på programstyrelsen att besluta om hur redovisningen av stödverksamheten skall ske, så att resultaten av den kan följas upp och analyseras.
NUTEK bör tillhandahälla de kanslifunktioner och övriga administrativa
funktioner som behövs. Härigenom skapas också förutsättningar för den
samordning som är nödvändig mellan detta särskilda utvecklingsstöd och
det stöd i övrigt med anknytning till biobränsleområdet som NUTEK administrerar.
5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat om ctt stöd för utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen m. m.
6 Anslagsfråga för budgetåret 1992/93
NIONDE HUVUDTITELN
J. Biobränslen
J 3. Främjande av biobränsleanvändningen
Nytt anslag (förslag) 625 000 000
Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående bör 625 milj. kr. anvisas över ett nytt reservationsanslag. Anslaget bör benämnas Främjande av biobränsleanvändningen.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Främjande av biobränsleanvändningen för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 625 000 000 kr.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig ull föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
delbetänkande (SOU 1991:93) El från biobränslen Bilaga
I detta betänkande redovisas den del av kommissionens arbete som rör
samordning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser för elproduktion med biobränslen. Däri innefattas också utveckling av teknik för cloch värmeproduktion i kraftvärme- eller mottrycksanläggningar. Sådan
kombinerad produktion bedöms för närvarande vara en förutsättning för att el skall kunna framställas från biobränslen till konkurrenskraftiga
kostnader.
En huvuduppgilt för kommissionen 1 denna etapp av arbetet är att
föreslå riktlinjer för användningen av de särskilda medel för utvecklingsinsatser för biobränslen — 625 milj.kr. — som beräknades i den s.k.
energiöverenskommelsen i januari 1991. Kommissionen har utgått från att
merparten av resurserna skall användas för insatser i omvandlingsledet,
med särskild inriktning på demonstration av anläggningar för elproduk-
tion. Frågan om behovet av utvecklingsinsatser inom andra led av biobräns-
Iehanteringen kommer att behandlas i kommissionens slutbetänkande, som skall lämnas senast den I juli 1992.
I delbetänkandets kapitel I redogörs för uppläggningen av arbetet. Kommissionen har haft utfrågningar med företrädare för myndigheter.
organisationer och företag som arbetar med frågor om Forskning och
utveckling på biobränsleområdet. Översiktliga studier har genomförts av tekniken för elproduktion med biobränslen.
Kommissionen har på detta stadium av sitt arbete inte gjort nägon egen bedömning av tillgången på biobränslen och potentialen för ökad användning på den svenska energimarknaden. I kapitel 2 redovisas dock vissa tillgängliga uppgifter på området. Intresset riktas framför allt mot frågan om utrymmet för biobränslean vändning inom kraftvärmesektorn, där den största potentialen finns.
Kommissionen anser sig kunna dra vissa preliminära slutsatser av materialet. En sädan slutsats är att den fysiska tillgången på biobränslen i Sverige inte utgör något hinder för en betydande ökning av biobränsleanvändningen under de närmaste årtiondena. Behovet av bränsle för de
utbyggnader av kraftvärme som kan bli aktuella under perioden kan
sannolikt tillgodoses med god marginal. Incitamenten för utbyggnad av ny produktionskapacitet under 1990-talet är emellertid svaga. och det råder
stor osäkerhet om de ekonomiska villkoren för biobränslebaserad kraft vär-
meproduktion på något längre sikt.
Kommissionen avser att i sitt fortsatta arbete analysera frågan om den framtida marknaden för biobränslen närmare. Därvid måste bl.a. effekt-
erna av en svensk EG-anslutning uppmärksammas.
I kapitel 3 ges en kort översikt av teknik och kostnader för elproduktion
med biobränslen. Av de tekniker som väntas bli kommersiellt tillgängliga under 1990-talet synes teknik baserad på förgasning av biobränslet vara
mest betydelsefull. Gasen kan då användas för att driva en gasturbin eller
förbränningsmotor, vilket möjliggör högre verkningsgrad vid elproduktion
än dagens ångturbinteknik. Ingen av de nya tekniker som kan bli aktuella — Prop. 1991/92:97
för elproduktion med biobränslen under perioden har dock passerat de- = Bilaga monstrationsstadiet. Också ett antal tekniker som befinner sig i eu tidigare utvecklingsskede beskrivs.
I kapitel 4 redogörs för pågående forsknings-. utvecklings- och demonstrationsverksamhet av betydelse för tekniken för elproduktion med biobränslen. Sådan verksamhet bedrivs eller finansieras av ett antal aktörer: universitet och högskolor. Studsvik AB. de två största kraftföretagen
Vattenfall och Sydkraft, samt flera organ med anknytning till kraftindu-
strin och de kommunala energiverken. Också den utrustningstillverkande industrin bedriver visst utvecklingsarbete på området.
Några aktuella pilot- och demonstrationsprojekt beskrivs, bl.a. en anläggning för kraftvärmeproduktion som uppförs av Sydkraft i Värnamo.
Inom Vattenfall pågår förprojektering av en betydligt större demonstrationsanläggning. benämnd VEGA. med en beräknad investeringskostnad av 1,4 miljarder kronor. Båda dessa anläggningar baseras på teknik med s.k. trycksatt förgasning och kombicykel.
Vidare pågår i Studsvik projekt baserade på förgasning vid atmosfärs-
tryck med inriktning både på biobränslen och avfall som bränsle. Andra
utvecklingslinjer som studeras i landet är direkteldning av gasturbiner eller dieselmotorer med träpulver. Dessa tekniker är lämpade för tillämpningar i mindre skala än tekniken för trycksatt förgasning.
I kapitel 5 redogörs för det nuvarande statliga stödet på biobränsleom-
rådet. Stöd till grundläggande forskning och till långsiktigt utvecklingsarbete rörande bl.a. förbränning och förgasning samt bränsleteknik och
elproduktionsteknik lämnas inom ramen för energiforskningsprogrammet, som löper i perioder på tre är. Stöd till den senare delen av utvecklingsprocessen lämnas från energiteknikfonden. t.ex. för uppförande av demon-
strationsanläggningar.
Den 1 juli 1991 infördes ett särskilt stöd till kraftvärmeproduktion med
biobränslen. Stödet lämnas i form av ett investeringsbidrag relaterat till
den installerade effekten. För detta stöd har avsatts I miljard kronor under en femårsperiod.
De här angivna stödsystemen administreras av närings- och teknikut-
vecklingsverket (NUTEK).
I kapitel 6 redovisas kommissionens överväganden och förslag. Kommissionen anser att det särskilda utvecklingsstöd som ingick i
energlöverenskommelsen skall inriktas främst på utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen, i första hand för kraftvärmeproduktion men med sikte även på ren kondenselproduktion. Det kommer att krävas
avsevärda insatser innan förgasningstekniken och andra tekniker som är aktuella för 1990-talet når mognad. Hög tillgänglighet och möjligheter till framtida kostnadssänkningar utgör förutsättningar för att dessa tekniker skall accepteras av marknaden. Genom ett särskilt utvecklingsstöd kan staten lyfta av en del av risken
för de företag som är beredda att satsa på oprövad teknik för elproduktion. Härigenom bör tekniken kunna kommersialiseras snabbare än vad som vore möjligt utan stöd. När väl kraftproducenterna är beredda att besluta 9
andra led av biobränstekedjan, framför allt försörjningen med bränsle. att Bilaga få en kraftig suumulans. Kommissionen vill dock hålla öppen möjligheten
att använda en viss del av det särskilda statliga stödet för insatser inom dessa led tills stödbehoven har kunnat värderas. Detta kommer att ske i
kommissionens fortsatta arbete.
Kommissionen diskuterar härefter principerna för fördelningen av stö-
det till utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen. Utgängs-
punkten är att biobränslena skall kunna lämna eu betydande bidrag till elproduktionen redan från omkring år 2000. Sådan teknikutveckling skall främjas som innebär att de möjligheter till kommersiell elproduktion som kan finnas blir optimalt utnyttjade.
Kommissionen anser att dessa möjligheter är knutna framför allt till
underlaget för kraftvärmeproduktion i kommunernas fjärrvärmesystem.
Det har gjorts beräkningar som tyder på att huvuddelen av detta underlag
finns i ett trettiotal medelstora fjärrvärmenät i intervallet 20-100 MW
värme.
Kommissionen drar därav slutsatsen att det särskilda stödet bör inriktas främst på utveckling av sådan teknik som är lämpad för anläggningar i dessa storleksintervall. Med hänsyn tull det långsiktiga intresset av att också kondensproduktion med biobränslen skall kunna möjliggöras bör en viktig bedömningsgrund vid stödgivningen vara att tekniken har förutsätt-
ningar att skalas upp. Kommissionen anser emellertid inte att några bestämda storleksgränser
bör sättas upp som villkor för utvecklingsstöd. Avgörande bör vara tekni-
kens potential för elproduktion med god ekonomi och hög elverknings-
grad. inte den aktuella anläggningens storlek.
En annan viktig bedömningsgrund är att det bör finnas tillgång till kommersiell teknik som är lämpad för olika effektintervall. En viss riskspridning bör också eftersträvas genom utveckling av ätminstone ett alternativ till tekniken med trycksatt förgasning. Samtidigt är det angeläget att stödet koncentreras till ett mindre antal projekt. Det framhålls också att ansvaret för valet av teknik måste ligga hos de företag som avser alt utveckla och demonstrera tekniken med sikte på kommersiell användning.
Kommissionen har övervägt om det kommer att krävas ökat statligt stöd
vill grundläggande forskning och utveckling som ett komplement till insat-
serna för demonstration av teknik för elproduktion med biobränslen.
Kommissionen instämmer i NUTEK:s bedömning att forskningen är av mycket stort värde för utvecklingen av ny teknik. Det är därför viktigt med
en god samordning mellan den forskning och utveckling som bedrivs med stöd från NUTEK och de särskilda insatser som nu skall genomföras.
I sammanhanget har kommissionen övervägt även behovet av de resurser för experimentellt arbete som finns I Studsvik. Kommissionen anser att dessa resurser. särskilt på förgasningsområdet. är betydelsefulla om ut-
vecklingsarbetet skall bedrivas efter fler linjer än den som nu följs av
Vattenfall och Svdkraft. Kommissionen anser det önskvärt att så sker. Avgörande är emellertid om det finns kommersiella intressenter som är beredda att verka härför. 10
Beträffande organisationsfrågan anger kommissionen fyra huvuduppgif- — Prop. 1991/92:97 ' ter för det organ som skall administrera den särskilda stödinsatsen. Detta — Bilaga organ skall följa den tekniska utvecklingen på biobränsleområdet, planera för genomförande av stödinsatsen, besluta om finansiellt stöd till projekt
och samordna sådant stöd med annat stöd som lämnas av staten eller av
andra finansiärer, Stödinsatsen bör vara avgränsad i tiden. En period av tre
till fem år bedöms lämplig. Under en sådan period bör det kunna klarläggas vilken celler vilka tekniker som har förutsättningar att accepteras på marknaden.
Kommissionen anser att hanteringen av det särskilda stödet bör knytas till NUTEK. Skälet härull är främst att NUTEK redan svarar för övrigt
statligt stöd till utveckling av biobränsleteknik. En samlad bedömning av stödbehov och stödmöjligheter för varje projekt är önskvärd.
Det finns dock motiv för en klar boskillnad mellan hanteringen av det särskilda stödet och NUTEK:s övriga uppgifter i fråga om biobränsleut-
veckling, framför allt stödets specifika inriktning på ökad elproduktion och även dess begränsning i tiden. Med hänsyn härtill bör redovisning och
resultatuppföljning av den särskilda insatsen ske separat.
Kommissionen föreslår att stödinsatsen skall utgöra ett eget program
inom NUTEK med en beslutande programstyrelse utsedd av regeringen.
Programstyrelsen bör repliera på NUTEK:s resurser, och den bör även kunna anlita konsulter och särskild expertis. Den bör ges en sammansätt-
ning som garanterar hög teknisk och industriell kompetens samt god
kontakt med den verksamhet som pågår hos olika intressenter på området.
Kommissionen har inte närmare övervägt formerna för stödgivningen. Det hänvisas dock till nuvarande regler för stöd från energiteknikfonden. Stöd från fonden kan lämnas inte bara till enskilda projekt utan även till programorienterad verksamhet och s.k. kollektiv forskning. Kommissio-
nen anser att även basresurser som krävs för försöksverksamhet på avgörande teknikområden, t.ex. förgasningsteknik, bör kunna delfinansieras
inom ramen för det nya stödsystemet.
Kommissionen avser att först i sitt slutbetänkande lägga fram förslag om
fördelningen av medlen inom den ram på 625 milj. kr. som beräknades i energiöverenskommelsen. Detta bör dock inte utgöra ett hinder för att förslag om anvisning av medlen läggs fram för riksdagen redan våren 1992 med sikte på att programmet skall kunna starta den 1 juli 1992. Det är angeläget att planeringen för den särskilda stödinsatsen kan bedrivas parallellt med kommissionens fortsatta arbete.
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992 11