Prop. 1990/91:88

om energipolitiken

Regeringens proposition 1990/91 : 88

om energipolitiken Prop. 1990/91188

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 februari 1991 för de åtgärder och de ända- mål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Rune Molin

energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.

Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80: 170, NU70, rskr. 410) att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Vidare ahgav riksdagen att det bör slås fast att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010.

En trovärdig politik för omställningen och utvecklingen av energisyste- met förutsätter konkreta åtgärder som förenar en stabil och tillräcklig tillförsel av energi med energipolitikens övriga mål. Stränga miljökrav skall gälla för all el- och värmeproduktion.

En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. Särskilt för den elinten- siva industrin — som omfattar viktiga basnäringar som pappersindustrin, gruvindustrin och stålindustrin _ är detta ett grundläggande krav. Det är därför nödvändigt att det finns tillräcklig kapacitet i elproduktionen och att priset på el sätts efter marknadens villkor.

Riksdag och regering anger de förutsättningar som kraftföretagen skall arbeta inom. Så beslutar t. ex. statsmakterna om energibeskattningen och om miljöpolitiska styrmedel i form av t. ex. miljöavgifter och utsläppsnor- mer. Energiproduktionsanläggningar prövas enligt miljöskyddslagen. Lo- kaliseringen av större anläggningar prövas dessutom enligt naturresurs- lagen. Koncession krävs enligt rörledningslagen för rörledningar för trans- port av bl.a. naturgas. l ellagen finns föreskrifter om bl.a. koncession för överföring och distribution av elektrisk kraft. Det är kraftföretagens upp- gift att med utgångspunkt i den av statsmakterna fastlagda energipolitiken planera och utveckla kraftsystemet så att landets behov av el blir tillgodo- sett.

Det kan förutses att de nationella el- och naturgassystemen i Europa allt mer växer samman till en mångnationcll encrgimarknad. Ambitionerna att främja en sådan utveckling är påtagliga främst inom EG men även andra stater i Väst- och Östeuropa kan väntas bli berörda. Det finns anledning att se positivt på en sådan utveckling.

En elmarknad som möjliggör en omfattande internationell handel med elkraft leder bl. a. till att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas bättre. En europeisk elmarknad kan leda till att elpriserna i de berörda länderna utjämnas på sikt. [ en internationalisering ligger också att be- skattningen av elproduktionen i ett enskilt land inte kan utformas så att den väsentligt höjer totalkostnaden för konkurrensutsatt verksamhet.

Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen påverkar kli- matet. Det är därför angeläget att i största möjliga utsträckning undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske genom en aktiv energihushåll- ning och genom att utnyttja förnybara energislag som inte ger något nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Biobränslen, som redan nu spelar en väsentlig roll i den svenska energiförsörjningen, har mot den bakgrunden en viktig uppgift att fylla i omställningen och förnyelsen av

Bilaga 1

energisystemet. Vid valet mellan fossila bränslen ger naturgas lägst utsläpp av koldioxid. Även andra fossila bränslen kan dock behöva utnyttjas för elproduktion baserad på förgasning eller annan miljövänlig teknik.

Tekniken för.att utnyttja vindkraft och biobränslen i storskalig elpro- duktion behöver ytterligare utvecklas. Det kan krävas särskilda åtgärder avseende bl. a. teknikutveckling för att främja en på sikt ökad användning på kommersiella villkor av biobränslen och andra förnybara energislag för storskalig elproduktion.

De orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen har undantagit från utbyggnad skyddas även fortsättningsvis. Utbyggnaden av vattenkraft be- gränsas därmed till högst den av riksdagen antagna vattenkraftsplanen.

Omställningen och utvecklingen av energisystemet bör grundas på lång- siktigt hållbara politiska beslut. Besluten måste vara sådana att fastlagda mål för energipolitiken framstår som trovärdiga över tiden. Det är viktigt att de beslut som riksdagen nu står inför blir sådana.

Förutsättningar finns för ett energipolitiskt beslut i ett brett och stabilt parlamentariskt samförstånd. De åtgärder som här föreslås lägger grunden till en konkurrenskraftig och miljöriktig svensk energiförsörjning. Försla- gen innebär kraftfulla åtgärder för ökad hushållning med energi och en målmedveten satsning på utveckling av ny miljövänlig kraftproduktion.

Det är viktigt att riksdag och regering har möjlighet att bedöma resulta- tet av insatserna för energihushållning och ny kraft- och värmeproduktion. Utvärderingar bör därför göras fortlöpande av myndigheterna. Regeringen bör årligen i budgetpropositionen redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt förelägga riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är motiverade. l budgetpropositionen bör regeringen även fortsätt- ningsvis redovisa drifts- och säkerhetslörhållandena i de svenska kärn- kraftsreaktorerna.

Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser. Partierna är ense om dessa utgångspunkter.

1.2 Åtgärder för ny kraftproduktion m.m. Kra/iproduktioncn under 1990-talet

Vid investeringar i kraftanläggningar gäller långa ledtider från det att ett utbyggnadsbehov har identifierats till dess att anläggningen är driftklar. Det finns därför ett stort behov av prognoser över såväl användningen som tillförseln av el och annan energi. Metodiken kan behöva utvecklas. Ge- nom utvecklade energiprognoser kan säkrare bedömningar göras bl. a. när det gäller behovet av nya kraftanläggningar.

Energipolitiken bör utformas så att den stimulerar till en ekonomiskt

• Sida 7
•  Original

Bilaga 1

försvarbar utbyggnad av ny kraft som är grundad på förnybara energislag och som utnyttjar teknik med hög energieffektivitet, såsom kraftvärme. Som en följd av sitt effektiva utnyttjande av bränslet har kraftvärmen också påtagliga miljöfördelar.

Från principiella utgångspunkter är det rimligt med ett energiskatte- system i vilket skatten på fossila bränslen är beroende av de utsläpp för- bränningen ger upphov till men oberoende av till vad energin används. Miljöhänsyn kan tas genom särskilda utsläppsavgifter. t.ex. skatt på kol- dioxid och svavel. Med en sådan beskattning skulle användningen av för- nybara energislag och även kraftvärmen gynnas. Sådana beskattningsprin- ciper skulle dock höja totalkostnaderna i den svenska elproduktionen och för den elintensiva industrin. Vidare skulle det kunna uppstå problem i det nordiska kraftutbytet. Bl.a. kunde kondensanläggningar utomlands komma att utnyttjas före kraftvärme i Sverige.

Åtgärder mot koldioxidutsläpp från elproduktion, bör samordnas med övriga länder i Europa. Sverige bör eftersträva sådana internationella överenskommelser som möjliggör en ökad användning av gentemot om— världen konkurrensneutrala koldioxidskatter.

EGs miljöministerråd har nyligen uppdragit åt kommissionen att ta fram förslag till ekonomiska styrmedel avseende bl.a. klimateffekter.

1 avvaktan på en internationell samordning måste andra styrmedel än koldioxidskatten utnyttjas för att främja de förnybara energislagen och kraftvärmen.

Till investeringar i biobränsleeldade kraftvärmeverk bör lämnas ett invcsteringsbidrag per installerad kW elproduktionskapacitet. Bidrag bör även ges till ombyggnad av värmeverk och befintliga fossileldade kraft- värmeverk till biobränsleeldad kraftvärme. Alla biobränsleeldade kraftvärmeanläggningar kan komma i fråga för stöd. Det betyder att även kraftvärmeanläggningar inom industrin. t.ex. mottryck, är stödberättiga- de.

Stöd bör lämnas till utbyggnad av vindkraften. Regler för att låta små- skalig vindkraft leverera el till nätet bör fastställas. Stöd ges även till investeringar i anläggningar för utnyttjande av solvärme.

Den koldioxidbeskattning som har trätt i kraft vid årsskiftet belastar kraftvärmen. För att förbättra kraftvärmens konkurrenskraft föreslås att beskattningen ändras så att kraftvärmen undantas från energiskatt på bränslen. Härigenom stärks kraftvärmeverkens konkurrenskraft gentemot såväl kondenskraftverk som värmeverk. Samtidigt bör åtgärder vidtas för att säkerställa konkurrenskraften för de befintliga, biobränsleeldade kraftvärmeverken.

Bortfallet av intäkterna av energiskatten från kraftvärmen kan finansi- eras genom att möjligheterna till skatteavdrag vid användning av s.k. avkopplingsbara elpannor avskaffas.

Kraftvärmens konkurrenskraft skulle stärkas ytterligare om Sverige till- sammans med andra europeiska länder vidgar koldioxidskatten till att omfatta elproduktionen. Vi bör noga följa utvecklingen i Europa och vara beredda på att genomföra en sådan utvidgning.

För att minska trafik- och energisystemens påverkan på klimat och miljö

• Sida 10
•  Original

Bilaga 1

bör även vissa andra åtgärder vidtas. Utvecklingsinsatser för etanoldrivna fordon i tätorterna stöds.

Tekniken att i storskalig elproduktion utnyttja vindkraft och biobräns- len behöver ytterligare utvecklas. Det kan inte uteslutas att en del av den nya elproduktionskapacitet som kan komma att byggas för att säkra eltill- förseln under 1990-talet kan behöva bli baserad på fossila bränslen. Stränga miljökrav bör ställas på nya fossileldade anläggningar. En förut- sättning är vidare att utbyggnaden kan ske inom ramen för en utvecklad klimatstrategi.

Naturgas och biobränslen är konkurrerande bränslen i bl.a. kraft- värmen. Naturgas kan utnyttjas inom det nuvarande naturgasområdet i södra och västra Sverige utan att det inskränker förutsättningarna att utveckla biobränsleanvändningen i landet som helhet.

Den starka kraftbalans som för närvarande råder gör att det inte kan förutses någon nämnvärd utvidgning av naturgasområdet under tiden fram till mitten av 1990-talet. Genom de föreslagna åtgärderna kan bio— bränslena under denna period få en mer etablerad ställning på värme- och kraftvärmemarknaden.

Som framgår i nästa avsnitt bör en biobränslekommission tillsättas för att bl.a. bedöma behovet av åtgärder för att stärka biobränslenas konkur- renskraft på lång sikt. Kommissionen skall redovisa resultatet av sitt arbete sommaren 1992. Under tiden fram till dess torde en utbyggnad av naturgasnätet utanför det nuvarande naturgasområdet inte bli aktuell.

Kraftproduktion på längre sikt

Avvecklingen av kärnkraften innebär att ca hälften av den nuvarande elproduktionskapaciteten faller bort. Bortfallet måste kompenseras genom hushållning med el eller genom tillkomsten av ny elproduktion. För att storskalig elproduktion baserad på förnybara energikällor skall kunna ske med hög energieffektivitet och till internationellt konkurrenskraftiga pri- ser krävs det omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser. Förutsätt- ningarna för och konsekvenserna av en väsentligt ökad användning av biobränslen särskilt vid storskalig elproduktion är inte tillräckligt kända, bl.a. avseende kostnader och miljöaspekter.

En biobränslekommission bör tillkallas för att analysera förutsättningar- na för en väsentligt ökad användning av biobränslen och lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft på lång sikt. Kom- missionen bör med förtur redovisa överväganden och förslag om samord- ning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser för biobränslen. Kommissionen bör redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 juli 1992.

I nhemxk produktion av etanol för drivmedel

Riksdagen beslöt våren 1990 om inriktningen av en ny livsmedelspolitik. Beslutet innebär en successiv marknadsanpassning och avreglering av

• Sida 11
•  Original

jordbruket. Under övergången från en reglerad till en fri inhemsk marknad Prop. 1990/91:88 vidtas särskilda åtgärder för att underlätta anpassningen och omställ- Bilaga 1 ningen till den nya situationen. Enligt riksdagens beslut lämnas bl. a. ett omställningsstöd för areal som varaktigt ställs om från Iivsmedelsproduktion till alternativ användning. Överenskommelsen som nu har träffats innebär att del av stödet för omställning av åkermark alternativt kan ges direkt till anläggning för etanolframställning. En förutsättning härför är att sammanhängande even- tuella handelspolitiska konsekvenser först har klarats ut (se bil. 2.1).

1.3 Vägar till bättre energihushållning

En alltmer effektiv energianvändning och en ökad energihushållning är en förutsättning för att viktiga energi- och miljöpolitiska mål skall kunna nås. En etfektiv energianvändning bör prägla samtliga verksamhetsområden i samhället. '

Det innebär för elmarknaden att den s.k. balansprincipen bör gälla och att investeringar i eleffektivisering och hushållning således bör genomföras så länge kostnaderna per kWh inte överstiger kostnaderna för ny elproduk— tion.

Den tekniska och ekonomiska potentialen för elhushållning under 1990- talet torde ligga i storleksordningen 10—15 TWh. På längre sikt kan den vara betydligt större. Även med ett framgångsrikt elhushållningsprogram kan det inte uteslutas att den totala elanvändningen ökar.

Av ekonomiska och miljömässiga skäl är det angeläget att potentialen för eleffektivisering tas till vara på såväl kort som lång sikt.

Priset utgör ett viktigt styrmedel som signal till marknadens aktörer. En del av utrymmet för eleffektiviseringar under 1990-talet kommer därför sannolikt att kunna nås utan andra styrmedel än marknadspriset på elener- gin. Det finns emellertid en rad hinder för att sparpotentialen skall kunna utnyttjas med enbart priset som styrmedel. Hindren består av bl.a. bris- tande intressc hos många konsumenter för elhushållning, otillräckliga kun- skaper om hur elanvändningen skall kunna effektiviseras och alltför svaga ekonomiska incitament. Stora elanvändningsgrupper reagerar endast lång- samt och i begränsad utsträckning på prissignaler.

Inom den elintensiva industrin har elpriset en avgörande betydelse för kostnaderna för produktionen, vilket i sig utgör ett incitament till ett effektivt energiutnyttjande. De nuvarande reglerna för nedsättning av energiskatt har emellertid kritiserats för bristande styrning mot lägre energiförbrukning i industrin. Det är väsentligt att dessa regler utformas så att de stimulerar till energihushållning utan att detta resulterar i ökade totala kostnader för industrin. En utredningsman har tillkallats med upp— gift att göra en översyn av reglerna om skattenedsättning för industrin och växthusnäringen m.m. Utredaren skall redovisa sina överväganden senast den 31 maj 1991.

Elprishöjningarna under första hälften av 1990-talet bedöms bli måttliga med den goda elbalans som kan förväntas.

En rad aktiviteter pågår som syftar till en effektiv elanvändning. Det 11

• Sida 12
•  Original

gäller det statliga program som påbörjades år 1988, Vattenfalls Uppdrag Prop. 1990/91:88 2000, verksamhet inom Svensk Energiutvcckling AB, Sydkraft AB, Svens- Bilaga 1 ka Elverksföreningen m.fl. Sammantaget bedöms eleffektiviseringsåtgär- der inom ramen för denna verksamhet fram till mitten av 1990-talet representera ett par miljarder kronor i investeringar, inkl. kundernas insat- ser.

En väl fungerande elmarknad är en grundläggande förutsättning för att ökad effektivitet i elanvändningen skall uppnås. Även på en väl funger- ande marknad kan uppstå perioder med en mycket stark elbalans. Det är angeläget att såväl kraftindustrin som övriga marknadsaktörer engagerar sig aktivt och uthålligt i arbetet med elhushållning, även i sådana situatio- ner. De har huvudansvaret för att ekonomiskt rimliga effektiviseringsåt- gärder vidtas. Energitjänstföretagen bedöms kunna spela en framträdande roll men kommunernas engagemang är också av betydelse. Vidare är det av stor vikt att även de kategorier av elanvändare för vilka elenergin inte utgör en stor kostnadspost har kunskap om och incitament för elhushåll- ning.

För att nå en effektivare energianvändning krävs såväl prispåverkande åtgärder som stimulanser. Statsmakterna kan påverka elpriserna genom olika beskattningsåtgärder.

En skatt på koldioxid som belastar även elproduktionen innebär att elpriserna höjs samtidigt som de miljöpolitiska målen tillgodoses. En sådan beskattning förutsätter dock en internationell samordning. Inom EG diskuteras för närvarande förslag om ekonomiska styrmedel avseende bl.a. klimateffekter. Diskussionerna kan leda till en europeisk överens- kommelse om bl. a. en koldioxidskatt på elproduktionen.

Om de pågående internationella diskussionerna inte inom rimlig tid resulterar i beslut om en sådan beskattning bör ensidiga svenska åtgärder prövas, t.ex. en höjning av skatten på el vid annan användning än indu- striell verksamhet och växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusod- ling. En sådan skattehöjning bör motsvaras av en sänkning av andra skatter så att det totala skattetrycket inte ökar.

De åtgärder som diskuteras i det följande syftar till att öka kunskapen och stimulera marknadens intresse för ekonomiskt motiverade energi- effektiviseringar.

Ett kraftfullt hushållningsprogram för den närmaste femårsperioden bör kunna rymmas inom den tillgängliga ekonomiska totalramen. Exempel på möjliga huvudinsatsområden inom ett energihushållningsprogram anges i det följande. .

— Nuvarande stöd till teknikupphandling av eleffektiva produkter, pro- cesser oeh system utvidgas till att även gälla annan energieffektiv tek- nik. Tyngdpunkten i programmet skulle ligga i denna del. — Ett system för demonstration i större skala av ny energieffektiv teknik i bostäder samt statliga. kommunala och privatägda lokaler utarbetas. Åtgärder vidtas främst inom ramen för befintliga resurser. Ett komplet- terande stöd ges. — Statlig delfinansiering möjliggörs av energieffektiva demonstrations-

• Sida 13
•  Original

och pilotanläggningar inom industrin. Energiinriktad information till Prop. 1990/91:88 icke-energiintensiva företag utvecklas. Bilaga 1 — Arbetet med energideklarationer av bl.a. hushållsapparater intensifie- ras och utvidgas. — Statens energiverk ges kompletterande uppgifter utöver de nu pågående avseende bl.a. samordning och utvärdering av programmet (informa- tions- och undervisningsmaterial riktat till olika användargrupper. bl. a. fastighetsskötare, utveckling och vård av databaser, sprida kunskap om den s.k. balansprincipen). Energiverket och övriga berörda myndig— heter skall verka för att kravet på en effektiv el- och energianvändning beaktas i olika regelsystem, rörande exempelvis byggnormer och bo- stadslinansiering, förutsatt att detta inte medför ökat krångel. För- och nackdelar med normer för maximal elförbrukning i hushållsapparater bör studeras. Energiverket bör vidare i samråd med kraftproducenterna och eldistributörerna undersöka förutsättningarna för försöksverksam- het i storstäderna med köp och försäljning av energieffektiviseringsåt- gärder (elbörs). Elanvändningsrådet fortsätter sin verksamhet.

1.4 En strategi för minskad klimatpåverkan

Inledning

Människans påverkan på klimatet genom utsläpp av s.k. växthusgaser är ett av de mest allvarliga miljöhoten. Enligt expertgruppen IPCC är risken stor för utbredd torka i vissa områden och översvämningar i andra. Hundratals miljoner människor kan behöva flytta, ekosystem förstöras och allvarliga sjukdomar spridas över vida områden. Utsläpp av koldioxid svarar för ungefär hälften av klimatpåverkan från svenska källor. Reste- rande del utgörs huvudsakligen av freoner, metan och gaser med indirekt men betydande påverkan på klimatet (kväveoxider. kolväten m.fl.).

Jordbruksutskottet gjorde år 1988 ett uttalande om koldioxidutsläppen med följande lydelse:

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att koldioxidproblemet är av glo- bal natur. Det kan icke lösas genom nationella åtgärder. En internationell reglering är nödvändig. Det är emellertid först nödvändigt att vinna inter- nationellt erkännande av problemet. Som ett led i ansträngningarna härför och mot bakgrund av vad som framkommit ansluter sig utskottet till försla- get i motion Jo30 om att regeringen bör klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål bör anges att koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver den nivå de har i dag.

Riksdagen ställde sig bakom detta uttalande. Sedan år 1988 har ett stort antal utredningar genomförts om möjlighe- terna att minska klimatpåverkan. Den internationella expertgruppen IPCC har lagt fram en rapport. som bl.a. pekar på att en strategi för minskad klimatpåverkan bör behandla samtliga växthusgaser. Förhand- lingar om en klimatkonvention inleds i februari 1991. Flera ministerkonfe- renser med deltagande från ett stort antal länder har uttalat sig i frågan. 13

• Sida 14
•  Original

Det västeuropeiska samarbetet har ökat och får en allt större betydelse. ] Prop. 1990/91 : 88 Sverige har framför allt biltrafikens och flygets snabba ökning inneburit Bilaga 1 ökningar av koldioxidutsläppen. Mot denna bakgrund bör riksdagen på nytt ta ställning till klimatfrågan. En samlad svensk strategi för att minska klimatpåverkan bör behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Därmed kan riksdagens begäran om ett program mot klimatförändringar tillgodoses. I det följande anges förslag till en sådan strategi.

Allmänt

Klimatfrågan intar en särställning i miljöarbetet.

Utsläppen av klimatpåverkande gaser har samma effekt oavsett var de sker. Problemet är således globalt.

Det är också långsiktigt. Effekterna uppträder gradvis, men det är möj- ligt att de mest dramatiska effekterna uppstår först om 50— 100 år. På grund av att den globala uppvärmningen fördelas ojämnt kommer utsatta regioner att kunna påverkas redan under första hälften av 2000-ta1et.

Trögheten i klimatsystemet innebär tidsfördröjningar mellan åtgärder och deras resultat. De utsläpp som sker i dag påverkar klimatet hundratals år framåt.

Det finns visserligen fortfarande osäkerhet bland vetenskapsmännen om tidskalan och den exakta storleken av de befarade klimatförändringarna, liksom om effekterna i olika regioner. Försiktighetsprincipen (precautio- nary principle), som Sverige hävdat i en rad internationella sammanhang, innebär dock att åtgärder måste vidtas redan innan kunskapen är fullstän- dig. Det behövs därför ett aktivt arbete mot klimatförändringar redan nu.

Internationellt arbete

Sverige bör aktivt delta i internationella diskussioner om möjligheter och sätt att klara ett långsiktigt mål som innebär att klimatförändringarna begränsas till en för samhället och naturen hållbar nivå. Det fordrar åtgärder för att såväl begränsa utsläppen av koldioxid och andra växthus- gaser som öka upptaget av kol i skog och annan växtlighet.

Industriländerna svarar för den dominerande delen av utsläppen av klimatpåverkande gaser. Dessa länders utsläpp fram till i dag har redan skapat en stor risk för förändringar av det globala klimatet. Inget fram- gångsrikt arbete mot klimatförändringar kan bedrivas utan konkreta åtgär- der av dessa länder. Industriländerna har därför en särskild roll och ett särskilt ansvar för att minska klimatpåverkan.

Det internationella samarbetet för att uppnå globala mål för begräns- ningar av klimatpåverkan bör utgå från ett internationellt rättvist synsätt. Detta gäller mellan i-länder och u-länder men även inom den industrialise- rade världen. Kraven på länderna bör ställas så att åtgärder kan vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till bl.a. nuvarande utsläpp per invånare och till tidigare åtgärder som har minskat utsläppen.

Sverige bör lägga särskild vikt vid möjligheterna till en gemensam ,. 14

• Sida 15
•  Original

EG/EFTA-linje inför de förhandlingar om en klimatkonvention som in- Prop. 1990/91:88 leds i februari. Det finns fördelar med att de västeuropeiska länderna enas Bilaga 1 om en strategi för minskad klimatpåverkan och driver den inom OECD. Strategin bör omfatta koldioxid och andra klimatgaser. Ett gemensamt EG/EFTA-mål, som senare kan breddas till övriga Europa och OECD. bör vara att de samlade koldioxidutsläppen år 2000 för de berörda Iändergrup- perna inte får överstiga nuvarande nivå för att därefter minska. Sverige har tillsammans med övriga EFTA-länder nått en principöverenskom- melse med EG om att utarbeta en gemensam position vad gäller stabilise- ring av koldioxidutsläpp. Åtaganden inom denna ram bör fördelas kostnadseffektivt och rättvist mellan länderna. Formerna för detta blir föremål för senare förhandlingar inom EG-EFTA.

Ett samarbete mellan västeuropeiska länder kan även innehålla förslag till samordnade ekonomiska styrmedel. stöd till åtgärder i Östeuropa m.m. De insatser Sverige gör som stöd till omställningen i Östeuropa bidrar till en mer effektiv energianvändning och därmed till minskad klimatpåverkan. Utvecklingen mot en alltmer internationell elmarknad nödvändiggör att åtgärder mot koldioxidutsläppen från elproduktion sam- ordnas med övriga länder i Västeuropa, så långt detta är möjligt. Sverige bör i detta sammanhang verka för att prissättningen av el avspeglar de verkliga kostnaderna inkl. miljöpåverkan.

Utvecklingsländcrna är särskilt utsatta för klimatförändringar och har en betydelsefull roll i det internationella arbetet. Åtgärder mot avskogning. ökcnspridning och ineffektiv energianvändning i dessa länder är nödvän- diga för en långsiktig hållbar utveckling. Ett ökat stöd från industriländer- na är viktigt för att skapa förutsättningar för en utveckling där sådana åtgärder inte ställs mot andra kortsiktiga behov. Sverige bör verka för att samtliga industriländer uppfyller FNs biståndsmål. Insatser för skogsvård och återbeskogning bör spela en viktig roll inom ramen för den svenska biståndspolitiken.

Nationellt arbete

Det nationella arbetet mot klimatförändringar bör utformas så att Sverige tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådrivande i det internationella arbetet. En svensk klimatstrategi måste vara åtgärdsinrik- tad. Den skall omfatta samtliga klimatpåverkande gaser och samtliga samhällssektorer. Sverige skall aktivt verka för begränsningar av utsläppen även från sektorer som är beroende av att konkurrera på en internationell marknad. Långtgående sådana begränsningar förutsätter internationellt samarbete.

1 Sverige innebär den beslutade avvecklingen av freoner en snabbare och kraftigare minskning av den nuvarande klimatpåverkan än vad som regle- ras i internationella överenskommelser (Montrealprotokollet). Användningen av andra ozonnedbrytande ämnen. som haloner. måste upphöra. Detta innebär ytterligare minskningar av klimatpåverkan. Kol- dioxidutsläppen måste begränsas och utsläppen av kväveoxider, kolväten och koloxid minska kraftigt. _ m 15

• Sida 16
•  Original

I det följande redovisas ett antal tänkbara åtgärder för att minska Prop. 1990/91:88 utsläppen av dessa växthusgaser. Rangordningen mellan åtgärderna bör Bilaga 1 bestämmas av deras effekt för att minska klimatpåverkan i förhållande till kostnaderna.

Om ett tillräckligt antal av de åtgärder som redovisas i det följande genomförs blir resultatet en kraftig minskning av klimatpåverkan från svenska källor till år 2000, jämfört med nuvarande nivå. Många åtgärder innebär även andra miljöfördelar än minskad klimatpåverkan, som mins- kad försurning, förbättrad tätortsmiljö och skydd av ozonskiktet.

Riksdagens beslut år 1988 innebar dels en begäran om ett program för att minska utsläppen av koldioxid, dels ett delmål om att de svenska koldioxidutsläppen inte bör öka utöver 1988 års nivå. Det senare målet har dock redan överskridits och torde med hänsyn till bl.a. en ökande trafik vara svårt att uppnå under de närmaste åren. Beträffande målet om ett program för minskning på längre sikt under 1988 års nivå bör här redovisade åtgärder utgöra en god grund. En rad faktorer — råoljepris. priskänslighet hos konsumenter, framtida energibehov etc. — gör det svårt att ange i exakt vilken takt utsläppen kan minska.

För att koldioxidutsläppen från energisektorn skall kunna hållas på en så låg nivå som möjligt. måste energiförsörjningen på sikt klaras genom ett effektivt utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst förnybara, ener- gikällor. Hushållning med energi och en ökad användning av förnybara energikällor är därför avgörande inslag i en strategi för minskad klimat- påverkan.

Åtgärder

[iliektiv energianvändning är ett viktigt instrument för minskad klimat- påverkan. Energihushållningsarbetet måste, som här har föreslagits, för- stärkas. Nedsättningsreglerna för energiintensiv industri utreds för närva- rande bl.a. för att åstadkomma incitament för energihushållning och minskade koldioxidutsläpp.

Miljöanpassad energiproduktion med låg klimatpåverkan måste stimule- ras. Det är miljömässigt motiverat att stödja bl. a. vindkraft, solenergi och biobränslebaserad kraftvärme. Biobränslen är från klimatsynpunkt gene- rellt sett bättre än fossila bränslen. I ett val mellan fossila bränslen bör naturgas användas hellre än kol och olja. Kraftvärme bör gynnas framför kondenskraft. Denna fråga har behandlats i avsnitt 1.2.

Insatser för hushållning med energi och en satsning på miljöanpassad energiproduktion, tillsammans med den koldioxidskatt riksdagen beslutat införa, gör det möjligt att begränsa koldioxidutsläppen från bostäder, service och fjärrvärme så att de inte överstiger nuvarande nivå år 2000.

Det är angeläget att minska tra/ikem' klimatpåverkan. Det kan ske t. ex. genom kollektivtrafik med låga koldioxidutsläpp, ökad bränsleeffektivitet hos nya personbilar. motoralkoholdrivna tätortsfordon och sänkta medel- hastigheter på landsväg. Koldioxidutsläppen från flyg och sjöfart bör be- gränsas.

Denna typ av åtgärder kan göra det möjligt att begränsa koldioxidutsläp— 16

• Sida 17
•  Original

pen från trafiken så att de inte överstiger nuvarande nivå år 2000. Med Prop. 1990/91: 88 hänsyn till att trafiken även bidrar till utsläpp av andra växthusgaser Bilaga 1 innebär detta att sektorns samlade klimatpåverkan kan minskas. Resulta- tet av åtgärderna är beroende av den ekonomiska utvecklingen och av drivmedelspriserna. Höjda bensinpriser första halvåret 1990 som ett led i skattereformen bidrog till att koldioxidutsläppen från biltrafiken minska- de från att tidigare ha ökat med 4— 5 % per år.

Ett bättre omhändertagande av ana/t kan bidra till att minska klimat- påverkan. Ett exempel är energiåtervinning genom förbränning av metan från soptippar. Åtgärden minskar behovet av fossila bränslen och redu- cerar metanutsläppen. Metan är en kraftfull växthusgas.

Åtgärder inom jordbruket har en stor betydelse i en klimatstrategi. Freonawecklingen kan breddas till andra ämnen med liknande effekt (haloner, koltetraklorid, HCFC etc.). Utöver redan fattade beslut kan ett antal åtgärder vidtas, med hänsyn till bl.a. den internationella utveck- lingen. Det kan gälla begränsningar av t.ex. HCFC (mjuka freoner). ha- loner. koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan.

Åtgärder av detta slag kan innebära att utsläppen av klimatpåverkande gaser minskar kraftigt.

Även åtgärder motflyktiga organiska ämnen (t. ex. vissa lösningsmedel) har betydelse för att minska klimatpåverkan.

1.5 Vissa kärnsäkerhetsfrågor

Statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut redovisade i januari 1990 på regeringens uppdrag en bedömning av säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken.

Enligt de svenska tillsynsmyndigheterna inom kärnkraftsområdet har samtliga svenska kärnkraftsreaktorer en betryggande säkerhet. Kärn- kraftverken har dessutom försetts med tekniska system som skall begränsa de radioaktiva utsläppen i händelse av en reaktorolycka. Såväl tekniska faktorer som driftsrutiner m.m. påverkar säkerheten och denna kan undergå förändringar i framtiden. Regeringen redovisar årligen i budget- propositionen drifts- och säkerhetsförhållandena vid de svenska kärnkrafts- reaktorerna. Denna redovisning bygger på de kvartalsvisa rapporterna från säkerhetsmyndigheterna.

Kärnkraftsindustrins ansvar vid en eventuell kärnkraftsolycka är enligt bestämmelserna i atomansvarighetslagcn begränsat till 800 milj.kr. Den svenska lagstiftningen överensstämmer med det ersättningssystem som gäller i Västeuropa och grundar sig på två internationella konventioner. Pariskonventionen och tilläggskonventionen. Det torde för närvarande inte vara förenligt med Pariskonventionen att ålägga anläggningsinnc- havaren ett obegränsat ansvar. Regeringen bör dock med hänsyn till frå- gans vikt aktivt driva frågan om ett vidgat ansvar i internationella sam- manhang.

Ett obegränsat ansvar ryms inte inom de åtaganden som en försäkrings- givarc får göra. Enligt nyligen gjorda beräkningar är kapaciteten på försäk- ringsområdet såvitt avser ansvarsförsäkringar för närvarande ca 17

• Sida 18
•  Original

1 200 milj. kr. Eftersom ansvarsförsäkringen som regel måste tecknas så att Prop. 1990/91 : 88 den motsvarar 120% av ansvarsbeloppet skulle detta kunna höjas till ca Bilaga 1 1 000 milj. kr. En höjning av ansvarsbeloppet bör därför genomföras. Efter de säkerhetsstudier som tyska säkerhetsmyndigheter gjort av kärn- kraftsreaktorerna i Greifswald står det klart att ett stort antal kärnkraft- verk i Östeuropa byggts och drivs efter säkerhetskriterier som inte godtas i OECD-länderna. Säkerhetsprogrammcn i Sovjetunionen och övriga öst— europeiska stater är under omdaning. Internationella atomenergiorganet (IAEA) medverkar i detta arbete. Sverige bör även bilateralt stödja säker- hetshöjande insatser framför allt i östersjöstaterna.

2 Vissa miljöfrågor 2.1 Inledning

Miljöpåverkan från el- och värmeproduktionen i Sverige har minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen. El- och värmeproduktionens svavel- utsläpp har minskat med drygt 70% sedan år 1980. Utsläppen av kväve- oxider från el- och värmeproduktionen har minskat med ca 35% under samma period. Luften i tätorterna har blivit betydligt bättre genom utbygg- nad av fjärrvärme, övergång till lågsvavligt bränsle och mer effektiva för- bränningsanläggningar.

Energipolitiken måste utgå från vad natur och miljö kan bära. Stränga krav bör ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.

Regeringen har nyligen lagt fram propositionen 1990/91:90 om en god livsmiljö. Jag lämnar i det följande en sammanfattning av de förslag i propositionen som har störst betydelse för energiområdet. Därefter re- dovisar jag kort de ekonomiska styrmedel som' nyligen har beslutats för energiområdet. Slutligen berör jag frågan om ett miljöanpassat energi- system på lång sikt. '

2.2 Den miljöpolitiska propositionen

I den miljöpolitiska propositionen föreslår regeringen en strategi för mins- kad klimatpåverkan. Jag har nyss (avsnitt 1) redovisat huvuddragen i denna strategi. ' Vidare föreslås vissa skärpningar av krav och riktlinjer för utsläpp av försurande ämnen. ' De nya gränsvärdena för utsläpp av svavel överensstämmer med dem .. som regeringen tidigare (prop. 1987/88:85_, J_oU23. rskr. 373) har aviserat. I enlighet härmed kommer förordningen (1976: 1055) om svavelhaltigt bränsle att ändras så att de nya årsmedelvärdena för utsläpp av svavel från mindre anläggningar blir 0,10 g svavel per megajoule bränsle och för större anläggningar 0,05g svavel-per megajoule bränsle. Utsläppsvärde'na bör i princip tillämpas som genomsnitt för samtliga förbränningsanläggningar i ett fjärrvärmenät eller en kraftstation eller för flera pannenhcter inom en 18

• Sida 19
•  Original

industrianläggning. Avsikten är att de nya kraven skall träda i kraft år 1993 Prop. 1990/91 : 88 och vara genomförda i hela Sverige senast år 1997. Detta är två år tidigare Bilaga ] än planerat.

Riksdagen har tidigare (prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 373) uttalat sig om riktlinjer för kväveoxidutsläpp från förbränningsanläggningar vid tillämpningen av miljöskyddslagen. Dessa riktlinjer bör också vara vägle- dande beträffande förbränningsanläggningar som inte omfattas av för- prövningsplikten enligt miljöskyddslagen.

För nya förbränningsanläggningar med en tillförd effekt över 500 MW föreslår regeringen att som riktlinje vid tillämpningen av miljöskyddslagen skall gälla att utsläppen får uppgå till högst 30 mg svavel och högst 30 mg kväveoxider per megajoule tillfört bränsle.

Regeringen föreslår att krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering.

2.3 Ekonomiska styrmedel på energiområdet

Sverige har hittills utnyttjat huvudsakligen tillståndsprövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen och annan lagstiftning för att nå de uppsatta miljömålen. Den omläggning av skatter och avgifter på energiområdet som för närvarande genomförs innebär en ökad användning av ekonomiska styrmedel för att minska energisystemets miljöpåverkan.

Den ljanuari 1991 belades de fossila bränslena olja, kol. naturgas, gasol och bensin med en koldioxidskatt som motsvarar 25 öre per kg utsläppt koldioxid (prop. 1989/90:111. SkU31, rskr. 357). Samtidigt minskades den allmänna energiskatten på de fossila bränslena. Utsläpp av svavel vid förbränning av olja, kol och torv belades med en skatt på 30kr. per kg svavel.

För utsläpp av kväveoxider skall från den 1 januari 1992 betalas en avgift på 40kr. per kg (prop. 1989/90:141. JoU24, rskr. 349). Avgiften gäller endast för energiproduktionsanläggningar med en effekt av minst IOMW och en energiproduktion av minst 50 GWh per år. Bl.a. för att inte konkurrenskraften för de pannor som omfattas av avgiftssystemet skall försämras gentemot mindre pannor, betalas de sammantagna avgiftsintäk- terna tillbaka till de avgiftsskyldiga. Fördelningen av intäkterna sker med den nyttiggjorda energin i form av el eller värme som fördelningsgrund. Härigenom behålls styreffekten av avgiften, samtidigt som ett effektivt energiutnyttjande och en hög verkningsgrad premieras.

2.4 Ett miljöanpassat energisystem

Statens naturvårdsverk och statens energiverk har på regeringens uppdrag 'utrett hur ett miljöanpassat energisystem kring" år 2015 kan utformas. Uppdraget redovisades i december 1989 och har remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten Och'remissiristansernas synpunkter har re- - dovis'ats i rapporten (Ds 1991:4) Energiutredningar åren'l989 och 1990. De två myndigheterna har i enlighet med regeringens uppdrag utgått bl.a. från att det framtida svenska energisystemet inte skall innehålla 19

• Sida 20
•  Original

Bilaga 1

någon kärnkraft. Vidare har förutsatts att högst 66 TWh vattenkraft per år kan utnyttjas. Med dessa utgångspunkter har konstruerats dels basscena- rier. dels miljöscenarier i vilka utsläppen av koldioxid hålls på en så låg nivå som möjligt.

Som ersättning för de närmare 70 TWh el per år som kärnkraften kan ge i dag har i myndigheternas rapport antagits en storskalig användning av vindkraft samt biobränslen i kombinerad el- och värmeproduktion. Dess- utom måste ett kraftigt elsparande ske. 1 miljöscenarierna har kraftfulla styrmedel förutsatts för att behålla konstanta koldioxidutsläpp.

För att den svenska energiförsörjningen år 2015 skall bli miljöanpassad krävs enligt rapporten en genomgripande förändring av hela energisektorn med energieffektivitet och miljöhänsyn som ledstjärnor.

En slutsats i rapporten är att en strategi för förnyelse av energisystemet måste ligga i linje med utvecklingen i andra länder, samtidigt som möjlig- heterna i Sverige identifieras och utnyttjas. Internationellt samarbete är av största betydelse inte bara på miljöområdet utan även för utveckling och införande av ny energiteknik. De två myndigheterna, liksom en stor del av remissinstanserna, konstaterar att det är mycket svån och knappast me- ningsfullt för ett enskilt land att agera helt isolerat för att begränsa kol- dioxidutsläppen.

Flertalet remissinstanser har lämnat synpunkter på de förutsättningar och metoder som använts i utredningens scenarier. Ett antal remissinstan- ser ifrågasätter metoden att låta styrmedlen mot koldioxidutsläpp repre- senteras av höga koldioxidskatter.

Många remissinstanser berör konsekvenserna för samhällsekonomin av en övergång till ett miljöanpassat energisystem. Några instanser anser att kostnaderna för en sådan övergång inte är acceptabla med hänsyn till andra samhällsmål. Andra anser att fördelarna med en miljöanpassning av energisystemet inte har beaktats i tillräcklig utsträckning.

Ingen av de i dag globalt sett dominerande metoderna för energitillförsel — fossila bränslen. kärnkraft eller tredje världens utnyttjande av ved- bränslen — är långsiktigt hållbar. En förändring av världens energisystem kommer att kräva stora insatser och industriländcrna måste vara föregång- are i detta arbete. Den fortsatta miljöanpassningen av det svenska energi- systemet skall ses mot denna bakgrund. Jag instämmer i utredningens bedömning att en fullt ut genomförd omställning till ett miljöanpassat energisystem kräver en internationell samordning. '

3 Elförsörjningen

Jag övergår nu till att redovisa mina bedömningar av elförsörjningen under 1990-talet. Längre fram (avsnitten 3.4—3.7) tar jag upp några där- med sammanhängande frågor: kostnads- och prisutvecklingen på elmark- naden. den elintensiva industrins konkurrenskraft, kostnaderna för bo- stadsuppvärmning med el och konvertering till annan uppvärmning samt elmarknadens internationalisering.

• Sida 21
•  Original

3.1 Energibalansen Prop. 1990/91: 88 BHagal

Under de senaste årtiondena har Sveriges energiförsörjning karaktäriserats av en minskande oljeanvändning och en ökande användning av el för uppvärmning av bostäder och för industriella behov. lnom transportsek- torn har dock användningen av oljeprodukter ökat. År 1989 var den totala energianvändningen ca 20 TWh lägre än är 1970 (tabell 1). Om den faktiska energianvändningen under dessa år räknas om till normalårs förbrukning i temperaturhänseende erhålls dock ungefär samma energianvändningsnivå för båda åren. ca 450 TWh.

Det kan noteras att det finns olika beräkningsmetoder för energistatistik. 1 Sverige har bränslen till en betydande del ersatts med el. Med exempelvis den statistiska metod som för närvarande tillämpas av OECD skulle denna förändring redovisas som en ökning av den totala energianvändningen. Näringsutskottet har hösten 1987 i betänkandet (1987/88: 7) om energipo- litik behandlat valet av metod för energistatistiken.

Tabell 1. Energiförsörjningen åren 1970, 1980 och 1989. TWh

1970 1980 1989 ' lnhemsk energianvändning: Industri 154 148 142 Transporter 56 68 88 Bostäderscrviee m.m. 165 165 141 Total slutlig inhemsk energianvändning 375 380 371 Utrikes sjöfart. förluster och energi för icke energiändamål 82 59 67 Summa användning 457 439 438 Tillförsel av energi: Oljor 350 285 193 Naturgas — — 5 Kol/koks 18 19 30 Inhemska bränslen* 43 48 65 Vattenkraft, kärnkraft, spillvärme och värmepumpar i ljärrvärmeanläggningar". nettoimport av el 45 87 145

Summa tillförsel 457 439 438

Källa: Statens energiverk * inkl. privat vedeldning **inkl. insatsen av el

Vissa förskjutningar i användningen av energi har ägt rum under den redovisade tjugoårsperioden. Industrisektorns andel av den slutliga energi- användningen har minskat från ca 41 % år 1970 till 38% år 1989. För sektorn bostäder, service m.m. har den minskat från 44 % till 38 %. Trans- portsektorns andel har ökat från 15 % år 1970 till 24 % år 1989. Fördelningen mellan energislagen i energitillförseln har förändrats mera markant. Oljans andel var omkring 75% år 1970 men har minskat till 44 % år 1989. Detta beror bl. a. på att insatsen av inhemska bränslen, energikol och kärnkraft har ökat. Förändringen av energitillförselns sammansätt- 21

• Sida 22
•  Original

ning har medverkat till att utsläppen av svaveldioxid har minskat med mer än 75 % under perioden 1970—1989.

Flertalet av de prognoser som gjordes under 1970-talet överskattade kraftigt de framtida energibehoven. Prognoserna hade upprättats mot bakgrund av utvecklingen på 1950- och 1960-talen. De utgick från att ökad ekonomisk tillväxt med nödvändighet leder till ökad energianvändning. Energiprisförändringar, energihushållningsprogram och insatser för mins- kat oljeberoende ledde emellertid till effektivisering och sparande. Detta medverkade till en stabilisering av den totala energianvändningen trots en fortsatt god ekonomisk utveckling.

Det finns ett stort behov av prognoser över såväl användningen som tillförseln av el och annan energi. Metodiken kan behöva utvecklas. Genom utvecklade energiprognoser kan säkrare bedömningar göras bl.a. när det gäller behovet av nya kraftanläggningar.

3.2 Användningen av el

Sedan år 1970 har den prima elanvändningen (el levererad inom ramen för ordinarie abonnemang och kontrakt) ökat med i genomsnitt 4% per år. Ökningstakten har dock varierat avsevärt under tidsperioden. Under någ- ra år på 1980-talet ökade elanvändningen med ca 10% per år. De senaste åren har ökningstakten varit mycket låg. Detta gäller även om hänsyn tas till temperaturförhållandena.

Elanvändningen åren 1970, 1980 och 1989 redovisas i tabell 2.

Tabell 2. Elanvändningen åren 1970, 1980 och 1989, TWh

1970 1980 1989

Industri 33 40 54 Transporter 2 2 3 Bostäder, service. m.m. 22 43 62 Fjärrvärme. m.m. 1 1 9 Distributionsförluster 6 8 12 Total användning, inkl.

avkopplingsbara elpannor 63 95 139

Källa: Statens energiverk

Enligt preliminär statistik uppgick den totala elanvändningen år 1990 till 140 TWh. De avkopplingsbara leveranserna till stora elpannor var ca 9.5 TWh. Den prima elanvändningen blev därför ca 131 TWh. Året 1990 var ovanligt varmt. Den temperaturkorrigerade prima elanvändningen bedöms motsvara ca 135 TWh år 1990.

Regeringen uppdrog år 1987 åt statens energiverk att årligen red0visa elbelastningens utveckling och tillkomsten av ny elproduktion. Verket överlämnade i april 1990 Elntarknadtrapport 1990. Rapporten har remiss- behandlats. En sammanfattning och remissinstansernas synpunkter har publicerats i rapporten (Ds 1991:4) Energiutrcdningar åren 1989'och 1990.

Energiverket redovisar bl.a. bedömningar av elanvändningens utveck- ling till mitten av 1990-talet. Till grund för bedömningarna ligger två

IQ kx)

• Sida 23
•  Original

alternativa antaganden om elprisutvecklingcn från år 1989 till 1990-talets Prop. 1990/91: 88 mitt. Enligt det första alternativet antas elpriserna ungefär motsvara Bilaga 1 genomsnittskostnaderna i elproduktionssystemet. I detta alternativ beräk- nas den prima elanvändningen öka till mellan 143 och 158 TWh per år med antagande om en ekonomisk tillväxttakt mellan 1.2 och 2,5% per år under perioden.

Enligt det andra alternativet, då priserna antas motsvara den långsiktiga marginalkostnaden i elproduktionen, bedöms elanvändningen växa lång- sammare och vid mitten av 1990-talet vara ca 8 TWh lägre än i det förstnämnda alternativet. Prognosintervallet i detta andra alternativ blir således 135— 150 TWh.

De vida prognosintervallen speglar en osäkerhet om den allmänna eko- nomiska tillväxten. Skilda antaganden om bruttonationalproduktens (BNP) ökningstakt leder till olika prognoser om elanvändningen, framför allt inom industrin. Den ekonomiska utvecklingen påverkar bedömningar- na av industrins produktionsutveckling, förhållandet mellan de elinten- siva branschernas och övriga branschers produktion samt den teknisk- ekonomiska sparpotentialen.

Elanvändningen inom bostads- och servicesektorn består av dels elvär- me, dels hushållsel och driftsel. Flera faktorer har betydelse för hur elan- vändningen förändras, bl. a. elprisets utveckling, hushållens inkomster och investeringsbeteendet, t.ex. i vilken utsträckning som gamla ved- eller oljepannor byts mot andra pannor, t. ex. kombipannor. Senare års medve- tenhet om betydelsen av luftväxling för att förhindra uppkomst av vissa sjukdomar har också betydelse. ,

Även andra faktorer än de som har nämnts kan komma att inverka på elanvändningens utveckling. Exempelvis är de antaganden som har gjorts angående prisutvecklingen på bränslen av stor betydelse för prognosutfal- len.

I sammanhanget kan även nämnas den prognos. Elprognos/ör år 2000, som ijanuari 1990 publicerades av kraftindustrins samarbetsorganisation, Kraftsam. I denna prognos förutsätts i huvudalternativet en årlig ekono- misk tillväxt på 1,9% och en total realprishöjning på el med 30% under perioden 1989—2000. Kraftsam räknar med att elanvändningen kommer att ha ökat till 153 TWh år 2000. Ökningen sker främst inom industri och servicenäringar medan användningen av elvärme stagnerar. En eleffektivi- sering motsvarande ca 10 TWh förutsätts äga rum under perioden.

Även Kraftsam betonar betydelsen av samhällsekonomins utveckling för prognosen. Med en lägre BNP-tillväxt, 1,4% per år i stället för 1,9%, uppskattar man elanvändningen år 2000 till ca 140 TWh. En högre till- växttakt för BNP på 2,3% per år antas resultera i en elanvändning på ca 160 TWh år 2000.

Den allmänna ekonomiska aktiviteten har betydelse för efterfrågan på el. Svensk ekonomi är nu inne i en tydlig avmattningsfas. Under år 1990 försämrades resursutnyttjandet i industrin kraftigt, vilket har medfört en minskning av industrins elförbrukning. Som har påpekats från bl.a. sta- tens energiverk kan en dämpad efterfrågan på el också väntas i andra sektorer. 23

• Sida 24
•  Original

Bilaga 1

Prognosalternativen från statens energiverk anger ett sammantaget osä- kerhetsintervall för den prima elanvändningen vid mitten av 1990-talet på 135— 158 TWh per år. Kraftsams prognoser ryms inom detta intervall om hänsyn tas till att prognostiden där sträcker sig längre fram i tiden.

Jag är inte beredd att ta ställning till något av de prognosalternativ som har lagts fram. Jag instämmer med statens energiverk och Kraftsam att prognoser över elanvändningen med nödvändighet är behäftade med stora osäkerheter. Det är kraftföretagens uppgift att närmare följa elanvänd- ningens utveckling oeh planera för en produktionskapacitet som möjliggör en Säker tillgång på el. Jag kommer strax att redovisa de projekt för utbyggnad av den svenska kraftproduktionen som planeras.

Det är i detta sammanhang viktigt att betona att antaganden om hushåll- ningsinsatser från kraftindustrins och distributionsföretagens sida har va- rit en förutsättning för prognoserna. Det är således nödvändigt att det arbete för en effektiv elanvändning som har ägt rum under senare år fortsätter och intensifieras. Elhushållningspotentialen bör tas till vara inom ramen för vad som är ekonomiskt och tekniskt möjligt. Jag återkom- mer senare till denna fråga (avsnitt 5).

3.3 Elproduktion

Vattenkraftens produktionskapacitet anges av statens energiverk till ca 63 TWh för ett år med medeltillrinning av vatten till vattenmagasinen. Till- rinningen var riklig år 1990, vilket möjliggjorde en ovanligt stor vatten- kraftsproduktion. ca 71,5 TWh. Den goda tillgången på vattenkraft under år 1990 innebar att produktionskapaciteten i kärnkraftverken inte utnytt- jades fullt ut. Elproduktionen (exkl. kraftverkens cgenförbrukning) åren 1970, 1980 och 1990 sammanfattas i tabell 3.

Tabell 3. Netto elproduktion åren 1970. 1980 och 1990 fördelad på kraftslag, TWh

1970 1980 1990*

Vattenkraft 41 58 71 Kärnkraft — 25 65 lnd. mottryck och kraftvärme 5 10 5 Kondenskraft baserad på fossila

bränslen och gasturbinkraft 13 ' 1 0

Netto elproduktion 59 94 142

*Preliminära uppgifter Källa: Statens energiverk. Vattenfall.

Som jag tidigare har nämnt (avsnitt 3.2) kan 1990 års prima elanvänd- ning beräknas ha uppgått till ca 135 TWh, om korrigering görs till normala temperaturförhållanden.

Det svenska kraftsystemet bedöms i dag tåla en elanvändning på upp till ca 145 TWh per år inom ramen för de krav på leveranssäkerhet för energi som tillämpas av svensk kraftindustri. Marginalen mellan 1990 års tempe- raturkorrigerade prima elanvändning och den elanvändning som kraft-

• Sida 25
•  Original

systemet tål är således omkring 10 TWh eller ca8% av den prima elan- Prop. 1990/91:88 vändningen. Bilaga 1

Även med ett framgångsrikt elhushållningsprogram kan det inte uteslu- tas att den totala elanvändningen ökar. Det är redan av detta skäl angeläget att ekonomiskt försvarbar utbyggnad genomförs av sådan ny kraft, som är grundad på förnybara energislag och som utnyttjar teknik med hög ener- gieffektivitet, såsom kraftvärme.

Kraftvärmeanläggningar är under uppförande i bl.a. Hudiksvall, Karl- skoga, Kiruna. Lund, Sandviken, Stockholm (Värtan) och Ängelholm. Sammantagna kan dessa bedömas ge ett produktionstillskott på nära 1 TWh el per år. Ytterligare några mindre kraftvärmeprojekt har beslutats men tidpunkten för byggstarten är i en del fall oklar.

1 rcgeringskansliet bereds för närvarande ett antal ansökningar om till- stånd att uppföra större kraftvärmeanläggningar enligt 4 kap. lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m., naturresurslagen (NRL) Även några ansökningar om tillstånd för kondenskraftanläggning- ar prövas av regeringen.

Riksdagen har på förslag av regeringen antagit en plan för utbyggnad av vattenkraft (prop. 1983/841160, BoU30, rskr. 388). Syftet är att projekt motsvarande en årskapaeitet på minst 2,5 TWh skall byggas ut. Av projekten i planen har hittills utbyggnader motsvarande en årsproduktion av 0,6 TWh tagits i drift. Ca 0.6 TWh är under byggnad eller har fått tillstånd efter prövning i vattendomstol. Drygt 0,1 TWh är under prövning i vattendom- stol. Utöver planen bedöms ny vattenkraft motsvarande en årsproduktion om ca 0,2 TWh tillkomma till år 1995. Mot denna bakgrund räknarjag med att uppemot 1 TWh ny vattenkraft tillkommer till mitten av 1990-talet.

Vattenfall har nyligen slutit ett avtal med Statkraft i Norge om import av 2,4 TWh per år fast kraft under perioden 1995— 1999. Även Uddeholm AB har avtalat om köp av fast kraft från Norge. Detta avtal omfattar 0,5 TWh per per år under 20 år. Jag återkommer senare till frågan om elmark- nadens internationalisering.

I kraftsystemet finns det en relativt stor oljeeldad elproduktionskapaci- tet som utgör huvuddelen av den s.k. torrårsreserven. Den består av kraftverk som används i liten utsträckning under normala år men som under år med liten vattentillrinning kan komma att utnyttjas i större omfattning. Möjligheterna att utnyttja den befintliga oljeeldade produk- tionskapaciteten kommer att begränsas genom de skärpningar av utsläpps- kraven för svavel- och kväveoxider som kommer att införas från år 1993 resp. 1995 (prop. 1987/88:85, JoU23 rskr. 373).

Minskningen av produktionsförmågan kan bli avsevärd om inga åtgär- der vidtas för att minska utsläppen. Även med omfattande åtgärder för att anpassa den oljeeldade produktionskapaciteten till de nya kraven minskar enligt energiverkets bedömning den årliga elanvändning som elsystemet tål med ca 3 TWh.

Vattenkraftskapaciteten kan komma att påverkas av de omprövningar av nu gällande tillstånd enligt vattenlagen som kommer att ske efter utgången av år 1993.

Mot den här redovisade bakgrunden bedömer jag att kraftsystemets 25

• Sida 26
•  Original

Bilaga 1

produktions- och leveransförmåga blir tillräcklig för att elsystemet skall kunna hålla en tillfredställande leveranssäkerhet fram till mitten av 1990- talet. Samtidigt är det angeläget att på både kort och lång sikt en god mar- ginal upprätthålls mellan tåld och prima elanvändning. Jag kommer strax att föreslå åtgärder för att främja en utbyggnad av miljövänlig elproduktion. En sådan utbyggnad kan medverka till att den oljeeldade produktionskapaci- teten behöver utnyttjas endast i begränsad utsträckning.

3.4 Elprisutveeklingen

Regeringen tillkallade i december 1988 en särskild utredare med uppgift att undersöka hur konkurrensförhållandena för den elintensiva industrin påverkas under kärnkraftsavvecklingen (EL 90). Utredningen har redovi- sat resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1990:21) Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen (utredare generaltulldirektören Ulf Larsson).

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet och remissinstansernas yttranden återfinns i rapporten (Ds 1991:4) Energi- utrcdningar åren 1989 och 1990.

EL 90 redovisar beräkningar av kostnadsutvecklingen i elproduktionen under perioden 1990—2010 med olika antaganden vad gäller elförbruk- ningens tillväxt och förläggningen i tiden av kärnkraftens avveckling.

Utredningen konstaterar att storleken på de elprishöjningar som kan förväntas under 1990-talet i hög grad beror på faktorer som principerna för prissättning av el och restriktioner för utbyggnad av olika kraftslag. Kärn- kraftsavvecklingen spelar i sammanhanget en mindre roll, även om dess förläggning i tiden är av betydelse för vid vilken tidpunkt prisökningarna inträder.

EL 90 avråder från en prissättning av el som leder till priser på nivån för långsiktig marginalkostnad. En rimlig prissättningsprincip är enligt EL 905 mening att kraftindustrin får en skälig avkastning på sitt samlade investe- ringskapital. dvs. att tariffnivån även fortsättningsvis motsvarar kraftföre- tagens genomsnittskostnad.

Utredningen understryker att med en prissättning efter genomsnitts- kostnad uppkommer vissa samhällsekonomiska kostnader. Dessa kostna- der beror på att eltariffer på genomsnittskostnadsnivån kan medföra att elhushållningen inte genomförs i önskvärd takt. EL 90 pekar på olika vägar för att undvika detta problem: att övergå till ett tvåprissystem eller att utnyttja punktskatterna på el. Utredningen framhåller att nedsättning av energiskatter är ett verksamt instrument för att begränsa effekterna för elintensiva företag av sådana elprishöj ningar som beror på förändringar av energiskatterna.

Remissopinionen är delad beträffande utredningens förslag om prissätt- ning på elmarknaden. Statens energiverk, Jernkontoret. LO. Skogsindustri- erna, Svenska kommunförbundet. Svenska Kraftverksjöreningen. Sveriges Kemiska lndustrikontor, 'I'CO och IVA stöder i huvudsak utredningens förslag i denna fråga eller framhåller att prissättningen i stort bör ske efter nuvarande principer. Statens energiverk understryker att prissättning efter

Prop. 1990/91: 88

• Sida 27
•  Original

genomsnittskostnaden kan ha fördelar under en övergångstid. Flera in- Prop. 1990/91:88 stanser anser att det medelkostnadsbaserade pris som hittillsvarande pris- Bilaga 1 sättningsprinciper kommer att ge upphov till överstiger den av EL90 beräknade genomsnittskostnaden.

Ett antal remissinstanser, SPK. statskontoret. statens naturvårdsverk. Svebio och LRF avvisar utredningens förslag och förordar något slag av marginalkostnadsprissättning. If'attenjall. Sveriges C ivilingenjörsförbund och Svenska Elverksföreningen förordar en fri prisbildning på en oreglerad marknad i stället för EL9OS förslag. Även statens industriverk, Värme- verks/öreningen och Svenska Naturskyddsföreningen avvisar från skilda utgångspunkter utredningens förslag angående elprissättning.

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan avstyrker utred- ningens förslag om ett tvåprissystem för el.

Jag har redan tidigare (avsnitt 3.2) uppehållit mig vid statens energi- verks prognoser för elanvändningen som har redovisats i Elmarknadsrap— port 1990. I detta sammanhang vill jag peka på de bedömningar som verket i denna rapport har gjort av kostnadsutvecklingen inom kraftpro- duktionen.

Enligt rapporten kommer genomsnittskostnaden i kraftproduktionen att öka med ca 4öre till ca 19 öre per kWh (i 1987 års prisläge) från år 1989 till 1990-talets mitt. Den långsiktiga marginalkostnaden i produktionen be- döms uppgå till ca 30 öre per kWh vid mitten av 1990-talet.

Jag konstaterar att EL 90 och statens energiverk trots olika utgångspunk- ter för sina beräkningar redovisar samstämmiga bedömningar av kost- nadsutvecklingen inom kraftsektorn.

Elprisutvecklingen beror i hög grad på den framtida elanvändningen. Priserna kommer därför att vara beroende av bl.a. den ekonomiska till- växten i landet. Med en hög tillväxt kan elförbrukningen komma att öka och därmed skapa behov av ny elproduktionskapacitet eller en ökad im- port av el. Den tillkommande elproduktionen kan väntas bli dyrare än de i dag dominerande kraftslagen.

Andra faktorer som påverkar elpriset är exempelvis elproduktionskapa- citetens sammansättning och de avkastningskrav som gäller inom kraftin- dustrin. Avkastningskravet på Vattenfall ger staten en rimlig avkastning i förhållande till den risk som är förknippad med verksamheten. Det ger också Vattenfall goda möjligheter att till stor del självt finansiera investe- ringar i ny kraftproduktion.

Priserna på den svenska elmarknaden fastställs efter förhandlingar mel- lan kraftföretagen och deras kunder — eldistributörer och större industri- er. Riksdagen och regeringen har undvikit att styra elprissättningen. Vat- tenfall svarar för hälften av den svenska elproduktionen och är genom sin storlek prisledande. För närvarande gäller treåriga tariffer (1989— 1991) för Vattenfalls kunder.

Ett elpris som ligger under den långsiktiga marginalkostnaden informe- rar inte elanvändarna om kostnaderna för ny kraft. Det kan innebära en fortsatt hög ökningstakt i elförbrukningen. Jag lämnar senare (avsnitt 5) förslag till ett program för effektivare användning av energi.

Jag vill understryka att med de riktlinjer för energipolitiken somjag nyss 27

• Sida 28
•  Original

har angivit (avsnitt 1) är förutsättningarna goda för att endast måttliga Prop. 1990/91:88 höjningar av elpriserna skall inträffa under 1990-talets första hälft. Bilaga 1 Regeringen har nyligen i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt redovisat sina överväganden och förslag avseende vissa föränd- ringar på den svenska elmarknaden. I samband med att statens vatten— fallsverk ombildas till aktiebolag skall stamnätet ges en mer fristående ställning. Förändringarna avseende stamnätet syftar till att främja en effektivare handel med el och förbättra möjligheterna för en decentralise- rad elproduktion. En effektiv elmarknad är en viktigt förutsättning för att arbetet med att hålla tillbaka kostnadsutvecklingen för elanvändarna skall lyckas.

3.5 Den elintensiva industrins konkurrenskraft

En fortlöpande omvandling av industrin är en viktig förutsättning för den industriella och ekonomiska utvecklingen i Sverige. Näringslivets struktur måste anpassas så att produktionen inriktas på varor och tjänster för vilka Sverige har goda förutsättningar att konkurrera med andra länder.

Tillgången till råvaror, främst skog och malm, har inneburit att Sveriges industri i hög grad är inriktad på råvarubaserad produktion. En gynnsam faktor för denna produktion har varit de låga elpriser som har rått i Sverige. Sverige har lägre elpriser än många av de viktigaste konkurrent- länderna. De branscher som är speciellt känsliga för elprishöjningar är bl.a. massa- och pappersindustrin, gruvor samt metallframställning. Massaindustrin har dock möjligheter att öka den egna produktionen av el.

Elprisutveeklingen har stor betydelse för den industriella och ekonomis- ka utvecklingen. EL 90—utredningen pekar i sitt betänkande på de anpass- ningskostnader som kan uppstå om den elkrävande industrin får vidkän- nas snabba och kraftiga höjningar av elpriset. Sådana prishöjningar med- för risker för onödiga eller förtida nedläggningar av elintensiva industrier mcd lokalt svårbemästrade arbetslöshetsproblem som följd. Problemen förstärks av att den elintensiva industrin i stor utsträckning är lokaliserad till regioner som redan har betydande regionalpolitiska problem.

Som jag nyss har anfört är dock möjligheterna goda att endast måttliga elprishöjningar kommer att inträffa under den första hälften av 1990-talet. Prisutvecklingen i Sverige på el kommer härigenom knappast att avvika påtagligt från prisutvecklingen i flertalet av industrins viktigaste konkur- rentländer.

3.6 Uppvärmning av bostäder och lokaler

Regeringen uppdrog år 1989 åt statens energiverk och boverket att utreda vissa frågor om kostnadsutvecklingen för uppvärmning av elvärmda bo- städer m. m. Statens energiverk och boverket överlämnade i mars 1990 till regeringen den gemensamma rapporten Elvärme och boendekostnader. Statens ener- giverk överlämnade samtidigt rapporten Konvertering av elvärmda hus. Rapporterna har remissbehandlats. Sammanfattningar av rapporterna och 28

• Sida 29
•  Original

remissinstansernas yttranden däröver återfinns i rapporten (Dsl99lz4) Prop. 1990/91:88 Energiutrcdningar åren 1989 och 1990. Bilaga 1

Värmekostnaderna är mycket olika för hushåll i småhus med elvärme, beroende på bl.a. husets storlek, ålder och läge i landet samt hushållets sammansättning och brukarvanor. Elpriset varierar dessutom mellan olika delar av landet. Statens energiverk och boverket bedömer att kostnaderna för värme och varmvatten för ett hushåll i småhus varierade mellan 3 500 kr. och 13 300 kr. år 1989. Den lägsta kostnaden gäller för ett litet nybyggt hus i södra Sverige medan den högsta kostnaden avser ett stort och gammalt hus i norra Sverige.

Verken arbetar med två antaganden om elprisutvecklingen från år 1989 till mitten av 1990-talet. I alternativet med en lägre elprisökning beräknas det genomsnittliga elpriset att stiga med ca 13 öre till ca 56 öre'per kWh för landets elvärmekunder. Större delen av elprishöjningen är en följd av skatteändringar, bl.a. införandet av mervärdeskatt. För ett eluppvärmt hus i mellersta Sverige med ca 120 m2 uppvärmd yta beräknas kostnadsök- ningen för uppvärmning bli 2000 kr. per år. Enligt verkens beräkningar blir kostnaderna för eluppvärmning vid mitten av 1990-talet lägre för alla hus — oavsett storlek, läge m.m. — jämfört med kostnaderna för olje- uppvärmning.

Med en större elprisökning på 25 öre per kWh, vilket inkluderar en ökning av råkraftspriset med 16 öre per kWh, blir kostnadsökningen för värme och varmvatten ungefär dubbelt så stor.

Med de relativt måttliga prishöjningar som kan förutses under de när- maste åren kan man, enligt min mening, räkna med en kostnadsökning för hushållen i elvärmda bostäder som inte nämnvärt avviker från uppvärm- ningskostnadcrna för andra hushåll. De beräknade kostnadsökningarna för elvärme som har redovisats i statens energiverks och boverkets utred- ning är till en betydande del en följd av att mervärdebeskattning har införts på energiområdet. Mervärdeskatten har inneburit ungefär motsva- rande ökning av uppvärmningskostnadcrna även för övriga hushåll.

Statens energiverk konstaterar att det med dagens energipriser i allmän- het är olönsamt för konsumenterna att konvertera eluppvärmda hus till andra uppvärmningsformer. Vid låga kostnader för fjärrvärme och höga värmetätheter kan det emellertid löna sig att konvertera vattenburen elvärme i flerbostadshus och större lokaler till fjärrvärme.

Verket har beräknat att en viss konvertering därutöver skulle vara lönsam vid ett ca 10 öre högre elpris per kWh vid mitten av 1990-talet. Större delen av konverteringen skulle då bestå av att individuella elpannor byttes ut mot eller kompletterades med individuella oljeeldade och i vissa fall ved- eller gasoleldade pannor. De kalkyler som redovisas i rapporten är dock i hög grad beroende av den antagna prisutvecklingen på olja, gas och andra bränslen.

Min bedömning är att endast måttliga elprisökningar kan väntas under de närmaste åren._Statens energiverk understryker dock att konvertering från elvärme till fjärrvärme kan vara ekonomiskt fördelaktig för kraftpro- ducenter och distributörer genom att investeringar i nya produktions- och distributionsanläggningar för el kan undvikas. Det är dock, om möjlighe- 29

• Sida 30
•  Original

Bilaga 1

terna härtill skall kunna tillvaratas, väsentligt att en del av kostnadsbespa- ringarna kommer abonnenterna till godo för att göra det lönsamt för dem att konvertera sina värmeanläggningar.

Konverteringsarbetet torde enligt verket kunna bli effektivare och kosta mindre om standardiserade lösningar, komponenter och arbetsmetoder utarbetas. Ett projekt med denna inriktning har påbörjats inom program- met för effektivare användning och ersättning av el (prop. 1987/88:90, NU40, rskr. 375).

Jag vill framhålla att det från miljösynpunkt är att föredra om elvärme konverteras till fjärrvärme i stället för till individuella system. Det är därför väsentligt att möjligheterna till övergång från elvärmesystem till andra kollektiva värmesystem tillvaratas så långt det är ekonomiskt rim- ligt. Långsiktiga bindningar till el för uppvärmning bör undvikas. Jag återkommer till frågan om konvertering i avsnitt 5.7.

3.7 Elmarknadens internationalisering

På elområdet, liksom på många andra områden, pågår en snabb interna- tionalisering. Energipolitiken måste därför utformas med beaktande av vad som sker i vår omvärld. Just nu pågår genomgripande och delvis oförutsedda förändringar som skapar både möjligheter och problem. En del av dessa skeenden kan med tiden få stor betydelse för den svenska elsituationen.

Utbytet av elkraft mellan länder ökar i Europa. De nordiska kraftföre- tagen har länge samarbetat inom ramen för Nordel. Genom utbyte av tillfällig kraft mellan länderna har man uppnått ett effektivare utnyttjande av det nordiska systemet som helhet. Inom Nordiska ministerrådet disku- teras nu frågan om ett mer omfattande elsamarbete.

Jag har nyss (avsnitt 3.3) redogjort för Vattenfalls och Uddeholms köp av kraft från Norge. Sydkraft AB förhandlar om ett samarbetsavtal med det tyska kraftföretaget Preussen Elektra med sikte på såväl forskning och utveckling som kraftutbyte.

Genomgripande förändringar av elförsörjningen i de östeuropeiska län- derna krävs för att minska de katastrofala miljöeffekterna av nuvarande kol- och brunkolsbaserade elsystem och för att eliminera riskerna från kärnkraftverk med bristfällig säkerhet. Sverige deltar genom bl.a. den Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och Beredningen för internationellt tekniskt samarbete med tekniskt och ekonomiskt stöd till uppbyggnadsarbetet i de östeuropeiska länderna. .

Inom EG ökar handeln med el. Det gäller främst leveranser på grundval av långsiktiga överenskommelser. Frankrike är en betydande exportör av , el. En omorientering av energipolitiken har under senare år ägt rum inom EG. Dessa strävanden kan på sikt få ett betydande inflytande "också på elsystemet i vårt land. EG-kommissionen arbetar för en utvidgning av den inre marknaden till energiområdet, i första. hand såvitt avser ledningsbun- den energi. ' .

Elförsörjningen i Europa präglas i hög grad av nationell självförsörjning. Centrala inslag i EG-kommissionens strävanden är att undanröja vissa av

• Sida 31
•  Original

de nationella distributions- och produktionsmonopolens konkurrens- Prop. 1990/91: 88 snedvridande effekter samt att utjämna skillnader i finansiering, beskatt- Bilaga 1 ning, subventioner. säkerhetsförcskrifter och miljökrav. Genom att så långt möjligt skapa ensartade ekonomiska förutsättningar för medlemslän- dernas elproduktion och eldistribution vill kommissionen åstadkomma en ökad internationell handel och en för hela EG kostnadseffektiv elförsörj- ning.

Kommissionen har även framhållit att en utbyggnad av transmissions- nätet är en viktig förutsättning för den inre elmarknaden. För att säkra likabehandling och stimulera till en fri konkurrens när det gäller elhandel med oberoende producenter och avnämare bör de vertikalt integrerade elföretagen åläggas att tillhandahålla överföringskapacitet utan prisdiskri- minering för transitering av el från producent till andra distributörer eller stora slutanvändare inom exempelvis elintensiv industri.

Särskilt det senare målet, s.k. common carriage — dvs. tillgång till näten för tredje part — har blivit föremål för omfattande kritik från elföretagen. De har pekat på många tekniska och ekonomiska svårigheter och speciellt på problem med leveranssäkerheten i en mer utbredd elhandel.

År 1989 lade kommissionen fram direktivförslag rörande pristranspa- rens, transitering av el och informationsplikt beträffande investeringar. Under år 1990 har direktivförslag på de två första områdena antagits av ministerrådet, medan förslaget till investeringsdirektiv mött ett betydande motstånd inom EG.

Beslutet om pristransparens innebär att beräknade genomsnittspriser även för större förbrukare av el skall insamlas och publiceras. Syftet är att undanröja omotiverad prisdiskriminering och att förbättra marknadens funktion genom att stärka avnämarnas förhandlingsposition.

Beslutet om transitering av kraft innebär att de företag som äger delar av det europeiska högspänningsnätet skall ha rätt och skyldighet att transitera el under vissa villkor. Rätten begränsas till internationell handel mellan kraftproducenter och transmissionsföretag och omfattar således varken distributörer eller stora slutanvändare. .

Förslaget om informationsplikt angående kraftinvesteringar syftar till att åstadkomma en förbättrad koordination av kapacitetsutbyggnaden inom EG och därigenom lägre behov av reservkapacitet och lägre produk- tionskostnader. Förslaget förutsätter att kommissionen yttrar sig över invcsteringsplanerna men innehåller inga tvingande regler.

De nämnda EG-direktiven är aktuella i de s.k. EES-förhandlingarna som för närvarande pågår mellan EG och EFTA.

Betydelsefulla steg har således tagits inom EG mot en öppnare marknad för el. Samtidigt kvarstår många problem och motsättningar innan de teoretiskt möjliga kostnadssänkningarna av en friare handel" kan utnyttjas i större utsträckning. _ ' . . . . ' ' Den utveckling, som jag nu i korthet har redovisat, kan på sikt få en stor . betydelse för den-svenska elförsörjningen. Följderna kan vara av mycket olika slag. ' '

Jag vill betona vikten av att man från svensk sida följer utvecklingen på elområdet i Europa. Jag avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt 31

• Sida 32
•  Original

statens energiverk att följa elmarknadernas utveckling i Europa samt att Prop. 1990/91:88 årligen rapportera därom till regeringen. Bilaga 1 Statens energiverk genomför för närvarande en studie av den svenska elmarknaden. För riksdagens kännedom kan noteras att regeringen avser att uppdra åt energiverket att i samband med denna elmarknadsstudie särskilt utreda vissa frågor avseende stamnätets framtida organisation. Den framtida elmarknaden bör utredas även i andra avseenden. Utöver syftet att främja konkurrensen mellan aktörer på elmarknaden bör också åtgärder som kan stärka hushållningen med el utredas.

4 Kärnsäkerhetsfrågor m. m.

Jag har tidigare (avsnitt 1) berört vissa kärnsäkerhetsfrågor. Jag avser att i det följande behandla dessa frågor något mera utförligt. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för miljödepartementet.

4.1 Säkerhet och strålskydd

På uppdrag av regeringen redovisade statens kärnkraftinspektion och sta- tens strålskyddsinstitut ijanuari 1990 i en gemensam rapport det aktuella säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. Rapporten har remissbehandlats. Ett sammandrag av rapporten tillsammans med remissinstansernas yttranden återfinns i rapporten (Ds 1991:4) Energiut- redningar åren 1989 och 1990.

En bärande princip i Sverige är att ansvaret för säkerheten åvilar den som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet. Denna skyldighet har lagts fast i lagen (198423) om kärnteknisk verksamhet.

I de två myndigheternas rapport framhålls att det inte är möjligt att komma fram till ett entydigt kvantitativt jämförelsemått på säkerhets- nivån vid olika svenska reaktorer. Myndigheterna har i stället sökt göra en i huvudsak kvalitativ bedömning i förhållande till de allmänna säkerhets- och strålskyddsmål som tillsynsmyndigheterna och kraftföretagen arbetar efter.

Det primära och grundläggande säkerhetsmålet är att förebygga och förhindra omfattande skador på reaktorhärden — ett härdhaveri som i värsta fall går så långt som till en härdsmälta. Även med hög förebyggande säkerhet ingår det i den svenska säkerhetsftlosofin att inte utesluta att ett härdhaveri trots allt kan inträffa.

Ett andra säkerhetsmål är därför att, för det fall ett svårt härdhaveri skulle inträffa, de radioaktiva utsläppen skall kunna begränsas kraftigt så att dödsfall i akut strålsjuka förhindras och endast mycket begränsade områden drabbas av restriktioner på grund av markbeläggningar av lång- livade radioaktiva ämnen som t.ex. cesium. Det innebär att utsläppen vid ett härdhaveri i en svensk reaktor skall kunna begränsas till mindre än en tiondels procent av härdinnehållet av cesium 134 och 137. Detta motsva— rar en mängd som är mindre än en tiondel av den mängd cesium som föll ned i Sverige efter haveriet i Tjernobyl. 32

• Sida 33
•  Original

Regeringen lade fast dessa mål genom beslut den 27 februari 1986 om Prop. 1990/91:88 ytterligare villkor för drift av de svenska kärnkraftverken. Bilaga 1

Det går inte att helt utesluta haveriförlopp som leder till större utsläpp genom att de utsläppsbegränsande systemen inte fungerar som avsett. I enlighet med de riktlinjer som angavs i regeringens beslut skall de utsläpps- begränsande systemen därför vara utformade så att sådana förlopp kan bedömas ha extremt låg sannolikhet.

Under de senaste åren har de tolv svenska kärnkraftsreaktorerna upp- visat hög driftstillgänglighet och tillförlitlighet. Antalet driftsstörningar som lett till snabbstopp eller oplanerade avställningar har varit lågt. Såväl personalstråldoser som utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivningen ligger på en internationellt sett låg nivå.

Enligt tillsynsmyndigheterna går det inte att urskilja några långsiktiga tendenser som pekar på skillnader mellan reaktorerna när det gäller stör- ningar av väsentlig betydelse för säkerhet och strålskydd. Kärnkraftinspek- tionen understryker dock att de senaste årens svenska och utländska drifts- erfarenheter visar att vaksamheten i säkerhets- och tillförlitlighetsarbetet måste vidmakthållas på en mycket hög nivå. Antalet mindre störningar och tillbud bör om möjligt bringas ned ytterligare så att tillräckligt stora marginaler till allvarligare händelser kan upprätthållas.

Den tekniska livslängden hos större komponenter och system i kärn- kraftverken är till stor del beroende av de möjligheter som finns att reparera eller byta ut skadade delar. Möjligheter till reparation eller byte är i sin tur beroende av kostnaden för sådana arbeten, såväl ekonomiskt som i form av stråldos till personalen.

Reaktortank och tillhörande primärkretsar i de svenska reaktorerna är ursprungligen dimensionerade mot utmattning med sikte på en teknisk livslängd på minst 40 år. De delar av reaktortanken som utsätts för neutronbestrålning kommer att försprödas. Den takt med vilken förspröd- ningen fortskrider beror på bl.a. materialet i reaktortanken och dess svets- fogar. Enligt kärnkraftinspektionens bedömning är det endast för reaktorn Oskarshamn 1 som försprödning på grund av bestrålning kan ha betydelse för reaktorns tekniska livslängd.

Kärnkraftinspektionen pekar dock på två områden där osäkerheten är stor beträffande materialens livslängd. Det ena avser s.k. spänningskorro- sion i komponenter tillverkade av en speciell nickellegering, Inconel 182. Det andra avser s.k. bestrålningsinducerad spänningskorrosion hos bl.a. större interndclar i reaktorerna. Båda dessa områden är föremål för omfat- tande undersöknings- och uppföljningsprogram och har en hög prioritet inom inspektionens forskningsprogram.

4.2 Vissa ansvarsfrågor

Som jag har anfört är kärnkraftsindustrins ansvar vid en eventuell kärn- kraftsolycka enligt bestämmelserna i atomansvarighetslagcn (1968z45) för närvarande begränsat till 800 milj. kr. Den svenska lagstiftningen grundar sig på två internationella konventioner, 1960 års konvention om skade- ståndsansvar på atomenergins område (Pariskonventionen) och 1962 års

U) o.;

• Sida 34
•  Original

konvention om supplerande statsansvar (tilläggskonventionen). Konven- Prop. 1990/91: 88 tionerna syftar till en regional västeuropeisk reglering av skadeståndsan- Bilaga 1 svaret vid kärnenergiolyekor.

Enligt artikel 7 i Pariskonventionen kan anläggningsinnehavarens an- svar bestämmas till 15miljoner särskilda dragningsrätter. SDR (l SDR = ca 8 kr.). Beloppet får dock sättas högre eller lägre än detta riktvärde, dock lägst 5 miljoner SDR.

Pariskonventionens regler om anläggningsinnehavarens ansvar kom- pletteras av tilläggskonventionens ersättningssystem. Enligt tilläggs- konventioncn bär anläggningsinnehavaren det primära ansvaret i enlighet med de nationella regler som fastställts på grundval av bestämmelserna i Pariskonventionen. Därtill kommer enligt tilläggskonventioncn ett subsi- diärt ansvar för staterna. Detta bärs i första hand av den stat där den skadeorsakande anläggningen finns (anläggningsstaten). 1 andra hand an- svarar samtliga konventionsstater gemensamt.

Det torde för närvarande inte vara förenligt med Pariskonventionens bestämmelser att ålägga en anläggningsinnehavare ett obegränsat ansvar. Att Sverige skulle lämna konventionen och därmed ställa sig utanför det ersättningssystem som gäller i Västeuropa bör inte komma i fråga. Jag förordar dock att regeringen, med hänsyn till frågans vikt, aktivt driver frågan om ett vidgat ansvar i ett internationellt sammanhang.

Ett obegränsat ansvar ryms inte inom de åtaganden en försäkringsgivare får göra. Enligt nyligen gjorda beräkningar är kapaciteten på försäkrings- området såvitt avser ansvarsförsäkringar för närvarande ca 1 200 milj. kr. Eftersom ansvarsförsäkringen som regel måste tecknas så att den motsva- rar 120 % av ansvarsbeloppet skulle detta kunna höjas till ca 1 000 milj. kr.

Jag har i denna fråga samrått med chefen förjustitiedepartementet och har därvid erfarit att frågan om en höjning av ansvarsbeloppet till 1000 milj. kr. kommer att tas upp inom justitiedepartementet under våren 1991.

4.3 Kompetensfrågor

Regeringen tillsatte våren 1989 en särskild arbetsgrupp med uppdrag att kartlägga och redovisa dels personal- och kompetenssituationen vid kärn- kraftföretagen. dels kärnkraftsavvecklingens väntade direkta och indirekta sysselsättningseffekter inom berörda län och orter.

Arbetsgruppens betänkande. (SOU 1990:40) Kärnkraftsavveekling — kompetens och sysselsättning. har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet tillsammans med remissinstansernas yttranden återfinns i rapporten (Ds 1991:4) Energiutrcdningar åren 1989 och 1990.

Tillståndsinnehavaren har det direkta ansvaret för säkerhet och strål- skydd i kärnteknisk verksamhet. Däri ligger också ett ansvar för att tillse att tillräcklig kompetens finns inom den kärntekniska organisationen.

Arbetsgruppen har bl.a. pekat på behovet av återkommande uppfölj- ning av kompetensnivån hos såväl de företag som bedriver kärnteknisk verksamhet som tillsynsmyndigheterna. Vidare understryker arbetsgrup- pen betydelscn av att utbildningskapaciteten och utexamincringen inom 34

• Sida 35
•  Original

för kärntekniken viktiga områden inom högskolan vidmakthålls på en Prop. 1990/91:88 nivå som är åtminstone lika med dagens. Bilaga 1

1 betänkandet behandlas också forskningens betydelse för att nödvändig kompetens i landet skall kunna långsiktigt bibehållas. Gruppen pekar i det sammanhanget på behovet av att säkerställa att forskningsreaktorerna i Studsvik kan drivas vidare för såväl forskningsändamål som i kompetens- uppbyggande syfte under överskådlig tid.

Regeringen delar uppfattningen att en fortsatt hög kompetensnivå inom det kärntekniska området måste tryggas. Som arbetsgruppen framhållit kommer den generella förstärkning som nu sker av teknisk utbildning inom gymnasieskolan, vuxenutbildningen och högskolan att innebära en väsentlig höjning av utbildningsnivån för framtida tekniker och ingenjörer på ett sätt som också kommer kärnkraftsområdet till del.

I propositionen (1990/91:87) om näringspolitik för tillväxt föreslår rege- ringen att resurser tilldelas universitetet i Uppsala för att fullfölja utveck— lingen av en encrgiteknisk ingenjörsutbildning som påbörjats i Forsmark. Några direkta åtgärder utöver vad arbetsgruppen i övrigt har redovisat kring den pågående utvecklingen inom området är inte nu motiverade. Regeringen avser dock att följa den fortsatta utvecklingen med uppmärk- samhet. bl.a. för att så vitt på den ankommer se till att tillräckliga resurser behålls för den berörda grundläggande högskoleutbildningen och forsk- ningen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdeparte- mentet och med statsrådet Persson.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i sina direktiv till fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1992/93 —1994/95 har upp- dragit åt tillsynsmyndigheterna inom kärnkraftsområdet att särskilt beakta de kompetensfrågor och teknikområden som belyses i arbetsgruppens be- tänkande.

Arbetsgruppen har också behandlat de sysselsättningseffekter som kan uppstå på kärnkraftsorterna i anslutning till att kärnkraftverken läggs ned. 1 betänkandet lämnas bl.a. förslag till hur sysselsättningsl'rågorna bör hanteras inför beslut om nedläggning av kärnkraftverk.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för arbetsmarknadsdeparte- mentet och bedömer att det för närvarande inte behövs ytterligare åtgärder inom detta område.

4.4 Kärnavfallskostnader

Regeringen beslutade den 15 december 1988 att uppdra åt statens kärn- bränslenämnd att utarbeta förslag till ändringar av finansieringssystemet enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen). Ändringarna skulle enligt beslutet syfta till att vid fastställande av avgifter enligt finansieringslagen göra det möjligt att låta reaktorinnehavarna solidariskt belastas med ökade avgifts- uttag som kan behövas som följd av de beslut som tas för att inleda kärnkraftsavvecklingen. Den 29 juni 1989 överlämnade kärnbränslenämnden till regeringen en promemoria med förslag till sådana ändringar i tinansieringssystemet. 35

• Sida 36
•  Original

Bilaga 1

Förslaget har remissbehandlats. Domstolsverket, riksskatteverket, sta- tens pris- och konkurrensverk, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevi- sionsverket, statens vattenfallsverk, Forsmarks Kraftgrupp AB, LO, OKG AB, Svensk Kärnbränslehantering AB. Sveriges Industriförbund, Sveriges Riksbank och Sydsvenska Värmekraft AB har inkommit med remissytt- randen.

Jag har av chefen för miljödepartementet erfarit att det inte finns anled- ning att nu föreslå regeringen att genomföra ändringar i finansieringssyste- met.

5 Program för effektivare energianvändning 5.1 Utgångspunkter

Mitt ställningstagande: Ett nytt program för effektivare användning av energi genomförs. Programmet omfattar åtgärder som syftar till

att

— stimulera en effektiv energianvändning så att viktiga energi- och miljöpolitiska mål kan nås. - utnyttja den potential för eleffektivisering som är ekonomiskt och tekniskt tillgänglig under 1990-talet, — intensifiera och bredda arbetet för en effektiv energianvändning och en ökad energihushållning. — ta till vara de långsiktiga möjligheterna att effektivisera och stär- ka flexibiliteten i energianvändningen. — utvidga verksamheten med energieffektivisering till att omfatta alla sektorer av samhället.

— stärka organisationen för att genomföra och årligen följa upp programmet.

Pågående program _lö'r elhushållning

Riksdagen beslöt år 1988 om ett program för effektivare användning och ersättning av el (prop. 1987/88:90, NU40, rskr. 375). Programmet syftar bl. a. till att den potential för eleffektivisering och elersättning som är ekonomiskt och tekniskt tillgänglig till år 1997 skall utnyttjas. Vidare skall de långsiktiga möjligheterna att effektivisera elanvändningen och ersätta el med andra energislag tas till vara framför allt inom uppvärmningsområdet och inom den elintensiva industrin. Statens energiverk har följande uppgifter i programmet: — att administrera ett stöd för teknikupphandling och introduktion av eleffektiva och elersättande produkter, processer och system. — att samordna informationsinsatser och att med försöksprojekt utveckla och effektivisera rådgivningsmctoder. ' — att bevaka elmarknaden och att engagera elproducenterna och eldistri- butörerna i effektiviseringsarbetet.

• Sida 37
•  Original

—- att ta initiativ till överläggningar mellan statliga myndigheter, Lands- Prop. 1990/91: 88 tingsförbundet och Svenska kommunförbundet samt andra större lokal- Bilaga 1 förvaltare om möjligheterna att åstadkomma effektiviserad elanvänd- ning, -— att följa upp, utvärdera och rapportera årligen om hela elhushållnings- programmet. .

Ett kansli har inrättats vid statens energiverk med uppgift att åstadkom— ma upphandling och spridning av produkter och tillämpningar för en effektivare elanvändning inom olika sektorer av samhället, samordna ef- fektiviseringsarbetet hos sektormyndigheterna samt förmedla kunskap om energieffektivisering.

Regeringen har i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt föreslagit att en central näringspolitisk myndighet inrättas. Avsikten är att den nya myndigheten bl.a. skall handha huvuddelen av de uppgifter på energipolitikens område som för närvarande ligger på statens energiverk.

Även andra myndigheter har viktiga uppgifter inom programmet. För att stärka samordningen av myndigheternas informations- och rådgiv- ningsverksamhet m.m. inom elanvändningsområdet inrättades ett elan- vändningsråd som knöts till statens energiverk. Det nyssnämnda kansliet är rådets sekretariat. Elanvändningsrådet skall bl.a. årligen redovisa sek- tormyndigheternas verksamhet avseende elhushållning. Rådet har vid två tillfällen under år 1990 lämnat rapporter till regeringen. I rapporterna redogörs för de aktiviteter som myndigheterna inom clhushållningspro- grammet har bedrivit under budgetåret 1989/90 och för de överläggningar avseende lokalsektorn som har genomförts.

Elanvändningsrådets rapporter har publicerats separat i rapporten (Ds 1991:4) Energiutrcdningar åren 1989 och 1990.

Vid riksdagens beslut år 1988 förutsattes att eldistributörer och elprodu- center i framtiden skulle engagera sig i eleffektiviseringsfrågor i större omfattning än vad som då gällde. Vid behov skulle åtgärder vidtas för att stimulera utvecklingen. Vidare betonades kommunernas ansvar att plane- ra värmeförsörjningen så att den sker till rimliga kostnader för kommuner- nas invånare.

I rapporten Pdgdt-Wde aktiviteter,/ör (:[/?ktivare elanvändning redovisar statens energiverk de fortlöpande insatser som görs för ökad eleffektivise- ring och elersättning hos i första hand statliga myndigheter och organisa- tioner mcn även hos kraftbolag, forskningsinstitut m.m. Sådan verksam- het pågår. förutom inom det statliga programmet, hos Vattenfalls Uppdrag 2000, Svensk Energiutvcckling AB (SEU), Sydkraft AB, Svenska Elverks— föreningen m.fl. En sammanfattning av redovisningen återfinns i rappor- ten (Ds 1991:4) Energiutredningar åren 1989 och 1990.

Potentialen för elhushållning

Flera bedömningar av potentialen för elhushållning har gjorts under de . Senaste åren. Statens energiverk har haft regeringens uppdrag att konkret visa hur . tillgängligt utrymme för effektiviseringar och hushållningsåtgärder m. m. 37

• Sida 38
•  Original

inom elanvändningsområdet skall kunna utnyttjas till mitten av 1990- Prop. 1990/91:88 talet. Verket har i april 1990 redovisat utredningsuppdraget i rapporten Bilaga 1 Elle/(tittare elanvändning. Den har remissbehandlats.

En sammanfattning av rapporten och remissinstansernas synpunkter återfinns i rapporten (Ds 1991:4) Energiutrcdningar åren 1989 och 1990.

Energiverket redovisar i rapporten bedömningar av de privat- eller företagsekonomiskt lönsamma effektiviseringsåtgärdernas omfattning vid två antagna elprisutvecklingar. Som ett alternativ förutsätts råkraftpriset stiga från ca 15 öre per kWh år 1987 till 30 öre per kWh (i 1987 års penningvärde) vid mitten av 1990-talet. Eleffektiviseringarna bedöms då motsvara ca l.l % av den totala elanvändningen per år under perioden 1987-— 1997, dvs. totalt drygt 10%. Det motsvarar l2,6 TWh el. Vid en måttlig elprisökning till ca 19 öre per kWh år 1997 antas potentialen för effektivisering vara något lägre. ] 1.3 TWh.

Utöver möjligheterna till effektivisering har energiverket bedömt pris- höjningarnas effekter i form av varusubstitution (omfördelningar inom produktionen) och konvertering från el till andra energikällor. Med det lägre elprisantagandet blir effekterna små. totalt ca 2 TWh, medan de vid den högre prisnivån blir betydligt större. ca 7 TWh.

l Elprognos_/ö'r år 2000 räknar Kraftsam med att eleffektiviseringar skall ha givit besparingar på drygt 10 TWh till år 2000. Bland förutsättningarna för bedömningarna är en elprishöjning på 30% och en BNP-tillväxt på 1.9 % per år. Denna elhushållning förutsätter. enligt Kraftsam. att kraftfö- retagen och eldistributörerna ägnar sig åt information, rådgivning och kampanjer rörande elhushållning utöver tidigare insatser. I ett högprisal- ternativ (med 70% högre elpriser år 2000) beräknas effektiviseringarna komma att öka till 12.5 TWh.

Vattenfall har i projektet Uppdrag 2000 arbetat med elhushållning i lokaler. småhus och icke-elintensiv industri. Den teknisk-ekonomiska po- tentialen för elhushållning inom dessa sektorer har uppskattats vara 12— 19 TWh till år 2000. Mot bakgrund av erfarenheterna från projektet gör Vattenfall bedömningen att 5—7 TWh är ett möjligt hushållningsresultaf till år 2000. Då förutsätter man ett aktivt agerande från kraftindustrin.

De ovan refererade bedömningarna är samstämmiga och visar en tek- niskt och ekonomiskt realistisk elhushållningspotential i storleksordning- en 10—15 TWh vid måttliga elprishöjningar under 1990-talet. Även med ett framgångsrikt elhushållningsprogram kan det emellertid inte uteslutas att den totala elanvändningen ökar. '

I studien Electricity som publicerades inför Vattenfalls internationella konferens år 1989 om effektiv produktion och användning av el bedömdes också hushållningspotentialens storlek. [ ett referensalternativ anges en elanvändning år 20l0 på [40 TWh. Om vad som i studien betecknas som tekniskt och ekonomiskt tillgänglig teknik utnyttjades där så är möjligt, skulle elanvändningen kunna sänkas till ca 100 TWh per år. Samma nytta skulle erhållas i form av maskinarbete. ljus, kraft, etc. Electricity-studien redovisar dock inte de styrmedel som skulle krävas för att nå denna låga elanvändningsnivå och inte heller de kostnader det skulle medföra.

• Sida 39
•  Original

5.2 Programmet i huvuddrag Prop. 1990/91: 88 Bilaga 1

Jag har nyss (avsnitt 1) redovisat de utgångspunkter och riktlinjer som jag anser bör gälla för det fortsatta arbetet med energihushållning.

En effektiv användning av energi är nödvändig för att viktiga energi- och miljöpolitiska mål skall kunna nås. Påfrestningarna på miljön kan därmed minskas. Vidare främjar ett effektivt utnyttjande av knappa energiresurser den ekonomiska tillväxten.

Det program för effektivare energianvändning som jag föreslår innebär. att programmet för effektivare användning och ersättning av el förstärks på en rad punkter och utvidgas. Det nya programmet inkluderar åtgärder på både kort och lång sikt. Sammantaget innebär programmet en förstärk- ning av insatserna för energihushållning inom alla samhällssektorer.

Enligt min uppfattning är fem år en lämplig tid för programmet. Jag bedömer medelsbehovet under femårsperioden till sammanlagt ca 1000 milj. kr.

Förslaget till program för effektivare användning av energi består av följande punkter.

1. Teknikupphandlingsprogrammet ges ökade resurser och breddas till att

omfatta hela energianvändningsområdet.

. Ett stöd införs för demonstration i större skala av ny energieffektiv teknik i statliga. kommunala och privatägda lokaler samt bostäder.

3. Statligt stöd införs för energieffektiva demonstrations- och pilotanlägg- ningar inom industrin. Den energiinriktade informationen till icke- energiintensiva företag utvecklas.

4. Arbetet med energideklarationer av bl. a. hushållsapparater intensifie- ras och utvidgas.

5. Statens energiverk ges kompletterande uppgifter utöver de nu aktuella avseende bl. a. samordning och utvärdering av programmet. Jag utvecklar förslagen mer i detalj ide följande avsnitten (5.3— 5.7). Utöver dessa åtgärder bör en förstärkning ske av bl. a. den samhälls- och beteendevetenskapliga forskningen om implementering av ny energitek— nik. Jag återkommer till dessa frågor i avsnitt 5.8. Möjligheter till närmare harmonisering med E05 regelverk för statsstöd och offentlig upphandling har beaktats. Vad avser stödprogrammen (stöd- intensitet och -instrument. m.m.) skall de regler som gäller för svenskt vidkommande tillämpas på ett sådant sätt att snedvridning av handel eller konkurrensförhållanden o.d. inte uppstår i strid med Sveriges internatio- nella åtaganden. Relevanla mellanstatliga notifikationsordningar skall föl- jas. |»)

• Sida 40
•  Original

5.3 Stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv Prop. 1990/91:88 teknik . Bilaga 1

5.3.1 Bakgrund

År 1988 beslöt riksdagen om ett program för effektivare användning och ersättning av el (prop. 1987/88:90, NU40, rskr.375). Programmet syftar till att utnyttja den potential för eleffektivisering och elersättning som är ekonomiskt och tekniskt tillgänglig till år 1997.

En del av programmet är ett statligt stöd för teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och system. Det totala medelsbehovet för stödet beräknades till 400 milj. kr. för en femårsperiod. Inledningsvis anvisades 1 50 milj. kr.

Anvisningar för stödet finns i förordningen (1988:806, ändrad 1990:33) om statligt stöd till upphandling och introduktion av eleffektiva och eler- sättande produkter, processer och system. Stöd kan lämnas i form av bidrag och lån. Beslut därom fattas av statens energiverk. Innan ställning tas till stödets fortsatta omfattning och inriktning bör, enligt 1988 års riksdagsbeslut, en utvärdering genomföras.

För budgetåret 1990/91 har regeringen av riksdagen bemyndigats att ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med teknikupphandlings- stödet som innebär åtaganden om högst 50mi1j.kr (prop. 1989/90:100, NU25, rskr. 247). Detta bemyndigande har regeringen överlåtit på statens energiverk.

5.3.2 Utformning av stödet

Mitt förslag: Stödet till upphandling och introduktion av eleffektiva och elersättande produkter. processer och system intensifieras och utvidgas. Verksamheten breddas till att gälla stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik. Därmed ges ytterligare möjligheter att effektivisera användningen av såväl el som bränslen.

Statens energiverk: En utvärdering av teknikupphandlingxslödet genom- fördes under våren 1990 av en grupp bestående av svensk och utländsk expertis. Gruppens rapport behandlades av elanvändningsrådet innan den överlämnades till regeringen. En sammanfattning återges i rapporten (Ds 1991:4) Energiutredningar åren 1989 och 1990. Gruppen konstaterar att arbetet med stödet bedrivs genom ett stort antal projekt och med olika metoder. Utvärderingsgruppens omdöme om dessa projekt och metoder är i huvudsak mycket positivt.

Utvärderingsgruppen anser att stödet bedrivs som en aktiv och initi- erande verksamhet samt på ett dynamiskt sätt vad gäller formerna för att organisera verksamheten. Det är inte fråga om ett generellt stöd till eleffek- tivisering och därför finns, enligt gruppen, inga risker för att stödet kan leda till skeva marknadsanpassningar. Stödet har en klar profil i förhållan- de till andra verksamheter som exempelvis Svensk Energiutvcckling ABs 40

• Sida 41
•  Original

och Vattenfalls arbete med eleffektivisering. Gruppen bedömer att en Prop. 1990/91:88 väsentlig verksamhet har påbörjats vilken är väl värd att vidareutveckla. Bilaga 1 Möjligheten att tillämpa samma metoder och verksamhetsformer inom hela energianvändningsområdet bör övervägas.

Vattenfall anför i ett yttrande med anledning av utvärderingsgruppens rapport att det marknadsorienterade synsätt som tillämpas för stödet är bra och bör vidareutvecklas. Erfarenhetsutbytet och de gemensamma pro- jekten rörande effektiv elanvändning mellan Vattenfall och statens ener- giverk har fungerat väl.

Energiforskningsnämndens studie Stödjbrmerför encrgiteknisk utveck- ling överlämnades till regeringen i juni 1990. En sammanfattning av studien finns i rapporten (Dsl99lz4) Energiutrcdningar åren 1989 och 1990. Studien omfattar såväl statliga stödformer (exkl. energiforsknings- programmet) som annan verksamhet för encrgiteknisk utveckling i Sveri- ge. Energiforskningsnämnden (Efn) konstaterar att utvecklings- och de- monstrationsprojekten rörande användning av annan energi än el utgör en mycket liten del av stödverksamheten jämfört med projekten för energitill- försel. Vidare konstaterar nämnden att forskningsanknytningen är svag vad avser projekt inom teknikupphandlingsstödet.

Skälen för mitt förslag: Stöd till teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och system har lämnats sedan andra halvåret 1988. Stödet utgör tyngdpunkten i det statliga programmet för effektivare användning och ersättning av el. En betydande verksamhet inom området eleffektivisering pågår också hos aktörerna på energimark— naden.

Jag anser att det är angeläget att verksamheten med hushållning och effektivisering av elanvändningen fortsätter under kommande år i enlighet med det av riksdagen antagna elhushållningsprogrammet och i överens- stämmelse med de allmänna riktlinjer för programmet för effektiv energi- användning som jag nyss har föreslagit. Tyngdpunkten i programmet för effektivare energianvändning bör enligt min mening även fortsättningsvis utgöras av ett stöd till teknikupphandling.

En viktig slutsats av utvärderingsgruppens och Efns rapporter är att stödet till upphandling och introduktion av eleffektiv och elersättande teknik successivt bör vidgas till att omfatta effektivisering av all slags energianvändning. En sådan utvidgning bör genomföras. Vidare bör, som Efn föreslår. kopplingen till den tekniska forskningen förstärkas. De meto- der och verksamhetsformer som hittills har använts för stöd till teknikupp- handling på elområdet bör därvid kunna tillämpas på hela energiområdet. Detta innebär att stöd även skall kunna lämnas till teknik som innebär effektivare användning av andra energibärare än el. Stödet skall således kunna användas för att engagera tillverkare, leverantörer och användare i utveckling, spridning och användning av exempelvis individuella värme- pannor och industriella processer. Denna breddning av teknikupp- handlingsstödet till effektiv energianvändning inom alla samhällssektorer bör kunna genomföras under den femårsperiod som jag föreslår för den fortsatta verksamheten.

Det är enligt min mening väsentligt att insatserna för effektivisering på 41

• Sida 42
•  Original

elområdet ökar. Jag föreslår att teknikupphandlingsstödet får en utökad Prop. 1990/91:88 medelsram. Härigenom kan stödet förstärkas på elområdet. Dess huvudin— Bilaga 1 riktning bör således även fortsättningsvis vara effektivare användning och ersättning av el.

Det är en uppgift för elanvändningsrådet att följa upp och utvärdera insatserna. Den breddning från effektiv elanvändning till effektiv encrgi- användning som jag nyss har förordat innebär också att elanvändningsrå- dets sammansättning och roll bör förändras. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 5.7.

Det krävs vidare ytterligare forskning om möjligheterna att introducera effektiv energiteknik. Det gäller bl. a. aktörernas roll i detta sammanhang. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 5.8.

Det bör ankomma på regeringen att bestämma om formerna för admini- strationen av stödet till teknikupphandling av energieffektiv teknik liksom om de närmare föreskrifter som bör gälla för stödet. För riksdagens infor- mation vill jag anmäla att enligt min mening bör den näringspolitiska myndighet. som regeringen nyligen (prop. 1990/91:87) har föreslagit skall inrättas. handha stödet.

Enligt min bedömning bör 750 milj. kr. anvisas för teknikupphandlings- stödet under den närmast följande femårsperioden. Jag återkommer till anslagsfrågan i avsnitt 1 1.

5.4 Demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder

Mitt förslag: Ett nytt stöd införs för demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder. Stödet lämnas i form av bidrag och villkorslån och begränsas till högst 50% av godkända kostnader. Stödet införs den ljuli 1991.

Elanvändningsrådet: Elanvändningsrådet har föreslagit bl.a. att statliga och kommunala myndigheter skall åläggas att installera ny och energieffek- tiv teknik på 10% av den disponibla lokalytan. Avsikten är att dessa lokalytor skall utgöra demonstrationsobjekt för energieffektiv teknik.

Svenska kommunförbundet har yttrat sig över elanvändningsrådets för- slag. Förbundet kan inte tillstyrka förslaget eftersom varken kostnaderna eller formerna för genomförandet har preciserats. Inte heller har kravnivån vad gäller eleffektivitet och definitionen av avsedd lokalyta specificerats närmare. Kommunförbundet framhåller att eleffektivisering inte får ge- nomföras på ett sådant sätt att den blir kostnadshöjande för kommunen.

Statens energiverk: I sin utredning Effektivare elanvändning föreslår statens energiverk att det bör övervägas att i myndighelsinstruktionerna föreskriva att byggnadsbeståndet i de statliga förvaltningarna skall fungera som demonstrationsobjekt för energieffektivisering.

Remissinstanserna: Bygg/imixat-truly" poängterar att de byggnader som blir föremål för mer investeringskrävande effektiviseringsåtgärder bör 42

• Sida 43
•  Original

väljas med hänsyn till turordningen för genomgripande underhålls- och Prop. l990/9lz88 ombyggnadsarbeten. Landstin_tfsj/örbmitlet framhåller att det är värdefullt Bilaga 1 om erfarenheterna av åtgärder för att effektivisera elanvändningen i det statliga fastighetsbeståndet kan delges landstingen och kommunerna på lämpligt sätt. LRF tillstyrker förslaget att det statliga fastighetsbeståndet effektiviseras inom ramen för rimliga lönsamhetskriterier. Svenska El- rt'rks/Firt'riingt'n har ingen erinran mot förslaget om ökade statliga insatser.

Statskontoret avstyrker förslagetoch menar att instruktionerna endast bör innehålla preciseringar av myndigheternas verksamhetsområden och därmed sammanhängande frågor. Jf'attert/t'z/l anser att förordningsföre- skrifter inte i större utsträckning kan bidra till att effektivisera energi— användningen om budgetmässiga förutsättningar saknas. Svenska Kra]?i'er/csj/örwiingun hänvisar till liknande förslag som har framförts tidi- gare och då har visat sig stöta på svårigheter.

Skälen för mitt förslag: För egen del anscrjag att det är viktigt att möjlig- heterna till energieffektivisering tas till vara inom lokal- och bostadssektorn. Demonstration av ny energiteknik och nya förvaltningsformer är viktiga medel för att främja utveckling och spridning av kunskaper som ledertill ett effektivare utnyttjande av energi och till sänkta driftskostnader.

Genom ett intensifierat arbete med energieffektivisering inom de offent- liga förvaltningarnas byggnader kan med tiden ett stort antal demonstra- tionsobjekt skapas. En konsekvent inriktning på energieffektivitet vid statlig upphandling och byggnation bör därmed på sikt få betydande spridningseffekter inom såväl den offentliga förvaltningens byggnader som den övriga lokal- och bostadssektorn.

Därför bör demonstrationsinsatser genomföras av stora lokalförvaltarc. Jag anser det vara av yttersta vikt att så sker inom den offentliga sektorn, vars totala lokalyta uppgår till ca 80 miljoner kvadratmeter. men det är också angeläget att privata lokalförvaltare engageras. Ett program för demonstration av energieffektiv teknik i lokaler m.m. bör inrättas. Det skall ha till syfte att initiera, samordna och stödja arbete med demonstra- tion av energieffektiv teknik i lokaler m.m.

Stöd bör lämnas för delar av sådana investeringsprojekt som har bety— dande demonstrations— och spridningsmöjligheter och där teknikupphand- lingsstödet inte kan utnyttjas. Stödet bör i vissa fall kunna utgå för projekt avseende nya förvaltningsformer, system och metoder. Stödet bör begrän- sas till högst 50% av tillämpliga projekterings-. anskaffnings- och utvärde- ringskostnader.

Demonstrationsprogrammet bör komplettera tcknikupphandlingsstödet och byggforskningsrådets program för eleffektiva byggnader m.m. Ny teknik samt bygg- och installationStekniska forskningsresultat bör således kunna demonstreras i programmet. Stöd för energieffektiviseringsåtgärder bör kunna samordnas med andra stödformer såsom arbetslivsfondens stöd för inomhusmiljöåtgärder. Internationella erfarenheter av demonstration av energieffektiv teknik bör beaktas. Det gäller bl.a. samarbetet inom Internationella energiorganets (IEA) CADDET-projekt.

Effektiviseringsåtgärder bör i huvudsak genomföras i samband med

• Sida 44
•  Original

Bilaga 1

planerade underhålls- och ombyggnadsåtgärder. Detta gäller särskilt åtgär- der avseendc förbättrad inomhusmiljö.

Stödet bör införas den 1 juli 1991. Det bör ankomma på regeringen att bestämma om formerna för administration av stödet. För riksdagens in- formation vill jag anmäla att enligt min bedömning bör stödet handhas av den nya näringspolitiska myndigheten. Det totala medelsbehovet för stödprogrammet beräknarjag till 150 milj. kr. under den kommande fem- årsperioden. Medel från energiteknikfonden bör utnyttjas för detta ända- mål. Jag återkommer till denna fråga i avsnitten 8.3.2 och 11.

Vid genomförandet av programmet bör samverkan ske med boverket och BFR.

Jag anser, mot bakgrund av vad jag nyss har anfört, att det inte nu bör införas sådana formella krav på installation av energieffektiv teknik på delar av myndigheternas lokalyta som elanvändningsrådet har föreslagit.

I detta sammanhang vill jag erinra om att chefen för finansdepartemen- tet nyligen har lämnat förslag (prop. 1990/91: 100 bil. 9) om en effektivare statlig lokalförsörjning som innebär att resultatkravet för statlig fastighets- förvaltning skärps för budgetåret 1991/92. Detta bör öka samordningsbe- hovet vad gäller genomförandet av energisparåtgärder och andra effektivi- seringsåtgärder inom de statliga fastigheterna.

Jag har för avsikt — efter att ha samrått med chefen för finansdeparte- mcntet — att föreslå regeringen en ändring av förordningen (l976:757) om vissa åtgärder inom statsförvaltningen för att minska förbrukningen av energi. Ändringen syftar till att underlätta samordningen av planerade effektiviseringsåtgärder inom det statliga fastighetsbeståndet.

Regeringen har i december 1990 uppdragit åt statens energiverk att bl. a. redovisa förslag rörande de insatser kommunerna kan genomföra i syfte att medverka vid utveckling och spridning av ny energieffektiv teknik. Detta arbete skall redovisas till regeringen senast den 1 juli 1991. Uppdra- gets resultat bör beaktas vid genomförandet av programmet för demon- stration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder.

5.5 Energieffektivisering inom industrin

Demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin

Mitt förslag: Möjligheterna till statligt stöd för energieffektiva de- monstrations— och pilotanläggningar inom industrin utökas.

Styrelsen för teknisk utveckling: I samband med den redovisning av sektormyndigheternas elhushållningsaktiviteter till elanvändningsrådet, som sammanfattas i Elanvändningsrådets rapport från maj 1990, framhål- ler styrelsen för teknisk utveckling (STU) att det i FoU-arbetet inom tcknikområdet Energiteknik i industrin ofta identifieras potentialer för eleffektivisering.

I utvecklingsarbetets senare fas, när försöksanläggningar skall uppföras. ökar kostnaderna kraftigt för projekt inom den tunga processindustrin.

• Sida 45
•  Original

Industrins intresse för att utnyttja effektiviseringspotentialerna hänger Prop. 1990/91:88 starkt ihop med möjligheterna till delfinansiering av pilot- och demonstra- Bilaga 1 tionsanläggningar.

STU har funnit att brist på projektmedel för den senare delen av den tekniska utvecklingsproccssen i vissa fall har lett till att projekt över huvud taget inte startats.

STU föreslår därför att medel anslås för pilot- och demonstrations- projekt till den elintensiva processindustrin.

Skälen för mitt förslag: En fortlöpande omvandling av industrin är en viktig förutsättning för den industriella och ekonomiska utvecklingen i Sverige. Näringslivets struktur måste anpassas så att produktionen inriktas på varor och tjänster för vilka Sverige har goda förutsättningar att konkur- rera med andra länder.

Den elintensiva industrin arbetar under stark internationell konkurrens och under en stark press att fortlöpande rationalisera sin verksamhet och sänka produktionskostnaderna. De elintensiva industribranscherna svarar för nära en fjärdedel av landets elförbrukning. Elförbrukningen i flera enskilda anläggningar uppgår till omkring 1 TWli per år. Det torde därför finnas möjligheter att nå betydande effektivitetsvinster genom ett målmed- vetet forsknings- och utvecklingsarbete.

Inom företagen finns en ansenlig teknisk kompetens om de egna proces- serna och branschgenerell kunskap om hur el används effektivt.

Det är av ett betydande samhällsintresse att de möjligheter till energi- effektivisering och elbesparingar som skapas genom FoU-insatserna från statens. industrins och branschorganisationernas sida snabbt kan omsättas i konkreta åtgärder. Det är därför angeläget att ett pågående utvecklingsar- bete som bedöms kunna leda till effektiviseringar inte hindras eller av- stannar. Ett statligt stöd bör kunna bidra till att nya energieffektiva lös- ningar utnyttjas vid processomläggningarna inom den elintensiva indu- strin.

Stödet bör normalt utgå för utvecklingsinsatser eller som ett investe- ringsbidrag till pilot- eller demonstrationsanläggningar och motsvara högst 25% av godkända kostnader.

Det bör ankomma på regeringen att bestämma om formerna för admini- strationen av stödet. Enligt min bedömning bör den nya näringspolitiska myndigheten handha stödet.

Medelsbehovet för stödet uppskattarjag till 10 milj. kr. per år under den närmaste femårsperioden. Medel från energiteknikfonden bör utnyttjas för detta ändamål. Jag återkommer till denna fråga i avsnitten 8.3.2 och 11.

• Sida 46
•  Original

Information till icke-energiintensi 1' industri Prop. 1990/ 91 : 88 Bilaga 1

Mitt förslag: Mindre och medelstor industri skall i större utsträckning få del av information och rådgivningsverksamhet rö rande effektiv energianvändning. Den energiinriktade informationen till icke- energiintensiva företag skall därför samordnas och utvecklas.

Statens energiverk: I rapporten Ellilktivare elanvändning påpekar statens energiverk att en mängd utvecklingS- och demonstrationsprojekt i dag pågår kring utprovning av ny eleffektiv teknik. Det är också delvis nya aktörer som engagerar sig i detta arbete. För potentiella kunder kan det vara svårt att tillägna sig den nya kunskapen. Samordning och bearbetning av informationen är därför nödvändig.

Statens energiverk anser att staten bör ta ett ökat ansvar för att bearbeta och sammanställa den kunskap om el- och energieffektivisering som kom— mer fram och som redan delvis finansieras med statliga medel. För sam- ordning av informationsinsatserna krävs ett sammanhållande organ i vil- ket informations- och metodutveckling, bearbetning och spridning av erfa- renheter kan ske. En lämplig kanal för att föra vidare denna informations- verksamhet kan vara branschernas egna organisationer. t.ex. Mekanför- bundet.

Remissinstanserna: Statens industriverk, Vatten/all och Svenska Mekan- _/örbundet tillstyrker statens energiverks förslag.

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt att kompetensen på energiområdet höjs genom att även mindre och medelstora industriföretag får information och rådgivning om effektiv energianvändning. Sammantagna svarar dessa företag för en betydande förbrukning av energi.

Stora insatser har under 1970- och 1980-talen gjorts beträffande kun- skapsuppbyggnad. metodutveckling samt utarbetande av informationsma- terial angående möjligheterna till energieffektivisering och elsparande inom industrin. Det har skett inom bl.a. statens industriverk, Vattenfalls Uppdrag 2000, fiera branschorganisationer och Svensk Energiutveckling AB. Dessa insatser bör utnyttjas och utvecklas även framdeles.

Enligt min bedömning bör samordningsansvaret för utbildnings- och informationsverksamheten på energihushållningsområdet samlas hos den nya näringspolitiska myndigheten. Jag återkommer strax (avsnitt 5.7) till denna fråga. I detta uppdrag bör även ingå att ansvara för informations- och undervisningsmaterial för industrin. Det är viktigt att myndigheten tillva- ratar de erfarenheter som har byggts upp beträffande effektiviseringsarbete inom industrin samt skapar och upprätthåller ändamålsenliga kanaler för att föra ut kunskaperna.

Branschorganisationerna har uppmärksammat betydelsen för medlems- företagen av energihushållning. Flera har engagerat sig för utbildning och utveckling av informationsniaterial beträffande energieffektivisering. ibland i samarbete med t. ex. statens energiverk eller statens industriverk. Ett fördjupat samarbete med branschorganisationerna kan vara en lämplig

• Sida 47
•  Original

väg att föra ut de samlade erfarenheterna av arbetet med energieffektivise- Prop. 1990/91 : 88 ring inom industrin. Bilaga 1

Jag uppskattar medelsbehovet för energiinriktad information till mindre och medelstora industriföretag till 10 milj. kr. Jag återkommer till anslags- frågan i avsnitt 11.

5.6 Energideklarationer, normer m.m.

E nergidek/arationer

Mitt förslag: Arbetet med energideklarationer av bl.a. hushållsappa- rater intensifieras och utvidgas.

Elanvändningsrådet: Rådet framhåller i sina rapporter från maj och oktober 1990 att produktmärkning av hushållsapparater m.m. är ett vik- tigt styrmedel för att tillvarata clhushållningspotentialen. Märkningen bör ge information om väsentliga produktegenskaper. Ett konsekvent val av effektivare utrustning skulle ge en minskad användning av el med 0.5 — 1.5 TWh per år enligt rådet.

Elanvändningsrådet anser att principerna för märkning bör an passas till kundernas köpbeteende snarare än till producenternas förmåga att dekla- rera produkternas energianvändning. Produktinformationen bör vara lätt- begriplig och tillgänglig när kunden överväger köp.

Statens energiverk: Statens energiverk har i sin utredning Effektivare elanvändning sammanfattat bl.a. konsumentverkets pågående arbete med energideklarationer.

Remissinstanserna: Konsumentverkets arbete med energideklarationer och testning av produkter bemöts i huvudsak positivt av de remissinstan- ser som har yttrat sig därom. lf'attenja/l framhåller att energideklarationer av hushållsapparater genom konsumentverkets försorg bör kunna ge en långsiktig reduktion av hushållselförbrukningen genom att energisnålare apparater väljs vid utbyten. Om möjligt borde energideklaration vara ett villkor för marknadsintroduktion. Lantbrukarnas riksförbund menar att statliga styrmedel i form av minimikrav på eleffektivitet samt tydliga prissignaler bör införas för att göra det lönsamt för tillverkare och konsu- menter att övergå till resurssnåla apparater. Svenska Mekan/Eirhimdet framhåller att elförbrukande utrustning bör förses med energideklaration. Ett sådant krav från beställarnas sida kan driva på utvecklingen av eleffek- tivare utrustning och få leverantörerna att avstå från att förorda överdi- mensionerad utrustning.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har uppdragit åt konsumentverket att dels vidareutveckla systemet med energideklarationer för hushållsapparater och metoder för provning av dessa. dels ta initiativ till och ansvara för genomförandet av tester av olika produkter för uppvärmning, isolering, ventilation etc. Medel för ändamålet har ställts till förfogande från det för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisade anslaget E 22. Vissa åtgärder för omställning av energisystemet. Konsumentverkets arbete med 47

• Sida 48
•  Original

energideklarationer har medverkat till en utveckling av alltmer energieffek- Prop. 1990/91 : 88 tiva produkter. Bilaga I

Produkter testas för närvarande nästan uteslutande på företagens egen bekostnad. Detta har lett till att de företag som utför testning huvudsakli- gen är större tillverkare med relativt energieffektiva produkter. Testverk- samheten bör fortsätta och utvidgas och bör även omfatta ny teknik inom viktiga produktområden såsom värmeåtervinning, lågenergiarmaturer samt styr- och reglerutrustning. En effektiv spridning av testresultaten är väsentlig.

Den europeiska marknadsintegrationen gör det svårare för enskilda länder att ensidigt utveckla system för energideklarationer och märkning. Det internationella samarbetet blir därför allt viktigare. Konsumentverket har bidragit finansiellt till det internationella metodutvecklingsarbetet och har inom ramen för Nordiska ministerrådets arbete inlett ett samarbete angående ett gemensamt nordiskt märkningssystem för hushållsapparater. Den internationella inriktningen av verkets arbete bör behållas.

Jag anser det angeläget att arbetet med energideklarationer och produkt- märkning fortsätter och utvidgas. Enligt min bedömning bör 5 milj.kr. anvisas till konsumentverket för ökade insatser inom områdena produkt— testning. energideklarationer och märkning av hushållsapparater och vissa andra energiförbrukande produkter. Arbetet bör ske i samverkan med den nya näringspolitiska myndigheten.

Elanvändningsrådet har också aktualiserat frågan om normer för maxi- mal elförbrukning hos hushållsapparater. Sådana normsystem har diskute- rats och i vissa fall införts i andra länder.

Jag avser att senare i dag föreslå regeringen att uppdra åt statens energi- verk och konsumentverket att utreda förutsättningarna för normer för maximal elförbrukning i hushållsapparater m.m.

I dessa frågor liarjag samrått med statsrådet Wallström.

5.7 Information och samordning

Mitt ställningstagande: Samordningen och uppföljningen av arbetet med el- och energieffektivisering bör stärkas.

Elanvändningsrådet: ] sin rapport till regeringen framhåller elanvänd- ningsrådet att den energitekniska utbildningen behöver intensifieras både vid ordinarie institutioner och inom intresseorganisationernas ram. Rådet föreslår att utbildningsplaner och studieplaner tas fram för kompletteran- de utbildning av i första hand redan yrkesverksamma tekniker.

Rådet påpekar vidare att fiera hundra projekt avsätter information hos exempelvis Svensk Energiutvcckling AB, Vattenfalls Uppdrag 2000, Kansliet för effektivare energianvändning, BFR. Sydkraft AB och Stock- holm Energi. Det krävs betydande insatser för att sammanställa. analysera och presentera detta omfattande material på ett sådant sätt att generella slutsatser kan dras. 48

• Sida 49
•  Original

Elanvändningsrådet framhåller också att ett konsekvent arbete med Prop. 1990/91:88 energitjänster har pågått och utvecklats i Förenta staterna. I Norge har Bilaga I flera av de grundläggande arbetsmetoderna därifrån tagits upp. I flera svenska företag har också lovande arbete gjorts. Rådet anför att det behövs en samlande idé av typ integrerad resursanvändning och balansprincipen för att energitjänstföretagens verksamhet skall fungera.

Statens energiverk: Ijuni 1989 uppdrog regeringen åt statens energiverk att analysera behovet av särskilda informations- och utbildningsinsatser som rör el- och energihushållning. Verket redovisade i mars 1990 uppdra- get i rapporten Informations— och utbildningsbehov rörande el- och energi- hushållning. Den har remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten och av remissinstansernas synpunkter återfinns i rapporten (Ds 1991:4) Encrgiutredningar åren 1989 och 1990.

Statens energiverk framhåller att utbildning och information i el- och energihushållningsfrågor är ett kraftigt eftersatt område. Det finns vidare ett stort och uttalat behov av utbildning för driftspersonal i frågor om el- och energihushållning. De på många håll uppmärksammade bristerna i skötseln av befintliga utrustningar och installationer. i synnerhet ventila- tionsanläggningar. beror ofta på bristfälliga kunskaper.

Statliga aktörer måste enligt verket ta ett större ansvar för utbildning och information i el- och energihushållningsfrågor.

Energiverket föreslår ett ökat ekonomiskt stöd till utbildning i frågor som rör el- och energihushållning samt att skolöverstyrelsen (SÖ) och boverket ges i uppdrag att utarbeta undervisningsmaterial för gymnasie- skolan resp. för utbildning av driftspersonal.

Remissinstanserna: Patten/all. HSB:s Riks/örbund. Landstings/örbun- det. Fastlghetsanstä/ldas_förbund, Svenska Elverks/öreningen. Kra/iverks/ö- reningen samt SABO delar statens energiverks bedömning angående beho- vet av utbildning och information om el- och energihushållning samt instämmer i att staten bör ta ett större ansvar fördessa frågor. De nämnda remissinstanserna anser också att staten bör lämna ekonomiskt stöd till utbildning inom området. SPK och Statskontoret ifrågasätter energiverkets förslag.

1"'attt.'rt_f'all. Landsting—tlörbundet. Stockholm Energi och S'I'OSEB tillstyr- ker förslaget att SÖ ges uppdraget att utarbeta utbildningsmaterial om energi för gymnasieskolan. Statskontoret avstyrker förslaget.

Patten/all. konsumentverket. Landstings/örbundet och Svenska Elverks- föreningen tillstyrker förslaget att boverket ges uppdrag avseende informa- tion och utbildning för driftspersonal. Statskontoret avstyrker förslaget. Boverket är berett att medverka i det föreslagna arbetet. men hänvisar till dels resursbrist. dels risken för dubbelarbete inom området eftersom flera myndigheter redan arbetar med dessa frågor.

Skälen för mitt ställningstagande: Det krävs ytterligare insatser för att samordna resultatredovisningar och information inom området effektiv energianvändning. Jag vill understryka vikten av att det arbete inom om- rådet som redan har inletts vid statens energiverk fortsätter och vidareut- vecklas inom den nya näringspolitiska myndigheten. Jag förutsätter att kost- naderna för verksamheten kan rymmas inom befintliga medelsramar. Som 49

• Sida 50
•  Original

jag redan har nämnt (avsnitt 5.5) föreslårjag dock ett särskilt stöd för sam- Prop. 1990/91 : 88 ordning av den industriinriktade informationen. Bilaga 1

Ansvaret för energihushållningsarbetet åvilar berörda sektormyndighe- ter. Detta är nödvändigt om åtgärder för att främja en god energihushåll- ning skall kunna samordnas med andra typer av åtgärder inom myndighe— ternas ansvarsområden. Genom elanvändningsrådet, som. är knutet till statens energiverk, samordnas arbetet för att främja en effektiv elanvänd- ning vid de myndigheter som är närmast berörda av det pågående elhus- hållningsprogrammet.

Genom att elhushållningsprogrammet enligt mitt förslag förstärks och utvidgas till ett program för effektiv energianvändning ökar behovet av samordning och utvärdering. Den verksamhet som elanvändningsrådet bedriver bör därför fortsätta. Mot bakgrund av bl.a. programmets ut- vidgning bör elanvändningsrådet ändras till ett energianvändningsråd.

Elanvändningsrådet och statens energiverk har lämnat förslag om ökade utbildningsinsatser inom områdena el- och energihushållning. I proposi- tionen (1990/91:85) om reformering av gymnasieskolan och vuxenutbild- ningen redovisar statsrådet Persson förslag om den fortsatta utbildnings- strukturen inom bl.a. de områden som tagits upp av elanvändningsrådet och statens energiverk. Den föreslagna omstruktureringen bör ge goda möjligheter till förnyelse och utveckling av utbildningen i el- och energi- hushållningsfrågor.

Enligt min mening bör den näringspolitiska myndigheten fortsätta och vid behov intensifiera den informations- och undervisningsverksamhet angående energihushållning som statens energiverk för närvarande bedri- ver. Jag vill här understryka vikten av att myndigheten i sitt samordnings- arbete särskilt beaktar behovet av uppdatering och spridning av utbild- nings- och informationsmaterial för drifts— och underhållspersonal. Detta arbete bör kunna utföras i samverkan med andra myndigheter, främst med boverket och BFR, samt med Landstingsförbundet. Sveriges kommunför- bund. branschorganisationer och kursarrangörer.

Det är angeläget att såväl kraftindustrin som övriga marknadsaktörer engagerar sig aktivt och uthålligt i arbetet med elhushållning. De har huvudansvaret för att ekonomiskt rimliga effektiviseringsåtgärder vidtas. Det innebär för elmarknaden att den s.k. balansprincipen bör gälla, dvs. att investeringar i eleffektivisering och hushållning bör genomföras så länge kostnaderna per kWh inte överstiger kostnaderna för ny elproduk- tion.

Jag avser att senare i dag föreslå regeringen att uppdra åt statens energi- verk att utföra vissa kompletterande uppgifter avseende bl. a. samordning och utvärdering av energihushållningsprogrammet. Samordningsansvarct omfattar bl.a. sammanställning av informations- och undervisningsmate- rial, utveckling och vård av databaser samt spridning av kunskap om den s. k. balansprincipen. Detta ansvar bör den 1 juli 1991 överföras till den nya näringspolitiska myndigheten.

• Sida 51
•  Original

Främjande av en dfk/mv el- och energianvändninggennm regelsystem Prop. 1990/91 : 88 Bilaga 1

Mitt ställningstagande: Den näringspolitiska myndigheten och övri- ga berörda myndigheter skall verka för att kravet på en effektiv el- oeh energianvändning beaktas i olika regelsystem rörande exempel- vis byggande och bostadsfinansicring.

Elanvändningsrådet: En effektivare elanvändning inom bl.a. byggsek- torn kan uppnås genom att ökad hänsyn tas till energihushållning och elanvändning i den fysiska planeringen. Rådet föreslår en ökad samhälls- styrning av byggnadsutformningen genom preciseringar i byggregler och ekonomiskt stöd från staten.

Statens energiverk: I rapporten Effektivare elanvändning framhåller energiverket att nybyggnadsreglerna gäller tillförd energi för uppvärm- ning, varmvatten och ventilation men inte inkluderar krav på eleffektiv drift. Sådana krav är svårare att utforma varför den nuvarande utform- ningen enligt rapporten kan komma att resultera i en avsevärt högre elanvändning än vad som är driftsekonomiskt motiverat. Verket föreslår en översyn av nybyggnadsreglerna.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga tillstyrker förslaget om en översyn av nybyggnadsreglerna. Barer/tel påpekar att arbete med kompletterande föreskrifter för effektiv elanvändning pågår. lf'ärmeverksjöreningen anser att även lånereglerna bör ses över.

Skälen för mitt ställningstagande: Enligt min uppfattning är det väsent- ligt att möjligheterna till en effektiv el- och energianvändning tas till vara vid utformningen av regelsystem inom alla områden i samhället. Några exempel på sådana områden har lämnats i det nyss refererade utrednings- materialet. '

Jag har nyss föreslagit att energianvändningsrådet skall svara för sam- ordningen av olika sektormyndigheters verksamhet för energieffektivise- ring. Dct är därvid viktigt att frågor beträffande olika reglers effekter på energianvändningen tas upp. Den näringspolitiska myndigheten bör i sam- verkan med berörda myndigheter se över olika regelsystem i syfte att ändra regler som motverkar en effektiv el- och energianvändning. Det är därvid angeläget att sådana förändringar inte medför ökat krångel.

Vad jag här har anfört förutsätterjag även skall beaktas inom boverket i det löpande arbetet med nybyggnadsreglerna och reglerna för beräkning av låne- och bidragsunderlag för det statliga stödet till bostadssektorn.

Gällande nybyggnadsregler innebär i förhållande till den gamla byggnor- men (SBN 1980) skärpta krav på energihushållning i alla bostadshus. Kraven är satta i nivå med dem som föreslogs av elanvändningskommittén (ELAK) i betänkandet (Dsl l980222) El och olja. De beaktar dock inte elanvändningen i tillräcklig grad. Exempelvis beaktas inte att värmeåter- vinning kan kräva ökad elanvändning. Enligt vadjag harerfarit har boverket inlett ett arbete med översyn av reglerna för att tillgodose kraven på effektiv elanvändning. Sl

• Sida 52
•  Original

De nuvarande stränga hushållningskraven i byggreglerna kan inom vissa Prop. 1990/91: 88 fjärrvärmeområden motverka konvertering från individuell eluppvärm- Bilaga [ ning till fjärrvärme. Boverket avser att också inbegripa dessa frågor i sin översyn av byggreglerna. De övergripande administrativa styrmedlen inom bostadsfinansieringen ses för närvarande över av en arbetsgrupp inom bostadsdepartementet. Arbetsgruppen kommer enligt vad jag har erfarit att behandla även hur de styrmedel som behövs inom en reformerad bostadsfinansiering skall sam- verka med andra regelsystem. bl. a. inom detta område. I denna fråga harjag samrått med chefen för bostadsdepartementet.

5.8 Forskning och utveckling rörande effektiv energianvändning

["(ä'lzvlärÅ'I_/i)r._s'kning om (711?in v uncmianvändning

Mitt ställningstagande: Den samhälls- och beteendevetenskapliga forskningen om implementering av ny energiteknik förstärks. Insat— serna för forskning om effektiv energianvändning inom teknikom- rådet Allmänna energisystemstudier ökas under budgetåret 1991/92.

Skälen för mitt ställningstagande: På förslag av statens energiverk beslu- tade regeringen i mars 1990 att genom omprioriteringar inom ramen för energiforskningsprogrammet (prop. 1989/90: 90. NU40. rskr. 337) anslå 2 milj. kr. till forskning rörande effektivare energianvändning.

Statens energiverk hari en skrivelse till industridepartementet i decem- ber l990 föreslagit att forskningen rörande effektiv energianvändning permanentas genom att teknikområdet Allmänna energisystemstudier (AES) tillförs ytterligare 2 milj. kr. per år under resterande två år av energi- forskningsprogrammets löpande treårsperiod (budgetåren l99l/92— 1992/93). Energiverket har vidare i december 1990 till industrideparte- mentet redovisat fortsatta insatser inom ramen för AES.

I propositionen om forskning (prop. 1989/90:90 s. 436—437) pekade- regeringen på behovet av samhällsvetenskaplig kunskap inom energiområ- det. Sådan kunskap bör bidra till att institutionella och andra hinder för introduktion av ny energiteknik undanröjs. Det gäller exempelvis konsu- menternas beteende vid användning av energi och attityder till hushåll- ningskampanjer. Även forskning om kommuners och energitjänstföretags medverkan vid omställningen av energisystemet är härvid av intresse.

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom detta område bedrivs av bl. a. Vattenfall. Svensk Energiutvcckling AB och BFR. Även kommunala bolag som Stockholm Energi och Jämtkraft stöder sådan verksamhet. Internatio- nellt bedrivs forskning om effektiv energianvändning i bl.a. programmet Energi och samhälle inom det Nordiska energiforskningsprogrammet och EGs program SAVE. Dessa program syftar bl. a. till att kartlägga förutsätt- ningarna för introduktion av energieffektiv teknik i energisystemet. 52

• Sida 53
•  Original

Det finns enligt min mening behov av att öka insatserna inom energi- Prop. 1990/91:88 forskningsprogrammet på detta område. Jag föreslår därför att ytterligare Bilaga l resurser härför ställs till förfogande inom ramen för AES-programmet och att insatserna utvidgas till att omfatta även implementering av ny energi- teknik. Vidare bör frågor rörande kommunernas roll. innefattande energi- tjänstföretagens verksamhet, bli föremål för insatser inom programmet. Medel ur programmet bör kunna utnyttjas även för internationellt sam- arbete exempelvis inom ramen för EG, FNs Ekonomiska kommission för Europa (ECE). Nordiska ministerrådet och lEA. Jag återkommer till anslagsfrågan i avsnitt 1 l.

Kommunernas roll

[ propositionen om forskning (prop. 1989/90:90 s. 436—437) aviserade regeringen överläggningar med kommunerna och andra berörda aktörer för att närmare klarlägga förutsättningarna för kommunernas engagemang i arbetet med att introducera ny teknik för omställningen av energisyste- met. Regeringen tillkallade en arbetsgrupp med detta uppdrag. Gruppen tog sig namnet kommunsamrådsgruppen.

Under våren och sommaren 1990 genomfördes överläggningar med företrädare för bl.a. Svenska kommunförbundet, statens energiverk och ett antal kommunala energiverk. Resultatet av gruppens arbete har redovi- sats i rapporten (Ds 1990177) Kommunernas roll i introduktionen av ny energiteknik.

Regeringen har i december 1990 uppdragit åt statens energiverk att utreda förutsättningarna för att kunna engagera kommunerna mer aktivt i arbetet med att utveckla ny teknik för effektiv energianvändning och småskalig energiproduktion i linje med kommunsamrådsgruppens förslag. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den ljuli 1991.

För egen del vill jag framhålla att det kan finnas behov av att förstärka kommunernas möjligheter att engagera sig i arbetet med att introducera ny energiteknik. I avvaktan på att energiverket redovisar resultatet av sitt uppdrag till regeringen är jag dock inte beredd att nu ta ställning till kommunsamrådsgruppens förslag.

F önsöks'verksamhet rörande effektiv envrgian vändning

Statens energiverk stöder i samverkan med energimarknadens aktörer försöksverksamhet rörande effektiv energianvändning. Det gäller bl. a. att utveckla energitjänstföretagens och kommunernas möjligheter att engage- ra sig aktivt på energiområdet. Energiverket har i en skrivelse till regering- en i september 1990 redovisat en modell för att skapa konkurrens mellan åtgärder som syftar till en ökad eltillförsel resp. effektivare användning av el. Modellen innebär bl.a. att kraftproducenter skall kunna lösa in effek- tiviseringsåtgärder hos distributörer genom en s.k. elbörs. Genom model- len skulle konkurrensen mellan tillförsel- och användaråtgärder öka på elmarknaden. Verket föreslår att en sådan modell prövas. Enligt min uppfattning är det viktigt att den nya näringspolitiska myn- 53

• Sida 54
•  Original

digheten även fortsättningsvis aktivt stöder försöksverksamhet rörande Prop. 1990/91:88 effektiv energianvändning. Jag är inte beredd att nu ta ställning till vilka Bilaga ] möjligheter den föreslagna elbörsen kan ge när det gäller att effektivisera energianvändningen. Några praktiska försök har enligt vad jag erfarit hittills inte genomförts. Jag finner det därför motiverat att den näringspo- litiska myndigheten i samråd med kraftproducenterna och eldistributörer- na undersöker förutsättningarna för försöksverksamhet med köp av ener- gieffektiviseringsåtgärder (elbörs). exempelvis i ett storstadsområde.

6 Åtgärder för att främja kraftvärme, m.m. 6.1 Inledning

I det följande föreslår jag förändringar av beskattningen av bränsle som används för kraftvärmeproduktion.

Vidare föreslår jag att den'nuvarande skattebefrielsen för elkraft som förbrukas i s.k. avkopplingsbara elpannor upphör. '

6.2 Beskattning av kraftvärme

Mitt förslag: Vid kraftvärmeproduktion får den allmänna energi- skatten på insatt bränsle dras av. I övrigt behålls nuvarande beskatt- ningsprinciper.

Skälen för mitt förslag: Punktskatterna på bränslen är differentierade bl.a. i avsikt att styra bränslevalet. Tidigare var syftet främst att stimulera till en övergång från olja till andra bränslen. Under senare år har bränsle- nas miljöeffekter alltmer blivit utgångspunkten vid bestämningen av skat- tesatserna. Koldioxidskatten innebär en kraftig ekonomisk styrning från fossila bränslen med hög kolhalt till sådana bränslen med lägre kolhalt eller till biobränslen.

Ett kraftvärmeverk definieras som en anläggning vilken är avsedd för bränslebaserad samtidig produktion av el och värme. där båda produkter- na framställs i mer än obetydlig omfattning och båda nyttiggörs.

Kraftvärmeteknikens energieffektiva och därmed miljövänliga sampro- duktion av el och nyttiggjord värme har hittills inte fått någon särskild fördel i beskattningshänseende. Det finns därför skäl att ändra energibe- skattningen så att kraftvärmeteknikens konkurrenskraft generellt stärks gentemot såväl kondenskraftproduktion som ren värmeproduktion.

Mot bakgrund härav och av de skäl som nyss (avsnitt [) har'redovisats. anserjag att energibeskattningen bör ändras så att kraftvärmen undantas från allmän energiskatt på bränslen. Mitt förslag innebär att endast kol- dioxidskatt tas ut för det bränsle som åtgår för värmeproduktionen i kraftvärmcanläggningar. Härigenom uppnås konkurrensfördelar för kraftvärmeproduktion gentemot kondenskraft- och värmeproduktion utan 54

• Sida 55
•  Original

att beskattningens påverkan på bränslevalet i kraftvärmen upphävs. I alla Prop. 1990/91: 88 alternativ betalas eventuell svavelskatt och kväveoxidavgift. Bilaga 1

Jag bedömer att skatteintäktsbortfallet, med l989 års produktionsför- hållanden, uppgår till ca l30 milj. kr. per år.

Skatteförändringen innebär kostnadsminskningar i många befintliga kraftvärmeanläggningar.

Jag bedömer vidare att denna lättnad i beskattningen av kraftvärmepro- duktion med fossila bränslen är möjlig utan nämnvärd försämring av biobränslenas relativa konkurrenskraft. '

Ändringen bör träda i kraft den 1 juli l99l. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Åsbrink. Jag kommer strax att redovisa förslag till dels ett investeringsstöd som är avsett att säkerställa den ekonomiska konkurrenskraften för en utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme (avsnitt 7.2), dels ett särskilt stöd för att säkerställa fortsatt användning av biobränslen i befintliga anläggningar (avsnitt 7.3).

Det är viktigt att möjligheten till energieffektiv och miljövänlig elpro- duktion i kraftvärmeanläggningar utnyttjas. Jag avser att noga följa ut- vecklingen när det gäller såväl utbyggnaden av kraftvärme som utnyttjan- det av de befintliga anläggningarna, inte minst inom industrin. Jag vill i det sammanhanget erinra om att riksdagen på regeringens förslag (prop. 1989/901111. SkU3l, rskr. 357) den 1 januari 1991 införde möjlighet för industrier som har kraftvärmeproduktion som används i den egna indust- riella verksamheten att välja mellan att göra avdrag för skatten på bränsle eller skatten på elkraft.

6.3 Beskattning av el i avkopplingsbara elpannor

Mitt förslag: Skattebefrielsen för elkraft som används i avkopplings- bara elpannor upphör.

Skälen för mitt förslag: Befrielse från energiskatt på el som under vissa - förutsättningar förbrukats i s.k. avkopplingsbara elpannor har förekom- mit sedan början av l950—talet.

Den 1 januari 1984 ändrades reglerna för denna återbetalning av energi- skatt (prop. 1983/84z28, SkU9. rskr. 97). Som följd av ändringen ökade antalet elpannor mycket kraftigt. Särskilt stor var ökningen under åren 1984 och 1985. Det finns numera drygt 300 avkopplingsbara elpannor med en sammanlagd effekt på ca 3000 MW. Ungefär två tredjedelar av den installerade effekten finns i fjärrvärmenäten och resten inom indu- strin.

Den 1 juli 1988 förenklades reglerna (prop. 1987/88:163. SkU36, rskr. 315). Genom förändringen infördes skattebefrielse i stället för den tidigare återbetalningen av inbetalad energiskatt. Förutsättningarna för skattebe- frielse för el använd i avkopplingsbara elpannor anges i lagen (l957:262) om allmän energiskatt. 55

• Sida 56
•  Original

Bilaga 1

Det viktigaste motivet för skattebefrielsen av avkopplingsbara elpannor har varit att det har ansetts önskvärt att under tidsperioder med en god tillgång på billig el från vatten- och kärnkraft denna el utnyttjas till att ersätta olja i värmepannor. På så sätt har användningen av eldningsoljor kunnat minskas avsevärt.

Under perioder då efterfrågan på el har varit så hög att även oljebaserad elproduktion varit nödvändig för att klara kraftbalansen har skattebefriel- se inte medgivits. För att undvika framtida låsningar till dessa elpannor har vidare krävts att de när som helst skall kunna stängas av och att motsvarande värmeproduktion då har kunnat ske med annan uppvärm- ningsanordning.

Användningen av avkopplingsbara elpannor varierar avsevärt mellan åren och beror främst påtillgången på vattenkraft. Under de senaste åren har de avkopplingsbara elpannorna kunnat användas praktiskt taget utan in- skränkningar. eftersom det har rått en stark kraftbalans med ovanligt god tillgång på vattenkraft. Den oljebaserade elproduktionen behövde därför endast utnyttjas marginellt. År 1990 användes ca 9.5 TWh el i avkoppling- sbara elpannor. _

Oljans andel av energiinsatsen i fjärrvärmenäten har minskat kraftigt, från 90% år 1980 till 11% år 1989. Oljan -har ersatts av fasta bränslen. spillvärme. värmepumpar m.m. De tidigare skälen för att stimulera till användning av avkopplingsbara elpannor för att ersätta olja har således efter hand försvagats. Systemet med skattebefrielse har även mött viss kritik för att det i flera fall anses ha medfört att investeringar i pannor för fasta bränslen skjutits upp.

Enligt min mening bör skattebefrielsen för el som förbrukas i avkopp- lingsbara elpannor nu upphöra. De därigenom ökade skatteintäkterna motsvarar ungefärligen de statsfinansiella kostnaderna för mitt nyss (av- snitt 6.2) redovisade förslag om att införa en Skattelättnad för kraftvärme.

En förutsättning för den nu gällande skattebefrielsen är att elleveranser- na till pannorna sker enligt särskilda kontrakt i vilka ingår att elleveransen kan avbrytas av elleverantören. när så erfordras av kraftsystemskäl. Det bör ligga i kraftföretagens intresse att dessa stora elpannor även fortsätt- ningsvis kan styras så att de inte belastar elförsörjningen under tider då knapphet på el råder. Det finns således starka skäl för kraftföretagen att även fortsättningsvis tillämpa särskilda kontrakt för elleveranser till av- kopplingsbara elpannor. Enligt min bedömning kommer därför dessa pan- nor i huvudsak att utnyttjas som hittills i det svenska kraftsystemet.

Skattebefrielsen för el som förbrukas i avkopplingsbara elpannor bör upphöra den ljuli l99l.

Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Åsbrink.

• Sida 57
•  Original

7 Stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen PFOP- 1990/91188 Bilaga 1 7.1 Bakgrund

Under senare år har en ökad användning av biobränslen främjats genom bl.a. en aktiv energiskattepolitik. statliga oljecrsättningsprogram och stöd till forskning och utveckling. Den koldioxidskatt på fossila bränslen, som infördes den ljanuari 1991. innebär att konkurrenskraften för biobränslen har förbättrats ytterligare. chionalpolitiskt stöd kan lämnas bl.a. till anläggningar där energiråvara i form av flis framställs eller förädlas.

Koldioxidskatten får en mindre styrverkan för bränslevalet vid kraftvär- meproduktion än vid värmeproduktion. eftersom denna skatt får dras av vid produktion av beskattad el. Miljöavgiftsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1989z83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken att elproduktion med miljöfördelar skulle främjas genom ett system med bidrag för varje producerad kWh. Bl. a. föreslogs att den som producerar el med bränslen som inte ger ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären skulle få bidrag med 10 öre per producerad kWh el. Biobränslena bedöm- des med detta bidragssystem få en rimlig konkurrenskraft vid elproduk- tion. Vidare föreslogs ett stöd till elproduktion i vindkraftverk. Jag åter- kommer strax till frågan om stöd till vindkraft (avsnitt 8.4.3).

Miljöavgiftsutredningens förslag har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna har redovisats i en bilaga till proposition 1989/90: 141 om vissa ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken. m.m. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats och finns tillgäng- lig i miljödepartementet. dnr 6— 3177/89.

Vid remissbehandlingen framkom att ett rent driftsstöd har betydande nackdelar. Bl. a. framhöll många remissinstanser att ett driftsbidrag knap- past skulle få någon betydande styrverkan vid valet av anläggning. efter- som det upplevs som mycket osäkert. Ett invcsteringsbidrag är enligt många remissinstanser att föredra. eftersom ett sådant kan betraktas som en säker post i investei'ingskalkylen.

Även invcsteringsbidrag kan dock. om det utformas felaktigt. ha vissa nackdelar. Exempelvis finns risk att ett sådant bidrag höjer prisnivån på den utrustning som avses. Det finns också risk att bidragsköer uppstår. t. ex. när anslagstilldelningen är begränsad. Detta kan försena investering- arna.

Jag kommer senare (avsnitt 8.2) att föreslå särskilda insatser för att utveckla biobränsletekniken och förstärka biobränslenas konkurrenskraft på lång sikt. Om biobränslena skall kunna spela någon avgörande roll för omställningen av energisystemet krävs dock att en stabil marknad för biobränslen byggs upp redan under de närmaste åren.

Det pågående omställningsprogrammet för jordbruket kan innebära att utbudet ökar av energiskogsflis. ettåriga energigrödor och andra biobräns- len. Enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90: 146. JoU25, rskr. 327) kan anläggningsstöd erhållas bl. a. för plantering av energiskog.

Det är angeläget att användningen av biobränslen vid kraftproduktion ökar. i första hand i kraftvärmeverk. Jag anser därför att de ekonomiska 57

• Sida 58
•  Original

Bilaga 1

förutsättningarna för att uppföra anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen bör förbättras genom ett stöd som lämnas under en övergångstid.

De synpunkter som framkom vid remissbehandlingen av miljöavgiftsut- redningens förslag talar för att stödet bör utformas som ett investerings- stöd.

1 det följande föreslår jag vissa åtgärder för att främja investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen samt särskilda åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintlig biobränsleba- serad kraftvärme.

Som jag tidigare (avsnitt 5.2) har anfört bör stödreglerna tillämpas på ett sådant sätt att snedvridning av handel eller konkurrensförhållanden o.d. inte uppstår i strid med Sveriges internationella åtaganden.

7.2 Investeringsstöd

Mitt förslag: Ett bidrag på 4 000 kr. per kW installerad eleffekt lämnas för investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen. Bidrag lämnas även för ombyggnad av befintliga värme- verk och fossilbränslebaserade kraftvärmeverk till anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen. Bidrag lämnas i sådana fall med 25 % av investeringkostnaden för ombyggnaden. Bidraget får dock inte överstiga 4000 kr. per kW installerad eleffekt.

Stödsystemet träderi kraft den ljuli 1991 och avser anläggningar som har beställts tidigast den 20 februari 1991. Stödsystemet gäller under en femårsperiod.

Skälen för mitt förslag: Stödet till investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen bör lämnas som ett bidrag per kW installerad eleffekt. Härigenom främjas en hög elverkningsgrad, dvs. en så stor elproduktion som möjligt från en given bränslemängd. Styreffek- ten är i detta avseendejämförbar med miljöavgiftsutredningens förslag om ett bidrag per kWh producerad el. Stödformen innebär vidare att beställa- rens incitament att hålla ned anskaffningskostnaden för anläggningen inte minskas. Detta motverkar risken för prishöjningar till följd av investe- rinngidraget. .

Stöd bör lämnas för nya anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen samt för ombyggnad av befintliga värmeverk och fossil- bränslebaserade kraftvärmeverk till anläggningar för kraftvärmeproduk- tion med biobränslen. Av praktiska skäl är det dock inte lämpligt att bidrag lämnas per kW eleffekt vid ombyggnad av befintliga verk. Kostna- derna för sådana ombyggnader varierar kraftigt och ett schablonbidrag per kW el skulle kunna ge felaktiga styreffekter. Bidraget vid ombyggnad bör därför relateras till investeringskostnaden för ombyggnaden.

Ett villkor för bidrag bör vara att biobränslen svarar för den huvudsakli- ga bränsleförsörjningen. Det bör dock godtas att även andra bränslen än

• Sida 59
•  Original

biobränslen används som komplement och som reservbränsle när särskil- Prop. 1990/91: 88 da skäl finns. Närmare föreskrifter i detta avseende bör utformas av den Bilaga 1 myndighet som skall administrera stödet.

Med biobränslen avser jag här exempelvis trädbränslen, energigrödor och halm. även i förädlad form såsom biogas. pellets m.m. Stöd bör inte lämnas till anläggningar där torv svarar för den huvudsakliga bränsleför- sörjningen.

Anläggningar enbart avsedda för eldning med osorterat avfall bör inte vara stödberättigade. Det kan dock från såväl energi- som miljömässiga utgångspunkter vara fördelaktigt att förbränna sorterade avfallsfraktioner, som miljömässigt är jämförbara med biobränslen. Sådana avfallsfrak— tioner bör därför i detta sammanhang likställas med biobränslen. Även kraftvärmeanläggningar som utnyttjar metangas som utvinns ur avfallsde- ponier bör vara berättigade till stöd.

Alla typer av anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen bör kunna komma i fråga för stöd. Det betyder att även kraftvärmeanlägg- ningar inom industrin, exempelvis s.k. industriellt mottryck, är stödberät- tigade.

Investeringskostnaden för anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen varierar avsevärt och beror främst på den teknik som väljs och på verkets storlek. Ett typiskt värde på investeringskostnaden för medel- stora verk kan bedömas vara 15 000 kr. per kW el. Investeringsbidraget bör enligt min mening uppgå till 4000kr. per kW installerad eleffekt. Ett sådant bidrag kan bedömas leda till att ny biobränslebaserad kraftvärme blir en konkurrenskraftig produktionsform i fjärrvärmen och industrin.

För ombyggnad av befintliga värmeverk och fossilbränslebaserade kraftvärmeverk till anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobräns- len bör bidrag lämnas med 25% av investeringskostnaden för ombyggna- den. Bidraget får dock inte överstiga 4000 kr. per kW installerad eleffekt.

Stödsystemet börträda i kraft den ljuli 1991 och avse anläggningar som har beställts tidigast den 20 februari 1991. Av skäl som jag tidigare har anfört. bl. a. risken för en prishöjande effekt. bör ett investeringsstöd inte ges permanent karaktär. Jag anser att Stödsystemet bör gälla under en femårs- period.

7.3 Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar

Mitt förslag: Ett bidrag på 1 000 kr. per kW installerad eleffekt lämnas till befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobrän- slen. Tidigare erhållet statligt stöd till investeringen räknas av. En förutsättning för stöd är att kraftvärmeverket skall ha beställts under perioden den ljanuari 1985 — den 19 februari 1991.

Skälen för mitt förslag: Jag har nyss (avsnitt 6.2) föreslagit att den allmänna energiskatten på insatt bränsle skall få dras av vid kraftvärme- 59

• Sida 60
•  Original

Bilaga 1

produktion med beskattade bränslen. Som jag då framhöll. bedömer jag att denna åtgärds negativa inverkan på biobränslenas konkurrenskraft i befintliga kraftvärmeanläggningar blir liten. För att säkerställa en fortsatt användning av biobränslen i dessa anläggningar anser jag dock att ett särskilt stöd bör lämnas. Stödet bör lämnas i form av ett engångsbidrag på 1 000 kr. per kW installerad eleffekt.

Det finns i dag 5— 10 anläggningar för kraftvärmeproduktion med bio- bränslen. För flertalet av dessa anläggningar har tidigare lämnats någon form av statligt stöd till investeringen. exempelvis från bränslemiljöfon- den. energiforskningsprogrammet, teknikutvecklingsprogrammet eller nå- got av investeringsprogrammen. Sådant stöd bör avräknas från bidraget på 1 000 kr. per kW.

Endast den del av eleffekten som kan bedömas vara hänförlig till bio- bränsleeldning bör vara stödgrundande. Exempelvis bör. i de fall flera pannor för olika bränslen försörjer samma turbin med ånga, stödet lämnas i pr0portion till biobränslepannans andel av den totala bränsleeffekten.

Ett villkor för stödet bör vara att anläggningsägaren förbinder sig att under en femårsperiod ha en faktisk användning av biobränslen, dock ej torv eller osorterat avfall, som uppgår till minst 85 % av den totala bränsle- förbrukningen i den biobränsleeldade pannan.

En avgränsning bör göras av de anläggningar som är berättigade till stöd på så sätt att dessa skall ha beställts under perioden den 1 januari 1985 — den 19 februari 1991. Kapitalkostnaden för anläggningar som har beställts före år 1985 kan bedömas vara så låg. att konkurrenskraften klaras utan tillkommande statligt stöd.

Befintliga kraftvärmeanläggningar inom industrin bör inte kunna kom- ma i fråga för detta stöd.

7.4 Medelsbehov m. m.

Enligt min bedömning bör 1000 milj. kr ställas till förfogande för stöd till anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen under den när- maste femårsperioden. Medlen bör under femårsperioden anvisas i form av årliga anslag på 200mi1j.kr. Jag återkommer senare (avsnitt 11) till anslagsfrågan.

Risken för bidragsköer bör minskas genom att den stödgivande myndig— heten. inom den totala medelsramen 1000 milj. kr., får möjlighet att fritt fördela sina åtaganden över femårsperioden. Utbetalningarna får dock inte överstiga det belopp som finns tillgängligt på anslaget.

Det bör ankomma på regeringen att bestämma om formerna för admini- strationen av stödet. För riksdagens information vill jag anmäla att det enligt min mening är lämpligt att stödet handhas av den nya näringspoli- tiska myndigheten (prop. 1990/91:87).

• Sida 61
•  Original

8 Utveckling och introduktion av ny energiteknik ETFP- 11990/91188 1 3 a 8.1 Inledning g

Det statliga encrgiforskningsprogrammct har bedrivits sedan år 1975. Riksdagen beslutade år 1990 (prop. 1989/90: 90. NU40, rskr. 337) om energiforskningsprogrammets utformning under perioden den 1 juli 1990 — den 30juni 1993. Jag återkommer senare (avsnitt 1 1)till anslagsfrågor- na för energiforskningsprogrammet under budgetåret 1991/92.

Energiforskningsprogrammet har innefattat stöd till bl.a. utveckling av teknik för produktion och utnyttjande av biobränslen. Ny miljövänlig teknik för förbränning av fasta bränslen har utvecklats och kommersialise- rats. Betydelsefulla steg har tagits i utvecklingen av storskalig vindkraft. Ny energieffektiv teknik har utvecklats inom den tyngre energikrävande processindustrin och bebyggelsesektorn. Kunskap och kompetens har vi- dare byggts upp. främst inom högskolan. när det gäller teknik som kan bli aktuell på marknaden under de kommande decennierna. Det gäller exem- pelvis bränsleceller och solceller.

Riksdagen har vidare anvisat betydande belopp för att utveckla och demonstrera ny energiteknik. Det gäller bl. a. oljeersättningsprogrammen (prop. 1980/81:49, NU19. rskr. 100 och prop. l983/84:62. NU9. rskr. 124). bränslemiljöfonden (prop. 1984/85:120. NU30. rskr. 362) och pro- grammet för utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområ- det (prop. 1985/86: 102. NU 17, rskr. 172). För närvarande kan stöd för att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik läm- nas ur energiteknikfonden (prop. 1987/88:90. NU40, rskr. 375).

Vid sidan av forsknings- och utvecklingsprogrammen har konjunkturan- passade investcringsprogram genomförts.

Utveckling och demonstration av ny energiteknik sker även inom bl.a. Vattenfall. de privata kraftföretagen och Svensk Energiutvcckling AB.

Jag kommer i det följande att föreslå ett program för fortsatt utveckling och introduktion av nyteknik i enlighet med de riktlinjer för energipoliti- ken, som jag tidigare (avsnitt 1) har redovisat. Programmet innebär en utvidgning av den nuvarande energiteknikfonden samt särskilda utveck- lingsinsatser för biobränslen och vindkraft. Vidare föreslås stöd till inves- teringari vindkraftverk och solvärmcanläggningar.

Som jag tidigare (avsnitt 5.2) har anfört bör stödreglerna tillämpas på ett sådant sätt att snedvridning av handel eller konkurrensförhållanden o.d. inte uppstår i strid med Sveriges internationella åtaganden.

8.2 Särskilda insatser för utveckling av biobränsleteknik

Omfattande forskningsinsatser rörande biobränslen har gjorts och pågår. bl.a. inom ramen för energiforskningsprogrammet och med stöd från energiteknikfonden. Flera samarbetsprojekt av utvecklingskaraktär drivs av kraftbranschen tillsammans med bl.a. kommuner och Skogsindustri. Förutsättningarna för och konsekvenserna av en väsentligt ökad an— vändning av biobränslen särskilt vid storskalig elproduktion är inte till- räckligt kända. bl. a. avseende kostnader och miljöaspekter. 61

• Sida 62
•  Original

Jag avser att senare i dag föreslå regeringen att en biobränslekommission Prop. 1990/91: 88 tillkallas för att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kom- Bilaga 1 mersiell användning av biobränslen och lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft på lång sikt. Kommissionen bör med förtur redovisa överväganden och förslag om samordning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser för biobränslen. Kommissionen bör redo- visa resultatet av sitt arbete senast den 1 juli 1992.

8.3 En utvidgad energiteknikfond 8.3.1 Bakgrund

Encrgiteknikfonden inrättades den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:90, NU40, rskr. 375). Stöd ur fonden lämnas för att utveckla eller förbereda kommer- siell introduktion av ny energiteknik eller ny miljöskyddsteknik. Föreskrif- ter för stödet har meddelats i förordningen (1988:805) om statligt stöd ur energiteknikfonden. m.m.

Fonden finansierades ursprungligen via den särskilda skatten på olja. Sedan denna skatt slopades den 1 januari 1991 finansieras fonden via den allmänna energiskatten (prop. 1989/90:111, SkU31, rskr. 357). Fonden tillförs för närvarande medel som motsvarar 10 kr. per kubikmeter olja av den allmänna energiskatten på oljeprodukter.

Regeringen beslutade den 14 juni 1988 att statens naturvårdsverk får disponera högst 25 milj. kr. per budgetår ur energiteknikfonden för stöd till utveckling av ny miljöskyddsteknik utanför energiområdet. Fonden i öv- rigt administreras av statens energiverk.

Stödet ur energiteknikfonden har utvärderats av energiforskningsnämn- den under våren 1990. Utvärderingen har publicerats i rapporten Stödfor- mer för encrgiteknisk utveckling (Efn rapport 36). En slutsats är att fonden i huvudsak har fungerat bra men att vissa justeringar av stödregler m.m. bör genomföras. En sammanfattning av nämndens rapport och en sam- manställning av remissinstansernas synpunkter har publicerats i rapporten (Ds 1991:4) Energiutrcdningar åren 1989 och 1990.

8.3.2 Inriktning av stödet

Mitt förslag: Utveckling av storskalig vindkraft samt utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer ges ökad prioritet vid fördelning av stödet ur energiteknikfonden.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande riktlinjer för stödet ur encrgi- teknikfonden (prop. 1987/88:90. NU40, rskr. 375) kan stöd ur fonden _ lämnas till projekt vars ändamål är att utveckla eller förbereda kommer- siell introduktion av ny energiteknik. Chefen för miljö- och energidepartementet angav vid sin anmälan av frågan om inrättande av fonden (prop. 1987/88:90 s. 76) exempel på stöd- berättigade projekt. Sådana projekt är bl.a. utveckling av teknik för små- 62

• Sida 63
•  Original

skaliga kraftvärmeanläggningar. vindkraftverk och teknik som medger Prop. 1990/91:88 direkt utnyttjande av solenergi. Bilaga 1

Som andra exempel angavs utveckling av bränslcdrivna värmepumpar, ny kulvertteknik förfjärrvärme och teknik som medger att miljöpåverkan av förbrännings- och förgasningsanläggningar kan minskas. Föredragande statsrådet framhöll att teknik som möjliggör en ökad användning av in- hemska bränslen särskilt bör uppmärksammas.

Stöd kan även lämnas till vissa projekt som rör energianvändning, exempelvis utveckling av teknik som innebär en effektivisering av elan- vändningen.

Enligt min mening är det angeläget att utvecklingen fortsätter av sådan teknik. exempelvis biobränsleteknik, som hittills har kunnat stödjas via energiteknikfonden. Jag anser dock att några teknikområden bör ges ökad prioritet. Jag bedömer att ett medelstillskott till fonden är nödvändigt för att möjliggöra en sådan satsning.Jagåterkommerstrax(avsnitt8.3.5)ti11frågan om medelsbehovet. 1 det följande anger jag de teknikområden som enligt min mening bör ges ökad prioritet vid stödgivningen.

l-lög prioritet bör ges åt projekt som innebär utveckling av storskalig vindkraft. Jag återkommer strax (avsnitt 8.4.2) till denna fråga.

Användning av motoralkoholer som drivmedel har fördelar från såväl miljö- som beredskapssynpunkt. Det är angeläget att stimulera utveckling- en av teknik för alternativa drivmedel och att genomföra försök med fordon i tätortsmiljö för att vinna erfarenheter av hantering och använd- ning av alternativa drivmedel. Jag anser att transportforskningsberedning- en bör få disponera 30 milj. kr. per år under fyra år från energiteknikfon- den för stöd till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande använd- ning av motoralkoholer. Transportforskningsberedningen bör vid stödgiv- ningen samråda med den nya näringspolitiska myndigheten och statens naturvårdsverk.

Jag har tidigare (avsnitt 5) redovisat mitt förslag till program för effekti- vare användning av energi. Enligt min mening bör medel från energitek- nikfonden utnyttjas för vissa delar av detta program. Det gäller delpro- grammet för demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder (avsnitt 5.4) samt delprogrammet för demonstrations- och pilotanlägg- ningar inom industrin (avsnitt 5.5).

8.3.3 Utformning av stödet, m. m.

Mitt förslag: Stöd ur energiteknikfonden kan i fortsättningen även lämnas till programorienterad verksamhet och kollektivforskning inom energiområdet. Stöd ur energiteknikfonden kan i fortsättningen lämnas i form av bidrag. villkorliga bidrag, lån och lånegarantier.

Energiforskningsnämnden föreslår i rapporten SIöcf/Örmerjör encrgitek- nisk utveckling bl.a. att stödet ur energiteknikfonden skall göras mer 63

• Sida 64
•  Original

Bilaga 1

flexibelt genom att anpassas till situationen i varje enskilt fall. Nämnden framhåller att en förutsättning för god flexibilitet är att den stödgivande myndigheten har tillgång till ett brett spektrum av stöd. Nämnden anser att stödnivån bör kunna uppgå till 100%. Nämnden föreslår även att lån skall införas som ny form för stöd från energiteknikfonden.

Statens energiverk framhåller i sitt remissyttrande över nämndens rap- port att det är mycket angeläget att möjligheter skapas att främja mer sammanhållna program. Häri bör innefattas möjligheter att stödja kollek- tivforskning. Verket anser att någon förändring av den högsta stödnivån om 50 % inte bör genomföras. Verket instämmer i energiforskningsnämn- dens bedömning att stöd under vissa förutsättningar bör kunna lämnas i form av lån.

Skälen för mitt förslag: Jag anser att stöd ur energiteknikfonden även i fortsättningen bör kunna lämnas med högst 50% av investeringskostna- den. Stödregler med denna utformning ligger bl.a. väl i linje med de principer för stödgivning som finns inom EG. Undantagsvis bör dock energiforskningsprogrammet kunna komplettera energiteknikfonden så att den totala stödnivån uppgår till 100%.

Enligt nuvarande riktlinjer för stödet ur energiteknikfonden (prop. 1987/88:90, NU40. rskr. 375) bör en samordning ske mellan energiteknik- fonden och energiforskningsprogrammet. Det bör ankomma på ansvariga myndigheter att utforma riktlinjer för fondens verksamhet så att energitek- nikfonden kan komplettera energiforskningsprogrammet i den senare de- len av utvecklingsproccssen.

Stödet ur energiteknikfonden kan med nuvarande föreskrifter lämnas främst till uppförande av anläggningar och genomförande av enskilda projekt. Jag instämmer i energiverkets bedömning att det är angeläget att även programorienterad verksamhet och kollektivforskning kan stödjas med medel ur energiteknikfonden. Utvecklingsprogrammen kan genomfö- ras i samarbete mellan den stödgivande myndigheten och övriga aktörer. exempelvis utrustningstillverkare, energibolag, kommuner eller den ener- gianvändande industrin. Jag anser att en förändring av föreskrifterna för stödet bör göras så att det tydligt framgår att stöd även kan lämnas till programorienterad verksamhet och kollektivforskning.

Enligt nuvarande riktlinjer bör stödet huvudsakligen lämnas till bestäl- larna av den nya tekniken. Även utrustningstillverkare m.fl. kan undan- tagsvis ges stöd. om detta krävs för att underlätta för användarna att ta ny teknik i anspråk. Energiverket påpekar i sitt remissyttrande att stöd till utrustningstillverkare lämpligen kan lämnas i form av ett villkorligt lån. Verket anser att sådant stöd bör lämnas främst ide fall en kommersialisering av den nya tekniken kan förutsättas ske inom 5 — 10 år. Jag delar energiver- kets bedömning att det i vissa fall kan vara lämpligt med ett stöd i form av ett lån.

Stöd ur energiteknikfonden bör således fortsättningsvis kunna lämnas i ferm av bidrag. villkorliga bidrag. lån och lånegarantier.

• Sida 65
•  Original

8.3.4 Ansvar för stödgivningen . Prop. 1990/91 : 88

Energiforskningsnämnden (Efn) föreslår i rapporten SIöd/brmerför energi- Bilaga 1 teknisk utveckling att ansvaret för stödet ur energiteknikfonden skall för- delas på statens energiverk. styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Byggforskningsrådet (BFR).

I sina remissyttranden över rapporten motsätter sig statens energiverk och WST en uppdelning av handläggningsansvaret på olika programor- gan. STU. som tillstyrker Efns förslag. föreslår att en särskild nämnd skall bildas för att pröva ärenden om stöd ur energiteknikfonden. BFR. statens naturvårdsverk och Sveriges Industriförbund tillstyrker Efns förslag.

Det bör ankomma på regeringen att bestämma om administrationen för stödgivningen. För riksdagens information vill jag dock redovisa min bedömning i denna fråga. Regeringen har nyligen (prop. 1990/91:87) föreslagit att en myndighet för näringspolitiska frågor skall inrättas. Arbe- tet med utformningen av den nya myndighetens organisation pågår. Ett ställningstagande till ansvarsfördelningen för stödgivning ur energiteknik- fonden bör ske i samband med detta arbete.

Statens naturvårdsverk bör dock även i fortsättningen besluta om stöd till ny miljöskyddsteknik utanför energiområdet.

Vidare bör, som jag nyss (avsnitt 8.3.2) har anfört. transportforsknings- beredningen disponera vissa medel ur energiteknikfonden för stöd till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoral- koholer.

8.3.5 Medelsbehov och finansiering

En förutsättning för att de insatser som jag nyss har föreslagit skall kunna genomföras är att energiteknikfonden tillförs ytterligare medel. Jag beräk- nar medelsbehovet till 1 10 milj. kr. per år under den närmaste femårsperi- oden. Jag föreslår att dessa medel tillförs fonden via ett anslag på statsbud- geten. Jag återkommer senare (avsnitt 11) till anslagsfrågan.

Utöver detta belopp bör fonden även i fortsättningen tillföras medel som motsvarar 10 kr. per kubikmeter olja av den allmänna energiskatten på oljeprodukter.

8.4 Stöd till utveckling och introduktion av vindkraft

8.4.1 Inledning

Om vindkraften skall kunna ge ett betydande tillskott till landets elenergi— 1örsörjning bör utbyggnaden sannolikt ske i huvudsak med stora vind- kraftverk (större än 1 000 kW). Medelstora och mindre verk kan ge värde— fulla tillskott till lokal och regional elförsörjning. Som ett räknecxempcl kan anges att det behövs omkring 1 200 aggregat för att åstadkomma årsproduktionen lOTWh med stora vindkraftverk. om medelstorleken på aggregaten är 3 MW. För att åstadkomma motsva- rande kraftproduktion med aggregat i storleken 100 kW skulle. flera tiotu- sental aggregat krävas. 65

• Sida 66
•  Original

År 1985 tillkallade regeringen en särskild utredare för att föreslå lämpli— Prop. 1990/91 : 88 ga lägen för stora vindkraftverk i Sverige. Utredningen antog namnet Bilaga 1 vindkraftsutredningen. Utredningen överlämnade sitt betänkande (SOU 1988:32) Läge för vindkraft till regeringen år 1988. Betänkandet har re- missbehandlats. Regeringen har nyligen i propositionen 1990/9 1 : 90 om en god livsmiljö behandlat betänkandet och remissinstansernas synpunkter. Mot bakgrund av utredningens redovisning kan det bedömas vara möjligt att finna lägen för lokalisering av en årlig produktion på 2—5 TWh storskalig vindkraft på land och omkring 20 TWh till havs.

För den storskaliga vindkraften fordras det fortfarande flera utveck- lingssteg innan tekniken blir fullt kommersiell. Kostnaderna för elproduk- tionen bedöms bli höga även efter ytterligare utvecklingssteg och i seriepro- duktion. Däremot kan mindre och medelstor vindkraft betraktas som be- prövad kommersiell teknik nied kostnader i nivå med vad annan ny kraft skulle kosta.

1 det följande kommer jag att föreslå dels särskilda insatser för utveck- ling av storskalig vindkraft. dels ett stöd till investeringar i vindkraftverk.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att det är angeläget att småskalig vindkraft erbjuds rimliga villkor för leverans av eltill nätet. Genom en ändring av ellagen (prop. 1986/87:167, NU 1987/88: 7. rskr. 56) infördes år 1988 skyldighet för eldistributionsföretag att köpa el från små elproduk- tionsanläggningar. upp till 1 500 kW. inom företagets distributionsområ— de. Samtidigt gavs de små producenterna möjlighet att få skäligheten i pris och andra villkor prövad av en oberoende statlig instans.

Genom lagändringen gavs alla små elproducenter den fasthet i reglerna som krävs för att de skall våga investera i en elproduktionsanläggning som i praktiken endast kan leverera till det lokala eldistributionsföretaget. Storleksgränsen. 1 500 kW. inrymmer flertalet "oberoende" små vatten- eller vindkraftverk. ,

Jag bedömer att dessa regler nu har varit i kraft så lång tid att en första utvärdering bör göras. Därvid bör behovet av regeländringar prövas. Ut- värderingen bör omfatta alla lagregler eller andra förutsättningar som kan ha betydelse för utbyggnad och drift av småskalig vindkraft. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

8.4.2 Insatser för utveckling av storskalig vindkraft

1 Sverige har betydande insatser gjorts för utvecklingen av den storskaliga vindkraften. Den statliga vindkraftssatsningen. som inleddes år 1975, har varit inriktad på grundläggande forskning och utveckling av storskalig vindkraft. Två prototypaggregai. Maglarp (3000 kW) i Skåne och Näsud- den (2 000 kW) på Gotland. har byggts och utvärderats. Erfarenheterna har i stort sett varit goda och utvecklingen fortsätter. 1 aggregatet i Näsudden håller rotor. turbin m.m. på att bytas ut mot nyutvecklade komponenter. Vattenfall överväger dessutom att, inom ramen för sitt utvecklingspro- gram för vindkraft. uppföra en gruppstation bestående av fem landbasera- de stora vindkraftsaggregat vid Näsudden. 1 Blekinge har en industrigrupp genomfört en omfattande studie av de 66

• Sida 67
•  Original

industriella förutsättningarna för att bygga havsbaserad storskalig vind- Prop. 1990/91: 88 kraft. lndustrigruppen har nyligen i en skrivelse till regeringen och kraft- Bilaga 1 företagen föreslagit att en grupp stora havsbaserade vindkraftsaggregat skall uppföras i södra Kalmarsund.

Staten stöder bl.a. genom energiforskningsprogrammet grundläggande forskning inom vindkraftsområdet. Det ankommeri första hand på kraft- företagen att svara för att den storskaliga vindkraften utvecklas och de- monstreras. Detta kan ske bl.a. genom att kraftindustrin beställer och utprovar aggregat. Staten kan understödja denna verksamhet bl. a. genom stöd ur energiteknikfonden.

Som jag nyss (avsnitt 8.3.2) har anfört bör därför vid stödgivningen ur energiteknikfonden en ökad prioritet ges åt projekt som innebär utveckling av storskalig vindkraft.

8.4.3 Stöd till investeringar i vindkraftverk

Mitt förslag: Ett bidrag med 25% av investeringskostnaden lämnas för investeringar i vindkraftverk med en eleffekt på minst 60 kW. lnvesteringsstödet kan inte kombineras med statligt forsknings- eller

utvecklingsstöd. Stödsystemet träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller under en femårsperiod.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare (avsnitt 7) redogjort för miljöav- giftsutredningens förslag om bidrag till elproduktion med miljöfördelar. - Utredningens förslag innefattade även ett stöd till vindkraft på 14 öre per kWh el. Liksom vad gäller stödet till biobränsleeldad elproduktion fram- . kom vid remissbehandlingen av förslaget att ett investeringsstöd är att föredra framför ett driftsstöd.

Jag anser att det är angeläget att incitamenten att satsa på utbyggnad av vindkraft stärks. De ekonomiska förutsättningarna för att uppföra vind- kraftverk bör därför förbättras genom ett tidsbegränsad investeringsstöd.

Enligt min bedömning bör investeringsstödet lämnas i form av ett bidrag med 25% av investeringskostnaden. lnvesteringsstödet bör inte kunna kombineras med statligt forsknings- eller utvecklingsstöd. Eftersom sådant stöd huvudsakligen ges till storskalig vindkraft kommer invcste- ringsstöd främst att kunna lämnas för små och medelstora vindkraftverk.

Jag har erfarit att boverket. tillsammans med andra berörda myndighe- ter, för närvarande utarbetar föreskrifter och allmänna råd till kommuner och länsstyrelser om handläggningen m.m. av ärenden rörande små och medelstora vindkraftverk. Boverket arbetar även med riktlinjer för typ- godkännande av små vindkraftverk. Arbetet avses slutföras under år 1991.

Jag anser att en förutsättning för att investeringsstöd skall kunna lämnas bör vara att vindkraftsanläggningarna uppfyller vissa kvalitetskrav och för- läggs till platser med acceptabla vindförhållanden. En nedre storleksgräns på 60 kW eleffekt bör tillämpas. Det bör ankomma på den myndighet som administrerar stödet att utforma erforderliga villkor. 67

• Sida 68
•  Original

Stödsystemet bör träda i kraft den 1 juli 1991 och gälla under en Prop. 1990/91:88 femårsperiod. Bilaga 1 För riksdagens information vill jag anmäla att det enligt min mening är lämpligt att den nya näringspolitiska myndigheten får ansvaret för stödgiv- ningen. För stödet bör anvisas 250 milj. kr. under den närmaste femårsperioden. Medlen bör under femårsperioden anvisas i form av årliga anslag på 50 milj. kr. Jag återkommer strax (avsnitt 1 1) till anslagsfrågan. Risken för bidragsköer bör minskas genom att den stödgivande myndig- heten, inom den totala medelsramen 250 milj. kr., får möjlighet att fritt fördela sina åtaganden över femårsperioden. Utbetalningarna får dock inte överstiga det belopp som finns tillgängligt på anslaget.

8.5 Stöd till investeringar i solvärmeanläggningar 8.5.1 Bakgrund

Genom 1979 års energipolitiska beslut (prop. 1978/79:115 NU60, rskr. 429) fastlades det s.k. Sol—85-programmet, som innebar en satsning på forskning, utveckling och experimentbyggande kring solvärme. värmelag- ring och värmepumpar.

Stödet till forskning och utveckling på solenergiområdet kompletterades med investeringsstöd. Riksdagen beslutade år 1985 (prop. 1984/85: 120, NU30. rskr. 362) att det tidigare investeringsstödet skulle förlängas till utgången av år 1986. Genom regeringsbeslut den 18 december 1986 ställde regeringen ytterligare lOmilj.kr. till förfogande för stöd till solvärme för tiden efter den 31 december 1986. Dessa medel, som disponerades av bostadsstyrelsen (numera boverket) och statens energiverk, var förbrukade hösten 1988. Sedan dess har inget stöd lämnats för investeringar i solvär- me. Däremot pågår ett forskningsprogram för utveckling av groplager, produktionsmetoder för solfångare. m.m. inom energiverket och BFR. .

Sverige anses ha en ledande position internationellt sett när det gäller kompetens inom solvärmetekniken. Det låga oljepriset under senare år har dock medfört en sämre marknad för solvärmeanläggningar. Antalet leve- rantörer har därför minskat.

Kostnaden för solvärmeteknik är än så länge alltför hög för att solvärme utan särskilda bidrag skall kunna klara konkurrensen med andra uppvärm- ningsalternativ.

• Sida 69
•  Original

8.5.2 Utformning av stödet, medelsbehov m. m. Prop. 1990/91: 88 Bilaga 1 Mitt förslag: Bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar läm- nas med högst 25 % av investeringskostnaden. Stödsystemet träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller under en femårsperiod.

Skälen för mitt förslag: Det tidigare investeringsstödet lämnades inled- ningsvis med 50 % av investeringskostnaden. Från år 1987 var bidragsan- dclen 35 %. Bidragsbehovet kan i dag bedömas ha sjunkit, bl.a. eftersom de konkurrerande energislagen har fördyrats sedan koldioxidskatt och svavel- skatt infördes den ljanuari 1991. .

1 en underlagsrapport till miljöavgiftsutredningen (SOU 1989284 bil.6) angavs kostnader för solvärme på mellan 45 och 60 öre per kWh. [ detta ingår även kostnaden för värmelagring. Huvuddelen av dessa kostnader är kapitalkostnader. Den årliga drifts- och underhållskostnaden kan uppskat- tas till 1.5% av anläggningskostnaden. Den pågående teknikutvecklingen inom området innebär att det är rimligt att räkna med en sänkning av kostnaden under de närmaste åren.

Det investeringsstöd som nu inrättas bör lämnas som ett bidrag med 25 % av investeringskostnaden. I denna kostnad bör inräknas kostnaden för såväl solfångare som ledningar. reglerutrustning och installation. Däremot inräk- nas normalt inte kostnaden för anordning för lagring av solvärme.

För riksdagens information vill jag anmäla att boverket enligt min bedömning bör ansvara för stöd till solvärme i bostäder och den nya näringspolitiska myndigheten för stöd till solvärme inom övriga använd- ningsområden. Detta överensstämmer med den uppdelning av ansvarsom- råden som tidigare har gjorts. Jag har i denna fråga samrått med chefen för bostadsdepartcmentet.

Stödsystemet bör träda i kraft den 1 juli 1991 och gälla under en femårs- period.

För stödet bör 50 milj.kr. ställas till förfogande under den närmaste femårsperioden. Medlen bör. under femårsperioden anvisas i form av årliga anslag på lOmilj. kr. Jag återkommer strax (avsnitt 11) till anslags- frågan.

Risken för bidragsköer bör minskas genom att den stödgivande myndig- heten, inom den totala medelsramen 50 milj.kr., får möjlighet att fritt fördela sina åtaganden "över femårsperioden. Utbetalningarna får dock inte överstiga det belopp som finns tillgängligt på anslaget.

9 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom industridepartementet upprättats förslagtill 1. lag om ändring i lagen (l957:262) om allmän energiskatt. 2. lag om ändringi lagen (l990:582) om koldioxidskatt. 69

• Sida 70
•  Original

Lagförslagen har upprättats i samråd med statsrådet Åsbrink. De är av Prop. 1990/91:88 den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande Bilaga 1 från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

De upprättade lagförslagen bör fogas till detta protokoll som bilaga I. ].

lO Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till 1. lag om ändring i lagen (l957:262) om allmän energiskatt, 2. lag om ändring i lagen (1990z582) om koldioxidskatt. dels att godkänna de riktlinjer som jag har förordat i fråga om 3. energipolitiken (avsnitt 1), 4. stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik (avsnitt 5.3). 5. stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder (avsnitt 5.4). 6. stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom indu- strin (avsnitt 5.5). 7. stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (avsnitt 7). 8. stöd ur energiteknikfonden (avsnitt 8.3). 9. stöd till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 8.4.3). l0. stöd till solvärmeanläggningar (avsnitt 8.5).

l 1 Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92

Tolfte huvudtiteln l—l. Energi

H 6. Energiforskning

1989/90 Utgift 370321000 Reservation 156001000 l990/9l Anslag 343 800000 ' 1991/92 Förslag 355 672000

Under anslaget redovisas utgifterna för statens stöd för forskning och utveckling på energiområdet inom ramen för Huvudprogram Energiforsk- ning.

Riksdagcn beslutade våren 1990 om ett nytt statligt energiforsknings- program för budgetåren 1990/91—1992/93 (prop. 1989/90:90, NU40, rskr. 337). Beslutet innebär bl.a. en fortsatt satsning på grundläggande forskning inom energiområdet. För budgetåret 1990/91 anvisade riksda- gen totalt 372.4 milj. kr. fördelat på 343,8 milj. kr. på Huvudprogram Ener- giforskning och 28,6 milj. kr. på Integrerade insatser. Förslagen byggde på de överväganden och förslag som redovisats i energiforskningsutred- ningens (EFU 90) betänkande (SOU 1989148) Energiforskning för framti- 70

• Sida 71
•  Original

den. För att möjliggöra en bättre samordning och samverkan vad gäller Prop. 1990/91:88 teknisk forskning överfördes 24 milj. kr. från energiforskningsprogrammet Bilaga 1 till det nybildade teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR). l beslutet fö- rutsattes att myndigheterna inom energiforskningsprogrammet i sin planc- ring kommer att samverka med TFR.

Huvudprogram Energiforskning har uppdelats på teknikområden där i vissa fall fler än en myndighet har ansvar. En utförlig redovisning av programmet m.m. återfinns i proposition 1989/90:90 s. 434 ff. Enligt riks- dagens beslut anvisas medel inom energiforskningen för integrerade insat- ser under resp. departements huvudtitel.

Programorgancn. dvs. transportforskningsberedningen (TFB), naturve- tenskapliga forskningsrådet (NFR). statens råd för bygg-nadsforskning (BFR). styrelsen för teknisk utveckling (STU). statens energiverk och Studsvik AB. har kommit in med anslagsframställningar för budgetåret 1991/92.

På grundval av erfarenheter från tidigare treårsprogram har program- organen föreslagit att de skall få göra fleråriga åtaganden under budgetåret 1991/92 och att sådana bemyndiganden skall beräknas till 267,3milj.kr. för budgetåret 1992/93, till 237.9milj.kr. för budgetåret 1993/94. till 190 milj.kr. för budgetåret 1994/95. till 152.5milj.kr. för budgetåret 1995/96. till ll3milj.kr. för budgetåret 1996/97 samt till 91 milj.kr. för budgetåret 1997/98.

Föredragandens överväganden Utgångspunkter

Nuvarande energiforskningsprogram bör under nästa budgetår bedrivas i huvudsak i enlighet med vad riksdagen beslutade våren 1990. Enligt riks- dagens beslut överförs 4 milj. kr. från energiforskningsprogrammet till TFR budgetåret 1991/92.

Jag beräknar behovet av medel till energiforskningprogrammet till 381 256000 kr. för budgetåret 1991/92. Från detta belopp bör i enlighet med vad regeringen tidigare har redovisat i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt 4821 000 kr. överföras till den nya näringspoli- tiska myndighetens förvaltningsanslag för att finansiera vissa kostnader i samband med energiforskningsnämndens avveckling den 30 juni 1990. Det gäller bl.a. frågor där statens energiverk enligt riksdagens forsknings- politiska beslut har givits ett övergripande ansvar. Därutöver har jag vid min beräkning av förvaltningsanslag för den nya myndigheten även inräk- nat sådana förvaltningskostnader m.m. som tidigare har ställts till förfo- gande för STU och statens energiverk från anslaget H6. Energiforskning. Anslaget för Huvudprogrammet uppgår därigenom till 355 672000 kr. un- der budgetåret 1991/92.

Programstruktur

Huvudprogrammet har delats in i teknikområden. Justeringar och omför- delningar inom Huvudprogrammet kan liksom tidigare komma att aktuali- 7l

• Sida 72
•  Original

Bilaga 1

seras mot bakgrund av erfarenheter och underlag som successivt kan komma fram. Inom vissa av teknikområdena förutsätts ett delansvar åt ett annat programorgan än det som har huvudansvaret för teknikområdet.

1 linje med vad jag anförde i avsnitt 5.8 föreslårjag att forskningsinsat- serna rörande effektiv energianvändning förstärks för budgetåret 1991/92 genom att resurserna för teknikområdet Allmänna energisystemstudier (AES) förstärks. Jag föreslår att 12,8 milj. kr. anvisas för detta teknikområ- de under budgetåret 1991/92. Mitt förslag till fördelning av medel inom Huvudprogram Energiforskning redovisas i följande sammanställning.

Huvudprogram Energiforskning 1991/92 1. Energiteknik i industrin 54 184 080 2. Energiteknik i bebyggelse 22 575 000 3. Bränsleteknik 33136 380 4. Förbränning och förgasning 43979950 5. Elproduktionsteknik 26 528 730 6. Värmeteknik 35 480 170 7. Allmänna energisystemstudier 12 811300 8. Energirelaterad transportforskning 10 393 390 9. Energirelaterad grundforskning m.m. 9a. NFR 33 325000 %. Studsvik AB 67 725 000 Till regeringens disposition 15533 000 Summa 355672 000

När det gäller frågan om ansvarsfördelningen inom ramen för Huvud- programmet vill jag anföra följande. Regeringen har nyligen i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bl.a. föreslagit att SlND. STU och statens energiverk skall läggas ned den 30juni 1991. Myndigheternas uppgifter skall enligt propositionen tas över av en ny myndighet för nä— ringspolitiska frågor som regeringen föreslår riksdagen skall inrättas den ljuli 1991.

Arbetet med utformningen av den nya myndighetens organisation på- går. Vidare är BFRs organisation föremål för översyn. Jag är därför inte beredd att nu ta ställning till den närmare ansvarsfördelningen inom Huvudprogrammet mellan programorganen. Det ankommer på regeringen att mot bakgrund av bl.a. riksdagens ställningstagande till frågan om den nya näringspolitiska myndigheten ange föreskrifter för ansvarsfördelning- en m.m. inom Huvudprogrammet.

Statens energiverk och TFB har till regeringen redovisat planerade insat- ser inom ramen för energiforskningsprogrammet . Härvid har även insatser av utvecklingskaraktär angetts liksom de närmare formerna för samplane- ring av myndigheternas verksamhet inom ramen för energiforskningspro- grammet.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om en särskild grupp för utvärdering av forskning och utveckling inom energiområdet.

Slut/Wik A B

I enlighet med 1990 års forskningspolitiska beslut redovisas FoU-verksam- heten inom Studsvik inom Huvudprogram Energiforskning. Ett program-

• Sida 73
•  Original

Bilaga 1

råd för Studsvik "AB har inrättats med uppgift att beställa insatser vid bolaget inom området för icke kärnteknisk forskning och utveckling som finansieras med statsanslag. Programrådet skall enligt sin instruktion (l990:942) också svara för att insatserna samordnas med andra forsknings- och utvecklingsinsatser som sker inom ramen för energiforskningspro- grammet m.m. Rådet. som är administrativt knutet till statens energiverk, består av företrädare för bl.a. högskolor, programorganen, kraftföretag och kommuner.

Regeringen har vidare genom beslut den 10 maj 1990 givit naturveten- skapliga forskningsrådet i uppdrag att redovisa behov och finansiering av en forskningsreaktor för svenska universitet och högskolor. Uppdraget har i december 1990 redovisats till regeringen. Frågan bereds för närvarande inom industridepartcmcntet.

Anslagsfråga

Jag har nyss redovisat mina överväganden och förslag rörande Huvud- program Energiforskning under budgetåret 1991/92. Detta utgör det andra året i den treåriga programperiod riksdagen fattade beslut om våren 1990. Inom Huvudprogram Energiforskning beräknar jag 355672000kr. för budgetåret 1991/92.

De programansvariga organen har för sin planering och organisation av insatserna inom Huvudprogrammet behov av att kunna göra fleråriga åtaganden. Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med stöd till energiforskning göra åtaganden även för flera år efter det aktuella budgetåret och efter det beslutade treårsprogrammets slut. Sådana bemyndiganden behövs även under budgetåret 1991/92 för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsverksamheten. Detta är av särskild vikt med hänsyn till att energiforskningen under den senaste programperioden har givits en mer långsiktig inriktning, bl.a. genom ett utökat stöd till grundläggande forskning.

Jag beräknar behovet för sådana åtaganden för budgetåren 1992/93— 1997/98 till 260 milj. kr., 230 milj. kr.. 190 milj. kr., 150 milj. kr., 100 milj. kr. resp. 50 milj. kr. Jag förordar att regeringen inhämtar dessa bemyndi- ganden av riksdagen. Lämnas bemyndiganden ankommer det på regering- en att meddela de närmare bestämmelser som erfordras.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1 l. godkänna riktlinjerna för energiforskningens inriktning, 12. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om 260000000 kr. för budgetåret 1992/93, 230000000 kr. för budgetåret 1993/94, 190000000kr. för budget- året 1994/95. 150000000kr. för budgetåret 1995/96, 100000000 kr. för budgetåret 1996/97 samt 50000000kr. för budgetåret 1997/98.

• Sida 74
•  Original

13. till Energi/brskning för budgetåret 1991/92 anvisa ett reserva- Prop. 1990/91 : 88 tionsanslag på 355 672 000 kr. Bilaga 1

H 13. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi

Nytt anslag (förslag) 165 000 000.

Föredragandens överväganden

Jag har nyss redovisat mina förslag till riktlinjer i fråga om stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik (avsnitt 5.3). sam- ordning och utveckling av information till mindre och medelstor industri (avsnitt 5.5) samt utvidgning av insatser för energideklarationer, m.m. (av- snitt 5.6).

Jag beräknar det totala medelsbehovet för teknikupphandlingsstödet till 750milj. kr. över en femårsperiod. Medlen bör under femårsperioden an- visas i form av årliga anslag på 150 milj. kr. Den stödgivande myndigheten bör, inom den totala medelsramen 750 milj. kr., få möjlighet att fritt förde- la sina åtaganden över femårsperioden. Utbetalningarna får dock inte överstiga det belopp som finns tillgängligt på anslaget.

Medelsbehovet för utvidgning av insatserna för energideklarationer, m.m. beräknar jag till 5 milj. kr. För informationsinsatser riktade till mindre och medelstor industri beräknarjag medelsbehovet till lOmilj. kr. Dessa medel bör anvisas för budgetåret 1991/92.

Det bör ankomma på regeringen att, inom ramen för de riktlinjer som jag tidigare har förordat, närmare bestämma de stödvillkor som skall gälla för de tre insatsområdena.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 14. till I-"issa åtgärder _]ö'r effektivare användning av energi för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 165 000000 kr.

H 14. Insatser för ny energiteknik

Nytt anslag (förslag) 370000 000.

I-"öredragandeny överväganden

Jag har nyss redovisat mina förslag till riktlinjer för ett stöd till kraftvär- meproduktion med biobränslen. Bidrag bör lämnas för investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen (avsnitt 7.2) och för att säkerställa en fortsatt användning av biobränslen i befintliga kraftvärmeverk (avsnitt 7.3). Jag har även föreslagit stöd för investeringar i vindkraftverk (avsnitt 8.4.3) och solvärmeanläggningar (avsnitt 8.5). 74

• Sida 75
•  Original

Jag beräknar det totala medelsbehovet för stöden till kraftvärmeproduk- Prop. 1990/91: 88 tion med biobränslen, vindkraftverk och solvärmeanläggningar till Bilaga 1 1 300 milj. kr. under en femårsperiod. Medlen bör under perioden anvisas i form av årliga anslag på 260 milj. kr. Den stödgivande myndigheten bör, inom den totala medelsramen 1 300milj.kr., få möjlighet att fritt fördela sina åtaganden över femårsperioden. Utbetalningarna får dock inte över- stiga det belopp som finns tillgängligt på anslaget.

Jag har nyss (avsnitt 8.3) redovisat ett förslag till en utvidgad energitek- nikfond. Fonden tillförs för närvarande medel som motsvarar lOkr. pcr kubikmeter olja av den allmänna energiskatten på oljeprodukter. Fonden bör även i fortsättningen tillföras dessa medel. Jag beräknar att medelsbe- hovet för stöd ur energiteknikfonden är ytterligare 550 milj. kr. under den närmaste femårsperioden. Medlen bör tillföras fonden via ett årligt anslag på 110milj.kr. per budgetår. Vid ingången av varje budgetår bör dessa medel överföras till riksgäldskontoret för fondering i energiteknikfonden.

Det bör ankomma på regeringen att. inom ramen för de riktlinjer jag tidigare har redovisat, närmare bestämma de stödvillkor som skall gälla.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställerjag att regering- en föreslår riksdagen att

15. till Insatser/ör ny energiteknik för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 370 000000 kr.

• Sida 76
•  Original

Bilaga 1.1

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 2, 24 och 25 55 lagen (l957:262) om allmän

energiskattl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

253 Skatt utgår icke för inhemska fasta bränslen. Skatt utgår inte heller för elektrisk kraft, som a) framställs inom landet av producent, som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt och som inte yrkesmässigt

distribuerar elektrisk kraft.

b) till lägre effekt än 50 kilowatt utan avgift levereras av producent eller distributör till någon, som inte står i intressegemenskap med producenten eller distributören,

c) framställs eller förbrukas på fartyg eller annat transportmedel,

d) nyttiggörs inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk kraft eller bortgår till följd av förluster vid överföring, trans- formering eller omformning hos producent eller distributör,

e) förbrukas i en elektrisk panna- för produktion av varm/ull, hetvat- ten eller ånga under förutsättning att.

elpanna/is effekt överstiger en ine— gawatt.

ingen oljebaserad produktion av elektrisk kraft förekommer inom landet av energibaIansskäl under den tid som pannan utnyttjas.

värmebehovet under de tider då en elektrisk panna inte utnyttjas kan tillgodoses på annat sätt,

iniitaravläsning sker i början och slutet av den period som skattebq'ii- elsen avser, och

ifråga om inköpt kraji. ett sär- skilt av riksskatteverket godkänt av- tal har träffats som innebär att leve- ransen kan avbrytas av leverantö- ren. när så erfordras av kraftsystem- skäl. eller

]) framställs i ett reservkraftsagg- regat.

' Lagen omtryckt 19841994. 1 Senaste lydelse 1990: 583.

d) nyttiggörs inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk kraft eller bortgår till följd av förluster vid överföring, trans- formering eller omformning hos producent eller distributör, eller

0) framställs i ett reservkrafts- aggregat.

• Sida 77
•  Original

Bilaga 1.1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 53

[ deklaration som avser bränslen får avdrag göras för skatt på bränsle som

a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse.

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål.

d) förbrukats eller försålts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg, när luftfartyget eller fartyget inte används för fritidsändamål eller annat privat ändamål,

e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än energi- alstring,

g) förbrukats för framställning av bensin elleri bilaga ] angivet bränsle eller för produktion avannan skattepliktig elektrisk kraft än sådan som avses i 25 9" första stycket d),

h) förbrukats för produktion av värme vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning om förbrukaren även är registrerad som skattskyldig förbrukare enligt lagen (1990.'582) om koldioxidskatt och i förekommande fall enligt lagen ( I990:587) om svavelskatt för bränslet ifråga,

h) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning

i) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning

från köpare. från köpare.

Avdrag får. i den mån avdrag inte har gjorts enligt första stycket f), även göras för kolbränslen som förbrukats eller försålts för förbrukning i me- tallurgiska processer. vari även skall anses ingå den gas- och värmeproduk- tion som sker till följd av sådana processer.

Avdrag enligt första stycket h) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljnings- pris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall re- dovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen av- ser.

Avdrag enligt första stycket i) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljnings- pris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall re- dovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen av- ser.

25 54 ] deklaration som avser elektrisk kraft får avdrag göras för skatt på

elektrisk kraft, som

3 Senaste lydelse 19901583. 4 Senaste lydelse 1990: 583.

• Sida 78
•  Original

Bilaga 1.1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

a) förbrukats av eller levererats till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål eller överförts till annat land,

b) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än energi- alstring eller för användning i omedelbart samband med sådan förbruk- ning eller vid framställning av bensin eller i bilaga 1 angivet skattepliktigt bränsle. '

c) försålts med förlust för den redovisningsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från förbrukare eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft,

d) producerats i en kraftvärmeanläggning och förbrukats i egen industri— ell verksamhet.

Avdrag enligt första stycket e) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av den elektriska kraftens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på den kraft som betalningen avser.

Avdrag får även göras för skatt på bensin eller i bilaga 1 angivet bränsle. som förbrukats vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft i den mån avdrag inte gjörts enligt första stycket d) eller 24 5 första stycket g) denna lag eller enligt 75 l mom. första stycket f) lagen (196lz372) om bensin- skatt.

A vdragfär även göras för skatt på bränsle som anges i bilaga 1 och som förbrukats vid produktion av sådan värme som avses i 24 ä' första stycket h) av den som inte kan med- ges registrering som skattskyldig förbrukare av bränsle.

Denna lag träder i kraft den 1 juli l99 l.

• Sida 79
•  Original

Bilaga 1.1

2 Förslag till Lag om ändringi lagen (1990: 582) om koldioxidskatt

Härigenom föreskrivs att 3å lagen (1990: 582) om koldioxidskatt skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

] fråga om bränslen som avses i l 5 första stycket tillämpas 2_$ för- sta stycket, 2 a. 6—8 55, 10 _5 andra stycket, 24 5. 2555 tredje stycket, 26, 27. 32 och 33 åå lagen (l957:262) om allmän energiskatt.

Föreslagen [_l-'delse

I fråga om bränslen som avses i ] & första stycket tillämpas 25 för- sta stycket. 2 a, 6—8 55. 10 å andra stycket. 249' utomförsta stycket 11), 255 tredje stycket, 26, 27, 32 och 33 åå lagen (l957:262) om allmän

energiskatt.

] fråga om varuslag som är skattepliktiga enligt l å andra stycket tilläm- pas lagen (l96lz372) om bensinskatt utom ] _ö och 25 första och andra styckena. Bestämmelserna om bensin i nämnda lag gäller de varuslag som är skattepliktiga enligt l å andra stycket denna lag.

Denna lag träderi kraft den ljuli l991.

• Sida 80
•  Original

Energiutrcdningar åren 1989 och 1990 PFOP- 1990/91188

_ _ _ _ Bilaga 1.2 Sammanfattningar av föjande utredningar och sammanställnmgar av re-

missinstansernas synpunkter på dessa har publicerats i departementspro- memorian (Ds 1991:4) Energiutrcdningar åren 1989 och 1990. — Ett miljöanpassat energisystem. Statens naturvårdsverk och statens energiverk, december 1989. — Elmarknadsrapport 1990. Statens energiverk, april 1990. — Rcaktoravveckling 1995/96, Konsekvenser och samhällsekonomiska kostnader. Statens energiverk, februari 1990.

— Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. Betänkande (SOU 1990:21) från EL 90. — Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. Statens strålskyddsinstitut och statens kärnkraftinspektion, januari 1990. — Kärnkraftsavveckling —- kompetens och sysselsättning. Betänkande (SOU 1990:40) av arbetsgruppen för kompetens— och sysselsättningsfrå- gor. — Effektivare elanvändning — problem, potential, program. Statens ener- giverk, april 1990. lnformations- och utbildningsbehov rörande el- och energihushållning. Statens energiverk, april 1990. — Elvärme och boendekostnader. Boverket och statens energiverk, mars 1990.

— Konvertering av elvärmda hus. Statens energiverk, mars 1990. — Pågående aktiviteter för effektivare elanvändning. Statens energiverk, mars 1990.

— Elanvändningsrådets rapport samt utvärdering av teknikupphandlings- stödet. Statens energiverk, maj 1990. — Elanvändningsrådets rapport. Statens energiverk. oktober 1990. — Stödformer för encrgiteknisk utveckling. Energiforskningsnämnden. juni 1990. — Rapport från arbetsgruppen för etanolproduktion, juni 1990. — Fjärrvärmens ekonomiska situation. Statens energiverk, oktober 1989.

• Sida 81
•  Original

Jordbruksdepartementet Prop. 1990/91:88

Föredragande: statsrådet Hellström

Anmälan till proposition om energipolitiken Stöd till etanolframställning Mitt förslag: För åkerareal som används för odling av grödor som

används i anläggning för etanolframställning kan omställningsstöd lämnas direkt till etanolanläggningen. Stödet skall motsvara det omställningsstöd som odlaren skulle ha fått enligt bestämmelserna för omställningsstödet för den areal som odlaren ställer om. Stödet får motsvara högst omställningsstödet för 100000 ha. Odlingen- skall ske på kontrakt.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen beslutade i juni 1990 om en ny livsmedelspolitik. Beslutet innebär en övergång till ett mer marknadsinrik- tat system. Jordbruket skall endast ersättas för efterfrågade varor och tjänster och jordbruksproduktionen skall i princip vara underkastad sam- ma villkor som andra näringar. Beslutet innebär att prisstödets "roll som livsmedelspolitiskt medel tonas ned. För att bibehålla en god livsmedels- beredskap, värna om miljön och bidra till en regional fördelning av syssel- sättning och välfärd förstärks i stället de riktade åtgärderna för att nå dessa mål. Den interna regleringen — inkl. den kollektiva exportfmansieringen — avvecklas med början den ljuli 1991.

För att underlätta anpassningen till en avreglerad inhemsk marknad vidtas under en femårsperiod en rad övergångsåtgärder. Bl.a. utgår det under budgetåren 1991/92 — 1993/94 ett omställningsstöd för åkermark som varaktigt tas ur produktion och överförs till annan användning än Iivsmedelsproduktion. Stödet uppgår under de tre åren till i genomsnitt 9000 kr., 6000 kr. resp. 4000 kr. per ha.

I samband med beslutet om en ny livsmedelspolitik uttalade riksdagen att skapandet av varaktiga marknader för biobränslen är av grundläggande betydelse för att omställningsarbetet skall bli framgångsrikt och för att jordbruket skall kunna medverka i produktionen av miljövänliga energi- former. Riksdagen uttalade vidare att etanolproduktion är av särskilt intresse i detta sammanhang.

I enlighet med riksdagsbeslutet lämnas omställningsstöd även för odling av ettåriga energigrödor, under förutsättning att odlingen sker på kontrakt. Kontraktsproduktion av spannmål och andra grödor för etanolproduktion berättigar således till omställningsstöd. Produktionen som sådan kräver 81

• Sida 82
•  Original

Bilaga 2

dock ingen egentlig omställning, medan däremot stora investeringar krävs i de anläggningar där etanolframställningen sker. Spannmålsodlaren fort- sätter i praktiken med samma produktion som tidigare. Om spannmålen används för etanolframställning undandras emellertid arealen från livsme- delsproduktion på ett varaktigt sätt, vilket är det grundläggande kravet för omställningsstödet.

För att möjliggöra etanolproduktion inom ramen för jordbrukets om- ställning anser jag att omställningsstödet skall kunna utbetalas direkt till etanolanläggningen. Detta förutsätter givetvis att inget omställningsstöd lämnas till odlaren för den areal som ställs om på detta sätt. Samma villkor som för omställningsstödet skall gälla i dessa fall. Exempelvis skall om- ställd areal tas ur produktion fr.o.m. det år då omställningsstöd lämnas och vara varaktigt omställd vid omställningsperiodens slut den 30 juni 1996. Om etanolanläggningen inte kommer till stånd under denna period skall stödet betalas tillbaka. Om odlaren i denna situation, på annat sätt, varaktigt ställer om kontrakterad areal bör stödet utgå direkt till denne.

Stödet till etanolanläggningen skall motsvara det omställningsstöd som odlaren skulle ha fått enligt bestämmelserna för omställningsstöd för den areal han ställer om. Detta innebär att stödet per hektar är olika stort i olika delar av landet och större ju tidigare omställningen sker. Stödet som lämnas direkt till etanolanläggningar får totalt motsvara högst omställ- ningsstödet för 100000 ha.

Spannmålsareal för etanolproduktion skall kontrakteras. Detta innebär alltså att etanolanläggning för att erhålla stöd måste uppvisa kontrakt. Stödet uppgårltill aktuellt omställningsstöd för den kontrakterade arealen. Kontrakterad areal får inte användas för Iivsmedelsproduktion.

Av kontrakten skall framgå när arealen tas ur Iivsmedelsproduktion. För att få det högsta omställningsstödet som lämnas under budgetåret 1991/92 måste alltså arealen tas ur produktion detta budgetår. Vidare skall av kontrakten framgå de uppgifter i övrigt som lantbruksstyrelsen behöver för sin prövning samt att odlaren är skyldig att uppfylla samma villkor för kontrakterad areal som om denne hade erhållit omställningsstöd. Stödet betalas ut när kontrakten behandlats av lantbruksstyrelsen. Odlaren skall anmäla till lantbruksnämnden att arealen har kontrakterats för etanolpro- duktion.

Under budgetåren 1990/91 — 1992/93 utbetalas ett inkomststöd som baseras på arealen som odlas med reglerade grödor. Inkomststöd betalas dock inte för areal för vilken omställningsstöd erhålls. Inkomststöd skall således inte heller lämnas för areal som på detta sätt kontrakterats för etanolproduktion.

Omställningsstödet bör under de nu givna förutsättningarna lämnas direkt till tillverkaren av etanol. Det bör dock stå parterna i kontrakten fritt att fördela stödet så att en del kan tillfalla odlaren. Det är även i övrigt upp till parterna att avgöra övriga villkor än de jag här berört. Även andra bedömningar är en sak för eventuella intressenter, dvs. om produktion skall startas med hänsyn till marknadsbedömningar m. m., var eventuella fabriker skall lokaliseras, osv.

En förutsättning för att omställningsstödet skall få användas på sätt som

• Sida 83
•  Original

här angivits bör vara att sammanhängande handelspolitiska konsekvenser Prop. l990/9l : 88 först har klarats ut. Bilaga 2 Den överenskommelse om stöd till etanolframställning som träffats mellan socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.1.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vadjag förordat om omställningsstöd till etanolfram- ställning.

• Sida 84
•  Original

Bilaga 2.1

Stöd till etanolframställning

Omställningsstöd kan ges direkt till anläggning för etanolframställning enligt följande:

— Stödet motsvarar det omställningsstöd som odlaren skulle ha fått enligt bestämmelserna för omställningsstödet för den areal han ställer om. Stödet får motsvara högst omställningsstödet för 100000 ha. — Spannmålsareal för etanolproduktion skall kontrakteras. Av kontraktet skall framgå när arealen tas ur Iivsmedelsproduktion. Vidare skall fram- gå de uppgifter i övrigt som lantbruksstyrelsen behöver för sin pröv- ning. Stödet betalas ut när kontrakten behandlats av lantbruksstyrelsen. — Det står parterna i kontraktet fritt att fördela stödet så att en del kan tillfalla odlaren.

— Inkomststöd resp. omställningsstöd utgår inte i övrigt för kontrakterad areal. Odlaren skall därför anmäla till lantbruksnämnden att arealen kontrakterats för etanolproduktion. — Stödet betalas tillbaka om anläggningen inte kommer till stånd under omställningsperioden. Om odlaren i denna situation på annat sätt var- aktigt ställer om kontrakterad areal utgår stödet direkt till denne. — En förutsättning för att omställningsstödet skall få användas för eta- nolproduktion på sätt som här har angivits är att sammanhängande eventuella handelspolitiska konsekvenser först har klarats ut.

• Sida 85
•  Original