Förmåner för statssekreterare vid regeringsskiften

Regeringens skrivelse

. | fed]

1994/95:225

Förmåner för statssekreterare vid Skr.

1994/95:225 regeringsskiften

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 1 juni 1995

Ingvar Carlsson

Jan Nygren

(Statsrådsberedningen)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av en överenskommelse

som har träffats mellan företrädare för riksdagspartierna om de för-

måner och skyldigheter som skall gälla för statssekreterare i samband

med regeringsskiften m.m. Överenskommelsen ersätter en tidigare i ämnet från år 1985.

I Riksdagen 1994/95.1 saml. Nr 225 Rättelse: S. 3 rad 7 Står: olitiska Rättat till: politiska S. 6 rad 10 Står: stalig Rättat till: . statlig

1¶Bakgrund Skr. 1994/95:225

Tjänster i departementen som statssekreterare inrättades efter beslut av

1917 års riksdag (prop. 1917:230, bet. 1917:2 SäUS, rskr. 1917:373).

Skälet till detta var att det framstått som allt nödvändigare att lätta de dessförinnan enda chefstjänstemännens - expeditionschefernas - arbets-

börda. Statssekreterarnas arbetsfält skulle i första hand vara vad som

kallades ”politiska uppgifter” framför allt utarbetandet av propositionerna och samarbetet med riksdagen i övrigt, samt i regel också övervakandet

av författningsärendena inom departementen. Med statssekreterarens ställning som departementschefens högra hand beträffande riksdagsarbetets planläggande och genomförande skulle inte följa att han skulle

få någon politisk ställning eller några politiska uppgifter av självständig art. En statssekreterare borde ha god juridisk utbildning och administrativ erfarenhet. Befattningens natur nödvändiggjorde dock ett intimt samarbete med vederbörande departementschef och det framhölls att

”en förutsättning härför är ock att ett ombyte av statssekreterare skall

kunna ske när förutsättningarna för detta samarbete befinnas icke föreligga”.

Från det att de första statssekreterarna tillträdde den 1 januari 1918 och under hela minoritetsparlamentarismens tid rekryterades statssekre-

terarna i regel från departementens tjänstemannakrets och tjänstgjorde ofta under flera regeringar, oavsett partifärg. Inte heller det socialdemokratiska övertagandet av regeringsansvaret hösten 1932 ledde till någon omedelbar förändring av rekryteringsvägarna. Men successivt

kom kravet på politisk bakgrund och samsyn med regeringen att betonas

alltmer, i synnerhet efter krigsårens samlingsregerande. Rekrytering till

statssekreterarposter av politiskt aktiva personer ur regeringspartiet,

verksamma utanför regeringskansliet, blev allt vanligare. De tjänste-

mannarekryterade, "opolitiska" statssekreterarna dominerade dock ännu på 1960-talet. Först under första hälften av 1970-talet kan politiseringen

av statssekreterarkretsen sägas vara genomförd.

I samband med regeringsskiftet i oktober 1976, som var den första genomgripande politiska maktväxlingen på 44 år, kom den rådande ordningen till fullt uttryck genom att statssekreterarna - med enstaka undantag - begärde sitt enledigande. Det har därefter betraktats som naturligt att ett regeringsskifte leder till statssekreterarnas avgång, även om deras formella anställningsförhållanden i sig inte nödvändiggör detta.

1976 års kollektiva avgång för statssekreterarna reglerades i en

överenskommelse om personalfrågor i samband med regeringsskifte

mellan den avgående och den tillträdande statsministern. Överens-

kommelsen togs in i en promemoria den 7 oktober 1976, som förutom

statssekreterarna även avsåg informationssekreterare och vissa politiskt sakkunniga. Överenskommelsen utgick från att den tillträdande och den avgående regeringen hade ett gemensamt intresse av att den personal i

regeringskansliet, som berördes av regeringsskiftet, behandlades med

hänsynstagande till deras ekonomiska och sociala trygghet samt

personliga integritet. Den tillträdande regeringen åtog sig därför att

1" Riksåagen 1994/95.1 saml Nr 225

sörja för att den avgående regeringens statssekreterare så snart som Skr. 1994/95:225

möjligt erbjöds antingen tjänster som i fråga om karaktär och ekono-

miska förmåner motsvarade statssekreterartjänsterna eller andra tjänster som de förklarade sig kunna godta. Vidare skulle statssekreterarna få

behålla sina ekonomiska och andra förmåner under tiden från

regeringsskiftet till dess att de tillträdde andra tjänster.

De principer som 1976 års överenskommelse byggde på ansågs

uttryckligen kunna tillämpas också vid kommande regeringsskiften.

Liknande överenskommelser mellan avgående och = tillträdande regeringar träffades också vid regeringsskiftena åren 1978, 1979, 1981 och 1982. Anställningsvillkor och avgångsvederlag för informations-

sekreterare och politiskt sakkunniga i regeringskansliet är dock sedan

1979 reglerade i ett särskilt kollektivavtal.

I samband med att riksdagen våren 1982 behandlade vissa pensionsfrågor m.m. för statsråd och statssekreterare som avgår i anslutning till en regeringsombildning, gav riksdagen regeringen till känna att 1976 års överenskommelse om statssekreterares villkor vid regeringsskifte

borde revideras (bet. 1981/82:AU27, rskr. 1981/82:443). Detta ledde

till att företrädare för de fyra största riksdagspartierna - Sveriges

socialdemokratiska arbetareparti, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

och Centerpartiet - den 17 december 1985 träffade en ny överens-

kommelse i ämnet. Denna byggde på att en statssekreterare i samband med anställningen skriftligen skulle förklara sig vara medveten om vad som ankommer på honom eller henne enligt överenskommelsen. Den avsåg vidare förhållandena vid såväl regeringsskiften som enstaka

statsrådsskiften. Innehållet i 1985 års överenskommelse redovisades i maj 1986 för riksdagen i regeringens skrivelse 1985/86:177. Riksdagen

lade skrivelsen till handlingarna under uttalande att det var tillfredsställande att den av riksdagen tidigare begärda översynen

kommit till stånd (bet. 1986/87:AU9, rskr. 1986/87:80). Texten till

1985 års överenskommelse har sedermera fogats till konstitutionsutskottets granskningsbetänkande 1991/92:KU30 (bilaga A 4). Allmänt kan sägas om innehållet i denna överenskommelse att de statssekreterare som varit tjänstlediga från tidigare anställningar var skyldiga att återgå

till dessa och att den tid under vilken en statssekreterare kunde behålla sina ekonomiska förmåner i avvaktan på tillträde av en ny anställning

eller återgång till en tidigare, begränsades till i princip åtta månader.

Vidare skulle en statssekreterare ha tjänstgjort som sådan under minst tre år för att erbjudas en ny statlig anställning med motsvarande lön och

ställning.

2¶En ny statssekreteraröverenskommelse

Under senare år har innehållet i statssekreteraröverenskommelserna från

åren 1976 och 1985 allt mera satts i fråga. Det har genom de numera förhållandevis täta regeringsbytena blivit allt svårare för de tillträdande regeringarna att sörja för att avgående statssekreterare får tjänster som

i fråga om karaktär och ekonomiska förmåner motsvarar statssekre- Skr. 1994/95:225

terartjänsterna. Samtidigt har tillgången på sådana tjänster blivit alltmera begränsad genom den fortgående omstruktureringen av statsförvaltningen. Denna form för att kompensera för avsaknaden av

anställningstrygghet har också efter hand kommit att framstå som allt

mer otidsenlig.

Mot denna bakgrund inleddes överläggningar mellan företrädare för partierna under föregående valperiod. Dessa har resulterat i att en ny överenskommelse om statssekreterares förmåner vid regeringsskiften nu har undertecknats av samtliga nuvarande sju riksdagspartier. Innehållet

i överenskommelsen har fått en mera tidsenlig utformning utan att

eftersätta vad som är ur trygghetssynpunkt rimligt för att underlätta

rekryteringen till de både politiskt och administrativt mycket betydel-

sefulla statssekreterartjänsterna. Överenskommelsen, som ersätter den från år 1985, finns i bilagan till denna skrivelse.

3 Innehållet i den nya statssekreteraröverens-

kommelsen

31 Tillämpningsområdet

Överenskommelsen tillämpas på statssekreterare - inom Utrikesdeparte-

mentet även kabinettssekreterare - som har anställts efter den 7 oktober 1994. Alla skall vid sin anställning informeras om överenskommelsens

innehåll och skriftligt bekräfta att de har tagit del av vad som gäller.

Sådana politiskt sakkunniga 1 regeringskansliet som har anställts med tjänstetiteln "biträdande statssekreterare" berörs däremot inte av statssekreteraröverenskommelsen, utan för dessa tillämpas det vanliga av-

talet om informationssekreterare och politiskt sakkunniga inom rege-

ringskanskiet.

Statssekreteraröverenskommelsen skall inte bara tillämpas vid fullständiga regeringsskiften utan också då enstaka statsråd avgår. Berörda statssekreterare skall därvid begära sitt entledigande. De som entledigas i sådant sammanhang får samma förmåner som vid entledigande i samband med regeringsskiften. Även statssekreterare, som utan samband med statsrådsskiften entledigas utan att de själva begärt det, är berättigade till förmåner enligt överenskommelsen. För dem som avgår på egen begäran, utan att statsrådet avgår, tillämpas däremot inte överenskommelsen.

3.2¶Procedurfrågor

Liksom tidigare skall en avgående regerings statssekreterare begära sitt enledigande omedelbart efter det att den nya regeringen har tillträtt.

Detta gäller både i fråga om själva statssekreteraranställningen och eventuella uppdrag som statssekreteraren i denna egenskap har haft i

olika utredningar eller i statliga verks- och bolagsstyrelser. Den nya Skr. 1994/95:225 regeringen skall vid sitt första regeringssammanträde entlediga statssekreterarna från deras anställningar med omedelbar verkan. Entlediganden från uppdragen sker däremot efter prövning från fall till fall.

3.3¶Förmåner

Skillnaden mellan den tidigare och den nya statssekreteraröverenskom-

melsen ligger framför allt i förmånssystemets uppbyggnad. Avgående

statssekreterare med mer än tre års anställning har inte längre rätt till erbjudanden om likvärdiga statliga anställningar. Erbjudande om en ny

statlig anställning skall i fortsättningen bara garanteras statssekreterare som har rekryterats från statliga anställningar med rätt till förordnandepension, dvs. i regel myndighetschefer (landshövdingar, generaldirektörer och motsvarande.). Lönen i en erbjuden ny anställning skall inte vara lägre än lönen i den tidigare anställning som lämnades vid anställ-

ningen som statssekreterare. Även om denna garanti om nya anställ-

ningar endast kan komma att gälla ett fåtal personer har det ansetts angeläget att underlätta rekryteringen av statssekreterare från generaldirektörskretsen.

Övriga statssekreterare får i stället rätt till två års avgångsvederlag. Månadslönen vid avgångstillfället utbetalas - månadsvis i efterskott — i

högst 24 månader. Om någon har varit statssekreterare under kortare tid än ett år har han eller hon emellertid bara rätt till avgångsvederlag i

tolv månader. Avgångsvederlagen utgår emellertid inte ograverade. Om den tidigare statssekreteraren har arbetsinkomster under vederlagsperioden, minskas avgångsvederlaget med dessa. Detsamma gäller i

fråga om pension eller liknande som han eller hon uppbär. Det är

således fullt möjligt att avgångsvederlaget helt bortfaller genom detta avräkningsförfarande.

En grundläggande princip bakom överenskommelsen är att personer som har varit fjänstlediga från en anställning för att vara statssekreterare i princip skall återgå till sina tidigare anställningar. Överenskommelsen öppnar emellertid en möjlighet till att, om det finns särskilda skäl som talar mot att en återgång till den tidigare anställningen sker, en f.d. statssekreterare som varit tjänstledig får uppbära avgångsvederlag om han eller hon inte får något nytt arbete.

Statsrådsberedningen Skr. 1994/95:225

Bilaga

1994-10-27

Överenskommelse mellan riksdagspartierna om

förmåner för statssekreterare i samband med rege-

ringsskiften m.m.

1. Denna överenskommelse omfattar statssekreterare enligt vad som närmare anges i p. 6. Med :statssekreterare avses också kabinettssekreteraren i Utrikesdepartementet. :

2. Vid ett regeringsskifte skall statssekreterarna omedelbart efter den nya regeringens tillträde begära sitt entledigande från anställningen som '

statssekreterare. De skall dessutom begära entledigande från sådana

uppdrag som ordförande eller ledamot i organ med statlig anknytning, t.ex. utredningar, styrelser för verk, institutioner eller företag, som har

direkt samband med tjänstgöringen som statssekreterare.

Den tillträdande regeringen skall vid sitt första sammanträde entlediga statssekreterarna från anställningen med omedelbar verkan. Den skall också entlediga dem från deras övriga uppdrag i de fall och från de tidpunkter som bedöms lämpliga i varje särskilt fall.

3. Den tillträdande regeringen skall vid sitt första sammanträde besluta om förmåner till de avgående statssekreterarna enligt följande.

3.1¶En statssekreterare som omedelbart före tillträdet innehaft

anställning som generaldirektör eller annan sådan anställning som avses i bilaga A till förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m. skall erbjudas ny anställning med motsvarande villkor när anställningen som statssekreterare upphör, Lönen i denna nya anställning skall inte understiga den lön som han eller hon hade vid avgången från' anställningen som generaldirektör eller från annan anställning som avses i bilaga A till den nämnda förordningen.

3.2 Övriga statssekreterare skall fr.o.m. dagen efter entledigandet ha rätt till avgångsvederlag med ett belopp som motsvarar månadslönen vid

avgångstillfället, att utbetalas månadsvis i efterskott under högst

24 månader. Om en statssekreterare vid avgångstidpunkten har varit an-

ställd kortare tid än 12 månader utbetalas dock avgångsvederlaget under

högst 12 månader. Avgångsvederlaget skall minskas dels med inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete som den f.d. statssekreteraren uppbär under

vederlagsperioden eller, om denna inkomst är högre, helt bortfalla, dels

med vad den förutvarande statssekreteraren uppbär eller har rätt att

uppbära i pension och liknande. 7

En f.d. statssekreterare som under tiden som statssekreterare varit Skr. 1994/95:225

tjänstledig från en tidigare anställning och som inte återgår till denna Bilaga

och som inte heller får någon annan anställning eller något annat förvärvsarbete har rätt till avgångsvederlag endast om särskilda skäl talar mot att han eller hon återgår till sin tidigare anställning. 4. Den som tjänstgör som statssekreterare när det statsråd som han eller hon är knuten till avgår är skyldig att omedelbart begära sitt entledigande.

5. I fråga om statssekreterare som entledigas i fall som avses i p. 4

eller som entledigas av någon annan anledning än på egen begäran skall p. 3.1 eller 3.2 tillämpas. 6. Denna överenskommelse skall gälla alla statssekreterare som anställs fr.o.m. den 7 oktober 1994. 7. Alla statssekreterare skall i samband med anställningen informeras

om innehållet i denna överenskommelse och skriftligen bekräfta att de tagit del därav.

Ingvar Carlsson Carl Bildt Socialdemokraterna Moderata samlingspartiet

Olof Johansson Bengt Vesterberg Centerpartiet Folkpartiet liberalerna

Gudrun Schyman Marianne Samuelsson

Vänsterpartiet Miljöpartiet de Gröna

Alf Svensson Kristdemokratiska samhällspartiet

Statsrådsberedningen Skr. 1994/95:225

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 juni 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström, Lindh, Johansson Föredragande: statsministern Carlsson

Regeringen beslutar skrivelse 1994/95:225 Förmåner för statssekre-

terare vid regeringsskiften.

Innehållsförteckning Skr. 1994/95:225

3.1 — Tillämpningsområdet =. ...oossoserssossr sr ort 5

3.3¶Förmåner. ..soss oe ess rss e reas ses see sea 6

Bilaga: Överenskommelse mellan riksdagspartierna om för-

måner för statssekreterare i samband med regerings-

skiften M.M. ..ososreossessssr rr ers sr sa 7 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 juni 1995 .. 9

gotab Stockholm 1995