ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

1/12

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2023/2831

av den 13 december 2023

om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på

stöd av mindre betydelse

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.4,

med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i

fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd (¹), särskilt artikel 2.1,

efter att ha rådfrågat den rådgivande kommittén för statligt stöd, och

av följande skäl:

(1)

Statlig finansiering som uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt utgör

statligt stöd och ska anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i fördraget. Rådet får dock, i enlighet

med artikel 109 i fördraget, fastställa kategorier av stöd som ska vara undantagna från denna anmälningsskyldighet.

I enlighet med artikel 108.4 i fördraget får kommissionen anta förordningar avseende dessa kategorier av statligt

stöd. I förordning (EU) 2015/1588 beslutade rådet i enlighet med artikel 109 i fördraget att stöd av mindre

betydelse (det vill säga stöd som beviljas samma företag under en viss period och som inte överstiger ett visst fast

belopp) kan utgöra en sådan kategori. På grundval av detta anses stöd av mindre betydelse inte uppfylla samtliga

kriterier i artikel 107.1 i fördraget och omfattas därför inte av anmälningsförfarandet.

(2)

Kommissionen har i flera beslut förtydligat begreppet stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

Kommissionen har också redogjort för sin politik för ett tak för stöd av mindre betydelse under vilket artikel 107.1 i

fördraget får anses vara ej tillämpligt. Kommissionen gjorde så först i sitt meddelande om försumbart stöd (²) och

sedan i kommissionens förordningar (EG) nr 69/2001 (³), (EG) nr 1998/2006 (⁴) och (EU) nr 1407/2013 (⁵). Denna

förordning ersätter förordning (EU) nr 1407/2013 när den löper ut.

(3)

Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av förordning (EU) nr 1407/2013 bör taket för det

högsta möjliga stöd av mindre betydelse som ett och samma företag kan få under en treårsperiod per medlemsstat

höjas till 300 000 EUR. Detta tak återspeglar inflationen sedan förordning (EU) nr 1407/2013 trädde i kraft och

den beräknade utvecklingen under den här förordningens giltighetstid. Taket är nödvändigt om man vill kunna

garantera att alla åtgärder som omfattas av denna förordning inte ska kunna anses påverka handeln mellan

medlemsstaterna och inte snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen.

(4)

Med företag avses vid tillämpningen av konkurrensreglerna i fördraget varje enhet, oberoende av om det är en fysisk

eller juridisk person, som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och hur den

fi nansieras (⁶). Europeiska unionens domstol har klargjort att en enhet som ”har ett kontrollerande innehav i ett

bolag”, och som ”i praktiken utövar denna kontroll genom att direkt eller indirekt utöva ett inflytande på

(¹) EUT L 248, 24.9.2015, s. 1.

(²) Kommissionens meddelande om försumbart stöd (EGT C 68, 6.3.1996, s. 9).

(³) Kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd

av mindre betydelse (EGT L 10, 13.1.2001, s. 30).

(⁴) Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på

stöd av mindre betydelse (EUT L 379, 28.12.2006, s. 5).

(⁵) Kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L 352, 24.12.2013, s. 1).

(⁶) Domstolens dom av den 10 januari 2006, Ministero dell’Economia e delle Finanze mot Cassa di Risparmio di Firenze m.fl., C-222/04,

ECLI:EU:C:2006:8, punkt 107.

Europeiska unionens

officiella tidning

SV

L-serien

2023/2831

15.12.2023

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

2/12

förvaltningen av bolaget”, ska anses delta i det bolagets ekonomiska verksamhet. Enheten i sig måste därför betraktas

som ett företag i den mening som avses i artikel 107.1 f ördraget (⁷). Domstolen har fastställt att alla enheter som

(rättsligt eller faktiskt) kontrolleras av samma enhet ska anses vara ett enda företag (⁸).

(5)

Av rättssäkerhetsskäl och för att minska den administrativa bördan bör det i denna förordning ges en tydlig och

uttömmande förteckning över kriterier för att avgöra när två eller flera företag i samma medlemsstat bör anses vara

ett enda företag. Kommissionen har valt ut kriterier som är lämpliga vid tillämpningen av denna förordning bland de

väletablerade kriterierna för definitionen av ”anknutna företag” i definitionen av små och medelstora företag (SMF) i

kommissionens rekommendation 2003/361/EG (⁹) och i bilaga I till kommissionens förordning (EU)

nr 651/2014 (¹⁰). Med tanke på denna förordnings tillämpningsområde bör kriterierna vara tillämpliga på såväl små

och medelstora företag som stora företag och bör säkerställa att en grupp anknutna företag betraktas som ett enda

företag vid tillämpningen av regeln om stöd av mindre betydelse. Företag som inte har någon förbindelse med

varandra, bortsett från det faktum att de var för sig har en direkt koppling till samma offentliga organ, bör

emellertid inte behandlas som anknutna till varandra. Därför bör hänsyn tas till den specifika situation som råder

för företag som kontrolleras av samma offentliga organ, i vilket eller vilka företagen kan ha oberoende beslutsbe­

fogenhet.

(6)

Mot bakgrund av de särskilda regler som gäller primärproduktionen (särskilt primärproduktionen av jordbruks­

produkter, och primärproduktionen av fiskeri- och vattenbruksprodukter) och risken för att stödbelopp som ligger

under det tak som föreskrivs i denna förordning ändå kan uppfylla kriterierna i artikel 107.1 i fördraget, bör

förordningen inte gälla de sektorerna.

(7)

Med tanke på likheterna mellan bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och av andra produkter bör

denna förordning även gälla bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter om vissa villkor är uppfyllda.

Verksamheter på jordbruksföretaget som är nödvändiga för att förbereda en produkt för försäljning i första ledet

(t.ex. skörd, slåtter och tröskning av spannmål, eller packning av ägg) eller försäljning i första ledet till återförsäljare

och förädlare bör inte i detta sammanhang anses som bearbetning eller saluföring, och förordningen bör därför inte

tillämpas på denna verksamhet.

(8)

Med tanke på arten av den verksamhet som bedrivs inom beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruks­

produkter och likheterna mellan denna verksamhet och annan berednings- och saluföringsverksamhet bör den här

förordningen också tillämpas på företag som är verksamma inom beredning och saluföring av fiskeri- och

vattenbruksprodukter, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Varken uppgifter som måste utföras vid vattenbruksan­

läggningen eller ombord för att förbereda djur eller växter för försäljningen i första ledet (till exempel rensning,

fileande eller infrysning) eller försäljning i första ledet till återförsäljare eller förädlare bör anses som bearbetning

eller saluföring i detta avseende och den här förordningen bör därför inte tillämpas på dessa verksamheter.

(9)

Europeiska unionens domstol har slagit fast att så snart unionen har lagstiftat om en gemensam marknadsordning

för en viss jordbrukssektor, är medlemsstaterna skyldiga att avstå från åtgärder som kan undergräva den eller skapa

undantag från den (¹¹). Därför bör denna förordning inte gälla stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på

eller mängden av produkter som köps eller släpps ut på marknaden inom jordbrukssektorn. Den bör inte heller

tillämpas på stöd som är kopplat till en skyldighet att dela stödet med primärproducenter. Dessa principer gäller

även fiskeri- och vattenbrukssektorn.

(⁷) Ibidem, punkterna 112 och 113.

(⁸) Domstolens dom av den 13 juni 2002, Nederländerna mot kommissionen, C-382/99, ECLI:EU:C:2002:363.

(⁹) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag

(EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(¹⁰) Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den

inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).

(¹¹) Domstolens dom av den 12 december 2002, Frankrike/kommissionen, C-456/00, ECLI:EU:C:2002:753, punkt 31.

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

3/12

(10)

Denna förordning bör inte tillämpas på exportstöd och stöd som är avhängigt av att inhemska varor och tjänster

används framför importerade. Förordningen bör framför allt inte gälla stöd för att finansiera upprättande och drift

av distributionsnät i andra medlemsstater eller tredjeländer. Europeiska unionens domstol har slagit fast att enligt

förordning (EG) nr 1998/2006 utesluts ”inte allt stöd som kan ha en inverkan på export, utan endast stöd som

direkt, genom sin form, syftar till att understödja försäljningen i ett annat land” och att ”investeringsstöd – förutsatt

att det inte i en eller annan form i princip och genom sitt belopp bestäms av kvantiteten av de exporterade varorna

– inte omfattas av ”stöd till exportrelaterad verksamhet” i den mening som avses i artikel 1.1.d i förordning (EG)

nr 1998/2006 och omfattas således inte av tillämpningsområdet för denna bestämmelse, även om de investeringar

som får stöd möjliggör utvecklingen av produkter avsedda för expor t” (¹²). Stöd som avser kostnader för deltagande

i handelsmässor eller kostnader för undersökningar eller konsulttjänster som behövs för att lansera en ny produkt

eller en befintlig produkt på en ny marknad i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland utgör i allmänhet inte

exportstöd.

(11)

Den treårsperiod som ska beaktas vid tillämpningen av denna förordning bör ses över löpande. För varje nytt stöd av

mindre betydelse måste hänsyn tas till det totala stöd av mindre betydelse som beviljats under de senaste tre åren.

(12)

Om ett företag är verksamt inom en av de sektorer som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning

och även är verksamt inom andra sektorer eller bedriver andra verksamheter, bör denna förordning tillämpas på

dessa andra sektorer eller verksamheter, under förutsättning att den berörda medlemsstaten genom lämpliga

tillvägagångssätt sätt, till exempel åtskillnad mellan verksamheterna eller särredovisning, ser till att stöd av mindre

betydelse inte beviljas för verksamheten inom de sektorer som inte omfattas av denna förordning. Samma princip

bör gälla när ett företag är verksamt inom sektorer som omfattas av lägre tak för stöd av mindre betydelse. Om ett

företag inte kan garantera att verksamheterna inom sektorer för vilka lägre tak för stöd av mindre betydelse är

tillämpliga endast får stöd av mindre betydelse upp till dessa lägre tak, bör det lägsta taket tillämpas på alla de

verksamheter som företaget bedriver.

(13)

Regler bör fastställas för att säkerställa att de högsta stödnivåer som föreskrivs i de relevanta förordningarna om

statligt stöd eller kommissionsbeslut inte kan kringgås. Tydliga regler om kumulering bör också fastställas.

(14)

Denna förordning utesluter inte möjligheten att en åtgärd kanske inte betraktas som statligt stöd i den mening som

avses i artikel 107.1 i fördraget på andra grunder än de som anges i denna förordning, t.ex. om åtgärden är förenlig

med principen om marknadsekonomiska aktörer eller inte innebär någon överföring av statliga medel. Särskilt

unionsfinansiering som förvaltas centralt av kommissionen och inte står direkt eller indirekt under medlemsstatens

kontroll utgör inte statligt stöd och bör inte beaktas vid bedömningen av om det tak som fastställs i denna

förordning överskrids.

(15)

Denna förordning omfattar inte alla situationer där en åtgärd kanske inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna

och kanske inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen. Det kan finnas situationer där en mottagare

levererar varor eller tjänster till ett begränsat område (t.ex. en öregion eller något av de yttersta randområdena)

inom en medlemsstat och den mottagaren sannolikt inte lockar kunder från andra medlemsstater, och där det inte

kan förutses att åtgärden skulle ha mer än en marginell effekt på villkoren för gränsöverskridande investeringar eller

etableringar. Sådana åtgärder bör bedömas från fall till fall.

(16)

Med hänsyn till behovet av insyn, likabehandling och effektiv kontroll bör denna förordning endast tillämpas på stöd

av mindre betydelse, för vilket det är möjligt att i förväg räkna ut den exakta bruttobidragsekvivalenten utan att en

riskbedömning behöver göras (överblickbart stöd av mindre betydelse). En sådan exakt beräkning kan till exempel göras

för kontantbidrag, räntesubventioner, begränsade skattelättnader eller andra instrument som föreskriver en övre

gräns som garanterar att det relevanta taket inte överskrids. En övre gräns innebär att den berörda medlemsstaten,

så länge som det exakta stödbeloppet inte är känt, måste anta att beloppet motsvarar den övre gränsen för att

garantera att flera stödåtgärder tillsammans inte överskrider det tak som anges i den här förordningen och för att

tillämpa reglerna om kumulering.

(¹²) Domstolens dom av den 28 februari 2018, ZPT AD mot Narodno sabranie na Republika Bulgaria m.fl., C-518/16, ECLI:EU:C:2018:126,

punkt 55 och 56.

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

4/12

(17)

För att säkerställa insyn, likabehandling och en korrekt tillämpning av taket för stöd av mindre betydelse bör alla

medlemsstater använda samma metod för att beräkna det totala beviljade stödbeloppet. I syfte att underlätta

beräkningen bör stödbelopp som inte betalas ut i form av kontantbidrag omräknas till motsvarande bruttobidragsek­

vivalent. Vid beräkningen av bruttobidragsekvivalenten för olika typer av överblickbart stöd som inte är bidrag eller

för stöd som betalas ut i flera omgångar måste man använda de marknadsräntor som gällde när stödet beviljades. För

att underlätta en enhetlig, överblickbar och enkel tillämpning av reglerna för statligt stöd bör de marknadsräntor som

används vid tillämpningen av denna förordning vara de referensräntor som fastställts i enlighet med meddelandet

från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (¹³).

(18)

Stöd i form av lån, bl.a. riskfinansieringsstöd av mindre betydelse som tar formen av lån, bör anses vara

överblickbart stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de

marknadsräntor som gällde när stödet beviljades. För att förenkla handläggningen av små lån med kort löptid är det

nödvändigt att fastställa en tydlig regel som är lätt att tillämpa och tar hänsyn både till lånets belopp och löptid.

Bruttobidragsekvivalenten för lån som garanteras av säkerheter som täcker minst 50 % av lånet och som uppgår till

antingen högst 1 500 000 EUR under en femårsperiod eller 750 000 EUR under en tioårsperiod får inte anses

överstiga taket för stöd av mindre betydelse. Detta grundar sig på kommissionens erfarenheter och på inflationen

sedan förordning (EU) nr 1407/2013 trädde i kraft samt den förväntade inflationsutvecklingen under den här

förordningens tillämpningsperiod. Med tanke på svårigheterna att beräkna bruttobidragsekvivalenten för stöd som

beviljas företag som kanske inte kommer att kunna betala tillbaka lånet (till exempel eftersom företaget är föremål

för ett kollektivt insolvensförfarande eller eftersom det uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att försättas i

kollektiv insolvens på sina fordringsägares begäran) bör denna regel inte gälla sådana företag.

(19)

Stöd i form av kapitaltillskott kan enbart anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse, om det sammanlagda

offentliga kapitaltillskottet inte överskrider taket för stöd av mindre betydelse. Stöd i form av riskfinansierings­

åtgärder som tar formen av kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital enligt

riktlinjerna för riskfinansier ing (¹⁴) bör inte anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse, såvida inte den

berörda åtgärden tillhandahåller kapital som ej överskrider taket för stöd av mindre betydelse.

(20)

Stöd i form av garantier, bl.a. riskfinansieringsstöd av mindre betydelse som tar formen av garantier, bör anses vara

överblickbart stöd om bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de säkerhetsavgifter som föreskrivs i

kommissionens tillkännagivande för den berörda företagstypen (¹⁵). I denna förordning bör det fastställas tydliga

regler som beaktar både beloppet för det underliggande lånet och garantins löptid. Tydliga regler borde förenkla

handläggningen av kortfristiga garantier som utgör säkerhet för högst 80 % av ett relativt litet lån, där förlusterna

bärs proportionellt och enligt samma villkor av långivare och garantigivare, och nettoåtervinningen från

indrivningen av lånet mot de säkerheter som ställts av låntagaren på ett proportionellt sätt minskar förlusterna för

långivaren och garantigivaren. Denna regel bör inte gälla garantier för underliggande transaktioner som inte utgör

ett lån, till exempel garantier för egetkapitaltransaktioner. På basis av kommissionens erfarenheter och med tanke på

inflationen sedan förordning (EU) nr 1407/2013 trädde i kraft och den förväntade inflationsutvecklingen under den

här förordningens giltighetstid bör garantin anses ha en bruttobidragsekvivalent som inte överstiger taket för stöd av

mindre betydelse om i) garantin inte överstiger 80 % av det underliggande lånet, ii) det garanterade beloppet inte

överstiger 2 250 000 EUR, och iii) garantins löptid inte överstiger fem år. Detsamma gäller om i) garantin inte

överstiger 80 % av det underliggande lånet, ii) det garanterade beloppet inte överstiger 1 125 000 EUR, och iii)

garantins löptid inte överstiger tio år.

(21)

Dessutom får medlemsstaterna använda en metod för att beräkna bruttobidragsekvivalenten för garantier som har

anmälts till kommissionen enligt en annan kommissionsförordning på statsstödsområdet som gällde vid samma

tidpunkt och som godtagits av kommissionen som överensstämmande med tillkännagivandet om garantier (¹⁶), eller

ett tillkännagivande som ersatt det. Medlemsstaterna får bara göra detta om den godtagna metoden uttryckligen

avser den typ av garanti och den typ av underliggande transaktion som det är fråga om i samband med

tillämpningen av denna förordning.

(¹³) Meddelande från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (EUT C 14, 19.1.2008,

s. 6).

(¹⁴) Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för statligt stöd för att främja riskfinansieringsinvesteringar (EUT C 508, 16.12.2021,

s. 1).

(¹⁵) Till exempel, kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av

garantier (EUT C 155, 20.6.2008, s. 10).

(¹⁶) Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier

(EUT C 155, 20.6.2008, s. 10).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

5/12

(22)

Om ett stöd av mindre betydelse ges via finansiella intermediärer bör medlemsstaterna säkerställa att dessa inte

mottar något statligt stöd. Detta kan ske exempelvis i) genom att kräva att finansiella intermediärer som får statliga

garantier ska betala avgifter som följer marknadspriserna eller ii) genom att till fullo överföra fördelarna till de

slutliga stödmottagarna eller iii) genom att taket för stöd av mindre betydelse och övriga villkor i denna förordning

iakttas av intermediärerna. För att förenkla behandlingen av finansiella intermediärer som genomför stödordningar

av mindre betydelse, där medlemsstaterna förlitar sig på alternativ iii, bör det i denna förordning föreskrivas en

tydlig regel som är lätt att tillämpa och som tar hänsyn till det totala beloppet för lån som inbegriper stöd av mindre

betydelse och som den finansiella intermediären har utfärdat under de tre senaste åren. Enligt kommissionens

erfarenhet kan finansiella intermediärer som beviljar garanterade lån av mindre betydelse, och som tillämpar en

mekanism för att vidarebefordra de fördelar som erhållits genom en garanti till de slutliga mottagarna, anses vara

mottagare av en bruttobidragsekvivalent som inte överstiger taket för stöd av mindre betydelse om det totala

portföljbeloppet för garanterade lån av mindre betydelse är mindre än 10 miljoner EUR eller om det totala

portföljbeloppet för garanterade lån av mindre betydelse är mindre än 40 miljoner EUR och består av individuella

lån av mindre betydelse som uppgår till mindre än 100 000 EUR, förutsatt att ordningen för stöd av mindre

betydelse är tillgänglig på lika villkor för alla finansiella intermediärer som är verksamma i den berörda

medlemsstaten.

(23)

Efter anmälan från en medlemsstat bör kommissionen undersöka om en åtgärd som inte är ett bidrag, ett lån, en

garanti, ett kapitaltillskott eller en riskfinansieringsåtgärd som tar formen av kapitalinvesteringar eller investeringar i

form av kapital likställt med eget kapital, begränsade skattelättnader eller andra instrument som föreskriver en övre

gräns, leder till en bruttobidragsekvivalent som inte överskrider taket för stöd av mindre betydelse och därför skulle

kunna omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning.

(24)

Kommissionen är skyldig att se till att reglerna om statligt stöd följs och överensstämmer med principen om lojalt

samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen. Medlemsstaterna bör underlätta fullgörandet av denna

uppgift genom att ha de nödvändiga verktygen för att säkerställa att det sammanlagda stöd av mindre betydelse som

beviljas ett enda företag på grundval av regeln om stöd av mindre betydelse inte överstiger det fastställda taket.

Medlemsstaterna bör övervaka det beviljade stödet för att säkerställa att taket som fastställs i den här förordningen

inte överskrids och att kumuleringsreglerna efterlevs. För att fullgöra denna skyldighet bör medlemsstaterna senast

den 1 januari 2026 tillhandahålla fullständig information om stöd av mindre betydelse som beviljats, i ett centralt

register på nationell nivå eller på unionsnivå och kontrollera att eventuella nya stöd inte överskrider det tak som

fastställs i denna förordning. Det centrala registret ska bidra till att minska den administrativa bördan för företagen.

Företagen kommer inte längre att enligt denna förordning behöva hålla reda på och redovisa andra stöd av mindre

betydelse som de får, när väl det centrala registret innehåller uppgifter för en treårsperiod. Vid tillämpningen av

denna förordning ska kontrollen av efterlevnaden av det tak som fastställs i denna förordning i princip bygga på

informationen i det centrala registret.

(25)

Alla medlemsstater får inrätta ett nationellt centralt register. Befintliga nationella centrala register som uppfyller de

krav som fastställs i denna förordning kan användas även fortsättningsvis. Kommissionen kommer att inrätta ett

centralt register på unionsnivå som kan användas av medlemsstaterna från den 1 januari 2026.

(26)

Med tanke på att den administrativa bördan och regleringshinder är ett problem för majoriteten av de små och

medelstora företagen och att kommissionens mål är att minska den börda som uppstår till följd av rapporterings­

skyldigheter med 25 % (¹⁷) bör det centrala registret inrättas så att det minskar den administrativa bördan. Goda

förvaltningsrutiner, till exempel de som fastställs i förordningen om inrättande av en gemensam digital ingång (¹⁸),

får åberopas för inrättandet och driften av det centrala registret på unionsnivå och av nationella centrala register.

(27)

Reglerna om insyn syftar till att säkerställa bättre efterlevnad, ökad ansvarighet, inbördes granskning och i slutändan

till effektivare användning av de offentliga utgifterna. Offentliggörandet i ett centralt register av stödmottagarens

namn tjänar det berättigade intresset av öppenhet och information till allmänheten om användningen av

(¹⁷) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén

– Stödpaket för små och medelstora företag (COM(2023) 535 final).

(¹⁸) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för

tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU)

nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

6/12

medlemsstaternas medel. Det inkräktar inte i onödan på stödmottagarnas rätt till skydd av sina personuppgifter så

länge som offentliggörandet i det centrala registret av personuppgifter är förenligt med unionens regler om

dataskydd (¹⁹). Medlemsstaterna bör ha möjlighet att pseudonymisera specifika uppgifter om det är nödvändigt för

att följa EU:s regler om dataskydd.

(28)

I denna förordning bör det fastställas ett antal villkor enligt vilka alla åtgärder som omfattas av denna förordning inte

kan anses påverka handeln mellan medlemsstaterna och inte snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen. Därför

bör denna förordning även tillämpas på stöd som beviljats innan den trädde i kraft, om alla villkor som fastställs i

den är uppfyllda. På samma sätt bör stöd som uppfyllde kriterierna i förordning (EU) nr 1407/2013 och som

beviljades mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2023 anses vara undantaget från anmälningsskyl­

digheten enligt artikel 108.3 i fördraget.

(29)

Med hänsyn till hur ofta det i regel är nödvändigt att se över politiken för statligt stöd, bör tillämpningsperioden för

denna förordning begränsas.

(30)

Om denna förordnings tillämpningsperiod skulle löpa ut utan att förlängas, bör medlemsstaterna få en

anpassningsperiod på sex månader för stöd av mindre betydelse som omfattas av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.

Denna förordning gäller statligt stöd till företag inom alla sektorer med undantag för följande:

a) Stöd till företag som är verksamma inom primärproduktion av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

b) Stöd till företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter, när

stödbeloppet fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som köps in eller släpps ut på marknaden.

c) Stöd till företag som är verksamma inom primärproduktion av jordbruksprodukter.

d) Stöd till företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, i ett av följande fall:

i) Om stödbeloppet fastställs på grundval av priset på eller mängden sådana produkter som köps från primärpro­

ducenter eller släpps ut på marknaden av de berörda företagen.

ii) Om en förutsättning för stödet är att det helt eller delvis överförs till primärproducenter.

e) Stöd som beviljas exportrelaterad verksamhet med inriktning på tredjeländer eller medlemsstater, det vill säga stöd som

är direkt knutet till exporterade volymer, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande

utgifter som har samband med exportverksamhet.

f) Stöd som är avhängigt av att inhemska produkter och tjänster används framför importerade varor och tjänster.

2.

Om ett företag är verksamt inom en av de sektorer som avses i punkt 1 a, b, c eller d och även är verksamt inom en

eller flera av de andra sektorer som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning eller bedriver annan

verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, ska denna förordning tillämpas på stöd som

beviljas för dessa senare sektorer eller verksamheter under förutsättning att den berörda medlemsstaten genom lämpliga

(¹⁹) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän

dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober

2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och

byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG

(EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

7/12

tillvägagångssätt, till exempel åtskillnad mellan verksamheterna eller särredovisning, ser till att verksamheterna inom de

sektorer som undantas från tillämpningsområdet för denna förordning inte får stöd av mindre betydelse som beviljas i

enlighet med denna förordning.

Artikel 2

Definitioner

1.

I denna förordning gäller följande definitioner:

a) jordbruksprodukter: produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget, med undantag av fiskeri- och vattenbruksprodukter

som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 (²⁰).

b) primärproduktion av jordbruksprodukter: produktionen av produkter från jorden och från uppfödning, som förtecknas i

bilaga I till fördraget, utan att några andra vidare processer utförs som förändrar dessa produkters natur.

c) bearbetning av jordbruksprodukter: varje process som en jordbruksprodukt undergår som till resultat får en produkt som

också är en jordbruksprodukt, med undantag för verksamheter på jordbruksföretaget som är nödvändiga för att

förbereda en animalisk eller vegetabilisk produkt för försäljning i första ledet.

d) saluföring av jordbruksprodukter: att ställa fram eller visa upp en jordbruksprodukt i avsikt att sälja, erbjuda för försäljning,

leverera eller på annat sätt föra ut på marknaden, med undantag för en primärproducents första försäljning till

återförsäljare eller förädlare samt varje förberedande av produkten för sådan försäljning. En primärproducents

försäljning till slutkonsumenter ska anses vara saluföring om den sker i separata lokaler avsedda för detta syfte.

e) fiskeri- och vattenbruksprodukter: produkter som definieras i artikel 5 a och b i förordning (EU) nr 1379/2013.

f) primärproduktion av fiskeri- och vattenbruksprodukter: all verksamhet i samband med fiskeri, uppfödning eller odling av

vattenorganismer, samt uppgifter som måste utföras vid vattenbruksanläggningen eller ombord för att förbereda djur

eller växter för försäljning i första ledet, inbegripet rensning, fileande eller infrysning, och försäljning i första ledet till

återförsäljare eller förädlare.

g) beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter: all verksamhet, inbegripet hantering, behandling och

omvandling, som utförs efter landningen – eller skörden i fråga om vattenbruk – vilken resulterar i en beredd produkt,

samt distribution därav.

h) finansiell intermediär: varje finansinstitut, oavsett form och ägarskap, som bedriver verksamhet i vinstsyfte; offentliga

utvecklingsbanker eller -institutioner anses inte omfattas av denna definition om de agerar som beviljande myndigheter

och det inte förekommer någon korssubventionering av den verksamhet som bedrivs på deras egen risk och för egen

räkning.

2.

ett enda företag: vid tillämpningen av denna förordning, alla enheter som har minst en av följande förbindelser till

varandra:

a) Ett företag innehar majoriteten av aktieägarnas eller delägarnas röster i ett annat företag.

b) Ett företag har rätt att utse eller entlediga en majoritet av ledamöterna i ett annat företags styrelse, ledning eller

tillsynsorgan.

c) Ett företag har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över ett annat företag enligt ett avtal som är slutet med detta

eller enligt en bestämmelse i det företagets stiftelseurkund eller stadgar.

(²⁰) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen

för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om

upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 1).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

8/12

d) Ett företag som är aktieägare eller delägare i ett annat företag förfogar till följd av en överenskommelse med andra

aktieägare eller delägare i företaget ensamt över en majoritet av rösterna för aktierna eller andelarna i det företaget.

Företag som har någon av de förbindelser som nämns i a–d via ett eller flera andra företag ska också anses vara ett enda

företag.

Artikel 3

Stöd av mindre betydelse

1.

Stödåtgärder ska inte anses uppfylla samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget och ska därför inte omfattas av

anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget, om de uppfyller villkoren i denna förordning.

2.

Det totala stöd av mindre betydelse som beviljas ett enda företag av en medlemsstat får inte överstiga 300 000 EUR

under en period av tre år.

3.

Stöd av mindre betydelse ska anses ha beviljats vid den tidpunkt då den lagliga rätten till stödet överfördes till

företaget enligt tillämplig nationell lagstiftning oavsett dagen för utbetalning av stödet till företaget.

4.

Det tak som föreskrivs i punkt 2 ska gälla oberoende av stödets form och det mål som eftersträvas med det, och

oavsett om det stöd som medlemsstaten beviljar helt eller delvis finansieras med medel som härrör från unionen.

5.

Vid tillämpning av det tak som anges i punkt 2 ska stödet uttryckas i form av ett kontantbidrag. Alla siffror ska avse

bruttobelopp, dvs. belopp före eventuellt avdrag för skatt eller annan avgift. När stöd beviljas i någon annan form än som

bidrag ska stödbeloppet vara lika med stödets bruttobidragsekvivalent.

6.

Stöd som betalas ut i flera omgångar ska diskonteras till sitt värde vid den tidpunkt då det beviljas. Den ränta som ska

användas för beräkningar av diskonterat värde ska vara den diskonteringsränta som gällde vid den tidpunkt då stödet

beviljades.

7.

Om det tak som föreskrivs i punkt 2 överskrids på grund av att nytt stöd av mindre betydelse beviljas, ska det nya

stödet inte omfattas av denna förordning.

8.

Vid företagssammanslagningar och företagsförvärv ska allt stöd av mindre betydelse som beviljats någotdera av de

tidigare företagen beaktas vid fastställandet av om eventuellt nytt stöd av mindre betydelse till det nya eller det förvärvande

företaget överskrider det tak som anges i punkt 2. Stöd av mindre betydelse som lagligen beviljats före sammanslagningen

eller förvärvet ska fortsatt anses vara lagligt.

9.

Om ett företag delas upp i två eller flera separata företag ska stöd av mindre betydelse som beviljats före

uppdelningen tilldelas det företag som gynnats av det, vilket i princip är det företag som tar över de verksamheter för vilka

stödet av mindre betydelse har använts. Om en sådan tilldelning inte är möjlig ska stödet av mindre betydelse fördelas

proportionellt på grundval av det bokförda värdet av de nya företagens egna kapital den dag uppdelningen reellt ägde rum.

Artikel 4

Beräkning av bruttobidragsekvivalenten

1.

Denna förordning ska endast tillämpas på stöd för vilket det är möjligt att göra en exakt beräkning av bruttobidrag­

sekvivalenten i förväg utan att behöva göra en riskbedömning (överblickbart stöd av mindre betydelse).

2.

Stöd i form av bidrag och räntesubventioner ska anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse.

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

9/12

3.

Stöd i form av lån ska anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse om

a) stödmottagaren inte är i ett kollektivt insolvensförfarande eller uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att

försättas i kollektiv insolvens på sina fordringsägares begäran; när det gäller stora företag ska stödmottagaren vara i en

situation som motsvarar ett kreditbetyg på lägst B-, och

b) lånet är garanterat av säkerheter som täcker minst 50 % av lånet, och lånet uppgår till antingen 1 500 000 EUR under en

femårsperiod eller 750 000 EUR under en tioårsperiod; om ett lån är mindre än dessa belopp eller beviljas för en kortare

period än fem, respektive tio år, ska bruttobidragsekvivalenten för det lånet beräknas som en motsvarande andel av det

relevanta tak som anges i artikel 3.2 i denna förordning, eller

c) bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av den referensränta som gällde vid den tidpunkt då lånet

beviljades.

4.

Stöd i form av kapitaltillskott ska anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse endast om det sammanlagda

offentliga kapitaltillskottet inte överskrider det tak som anges i artikel 3.2.

5.

Stöd i form av riskfinansieringsåtgärder som tar formen av kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital

likställt med eget kapital ska endast anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse om det kapital som ges till ett enda

företag inte överskrider det tak som anges i artikel 3.2.

6.

Stöd i form av garantier ska anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse om

a) stödmottagaren inte är i ett kollektivt insolvensförfarande eller uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att

försättas i kollektiv insolvens på sina fordringsägares begäran; när det gäller stora företag ska stödmottagaren vara i en

situation som motsvarar ett kreditbetyg på lägst B-, och

b) garantin inte vid någon tidpunkt överstiger 80 % av det underliggande lånet, förlusterna bärs proportionellt och på

samma sätt av långivaren och garantigivaren, nettoåtervinningen från indrivningen av lånet mot de säkerheter som

ställts av låntagaren minskar proportionellt de förluster som bärs av långivaren och garantigivaren, och det garanterade

beloppet uppgår till 2 250 000 EUR och garantins löptid är fem år eller det garanterade beloppet uppgår till

1 125 000 EUR och garantins löptid är tio år; om det garanterade beloppet är mindre än dessa belopp eller om

garantin har en kortare löptid än fem, respektive tio år, ska bruttobidragsekvivalenten för garantin beräknas som en

motsvarande andel av det relevanta tak som anges i artikel 3.2, eller

c) bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de säkerhetsavgifter som föreskrivs i ett tillkännagivande från

kommissionen, eller

d) den metod som används för att beräkna garantins bruttobidragsekvivalent, innan den genomförs,

i) har anmälts till kommissionen enligt en annan kommissionsförordning inom området för statligt stöd som är

tillämplig vid samma tidpunkt och som har godtagits av kommissionen som överensstämmande med tillkänna­

givandet om garantier, eller ett tillkännagivande som ersatt det, samt

ii) denna metod uttryckligen avser den typ av garanti och den typ av underliggande transaktion det är fråga om vid

tillämpningen av denna förordning.

7.

Allt stöd som erhålls av en finansiell intermediär som genomför en eller flera stödordningar av mindre betydelse, som

ska vara tillgängliga på lika villkor för alla finansiella intermediärer som är verksamma i den berörda medlemsstaten, ska

anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse om

a) den finansiella intermediären vidarebefordrar den fördel som erhållits genom de statliga garantierna till stödmottagarna

genom att tillhandahålla nya prioriterade lån till stödmottagarna med lägre räntesatser eller lägre krav på säkerhet, och

varje garanti inte överstiger 80 % av det underliggande lånet,

b) garanterade lån av mindre betydelse ges till stödmottagare som befinner sig i en situation som är jämförbar med en

kreditvärdering på minst ”B-” och det totala beloppet för sådana lån är

i) mindre än 10 miljoner EUR, eller

ii) mindre än 40 miljoner EUR och varje enskilt garanterat lån av mindre betydelse inte överstiger 100 000 EUR.

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

10/12

Om en finansiell intermediär har ett belopp av lån av mindre betydelse på mindre än 10 miljoner EUR enligt punkt b i, eller

40 miljoner EUR enligt b ii, ska bruttobidragsekvivalenten för varje belopp beräknas som en motsvarande andel av det

relevanta tak som fastställs i artikel 3.2 i denna förordning.

8.

Stöd i form av andra instrument ska anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse om instrumentet föreskriver

ett tak som garanterar att det tak som anges i artikel 3.2 i denna förordning inte överskrids.

Artikel 5

Kumulering

1.

Stöd av mindre betydelse som beviljas enligt denna förordning får kumuleras med stöd av mindre betydelse som

beviljas enligt kommissionens förordning (EU) 2023/2832 (²¹).

2.

Stöd av mindre betydelse som beviljas enligt denna förordning får kumuleras med stöd av mindre betydelse som

beviljas enligt kommissionens förordningar (EU) nr 1408/2013 (²²) och (EU) nr 717/2014 (²³), upp till det relevanta tak

som föreskrivs i artikel 3.2 i denna förordning.

3.

Stöd av mindre betydelse som beviljas i enlighet med denna förordning får inte kumuleras med statligt stöd som avser

samma stödberättigande kostnader eller med statligt stöd för samma riskfinansieringsåtgärd om sådan kumulering

överstiger den högsta relevanta stödnivå eller det högsta relevanta stödbelopp som fastställts för de särskilda

omständigheterna i varje enskilt fall genom en gruppundantagsförordning eller ett beslut som antagits av kommissionen.

Stöd av mindre betydelse som inte beviljas för eller kan tillskrivas specifika stödberättigande kostnader får kumuleras med

annat statligt stöd som beviljas med stöd av en gruppundantagsförordning eller ett beslut som antagits av kommissionen.

Artikel 6

Övervakning och rapportering

1.

Medlemsstaterna ska se till att information om beviljat stöd av mindre betydelse registreras från och med den

1 januari 2026 i ett centralt register på nationell nivå eller unionsnivå. Uppgifterna i det centrala registret ska innehålla

stödmottagarens identitet, stödbelopp, datum för beviljande, beviljande myndighet, stödinstrument och berörd sektor på

grundval av den statistiska näringsgrensindelningen i unionen (Nace). Det centrala registret ska upprättas på ett sådant sätt

att informationen är lättillgänglig för allmänheten samtidigt som unionens dataskyddsregler följs, däribland genom att

specifika poster vid behov pseudonymiseras.

2.

Medlemsstaterna ska registrera informationen i punkt 1 i det centrala registret om allt stöd av mindre betydelse som

beviljats av en myndighet i den berörda medlemsstaten inom 20 arbetsdagar från det att stödet beviljades. Sådan

information om stöd av mindre betydelse som mottagits av finansiella intermediärer som genomför stödordningar av

mindre betydelse ska registreras inom 20 arbetsdagar från mottagandet av den rapport som avses i punkt 5.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de uppgifter som finns i det centrala registret är korrekta.

3.

Medlemsstaterna ska bevara de registrerade uppgifterna om stöd av mindre betydelse i tio år från och med den dag då

stödet beviljades.

4.

En medlemsstat ska bevilja nytt stöd av mindre betydelse i enlighet med denna förordning först efter att ha

kontrollerat att det nya stödet av mindre betydelse inte medför att det totala belopp av stöd av mindre betydelse som

beviljas det berörda företaget når upp till en nivå som överskrider det tak som föreskrivs i artikel 3.2 i denna förordning

och att samtliga villkor i denna förordning är uppfyllda.

(²¹) Kommissionens förordning (EU) 2023/2832 av den 13 december 2023 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt

ekonomiskt intresse (EUT L, 2023/2832, 15.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj).

(²²) Kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget

om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn (EUT L 352, 24.12.2013, s. 9).

(²³) Kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn (EUT L 190, 28.6.2014, s. 45).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

11/12

5.

Vid tillämpningen av punkt 1 ska finansiella intermediärer som genomför stödordningar av mindre betydelse varje

kvartal till medlemsstaten rapportera det totala stödbelopp av mindre betydelse som de har mottagit inom 10 dagar från

kvartalets slut. Dagen för beviljande ska vara den sista dagen i ett kvartal.

6.

Medlemsstater som använder ett centralt register på nationell nivå ska senast den 30 juni varje år till kommissionen

lämna in aggregerade uppgifter om stöd av mindre betydelse som beviljats för det föregående året. De aggregerade

uppgifterna ska omfatta antalet stödmottagare, det sammanlagda stöd av mindre betydelse som beviljats och det totala

sammanlagda stöd av mindre betydelse som beviljats per sektor enligt Nace. Den första inlämningen ska gälla stöd av

mindre betydelse som beviljats mellan den 1 januari och den 31 december 2026. Medlemsstaterna får rapportera om

tidigare perioder till kommissionen om det finns aggregerade uppgifter.

7.

Den berörda medlemsstaten ska på skriftlig begäran från kommissionen inom 20 arbetsdagar, eller inom en längre

tidsfrist som anges i begäran, förse kommissionen med alla upplysningar den anser sig behöva för att bedöma om villkoren

i denna förordning har följts, särskilt i fråga om det totala beloppet av stöd av mindre betydelse i den mening som avses i

denna förordning och enligt andra förordningar om stöd av mindre betydelse som ett företag har mottagit.

Artikel 7

Övergångsbestämmelser

1.

Denna förordning ska tillämpas på stöd som beviljats före dess ikraftträdande om stödet uppfyller alla villkor som

föreskrivs i förordningen.

2.

Individuellt stöd av mindre betydelse som beviljats mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2023 och som

uppfyller villkoren i förordning (EU) nr 1407/2013 ska inte anses uppfylla samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget och

ska därför undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget.

3.

När denna förordning upphör att gälla får stöd av mindre betydelse som uppfyller villkoren i förordningen beviljas på

ett giltigt sätt under ytterligare en sexmånadersperiod.

4.

Till dess att det centrala registret har upprättats och omfattar en period på tre år ska en medlemsstat, om den avser att

bevilja stöd av mindre betydelse till ett företag i enlighet med denna förordning, skriftligen eller i elektronisk form

informera företaget om stödbeloppet uttryckt i bruttobidragsekvivalent och dess karaktär av stöd av mindre betydelse, med

direkt hänvisning till denna förordning. Om stöd av mindre betydelse beviljas olika företag i enlighet med denna förordning

på grundval av en viss stödordning och företagen därvid beviljas olika stödbelopp, får den berörda medlemsstaten välja att

uppfylla sin skyldighet genom att informera företagen om ett belopp som motsvarar det högsta tillåtna stödbelopp som kan

beviljas enligt stödordningen. I sådana fall ska det fasta beloppet användas för att fastställa om det tak som anges i

artikel 3.2 i denna förordning har iakttagits. Innan medlemsstaten beviljar stödet ska den från det berörda företaget få en

redogörelse i skriftlig eller elektronisk form för allt annat stöd av mindre betydelse enligt denna förordning eller andra

förordningar om stöd av mindre betydelse som mottagits under en period av tre år.

Artikel 8

Ikraftträdande och giltighetstid

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2024.

Den ska tillämpas till och med den 31 december 2030.

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj

12/12

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 13 december 2023.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

1/12

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2023/2832

av den 13 december 2023

om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på

stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt

intresse

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.4,

med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i

fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd (¹), särskilt artikel 2.1,

efter att ha rådfrågat den rådgivande kommittén för statligt stöd, och

av följande skäl:

(1)

Statlig finansiering som uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt utgör

statligt stöd och ska anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i fördraget. Rådet får dock, i enlighet

med artikel 109 i fördraget, fastställa kategorier av stöd som ska vara undantagna från denna anmälningsskyldighet.

I enlighet med artikel 108.4 i fördraget får kommissionen anta förordningar avseende dessa kategorier av statligt

stöd. I förordning (EU) 2015/1588 beslutade rådet i enlighet med artikel 109 i fördraget att stöd av mindre

betydelse (det vill säga stöd som beviljas samma företag under en viss period och som inte överstiger ett visst fast

belopp) kan utgöra en sådan kategori. På grundval av detta anses stöd av mindre betydelse inte uppfylla samtliga

kriterier i artikel 107.1 i fördraget och omfattas därför inte av anmälningsförfarandet.

(2)

Kommissionen har i många beslut förtydligat begreppet stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

Kommissionen har också redogjort för sin politik för ett tak för stöd av mindre betydelse under vilket artikel 107.1 i

fördraget inte kan anses vara tillämplig.

(3)

Kommissionens erfarenheter av tillämpningen av reglerna för statligt stöd på företag som tillhandahåller tjänster av

allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 106.2 i fördraget har visat att det tak under vilket det

kan anses att förmåner som beviljas sådana företag inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna eller snedvrider

eller hotar att snedvrida konkurrensen i vissa fall kan skilja sig från det allmänna tak för stöd av mindre betydelse

som fastställs i kommissionens förordning (EU) 2023/2831 (²). Faktum är att åtminstone en del av dessa förmåner

sannolikt utgör kompensation för extra kostnader i samband med tillhandahållandet av tjänster av allmänt

ekonomiskt intresse. Dessutom har många verksamheter som identifierats som tjänster av allmänt ekonomiskt

intresse en begränsad territoriell räckvidd. Enligt artikel 2.2 i kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 (³) ska

stöd som beviljas företag som tillhandahåller en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse inte anses påverka handeln

mellan medlemsstaterna eller snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen under förutsättning att det totala

stödbelopp som beviljas för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och som erhålls inte

överstiger 500 000 euro under en period om tre beskattningsår.

(¹) EUT L 248, 24.9.2015, s. 1.

(²) Kommissionens förordning (EU) 2023/2831 av den 13 december 2023 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L, 2023/2831, 15.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/

2023/2831/oj).

(³) Kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 av den 25 april 2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt

ekonomiskt intresse (EUT L 114, 26.4.2012, s. 8).

Europeiska unionens

officiella tidning

SV

L-serien

2023/2832

15.12.2023

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

2/12

(4)

Mot bakgrund av erfarenheterna av tillämpningen av förordning (EU) nr 360/2012 är det lämpligt att justera

reglerna om stöd av mindre betydelse för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för att spegla några av de

justeringar som gjorts av den allmänna förordningen om stöd av mindre betydelse, förordning (EU) 2023/2831, för

att säkerställa enhetlighet, samtidigt som de specifika egenskaperna hos tjänster av allmänt intresse beaktas.

(5)

Det är också lämpligt att höja taket för det högsta möjliga stöd av mindre betydelse för tjänster av allmänt

ekonomiskt intresse som ett enda företag kan få under en treårsperiod per medlemsstat till 750 000 euro. Detta tak

speglar inflationen sedan förordning (EU) nr 360/2012 trädde i kraft och den förväntade utvecklingen under denna

förordnings giltighetstid. Taket är nödvändigt om man vill kunna garantera att alla åtgärder som omfattas av denna

förordning inte ska kunna anses påverka handeln mellan medlemsstaterna och inte snedvrida eller hota att

snedvrida konkurrensen.

(6)

Statligt stöd som beviljas av en medlemsstat bör beaktas även om stödet helt eller delvis finansieras med medel som

härrör från unionen och står under medlemsstatens kontroll. Det bör inte vara möjligt att dela upp stöd som

överskrider taket för stöd av mindre betydelse i mindre delar för att varje del ska omfattas av tillämpningsområdet

för denna förordning.

(7)

Med företag avses vid tillämpningen av konkurrensreglerna i fördraget varje enhet, oberoende av om det är en fysisk

eller juridisk person, som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och hur den

fi nansieras (⁴). Europeiska unionens domstol har klargjort att en enhet som ”har ett kontrollerande innehav i ett

bolag”, och som ”i praktiken utövar denna kontroll genom att direkt eller indirekt utöva ett inflytande på

förvaltningen av bolaget”, ska anses delta i det bolagets ekonomiska verksamhet. Enheten i sig måste därför

betraktas som ett företag i den mening som avses i artikel 107.1 fördraget (⁵). Domstolen har fastställt att alla

enheter som (rättsligt eller faktiskt) kontrolleras av samma enhet ska anses vara ett enda företag (⁶).

(8)

Av rättssäkerhetsskäl och för att minska den administrativa bördan bör det i denna förordning ges en tydlig och

uttömmande förteckning över kriterier för att avgöra när två eller flera företag i samma medlemsstat bör anses vara

ett enda företag. Kommissionen har valt kriterier som är lämpliga vid tillämpningen av denna förordning bland de

väletablerade kriterierna för definitionen av ”anknutna företag” i definitionen av små och medelstora företag i

kommissionens rekommendation 2003/361/EG (⁷) och i bilaga I till kommissionens förordning (EU)

nr 651/2014 (⁸). Med tanke på denna förordnings tillämpningsområde bör kriterierna vara tillämpliga på såväl små

och medelstora företag som stora företag och bör säkerställa att en grupp anknutna företag betraktas som ett enda

företag vid tillämpningen av regeln om stöd av mindre betydelse. Men som konstateras i artikel 14 i fördraget har

tjänster av allmänt ekonomiskt intresse en särskild betydelse för unionens gemensamma värderingar och spelar en

särskild roll för att främja social och territoriell sammanhållning. Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör

tillgodose användarnas behov i så hög grad som möjligt och medlemsstaterna bör kunna tillgodose de behoven på

lämpligaste sätt med beaktande av varje medlemsstats särdrag när det gäller framför allt tillhandahållandet av sociala

tjänster. Av denna anledning bör företag som utför tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och som inte har någon

förbindelse med varandra bortsett från det faktum att de var för sig har en direkt koppling till samma offentliga

organ, eller samma icke-vinstdrivande enhet eller enheter, inte behandlas som anknutna till varandra. Därför bör

hänsyn tas till den specifika situation som råder för företag som kontrolleras av samma offentliga organ, eller av

samma icke-vinstdrivande enhet eller enheter, i vilket eller vilka företagen kan ha oberoende beslutsbefogenhet.

(⁴) Domstolens dom av den 10 januari 2006, Ministero dell’Economia e delle Finanze/Cassa di Risparmio di Firenze m.fl., C-222/04,

ECLI:EU:C:2006:8, punkt 107.

(⁵) Ibidem, punkterna 112 och 113.

(⁶) Domstolens dom av den 13 juni 2002, Nederländerna/kommissionen, C-382/99, ECLI:EU:C:2002:363.

(⁷) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag

(EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(⁸) Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den

inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

3/12

(9)

Denna förordning bör endast tillämpas på stöd som beviljas för tillhandahållande av en tjänst av allmänt ekonomiskt

intresse. Det stödmottagande företaget bör därför skriftligen eller elektroniskt ha fått i uppdrag att tillhandahålla den

tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för vilken stödet beviljas. Beslutet om tilldelning bör visserligen ge information

till företaget om den tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för vilken stödet beviljas, men det behöver inte

nödvändigtvis innehålla alla upplysningar som fastställs i artikel 4 i kommissionens beslut 2012/21/EU (⁹).

(10)

På grund av de särskilda regler som gäller för sektorerna för primärproduktion (främst primärproduktion av

jordbruksprodukter och primärproduktion av fiskeri- och vattenbruksprodukter), det faktum att företag inom de

sektorerna sällan ges i uppdrag att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, samt risken för att stödbelopp

som ligger under det tak som anges i denna förordning uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget, bör denna

förordning inte gälla de sektorerna.

(11)

Med tanke på likheterna mellan bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och av andra produkter bör

denna förordning även gälla bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter om vissa villkor är uppfyllda.

Verksamheter på jordbruksföretaget som är nödvändiga för att förbereda en produkt för försäljning i första ledet (till

exempel skörd, slåtter och tröskning av spannmål, eller packning av ägg) eller försäljning i första ledet till

återförsäljare och förädlare bör inte i detta sammanhang anses som bearbetning eller saluföring, och förordningen

bör därför inte tillämpas på denna verksamhet.

(12)

Med tanke på arten av den verksamhet som bedrivs inom beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruks­

produkter och likheterna mellan denna verksamhet och annan berednings- och saluföringsverksamhet bör den här

förordningen också tillämpas på företag som är verksamma inom beredning och saluföring av fiskeri- och

vattenbruksprodukter, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Varken uppgifter som måste utföras vid vattenbruksan­

läggningen eller ombord för att förbereda djur eller växter för försäljningen i första ledet (till exempel rensning,

fileande eller infrysning) eller försäljning i första ledet till återförsäljare eller förädlare bör anses som bearbetning

eller saluföring i detta avseende och den här förordningen bör därför inte tillämpas på dessa verksamheter.

(13)

Europeiska unionens domstol har slagit fast att så snart unionen har lagstiftat om en gemensam marknadsordning

för en viss jordbrukssektor, är medlemsstaterna skyldiga att avstå från åtgärder som kan undergräva den eller skapa

undantag från den (¹⁰). Därför bör denna förordning inte gälla stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på

eller mängden av produkter som köps eller släpps ut på marknaden inom jordbrukssektorn. Den bör inte heller

tillämpas på stöd som är kopplat till en skyldighet att dela stödet med primärproducenter. Dessa principer gäller

även fiskeri- och vattenbrukssektorn.

(14)

Denna förordning bör inte tillämpas på exportstöd och stöd som är avhängigt av att inhemska varor och tjänster

används framför importerade. Förordningen bör framför allt inte gälla stöd för att finansiera upprättande och drift

av distributionsnät i andra medlemsstater eller tredjeländer. Europeiska unionens domstol har slagit fast att enligt

kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 (¹¹) utesluts ”inte allt stöd som kan ha en inverkan på export, utan

endast stöd som direkt, genom sin form, syftar till att understödja försäljningen i ett annat land” och att

”investeringsstöd – förutsatt att det inte i en eller annan form i princip och genom sitt belopp bestäms av

kvantiteten av de exporterade varorna – inte omfattas av ”stöd till exportrelaterad verksamhet” i den mening som

avses i artikel 1.1 d i förordning (EG) nr 1998/2006 och således inte omfattas av tillämpningsområdet för denna

bestämmelse, även om de investeringar som får stöd möjliggör utvecklingen av produkter avsedda för export” (¹²).

Stöd som avser kostnader för deltagande i handelsmässor eller kostnader för undersökningar eller konsulttjänster

som behövs för att lansera en ny produkt eller en befintlig produkt på en ny marknad i en annan medlemsstat eller i

ett tredjeland utgör i allmänhet inte exportstöd.

(⁹) Kommissionens beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att

tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 7, 11.1.2012, s. 3).

(¹⁰) Domstolens dom av den 12 december 2002, Frankrike/kommissionen, C-456/00, ECLI:EU:C:2002:753, punkt 31.

(¹¹) Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på

stöd av mindre betydelse (EUT L 379, 28.12.2006, s. 5).

(¹²) Domstolens dom av den 28 februari 2018, ZPT AD/Narodno sabranie na Republika Bulgaria m.fl., C-518/16, ECLI:EU:C:2018:126,

punkterna 55 och 56.

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

4/12

(15)

Den treårsperiod som ska beaktas vid tillämpningen av denna förordning bör ses över löpande. För varje nytt stöd av

mindre betydelse måste hänsyn tas till det totala stöd av mindre betydelse som beviljats under de senaste tre åren.

(16)

Om ett företag är verksamt inom en av de sektorer som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning

och även är verksamt inom andra sektorer eller bedriver andra verksamheter, bör denna förordning tillämpas på

dessa andra sektorer eller verksamheter, under förutsättning att den berörda medlemsstaten genom lämpliga

tillvägagångssätt sätt, till exempel åtskillnad mellan verksamheterna eller särredovisning, ser till att stöd av mindre

betydelse inte beviljas för verksamheten inom de sektorer som inte omfattas av denna förordning. Samma princip

bör gälla när ett företag är verksamt inom sektorer som omfattas av lägre tak för stöd av mindre betydelse. Om ett

företag inte kan garantera att verksamheterna inom sektorer för vilka lägre tak för stöd av mindre betydelse är

tillämpliga endast får stöd av mindre betydelse upp till dessa lägre tak, bör det lägsta taket tillämpas på företagets

samtliga verksamheter.

(17)

Regler bör fastställas för att säkerställa att de högsta stödnivåer som föreskrivs i de relevanta förordningarna om

statligt stöd eller kommissionsbeslut inte kan kringgås. Tydliga regler om kumulering bör också fastställas.

(18)

Denna förordning utesluter inte möjligheten att en åtgärd kanske inte betraktas som statligt stöd i den mening som

avses i artikel 107.1 i fördraget på andra grunder än de som anges i denna förordning, till exempel om åtgärden är

förenlig med principen om marknadsekonomiska aktörer eller inte innebär någon överföring av statliga medel.

Särskilt unionsfinansiering som förvaltas centralt av kommissionen och inte står direkt eller indirekt under

medlemsstatens kontroll utgör inte statligt stöd och bör inte beaktas vid bedömningen av om det tak som slås fast i

denna förordning överskrids.

(19)

Denna förordning omfattar inte alla situationer där en åtgärd kanske inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna

och kanske inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen. Det kan finnas situationer där en mottagare

levererar varor eller tjänster till ett begränsat område (till exempel en öregion eller något av de yttersta

randområdena) inom en medlemsstat och den mottagaren sannolikt inte lockar kunder från andra medlemsstater,

och där det inte kan förutses att åtgärden skulle ha mer än en marginell effekt på villkoren för gränsöverskridande

investeringar eller etableringar. Sådana åtgärder bör bedömas från fall till fall.

(20)

Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av förordning (EU) 2023/2831 på företag som tillhandahåller

tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det bör stå medlemsstaterna fritt att tillämpa antingen denna förordning

eller förordning (EU) 2023/2831 när det gäller stöd som beviljas för tillhandahållande av tjänster av allmänt

ekonomiskt intresse.

(21)

Domstolen har, i sin dom i Altmarkmålet (¹³), fastställt ett antal villkor som måste vara uppfyllda för att ersättning för

tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte ska anses utgöra statligt stöd. Genom dessa villkor

säkerställs att ersättning som begränsas till de nettokostnader som effektiva företag ådrar sig för att tillhandahålla en

tjänst av allmänt ekonomiskt intresse inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Om

dessa villkor inte är uppfyllda utgör ersättningen statligt stöd som kan anses vara förenligt på grundval av tillämpliga

unionsregler. För att undvika att denna förordning tillämpas för att kringgå de villkor som fastställts i Altmarkdomen

och för att undvika att stöd av mindre betydelse som beviljas enligt denna förordning påverkar handeln på grund av

kumulering med annan ersättning för samma tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, bör stöd av mindre betydelse

enligt denna förordning inte kumuleras med annan ersättning för samma tjänst, oavsett om ersättningen utgör

statligt stöd enligt Altmarkdomen eller förenligt statligt stöd enligt beslut 2012/21/EU eller enligt kommissionens

meddelande – Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänst er (¹⁴).

(¹³) Domstolens dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg/Nahverkehrsgesellschaft Altmarkt

GmbH och Oberbundesanwalt beim Bundesverwaltungsgericht, C-280/00, ECLI:EU:C:2003:415, punkterna 88–93.

(¹⁴) Meddelande från kommissionen – Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster

(2011) (EUT C 8, 11.1.2012, s. 15).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

5/12

(22)

Med hänsyn till behovet av insyn, likabehandling och effektiv kontroll bör denna förordning endast tillämpas på stöd

av mindre betydelse, för vilket det är möjligt att i förväg räkna ut den exakta bruttobidragsekvivalenten utan att en

riskbedömning behöver göras (överblickbart stöd av mindre betydelse). En sådan exakt beräkning kan till exempel

göras för kontantbidrag, räntesubventioner, begränsade skattelättnader eller andra instrument som föreskriver en

övre gräns som garanterar att det relevanta taket inte överskrids. En övre gräns innebär att den berörda

medlemsstaten, så länge som det exakta stödbeloppet inte är känt, måste anta att beloppet motsvarar den övre

gränsen för att garantera att flera stödåtgärder tillsammans inte överskrider det tak som anges i den här

förordningen och för att tillämpa reglerna om kumulering.

(23)

För att säkerställa insyn, likabehandling och en korrekt tillämpning av taket för stöd av mindre betydelse bör alla

medlemsstater använda samma metod för att beräkna det totala beviljade stödbeloppet. I syfte att underlätta

beräkningen bör stödbelopp som inte betalas ut i form av kontantbidrag omräknas till motsvarande bruttobidragsek­

vivalent. Vid beräkningen av bruttobidragsekvivalenten för olika typer av överblickbart stöd som inte är bidrag eller

för stöd som betalas ut i flera omgångar måste man använda de marknadsräntor som gällde när stödet beviljades. För

att underlätta en enhetlig, överblickbar och enkel tillämpning av reglerna för statligt stöd bör de marknadsräntor som

används vid tillämpningen av denna förordning vara de referensräntor som fastställts i enlighet med meddelandet

från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (¹⁵).

(24)

Stöd som utgörs av lån, bland annat riskfinansieringsstöd av mindre betydelse i form av lån, bör anses vara

överblickbart stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de

marknadsräntor som gällde när stödet beviljades. För att förenkla handläggningen av små lån med kort löptid är det

nödvändigt att fastställa en tydlig regel som är lätt att tillämpa och tar hänsyn både till lånets belopp och löptid.

Bruttobidragsekvivalenten för lån som garanteras av säkerheter som täcker minst 50 % av lånet och som uppgår till

antingen högst 3 750 000 euro under en femårsperiod eller 1 875 000 euro under en tioårsperiod får inte anses

överstiga taket för stöd av mindre betydelse. Detta grundar sig på kommissionens erfarenheter och på inflationen

sedan förordning (EU) nr 360/2012 trädde i kraft samt den förväntade inflationsutvecklingen under den här

förordningens tillämpningsperiod. Med tanke på svårigheterna att beräkna bruttobidragsekvivalenten för stöd som

beviljas företag som kanske inte kommer att kunna betala tillbaka lånet (till exempel eftersom företaget är föremål

för ett kollektivt insolvensförfarande eller eftersom det uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att försättas i

kollektiv insolvens på sina fordringsägares begäran) bör denna regel inte gälla sådana företag.

(25)

Stöd i form av kapitaltillskott kan enbart anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse, om det sammanlagda

offentliga kapitaltillskottet inte överskrider taket för stöd av mindre betydelse. Stöd i form av riskfinansierings­

åtgärder som tar formen av kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital enligt

riktlinjerna för riskfinansiering (¹⁶) bör inte anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse, om inte den berörda

åtgärden tillhandahåller kapital som inte överskrider taket för stöd av mindre betydelse.

(26)

Stöd i form av garantier, bland annat riskfinansieringsstöd av mindre betydelse som tar formen av garantier, bör

anses vara överblickbart stöd om bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de säkerhetsavgifter som

föreskrivs i kommissionens tillkännagivande för den berörda företagstypen (¹⁷). I denna förordning bör det

fastställas tydliga regler som beaktar både beloppet för det underliggande lånet och garantins löptid. Att slå fast

tydliga regler borde förenkla behandlingen av kortfristiga garantier som utgör säkerhet för högst 80 % av ett relativt

litet lån, där förlusterna bärs proportionellt och på samma sätt av långivaren och garantigivaren, och nettoåter­

vinningen från indrivningen av lånet mot de säkerheter som ställts av låntagaren på ett proportionellt sätt minskar

förlusterna för långivaren och garantigivaren. Reglerna bör inte gälla garantier för underliggande transaktioner som

(¹⁵) Meddelande från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (EUT C 14, 19.1.2008,

s. 6).

(¹⁶) Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för statligt stöd för att främja riskfinansieringsinvesteringar (EUT C 508, 16.12.2021,

s. 1).

(¹⁷) Till exempel kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av

garantier (EUT C 155, 20.6.2008, s. 10).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

6/12

inte utgör ett lån, till exempel garantier för egetkapitaltransaktioner. På grundval av kommissionens erfarenheter och

av inflationen sedan förordning (EU) nr 360/2012 trädde i kraft och den förväntade inflationsutvecklingen under

denna förordnings tillämpningstid bör garantin anses ha en bruttobidragsekvivalent som inte överstiger taket för

stöd av mindre betydelse om i) garantin inte överstiger 80 % av det underliggande lånet, ii) det garanterade beloppet

inte överstiger 5 625 000 euro och iii) garantins löptid inte överstiger 5 år. Detsamma gäller om i) garantin inte

överstiger 80 % av det underliggande lånet, ii) det garanterade beloppet inte överstiger 2 813 036 euro och iii)

garantins löptid inte överstiger 10 år.

(27)

Dessutom får medlemsstaterna använda en metod för att beräkna bruttobidragsekvivalenten för garantier som har

anmälts till kommissionen enligt en annan kommissionsförordning på statsstödsområdet som gällde vid samma

tidpunkt och som godtagits av kommissionen som överensstämmande med tillkännagivandet om garantier (¹⁸), eller

ett tillkännagivande som ersatt det. Medlemsstaterna får bara göra detta om den godtagna metoden uttryckligen

avser den typ av garanti och den typ av underliggande transaktion som det är fråga som en del av tillämpningen av

denna förordning.

(28)

Efter anmälan från en medlemsstat bör kommissionen undersöka om en åtgärd som inte är ett bidrag, ett lån, en

garanti, ett kapitaltillskott eller en riskfinansieringsåtgärd som tar formen av kapitalinvesteringar eller investeringar i

form av kapital likställt med eget kapital, begränsade skattelättnader eller andra instrument som föreskriver en övre

gräns, leder till en bruttobidragsekvivalent som inte överskrider taket för stöd av mindre betydelse och därför skulle

kunna omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning.

(29)

Kommissionen är skyldig att se till att reglerna om statligt stöd följs och överensstämmer med principen om lojalt

samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen. Medlemsstaterna bör underlätta fullgörandet av denna

uppgift genom att ha de nödvändiga verktygen för att säkerställa att det sammanlagda stöd av mindre betydelse som

beviljas ett enda företag för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt regeln om stöd av

mindre betydelse inte överstiger det fastställda taket. Medlemsstaterna bör övervaka det beviljade stödet för att

säkerställa att taket som fastställs i den här förordningen inte överskrids och att kumuleringsreglerna efterlevs. För

att fullgöra denna skyldighet bör medlemsstaterna senast den 1 januari 2026 tillhandahålla fullständig information

om stöd av mindre betydelse som beviljats, i ett centralt register på nationell nivå eller på unionsnivå och

kontrollera att eventuella nya stöd inte överskrider det tak som fastställs i denna förordning. Det centrala registret

ska bidra till att minska den administrativa bördan för företagen. Företagen kommer inte längre att enligt denna

förordning behöva hålla reda på och redovisa andra stöd av mindre betydelse som de får, när väl det centrala

registret innehåller uppgifter för en treårsperiod. Vid tillämpningen av denna förordning ska kontrollen av

efterlevnaden av det tak som fastställs i denna förordning i princip bygga på informationen i det centrala registret.

(30)

Alla medlemsstater får inrätta ett nationellt centralt register. Befintliga nationella centrala register som uppfyller de

krav som fastställs i denna förordning kan användas även fortsättningsvis. Kommissionen kommer att inrätta ett

centralt register på unionsnivå som kan användas av medlemsstaterna från den 1 januari 2026.

(31)

Med tanke på att den administrativa bördan och regleringshinder är ett problem för majoriteten av de små och

medelstora företagen och att kommissionens mål är att minska den börda som uppstår till följd av rapporterings­

skyldigheter med 25 procent (¹⁹) bör det centrala registret inrättas så att det minskar den administrativa bördan.

Goda förvaltningsrutiner, till exempel de som fastställs i förordningen om inrättande av en gemensam digital

ingå ng (²⁰), får åberopas för inrättandet och driften av det centrala registret på unionsnivå och av nationella centrala

register.

(¹⁸) Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier

(EUT C 155, 20.6.2008, s. 10).

(¹⁹) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén

– Stödpaket för små och medelstora företag (COM(2023) 535 final).

(²⁰) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för

tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU)

nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

7/12

(32)

Reglerna om insyn syftar till att säkerställa bättre efterlevnad, ökad ansvarighet, inbördes granskning och i slutändan

till effektivare användning av de offentliga utgifterna. Offentliggörandet i ett centralt register av stödmottagarens

namn tjänar det berättigade intresset av öppenhet och information till allmänheten om användningen av

medlemsstaternas medel. Det inkräktar inte i onödan på stödmottagarnas rätt till skydd av sina personuppgifter så

länge som offentliggörandet i det centrala registret av personuppgifter är förenligt med unionens regler om

dataskydd (²¹). Medlemsstaterna bör ha möjlighet att pseudonymisera specifika uppgifter om det är nödvändigt för

att följa EU:s regler om dataskydd.

(33)

I denna förordning bör det fastställas ett antal villkor enligt vilka alla åtgärder som omfattas av denna förordning inte

kan anses påverka handeln mellan medlemsstaterna och inte snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen. Därför

bör denna förordning även tillämpas på stöd som beviljats innan den trädde i kraft, om alla villkor som fastställs i

den är uppfyllda. På samma sätt bör stöd som uppfyllde kriterierna i förordning (EU) nr 360/2012 och som

beviljades mellan den 29 april 2012 och den 31 december 2023 anses vara undantaget från anmälningsskyldigheten

enligt artikel 108.3 i fördraget.

(34)

Med hänsyn till hur ofta det i regel är nödvändigt att se över politiken för statligt stöd, bör tillämpningsperioden för

denna förordning begränsas. Denna förordning ersätter förordning (EU) nr 360/2012 när den löper ut.

(35)

Om denna förordnings tillämpningsperiod skulle löpa ut utan att förlängas, bör medlemsstaterna få en

anpassningsperiod på 6 månader för stöd av mindre betydelse som omfattas av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.

Denna förordning gäller statligt stöd till företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inom alla

sektorer med undantag för följande:

a) Stöd till företag som är verksamma inom primärproduktion av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

b) Stöd till företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter, när

stödbeloppet fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som köps in eller släpps ut på marknaden.

c) Stöd till företag som är verksamma inom primärproduktion av jordbruksprodukter.

d) Stöd till företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, i ett av följande fall:

i) Om stödbeloppet fastställs på grundval av priset på eller mängden sådana produkter som köps från primärpro­

ducenter eller släpps ut på marknaden av de berörda företagen.

ii) Om en förutsättning för stödet är att det helt eller delvis överförs till primärproducenter.

e) Stöd som beviljats exportrelaterad verksamhet riktad mot tredjeländer eller medlemsstater, det vill säga stöd som är

direkt knutet till exporterade volymer, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande

utgifter som har samband med exportverksamhet,

f) Stöd som är avhängigt av att inhemska produkter och tjänster används framför importerade varor och tjänster.

(²¹) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän

dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den

23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens

institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och

beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

8/12

2.

Om ett företag är verksamt inom en av de sektorer som avses i punkt 1 a, b, c eller d och även är verksamt inom en

eller flera av de andra sektorer som omfattas av denna förordning eller bedriver annan verksamhet som omfattas av

tillämpningsområdet för denna förordning, ska denna förordning gälla stöd som beviljas för dessa senare sektorer eller

verksamheter under förutsättning att den berörda medlemsstaten genom att förlita sig på lämpliga sätt, till exempel

åtskillnad mellan verksamheterna eller uppdelning av räkenskaperna, säkerställa att verksamheterna inom de sektorer som

undantas från tillämpningsområdet för denna förordning inte omfattas av stöd av mindre betydelse som beviljats i enlighet

med denna förordning.

Artikel 2

Definitioner

1.

I denna förordning gäller följande definitioner:

a) jordbruksprodukter: produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget, med undantag av fiskeri- och vattenbruksprodukter

som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 (²²).

b) primär jordbruksproduktion: produktionen av produkter från jorden och från uppfödning, som förtecknas i bilaga I till

fördraget, utan att några andra vidare processer utförs som förändrar dessa produkters natur.

c) bearbetning av jordbruksprodukter: varje process som en jordbruksprodukt undergår som till resultat får en produkt som

också är en jordbruksprodukt, med undantag för verksamheter på jordbruksföretaget som är nödvändiga för att

förbereda en animalisk eller vegetabilisk produkt för den första försäljningen.

d) saluföring av jordbruksprodukter: att ställa fram eller visa upp en jordbruksprodukt i avsikt att sälja, erbjuda för försäljning,

leverera eller på annat sätt föra ut på marknaden, med undantag för en primärproducents första försäljning till

återförsäljare eller förädlare samt varje förberedande av produkten för sådan första försäljning; en primärproducents

försäljning till slutkonsumenter betraktas som saluföring av jordbruksprodukter om den sker i separata lokaler som är

särskilt avsedda för detta syfte.

e) fiskeri- och vattenbruksprodukter: produkter som definieras i artikel 5 a och b i förordning (EU) nr 1379/2013.

f) primärproduktion av fiskeri- och vattenbruksprodukter: all verksamhet i samband med fiskeri, uppfödning eller odling av

vattenorganismer, samt uppgifter som måste utföras vid vattenbruksanläggningen eller ombord för att förbereda djur

eller växter för försäljning i första ledet, inbegripet rensning, fileande eller infrysning, och försäljning i första ledet till

återförsäljare eller förädlare.

g) beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter: all verksamhet, inbegripet hantering, behandling och

omvandling, som utförs efter landningen – eller skörden i fråga om vattenbruk – vilken resulterar i en beredd produkt,

samt distribution därav.

h) icke-vinstdrivande enhet: en enhet, oavsett sin rättsliga status (det vill säga om den omfattas av offentligrättslig eller

privaträttslig lagstiftning) eller sitt finansieringssätt, vars främsta syfte är att utföra sociala tjänster och som

återinvesterar eventuella vinster och främst sysslar med icke-kommersiell verksamhet. Om en sådan enhet också

bedriver kommersiell verksamhet måste den säkerställa att räkenskaperna för finansiering, kostnader och intäkter av

denna kommersiella verksamhet separeras från den icke-kommersiella verksamheten.

2.

ett enda företag: vid tillämpningen av denna förordning, alla enheter som har minst en av följande förbindelser till

varandra:

a) Ett företag innehar majoriteten av aktieägarnas eller delägarnas röster i ett annat företag.

b) Ett företag har rätt att utse eller entlediga en majoritet av ledamöterna i ett annat företags styrelse, ledning eller

tillsynsorgan.

c) Ett företag har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över ett annat företag enligt ett avtal som är slutet med detta

eller enligt en bestämmelse i det företagets stiftelseurkund eller stadgar.

(²²) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen

för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om

upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 1).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

9/12

d) Ett företag som är aktieägare eller delägare i ett annat företag kontrollerar ensamt en majoritet av aktieägarnas eller

delägarnas röster i detta företag med stöd av ett avtal med andra aktieägare eller delägare i detta företag.

Företag som har någon av de förbindelser som nämns i a–d via ett eller flera andra företag ska också anses vara ett enda

företag. Företag som utför tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och som inte har någon förbindelse med varandra,

bortsett från det faktum att de var för sig har en direkt koppling till samma offentliga organ, eller samma icke-

vinstdrivande enhet eller enheter, ska emellertid inte behandlas som ett enda företag enligt denna förordning.

Artikel 3

Stöd av mindre betydelse

1.

Stöd till företag som tillhandahåller en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse ska inte anses uppfylla samtliga kriterier

i artikel 107.1 i fördraget och ska därför inte omfattas av anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget, förutsatt

att de uppfyller villkoren som fastställs i denna förordning.

2.

Det totala stöd av mindre betydelse som beviljas per medlemsstat till ett enda företag för tillhandahållande av tjänster

av allmänt ekonomiskt intresse får inte överstiga 750 000 euro under en treårsperiod.

3.

Stöd av mindre betydelse ska anses beviljat vid den tidpunkt då den lagliga rätten till stödet överfördes till företaget

enligt tillämplig nationell lagstiftning oavsett dagen för utbetalning av stödet till företaget.

4.

Det tak som anges i punkt 2 ska gälla oberoende av stödets form, och det mål som eftersträvas med det och oavsett

om det stöd som medlemsstaten beviljar helt eller delvis finansieras med medel som härrör från unionen.

5.

Vid tillämpning av det tak som anges i punkt 2 ska stödet uttryckas i form av ett kontantbidrag. Alla belopp ska vara

bruttobelopp, det vill säga före eventuella avdrag för skatt eller andra avgifter. När stöd beviljas i någon annan form än som

bidrag ska stödbeloppet vara lika med stödets bruttobidragsekvivalent.

6.

Stöd som betalas ut i flera omgångar ska diskonteras till sitt värde vid den tidpunkt då det beviljas. Den ränta som ska

användas för beräkningar av diskonterat värde ska vara den diskonteringsränta som gällde vid den tidpunkt då stödet

beviljades.

7.

Om det tak som anges i punkt 2 överskrids på grund av att nytt stöd av mindre betydelse beviljas för tjänster av

allmänt ekonomiskt intresse, får det nya stödet inte omfattas av denna förordning.

8.

Vid företagskoncentrationer och företagsförvärv ska allt stöd av mindre betydelse som beviljats någotdera av de

tidigare företagen beaktas när man fastställer om eventuellt nytt stöd av mindre betydelse till det nya eller det förvärvande

företaget överskrider det tak som anges i punkt 2. Stöd av mindre betydelse som lagligen beviljats före sammanslagningen

eller förvärvet ska fortsatt anses vara lagligt.

9.

Om ett företag delas upp i två eller flera separata företag ska stöd av mindre betydelse som beviljats före

uppdelningen tilldelas det företag som gynnats av det, vilket i princip är det företag som tar över de verksamheter för vilka

stödet av mindre betydelse har använts. Om en sådan tilldelning inte är möjlig ska stödet av mindre betydelse fördelas

proportionellt på grundval av det bokförda värdet av de nya företagens egna kapital den dag uppdelningen reellt ägde rum.

Artikel 4

Beräkning av bruttobidragsekvivalenten

1.

Denna förordning ska endast tillämpas på stöd för vilket det är möjligt att göra en exakt beräkning av bruttobidrag­

sekvivalenten i förväg utan att behöva göra en riskbedömning (överblickbart stöd av mindre betydelse).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

10/12

2.

Stöd i form av bidrag och räntesubventioner ska anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse.

3.

Stöd i form av lån ska anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse om

a) stödmottagaren inte är i ett kollektivt insolvensförfarande eller uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att

försättas i kollektiv insolvens på sina fordringsägares begäran; när det gäller stora företag ska stödmottagaren vara i en

situation som motsvarar ett kreditbetyg på lägst B-, och

b) lånet är garanterat av säkerheter som täcker minst 50 % av lånet, och lånet uppgår till antingen 3 750 000 euro under en

femårsperiod eller 1 875 000 euro under en tioårsperiod; om ett lån är mindre än dessa belopp eller beviljas för en

kortare period än fem respektive tio år ska bruttobidragsekvivalenten för det lånet beräknas som en motsvarande andel

av det tak som anges i artikel 3.2 i denna förordning, eller

c) bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av den referensränta som gällde vid den tidpunkt då lånet

beviljades.

4.

Stöd i form av kapitaltillskott ska anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse endast om det sammanlagda

offentliga kapitaltillskottet ligger under det tak som anges i artikel 3.2.

5.

Stöd i form av riskfinansieringsåtgärder som tar formen av investeringar i aktier eller hybridkapital ska endast

betraktas som överblickbart stöd av mindre betydelse om det kapital som ett enda företag får inte överskrider det tak som

anges i artikel 3.2.

6.

Stöd i form av garantier ska anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse om

a) stödmottagaren inte är i ett kollektivt insolvensförfarande eller uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att

försättas i kollektiv insolvens på sina fordringsägares begäran; när det gäller stora företag ska stödmottagaren vara i en

situation som motsvarar ett kreditbetyg på lägst B-, och

b) garantin inte vid någon tidpunkt överstiger 80 % av det underliggande lånet, förlusterna bärs proportionellt och på

samma sätt av långivaren och garantigivaren, nettoåtervinningen från indrivningen av lånet mot de säkerheter som

ställts av låntagaren minskar proportionellt de förluster som bärs av långivaren och garantigivaren, och det garanterade

beloppet uppgår till 5 625 000 euro och garantins löptid är fem år eller det garanterade beloppet uppgår till

2 813 036 euro och garantins löptid är tio år; om det garanterade beloppet är mindre än dessa belopp eller om

garantin har en kortare löptid än fem respektive tio år, ska bruttobidragsekvivalenten för garantin beräknas som en

andel av det relevanta tak som anges i artikel 3.2, eller

c) bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de säkerhetsavgifter som föreskrivs i ett tillkännagivande från

kommissionen, eller

d) den metod som används för att beräkna garantins bruttobidragsekvivalent, innan den genomförs,

i) har anmälts till kommissionen enligt en annan kommissionsförordning inom området för statligt stöd som är

tillämplig vid samma tidpunkt och som har godtagits av kommissionen som överensstämmande med tillkänna­

givandet om garantier, eller ett tillkännagivande som ersatt det, samt

ii) denna metod uttryckligen avser den typ av garanti och den typ av underliggande transaktion det är fråga om vid

tillämpningen av denna förordning.

7.

Stöd i form av andra instrument ska anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse om instrumentet föreskriver

ett tak som garanterar att det tak som anges i artikel 3.2 i denna förordning inte överskrids.

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

11/12

Artikel 5

Kumulering

1.

Stöd av mindre betydelse som beviljats enligt denna förordning får kumuleras med stöd av mindre betydelse som

beviljas enligt andra förordningar om stöd av mindre betydelse (²³).

2.

Stöd av mindre betydelse enligt denna förordning får inte kumuleras med ersättning för samma tjänst av allmänt

ekonomiskt intresse, oavsett om det utgör statligt stöd eller ej.

3.

Stöd av mindre betydelse som beviljas i enlighet med denna förordning får inte kumuleras med statligt stöd som avser

samma stödberättigande kostnader eller med statligt stöd för samma riskfinansieringsåtgärd om sådan kumulering

överstiger den högsta relevanta stödnivå eller det högsta relevanta stödbelopp som fastställts för de särskilda

omständigheterna i varje enskilt fall genom en gruppundantagsförordning eller ett beslut som antagits av kommissionen.

Stöd av mindre betydelse som inte beviljas för eller kan tillskrivas specifika stödberättigande kostnader får kumuleras med

annat statligt stöd som beviljas med stöd av en gruppundantagsförordning eller ett beslut som antagits av kommissionen.

Artikel 6

Övervakning och rapportering

1.

Medlemsstaterna ska från den 1 januari 2026 säkerställa att information om stöd av mindre betydelse som beviljas

för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse registreras i ett centralt register på nationell nivå eller unionsnivå. Uppgifterna i

det centrala registret ska innehålla stödmottagarens identitet, stödbelopp, datum för beviljande, beviljande myndighet,

stödinstrument och berörd sektor på grundval av den statistiska näringsgrensindelningen i unionen (Nace). Det centrala

registret ska upprättas på ett sådant sätt att informationen är lättillgänglig för allmänheten samtidigt som unionens

dataskyddsregler följs, däribland genom att specifika poster vid behov pseudonymiseras.

2.

Medlemsstaterna ska registrera informationen i punkt 1 i det centrala registret om allt stöd av mindre betydelse som

beviljats av en myndighet i den berörda medlemsstaten inom 20 arbetsdagar från det att stödet beviljades.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de uppgifter som finns i det centrala registret är korrekta.

3.

Medlemsstaterna ska bevara de registrerade uppgifterna om stöd av mindre betydelse i tio år från och med den dag då

stödet beviljades.

4.

En medlemsstat ska bevilja nytt stöd av mindre betydelse i enlighet med denna förordning först efter att ha

kontrollerat att det nya stödet av mindre betydelse inte medför att det totala belopp av stöd av mindre betydelse som

beviljas det berörda företaget når upp till en nivå som överskrider det tak som föreskrivs i artikel 3.2 i denna förordning

och att samtliga villkor i denna förordning är uppfyllda.

5.

Medlemsstater som använder ett centralt register på nationell nivå ska senast den 30 juni varje år till kommissionen

lämna in aggregerade uppgifter om stöd av mindre betydelse som beviljats för det föregående året. De aggregerade

uppgifterna ska omfatta antalet stödmottagare, det sammanlagda stöd av mindre betydelse som beviljats och det totala

sammanlagda stöd av mindre betydelse som beviljats per sektor enligt Nace. Den första uppgiftsinlämningen ska gälla stöd

av mindre betydelse som beviljats mellan den 1 januari och den 31 december 2026. Medlemsstaterna får rapportera om

tidigare perioder till kommissionen om det finns aggregerade uppgifter.

6.

Den berörda medlemsstaten ska på skriftlig begäran från kommissionen inom 20 arbetsdagar, eller inom en längre

tidsfrist som anges i begäran, förse kommissionen med alla upplysningar den anser sig behöva för att bedöma om villkoren

i denna förordning har följts, särskilt i fråga om det totala beloppet av stöd av mindre betydelse i den mening som avses i

denna förordning och enligt andra förordningar om stöd av mindre betydelse som ett företag har mottagit.

(²³) Kommissionens förordningar (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget

om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn (EUT L 352, 24.12.2013, s. 9) och (EU)

nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på

stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn (EUT L 190, 28.6.2014, s. 45).

EUT L, 15.12.2023

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj

12/12

Artikel 7

Övergångsbestämmelser

1.

Denna förordning ska tillämpas på stöd som beviljats före dess ikraftträdande om stödet uppfyller alla villkor som

föreskrivs i förordningen.

2.

Individuellt stöd av mindre betydelse som beviljats mellan den 29 april 2012 och den 31 december 2023 och som

uppfyller villkoren i förordning (EU) nr 360/2012 ska inte anses uppfylla samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget och

ska därför undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget.

3.

När denna förordning upphör att gälla får stöd av mindre betydelse som uppfyller villkoren i förordningen beviljas på

ett giltigt sätt under ytterligare en sexmånadersperiod.

4.

Till dess att det centrala registret har upprättats och omfattar en period på tre år ska en medlemsstat, om den avser att

bevilja stöd av mindre betydelse till ett företag i enlighet med denna förordning, skriftligen eller i elektronisk form

informera företaget om stödbeloppet uttryckt i bruttobidragsekvivalent och dess karaktär av stöd av mindre betydelse, med

direkt hänvisning till denna förordning. Om stöd av mindre betydelse beviljas olika företag i enlighet med denna förordning

på grundval av en viss stödordning och företagen därvid beviljas olika stödbelopp, får den berörda medlemsstaten välja att

uppfylla sin skyldighet genom att informera företagen om ett belopp som motsvarar det högsta tillåtna stödbelopp som kan

beviljas enligt stödordningen. I sådana fall ska det fasta beloppet användas för att fastställa om det tak som anges i

artikel 3.2 har iakttagits. Innan medlemsstaten beviljar stödet ska den från det berörda företaget få en redogörelse i skriftlig

eller elektronisk form för allt annat stöd av mindre betydelse enligt denna förordning eller andra förordningar om stöd av

mindre betydelse som mottagits under en period av tre år.

Artikel 8

Ikraftträdande och tillämpningsperiod

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2024.

Den ska tillämpas till och med den 31 december 2030.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 13 december 2023.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande

EUT L, 15.12.2023

SV

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2024/3118

av den 10 december 2024

om ändring av förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget

om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.4,

med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i

fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd (¹), särskilt artikel 2.1,

efter samråd med rådgivande kommittén för statligt stöd, och

av följande skäl:

(1)

Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 (²)

bör taket för det högsta möjliga stöd av mindre betydelse som ett och samma företag kan få under en treårsperiod

per medlemsstat höjas till 50 000 EUR. Genom detta reviderade tak tas flera faktorer i beaktande, inbegripet den

erfarenhet som gjorts, den specifika inflationen inom jordbrukssektorn sedan förordning (EU) nr 1408/2013

ändrades 2019 (³) och den beräknade utvecklingen under giltighetstiden för förordning (EU) nr 1408/2013. Taket är

nödvändigt för att säkerställa att åtgärder som omfattas av förordning (EU) nr 1408/2013 inte ska kunna anses

påverka handeln mellan medlemsstaterna och inte snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen.

(2)

Med beaktande av skyldigheten att registrera information om beviljade stöd av mindre betydelse i ett centralt register

på nationell nivå eller unionsnivå är det lämpligt att beräkna den nationella övre gränsen till 2 % av genomsnittet av

de tre högsta värdena av årlig produktion per medlemsstat. Det är också lämpligt att anpassa beräkningen av den

nationella övre gränsen för att ta de senaste åren i beaktande, i linje med giltighetstiden för förordning (EU)

nr 1408/2013. Mot bakgrund av detta bör den period som används för att beräkna genomsnittet av de högsta

värdena av årlig jordbruksproduktion fastställas till 2012–2023.

(3)

Kriterierna för beräkning av bruttobidragsekvivalenten för lån och garantier bör därför anpassas i enlighet med de

höjda taken för stöd av mindre betydelse.

(4)

För att anpassas till kommissionens förordning (EU) 2023/2831 (⁴) bör den period som ska beaktas vid

bedömningen av efterlevnaden av de tak som fastställs i förordning (EU) nr 1408/2013 ändras från tre

beskattningsår till tre år. Denna period bör bedömas löpande. För varje nytt stöd av mindre betydelse måste hänsyn

tas till det totala stöd av mindre betydelse som beviljats under de senaste tre åren.

Europeiska unionens

officiella tidning

SV

L-serien

2024/3118

13.12.2024

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/3118/oj

1/7

(¹) EUT L 248, 24.9.2015, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2015/1588/oj.

(²) Kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn (EUT L 352, 24.12.2013, s. 9, ELI: http://data.

europa.eu/eli/reg/2013/1408/oj).

(³) Genom kommissionens förordning (EU) 2019/316 av den 21 februari 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1408/2013 om

tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom

jordbrukssektorn (EUT L 51 I, 22.2.2019, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/316/oj).

(⁴) Kommissionens förordning (EU) 2023/2831 av den 13 december 2023 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L, 2023/2831, 15.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/

2023/2831/oj).

(5)

Kommissionen är skyldig att se till att reglerna om statligt stöd följs och överensstämmer med principen om lojalt

samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen. Medlemsstaterna bör underlätta fullgörandet av denna

uppgift genom att ha de nödvändiga verktygen för att säkerställa att det sammanlagda stöd av mindre betydelse som

beviljas ett enda företag på grundval av regeln om stöd av mindre betydelse och det kumulerade stöd av mindre

betydelse som beviljas per medlemsstat (nationell övre gräns) inte överstiger de fastställda taken. Medlemsstaterna bör

övervaka det beviljade stödet för att se till att dessa tak inte överskrids och att kumuleringsreglerna efterlevs. För att

fullgöra den skyldigheten och för att efterleva förordning (EU) 2023/2831 bör medlemsstaterna senast den

1 januari 2027 i ett centralt register på nationell nivå eller på unionsnivå tillhandahålla fullständig information om

stöd av mindre betydelse som beviljats och kontrollera att eventuella nya stöd inte överskrider det tak och den

nationella övre gräns som fastställs i förordning (EU) nr 1408/2013. Det centrala registret kommer att bidra till att

minska den administrativa bördan för företagen. Företagen kommer inte längre att behöva hålla reda på och

redovisa andra stöd av mindre betydelse som de får, när väl det centrala registret innehåller uppgifter för en

treårsperiod. Vid tillämpningen av förordning (EU) nr 1408/2013 bör kontrollen av efterlevnaden av det tak som

fastställs i den förordningen i princip bygga på informationen i det centrala registret.

(6)

Alla medlemsstater får inrätta ett nationellt centralt register. Befintliga nationella centrala register som uppfyller de

krav som fastställs i förordning (EU) nr 1408/2013 kan användas även fortsättningsvis. Kommissionen kommer att

inrätta ett centralt register på unionsnivå som kan användas av medlemsstaterna från och med den 1 januari 2026.

(7)

Med tanke på att den administrativa bördan och regleringshinder är ett problem för majoriteten av de små och

medelstora företagen och att kommissionens mål är att med 25 % minska den börda som uppstår till följd av

rapporteri ngsskyldigheter (⁵) bör det centrala registret inrättas så att det minskar den administrativa bördan. Goda

förvaltningsrutiner, till exempel de som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 (⁶),

får åberopas för inrättandet och driften av det centrala registret på unionsnivå och av nationella centrala register.

(8)

Kommissionen anser också att övervakningen av den sektoriella övre gränsen ökar den administrativa bördan,

särskilt för små och medelstora företag. För att minska den administrativa börda som rapporteringsskyldigheterna

medför är det därför lämpligt att kommissionen inte längre kräver övervakning av den sektoriella övre gränsen.

(9)

Reglerna om insyn syftar till att säkerställa bättre efterlevnad, ökad ansvarighet, inbördes granskning och i slutändan

effektivare användning av de offentliga utgifterna. Offentliggörandet i ett centralt register av stödmottagarens namn

tillgodoser det berättigade intresset av insyn och information till allmänheten om hur medlemsstaternas medel

används. Det inkräktar inte i onödan på stödmottagarnas rätt till skydd av sina personuppgifter så länge som

offentliggörandet av personuppgifter i det centrala registret är förenligt med unionens regler om dataskydd (⁷).

Medlemsstaterna bör ha möjlighet att pseudonymisera specifika uppgifter om det är nödvändigt för att följa EU:s

regler om dataskydd.

(10) Denna förordning omfattar inte alla situationer där en åtgärd kanske inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna

och kanske inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen. Det kan finnas situationer där en stödmottagare

levererar varor eller tjänster till ett begränsat område (till exempel en öregion eller något av de yttersta

randområdena) inom en medlemsstat och sannolikt inte lockar kunder från andra medlemsstater, och där det inte

kan förutses att åtgärden skulle ha mer än en marginell effekt på villkoren för gränsöverskridande investeringar eller

etableringar. Sådana åtgärder bör bedömas från fall till fall.

SV

EUT L, 13.12.2024

2/7

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/3118/oj

(⁵) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén

– Stödpaket för små och medelstora företag (COM(2023) 535 final av den 12 september 2023).

(⁶) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för

tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU)

nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1724/oj).

(⁷) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän

dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2016/679/oj); Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter

som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning

(EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1725/oj).

(11) Mot bakgrund av det ökade behovet av att använda stöd av mindre betydelse och med tanke på att de nuvarande

taken är orimligt begränsande är det nödvändigt att ändra förordning (EU) nr 1408/2013 och förlänga dess

giltighetstid till och med den 31 december 2032.

(12) I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft

den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(13) Förordning (EU) nr 1408/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) nr 1408/2013 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 1.1 b ska fotnoten ersättas med följande:

”(^*)

I enlighet med avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska

unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 31.1.2020, s. 7, ELI: http://data.europa.eu/eli/

treaty/withd_2020/sign) (utträdesavtalet), särskilt artikel 10 i Windsorramen och dess bilaga 5 (se gemensam

förklaring nr 1/2023 av unionen och Förenade kungariket i den gemensamma kommitté som inrättats

genom utträdesavtalet av den 24 mars 2023 [EUT L 102, 17.4.2023, s. 87]), ska vissa bestämmelser i

unionsrätten om statligt stöd med avseende på åtgärder som påverkar handeln mellan Nordirland och

unionen fortsatt tillämpas på Förenade kungariket, varför alla hänvisningar till en medlemsstat i denna

förordning förstås som att de inbegriper Förenade kungariket med avseende på Nordirland.”

2.

I artikel 2 ska punkterna 3 och 4 utgå.

3.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Stöd av mindre betydelse

1.

Stödåtgärder ska anses inte uppfylla samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget och ska därför inte omfattas

av anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget, om de uppfyller villkoren i denna förordning.

2.

Det totala stödet av mindre betydelse per medlemsstat till ett enda företag får inte överstiga 50 000 euro

under en period av tre beskattningsår.

3.

Det ackumulerade stöd av mindre betydelse som per medlemsstat beviljas företag verksamma inom

primärproduktion av jordbruksprodukter under en period på tre år får inte överstiga den nationella övre gräns som

fastställs i bilagan.

4.

Stöd av mindre betydelse ska anses ha beviljats vid den tidpunkt då den lagliga rätten till stödet överfördes till

företaget enligt tillämplig nationell lagstiftning oavsett dagen för utbetalning av stödet till företaget.

5.

Det tak för stöd av mindre betydelse och den nationella övre gräns som föreskrivs i punkterna 2 och 3 ska

gälla oberoende av stödets form och det mål som eftersträvas och oavsett om det stöd som medlemsstaten beviljar

helt eller delvis finansieras med medel som härrör från unionen.

6.

I samband med det tak för stöd av mindre betydelse och den nationella övre gräns som föreskrivs i punkterna

2 och 3 ska stödet uttryckas i form av ett kontantbidrag. Alla siffror ska avse bruttobelopp, dvs. belopp före

eventuellt avdrag för skatt eller annan avgift. Om stöd beviljas i någon annan form än som bidrag ska stödbeloppet

vara lika med stödets bruttobidragsekvivalent.

7.

Stöd som betalas ut i flera delomgångar ska diskonteras till sitt värde vid den tidpunkt då det beviljas. Den

ränta som ska användas för beräkningar av diskonterat värde ska vara den diskonteringsränta som gällde vid den

tidpunkt då stödet beviljades.

EUT L, 13.12.2024

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/3118/oj

3/7

8.

Om det tak för stöd av mindre betydelse och den nationella övre gräns som avses i punkterna 2 och 3 skulle

överskridas genom att nytt stöd av mindre betydelse beviljas, får inget av detta nya stöd omfattas av denna

förordning.

9.

Vid företagskoncentrationer och företagsförvärv ska allt stöd av mindre betydelse som beviljats någotdera av

de tidigare företagen beaktas för att fastställa om eventuellt nytt stöd av mindre betydelse till det nya eller

förvärvande företaget överskrider det relevanta taket för stöd av mindre betydelse eller den relevanta nationella övre

gränsen. Stöd av mindre betydelse som lagligen beviljats före koncentrationen eller förvärvet ska fortsatt anses vara

lagligt.

10.

Om ett företag delas upp i två eller flera separata företag ska stöd av mindre betydelse som beviljats före

uppdelningen tilldelas det företag som gynnats av det, vilket i princip är det företag som tar över de verksamheter

för vilka stödet av mindre betydelse har använts. Om en sådan tilldelning inte är möjlig ska stödet av mindre

betydelse fördelas proportionellt på grundval av det bokförda värdet av de nya företagens egna kapital den dag

uppdelningen reellt ägde rum.”

4.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 3 ska led b ersättas med följande:

”b) lånet är garanterat av säkerheter som täcker minst 50 % av lånet, och lånet uppgår till antingen

250 000 euro under en femårsperiod eller 125 000 euro under en tioårsperiod; om ett lån uppgår till

mindre än dessa belopp och/eller beviljas för en kortare period än fem år respektive tio år ska bruttobidrag­

sekvivalenten för det lånet beräknas som en motsvarande andel av det tillämpliga tak för stöd av mindre

betydelse som föreskrivs i artikel 3.2, eller”

b) I punkt 6 ska led b ersättas med följande:

”b) garantin inte överstiger 80 % av det underliggande lånet och det garanterade beloppet uppgår till

375 000 euro och garantin har en löptid på fem år, eller det garanterade beloppet uppgår till 187 500 euro

och garantin har en löptid på tio år; om det garanterade beloppet är mindre än dessa belopp och/eller

garantin har en kortare löptid än fem respektive tio år, ska bruttobidragsekvivalenten för garantin beräknas

som en motsvarande andel av de tak för stöd av mindre betydelse som föreskrivs i artikel 3.2, eller”

5.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1.

Om ett företag som är verksamt inom primärproduktion av jordbruksprodukter och även är verksamt

inom en eller flera sektorer eller har annan verksamhet som regleras av kommissionens förordning

(EU) 2023/2831 (*), får stöd av mindre betydelse som beviljas för verksamhet inom sektorn för jordbruks­

produktion i enlighet med denna förordning kumuleras med stöd av mindre betydelse som avser sistnämnda

sektorer eller verksamheter upp till det relevanta tak som fastställs i artikel 3.2 i förordning (EU) 2023/2831,

under förutsättning att berörd medlemsstat på lämpligt sätt ser till att primärproduktionen av jordbruks­

produkter inte omfattas av stöd av mindre betydelse i enlighet med förordning (EU) 2023/2831.

2.

När ett företag är verksamt inom primärproduktion av jordbruksprodukter och inom sektorn för fiskeri

och vattenbruk, får stöd av mindre betydelse som beviljats för verksamheter inom jordbrukssektorn i enlighet

med denna förordning kumuleras med stöd av mindre betydelse för verksamheter inom den sistnämnda

sektorn i enlighet med förordning (EU) nr 717/2014 upp till det högsta tak som fastställs i någon av de

förordningarna, under förutsättning att berörd medlemsstat på lämpligt sätt ser till att primärproduktionen av

jordbruksprodukter inte omfattas av stöd av mindre betydelse som beviljats i enlighet med förordning (EU)

nr 717/2014.

_____________

(*)

Kommissionens förordning (EU) 2023/2831 av den 13 december 2023 om tillämpningen av artiklarna

107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L,

2023/2831, 15.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2831/oj).”

SV

EUT L, 13.12.2024

4/7

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/3118/oj

b) Följande punkt 2a ska läggas till:

”2a

Stöd av mindre betydelse som beviljas enligt denna förordning får kumuleras med stöd av mindre

betydelse som beviljas enligt kommissionens förordning (EU) 2023/2832 (*).

_____________

(*)

Kommissionens förordning (EU) 2023/2832 av den 13 december 2023 om tillämpningen av artiklarna

107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas

företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L, 2023/2832, 15.12.2023, ELI:

http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2832/oj).”

6.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Övervakning och rapportering

1.

Medlemsstaterna ska se till att information om beviljat stöd av mindre betydelse från och med den 1 januari

2027 registreras i ett centralt register på nationell nivå eller unionsnivå. Uppgifterna i det centrala registret ska

innehålla stödmottagarens identitet, stödbelopp, datum för beviljande, beviljande myndighet, stödinstrument och

berörd sektor på grundval av den statistiska näringsgrensindelningen i unionen (Nace). Det centrala registret ska

upprättas på ett sådant sätt att informationen är lättillgänglig för allmänheten samtidigt som unionens

dataskyddsregler följs, bland annat genom att specifika poster vid behov pseudonymiseras.

2.

Medlemsstaterna ska registrera informationen i punkt 1 i det centrala registret om allt stöd av mindre

betydelse som beviljats av en myndighet i den berörda medlemsstaten inom 20 arbetsdagar från det att stödet

beviljades. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de uppgifter som finns i det centrala

registret är korrekta.

3.

Medlemsstaterna ska bevara de registrerade uppgifterna om stöd av mindre betydelse i tio år från och med

den dag då stödet beviljades.

4.

En medlemsstat ska bevilja nytt stöd av mindre betydelse i enlighet med denna förordning först efter att ha

kontrollerat att det nya stödet av mindre betydelse inte medför att det totala belopp av stöd av mindre betydelse

som beviljas det berörda företaget når upp till en nivå som överskrider de tak som anges i artikel 3.2 och 3.3 och att

samtliga villkor i denna förordning är uppfyllda.

5.

Medlemsstater som använder ett centralt register på nationell nivå ska senast den 30 juni varje år till

kommissionen lämna in aggregerade uppgifter om stöd av mindre betydelse som beviljats för det föregående året.

De aggregerade uppgifterna ska omfatta antalet stödmottagare, det sammanlagda stöd av mindre betydelse som

beviljats och det totala sammanlagda stöd av mindre betydelse som beviljats per sektor (enligt Nace). Den första

uppgiftsinlämningen ska gälla stöd av mindre betydelse som beviljats mellan den 1 januari och den 31 december

2027. Medlemsstaterna får rapportera om tidigare perioder till kommissionen om det finns aggregerade uppgifter.

6.

Den berörda medlemsstaten ska på skriftlig begäran från kommissionen inom 20 arbetsdagar, eller inom en

längre tidsfrist som anges i begäran, förse kommissionen med alla upplysningar den anser sig behöva för att

bedöma om villkoren i denna förordning har följts, särskilt i fråga om det totala beloppet av stöd av mindre

betydelse i den mening som avses i denna förordning och enligt andra förordningar om stöd av mindre betydelse

som ett företag har mottagit.”

7.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt 3a ska läggas till:

”3a

Individuellt stöd av mindre betydelse beviljat mellan den 1 januari 2014 och den 20 december 2024 i

enlighet med de bestämmelser i denna förordning som var tillämpliga vid den tidpunkt då stödet beviljades ska

anses inte uppfylla samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget och ska därför undantas från anmälningsskyl­

digheten enligt artikel 108.3 i fördraget.”

EUT L, 13.12.2024

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/3118/oj

5/7

b) Följande punkt 5 ska läggas till:

”5.

Till dess att det centrala registret har upprättats och omfattar en period på tre år ska en medlemsstat, om

den avser att bevilja stöd av mindre betydelse till ett företag i enlighet med denna förordning, skriftligen eller i

elektronisk form informera företaget om stödbeloppet uttryckt i bruttobidragsekvivalent och dess karaktär av

stöd av mindre betydelse, med direkt hänvisning till denna förordning. Om stöd av mindre betydelse beviljas

olika företag i enlighet med denna förordning på grundval av en viss stödordning och företagen därvid beviljas

olika stödbelopp, får den berörda medlemsstaten välja att uppfylla sin skyldighet genom att informera

företagen om ett belopp som motsvarar det högsta tillåtna stödbelopp som kan beviljas enligt stödordningen. I

sådana fall ska det fasta beloppet användas för att fastställa om det tak som anges i artikel 3.2 har respekterats.

Innan medlemsstaten beviljar stödet ska den från det berörda företaget få en redogörelse i skriftlig eller

elektronisk form för allt annat stöd av mindre betydelse enligt denna förordning eller andra förordningar om

stöd av mindre betydelse som mottagits under en period av tre år.”

8.

I artikel 8 ska andra stycket ersättas med följande:

”Den ska tillämpas till och med den 31 december 2032.”

9.

Bilaga I ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

10.

Bilaga II ska utgå.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 10 december 2024.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande

SV

EUT L, 13.12.2024

6/7

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/3118/oj

BILAGA

Högsta ackumulerade belopp för stöd av mindre betydelse som beviljas företag verksamma inom

primärproduktion av jordbruksprodukter per medlemsstat (artikel 3.3)

Medlemsstat

Högsta belopp för stöd av mindre betydelse (*)

(i miljoner euro)

Belgien

226,23

Bulgarien

113,84

Tjeckien

141,28

Danmark

260,65

Tyskland

1 415,42

Estland

26,97

Irland

227,86

Grekland

264,88

Spanien

1 220,06

Frankrike

1 820,07

Kroatien

59,25

Italien

1 375,67

Cypern

16,45

Lettland

38,45

Litauen

81,70

Luxemburg

11,28

Ungern

199,62

Malta

2,70

Nederländerna

680,95

Österrike

195,56

Polen

682,85

Portugal

214,27

Rumänien

447,18

Slovenien

30,11

Slovakien

56,89

Finland

99,45

Sverige

148,40

Förenade kungariket med avseende på Nordirland

59,96

(*)

De högsta beloppen ska beräknas som 2 % av genomsnittet av de tre högsta värdena av årlig jordbruksproduktion i varje medlemsstat

under perioden 2012–2023.

EUT L, 13.12.2024

SV

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/3118/oj

7/7