Införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) nr 1379/2013 · förordning (EU) nr 1380/2013 · förordning (EU) nr 1385/2013 · förordning (EU) nr 508/2014 · förordning (EU) 2015/812 · förordning (EU) 2019/473 · förordning (EU) 2019/1241 · förordning (EU) 2023/2842 · förordning (EU) 2024/2594.

Skäl 1–5: Bakgrund och syfte (jfr art 1 och 2)

(1) Enligt rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart nyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken är syftet med den gemensamma fiskeripolitiken att säkerställa att levande akvatiska resurser nyttjas på ett hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende.

(2) Eftersom en framgångsrik gemensam fiskeripolitik förutsätter att ett effektivt kontrollsystem genomförs syftar åtgärderna i denna förordning till att införa ett gemenskapssystem för kontroll, inspektion och verkställighet med ett övergripande och integrerat synsätt, i enlighet med proportionalitetsprincipen, för att se till att alla bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs och därmed möjliggöra ett hållbart nyttjande av levande akvatiska resurser genom att alla delar av denna politik omfattas.

(3) Erfarenheterna av tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken har visat att dagens kontrollsystem inte längre räcker för att trygga efterlevnaden av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

(4) För närvarande ingår kontrollbestämmelserna i ett stort antal överlappande och komplexa rättsakter. Vissa delar av kontrollsystemet tillämpas bristfälligt av medlemsstaterna, vilket leder till otillräckliga och divergerande åtgärder vid överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och därmed underminerar skapandet av lika villkor för fiskare i hela gemenskapen. Det befintliga systemet och alla skyldigheter som föreskrivs i det bör därför konsolideras, rationaliseras och förenklas, i synnerhet genom att man reducerar dubbelregleringen och de administrativa bördorna.

(5) Mot bakgrund av att de marina akvatiska resurserna håller på att uttömmas är det viktigt att gemenskapen antar alla de åtgärder som krävs för att det hos alla aktörer ska utvecklas en kultur av efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, de mål som fastställdes vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 och Europeiska rådets strategi för hållbar utveckling. För att uppnå detta bör reglerna för kontroll, inspektion och verkställighet av åtgärder för bevarande och förvaltning av resurser, strukturella åtgärder och åtgärder i fråga om den gemensamma organisationen av marknaden förbättras, harmoniseras och stärkas.

Skäl 6–7: Tillämpningsområde och förhållande till annan rätt (jfr art 2 och 3)

(6) Eftersom medlemsstaterna enligt rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske måste vidta lämpliga åtgärder för att se till att bekämpningen av allt olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och därmed förknippade aktiviteter är effektiv och eftersom rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september 2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten innehåller bestämmelser om tillstånd för gemenskapens fiskefartyg att bedriva fiskeverksamhet utanför gemenskapens vatten och om tillstånd för tredjeländers fiskefartyg att bedriva fiskeverksamhet i gemenskapens vatten, bör den här förordningen komplettera dessa förordningar och säkerställa att det inte förekommer någon diskriminering mellan medborgare i medlemsstaterna och i tredjeländer.

(7) Denna förordning bör varken inverka på särskilda bestämmelser i internationella avtal eller sådana som är tillämpliga inom ramen för regionala fiskeriorganisationer och sådana nationella kontrollbestämmelser som, även om de faller inom tillämpningsområdet för denna förordning, går utöver förordningens minimiföreskrifter, förutsatt att de nationella bestämmelserna är förenliga med gemenskapsrätten.

Skäl 8–12: Tekniska system och kontrollstrategi (jfr art 5, 9, 10 och 11)

(8) Modern teknik, t.ex. det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg, systemet för positionsbestämning och det automatiska identifieringssystemet, bör utnyttjas, eftersom den medger en effektiv övervakning, systematiska och automatiska korskontroller som utförs snabbt samt underlättar de administrativa förfarandena för både de nationella myndigheterna och aktörerna och därmed möjliggör snabba riskanalyser och övergripande bedömningar av all relevant kontrollinformation. Därför bör kontrollsystemet göra det möjligt för medlemsstaterna att kombinera användningen av olika kontrollinstrument för att göra kontrollerna så ändamålsenliga som möjligt.

(9) En ny, gemensam fiskekontrollstrategi som innefattar en heltäckande övervakning av fångsterna i syfte att skapa lika villkor inom fiskerisektorn, med hänsyn till skillnaderna mellan olika flottsegment, bör införas. För detta ändamål bör gemensamma kriterier för genomförandet av fiskekontrollen och i synnerhet standardiserade och samordnade inspektionsförfaranden till havs, på land och i hela saluföringskedjan fastställas. Som en del av den nya strategin bör ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna, kommissionen och Gemenskapens kontrollorgan för fiske klargöras.

(10) Förvaltningen av fiskeresurserna på gemenskapsnivå bygger främst på totala tillåtna fångstmängder (TAC:er), kvoter, system för fiskeansträngning och tekniska åtgärder. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att se till att medlemsstaterna antar de åtgärder som krävs för att genomföra dessa förvaltningsåtgärder på ett effektivt sätt.

(11) Kontrollverksamhet och kontrollmetoder bör basera sig på riskhantering, och förfaranden för korskontroller bör användas av medlemsstaterna på ett systematiskt och heltäckande sätt. Medlemsstaterna måste också utbyta relevant information.

(12) Samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna, kommissionen och Gemenskapens kontrollorgan för fiske bör intensifieras för att främja efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

Skäl 13–16: Tillträde, licenser och utrustning (jfr art 6, 7, 8, 9, 10, 12 och 13)

(13) För att se till att fiskeverksamhet endast utförs i överensstämmelse med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken bör sådan verksamhet bli föremål för en fiskelicens och, när särskilda villkor gäller, för ett fisketillstånd. Även bestämmelserna om märkning och identifiering av fiskefartyg och deras redskap bör tillämpas.

(14) För att säkerställa en effektiv kontroll bör medlemsstaterna driva ett satellitbaserat kontrollsystem för fartyg, och fiskefartyg med en total längd av 12 meter eller mer bör utrustas med en anordning som gör det möjligt för medlemsstaterna att automatiskt positionsbestämma och identifiera dessa fartyg. Vidare bör fiskefartyg utrustas med ett automatiskt identifieringssystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen, och medlemsstaterna bör använda uppgifterna från ett sådant system för korskontroll.

(15) Samarbetet mellan gemenskapens organ och mellan medlemsstaternas myndigheter bör stärkas. I detta syfte bör det vara möjligt att överföra uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg, det automatiska identifieringssystemet och systemet för positionsbestämning till gemenskapens organ och medlemsstaternas behöriga myndigheter som ägnar sig åt övervakning på sjösäkerhets- och sjöfartsskyddsområdet, gränskontroll, skydd av den marina miljön och allmän tillsyn över att lagen följs.

(16) Det bör vara rådet som ska besluta om den framtida användningen av elektroniska övervakningsanordningar och redskap för spårning, såsom genanalys och andra tekniker för fiskekontroll, om dessa tekniker på ett kostnadseffektivt sätt leder till bättre efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

Skäl 17–19: Rapportering och fiskeloggböcker (jfr art 14, 15 och 16)

(17) Medlemsstaterna bör övervaka sina fiskefartygs verksamhet i och utanför gemenskapens vatten. För att underlätta en effektiv övervakning bör befälhavarna på gemenskapens fiskefartyg med en total längd av 10 meter eller mer ha skyldighet att föra en fiskeloggbok och lämna in landnings- och omlastningsdeklarationer. För att dra nytta av den moderna tekniken, för fartyg med en total längd av 12 meter eller mer, bör fiskeloggboken vara i elektronisk form och landnings- och omlastningsdeklarationer bör lämnas in elektroniskt.

(18) Informationen i fiskefartygens fiskeloggböcker bör kontrolleras i samband med landningen. Följaktligen bör de som ägnar sig åt att landa och saluföra fisk och fiskeriprodukter ha skyldighet att deklarera de mängder som landas, omlastas, utbjuds till försäljning eller köps.

(19) För små fiskefartyg vilkas totala längd understiger 10 meter skulle en skyldighet att föra en fiskeloggbok eller fylla i en landningsdeklaration utgöra en börda som inte står i proportion till deras fiskekapacitet. För att se till att kontrollen av sådana fartyg blir tillräcklig bör medlemsstaterna övervaka deras verksamhet genom att tillämpa en provtagningsplan.

Skäl 20–21: Hamnkontroll och omlastning (jfr art 17, 18, 19, 20, 21 och 22)

(20) Omlastningar till havs blir inte föremål för några ordentliga kontroller från flagg- eller kuststaternas sida och ger därför fartygsaktörerna möjlighet att medföra olagliga fångster. För att förbättra kontrollerna bör omlastningar inom gemenskapen bara vara tillåtna i utsedda hamnar.

(21) Medlemsstaternas myndigheter bör kunna övervaka landningar i sina hamnar. I detta syfte bör fiskefartyg som bedriver fiske på bestånd som omfattas av en flerårig plan med skyldighet att elektroniskt registrera uppgifter i en fiskeloggbok vara tvungna att i förväg meddela dessa myndigheter om sin avsikt att landa i deras hamnar. Medlemsstaterna bör tillåtas att vägra tillträde om den begärda informationen inte är fullständig.

Skäl 22–23: Fiskekapacitet och fiskeansträngning (jfr art 26, 38, 39, 40 och 41)

(22) Eftersom förvaltningen av fiskeresurserna grundar sig på fiskemöjligheter bör det säkerställas att fångster och gjorda fiskeansträngningar registreras korrekt, och att fångster och gjorda fiskeansträngningar avräknas från flaggmedlemsstatens tilldelade kvoter och ansträngningar. Fiskerier bör stängas om den tillgängliga tilldelningen av kvot eller ansträngning har förbrukats.

(23) Mot bakgrund av kapacitetskraven för gemenskapsfiskeflottan enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 2371/2002, rådets förordning (EG) nr 639/2004 av den 30 mars 2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden, kommissionens förordning (EG) nr 1438/2003 av den 12 augusti 2003 om genomförandebestämmelser för gemenskapens flottpolitik enligt definitionen i kapitel III i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 och kommissionens förordning (EG) nr 2104/2004 av den 9 december 2004 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 639/2004 bör instrument som inkluderar övervakning av maskinstyrka och användningen av fiskeredskap införas för att kontrollera flottans kapacitet. Av det skälet bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att den totala fiskelicenskapaciteten inte överskrider de högsta kapacitetsnivåerna och att fiskefartygens maskinstyrka inte överskrider den certifierade maskinstyrkan för dessa fartyg. Därför bör medlemsstaterna certifiera maskinstyrkan för fiskefartyg vars maskineffekt överskrider 120 kW och också kontrollera, på grundval av en provtagningsplan, överensstämmelsen mellan maskinstyrka och annan tillgänglig information.

Skäl 24–27: Förvaltningsplaner och tekniska åtgärder (jfr art 42, 43, 44, 46, 47, 48, 49 och 55)

(24) Särskilda åtgärder i form av fleråriga planer bör tillämpas som ett särskilt sätt att skydda de berörda bestånden. Omlastningar av fångster av bestånd som är föremål för en flerårig plan bör endast vara tillåtna i utsedda hamnar och endast om dessa bestånd har vägts.

(25) Särskilda bestämmelser bör införas om att endast tillåtna redskap får användas och att förlorade redskap måste bärgas.

(26) Särskilda bestämmelser bör tillämpas på områden med fiskebegränsning. Förfarandet för att införa och upphäva realtidsstängning för fångstplatser bör tydligt slås fast.

(27) Eftersom fritidsfiske kan få betydande konsekvenser för fiskeresurserna bör medlemsstaterna säkerställa att det bedrivs på ett sätt som är förenligt med målen för den gemensamma fiskeripolitiken. För bestånd som omfattas av en återhämtningsplan bör medlemsstaterna samla in fångstuppgifter för fritidsfisket. Om sådant fiske får betydande konsekvenser för resurserna bör rådet ha möjlighet att fatta beslut om särskilda förvaltningsåtgärder.

Skäl 28–32: Saluföring och spårbarhet (jfr art 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 69 och 70)

(28) För att kontrollsystemet ska bli heltäckande bör ett sådant system omfatta hela produktions- och saluföringskedjan. Det bör innehålla ett sammanhängande spårbarhetssystem som kompletterar bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet och en förbättrad kontroll över producentorganisationerna. Systemet bör också skydda konsumenternas intressen genom att ge information om handelsbeteckningar, produktionsmetod och fångstområde i alla skeden av saluföringen enligt kommissionens förordning (EG) nr 2065/2001 av den 22 oktober 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande konsumentinformation inom sektorn för fiskeri- och vattenbruksprodukter. Det bör säkerställa övervakningen av producentorganisationer i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2508/2000 av den 15 november 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande operativa program i fiskerisektorn.

(29) För att säkerställa att alla fångster kontrolleras på rätt sätt bör medlemsstaterna se till att alla fiskeriprodukter först släpps ut på marknaden eller registreras vid en auktionsinrättning, eller hos registrerade köpare eller producentorganisationer. Eftersom den exakta vikten av fångsterna behöver vara känd för att man ska kunna följa utnyttjandet av kvoterna, bör medlemsstaterna se till att alla fiskeriprodukter vägs, såvida inte provtagningsplaner grundade på gemensamma metoder har införts.

(30) För att man ska kunna följa fångstens väg och kontrollera att den stämmer överens med fångstuppgifterna bör registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra organ eller personer som har medlemsstaternas tillstånd lämna in avräkningsnotor. Om de har en årsomsättning för första saluföring av fiskeriprodukter på mer än 200000 EUR bör avräkningsnotorna överföras elektroniskt.

(31) För att säkerställa att gemenskapens åtgärder för bevarande och handel har efterlevts, bör man se till att det blir krav på att alla fiskeriprodukter för vilka varken någon avräkningsnota eller deklaration om övertagande har lämnats in, och som transporteras till en annan plats än platsen för landningen, åtföljs av ett transportdokument som fastställer deras art, ursprung och vikt, såvida inte ett transportdokument har översänts i elektronisk form före transporten.

(32) Medlemsstaterna bör genomföra regelbundna kontroller av producentorganisationerna för att försäkra sig om att de uppfyller de rättsliga kraven. De bör också genomföra kontroller med avseende på pris- och interventionssystemen.

Skäl 33–36: Övervakning och inspektionsförfaranden (jfr art 71, 73, 74 och 79)

(33) Medlemsstaterna bör utföra övervakningen i gemenskapens vatten och vidta nödvändiga åtgärder om någon iakttagelse eller positionsbestämning inte stämmer överens med den information de har fått tillgång till.

(34) Begreppet kontrollobservatörer och dessas arbetsuppgifter bör fastställas tydligt för framtida kontrollobservatörssystem. Samtidigt bör regler också fastställas för hur inspektioner ska bedrivas.

(35) För att överträdelser ska kunna lagföras på ett konsekvent och effektivt sätt bör bestämmelser införas om att inspektions- och övervakningsrapporter som har sammanställts av kommissionens tjänstemän, gemenskapsinspektörer och medlemsstaternas tjänstemän får användas på samma sätt som nationella rapporter. Samtidigt bör medlemsstaterna inrätta en elektronisk databas med sina tjänstemäns inspektions- och övervakningsrapporter.

(36) För att verka för en gemensam kontrollnivå i gemenskapens vatten bör en förteckning över gemenskapsinspektörer fastställas och deras arbetsuppgifter och kompetenser klargöras. Av samma skäl bör det under vissa omständigheter vara möjligt att inspektera fartyg utanför den inspekterande medlemsstatens vatten.

Skäl 37–40: Överträdelser och sanktionssystem (jfr art 82, 85, 89, 90, 91, 92 och 93)

(37) Vid en överträdelse bör det säkerställas att lämpliga åtgärder vidtas och att överträdelsen får en faktisk uppföljning, oavsett var den inträffar. I vissa fall av allvarliga överträdelser bör en förstärkt uppföljning göras, så att det blir möjligt att omedelbart utreda dem. I detta avseende bör också medlemsstaterna vara skyldiga att vidta lämpliga åtgärder om en överträdelse har upptäckts av en gemenskapsinspektör. Under vissa omständigheter bör det vara möjligt att överföra förfaranden till flaggmedlemsstaten eller till den medlemsstat i vilken överträdaren är medborgare.

(38) Medborgare i medlemsstaterna bör avskräckas från att överträda bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Eftersom de åtgärder som vidtas när dessa regler överträds skiljer sig mycket mellan olika medlemsstater och därmed ger upphov till diskriminering och orättvisa konkurrensregler för fiskare, och med tanke på att avsaknaden av avskräckande, proportionella och verkningsfulla sanktioner i en del medlemsstater gör kontrollerna mindre effektiva, är det lämpligt att införa administrativa sanktioner i kombination med ett pricksystem för allvarliga överträdelser för att åstadkomma en verkligt avskräckande effekt.

(39) Att ett stort antal allvarliga överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken förekommer i gemenskapens vatten eller begås av gemenskapens aktörer beror i stor utsträckning på det faktum att de sanktioner som slås fast i nationell lagstiftning vid allvarliga överträdelser av dessa bestämmelser inte ligger på en avskräckande nivå. Detta problem förvärras ytterligare av att sanktionerna skiljer sig så mycket mellan medlemsstaterna, vilket uppmuntrar olagliga aktörer att verka i de vatten eller på de medlemsstaters territorier där sanktionerna är mildast. Därför är det lämpligt att komplettera de högsta sanktionsnivåerna för allvarliga överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken i enlighet med artikel 44 i förordning (EG) nr 1005/2008 med avskräckande sanktioner, med beaktande av skadans art, värdet av de fiskeriprodukter som erhållits genom att den allvarliga överträdelsen begåtts, överträdarens ekonomiska situation och eventuella upprepningar av överträdelsen. Omedelbara verkställighetsåtgärder och kompletterande åtgärder bör också fastställas.

(40) Fastställandet av sanktioner bör kompletteras med ett pricksystem för allvarliga överträdelser på vars grundval en fiskelicens bör dras in tillfälligt om innehavaren av en fiskelicens har tilldelats ett visst antal prickar efter fastställandet av sanktioner för allvarliga överträdelser. Om fiskelicenserna har dragits in tillfälligt fem gånger på grundval av detta system, och antalet prickar åter har tilldelats licenshavaren, bör fiskelicensen dras in för gott. I detta sammanhang bör medlemsstaterna i en nationell databas registrera alla överträdelser av bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken.

Skäl 41–43: Kommissionens befogenheter och korrigeringsåtgärder (jfr art 36, 37, 103, 104, 105, 106, 107 och 108)

(41) För att säkerställa att målen för den gemensamma fiskeripolitiken nås bör kommissionen kunna vidta verkningsfulla korrigerande åtgärder. I det syftet bör kommissionens förvaltningskapacitet och förmåga att ingripa på ett sätt som står i proportion till en medlemsstats bristande efterlevnad utökas. Kommissionen bör ges befogenheter att genomföra oanmälda och oberoende inspektioner, så att den kan granska de kontroller som gjorts av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

(42) För att skydda gemenskapens ekonomiska intressen och säkerställa det överordnade intresset av att bevara fiskeresurserna bör förutsättningen för ekonomiskt bistånd, inom ramen för rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden och rådets förordning (EG) nr 861/2006 av den 22 maj 2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete och, vara att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter när det gäller fiskerikontroll och att det därför bör föreskrivas att detta ekonomiska bistånd tillfälligt avbryts eller dras in när medlemsstater inte i tillräcklig utsträckning tillämpar bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och detta påverkar effektiviteten av de åtgärder som finansieras.

(43) Kommissionen bör ges befogenheter att stänga ett fiskeri när en medlemsstats kvot eller den totala tillåtna fångstmängden har uppnåtts. Kommissionen bör även ges befogenheter att dra in kvot- och ansträngningstilldelningar för att säkerställa att begränsningar av fiskemöjligheter efterlevs fullt ut. Kommissionen bör också ha kapacitet att vidta nödåtgärder om det kan styrkas att en medlemsstats verksamhet eller åtgärder på fiskeområdet underminerar åtgärderna för bevarande och förvaltning i förvaltningsplanerna eller hotar det marina ekosystemet.

Skäl 44–45: Informationsutbyte och officiella webbplatser (jfr art 33, 109, 110, 111, 114, 115 och 116)

(44) Utbytet av uppgifter i elektronisk form med andra medlemsstater och kommissionen eller ett organ som den har utsett bör säkerställas. Kommissionen eller det organ som den har utsett bör ha direkt åtkomst till medlemsstaternas fiskeriuppgifter, så att den kan kontrollera att medlemsstaterna lever upp till sina skyldigheter och att ingripa när avvikelser upptäcks.

(45) För bättre kommunikation bör medlemsstaternas behöriga myndigheter inrätta webbplatser med allmän information som är tillgänglig på en del som allmänheten har åtkomst till och operativ information på en säker del av webbplatsen. Det bör också säkerställas att medlemsstaternas behöriga myndigheter som ansvarar för genomförandet av denna förordning samarbetar med varandra, med kommissionen och det organ som kommissionen har utsett samt med de behöriga myndigheterna i tredjeländer.

Skäl 46–47: Genomförande och organisatoriskt stöd (jfr art 119 och 79)

(46) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter. Alla åtgärder som kommissionen vidtar för att genomföra denna förordning bör vara förenliga med proportionalitetsprincipen.

(47) Mandatet för Gemenskapens kontrollorgan för fiske bör anpassas och utvidgas för att stödja ett enhetligt genomförande av den gemensamma fiskeripolitikens kontrollsystem, för att säkerställa organisationen av det operativa samarbetet, för att tillhandahålla bistånd till medlemsstaterna och göra det möjligt för kontrollorganet att inrätta en beredskapsenhet, om det kan konstateras att det föreligger en allvarlig risk för den gemensamma fiskeripolitiken. Det bör också ges möjlighet att skaffa sig nödvändig utrustning för att genomföra gemensamma insatsplaner och att samarbeta om genomförandet av EU:s integrerade sjöfartspolitik.

Skäl 48: Dataskydd och sekretess (jfr art 112 och 113)

(48) De uppgifter som samlas in och utväxlas inom ramen för denna förordning bör behandlas i enlighet med tillämpliga regler om sekretesskydd. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ska tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstaterna i enlighet med denna förordning. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter bör styra kommissionens behandling av personuppgifter vid tillämpningen av denna förordning.

Skäl 49–51: Ändringar och slutförbestämmelser (jfr art 120, 121, 122, 123 och 124)

(49) För att skapa överensstämmelse mellan gemenskapslagstiftningen och denna förordning bör vissa förordningar som gäller kontrollbestämmelser ändras.

(50) Eftersom ett nytt, heltäckande kontrollsystem införs genom denna förordning bör förordning (EEG) nr 2847/93, rådets förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd och rådets förordning (EG) nr 1966/2006 av den 21 december 2006 om elektronisk registrering och rapportering av fiskeverksamheter och om metoder för fjärranalys upphävas.

(51) För att ge medlemsstaterna tillräckligt med tid för anpassning till en del av de nya skyldigheter som fastställs i denna förordning, är det lämpligt att skjuta upp tillämpningen av vissa bestämmelser till ett senare datum.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Artikel1¶Syfte

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812.

Genom denna förordning upprättas ett unionssystem för kontroll, inspektion och verkställighet (nedan kallat unionens kontrollsystem) för att säkerställa efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

Artikel2¶Tillämpningsområde

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812.

1. Denna förordning ska tillämpas på all verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken och bedrivs på medlemsstaternas territorier eller i unionens vatten eller av unionens fiskefartyg eller, utan att det påverkar flaggmedlemsstatens primära ansvar, av medlemsstaternas medborgare.

2. Verksamhet i marina farvatten i de utomeuropeiska territorier och länder som anges i bilaga II till fördraget ska behandlas som om den ägde rum i tredjeländers marina farvatten.

Artikel2a¶Tillämpning av unionens kontrollsystem på vissa flottsegment för Mayotte i egenskap av yttersta randområde

Införd genom förordning (EU) nr 1385/2013.

1. Till och med den 31 december 2021 ska artiklarna 5.3, 6, 8, 41, 56, 58–62, 66, 68 och 109 inte tillämpas på Frankrike när det gäller fiskefartyg med en totallängd under 10 meter som bedriver fiske från Mayotte i egenskap av yttersta randområde i den mening som avses i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och dessa fiskefartygs verksamhet och fångst.

2. Senast den 30 september 2014 ska Frankrike ha inrättat ett förenklat provisoriskt kontrollprogram för fiskefartyg med en totallängd under 10 meter som bedriver fiske från Mayotte. Det programmet ska omfatta följande områden:

a) Kännedom om fiskekapaciteten.

b) Tillträde till Mayottes fiskevatten.

c) Tillämpning av deklarationsskyldigheter.

d) Utnämning av myndigheter med ansvar för kontrollverksamheten.

e) Åtgärder för att se till att verkställighet gällande fartyg med en längd över 10 meter sker på icke-diskriminerande grund.

Senast den 30 september 2020 ska Frankrike inför kommissionen lägga fram en handlingsplan med åtgärder för att säkerställa att förordning (EG) nr 1224/2009 tillämpas fullt ut från och med den 1 januari 2022 när det gäller fiskefartyg med en totallängd under 10 meter som bedriver fiske från Mayotte. En dialog ska föras mellan Frankrike och kommissionen om handlingsplanen. Frankrike ska vidta alla de åtgärder som krävs för att genomföra handlingsplanen.

Artikel3¶Förhållande till internationella och nationella bestämmelser

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812.

1. Denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som återfinns i fiskeavtal mellan unionen och tredjeländer eller som är tillämpliga inom ramen för regionala fiskeriorganisationer eller liknande avtal där unionen är avtalsslutande part eller samarbetande icke avtalsslutande part.

2. Denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av eventuella nationella kontrollåtgärder som går utöver minimikraven, under förutsättning att de är förenliga med unions lagstiftningen och den gemensamma fiskeripolitiken. På begäran av kommissionen ska medlemsstaterna anmäla dessa kontrollåtgärder.

Artikel4¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842 och förordning (EU) 2015/812.

I denna förordning ska definitionerna i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 och artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 gälla, om inte annat föreskrivs i den här förordningen. Följande definitioner ska också gälla:

1. fiskeverksamhet: sökande efter fisk, utsättning, utplacering, släpning och upptagning av fiskeredskap, ombordtagning av fångster, omlastning, bevarande ombord, beredning ombord, överföring, placering i bur, gödning och landning av fisk och fiskeriprodukter.

1a. fiskeinsats: verksamhet som innebär sökande efter fisk, utsättning, släpning och upptagning av aktiva fiskeredskap, utsättning och upptagning av passiva fiskeredskap, inbegripet det led då redskapen befinner sig i vattnet, samt överflyttning av eventuell fångst från redskapen och förvaringskassarna eller från en transportkasse till odlingskassar.

2. bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken: unionens rättsligt bindande akter och tillämpliga internationella skyldigheter för unionen som gäller bevarande, förvaltning och nyttjande av marina biologiska resurser, vattenbruk och beredning, transport och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

3. kontroll: övervakningsverksamhet.

4. inspektion: alla kontroller som genomförs av tjänstemän för att se till att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken följs, och som antecknas i inspektionsrapporter.

5. övervakning: observation av fiskeverksamhet på grundval av iakttagelser av inspektionsfartyg, officiella luftfartyg eller officiella fjärrstyrda luftfartygssystem, fordon eller andra tillvägagångssätt, inbegripet teknisk upptäckt och tekniska identifieringsmetoder.

6. tjänsteman: en person som auktoriserats av en behörig myndighet i en medlemsstat, kommissionen eller Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/473, att genomföra kontroll eller inspektioner.

7. unionsinspektör: en tjänsteman från en medlemsstat, kommissionen eller EFCA vars namn finns med på den förteckning som upprättats i enlighet med artikel 79.

8. kontrollobservatör: en person som godkänts av en nationell myndighet för att bevaka tillämpningen av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

9. fiskelicens: ett officiellt dokument som ger innehavaren rätt att i enlighet med nationella bestämmelser använda en viss fiskekapacitet för att yrkesmässigt nyttja marina biologiska resurser.

10. fisketillstånd: ett tillstånd som har utfärdats för ett unionsfiskefartyg, i förekommande fall som komplement till fiskelicensen och som ger det rätt att bedriva en specifik fiskeverksamhet under en angiven period, i ett visst område eller för ett visst fiske på särskilda villkor.

11. automatiskt identifieringssystem: ett autonomt och kontinuerligt system för identifiering och övervakning av fartyg som innebär att fartyg på elektronisk väg kan utbyta fartygsinformation som identifiering, position, kurs och hastighet med andra fartyg i närheten och myndigheter på land.

12. fartygspositionsdata: data om fiskefartygets identitet, geografiska position, datum, tid, kurs och hastighet som överförs genom övervakningsutrustning ombord på fiskefartyg till flaggmedlemsstatens centrum för fiskerikontroll.

13. system för positionsbestämning: satellitbaserad teknik för fjärranalys som kan identifiera fartyg och fastställa deras positioner till havs.

14. område med fiskebegränsning: en specifik, geografiskt definierad yta inom ett eller flera havsområden där all eller viss fiskeverksamhet är tillfälligt eller permanent begränsad eller förbjuden i syfte att förbättra bevarandet av marina biologiska resurser eller skyddet av marina ekosystem enligt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

15. centrum för fiskerikontroll: ett operativt centrum som har upprättats av en flaggmedlemsstat och är utrustat med datorutrustning och program som möjliggör automatisk datamottagning, databehandling, dataanalys, datakontroll, dataövervakning och elektronisk dataöverföring.

15a. landningsplats: en plats som inte är en kusthamn enligt definitionen i artikel 2.16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/352 och som erkänns officiellt av en medlemsstat för landning.

16. omlastning: överföring av alla eller en del av fiskeri- eller vattenbruksprodukterna ombord på ett fartyg till ett annat fartyg.

17. risk: sannolikheten att det inträffar en händelse som skulle innebära en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

18. riskhantering: systematisk identifiering av risker och genomförande av alla de åtgärder som krävs för att begränsa dessa risker. Häri ingår verksamhet som data- och informationsinsamling, analys och bedömning av risker, planering och genomförande av åtgärder samt regelbunden övervakning och utvärdering av processen och dess resultat, på grundval av internationella och nationella källor och strategier samt unionskällor och unionsstrategier.

19. aktör: en fysisk eller juridisk person som driver eller innehar ett företag som bedriver verksamhet som har samband med produktion, beredning, saluföring, distribution av eller detaljhandel med fiskeri- och vattenbruksprodukter i något skede.

20. parti: en viss mängd enheter av fiskeri- eller vattenbruksprodukter.

21. beredning: den process genom vilken produktformen framställdes. Häri ingår uppskärning, filetering, förpackning, konservering, frysning, rökning, saltning, kokning, inläggning, torkning eller preparering av fisk för marknaden på något annat sätt.

22. landning: den första lossningen av varje mängd fiskeriprodukter från ett fiskefartyg till land.

23. detaljhandel: hantering och/eller beredning av produkter av levande akvatiska resurser och lagring av dem på det ställe där produkten säljs eller levereras till slutkonsumenten, inbegripet distribution.

24. flerårig plan: en plan som avses i artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr 1380/2013, eller en annan unionsåtgärd som antagits på grundval av artikel 43.2 i EUF-fördraget och som fastställer särskild förvaltning eller återhämtning av vissa fiskbestånd och som omfattar en period som är längre än ett år.

25. kuststat: den stat som har överhöghet eller jurisdiktion över vatten där en verksamhet äger rum, eller i vars hamnar en verksamhet äger rum.

26. verkställighet: de åtgärder som vidtas för att se till att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs.

27. certifierad maskinstyrka: den maximala kontinuerliga maskinstyrka som kan erhållas vid motors utgångsfläns enligt det certifikat som utfärdats av medlemsstatens myndigheter eller klassificeringssällskap eller andra aktörer som utsetts av dem.

28. fritidsfiske: icke kommersiell fiskeverksamhet med nyttjande av marina biologiska resurser för rekreation, turism eller sport.

29. omflyttning: fiskeinsats där fångsten, eller delar av fångsten, överförs eller förflyttas från delade fiskeredskap till ett fartyg eller från ett fartygs lastrum eller fiskeredskap till ett nät, en container eller en bur för förvaring av levande fisk utanför fartyget fram till landningen.

30. relevant geografiskt område: ett havsområde som betraktas som en enhet för geografisk klassificering av fiskerier uttryckt med hänvisning till ett FAO-delområde, en FAO-sektion eller FAO-delsektion, eller i tillämpliga fall Ices statistiska rektangel, fiskeansträngningszon, ekonomisk zon eller område avgränsat av geografiska koordinater.

31. fiskefartyg: varje fångstfartyg eller varje annat fartyg som används för yrkesmässigt nyttjande av marina biologiska resurser, såsom stödfartyg, fiskberedningsfartyg, fartyg som deltar i omlastning, bogserbåtar, hjälpfartyg samt transportfartyg som används för transport av fiskeriprodukter, med undantag av containerfartyg och fartyg som enbart används för vattenbruk.

32. fiskemöjlighet: en kvantifierad laglig rätt att fiska, uttryckt i fångster och/eller fiskeansträngning.

33. fångstfartyg: ett fartyg som är utrustat eller används för fångst av marina biologiska resurser för kommersiella ändamål.

34. slipping: att avsiktligt släppa ut fisk från ett fiskeredskap innan redskapet har tagits ombord helt på ett fångstfartyg.

35. fiskeresa: varje resa av ett fångstfartyg som inleds vid den tidpunkt då fartyget avgår från en hamn och avslutas vid ankomst till hamn.

36. fiskeresans unika identifieringsnummer: det särskilda nummer som den elektroniska fiskeloggboken skapar för varje fiskeresa.

37. känslig art: en känslig art enligt definitionen i artikel 6.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241.

38. fiske utan fartyg: verksamhet med yrkesmässigt nyttjande av marina biologiska resurser där sådana resurser fångas eller skördas utan användning av ett fångstfartyg, till exempel insamling av skaldjur, undervattensfiske, isfiske och strandfiske, inbegripet fiske till fots.

39. fiskedagens unika identifieringsnummer: det särskilda nummer som skapas för en sammanhängande period av 24 timmar eller delar därav under vilken fiske utan fartyg sker.

Avdelning II Allmänna principer

Artikel5¶Allmänna principer

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812 och förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska kontrollera den verksamhet som bedrivs av fysiska eller juridiska personer som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken på deras territorier och i vatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion, i synnerhet fiske, omlastning, överföring av fisk till burar eller vattenbruksanläggningar, inklusive gödningsanläggningar, landning, import, transport, bearbetning, saluföring och lagring av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

2. Medlemsstaterna ska också kontrollera tillträdet till vatten och resurser samt kontrollverksamhet utanför unionens vatten som utförs av unionens fiskefartyg som för deras flagg och, utan att det påverkar flaggmedlemsstatens primära ansvar, av deras medborgare.

3. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, tilldela adekvata ekonomiska, mänskliga och tekniska resurser samt fastställa alla administrativa och tekniska strukturer som krävs för att sörja för kontroll, inspektion och verkställighet av verksamheten inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. De ska ställa tillräckliga medel till sina behöriga myndigheters och tjänstemäns förfogande så att de kan utföra sina uppgifter.

4. Medlemsstaterna ska se till att kontroll, inspektion och verkställighet sker på icke-diskriminerande grund med avseende på sektorer, fartyg eller personer, och på grundval av riskhantering.

5. I varje medlemsstat ska en enda myndighet samordna alla nationella kontrollmyndigheters verksamhet. Den ska också ansvara för att samordna insamling, behandling och certifiering av uppgifter om fiskeverksamhet samt för att rapportera till, samarbeta med och säkerställa överföring av uppgifter till kommissionen, EFCA, andra medlemsstater och, i förekommande fall, tredjeländer.

6. I enlighet med förfarandet i artikel 103 är förutsättningen för utbetalning av stöd från Europeiska fiskerifonden enligt förordning (EG) nr 1198/2006 och unionens ekonomiska stöd till de åtgärder som avses i artikel 8 a i förordning (EG) nr 861/2006 att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter att säkerställa efterlevnad av och tillsyn över de bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken som berör eller inverkar på effektiviteten hos de finansierade åtgärderna, och att för detta ändamål använda och upprätthålla ett effektivt system för kontroll, inspektion och verkställighet.

7. Kommissionen och medlemsstaterna ska i enlighet med sina respektive ansvarsområden se till att målen med denna förordning uppnås i förvaltningen och kontrollen av unionens ekonomiska stöd.

Avdelning III Allmänna villkor för tillträde till vatten och resurser

Artikel6¶Fiskelicens

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Ett unionsfångstfartyg får användas för yrkesmässigt nyttjande av marina biologiska resurser endast om det har en giltig fiskelicens.

2. Flaggmedlemsstaten ska säkerställa att fiskelicensen uppfyller minimikraven på information för identifiering av, tekniska egenskaper hos och utrustning på ett fångstfartyg och att informationen i fiskelicensen är korrekt och överensstämmer med informationen i det register över unionens fiskeflotta som avses i artikel 24.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

3. Flaggmedlemsstaten ska slutgiltigt återkalla fiskelicensen för ett fångstfartyg som är föremål för en åtgärd för anpassning av fiskekapaciteten enligt artikel 22 i förordning (EU) nr 1380/2013.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om giltigheten för fiskelicenser som utfärdas av flaggmedlemsstater samt om minimikraven på information för identifiering av, tekniska egenskaper hos och utrustning på ett fångstfartyg som ska ingå i dem. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel7a¶Fisketillstånd för andra unionsfiskefartyg än fångstfartyg

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Andra unionsfiskefartyg än fångstfartyg får bedriva fiskeverksamhet endast om de har fått tillstånd från sin flaggmedlemsstat.

2. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om giltigheten för fisketillstånd för sådana unionsfiskefartyg som avses i punkt 1 i denna artikel och om den minimiinformation som ska ingå i dem. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel9a¶Centrum för fiskerikontroll

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska inrätta och driva centrum för fiskerikontroll med uppgift att övervaka fiskeverksamheten och fiskeansträngningen. Varje medlemsstats centrum för fiskerikontroll ska övervaka de fiskefartyg som för dess flagg, oavsett i vilka vatten de är verksamma eller i vilken hamn de befinner sig, samt fiskefartyg som för andra medlemsstaters flagg och tredjeländers fiskefartyg som har tillstånd att bedriva fiskeverksamhet i vatten som omfattas av denna medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion.

2. Varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter som ska ansvara för hur dess centrum för fiskerikontroll fungerar och vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att dess centrum för fiskerikontroll har de personalresurser som krävs och är utrustat med datorutrustning och program som möjliggör automatisk databehandling, analys, kontroll, elektronisk dataöverföring och dataövervakning sju dagar i veckan, 24 timmar om dygnet. Medlemsstaterna ska se till att det finns förfaranden för säkerhetskopiering och återskapande av data i händelse av systemfel. Medlemsstater får driva ett gemensamt centrum för fiskerikontroll.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att centrumen för fiskerikontroll har tillgång till alla relevanta data, särskilt data som anges i artiklarna 109 och 110.

4. Centrumen för fiskerikontroll ska stödja realtidskontroll av fartyg för att möjliggöra verkställighetsåtgärder.

5. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att anta närmare bestämmelser om övervakning av fiskeverksamhet och fiskeansträngning av centrumen för fiskerikontroll, särskilt vad gäller

a) övervakning av inträde i och utträde ur särskilda områden,

b) övervakning och registrering av fiskeverksamhet,

c) regler som är tillämpliga om ett tekniskt fel eller kommunikationsfel inträffar eller om övervakningsutrustningen för fartyg inte fungerar,

d) åtgärder som ska vidtas om data om fiskefartygs position eller förflyttning uteblir.

Artikel10¶Automatiska identifieringssystem

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. I enlighet med artikel 6a i direktiv 2002/59/EG ska unionsfiskefartyg med en total längd över 15 meter vara utrustade med och ha i kontinuerlig drift ett automatiskt identifieringssystem som uppfyller de prestandanormer som avses i det direktivet.

2. Genom undantag från punkt 1 får befälhavaren på ett unionsfiskefartyg stänga av det automatiska identifieringssystemet under exceptionella omständigheter när befälhavaren anser att det föreligger en omedelbar risk för besättningens säkerhet eller trygghet. Om det automatiska identifieringssystemet stängs av i enlighet med den här punkten ska befälhavaren rapportera åtgärden och skälet till denna till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat och, i förekommande fall, även till de behöriga myndigheterna i kuststaten. När den situation som avses i den här punkten är över ska befälhavaren starta det automatiska identifieringssystemet på nytt så snart källan till faran har försvunnit.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter med ansvar för fiskerikontroll får tillgång till data från de automatiska identifieringssystemen för kontrolländamål, inbegripet för korskontroller av data från de automatiska identifieringssystemen med andra tillgängliga data, i enlighet med artikel 109.

Artikel11¶System för positionsbestämning

Om medlemsstaterna har tydliga belägg för att det medför lägre kostnader än användning av traditionella metoder för bestämning av fiskefartygens position ska de använda ett system för positionsbestämning som innebär att de kan jämföra de positioner som härrör från fjärravkända bilder som har sänts till jorden från satelliter eller andra likvärdiga system med uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg eller automatiska identifieringssystem i syfte att undersöka förekomsten av fiskefartyg i ett område. Medlemsstaterna ska se till att deras centrum för fiskerikontroll har den tekniska kapacitet som krävs för att använda ett system för positionsbestämning.

Artikel12¶Dataöverföring i övervakningssyfte

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

Inom områdena sjösäkerhet och sjöfartsskydd, gränskontroll, skydd av den marina miljön och allmän brottsbekämpning, ska data från kontrollsystemet eller kontrollsystemen för fartyg och systemet för positionsbestämning som samlas in inom ramen för denna förordning göras tillgängliga för kommissionen, unionens byråer och behöriga myndigheter i medlemsstaterna som ägnar sig åt övervakning.

Artikel13¶Ny teknik

1. Rådet får med stöd av artikel 37 i fördraget fatta beslut om skyldighet att använda elektroniska övervakningsanordningar och sådana spårbarhetsverktyg som genetisk analys. För att kunna ta ställning till vilken teknik som ska användas ska medlemsstaterna på eget initiativ eller i samarbete med kommissionen eller det organ som den har utsett genomföra pilotprojekt om sådana spårbarhetsverktyg som genetisk analys före den 1 juni 2013.

2. Rådet får med stöd av artikel 37 i fördraget besluta om införandet av annan ny teknik för fiskerikontroll när denna leder till bättre efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken på ett kostnadseffektivt sätt.

Avdelning IV Kontroll av fiske

Kapitel I Kontroll av utnyttjandet av fiskemöjligheter

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser

Artikel14¶Ifyllande av fiskeloggboken

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Befälhavaren på varje unionsfångstfartyg ska föra en elektronisk fiskeloggbok för registrering av fiskeverksamheten.

2. Den fiskeloggbok som avses i punkt 1 ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

a) Fiskeresans unika identifieringsnummer.

b) Numret i registret över unionens fiskeflotta (CFR-nummer) eller, om detta nummer inte är tillgängligt, ett annat unikt identifieringsnummer för fartyget samt fångstfartygets namn.

c) FAO:s trebokstavskod för varje art och det relevanta geografiska område där fångsterna togs.

d) Datum och, för fartyg med en total längd på 12 meter eller mer, tidpunkt för fångsterna.

e) Datum och tidpunkt för avgång från och ankomst till hamnen.

f) Typ av fiskeredskap, dess tekniska specifikationer och dess dimensioner.

g) Uppskattade mängder uttryckta i kilogram levande vikt eller, när så är lämpligt, antal individer av varje art som behålls ombord, inklusive, som en separat uppgift, de mängder eller individer som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande. För unionsfångstfartyg med en total längd på 12 meter eller mer ska denna information lämnas per fiskeinsats.

h) Uppskattade utkastade mängder av varje art uttryckta i kilogram levande vikt, eller, i tillämpliga fall, i antal individer.

i) I tillämpliga fall den eller de omräkningsfaktorer som använts.

j) De data som krävs vid tillämpning av fiskeavtal som avses i artikel 3.1.

3. Vid jämförelse med de mängder som landats eller med resultatet av en inspektion, ska den tillåtna toleransmarginalen för den i fiskeloggboken registrerade uppskattningen av de mängder i kilogram fisk som behålls ombord vara 10 % per art.

För arter som behålls ombord och vars mängd inte överstiger 100 kg motsvarande levandevikt ska den tillåtna toleransmarginalen vara 20 % per art.

4. Genom undantag från punkt 3 ska vid fisken som avses i artikel 15.1 a första och tredje strecksatserna i förordning (EU) nr 1380/2013 följande toleransmarginaler tillämpas på arter som landas osorterade och, när det gäller snörpvadsfisken efter tropisk tonfisk, på arter som landas osorterade:

a) Vid landningar i förtecknade hamnar och med förbehåll för ytterligare villkor för landning och vägning av fångster för att säkerställa en korrekt fångstrapportering: I varje fall ska för den totala mängden av alla arter den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattningar som registrerats i fiskeloggboken av de totala mängder i kilogram av fisk som behållits ombord vara 10 % av den totala mängden av alla arter som registrerats i fiskeloggboken, utöver vad som anges i bestämmelserna i leden i och ii. Villkoren för landning och vägning ska omfatta skyddsåtgärder som möjliggör en korrekt rapportering av fångsterna, såsom deltagande av ackrediterade oberoende tredje parter eller särskilda krav för provtagning och vägning. Dessa villkor ska omfatta nödvändig kontroll av, och samarbete med, de relevanta behöriga myndigheterna i det berörda landet.

i) För arter som utgör 2 % eller mer i kilogram levande vikt av alla arter som landats ska den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattningar som registrerats i fiskeloggboken av de mängder i kilogram av fisk som behållits ombord vara 10 % av den totala mängden av alla arter som registrerats i fiskeloggboken per art.

ii) För arter som utgör mindre än 2 % i kilogram levande vikt av alla arter som landats ska den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattningar som registrerats i fiskeloggboken av de mängder i kilogram av fisk som behållits ombord vara det högsta av 200 kg eller 0,5 % av den totala mängden av alla arter som registrerats i fiskeloggboken per art.

b) Vid andra landningar än dem som avses i led a:

i) För arter som utgör 2 % eller mer i kilogram levande vikt av alla arter som landats ska den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattningar som registrerats i fiskeloggboken av de mängder i kilogram av fisk som behållits ombord vara 10 % per art.

ii) För arter som utgör mindre än 2 % i kilogram levande vikt av alla arter som landats ska den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattningar som registrerats i fiskeloggboken av de mängder i kilogram av fisk som behållits ombord vara det högsta av 200 kg eller 20 % per art som registrerats i fiskeloggboken.

5. För unionsfångstfartyg som deltar i sådana fisken som avses i punkt 4 får kommissionen, på begäran av en eller flera medlemsstater, be EFCA att utarbeta harmoniserade tekniska riktlinjer för bästa praxis för uppskattning av fångster ombord.

6. Kommissionen ska genom genomförandeakter senast den 10 juli 2024 fastställa regler om villkoren för särskilt landningen och vägningen av fångster från de fisken som avses i punkt 4 i denna artikel för att säkerställa att fångstrapporteringen är korrekt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Kommissionen ska genom genomförandeakter godkänna de hamnar som uppfyller de villkor som fastställs i enlighet med denna artikel och på grundval av förslag från medlemsstaterna. Den ursprungliga hamnförteckningen ska antas senast den 10 juli 2024. Kommissionen får ändra förteckningen och får återkalla sitt godkännande av en hamn i förteckningen om villkoren inte längre uppfylls.

7. När det gäller fiskeredskap som förlorats till sjöss ska fiskeloggboken också innehålla följande uppgifter:

a) Typ av förlorat redskap och dess ungefärliga storlek.

b) Datum och uppskattad tidpunkt för förlusten av redskapet.

c) Position där redskapet förlorades.

d) Åtgärder som vidtagits för att bärga det förlorade redskapet.

8. När det gäller fångster av känsliga arter som avses i artiklarna 10.1, 10.2 och 11.1 i förordning (EU) 2019/1241 ska den information som avses i punkt 2 h i den här artikeln också innehålla uppgifter om de mängder i kilogram levande vikt eller, i förekommande fall, antalet individer, av fångsterna som skadats, dött eller frisläppts levande.

9. För fisken som omfattas av ett unionssystem för fiskeansträngning ska befälhavare på unionsfångstfartyg i sina fiskeloggböcker registrera och redogöra för den tid som har tillbringats i området enligt följande:

a) För släpredskap:

i) Ankomst till och avresa från hamnen i området.

ii) Varje inträde i och utträde ur havsområden som omfattas av särskilda regler om tillträde till vatten och resurser.

iii) Den fångst som behålls ombord av varje art i kilogram levande vikt vid den tidpunkt då fartyget utträder ur området eller innan det ankommer till en hamn i området.

b) För passiva redskap:

i) Ankomst till och avresa från hamnen i området.

ii) Varje inträde i och utträde ur havsområden som omfattas av särskilda regler om tillträde till vatten och resurser.

iii) Datum och tidpunkt för utsättning eller återutsättning av passiva redskap i dessa områden.

iv) Datum och klockslag för avslutande av de fiskeinsatser där dessa passiva redskap använts.

v) Den fångst som behålls ombord av varje art i kilogram levande vikt vid den tidpunkt då fartyget utträder ur området eller innan det ankommer till en hamn i området.

10. För att räkna om lagrad eller beredd fisks vikt till levande vikt för angivelse i fiskeloggboken ska befälhavare på unionsfångstfartyg använda en omräkningsfaktor som fastställts i enlighet med punkt 12.

11. Befälhavaren ska ansvara för att de data som registreras i fiskeloggboken är korrekta.

12. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa omräkningsfaktorer och närmare bestämmelser om

a) genomförandet av toleransmarginalen enligt punkterna 3 och 4,

b) användningen av omräkningsfaktorer.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel15¶Elektronisk inlämning av fiskeloggboken

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Befälhavare på unionsfångstfartyg ska på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 14 till den behöriga myndigheten i den egna flaggmedlemsstaten

a) minst en gång om dagen,

b) efter den sista fiskeinsatsen och före ankomsten till en hamn eller landningsplats.

2. Genom avvikelse från punkt 1 ska befälhavare på unionsfångstfartyg med en total längd på mindre än 12 meter på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 14 till den behöriga myndigheten i den egna flaggmedlemsstaten, efter det att den sista fiskeinsatsen har avslutats och innan landningen inleds.

3. Vid tidpunkten för en inspektion och på begäran av den behöriga myndigheten i den egna flaggmedlemsstaten ska befälhavare på unionsfångstfartyg registrera och på elektronisk väg till den myndigheten lämna in den information som avses i artikel 14. Om fartyget inte är inom ett nätverks täckningsområde, ska informationen lämnas in så snart fartyget är inom ett nätverks täckningsområde.

4. De behöriga myndigheterna i en kustmedlemsstat ska godta elektroniska rapporter från flaggmedlemsstaten med uppgifter från de fiskefartyg som avses i punkterna 1, 2 och 3.

5. Befälhavare på tredjeländers fångstfartyg som är verksamma i unionens vatten ska på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 14 till den behöriga myndigheten i kustmedlemsstaten på samma villkor som gäller för befälhavare på unionsfångstfartyg.

Artikel15a¶Elektronisk fiskeloggbok och andra system för fartyg med en total längd på mindre än 12 meter

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

Vid tillämpning av artiklarna 14 och 15 får medlemsstaterna för fångstfartyg med en total längd på mindre än 12 meter använda ett system för fiskeloggböcker som utarbetats på nationell nivå eller unionsnivå. Om en eller flera medlemsstater begär det senast den 10 maj 2024 ska kommissionen utveckla ett sådant system för fångstfartyg med en total längd på mindre än 12 meter. Om en eller flera medlemsstater begär det ska det system som utvecklats av kommissionen vara av sådan karaktär att det gör det möjligt för de berörda aktörerna att även fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 9, 19a, 20, 21, 22, 23 och 24. En begärande medlemsstat ska tillämpa det system som utvecklats av kommissionen.

Artikel15b¶Delegerade akter och genomförandeakter avseende fiskeloggbokskrav

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning med avseende på

a) regler som är tillämpliga vid tekniska fel eller kommunikationsfel eller då de elektroniska registrerings- och rapporteringssystemen för fiskeloggboksdata inte fungerar,

b) åtgärder som ska vidtas om fiskeloggboksdata uteblir,

c) åtkomst till fiskeloggboksdata och åtgärder som ska vidtas vid åtkomstfel,

d) undantaget för vissa kategorier av unionsfångstfartyg från de skyldigheter som fastställs i artikel 14.2 d och g om att i fiskeloggboken registrera tidpunkten för fångsterna och de uppskattade mängderna per fiskeinsats.

2. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

a) format, innehåll och inlämningsförfarande för fiskeloggboken,

b) ifyllande och elektronisk registrering av information i fiskeloggboken,

c) funktionen hos det elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet för fiskeloggboksdata,

d) kraven för överföring av fiskeloggboksdata från ett unionsfångstfartyg till de behöriga myndigheterna i dess flaggstat och för svarsmeddelanden från myndigheterna,

e) uppgifterna för den enda myndighet som avses i artikel 5.5 med avseende på fiskeloggboken,

f) hur ofta fiskeloggboksdata ska lämnas in.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel16¶Fiskefartyg som inte omfattas av fiskeloggbokskravet

1. Varje medlemsstat ska genom provtagning övervaka den verksamhet som bedrivs av de fiskefartyg som inte omfattas av kraven i artiklarna 14 och 15 för att säkerställa att dessa fartyg följer bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2. För den övervakning som avses i punkt 1 ska varje medlemsstat upprätta en provtagningsplan på grundval av den metod som kommissionen antagit i enlighet med förfarandet i artikel 119 och varje år senast den 31 januari översända denna till kommissionen med angivande av vilka metoder som har använts vid upprättandet av planen. Provtagningsplanerna ska så långt möjligt vara stabila över tiden och standardiserade inom relevanta geografiska områden.

3. De medlemsstater som i enlighet med nationell lagstiftning kräver att fiskefartyg med en total längd på mindre än 10 meter och som för deras flagg ska överlämna de fiskeloggböcker som avses i artikel 14, ska undantas från skyldigheten i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

4. Med avvikelse från punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska de avräkningsnotor som lämnas in i enlighet med artiklarna 62 och 63 godtas som en alternativ åtgärd till provtagningsplanerna.

Artikel17¶Förhandsanmälan

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842 och förordning (EU) 2015/812.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i fleråriga planer ska befälhavare på unionsfiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat minst fyra timmar före beräknad tidpunkt för ankomst till en hamn eller landningsplats i en medlemsstat lämna in följande information:

a) Fiskeresans unika identifieringsnummer och, när det gäller andra fartyg än fångstfartyg, fiskeresans unika identifieringsnummer med avseende på fångsterna.

b) CFR-numret eller, om detta nummer inte är tillgängligt, ett annat unikt identifieringsnummer för fiskefartyget samt fiskefartygets namn.

c) Den hamn eller landningsplats som är destination, och syftet med anlöpet, t.ex. landning, omlastning eller tillgång till tjänster.

d) Datum för fiskeresan.

e) Beräknat datum och beräknad tidpunkt för ankomst till hamnen eller landningsplatsen.

f) FAO:s trebokstavskod för varje art och de relevanta geografiska områden där fångsterna togs.

g) De mängder av varje art som registrerats i fiskeloggboken, inklusive, som en separat uppgift, de mängder som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande.

h) De mängder av varje art som ska landas eller omlastas, inklusive, som en separat uppgift, de mängder som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande.

1a. Den kustmedlemsstat där landningen sker får fastställa att den förhandsanmälan som anges i punkt 1 kan lämnas in kortare tid i förväg för vissa kategorier av unionsfiskefartyg, med beaktande av typen av fiskeriprodukt och avståndet mellan fångstplatserna och hamnen eller landningsplatsen, och förutsatt att en sådan senarelagd förhandsanmälan inte försämrar den medlemsstatens möjligheter att utföra inspektioner. Den kustmedlemsstaten ska offentliggöra en sådan senarelagd förhandsanmälan och utan dröjsmål underrätta kommissionen om den. Kommissionen ska göra den tillgänglig på sin webbplats.

1b. Om fångster tas mellan tidpunkten för förhandsanmälan och ankomsten till hamn ska dessa ytterligare fångster anmälas i en annan förhandsanmälan.

2. När ett av unionens fiskefartyg avser att anlöpa en hamn i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten omedelbart efter mottagandet på elektronisk väg vidarebefordra förhandsanmälan till de behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten.

3. De behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten får lämna tillstånd till tidigare ankomst i hamn.

4. De elektroniska fiskeloggboksuppgifter som avses i artikel 15 och den elektroniska förhandsanmälan får göras i en enda överföring.

5. Befälhavaren ansvarar för att uppgifterna i den elektroniska förhandsanmälan är korrekta.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom

a) undantagande av vissa kategorier av unionsfiskefartyg från den skyldighet som anges i punkt 1, med hänsyn till de mängder och den typ av fiskeriprodukter som ska landas och risken för att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken inte efterlevs,

b) antagande av regler som ska tillämpas vid tekniska fel eller kommunikationsfel eller då de elektroniska registrerings- och rapporteringssystemen för förhandsanmälan inte fungerar,

c) antagande av åtgärder som ska vidtas om förhandsanmälansdata uteblir,

d) antagande av regler om åtkomst till förhandsanmälansdata och åtgärder som ska vidtas vid åtkomstfel.

Artikel19¶Tillstånd att anlöpa hamn

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

De behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten får, utom i fall av force majeure och nödsituationer, vägra fiskefartyg tillträde till hamn om de uppgifter som avses i artikel 17 inte är fullständiga.

Artikel19a¶Förhandsanmälan av landning i hamnar i tredjeländer

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Unionsfiskefartyg ska tillåtas att landa i hamnar i tredjeländer endast om deras befälhavare på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat har lämnat den information som avses i punkt 3 minst 48 timmar före beräknad tidpunkt för ankomst till en hamn i tredjeland och om flaggmedlemsstaten inte har nekat sådant landningstillstånd.

2. Flaggmedlemsstaten får, med hänsyn till vilken typ av fiskeriprodukter det är fråga om, avståndet mellan fiskeområdena och hamnen samt den tid som krävs för att analysera den information som avses i punkt 3 och för fiskefartyget att fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 4, fastställa att den informationslämning som avses i punkt 1 för fiskefartyg som för dess flagg får ske senare, och då senast två timmar i förväg. Flaggmedlemsstaten ska meddela kommissionen sådana kortare tidsfrister.

3. Befälhavare på unionsfiskefartyg ska till flaggmedlemsstaten i synnerhet lämna in följande information:

a) Fiskeresans unika identifieringsnummer och, när det gäller andra fiskefartyg än fångstfartyg, fiskeresans unika identifieringsnummer med avseende på fångsterna.

b) CFR-numret eller, om detta nummer inte är tillgängligt, ett annat unikt identifieringsnummer för fiskefartyget samt fiskefartygets namn.

c) Den hamn som är destination och syftet med anlöpet, t.ex. landning eller tillgång till tjänster.

d) Datum för fiskeresan.

e) Beräknat datum och beräknad tidpunkt för ankomst till hamnen.

f) FAO:s trebokstavskod för varje art och de relevanta geografiska områden där fångsterna togs.

g) De mängder av varje art i kilogram levande vikt eller, när så är lämpligt, antalet individer som registrerats i fiskeloggboken eller i omlastningsdeklarationen, inklusive, som en separat uppgift, de mängder eller individer som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande.

h) De mängder av varje art i kilogram levande vikt eller, när så är lämpligt, antalet individer som ska landas, inklusive, som en separat uppgift, de mängder eller individer som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande.

4. Om det, på grundval av bedömningen av den information som lämnats och annan tillgänglig information, finns rimliga skäl att tro att unionsfiskefartyget inte efterlever eller inte har efterlevt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, ska de behöriga myndigheterna i dess flaggmedlemsstat begära att det tredjeland där fartyget har för avsikt att landa samarbetar, för en eventuell inspektion. För detta ändamål får flaggmedlemsstaten kräva att fiskefartyget landar i en annan hamn eller senarelägger tidpunkten för ankomst till hamnen eller landning.

Artikel20¶Omlastning

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812 och förordning (EU) 2023/2842.

1. Omlastning till havs är förbjuden i unionens vatten. Omlastning är endast tillåten om tillstånd lämnas och på de villkor som anges i denna förordning i de hamnar eller på de landningsplatser i medlemsstater som har utsetts för detta ändamål och i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 43.5.

2. Om omlastningen avbryts får ett tillstånd krävas innan omlastningen återupptas.

2a. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 och artikel 43.3 i den här förordningen, får levererande och mottagande unionsfiskefartyg tillåtas att omlasta till havs utanför unionens vatten eller i hamnar i tredjeländer endast om de fått tillstånd från sin flaggmedlemsstat.

2b. För att ansöka om tillstånd för omlastning enligt punkt 2a ska befälhavare på levererande och mottagande unionsfiskefartyg minst 48 timmar före den planerade omlastningen på elektronisk väg lämna in följande information till sin flaggmedlemsstat:

a) Fiskeresans unika identifieringsnummer och, när det gäller andra fiskefartyg än fångstfartyg, fiskeresans unika identifieringsnummer med avseende på fångsterna.

b) CFR-numret eller, om detta nummer inte är tillgängligt, ett annat fartygsidentifieringsnummer och både det levererande och det mottagande fiskefartygets namn.

c) FAO:s trebokstavskod för varje art som ska omlastas och det eller de relevanta geografiska områden där fångsterna togs.

d) Uppskattade mängder av varje art som ska omlastas uttryckta i kilogram produktvikt och levande vikt och uppdelade med hänsyn till typ av produktform och beredningsform.

e) Det mottagande fiskefartygets destinationshamn.

f) Datum och tidpunkt för den planerade omlastningen.

g) Den geografiska positionen för eller det specifika namnet på den hamn där omlastningen planeras ske.

2c. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om produktformen och beredningsformen, i synnerhet med avseende på koder och beskrivningar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

3. I denna artikel ska omflyttning och partrålningsverksamhet samt fiskeinsatser som inbegriper gemensamma åtgärder av två eller fler av unionens fiskefartyg inte betraktas som omlastning.

Artikel21¶Ifyllande av omlastningsdeklarationen

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Befälhavare på unionsfiskefartyg som deltar i en omlastning ska fylla i en elektronisk omlastningsdeklaration.

2. Den omlastningsdeklaration som avses i punkt 1 ska minst innehålla följande information:

a) Fiskeresans unika identifieringsnummer och, när det gäller andra fiskefartyg än fångstfartyg, fiskeresans unika identifieringsnummer med avseende på fångsterna.

b) CFR-numret eller, om detta nummer inte är tillgängligt, ett annat fartygsidentifieringsnummer och både det levererande och det mottagande fiskefartygets namn.

c) FAO:s trebokstavskod för varje omlastad art och det eller de relevanta geografiska områden där fångsterna togs.

d) Uppskattade mängder av varje omlastad art uttryckta i kilogram produktvikt och i levande vikt uppdelade med hänsyn till typ av produktform och beredningsform eller, när så är lämpligt, antal individer, inklusive, som en separat uppgift, de mängder eller individer som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande.

e) Destinationshamnen eller destinationslandningsplatsen för det mottagande fiskefartyget och beräknat datum och beräknad tidpunkt för ankomst.

f) Datum och tidpunkt för omlastningen.

g) Det geografiska området eller den utsedda omlastningshamnen.

h) Den eller de omräkningsfaktorer som använts.

3. Vid jämförelse med de mängder som landats eller med resultatet av en inspektion, ska den tillåtna toleransmarginalen för den i omlastningsdeklarationen registrerade uppskattningen av de mängder i kilogram fisk som behålls ombord vara den som anges i artikel 14.3 och 14.4.

4. Befälhavaren på det levererande och på det mottagande fiskefartyget ska ansvara för att de data som anges i respektive omlastningsdeklarationer är korrekta.

5. För att räkna om lagrad eller beredd fisks vikt till levande vikt för angivelse i omlastningsdeklarationen ska befälhavare på fiskefartygen använda en omräkningsfaktor som fastställts i enlighet med artikel 14.12.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att undanta vissa kategorier av unionsfiskefartyg från den skyldighet som fastställs i punkt 1 i den här artikeln, med hänsyn till mängderna och/eller typen av fiskeriprodukter, avståndet mellan fångstplatserna, omlastningsplatserna och de hamnar i vilka fartygen i fråga är registrerade.

Artikel22¶Elektronisk överföring av data i omlastningsdeklarationen

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Befälhavare på unionsfiskefartyg ska på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 21 till flaggmedlemsstatens behöriga myndigheter senast 24 timmar efter avslutad omlastning.

2. När ett unionsfiskefartyg omlastar sina fångster i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten omedelbart efter mottagandet vidarebefordra data i omlastningsdeklarationen på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fångsten omlastades och den medlemsstat som är fångstens destination.

3. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom

a) fastställande av regler som ska tillämpas vid tekniska fel eller kommunikationsfel eller då de elektroniska registrerings- och rapporteringssystemen för omlastningsdata inte fungerar,

b) antagande av åtgärder som ska vidtas om omlastningsdata uteblir,

c) antagande av regler om åtkomst till omlastningsdata och åtgärder som ska vidtas vid åtkomstfel.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

a) omlastningsdeklarationens format och inlämningsförfarande,

b) ifyllande och elektronisk registrering av data i omlastningsdeklarationen,

c) funktionen hos det elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet för omlastningsdata,

d) kraven för överföring av omlastningsdata från ett unionsfiskefartyg till de behöriga myndigheterna i dess flaggmedlemsstat och för svarsmeddelanden från myndigheterna i flaggmedlemsstaten.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel23¶Ifyllande av landningsdeklarationen

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Befälhavaren på ett unionsfiskefartyg, eller ett ombud för befälhavaren, ska fylla i en elektronisk landningsdeklaration.

2. Den landningsdeklaration som avses i punkt 1 ska minst innehålla följande information:

a) Fiskeresans unika identifieringsnummer.

b) CFR-numret eller, om detta nummer inte är tillgängligt, ett annat unikt identifieringsnummer för fiskefartyget samt fiskefartygets namn.

c) FAO:s trebokstavskod för varje art som landats och det relevanta geografiska område där fångsterna togs.

d) De mängder av varje art som landats, uttryckta i kilogram produkt som vägts i enlighet med artikel 60 och i levande vikt, uppdelade med hänsyn till typ av produktform och beredningsform eller, när så är lämpligt, per antal individer, inklusive, som en separat uppgift, de mängder eller individer som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande.

e) Landningshamnen eller landningsplatsen.

f) Datum och tidpunkt för slutförandet av landningen, eller om landningen tar längre tid än ett dygn, datum och tidpunkt för landningens start och slutförande.

g) Datum och tidpunkt för slutförandet av vägningen, eller om vägningen tar längre tid än ett dygn, datum och tidpunkt för vägningens start och slutförande.

h) Namn eller identifieringsnummer för den aktör som avses i artikel 60.5.

i) De omräkningsfaktorer som använts.

3. Befälhavaren ska ansvara för att data i landningsdeklarationen är korrekta.

4. För att räkna om lagrad eller beredd fisks vikt till levande vikt i syfte att fylla i landningsdeklarationen ska befälhavaren på ett fiskefartyg, eller ett ombud för befälhavaren, använda en omräkningsfaktor som fastställts i enlighet med artikel 14.12.

Artikel24¶Elektronisk överföring av data i landningsdeklarationen

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Befälhavaren på ett unionsfiskefartyg, eller ett ombud för befälhavaren, ska på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 23.2 till den behöriga myndigheten i den egna flaggmedlemsstaten inom 24 timmar efter landningens slutförande.

2. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska befälhavaren eller ett ombud för befälhavaren när det gäller fiskeriprodukter som vägs i enlighet med artikel 60.3 c och d på elektronisk väg lämna in den information som avses i artikel 23 till flaggmedlemsstatens behöriga myndighet inom 24 timmar efter vägningens slutförande.

3. Om ett unionsfiskefartyg landar fångster i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten omedelbart efter mottagandet vidarebefordra data i landningsdeklarationen på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat inom vars territorium fångsten landades.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom

a) fastställande av närmare bestämmelser om undantag i fråga om inlämning av landningsdeklarationen,

b) fastställande av regler som ska tillämpas vid tekniska fel eller kommunikationsfel eller då de elektroniska registrerings- och rapporteringssystemen för landningsdeklarationsdata inte fungerar,

c) antagande av åtgärder som ska vidtas om landningsdeklarationsdata uteblir,

d) antagande av regler om åtkomst till landningsdeklarationsdata och åtgärder som ska vidtas vid åtkomstfel.

5. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

a) landningsdeklarationens format och inlämningsförfarande,

b) ifyllande och digital registrering av data i landningsdeklarationen,

c) funktionen hos de elektroniska registrerings- och rapporteringssystemen för data i landningsdeklarationen,

d) kraven för överföring av landningsdeklarationsdata från ett unionsfiskefartyg till de behöriga myndigheterna i dess flaggstat och för svarsmeddelanden från myndigheterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel25¶Fartyg som inte omfattas av kraven på landningsdeklarationer

1. Varje medlemsstat ska genom provtagning övervaka den verksamhet som bedrivs av fiskefartyg som inte omfattas av kraven på landningsdeklarationer enligt artiklarna 23 och 24 för att säkerställa att dessa fartyg följer den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser.

2. För den övervakning som avses i punkt 1 ska varje medlemsstat upprätta en provtagningsplan på grundval av den metod som kommissionen antagit i enlighet med förfarandet i artikel 119 och varje år senast den 31 januari översända denna till kommissionen med angivande av vilka metoder som har använts vid upprättandet av planen. Provtagningsplanerna ska så långt möjligt vara stabila över tiden och standardiserade inom relevanta geografiska områden.

3. De medlemsstater som i enlighet med nationell lagstiftning kräver att fiskefartyg med en total längd på mindre än 10 meter och som för deras flagg ska överlämna de landningsdeklarationer som avses i artikel 23, ska undantas från skyldigheten i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

4. Med avvikelse från punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska avräkningsnotor som lämnats in i enlighet med artiklarna 62 och 63 godtas som en alternativ åtgärd till provtagningsplanerna.

Avsnitt 2 Kontroll av fiskeansträngningen

Artikel26¶Övervakning av fiskeansträngningen

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska kontrollera efterlevnaden av fiskeansträngningssystem i de geografiska områden där högsta tillåtna fiskeansträngning är tillämplig. De ska säkerställa att fångstfartyg som för deras flagg befinner sig i ett geografiskt område som omfattas av ett fiskeansträngningssystem om de ombord förvarar eller, i förekommande fall, använder ett eller flera fiskeredskap som omfattas av det fiskeansträngningssystemet eller, i förekommande fall, är verksamma i ett fiskeri som omfattas av det fiskeansträngningssystemet endast om deras högsta tillåtna fiskeansträngning inte har uppnåtts och om det enskilda fångstfartygets tillåtna ansträngning inte har uttömts.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser ska fiskeansträngningen för ett unionsfångstfartyg som ombord förvarar eller, i förekommande fall, använder ett eller flera fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem, eller är verksamt i ett fiskeri som omfattas av ett fiskeansträngningssystem, och under samma dag korsar två eller flera geografiska områden som omfattas av det fiskeansträngningssystemet, räknas av från den högsta tillåtna fiskeansträngning för sådana fiskeredskap eller sådant fiskeri och för det geografiska område där fartyget befann sig under största delen av den dagen.

3. Om en medlemsstat i enlighet med artikel 27.2 har tillåtit ett unionsfångstfartyg att använda mer än ett fiskeredskap eller redskap som tillhör mer än en grupp av fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem, under en viss fiskeresa i ett geografiskt område som omfattas av det fiskeansträngningssystemet, ska fiskeansträngningen under den turen räknas av från både den högsta tillåtna fiskeansträngning som den medlemsstaten beviljats och för alla sådana redskap eller grupper av redskap samt det berörda geografiska området.

4. Om fiskeredskapen ingår i samma grupp av fiskeredskap som omfattas av fiskeansträngningssystemet ska den fiskeansträngning som görs av unionsfångstfartyg i ett geografiskt område när de förvarar sådana redskap ombord endast räknas av en gång mot den högsta tillåtna fiskeansträngningen för sådana grupper av fiskeredskap och ett sådant geografiskt område.

5. I syfte att säkerställa att fiskeansträngningen inte överskrider de fastställda taken ska medlemsstaterna genom att vidta lämpliga åtgärder reglera sina fiskeflottors fiskeansträngning i geografiska områden som omfattas av ett fiskeansträngningssystem när fartygen ombord förvarar eller, i förekommande fall, använder ett eller flera fiskeredskap som omfattas av det fiskeansträngningssystemet, eller är verksamma i ett fiskeri som omfattas av det fiskeansträngningssystemet, om den tillgängliga högsta tillåtna fiskeansträngningen är på väg att nås.

6. En dag i ett område ska vara varje kontinuerlig 24-timmarsperiod eller delar därav som ett fångstfartyg befinner sig inom det geografiska området och ute ur hamn eller, i förekommande fall, använder sitt fiskeredskap. Den tidpunkt från vilken den kontinuerliga perioden en dag i ett område beräknas ska fastställas av den medlemsstat under vars flagg det berörda fiskefartyget förs. En dag ute ur hamn ska vara varje kontinuerlig 24-timmarsperiod eller delar därav som fiskefartyget befinner sig ute ur hamn.

Artikel27¶Anmälan av fiskeredskap

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser ska befälhavaren på ett unionsfångstfartyg, eller dennes ombud, i relevanta geografiska områden som omfattas av ett fiskeansträngningssystem där redskapsrestriktioner är tillämpliga eller där högsta tillåtna fiskeansträngning fastställts för olika fiskeredskap eller grupper av fiskeredskap, före början av en period som omfattas av en högsta tillåten fiskeansträngning till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten anmäla vilket fiskeredskap eller, i tillämpliga fall, vilka fiskeredskap han avser att använda under den kommande perioden. Innan en sådan anmälan har gjorts ska unionsfångstfartyget inte ha rätt att fiska inom de geografiska områden som omfattas av fiskeansträngningssystemet.

2. Om ett fiskeansträngningssystem tillåter användning av redskap som ingår i mer än en grupp av fiskeredskap i ett geografiskt område ska användningen av mer än ett fiskeredskap under fiskeresan kräva ett förhandstillstånd från flaggmedlemsstaten.

Artikel29¶Undantag

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Ett unionsfångstfartyg som ombord förvarar fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem får transitera genom ett geografiskt område som omfattas av det fiskeansträngningssystemet om det inte har något tillstånd att fiska i det geografiska området eller om det först har informerat sina behöriga myndigheter om sin avsikt att transitera. Medan unionsfångstfartyget befinner sig inom det geografiska området ska alla fiskeredskap ombord som omfattas av fiskeansträngningssystemet vara surrade och stuvade i enlighet med villkoren i artikel 47.

2. En medlemsstat får besluta att inte räkna av ett unionsfångstfartygs verksamhet från den högsta tillåtna fiskeansträngningen om unionsfångstfartyget utfört verksamhet som inte är kopplad till fiske i ett geografiskt område som omfattas av ett fiskeansträngningssystem, förutsatt att unionsfångstfartyget först informerar sin flaggmedlemsstat om sin avsikt utföra denna verksamhet och om arten av denna och att det under den tiden inte utnyttjar sitt tillstånd att fiska. Under den tiden får sådana unionsfångstfartyg inte medföra fiskeredskap eller fisk ombord.

3. En medlemsstat får välja att inte räkna av ett unionsfångstfartygs verksamhet från den högsta tillåtna fiskeansträngningen om det unionsfångstfartyget varit närvarande i ett geografiskt område som omfattas av ett fiskeansträngningssystem men inte kunnat fiska för att det bistått ett annat fartyg i en nödsituation eller transporterat en skadad person för akut sjukvård.

Artikel30¶Förbrukad fiskeansträngning

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 29 och 31 ska, i ett geografiskt område där fiskeredskap omfattas av ett fiskeansträngningssystem, ett unionsfångstfartyg som medför ett eller flera sådana fiskeredskap ombord stanna i hamn eller utanför det geografiska området under den kvarstående tiden för vilken fiskeansträngningssystemet är tillämpligt om

a) fartyget har förbrukat den andel av den högsta tillåtna fiskeansträngning som det har tilldelats för det geografiska området och relevanta fiskeredskap, eller

b) den högsta tillåtna fiskeansträngning som dess flaggmedlemsstat har tilldelats för det geografiska området och relevanta fiskeredskap har förbrukats.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 29 ska, i ett geografiskt område där ett fiskeri omfattas av ett fiskeansträngningssystem, ett unionsfångstfartyg inte vara verksamt inom det fiskeriet i det området om

a) det har förbrukat den andel av den högsta tillåtna fiskeansträngning som det har tilldelats för det geografiska området och det fiskeriet, eller

b) den högsta tillåtna fiskeansträngning som dess flaggmedlemsstat har tilldelats för ett sådant geografiskt område och för sådant fiskeri har förbrukats.

Artikel31¶Fångstfartyg som är undantagna från tillämpningen av ett fiskeansträngningssystem

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

Detta avsnitt ska inte tillämpas på unionsfångstfartyg om de är undantagna från tillämpningen av ett fiskeansträngningssystem.

Avsnitt 3 Medlemsstaternas registrering och utbyte av uppgifter

Artikel33¶Registrering av fångster och fiskeansträngning

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Varje flaggmedlemsstat eller, om det rör sig om fiske utan fartyg, varje kustmedlemsstat ska registrera alla data om fångster och fiskeansträngning som avses i denna förordning, och i synnerhet de data som avses i artiklarna 14, 21, 23, 54d, 55, 62, 66 och 68, och ska bevara originalen av dessa data under en period av minst tre år i enlighet med nationell rätt.

2. Före den 15 varje månad ska varje flaggmedlemsstat eller, om det rör sig om fiske utan fartyg, varje kustmedlemsstat på elektronisk väg till kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet lämna in aggregerade data om

a) de mängder av varje art, om tillämpligt uppdelat på bestånd eller grupp av bestånd, som fångades och behölls ombord, och de mängder av varje art som kastades överbord, i levandeviktsekvivalenter, under föregående månad, inbegripet, som en separat uppgift, de mängder som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande,

b) fiskeansträngningen under föregående månad för varje fiskeområde som omfattas av ett fiskeansträngningssystem eller, i förekommande fall, för varje fiske som omfattas av ett fiskeansträngningssystem,

c) de mängder av varje art, om tillämpligt uppdelat på bestånd eller grupp av bestånd, som fångades vid fiske utan fartyg, och de mängder av varje art som kastades överbord, i levandeviktsekvivalenter, under föregående månad, inbegripet, som en separat uppgift, de mängder som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande.

3. Om de data som lämnats av en medlemsstat i enlighet med punkt 2 grundar sig på uppskattningar för en art, ett bestånd eller en grupp av bestånd, ska medlemsstaten till kommissionen lämna korrigerade uppgifter om mängder som fastställts på grundval av landningsdeklarationer, avräkningsnotor eller fångstdeklarationer så snart som möjligt och senast tre månader efter utgången av den period för vilken kvoten eller fiskeansträngningsbegränsningen fastställdes.

4. Om en medlemsstat upptäcker motstridigheter mellan den information som lämnats till kommissionen i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel och resultaten av den validering som gjorts i enlighet med artikel 109, ska medlemsstaten till kommissionen lämna korrigerade uppgifter om mängder som fastställts på grundval av valideringen så snart som möjligt och senast sex månader efter utgången av den period för vilken kvoten eller fiskeansträngningsbegränsningen fastställdes.

5. Om kommissionen upptäcker motstridigheter vad gäller de uppgifter som en medlemsstat lämnat till kommissionen i enlighet med denna artikel ska den samråda med den berörda medlemsstaten, som ska korrigera uppgifterna och lämna de korrigerade uppgifterna till kommissionen så snart som möjligt.

6. Fångster av respektive kvoterad art, kvoterat bestånd eller kvoterad grupp av bestånd ska räknas av från de kvoter som tilldelats medlemsstaterna i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013.

7. Fångster som tas inom ramen för vetenskaplig forskning och som saluförs och säljs, inbegripet i förekommande fall de som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande, ska registreras av medlemsstaterna, och data om sådana fångster ska lämnas till kommissionen. Fångsterna ska räknas av från den kvot som tilldelats flaggmedlemsstaten om de överstiger 2 % av den berörda kvoten. Denna punkt ska inte gälla de fångster som tas under obligatoriska forskningsstudier till havs enligt artikel 5.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004.

8. Med undantag för den fiskeansträngning som görs av fångstfartyg som är undantagna från tillämpningen av ett fiskeansträngningssystem, ska all fiskeansträngning som görs av unionsfångstfartyg när de ombord medför eller, i förekommande fall, använder ett fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem eller är verksamma inom ett fiske som omfattas av ett fiskeansträngningssystem i ett geografiskt område som omfattas av det fiskeansträngningssystemet räknas av från den högsta tillåtna fiskeansträngning för sådana fiskeredskap, sådant fiske eller det geografiska område som den berörda flaggmedlemsstaten har tillgång till.

9. En fiskeansträngning som görs inom ramen för vetenskaplig forskning av ett fångstfartyg som medför ett fiskeredskap som omfattas av ett fiskeansträngningssystem eller som är verksamt inom ett fiske som omfattas av ett fiskeansträngningssystem i ett geografiskt område som i sin tur omfattas av det fiskeansträngningssystemet, ska räknas av från den högsta tillåtna fiskeansträngning som tilldelats dess flaggmedlemsstat för detta fiskeredskap, fiske eller geografiska område, om fångster som tas under denna fiskeansträngning saluförs och säljs och om de överstiger 2 % av den tilldelade fiskeansträngningen. Denna punkt ska inte gälla fångster som tas under obligatoriska forskningsstudier till havs enligt artikel 5.1 b i förordning (EU) 2017/1004.

10. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa regler för formaten för överföringen av de data som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel34¶Data om uttömning av fiskemöjligheter

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

Kommissionen får begära att en medlemsstat lämnar mer detaljerad information än den som föreskrivs i artikel 33 om 80 % av en kvot för ett bestånd eller en grupp av bestånd anses ha uttömts, eller om 80 % av den högsta tillåtna fiskeansträngningen för ett fiskeredskap eller ett specifikt fiske och ett motsvarande geografiskt område anses ha nåtts.

Avsnitt 4 Stängning av fiske

Artikel35¶Stängning av fiske från medlemsstaternas sida

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Varje medlemsstat ska fastställa det datum från och med vilket

a) fångster av ett bestånd eller en grupp av bestånd som tillhör medlemsstatens kvot ska anses ha uttömt denna kvot,

b) den högsta tillåtna fiskeansträngningen för ett fiskeredskap eller ett fiske och ett motsvarande geografiskt område ska anses ha nåtts.

2. Från och med det datum som avses i punkt 1 ska den berörda medlemsstaten förbjuda fiskeinsatser, inbegripet fiske utan fartyg, antingen inom det bestånd eller den grupp av bestånd vars kvot har uttömts, inom det berörda fisket, eller när det berörda fiskeredskapet medförs ombord i det geografiska område där den högsta tillåtna fiskeansträngningen har uppnåtts, för alla eller en del av de fångstfartyg som för den medlemsstatens flagg eller, i tillämpliga fall, av dess aktörer vid fiske utan fartyg. I sådana fall får medlemsstaten fastställa ett datum fram till vilket omlastning, överföring och landning eller slutliga fångstdeklarationer måste ha slutförts.

3. Det beslut som avses i punkt 2 ska offentliggöras av den berörda medlemsstaten och omedelbart meddelas kommissionen. Kommissionen ska göra det allmänt tillgängligt på sin webbplats.

3a. Från och med det datum då den berörda medlemsstaten offentliggjorde det beslut som avses i punkt 2 ska den medlemsstaten säkerställa att inga fiskeinsatser bedrivs av något fångstfartyg som för dess flagg eller genom fiske utan fartyg av dess aktörer i fråga om det berörda beståndet eller den berörda gruppen av bestånd.

4. Kommissionen ska hålla de upplysningar som den tagit emot enligt denna artikel tillgängliga för medlemsstaterna på elektronisk väg.

Artikel36¶Stängning av fiske från kommissionens sida

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Om kommissionen finner att en medlemsstat inte har fullgjort sin skyldighet att lämna de månatliga uppgifter om fiskemöjligheterna som avses i artikel 33.2 får den fastställa ett datum då 80 % av denna medlemsstats fiskemöjligheter bedöms ha varit uttömda och ett preliminärt datum då fiskemöjligheterna ska anses ha varit uttömda.

2. Om kommissionen finner att de fiskemöjligheter som tilldelats unionen, en medlemsstat eller en grupp av medlemsstater anses ha uttömts, ska kommissionen meddela de berörda medlemsstaterna detta och får genom genomförandeakter förbjuda fiskeinsatser, samt fiske utan fartyg, för det område, det fiskeredskap, det bestånd, den grupp av bestånd eller den flotta som berörs av dessa fiskeinsatser.

Artikel37¶Korrigeringsåtgärder

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Om kommissionen har förbjudit fiskeinsatser, samt fiske utan fartyg, på grund av att de fiskemöjligheter som tilldelats en medlemsstat eller grupp av medlemsstater eller unionen antas vara uttömda, och det visar sig att en medlemsstat i själva verket inte har uttömt sina fiskemöjligheter ska denna artikel tillämpas.

2. Om den skada som en medlemsstat lidit genom att fiskeinsatser förbjudits innan dess fiskemöjligheter hade uttömts inte har avhjälpts, ska kommissionen genom genomförandeakter anta åtgärder i syfte att på lämpligt sätt avhjälpa den skada som förorsakats. Dessa genomförandeakter ska, i synnerhet, fastställa följande:

a) Anmälan av skada.

b) Identifiering av de medlemsstater som lidit skada samt skadans omfång.

c) Identifiering av de medlemsstater som gjort sig skyldiga till överfiske och de mängder fisk som fångats utöver de tillåtna mängderna.

d) De avdrag som ska göras från fiskemöjligheterna för de medlemsstater som gjort sig skyldiga till överfiske i förhållande till de överskridna fiskemöjligheterna.

e) Vilka ökningar av de skadedrabbade medlemsstaternas fiskemöjligheter som ska göras i förhållande till skadans omfattning.

f) Vilka datum ökningarna och avdragen ska börja gälla.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

3. De reduceringar som avses i punkt 2 och efterföljande tilldelningar ska göras med hänsyn till i första hand de arter och relevanta geografiska områden för vilka fiskemöjligheterna har fastställts. Detta kan göras under det år skadan uppstår eller under något av de följande åren.

4. Tillämpningsföreskrifter för den här artikeln ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 119, särskilt beträffande bestämningen av ifrågavarande mängder.

Kapitel II Kontroll av fiskekapaciteten

Avsnitt 1 Fiskekapacitet

Artikel38¶Fiskekapacitet

1. Medlemsstaterna ska ansvara för genomförandet av de kontroller som krävs för att säkerställa att den totala kapacitet som motsvarar de fiskelicenser som en medlemsstat har utfärdat, i GT och i kW, inte vid något tillfälle överstiger den maximala kapacitet för den medlemsstaten som har fastställts i enlighet med

a) artikel 13 i förordning (EG) nr 2371/2002,

b) förordning (EG) nr 639/2004,

c) förordning (EG) nr 1438/2003, och

d) förordning (EG) nr 2104/2004.

2. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel och särskilt för

a) registrering av fiskefartyg,

b) kontroll av fiskefartygens maskinstyrka,

c) kontroll av fiskefartygens tonnage,

d) kontroll av fiskeredskapens typ, nummer och egenskaper,

får antas i enlighet med förfarandet som avses i artikel 119.

3. Medlemsstaterna ska som en del av den rapport som avses i artikel 118 meddela kommissionen vilka kontrollmetoder som används, tillsammans med namn på och adresser till de organ som ansvarar för genomförandet av de kontroller som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Avsnitt 2 Motorstyrka

Artikel39¶Övervakning av maskinstyrka

1. Det ska vara förbjudet att fiska med fiskefartyg med en motor vars maskinstyrka överstiger den som anges i fiskelicensen.

2. Medlemsstaterna ska se till att den certifierade maskinstyrkan inte överskrids. Medlemsstaterna ska som en del av den rapport som avses i artikel 118 meddela kommissionen vilka kontrollåtgärder de har vidtagit för att säkerställa att den certifierade maskinstyrkan inte överskrids.

3. Medlemsstaterna får helt eller delvis debitera fiskefartygsaktörerna de kostnader som är förbundna med certifieringen av maskinstyrkan.

Artikel40¶Certifiering av maskinstyrka

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812 och rättelse till förordning (EU) nr 1224/2009.

1. Medlemsstaterna ska ansvara för certifiering av maskinstyrkan och utfärdande av motorcertifikat för unionens fiskefartyg vars maskineffekt överstiger 120 kilowatt (kW), förutom fartyg som endast använder fasta redskap eller skrapredskap, hjälpfartyg och fartyg som endast används i vattenbruk.

2. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska officiellt certifiera att en ny framdrivningsmotor, en utbytesframdrivningsmotor och en framdrivningsmotor som har modifierats tekniskt i ett fiskefartyg enligt punkt 1 inte kan utveckla större maximal kontinuerlig maskinstyrka än den som anges i motorcertifikatet. Ett sådant certifikat ska endast utfärdas om motorn inte kan utveckla större maximal kontinuerlig maskinstyrka än den angivna.

3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får överlåta certifieringen av maskinstyrkan till klassificeringssällskap eller andra aktörer som har den expertkunskap som krävs för att göra den tekniska kontrollen av maskinstyrkan. Dessa klassificeringssällskap eller andra aktörer ska endast certifiera att en framdrivningsmotor inte kan producera större effekt än den officiellt angivna om det inte finns någon möjlighet att öka framdrivningsmotorns prestanda över den certifierade maskinstyrkan.

4. Det är förbjudet att använda en ny framdrivningsmotor, utbytesframdrivningsmotor eller en framdrivningsmotor som har modifierats tekniskt om den berörda medlemsstaten inte har certifierat en sådan motor officiellt.

5. Denna artikel ska tillämpas på fiskefartyg som omfattas av ett system för fiskeansträngning från och med den 1 januari 2012. För övriga fiskefartyg ska den tillämpas från och med den 1 januari 2013.

6. Tillämpningsbestämmelser för detta avsnitt ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel41¶Verifiering av maskinstyrka

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 1224/2009.

1. Efter en riskanalys ska medlemsstaterna verifiera uppgifter som har fastställts enligt en provtagningsplan grundad på den metod som kommissionen har antagit i enlighet med förfarandet i artikel 119 om att maskinstyrkan är korrekt, och då använda all information som de administrativa organen har tillgång till om det aktuella fartygets tekniska egenskaper. De ska särskilt verifiera uppgifterna i

a) fartygsövervakningssystemet,

b) fiskeloggboken,

c) det EIAPP-certifikat (Engine International Air Pollution Prevention) som har utfärdats för motorn i enlighet med bilaga VI till Marpolkonvention 73/78,

d) klasscertifikat utfärdade av en erkänd organisation som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg i den mening som avses i direktiv 94/57/EG,

e) sjövärdighetsintyget,

f) registret över gemenskapens fiskeflotta, och

g) andra dokument som innehåller relevant information om fartygets motorstyrka eller andra därmed förknippade tekniska egenskaper.

2. Efter analysen av de uppgifter som avses i punkt 1 och när det finns tecken på att ett fiskefartygs motor har större effekt än den som anges i fiskelicensen ska medlemsstaterna göra en fysisk kontroll av maskinstyrkan.

Kapitel III Kontroll av fleråriga planer

Artikel42¶Omlastning i hamn

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Fiskefartyg som bedriver fiske som omfattas av en flerårig plan får inte lasta om sina fångster till andra fartyg i en utsedd hamn eller på en utsedd landningsplats om fångsterna inte har vägts i enlighet med artikel 60.

2. Genom undantag från punkt 1 får fiskefartyg lasta om ovägda pelagiska fångster som omfattas av en flerårig plan i utsedda hamnar eller på utsedda landningsplatser förutsatt att en kontrollobservatör eller tjänsteman finns ombord på det mottagande fartyget eller att en inspektion genomförs innan det mottagande fartygets avgång efter det att omlastningen har avslutats. Det mottagande fartygets befälhavare ska ansvara för att underrätta de behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten 24 timmar före det mottagande fartygets beräknade avfärd. Kontrollobservatören eller tjänstemannen ska utses av de behöriga myndigheterna i det mottagande fartygets flaggmedlemsstat. Om det mottagande fartyget inleder fiskeverksamhet före eller efter det att det har tagit emot sådana fångster, ska det finnas en sådan kontrollobservatör eller tjänsteman ombord till dess att de mottagna fångsterna har landats. Det mottagande fartyget ska landa mottagna fångster i en medlemsstats hamn som har utsetts för detta ändamål i enlighet med villkoren i artikel 43.4 i denna förordning, där fångsten ska vägas i enlighet med artikel 60.

Artikel43¶Utsedda hamnar

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. I en flerårig plan får det fastställas ett tröskelvärde som ska tillämpas på den levande vikten av arter som omfattas av planen, ovanför vilket ett unionsfiskefartyg ska vara skyldigt att landa fångster i en utsedd hamn eller på en utsedd landningsplats.

2. När mängden fisk som behålls ombord är större än det tröskelvärde som avses i punkt 1 ska befälhavaren på ett unionsfiskefartyg säkerställa att fångsten landas i en utsedd hamn eller på en utsedd landningsplats i unionen.

3. När den fleråriga planen tillämpas inom ramen för en regional fiskeriorganisation får landningen eller omlastningen ske i en hamn som tillhör en avtalsslutande part eller samarbetande icke avtalsslutande part i denna organisation, i enlighet med de regler som föreskrivs av den regionala fiskeriorganisationen.

4. Varje medlemsstat ska utse hamnar eller landningsplatser där de landningar som avses i punkt 2 ska äga rum.

5. För att en hamn eller landningsplats ska kunna ses som en utsedd hamn ska följande villkor vara uppfyllda:

a) Fastställda landnings- eller omlastningstider.

b) Fastställda landnings- eller omlastningsplatser.

c) Fastställda inspektions- och övervakningsförfaranden.

6. När en hamn eller landningsplats har fastställts som en utsedd hamn för landning av en viss art som omfattas av en flerårig plan, får den användas för landning av andra arter.

7. Medlemsstaterna ska undantas från i punkt 5 c om det nationella kontrollprogram som har antagits i enlighet med artikel 46 innehåller en plan över hur kontrollen i utsedda hamnar ska ske och garanterar samma kontrollnivå från de behöriga myndigheternas sida. Planen ska anses vara tillfredsställande om kommissionen har godkänt den i enlighet med förfarandet i artikel 119.

Artikel44¶Separat förvaring av fångster av bottenlevande arter som omfattas av fleråriga planer

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Fångster av bottenlevande bestånd som omfattas av en flerårig plan och som behålls ombord på unionsfiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer, och som inte underskrider minsta referensstorlek för bevarande, ska placeras i lådor, utrymmen eller containrar, separat för varje sådant bestånd, och på ett sådant sätt att de kan identifieras i förhållande till andra lådor, utrymmen eller containrar.

2. Befälhavare på unionsfiskefartyg ska bevara de fångster som avses i punkt 1 enligt en stuvningsplan som anger de olika arternas placering i lastutrymmena.

3. Det ska vara förbjudet att ombord på unionsfiskefartyg i lådor, utrymmen eller containrar behålla sådana fångstmängder som avses i punkt 1 sammanblandade med andra fiskeriprodukter.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a när det gäller undantag vad avser vissa bottenlevande bestånd från den skyldighet som anges i den här artikeln.

Kapitel IV Kontroll av tekniska åtgärder

Avsnitt 1 Användning av fiskeredskap

Artikel47¶Fiskeredskap

I fiskerier där det inte är tillåtet att använda mer än en typ av fiskeredskap ska alla andra redskap surras och stuvas undan så att de inte med lätthet kan användas, i enlighet med följande regler:

a) Nätredskap, vikter och liknande utrustning ska lösgöras från trålbord, sveplinor, trålvarp och rep.

b) Nätredskap som finns på däck eller ovanför däck ska vara säkert surrade och stuvade.

c) Långrevar ska stuvas undan på lägre däck.

Artikel48¶Bärgning av förlorade redskap

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842 och förordning (EU) 2015/812.

1. Unionsfångstfartyg ska ha utrustning ombord för att bärga förlorade redskap, till exempel fiskeredskap, anordningar som samlar fisk och bojar.

2. Den befälhavare på ett av unionens fångstfartyg som förlorat redskap eller delar av det ska försöka att bärga det så snart som möjligt.

3. Om det förlorade redskapet inte kan bärgas ska fångstfartygets befälhavare föra in information om det förlorade redskapet i fiskeloggboken enligt artikel 14.7. Den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten ska utan dröjsmål vidarebefordra denna information till den behöriga myndigheten i kustmedlemsstaten.

4. Om de redskap som bärgas av medlemsstatens behöriga myndigheter inte har rapporterats som förlorade, kan dessa myndigheter kräva att befälhavare på det fångstfartyg som har förlorat redskapen återbetalar kostnaden.

5. Medlemsstaterna ska samla in och registrera information om förlorade redskap och överlämna denna information till kommissionen eller till EFCA på begäran.

6. Senast den 31 december varje år ska kommissionen på sin webbplats offentliggöra en sammanställning av den information som avses i punkt 5 för det föregående året. Kommissionen får begära att EFCA bistår vid sammanställningen av informationen.

Artikel49¶Fångsternas sammansättning

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812 och förordning (EU) 2023/2842.

1. Om fångsterna ombord på något av unionens fångstfartyg tagits med nätredskap med olika minsta maskstorlek under samma resa ska artsammansättningen beräknas för varje del av den fångst som har tagits under olika förhållanden. Varje ändring av en tidigare använd maskstorlek, liksom av fångstsammansättningen ombord vid tidpunkten för denna ändring ska därför antecknas i fiskeloggboken.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 44 får kommissionen genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om att det ombord ska finnas en stuvningsplan för beredda produkter för varje art, med angivande av produkternas placering i lastutrymmet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel49a¶Separat förvaring av fångster av exemplar som är mindre än de minsta referensstorlekarna för bevarande

Införd genom förordning (EU) 2015/812.

1. Alla fångster av exemplar som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande och som behålls ombord på unionens fiskefartyg ska placeras i lådor, utrymmen eller containrar på ett sådant sätt att de kan identifieras i förhållande till andra lådor, utrymmen eller containrar. Dessa fångster får inte blandas med några andra fiskeriprodukter.

2. Punkt 1 ska inte gälla

a) om fångsterna innehåller mer än 80 % av en eller flera små pelagiska eller industriella arter enligt förteckningen i artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1380/2013,

b) på fiskefartyg med en total längd på mindre än 12 meter, där fångster av exemplar som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande har sorterats, uppskattats och registrerats i enlighet med artikel 14 i den här förordningen.

3. I de fall som avses i punkt 2 ska medlemsstaterna övervaka fångstsammansättningen genom stickprov.

Artikel49b¶Bestämmelse om undantag av mindre betydelse

Införd genom förordning (EU) 2015/812.

Medlemsstaterna ska säkerställa att fångster som omfattas av undantag av mindre betydelse enligt artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013 inte överstiger procentsatsen för undantaget enligt den berörda unionsåtgärden.

Artikel49c¶Landning av fångster av exemplar som är mindre än de minsta referensstorlekarna för bevarande

Införd genom förordning (EU) 2015/812.

Om fångster av exemplar som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande landas, ska dessa fångster lagras separat och hanteras på ett sådant sätt att de kan särskiljas från fiskeriprodukter avsedda för direkt human konsumtion. Medlemsstaterna ska kontrollera att denna skyldighet efterlevs i enlighet med artikel 5.

Avsnitt 2 Kontroll av områden med fiskebegränsning

Artikel50¶Kontroll av områden med fiskebegränsning

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Fiskeverksamhet i områden med fiskebegränsning i unionens vatten ska kontrolleras av kustmedlemsstaten. Kustmedlemsstaten ska ha ett system för att upptäcka och registrera att fartyg inträder i, transiterar och utträder ur områden med fiskebegränsning under dess överhöghet eller jurisdiktion.

2. Fiskeverksamhet som bedrivs av unionsfiskefartyg i områden med fiskebegränsning i tredjelands vatten eller på det fria havet ska kontrolleras av flaggmedlemsstaterna.

3. Unionsfångstfartyg och tredjeländers fångstfartyg som inte har tillstånd att bedriva fiskeverksamhet i områden med fiskebegränsning får endast transitera sådana områden på följande villkor:

a) Alla fiskeredskap som medförs ombord är surrade och stuvade under transiteringen.

b) Transiteringen är kontinuerlig och snabb och hastigheten under transiteringen understiger inte sex knop utom vid force majeure. I sådana fall ska befälhavaren på ett unionsfångstfartyg omedelbart informera flaggmedlemsstatens centrum för fiskerikontroll som ska informera de behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten, och befälhavaren på ett tredjelands fångstfartyg ska omedelbart informera de behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten.

c) Den övervakningsutrustning som avses i artikel 9 fungerar.

4. Punkt 3 ska endast tillämpas om den aktuella begränsningen av eller förbudet mot all eller viss fiskeverksamhet i områden med fiskebegränsning är gällande.

Avsnitt 3 Realtidsstängning av fiskerier

Avsnitt 4 Beredning som sker ombord och pelagiskt fiske

Artikel54a¶Beredning ombord

Införd genom förordning (EU) 2019/1241.

1. Det är förbjudet att ombord på ett fiskefartyg utföra något slag av fysikalisk eller kemisk beredning av fisk för att framställa fiskmjöl, fiskolja eller liknande produkter eller att omlasta fångst i sådant syfte.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas på

a) bearbetning eller omlastning av fiskavfall, eller

b) framställning av surimi ombord på ett fiskefartyg.

Kapitel V Kontroll av fritidsfiske

Artikel55¶Fritidsfiske

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att fritidsfiske på deras territorier och i unionens vatten bedrivs på ett sätt som överensstämmer med målen och bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

I detta syfte ska kustmedlemsstaterna ha ett elektroniskt system för registrering och rapportering av fångster från fritidsfiske.

Kustmedlemsstaterna får använda ett sådant elektroniskt system som avses i andra stycket som utvecklats på nationell nivå eller på unionsnivå. Om en eller flera kustmedlemsstater begär det senast den 10 maj 2024 ska kommissionen utveckla ett sådant system. En begärande medlemsstat ska tillämpa det system som utvecklats av kommissionen.

2. Med undantag för data avseende fritidsfiske som registreras och rapporteras enligt punkt 3 och utan att det påverkar insamlingen av data avseende fritidsfiske enligt förordning (EU) 2017/1004 ska kustmedlemsstater samla in data om fångster av fysiska personer som deltar i fritidsfiske efter sådana arter, bestånd eller grupper av bestånd för vilka unionen fastställer fiskemöjligheter, vilka omfattas av en flerårig plan eller vilka är underkastade landningsskyldigheten. Dessa data ska samlas in genom mekanismer för datainsamling som bygger på en metod som ska fastställas av respektive kustmedlemsstat och anmälas till kommissionen. Kustmedlemsstaterna ska skicka dessa data till kommissionen minst en gång per år avseende det föregående kalenderåret.

3. Kustmedlemsstaterna ska säkerställa att fysiska personer som deltar i fritidsfiske registreras och att de i sin tur registrerar och rapporterar sina fångster genom ett sådant elektroniskt system som avses i punkt 1 enligt följande:

a) För arter, bestånd eller grupper av bestånd som omfattas av sådana unionsbevarandeåtgärder som är tillämpliga särskilt på fritidsfiske, till exempel kvoter, fångstbegränsningar och maximal fångst per dag, dagligen.

b) För arter, bestånd eller grupper av bestånd för vilka unionen fastställer fiskemöjligheter eller vilka omfattas av en flerårig plan eller vilka är underkastade landningsskyldigheten och för vilka vetenskaplig rådgivning från den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STEFC), Ices eller ett motsvarande vetenskapligt organ anger att fritidsfiske i betydande grad påverkar fiskeridödligheten, från och med den 1 januari 2030.

Kommissionen får genom genomförandeakter anta förteckningen över de arter, bestånd eller grupper av bestånd som omfattas av första stycket b och fastställa hur ofta dessa fångster ska registreras och rapporteras. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

4. Fysiska personers registrering och rapportering av fångster från fritidsfiske får göras av en juridisk person på deras vägnar.

5. Saluföring eller försäljning av fångster från fritidsfiske ska vara förbjuden.

6. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

a) inlämningen till kommissionen av fångstdata som samlats in av medlemsstaterna enligt punkterna 2 och 3,

b) märkningen av redskap som används för fritidsfiske, förutom handredskap, på ett enkelt och proportionerligt sätt.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

7. Denna artikel ska tillämpas på allt fritidsfiske, inbegripet fiskeverksamhet som organiseras av kommersiella aktörer inom turismsektorn och inom sportsektorn.

Avdelning V Kontroll i leveranskedjan

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel56¶Principer för kontroll av saluföringen

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Varje medlemsstat ska ansvara för att på sitt territorium kontrollera att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas i alla led av saluföringen av fiskeri- och vattenbruksprodukter, från utsläppandet på marknaden till detaljhandelsförsäljningen, inbegripet transport. Medlemsstaterna ska särskilt vidta åtgärder för att säkerställa att användningen av fiskeriprodukter som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande och som omfattas av den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 begränsas till andra ändamål än för direkt humankonsumtion, utom i de fall där annat föreskrivs i andra bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken.

2. När en minimistorlek har fastställts för en viss art i unionslagstiftning ska de aktörer som ansvarar för inköp, försäljning, lagring eller transport kunna bevisa produkternas relevanta geografiska ursprungsområde.

Artikel56a¶Sammansättning av partier med vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Fiskeri- och vattenbruksprodukter från fångst eller skörd ska delas in i partier innan de släpps ut på marknaden.

2. Ett parti med fiskeriprodukter eller ett parti med vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen, inrättad genom rådets förordning (EEG) nr 2658/87, (Kombinerade nomenklaturen) får endast innehålla

a) fiskeriprodukter av en enda art och av samma produktform, som kommer från samma relevanta geografiska område och från samma fiskefartyg eller grupp av fiskefartyg, eller

b) vattenbruksprodukter av en enda art och av samma produktform som kommer från samma produktionsenhet inom vattenbruket.

3. Innan de släpps ut på marknaden får genom undantag från punkt 2 mängder av fiskeriprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen, bestående av flera arter, som totalt väger mindre än 30 kg, som kommer från samma relevanta geografiska område och som är av samma produktform, per fångstfartyg och dag, placeras i samma parti.

4. Innan de släpps ut på marknaden får genom undantag från punkt 2 mängder av fiskeriprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen, från flera arter, som består av individer som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande och som kommer från samma relevanta geografiska område och samma fångstfartyg eller grupp av fångstfartyg delas in i partier för andra ändamål än för direkt humankonsumtion.

5. Efter det att det släppts ut på marknaden får ett parti fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen endast slås samman med ett annat parti eller delas upp, om det parti som skapas genom sammanslagning eller de partier som skapas genom uppdelning uppfyller följande villkor:

a) Den spårbarhetsinformation som anges i artikel 58.5 tillhandahålls för det eller de nyskapade partierna.

b) Den aktör som ansvarar för att släppa ut det eller de nyskapade partierna på marknaden bevarar och kan ge information om sammansättningen av det eller de nyskapade partierna, i synnerhet information om vart och ett av de partier av fiskeri- eller vattenbruksprodukter som det innehåller och de mängder fiskeri- eller vattenbruksprodukter som kommer från vart och ett av de partier som utgör det eller de nya partierna.

6. Denna artikel ska inte tillämpas på fiskar, kräftdjur, blötdjur eller alger för prydnadsändamål.

Artikel57¶Gemensamma handelsnormer

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att produkter som omfattas av gemensamma handelsnormer tillhandahålls på marknaden i enlighet med dessa normer. Medlemsstaterna ska kontrollera att normerna uppfylls.

Sådana kontroller får äga rum i alla led av leveranskedjan, däribland transport och catering.

2. Aktörer i alla led av leveranskedjan som ansvarar för inköp, försäljning, lagring eller transport av partier med fiskeri- och vattenbruksprodukter ska kunna bevisa att produkterna i tillämpliga fall uppfyller de gemensamma handelsnormerna.

Artikel58¶Spårbarhet

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av de spårbarhetskrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 ska aktörerna dela in fiskeri- och vattenbruksprodukter i partier och produkterna ska vara spårbara i alla led av produktion, beredning och distribution, från fångst eller skörd till detaljhandelsledet.

2. Partier med fiskeri- eller vattenbruksprodukter som tillhandahålls på marknaden eller förväntas tillhandahållas på marknaden ska vara märkta på lämpligt sätt för att garantera varje partis spårbarhet.

3. Medlemsstaterna ska kontrollera att aktörerna förfogar över system och förfaranden för att identifiera alla aktörer som levererat dem partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter och till vilka de har levererat de produkterna. På begäran ska de behöriga myndigheterna få tillgång till den informationen.

4. Partier med fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3, nummer 1604 och 1605 i kapitel 16 och undernummer 121221 i kapitel 12 i Kombinerade nomenklaturen ska åtföljas av en minimiuppsättning information i enlighet med punkterna 5, 10 och 11 i denna artikel.

5. För partier med fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen ska minst följande information göras tillgänglig:

a) Partiets identifieringsnummer.

b) När det gäller produkter som inte har importerats till unionen,

i) för alla fiskeriprodukter som ingår i partiet, fiskeresans unika identifieringsnummer, eller fiskedagens unika identifieringsnummer, eller

ii) för alla vattenbruksprodukter som ingår i partiet, namnet på och registreringsnumret för producenten eller produktionsenheten inom vattenbruket.

c) När det gäller importerade produkter,

i) för alla fiskeriprodukter som ingår i partiet, IMO-nummer, eller, om icke tillämpligt, annat unikt fartygsidentifieringsnummer för fångstfartyget eller fångstfartygen, om tillämpligt, och nummer på det eller de fångstintyg som lämnats in i enlighet med förordning (EG) nr 1005/2008, i tillämpliga fall, eller

ii) för alla vattenbruksprodukter som ingår i partiet, namnet på och, om tillgängligt, registreringsnumret för produktionsenheten inom vattenbruket.

d) FAO:s trebokstavskod för arten och artens vetenskapliga namn.

e) Det eller de relevanta geografiska områdena för fiskeriprodukter som fångats till havs eller fångst- eller produktionsområdet för fiskeriprodukter som fångats i sötvatten och för vattenbruksprodukter enligt artikel 38.1 i förordning (EU) nr 1379/2013.

f) För fiskeriprodukter, kategorin av fiskeredskap enligt första kolumnen i bilaga III till förordning (EU) nr 1379/2013.

g) Fångstdatum för fiskeriprodukter eller skördedatum för vattenbruksprodukter.

h) Mängder uttryckta i kilogram nettovikt eller, när så är lämpligt, antal individer.

i) Om fiskeriprodukter som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande förekommer i partiet, separat information om mängderna, uttryckta i kilogram nettovikt, eller antalet individer som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande.

j) För fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av gemensamma handelsnormer, den information som krävs för att uppfylla dessa normer.

6. Aktörerna i alla led av produktion, beredning och distribution, från fångst eller skörd till detaljhandelsledet, ska för varje parti fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen säkerställa att den information som anges i punkt 5

a) registreras, och

b) görs tillgänglig digitalt för den aktör till vilken fiskeri- eller vattenbruksprodukten har levererats, och på begäran, för de behöriga myndigheterna.

7. Medlemsstaterna ska samarbeta för att säkerställa att den information som avses i punkt 5 är tillgänglig för de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater än den medlemsstat där fiskeri- eller vattenbruksprodukterna delades in i partier eller som de importerades till, särskilt om informationen har lämnats genom identifieringsverktyg som koder, streckkoder, elektroniska chips eller liknande anordningar eller märkningssystem.

8. Medlemsstaterna får undanta små mängder av fiskeriprodukter som säljs direkt till konsumenter från fångstfartyg, från aktörer som bedriver fiske utan fartyg eller från aktörer inom sötvattensfiske från kraven i denna artikel, förutsatt att produkterna enbart används för privat konsumtion och att dessa mängder inte överskrider 10 kg fiskeriprodukter per konsument per dag. För lax (Salmo salar) som fångats i Östersjön ska tröskelvärdet vara två individer per konsument per dag.

Medlemsstaterna får undanta små mängder av vattenbruksprodukter som säljs direkt till konsumenter från en produktionsenhet inom vattenbruk från kraven i denna artikel, förutsatt att produkterna enbart används för privat konsumtion och att dessa mängder inte överskrider 10 kg vattenbruksprodukter per konsument per dag.

9. Kommissionen ska genomföra en studie om möjliga system och förfaranden för spårbarhet, inklusive minimikrav på spårbarhetsinformation, för fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av nummer 1604 och 1605 i kapitel 16 i Kombinerade nomenklaturen, i syfte att fastställa närmare bestämmelser för sådana produkter. Studien ska innefatta en analys av tillgängliga digitala lösningar eller metoder som uppfyller kraven på spårbarhet i denna förordning, samtidigt som konsekvenserna för små aktörer beaktas.

10. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning vad gäller spårbarhetskrav för partier av fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av nummer 1604 och 1605 i kapitel 16 i Kombinerade nomenklaturen, inbegripet användning av digitala system, på grundval av resultaten av den studie som genomförts i enlighet med punkt 9 i den här artikeln. Dessa krav ska tillämpas från och med den 10 januari 2029.

11. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning vad gäller spårbarhetskrav för partier och sammansättning av partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av undernummer 121221 i kapitel 12 i Kombinerade nomenklaturen, inbegripet användning av digitala system. Dessa krav ska tillämpas från och med den 10 januari 2029.

12. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a med avseende på

a) tekniska minimikrav för registreringen och överföringen av den information som avses i punkt 5, enligt punkt 6,

b) metoder för märkning av partier och det fysiska fastsättandet av spårbarhetsinformation på partier med fiskeri- och vattenbruksprodukter,

c) ytterligare samarbete mellan medlemsstaterna om tillgång till information som åtföljer ett parti,

d) spårbarhetskraven för partier av fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen och som innehåller flera arter enligt artikel 56a.3 och 56a.4 och för partier av fiskeri- eller vattenbruksprodukter som omfattas av kapitel 3 i Kombinerade nomenklaturen och som är resultatet av en sammanslagning eller uppdelning av olika partier enligt artikel 56a.5,

e) informationen om relevant geografiskt område.

13. Denna artikel ska inte tillämpas på fiskar, kräftdjur, blötdjur eller alger för prydnadsändamål.

Kapitel II Verksamhet efter landningen

Artikel59¶Första försäljningen av fiskeriprodukter

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska se till att alla fiskeriprodukter först saluförs eller registreras hos en auktionsinrättning, en registrerad köpare eller en producentorganisation.

2. Köparen av fiskeriprodukter vid den första försäljningen ska vara registrerad hos de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den första försäljningen äger rum. I registreringssyfte ska alla köpare identifieras enligt sina momsregistreringsnummer, skatteregistreringsnummer eller annat unikt identifieringsnummer i nationella databaser.

3. Denna artikel ska inte tillämpas på konsumenter som förvärvar fiskeriprodukter, vilka därefter inte släpps ut på marknaden utan enbart används för privat konsumtion, förutsatt att dessa mängder inte överskrider 10 kg fiskeriprodukter per konsument per dag. För lax (Salmo salar) som fångats i Östersjön ska det tröskelvärdet vara två individer per konsument per dag.

Artikel60¶Vägning av fiskeriprodukter

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla mängder fiskeriprodukter vägs per art omedelbart efter landning i en medlemsstat, av de aktörer som avses i punkt 5 och med vägningssystem som är godkända av de behöriga myndigheterna, innan dessa produkter lagras, transporteras eller släpps ut på marknaden.

Befälhavare på tredjeländers fiskefartyg som landar fiskeriprodukter i unionen ska följa de regler om vägning som gäller för befälhavare på unionsfiskefartyg.

2. Vid landningar utanför unionen och utan att det påverkar tillämpliga särskilda bestämmelser som framför allt fastställs i partnerskapsavtal om hållbart fiske eller i de berörda tredjeländernas lagstiftning, ska befälhavare på unionsfiskefartyg eller deras ombud säkerställa att alla mängder fiskeriprodukter vägs, om så är möjligt, omedelbart efter landning och innan dessa produkter lagras, transporteras eller släpps ut på marknaden.

3. Genom undantag från punkt 1 och med förbehåll för kommissionens godkännande genom genomförandeakter, får medlemsstater i vilka fiskeriprodukterna landas tillåta att dessa produkter vägs med vägningssystem som är godkända av de behöriga myndigheterna

a) vid landning i enlighet med en provtagningsplan som antagits enligt punkt 10, oavsett om fiskeriprodukterna är sorterade eller osorterade,

b) ombord, när det gäller sorterade fiskeriprodukter, förutsatt att dessa produkter vägs vid landning i enlighet med en provtagningsplan som antagits enligt punkt 10; flaggmedlemsstaten ska ansvara för att bevilja undantag för de fångstfartyg som för dess flagg och för att säkerställa att vägningssystemen ombord är godkända,

c) efter transport till en destination på den medlemsstats territorium där landningen ägde rum, i enlighet med en kontrollplan som antagits enligt punkt 10, oavsett om fiskeriprodukterna är sorterade eller osorterade,

d) efter transport från den medlemsstat där fiskeriprodukterna landades till en destination på en annan medlemsstats territorium, i enlighet med ett gemensamt kontrollprogram som antagits enligt punkt 10 och efter överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna, oavsett om fiskeriprodukterna är sorterade eller osorterade.

4. Befälhavarna ska säkerställa att alla mängder fiskeriprodukter som landas vägs av en aktör enligt punkt 5.

5. Vägningen ska utföras av en aktör som ska vara en registrerad köpare, en registrerad auktionsinrättning, en producentorganisation eller någon annan fysisk eller juridisk person, inbegripet befälhavaren, som har de behöriga myndigheternas tillstånd att utföra vägningar. Den aktör som utför vägningen ska ansvara för att vägningen är korrekt. Aktörer som väger fiskeriprodukter ska fylla i en vägningsjournal för varje landning. De ska bevara vägningsjournalerna i tre år.

6. Medlemsstaterna ska säkerställa att de aktörer som avses i punkt 5 har lämplig utrustning för att utföra vägningar.

7. Vägningsjournalen ska omedelbart överföras till befälhavaren och, i tillämpliga fall, till transportören. Den ska användas vid ifyllandet av landningsdeklarationen och, i tillämpliga fall, av transportdokumentet.

Genom undantag från första stycket i denna punkt ska, om fiskeriprodukter vägs av en tjänsteman i enlighet med punkt 9, resultatet av en sådan vägning användas vid ifyllandet av landningsdeklarationen och, i tillämpliga fall, av transportdokumentet.

8. Medlemsstaterna får kräva att de aktörer som avses i punkt 5 lämnar in vägningsjournalen regelbundet, eller på begäran, till sina behöriga myndigheter.

9. En medlemsstats behöriga myndigheter får kräva att varje mängd fiskeriprodukter som landas i den medlemsstaten vägs av eller i närvaro av dess tjänstemän innan produkterna transporteras vidare från landningsplatsen.

10. Kommissionen får genom genomförandeakter anta provtagningsplaner, kontrollplaner och gemensamma kontrollprogram enligt punkt 3 a, b, c och d i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel60a¶Närmare bestämmelser om vägning

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Kommissionen får genom genomförandeakter anta bestämmelser om

a) fastställande av vägningsförfaranden,

b) vägningsjournaler, inbegripet bevarande av dessa journaler,

c) tidpunkt för vägning,

d) vägningssystem, inbegripet vägningssystem för kontrolländamål,

e) vägning av frysta fiskeriprodukter,

f) avdrag för is och vatten,

g) behöriga myndigheters tillgång till vägningssystem och vägningsjournaler.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att fastställa särskilda regler för vägning av vissa pelagiska arter. Dessa regler får avse följande:

a) Vägning av fångster av sill, makrill, blåvitling och taggmakrill.

b) Hamnar där vägning ska äga rum.

c) Information som ska skickas till behöriga myndigheter före ankomsten till hamnen,

d) Lossning.

e) Fiskeloggboken.

f) Offentliga vägningsanläggningar.

g) Privata vägningsanläggningar.

h) Vägning av fryst fisk.

i) Bevarande av vägningsjournaler.

j) Avräkningsnota och deklaration om övertagande.

k) Korskontroller.

l) Kontroll av vägning.

Artikel62¶Ifyllande och inlämning av avräkningsnotor

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller producentorganisationer som godkänts av medlemsstaterna ska på elektronisk väg registrera den information som avses i artikel 64.1 och på elektronisk väg, inom 48 timmar från den första försäljningen, lämna in en avräkningsnota med den informationen till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium den första försäljningen sker. Dessa köpare, auktionsinrättningar eller producentorganisationer ska ansvara för att avräkningsnotan är korrekt.

2. Om den medlemsstat på vars territorium den första försäljningen äger rum inte är flaggmedlemsstat för fångstfartyget i fråga ska den säkerställa att en kopia av avräkningsnotan vid mottagandet av densamma översänds på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten.

3. Om den första försäljningen av fiskeriprodukter inte äger rum i den medlemsstat där produkterna landades ska den medlemsstat på vars territorium den första försäljningen äger rum säkerställa att en kopia av avräkningsnotan vid mottagandet av densamma översänds på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de berörda produkterna landades.

4. Om den första försäljningen äger rum utanför unionen ska befälhavaren på unionsfångstfartyget eller ett ombud för befälhavaren på elektronisk väg sända en kopia av avräkningsnotan eller annat likvärdigt dokument med samma mängd information till den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten inom 48 timmar efter den första försäljningen.

5. Om en avräkningsnota inte överensstämmer med fakturan eller ett dokument som ersätter fakturan enligt artiklarna 218 och 219 i rådets direktiv 2006/112/EG ska den berörda medlemsstaten anta de bestämmelser som krävs för att säkerställa att informationen om mängden och om priset, exklusive skatt för leverans av varor till köparen, är identisk med informationen på fakturan.

6. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

a) registrering av köpare,

b) format för avräkningsnotor,

c) elektronisk registrering och elektronisk inlämning av avräkningsnotor.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel64¶Avräkningsnotans innehåll

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. De avräkningsnotor som avses i artikel 62 ska ha ett unikt identifieringsnummer och innehålla följande uppgifter:

a) Fiskeresans unika identifieringsnummer.

b) CFR-numret eller, om detta nummer inte är tillgängligt, ett annat unikt identifieringsnummer för fångstfartyget samt fångstfartygets namn.

c) Landningshamnen eller landningsplatsen och datumet för landningens slutförande.

d) Namnet på fångstfartygets ansvariga aktör eller befälhavare samt säljarens namn, om denne är en annan person.

e) Köparens namn och momsregistreringsnummer, skatteregistreringsnummer eller annat unikt identifieringsnummer.

f) FAO:s trebokstavskod för varje art och det relevanta geografiska område där fångsterna togs.

g) Mängder av varje art uttryckta i produktvikt och uppdelade efter typ av produktform och beredningsform eller, när så är lämpligt, antal individer.

h) För alla produkter som omfattas av gemensamma handelsnormer, individuell storlek eller vikt, storlekskategori, produktform och färskhet, beroende på vad som är lämpligt.

i) För fiskeriprodukter som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande, mängder uttryckta i kilogram nettovikt eller, när så är lämpligt, antal individer.

j) Namn eller identifieringsnummer för den aktör som avses i artikel 60.5.

k) Plats och datum för försäljningen.

l) Om möjligt referensnummer och datum för fakturan och, i tillämpliga fall, för försäljningskontraktet.

m) I tillämpliga fall, hänvisning till den deklaration om övertagande som avses i artikel 66 eller det transportdokument som avses i artikel 68.

n) Priset exklusive skatt, samt valuta.

o) Om tillgängligt, fiskeriprodukternas avsedda användning, exempelvis för humankonsumtion eller som animalisk biprodukt.

2. Genom undantag från punkt 1 ska avräkningsnotan, när det gäller fiske utan fartyg, innehålla minst följande information:

a) Det unika identifieringsnumret i det system som avses i artikel 54d.2 a.

b) Fiskedagens unika identifieringsnummer.

c) Den information som avses i punkt 1 e, f, g, h, j, k, l, m, n och o i denna artikel.

Artikel65¶Undantag från kraven rörande avräkningsnotor

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

Artiklarna 62 och 64 ska inte tillämpas om en konsument förvärvar fiskeriprodukter på högst 10 kg per dag som därefter inte säljs utan används endast för privat konsumtion. För lax (Salmo salar) som fångats i Östersjön ska det tröskelvärdet vara två individer per konsument per dag.

Artikel66¶Ifyllande och inlämning av deklaration om övertagande

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Om fiskeriprodukter är avsedda för försäljning i ett senare skede ska aktörer som ansvarar för lagring av fiskeriprodukter som landats i en medlemsstat på elektronisk väg registrera den information som avses i punkt 4, och på elektronisk väg lämna in en deklaration om övertagande som innehåller denna information senast 24 timmar efter landningen till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium övertagandet sker. Dessa aktörer ska ansvara för att deklarationen om övertagande är korrekt.

2. Om den medlemsstat på vars territorium övertagandet sker inte är flaggmedlemsstat för det fiskefartyg som landade fisken, ska den säkerställa att en kopia av deklarationen om övertagande vid mottagandet av densamma översänds på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten.

3. Om övertagandet äger rum utanför unionen ska befälhavaren på unionsfiskefartyget, eller ett ombud för befälhavaren, på elektronisk väg sända en kopia av deklarationen om övertagande eller annat likvärdigt dokument med samma mängd information till den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten inom 48 timmar efter övertagandet.

4. Den deklaration om övertagande som avses i punkt 1 ska ha ett unikt identifieringsnummer och minst innehålla följande information:

a) Fiskeresans unika identifieringsnummer.

b) CFR-numret eller, om detta nummer inte är tillgängligt, ett annat unikt identifieringsnummer för fångstfartyget samt fångstfartygets namn.

c) Landningshamnen eller landningsplatsen och datumet för landningens slutförande.

d) Namn på fångstfartygets ansvariga aktör eller befälhavare.

e) FAO:s trebokstavskod för varje art och det relevanta geografiska område där fångsterna togs.

f) Mängder av varje art som lagras, uttryckta i kilogram produktvikt och uppdelade efter typ av produktform och beredningsform eller, när så är lämpligt, antal individer.

g) Namn eller identifieringsnummer för den aktör som avses i artikel 60.5.

h) Namn på och adress till den lokal där produkterna lagras och dess unika identifieringsnummer.

i) I tillämpliga fall, hänvisning till det transportdokument som avses i artikel 68.

j) För fiskeriprodukter som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande, mängder uttryckta i kilogram nettovikt eller, när så är lämpligt, antal individer.

5. Genom undantag från punkt 4 ska deklarationen om övertagande, när det gäller fiske utan fartyg, innehålla minst följande information:

a) Det unika identifieringsnumret i det system som avses i artikel 54d.2 a.

b) Fiskedagens unika identifieringsnummer.

c) Den information som avses i punkt 4 e, f, h, i, och j i denna artikel.

6. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om formatet för och inlämningen av deklarationen om övertagande. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel68¶Transport av fiskeriprodukter och ifyllande och inlämning av transportdokumentet

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. När fiskeriprodukter transporteras före den första försäljningen, inbegripet i de fall som avses i artikel 60.3 c och d, eller före den första försäljningen i ett tredjeland ska de åtföljas av ett transportdokument med uppgift om de fiskeriprodukter och mängder som transporteras.

2. Innan den transport som avses i punkt 1 påbörjas ska transportören på elektronisk väg överföra transportdokumentet till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten, landningsmedlemsstaten, transiteringsmedlemsstaten eller transiteringsmedlemsstaterna och fiskeriprodukternas destinationsmedlemsstat, beroende på vad som är lämpligt.

3. Transportören ska ansvara för att transportdokumentet är korrekt.

4. Det transportdokument som avses i punkt 1 ska ha ett unikt identifieringsnummer och ska minst innehålla följande information:

a) Försändelsens eller försändelsernas destinationsplats(er) och destinationsadress(er) och transportfordonets och transportörens identifieringsnummer.

b) Fiskeresornas unika identifieringsnummer.

c) CFR-numret eller, om detta nummer inte är tillgängligt, ett annat unikt identifieringsnummer för fångstfartyget samt fångstfartygets namn.

d) FAO:s trebokstavskod för varje art och det relevanta geografiska område där fångsterna togs.

e) De mängder av varje art som transporteras, uttryckta i kilogram produktvikt och uppdelade efter typ av produktform och beredningsform eller, när så är lämpligt, efter antalet individer och, när så är lämpligt, destinationsplatser.

f) Namn eller identifieringsnummer för den aktör som avses i artikel 60.5, om tillämpligt.

g) Mottagarens eller mottagarnas namn, unika identifieringsnummer och adress.

h) Plats, datum och tidpunkt för lastningen.

i) För fiskeriprodukter som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande, mängder uttryckta i kilogram nettovikt eller, när så är lämpligt, antal individer.

5. Genom undantag från punkt 4 ska transportdokumentet, när det gäller fiske utan fartyg, innehålla minst följande information:

a) Det unika identifieringsnumret i det system som avses i artikel 54d.2 a.

b) Fiskedagens unika identifieringsnummer.

c) Den information som avses i punkt 4 a, d, e, g, h och i) i denna artikel.

6. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får medge undantag från skyldigheten enligt punkterna 1 och 2 om fiskeriprodukterna transporteras inom ett hamnområde eller högst 25 km från landningsplatsen.

7. När fiskeriprodukter som har deklarerats som sålda i en avräkningsnota transporteras till en annan plats än landningsplatsen ska transportören kunna bevisa att en försäljningstransaktion har ägt rum.

8. Medlemsstaterna får föreskriva att en transportörs skyldigheter och ansvar enligt punkterna 2, 3 och 7 ska gälla andra aktörer.

9. Det transportdokument som avses i punkt 1 i denna artikel får ersättas med en kopia av den landningsdeklaration som avses i artikel 23 eller ett likvärdigt dokument som avser de mängder fiskeriprodukter som transporteras, förutsatt att det dokument som ersätter transportdokumentet innehåller samma information som föreskrivs i punkterna 4 och 5 i den här artikeln, enligt vad som är tillämpligt.

10. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om formatet för och inlämningen av transportdokumentet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Kapitel III Producentorganisationer samt prisregleringar och interventionsåtgärder

Avdelning VI Övervakning

Artikel71¶Iakttagelser till havs och upptäckter som görs av medlemsstaterna

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812 och förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska övervaka de unionsfarvatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion på grundval av

a) iakttagelser av fiskefartyg som görs av inspektionsfartyg, övervakningsflygplan eller med andra övervakningsmetoder,

b) ett satellitbaserat kontrollsystem för fartyg i enlighet med artikel 9, eller

c) andra metoder för positionsbestämning och identifiering.

2. Om iakttagelsen eller upptäckten inte överensstämmer med annan information som medlemsstaten har tillgång till ska den genomföra de undersökningar som kan fordras för att fastställa lämpliga uppföljningsåtgärder.

3. Om iakttagelser eller upptäckter avser en annan medlemsstats eller ett tredjelands fiskefartyg och informationen inte överensstämmer med annan information som kustmedlemsstaten har tillgång till och om den kustmedlemsstaten inte har möjlighet att vidta ytterligare åtgärder ska den registrera sina resultat i en övervakningsrapport och utan dröjsmål översända denna rapport till flaggmedlemsstaten eller de berörda tredjeländerna, om möjligt på elektronisk väg. Om det är fråga om ett tredjelands fartyg ska övervakningsrapporten också översändas till kommissionen och till EFCA.

4. Om en medlemsstats tjänsteman iakttar eller upptäcker att ett fiskefartyg bedriver verksamhet som kan betraktas som en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken ska tjänstemannen utan dröjsmål utfärda en övervakningsrapport och skicka den till sina behöriga myndigheter.

5. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa regler om övervakningsrapportens format och innehåll. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel72¶Åtgärder som ska vidtas vid information om iakttagelser och upptäckter

1. Flaggmedlemsstater som erhåller en övervakningsrapport från en annan medlemsstat ska omgående vidta åtgärder med anledning av denna och genomföra de ytterligare undersökningar som behövs för att kunna fastställa lämpliga uppföljningsåtgärder.

2. Andra medlemsstater än den berörda flaggmedlemsstaten ska i tillämpliga fall kontrollera om det iakttagna fartyg som avses i rapporten har bedrivit verksamhet i vatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion eller om fiskeriprodukter som härrör från detta fartyg har landats eller importerats till deras territorium, och de ska undersöka hur det har efterlevt relevanta bestämmelser om bevarande och förvaltning av fiskeresurserna.

3. Kommissionen eller det organ som den har utsett, eller i tillämpliga fall, flaggmedlemsstaten och andra medlemsstater, ska också granska vederbörligen dokumenterad information om iakttagelser av fartyg från enskilda medborgare, det civila samhällets organisationer, inklusive miljöorganisationer, och företrädare för fiskesektorn eller fiskebranschens intressenter.

Artikel73¶Kontrollobservatörer

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842 och förordning (EU) 2015/812.

1. När ett kontrollobservatörsprogram för unionen har inrättats i enlighet med fördraget ska kontrollobservatörer ombord på fiskefartyg, utsedda av medlemsstaterna, övervaka att fiskefartyget efterlever bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. De ska fullgöra alla uppgifter som ingår i observationsprogrammet och särskilt registrera fartygets fiskeverksamhet och granska relevanta dokument.

2. Kontrollobservatörerna

a) ska vara kvalificerade för sina uppgifter och få regelbunden utbildning av medlemsstaterna eller, när så är lämpligt, av EFCA,

b) ska vara oberoende i förhållande till ägaren, licensinnehavaren, fiskefartygets befälhavare och besättningsmedlemmarna,

c) får inte ha någon ekonomisk koppling till aktören,

d) ska utföra sina uppgifter på ett icke-diskriminerande sätt,

e) ska ha utrustning för tvåvägskommunikation som är oberoende av fartyget till havs.

3. I största möjliga utsträckning ska kontrollobservatörerna se till att deras närvaro ombord på fiskefartygen inte hindrar eller stör fiskeverksamheten eller den normala driften av fartyget.

4. Om kontrollobservatörerna konstaterar en allvarlig överträdelse, t.ex. försvårande eller annat förhindrande av sin tjänsteutövning, ska de utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten.

5. Kontrollobservatörerna ska, om möjligt på elektronisk väg, utarbeta en kontrollobservatörsrapport och utan dröjsmål, översända den till sina behöriga myndigheter och flaggmedlemsstatens behöriga myndigheter, om nödvändigt med hjälp av elektronisk utrustning ombord på fiskefartyget. Medlemsstaterna ska lägga in rapporten i den databas som avses i artikel 78.

6. Om kontrollobservatörsrapporten anger att det observerade fartyget bedrivit fiskeverksamhet som strider mot bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken ska de behöriga myndigheter som avses i punkt 4 vidta alla lämpliga åtgärder för att utreda händelsen.

7. Befälhavare på unionens fiskefartyg ska anordna lämplig inkvartering för utsedda kontrollobservatörer, underlätta deras arbete och undvika att störa dem i deras tjänsteutövning. Befälhavare på unionens fiskefartyg ska även ge kontrollobservatörerna tillträde till relevanta delar av fartyget, inklusive fångsten, och fartygets dokument, inklusive elektroniska arkiv.

8. Flaggmedlemsstaterna ska stå för alla kostnader som är förbundna med kontrollobservatörernas verksamhet enligt denna artikel. I enlighet med artikel 39 i förordning (EU) nr 1380/2013 får medlemsstaterna ålägga fiskefartygsaktörer som för deras flagg och bedriver det berörda fisket att bidra till dessa kostnader, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 b.

9. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a med avseende på

a) metoden för identifiering av fartyg som ska omfattas av ett kontrollobservatörsprogram,

b) format för och innehåll i observatörsrapporter,

c) kommunikationssystem för kontrollobservatörer,

d) regler med avseende på säkerheten för kontrollobservatörer ombord på fartyg,

e) åtgärder för att säkerställa kontrollobservatörernas oberoende, inbegripet arrangemang för deras ersättning,

f) kontrollobservatörernas skyldigheter, bland annat vid misstanke om en allvarlig överträdelse,

g) minimikrav för kontrollobservatörers kvalifikationer och utbildning.

Artikel73a¶Kontrollobservatörer för övervakning av landningsskyldigheten

Införd genom förordning (EU) 2015/812.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 73.1 i den här förordningen får medlemsstaterna använda kontrollobservatörer ombord på fiskefartyg som för deras flagg för övervakning av fiske som omfattas av landningsskyldigheten i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013. Artikel 73.2–73.9 i den här förordningen ska gälla för dessa kontrollobservatörer.

Avdelning VII Inspektion och förfaranden

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel74¶Genomförande av inspektioner

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska sammanställa en förteckning över tjänstemän med ansvar för att genomföra inspektioner och hålla den uppdaterad.

2. Tjänstemännen ska utföra sina uppgifter i enlighet med unionsrätten. De ska förbereda och genomföra inspektionerna på ett icke-diskriminerande sätt till havs, längs kusten, i hamnar och på landningsplatser, under transporter, i beredningsanläggningar och i hela leveranskedjan för fiskeriprodukterna.

3. Tjänstemännen ska kontrollera att den verksamhet som bedrivs av aktörerna och befälhavarna överensstämmer med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, och särskilt

a) att de fiskeriprodukter som behålls ombord, lagras, transporteras, omlastas, överförs, landas, bereds eller saluförs är lagliga och att dokumentation eller elektroniska överföringar avseende dessa produkter är korrekta,

b) att de fiskeredskap som används för målarterna och bifångstarterna för de fångster som behålls ombord är lagliga och att övriga tillämpliga tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem efterlevs,

c) att det finns utrustning ombord för bärgning av fiskeredskap enligt artikel 48,

d) i tillämpliga fall, stuvningsplanen och den separata förvaringen av arter,

e) märkningen och identifieringen av fartyg och redskap,

f) den information om motorn som avses i artikel 40,

g) användningen av elektroniska fjärrövervakningssystem och systemens funktion och användningen av annan elektronisk övervakningsutrustning och utrustningens funktion, i tillämpliga fall,

h) efterlevnaden av reglerna om kontrollobservatörer, i tillämpliga fall.

4. Tjänstemännen får granska alla relevanta områden, däck och utrymmen. De får också granska både beredda och icke beredda fångster och alla fiskeredskap, all utrustning, alla containrar och alla förpackningar som innehåller fisk eller fiskeriprodukter samt alla relevanta dokument eller elektroniska överföringar som de anser vara nödvändiga för att kontrollera att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs. De får ställa frågor till personer som bedöms ha information om det som inspektionen gäller.

5. Tjänstemännen ska få den utbildning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

6. Tjänstemännen ska genomföra inspektionerna på ett sådant sätt att fartyget eller transportfordonet och dess verksamhet, liksom lagringen, beredningen och saluföringen av fångsten, utsätts för minsta möjliga störning och olägenhet. De ska så långt det är möjligt förhindra att fångsten försämras under inspektionen.

7. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha inrättat förfaranden som säkerställer att alla klagomål rörande genomförandet av inspektioner utreds ordentligt.

8. Om en tjänsteman som utför en inspektion har anledning att anta att ett fiskefartyg deltar i fiskeverksamhet inom vilken tvångsarbete enligt definitionen i artikel 2 i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 29 om tvångsarbete nyttjas ska tjänstemannen underrätta andra berörda myndigheter i den medlemsstaten.

9. Under förutsättning att det har ingåtts en lämplig överenskommelse med flaggmedlemsstaten får en kustmedlemsstat bjuda in tjänstemän från den medlemsstatens behöriga myndigheter att delta i inspektioner av fiskefartyg som för den medlemsstatens flagg som görs då fiskefartygen i fråga fiskar i kustmedlemsstatens vatten eller landar fångst i en av dess hamnar eller på en av dess landningsplatser.

10. Medlemsstaterna ska anta en riskbaserad strategi för urvalet av inspektionsobjekt. För fiske som omfattas av de särskilda kontroll- och inspektionsprogram som avses i artikel 95, ska den strategin fastställas i enlighet med den harmoniserade metod som fastställts av medlemsstaterna i samarbete med EFCA.

11. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att fastställa särskilda regler för genomförandet av inspektioner. Dessa regler får avse följande:

a) Godkännande av och miniminormer för kvalifikationer för de tjänstemän som ansvarar för genomförandet av inspektioner till havs eller på land.

b) Samordning av kontroll-, inspektions- och verkställighetsverksamhet mellan medlemsstater.

c) Uppgifter som ska utföras av de tjänstemän som godkänts för att genomföra inspektioner.

d) Genomförandet av inspektioner till havs och på land.

Artikel75¶Aktörens och befälhavarens skyldigheter

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Aktören och befälhavaren ska bistå och samarbeta med tjänstemännen i deras tjänsteutövning i fråga om inspektioner. De ska underlätta säkert tillträde till fartyget, inklusive dess lastutrymmen, transportfordon, containrar eller lagerrum där fiskeriprodukter lagras, bereds eller saluförs, eller de lokaler där fiskeredskap lagras eller repareras. De ska garantera tjänstemännens säkerhet och får inte hindra, uppträda hotfullt mot eller störa tjänstemännen i deras tjänsteutövning.

2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att fastställa regler om aktörernas och befälhavarnas uppgifter i fråga om inspektioner.

Artikel76¶Inspektionsrapport

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Tjänstemännen ska utarbeta en inspektionsrapport efter varje inspektion och lämna in den till sina behöriga myndigheter. De data som anges i rapporten ska registreras och överföras på elektronisk väg. Vid inspektion av ett fiskefartyg som för en annan medlemsstats flagg ska en kopia av inspektionsrapporten utan dröjsmål skickas på elektronisk väg till flaggmedlemsstaten.

Vid inspektion av ett fiskefartyg som för ett tredjelands flagg ska en kopia av inspektionsrapporten utan dröjsmål skickas på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i det berörda tredjelandet. Om en allvarlig överträdelse upptäcks ska en kopia av inspektionsrapporten också skickas till kommissionen.

Om en inspektion utförs i vatten eller hamnar under en annan medlemsstats jurisdiktion än den inspekterande medlemsstatens, i enlighet med denna förordning, eller i vatten eller hamnar under ett tredjelands jurisdiktion, i enlighet med internationella avtal, ska en kopia av inspektionsrapporten utan dröjsmål skickas på elektronisk väg till den medlemsstaten eller det tredjelandet.

2. Tjänstemännen ska meddela resultatet av inspektionen till aktören eller befälhavaren, som ska ha möjlighet att lägga till kommentarer om inspektionen och dess resultat. Dessa kommentarer ska återges i inspektionsrapporten. Tjänstemännen ska anteckna i fiskeloggboken att en inspektion har genomförts.

3. En kopia av inspektionsrapporten ska skickas till aktören eller befälhavaren så snart som möjligt och i alla händelser inte senare än 15 arbetsdagar efter avslutad inspektion.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om minimikrav för inspektionsrapporternas format och innehåll, om ifyllande av och överföring av dessa rapporter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel77¶Godtagande av inspektions- och övervakningsrapporter

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

Inspektions- och övervakningsrapporter som utarbetats av unionsinspektörer, tjänstemän från en annan medlemsstat, kommissionens tjänstemän eller behöriga myndigheter från ett tredjeland ska utgöra bevisning som får åberopas i varje medlemsstats administrativa eller rättsliga förfaranden. När det gäller fastställande av fakta ska de inspektions- och övervakningsrapporter som utarbetas av unionsinspektörer, tjänstemän från en annan medlemsstat eller kommissionens tjänstemän behandlas på samma sätt som medlemsstaternas egna inspektions- och övervakningsrapporter.

Artikel78¶Elektronisk databas

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Varje medlemsstat ska upprätta och regelbundet uppdatera en elektronisk databas över alla de inspektions- och övervakningsrapporter i fråga om aktörer som är etablerade på dess territorium och fiskefartyg som för dess flagg, som har utarbetats av dess tjänstemän, liksom andra inspektions- och övervakningsrapporter som utarbetats av dess tjänstemän. Kommissionen och EFCA ska ha fjärråtkomst till medlemsstaternas databaser i enlighet med artikel 110.

2. Varje medlemsstat ska i elektroniskt format lagra inspektions- och övervakningsrapporter upprättade av tjänstemän från tredjeländer om fiskefartyg som för dess flagg.

3. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser med avseende på den elektroniska databasens drift. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel79¶Unionsinspektörer

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska anmäla en förteckning över tjänstemän till EFCA som ska föras in i förteckningen över unionsinspektörer. EFCA ska föra och uppdatera förteckningen över unionsinspektörer, som ska inbegripa medlemsstaternas, kommissionens och EFCA:s tjänstemän. EFCA ska göra denna förteckning tillgänglig för kommissionen och för medlemsstaterna.

2. Utan att det påverkar kustmedlemsstaternas primära ansvar får unionsinspektörer genomföra inspektioner i enlighet med denna förordning på medlemsstaternas territorium och i unionens vatten och på unionsfiskefartyg utanför unionens vatten. Vid en inspektion på en medlemsstats territorium får unionsinspektörer som inte utsetts av den medlemsstaten utföra sådana inspektioner endast i närvaro av en tjänsteman som utsetts av den medlemsstaten och som ansvarar för inspektionen, eller med den medlemsstatens samtycke.

3. Unionsinspektörer får ges i uppgift att arbeta med

a) genomförandet av särskilda kontroll- och inspektionsprogram som antagits i enlighet med artikel 95,

b) internationella program för fiskerikontroll, enligt vilka unionen är skyldig att ombesörja kontroll.

4. Unionsinspektörer får bistå i utbildningsverksamhet som rör kontroll och inspektion, inklusive utbildning av tjänstemän från tredjeländer.

5. För fullgörandet av sina uppgifter ska unionsinspektörer, med förbehåll för punkt 6, i samma utsträckning och på samma villkor som tjänstemän från den medlemsstat där inspektionen äger rum, utan dröjsmål ges

a) tillträde till alla områden ombord på unionsfiskefartyg och andra fartyg som bedriver fiskeverksamhet, till offentliga lokaler och platser samt transportmedel, och

b) tillgång till all relevant information och alla dokument som behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter, särskilt fiskeloggböcker, fiskelicenser, certifiering av motorstyrkan, data från elektroniska fjärrövervakningssystem, landningsdeklarationer, fångstintyg, omlastningsdeklarationer och avräkningsnotor.

6. Unionsinspektörer ska inte ha några polisiära och verkställande befogenheter utanför ursprungsmedlemsstatens territorium eller utanför unionens vatten under ursprungsmedlemsstatens överhöghet och jurisdiktion.

7. När de har utsetts till unionsinspektörer ska tjänstemän från kommissionen eller från EFCA inte ha några polisiära och verkställande befogenheter.

8. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

a) anmälan av unionsinspektörer till EFCA,

b) antagande och uppdatering av förteckningen över unionsinspektörer,

c) anmälan av unionsinspektörer till regionala fiskeriförvaltningsorganisationer,

d) unionsinspektörernas befogenheter och uppgifter,

e) unionsinspektörernas rapporter,

f) uppföljningen av unionsinspektörernas rapporter.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Kapitel II Inspektioner utanför den inspekterande medlemsstatens vatten

Artikel80¶Inspektioner av fiskefartyg utanför den inspekterande medlemsstatens vatten

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812 och förordning (EU) 2023/2842.

1. Utan att det påverkar kustmedlemsstatens primära ansvar får en medlemsstat inspektera fiskefartyg som för dess flagg i alla unionsfarvatten utanför vatten som faller under en annan medlemsstats överhöghet.

2. En medlemsstat får genomföra inspektioner på en annan medlemsstats fiskefartyg i enlighet med denna förordning beträffande fiskeverksamhet i alla unionsfarvatten utanför vatten som faller under en annan medlemsstats överhöghet

a) efter tillstånd från den berörda kustmedlemsstaten, eller

b) när ett särskilt kontroll- och inspektionsprogram i enlighet med artikel 95 har antagits.

3. En medlemsstat ska vara tillåten att inspektera unionens fiskefartyg som för en annan medlemsstats flagg på internationella vatten.

4. En medlemsstat får inspektera de unionsfiskefartyg som för dess egen flagg eller en annan medlemsstats flagg i tredjeländers vatten eller hamnar i enlighet med internationella avtal.

5. Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet som ska fungera som kontaktpunkt med avseende på denna artikel. Medlemsstaternas kontaktpunkter ska vara tillgängliga dygnet runt.

Artikel81¶Begäran om tillstånd

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812.

1. Beslut om en begäran om tillstånd för en medlemsstat att genomföra inspektioner på fiskefartyg i unionsfarvatten utanför vatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion, i enlighet med artikel 80.2 a, ska fattas av den berörda kustmedlemsstaten inom tolv timmar efter begäran eller inom en lämplig tidsrymd när anledningen till begäran är ett förföljande över gräns som inleddes i den inspekterande medlemsstatens vatten.

2. Den medlemsstat som begär tillstånd ska utan dröjsmål informeras om beslutet. Beslut ska också meddelas kommissionen eller det organ som den har utsett.

3. Begäran om tillstånd får endast avslås helt eller delvis om detta är nödvändigt av tvingande hänsyn. Avslag med motiveringar ska utan dröjsmål översändas till den ansökande medlemsstaten och kommissionen eller det organ som den har utsett.

Kapitel III Förfaranden vid överträdelser

Artikel82¶Uppgifter för tjänstemän vid överträdelser

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Om den information som insamlats vid en inspektion eller andra relevanta data eller annan relevant information ger tjänstemannen anledning att anta att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken har överträtts ska tjänstemannen

a) göra en anteckning om den upptäckta överträdelsen i inspektionsrapporten,

b) vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra bevis för den upptäckta överträdelsen,

c) omedelbart vidarebefordra inspektionsrapporten till den behöriga myndigheten,

d) informera den fysiska eller juridiska person som misstänks ha begått överträdelsen eller som tagits på bar gärning med att begå överträdelsen om att överträdelsen kan leda till att sanktioner tillämpas och till att lämpligt antal prickar tilldelas i enlighet med artikel 92. Detta ska noteras i inspektionsrapporten.

2. Tjänstemän får stanna kvar ombord på ett fiskefartyg till dess att de nödvändiga åtgärderna har vidtagits avseende den utredning som avses i artikel 85. Detsamma ska i tillämpliga delar gälla för inspektioner som utförs på platser där fiskeri- eller vattenbruksprodukter landas, lagras, bereds eller saluförs, samt för inspektioner under transporten av dessa produkter. Om kontrollen avser ett fordon som används för transport av fiskeri- eller vattenbruksprodukter ska fordonet inte ha tillstånd att fortsätta förrän nödvändiga åtgärder har vidtagits avseende den utredning som avses i artikel 85.

Artikel83¶Överträdelser som upptäcks utanför den inspekterande medlemsstatens vatten

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812.

1. Om en överträdelse upptäcks som ett resultat av en inspektion som genomförs i enlighet med artikel 80 ska den inspekterande medlemsstaten utan dröjsmål översända en sammanfattning av inspektionsrapporten till kustmedlemsstaten eller, om det gäller en inspektion utanför unionens vatten, till det berörda fiskefartygets flaggmedlemsstat. En fullständig inspektionsrapport ska översändas till kustmedlemsstaten och flaggmedlemsstaten inom 15 dagar efter inspektionen.

2. Kustmedlemsstaten eller, om det gäller en inspektion utanför unionens vatten, det berörda fiskefartygets flaggmedlemsstat ska vidta alla lämpliga åtgärder när det gäller den överträdelse som avses i punkt 1.

Kapitel IV Förfaranden vid överträdelser som upptäcks under inspektionerna

Artikel85¶Förfaranden

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 72, 83.2 och 86, ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder i enlighet med avdelning VIII och omedelbart genomföra en utredning om en överträdelse upptäcks under en inspektion som genomförts av medlemsstatens tjänstemän, tjänstemän från andra medlemsstater, unionsinspektörer eller tjänstemän från tredjeländer, eller om relevanta data eller relevant information ger medlemsstatens behöriga myndigheter anledning att anta att en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken har begåtts.

2. Vid en allvarlig överträdelse ska medlemsstaterna vidta lämpliga och omedelbara åtgärder i enlighet med artikel 91.

Artikel86¶Överföring av förfaranden

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Den medlemsstat på vars territorium eller i vars vatten en överträdelse har upptäckts får överföra förfaranden med avseende på denna överträdelse till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten eller den medlemsstat där den person som misstänks ha begått en överträdelse är medborgare, med den berörda medlemsstatens samtycke och under förutsättning att överföringen ökar sannolikheten för att det resultat som avses i artikel 89a.2 ska uppnås.

2. Flaggmedlemsstaten får överföra förfaranden med avseende på en överträdelse till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som upptäckt den överträdelsen, med den berörda medlemsstatens samtycke och under förutsättning att överföringen ökar sannolikheten för att det resultat som avses i artikel 89a.2 ska uppnås.

Artikel88¶Korrigerande åtgärder vid uteblivna förfaranden från landnings- eller omlastningsmedlemsstatens sida

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Om landnings- eller omlastningsmedlemsstaten inte är densamma som flaggmedlemsstaten och dess behöriga myndigheter inte vidtar lämpliga åtgärder mot de ansvariga fysiska eller juridiska personerna, eller inte överför förfarandena i enlighet med artikel 86, får den mängd fisk som fångats, kastats överbord, landats eller omlastats i strid med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken räknas av från landnings- eller omlastningsmedlemsstatens kvot.

2. Efter att ha samrått med de berörda medlemsstaterna, ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa den mängd fisk som ska räknas av från landnings- eller omlastningsmedlemsstatens kvot.

3. Om landnings- eller omlastningsmedlemsstaten inte längre har motsvarande kvot till sitt förfogande ska artikel 37 tillämpas. De mängder fisk som fångats, kastats överbord, landats eller omlastats i strid med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken ska då anses motsvara omfånget av den skada som flaggmedlemsstaten lidit, enligt vad som avses i den artikeln.

Avdelning VIII Verkställighet

Artikel89¶Åtgärder och sanktioner för att säkerställa efterlevnad

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. I enlighet med nationell rätt och med bestämmelserna i denna förordning, ska medlemsstaterna fastställa regler om åtgärder och sanktioner mot den fysiska person som har begått, eller en juridisk person som hålls ansvarig för, en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och ska systematiskt

a) inleda ett förfarande i enlighet med artikel 85,

b) vidta lämpliga åtgärder när en överträdelse upptäcks, och

c) tillämpa sanktioner enligt denna avdelning mot fysiska eller juridiska personer som har begått eller hållits ansvariga för en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som har jurisdiktion i händelse av en överträdelse ska utan dröjsmål och i enlighet med sin nationella rätt underrätta flaggmedlemsstaten, den medlemsstat där lagöverträdaren är medborgare eller varje annan medlemsstat som är relevant för det administrativa eller straffrättsliga förfarandet om sådana förfaranden eller andra åtgärder som vidtagits enligt denna avdelning.

3. Medlemsstaterna ska senast den 10 april 2026 anmäla de nationella bestämmelser som avses i punkt 1 till kommissionen och ska utan dröjsmål anmäla varje senare ändring av dem.

Artikel89a¶Sanktioner

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att en fysisk person som har begått, eller en juridisk person som hålls ansvarig för, överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken blir föremål för effektiva, proportionella och avskräckande administrativa sanktioner. Medlemsstaterna får också, eller som ett alternativ, använda effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att den sammantagna nivån av de sanktioner och kompletterande sanktioner som tillämpas i enlighet med denna förordning och relevanta bestämmelser i nationell rätt står i proportion till överträdelsernas allvar och är tillräckligt sträng för att effektivt avskräcka från ytterligare överträdelser och beröva de ansvariga den ekonomiska fördel som följer av eller väntas följa av överträdelsen, utan att det påverkar deras legitima rätt att utöva sitt yrke. För detta ändamål ska hänsyn tas till de omedelbara verkställighetsåtgärder som vidtas enligt artikel 91.

3. Vid fastställandet av dessa sanktioner ska medlemsstaterna särskilt ta hänsyn till överträdelsens allvar, art och omfattning, inbegripet skadan eller nivån på skadan på fiskeresurserna och den berörda marina miljön, dess varaktighet eller upprepning och ackumulering av samtidiga överträdelser. Medlemsstaterna får också ta hänsyn till lagöverträdarens ekonomiska situation för att säkerställa att sanktionerna är avskräckande.

4. Medlemsstaterna får tillämpa ett system där de ekonomiska sanktionerna står i proportion till den juridiska personens omsättning eller den ekonomiska fördel som följer av eller väntas följa av överträdelsen.

Artikel90¶Allvarliga överträdelser

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Vid tillämpningen av denna förordning avses med allvarlig överträdelse en överträdelse som anges i punkt 2 eller som betraktas som allvarlig enligt punkt 3.

2. Var och en av följande verksamheter ska betraktas som en allvarlig överträdelse:

a) Fiske utan giltig licens eller giltigt tillstånd som utfärdats av flaggstaten eller den berörda kuststaten.

b) Förfalskning eller döljande av ett fiskefartygs märkning, identitet eller registrering.

c) Undanhållande, förvanskning eller undanröjande av bevis som har betydelse för en utredning.

d) Försvårande av tjänstemäns eller observatörers arbete när de utför sina uppgifter.

e) Omlastning utan det tillstånd som krävs eller i sådana fall där omlastningen är förbjuden.

f) Överföring eller placering i kasse, särskilt såsom avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2053, på ett sätt som strider mot bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

g) Omlastning från eller till, överföring tillsammans med, deltagande i gemensamma fiskeinsatser tillsammans med, eller stöd till eller försörjning av fartyg som är upptagna i unionens förteckning över IUU-fartyg eller en regional fiskeriorganisations förteckning över IUU-fartyg enligt artikel 29 respektive 30 i förordning (EG) nr 1005/2008.

h) Deltagande i drift, förvaltning eller ägande av, inbegripet som verklig huvudman enligt definitionen i artikel 3.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849, eller tillhandahållande av tjänster, inbegripet logistik, försäkring och andra finansiella tjänster, till aktörer som är knutna till, ett fartyg som är upptaget i unionens förteckning över IUU-fartyg eller en regional fiskeriorganisations förteckning över IUU-fartyg enligt artikel 29 respektive 30 i förordning (EG) nr 1005/2008.

i) Bedrivande av fiskeverksamhet i strid med de regler som är tillämpliga i ett område med fiskebegränsning.

j) Fiske efter, fångst, behållande ombord, omlastning, landning, lagring, försäljning, visning eller utbjudande till försäljning av arter för vilka sådan verksamhet är förbjuden, på de villkor som anges i artiklarna 10 och 11 i förordning (EU) 2019/1241.

k) Bedrivande av fiskeverksamhet som omfattar arter som är föremål för fångstbegränsningar för vilka aktören inte har någon kvot eller inte har tillgång till flaggmedlemsstatens kvot, arter vars kvoter har uttömts eller arter som är föremål för ett fiskemoratorium, tillfälligt förbud eller fredningstid, med undantag för oavsiktliga fångster, om inte verksamheten utgör en allvarlig överträdelse enligt led j.

l) Drift, förvaltning eller ägande av ett fiskefartyg som inte har någon nationalitet och därför är statslöst i enlighet med internationell rätt.

m) Användning av förbjudna fiskeredskap eller fiskemetoder, såsom avses i artikel 7 i förordning (EU) 2019/1241 eller andra motsvarande bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken.

n) Förfalskning av dokument, information eller data, skrivna på papper eller lagrade i elektronisk form, som avses i bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

o) Manipulering av en motor eller en utrustning för övervakning av den kontinuerliga motorstyrkan i syfte att öka fartygets motorstyrka så att den överstiger den maximala kontinuerliga motorstyrkan enligt motorcertifikatet.

p) Bedrivande av fiskeverksamhet med användning av tvångsarbete enligt definitionen i artikel 2 i ILO:s konvention nr 29 om tvångsarbete.

3. Följande verksamheter ska utgöra en allvarlig överträdelse om den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten fastställer att åtminstone ett av de kriterier som definieras i bilaga IV är uppfyllt:

a) Användning av förfalskade eller ogiltiga dokument, information eller data, skrivna på papper eller lagrade i elektronisk form, som avses i bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

b) Underlåtelse att fullgöra skyldigheterna att korrekt registrera, lagra och rapportera data om fiskeverksamhet, däribland data som ska överföras via kontrollsystem för fartyg samt data rörande förhandsanmälningar, fångstdeklarationer, omlastningsdeklarationer, fiskeloggböcker, landningsdeklarationer, vägningsjournaler, deklarationer om övertagande, transportdokument eller avräkningsnotor enligt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, förutom skyldigheter som gäller den toleransmarginal som avses i led c.

c) Underlåtelse att fullgöra skyldigheterna att korrekt registrera de uppskattade mängderna inom den tillåtna toleransmarginalen, i enlighet med artiklarna 14.3, 14.4 och 21.3 i denna förordning och artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139.

d) Underlåtelse att uppfylla skyldigheter rörande egenskaperna hos eller användningen av fiskeredskap, ljudskrämmare, selektivitetsanordningar eller anordningar som samlar fisk, särskilt vad gäller märkning och identifiering, områden, djup, perioder, antal redskap och maskstorlekar, eller av utrustningen för sortering, vattenavskiljning eller bearbetning eller underlåtelse att iaktta åtgärder för att minska oavsiktliga fångster av känsliga arter såsom krävs enligt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, om inte verksamheten utgör en allvarlig överträdelse enligt punkt 2.

e) Underlåtelse att på fiskefartyget ta ombord och behålla, inbegripet genom slipping, eller underlåtelse att landa, eller i tillämpliga fall, omlasta eller överföra arter som omfattas av landningsskyldigheten, inbegripet fångster som är mindre än den tillämpliga minsta referensstorleken för bevarande, i strid med de bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken som är tillämpliga på fisket eller fiskezonerna.

f) Bedrivande av fiskeverksamhet i ett område som omfattas av en regional fiskeriorganisation på ett sätt som är oförenligt med, eller står i strid med, den organisationens tillämpliga bevarande- och förvaltningsåtgärder, om inte verksamheten utgör en allvarlig överträdelse enligt punkt 2 eller enligt andra led i den här punkten.

g) Tillhandahållande på marknaden av fiskeri- eller vattenbruksprodukter i strid med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, om inte verksamheten utgör en allvarlig överträdelse enligt punkt 2 eller enligt andra led i den här punkten.

h) Bedrivande av fritidsfiske i strid med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken eller försäljning av fiskeriprodukter från fritidsfiske.

i) Flera överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

j) Bedrivande av någon av de verksamheter som avses i punkt 2 g med avseende på ett fartyg som deltar i IUU-fiske enligt definitionen i förordning (EG) nr 1005/2008 och som inte är upptaget i unionens förteckning över IUU-fartyg eller en regional fiskeriorganisations förteckning över IUU-fartyg.

k) Användning av en motorstyrka som överstiger den maximala kontinuerliga motorstyrka som certifierats och registrerats i registret över medlemsstatens fiskeflotta.

l) Landning i hamnar i tredjeländer utan förhandsanmälan enligt artikel 19a.

m) Bedrivande av affärsverksamhet som har direkt samband med IUU-fiske, inbegripet handel med och import, export, beredning och saluföring av fiskeriprodukter som härrör från IUU-fiske.

n) Olagligt bortskaffande av fiskeredskap eller andra redskap till havs från ett fiskefartyg.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a med avseende på att ändra kriterierna i bilaga IV om det finns tydliga indikationer på att detta är nödvändigt för att säkerställa effektiv och proportionell verkställighet av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken av och mellan medlemsstaterna. Den ska särskilt beakta råden från den expertgrupp för efterlevnad som avses i artikel 37 i förordning (EU) nr 1380/2013 eller resultaten av den rapport som kommissionen utarbetar enligt artikel 118.2 i den här förordningen. Sådana ändringar får inte lägga till några nya kriterier och ska upphäva kriterier endast i undantagsfall.

Artikel91¶Omedelbara verkställighetsåtgärder vid allvarliga överträdelser

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Om relevanta data eller relevant information ger medlemsstaternas behöriga myndigheter anledning att anta att en fysisk person har begått eller att en juridisk person kan hållas ansvarig för en allvarlig överträdelse, eller om en fysisk person tas på bar gärning med att begå en allvarlig överträdelse, ska medlemsstaterna omedelbart, utöver utredningen av överträdelsen i enlighet med bestämmelserna i artikel 85 och i enlighet med sin nationella rätt, vidta lämpliga och omedelbara åtgärder, såsom

a) beslut om förbud mot fiskeverksamhet,

b) omdirigering av fiskefartyget till en hamn,

c) omdirigering av transportfordonet till annan plats för inspektion,

d) krav på ekonomisk säkerhet,

e) beslagtagande av fiskefartyget, transportfordonet, fiskeredskap, fångster eller fiskeriprodukter eller av vinsten från försäljningen av fångsterna eller fiskeriprodukterna,

f) begränsning av eller förbud mot utsläppande på marknaden av fiskeriprodukter,

g) tillfälligt förbud mot förflyttning av det berörda fiskefartyget eller transportfordonet,

h) tillfällig indragning av fisketillståndet,

i) beslut om tillfälligt förbud mot affärsverksamhet.

2. De omedelbara åtgärder som avses i punkt 1 ska vara utformade så att de förhindrar att den allvarliga överträdelse som upptäckts fortsätter, gör det möjligt att vidta alla de åtgärder som krävs för att säkra bevismaterial för denna överträdelse och gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att slutföra sin utredning.

3. Den berörda medlemsstaten ska omedelbart, och i överensstämmelse med sin nationella rätt, underrätta flaggstaten om de åtgärder som avses i punkt 1.

Artikel91a¶Sanktioner vid allvarliga överträdelser

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra sanktioner som tillämpas i enlighet med denna förordning och nationell rätt, ska medlemsstaterna säkerställa att en allvarlig överträdelse som har lett till att fiskeri- eller vattenbruksprodukter erhållits ska bli föremål för administrativa sanktionsavgifter vilkas miniminivå ska vara minst värdet på de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen, och vilkas maximinivå ska vara minst fem gånger värdet på de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen.

2. Vid en upprepad allvarlig överträdelse under en treårsperiod som har lett till att fiskeri- eller vattenbruksprodukter erhållits, ska medlemsstaterna säkerställa att den allvarliga överträdelsen blir föremål för administrativa sanktionsavgifter vilkas miniminivå ska vara minst två gånger värdet på de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen, och vilkas maximinivå ska vara minst åtta gånger värdet på de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom den allvarliga överträdelsen.

3. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna i sina nationella rättssystem fastställa standardsatser för administrativa sanktionsavgifter i stället för lägsta administrativa sanktioner.

De lägsta standardsatserna får inte vara lägre än genomsnittsvärdet av de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits till följd av en allvarlig överträdelse. Vid en upprepad allvarlig överträdelse enligt punkt 2 får de lägsta standardsatserna inte vara lägre än två gånger det genomsnittliga värdet.

Medlemsstater som fastställer sådana standardsatser får tillåta domstolar eller behöriga myndigheter att avvika från dessa standardsatser när så krävs för att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande, och att ålägga administrativa sanktionsavgifter på upp till minst fem gånger värdet av de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits till följd av den allvarliga överträdelsen eller, vid upprepade allvarliga överträdelser enligt punkt 2, minst åtta gånger det värdet.

4. Den miniminivå eller standardsats för administrativa sanktionsavgifter som fastställs i punkterna 1, 2 och 3 ska inte påverka tillämpningen av eventuella regler om förmildrande omständigheter och andra faktorer som föreskrivs i nationell rätt när beslut fattas om vilka sanktioner som ska tillämpas i varje enskilt fall.

5. Vid beräkningen av värdet av de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom att den allvarliga överträdelsen begåtts ska medlemsstaterna beakta nationella priser vid första försäljningen, priser som fastställts på de viktigaste internationella marknader som är relevanta för arten och området i fråga eller priserna på Eumofas (EU-organet för marknadsbevakning av fiskeri- och vattenbruksprodukter) plattform vid den tidpunkt då överträdelsen begicks.

6. När en allvarlig överträdelse inte lett till att fiskeri- eller vattenbruksprodukter erhållits, ska de administrativa sanktionsavgifterna fastställas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 89a, på en nivå som säkerställer att dessa är effektiva, proportionella och avskräckande.

7. Medlemsstaterna får också, eller som ett alternativ, använda effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner och samtidigt säkerställa att dessa har motsvarande verkan som de administrativa sanktionsavgifter som avses i denna artikel.

Artikel91b¶Kompletterande sanktioner

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. De sanktioner som föreskrivs i artiklarna 89, 89a och 91a får åtföljas av andra sanktioner, särskilt

a) förbud mot förflyttning av det eller de fiskefartyg eller det eller de fordon som har använts i samband med överträdelsen,

b) beslagtagande av fartyget eller fartygen, fordonet eller fordonen, förbjudna fiskeredskap, fångster eller fiskeriprodukter,

c) tillfällig indragning eller återkallelse av fiskelicensen eller fisketillståndet,

d) inskränkning eller återkallelse av fiskerättigheter,

e) indragning av rätten att erhålla nya fiskerättigheter,

f) förbud mot att erhålla offentliga stöd eller bidrag,

g) tillfällig indragning eller återkallelse av den status som godkänd ekonomisk aktör som beviljats enligt artikel 16.3 i förordning (EG) nr 1005/2008,

h) avförande av fiskefartyget från det nationella registret,

i) tillfälligt upphörande med eller förbud mot hela eller delar av aktörens ekonomiska verksamhet med anknytning till den gemensamma fiskeripolitiken,

j) tillfällig indragning eller återkallelse av tillståndet att bedriva handelsverksamhet med fiskeri- och vattenbruksprodukter.

2. Medlemsstaterna ska, i enlighet med sin nationella rätt, fastställa varaktigheten för de sanktioner som avses i punkt 1.

3. Om ett fartyg är föremål för förbud mot förflyttning enligt punkt 1 a efter beslut av dess flaggmedlemsstat eller om dess fisketillstånd tillfälligt dras in eller återkallas i enlighet med punkt 1 c, ska flaggmedlemsstaten tillfälligt dra in dess fiskelicens för samma period eller återkalla den.

Artikel92¶Pricksystem för allvarliga överträdelser

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska tillämpa ett pricksystem för allvarliga överträdelser enligt artikel 90, med undantag för allvarliga överträdelser som inte är tillämpliga på innehavaren av fiskelicensen eller befälhavaren.

2. När en fysisk person har begått, eller en juridisk person hålls ansvarig för, en allvarlig överträdelse, ska ett antal prickar som beräknas i enlighet med bilaga III tilldelas innehavaren av fiskelicensen för det berörda fiskefartyget.

3. De prickar som tilldelats ska överföras till en eventuell framtida innehavare av fiskelicensen för det berörda fångstfartyget om fartyget eller licensen säljs, överförs eller på annat sätt byter ägare efter dagen för överträdelsen, inbegripet till en annan medlemsstat.

4. Medlemsstaterna ska också inrätta ett pricksystem som innebär att befälhavaren på ett fartyg tilldelas samma antal prickar som innehavaren av fiskelicensen till följd av att det under perioden för dennes befäl har begåtts en allvarlig överträdelse som gäller fartyget, i enlighet med bilaga III. Om fartygets befälhavare inte är medborgare i flaggmedlemsstaten ska flaggmedlemsstaten meddela det antal prickar som tilldelats befälhavaren till den medlemsstat i vilken befälhavaren är medborgare eller, när det gäller medborgare i tredjeländer, till varje berörd stat.

5. Om det under en och samma inspektion konstateras att två eller flera allvarliga överträdelser begåtts av den fysiska eller juridiska person som är innehavare av fiskelicensen eller av befälhavaren, ska prickar för respektive allvarlig överträdelse tilldelas i enlighet med punkt 2, upp till ett högsta antal av 12 prickar för samtliga dessa överträdelser.

6. När det totala antalet prickar uppgår till eller överstiger 18, ska fiskelicensen och/eller rätten att föra befäl över ett fiskefartyg automatiskt tillfälligt dras in under en period om minst två månader. Denna period ska vara fyra månader om indragningen sker för andra gången och antalet prickar uppgår till eller överstiger 36, åtta månader om indragningen sker för tredje gången och antalet prickar uppgår till eller överstiger 54, och ett år om indragningen sker för fjärde gången och antalet prickar uppgår till eller överstiger 72. Om indragningen sker för femte gången och antalet prickar uppgår till eller överskrider 90, ska fiskelicensen och rätten att föra befäl på ett fiskefartyg återkallas och fiskefartyget får inte användas för yrkesmässigt nyttjande av marina biologiska resurser.

7. Medlemsstaterna ska säkerställa att en fysisk person för vilken den tillfälliga indragningen eller återkallandet av rätten att föra befäl över ett fiskefartyg har utlösts enligt punkt 6 inte tillåts verka som befälhavare ombord på ett fiskefartyg som för deras flagg. Vid tillfällig indragning av rätten att föra befäl ska denna punkt endast tillämpas för den period då indragningen gäller.

8. Om innehavaren av en fiskelicens eller befälhavaren inte begår en allvarlig överträdelse inom tre år från datumet för den senaste allvarliga överträdelse som bekräftats ska alla prickar raderas.

9. Om en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten enligt sin nationella rätt har bekräftat att en allvarlig överträdelse har begåtts under dess jurisdiktion, ska den underrätta flaggmedlemsstaten om detta så att denna kan fastställa och tilldela antalet prickar i enlighet med bilaga III.

10. Medlemsstaterna ska utse de behöriga nationella myndigheter som ska ansvara för inrättandet av systemet för tilldelning av prickar för allvarliga överträdelser, tilldelning av ett lämpligt antal prickar till innehavaren av en fiskelicens och befälhavaren och överföring av prickar i enlighet med punkt 3.

11. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillämpningen av nationella förfaranden inte gör pricksystemet verkningslöst.

12. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning genom att fastställa regler om

a) uppföljningen av tillfällig indragning och permanent återkallelse av en fiskelicens eller rätten att bedriva fiskeverksamhet som befälhavare,

b) vilka åtgärder som ska vidtas vid illegal fiskeverksamhet under den tillfälliga indragningen eller efter den permanenta återkallelsen av en fiskelicens eller rätten att bedriva fiskeverksamhet som befälhavare,

c) vilka villkor som motiverar att prickar stryks,

d) registrering av befälhavare som har tillstånd att bedriva fiskeverksamhet och registrering av prickar som tilldelats befälhavare.

13. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

a) anmälan av beslut om tilldelning av prickar,

b) överföringen av prickar i enlighet med punkt 3,

c) strykningen från relevanta förteckningar över fiskelicenser eller över rätten att föra befäl över ett fiskefartyg för den person som är ansvarig för allvarliga överträdelser,

d) skyldigheten att tillhandahålla information om det pricksystem för befälhavare på fiskefartyg som inrättats av medlemsstaterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel92a¶Juridiska personers ansvar

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Juridiska personer ska hållas ansvariga för allvarliga överträdelser vilka har begåtts till deras förmån av en fysisk person som agerar antingen enskilt eller inom den juridiska personens organisation och som har en ledande ställning inom den berörda juridiska personen, grundat på något av följande:

a) Befogenhet att företräda den juridiska personen.

b) Befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar.

c) Befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

2. En juridisk person kan hållas ansvarig, om en fysisk person som avses i punkt 1 har brustit i tillsyn eller kontroll och det därigenom har blivit möjligt för en fysisk person som är underställd den juridiska personen att till dennas förmån begå en allvarlig överträdelse.

3. Den juridiska personens ansvar ska inte utesluta åtgärder mot fysiska personer som har begått, anstiftat eller deltagit i överträdelserna.

Artikel92b¶Skyldighet att anmäla ett slutgiltigt avgörande

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som har jurisdiktion med avseende på en överträdelse ska, utan dröjsmål och i enlighet med de tillämpliga förfarandena i nationell rätt, till flaggstaten, den stat där den fysiska personen som har begått överträdelsen är medborgare eller den juridiska person som hålls ansvarig för överträdelsen är etablerad och, i förekommande fall, kuststaten, hamnstaten eller staten där förfarandet äger rum, anmäla alla slutgiltiga avgöranden i samband med en sådan överträdelse.

I händelse av allvarliga överträdelser som upptäckts i unionens vatten eller i unionens hamnar när det gäller fiskefartyg som för tredjelands flagg, ska de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten också, utan dröjsmål, till kommissionen anmäla alla slutgiltiga avgöranden med avseende på sådana överträdelser.

2. Vid en anmälan från den medlemsstat som avses i punkt 1 ska flaggmedlemsstaten tilldela innehavaren av fiskelicensen och befälhavaren på det berörda fiskefartyget ett lämpligt antal prickar.

Artikel93¶Nationellt register över överträdelser

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska i ett nationellt register införa alla bekräftade överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken som begåtts av fiskefartyg som för deras flagg eller av deras medborgare och av fiskefartyg som för ett tredjelands flagg eller av ett tredjelands medborgare som har begått överträdelser i vatten inom deras jurisdiktion eller på deras territorium, inklusive alla beslut och sanktioner som har ålagts och det antal prickar som tilldelats. Medlemsstaterna ska också i sitt nationella register över överträdelser införa överträdelser som fiskefartyg som för deras flagg eller deras medborgare har gjort sig skyldiga till och som blivit föremål för rättsliga förfaranden i en annan medlemsstat, när den medlemsstat som har jurisdiktion meddelar dem det slutliga avgörandet enligt artikel 92b.

2. När en medlemsstat följer upp en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken får den begära att andra medlemsstater lämnar information från sina nationella register om de fiskefartyg och personer som av den begärande medlemsstaten misstänks ha begått överträdelsen i fråga eller som tagits på bar gärning med att begå överträdelsen.

3. När en medlemsstat begär information från en annan medlemsstat med avseende på en överträdelse ska denna andra medlemsstat utan dröjsmål lämna relevant information om fiskefartyget och de fysiska eller juridiska personer som är delaktiga i överträdelsen.

4. Data i de nationella överträdelseregistren ska endast lagras så länge som det är nödvändigt för tillämpningen av denna förordning, dock under alla omständigheter minst fem kalenderår, från och med det år som följer på året då informationen registrerades.

Avdelning IX Kontrollprogram

Artikel93a¶Nationella kontrollprogram

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska upprätta årliga eller fleråriga nationella kontrollprogram för inspektioner och kontroll av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

De nationella kontrollprogrammen ska vara riskbaserade och ska uppdateras en gång om året, vid behov, särskilt med beaktande av nyligen antagna bevarande- och kontrollåtgärder och eventuella ytterligare data.

Medlemsstaterna ska anmäla sina nationella kontrollprogram till kommissionen senast tre månader efter det att de upprättats eller uppdaterats.

2. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om nationella kontrollprogram och riktmärken för kontroll och inspektioner, med hänsyn till målen för den gemensamma fiskeripolitiken, tekniska framsteg och vetenskaplig utveckling. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel93b¶Medlemsstaternas årliga rapport om kontroll och inspektioner

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska senast den 30 juni varje år till kommissionen lämna in samt offentliggöra på sin webbplats en årlig rapport om kontroll och inspektioner som genomförts under det föregående året. Medlemsstaterna får i detta syfte hänvisa till information som lämnats enligt den genomförandeakt som avses i artikel 95.

2. Den rapport som avses i punkt 1 ska innehålla följande information:

a) Befintliga resurser som finns tillgängliga för kontroll och inspektioner: antalet inspektionsfartyg, officiella luftfartyg och officiella fjärrstyrda luftfartygssystem, andra kontroll- och inspektionsmedel, antalet anställda (heltidsekvivalenter), budgettilldelningen.

b) Antal och typ av kontroller och inspektioner som genomförts.

c) Antal och typ av upptäckta och bekräftade överträdelser, inklusive allvarliga överträdelser.

d) Antalet uppföljningsåtgärder per typ av överträdelse, såsom administrativ sanktion, straffrättslig sanktion, omedelbar verkställighetsåtgärd eller antalet prickar som tilldelats för bekräftade överträdelser.

3. Senast den 31 december varje år ska kommissionen på sin webbplats offentliggöra en sammanställning av informationen från de rapporter som avses i punkt 1, för det föregående året. Kommissionen får begära att EFCA bistår vid sammanställningen av informationen.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om formatet för och inlämningen av de rapporter som avses i punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel94¶Gemensamma kontrollprogram

Medlemsstaterna får inbördes och på eget initiativ genomföra kontroll-, inspektions- och övervakningsprogram för fiskeverksamhet.

Artikel95¶Särskilda kontroll- och inspektionsprogram

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Vissa fisken får göras föremål för särskilda kontroll- och inspektionsprogram. Kommissionen får genom genomförandeakter och i samförstånd med de berörda medlemsstaterna fastställa vilka fisken som ska bli föremål för de särskilda kontroll- och inspektionsprogrammen, mot bakgrund av behovet av särskild och samordnad kontroll av de aktuella fiskena. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

2. De genomförandeakter som antas enligt punkt 1 ska innehålla mål, prioriteringar och förfaranden samt riktmärken för inspektionerna. Dessa riktmärken ska fastställas på grundval av riskhantering och regelbundet ses över efter analys av uppnådda resultat.

3. När en flerårig plan har trätt i kraft och innan ett särskilt kontroll- och inspektionsprogram har börjat tillämpas ska medlemsstaterna fastställa riskhanteringsbaserade mål för riktmärken för inspektionsverksamheten.

4. De berörda medlemsstaterna ska anta de åtgärder som krävs för att se till att särskilda kontroll- och inspektionsprogram genomförs, i synnerhet avseende nödvändiga personalresurser och materiella resurser samt de perioder och zoner där dessa ska användas.

Avdelning X Kommissionens utvärdering och kontroll

Artikel96¶Allmänna principer

1. Kommissionen ska kontrollera och utvärdera medlemsstaternas tillämpning av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken genom att granska uppgifter och dokument och göra verifikationer, autonoma inspektioner och granskningar samt underlätta samordning och samarbete mellan medlemsstaterna. I det syftet får kommissionen på eget initiativ och med egna medel inleda och genomföra undersökningar, verifikationer, inspektioner och granskningar. Den får särskilt kontrollera

a) att medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter genomför och tillämpar bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken,

b) att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken genomförs och tillämpas i ett tredjelands vatten i enlighet med internationella avtal med detta land,

c) att nationella förvaltningsrutiner samt inspektions- och övervakningsverksamhet överensstämmer med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken,

d) att de handlingar som krävs föreligger och är förenliga med tillämpliga bestämmelser,

e) under vilka förhållanden som medlemsstaterna genomför kontroller,

f) att överträdelser upptäcks och lagförs,

g) samarbetet mellan medlemsstaterna.

2. Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att göra det lättare för den att utföra sina uppgifter. Medlemsstaterna ska se till att de verifikationer, autonoma inspektioner och granskningar som utförs i enlighet med denna avdelning inte offentliggörs på ett sätt som skadar uppdragen på plats. Om kommissionens tjänstemän stöter på svårigheter vid utförandet av sitt uppdrag ska de berörda medlemsstaterna ställa medel till kommissionens förfogande så att den kan slutföra sin uppgift och ge kommissionens tjänstemän möjlighet att utvärdera de särskilda kontrollerna och inspektionerna.

Medlemsstaterna ska bistå kommissionen i den utsträckning som behövs för att den ska kunna utföra dessa uppgifter.

Artikel97¶Befogenheter för kommissionens tjänstemän

1. Kommissionens tjänstemän får utföra verifikationer och inspektioner på fiskefartyg och i lokaler tillhörande företag och andra organ där det bedrivs verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken samt ska ha tillgång till all information och alla dokument som behövs för att de ska kunna utöva sitt ansvar, i samma omfattning och på samma villkor som tjänstemännen i den medlemsstat där verifikationerna och inspektionerna äger rum.

2. Kommissionens tjänstemän ska ha rätt att ta kopior av de relevanta dokumenten och göra nödvändiga provtagningar om de har rimliga skäl att anta att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken inte efterlevs. De får kräva att varje person som uppehåller sig på den inspekterade platsen uppger sin identitet.

3. Kommissionens tjänstemän ska inte ha några befogenheter som går utöver de nationella inspektörernas befogenheter och de ska inte ha några polisiära och verkställande befogenheter.

4. Kommissionens tjänstemän ska visa fram ett skriftligt bemyndigande där deras identitet och behörighet anges.

5. Kommissionen ska ge sina tjänstemän skriftliga instruktioner där deras befogenheter och uppdragets syfte anges.

Artikel98¶Verifikationer

1. Närhelst kommissionen anser det nödvändigt får dess tjänstemän närvara vid de nationella kontrollmyndigheternas kontroller. I samband med dessa verifikationsuppdrag ska kommissionen upprätta lämpliga kontakter med medlemsstaterna för att om möjligt utarbeta ett verifikationsprogram som kan godtas av båda parter.

2. Den berörda medlemsstaten ska se till att de organ eller personer som berörs går med på de verifikationer som avses i punkt 1.

3. Om de faktiska omständigheterna gör det omöjligt att genomföra den inspektion och kontroll som planerats inom ramen för det ursprungliga verifikationsprogrammet ska kommissionens tjänstemän i samverkan och samförstånd med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten ändra det ursprungliga verifikationsprogrammet.

4. Vid kontroller och inspektioner till havs eller från luften bär fartygets eller luftfartygets befälhavare hela ansvaret för kontroller och inspektioner. I sin tjänsteutövning ska befälhavaren ta vederbörlig hänsyn till det verifikationsprogram som avses i punkt 1.

5. Kommissionen får ordna så att dess tjänstemän åtföljs av en eller flera tjänstemän från en annan medlemsstat som observatör(er) när de besöker en medlemsstat. På begäran av kommissionen ska den medlemsstat som skickar ut tjänstemän, vid behov med kort varsel, utse de nationella tjänstemän som utväljs till observatörer. Medlemsstaterna får också sammanställa en förteckning över nationella tjänstemän som kommissionen får inbjuda att närvara vid sådana kontroller och inspektioner. Kommissionen kan efter eget skön inbjuda nationella tjänstemän som återfinns i denna förteckning eller tjänstemän som anmälts till kommissionen. Kommissionen ska när det är lämpligt göra förteckningen tillgänglig för alla medlemsstaterna.

6. Kommissionens tjänstemän får, om de anser detta nödvändigt, besluta att utan föregående meddelande genomföra de verifikationsuppdrag som avses i denna artikel.

Artikel99¶Autonoma inspektioner

1. När det finns skäl att anta att oegentligheter förekommer vid tillämpningen av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken får kommissionen genomföra autonoma inspektioner. Kommissionen ska genomföra inspektionerna på eget initiativ och utan att tjänstemän från den berörda medlemsstaten är närvarande.

2. Alla aktörer kan bli föremål för autonoma inspektioner om dessa anses nödvändiga.

3. Inom ramen för autonoma inspektioner på en medlemsstats territorium eller i vatten som faller under en medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion ska denna medlemsstats procedurregler tillämpas.

4. Om kommissionens tjänstemän på en medlemsstats territorium eller i vatten som faller under en medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion upptäcker en allvarlig överträdelse av bestämmelserna i denna förordning ska de utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, som ska vidta alla lämpliga åtgärder i samband med överträdelsen.

Artikel100¶Granskning

Kommissionen får granska medlemsstaternas kontrollsystem. Granskningarna kan bland annat inbegripa en utvärdering av

a) kvoter och systemet för förvaltning av fiskeansträngningen,

b) system för datavalidering, inklusive system för korskontroller av det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg, uppgifter om fångster, fiskeansträngning och saluföring samt uppgifter relaterade till registret över gemenskapens fiskeflotta liksom kontroll av licenser och fisketillstånd,

c) den administrativa organisationen, inklusive om den personal och de resurser som finns är tillräckliga, personalens utbildning, ansvarsfördelningen mellan alla myndigheter som är delaktiga i kontrollen samt de mekanismer som finns för att samordna arbetet och den gemensamma utvärderingen av dessa myndigheters resultat,

d) operativa system, inklusive förfaranden för kontroll av utsedda hamnar,

e) nationella handlingsprogram för kontroll, inklusive fastställandet och tillämpningen av inspektionsnivåer,

f) de nationella sanktionssystemen, inklusive sanktionernas ändamålsenlighet, förfarandenas varaktighet, de ekonomiska vinster som överträdaren förverkat och sanktionssystemens avskräckande natur.

Artikel101¶Rapporter över verifikationer, autonoma inspektioner och granskningar

1. Kommissionen ska informera de berörda medlemsstaterna om de preliminära resultaten av verifikationer och autonoma inspektioner inom ett dygn efter det att de har ägt rum.

2. Kommissionens tjänstemän ska sammanställa en rapport över verifikationer, autonoma inspektioner eller granskningar efter varje verifikation, autonom inspektion eller granskning. Rapporten ska göras tillgänglig för den berörda medlemsstaten inom en månad efter det att verifikationen, den autonoma inspektionen eller granskningen avslutades. Medlemsstaterna ska ha möjlighet att inom en månad kommentera innehållet i rapporten.

3. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder på grundval de rapporter som avses i punkt 2.

4. Kommissionen ska offentliggöra de slutliga rapporterna över verifikationer, autonoma inspektioner och granskningar, tillsammans med den berörda medlemsstatens kommentarer, på den säkra delen av sin officiella webbplats.

Artikel102¶Uppföljning av rapporterna över verifikationer, autonoma inspektioner och granskningar

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska ge kommissionen all relevant information som den begär om tillämpningen av denna förordning. När kommissionen begär information ska den ange en rimlig tidsfrist inom vilken denna ska lämnas.

2. Om kommissionen finner att oegentligheter har förekommit i samband med tillämpningen av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, eller att de befintliga kontrollbestämmelserna och kontrollmetoderna i vissa medlemsstater inte är effektiva, ska den meddela de berörda medlemsstaterna, som då ska genomföra en administrativ undersökning i vilken kommissionens tjänstemän får delta.

3. De berörda medlemsstaterna ska informera kommissionen om resultatet av undersökningen och förelägga kommissionen en rapport som har utarbetats senast tre månader efter kommissionens begäran. Kommissionen får genom genomförandeakter förlänga den perioden med en rimlig tid, efter en vederbörligen motiverad begäran från medlemsstaten.

4. Om den administrativa undersökning som avses i punkt 2 inte leder till att oegentligheterna upphör, eller om kommissionen upptäcker brister i en medlemsstats kontrollsystem i samband med de verifikationer eller autonoma inspektioner som avses i artiklarna 98 och 99 eller vid den granskning som avses i artikel 100, ska kommissionen genom genomförandeakter upprätta en handlingsplan tillsammans med denna medlemsstat. Medlemsstaten ska vidta alla de åtgärder som krävs för att genomföra den handlingsplanen.

Avdelning XI Åtgärder för att se till att medlemsstaterna följer målen för den gemensamma fiskeripolitiken

Kapitel I Finansiella åtgärder

Kapitel II Stängning av fiskeri

Artikel104¶Stängning av fiskeri på grund av bristande överensstämmelse med målen för den gemensamma fiskeripolitiken

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Om en medlemsstat inte fullgör sina skyldigheter i fråga om genomförandet av en flerårig plan och om kommissionen har belägg för att den bristande efterlevnaden av dessa skyldigheter utgör ett allvarligt hot mot bevarandet av ett bestånd eller en grupp av bestånd, får kommissionen genom genomförandeakter för den berörda medlemsstaten tillfälligt stänga de fisken som berörs av dessa brister.

2. Kommissionen ska skriftligen informera den berörda medlemsstaten om vad den kommit fram till och om den relevanta dokumentationen samt fastställa en tidsfrist på högst tio arbetsdagar inom vilken medlemsstaten ska visa att fiskeriet kan nyttjas på ett säkert sätt.

3. De åtgärder som avses i punkt 1 ska endast tillämpas om medlemsstaten inte svarar på kommissionens framställning inom den tidsfrist som anges i punkt 2 eller om svaret betraktas som otillfredsställande eller klart visar att de åtgärder som krävs inte har vidtagits.

4. Kommissionen ska genom genomförandeakter häva stängningen när medlemsstaten skriftligen på ett för kommissionen tillfredsställande sätt har visat att fiskena kan nyttjas på ett säkert sätt.

Kapitel III Avdrag från och anpassning av kvoter och fiskeansträngning

Artikel105¶Avdrag från kvoterna

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842 och förordning (EU) 2015/812.

1. Om kommissionen har konstaterat att en medlemsstat överskridit de kvoter som den har tilldelats ska kommissionen göra avdrag från denna medlemsstats framtida kvoter.

2. Om överfisket berör den kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd som en medlemsstat förfogar över under ett visst år, ska kommissionen, genom genomförandeakter och efter samråd med den berörda medlemsstaten, under det eller de följande åren göra avdrag från den årliga kvot, tilldelning eller andel som den medlemsstat som gjort sig skyldig till överfiske förfogar över genom att använda en multiplikationsfaktor i enlighet med nedanstående tabell: Överfiske i förhållande till tillåtna landningar Multiplikationsfaktor Upp till 10 % Överfiske * 1,0 Över 10 % och upp till 20 % Överfiske * 1,2 Över 20 % och upp till 40 % Överfiske * 1,4 Över 40 % och upp till 50 % Överfiske * 1,8 Ytterligare överfiske som överstiger 50 % Överfiske * 2,0

Ett avdrag som motsvarar överfisket * 1,00 ska dock tillämpas vid varje fall av överfiske som avser tillåten landning som motsvarar eller underskrider 100 ton.

2a. Med avvikelse från punkt 2 ska kommissionen, vid en eller flera medlemsstaters överfiske av en kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd som unionen förfogar över enligt ett internationellt avtal, genom genomförandeakter och efter samråd med den berörda medlemsstaten, göra avdrag från kvoten, tilldelningen eller andelen för den medlemsstat som gjort sig skyldig till överfiske inom samma tidsram som det avdrag som tillämpas enligt det internationella avtalet och genom att använda en multiplikationsfaktor i enlighet med punkterna 2 och 3.

3. Utöver de multiplikationsfaktorer som avses i punkt 2, och förutsatt att överfisket i förhållande till tillåtna landningar överskrider 10 %, ska en multiplikationsfaktor på 1,5 tillämpas

a) om en medlemsstat upprepade gånger har överskridit sin kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd under de föregående två åren och detta överfiske har lett till avdrag enligt punkt 2,

b) om det i tillgängliga vetenskapliga, tekniska och ekonomiska utlåtanden, särskilt de rapporter som utarbetats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen, slås fast att överfisket utgör ett allvarligt hot mot bevarandet av det berörda beståndet, eller

c) om beståndet omfattas av en flerårig plan.

3a. Genom undantag från punkterna 2 och 3 ska multiplikationsfaktorn inte tillämpas på fångster som är föremål för en landningsskyldighet i enlighet med artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013, under förutsättning att omfattningen av överfisket i förhållande till de mängder som det är tillåtet att landa inte överstiger 10 %.

3a. Med avvikelse från punkterna 2 och 3 gäller att om en multiplikationsfaktor också är tillämplig enligt ett relevant internationellt avtal om unionens andel, ska den multiplikationsfaktor som ska tillämpas på medlemsstatens kvotavdrag som fastställts enligt punkt 2a vara den högsta av de två tillämpliga multiplikationsfaktorerna.

4. Om överfisket berör en kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd som en medlemsstat förfogat över under tidigare år får kommissionen, genom genomförandeakter och efter samråd med den berörda medlemsstaten, göra avdrag från den medlemsstatens framtida kvoter för att ta hänsyn till omfattningen av överfisket.

5. Om ett avdrag inte kan göras enligt punkterna 1 och 2 från den kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd som överfiskats, därför att den berörda medlemsstaten saknar tillgång eller tillräcklig tillgång till kvoten, tilldelningen eller andelen av ett bestånd eller en grupp av bestånd, får kommissionen under det eller de följande åren, genom genomförandeakter och efter samråd med den berörda medlemsstaten, göra avdrag från kvoter för andra bestånd eller grupper av bestånd som medlemsstaten har tillgång till i samma geografiska område eller med samma marknadsvärde i enlighet med punkt 1.

6. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om den anpassade kvoten mot vilken överutnyttjandet ska beräknas, avdrag från kvoterna och tidsperioden för avdragen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel106¶Avdrag från fiskeansträngningen

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842 och förordning (EU) 2015/812.

1. Om kommissionen konstaterat att en medlemsstat har överskridit den fiskeansträngning som den har tilldelats ska kommissionen, genom genomförandeakter och efter samråd med den berörda medlemsstaten, göra avdrag från denna medlemsstats framtida fiskeansträngning.

2. Om fiskeansträngningen som en medlemsstat har tillgång till i ett geografiskt område eller i ett fiske överskrids ska kommissionen under det eller de följande åren, genom genomförandeakter och efter samråd med den berörda medlemsstaten, göra avdrag från den fiskeansträngning som den medlemsstaten har tillgång till i det berörda geografiska området eller fisket genom att använda en multiplikationsfaktor i enlighet med nedanstående tabell: Överfiske i förhållande till tillgänglig fiskeansträngning Multiplikationsfaktor Upp till 10 % Överfiske * 1,0 Över 10 % och upp till 20 % Överfiske * 1,2 Över 20 % och upp till 40 % Överfiske * 1,4 Över 40 % och upp till 50 % Överfiske * 1,8 Ytterligare överfiske som överstiger 50 % Överfiske * 2,0

3. Om ett avdrag enligt punkt 2 inte kan göras från den högsta tillåtna fiskeansträngning för ett bestånd som överskreds därför att den högsta tillåtna fiskeansträngningen för det beståndet inte är tillgänglig eller inte tillräckligt tillgänglig för den berörda medlemsstaten, får kommissionen under det eller de följande åren, genom genomförandeakter och efter samråd med den berörda medlemsstaten, göra avdrag från den fiskeansträngning som den medlemsstaten har tillgång till i samma geografiska område i enlighet med punkt 2.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om den högsta tillåtna fiskeansträngningen mot vilken överutnyttjandet ska beräknas, avdrag från fiskeansträngningen och tidsperioden för avdragen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel107¶Avdrag från kvoter på grund av bristande efterlevnad av reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. När det finns belägg för att en medlemsstat inte efterlever bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och att detta kan leda till ett allvarligt hot mot bevarandet av fiskbestånd för vilka fiskemöjligheter fastställts eller vilka omfattas av ett fiskeansträngningssystem får kommissionen under det eller de följande åren genom genomförandeakter göra avdrag från de årliga kvoter, tilldelningar eller andelar av ett bestånd eller en grupp av bestånd eller från den fiskeansträngning som den medlemsstaten har tillgång till, genom att tillämpa proportionalitetsprincipen med hänsyn till den skada som de berörda bestånden har orsakats.

2. Kommissionen ska skriftligen informera den berörda medlemsstaten om vad den har kommit fram till och fastställa en tidsfrist på högst 15 arbetsdagar inom vilken medlemsstaten ska visa att fiskeriet kan nyttjas på ett säkert sätt.

3. De åtgärder som avses i punkt 1 ska endast tillgripas om medlemsstaten inte svarar på kommissionens framställning inom den tidsfrist som anges i punkt 2 eller om svaret betraktas som otillfredsställande eller klart visar att de åtgärder som krävs inte har vidtagits.

4. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 119a för att komplettera denna förordning med avseende på medlemsstaternas tidsfrist för att visa att fiskena kan nyttjas på ett säkert sätt, det material som ska ingå i medlemsstaternas svar och fastställandet av de mängder som ska dras av med beaktande av

a) den bristande efterlevnadens omfattning och typ,

b) hur allvarligt hotet mot bevarandet av bestånd är,

c) den skada på beståndet som orsakats av den bristande efterlevnaden.

Artikel107a¶Anpassning av fiskemöjligheterna vid en minskning av unionens andel enligt internationella avtal

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

Om en eller flera medlemsstaters överfiske av en kvot, tilldelning eller andel av ett bestånd eller en grupp av bestånd som unionen förfogar över enligt ett internationellt avtal leder till en minskning av unionens andel enligt det internationella avtalet, ska rådet, vid tilldelningen av fiskemöjligheter för det beståndet eller den gruppen av bestånd enligt artikel 43.3. i EUF-fördraget och artikel 16 i förordning (EU) nr 1380/2013 för det år som minskningen avser, anpassa kvoterna för de medlemsstater som inte har överfiskat genom att öka dem till de kvoter som dessa medlemsstater skulle ha fått om unionens andel enligt det internationella avtalet inte hade minskats. Om en sådan anpassning inte kan göras ett visst år på grund av att unionens andel inte räcker till, ska de återstående mängderna anpassas det därpå följande året.

Kapitel IV Nödåtgärder

Artikel108¶Nödåtgärder

Ändrad genom förordning (EU) 2015/812.

1. Om det finns belägg, till exempel på grundval av resultaten av de provtagningar som kommissionen utför, för att fiskeverksamhet och/eller åtgärder som har antagits av en eller flera medlemsstater undergräver de bevarande- och förvaltningsåtgärder som antagits inom ramen för fleråriga planer eller hotar det marina ekosystemet, och detta kräver omedelbara åtgärder, får kommissionen efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ besluta om nödåtgärder som ska tillämpas under högst sex månader. Kommissionen får fatta ett nytt beslut för att förlänga nödåtgärderna i högst sex månader.

2. De nödåtgärder som avses i punkt 1 ska stå i proportion till hotet och får bland annat inbegripa

a) tillfälligt fiskestopp för fartyg som för de berörda medlemsstaternas flagg,

b) stängning av fiskeri,

c) förbud för unionens aktörer att godkänna landningar, placering i burar för gödning eller odling, eller omlastning av fisk och fiskeriprodukter fångade av fartyg som för de berörda medlemsstaternas flagg,

d) förbud att saluföra eller använda fisk och fiskeriprodukter fångade av fartyg som för de berörda medlemsstaternas flagg för andra kommersiella ändamål,

e) förbud att tillhandahålla levande fisk för fiskodling i vatten som faller under de berörda medlemsstaternas jurisdiktion,

f) förbud att ta emot levande fisk fångad av fartyg som för den berörda medlemsstatens flagg för fiskodling i vatten som faller under de andra medlemsstaternas jurisdiktion,

g) förbud för fiskefartyg som för den berörda medlemsstatens flagg att fiska i vatten som faller under andra medlemsstaters jurisdiktion,

h) lämplig modifiering av medlemsstaternas fiskeuppgifter.

3. En medlemsstat ska översända den begäran som avses i punkt 1 samtidigt till kommissionen och de berörda medlemsstaterna. De övriga medlemsstaterna får översända sina skriftliga kommentarer till kommissionen inom fem arbetsdagar efter mottagandet av begäran. Kommissionen ska fatta beslut inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av begäran.

4. Nödåtgärderna ska ha omedelbar verkan. De ska anmälas till de berörda medlemsstaterna och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

5. De berörda medlemsstaterna får hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av anmälan.

6. Rådet får med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom en månad från den dag då hänskjutandet mottogs.

Avdelning XII Uppgifter och information

Kapitel I Analys och granskning av uppgifter

Artikel109¶Allmänna principer för analys av uppgifter

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska upprätta en elektronisk databas för valideringen av data som registrerats i enlighet med denna förordning. Valideringen av registrerade data ska inbegripa korskontroller, analys och kontroll av data.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla data som har registrerats i enlighet med denna förordning är korrekta, fullständiga och lämnas av aktörer, befälhavare eller andra personer som är behöriga enligt denna förordning inom de tidsfrister som fastställs i bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2a. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska följande gälla:

a) Medlemsstaterna ska validera följande data, inbegripet data som registrerats i samband med fiskeavtal som avses i artikel 3.1, med hjälp av automatiserade datoriserade algoritmer och mekanismer:

i) Fartygspositionsdata.

ii) Data om fiskeverksamhet, i synnerhet data om inträde i och utträde ur fiskeområden, fiskeloggböcker, landningsdeklarationer, omlastningsdeklarationer och förhandsanmälningar.

iii) Data om fiskeansträngning.

iv) Data från deklarationer om övertagande, transportdokument och avräkningsnotor.

v) Data från fiskelicenser och fisketillstånd.

vi) Data om kontroll av motorstyrka.

b) Medlemsstaterna ska validera de data som anges i led a med hjälp av särskilt följande data, om de finns tillgängliga:

i) Data från systemet för positionsbestämning.

ii) Data om iakttagelser.

iii) Data från automatiska identifieringssystem.

iv) Data från inspektionsrapporter.

v) Data från kontrollobservatörsrapporter.

vi) Data från elektroniska fjärrövervakningssystem.

3. Valideringssystemet ska göra det möjligt att omedelbart identifiera motstridigheter, felaktigheter och saknade uppgifter.

4. Medlemsstaterna ska se till att databasen tydligt signalerar motstridiga uppgifter som upptäcks i systemet för datavalidering. Databasen ska också flagga för uppgifter som har rättats till och meddela varför rättelsen gjorts.

5. Om en motstridighet i data har identifierats ska den berörda medlemsstaten genomföra och dokumentera nödvändiga undersökningar, analyser och korskontroller. Resultaten av undersökningarna och tillhörande dokumentation ska överföras till kommissionen på begäran. Om det finns skäl att misstänka att en överträdelse har ägt rum, ska medlemsstaten också genomföra utredningar och vidta nödvändiga omedelbara åtgärder i enlighet med artiklarna 85 och 91.

6. Medlemsstaterna ska se till att datum för mottagande, registrering och validering av uppgifter samt för uppföljning av konstaterade motstridigheter tydligt framgår i databasen.

7. Om de uppgifter som avses i punkt 2 inte översänds på elektronisk väg ska medlemsstaterna se till att de utan dröjsmål läggs in manuellt i databasen.

8. Medlemsstaterna ska upprätta och uppdatera en nationell plan för genomförandet av valideringssystemet, omfattande de data som anges i punkt 2a a och b och uppföljningen av motstridigheter. Planen ska innehålla medlemsstatens prioriteringar för validering av data och den uppföljning som därefter görs av motstridigheter, genom en riskbaserad metod. Medlemsstaterna ska lämna in den nationella planen till kommissionen inom två månader från det att den har antagits eller uppdaterats.

9. Om kommissionen till följd av egna undersökningar har upptäckt motstridande uppgifter i en medlemsstats databas får kommissionen, efter att ha förelagt medlemsstaten dokumentation och hört den, kräva att medlemsstaten undersöker anledningen till denna motstridighet och, vid behov, rättar uppgifterna.

10. De databaser som upprättas och de uppgifter som samlas in av medlemsstaterna i enlighet med denna förordning ska anses vara autentiska enligt de villkor som fastställs i nationell rätt.

Artikel110¶Åtkomst till och lagring och behandling av data

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa ständig fjärråtkomst utan förhandsanmälan, för kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet, till följande data i icke-aggregerad form:

a) Data om fiskeverksamhet, inbegripet data som rör fiskeverksamhet i samband med de fiskeavtal som avses i artikel 3.1:

i) Fartygspositionsdata.

ii) Data om fiskeverksamhet, i synnerhet data om inträde i och utträde ur fiskeområden, fiskeloggböcker, landningsdeklarationer, omlastningsdeklarationer och förhandsanmälningar.

iii) Data om fiskeansträngning.

iv) Data från deklarationer om övertagande, transportdokument och avräkningsnotor.

b) Andra kontrolldata:

i) Data om iakttagelser.

ii) Data från fiskelicenser och fisketillstånd.

iii) Data från inspektionsrapporter.

iv) Data om kontroll av motorstyrka.

v) Data från kontrollobservatörsrapporter.

vi) Nationella kontrollprogram.

vii) Förteckningar över nationella tjänstemän.

c) Den elektroniska databasen för kontroll av fullständighet och kvalitet när det gäller insamlade data enligt artikel 109.

2. Kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet får behandla de data som avses i punkt 1 för att fullgöra sina skyldigheter enligt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt när det gäller utförandet av inspektioner, verifikationer, granskningar och undersökningar, eller enligt bestämmelser i avtal med tredjeländer eller internationella organisationer. Dessutom får kommissionen använda sådana data som avses i punkt 1 för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik, särskilt av Eurostat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 och i enlighet med dess uppdrag.

3. I syfte att bedriva vetenskaplig forskning eller tillhandahålla vetenskaplig rådgivning får de data som anges i punkt 1 a i–iv och de data rörande fångster, utkast och landningar som anges i punkt 1 b iii och v vid behov tillhandahållas oberoende vetenskapliga organ som är erkända på unionsnivå, nationell nivå eller internationell nivå. Innan medlemsstaterna överför sådana data ska de överväga om den vetenskapliga forskningen kan bedrivas på grundval av pseudonymiserade eller anonymiserade data.

I alla utlåtanden eller publikationer som bygger på sådana data, ska dessa data vara anonymiserade.

4. Medlemsstaterna ska inrätta, implementera och handha de relevanta fiskeridatabaser som innehåller de data som avses i punkt 1.

5. Medlemsstaterna ska på motiverad begäran av kommissionen översända uppgifter om överträdelser till kommissionen eller till det av kommissionen utsedda organet. Uppgifterna ska särskilt omfatta datumet för överträdelsen, datumet för det slutgiltiga beslutet samt de sanktioner och åtgärder som tillämpats, inbegripet tilldelade prickar.

Artikel111¶Datautbyte

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Varje flaggmedlemsstat ska säkerställa elektroniskt direktutbyte av relevant information med andra berörda medlemsstater, särskilt

a) fartygspositionsdata när dess fiskefartyg befinner sig i en annan medlemsstats vatten,

b) fiskeloggboksinformation, när dess fiskefartyg fiskar i en annan medlemsstats vatten, eller landar eller omlastar i en annan medlemsstats hamnar,

c) landningsdeklarationer och omlastningsdeklarationer, när landningar eller omlastningar sker i hamnar i en annan medlemsstat,

d) förhandsanmälan, när den hamn som fartyget är på väg till ligger i en annan medlemsstat,

e) avräkningsnotor, transportdokument och deklarationer om övertagande, när försäljningen, transporten eller övertagandet äger rum i en annan medlemsstat,

f) inspektions- och kontrollrapporter samt riskanalys för dess fiskefartyg som inspekteras i en annan medlemsstats vatten eller hamnar.

2. Varje kustmedlemsstat ska säkerställa elektroniskt direktutbyte av relevant information med andra berörda medlemsstater och kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet, särskilt genom att skicka

a) information som anges i avräkningsnotor till flaggmedlemsstaten, när den första försäljningen härrör från ett fiskefartyg som för en annan medlemsstats flagg,

b) information som anges i deklarationer om övertagande, när fisk lagras i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten eller landningsmedlemsstaten,

c) information som anges i avräkningsnotor och deklarationer om övertagande till landningsmedlemsstaten,

d) transportdokument till flaggmedlemsstaten, destinations- och transiteringsmedlemsstaten för transporten,

e) inspektions- och kontrollrapporter.

3. Varje flaggmedlemsstat ska säkerställa elektroniskt direktutbyte av relevant information rörande fartyg som för dess flagg med kommissionen eller med det av kommissionen utsedda organet, särskilt

a) fartygspositionsdata,

b) fiskeloggboksinformation,

c) landningsdeklarationer och omlastningsdeklarationer,

d) förhandsanmälan,

e) avräkningsnotor, transportdokument och deklarationer om övertagande,

f) inspektions- och kontrollrapporter.

Artikel111a¶Enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelser om data

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

Vid genomförande av bestämmelserna i detta kapitel får kommissionen genom genomförandeakter fastställa närmare bestämmelser om

a) datakvalitet, iakttagande av tidsfristerna för aktörernas inlämning av data och validering av data, bland annat korskontroller, analyser och verifikationer,

b) datautbyte mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet

c) åtkomst till data för kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet,

d) åtkomst till data för unionens vetenskapliga organ och Eurostat,

e) driftskompatibilitet och standardisering när det gäller databaser,

f) de data som anges i artikel 110.1 och 110.2, inklusive ytterligare särskilda skyddsåtgärder för behandling av personuppgifter och säkerhetsregler som är tillämpliga på databaser.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Kapitel II Datakonfidentialitet

Artikel112¶Skydd av personuppgifter

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725 samt de nationella bestämmelser som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 är tillämpliga på medlemsstaternas, kommissionens och det av kommissionens utsedda organets behandling av personuppgifter enligt den här förordningen.

2. Personuppgifter som samlats in enligt denna förordning får endast behandlas för följande ändamål, förutsatt att dessa ändamål inte kan uppnås med data som inte möjliggör identifiering av den registrerade:

a) Övervakning av fiskemöjligheter, inbegripet kvotutnyttjande.

b) Validering av data.

c) Övervakning av fiskeverksamhet som bedrivs av unionsfiskefartyg eller fiskeverksamhet som bedrivs av fiskefartyg i unionens vatten.

d) Övervakning av medlemsstaternas kontroll av fiskeverksamheten och i leveranskedjan.

e) Inspektioner, verifikationer, granskningar och undersökningar.

f) Utarbetande och efterlevnad av internationella avtal och bevarandeåtgärder.

g) Riskhantering, utvärderingar av politik och konsekvensanalyser.

h) Vetenskaplig forskning och vetenskaplig rådgivning samt framställning av statistik.

i) Undersökningar av klagomål och överträdelser och rättsliga eller administrativa förfaranden.

j) Fastställande eller tillhandahållande av bevis på enskilda fartygs, medlemsstaters eller unionens fiskerättigheter.

3. Personuppgifter som samlats in enligt denna förordning får inte lagras längre än vad som är nödvändigt för de ändamål som anges i punkt 2 och under alla omständigheter inte längre än fem år från det datum då medlemsstaten eller kommissionen erhåller uppgifterna i fråga.

4. Genom undantag från punkt 3

a) får personuppgifter som samlats in enligt denna förordning inte lagras längre än vad som är nödvändigt för de ändamål som anges i punkt 2 e och i och under alla omständigheter inte längre än till dess att de aktuella administrativa eller rättsliga förfarandena avslutats eller än den tid som behövs för tillämpningen av sanktioner enligt denna förordning, såsom pricksystemet,

b) får personuppgifter i sådan information som anges i artikel 109.2a a i–v inte lagras längre än vad som är nödvändigt för de ändamål som anges i punkt 2 f och j i den här artikeln och under alla omständigheter inte längre än tio år från det datum då medlemsstaten, kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet erhåller uppgifterna i fråga,

c) får personuppgifter i sådan information som anges i artikel 109.2a a i–iv inte lagras längre än vad som är nödvändigt för de ändamål som anges i punkt 2 g och h i den här artikeln och under alla omständigheter inte längre än 25 år från det datum då medlemsstaten, kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet erhåller uppgifterna i fråga; om informationen bevaras under en längre tidsperiod, om så är nödvändigt för de ändamål som anges i punkt 2 g och h i den här artikeln, ska personuppgifterna vara anonymiserade eller pseudonymiserade.

5. Medlemsstaternas myndigheter ska betraktas som personuppgiftsansvariga enligt definitionen i artikel 4.7 i förordning (EU) 2016/679 när det gäller behandling av personuppgifter som de samlat in enligt den här förordningen.

6. Kommissionen ska betraktas som personuppgiftsansvarig enligt definitionen i artikel 3.8 i förordning (EU) 2018/1725 när det gäller behandling av personuppgifter som den samlat in enligt den här förordningen.

7. Kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet och medlemsstaternas myndigheter ska garantera säkerheten vid behandling av personuppgifter som sker i enlighet med denna förordning. Kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet och medlemsstaternas myndigheter ska samarbeta angående säkerhetsrelaterade uppgifter.

8. Kommissionen ska i synnerhet vidta nödvändiga åtgärder, inbegripet en säkerhetsplan, en kontinuitetsplan och en katastrofplan, i syfte att

a) fysiskt skydda data, bland annat genom att utarbeta beredskapsplaner för skydd av kritisk infrastruktur,

b) hindra obehöriga från att läsa, kopiera, ändra eller avlägsna datamedier,

c) hindra obehörigt införande av data och hindra obehöriga från att skaffa sig kännedom om, ändra eller radera lagrade personuppgifter,

d) hindra obehörig behandling av data och hindra obehöriga från att kopiera, ändra eller radera data,

e) säkerställa att personer som har åtkomstbehörighet till de relevanta fiskeridatabaserna endast har åtkomst till de data för vilka de är behöriga, och endast med hjälp av individuella användaridentiteter och skyddade åtkomstmetoder,

f) säkerställa att det är möjligt att kontrollera och fastställa till vilka organ personuppgifter får överföras och vilka data som har behandlats i relevanta databaser, när detta har gjorts, av vem och för vilket ändamål.

g) hindra obehörig läsning, kopiering, ändring eller radering av personuppgifter i samband med överföring av personuppgifter till eller från de relevanta fiskeridatabaserna eller under transport av datamedier, särskilt med hjälp av lämplig krypteringsteknik,

h) övervaka att de säkerhetsåtgärder som avses i denna punkt är ändamålsenliga och vidta nödvändiga organisatoriska åtgärder i fråga om inre övervakning för att säkerställa att denna förordning efterlevs.

9. Medlemsstaternas myndigheter ska vidta åtgärder som är likvärdiga med dem som avses i punkt 8 vad gäller säkerheten vid behandling av personuppgifter som utförs av de myndigheter som har åtkomsträtt till någon av de relevanta fiskeridatabaserna.

Artikel113¶Tystnadsplikt och företagshemligheter

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842 och förordning (EU) 2015/812.

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta alla åtgärder som krävs för att se till att data som omfattas av tystnadsplikt och som utgör företagshemligheter och som samlas in, mottas och överförs inom ramen för denna förordning behandlas i enlighet med tillämpliga regler om tystnadsplikt och företagshemligheter.

2. De data som avses i punkt 1 och som utväxlas mellan medlemsstaterna och kommissionen får överföras till andra personer än de personer i medlemsstaterna eller i kommissionen eller i det av kommissionen utsedda organet vars arbetsuppgifter kräver att de har tillgång till sådana data endast om den medlemsstat, kommissionen eller det av kommissionen utsedda organ som tillhandahåller dessa data ger sitt samtycke. Medlemsstaten, kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet ska vid vägran ange skälen för sin vägran att överföra dessa data. Om en begäran om samtycke inte besvarats inom en månad ska det betraktas som att samtycke getts.

3. De data som avses i punkt 1 får inte användas för annat ändamål än det som anges i denna förordning, om inte medlemsstaten, kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet som har tillhandhållit dessa data ger sitt samtycke, och under förutsättning att gällande bestämmelser i den medlemsstat vars myndighet tar emot dessa data inte förbjuder en sådan användning. Medlemsstaten, kommissionen eller det av kommissionen utsedda organet ska vid vägran ange skälen för sin vägran.

4. Uppgifter som inom ramen för denna förordning lämnas ut till personer som arbetar för behöriga myndigheter, domstolar, andra offentliga myndigheter och kommissionen eller det organ som den har utsett, och vilkas offentliggörande skulle undergräva

a) skyddet för den enskildes privatliv och integritet, i enlighet med unionslagstiftningen om skydd av personuppgifter,

b) en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter,

c) rättsliga förfaranden och juridisk rådgivning, eller

d) inspektioners eller undersökningars räckvidd,

ska omfattas av tillämpliga bestämmelser om sekretess. Uppgifter får alltid röjas om de är nödvändiga för att se till att en överträdelse av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken upphör eller att överträdelsen förbjuds.

5. De uppgifter som avses i punkt 1 ska åtnjuta samma skydd som liknande uppgifter åtnjuter enligt nationell rätt i den medlemsstat som erhåller dem och enligt motsvarande bestämmelser som är tillämpliga på unionens institutioner.

6. Denna artikel får inte tolkas som ett hinder för att de uppgifter som erhålls enligt denna förordning används inom ramen för sådana rättsliga åtgärder eller förfaranden som inleds senare på grund av att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken inte har följts. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som lämnar uppgifterna ska informeras om alla de fall då dessa uppgifter används i detta syfte.

7. Denna artikel påverkar inte de skyldigheter som följer av internationella konventioner om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

Kapitel III Officiella webbplatser

Artikel114¶Officiella webbplatser

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

Vid tillämpning av denna förordning ska medlemsstaterna upprätta officiella webbplatser för aktörer och allmänheten som innehåller minst den information som anges i artikel 115, och hålla webbplatserna uppdaterade.

Artikel115¶De officiella webbplatsernas innehåll

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

På sina officiella webbplatser ska medlemsstaterna utan dröjsmål offentliggöra eller tillhandahålla en direkt länk till följande information:

a) Namn på och adresser till de behöriga myndigheter som ansvarar för utfärdande av fiskelicenser enligt artikel 6 och fisketillstånd enligt artiklarna 7 och 7a.

b) Den förteckning över utsedda hamnar för omlastning som avses i artikel 20, med angivande av deras öppethållandetider.

c) En månad efter det att en flerårig plan har trätt i kraft och efter godkännande av kommissionen, den förteckning över utsedda hamnar som avses i artikel 43, med angivande av deras öppethållandetider, och 30 dagar därefter villkoren för registrering och rapportering av mängder av de arter som omfattas av den fleråriga planen för varje landning.

d) Beslut om införande av realtidsstängningar, inklusive en tydlig definition av den geografiska utbredningen av de påverkade fångstplatserna, stängningens varaktighet och villkoren för fiske i det området under stängningen.

e) Uppgifter om kontaktpunkter för överföring och inlämning av fiskeloggböcker, förhandsanmälningar, omlastningsdeklarationer, landningsdeklarationer, avräkningsnotor, deklarationer om övertagande och transportdokument enligt artiklarna 14, 17, 20, 23, 54d, 55, 62, 66 och 68.

f) Kartor med koordinater för områden med tillfälliga realtidsstängningar, med angivande av stängningens längd och villkoren för fiske i de områdena under stängningen.

g) Beslut att stänga ett fiske enligt artikel 35, inklusive alla de uppgifter som krävs.

h) En förteckning över områden med fiskebegränsning och gällande begränsningar.

i) En förteckning över aktörer som har tillstånd att utföra vägningar enligt artikel 60.5, med angivande av hamn och vägningsanläggning.

j) Det nationella kontrollprogram som avses i artikel 93a, förutom de delar vilkas offentliggörande skulle kunna undergräva kontrollens effektivitet.

k) Den årliga rapporten om kontroll och inspektioner och en länk till kommissionens webbplats, inklusive den sammanställning av informationen från rapporterna som avses i artikel 93b.1.

l) Den kortare period för förhandsanmälan som fastställs enligt artikel 17.1a.

Avdelning XIII Genomförande

Artikel117¶Administrativt samarbete

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. De myndigheter som ansvarar för tillämpningen av denna förordning i medlemsstaterna ska samarbeta med varandra, med de behöriga myndigheterna i tredjeländer, med kommissionen och det organ som den har utsett för att säkerställa att denna förordning efterlevs.

2. För de syften som avses i punkt 1 ska det upprättas ett system för ömsesidigt bistånd, vilket ska innehålla regler om informationsutbyte, på begäran eller spontant.

3. Den medlemsstat där fiskeverksamhet har ägt rum ska på kommissionens begära sända in alla relevant information till kommissionen på elektronisk väg, samtidigt som den sänder den till fiskefartygets flaggmedlemsstat.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa regler om ömsesidigt bistånd med avseende på

a) administrativt samarbete mellan medlemsstater, tredjeländer, kommissionen och det av kommissionen utsedda organet,

b) utseende av medlemsstaternas enda myndighet,

c) meddelande om uppföljningsåtgärder som nationella myndigheter vidtagit för att underlätta informationsutbyte,

d) begäranden om bistånd, inklusive begäranden om information, åtgärder och administrativa anmälningar och fastställande av tidsfrister för svar,

e) information utan föregående begäran,

f) medlemsstaternas förbindelser med kommissionen och tredjeländer.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel118¶Rapporteringsskyldigheter

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Medlemsstaterna ska vart femte år överlämna en rapport till kommissionen om hur denna förordning tillämpas.

2. På grundval av medlemsstaternas rapporter och sina egna iakttagelser ska kommissionen vart femte år sammanställa en rapport som ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

3. Kommissionen ska göra en utvärdering av denna förordnings inverkan på den gemensamma fiskeripolitiken fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

4. Medlemsstaterna ska översända en rapport till kommissionen, med angivande av de bestämmelser som har tillämpats för att utarbeta rapporter över grundläggande uppgifter.

5. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa regler om innehåll och format när det gäller medlemsstaternas rapporter.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2.

Artikel119¶Kommittéförfarande

Ändrad genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för fiske och vattenbruk som inrättats genom artikel 47 i förordning (EU) nr 1380/2013. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel119a¶Utövande av delegeringen

Införd genom förordning (EU) 2023/2842.

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 9a.5, 15b.1, 17.6, 21.6, 22.3, 24.4, 41.4, 44.4, 58.10, 58.11, 58.12, 60a.2, 73.9, 74.11, 75.2, 90.4, 92.12och 107.4 ges till kommissionen tills vidare.

3. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 9a.5, 15b.1, 17.6, 21.6, 22.3, 24.4, 41.4, 44.4, 58.10, 58.11, 58.12, 60a.2, 73.9, 74.11, 75.2, 90.4, 92.12och 107.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 9a.5, 15b.1, 17.6, 21.6, 22.3, 24.4, 41.4, 44.4, 58.10, 58.11, 58.12, 60a.2, 73.9, 74.11, 75.2, 90.4, 92.12 och 107.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Avsnitt XIV Ändringar och upphävanden

Artikel121¶Ändringar av andra förordningar

1. I förordning (EG) nr 847/96 ska artikel 5 utgå.

2. Förordning (EG) nr 2371/2002 ska ändras på följande sätt:

a) Artikel 21 ska ersättas med följande:

”Artikel 21 Gemenskapssystem för kontroll och verkställighet

Tillträdet till vatten och resurser och den verksamhet som avses i artikel 1 ska kontrolleras och efterlevnaden av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken säkerställas. I det syftet ska ett gemenskapssystem för kontroll, inspektion och verkställighet av att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken följs upprättas.”

b) Artiklarna 22–28 ska utgå.

3. I rådets förordning (EG) nr 811/2004 av den 21 april 2004 om åtgärder för återhämtning av det nordliga kummelbeståndet ska artiklarna 7, 8, 10, 11, 12 och 13 utgå.

4. I rådets förordning (EG) nr 2115/2005 av den 20 december 2005 om upprättande av en återhämtningsplan för liten hälleflundra inom ramen för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del ska artikel 7 utgå.

5. I rådets förordning (EG) nr 2166/2005 av den 20 december 2005 om fastställande av återhämtningsåtgärder för bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön ska kapitel IV utgå.

6. I rådets förordning (EG) nr 388/2006 av den 23 februari 2006 om upprättande av en flerårig plan för hållbart utnyttjande av beståndet av tunga i Biscayabukten ska kapitel IV utgå.

7. I rådets förordning (EG) nr 509/2007 av den 7 maj 2007 om upprättande av en flerårig plan för hållbart utnyttjande av beståndet av tunga i västra delen av Engelska kanalen ska kapitel IV utgå.

8. I rådets förordning (EG) nr 676/2007 av den 11 juni 2007 om upprättande av en flerårig plan för fiske som utnyttjar bestånden av rödspätta och tunga i Nordsjön ska kapitel IV utgå.

9. I rådets förordning (EG) nr 1098/2007 av den 18 september 2007 om upprättande av en flerårig plan för torskbestånden i Östersjön och det fiske som utnyttjar de bestånden ska artiklarna 10.3, 10.4, 11.2, 11.3, 12, 13, 15, 18.2, 18.3, 19, 20, 22 andra stycket, 23, 24 och 25 utgå.

10. I rådets förordning (EG) nr 1300/2008 av den 18 december 2008 om fastställande av en flerårig plan för sillbeståndet i området väster om Skottland och för fisket efter det beståndet ska artiklarna 5 och 6 utgå.

11. I rådets förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden ska artiklarna 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 26, 27, 28 och 29 utgå.

Artikel122¶Upphävande

1. Förordning (EEG) nr 2847/93 ska upphöra att gälla, med undantag av artiklarna 6, 8 och 11, som ska upphöra att gälla med verkan från den dag då tillämpningsföreskrifterna för artiklarna 14, 21 och 23 i den här förordningen träder i kraft, och av artikel 5, artikel 9.5 samt artiklarna 13, 21 och 34, vilka ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2011.

2. Förordning (EG) nr 1627/94 ska upphöra att gälla med verkan från och med den dag då tillämpningsföreskrifterna för artikel 7 i den här förordningen träder i kraft.

3. Förordning (EG) nr 1966/2006 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2011.

Artikel123¶Hänvisningar

Hänvisningar till de förordningar och bestämmelser som upphör att gälla i enlighet med artikel 121 ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Avdelning XIV Slutbestämmelser

Artikel124¶Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2010.

a) Artiklarna 33.6, 33.9, 37, 43, 58, 60, 61, 63, 67, 68, 73, 78, 84, 90.2, 90.3, 90.4, 93, 117, 121.3–121.11 ska tillämpas från och med den 1 januari 2011.

b) Artiklarna 6, 7, 14, 21 och 23 ska tillämpas från och med dagen för tillämpningsföreskrifternas ikraftträdande.

c) Artikel 92 ska tillämpas sex månader efter dagen för tillämpningsföreskrifternas ikraftträdande.

BILAGA I

Mål

Varje medlemsstat ska fastställa särskilda riktmärken för inspektionerna i enlighet med denna bilaga.

Strategi

Inspektioner och tillsyn av fiskeverksamhet ska koncentreras till fiskefartyg som sannolikt fångar arter som omfattas av en flerårig plan. Slumpmässiga inspektioner av transporter och saluföring av arter som omfattas av en flerårig plan ska användas som en kompletterande mekanism för korskontroller i syfte att testa inspektionernas och tillsynens effektivitet.

Prioriteringar

Olika redskapstyper ska prioriteras olika högt, beroende på i vilken utsträckning flottorna påverkas av begränsningar av fiskemöjligheterna. Av det skälet ska varje medlemsstat fastställa särskilda prioriteringar.

Mål för riktmärkena

Senast en månad efter det att en förordning om fastställande av en flerårig plan träder i kraft ska medlemsstaterna genomföra sina inspektionsplaner med hänsyn till nedanstående mål.

Medlemsstaterna ska ange vilken provtagningsstrategi som ska användas och beskriva denna.

Kommissionen ska på begäran få tillgång till den provtagningsplan som medlemsstaten använder.

a) Inspektionsnivå i hamnar Som allmän regel ska noggrannheten minst motsvara vad en enkel slumpmässig provtagning skulle resultera i, där inspektionerna ska omfatta 20 % av vikten av alla landningar av arter som omfattas av en flerårig plan i en medlemsstat sett till vikten.

b) Inspektionsnivå avseende saluföring Inspektion av 5 % av de mängder av arter som omfattas av en flerårig plan som utbjuds till försäljning vid auktioner.

c) Inspektionsnivå till havs Flexibelt riktmärke: ska fastställas efter en ingående granskning av fiskeverksamheten i varje område. Riktmärken till havs ska avse antalet patrulleringsdagar till havs i förvaltningsområdena, om möjligt med separata riktmärken för dagar då särskilda områden patrulleras.

d) Inspektionsnivå för flygövervakning Flexibelt riktmärke: ska fastställas efter en ingående granskning av fiskeverksamheten i varje område och med hänsyn till de resurser som medlemsstaten har tillgång till.

BILAGA II

BILAGA III

BILAGA IV

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (EUT L 354, 28.12.2013, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/473 av den 19 mars 2019 om Europeiska fiskerikontrollbyrån (EUT L 83, 25.3.2019, s. 18).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/352 av den 15 februari 2017 om inrättande av en ram för tillhandahållande av hamntjänster och gemensamma regler för finansiell insyn i hamnar (EUT L 57, 3.3.2017, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 av den 20 juni 2019 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1380/2013, (EU) 2016/1139, (EU) 2018/973, (EU) 2019/472 och (EU) 2019/1022, samt om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005 (EUT L 198, 25.7.2019, s. 105).

6 EUT L 128, 21.5.2005, s. 1.

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403 av den 12 december 2017 om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1006/2008 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 81).

8 Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett unionssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999 (EUT L 286, 29.10.2008, s. 1).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 av den 17 maj 2017 om upprättande av en unionsram för insamling, förvaltning och användning av data inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskaplig rådgivning rörande den gemensamma fiskeripolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 199/2008 (EUT L 157, 20.6.2017, s. 1).

10 Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1)

11 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

12 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2053 av den 13 september 2023 om upprättande av en flerårig förvaltningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet, om ändring av förordningarna (EG) nr 1936/2001, (EU) 2017/2107 och (EU) 2019/833 och om upphävande av förordning (EU) 2016/1627 (EUT L 238, 27.9.2023, s. 1).

14 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 av den 6 juli 2016 om upprättande av en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av rådets förordning (EG) nr 2187/2005 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007 (EUT L 191, 15.7.2016, s. 1).

16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 23).

17 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.

18 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

20 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

21 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

22 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

23 EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.”

24 EUT L 150, 30.4.2004, s. 1.

25 EUT L 340, 23.12.2005, s. 3.

26 EUT L 345, 28.12.2005, s. 5.

27 EUT L 65, 7.3.2006, s. 1.

28 EUT L 122, 11.5.2007, s. 7.

29 EUT L 157, 19.6.2007, s. 1.

30 EUT L 248, 22.9.2007, s. 1.

31 EUT L 344, 20.12.2008, s. 6.

32 EUT L 348, 24.12.2008, s. 20.

33 Vid beräkningen av värdet av de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits genom att en överträdelse begåtts som avses i denna bilaga ska medlemsstaterna beakta nationella priser vid första försäljningen, priser som fastställts på de viktigaste internationella marknader som är relevanta för arten och fångstområdet i fråga eller priserna på Eumofas (EU-organet för marknadsbevakning av fiskeri- och vattenbruksprodukter) plattform vid den tidpunkt då överträdelsen begicks.