Migrationsöverdomstolens avgörande i MIG 2025:14

Fakta om rättsliga kommentarer

Rättsliga kommentarer utgör Migrationsverkets uttalanden om hur ett domstolsavgörande bör tolkas. De är styrande för myndighetens medarbetare och beslutas av chefen för rättsavdelningen.

Rättsliga kommentarer förs in i en särskild dokumentserie, RK-serie. Dokumentserien är gemensam för hela myndigheten. Beslut om fastställande, ändringar och upphävande av en rättslig kommentar förs in i beslutsdokumentserien för chefen för rättsavdelningen.

1 Syfte

Denna rättsliga kommentar förklarar hur Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2025:14 ska tolkas och hanteras samt ger stöd i handläggningen av ärenden om uppehållstillstånd som rör syskon till ensamkommande barn som ansöker med sina föräldrar.

2 Migrationsöverdomstolens avgörande i MIG 2025:14

Den 9 december 2025 meddelade Migrationsöverdomstolen dom i mål MIG 2025:14 med följande sammanfattning.

Målet rörde frågan om anhöriginvandring för föräldrar och syskon till AA som hade beviljats permanent uppehållstillstånd som flykting i oktober 2022. AA:s föräldrar och underåriga syskon ansökte om uppehållstillstånd för att återförenas med henne. Vid tidpunkten för ansökningarna var AA och hennes syskon underåriga. Föräldrarna beviljades tidsbegränsade uppehållstillstånd på grund av anknytning till AA medan syskonens ansökningar avslogs av Migrationsverket och migrationsdomstolen.

Av Migrationsöverdomstolens avgörande kan bland annat följande utläsas.

Till följd av ändringar i utlänningslagen beviljas numera tidsbegränsade istället för permanenta uppehållstillstånd på grund av anknytning (5 kap. 3 g § utlänningslagen [2005:716]) . Detta medför att föräldrar som huvudregel inte längre kan vara anknytningspersoner till sina medsökande barn.

En av frågorna i EU-domstolens mål C-560/20 var om EU-rätten krävde att en vuxen syster beviljades uppehållstillstånd, om konsekvensen annars skulle bli att ett flyktingbarn tvingades avstå sin rätt till familjeåterförening. Föräldrarna var de enda som kunde ta hand om den allvarligt sjuka systern och gav henne daglig personlig omvårdnad. Det var därför omöjligt för dem att lämna henne ensam och återförenas med sitt barn.

Att det ensamkommande barnet förlorade sin rätt till familjeåterförening med föräldrarna för att systern nekades uppehållstillstånd skulle strida mot både familjeåterföreningsdirektivets syfte och de krav för respekten för privat- och familjelivet och underårigas rättigheter som följer av EU:s rättighetsstadga .

Det hade i MIG 2025:14 inte framkommit några sådana exceptionella omständigheter som i mål C-560/20. Frågan var i stället om omständigheten att syskonen var underåriga var tillräcklig för att de skulle beviljas uppehållstillstånd.

Underåriga är normalt sett beroende av sina föräldrars omvårdnad och har en rätt att upprätthålla relationen med båda sina föräldrar. Så länge det inte finns omständigheter som tyder på att en underårig inte har ett beroendeförhållande till sina föräldrar, till exempel på grund av giftermål eller att omvårdnaden sköts av någon annan än föräldrarna, bör utgångspunkten vara att det finns ett sådant beroendeförhållande som medför att det är omöjligt för föräldrarna att förena sig med det ensamkommande flyktingbarnet utan att ta med sig underåriga syskon. Att neka tillstånd till underåriga syskon skulle i sådana situationer medföra att det ensamkommande flyktingbarnet förlorade sin ovillkorliga rätt till återförening med föräldrarna.

I likhet med underinstanserna ansåg Migrationsöverdomstolen att det inte fanns ett särskilt beroendeförhållande mellan AA och hennes syskon eller att det fanns synnerliga skäl för att bevilja dem uppehållstillstånd. Syskonen kunde därför inte beviljas uppehållstillstånd med stöd av då gällande 5 kap. 3 a § första stycket 2 eller tredje stycket 3 utlänningslagen.

AA var 19 år vid tidpunkten för Migrationsöverdomstolens avgörande, men skulle anses vara ett barn vid prövningen av syskonens ansökningar. Syskonen var, eller var vid ansökningstillfället, underåriga. Det hade inte kommit fram några omständigheter som tydde på att de inte var beroende av sina föräldrar för sin dagliga omvårdnad. Föräldrarna kunde därför inte återförenas med AA utan att ta med sig syskonen. Att neka syskonen uppehållstillstånd skulle därför medföra att AA:s rätt till familjeåterförening med föräldrarna gick förlorad. Syskonen hade därför rätt till uppehållstillstånd förutsatt att de uppfyllde övriga förutsättningar för sådant tillstånd.

3 Migrationsverkets tolkning

3.1 Syskon till ensamkommande barn med flyktingstatus har rätt till uppehållstillstånd

Förutsättningarna för familjeåterförening mellan ett flyktingbarn och dess föräldrar regleras numera i 5 kap. 3 d § första stycket utlänningslagen.

Rätten till familjeåterförening finns för ensamkommande barn med flyktingstatus, medan föräldrar till subsidiärt skyddsbehövande barn får beviljas uppehållstillstånd.

Rätten till familjeåterförening för syskon grundar sig på familjeåterföreningsdirektivet – som reglerar rätten till familjeåterförening för flyktingar, inte subsidiärt skyddsbehövande . Ett av syftena med ändringarna i utlänningslagen den 1 oktober 2026 var att anpassa reglerna om vem som kan beviljas uppehållstillstånd som anhörig i Sverige till EU:s rättsliga miniminivåer. En av de ändringar som genomfördes i och med prop. 2025/26:301 innebär att barn med subsidiär skyddsstatus inte längre har samma rätt till familjeåterförening som barn med flyktingstatus, för vilka rätten till familjeåterförening regleras i familjeåterföreningsdirektivet. Ändringarna innebär också att EU-domstolens praxis inte nödvändigtvis påverkar tillämpningen av de regler i utlänningslagen som inte har sitt ursprung i familjeåterföreningsdirektivet. Migrationsöverdomstolens avgörande i MIG 2025:14, och EU-domstolens dom i mål nr. C-560/20, rör familjeåterförening mellan föräldrar och syskon till ett ensamkommande barn med flyktingstatus. Denna praxis har därför, och mot ovanstående bakgrund, ingen direkt påverkan på möjligheten till uppehållstillstånd för syskon till barn med subsidiär skyddsstatus i Sverige.

Migrationsöverdomstolen uttalade i MIG 2025:14 bland annat att det inte fanns något särskilt beroendeförhållande mellan AA och hennes syskon och att det i det aktuella fallet inte heller fanns sådana synnerliga skäl för uppehållstillstånd som avses i (då gällande, numera 5 kap. 3 h § utlänningslagen) 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen. AA:s syskon hade emellertid rätt till uppehållstillstånd, på grund av familjeåterföreningsdirektivet och EU:s rättighetsstadga, förutsatt att det inte fanns omständigheter som tydde på att de inte var beroende av sina föräldrar. Vidare uttalade Migrationsöverdomstolen att rätten till uppehållstillstånd för syskonen förutsatte ”att syskonen uppfyllde övriga förutsättningar för sådant tillstånd”.

Det innebär sammanfattningsvis följande för bedömningen i fall som rör syskon till ensamkommande barn med flyktingstatus i Sverige, där föräldrarna kan beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till barnet.

Så länge det inte finns omständigheter som tyder på att barnet saknar ett beroendeförhållande till sina föräldrar, till exempel på grund av giftermål eller att omvårdnaden sköts av någon annan än föräldrarna, är utgångspunkten att det finns ett beroendeförhållande som medför att det är omöjligt för föräldrarna att förena sig med det ensamkommande flyktingbarnet utan att ta med sig underåriga syskon. Ett av AA:s syskon i MIG 2025:14 hade fyllt 18 år vid tidpunkten för Migrationsöverdomstolens avgörande, men beviljades uppehållstillstånd på samma villkor som de underåriga syskonen.

Utgångspunkten är alltså att det finns ett beroendeförhållande som kan ligga till grund för uppehållstillstånd mellan en förälder och ett barn, både för underåriga och sådana som har fyllt 18 år vid prövningstillfället men var underåriga vid tidpunkten för ansökan. Sådana barn kan alltså ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Även ett vuxet syskon, som vid tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd ännu inte hade fyllt 18 år, kan ha rätt till uppehållstillstånd i dessa fall. Det ska däremot göras en individuell bedömning av omständigheterna. Vid bedömningen får hänsyn bl.a. tas till den omständigheten att möjligheterna att leva ett självständigt liv utan sina föräldrar i allmänhet anses öka med åldern. Någon bedömning av barnets bästa ska inte göras för ett vuxet syskon, även om ansökan gjordes innan syskonet fyllde 18 år.

Det framgår inte av Migrationsöverdomstolens avgörande med stöd av vilka bestämmelser ett uppehållstillstånd för syskon till ensamkommande barn med flyktingstatus ska beviljas eller om rätten till uppehållstillstånd härleds från syskonet med skyddsstatus i Sverige eller från föräldrarna som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning i Sverige. Eftersom det inte framgår av domskälen vilka regler som ska användas för att bevilja ett uppehållstillstånd är det också oklart vad som avses med ”övriga förutsättningar” för uppehållstillstånd i sammanhanget.

För vuxna barn, som har uppnått myndighetsålder redan vid tiden för ansökan, finns ingen rätt till uppehållstillstånd enligt MIG 2025:14 och exempelvis 5 kap. 3, 3 a eller 3 g § utlänningslagen. Det kan emellertid, undantagsvis, finnas ett sådant beroendeförhållande mellan ett vuxet barn och dess föräldrar som innebär att det ensamkommande barnets rätt till familjeåterförening med föräldrarna går förlorad om det vuxna barnet inte beviljas uppehållstillstånd. I en sådan situation får det göras en bedömning av om det finns förutsättningar för uppehållstillstånd enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 g-h §§ utlänningslagen.

Det kan förekomma att bara en av det ensamkommande barnets föräldrar ansöker om – eller kan beviljas – uppehållstillstånd i Sverige. I en sådan situation får det göras en individuell bedömning av förhållandet mellan syskonet och föräldern, eller föräldrarna, orsaken till att bara en förälder kan beviljas uppehållstillstånd i Sverige och vilka konsekvenserna blir om syskonet nekas tillstånd. Avgörande för bedömningen är om följden av att neka syskonet uppehållstillstånd blir att anknytningspersonens rätt till familjeåterförening med föräldern går förlorad.

3.2 Tillämpliga regler för syskon till ensamkommande barn med flyktingstatus

En viktig fråga är från vem rätten till uppehållstillstånd härleds, och vilka regler som ska användas för att bevilja uppehållstillstånd för syskon till ensamkommande barn som har rätt till familjeåterförening. Migrationsöverdomstolen har bl.a. uttalat att rätten till uppehållstillstånd för syskon grundar sig på risken för att ett ensamkommande barn med flyktingstatus – om syskonen nekades

uppehållstillstånd – skulle förlora sin ovillkorliga rätt till familjeåterförening med föräldrarna.

Samtidigt anges i avgörandet att underåriga normalt sett är beroende av sina föräldrars omvårdnad och har en rätt att upprätthålla relationen med båda sina föräldrar, och att utgångspunkten är att det finns ett sådant beroendeförhållande mellan ett barn och dess föräldrar som medför att det är omöjligt för föräldrarna att förena sig med ett ensamkommande flyktingbarn utan att ta med sig underåriga syskon.

I samband med den översyn av reglerna i utlänningslagen som rör anhöriginvandring, som färdigställdes före Migrationsöverdomstolens avgörande i MIG 2025:14, har utredningen om Skärpta villkor för anhöriginvandring framfört bland annat följande.

I propositionen som efterföljde utredningen anges att några remissinstanser, bl.a. Migrationsverket, efterfrågar en särskild bestämmelse om uppehållstillstånd för syskon till ensamkommande barn, som skulle förenkla tillämpningen och göra den mer enhetlig, förutsebar och rättssäker. Regeringen har emellertid bedömt, i likhet med utredningen, att det inte finns tillräckliga skäl för att införa en särskild regel om uppehållstillstånd för syskon till ensamkommande barn. Sådana situationer som inte omfattas av förslagen bör istället lämpligen hanteras inom ramen för det befintliga regelverket.

Frågan är då vilka bestämmelser i det befintliga regelverket som ska tillämpas för att bevilja uppehållstillstånd i de fall det finns en sådan rätt för syskon till ensamkommande barn.

Enligt Migrationsöverdomstolen (i MIG 2025:14) saknades det förutsättningar för uppehållstillstånd för syskonen enligt tillämpliga regler i då gällande 5 kap. 3 a § utlänningslagen . Att syskon till ensamkommande barn enligt avgörandet har en rätt till uppehållstillstånd som grundar sig på unionsrätten – framför allt familjeåterföreningsdirektivet och artikel 7 i EU:s rättighetsstadga – talar därför för att det är bestämmelserna i 5 kap. 3 a § utlänningslagen, som motsvarar då gällande 5 kap. 3 § utlänningslagen, som har sitt ursprung i familjeåterföreningsdirektivet,

som ska tillämpas. Bestämmelserna i tidigare gällande 5 kap. 3 a § utlänningslagen (numera 5 kap. 3 g och h §§ utlänningslagen) är nationella och fakultativa, och ger ingen rätt – utan en möjlighet – till uppehållstillstånd. Den omständigheten att även det syskon som hade uppnått myndighetsålder hade rätt till uppehållstillstånd får anses tala i samma riktning, eftersom EU-domstolens praxis om att det är tidpunkten för ansökan som är avgörande för bedömningen av den sökandes ålder 15 16 endast påverkar de regler i utlänningslagen som grundar sig på unionsrätten .

En prövning enligt 5 kap. 3 g-h §§ kan aktualiseras om det saknas förutsättningar för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § utlänningslagen. Enligt Migrationsöverdomstolens bedömning var det i MIG 2025:14 inte möjligt att bevilja ett uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 g-h §§ utlänningslagen för syskon till det ensamkommande barnet i det aktuella fallet. Det kan däremot inte uteslutas att det i liknande situationer finns sådana udda och ömmande omständigheter som utgör synnerliga skäl för ett uppehållstillstånd för ett syskon enligt 5 kap. 3 h § utlänningslagen.

Rätten till uppehållstillstånd för barn enligt bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet är framförallt reglerad i 5 kap. 3 a och d §§ utlänningslagen. I 5 kap. 3 a § är det första stycket 2-4 som till sin lydelse skulle kunna träffa syskon till ensamkommande barn med flyktingstatus i sådana situationer som den i MIG 2025:14. I nämnda bestämmelser anges att uppehållstillstånd under vissa förutsättningar ska ges till 2.) barn till anknytningspersonen och anknytningspersonens make eller sambo, 3.) barn till anknytningspersonen, om barnet står under dennes vårdnad eller 4.) barn till anknytningspersonens make eller sambo, om barnet står under dennes vårdnad. Det krävs också att anknytningspersonen är bosatt i Sverige och har permanent uppehållstillstånd eller ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med en giltighetstid om minst ett år och välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd. Att anknytningspersonen ska vara bosatt i Sverige innebär, i de fall anknytningspersonen har uppehållstillstånd, att hon eller han ska vara folkbokförd i landet.

Föräldrar till ensamkommande barn med skyddsstatus i Sverige beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 d § utlänningslagen, och skulle kunna utgöra anknytningspersoner i ett ärende om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § utlänningslagen. Det uppställs däremot flera olika krav, däribland på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, innehav av ett uppehållstillstånd med giltighetstid om ett år, att personen har vistats lagligen i Sverige i två år, att anknytningspersonen kan försörja sig och utlänningen samt har en bostad av tillräcklig storlek och standard och är bosatt i Sverige.

Från kraven på laglig vistelse och försörjning är det möjligt att göra undantag om det finns särskilda skäl. När omständigheterna är sådana att ett avslag på ansökan om familjeåterförening för syskon till ett barn med flyktingstatus skulle innebära att barnet i praktiken går miste om sin rätt till familjeåterförening med föräldrarna, bör det vara möjligt att göra undantag från dessa krav.

Kraven på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, vårdnad om barnet och bosättning i Sverige är däremot undantagslösa. Om föräldrarna (och syskonen) befinner sig i tredje land och inte är bosatta (folkbokförda) i Sverige är t.ex. kravet på bosättning inte uppfyllt. Skulle kraven inte vara uppfyllda får det göras en bedömning enligt 5 kap. 3 h § utlänningslagen om synnerliga skäl och särskild anknytning till Sverige. Vid bedömningen ska hänsyn tas till att Migrationsöverdomstolens praxis innebär att syskon till ensamkommande barn med flyktingstatus i princip har rätt till uppehållstillstånd, om det krävs att de beviljas ett sådant för att flyktingbarnet i praktiken inte ska gå miste om sin rätt till familjeåterförening, enligt EU-rätten, med sina föräldrar. Hänsyn ska naturligtvis tas till bland annat artikel 8 Europakonventionen och artikel 7 i EU:s rättighetsstadga.

3.3 Tillämpliga regler för syskon till ensamkommande barn med subsidiär skyddsstatus

De ändringar som gjordes i utlänningslagen den 1 oktober 2026 innebär att det görs åtskillnad mellan de rättigheter som barn med flyktingstatus har, och som grundar sig på familjeåterföreningsdirektivet, och förutsättningarna för uppehållstillstånd för barn med subsidiär skyddsstatus, som regleras separat och i en så kallad fakultativ bestämmelse (uppehållstillstånd ska inte beviljas, utan får beviljas, under vissa förutsättningar). Ändringen syftar till att anpassa utlänningslagstiftningen till EU:s miniminivå, dvs. svensk rätt ska inte gå utöver vad som krävs enligt EUrätten.

Som framgår ovan innebär det, enligt Migrationsverkets bedömning, att den praxis som rör rätten till familjeåterförening mellan föräldrar och syskon till ett barn med flyktingstatus i Sverige inte får någon direkt påverkan i ärenden som rör barn med subsidiär skyddsstatus i landet. EU-kommissionen anser att personer som beviljats subsidiär skyddsstatus har samma behov av internationellt skydd som flyktingar, och uppmanar medlemsstaterna att anta bestämmelser som beviljar flyktingar och personer som beviljats tillfälligt eller subsidiärt skydd liknande rättigheter som flyktingar .

Det finns däremot inte någon rätt, motsvarande den som Migrationsöverdomstolen har gett uttryck för finns för barn med flyktingstatus i Sverige, för barn med subsidiär skyddsstatus.

Samtidigt grundar sig EU-domstolens praxis i C-560/20, som Migrationsöverdomstolen hänvisar till i MIG 2025:14, inte bara på familjeåterföreningsdirektivet utan även på artikel 7 i EU:s rättighetsstadga- som har samma räckvidd och tyngd som rättigheterna enligt artikel 8.1 Europakonventionen, såsom den har tolkats av Europadomstolen – och skyldigheten att ta hänsyn till barnets bästa som kommer till uttryck i artiklarna 24.2 och 24.3 i rättighetsstadgan. Även i situationer som inte omfattas av unionslagstiftningen är medlemsstaterna skyldiga att rätta sig efter artiklarna 8 och 14 i Europakonventionen. Barn med subsidiär skyddsstatus har alltså inte samma rätt till familjeåterförening med sina föräldrar, men vi ska ändå ta hänsyn till rätten till familjeliv och barnets bästa, så som de kommer till uttryck i bland annat artiklarna 7 och 24 i EU:s rättighetsstadga och artikel 8 Europakonventionen. Det kan därför, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, finnas förutsättningar för att bevilja uppehållstillstånd även för syskon till barn med subsidiär skyddsstatus, t.ex. om ett avslag på ansökan skulle utgöra en oproportionerlig inskränkning av anknytningspersonens rätt till respekt för privatoch/eller familjeliv enligt artikel 8 Europakonventionen. Om det krävs att även ett syskon till ett barn med subsidiär skyddsstatus beviljas uppehållstillstånd, för att barnets föräldrar i praktiken ska kunna utnyttja sina uppehållstillstånd och återförenas med ett sådant barn i Sverige, ska det alltså beaktas vid bedömningen.

Förutsättningarna för föräldrar till ensamkommande barn med subsidiär skyddsstatus att beviljas uppehållstillstånd och utgöra anknytningspersoner i ansökningar om uppehållstillstånd enligt bestämmelserna i utlänningslagen skiljer sig något från dem som gäller för föräldrar till barn med flyktingstatus. En sådan förälder har inte rätt till uppehållstillstånd, utan får beviljas uppehållstillstånd. Föräldern beviljas, på samma sätt som en förälder till ett barn med flyktingstatus, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och skulle kunna utgöra anknytningsperson i ett ärende om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § utlänningslagen. Kraven på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, innehav av ett uppehållstillstånd med giltighetstid om ett år, vistelse i Sverige i två år och att anknytningspersonen kan försörja sig och utlänningen samt har en bostad av tillräcklig storlek och standard gäller även för en sådan förälder. Dessutom krävs 31 32 att föräldern är bosatt i Sverige. Även för en förälder med status som subsidiärt skyddsbehövande kan det vara möjligt att göra avsteg från kraven på vistelse och försörjning, efter en individuell bedömning av omständigheterna.

Det förutsätter att det finns särskilda skäl. Det kan vara fallet om ett avslag på ansökan om uppehållstillstånd för exempelvis ett syskon till det ensamkommande barnet inte skulle vara förenligt med Sveriges internationella åtaganden.

På samma sätt som för föräldrar till barn med flyktingstatus är däremot kraven på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, vårdnad om barnet och bosättning i Sverige undantagslösa. Om föräldrarna (och syskonen) befinner sig i tredje land och inte är bosatta (folkbokförda) i Sverige är t.ex. kravet på bosättning inte uppfyllt. Skulle kraven inte vara uppfyllda får det göras en bedömning av möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 h § utlänningslagen om synnerliga skäl och särskild anknytning till Sverige, utifrån vad som har anförts i det föregående.

3.4 Övriga förutsättningar för uppehållstillstånd

Av Migrationsöverdomstolens avgörande framgår att syskon till ensamkommande barn med flyktingstatus kan ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige förutsatt att de uppfyller ”övriga förutsättningar för sådant tillstånd”. Det framgår inte av Migrationsöverdomstolens avgörande vilka ”övriga förutsättningar” som avses i sammanhanget.

När det gäller uppehållstillstånd på grund av anknytning ska ett antal förutsättningar vara uppfyllda. Generellt sett gäller exempelvis att den sökandes identitet ska vara styrkt, eller att det finns anledning att medge bevislättnad när det gäller identiteten. Den sökande ska också ha ett giltigt pass och anknytningspersonen ska uppfylla ett försörjningskrav . Det ska inte heller finnas anledning att neka eller vägra uppehållstillstånd enligt bestämmelserna i 5 kap. 17- 17 b §§ utlänningslagen.

Bestämmelserna i 5 kap. 3 a § utlänningslagen är knutna till bl.a. ett 38 39 försörjningskrav för anknytningspersonen , krav på laglig vistelsetid och vägransgrunder i 5 kap. 17 a-b §§ utlänningslagen. När det gäller försörjningskravet kan undantag medges bland annat om det finns särskilda skäl.

Undantaget kan bland annat tillämpas om ett upprätthållande av försörjningskravet skulle vara oförenligt med Sveriges konventionsåtaganden. Om ett försörjningskrav skulle uppställas på det ensamkommande barnet eller barnets föräldrar och barnets syskon därmed inte skulle kunna beviljas uppehållstillstånd i

sådana situationer som nu är aktuella skulle det ensamkommande barnet förlora sin ovillkorliga rätt till återförening med föräldrarna.

I och med att rätten till uppehållstillstånd för syskon enligt MIG 2025:14 grundar sig på familjeåterföreningsdirektivet, EU-domstolens praxis i C-560/20 och EU:s rättighetsstadga, bör undantaget från försörjningskravet i 5 kap. 3 j § utlänningslagen kunna användas i sådana fall.

För att kunna bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd krävs också innehav av giltigt pass och, som huvudregel, styrkt identitet. Bevislättnad när det gäller kravet på styrkt identitet – med innebörden att identiteten endast behöver göras sannolik – kan emellertid aktualiseras om det skulle vara oproportionerligt att upprätthålla det högre beviskravet.

Motsvarande bör gälla, i tillämpliga delar, vid bedömningen av frågan om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 h § utlänningslagen om synnerliga skäl för uppehållstillstånd, när det finns särskild anknytning till Sverige. Vid tillämpningen av 5 kap. 3 h § finns t.ex. ingen utpekad anknytningsperson som ska kunna uppfylla ett försörjningskrav, vara bosatt i Sverige eller ha vistats lagligen i Sverige i två år. Däremot bör det fortfarande uppställas krav på t.ex. styrkt identitet och att det inte finns anledning att neka eller vägra uppehållstillstånd enligt bestämmelserna i 5 kap. 17–17 b §§ utlänningslagen.