Sjöfartsverkets kungörelse med föreskrifter om högsta pris för vissa lastbilstransporter till och från Gotland m.m

1 $ Den som yrkesmässigt bedriver eller förmedlar uppdrag avseende inrikes fjärrtransport av gods med lastbil till och från Gotland får, om det för transporten utgår statligt ekonomiskt stöd i någon form, inte ta ut ett högre pris än vad han tillämpar i fråga om motsvarande transport på fastlandet.

2 $ Vid beräkning av fraktavgift för sådant gods som avses i 1 8 skall fraktberäkningsavståndet utgöra summan av avståndet från den aktuella orten på fastlandet till respektive färjehamn på fastlandet och avståndet från färjehamnen till Gotland. Härvid skall såväl avståndet från Nynäshamn till Gotland (norra färjelinjen) som avståndet från Oskarshamn till Gotland (södra färjelinjen) beräknas till 150 km.

3 $ Den som regelbundet bedriver inrikes fjärrtrafik till och från Gotland får ifråga om all inrikes fjärrtrafik ta ut ett pristillägg med högst 0,4 procent på nettofraktsumman i varje enskilt fraktavtal.

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 1997 då Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1993:11) med föreskrifter om högsta pris för vissa lastbilstransporter till och från Gotland m.m.' skall upphöra att gälla.

ANDERS LINDSTRÖM

Åke Andersson (Ekonomiadministrativa avdelningen)

! SJÖFS 1993:11 tas ut ur författningshandboken.

Utgivare: Eva Westberg, Sjöfartsverket, Norrköping ISSN 0347-531X Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1996