Statens livsmedelsverks kungörelse om ändring i kungörelsen (SLVFS 1990:10) med föreskrifter och allmänna råd om livsmedelstillsyn m.m

SLVFS 1996:15

- uppgift om förebyggande åtgärder i Jyfte att säkerställa redligheten, - plan över vilka åtgärder som skall vidtas om brister konstateras (rapportering, uppföljande prov, ändrade hanteringsrutiner m.m.), samt - rutiner för hur undersökningsresultatfrån egentil/~ynen skall dokumenteras och sammanställas och hållas tillgängliga för ti/lsynmyndigheten. I kontrollprogrammen bör om möjligt även anges vem som är ansvarig för verksamheten eller kontaktperson i fråga om egentillsynen. l!,xempel på övervakningsrutiner vid kritisk styrpunkt kan vara temperatur-

mätning

Kontrollprogram kan omfatta kontroll av råvaror, halvfabrikat och färdiga produkter samt undersökningar som har att göra med redlighet, såsom märkning och livsmedlens sammansättning och kontroll av volym och vikt. Med kontroll avses i detta sammanhang inte enbart kemisk och mikrobiologisk analys utan även annan kontroll såsom dokumentkontroll eller kontroll av att fastställda rutiner följs. Vidare bör kontrollen om/alla all material som kommer i direkt kontakt med livsmedel har den sammansällning och de egenskaper som överensstämmer med.föreskrivna krav och all de an vänds enligt tillverkarens anvisningar. Det är som regel inget krav all ackrediterade laboratorier anlitas vid analys av prov tagna inom egenkontrollen. Om annat vallen än sadant som kommer från en allmän anläggning eller örordnandeanläggning används i verksamheten bör kontrollprogrammet även innehålla föreskrifter om undersökning av vattnet. Til/~ynsmyndigheten behöver inte fastställa något kontrollprogram f ör mycket enkla verksamheter där kontrollbehovet är ringa, I.ex. kiosker och mindre butiker som uteslutande säljer färdigförpackade varor. Myndigheten år däremot inte underlåta att fastställa kontrollprogram med hänvisning till all den saknar resurser. Kontrollprogram bör.fastställas även för verksamhet som inte bedrivs i livsmedelslokal, om den kommunala nämnden med hämy n till om.fallningen och arten av verksamheten bedömer det lämpligt, I.ex. för vissa mer omfattande verksamheter som bedrivs med tillstånd enligt I 6 § livsmedels.förordningen. För att egenkontrollen skall vara mening~fu/1 måste resultaten av egenkontrollen regelmässigt dokumenteras. För enkla verksamheter kan dokumentationen göras mycket enkel. Tillsynsmyndigheten har enligt 26 § livsmedels/agen rätt all på begäran får de upplysningar och handlingar som behövs f ör tillsynen. Tillsynsmyndigheten kan härigenom kräva att få ta del av resultaten f rån egenkontrollen. Härav följer också all myndigheten har ett intresse av all dokumentationen sparas under viss tid Hur länge den skall sparas styrs av flera faktorer. Ofta

kan två ar vara en lämplig tid

SLVFS 1996:15

Behovet av egentillsyn kan variera från tid till annan. Om egentillsynen inte fyller avsedd funktion, om verksamheten förändras eller om nya metoder utvecklas, bör kontrollprogrammet revideras. Initiativ till en sådan förändring kan tas antingen av företaget eller av myndigheten. Om ett företag inte lämnar förslag till kontrollprogram kan tillsy nsmyndigheten ändå fastställa ett sådant. Delta sker då med ledning av den kännedom som tillsynsmyndigheten har om verksamheten. Tillsynsmyndigheten kan även med stöd av 25 § livsmede/slagen föreläggaföretaget att komma in med ett förslag till program. Föreläggandet kan förenas med vite. Det bör även noteras, att den som b1y ter mot Jöreskrifier som meddelats med stöd av 29 § livsmedels/agen, dvs. föreskrifter om egentillsyn, ådrar sig straflansvar enligt 30 § första stycket 2 livsmedels/agen. Inom manga företag bedrivs någon/orm av kvalitetssäkring. Den avser även andra faktorer än de som regleras av livsmedelslagstifiningen. Vid utvecklande av kvalitetssystem rekommenderas alt företagen använder sig av standarder i SS-EN ISO 9000 serien. Det kan vara en fördel att den egentillsyn som krävs enligt 2 § arbetas in i .företagets kvalitetssäkringsystem. I sådant fall behöver inte något separat kontrollprogram utarbetas och .fastställas, utan myndigheten kan i stället fastställa den aktuella delen av systemet. Den delen av systemet bör dock arbetas in på sådant sätt all tilh,ynsmyndighet har möjlighet att särskilt granska den del som utgör egentillsyn enligt livsmedelslagstifiningen. För all underlätta för företagen att utforma sin egentillsyn i enlighet med de principer som anges ovan är det önskvärt all man i de olika branscherna 1110111 livsmedelssektorn utarbetar riktlinjer för god hygienpraxis. Vid behov kan Livsmedelsverket granska sådana riktlinjer för att bedöma om de är örenliga med HACCP.

OFFENTLIG T ILLSYN

SLVFS 1996:15

SLVFS 1996:15

Inspektioner m.m. Enligt -I § skall offentlig livsmedelstillsyn, inklusive inspektioner, bedrivas regelbundet. Inspektioner bör om möjligt genomföras llfan förvarning. Varje verksamhet bör bli föremål för inspektion minst en gång per år. Antalet inspektioner och omfattningen av varje inspektion måste dock anpassas efter verksamhetens art och behovet av til!Jyn. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt de risker som kan finnas i verksamheten och de kritiska styrpunkter som företaget identifierat, f or att bedöma om egentillsynen är tillräcklig och ändamålsenlig. Tillsynsmyndigheten bör kontinuerligt överväga om de.fastställda kontrollprogrammen fyller avsedd funktion och vid behov revidera dem. Antalet inspektioner och inriktningen på dessa bör f ramgå av den plan för tillJynsverksamheten som skall utarbetas enligt -lb § denna kungörelse. Utöver denna plan bör ett kontrollschema utarbetas för inspektionstil/fällena.

/..:,'xempel på moment som bör granskas är

- underhåll, skötsel och rengöring av lokaler, inredning, maskiner och annan utrustning, - transportmedel, -personalhygien, - livsmedelshantering (tillverkningsprocesser, förvaring m.m.) -sammansättning av livsmedel (t. ex. recepturer, råvaror, tillsatser,

halvfabrikat och färdiga I ivsmedel)

- märkning och presentation av livsmedel, - material och produkter i kontakt med eller avsedda att komma i kon-

takt med livsmedel samt

- resultat från företagens egentillsyn. Förutom redovisade moment kan I.ex. samtal med ansvariga för verksamheten eller med anställda ingå vid inspektionstil/fällena.

I

Provtagning

Enligt -18 § livsmedelsförordmngen skall tillsynsmyndighet fortlöpande ta de prov och göra de undersökningar som fordras för tillsynen. Regler om provtagning m.m. finns i 5-9 §§. Provtagning skall, liksom övrig offentlig ti/h,yn, göras regelbundet enligt -I § denna kungörelse och bör genomföras utan förvarning. Provtagning är särskilt viktig när man misstänker överträdelser av livsmedelslagstiftningen. Provtagning kan göras enligt ett särskilt fastställt schema och bör bl.a. avse stickprovsmässig kontroll på samma punkter som skall kontrolleras enligt egenkontrollprogrammet. Därigenom får man underlag for att kunna Jämföra resultat från offentlig tillsyn med resultat från företagens egenkontroll.

SLVFS 1996:15

Prov kan tas på råvaror, tillsatser, processhjdlpmedel, halvfabrikat, färdiga varor, material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel m.m. Av tradition har man anse// att inspektion och provtagning bör utföras vid samma tillfälle. De/la är inte något krav. Provtagning kan utföras av särskilda provtagare som är anställda hos kommunen.

lnformalion och rådgivning

För all livsmedelslagstiftningens mål skall nås är det viktigt att den personal som hanterar livsmedel är väl förtrogen med gällande regler. Tillsynsmyndigheterna bör därför ta vara på de möjligheter till aktiv radgivning som finns inom ramen för den offentliga tillsynsverksamheten. De bör också sprida aktuellt informationsmaterial i form av broschyrer o.d.

Projektinriktad kontroll

Projektinriktad kontroll innebär att en bestämd/råga på livsmedelsområdet kontrolleras samtidigt vid ett större antal tillsynsobjekt inom en eller era kommuner, inom ett ellerjlera län eller i hela landet. I projektinriktad kontroll kan ingå inspektion, provtagning, analys, uppöljning och information. Kontrollen kan omfatta en viss bransch eller varugrupp, en särskild produkt eller egenskap hos produkt, produktpaverkande aktorer, vissa hanteringsrutiner eller olika led i hanteringskedjan. Projektinriktad kontroll bör i första hand ha el/ kartläggande syfte. Inom en region kan det vara lämpligt alt projektinriktad kontroll genomörs under ledning av en projektgrupp. De laboratorier som skall utföra analyser bör informeras i god tid och delta I planeringen. En projektplan bör utarbetas. Planen bör tas f ram i så god tid att projektet kan arbetas in i nämndernas årliga verksamhetsplanering.

Planen bör innehålla

- bakgrundsinformation, - syfte med undersökningen, - vilka anläggningar som berörs, - närmare detaljer för genomförandet samt - beräknad tidsperiod för undersökningen. För projektets inspektionsdel bör ett relativt detaljerat kontrollschema uppräl/as. För provtagningen anges bl.a. - antal prov, - slag av prov, - provtagningstidpunkt, - provtagningsteknik samt - provtagningspunkt i hanteringskedjan. Redan pa planeringsstadiet bör klargöras vilka åtgärder som skall vidtas om felaktigheter framkommer.

SLVFS 1996:15

Den projektinriktade kontrollen kan inledas med en temadag där man ger fördjupade kunskaper om undersökningen. Sedan undersökningen genomförts bör resultaten sammanställas av projektgruppen. Därefter bör redovisning ske snarast möjligt till de nämnder som deltagit. Det är ofta lämpligt att de kommunala nämnderna gemensamt diskuterar om resultaten bör föranleda ökade informationsinsatser eller nya undersökningar t. ex. av tidigare led i hanteringen eller andra åtgärder. Det är viktigt att slutsatser eller rekommendationer sprids till berörda företag och personal som hanterar livsmedel. Det är önskvärt att Livsmedelsverket informeras om planerade undersökningar. Detta gäller särskilt i fråga om undersökningar som är av större omfattning eller har stort allmänt intresse. Sedan undersökningen avslutats bör en pro;ektrapport sändas in till Livsmedelsverketför eventuell .~pridning till andra myndigheter och till allmänheten.

PROVTAGNING M.M. VID OFFENTLIG TILLSYN

Allmä1111a råd

En anledning till att ta ut extra prov kan vara, att man redan vid provtagningstil/fället bedömer att analysresultatet kan komma att användas som underlag i samband med en rättslig prövning. Möjligheten att då göra en förnyad analys kan vara värdefull ur bevis~ynpunkt. Denna extra provtagning likar rättssäkerheten för den som blir.föremål.för kontroll.

ACKREDITERADE ELLER GODKÄNDA LABORATORIER

SLVFS 1996:15

Första stycket gäller inte - undersökningar som Livsmedelsverket på grund av särskilda skäl föreskrivit får utföras på ett av verket godkänt laboratorium, - akuta fall där etablerad analysteknik saknas, - situationer när substanserna som skall undersökas inte tidigare varit föremål för undersökningar, - situationer när analysmetodik enbart behärskas av laboratorier som har unik specialistkompetens och som normalt inte utför rutinanalyser (t.ex. universitetslaboratorier). Livsmedelsverket godkänner laboratorium i de fall som avses i andra tycket. Uppdrar Livsmedelsverket åt laboratorium att utföra undersökning, anses laboratoriet godkänt for detta uppdrag. Första stycket gäller inte prov som tagits ut i egentillsyn om inte Livsmedelsverket föreskrivit annat.

Allmä1111a råd till 7 § Styrelsen.för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC} handhar el/ systemf<Jr ackreditering av bl.a. laboratorier enligt lagen (/992: 1119) om teknisk kontroll. Ackreditering innebär ett erkännande av all el/ laboratorium är kompetent all ut.föra Jpecificerade undersökningar. Prov ullagna vid offentlig tillsyn enligt livsmedels/agen skall undersökas på ackrediterade laboratorium om inte Livsmedelsverket .föreskrivit all laboratoriet skall vara godkänt av verket. I 7 § andra stycket anges i vilka särskilda .fall Livsmedelsverket godkänner laboratorier. För ackrediterade laboratorier verksamma inom livsmedelstillsynen gäller .förutom kraven i internationella standarder och i föreskrifter meddelade av SWEDAC även särskilda krav i .föreskrifter som Livsmedelsverket meddelat. Föreskrifier om särskilda krav .för laboratorier som anlitas vid offentlig livsmedelstillsyn finns i verkets kungörelse med föreskrifter och allmänna rad om laboratorier som anlitas vid tillsyn enligt livsmedels/agen. livsmedelsverket har i en kungörelse om dricksvallen föreskrivit all dricksvallenprov som ul/agits i egentillsyn, som huvudregel, skall undersökas på el/ av SWEDAC ackrediterat laboratorium. I övrigt finns inte några föreskrifter om all undersökningar av prov uttagna i egentillsynen skall ut.föras vid ackrediterade laboratorier.

SLVFS 1996:15

Allmä1111a råd

Exempel på när livsmedel skall bedömas som otjänliga finns i verkets kungörelse (SLVFS 1993:36) med föreskrifter och allmänna råd om vissa f rämmande ämnen i livsmedel, i kungörelsen (SLVFS 1989:30, omtryck SLVFS 1993:35) medföreskrifter och allmänna råd om dricksvatten och i verkets allmänna råd med mikrobiologiska riktvärden för vissa livsmedel i bil 5 till kungörelsen (SLVFS 1981:12) med f öreskrifter om viss off entlig livsmedelskontroll. Innebörden av begreppet "tjänligt med anmärkning" vid undersökning av va/len eller vid mikrobiologiska undersökningar av andra livsmedel f ramgår av dricksvallenkungöre/sen och av de allmänna råden vid mikrobiologiska undersökningar.

ÅTGÄRDER VID FELAKTIGHETER

A /lmä1111a råd

Bestämmelsen innebär bl.a. att om felaktigheter berör en annan tillsynsmyndighet bör denna underrällas. Exempel på detta är att man finner felmärkta varor, som är tillverkade eller förpackade vid en anläggning där en annan myndighet utövar tillsyn. Om flera tillsynsmyndigheter berörs, bör länsstyrelsen underrättas, om detta underlättar vidare samordning, t.ex. när otjänliga livsmedel skall spåras. Saluf örbud kan inträda i de fall som anges i I 6 § livsmedels/agen. I andra fall kan f elaktigheterna läggas till grund för att föreläggande om åtgärder. Bestämmelser om vite finns bl.a. i lagen (1985:206) om viten. Enligt 25a § livsmedels/agen skall tillsynsmyndigheterna verka för att överträdelser av livsmedels/agen beivras.

AVG IFTER

Allmä1111a råd

Hnligt förordningen (I 989: I I I 0) om avgift f ör !ivsmedelslillsyn m. m. skall den som driver viss verksamhet i en /ivsmedelsloka/ betala en årlig avgift för livsmedelstillsyn. Avgiften för den kommunala nämndens tillsyn skall användas för all bekosta provtagning och undersökning.

SLVFS 1996:15

Dessutom skall avgift betalas när en tillsynsmyndighet prövar frågor om tillstånd, godkännande eller liknande samt för uppföljning av prov som lett till anmärkning. Som framgår av 5 § sammaförordningfinns särskilda bestämmelser om avgifter vid införsel eller utförsel av livsmedel och för köttbesiktning. För köttbesiktning utgår ingen årlig tillsynsavgift enligt denna kungörelse utan kostnaderna för denna regleras via besiktningsavgifterna. 1 övriga fall utgår de ovan nämnda särskilda avgifterna vid sidan av den årliga tillsynsavgiften.

ÅRLIG TILLSYNSAVGIFT

IO § Den årl iga tillsynsavgift enligt I § förordningen ( 1989: 11 I 0) om avgift för livsmedelstillsyn m m som skall betalas för viss verksamhet bestäms med ledning av följande tabeller. Beloppen anges i kronor. Om två eller flera verksamheter som bedrivs i samma anläggning har ett mycket starkt hanteringsmässigt samband med varandra tas endast en avgift ut. I sådana fall bestäms avgiften - i fråga om avgiftsgrupp med ledning av den verksamhet som är den huvudsakliga, och - i fråga om avgiftsklass med ledning av den sammanlagda omsättningen eller det totala antalet årsarbetskrafter. Tillsynsmyndigheten skall nedsätta eller efterge avgiften för verksamhet som tillhör lägsta klass inom grupp 1-3, om verksamheten sysselsätter högst två årsarbetskrafter och tillsynsbehovet är ringa.

SLVFS 1996:15

Tabell I Avgiftsgrupp I. Industriell tillverkning m.m. Avgiftsgrupp l.l : Styckning Charkuterivarutillverkning Mejeri varutillverkning Glasstillverkning Fiskberedning Olje- och fottillverkning Tillverkning av färdiglagad mat Övrig tillverkning med jämförbart kontrollbehov Avgiftsgrupp 1.2: Frukt- och grönsakskonservering Saft- och sylttillverkning Tillverkning av kvarnprodukter Bagerivarutillverlming Choklad- och konfektyrtillverkning Tillverkning av vin- och spritdrycker Bryggerivarutillverkning Beredning av krydd-, essens- och tillsatsblandningar samt av halvfabrikat Övrig tillverkning med jämförbart kontrollbehov Avgiftsgrupp 1.3: Jästtillverkning Sockerti 11 verkning Stärkelsetillverkning Kafferostning Äggpackeri Potatispackeri Övrig tillverkning med jämförbart kontrollbehov

Avgifts- A vgiftsklasser/Omsätt11ing (Mkrlår) grupp

A B C D E

<4 -I-I 0 II-50 5/-150 >/ 50

I.I I 750 7 000 12 000 24 000 36 000 1.2 I 750 3 500 7 000 12 000 24 000 1.3 I 750 I 750 I 750 3 500 7 000

SLVFS 1996:15

Tabell 2 Avgiftsgrupp 2 Parti- och detaljhandel Avgiftsgrupp 2.1.1: Partihandel som huvudsakligen hanterar oberedda frukter, grönsaker, rotfrukter och potatis. Avgiftsgrupp 2.1.2: Övrig partihandel. Avgiftsgrupp 2.2: Detaljhandel med: - hantering såsom styckning, skivning, paketering, bakning, grillning, malning av köttfärs, salladsberedning eller annan livsmedelsberedning. - omfattande egen import Avgiftsgrupp 2.3: Övrig detaljhandel.

Avgifts- A vgiftsklasser/Omsätt11i11g (Mkrlår) grupp

A B C D E

· 100 >100 2. 1. 1 1500 3000 ' ./ ./-25 26- / 00 101-400 ----100 2.1.2 I 500 3 000 6 000 12 000 24 000

Avgifts- A vgiftsk/asser/Å rsarbetskraft ru A B C D

<.. ./ ./-I 0 11-30

>30

2.2 I 500 3 000 6 000 9 000 2.3 I 500 I 500 I 500 I 500

SLVFS 1996:15

Tabell 3 Avgiftsgrupp 3: Storhushåll

Avgifts- Avgiftsklasser/Årsarbetskraft

grupp

A B C D

<... 4 -I-l 0 11-30 >30

3 I 750 3 500 7 000 9 000

Tabell 4 Avgiftsgrupp 4: Vattenverk

Avgifts- A vgiftsklasser/Omsätt11i11g (Mkrlår)

grupp

A B C D E <2 2-4 5-10 II-50 >50

4 I 500 3 000 6 000 12 000 24 000

Allmä1111a råd

Gruppindelning

Alla de olika slag av verksamheter som omfattas av till:,yn enligt livsmedels/agen har delats in i fyra avgiftsgrupper; se tabell 1-4. Indelningen har gjorts med utgångspunkt i de skilda kontrollbehov -från hygienisk synpunkt och redlighetssynpunkt - som de olika leden i livsmedelskedjanför med sig. Till avgiftsgrupp I hänförs alla slag av industriell tillverkning och beredning. I verksamheter som hör till denna grupp sker tillverkning av livsmedel som konsumeras längre eller kortare tid efter beredningstillfället. Produkterna i denna grupp kan ha stor geografisk spridning. Med utgångspunkt i de skilda kontrollbehov som finns inom industriell verksamhet har verksamheterna indelats i undergrupper, där grupp I. I står för verksamheter med störst behov av kontroll från både redlighets:,ynpunkt och hygienisk synpunkt. Kontrollbehovet är något lägre i grupp 1.2 och lägst i 1.3. I tabell I finns exempel på industriella verksamheter som kan hänföras till de olika avgiftsgrupperna. De vanligaste slagen av verksamhet har förtecknats. Det faktum att en verksamhet inte särskilt nämns innebär alltså inte att verksamheten är undantagen/rån avgiftsskyldighet. Den hänförs i stället till "Övrig tillverkning med jämförbart kontrollbehov", som finns i varje undergrupp.

SLVFS 1996:15

Till avgijtsgrupp 2 hör både partihande! och detaljhande/. Inom partihandeln hanteras stora volymer av såväl svenskproducerade som importerade livsmedel. A vgiftsgrupp 2.1 har delats in i IVå undergrupper: 2.1.1 Partihandel som huvudsakligen hanterar oberedda frukter, grönsaker, rotfrukter och potatis, samt 2. 1.2 Övrig partihandel. Det huvudsakliga kontrollbehovet för verksamheter som hör till undergruppen 2.1.1 avser kontroll av bekämpningsmedelsrester, som finansieras på särskilt säll. Den tillsyn som behöver finansieras via tillsynsavgifter enligt denna kungörelse är dock i regel ringa. Inom undergruppen 2. I .2 föreligger däremot som regel el/ mer om/al/ande kontrollbehov. Aven deta(jhandel har delats in i två undergrupper: 2.2 Detaljhane/el med hantering såsom styckning, skivning, paketering, bakning, grillning, matning av köttfärs, salladsberedning eller annan livsmedelsberedmng, eller egen import av /1vs111edel som medför märkningsansvar, samt 2.3 Övrig detaljhande/. Indelningen har även här ske/I med utgångspunkt i kontrollbehovet, som är större I butiker där man har hantering av ovan angivet slag än i butiker där sadan hantering saknas, I.ex. i butiker där man enbart hanterar färdigförpackade livsmedel som härn>rfrån svensk grossist eller livsmedel motsvarande det sort 11nenl som anges i ./ kap 2 § kungörelsen (.\'l,V FS I 98./: 8) med allmänna tillämpning.\jrireskrifter och allmänna rad. Kwsker, servicebutiker, butiksbussar och buuksbatar är exempel pa verksamheter so111 bör räknas ull detaljhande/. Till avgiftsgrupp 3 hänförs alla verksamheter som serverar mat utanför hemmet. Hit här restauranger, /zmchma/sa/ar, gatukök, kafeer, storkök i skolor, pa .~jukhus och liknande. Hit räknas även den servering som sker pa båtar och fran livsmedelslokal i fordon. Samtliga verksamheter har bedömts som /ikvärdigafran kontrollsynpunkt, varfrir ingen indelning i undergrupper har g;orts. Till avgijtsgrupp 4 hänförs både allmänna anläggn ingar och anläggningar som ärfiirordnade enligt 17 § dricksval/enkunglirelsen (SLVFS 1989:30). Av I §förordningen om avgift för livsmedelsti/1!,yn m.m. följer dock all avgift endast tas ut 0111 verksamheten bedrivs i en livsmedels!oka!. Anordning som enligt dricksval/enkungörelsen är va/lenverk men som inte finns i livsmedelslokal är sa ledes undantagen fran avg/(tsplikt.

Inplacering i avgi[lsgrupper

Av det som sagts i föregående avsnitt följer all varje verksam hel, som om- /allas av avgift!>/örordmngen, skall placeras in i nagon av avgiftsgrupperna. Verksamhet som hör li/1 avg/(tsgrupp I (Industriell tillverkning 111. m.), men som inte särskill nämns i tabell I, måste således också placeras in i någon av undergrupperna. Man väljer då den undergrupp, där man anser all verksamheten hör hem111a med avseende pa kontrollbehove/.

SLVFS 1996:15

Första stycket i JO § bygger pa principen "en verksamhet - en avgift". Detta gäller även om tva eller flera verksamheter bedrivs i en och samma anläggning. Andra stycket i JO § beskriver ett undantagfran huvudregeln, nämligen det fallet när det rader ett mycket starkt hanteringsmässigt samband mellan olika verksamheter som bedrivs i samma anläggning. För sådana fall har det ansetts lämpligt att ta ut bara en avgift. Tabellerna kan da inte tillämpas direkt. Därför har den regeln införts att valet av avgiftsgrupp styrs av den huvudsakliga verksamheten och valet av avgiftsklass av den totala omsättningen eller det totala antalet arsarbetskrafter. Som regel är det inte svart all avgöra vilken verksamhet som är den huvudsakliga vid en anläggning. Vid tveksamhet anses i första hand den verksamhet som har det största kontrollbehovet vara den huvudsakliga verksamheten. Verksamheter som bedrivs vid olika anläggningar är alltid att betrakta som olika avgi/isobjekt, även om verksamheterna är av samma slag. Till ledning för bedömning av j i·agan när verksamheter kan anses ha ett mycket starkt hanteringsmässigt samband och därför endast en avgift skall betalas gesföljande exempel. I. Integrerad styckning och charkuterivarutillverkning: Om styckningsverksamheten huvudsakligen har till syfte att försörj a den egna charkuteri verksamheten med ravaror, kan styckning och charkuterivarutillverkning betraktas som olika led i en och samma verksamhet. 2. Gatukök med kiosk: Verksamheterna har el/ mycket nära praktiskt samband genom att samma personal oftast betjänar de olika delarna. Eftersom gatuköket har större kontrollbehov än kiosken, betraktas hela verksamheten som el/ gatukök. 3. Konditori med eget bageri: Verksamheten i el/ konditori där man tillverkar bröd eller konditorivaror för den egna butiken eller serveringslokalen, samt verksamheterna i dessa, kan betraktas som olika led i samma verksamhet. De olika verksamheterna har dessutom ofta ett nära praktiskt samband genom att de betjänas av samma personal. Så länge tillverkningen i bageride/en huvudsakligen förser den egna butiken med bröd kan inte bageride/en anses utgöra industriell verksamhet. Konditoriet i sin helhet betraktas därför som storhushall (grupp 3) om kafe ingår, annars som butik i grupp 2.2. -I. Livsmedelslokal i fordon med lager: Vid godkännande av livsmedelslokal i fordon krävs i vissa fall att det skall finnas en lokal för förvaring av de livsmedel som skall hanteras i fordonet. lagerlokalen är i detta fall en förutsällningförfordonets verksamhet. Fordon och lokal kan därför betraktas som en verksamhet. - Varje fordon betraktas dock som en separat verksamhet, även om flera fordon delar på samma lokal.

SLVFS 1996:15

5. Storhushåll: Om mottagningskök, serveringskök eller avdelningskök finns i nära anslutning till et/ centra/kök, dvs inom samma byggnad eller inom el/ Jjukhusområde eller liknande, kan hanteringen i samtliga dessa kök betraktas som en verksamhet. Som ytterligare vägledning ges några exempel som visar när mer än en avgift skall betalas. I. Personalrestaurang i livsmedelsindustri: Verksamheten i restaurangen är i regel skild.från övrig industriverksamhet. 2. Större livsmedelsbutik eller varuhus med separat restaurang: Verksamheten i butiksdelen är i regel skild .från storhushållsdelen bade hantenngsmässigt och lokalmässigt. 3. Centra/kök och mottagningskök: Om mat lagas till vid ett centralkök för leverans till serveringskök eller mollagningskök på annat hall tas en avgift ut för va,je kök.

Inplacering i avgi(tsk/asser

lnplacenng i avgiftsk/ass styrs av omsättning eller arsarbetskra.ft. Endast verksamhet som kontrolleras enligt livsmedels/agen tas med vid inplaceringen. Avgiftsgrupp I, 2.1. I och 2.1.2: Uppgift om omsättning avser mervärdeskattepliktig omsätfningför varje verksamhet för det senaste året. li_flersom uppgifter om mervärdeskattepliktig omsättning redovisas för juridisk eller fysisk person, och denne kan bedriva sin verksamhet på olika platser inom landet, maste företaget uppskatta sin avgiftsgrundande omsättning fö r varje separal verksamhet. S.k. mellanlager kan hänföras till lägsta avgiftsklassen. Med mellanlager avses lager, depåer etc, till vilka varor transporteras till exempel f rån en egen t1llverkningsenhet inom landet. Verksamheten består av lagerhållning, ordermolfagning och distribution av företagetsfärdig/<irpackade livsmedel. Som regel ligger dessa I storförpackningar. /:,xempel på sadana mellanlager är d1yckes- och glassindustrins lager. Avgi/isgrupp 2.2, 2.3 och 3: Begreppet årsarbetskra.ft innefauar all personal som hanterar livsmedel vid en livsmedelsanläggning, således även kassa-, serverings- och lagerpersonal. Vid f astställandet av antalet årsarbetskra.fter utgår man ifrån att varje heltid.rnrbetande motsvarar en årsarbetskra.ft. Vid säsongsarbete, delt idsanställning och liknande förhållanden bör man göra en beräkning för att få fram antalet årsarbetskra.fter. Härvid bör en arsarbetskraft anses motsvara cirka 200 hela arbetsdagar under ett år. Avgifisgrupp ./: För vattenverken avser omsättningen den del av den mervärdeskattepliktiga omsättningen som hänför sig till produktion av dricksvalfen. Om en anläggning inte redovisar mervärdeskatt, placeras den in i lägsta avgi/isklassen.

SLVFS 1996:15

Nedsäuning av avgifter

Den kommunala nämnden skall nedsätta eller efterge avgiften för verksamheter i lägsta klass inom grupp 1 -3 som sysselsätter högst två årsarbetskrafter med livsmedelshantering, om tillsynsbehovet, särskilt provtagningsbehovet. bedöms vara ringa. Exempel på verksamheter där tillsynsbehovet som regel kan anses ringa är: 1. Industriell tillverkning: Mindre ägg- och potatispackerier, mindre konfektyrtillverkare, enklare bageritillverkning och saft- och sylttillverkning. 2. Parti- och detaljhandel: Kiosker, servicebutiker, /anthandel och livsmedelsbutiker som säljer i huvudsak endast färdigförpackade varor eller varor motsvarande det sortiment som anges i./ kap 2 § kungörelsen (SLVFS 198./:8) med allmänna tillämpningsföreskrifter och allmänna råd. 3. Storkök: Gatukök och cafeer med begränsat sortiment och enkel beredning, samt hotell med enbart frukostservering.

Inhämtande av uppgifter

De uppgijier som tillsynsmyndigheten behöver för att fastställa den årliga avgiften hämtas enklast in genom att den blanke Il som tagits fram av livsmedelsverket sänds ut. Uppgifterna bör uppdateras en gång per år, I.ex. i samband med all räkningen skickas ut. De uppg(fter som behövs är anläggningens namn, organisations- eller personnummer, verksamhets- och postadress, vilken eller vilka verksamheter som bedrivs samt uppgift om årsumsällning eller antalet årsarbetskrafter. Aven om företagen inte medverkar till all lämna uppgifter, måste inplacering i avgiftsgrupp och -klass kunna ske. Tillsynsmyndigheten får då basera sin bedömning på den kännedom den har om verksamheten. Myndigheten kan med stöd av 25 § livsmedels/agen förelägga företagaren alt lämna de uppgifter som behövs.

ANDRA AVGIFTER

SLVFS 1996:15

I samband med förnyad prövning av godkännande av livsmedelslokal på grund av att - den i lokalen bedrivna verksamheten ändrats väsentligt, eller - lokalen eller dess inredning ändrats väsentligt skall den som driver verksamheten betala en avgift som motsvarar högst hälften av den årliga tillsynsavgift enligt I O § som beräknas utgå efter ändringen.

A llmänna råd

Av 38 § livsmedels.förordningen framgår vilken lilfaynsmyndighel som prövar fragor om godkännande av livsmedelslokal vid olika slags ltvs111edelsanläggningar. I 4-1 § regleras vidare i vilka fall godkännande får a/erkallas. Om verksa111helen eller lokalen ändrals väsenlltgl kan fråga om nyll godkännande uppkomma. Avgiflen beräknas med ulgångspunkl i den verksamhel som kommer all bedrivas i lokalerna eJier godkännande/. Avgiflen bör i förs/a hand /as ut redan da handlingar ges in for.förhandsgranskning av ,·ilningar. Om del i della skede inle går all bedöma hur s/or avg ,jien kommer all bli, fas den u/ i ell senare skede så snar/ deua är möjlig/. Lämpligen kan delta göras då ullålande avges med anledning av förhandgranskmngen.

SLVFS 1996:15

Enligt -I § förordningen om avgift för livsmedelstillsyn m.m. skall den som döms till ansvar enligt livsmedels/agen ersäua kostnaderna för sådan provtagning och undersökning av prov som varit nödvändig, dvs även för det första provet som inte var tjänligt och som således föranledde den fortsaua provtagningen.

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Uppsala 1996