Statens livsmedelsverks kungörelse med föreskrifter och allmänna råd om personalhygien
Upphäver
- SLVFS 1984:8
Upphävs eller ersätts av
Den som hanterar livsmedel skall tvätta händerna omedelbart före arbetets början och efter varje toalettbesök samt i övrigt så fort det behövs. Den som är sysselsatt med framställning eller beredning av oförpackade livsmedel skall dessutom i erforderlig utsträckning tvätta armarna. Livsmedel får inte beröras mer än nödvändigt för arbetet. Lämpliga verktyg skall användas om så kan ske. Smycken och armbandsur får inte bäras så att de vid livsmedelshantering kan komma i beröring med oförpackade livsmedel eller eljest utgör en livsmedelshygienisk risk.
All111ä1111a råd
Öronringar kan lilla/as om de på el/ be/ryggande sätt är/as/sa/la och um de inle medför infektioner som kan innebära risk för överföring av smittämnen till livsmedlen. Om någon av religiösa eller andra skäl nödgas bära vigselring I arbetet måste handskar användas.
Den som är sysselsatt med livsmedelshantering skall bära skyddskläder eller annan arbetsdräkt som från livsmedelshygienisk synpunkt är lämpliga för arbetet. Den som är sysselsatt med annan hantering av oförpackat livsmedel än försäljning i detaljhandeln eller bordsservering skall dessutom bära hårskydd som håller håret samlat. Skyddskläder skall vara rena och får endast användas och förvaras på arbetsplatsen. Andra kläder och tillhörigheter skall fö rvaras avskilda från såväl skyddskläder och annan arbetsdräkt som från livsmedel. Ombyte av kläder får endast ske i därför avsett utrymme. Arbetsgivaren skall se till att den som hanterar livsmedel bär erforderliga skyddskläder.
SLVFS 1996:36
A llmä1111a råd
Enligt 30 § andra stycket /ivsmedefaförordningen skall den som driver verksamheten tillhandahålla arbetstagarna ändamålsenliga skyddskläder. Om inte annat avtalats innebär denna skyldighet således att det åligger arbetsgivaren att såväl anskaffa som tvätta och i övrigt sköta skyddskläderna så att de kan anses som ändamålsenliga.för arbetet. Arbetskläder bör vara ljusa. Arbetskläder och gångkläder kan förvaras i ett skåp som avdelats med en mellan vägg mellan de olika persedlarna.
SÄRSKILDA FÖRSIKTIGHETSMÅTT
Innehavaren av eller föreståndare för verksamhet där livsmedel hanteras skall hålla sig noggrant underrättad om arbetstagarnas hälsotillstånd och tillse att arbetstagare inte sysselsätts i livsmedelshantering om denne har eller kan antagas ha sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan innebära överföring av smitta med de livsmedel som hanteras eller att livsmedlen blir otjänliga till människoföda. Särskild uppmärksamhet skall iakttas när någon anställd vistats utanför Sverige.
Allmä1111a råd
Smittbärande personer kan i många/al/ omplaceras till annat arbete än hantering av oförpackade livsmedel. Om den som är sysselsatt i livsmede/shantering har eller kan antas ha :,jukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan medföra risk för att livsmedel blir otjänliga till människo.föda eller sådan :,jukdom eller smitta som kan överföras med livsmedlen.får en tillsynsmyndighet, enligt 2 1 och 25 §§ livsmedels/agen, för etforderlig tidförbjuda att personen hanterar livsmedel. Myndighet som beslutar om avstängning bör i beslutet ange förutsättningarna för alt den som avstängts kan få återgå llll hanteringen av livsmedel, exempelvis hur många negativa prov i följd som etfo rdras för detta. h·nflgt /6 § smittskydds/agen (/988: 1-172) kan en behandlande läkare meddela sådanaförhållningsregler som innebär avstängning från livsmedelshantering. En person som med stöd av livsmedels/agen eller smittskydds/agen har avstängts från arbete kan i vissa fall få ersättning enligt lagen (1989: 225) om ersättning till smittbärare.
SLVFS 1996:36
Innehavaren av eller föreståndaren för verksamhet där livsmedel hanteras skall tillse att arbetstagare som har eller kan antas ha sjukdom eller smitta som kan spridas via livsmedel utan dröjsmål uppsöker läkare för undersökning. Arbetstagare med symtom på maginfektion är skyldig att lämna faecesprov enligt läkarens bedömning.
Allmä1111a råd
1.:,'nligt 32 § andra stycket livsmede/sförordningen svarar arbetsgivaren för kostnaderna för sådan läkarundersökning och annan hälsokontroll. Enligt 33 §.förordningen skall dock läkarundersökning som görs efter beslut av en tillsynsmyndighet bekostas av myndigheten, om den inte skall ersättas enligt smil/skydds/agen (I 988: 1-172). I läkarens bedömning ingår även vilka smil/ämnen som .faece.rnndersökningen skall om/alla.
Om innehavare av eller föreståndare för verksamhet där livsmedel hanteras fått kännedom om eller har skäl att antaga att han själv eller arbetstagare inom verksamheten har tarminfektion eller annan sjukdom eller smitta eller sådant sår eller annan skada som uppenbarligen kan medföra risk för att sjukdom eller smitta kan överföras med livsmedel som hanteras i verksamheten, skall han utan dröjsmål anmäla detta till den myndighet som har tillsyn över verksamheten och därvid uppge vilken åtgärd som vidtagits. Om det finns en för verksamheten särskild förordnad livsmedelskontrollant, t.ex. besiktningsveterinär, skall sådan anmälan göras även till denne.
Om prov enlif,>1 5 § bedömts eller sannolikt kommer all bedömas som positivt i fråga om smittämne som kan överföras via livsmedel skall remitterande läkare i enlighet med 52 § tredje stycket livsmedelsförordningen utan dröjsmål underrätta den kommunala nämnd som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen i den kommun där den undersökte arbetar samt till smittskyddsläkaren. Underrättelsen skall innefatta den undersöktes namn och uppgift om arbetsplats.
Allmä1111a råd
I 52 § livsmedefaförordningen finns föreskrifier om rapportenngsskyldighet i allmänhet när det gäller /ivsmedelshurna s111111ämnen 111. m. Om den sjuke eller smittbärande arbetar inom en anläggning som siar under Livsmedelsverkets 1il/.1yn hör den kommunala nämnden snarast underrälla verket eller den person som närmast s varar/dr tillsynen, exempelvis hesiktningsveterinären.
SLVFS 1996:36
NY ANST ÄLLNINGSINTYG
Reglerna i 9- 13 § § om nyanställningsintyg gäller person som i anläggning för tillverkning av livsmedel hanterar oförpackade livsmedel av följande slag: - kött och köttvara, - mjölk och mjölkbaserade produkter, - äggprodukt, - fisk och fiskvara,
A llmä1111a råd
Paragrafen avser personer som hanterar livsmedel i anläggningar som omfattas av livsmedelsverkets kungörelser (SLVFS 1994:2) om hantering av ftskvaror, (SLVFS 1994:5) 0 111 äggprodukter, (.';LV FS 1994: JO) om köttprodukter, (SLV f,"°:)' 1994: I I) 0111 slakt m.111. av fjäde1fä, (SLVFS 1994:12) 0 111 slakt och annan hantering av färskt köl/ av ren, (Sl V FS 1994: 13) om mjölk och flytande mjölkprodukter, (SLVFS 1994:40) om malet köl/, (SLVFS 1994;-12) om slakt av tamkanin och om hantering av färskt kaninköt1,(SLVFS 1994:1) om slakt av tam boskap och hägnat vilt. Paragrafen om/altar inte personer som hanterar livsmedel i exempelvis detaljhandel och storhushåll.
Person som omfattas av 8 § skall innan han börjar syssla med livsmedelshantering uppvisa ett nyanställningsintyg som innehåller dels ett medicinskt utlåtande som visar att den undersökte inte har eller kan antas ha sjukdom, smitta, sår eller annan skada som utgör hinder mot sysselsättning i livsmedelshantering och dels uppgift om erhållen hygieninformation enligt 11 §. Nyanställningsintyget skall utformas enligt bilaga 3 och skall vara undertecknat av läkare eller annan behörig person. Intyget får inte vara äldre än ett
år.
A l/mä1111a råd
Kravet på nyanställnings intyg gäller även person som inte har något anställning:,förhållande utan själv bedriver sådan livsmedelshantering som avses i 8 §. Enligt 32 § andra stycket livsmedefaförordningen skall den som driver verksamheten föranstalta 0111 och bekosta hälsokontrollen, inklusive hygieninformation enligt 11 §.
SLVFS 1996:36
I O § Till grund för det medicinska utlåtandet skall ligga I. avgiven hälsodeklaration enligt bilaga I till denna kungörelse, 2. en medicinsk bedömning av hälsodeklarationen och en undersökning enligt bilaga 2 p. l , 3. en läkarundersökning om så bedöms nödvändigt med hänsyn till den medicinska bedömningen av hälsodeklarationen, 4.ytterligare undersökningar än de som följer av punkten 3, i den omfatt ning läkare finner påkallat för utfärdande av utlåtandet. Om det finns särskilda skäl, exempelvis språksvårigheter, får hälsodeklaration lämnas muntligt till läkare eller sjuksköterska.
I samband med nyanställningsundersökning enligt I O § skall en särskild hygieninformation lämnas till den undersökte med den omfattning som anges i bilaga 2 p. 2. Sådan infom1ation får lämnas av läkare eller legitimerad sjuksköterska, av personal från myndighet som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen eller av annan som tillsynsmyndigheten anvisar.
Al/111ä1111a råd
Bnligt Ja§ verkets kungärelse (I 990: I 0) med föreskrifter och allmänna råd um livsmedelstil/.\yn 111.m. skall den som bedrtver verksamhet I vilken livsmedel hanteras se till att de som hanterar livsmedel i verksamheten/ar handledning och instruktion eller utbildning i livsmeclelshygien i mnlig proportion till det arbete de u~fär.
Person, för vilken utfärdats nyanställningsintyg, skall genomgå förnyad undersökning enligt I O och 11 §§ om han under mer än tolv månader inte arbetat med livsmedelshantering som kräver nyanställningsintyg och därefter återgår till sådant arbete. Återkommande hälsokontroll i form av årlig läkarundersökning krävs för person som omfattas av 8 § och som hanterar färskt kött, fjäderfäkött och köttprodukter. Sådan undersökning skall utföras enligt reglerna i I O §. Intyg om sådan hälsokontroll skall utformas enligt bilaga 3.
Arbetsgivaren skall kräva att nyanställningsintyg lämnas vid anställningens början. Om särskilda skäl föreligger, såsom hastig och oförutsedd personalomsättning eller uppenbara svårigheter att få tid för undersökning, får nyanställningsintyg lämnas senare än vid anställningens början, dock senast två veckor därefter. Den myndighet som utövar tillsynen kan ge ytterligare anstånd.
SLVFS 1996:36
Nyanställningsintyg och i förekommande fall bevis om årlig läkarundersökning skall förvaras på den undersöktes arbetsplats. När anställningen upphör skall de handlingar som avses i första stycket överlämnas till den anställde.
DISPENS
Livsmedelsverket kan medge undantag (dispens) från föreskrifterna i denna kungörelse.
Denna kungörelse träder i kraft den I januari 1997. Genom kungörelsen upphävs 9. kap verkets kungörelse (SLVFS 1984:8) med allmänna tillämpningsföreskrifter och allmänna råd. Under en övergångstid av ett år från ikraftträdandet gäller intyg om genomgången årlig hälsokontroll enligt äldre regler som nyanställningsintyg.
ARNE KARDELL
Per Mattsson (Tillsynsenhet 2)
SLVFS 1996:36
Bilaga I
(till SLVFS 1996:36)
HÄLSODEKLARATION
enligt 10 § statens livsmedelsverks kungörelse (SLVFS 1996:36) med föreskrifter och allmänna råd om personalhygien.
Personuppgifter. Ify lles av den sökande:
Hälsodeklaration. Ifylles av den sökande:
Ja Nej
D D Har ni haft diarre under mer än 4-5 dagar än de senaste månaderna? D D Har avföringen den senaste tiden varit lösare än vanligt? D D Har ni varit utanför Norden det senaste halvåret? D D Har någon som Ni delar bostad med haft diarre mer än 4-5 dagar den senaste månaden? D D Har Ni husdur (I.ex hund, katt, fåglar, reptiler, fiskar etc)? D D Har ni haft ont i halsen med feber mer än 3 gånger det senase året? D D Brukar Ni ha hosta mer än 3 veckor efter förkylning? D D Hostar Ni upp mycket slem varje dag? D D Är Ni skärmbildsundersökt eller lungröntgad?
D D Föranledde skämbildsundersökningen eller lungröntgen någon ytterligare undersökning? D D Har Ni eller brukar Ni ha variga sår, finnar eller bölder på huden? D D Har Ni eller brukar Ni ha rodnad, svullnad eller ömhet vid nagelbanden? D D Har Ni eller brukar Ni ha utslag eller eksem? D D Betraktar Ni er som frisk?
Härmed försäkrar jag att ovan lämnade uppgifter är sanningsenliga
SLVFS 1996:36
1 I Bilaga 2
(till SLVFS 1996:36)
I. UNDERSÖKNING VID NYANSTÄLLNING OCH ÅRLIG
LÄKARUNDERSÖKNING AV LIVSMEDELSPERSONAL
Undersökningens syfte: Att utröna om patienten är fri från sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan utgöra hinder mot att vederbörande hanterar oförpackade livsmedel. Undersökningens omfattning: Med utgångspunkt från den avgivna hälsodeklarationen bör den undersökande, genom utfrågning av patienten, ta reda på om patienten kan misstänkas ha någon form av magbesvär eller infektioner som visar eller indikerar att patienten kan överföra smitta via de livsmedel som han/hon hanterar. Av intresse är också om patienten nyligen besökt eller vistats i något land som är känt för ökad frekvens av tarmsjukdomar. De smittämnen som i första hand kommer i fråga är Salmonella, Shigella, Campylobacter, calicivirus och andra smittämnen som kan framkalla tarmsjukdomar. Det gäller vidare sådana former av hepatit som kan överföras via livsmedel samt stafylokockinfektioner. Om det vid undersökningen kommer fram att patienten har eller nyligen har haft symtom på maginfektion bör faecesprov tas. Provet bör i första hand undersökas avseende Salmonella/Shigella, men undersökningen kan vid behov utökas till att avse även andra smittämnen. Patientens händer bör även granskas för att se om där finns infekterade småsår eller andra infektioner. Det kan även gälla eksem eller andra hudförändringar som är vätskande eller som kan misstänkas vara av infektiös art. Även mun och svalg bör granskas i fråga om infektiösa förändringar orsakade av exempelvis stafylokocker. Undersökningens genomförande: Om möjligt bör undersökningen göras av läkare, man kan vanligtvis utföras av legitimerad sjuksköterska efter delegation av läkare. Vid tveksamhet om diagnos eller behov av utökad undersökning, exempelvis avlämnande av faecesprov, bör dock alltid läkare konsulteras. Utfärdande av intyg: Intyget skall vara utformat enligt bilaga 3. Intyget skall normalt undertecknas av läkare. Enligt 7 § lagen ( 1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården kan emellertid läkaren överlåta på sjuksköterska att i läkarens ställe, men på dennes ansvar, underteckna intyget.
SLVFS 1996:36
2. HYGIENINFORMATION I SAMBAND MED NYANSTÄLLNING
Syftet med hygieninformation i samband med nyanställning är att ge den som skall syssla med käns liga livsmedel kunskaper om - smittämnen som kan överföras via livsmedel - smittvägar - personlig hygien och andra försiktighetsmått - åtgärder vid sj ukdom - andra regler som måste iakttas. Informationen bör i första hand ges i muntl ig form. I undantagsfall kan informationen vara skri ftlig. Den bör då ges i form av instuderingsmaterial, vars innehåll följs upp med frågor i anslutning till de avsnitt som ingår i materialet. På marknaden finns också fi lmer och annat material som kan vara lämpat att ingå som moment i hygieninformationen. Det är vikti1,rt att informationen minst omfattar de avsnitt som anges nedan. Ingenting hindrar givetvis att informationen går utöver dessa minimikrav. Utöver denna hygieninfonnation som har sin tonvikt i den personliga hygienen, är arbetsgivaren skyldig att ge anställda som hanterar livsmedel sådan övrig handledning, instruktion eller utbildning i livsmedelshygien som direkt anknyter till och står i rimlig proportion till det arbete de utför. Eftersom behovet av sådan handledning eller utbildning skiftar med hänsyn till arbetets art och omfattning kan det vara svårt att i samband med hygieninformationen inkludera sådana moment.
Smittämnen
A llmänt om smittä11111e11
Orientera om att mikroorganismer normalt förekommer i eller på människokroppen, exempelvis i näsa, svalg och tarm, men även på andra slemhinnor och på huden. De flesta av dessa mikroorganismer är ofarliga och ibland nödvändiga för människan . De mikroorganismer som däremot kan orsaka sjukdom är bl.a. vissa protozoer, svampar, virus samt taxinbildande och andra bakterier. Den minsta mängden av ett smittämne som erfordras för att en sjukdom skall uppkomma - den s.k. infektionsdosen - är beroende av egenskaper såväl hos smittämnet som hos den smittade individen. Vissa smittämnen, exempelvis de som orsakar tyfoidfeber och baci llär dysenteri, liksom calicivirus och vissa andra virustyper samt protozoer, kan framkalla sjukdom även vid mycket liten infektionsdos. Det finn s också bakteriearter som, när de ti llförs i stora mängder, kan förorsaka sjukdom hos vissa personer, medan andra endast blir bärare av smittan utan att få några sjukdomssymtom. Vid varje smittotillfälle är därför mängden
SLVFS 1996:36
tillförda smittämnen av stor betydelse. Generellt kan sägas att ju större denna mängd är, desto större är risken för att man skall bli sjuk och för att sjukdomen skall få ett allvarligt förlopp. Varje effektiv åtgärd för att avskära en smittväg genom att motverka överföring av mikroorganismer eller att hindra bakterier från att föröka sig minskar den tillförda mängden smittämnen och därmed också sjukdomsrisken. Smittämnenas förmåga att överleva utanför människokroppen har betydelse för deras möjligheter att spridas. Skilda smittämnen förhåller sig i detta avseenden mycket olika. Vissa bakterier, t.ex. stafylokocker, kan i intorkat tillstånd leva i flera veckor på förorenade ytor eller i damm. Gramnegativa stavbakterier däremot föredrar i allmänhet en fuktig miljö och kan överleva relativt länge och även föröka sig i sådan miljö. Vissa andra bakterier, I.ex. de som förorsakar botulism, kan i fonn av sporer överleva i flera år och i denna form tåla t.o.m. kokning. Även virus beter sig mycket olika utanför människokro ppen. Mässlings-, vattkopps,- influensa- och rödahundvirus förlorar snabbt sin smittförmåga. Tarmvirus och gulsotsvirus bibehåller däremot ganska länge sin smittsamhet i milj öer som är gynnsamma för dem, I.ex. i blod, avföring eller vatten.
Exempel på livsmedelsbuma smittäm11e11 och deras förekomst
Stafylokocker finns normalt i framför allt näsan hos många människor. De fi11J1s också i finnar och bölder, vanligen i ansiktet, i nacken och i armhålorna. Dessa stafylokocker kan även förorsaka inflammationer eller varbildningar i skär- och skrubbsår och i hudsprickor. Påpeka att dessa sjukdomar är "vanliga åkommor" och i allmänhet inte farliga, även om de ibland är långvariga och har en benägenhet att återkomma. Detta beror bl.a. på att de gula stafylokockerna mycket ofta är resistenta mot penicillin och andra antibiotika. Den som lider av en sjukdom orsakad av stafylokocker har, oavsett sjukdomens natur, bakterier även i ansiktet, på fin grarna, händerna, annarna och andra delar av huden, i näsan och mu1men och även på kläderna. Därifrån kan bakterierna lätt överföras till livsmedel genom beröring eller genom hosta eller nysning. Om bakterierna får tillfälle att föröka sig bildar de ett toxin, ett tarmgift, som kan resultera i matförgiftning. I dessa fall hjälper det alltså inte att livsmedlet upphettas. Streptokocker är andra bakterier som bildar längre eller kortare "kedjor". Dessa bakterier kan ge upphov till många allvarliga sjukdomar, bl.a. halsfluss, blodförgiftning, scharlakansfeber, reumatisk feber och olika njursjukdomar. De förekommer ofta i stora mängder i näsan och svalget och på huden. Om de sprids till livsmedel och förökar sig kan den som hanterar eller äter livsmedlen bli smittad. Många halsfluss- och scharlakansfeberepidemier har uppkommit därför att smittan har spritts via mjölk, glass och andra livsmedel.
SLVFS 1996:36
E11terokocker förekommer i avföringen. Vid dålig handhygien kan livsmedlen lätt infekteras med matförgiftningar som följd. Kolibakterier finns i stora mängder i tarmarna och i avföring. Varje gram avföring innehåller fl era hundra miljoner kolibakterier av olika typer. De är oftast ofarliga men vissa typer kan orsaka allvarliga tarminfektioner och sjukdomar i urinvägarna . Salmo11ellabakterier orsakar allvarliga mag- och tarmsjukdomar. Dessa bakterier utsöndras under längre eller kortare tid med avföringen och kan vid bristande handhygien lätt spridas via livsmedel, men sprids även genom dåligt rengjorda redskap. Shigellaldyse11teribakterier finns endast hos människor och apor. De ger symtom som magsmärtor, kramper och blodiga diarreer. De sprids ofta vid bristande handhygien och kan också förekomma också på grönsaker som vattnats med avloppsvatten Campylobaktcr kan förekomma hos fj äderfä, svin, nötkreatur, får och i livsmedel från dessa djur, i vatten samt hos hund och katt. Campylobakter sprids, förutom via händerna, genom dåligt rengjorda redskap, exempelvis knivar och skärbräden. Calicivirus finns hos människa och överförs dels via förorenade händer och dels via livsmedel som hanterats av smittade personer. Virusinfektionen medför o fta hastigt påkommande och häftiga kräkningar och uppkastningarna är då mycket smittförande.
Smittvägar m.m.
Smittkällor
De vanligaste källorna för smitta är människor, utrustning och livsmedel. Infekterade eller smittbärande människor kan sprida smittämnen från luftvägarna, från infekterade sår eller med avföringen och urinen. Huden, speciellt på händerna, liksom skägg och hår avger också lätt smittämnen. Särskilt hög smittrisk uppkommer vid kräkningar i samband med calicivirusinfekt ioner. Personer med eksem eller andra fjällande hudsjukdomar kan i vissa fall sprida stafylokocker genom luften. Personer med infekterade sår, nagelbandsinfektioner och liknande åkommor överför lätt smitta genom direkt kontakt med livsmedel. Påpeka gärna det fakt um att smittbärare ofta kan vara, eller anse sig vara, friska. Många har stafylokocker i näsan eller på huden eller i området runt ändtarmen utan att de har några som helst symtom på sj ukdom. De flesta av dessa fri ska stafylokockbärare sprider endast obetydliga mängder bakterier, men 1- 10 % sprider större mängder bakterier genom luften, särskilt de som har stafylokocker i övre luftvägarna (näsa och hals).
SLVFS 1996:36
Ko11taktsmilta
Smittämnen sprids vanligen genom direktkontakt. Händerna infekteras exempe lvis från infektioner i öron, näsa eller på huden såsom infekterade sår, finnar, bölder, vaglar och dylikt. Händerna infekteras vidare lätt från avföring och urin vid toalettbesök. Smitta kan också överföras till händerna från andra människor som man tar i hand. Det kan också ske vid kontakt med djur som hundar och katter. Det bör även klargöras att smitta ofta sprids vid kontakt med jord, gödsel, otvättade grönsaker,orent vatten, dörrhandtag, kranar, toalettstolar, näsdukar, handdukar, glas, koppar, skedar, dåligt rengjorda verktyg osv. Händerna kan alltså vara bärare av många icke önskvärda mikroorganismer. Även om händerna ser rena ut kan det finnas stora mängder bakterier på dem . Från händerna överförs bakterierna sedan till andra människor, till utrustning och till livsmedel där de förökar sig och kan orsaka sjukdomar eller förstör livsmedlen.
Luftsmitta
När man hostar, nyser, spottar eller talar högt slungas små oftast osynliga droppar ut från mun och näsa. Dessa droppar innehåller i regel bakterier och virus av det slag som finns i mun, svalg och näsa. De största dropparna faller snabbt och kan smitta personer som finns i närheten eller infektera de livsmedel som finns inom räckhåll. Detta kallas
droppsmilta eller droppinfektion.
De minsta dropparna däremot kan hålla sig svävande och fö lj er lätt med luftströmmarna i lokalen. Även om de snabbt torkar förblir bakterierna vid liv. Efter en tid kan även dessa intorkade droppar - droppkärnor - dala ned på oskyddade livsmedel, på arbetsytor, redskap och annan utrustning eller på golvet där de förenar sig med damm. I damm kan dessutom finnas bakterier från torkad saliv, smuts och annan orenlighet. Vid luftrörelser som korsdrag, torrsopning, dammtorkning med torr trasa och liknande virvlas dammet upp i luften och livsmedlen kan då bli starkt infekterade av alla bakterier som finns i dammet. Detta slag av luftsmitta kallas dammsmilta.
Personlig hygien och andra försiktighetsmått Informera om vikten av framför allt en god handhygien. Utbrott av maginfektioner och andra livsmedelsburna sjukdomsutbrott beror oftast på dålig handhygien. Det är därför mycket viktigt att inpränta hos den som skall hantera oförpackade livsmedel att alltid före arbetets början tvätta händerna och underarmarna. Särskilt vikti gt är att tvätta händerna efter toalettbesök, men även när man utfört annat arbete eller bedrivit andra aktiviteter som kan ha medfört att händerna kan tänkas ha smutsats ned.
Även i övrigt bör man tänka på den personliga hygienen. Man bör exempelvis inte i onödan röra vid näsa, öron eller andra delar av kroppen där det kan finnas bakterier som sedan kan överföras till de livsmedel som hanteras. Rökning är förbjuden i lokaler där livsmedel hanteras. Även om det inte finns inskrivet i lagstiftningen bör man inte heller använda snus när man hanterar oförpackade livsmedel. Armbandsur, ringar och andra smycken får inte bäras så att de kommer i kontakt med livsmedel eller medför ansamling av föroreningar. Armbandsur och hängsmycken måste bäras så att de täcks av skyddskläder. Erinra om att exempelvis örhängen kan lossna och hamna i livsmedlen. Har vederbörande ringar i öronen bör han eller hon under arbetet bära s.k. säkerhetsringar i stället för de vanliga öronringarna. Erfarenhetsmässigt kan ständigt återkommande i- och urtagning av öronringar öka risken för infektioner i örsnibbar. Man bör även undvika att peta på öronringarna, eftersom det ökar risken för infektioner Ringar i näsan, läpparna eller på andra utsatta ställen måste betraktas som olämpliga, eftersom undersökningar visat att dessa ofta medför infektioner som lätt kan spridas till livsmedlen. Nagellack är ofta en hygienisk risk, eftersom lacket snabbt kan bö1ja flaga och utgör då en uppenbar risk för ansamling av föroreningar av olika slag. Nagellack bör därför undvikas.
Åtgärder vid sjukdom
Den som har symtom på maginfektion eller har infekterade sår på händerna eller annan liknande infektiös förändring skall anmäla detta till föreståndaren för verksamheten eller till arbetsledare. Denne tar då ställning till om den sjuke får fortsätta hantera oförpackade livsmedel. Den som ansvarar för verksamheten skall fortlöpande hålla sig underrättad om hälsotillståndet hos de som hanterar livsmedel inom anläggningen. Om någon har symtom på magsjukdom som inte är direkt övergående skall arbetsgivaren se till att han eller hon besöker läkare. Den sj uke är då skyldig att, om läkaren bedömer det nödvändigt, lämna avföringsprov. I avvaktan på provsvar får den sjuke inte återgå till arbete med oförpackade livsmedel. Om läkaren inte sjukskriver patienten, eller om arbetsgivaren inte betalar sjuklön, finns möj lighet att få ersättning för förlorad arbetsinkomst enligt lagen (I 989:225) om ersättning till smittbärare. Sådan ersättning förutsätter emellertid att tillsynsmyndigheten, vanligtvis miljö- och hälsoskyddsnämnden, fattat ett särskilt beslut om avstängning från arbete. Ansökan om sådan ersättning görs hos försäkringskassan. Man måste då kunna visa upp beslutet om avstängning. Det bör uppmärksammas att man kan avstängas från arbete även om man inte har några sjukdomssymtom, men genom provtagning konstaterats vara
smittbärare. Man kan även stängas av om man har infekterade sår på händerna eller om man har vätskande eksem eller liknande, vilket vanligen inte medför sjukskrivning. Avstängningstidens längd beror ofta på vilket smittämne det är frågan om. När det gäller vissa maginfektioner får den sjuke lämna nya prov efter ett första positivt prov. I beslut om avstängning anges då i regel hur många negativa prov i följd tagna med vissa intervall som erfordras för att den smittbärande skall få återgå till arbetet. I fråga om exempelvis salmonella krävs tre negativa prov tagna med tre dagars mellanrum. Risken för att bli smittad av exempelvis salmonella är högre vid vistelse i bland annat länderna runt Medelhavet, i Afrika, Asien och i Sydamerika. Arbetsgivaren bör i förväg infonneras om att den anställde planerar att resa till sådana länder. Under resan och efter hemkomsten bör man vara uppmärksam på tecken på maginfektioner eller andra liknande besvär och genast underrätta arbetsgivaren om sådana symtom skulle uppkomma.
Andra regler som måste iakttas
Enligt 3 § i kungörelsen är den som hanterar livsmedel skyldig att bära skyddskläder eller annan arbetsdräkt. Det innebär normalt att man inte får gå i sina vanliga gångkläder utan att ha skyddskläder över dessa. Helst bör man byta helt från privata kläder till arbetskläder vid arbetets början. Den som arbetar i produktionsanläggning eller exempelvis i restaurangkök eller annat storkök, i butikernas delikatess- eller köttdiskar eller i butikens styckningsutrymme skall även bära hårskydd som håller håret samlat. Särskilt i produktionsanläggningar och i kök är detta av stor hygienisk betydelse, eftersom håret ofta utgör en smittkälla. Skyddskläder skall vara rena och skall efter ombyte förvaras avskilt från andra kläder och tillhörigheter. Det är arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla ändamålsenliga skyddskläder, liksom skåp eller andra förvaringsutrymmen för dessa. Arbetstagaren har alltså rätt att med jämna mellanrum kräva att få rena skyddskläder.
Bilaga 3
(till SLVFS 1996:36)
INTYG
vid nyanställning eller ärlig hälsokontroll av livsmedelspersonal
Personuppgifter:
Il. Medicinskt utlåtande
På grundval av O den avgivna hälsodeklarationen [] resultatet av en kompletterande läkarundersökning D årl ig läkarundersökning har sökanden bedömts inte ha sjukdom eller smitta som genom livsmedel kan överföras på människa. Hinder föreligger därför inte mot att han/hon sysselsätts i livsmedelshantering.
Ort och datum Behörig persons underskrift
Namnförtydligande