Elhushållning på 1990-talet betänkande. Bilaga

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

.mama

www;

Statens offentliga utredningar

Eââtââ 1987:69

W och

Miljö- Energidepartementet

Elhushållning

1990-talet

på

Bilaga

till Bilagedel betänkande av elanvändningsdelegationen

Stockholm 1987

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 10647 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30

Allmänna Förlagets bokhandel: lnfonnationsboldiandeln Malmtorgsgatan 5. Stockholm

Beställare som är berättigade till rcmissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress:

Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 Stockholm Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8.10-12.00 (externt och internt)

08/763 10 05 12.00-16.00 (endast internt)

ISBN 91-38-10082-7 ISSN 0375-250X

Omslag AD/Susan Nilsson Produktion Allmänna Förlaget AB Svenskt Tryck, Stockholm 1987

INNEHÅLL

BILAGOR

l. Hur kommer en eventuell elprishöjning in i de elintensiva företagens

strategi? Arne Granholm och Anders Grufman, INDEVO. 2. STU:s insatser effektiviserad elanvändning i industrin, Rune Hardell

för

och Carl-Johan AB. 27

Österberg, 3K Engineering 3. Elsituationen i nagra viktiga konkurrentländer till svensk elintensiv

industri, Örjan Isacsson, STAND-IN AB m.fl. 75 lt. Elanvändningen inom livsmedelsindustrin, Per Göransson och Bengt

Drakenberg, ÅF-Energikonsult AB. 153 S. Möjligheter att ersätta elenergi med naturgas inom tillverkningsindustrin

exklusive elintensiv industri, Jan-Erik Wiklund, ÅF-Energikonsult AB. 179 6. Tre studier av driftel i lokaler, Anders Göransson, VBB. 201 7. Inför valet av energistyrmedel - om olika styrmedels egenskaper, Tage

Klingberg, Mackmyra Konsult AB. 271

INDEVD 1987-10-29 1

HUR KOMMER EN EVENTUELL ELPRISHÖJNING m I DE ELINTENSIVA FÖRETAGENS STRATEGI?

Uppdraget

Indevo fick den 21 september 1987 i uppdrag av energidepartementets elanvändningsdelegation (genom Håkan Heden och Göran Dahlén) att intervjua 10 företagsledningar inom elintensiv industri. Syftet var att komma underfund med hur deras affärsstrategier påverkas av en eventuell elprishöjning samt att få en uppfattning om följande frågeställningar:

- Är det klart att vi får en av internationa-

förstärkning

liseringstendensen?

- Kan man bekräfta att den extremt elintensiva industrin

läggs ned?

-

Trovärdighetsproblemet. Skapar politikernas oförmåga att precisera energipolitiken en handlingsförlamning inom industrin?

- Hur har osäkerheten om skadat industrin

energipolitiken

(felaktiga investeringar, inga investeringar där man eljest

skulle ha gjort etc).

- Drar man ned ambitionsnivån i elintensiva delar

idag?

- Är det så att att

storföretagens portföljförvaltning gör

man utan regionala hänsyn kallt ekonomiskt lägger ned?

- Hur det med för vid

går investeringarna effektivisering,

förhöjda elpriser?

INDEVO

De intervjuade har varit ledningarna (vanligen VD kompletterad chef eller motsvarande, i något fall enbart den med teknisk energiansvarige) i följande företag:

- Massa och SCA papper STORA Rottneros

- Järn och stål Sandvik SSAB Avesta Gränges Aluminium

- Kemisk basindustri Boliden Kemi Eka Nobel Norsk Hydroplast

Urvalet i samråd med Göran Dahlén men fick i några gjordes fall eftersom de intervjuade inte kunde/ville ställa justeras en till stor del reaktion eftersom det upp, mycket begriplig hela skulle ske med kort varsel.

INDEVO

Hur intervjuerna lades upp

Vi uppfattade vårt uppdrag som att elanvändningsdelegationen ville få en mer dynamisk och företagsnära bild av hur företagsledningarna tänker än vad man kan få med hjälp av de ekonomiska och huvudsakligen statiska branschkalkyler som gjorts utifrån statistiskt, aggregerat material i ett antal PM:

- ÅF-Energikonsult Industrins elpriskänslighet (inkl. faktabilaga). 1986.

- Tomas Pousette Hur påverkas industrin av ökade elpriser? IUI. Working paper 186, 1986.

- Åsa Sohlman Effekter på industrin av stigande elpriser. 1987-01-27.

Det tänkbara scenario av elprishöjningar som vi skulle konfrontera de intervjuade med, härrör från Håkan Hedens PM 1987- 09-14: Elpriserna under 1990-talet (Elanvändningsdelegationen). Vi beskrev förutsättningen under intervjuerna på ungefär följande sätt:

- Hur skulle er företagsstrategi förändras det ni gm elpris betalar (från dagens cirka 18 öre) höjdes med cirka 50 procent till mitten av 90-talet respektive med cirka 100 till procent år 2010 - detta under förutsättningen att huvuddelen av denna höjning skedde ensidigt i Sverige?

INDEVD

Det är bara rättvist att säga att flera av de intervjuade under åtminstone de inledande skedena av intervjun hade att kämpa med ilska och svårigheter att ta frågan på allvar.

Vi hade naturligtvis kunnat vänta med denna hypotetiska framtid och istället låtit intervjun inledas och domineras av allmän diskussion om vilka strategiska valsituationer som företaget stod inför överhuvudtaget. Först när denna beskrivits skulle man vid ett följande möte kanske diskuterat hur den påverkas av en elprishöjning. Det hade då varit lättare att se hur stor elpriseffekten var på det strategiska tänkandet. En sådan ansats kunde dock blivit mycket tidskrävande med mycket information som egentligen inte varit direkt relevant för vårt uppdrag.

Vi har försökt att kombinera de två frågemetoderna genom att försöka förmå att - när chocken -

företagsledningarna släppte tala om företagets allmänna strategiska situationen med frågor av typen:

- vilken är nuvarande affärsidé?

företagets - vilka av i arten av kundernas

typer förändringar kunder, behov, konkurrentbilden och de producerade varorna och tjänsterna såg företaget framför sig? - vilka huvudaffärer finns i Dessas

företaget? volym, bidrag, elintensitet, kapitalstockens ålder, marknadens utvecklingsprognos, exportandelen och beroende av inhemska leveranser?

Effekterna av elprishöjningen försökte vi konkretisera genom att diskutera effekter på

-

produktmixen

- marknader

nya

- ändrad

råvaruhantering (ev. import)

-

nedläggningar

INDEVO

flytta elintensiv produktion utomlands - teknik ny - låta slå elprishöjningen igenom på marknden stoppa nyinvesteringar - en kompenserande portföljstrategi - av el. tillverkning egen

Vi fick inte svar på alla dessa och och frågor provokationer många av svaren var allmänna och kvalitativt hållna, dvs svårbedömda.

Hur bedöma spelsituationen?

Man bör överhuvudtaget ha i minnet att själva frågesituationen inbjuder till tolkningsproblem och En “spe1beteende. hypotetisk elprishöjning kan av företagsledningen uppfattas på samma sätt som om fackförbunden en trevare om vad som gör skulle ske om lönerna höjdes med en viss procentsumma eller om finansdepartementet går ut och frågar vad alla skulle tycka om en viss skattehöjning. De svar man ger och den lärdom man kan dra av dessa svar ligger på tre olika plan:

1. vad företagsledningen säger om framtiden 2. vad företagsledningen innerst inne tror om framtiden 3. vad som sedan verkligen händer.

Ett normalt spelbeteende är naturligtvis att överdriva skadorna av en eventuell höjning och att att understryka anpassningar inte är möjliga utan stora för landet. skadeverkningar

|NDEVD

Att man är medveten om att detta är normalt spelbeteende betyder att alla svar av det här slaget enbart eller överhu-

inte

vudtaget är fel. Företagsledningen kan vara helt övertygad om att en stor elprishöjning är skadlig för landet och detta kan också mycket väl bli fallet.

Detta behöver dock inte betyda att resultatet av elprishöjningen verkligen blir skadlig precis på det sätt som företagsledningarna nu befarar, bl.a. av det skälet att det finns ett antal buffertar som kan träda i funktion om elprishöjningen blir verklighet.

En annan sida av spelbeteendet är att företagsledningarna inte alltid tar prishypotesen på allvar. Någon uttryckte det så att han inte tror att någon regering skulle vara så korkad att den utsatte sina kanske viktigaste exportnäringar för den ensidiga

som en skulle innebära - det kostnadshöjning elprishöjning skulle ju motverka vad man på flera sätt gör för att stimulera samma export.

Genom att den intervjuade i grunden inte tror på intervjuns förutsättningar blir hans svar på den hypotetiska frågan inte

för vad han verkligen skulle göra om hotet blir representativa

Svaret ska ju syfta till att se till att detta verklighet. orealistiska hot också förblir orealiserat - både svaret och

blir imaginära och snarare uttryck för vad den interfrågan

tror ska bita på en möjligen helt vansinnig beslutsvjuade fattare.

Någon ville att vi skulle inleda vår rapport till departementets delegation med följande vädjan. En finländsk skogsvandrare möter en björn, dvs den beslutade kärnkraftsavvecklingen. Han drar kniven, faller på knä och börjar be sin första och kanske sista bön: Jag har aldrig bett Dig om något förr, Gud, men nu är min enda önskan att Du åtminstone håller Dig neutral.

|NDEVO

Resonemanget om spelsituationen är avsett att visa på ett tolkningsproblem när man samlar in information om de tänkta effekterna av elprishöjningen. Det blir en besvärlig bedömningsfråga, eftersom det finns en större eller mindre kärna av sanning även i ett spelbeteende.

För att minska risken för identifikation av materialet från de 10 företagen kommer en stor del av presentationen i fortsättningen att ske kollektivt för hela den intervjuade gruppen, dvs vi väljer ut punkter verkar typiska för hela den större eltunga industrins sätt att resonera.

Buffertar

Ett sätt att bedöma intervjusvaren är att se vilka olika slag av anpassningsmekanismer som beskrevs. Nedan har en lista gjorts över de buffertar som nämnts i intervjuerna. Flera av dessa buffertar är handlingsparametrar för företaget, medan andra är ärvda eller på annat sätt givna utifrån. Att vi valt termen buffert beror på att vi ställer den mot det mest drastiska negativa alternativet, nämligen nedläggning av en viss produktionsenhet. Bufferten tjänar då till att mildra eller fördröja denna nedläggning. Vi har hela tiden företaget som helhet och dess perspektiv som den intressanta beslutsenheten.

-

Portföljbeteende

Flera av de intervjuade företagen har olika grenar av verksamheten där en dyrare elkraft slår olika hårt, ibland åt helt olika håll.

|NDEVO

I vissa fall producerar företaget egen el. För företaget som helhet innebär en elprishöjning då samtidigt en inkomstökning och en kostnadsökning, varvid nettot verkar vara negativt. Men innehav av kraftproduktion är då en buffert: elprishöjningen slår på företaget inte igenom i full styrka.

Vissa av de eltunga företagen har stora skogstillgångar. Det är svårt att säga något riktigt bestämt om priset men med all sannolikhet minskar dess värde som råvara i produktionsprocesser. Skogen skulle alltså inte kunna vara en balanserande del av portföljen i samband med en elprishöjning.

Portföljanpassningar hindrar inte att elprisets effekt blir negativ för den delen av företaget som drabbas. Man kommer, vid en helt kall ekonomisk analys, att inte vilja satsa lika mycket på den eltunga affären: man kanske bygger upp något nytt utomlands eller går ur produktionen helt och hållet.

- ålder

Kapitalets

I varje företag finns en större eller mindre buffert i form av redan investerat och mer eller mindre avskrivet kapital. Ett nytt och räntabilitetskrävande kapital innebär att företagets valfrihet blir mindre än om kapitalstocken är gammal och man nu står inför en valsituation.

INDEVD

I allmänhet tycks de intervjuade företagen ha en relativt färsk utrustning, vilket gör att man nyligen låst sig vid ett kostnadskrävande kapital som inte kan användas på något annat sätt - en massa- och är en om

integrerad pappersmaskin fråga en investering på mer än en miljard och de andra centrala apparaterna är vanligen en fråga om flera hundra miljoner.

I några få av de intervjuade företagen är utrustningen äldre vilket gör att man utan omedelbara problem kan låta den köras slut utan att sedan förnyas om elkostnaden kraftigt försämrar en investeringskalkyl.

-

Monopolställning

Enstaka av de företag vi intervjuat har en sådan ställning i förhållande till kunden att en elprishöjning kan tillåtas slå igenom i slutpriset i åtminstone någon utsträckning. Den svenska hemmamarknaden kan skyddas av svårigheter att transportera farliga kemikalier eller skrymmande massabalar, men detta skydd är olika starkt för olika produkter och sätts naturligtvis ur spel om den svenska produkten blir alltför dyr.

Ett liknande skydd har nischföretaget, som har långa kundrelationer beroende på skräddarsydda produkter och krav att leverantören skall känna till kundens komplicerade behov.

|NDEVD

Huvuddelen av de eltunga industrier vi intervjuat har dock både en stor och är utsatta för en hård interna-

exportandel tionell konkurrens där varje avvikelse från världsmarknads-

blir ödesdiger, t.o.m. på kort sikt. priserna

- framåtl

Integrering

tänkbar buffert är att de industrierna, som till En eltunga

del levererar halvfabrikat, integrerar framåt, dvs tar på stor

allt större del av förädlingsarbetet fram till den produkt sig som når slutkunden. Strategin bakom detta är att elintensiteten efter hand minskar - i verkstadsindustrin

exempelvis

elkostnadsandelen av saluvärdet kring en procent i ligger stället för de 6-30 procent som de intervjuade industrierna kunde visa upp.

framåt är dock inte lätt att förverkliga och Integreringen det verkar inte som om de intervjuade halvfabrikatindustrierna att en elprishöjning är en tillräcklig

verkligen tycker anledning att ändra inriktning på denna punkt.

- Utveckling av produktionstekniken

De flesta av de intervjuade tycks mena att produktionstekniken nu utvecklats så långt det är möjligt när det gäller

av att elkostnaderna är så stora som elanvändningen på grund de är. Ett beskrev hur elförbrukningen mer än

kemiföretag halverades mellan 1950 och 1960 på grund av bättre material och som dessutom kanske sänkts med ytterligare några procent fram till idag.

INDEVCI

ll

Värdet av denna buffert är därför lägre mer rationalise-

ju ringssträvandena har fått verka på produktionstekniken under tidigare år. I allmänhet tror vi att

elrationaliseringen drivits långt i de industrier som är starkt utsatta för världsmarknadstrycket. I de övriga, som har nisch- eller hemmamarknadskaraktär, är det möjligt att det finns ett större utrymme, kanske med rationaliseringsmöjlighter 10-20

på procent, men det är då sällan omedelbart tillgängligt utan kräver teknisk utveckling.

I någon av intervjuerna sades t.o.m. att 30 procentenheter av en 50-procentig elprishöjning kanske kunde utvecklas bort, även om en sådan utvecklingsprocess skulle ta minst ett decennium, medan de återstående 20 procentenheterna kanske kunde skickas vidare till kunden som prishöjning.

- existerande utländska

Expandera produktionsenheter

Från koncernernas utgångspunkt betraktar man sina utländska etableringar som en form av buffert om den svenska

prissättningen på el blir alltför oförmånlig. Det gäller särskilt företag med etableringar i Nordamerika som kommer att få överta en del av de nyinvesteringar som eventuellt bedöms som oförmånliga i Sverige.

- Tradition

Företagen i stål- och pappersbranscherna visar i hög grad upp en bundenhet till den egna branschen och produkten som inte är enbart ekonomisk: man befinner sig i branschen därför att man vill det och alltid har gjort det. En elprishöjning försvårar exportmöjligheterna men man har svårt att se att man därför skulle börja satsa på något annat. Man är beredd att i viss utsträckning acceptera sänkta vinster.

INDEVD

- och

Nytt avgifts- skattesystem

Man hoppas att en elprishöjning inte ska drabba just den elintensiva industrin utan att man får en lösning som i motsvarande bransch i t ex Tyskland löses subventionsvägen (subventionssystemet är lite oklart, vilket det tydligen måste vara av frihandelsskäl). I Tyskland drabbas hushållen av höga avgifter, medan industrin har betydligt lägre elavgifter, vilket gör att industrin blir konkurrenskraftig i detta avseende gentemot exempelvis Sverige.

En annan metod är ett högbelastningsundvikande avgiftssystem, dvs industrin stimuleras med hjälp av lägre avgifter att inte utnyttja elnätet när hushållen gör det.

Båda dessa lösningar återspeglar att ett höjt elpris kanske

fram en rörligare prissättning på el. tvingar

Företagens strategiska valsituation

Det affärsstrategiska tänkandet kan ses som ett alternativ eller snarare en komplettering till det mer anläggningsinriktade, produktionstekniska perspektivet som är det vanligaste på lägre nivåer i företagen. Produktionsapparaten befinner sig i ett affärssammanhang som kan modifiera de slutsatser som kan dras från ett rent produktionstekniskt betraktelsesätt. En viktig orsak till en sådan avvikelse kan sammanfattas i begreppet synergier. Dessa kan vara av såväl teknisk/administrativ art som av mer affärsmässig/marknadsmässig art.

INDEVO

Ett företags affärsstrategiska delas normalt in i tre

process steg:

- affärsidé - mål -

strategi.

I många fall pågår en ständigt pågående dialog inom

företagen just om dessa frågor: vad ska vi göra, vilka mål vill vi nå, hur ska vi bära oss åt att bli konkurrenskraftiga?

I vissa företag ifrågasätts aldrig själva affärsidén eller ens affärsmålet utan man koncentrerar sig t.ex. på att bevaka sin ställning, att minimera sina produktionskostnader.

I våra intervjuer tycker vi oss ha mött båda företagstyperna. I några av dem är traditionen så stark att man halvt om halvt säger till oss att den osäkerhet om elpriserna nästan inte existerar som skulle få till stånd en ändrad affärsinriktning.

Trots denna ibland lite stela attityd under intervjuerna har vi försökt undersöka i vad mån en väsentlig elprishöjning förorsakar någon typ av affärsstrategisk nyorientering, dvs överväger man byte av affärsidé, ändrar man sina ambitionsnivåer, byter man struktur?

Till mekaniken i processen hör att byter man t.ex. affärsidé får man skaffa sig nya mål och strategier. Ingen av de intervjuer vi gjort tyder på att man vill i någon fundamental mening byta affärsidé.

INDEVO

- Affärsidé

Man kan dela upp begreppet affärsidé i sina beståndsdelar, dvs företaget syftar till att

- vissa behov

tillgodose - till vissa

sälja kunder/återförsäljare - vissa

producera produkter - i med vissa

kamp konkurrenter,

och med denna indelning som hjälpmedel kan man nyansera de intervjuades inställning till att ändra olika moment av affärsidén.

Konkurrenterna träder i förgrunden som analysobjekt vid en elprishöjning genom att de utländska inte drabbas. Relationen mellan vissa produkter, t.ex. inom masstillverkningen ändras: den mekaniska massan blir ännu oförmånligare än den kemiska (samtidigt som den kemiska är impopulär hos miljövännerna). Kundrelationen kan ändras genom att en elprishöjning kan stimulera till ökad förädlingsgrad, dvs man kommer närmare slutkunden. Elprishöjningen tycks kunna påskynda en sådan utveckling, t.ex. hos järn- och stålföretagen, men är inte den enda faktorn bakom denna utveckling.

- Målen

Företagens mål eller ambitioner kan uttryckas på ett flertal sätt: volymmål, kvalitetsmål, vinstnivåer, kostnadsmål etc.

Många faktorer bakom företagens ambitionsnivå, kanske de allra flesta, har inte med elpriserna att göra.

|NDE\/D

y

Dessa enkla påpekanden är värdefulla som bakgrund när man bedömer hur industrins ambitionsnivåer påverkas av elpriserna.

Några av de intervjuade företagen är mindre bekymrade än andra över effekten av åtminstone måttligt höjda elpriser, inte enbart därför att elintensiteten skulle vara mindre i dessa företag utan också beroende på att de befinner sig i en viss strategisk situation med en högkonjunktur och fullt kapacitets-

en starkt expansiv världsmarknad, relativt tryggt utnyttjande, innischade med långa kundrelationer etc.

Ett första intryck från intervjuerna är att företagets vinstmål är hotat vid en elprishöjning.

Förändringar i marknadsandelarna beskrivs inte så mycket som

utan snarare som total - har minskningar utslagning företagen svårt att bedöma mellanlägen, delvis beroende på att den hypotetiska frågan är så oklar: den säger inte mycket om hur konkurrentländernas elpriser kommmer att utvecklas eller vilka modifierande åtgärder regeringen kommer att gå in med för att dämpa verkningarna av en höjning, t.ex. för den eltunga exportindustrin.

Kvalitetsmålen ifrågasätts överhuvudtaget inte när man diskuterar effekterna av elprishöjning.

-

Strategi

För att beskriva hur synen på strategiförändringar påverkas kan vi utgå ifrån några grundstrategier hur företagen väljer dessa för att bli konkurrenskraftiga samt vissa kritiska framgångsfaktorer inom respektive typstrategi. Dessa beskrivs i följande diagram.

hmoxäoâ_

24m.

øzimñzmaumuz_

øz_zt=mz_

xmömpsüm

az._.mox

2_:om:_:._.p:m_..a_o

.oz_zb__mmm._mmnm

D10.: ...v.02

»zznm

VAINSNOILIEWV

comciux...u

zmömzkmkm

N

uuxoobw

|NDEVO 16 Kritiska framgångsfaktorer för affärer

Strategisk inriktning

Fokus på kost- Fokus på nad (som kompen- differentiering sation för elpris- (för att därigenom Ambitionsnivå höjning) underlätta över exempelvis ifråga vältring om volym:

Sänkt Produktions- Differentiering krympning inom befintlig produkttyp Stoppa nyinvesteringar Kundupplevd kvalitet med Produktivitet, närmare kundkont.ex. med elra- takt, kringtionalisering service

Avyttring Geografisk marknadskrympning

Höjd Strukturgrepp Integration (inklusive framåt, ökad eventuellt Produktionstek- förädlingsgrad byte av affärs- nisk utveckling idé) Diversifiering Internationali- (relaterad till sering huvudaffären)

Avyttring Produktkvalitet

Nya produkter och marknader

INDEVO

Under vår intervjurunda mötte vi företrädare för samtliga rutor i ovanstående schema som visar vilken strategi företagen fokuserar på i första hand. Den första mentala reaktionen på elprishöjningen ligger förmodligen i att förflytta sig in i övre vänstra hörnet (i något enstaka fall i övre högra hörnet), men beroende på den allmänna graden av dynamik hos de intervjuade företagens förutsättningar rör man sig nedåt i schemat, med en tydlig dragning åt differentieringsstrategin, som är mindre “kostnadskänslig.

Hur långt nedåt man rör sig beror på företagets allmänna bedömning av det ekonomiska läget och den egna framtida vinstnivån. Rörelseriktningarna som vi uppfattar dem framgår av diagram 2. Endast i två fall, vid mindre och osjälvständiga enheter, tror vi oss kunna anta en strategisk helomvändning.

|NDEVO

Sammanfattning

l. Huvuddelen av de intervjuade svenska multinationella företagen rör sig i sin strategi i riktning mot högre ambitionsnivå och mot ökad differentiering. En höjning av elpriserna ändrar inte denna riktning i grunden, (men den kanske förskjuts något åt kostnadsbesparingshållet).

2. Ett par av de mindre företagen, som är osjälvständiga delar av utländsk koncern eller har små egna utvecklingsresurser och därmed lägre flexibilitet inför framtiden kan riskera att bli nedlagda eller uppköpta, eller att sänka ambitionsnivån och slå in på en ren överlevnadsstrategi.

3. Vissa bulkproducerande enheter satsar på internationalisering och i viss utsträckning på teknisk utveckling som ett resultat av en elprishöjning, dvs man lägger ned i Sverige eller låter bli att nyinvestera här och expanderar i stället exempelvis i Nordamerika eller Norge.

5. Internationaliseringsjakten ökar i de flesta fall som följd av en elprishöjning.

6. Risken för nedläggning av de processled som är elintensiva ökar väsentligt. Integrationsfördelar/synergier är en tillbakahållande kraft, som dock kan vara olika mellan anläggningar. Huruvida dylika anläggningar ersätts med nya på ort och ställe har inte berörts i undersökningen. Det scenario som målas upp i IUI-rapporten är således fullt möjligt.

7. Det kommer att bli en ökad tendens att tillverka egen el vid stora prisskillnader mellan el och bränslen.

|NDEVO

8. Diskussionen om elprishöjning har ökat osäkerheten vid (t.ex. med rationaliseringsinnebörd) där

nyinvesteringar ett av alternativen innehåller mycket el. Osäkerheten om energipolitiken leder även till att de företag som har egen kraftproduktion har en avvaktande inställning till en expansion (beroende på bl a osäkerheten om hur ökade intäkter kommer att behandlas av statsmakterna).

9. En kritisk faktor i den strategiska analysen är effekterna på företagens ambitionsnivåer, (vilket kan påverka benägenheten till nedläggningar/risktagande m m). Någon allmän sänkning av företagens ambitionsnivåer har vi ej märkt.

10. Företagens affärsstrategier leder i de flesta fall till försiktighet med investeringar i eltunga produktionsled i Sverige. Man överväger i princip endast underhållsinvesteringar.

11. De affärsstrategiska målen dominerar i offensiva satsningar klart över ett allmänt regionalt hänsynstagande.

intressen i regioner är av defensiv karaktär, för Företagens att försvara gjorda investeringar och tillgångar.

12. Elintensiva enheter som del av en större portfölj kan

dra fördel av portföljens buffertfunktion, men å visserligen andra sidan kan koncernen som helhet vara mer ekonomiskt kall i förhållande till fortsatt drift av olönsamma enheter.

13. Vad de övriga buffertarna verkar kapitalet i de

gäller

företagen i allmänhet vara rätt modernt, dvs man intervjuade har redan låst sig för något decennium framåt för en viss teknik.

|NDE\/O

14. Ett mindre antal av de intervjuade har produktionsenheter utomlands som relativt lätt kan överta expansion från Sverige-anläggningar. 15. Företagen önskar etablerandet av en elprismarknad som medger långsiktiga och kundanpassade avtal.

|NDEVD

Slutsatser i punktform 0 Hög ambitionsnivå, strategierna mot ökad differentiering

ändras ej. 0 Små och osjälvständiga företag drabbas hårdast. 0 Internationaliseringen påskyndas, beredskapen för detta är

idag hög. o De affärsstrategiska målsättningarna dominerar långsiktigt

över regionala hänsynstaganden. 0 Snabbare nedläggning av elintensiv produktion kan dock

ersättas av investeringar i förädlingsled. 0 Egen elproduktionsökning osäker p g a fiskala åtgärder. o Produktion för eget bruk kan öka. 0 Minskadinvesteringsbenägenhet p g a osäkerhet om stats-

makternas agerande. 0 Endast underhållsinvesteringar i eltunga verksamheter. o Låg tro på effektivisering av processerna som enda mot-

medel, minskar benägenheten till tekniksatsningar. o Företagen efterlyser kundanpassad och långsiktig el-

marknad.

STU:S INSATSER FÖR EFFEKTIVISERAD ELANVÄNDNING I INDUSTRIN

3K ENGINEERING AB Rune Hardell Carl-Johan Österberg 1987-10-12

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

S id l. Inledning 2. Uppläggning av arbetet 3. Mål och riktlinjer inom energiforskningsprogrammet 4. STUs insatser 1975-1987

4.1 Massa och papper 11

4.2 Järn och stål m m 12

4.3 Kemisk industri 14

4.4 Gemensam elenergiteknik 14

4.5 Värdering av genomförda Fou-projekt 15 5. Aktuella FoU-program 1987/90 15

Referenser

l. - Massa och papper Bilaga Projektlista Elanvändning;

2. Järn och stål m m

3. Kemisk industri

4. Gemensam elenerg i..

teknik

l. INLEDNING

Elanvändningsdelegationen har via STU uppdragit åt 3K Engineering AB att beskriva de insatser som STU genomfört inom energiforskningsprogrammet för att effektivisera elanvändningen i industrin. I det följande redovisas resultatet.

som introduktion kan det vara lämpligt att ge en kort resumé av elanvändningen i industrin med fokusering mot de mest elintensiva branscherna.

Tabell 1. Industrins energianvändning 1984, Twh.

(Källa: Statens energiverk 1985:10

Energiöversikt. Prognoser 1984-1990).

Fasta Olja El Totalt

bränslen

Gruvor s Livsmedelsindustri OOs WU!

l Tekoindustri Trävaruindustri x

3 uu! s F Massa- o pappersindustri Grafisk industri IKD-h

Omxlt-*mkd (DtnUJb-JOUT

Gummivaruindustri

Järn- o stålindustri Metallverk 0

0 H Verkstadsindustri Varv I Annan industri

||wuIu1NtJLJl OU\I\JU|O-OtIIOOO\O-OD-^I\J sussssssusws\* mmmwmwmmbwupxøw l-^UI\I\DI\JLJO\FO\

b 0-* h) oowwoxxoxoo t m S:a 55,2 Lu OOWOANOMOOMOOAO b) \ s p.\\\s\s\\\\s\\\

hsswssäwääää*\* o-uxoxowxommppt-*oomnm IO\

(Uh-l a Nm IUM F,

Småindustri

b) u: uO\ .b G\ nO F b! r- CD.b Industri totalt 55,2

Tabell 1 visar att massa- och pappersindustrin är den största energiförbrukaren bland samtliga industrigrenar. Branschen har också den högsta elförbrukningen, knappa 40 % av industrins totala elanvändning. 1983 uppgick elkostnaden till 16 % av förädlingsvärdet (18). En allt större andel av massa- och pappersindustrins energiförbrukning täcks med internt producerad energi. Grovt räknat produceras 15-20 % av elenergin internt. Sedan mitten av 70-talet har bränsleförbrukningen sänkts drastiskt. Däremot har elförbrukningen ökat under motsvarande tid. Främst beror det på en ökad vidareförädling och stigande produktion av mekaniska massor,

vilka är vedsnåla men energikrävande. Även en ökad automation, miljövårdsåtgärder och utbyte av olja mot el har bidragit till att effekterna av genomförda elbesparingar inte gett utslag på totalsiffran för elanvändningen.

Ungefär 90 % av elenergin används för motordrift av pumpar, fläktar, omrörare samt för raffinering och malning, se tabell 2. Tillverkningen av mekanisk massa är betydligt mer elenergikrävande än kemisk.

Tabell 2. Elenergins fördelning i massa- och

pappersindustrin.

(Källa: ÅF 1984)

Pumpar, fläktar, omrörare och 60 % övriga motordrifter

När det gäller övriga branscher intar järn- och stål inklusive övrig metallindustri andra plats avseende saväl total energi- som elenergiförbrukning. Gruvindustrin räknas hit och utvecklingen under de senaste åren inom den näringen kännetecknas av en övergång från olja till el. Elenergin står nu för huvuddelen av den totala energiförbrukningen, se tabell 1. Malning och anrikning samt ventilation i underjordsgruvor är elkrävande som synes i tabell 3.

Inom stålindustrin har den specifika energiförbrukningen ständigt sjunkit sedan 1977. Från 1970 till 1984 minskade också förbrukningen av eldningsolja markant. Under motsvarande tidsperiod har elandelen ökat marginellt. Elenergin används främst för smältning av skrot, för produktion av ånga och hetvatten samt för motorkraft och belysning, se tabell 3.

Verkstadsindustrin har sänkt oljeförbrukningen sedan mitten av 70-talet medan elanvändningen har ökat. Merparten av elenergin används för motordrift, belysning, ventilation och lokaluppvärmning. Gjuteriindustrin har under senare år i hög grad gått över från bränsleeldade till elvärmda ugnar. Tillsammans med ökat materialutbyte och energiåtervinning har det resulterat i minskad specifik energiförbrukning.

Kemiindustrin är också en stor energiförbrukare, se tabell 1. Mer än 60 % av branschens energibehov gäller elenergi. Den elektrokemiska industrin är särskilt elenergikrävande och elektrolys är utan jämförelse den största användningsposten som tabell 4 visar.

Tabell 3. Elförbrukningen i järn-, stål- och övrig

metallindustri 1983, Gwh.

(Källa: STU information 577-1986)

Gruv- Järn- Ferrole- Ickejärn- Verk- Gwh industri stål- qerings- metall- stads-

industri verk verk industri El i processer Elektrolys l 500 80 Smältning 1 480 810 500 185 värznning, värme-

övrig elanvändninq

Värmepumpar för lokalvärme 10 50 Totalt. Gun 1 990 3 540 875 2 380 5 300

Tabell 4. Elanvändningen i kemisk basindustri 1984. Osäkra poster markerade med *). (Källa: Industrins elanvändning. ÅF-rapport till statens energiverk.)

Totalt Process- övrigt relaterat

Belysning* 30 25 5

Processer 2 160 2 160 - Elektrolys Slsmältninq 450 450 - 100 100 - Värmning/värmebehandling* Indunstninq, torkning* och destillation 100 100 -

kompressorer 830 830 - Tryckluftanläggningar, Pumpar, fläkar och övriga motor-

ser man på industrins totala elanvändning för olika ändamål så är förbrukningen störst för processdrift, se tabell 5. Enligt Kraftsams elförbrukningsprognos (19) ökar den delen också mest framöver. Därför är det naturligt att intresset huvudsakligen inriktas mot de nämnda branscherna när vi i det följande belyser sTUs insatser för effektiviserad elanvändning i industrin. Emellertid görs en komplettering med ett delområde som här benämns gemensam elenergiteknik. Därmed avses sådana insatser som är relevanta för flera branscher. Exempel på dylika teknikområden är motordrift, elektrotermisk teknik och belysning.

Tabell 5. Elförbrukning i industrin år 1982 fördelad på

olika användningsområden.

(Källa: Kraftsam publikation 5 Elkonsumtionen i

Sverige 1982-1995)

2. UPPLÄGGNING AV ARBETET

vid genomgång av forskningsinsatser som syftar till effektiviserad elanvändning inom industrin finns det skäl att kort beröra frågan om hur begreppet effektiv eller rationell elanvändning skall definieras. Några allmänt vedertagna definitioner tycks ej finnas och det har då befunnits naturligt att tillämpa en relativt vid tolkning i enlighet med vad som angivits av EPRI (1). Med effektiv elanvändning avser vi således i denna rapport:

- som leder till minskad elkonsumtion

Åtgärder per producerad enhet eller för att åstadkomma en viss nyttighet. Exempel: Ersättning av glödlampor med lysrör.

- som innebär ökad men som leder till

Åtgärder elanvändning

minskad total energiåtgång för ett visst ändamål. Exempel:

Installation av eldriven styrutrustning för oljeeldad ugn

leder till reduktion av det totala energibehovet.

- som leder till ökad

Åtgärder totalförbrukning av energi

samt till ökad elförbrukning, men som resulterar i höjd

produktivitet och lägre produktionskostnader. Exempel: Vid

metallsmide övergår man från bränsle till el för ämnesvärmning, vilket kan leda till ökat elbehov och ökat totalt energibehov. I samband med denna åtgärd elimineras glödskalsbildningen vilket i sin tur minskar materialförlusterna och leder till bättre totalekonomi.

Beträffande - som det här i huvudsak är tal

processindustri om - anser vi att det är motiverat att vidga benämningen effektiv elanvändning till att också omfatta elproduktion med mottryck.

STUS insatser inriktade mot effektiv elanvändning är inte lätt urskiljbara bland andra energiinsatser. Det finns inget insatsområde eller projektinformationssystem som enbart rör sådana projekt. Elprojekten faller under olika delar inom energiteknikenheten och ofta är de inte elspecifika utan behandlar effektiv energianvändning över huvud taget där elenergi är en del.

Bland sTUs energiteknikprojekt från 1975 och fram till i dag har sådana valts ut som helt eller delvis rör effektiv elanvändning enligt definitionen ovan. STUS datalistor och energiforskningsplaner med därtill hörande bilagor har använts. Likaså har värderingsrapporterna som gäller EFUD-programmet 75 för Energianvändning i industriella processer (2), Järn och stål - EFUD 78 (3), Massa och papper, trä och skivor - EPUD 75 t o m 81 (4) utgjort underlag. I den utsträckning som tiden medgivit har STUs handläggare och några projektledare kontaktats.

Det förtjänar påpekas att energiteknikenheten inte ensam stöder FoU-verksamhet för effektiv energi-/elanvändning utan insatser görs även av andra STU-enheter. Detta sammanhänger bl a med att det ofta inte finns någon skarp gräns mellan energibesparingseffekter och effekter med avseende på processteknik, produktkvalitet, miljö, materialutnyttjande m m. Det har dock inte varit möjligt att få någon överblick över dessa aktiviteter inom ramen för detta arbete.

I sammanhanget erinras om att FoU-arbete även utförs inom detta område med medel från andra organ än STU, exempelvis statens energiverk och Vattenfall. Bl a förtjänar statens stöd till åtgärder för oljeersättning under slutet av 70och början av 80-talet att nämnas. Dessa åtgärder resulterade många gånger i att olja ersattes med el. Den intresserade hänvisas till gjorda utvärderingar (5).

Sist, men inte minst viktig är industrins egenfinansierade FoU-verksamhet. Både process- och utrustningstillverkande industri bedriver sådant arbete. IVAs utredning om Industrins EFUD-verksamhet 1984 (6) liksom en Efn-utredning (18) ger en viss uppfattning om omfattningen av detta arbete.

3. MÅL OCH RIKTLINJER INOM ENERGIFORSKNINGSPROGRAMMET

Huvuddelen av STUS insatser för effektiviserad elanvändning i industrin sker inom ramen för EFUD-programmet Energianvändning i industriella processer m m. I fortsättningen benämns det program 1, eftersom det är vedertaget i EPUDsammanhang.

Den första för inom EFUD 75 (1975/76 -

planen program 1, 1977/78), var inte särskilt konkret när det gäller insatsområden. Man kan urskilja följande mål för insatserna (7):

- minskad

energianvändning - av flera olika

utnyttjande energibärare

(energibärarflexibilitet) - minskat

oljeberoende

Följande punkter poängterades särskilt och kan sägas vara sammanfattande riktlinjer för insatserna:

- av inom de branscherna

kartläggning utvecklingsläget olika - information och för att föra ut

utbildning kartläggnings-

resultaten för praktisk användning - inom de branscherna massa-

processutveckling energitunga och pappersindustrin samt järn- och stålindustrin

Efterföljande planer för program l blir efter hand allt mer konkreta. Målet för 1978/79 - 1980/81 (EFUD 78) var

perioden att stödja FoU som ökar effektiviteten vid industrins energiomvandling och energianvändning och vidga möjligheterna att utnyttja flera olika energibärare (8, 9). Programmet indelades i sex delprogram där bl a urskiljs (9):

- massa och

trä, papper - och stål

järn -

övriga processer

De två förstnämnda återfinns bland de fem delprogram som ingick i programplanen för den tredje treårsperioden EFUD 81

- I den kemi- och (1981/82 1983/84) (10, ll, 12). utgör livsmedelsindustrin m m ett eget delprogram. Målformuleringen för program 1 är snarlik den som fanns i föregångaren. Områden med betydande energisparmöjligheter och angelägenheten av att minska oljeberoendet underströks.

Riktlinjer och medelstillgång angavs för specificerade insatsområden inom de olika delområdena (12). Till skillnad från - som inte nämner

tidigare planer specifikt elenergi utan i allmänhet - nämns elteknik ett

energianvändning på par ställen. Det rör massaindustrin och gäller mekanisk fiberfriläggning och malning samt elgenerering.

Elanvändningen framtonas ytterligare något i det fjärde

EFUD 84 - för 1. treårsprogrammet, (1984/85 1986/87) program

Den övergripande målsättningen är i stort densamma som för EFUD 81 med skillnaden att formuleringen om betydande

och minskat oljeberoende nu inte

energisparmöjligheter

namns.

Delprogrammen var Massa och papper, Järn och stål samt Gemensamma energitekniker. Målet för insatserna inom Massa och papper angavs vara att (14):

stödja teknisk utveckling som gör det möjligt att med effektivt utnyttjande av vedråvaran minska eller ersätta användningen av utifrån tillförd energi, främst olja och el, samt genom effektivisering och internt spillvärmeutnyttjande minska nettokostnaden för energi i tillverkningen.

Elanvändningen nämns explicit i ett par insatsområden - i samband med generering av kondenskraft, mekanisk fiberfriläggning och högkoncentrationsteknik.

Målet för insatserna inom delprogram Järn och stål sades vara att:

stödja utvecklingsinsatser för att genom effektivisering av energiutnyttjandet och genom oljeersättning bidra till god energiekonomi och därmed motverka höjda produktionskostnader samt minska branschens oljeberoende.

I allmänhet talas om energianvändning, men elenergi nämns i samband med minskat oljeberoende genom övergång till elvärmda ugnar.

Delprogram Gemensamma energitekniker inrättades för att tillgodose behovet av energianvändnings- och vissa energiomvandlingstekniker för övrig industri, bl a kemiindustrin. I planen sägs att detta delprogram på sikt avses även omfatta energitekniker inom Massa och papper samt Järn och stål. Bland de fyra insatsområdena finns ett som benämns övrigt och som innehåller delområde Elkraftteknik inklusive Effektivare elanvändning. I anslutning till detta sägs bl a att STU planerar genomföra kartläggningar och stödja FoUarbete för att effektivisera elanvändningen.

4. STU:S INSATSER 1975-1987

Resultatet från projektgenomgången visas i tabell 6. Där anges medelstilldelning för projekt med bäring på elenergi fördelat på EFUD-perioder respektive aktuella branscher och området gemensam elenergiteknik. Ovan har framgått att EFUD-planerna inte är budgeterade med avseende på elenergi men i de fall relevanta sifferuppgifter finns för energiinsatser (d v s såväl värme- som elenergi) i EFUD-planerna återges de inom parentes för jämförelsens skull.

Tabell 6. Beviljat stöd till projekt med bäring på elenergi, “ milj kr. ( ) anger medelstilldelning för energiprojekt enl EFUD-plan, milj kr.

EFUD

program 1: Energianvändning

i industriella processer m m

Gemensamma energitekniker. 20 milj kr avser

*pelprogram

Ovrigt som omfattar Elkraftteknik inklusive Effektivare elanvändning.

Först några övergripande synpunkter. Genomgången visar bl a att merparten av sTUs energiprojekt har varit inriktade mot att minska energianvändningen. Därefter kommer gruppen av projekt som syftar till att minska oljeberoendet och slutligen ett antal projekt för ökad energibärarflexibilitet.

I storleksordningen 25 % av EFUD-anslagen 75 t o m 84 för programmet Energianvändning i industriella processer m m har disponerats för projekt som helt eller delvis rör effektiviserad elanvändning i elintensiv industri. Under första EFUD-perioden gjordes energikartläggningar. Resultaten har bl a använts för att inrikta och konkretisera efterföljande FoU-insatser mot angelägna problemområden.

Ungefär 40 % av medelstilldelningen för energiinriktad FoUverksamhet inom delprogrammen Massa och papper samt Järn och stål har använts för projekt med elenergirelevans. En betydande del av stödet avser försöksanläggningar och försöksverksamhet. Insatserna för Gemensam elenergiteknik är avsevärt mindre än till projekt som rör processanknuten elanvändning.

Bland projekten finns samtliga ovan diskuterade typer av effektiv elanvändning representerade.

På det stora hela tycks projekten vara inriktade mot relevanta behovsområden. Med tanke på den ytliga genomgång som

ll

gjorts är det svårt att uttala sig om utfallet av insatserna, men av allt att döma har de följt planerna rätt väl. Det bekräftas av utvärderingar som är gjorda inom begränsade områden.

FoU-verksamheten som rör Massa och papper samt Järn och stål karaktäriseras av ett väletablerat samarbete mellan företag, branschforskningsinstitut och högskolor.

4.1 Massa och papper

Beviljat stöd till projekt med bäring på elenergi för olika insatsområden inom Massa och papper framgår av följande tabell:

Tabell 7. Beviljat stöd till projekt med bäring på elenergi,

milj kr. Massa och papper. ,

( ) anger medelstilldelning för energiprojekt enl

plan, milj kr.

EFUD

projekt inom delprogram

(Trä) Massa och papper *Inkl medel från reservfond

Här följer några kommentarer i anslutning till aktiviteterna:

- Verksamheten har sin tyngdpunkt på insatsområdet mekanisk fiberfriläggning och malning. Insatserna syftar till en direkt elenergibesparing. Grundläggande arbete utförs för att mer i detalj klarlägga mekanismerna för fiberfriläggningen - bl a hur denna påverkas av vedråvara och processvariabler. Kemisk förbehandling av flis har stor energibesparingspotential och betydande verksamhet pågår inom detta område. En annan förbehandlingsmetod som studeras utgår från biologiska processer där svamporganismer får påverka flisen. Arbete bedrivs också inriktat mot raffinering. Utveckling av ny utrustning för mekanisk fiberfriläggning är ett annat arbetsområde. Målsättningen är att få fram maskiner med hög verkningsgrad och som därmed blir mindre elenergikrävande än de som nu används.

- Förhållandevis stora satsningar görs även på insatsområde kemisk fiberfriläggning och blekning av massa. Mycket av detta arbete går ut på att minska behovet av blekkemikalier eller reducera användningen av elkrävande blekmedel. Därmed nås en indirekt elenergibesparande effekt. FoUverksamhet pågår inriktat mot energioptimerade bleksystem inklusive syrgasblekning och intressanta resultat har redan kommit fram. Arbetet med modifierad kokprocess som innebär minskat behov av energikrävande blekning har också varit framgångsrikt.

- Massa- och pappersindustrin har betydande potential för interngenerering av el. Sett mot den bakgrunden är verksamheten inriktad mot kemikalieåtervinning med avseende på energigenerering intressant.

- Vid papperstillverkning används mycket elenergi för pumpning av fibersuspension. Försök görs för att öka fiberhalten (högkoncentrationsteknik) så att elförbrukningen kan reduceras.

- i tabell 7 är missvisande avseende styrning Uppgifterna och reglering. I själva verket är stödet till sådan verksamhet större än som nu framgår eftersom denna projekttyp också förekommer inom övriga insatsområden. Arbeten inom detta område är av stor betydelse med avseende på flera aspekter, däribland elanvändning. Exempelvis är styrsystem för malning, blekning och kemikaliegenerering intressanta och har studerats.

De aktuella projekten finns i bilaga 1.

4.2 Järn och stål m m

Tabell 8 visar beviljat anslag för projekt inom delprogramJärn och stål med bäring på elenergi. Fördelningen är gjord på olika insatsområden.

Tabell 8. Beviljat stöd till projekt med bäring på elenergi,

milj kr. Järn och stål m m.

( ) anger medelstilldelning för energiprojekt enl

plan, milj kr.

EFUD Bransch/Insatsområde 75 78 81 84

GRUVINDUSTRI 0 , 1 O , 5 0 , 2 O , 5

JÄRN- OCH STÅLVERK

VERKSTADSINDUSTRI

projekt inom delprogram Järn och stål (m m) *Inkl medel från reservfond; 23 milj för CIG-processen

Bland de mer framträdande insatserna kan nämnas:

- av kvarnar för av mineral och Utvecklingen nedmalning bergarter. Målsättningen är att få fram effektivare utrustning som innebär att elenergibehovet kan reduceras.

- stora satsningar görs mot CIG-processen som är en kolförgasningsprocess. Pilot-skaleförsök har gjorts vid MEFOS med en P-CIG (Pressurized Coal Iron Gasification) reaktor (15 MW). I framtiden kan denna process möjligen användas för miljövänlig elproduktion.

- Arbete pågår för att göra ljusbågsugnen till en ren smältmaskin. Datorstyrning kan i det sammanhanget bli ett användbart hjälpmedel. Åtgärderna kan leda till ett minskat elenergibehov vid stålframställning.

- FoU-arbete inriktat mot kortare produktionsvägar, såsom utveckling av direktgjutningsmetoder kan reducera energioch materialbehov vilket indirekt medför en elenergibesparing.

- Genom ett pågående arbete kartläggs elenergiförbrukningen i valsverk. Resultatet kan på sikt leda till elenergibesparing vid plastisk bearbetning.

- stort intresse och flera användbara resul- Värmning ägnas tat föreligger redan. Elektrisk induktiv värmning har flera fördelar. Metoden är energieffektiv, miljövänlig och ger ingen glödskalsbildning. Dessutom minskas oljeberoendet. Andra värmningstekniker såsom högintensiv IR-strålning och magnetvärmning studeras också.

I bilaga 2 finns en lista över projekt som är av intresse med avseende på elenergianvändning i järn- och stål- samt övrig metallindustri.

4.3 Kemisk industri

Projekt som rör elanvändningen i kemisk industri listas i bilaga 3. Ett par behandlar elektrokemiska frågeställningar och dessa arbeten är främst av intresse för klor-alkaliindustrin. Inom ramen för ett annat projekt studeras nedbrytning av polymerer i elektriska fält.

4.4 Gemensam elenergiteknik

Rubriken kan associera till en rad teknikområden med verksamhet som sträcker sig från grundläggande forskning till tillämpat utvecklingsarbete. Här görs dock en avgränsning som innebär att projekt av grundforskningskaraktär inte tas med i listan i bilaga 4. Likaså utelämnas projekt som rör

bränsleceller, traktionsbatterier och elöverföring. Endast sådana värmepumpsprojekt som är direkt tillämpliga i industrisammanhang finns med.

Bland de upptagna projekten märks några som behandlar varvtalsreglering av motorer. Möjligheter att begränsa energianvändningen i samband med pump- och fläktdrift har studerats liksom laststyrning och torkning med mikrovågor.

4.5 Värdering av genomförda FoU-projekt

Resultaten av den forskning som inriktats på effektivisering av processindustrins elanvändning visar sig ofta långt efter det att forskningsarbetet genomförts. Några kvantifierbara resultat kan därför inte avläsas i ett kort tidsperspektiv.

De utvärderingar som gjorts under olika faser av det statliga energiforskningsprogrammet har därför i regel inriktats på att avgöra om forskningen genomförts på det sätt som planerats och i vad mån de resultat som uppnåtts är energitekniskt intressanta och användbara. Granskningar av denna typ har bl a gjorts beträffande den energiforskning som avsett massa och papper samt järn och stål fram till år 1984.

För perioden 1984/87 har hittills ingen utvärdering gjorts men kan nu, om detta är motiverat, initieras i och med att treårsperioden passerat. Utvärderingen bör i så fall främst avse en kvalitativ bedömning, varvid frågor av följande typ bör behandlas:

- Har lett till förväntade resultat?

genomförda projekt - Vilka insatser krävs för att göra det möjligt

ytterligare

att exploatera den aktuella tekniken? - Vilken inom industrin kan den

påverkan på elanvändningen

nya tekniken tänkas ha?

För utvärderingsarbetet krävs tillgång till rapportmaterial och övrig dokumentation. Dessutom måste intervjuer göras med de forskare som genomfört de olika projekten samt med företag som har förutsättningar att värdera den praktiska användbarheten av resultaten.

5. AKTUELLA FOU-PROGRAM 1987/90

För innevarande treårsperiod 1987/90, EFUD 87, finns inom programmet Industrins energianvändning två delprogram,

i processindustrin samt Gemensamma Energianvändning energitekniker (17). Syftet med det förstnämnda delprogrammet är att med riktade FoU-insatser stärka främst den

industrins konkurrenskraft bl a genom att tyngre långsiktiga minska behovet av tillförd energi, effektivisera energianvändningen i industrins processer och främja energiproduk

tion integrerad i processen. Insatserna bör i första hand inriktas mot sådana branscher som kan bedömas ha betydande besparingspotential.

Delprogrammet Gemensamma energitekniker syftar till att som ett komplement till delprogrammet Energianvändning i processindustrin, i första hand stödja den fortsatta uppbyggnaden av teknisk-vetenskaplig kompetens och FoUkapacitet inom sådana energiteknikfält som är av generell betydelse för industrin.

För treårsperioden 1987/90 har avsatts 230 milj kr för programmet Industrins energianvändning. 77 milj kr avser budgetåret 1987/88.

Delprogrammet Energianvändning i processindustrin kommer enligt STUs pågående planering att indelas i underrubrikerna

- Effektiviserad

elanvändning

- Industrins

energiprodukter

- Processteknik

- Industriell

gasteknik

- Tekniska

systemstudier

Delprogrammet Gemensamma energitekniker har preliminärt fått ett tiotal underrubriker av vilka området Elteknik är av intresse i detta sammanhang.

STUs programplanering pågår f n och det är därför inte möjligt att på detta stadium ange vilka medel som kommer att avse eleffektivisering. En jämförelse kan dock göras med perioden 1984/87 då ungefär 35% av energiforskningsmedlen för massa och papper samt järn och stål avsåg effektiviserad elanvändning. Om man schablonmässigt antar att 40% av STUs energiforskningsmedel för 1987/90 inom huvudprogram 1 kommer processindustriprogrammet tillgodo och att 40% av dessa medel kommer att avse effektiviserad elanvändning skulle detta för perioden 1987/90 innebära ca 37 milj kr för eleffektivisering.

För massa- och papoersindustrin har bl a föreslagits forskningsprojekt på följande områden.

Kemimekanisk och mekanisk massa: Kunskapsutveckling och ny teknik för fiberfriläggning som kan leda till reducerat specifikt elenergibehov.

Kemisk massa: Fortsatt utveckling för att använda massa med högre koncentrationer och för att åstadkomma reduktion av behovet av blekkemikalier.

Papper: Ny malningsteknik, effektivare pressning och torkning.

Elteknik allmänt: Effektivare styrning och reglering.

17 43

övrigt: Utveckling av massa- och pappersprodukter med lågt elenergiinnehåll. ökad intern elproduktion.

För järn- och stålindustrin har den energitekniska utvecklingen gått i riktning mot att längre processkedjor behandlas i ett sammanhang med det gemensamma målet energieffektivisering. Inom dessa projektpaket förekommer eleffektivisering framför allt på följande områden:

- Förbättrad teknik för och krossning. Gruvbrytning: malning

- Elektroståltillverkning: Förbättring av ljusbågsugnar bl a med avseende på förvärmning av material och styrning av ugnar.

- till nära slutdimension, vilket Bearbetning: Gjutning reducerar antalet behandlingssteg vid valsning. Styrning av valsverk.

- i Icke-järn-metallframställning:“Eleffektivisering smältprocesserna.

När det gäller delprogrammet Gemensamma energitekniker har STU för området Elteknik utnyttjat en planeringsgrupp som tagit fram ett förslag till FoU-verksamhet på detta område (1). Elektroteknisk materialteknik samt industriell elektrotermisk teknik bedöms enligt förslaget vara speciellt angelägna områden. Därutöver anges följande delområden för vilka STU-insatser rekommenderas:

- tekniker grundläggande belysning - motordrift - teknisk elektrokemi övriga elapparater elöverföring systemfrågor

För 1987/90 beräknades av energiforskningsutredningen (SOU 1986:31) medelstilldelningen för elteknikområdet till ca 25 milj kr. I propositionen 1986/87:80 redovisas endast förslag till anslag på huvudprogramnivå. Något slutgiltigt förslag till medelsfördelning avseende elteknikområdet finns således ej.

18 44

Referenser l. STU information nr 593-1986. Effektiv elanvändning. Förslag till forsknings- och utvecklingsarbete. 2. DFE 1979. Värdering av insatserna inom programmet Energianvändning i industriella processer m m. DFErapport nr 17. 3. Ericsson C. 1983. Beskrivning och av insatser värdering och resultat inom området Järn och avseende stål, energiforskningsprogrammet 1978/82. 4. Eriksson L., Mörk K. 1983. av En utvärdering projekt genomförda med STU-energimedel i syfte att ge underlag för fortsatta FoU-insatser (EFUD 84). 5. Södergren L-O. 1983. Hittillsvarande inom stödgivning OEF. 6. IVA 1986. Utredning om Industrins EFUD-verksamhet 1984. PM 5:1986. 7. Regeringens proposition 1975:30. 8. Regeringens proposition 1977/78:110. 9. STU-info 124-1979. 10. Regeringens proposition 1980/81:90. 11. STU-info nr 188-1980. 12. STU-info nr 252-1982. 13. Regeringens proposition 1983/84:107. 14. STU-info nr 427-1984. 15. STU-info nr 341-1983. 16 STU-info nr 342-1983. 17. Regeringens proposition 1986/87:80. 18. Efn 1985. Effektiv - och elanvändning forskning utveckling. Efn-rapport nr 17. 19. Kraftsam publikation 5 Elkonsumtionen i 1982- Sverige 1995.

Bilaga 1

PROJEKTLISTA - ELANVÄNDNING

MASSA- OCH PAPPER

1. övergripande och allmänna insatser

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

78-6645 Energiförbrukningens och 300

processbetingelsernas in-

verkan på för tryckpapper

viktiga produktegenskaper

hos t-massa

STFI, U-B Mohlin

78-6734 Energianvändningen inom 136 150 79-5701 massa- och pappersindust-

rin

SIKOB, J Fors

79-5026 Kartläggning av svenska 325

tidningspappersmaskiner

med avseende på energihus-

hållning

TFL, Lars O Larsson

80-3852 pump- 201

Energibesparande c,b och fläktdrift

KTH, V Török

81-4258 Developing an energy 72

accounting method for

the pulp and paper

Nefos, J Nygaard

81-5701 Värmepumpstillämpningar 1075 a-c,e inom industrin

Nefos, E Sandberg

81-5896 Behovet av effektavgif- 90

ter inom elsektorn

G Bergendahl

83-5800 och pappers- 160 190

Energi-massaa+b bruk 1990-95

STFI, B warnqvist

84-3739 vid SCA- 233 87

Energianvändning a+b Nordliner i Munksund

ÅF, B Nord

84-3794 Genomgång av förändringar 40

av den svenska industrins

energianvändning under den

senaste 10-årsperioden

AIB, R Hardell

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 87

84-5234 Strömnings- och bland- 500 ningsförhållanden i inneslutna turbulenta tvåfasstrålar FOA 2, C Frannson

85-4625 Värmeåtervinning från en 150 pappersmaskins våtluft med ångproducerande värmepump Holmens Bruk, E Sandberg

85-4688 Massa- och pappersindust- 220 rins framtida energibalans - stu-

övergripande die för FoU-planering IPK, B warnqvist

86-3292 Massaframställning från 460 (84-5173) mikrobiellt delignifierad vedblis STFI, KE Eriksson

87-461 strömning kring roterande 230 turbinskivor KTH, Olof Söderberg

87-475 Numerisk studie av om- 200 slagsprocesser för stationär och laminär strömning i en kanal med abrupt areaökning KTH, Laszlo Fuchs

87-1773 Anaerob-aerob drift av 300 luftade dammar för skogsindustriell avloppsvattenrening 0000:: IVL, B Boman

87-2532 - inhemska 100 Förgasning bränslen Vattenfall, Inge Pierre

2. Mekanisk fiberfriläggning och malning

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

76-3410 Optimal strategi för 415

energisnål defibrering

(och malning) av ved-

flis och massa inom

skogsindustrin

STFI, A Deveruvo

76-4876 Energisnål tillverkning 300

av termomekanisk massa

med god ytjämnhet

STFI, S Eskilsson

76-5418 Utveckling av metoder 114

att defibrera cellulosa-

material med mikrovågs-

pulser

Modocell AB

76-6407 Biologisk massa 750 78-5402 STFI, KE Eriksson 950 80-4593 352,5 84-5173 95

76-6892 Energisnål flisraffi- 600

nering 78-7075 KTH, N Hartler 500 80-4302 450 81-5410 600 82-5206 485

77-3255 Framställning av meka- 350 78-4476 nisk massa genom sten- 629 82-3112 slipning under övertryck 175

Modocell AB, A Lindahl

77-7154 Uppförande av försöksan- 250

läggning för utveckling

av energisnålare produk-

tion av mekanisk massa

Holmens Bruk AB,

B Arnesjö

78-6726 Energisnåla högutbytes- 600

massor

SCA Teknik AB,

Viking Peterson

78-7591 Höjning av verkningsgra- 730 81-4516 den vid malning av ke- 950

miska massor

STFI, L westman

Belopp kkr EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

79-3220 Elektrisk träsönderdel- 50 ning. Ett sätt att minska energianvändningen vid flis- och massaframställning KTH, S Rusck, A Vlastös

79-3848 Utvckling av garnityr i 301 kvarnar för pappersmassemalning KTH, B Steenberg

80-3074 energiutnyttjan- 395 700 optimalt de vid defibrering av trä STFI, L Salmén

80-3161 med 580 234 Lignocellulosamaterial förbättrad styrka, avvattningsförmåga och malbarhet södra Skogsägarna, M-0 Hedblom, C Söremark

80-3587 Förbehandling av flis vid 237,7 236,7 a+b framställning av kemi- 81-3909 mekanisk massa med högt 10 25 a+b utbyte 82-4114 CTH, R Simonsson 1051 a+b 84-3767 140 711

80-4616 Blekta högutbytesmassor 223,6 773,1 a+b med låg energiinsats STFI, G Gellerstedt

81-4649 Teknisk-ekonomisk utvär- 470 dering av kemimekaniska massor STFI, U-B Mohlin

82-4780 Jetsilning 418,5 Sunds Defibrator, 0 Kjellqvist

82-4784 mekanisk fi- 92 125 Energisnål a+b berfriläggning A Asplund, Lidingö

82-4328 Energisnåla malsegment 800 (jfr SCA Teknik AB, 78-6726) K Johansson

82-4329 Mätning och styrning av 300 mekanisk massas kvalitet SCA Teknik AB, G Bohlin

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

82-4330 Nytt sätt att minska tom- 440 gångsförlusterna vid massamalning vid låg koncentration sunds Defibrator AB, SCA Teknik AB

82-4332 Energisnåla rotorelement 400 för dubbeldiskraffinörer sunds Defibrator AB, L Edström

82-4334 Försöksanläggning för 7245 framställn av mekanisk och kemimekanisk massa sunds, V Peterson

82-4585 studium av fiberföränd- 600 300 ringar vid mekanisk bearbetning STFI, L Salmén

82-4954 Energireduktion vid fram- 960 ställning av kemimekanisk massa-impregnering STFI, S Moldenius

82-4956 optimalt energiutnyttjan- 500 de vid framställning av termomekanisk massa för tryckpapper STFI, J Mjöberg

Kemimekanisk massa - 750 155 82-4976 sänkt energiförbrukning genom selektiv flisbehandling STFI, A Tigerström

83-4219 Framställning av ljusare 230 165 83-4539b och starkare 480 409 120

högutbytesmassa vid reducerad energiförbrukning MoDo, A Lindahl

83-5554 Framställning av energi- 5750 1950 snål kemimekanisk björkmassa Rottneros Bruk AB, L Nellbeck

84-3851 Flisfuktens inverkan vid 527 a,b defibrering/raffinering CTH, R Simonsson

Belopp kkr EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

84-4351 Produktinriktad modifie- 1140 ring av kemimekanisk massa sunds, LA Lindström

84-5139 Kemimekanisk björkmassa 1140 för livsmedelskartong KTH, N Hartler

84-5370 Optimering av kvalitet/ 210 200 (83-5534) energi för TMP KTH, N Hartler

84-5620 Sulfoneringsgrad och kar- 430 boxylgruppshalt hos kemimekaniska massor STFI, UB Mohlin 5 85-3320 Malning av massa för sam- 30 flockning med fyllmedel Commento, G Gavelin

85-5029 Inverkan av kemisk 710 (84-5207) miljö vid raffinering STFI, R Pettersson

85-5334 för sänk- 585 Raffineringssätt ning av elenergiförbrukning vid framställning av mekaniska massor STFI, M Htun

86-4509 av 225 Styrning tvåstegsperoxidblekerier ÅF, Industrins processkonsult

86-4307 studier av 551 Grundläggande sambandet mellan svällning hos fibervägskikten och energireduktion vid raffinering STFI, L salmén

86-5029 vid 300 Elenergianvändning framställn av högutbytesmassa STFI, U-B Mohlin

tillverk- 530 220 86-4732 Energioptimerad ning av termomekanisk massa för användning i trähaltiga papper som skall offsettryckas STFI, U-B Mohlin

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

86-4417 Inverkan av oxidativ mil- 860 jö vid raffinering av flis på energiförbrukning och massakvalitet STFI, M Htun

86-5612 CTMP-Testmetoder och opti- 201 340 mering CTH, R Simonsson

3. Kemisk fiberfriläggning och belkninq av massa

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

75-6133 Minskad energiinsats vid 300

modifierade bleksekvenser

för kemisk massa

STFI, A Teder

a-c 82-3322 Aktivering och syrgas- 303 blekning av cellulosamassa 83-3378 Förbehandling med kväveoxi- 256 der och syrgasblekning av* cellulosamassa

77-7194 Långt driven delignifiering 845 för energisnål framställning av blekt massa STFI, A Teder

79-6116 Energibesparing genom ökad 297 221 användning av väteperoxid vid blekning av sulfatmassa STFI, A Teder

81-3437 Selektivare sulfatkokning 254 för förlängd delignifiering KTH, N Hartler

81-3708 Förlängd delignifiering 800 950 a-d genom modifierad batchkokning i industriell skala STFI, J Mjöberg

81-4521 Energibesparing genom 360 84-5130 övergång till förträng- 150 ningsblekning STFI, B Backlund, A Teder

82-4513 Modifierad sulfatmassakok- 360 ning i kontinuerlig kokare - fabriksförsök STFI, B warnqvist

82-5478 Tillsatser vid oxygenför- 300 stärkt alkaliextraktion CTH, K Larsson

84-4523 Katalytisk delignifiering 142 av cellulosarâvaror CTH, K Larsson

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84

85-4185 Minskat blekningsbehov 155

genom förbehandling med

oxygen

STFI, B Backlund

85-4384 Klorsnål blekning av massa 600

genom förbehandling med

kvävedioxid miljöaspekter

STFI, O Lindeberg

85-4673 styrning av klorblekning 951 86-4962 vid sulfatmassaframställ- 645

ning

STFI, S-0 Lundqvist

4. Kemikalieåtervinning med anslutande enerqigenerering

Belopp kkr

. EFUD nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87 Proj

76-5416 sodahusprocess 50 Ny 78-4806 SCPF, B Warnqvist 500 80-4827 200 1785 a+b 950

80-4199 NSP-Cyklonbrännare i pi- 315 lotskala, modellsimulering SCPF, B warnqvist

81-5608 Olika termokompressorkopp- 132 lingar vid svartlutsindunstning IPK, R Wiberg

85-4204 Laboratoriecyklon för för- 150 gasning KTH, R Collin, förprojekt

86-4857 för 115 Ny process energiåtervinning Synergi-Inventor AB, Kignell

86-4203 Integrerad sulfatmassafab- 86-5550 rik (90-talet) med maximal 208 intern elgenerering ÅF-IPK, B warnqvist

86-5575 150 Mottryckskraftgenerering och annan samproduktion av värme och el ÅF-IPK, J Nygaard

ll 55

5. Mekanisk och termisk avvattning av massa och papper

Belopp kkr EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

81-5777 Högkoncentrationsteknik 625 a+b för energisnål papperstillverkning STFI, E Stenberg

81-5606 Värmepump/termokompressor 100 vid pappersmaskiner IPK, R Wiberg

81-5969 Energibesparing i tidnings- 235 84-3801 150 pappersmaskiner (79-5026) TFL, B Brandén

82-3979 Inverkan av processpara- 210 metrar på torkning av papper med processtyrd IRstrålning Infrarödteknik AB, C Helgeson

84-3732 FEX 1650 STFI

85-5253 HC-formningsteknik för kar- 308 tongtillverkning STFI, T Lindström

6. styrning och reglering

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

75-6135 styrsystem för ett effek- 55 a+b tivare energiutnyttjande 865 78-5727 inom pappers- och massa- 1300

industrin

STFI, V Kaul, L Eriksson

81-4522 Energibesparing genom mal- 1500

ningsstyrning, kvalitets-

mätning på mald massa

STFI, H Karlsson

81-4646 Styrning av 950

02-blekning

vid sulfatmassetillverk-

ning

STFI, S-O Lundqvist

81-5142 styrning av sodapanna för 990 a+b effektivare kemikalierege-

nerering

STFI, T Herngren

7. övriga insatser

Belopp kkr

EFUD nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87 Proj

Miljövård

78-6344 Avloppsvatten - Extern 700 rening STFI, G Fladda

Energigenerering utöver atervinningscykeln 80-3278 Kondenskraftalstring med 77 överskottsvärme vid industrin ÅF, G Holme

övrigt 79-3149 Projektering av 260

NH3-anlägg-

ning för utnyttjande av TMP-ånga G Rosenblad

Bilaga 2

PROJEKTLISTA - ELANVÄNDNING

JÄRN OCH STÅL M M

GRUVINDUSTRI

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

75-6281 Analys av energiförbruk- 38 ning i gruva Boliden AB, I Magnusson

79-3846 Minskning av energiför- 265,5 brukningen vid malning av mineral och bergarter LuTH, E Forssberg

81-4333 Kvarn 225 180 a-d Bromankonsult AB J Broman

84-3530 Utveckling av UNIMILL 356 E Lindgren

86-04877 Kvarn med orbiterande mal- 150 150 kropp för krossning av partikulärt material Orbimal AB, O Siwersson

jÄRN- ocu STÅLVERK

1. övergripande och allmänna insatser

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

75-4862 Utredning avseende ener- 580 20 76-5419 gianvändning inom stål- 77-3365 och metallverk

SIKOB, R Hardell

75-6465 Det framtida stålverket 1641 76-4569 En energistudie a-d KTH, S Eketorp

76-4801 Utredning avseende ener- 25

gianvändning inom stål-

och metallverk

Careva Consult AB, L Edlun

78-3393 Energiutnyttjandet vid 110 75

Nordiska Stål- och Me-

tallverk. Enkätundersök-

ning som bas för FoU-för-

slag

SIKOB, R Hardell, J Fors

78-4814 Framtida järnverk. Del- 60

projekt Energi

AIB, C Lindh

79-5287 Energikonsulent inom järn- 150

och stålindustrin

Jernkontoret, B Lindblad

2. Råjärns- och järnsvampstillverkning

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

75-6147 Metod för sänkning av 900 energikostnaden vid råjärnsframställning. SKFS plasma- och smältredproj SKF, Hofors

77-5576 Förbättrad praxis vid 373 konventionell skrotsmältning Jernkontoret, J Åselius

77-5577 Alternativa sätt att 330 330 smälta skrot Jernkontoret, J Åselius

80-4807 Energimässiga fördelar 68 50 a+b vid användning av plasma- 81-5891 teknik inom järn- och stålindustrin KTH, P O Mellberg

81-5866 CIG-processen 100 Interproject Service AB, B Törneman

82-3546 CIG-processen/IEA-samar- 1420 bete, Feasibility study Interproject service AB, B Törneman

82-4376 - Försöks- 19800 3200 CIG-processen anläggning Interproject Service AB, B Törneman

85-0471 Undersökning av specifika 2000 förgasningskapaciteten vid varierande driftstryck Interproject Service AB, G Fredriksson

86-03185 Parameterbegränsningar och 10000 86-10001 kontinuerlig processbeskrivning vid trycksatt reaktor Interproject Service AB, G Fredriksson

3. Stålframställning

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

77-4285 Direkt reduktion av kro- 144 331 79-5560 moxid in i stålbad

KTH, S Eketrop, P O Mell-

berg

84-04182 Dynamisk modell för styr- 1500

ning av ljusbågsugnen

Jernkontoret, H Brunner

84-04185 Värmning av stål i skänk 2800

Jernkontoret

86-04926 Energiteknik vid skrot- 1000 2000

baserad metallurgi

Jernkontoret, H Brunner

U1

4. Gjutning och ytbehandling

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

81-5531 Elektromagnetisk omröring 500

stränggjutning

Jernkontoret, J Åselius

Följande projekt kan vara av visst intresse (indirekt betydelse för elenergi)

Ytdetektering

76-3673, 77-4578, 79-3898, 79-5288, 80-5159,

81-3229, 82-4283, 82-4387, 83-10321, 85-05246

Stränggjutning

77-5573, 77-5574, 78-3751, 80-3562, 80-4220, 80-5544, 81-5529, 81-5530, 81-5535, 81-5538, 82-3570, 82-3829, 82-3851, 82-4096, 82-4667, 83-05007, 83-4491, 86-04502

5. Kortare produktionsvägar till färdiga produkter

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

81-3274 Metod för direktgjutning 220 a+b av ståltrådsprodukter Inst för Metallforskning, 0 Grinder

81-3901 Direktgjutning av stål- 771 a+c fiber samt klena trådoch metallprodukter KTH, H Fredriksson

81-4008 Ny teknik för gjutning och 133 direktvalsning av band och tråd KTH, P 0 Strandell

81-4566 Utveckling av metod för 384 direktgjutning av breda tunna metallband KTH, H Fredriksson

87-00521 Direktgjutning av breda 448 tunna metallband KTH, H Fredriksson

87-02034 Tillverkning och bearbet- 455 ning av stålämnen, kortare produktionsvägar Jernkontoret, B Johnsson

6. Plastisk bearbetning

Belopp kkr

- EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

78-3796 Kapacitetsutnyttjande i 256

stångvalsverk

KTH, P O Strandell

högkantvalsning KTH, P O Strandell

81-4280 Energisnål valsning av 172

och tråd * stång S E Lundberg

87-00565 Elenergibesparing i vals- 650 verk. Kartläggning av elenergiförbrukning vid bearbetning MEFOS, M Jarl

7. Värmning

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

78-5947 Förslag till utvecklings- 50

insats för optimering av

processer inom järn- och

stålindustrin med använd-

ning av en effektiv energi-

överföring

Inst för Materialutveckling

AB, C Helgesson

79-6237 Alternativa värmningsmeto- 100 80-3385 der i morgondagens järn- 100

verk - en

energiteknisk

analys

C Helgesson

81-5807 Elektrisk induktiv ämnes- 2950

värmning

MEFOS, Å Sjöström

81-5956 Productor - 50

magnetvärme

Produktutv AB,

L Alfredéen

82-3326 Värmebehandling av rost- 155

fritt bandmaterial

Nyby Uddeholm AB, L Paijkull

82-4165 Energibesparingsmöjlig- 50

heter i värmningsanl med

högintensiv IR-strålning

Infrarödteknik AB,

C Helgesson

82-4293 Magnetvärmningsteknik 120 185

Magnetteknik AB,

L Alfredéen

83-4289 Systematisk energiekono- 180

misk analys av värmeanl

C Helgesson

84-04411 Induktiv påvärmning av 1400

ämnen i ett varmt ämnes-

flöde

MEFOS , Å Sjöström

8. Energiåtervinning

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

77-5575 Energiåtervinning vid 155

svalning av stâlverksprodukter Jernkontoret, J Åselius

FERROLEGERINGSVERK

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

79-6076 Framställning av ferrole- 60

geringar i plasmareaktor

Ferroleg. Trollhätteverken,

J wallen

ll 68

ICKE-JÄRN- METALLVERK

Belopp kkr EFUD 75 78 81 84 87 Proj nr Titel/Huvudman

smältning av 362 81-3169 Energisnål aluminium för tryckgjutning - nuläge Teknik och Miljö AB, Malmö

att tillverka tråd 120 81-4372 Process a-c direkt från smälta Gränges Aluminium, S Grönhaug

VERKSTADSINDUSTRI

1. Verkstadsteknik

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

76-7056 Förundersökning för fram- 40 tagning av energibesparingsprojekt Sv Mekanförbund

81-5011 Energianvändning vid 274

värmebehandling möjligheter till förbättringar sv Mekanförbund

81-5012 Energibesparing genom 335 bättre materialutnyttjande sv Mekanförbund

81-5384 Energibesparing i verk- 280 a+b städer med ytbehandlingsbad och liknande sv Mekanförbund

81-5385 Energibesparing i lacke- 314 a+b ringsverkstäder Sv Mekanförbund

82-3509 Metodutveckling för ener- 490 gianalys inom verkstadsindustrin Sv Mekanförbund

86-03813 Utveckling av slutna yt- 400 behandlingsprocesser IVF, G Ahlin

2. Gjuteriteknik

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

77-7239 Kartläggning av energi- 160

förbrukning samt studium

av energisparande åtgärder

i gjuterier

sv Gjuteriföreningen

81-5013 Luftåterföring i renserier 305 250 165 87-01061 Sv Gjuteriföreningen

81-5078 Användning av värmepump 180

för frånluftsvärme

sv Gjuteriföreningen

81-5342 Utnyttjande av spillvärme 50

från elektriska smält-

ugnar för skrottorkning

Sv Gjuteriföreningen

85-04622 Energisparutrustning i 125

gjuterier, drift och

underhåll

sv Gjuteriföreningen

Bilaga 3

PROJEKTLISTA - ELANVÄNDNING

KEMISK INDUSTRI

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

75-3544 Metalloxidkatalysatorer 144 för luftelektroder LTH, R Larsson

78-4675 Mikrovågsvärmning vid 275 formsprutning av härdplast Inst f mikrovågsteknik, B Berggren

79-6515 Energianvändningen inom 153 a+b kemisk industri SIKOB AB, J Fors

79-6774 Framtagande av underlag 30 a+b för planering av energiprogrammet speciellt Kemiindustrin för tiden 1981-84 Sv Kemiska Ind, H wernborg

80-5573 Energiforskning hos ett an- 25 tal kemiindustrier Sv Energiplanering, B Rosenqvist

81-3449 Mätningar, energiflödesber 200 och åtgärdsförslag inom några kemiföretag P Nilssons ark kontor, Gbg

81-5379 Kemiska industrins utveck- 75 ling av energibesparande tekniker i ett företagsstrategiskt perspektiv SIAR, J-I Lind

81-5511 Energiförbrukningen inom 55 svensk kemisk industri Kemiinformation AB, H Bölin

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

82-3647 Elektrokemiska processtu- 165 a+b dier, elektrodutveckling

SU, B sandegren

84-3374 Nedbrytning av polymerer i 400

elektriska fält

ASEA, A Hjortsberg

Bilaga 4

PROJEKTLISTA - ELANVÄNDNING

GEMENSAM ELENERGITEKNIK

Belopp kkr

EFUD Proj nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

77-5479 Undersökning av möjlighe- 35

ter att använda mikrovågs-

värme som energibesparande

teknik

Inst f mikrovågsteknik,

B Berggren

* 77-6035 Utnyttjande av mikro- 60

vâgsteknik i samband med

miljövårdsanknutna en-

hetsprocesser

IVL, H Björndal

78-3881 Energibesparande pump- 462

och fläktdrift

KTH, V Török

79-3218 Elektrisk separation. Ener- 149

giekonomisk avvattning

KTH, S Rusck, A Vlastös

79-5804 Gas-IR, Feasibilitystudie 50

Infrarödteknik AB,

C I Helgesson

79-6296 Energianvändning i tryck- 80

luftssystem

LiTH, K Höglund

80-3687 Högvarviga eldrifter 795

KTH, V Török

81-3673 Mikrovågstorkning 48

sv Devél HB, G Almlöf

81-5352 Laststyrning inom industrin 160

LiU, B Karlsson

81-5701 Värmepumpstillämpningar 305 a+b inom industrin

Nefos, E Sandberg

82-3872 Torkning med mikrovågor 720

Inst f mikrovågsteknik,

B Berggren

83-4618 Grundläggande katalytisk 196

forskning, elektrokatalys

LTH, R Larsson

Belopp kkr

EFUD Pro1_nr Titel/Huvudman 75 78 81 84 87

83-5608 ABCD varvtalsreglering 350

(viskohydraulisk koppling)

Värmlandskooperationen,

T Johansson

84-3623 Energisnåla frekvensriktare 342

med nya elektronikkomponen-

ter för asynkrondrift

CTH, K Thorborg

84-3624 Frekvensriktare med moderna 629

elektronikkomponenter för

frekvenser inom området

0,5-100 kHz

CTH, K Thorborg

84-5596 Effektiv elanvändning i 95

Frankrike

Studsvik Energiteknik AB,

J Sandgren

85-5194 Supraledande metallglas 72

CTH, T Claeson

55W 75

ELSITUATIONEN I NÅGRA VIKTIGA KONKURRENTLÃNDER

TILL SVENSK ELINTENSIV INDUSTRI

Uppdrag för elanvândningsdelegationen

Oktober 1987

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING

10 l . INLEDNING 2. SVERIGES KONKURRENSSITUATION INOM ELINTENSIV INDUSTRI 13

2 l Massa- och pappersindustri 13

2 2 darn- och stålindustri

INDUSTRINS ELANVÄNDNING I SVERIGE OCH NÅGRA ANDRA LÄNDER

ELSITUATIONEN I FINLAND 4l l Allmänt 4.2 Produktion och distribution av el 4.3 Industrins elpriser

ELSITUATIONEN I NORGE 5.1 Allmänt 5.2 Produktion och distribution av el 5.3 Industrins elpriser

ELSITUATIONEN l FRANKRIKE 6. i Allmänt 6.2 Produktion och distribution av el 6 3 industrins elpriser

ELSITUATIONEN l STORBRITANNIEN 741 Allmänt 7.2 Produktion och distribution av el 7.3 Industrins elpriser

J-”LUUOLAJ |\)\O\O\O

ELSITUATIONEN I VÄSTTYSKLAND 8. i Allmänt JTI: FL 8.2 Produktion och distribution av el 8.3 Industrins elpriser JTJT ONE

ELSITUATIONEN I CANADA 9. I Allmänt 9.2 Produktion och distribution av el 9.3 Industrins elpriser U1U1U1U1 TUOOC)

ELSITUATIONEN I USA I 0. I Allmänt I0.2 Produktion och distribution av el 10.3 Industrins elpriser

\JI\J1\J1\J'1 WI\JI\JIU'I

ELSITUATIONEN I JAPAN I l. l Allmänt I 1.2 Produktion och distribution av el I l.3 Industrins elpriser O\\!|U1\J'1 I-*(IGJGJ

ELSQUATMÖNETu AUSTRALEEN

1:.: Armani

i 2.2 ?reduktion och distribution av ei

12.3 industrins elpriser

13 ELslrLnaTeoi-:EN i “JENEZUELA

53.1 Alimant

13.2 Produktion och distribution av ei

13.3 Industrins elpriser

LiTTåRATURLlöTA

SAMMANFATTNING

Bakgrund och uppläggning

Den elintensiva industrin i Sverige ( massa- och paooersindustri. järn-och stålindustri, icke-jarnmetallverk, ferrolegeringsverk, kemisk basindustri och gruvindustri). är starkt beroende av export av sina produkter. Många av produkterna säljs till internationella

som den svenska industrin inte kan påverka.

marknadspriser

Elkostnaden utgör en betydande dei av produktionskostnaden for elintensiv industri. En ökning av elpriset i Sverige som inte följs av en motsvarande ökning i viktiga konkurrentländer försämrar de elintensiva företagens förmåga att konkurrera på den internationella marknaden.

När kärnkraften avvecklas i Sverige kommer elpriset med stor sannolikhet att öka betydligt. Tas två kärnkraftverk ur drift i mitten av l990-talet kommer elpriset för elintensiv industri, enligt prognoser som gjorts vid statens energiverk, att öka med ca l 0 öre/kWh, t ex för VlSS elintensiv industri från 16 öre/kWh år l98S till 25 öre/kWh år 1997 ( 1985 års prisnivå, inkl nuvarande skatter). Fram till år 20 i O rör sig prishöjningen om totalt ca 20 öre/kwh.

Syftet med utredningen har varit att studera elprisets utveckling for den elintensiva industrin i några viktiga konurrentländer dels på kort sikt (S- l0 år). dels på lång sikt (t o m år 20 l O) för att finna svar på frågan om alprishöjningarna kan betraktas som en isolerad svensk företeelse. De länder som har studerats är Finland, Norge,Frankrikestorbritannien, Västtyskland, USA, Canada (specialstudie). Japan, Australien och Venezuela.

l utredningen har bl a studerats den svenska elintensiva industrins konkurrenssituation, de utvalda konkurrentländernas nuvarande och framtida elproduktionssystem och elprissituationen i dessa länder for den elintensiva industrin. Svårigheten att få tag i information om specialavtalen mellan elproduoenter och elintensiv industri i flera av länderna (avtalen är ofta hemliga) har gjort att många olika kanaler har använts i utredningen för att samla in information. Arbetet har genomförts genom litteraturstudier och genom diskussioner med ett stort antal experter inom detta område i Sverige och de undersökta länderna. Begränsade uppdrag har även lagts på handelskontoren och de tekniska attacheerna i några av länderna.

Sveriges konkurrenssituation inom elintensiv industri

Den svenska massa- och psopersindustrins totala export år 1986 var ca SEK 33 miljarder. Massainoustrin exporterade år l986 ca 2.9 Mton massa ,varav ca 2 4 Mton gick till länder l Europa. De viktigaste konkurrentlanderna på europamarknaden ar Canada. USA, Finland. Dortugal och Norge. Sveriges pappersexport år 1986 var ca 5.6 mon, varav tidningspapper svarade för ca 1.5 rlton samt kraftliner och kartong för ca l rtton vardera. Den övervägande delen av exporten gick till europeiska länder där konkurrensen i huvudsak kommer från Canada. USA, Finland och Norge.

Jarn- och stålindustrin i Sverige exporterade år l986 ca 64 få av det totalt producerade handelsfardiga stålet, en ökning från ca 34 7B år 1970. Exportvärdet var ca SEK l3.8 miljarder. B_l a exporterades ca 0.55 Mton specialstål (exkl rör och ämnen) och ca 1.5 Mton handelsstål (exkl rör och ämnen). Den största delen av exporten gick till EG-lånderna De svåraste konkurrentlanderna i Europa är Västtyskland, Frankrike, Italien, USA och F inland.

Den totala exporten av icke-iärnmetaller är för närvarande ca SEK 2 miljarder/år. Aluminium, koppar och bly ar de icke-jarnmetaller som är av störst betydelse i Sverige med avseende på elanvändningenc Sverige importerar for närvarande ca SO 2 av sitt årliga behov av aluminium och ca 25 2 av kopparbehovet. Av den totala olyproduktionen exporterades drygt 502. Exporten gick i huvudsak till EG-länderna. De svåraste konkurrentländerna inom dessa metaller är Canada, Norge och USA.

Av ferrolegeringsverkens totala produktion exporteras for närvarande 70-75 S. framförallt till Västeuropa. Exportvärdet uppgick år 1986 till ca MSEK 700. Konkurrensen kommer i huvudsak från Finland, Norge, Frankrike, italien och Soviet.

Det totala exportvärdat inom kemisk basindustri var år l985 ca SEK l0 miljarder. De mest elintensiva produkterna som framställs är klor, alkali, klorater, kisel, och karbid Exportvärdet av dessa produkter var ca MSEK 450 år 1985. Klor och alkali är produkter med i huvudsak inhemsk produktion och konsumtion vilket gör att den internationella handeln är liten. År l98S exporterade Sverige ca 50 000 ton klorat, varav 80 2 gick tili Västeuropa De svåraste konkurrentländerna är Frankrike, DDR, Finland och Canada.

Av Sveriges produktion av kisel år l985 på ca 22 000 ton exporterades ca l8 000 ton. Konkurrensen kommer för närvarande främst från Norge, Frankrike, Canada, Brasilien och Kina. Svårigheten att transportera kalciumkarbid gör att Sveriges export (ca 20 000

ton år M35) till storsta delen ;år till de skandinaviska länderna. Konkurrensen kommer från Norge, ilasttvskland och Frankrike_

År 1986 exporterade svenska gruvindustrin ca 17.1 liten järnmalm_ varav ca i 1.5 Mton gick till E6- länder na. De svåraste konkurrentlanderna är Brasilien. Canada. Australien och LiDeNa.

l taoeilen nedan visas en sammanfattning av den svenska elintensiva industrins viktigaste expartmarknader och de svåraste konkurrentländerna på dessa marknader.

Bransch Produkt Exportmarknader l-;onkurrentländer

riassa- och pappers- Massa Västtyskland, italien , Canada. USA, Finland. industri Frankrike, Storbritan. Portugal, Norge Tidnings- Västtyskland. Storbritan., Canada, Finland. Norge. papper USA, Holland USA . Kraftllner Stororitan., Västtyskland, USA, Canada, Finland F rankrike, Danmark

Järn- och stål- Soeciaistâl Västtyskland, USA. Stor- Västtyskland. Frankrike industri britan.. italien, Frankrike ital.ien. USA, Finland riandelsstål vasttyskland. Danmark, E-S-lander Norge. Storbritan.

lcke-iarnme- Aluminium import till Sverige Canada. Norge tallverk Koppar import till Sverige Canada. Chile, USA. Zambia. Zaire Bly EG-länderna USA. Canada. Australien F erroleg. Västtyskland. Frankrike. Finland. Norge, Fran- Stororitan.. italien krike, italien. Soviet

Kemisk basindustri Klorat Västeuropa, Asien Frankrike. DDR, Finland Kisel Västeuropa. Japan Norge. Frankrike, Canada. Brasilien, Kina Karbid Skandinavien Norge. Västtyskland, Frankrike

Gruvindustri därnmalm Västtyskland. Belgien, Brasilien, Canada, Luxenburg, Frankrike, Australienliberia Holland, Finland

Industrins elpriser

De undersökta ländernas elproduktionssystem skiljer sig betydligt ifrån varandra med avseende på storlek och användning av olika elproduktionstekniker. Kärna kol- och vatten-

81 :ratt ar dock de viktigaste tekniker som anvands idag och som kommer att anvandas under de narmaste 15-25 åren i dessa :anders elproduktion. Samtliga undersökta länder utom Norge, Australien och Venezuela använder idag kärnkraftverk i elproduktionen. Flera av länderna planerar även en betydande utbyggnad av kärnkraften under de närmaste 15-20 åren utom Finland som för närvarande har skjutit upp sina planer på att bygga ett nytt kärnkraftverk samt USA. I Norge, Australien och Venezuela finns idag inga planer på att bygga några kärnkraftverk.

Kol används som bränsle för en betydande del av elproduktionen i Storbritannien, Västtyskland, USA, Canada och Australien medan endast Venezuela och .Japan för närvarande använder olja i någon större utsträckning i elproduktionen. Japans avser dock att minska oljeandelen i elproduktionen betydligt i framtiden till förmån för i huvudsak kärn- kolkraft.

och

Vattenkraft står för merparten av elproduktionen i Norge och Canada och för en stor del av elproduktionen i Venezuela vilket avspeglas i elpriset i dessa länder. En betydande utbyggnad av vattenkraften är planerad i flera provinser i Canada.

I de undersökta konkurrentländerna kommer inga drastiska förändringar att äga rum i elprodukiionssystemen under perioden fram till år 2010 enligt de planer som för närvarande finns i varje land. Konkurrentländerna kommer att fortsätta att bygga ut kapaciteten for de elproduktionstekniker de i dag anväder, d v s i huvudsak kärna kol- och vattenkraft.

De officiella elpriserna i de flesta länderna baseras antingen på den långsiktiga marginalkostnaden fdr ny elproduktionskapacitet eller på den genomsnittliga produktionskostnaden. l större delen av Australien baseras dock elpriserna_ på historiska kostnader for eltillforseln. Då inga drastiska förändringar i varken den långsiktiga marginalkostnaden eller den genomsnittliga produktionskostnaden är att förvänta i något av de undersökta länderna under perioden frem till år 20 i 0 kan med stor säkerhet antas att de officiella elpriserna inte kommer att genomgå några kraftiga förändringar under denna period

Eltariffsystemen varierar mycket mellan de undersökta länderna. De flesta har infdrt tidsdifferentierade tariffer for industrin men skillnaden mellan dessa tariffwstem är stora Länder med liten andel vattenkraft (tex Frankrike, Västtyskland, etc) har genomgående mer differentierade tariffer. Vissa länder har ingen tidsdifferentiering av energiavgiften under året (t ex Norge), andra både under året och över dygnen (tex Japan). Flera länder har tidsdifferentiering av både energi- och effektavgiften ( t ex Frankrike, Storbritannien,

i Västtyskland, USA, etc)

82 Frankrike ar dei land som har de i sark lass mest differentierade eliariffsysiemei av de -incersokta ?ändarna Foreiagen l Frankrike kan välja på .flera alternativa tarlffer som var och en har flera optioner beroencä på elanvandningsprofilen. Både effekt- och energiavgiften nar sedan 6-8 tidsdifferentieringar over aygnet och under året.

De officiella elpriserna l de undersökta länderna ar de flesta fall högre än motsvarande priser i Sverige. Enbart i vissa delar av Canada och USA samt Venezuela har lägre elpriser. Den

industrin (ofta icke-jarnmetallverk och viss kemisk basindustri) har verkligt elintensiva genomgående lägre elpriser än vad de officiella tarifferna erbjuder. Oftast sker detta genom specialavtal mellan den elintensiva industrin och elproducenterna. Avtalen som löper på 5- i 0 år_ ibland på 20-30 år eller längre, ger ofta mycket låga elpriser for de riktigt stora elintensiva industrierna. innehållet i dessa avtal är i regel af färshemligheter mellan respektive elleverantör och kund vilket gor det omöjligt att annat än i undantagsfall få kännedom om avtalens innehåll.

l Norge finns många äldre kontrakt fdr aluminiumindustrin och andra smältverk som erbjuder ett elpris av 6-7 öre/kWh. Flera av dessa kontrakt gäller till omkring år 2000 till i stort sett oförändrad reell prisnivå. Nya kontrakt (de senaste kallas l983 års kontrakt) baseras dock på den långsiktiga marginalkostnaden och elpriset blir då betydligt dyrare ( for närvarande ca 20 öre/kWh). De senaste kontrakten går ut år l 996.

l Frankrike kan olika typer av rabatter erhållas från de officiella tarifierna om kunden är villig att gora vissa uppoffringar i elanvändningen. Mindre kunder har medellångtidskontrakt i 3-6 år) och större kunder ( l00 MW) långtidskontrakt (9 år). Flera av de riktigt stora elintensiva företagen (ferrolegeringsverk, smältverk, vissa kemiska basindustrier) har erhållit mycket låga elpriser ( 12.5- l 5 öre/kWh) genom att köpa in sig i franska kärn- kraftverk eller genom att förbinda sig att inte använda sina produktionsprocesser under höglasttid

Alla industrier i Västtyskland som tar i anspråk en effekt av l00 kW eller mer har specialavtel med elleverantören. De elpriser som dessa avtal i genomsnitt erbjuder är emellertid mycket höga ( 50-60 öre/kWh) från svensk synpunkt. Många av de riktigt elintensiva lndustrierna (t ex vissa kemiska basindustrier) har emellertid specialavtal som for närvarande erbjuder betydligt lägre elpriser (7- l 8 öre/kWh). De flesta av dessa avtal löper dock ut de närmaste åren och då kommer elpriserna troligtvis inte att understiga ca 35 öre/ kWh. Flera stora västtyska elintensiva foretag har under senare år visat intresse av att köpa in sig i franska kärnkraftverk fdr att på så satt erhålla elpriser som är betydligt lägre än vad de kan erhålla i Västtyskland

83 Stora elintensiva industrier i Storbritannien (t ex smaltverk, vissa kemiska basindustrier) kan erhålla specialavtal som l basta fall följer de tariffer som galler mellan elleverantörerna och kraftforetagen. Elpriset sjunker därigenom för stora elintensiva industriella kunder från det officiella priset på ca 36 öre/kWh till 26-28 öre/kWh.

industrins egen elproduktion i Finland motsvarar ca 75 S av industrins totala elbehov. Detta sker dels genom mottrycksproduktion inom massa- och pappersindustrin. dels genom att industrin ager några kondenskraftverk. Priset för denna el bedöms ligga något öre under de officiella elpriserna för elintensiva kunder.

i Canada behandlas den elintensiva industrins speciella behov på samma sätt som för övrig industri. Då industriföretag uppvisar speciella behov (tekniska och ekonomiska). är elbolagen generellt flexibla på grund av låga marginalkostnader. Eventuella bidrag är ofta finansierade av provinsen eller den federala regeringen som del av generella industripaket. Företagen har möjlighet att få olika typer av rabatter beroende på bl a elanvändningsprofilen eller den utrustning (transformatorer, stallverk, etc) företagen har. Likaledes kan företag med låga alternativkostnader Förhandla sig till gynsamma kontrakt.

I Frankrike har Electricité de France och franska staten kommit överens om att elpriset to m år 1988 skall minska med minst i ?Z per år i fast penningvärde. En förlängning av detta avtal För fem år till diskuteras för närvarande. Genom en överenskommelse mellan kol- och elindustrin i Storbritannien får den elintensiva industrin (› 25 GWh/år) en elprissänkning med ca 7 S i fem år från och med oktober 1986. Detta gynnar i synnerhet den kemiska industrin samt järn- och stålindustrin. l Västtyskland däremot, beräknas installationen av avsvavlingsanläggningar på existerande kolkondensverk höja elpriset med ca 3.5 öre/kWh fram till år 1989.

I USA är elpriserna svåra att överblicka på grund av invecklade ägandeförhållanden, diverserad elproduktion och många regioner. Elproduktionen är mcket diversifierad och omfattar vattenkraft, oljekondens, kärnkraft, naturgas och olika slags mottryckskraft. Eltarifferna är komplexa och elbolagen stimulerar till elbesparande åtgärder. Elpriserna för en mindre industrikund (lMw/115 GWh/år) varierar mellan 3,5-9,0 c/kWh (23-59 öre/kWh) och för en större förbrukare (100 MW/700 GWh) mellan 2,8-7,0 C/kWh (18446 öre/kWh).

Elproduktionen i Japan baseras främst på termisk kraft (kol och gas) samt kärnkraft och vattenkraft. Elproduktionskapaciteten beräknas att byggas ut kraftigt under de närmaste 15 åren. Elpriserna i Japan bygger på de tre grundprinciperna:

- av verkliga och överföringskostnader

avspegling produktions- - skall få en acceptabel vinstnivå

elbolagen - skall utan urskiljning för alla kunder.

elpriserna gälla

Elpriserna i Japan är relativt höga 17,9-23,6 yen/kWh motsvarande 80-106 öre/kWh. Inga uppgifter finns om specialavtal.

I Australien äger i huvudsak statliga bolag produktions- och distributionsanläggningarna. Elproduktionen sker främst med kol samt även med gas och vattenkraft. Produktionskapaciteten, främst kol, beräknas att utökas kraftigt de närmaste 15 åren. Eltarifferna är differentierade med relativt höga elpriser dagtid. Elpriserna varierar mellan h.2 och 6.8 c/kWh 19-30 öre/kWh för större förbrukare (100 MW/800 GWh/år). Beträffande specialavtal till elintensiv aluminiumindustri är alla delstater mycket förtegna.

I Venezuela sker elproduktionen med cirka M0 % vattenkraft och 60 % termisk kraft (gas och olja). Venezuelas stora olJe- och gastillgångar samt stora andel vattenkraft har givit konsumenterna låga oljepriser. Elpriserna varierar mellan 0,17-0,h2 VEB/kWh motsvarande cirka 3,Ä-8,3 öre/kWh. Specialavtal till den elintensiva industrin kan ge elpriser på 3-Ä öre/kWh. Elbolagen i Venezuela kräver dock kraftiga prisökningar för att kunna överleva.

Tabellen nedan visar de officiella elpriserna (inkl fasta avgifter) år 1987 för industrin i Sverige och de undersökta länderna och de elpriser som specialavtal mellan stora elintensiva industrier och elproducenter för närvarande erbjuder samt en prognos fdr fdr dessa elprisers reala utveckling under de närmaste 5- l 0 åren (under förutsättning att bränslepriwrna inte ökar realt med mer än 1-2 S). Priserna ar inkl elskatt men uten omsättnings- eller mervärdesskatt (öre/kWh).

1 MW 10 MW 100 MW Real Special Real

1.5 GWh 50 GWh 800 GWh utv. avtal utv.

Sverige 29 2h 16 ökande lh-16 ökande Finland ÅS 3h 20 oförändrad 18-19 oförändrad Norge h6 27 22 oförändrad 6-20 ökandel Frankrike Ä7-63 30-36 2h-32 minskande 13-17 minskande St0PbTitan- 55 39 36 oförändrad 26-28 oförändrad

50-60 oförändrade 7-35 ökandel Västtyskland Canada 27-146 11-2li3 11-21; oförändrad li ) USA - 18-li6 oförändrad 5)

23-59 Japan 80-106 oförändrad 6) Australien si-ah 29-61 19-30 oförändrad 7 ) Venezuela 5“8 Ä-5 35 ökande 8)

När de äldre avtalen löper ut kommer elprisen att öka till den högre nivån. Fram till år 1989 ökar elpriset med 3-Ä öre/kWh p g a installation av avsvavlingsanläggningar. Gäller 20 MW/150 GWh. I Canada kan elbolagen tack vare låga marginalkostnader erbjuda

till industrikunder med speciella elbehov. specialavtal I USA med invecklade ägandeförhållanden, diversierad elproduktion och många regioner kräver undersökning av specialavtal fördjupade studier. För Japan saknas uppgifter om huruvida det förekommer specialavtal eller ej. I Australien finns specialavtal inom elintensiv industri. Samtliga delstater är dock mycket förtegna om dessa avtal. I Venezuela finns specialavtal med elpriser mellan 3,h och 3,5 öre/kWh.

Elpriserna som erbjuds i specialavtalen är ofta grundade på att företagen gör någon sorts

uppöffring, t ex en investering i en pröcessutrustning som snabbt går att koppla bort, en

investering i ett kraftverk, stängning av vissa processer under höglasttid, etc. En jämfö-

relse av elpriserna i de olika länderna (enligt tabellen ovan) ger därför inte en helt sann

bild utan att först veta företagens elanvändningsprofil , övrig kostnadsprofil, etc samt kost-

nadsiäget i övrigt i varje land.

industrin att enbart i Sverige öka

Enligt tabellen ovan kommer de officiella elpriserna för

realt under de närmaste S- 10 åren medan elpriserna i de andra länderna kommer att vara

realt konstanta eller minskande under förutsättning att bränslepriserna (i huvudsak köl

be-

och olja) inte ökar realt med mer än l-2 8 under samma period. Även på längre sikt

döms det officiella elpriset i de flesta länder inte öka realt såvida inte länderna använder

bedöms

en stor andel bränslen l elproduktlonen vars pris kan komma att öka realt. l Canada

dock att elpriserna långsiktigt kommer att stiga realt med ca l 3 per år.

Elpriset i Sverige fdr den elintensiva industrin är idag lågt jämfört med de flesta andra ländernas officiella elpriser men speoialavtalen i flera av dessa länder erbjuder ofta ett lägre elpris än i Sverige. När de äldre avtalen gär ut i Norge (omkring år 2000) och Västtyskland (om några år) kommer emellertid elpriset i de nya avtalen att bli betydligt högre än idag. Specialavtalens elpris i de andra länderna bedöms inte öka realt varken under de närmaste 5- 10 åren eller under perioden därefter fram till år 20 i 0 såvida inte något oförutsett inträffar i ländernas elproduktionswstem eller i bränslepriserna.

Av vad som framkommit i utredningen har oftast inte massa- och pappersindustrin, järnoch ståiindusirin ;arm ;ruvindustrin i de undersokta landerna samma förmånliga specialavtal med elprocucenterna som icke-jarnmetallverk, ferrolegeringsverk och elintensiva kemiska basindustrier. De förras elpriser Iimr istallet ofta i närheten av de officiella eipriserna för stora elanvandare.

I. INLEDNING

1.1 Bakgrund och syfte

Den elintensiva industrin l Sverige ar starkt beroende av export av sina produkter. Konkurrensen på de flesta exportmarkander är hård från många länder och priserna är ofta pressade. Många av den elintensiva industrins produkter säljs till internationella marknadspriser som den svenska industrin inte kan påverka. De inhemska produktionskostnaderna måste därför ligga på rimliga nivåer om de svenska företagen skall kunna vara med och konkurrera.

inom den elintensiva industrin utgör elkostnaden en stor del av produktionskostnadeni Inom

tax ferrolegeringsverken motsvarar elkostnaden ca 25 z av produktionskostnaden. vid framställning av klorater ar motsvarande siffra ca 45 S_ inom massafabriker som enbart producerar mekanisk och halvmekanisk massa utgör elkostnaden ca 18 2 av produktionskostnaden. etc.

vid den förestående avvecklingen av kärnkraften i Sverige kommer elpriset med stor sannolikhet öka. Tas två kärnkraftverk ur drift i mitten av 1990-talet kommer elpriset för tung industri, enligt prognoser som gjorts av statens energiverk, att öka knappt 10 öre, t ex for viss elintensiv industri från 16 öre/kWh år 1985 till 25 öre/kWh år 1997 ( 1985 års prisnivå. inkl nuvarande skatter). Fram till år 2010 rör sig prishöjningen om totalt ca 20 öre/kWh. För många företag inom den elintensiva industrin kan detta få svåra konsekvenser om inte motsvarande ökning av elpriset sker i viktiga konkurrentländer.

Om avvecklingen av kärnkraften skall vara genomförd senast år 2010 erhålls en längre omställningsperiod som ökar möjligheten till successiv anpassning och teknikutveckling. Elprishöjningen kan även antas ske mjukare. Även i detta fall är det dock viktigt att veta om elprishöjningen i Sverige kommer att ske parallellt med elprishöjningar i våra viktigaste konkurrentländer eller om det enbart är industrin i Sverige som kommer att drabbas av denna ökade kostnad

Syftet med utredningen har varit att studera elpriset idag för den elintensiva industrin i några av Sveriges viktigaste konkurrentländer samt elprisutvecklingen dels på kort sikt (5- i 0 år), dels på lång sikt (fram to m år 2010). Med elintensiv industri menas i denna

88 :giredning följande branscher

- massa- och pappersindustri - och stålindustri jarn- icke-järnmetallverk (inkl ferrolegeringsverk) - kemisk Basindustri gruvindustri

Följande konkurrentländer till den svenska elintensiva industrin har studerats i utredningen:

F inland USA Norge Canada (specialstudie) Frankrike Japan Storbritannien Australien Västtyskland Venezuela

l.2 uppläggning

Nyckelfrágan i utredningen har varit ätt undersöka om förväntade reala elprishöiningar i Sverige även kan antas galla relativt elprisnivån i konkurrentländerna. För att ge svar på detta har följande analyserats:

o Sveriges konkurrenssituation inom elintensiv industri 0 konkurrentländernas nuvarande elproduktionssystem med avseende på den teknik som används. kapacitet, fördelning mellan olika energislag, etc c konkurrentländernas planer for det framtida elproduktionssytemet 0 det officiella elpriset idag för industrin i konkurrentländerna o förekomsten av specialavtal mellan elproducenter och elintensiv industri med avseende på bl a kontraktsperioder, differentiering av taxor, avkopplingsbara elleveranser, etc o den framtida förändringen av elprlset fdr elintensiv industri l konkurrentländerna

Svårigheten att få tag i information om specialavtalen mellan elproducenter och den elintensiva industrin i flera av länderna (avtalen ofta hemliga) har gjort att ett stort antal kanaler har används i utredningen fdr att samla in information. Arbetet har genomförts genom litteraturstudier och diskussioner med ol a myndigheter, hranschorgan, elintensiv industri, konsulter och elproduoenter i Sverige och i de utvalda konkurrentländerna samt genom samtal med handelskontor och tekniska attachéer i några av de utvalda länderna.

attacnéerna l. Frankrlke. Stürbrltêñnlefl, Begransaoe uppdrag har aven lagts på de tekmska

i Australien och Venezuela för att ta Västtyskland. USA och Japan samt på nandelskontoren fram dessa länders nuvarande eltarlffer for industrin och för ta fram :nformatlon om lnnehállet l eventuella speclalavtal.

utförts av civ mg Örjan lsacson. Utredningen nar på uppdrag av elanvandnlngsdelegattonen Stand-In AB. som projektledare samt av clv mg Göran Mörnhed. ÅFE Engineering, Inc..

ÅF-Energlkonsult (kap 12 och

Canada (kan 9 ocn 10) ocn av cw ing Sven-Erlk Wiklund, l 3).

2. SVERIGES KONKURRENSSITUATION INOM ELINTENSIV INDUSTRI

2.1 Hassa- och pappersindustri

Är l 986 producerade den svenska massa- och pappersindustrin ca 9.4 Mton massa och ca 7 4 riton papper vilket motsvarade en ökning av 32 resp 5% jämfört med år 1985. Av den totala massaproduktionen utgjorde kemisk massa 6.6 Mton och mekanisk massa 2.5 Mton. De volymmassigt viktigaste pappersprodukterna var tidningspapper ( l.7 Mton), finpaoper (l.5 titan), kartong( l.3 Mton) och kraftliner ( 142 mon).

De mekaniska massaorodukterna slipmassa, termomekanisk massa (TMP) och kemitermomekanisk massa (CTMP) är mycket elintensiva jämfört med de kemiska massaprodukterna. Vid tillverkning av tex slipmassa åtgår det ca l 800 kWh/ton massa och för TMP (bumpmassa) ca 2 300 kWh/ton vilket kan jämföras med ca 830 kWh/ton blekt sulfatmassa.

Av de olika pappersprodukterna som produceras är förbrukningen av el för tidningspapper ca 580 kWh/ton. för säckpapper ca I 000 kWh/ton. för kraftliner ca 440 kWh/ton, för finpapper ca 770 kWh/ton och för kartong ca 700 kWh/ton.

År l986 exporterade Sverige ca 2.9 Mton massa (i huvudsak blekt sulfatmassa). varav ca 2.4 Mton gick till Europa och ca 0.4 riton till Asien och Australien. Sveriges konkurrentländer på exportmarknaden för massa var år 1986 i huvudsak Canada, USA, Finland, Portugal, Brasilien och Norge. Tabellen nedan visar Sveriges och några av de viktigaste konkurrent ländernas massaexport år 1986 till olika delar av världen uttryckt i Mton. Portugal exporterade ca I riton massaår 1986.

Sverige Canada USA Finland Norge Brasilien

Den svenska massaindustrins viktigaste exportländer i Europa var år 1986.

-

Västtyskland, 664 000 ton (andel av importen ca 22%)

-

Italien, 323 000 ton (andel av importen ca l iz)

-

Frankrike, 295 000 ton (andel av importen ca 18%)

-

Stororitannien. 281 000 ton (andel av importen ca HS).

Den total svenska pappersexporten år i986 var 5.6 Mton. varav tidningspapper svarade Tor ca LS Mton samt kraftliner och kartong for ca 1.0 Mton vardera. Tabellen nedan visar Sveriges och de viktigaste konkurrentlänoernas export av tidningspapper till olika delar av världen år 1986 uttryckt i Mton.

De viktigaste konkurrentländerna inom kraftliner var år 1966 USA, Canada. Finland och Norge. Tabellen nedan visar Sveriges och de viktigaste konkurrentländernas export av kraftllner till olika delar av världen år 1986 uttryckt i Mton.

for tidningspapper och kraftiiner år 1986 visas i nedan- Sveriges viktigaste exportiander stående tabell

Kraftiiner Tidningspapper

Västtvskland 373 000 ton Storbritannien 244 000 ton Storbritannien 286 000 ton Västtyskland 192 000 ton USA l 67 000 ton Frankrike 159 000 ton Holland . 106 000 ton Danmark 72 000 ton

av viktiga pappersprodukter och Sveriges andel (X) av några europeiska länders import av den totala importen av papper och papp år 1986 visas i nedanstående tabell.

Västtyskland Frankrike Storbritannien italien

2.2 Järn- och stålindustri

Sveriges järn- och stålindustri producerade år 1986 ca 2.4 Mton râjärn, ca 4.7 Mton råstål och ca 3. 6 Mton handelsfárdigt stål. Den svenska produktionen av rástál motsvarade mindre än 0.7 z av väriosproduktionen.

Den inköpta mängden elenergi utgjorde år 1986 ca S 2 av branschens totala produktionskostnader. För skrotbaserade handelsstålverk och vissa eiintensiva specialstålverk var elkostnaden 7- 1 O 2 av produktionskostnaden. Elfdrbrukningen vid framställning av handelsstål är fdr närvarande ca 540 kWh/ton råståi och fdr specialstål 600-800 kWh/ton råstâl.

Den svenska iärn- och stálindustrin är starkt beroende av exporten av sina produkter. Se-

dan Dorian av l970-talet har tex andelen av det producerade handelsfardiga stålet som har exporterats okat från ca 34 S till ca 64 S år 1986. Under samma period har importen till Sverige av nandelsfärdigt stål ökat från 40 2 till 60 SB av Sveriges totala inhemska marknad.

År 1986 exporterade Sverige ca 2.3 Mton nandelsrärdlgt stål (exkl ämnen) vilket motsvarade ett varde av ca SEK I 3.8 miljarder. De största exportvolymerna gick till Följande länder-

- Västtyskland. 490 200 ton (Sveriges marknadsandel ca 1.7 S) - Danmark, 295 200 ton (Sveriges marknadsandel ca l8 S) - Storbritannien. 246 700 ton (Sveriges marknadsandel ca l.7 S) - Norge, 222 600 ton (Sveriges marknadsandel ca l9 S) - USA. 201 900 ton (Sveriges marknadsandel ca 0.25 S) - Finland. l39 000 ton (Sveriges marknadsandel ca 8 S).

Sveriges marknadsandel av EG-ländernas totala marknad för handelsfärdigt stål (exkl ämnen) var år l986 ca 1.5 2. Sveriges totala export till EG-länderna var år 1986 ca 1.4 Mton.

Den totala mängden specialstål (exkl rör och ämnen) som exporterades år 1986 var ca S49 000 ton vilket representerade ett värde av ca SEK 6.5 miljarder. EG-länderna var da största importörerna av detta stål med totalt ca 3 t 6 000 ton. De viktigaste enskilda länderna fdr Sveriges export av specialstål var år 1986:

- 133 600 ton Västtyskland, - 77 900 ton USA, - 50 900 ton Storbritannien, - 4l 200 ton italien, - Frankrike. 32 l00 ton.

De svåraste konkurrentländerna i Europa for Sveriges export av specialstål är Västtyskland. Frankrike, Italien, USA och Finland.

Mängden handelsstål (exkl rör och ämnen) som exporterades från Sverige år 1986 var totalt ca 1.5 Mton vilket motsvarade ett värde av ca SEK 4.8 miljarderExporten till EG-

94 lanoerna var totalt ca i 0 riton år l986. De viktigaste imoortorerna av detta stål var

-

Västtyskland. 3 l 8 700 ton

-

Danmark, 252 900 ton

-

Norge, 189 500 ton

-

Storbritannien, l77 900 ton

Konkurrensen på handelsstål på den europeiska marknaden kommer i stort sett från samtliga länder l Europa som producerar handelsstål, inklusive de nordiska länderna.

2.3 Icke-järnmetallverk (inkl ferrolegeringsverk)

I branschen icke-jarnmetallverk räknas här industrin for icke-järnmetaller ur malm (primärmetaller) och skrot (omsmältning) samt valsverk for icke-Järnmetaller. Aluminium, koppar och bly ar de icke- järnmetaller som är av störst betydelse i Sverige med avseende på elanvändningen. Därutöver produceras zink, silver och guld. Branschen domineras av två primärmetallföretag som svarar for över 80 2 av branschens totala elforbrukning.

Den svenska produktionen av icke-järnmetaller har under senare år uppgått till ca 2 S av varldsproduktionen. I väst-Europa är Sveriges andel av den totala produktionen emellertid 15-25 X. Sverige producerar for närvarande två till tre gånger sitt eget behov av bly och zink, ca 78 S av kopparbehovet, ca 60 S av silverbehovet, ca 50 2 aluminiumbehovet och praktiskt tagit hela behovet av guld. Den totala exporten av icke-järnmetaller är for närvarande värd ca SEK 2 miljarder/år.

A ini

Den svenska produktionen av primäraluminium har under perioden 1974-84 varit 80-83 000 ton/år. Genom en beslutad ombyggnad av en äldre enhet åren l 986/87 har produktionen under de senaste åren sjunkit till ca 77 000 ton/år. Under år l988 beräknas produktionen uppgå till 92-95 000 ton/år. Den totala svenska produktionen av aluminium (primäraluminium samt aluminium från skrot och returburkar) var i 19 000 ton år l 986:

Den totala importen av aluminium till Sverige var 54 300 ton år i 986 samtidigt som exporten från Sverige var 39 400 ton. importen av primäraluminium (33 000 ton) kom

95 l huvudsak från Canada ( 48 38) och Norge (33 58) men aven Västtyskland, Rumanien och Soviet hade en betydande del av importen.

Av den totala importen av halvfabrikat på 21 000 ton år 1986 exporterades ca S7 3 från Norge och ca lO 2 från Finland. Samtidigt exporterade Sverige ca 38 000 ton halvfabrikat. varav ca 44 2 gick till Västtyskland. ca l0 se till Storbritannien och ca l l 2 till Holland.

SQQDâL

Produktionen av primärkoppar i Sverige uppgick år l986 till ca 82 000 ton. Härtill kommer ur sekundamaterial (aska och skrot) ca 25 000 ton. Storre delen. 80-90 S, upparbetas ( elektroraffineras) till hogren elektrodkoppar Av den totala internationella produktionen av koppar står Sverige for en mycket liten del.

Sveriges nettoimport av koppar var ca 37 000 ton år l986. Importen kom i huvudsak från Canada, Chile. USA, Zambia och Zaire.

BM

Den svenska produktionen av primärbly har under l 980-talet legat på en nivå av 65- 75 000 ton/år. År l986 var produktionen oo 77 000 ton. Harav utgörs runt 80 2 av raffinerat bly. Sverige står for en icke försumbar endel av det bly som produceras i Europa

År 1986 var Sveriges nettoexport av bly ca 41 000 ton. De viktigaste importorerne av svenskt bly är EG-länderna. USA, Canada, Mexico och Australien är de svåraste konkurrenterna,

Är l986 fanns två ferrolegeringsverk i Sverige. det ena beläget i Trollhättan, det andra i Vargön. Verket i Trollhättan lades ner vid årsskiftet 1986/87. Ett nytt ferrokromverk är under uppförande i Malmö.

Under de senaste åren har produktionen av ferrolegeringar for avsalu i Sverige legat på en nivå av l60- l 70 000 ton/år. Produktionen är koncentrerad till ferrokrom, ferrokiselkrom och ferrokisel, varav ferrokrom svarar for drygt 80 2 av den totala produktionen fdr avsalu. Huvuddelen (ca 95 S) av ferrolegeringarna används inom stålindustrin.

Den totala produktionskapaciteten for ferrolegeringar i Sverige överstiger vida den inhem-

96 ska efterfrågan och for narvarande exporteras 70-75 it av den totala nroduktionen för avsalu. Exporten sker i huvudsak till Västeuropa. De viktigaste ex portländerna för terrokrom är Västtyskland (ca 19 z av exporten). Frankrike (cal 7 2). Storbritannien (ca i7 S), Italien (ca 4 S) och Benelux länderna (ca 3 2). Det totala värdet av exporten uDDQick år l986 till ca MSEK 700.

Konkurrensen på exportmarknaden kommer i huvudsak från Finland. Norge_ Frankrike. Italien och Sovjet men även från Albanien. Sydafrika, Kina, Venezuela och Polen.

2.4 Kemisk basindustri

Den kemiska basindustrin tillverkar kemiska grundämnen, industrigaser, oorganiska och organiska baskemikalier. basplaster och gödselmedel. Den totala exporten år i 985 motsvarade ett värde av ca SEK iO miljarder.

De mest elintensiva produkterna som framställs inom den kemiska basindustrin är klor. alkali, klorater, kisei och karbid. Tabellen nedan visar produktionsnivån år 1985 for dessa kemikalier liksom den specifika elanvändningen for framställning av produkterna.

Klor/alkali Klor används i huvudsak för tillverkning av PVC och i massa- och pappersindustrins blekarier medan alkali används inom annan kemisk industri och i massa- och pappersindustrin. Klor framställs i klor-aikalifabriker där ca 1.13 ton alkali erhålls for varje ton klor som produceras. På grund av problemen att transportera klor är den internationella handeln marginell. Var-

97 ;e land som använder klor stravar efter en nationen balans t z 10 få) for produktion och användning av klor. En viss internationell handel av alkali finns idag men aven den är mycket begränsad.

På grund av den minskade användningen av klor inom blekerierna har nettoexporten av klor okat något under senare år och var år 1985 ca 48 000 ton. Nettoimporten av alkali var samma år ca 45 000 ton. importen kom från länder i Nordeuropa.

Klgrat

Förorukningen av klorat i Sverige har stadigt ökat de senaste åren på grund av att massaoch pappersindustrins blekerier av miljöskal använder mindre klor och mera klordioxid. Klorat används i fabrikerna for tillverkning av klordioxid. Av Sveriges totala klorattillverkning år 1985 på ca 150 000 ton exporterades ca en tredjedel (50 000 ton). De största importörerna av svenskt klorat var Västeuropa exkl Norden (ca 25 000 ton). Norden (ca lO 000 ton) samtAsien (ca 10 000 ton).

Konkurrensen på den europeiska marknaden kommer, på grund av pågående eller redan genomforda utbyggnaden främst från Frankrike, DDR och Finland. l övrigt finns produktion i Norge, Holland, Portugal och Spanien huvudsakligen avsedd for respektive hemmamarknad. l övriga världen är Canada den svåraste konkurrenten.

Kia]

Kisel används i huvudsak i aluminiumlegeringar och som råvara i silikoner. Under perioden 1960-71 ökade klselprodukttonen från ca 6 000 ton/år till de 22 000 ton/per år. Därefter har produktionsnivån varit oförändrad Elkostnaden utgör ca 30 3 av totala produktionskostnaden. Kisel är i högsta grad en internationell produkt som exporteras till många länder över hela världen. Den internationella konkurrensen är mycket hård

Av den totala produktionen l Sverige år 1985 på ca 22 000 ton exporterades ca 18 000 ton. Den största exporten gick till Västeuropa och Japan. De svåraste konkurrentländerna for Sverige på den internationella marknade fdr kisel är fdr närvarande Norge. Frankrike, Canada. Brasilien och Kina.

Kgrpig

Kalciumkarbid används i huvudsak vid framställning av acetylen och vid tillverkning av

råjarn (avsvavling). Produktionen av kalciumkarbid har sjunkit drastiskt i Sverige sedan början av 1960-talet. Nedgången sammanhänger dels med att produkten vid mitten av 60-talet upphörde att användas som råvara vid PVC-tillverkningen (produktionen halverades). dels med krisen för varvsindustrin vilket medförde att användningen av acetylen för skar- och svetsändamál minskade drastiskt (produktionen halverades igen).

Svårigheten att transportera kalcium karbid gor att exporten från Sverige i huvudsak går till de skandinaviska länderna. Av den totala produktionen på ca 40 000 ton år 1985 exporterades ca S0 z. De svåraste konkurrentländerna är Norge. Västtyskland. Frankrike och

l viss mån Östeuropa.

2.5 Gruvindustri

qärnmalm (malm, slig. pellets) är den klart dominerande malmen som produceras i Sverige. Produktionen av järnmalm har dock minskat betydligt sedan mitten av 1970-talet bi a beroende på den omstrukturering som har ägt rum av stålindustrin l Sverige och l andra länder samt på konkurrensen från länder med dagbrottsproduktion av järnmalm. År 1986 producerades i Sverige ca 20.5 Mton järnmalm jämfört med ca 36.2 Mton år 1974.

Bortsett från järnmalm var följande malmerna de som producerades i störst kvantitet i Sverige är 1986:

- 447 000 ton

svavelkisslig,

-

zinkslig, 396 000 ton

- 353 000 ton

kopparslig,

- 130 000 ton.

blysiig,

Sveriges totala export av järnmalm var år 1986 ca 17.1 Mton, varav ca 1 1.5 Mton gick till EG-länderna. De största exportörerna av järnmalm 1 världen är srasiliemAustrallen. Sovjetunionen, Indien och Canada. Tabellen nedan visar Sveriges och några av de viktigäte konkurrentländernas export av järnmalm år 1986 till olika delar av världen, uttryckt 1 Mton.

Den totala EG-importen av järnmalm år 1986 var ca 120.0 Mton, varav Brasilien exporterade ca 37.1 Mton. Canada ca 18.3 Mton, Australien ca 15.5 Mton. Liberia ca 12.0 Mton och Sverige ca l 1.5 Mton.

99 Sverige Brasilien Australien Sovjet Italien

Den svenska järnmalmsindustrins viktigaste exportländer i Europa var år l 986:

-

Västtyskland. 4.5 Hton (andel av importen ca l l S) -

Belgien/Luxenburg, 2.9 Mton (andel av importen ca 16 S) -Frankrike, 2.4 Mton (andel av importen ca 15 S) -

Holland, 1.2 Mton (andel av importen ca 18 S) -

Finland. 1.2 Mton (andel av importen ca 6l 2)

Utanför Europa var Indonesien år 1986 den största lmportören av svenskt järnmalm med ca 1.0 Mton.

3. INDUSTRINS ELANVÅNDNlNG l SVERIGE OCH NÅGRA ANDRA LÄNDER

Den svenska industrins elanvandning har förändrats betydligt under perioden 1975-85 beroende på struktureffekter, produktionsutveckling och andra åtgärder som inberaknar bl a ny processteknik. effektiviseringsåtgärder, konvertering från bränslen till el och skärpta miljökrav.

industrins elanvändning i viktiga konkurrentländer for Sveriges exportindustri har likaså genomgott betydande förändringar under samma period beroende på de ovan nämnda faktorerna. Tabell i och 2 nedan visar industrins elanvändning i Sverige och några andra länder år 1985 resp år 1975.

Struktur- och produktionsutvecklingen i varje land har naturligtvis varit beroende på många faktorer i och utanför landet som tex lönekostnadsutveizklingen, råvarutillgångarna och -priserna, konkurrenssituationen i världen, tekniknivån i landet. inflationen. import/ exporthinder av olika Slag, etc. Utan en ingående analys av varje lands industrlutveckling under perioden i97S-85 är det svårt att peka på vad som har orsakat den förändrade elanvändningen

Tabell I. Industrins elanvändning i Sverige och några andra länder år 1985 (TWh)

Massa Träv. Järn lckejärn Kemisk Gruv Övrig Totalt

papper ind. stål metallv. ind. ind.3 ind. ind.

ind.* ind.?

USA 100.5 24.2 64.6 80.3 169.0 28.1 284.6 751.8

24.0 - 70.4 15.1 46.2 l .7 196.3 353.7 Japan Västtyskland l 2.5 2.6 23.1 l 8.9 50.9 2.5 54.2 l 64.7

Källa: Energy statistics 1970-1985. OECD 1987

l

inklusive grafisk industri 2 inklusive ferrolegeringsverk 3 inberäknar inte brytning av bränslen

Tabell 2 industrins elanvanoning l Sverige och några andra landar år 1975 (TWh)

Massa Trav .Järn ickejärn Kemisk Gruv Övrig Totalt

papper ind. stål metallv. ino. ind3 ind. ind.

mal mo?

USA 47.1 18.2 60.3 104.6 145.7 24.0 236.2 636.1

- 1.7 l 15.0 Japan 20.2 67.8 26.1 49.3 280.1 Västyskland 7 9 2.4 21.6 lS.5 41.3 21 41.6 132.4

Kalla: Energy statistics 1970-1985. OECD 1987

Tabellerna visar att betydande förändringar har agt rum för den elintensiva industrins elanvändning inom några av konkurrentländerna.

l USA har elanvandningen inom massa- och pappersinoustrin ökat kraftigast av alla branscher. År 1984 ökade elanvändningen med ca 24 TWh på grund av statistiska förändringar men den totala ökningen har dock varit ca 29 TWh eller ca 40 S. Orsakerna till ökningen är bl a en utbyggnaden av nya och gamla massa- och pappersoruk, en ökad integration av massa- och papperstillverkningen, en ökad produktion av TMP-massa. tidnings- och journalpapper, samt skärpta miljökrav. Även den grafiska industrin (inberäknas här i denna bransch) har ökat elanvändningen under perioden.

Även i Japan har massa- och papperslndustrin haft den största elöknlngen av samtliga elintensiva branscher. Elökningen-beror i huvudsak på en ökad tidningspappersproduktion. Av de andra branscherna har samtliga utom järn- och stålindustrin minskat sin elanvändning på grund av en minskad produktton av elintensiva produkter orsakade av bl a industrins höga elpriser i Japan.

i Canada har framförallt gruvlndustrin ökat sin elanvändning, från 9. l TWh till 24.2 lWh, vilket motsvarar en ökning med 166 S. Orsaken till detta är den kraftigt ökade produktion-

Inklusive grafisk industri 2

lnkiusiveferrolegeringsverk 3 inberäknar inte brytning av bränslen

2h

102 en av bl a jarnmaim_ kopcarslig och pauxit Massa- och cappersindustrin har aven den haft en kraftig ökning av eianvandninçen, .från 25.3 TWh UH 48.3 TWh, 01 a beroende på en oetydande utbyggnad och e dkning av produktionen av mekanisk massa och tidningspapper.

Icke-järnmetallverkens eianvändning i Australien har ökat med ca 160 2_ från 7.0 TWh tili 18.3 TWh. under perioden 1975-85. Ökningen beror i huvudsak på en betydande utbvggnad av aiuminiumindustrin.

Finlands massa- och pappersindustri ökade eianvändningen från 8.7 TWh tili 14.6 TWh under samma periodberoende bi a på en ökad produktion av högutbytesmassa. tidningspapper och journalpapper.

4. ELSITUATIONEN i FINLAND

4.1 Allmänt

till 48.2 TWh, varav industri- Elanvändningen l Finland okade under år 1985 med 6.3 SG sektorn svarade för 56 S, transportsektorn för knappt i E8 och övrigsektorn för 43 S. Av industrisektorn förbrukade den elintensiva industrin totalt 22.5 TWh. Massa- och pappersindustrin var den klart största förbrukaren med l 4.6 TWh följt av kemisk industri med 3.2 Twn.

Den totala elanvändningen i F inland har under perioden i975-85 ökat med i genomsnitt 6 2 per år. Inom den elintensiva industrin har motsvarande ökning varit 4.9 Z per år. Den kraftigaste ökningen av elanvändningen har ägt rum inom branschen icke-järnmetallverk,

Den vars elanvändning har ökat med i genomsnitt 10 z per år under perioden l975-85. totala elanvändningen bedöms i framtiden öka med 2 2 per år beroende bl a på en förväntad ökad forädiingsgrad inom industrin samt på en förväntad minskad användning av bränslen.

4.2 Elproduktion och distribution av el

Finlands elproduktion år 1985 var 49.5 TWh, en ökning från föregående år med 9.3 S. i elproduktionen har kärnkraften stor betydelse och svarade for ca 39 X av den total produktionen. Vattenkraften svarade for ca 25 2 och återstoden genererades i termiska kraftverk. Under år 1985 importerades dessutom oa 4.7 TWh från de nordiska länderna.

l Finland är fyra kärnkraftverk i drift med en sammanlagd effekt av 2 310 MW. På grund av kärnkraftsolyckani Tjernobyl har utbyggnadspianerna för ytterligare ett verk på 500-i 000 MW skjutits på framtiden.

Elproduktionen från Vattenkraftverk kan för närvarande variera allt efter vattenläçet mellan 10-14 TWh per år. En outbyggd potential på ungefär 5 TWh ( 1 200 MW) återstår. i denna siffra är inte gränsälvarna Ounasjoki och Voutosbassänoen inräknade. Den totala utbyggda vattenkraftskapaciteten var 2 505 MW år 1985.

Den återstående elproduktionen i Finland sker med hjälp av kol, olja , naturgas och torv som bränsle i kondensverk och kraftvärmeanläggningar. Den totala kapaciteten var ca 6 500 MW år 1985.

104 1 november 1986 fattade den flnlandska regerlngen ett DrlnClDDeslut, enllqt wlket det okade eloenovet l oorlan av 1990-talet skall tankas med nya fjärrvärmekraftverk samt ett nytt kolkondensverk på 500 MW och ett torvkondensverk på 150 MW.

Industrin och dess kraftbolag producerade ca 40 få av all elektrlcltet l Flnland år 1985. De statliga kraftoolagens andel var ca 35 Z och den kommunala sektorns ca 15 Z, medan nettolmporten var ungefär 10 z av den totala tlllförseln.

l tabellen nedan visas elproduktionskapaclteten i Finland for åren 1980 och 1985 samt en prognos för åren 1990, 1995 och 2000.

Den totala elproduktionen och importen av el for åren 1990, 1995 och år 2000 uppskattades av Handels- och lndustrimlnlstertet 1 F lnland år 1984. Tabellen nedan visar denna prognos .

105 industrins egen elproduktion motsvarar for närvarande ca 75 S av industrins totala albenov, Detta har man uppnått Dl a genom att producera så mycket mottrycksel som mojligt l samband med industrins produktionsprocesser. Man har också ansett det vara ändamålsenligt att vara med i produktionen av kondenskraft. lndustriföretagen äger därför några konventionella kondenskraftverk samt 80 8 av aktierna i Industrins Kraft AB, som producerar kärnkraft. industrins Kraft AB äger dessutom S0 2 i Perusvoima Oy. som är grundat med sikte på att nvooa det femte kärnkraftverket i Finland.

4.3 Industrins elpriser

Elpriserna i Finland baseras på den lågsiktlga marginalkostnaden för ny produktionskapacitet. Nuvarande tariffer är grundade på att kolkondensverk är den teknik Finland kommer att satsa på i framtiden. En klausul i tarifferna säger dock att om kärnkraften byggs ut kan tarifferna komma att ändras.

Energin i Finland var under perioden 1974-86 föremål för accis eller punkskatt. Genom detta system blev elektriciteten dubbelbeskattad och fick en sämre konkurrensförmåga gentemot andra bränslen. I syfte att avlägsna dessa missförhållanden och for att befria Finlands exportindustri från energiskatter, godkände den finländska riksdagen på sommaren 1986 en lag, enligt vilken energin i Finland från och med den l augusti 1986 beläggs med omsättningsskatt. l konsumentpriset for energi ingår enligt den nya lagen 16 S omsättningsskatt. Denna skatt är mestadels avdragsgill for delvaror företagen tillverkar och belastar därigenom inte exporterande företag

De finns idag tre olika eltariffer i Finland for samtliga kunder. en grundtariff, en medeltariff och en topptariff. Varje kund använder den tariff som bäst passar med avseende på elforbrukningsmönstret. Elpriserna varierar mycket över året beroende på tidsdifferentlerade energiavgifter. Energiavgiften under topplastperioder under vintern är ca 10 gånger högre än motsvarande avgift under sommarnätter.

Tabellen nedan visar de genomsnittliga officiella elprlserna (exkl 16 z oms) under år 1987 for några olika stora industriella elfdrbrukare i Finland.

lMW/ l .S GWh 10 HW/SO GWh 100 MW/800 GWh

Finsk valuta (p/kWh) 31.2 23.7 13.6 Svensk valuta (öre/kwni* 45.3 34.4 19.7 i

Váxlingskurs 870901

106 ?dr ?Mist store eimtensiva industriella kunder ( l - l S TWh per-år) torde elprsserna. enlig: kraitforeiaçei :vamatran voima, för narvarande vara 125-130 p/kwn ( 18.1- 18.9 öre/kWh) exklusive oms.

De officiella eloriserna i Finland for industriella kunder väntas vara realt konstanta under de närmaste 5- 10 åren om kolprisei maximalt stiget med 2 2 (realt) under samma perlod. vid realt sjunkande kolpris kommer elpriserna även att sjunka realt jämfört med år 1987.

5. ELSITUATIONEN I NORGE

5.1 Allmänt

Den totala elanvändningen i Norge var år 1985 ca 91.4 TWh, en ökning med 3 X jämfört med år 1984 industrisektorn svarade för ca 4.9 s, transportsektorn för knappt 1% och övrigsektorn för ca 50 2 av elanvändningen. Av industrisektorns andel svarade den eliniensiva industrin totalt för 38.9 TWh. Branschen icke-iärnmetallverk var den klart största förbrukaren med 15.5 TWh följt av järn- och stálindustrin med 9.3 TWh. Den totala eianvandningen för eiektrokemisk och elektrometailurgisk industri var år 1985 ca 30.2 TWh.

industrins elanvandning år 1985 var ca 1.8 TWh lägre än år 1984. Detta berodde i huvud- _sak på den minskade försäljningen av överskottsel pågrund av mera normala vattentiiigångar. Framförallt var det elektrokemisk industri som använde mindre ei (ca 1 TWh).

Elanvändningen i Norge har under perioden 1975-85 ökat med i genomsnitt 3.5 3 per år. Elefterfrågan bedöms i framtiden öka i en lägre takt eller med i genomsnitt 2.1 SB per år under perioden 1985-90, 1.3 Z per år under perioden 1990-95 och med 1.1 2 per år under perioden 1995-2000.

5.2 Produktion och distribution av el

Norges elproduktion minskade under år 1985 med 3.3 8 till totalt 103.2 TWh beroende på en mindre mängd nederbörd jämfört med blötâret 1984 .

Norges utomordentligt goda tillgångar på vattendrag lämpade för elproduktion gör att vattenkraften för närvarande svarar för nästan 100 8 av elproduktionen. Under senare år har dock nya projekt varit föremål for en omfattande miljödiskussion vilket gör att även andra typer av elproduktionstekniker kan bli aktuella i framtiden. Elproduktionen från oljekondensverk har under periomn 1983-85 årligen varit ca 0.3 TWh.

Den ekonomiskt uibyggbara vattenkraftspotentialen i Norge är ca 170 TWh/år, varav ca 102 TWh/år är utbyggt, ca 5 TWh/år är under utbyggnad och ca 25 TWh/år för närvarande inte får byggas ut. Utbyggnadspianer finns för en produktionskapacitet av ca 1 1 TWh/år av den kvarvarande potentialen på 38 TWh/år.

108 Eicenovev 2 norge oeooms om från ca 103 TWh år %9z35t111ç.a 121 TWh är 1995 och 1111 ca ?.28 Twh år 2000 For att tillfredställa det okace elbehovet kan det bli nödvändigt att oroducera el med naturgas som bränsle. Två projekt ar for närvarande aktuella. Det ena ar Statkrafts Drozekt ;é Kårsto. det andra ar Norsk Hydro: planerade anläggning oå Karma. Den totala elproduktionen från dessa två verk bedöms kunnabli 5-7 TWh per år.

Det statligt ägda Statkrait (bildades i början av 1986) producerar ca 25 2 av all elektricitet 1 Norge. De återstående 75 S produceras av regionala kraftbolag eller av industrier for sin egen användning.

Det finns 270 elleverantorer i Norge som köper elkraft från Statkraft eller någon annan elproducent. De flesta av dessa elleverantörer har en mycket liten kundkrets och forsar i genomsnitt l 000- 10 000 abonnenter med el,

Tabellen nedan visar elproduktionskapaciteten 1 Norge åren 1980 och 1985 samt prognoser för åren 1990, 1995 och 2000.

Den totala elproduktionen under år 1985 samt en prognos for åren 1990. 1995 och år 2000 framgår av tabellen nedan tillsammans med elproduktionens fördelning mellan olika bränslen och teknik.

Genom Nordei -samaroetet importerar/exporterar Norge el till ovriga nordiska länder. Under år l985 var Norges nettoexoort av el ca 0.6 TWh vilket kan jämföras med ca 13.4 TWh år l987).

5.3 industrins elpriser

Elpriset l Norge bestäms av de lokala elföretagen. De statliga myndigheterna påverkar bara oriset indirekt genom försaljningsoriset på el från Statkraft ocn genom skatter samt statliga subventioner i områden med högt elpris. Elpriset har under lång tid varit baserat på genomsnittskostnaden for eioroduktionen. Under år 1985 andrade dock regeringen riktlinjerna for elprissättningen till att priset i framtiden skall baseras på kostnaden for ny produktionskaoacitet, dvs den långsiktiga marginalkostnaden. De officiella eloriserna har därigenom ökat kraftigt under de senaste åren.

Elpriset från norska staten (Statkraft) till elleverantörerna har ökat från 5.9

öreN/kWh

år 1979 till 18.2 ÖreN/kWh år l987. Detta är den kraftigaste elprisdkningen som har ägt rum l något OECD land under denna period.

De officiella elpriserna för industrin år l987 visas i nedanstående tabell. Elskatten. som under år l987 är 3.4 for indusrin är inberäknad i dessa priser. För elintensiv

öreN/kwh

industri är skatten 3. i. under år i 987. Vissa industrier (t ex ferrolegerings-

öreN/kwh

verken) har dock medgivets en lägre skattesats. l nedanstående priser är inte mervärdesskatten på ca 208 (varierar i olika delar av landet) lnberäknad.

l nw/ i .s own io riw/so own lO0 MW/400 own

Norsk valuta (öre/kWh) 47.6 28.1 23.2 Svensk valuta (öre/kwm* 45.7 27.0 22.3

växelkurs 87090i

Någon tidsdifferentiering av elpriserna över dygnet eller under året fdrekommer inte ännu for den norska industrin. Det är dock mycket troligt att tidsdifferentierade tariffer införs i framtiden.

110 Elpriset för giintensiv industri i Norge ar i genomsnitt mycket lågt. Detta beror ol a Då fol- ;ande faktorer

gamla elkonirakt som dels baseras på historiska kostnader. dels bara till viss del tar hänsyn till inflationen - denna typ av industri producerar oita sin egen elkraft genom att de äger vattenkraftverk möilighet att koda tillfällig billig krait under år med mycket regn och overskottsproduktion av el.

De stora elintensiva industrierna (aluminiumindustri, smältverk och ierrolegerings verk) 1 dessa kontrakt bestäms av storhar långtidskontrakt med elproducenterna. Prisnivåerna tinget i Norge. De äldsta av dessa kontrakt ger ett elpris av i genomsnitt 6-7 oreN/kwh (inkl skatt) medan de nyaste kontrakten har ett medelpris av 19 öreN/kwh. Många av de äldre kontrakten gäller till omkring år 2000 och erbiuder elpriser på i stort sett oförändrad reell nivå (bortsett från skatten). Den elintensiva industrin kan dessutom köpa tillfällig elkrait till priser som varierar mellan 10-20 oreN/kwh beroende på tillgång och efterfrågan.

Nya kontrakt for den elintensiva industrin har ett elpris som baseras på den långsiktiga marginalkostnaden för ny produktionskapacitet. De senaste kontrakten (de s k 1983-års kontrakt) hade ett elpris av 20.2 öreN/kWh år 1986 (inkl elskatten på 3.1 öreN/kwh). Det norska stortinget har dock godkänt en rabatt på 2.0 öreN/kwh under år 1987 for några elintensiva industrier (bl a smältverk). 1976- och 1983-års kontrakt gäller fram till år 1 996. Elpriset 1 dessa kontrakt räknas årligen upp enligt ett fastställt index,

Långtidskontrakten mellan Statkraft och den elintensiva industrin gäller for en bestämd mängd garanterad elkraft och ibland även for en viss mängd ogaranterad (tillfällig) kraft. År 1986 fanns det långtidskontrekt på 29.8 TWh/år. Denna mängd väntas öka till 33 TWh år 1990. 36.8 TWh år 1995 och 39 TWh år 2000.

I 1983-års kontrakt indexregleras priserna varje år i takt med ändringen i partlprisindex. dock maximalt med 6 S per år. Baspriserna och indexregleringsbestämmelserna kan revideras vart 5:e år. En revidering kan bl a bero på kostnadsutvetzklingen for ny kraft.

Elintensiv industri som under 50- och 60-talen erhöll långtidskontrakt på billig el, stimmuleras till att spara el genom att de kan sälja tillbaka överskottskrait till Statkraft till priser som är högre än vad de betalar for samma kraft. Kontraktsperioden for denna återiörsäljning måste dock vara minst tre år. 33

6. ELSITUATIONEN I FRANKRIKE

6.1 Allmänt

Frankrikes totala tilanvancning ökade under år 1985 med 5.3 2 till 249.1 TWh. varav industrisektorn svarade för 39 z. transportsektorn för 3 3 och övrigsektorn för S8 S. Av industrisektorn förbrukade den elintensiva industrin totalt ca 55.6 TWh, varav den kemiska industrin var den största förbrukaren med 22.0 TWh följt av järn- och stålindustrin med 13.2 TWh.

Elanvandningen i Frankrike har under perioden 1975-85 årligen ökat med i genomsnitt 4.7 S. Den kraftigaste ökningen har ägt rum inom övrigsektorn som har ökat elanvändningen med l genomsnitt 7.5 2 per år. Elanvändningen inom industrisektorn ökade under samma period med i genomsnitt 1.8 8 per år. Av de elintensiva industribranscherna ökade massaoch pappersindustrin sin elenvändning kraftigast av alla med 3.2 2 per år. Den totala eieiterfrâgan i Frankrike bedöms i framtiden öka i en takt än tidigare eller med ca

lägre

3 z per år fram till år 2000.

6.2 Produktion och distribution av el

Elproduktionen i Frankrike var 344.3 TWh under år 1985. vilket motsvarar en ökning med 6.1 z från föregående år. Kärnkraftverken svarade för ca 65 8 av produktionen. vattenkraiten för ca 19 2 och återstoden, ca 16 S, genererades i olje- och kolkondensverk.

Frankrike har ett mycket omfattande kärnkraftsprogram. Den total kapaciteten från kärnkraftverk var 44.6 GW år 1986 och beräknas ha ökat till 64.4 GW år 1995 vilket motsvarar en genomsnittlig årlig utbyggnad av 2.2 GW.

vid slutet av år 1986 fanns det 1 Frankrike totalt 49 kärnkraftverk, varav 9 tryckvattenreaktorer på vardera 1 300 MW, 33 tryckvattenreaktorer på vardera 900 MW, en tryckvattenreaktor på 300 MW, fyra gaskylda reaktorer (totalt 1 740 MW) och två bridreaktorer (totalt 1433 MW). Ytterligare 14 kärnkraftverk med en total kapacitet av 18.3 GW var under uppförande.

Den övriga elproduktionen i Frankrike sker i huvudsak i Vattenkraftverk samt i kol- och öljekondensverk. Vattenkraften är i princip faroigutbyggd och bara en mindre potential för minikraftverk återstår.

3h

112 (al kommer aven l framtiden :tt scela en viktig men krympande roll for generering av el År 1986 anvances ca 14 mon kol for elproduktionen ;amfort med ca 26 titan år 198 l.

Oljekondensverken används i huvudsak som reservkraft och under topolastoerioder. Gasturoinverk med en total kapacitet på ca i 000 MW finns också att tillgå under extrema oeriooer. Flera av de gamla kol- ocn oljekondensverken nar under de senaste åren lagts ned. Ennart under år 1986 3vstängdes15 verk med en total kapacitet av 2 S00 riw.

Droduktionen och distributionen av el i Frankrike handhas till 96 z av Elektricité de France (EdF ). Övriga elföretag är små och följer EdFs tariffer.

Tabellen nedan visar elproduktionskapaciteten i Frankrike åren 1980 och 1985 samt en prognos for åren 1990. 1995 och 2000.

Den totala alproduktionen år 1985 samt en prognos för åren 1990, 1995 och år 2000 framgår av tabellen nedan tillsammans med elproduktionens fdrdelnlng mellan olika bränslen och teknik.

113 ?rankrikes nettcexpori av eikraft EPOfTl UCPTE (Union for (fo-ordination of Production and r ansport of Elecirtcity) var .âr l935 ca 23.5 fwh. Nettoexoorten bedoms oka betydligt i framtiden. Bl a nar vasttyska elintenssva industrier visat stort intresse av att kopa in sig i Franska kärnkraftverk för att så så satt få betydligt billigare el än i Västtyskland.

6.3 Industrins elpriser

fgffiriellg eltagfffgr

! de nuvarande officiella eltarifferna för den franska industrin ingår en fast avgift, en eifektavgift (prime fixe) 0Cfi en energiavgift. Priserna som anges i tarifferna är exklusive elskatt som för närvarande (sept 87) ari8.6 2. För industriella kunder som förbrukar råvaror inom sin verksamhet ar denna elskatt till största delen avdragsgill. Tarifferna inberaknar inte heller ett pålägg på ca 2 2 för administration av elrakningar.

F or nya elinstallationer tillkommer en anslutningsavgift ( engångsavgift) som för kunder med en anslutningsspanning på 20 kV uppgår till ca 50 000 francs plus i 000 francs per km extra utöver grundavståndet i0 km från natpunkt.

Det finns sex officiella huvudtariffer för industrin. Var och en av dessa huvudtariffer tacker ett specifikt effektområden och innehåller en basoption plus en option med avbrytbar elleverans (EJP ). Tre av huvudtarifferna (effekten 250 kW) innehåller dessutom en extra option (modulable) som används av kunder vars elbehov kan tillfredställas

antingen med enbart kärnkraftsel eller med el från både kärnkraft- och kolkraftverk. Kunder som utnyttjar option EJP är beredd att, under tidpunkter när den nationella elefterfrågan är hog, temporärt avstå från elleverans och därigenom erhålla ett förmånligare elpris. Varje option innehåller två eller fyra ny optioner beroende på hur många timmar under året elkraften används. Effekt- och energiavgiften har sedan 6-8 tidsdifferentieringar over dygnet och under året.

industrikunder som kan styra sitt effektbehov över året har möjlighet att erhålla en rabatt på effektavgiften (coefficients de la puissanm réduite).

Det franska tariffsystemet är synnerligen differentierat och industrikundens elanvändningsprofil avgör i varje enskilt fall elpriset. En grov uppskattning av de officiella elpriserna för några olika stora industrikunder visas i nedanstående tabell. Priserna är medelpriser över året och inberäknar inte elskatt men däremot den administrativa avgiften.

Grundprincipen i Frankrike är att alla kunder skall behandlas lika med de officiella tariff-

114 sv-:t-;nten ;om 35:5 En sanden ar villig at? gora en viss uppoifring vilken inte tacka :n av det nmiatiande Offlclel ia lariff-srvsremet kan *vt-udden erhålla olika rabatter Det ror sig om ra- :efter l form av lagre eifektavgiiter och/eller lagra energiavgifter.

I MW/l 5 GWh 10 MW/SO GWh lOO MW/BOO GWh

Fransk valuta (centimes/kwh) 45-60 28-34 24-30 Svensk valuta rare/twin* 47-63 30-36 24-32

* Vaxelkurs 87090l

gmiglavtal

Elintensiva industrier har i allmänhet specialavtal med EdF. Det exakta innehållet l dessa avtal ar konfidentiellt men avtalen har som bas den officiella tariffen med en formånligare tolkning. Avtalen tecknas l allmänhet på 3 eller 6 år (medellångtidskontrakt) för kunder vars effektbehov ar mindre än ca 100 MW.

Kontraktsoverenskommelserna för dessa kunder kan tex vara att om de aompterar en avbruten elleverans två timmar på morgonen och två timmar på kvällen under tiden december till mars erhåller de en extra rabatt. Ett annat exempel kan vara att en storkund får en extra rabatt i effektavgiften under januari-februari då effektavgiften är extremt hög. Kan kunden acceptera avbrutna elleveranser ett visst antal timmar under speciella höglastperioder erhålls andra rabatter.

Kunden aviseras senast kl l 7.00 dagen innan ett förestående avbrott i elleveransen. Om kunden, trots en överenskommelse med EdF om vissa avbrott i elleveranserna, av olika anledningar inte vill bli bortkopplad vid det tillfälle EdF anger. kan kunden slippa bli bortkopplad mot en straffpåfoljd enligt en överenskommen beräkningsgång

Det finns ytterligare typer av specialavtal for mycket stora industriella kunder for att ge dessa en långsiktig prisgaranti. Dessa avtal benäms långtidskontrakt och löper på 9 år. Även i dessa avtal har parterna kommit överens om att elleveranserna under höglasttid får avbrytas temporärt. .Ju högre grad av temporärt elavbrott under höglastld en kund kan acceptera. desto lägre elpris kan erbjudas. Avbrottsvaraktigneten är minimum 2 timmar per gång.

Långtidskontrakten har ofta en klausul om en total elavbrottstid om 400 timmar (: 20 S) per år under hoglasttid. Under de 9 år kontrakten gäller kan kunden allt efter elkonsum- 37

115 tlOIlSGETlCiV åriigen fzroeia avorotten på olika satt (under nogiasttid).

Den rabatt som kan erhållas vid långtidskontrakt ar en reduktion av faktorn för beräkning av effektavgiften. Storleken på dessa rabatter ar konfidentiell men en reduktion från 0 20 till 0. l S har nämnts av några industrier.

Kunder som inte kan acceptera elavbrott hänvisas till det officiella tariffsystemet. Däremot finns en storleksrabatt för mycket stora industriella kunder i tariff Vert C. Följande rabattnivåer galler:

- för kundkategorin › 100 MW. 220 kV erbjuds rabatter av l._6-3.S 2 av effektavgiften - för kundkategorin › 400 MW, 400 kV erbjuds rabatter av 64-9 X av effektavgiften

plus en rabatt på energipriset på ca l 2 av energipriset.

För mycket elintensiva företag (i huvudsak icke-järnmetallvark och kemiska basindustrier) finns även andra typer av specialavtal. Den elintenslva jättekoncernen Pechiney inom metallindustrin har tex ett 9 års kontrakt med mycket förmånliga elpriser. Detta beroende på att företaget har köpt in sig i ett kärnkraftverk. Enligt vissa källor är Pechineys elpris 12- l 4 centimes/kWh( l2.5- 14.7 öre/kWh) år 1987. Kostnaden för att köpa in sig i kärnkraftverket är inte inberäknad i detta pris.

Kemikoncernen Atochem som årligen för brukar ca 5 TWh el har nyligen ingått ett 9 års kontrakt med EdF. Atochem förbinder sig i detta kontrakt att minska och i vissa fall upphöra att producera klor-alkali under höglasttider (ca 440 tim/år) vilket gör att EdF kan minska sina produktionskostnader. En del av denna besparing får Atochem ta del av genom ett lägre elpris. Under år 1987 har elpriset genom detta avtal sänkts från ca 23 centimes/kwh (24 öre/kWh) till ca 14 centimes/kwh ( 14.7 öre/kWh). Atochem har varit tvungna att göra betydande investeringar i sina produktionsanläggningar för möjliggöra den flexibla produktionen samtidigt som företaget har fått betala en del av de framtida elkostnaderna i förväg till EdF. Elprissänkningen gäller bara för el som används i klor-alkali produktionen (ca 3 TWh/år).

Några avtal om s k maskinskedeffekt finns inte i Frankrike för industrikunder som har egen elproduktion och vill ha garantier om att kunna köpa motsvarande effekt då den egna produktionen tiilfalligtvis faller ur. Det omfattande tariffsystemet inberäknar även detta.

Genom ett S års kontrakt mellan franska staten och EdF kommer elpriset för de franska abonnenterna att sjunka med minst i z per år i fast penningvärde. Kontraktet ingicks år l 984 och utgår år l 988. En förlängning av detta avtal för ytterligare 5 år diskuteras för närvarande.

7. ELSITUATIONEN l STORBRHANNIEN

7.1 Allmänt

Ansvaret för eifözsörgningen i Storbritannien är delat mellan fyra företag. ett för England och Wales, Central Electricity Generating Board (CEGB). två för Skottland och ett för Nordirland. l särklass störst ar CEGB som ensam svarar för ca 80% av den elkraft som produceras i Storbritannien. Till skillnad från de andra företagen säljer CEGB inte direkt till konsumenterna utan via nio regionala kraftdistributörer.

Den totala elanvandningen l Storbritannien ökade under år l985 med 4.5 z till ca 243 TWh, varav industrisektorn svarade för 35%, transportsektorn för 1% och övrigsektorn for 642. Av industrisektorn förbrukade den elintensiva industrin totalt 40.7 TWh. Den kemiska industrin var den största förbrukaren med 17.8 TWh följt av järn- och stálindustrin med 9.0 Twh.

Under perioden 1975-85 har den totala elanvändningen i Storbritannien ökat med i genomsnitt 0.8 Z per år. inom industrisektorn ökade elanvänoning stadigt under senare delen av 70-talet för att sjunka drastiskt under lågkonjunkturen i början av 80-talet. De senaste åren har elanvändningen åter ökat men. den total elanvändningsniván år 1965 var ungefär lika stor som nivån är 1975.

Elanvändningen inom industrisektorn bedöms av lEA årligen öka med 2.9 z fram till år 1995 och med 2 2 under perioden 1995-2000.

7.2 Produktion och distribution av el

Elproduktionen i Storbritannien ökade under år 1985 med 5.32 till totalt 296.9 TWh och översteg därmed den hittills högsta produktionsnivån som ägde rum år 1978.

Kolkraft återtog sin dominerande del av elproduktionen under år l 985 och genererade ca 80% av all el som CEGB producerade. Samtidigt svarade kärnkraften för sin högsta produktionsnivå någonsin och genererade 20.52 av all el i Storbritannien.

Elproduktionen l Storbritannien var år 1985 i huvudsak baserad på kolkondens (ca 602). kärnkraft (ca 2 l z) och oljekondens (ca 1638 ). Vattenkraften spelar en viss roll for el-

i S-*t?ar»n men för övriga delar av Storbritannien ger vattenkraften endast förscrrmnçen ett OCSÃ/dllçt tilfekctt. Den totala vattenkraftskapaciteten ( inkl pumpkraftverk) ar för närvarande 4.2 GW och väntas inte öka i någon större grad inom överskådlig tid.

Karnkraftverkens totala kapacitet år 1985 var 7. l GW och väntas öka betydligt i framtiden. För narvarande finns det l4 kärnkraftverk l Storbritannien som samtliga ar gaskylda. Ytterligare två är under byggnad. Kärnkraften beräknas svara för ca 25% av den totala elproduktionen vid slutet av l 4380-talet. l börgan av år l987 godkändes uppförandet av en tryckvattenreaktor på l ISS MW vid Sizewell efter fiera års förhandlingar. Elenergin från detta kärnkraftverk bedöms bli billigare än alternativet kolkondens.

Den beräknade livslängden för de l i Magnox-kärnkraftanläggningarna har nyligen utökats från 25 till 30 år. l början av 1990-talet kommer de första av dessa verk att stängas och samtliga beräknas vara tagna ur drift strax efter år 2000. För närvarande producerar Magnox-anlaggningarna ca 752 av CEGBs totala elproduktion från kärnkraftverk.

CEGB bedömer att ny elproduktionskapacitet kommer att behövas senast vid mitten av l 990-talet. Detta baseras på en beräknad årlig ökning av elefterfrågan på ca IAS fram till år I 993 och något lägre ökning därefter. På grund av att flera gamla kolkondens- och kärnkraftverk kan behöva tas ur drift under de närmaste lO- l5 åren kan behovet av ny kapacitet komma att öka kraftigt.

I början av år i987 tillkännagav CEGB att de vid slutet av år 1987 kommer att ansöka om att bygga ett nytt kärnkraftverk (tryckvattenreaktor) och två kolkondensverk. Ytterligare beställningar kommer att göras före slutet av 1980-talet.

Den andra fasen av arbetet med starkströmskabeln från Frankrike under Engelska kanalen har nyligen slutförts. Dess kapacitet är 2 GW. För närvarande är avtalet med Frankrike att maximalt 1.5 GW normalt kan överföras till Storbritannien till priser som idag är gynsamma för CEGB,

De nuvarande oljekondensanläggningarna kommer i huvudsak att användas som reservkraft till långt in på nästa århundrade. Fördelen med flerbränsleanläggningar undersöks för närvarande liksom framtiden för naturgas i elproduktlonen. Planerna på att bygga ett stort kraftverk som utnyttjar tidvatten har under det senaste året fått ökat intresse.

Tillgången till fallhöjder för minikraftverk är betydande i Skottland, Wales och Cornwall. CEGB vill emellertid koncentrera sin verksamhet till ett mindre antal stora anläggningar för elgenerering. Då kommunerna saknar eget ansvar för sin elförsbrining är det därför

lio

118 tveksamt om någon egenthg utoyggnad av msnlkraft-knmmer till stånd aven om den ar ekonomlskt lonsam.

Nordirland har inga egna resurser av olja, gas eller kol. Leveranserna från Storbritannien av olja och kol föroyrar elproduktionen. En ökad användning av torv för elproduktion kan därför bli aktuell i Nordirland.

l tabellen nedan visas eloroduktionskapaciteten i Storbritannien for åren 1980 och 1985 samt prognoser föraren 1990 och 2000.

*

Vind- . sol- , végkraft. etc

Den totala eloroduktionen under år 1985 samt en prognos for åren 1990. 1995 och 2000 framgår av tabellen nedan tillsammans med elproduktionens fördelning mellan olika bränslen och teknik.

*

vind-, sol-. vågkraft. etc.

119 Den ;iatizgt .ägda krai”ii::.-:u--. i Storbritannien har en mycket stark finansiell DOSEUOH. unnar senare år nar den kunnat HHQOÖOSF: sitt kapitalbehov med internt kapital. Med de uibyggnadsplaner som for earvarande finns för de närmaste io- 15 åren bedöms siaivfinansieringen bii 1002.

The Energy Act 1983 tog bort förbudet for privat produktion av el i Storbritannien. Kraftibretagen måste nu köpa kraft från privata elproducenter och dessa får även använda det existerande elnätet_ inkopspriset varierar över dygnet och under året och speglar den kostnadsbesparing som elföretagen uppnår genom det minskade behovet av investeringar i ny produktionskapacitet.

7.3 Industrins elpriser

Storbritanniens regering styr formellt inte eltarifferna men i praktiken har den ett avgörande inflytande på elpriserna genom att bestämma de ekonomiska ramarna för kraftforetagen och genom informella kontakter. Under åren i 985-86 uppställde regeringen även ett performance objective vilket föreskrev att de fasta kostnaderna for kraftföretagen skulle sänkas med drygt 62.

Den brittiska regeringens prispolitik med avseende på elpriserna utgår bl a ifrån att tarifferna. så långt som möjligt, skall baseras på den långsiktiga marginalkostnaden och att ingen konsumentgrupp skall otillbörligt gynnas.

Enligt Eiectriclty act i 947 måste eltarlfferna i Storbritannien vara genomskinliga, d v s tarifferna skall visa metoden och principen for hur avgifterna beräknas. Orsaken till skillnader i avgifter fdr olika kunder skall framgå av tariffer na.

Det finns ingen formell procedur i Storbritannien som kraftforetagen måste gå igenom for att få tillstånd att ändra eltarifferna. Ändringar i bränslepriserna påverkar eipriserna till industriella kunder genom en fuel price adjustment clause.

i 987 års officiella eltarifferna for industriella kunder i London området innehåller foljande poster for stora industriella kunder:

- en fast avgift - en tillgänglighetsavgift (betalas per kVA) - en effektavgift som varierar över årets månader - en energiavgift som varierar över d/gnet oberoende av månaden - en bransleavgift (om bränslekostnaden överstiger ett förutbestämt värda) - en reaktlv effektavglft.

120 For medelstora och stora industriella kunder ar energiavgiften den helt dominerande posten av det totala elprisetlabellen nedan visar eipriserna for några olika stora industriella kunder l London området år 1987. Någon elskatt finns inte for industrin l Storbritannien.

l MW/ l .S GWh l0 MW/SO GWh 100 MW/SOO GWh

Engelsk valuta(p/kWh) 5.29 3.73 3.46 Svensk valuta (ore/kwni* 55.4 39.0 36.0

*

växelkurs 870901

Under utredningen har det framkommit att det även finns specialavtal om elpriserna mellan stora industriella kunder och kraftfdretagen. Dessa avtal är konfidentiella och det har inte varit möjligt inom ramen for denna utredning att få kännedom om detaljerna i sådana avtal. Innehållet i de avtal som erbjuds elintensiva kunder beror emellertid på kundens mojligheter att styra sitt effektbehov under perioder då det total elsystemets effektbehov är stort. Avtalen är fleråriga och det lägsta pris stora elintensiva industrier kan erhålla är det pris elleverantörerna betalar till CEGB (enligt Bulk Supply Tariff) vilket under år 1987 är 2.S-2.7 p/kWh (26. l -282 öre/kWh).

Under år 11985 kom kol- och elindustrin överens om en speciell tariff för elintensiv industri. Denna tariff gäller i fem år från oktober 1986. Orsaken till detta är att CEGB under fem år får köpa kol till världsmarknadspriser från British Coal. En del av kolet var avsett för stora industrikunder som nu kompenseras genom ett lägre elpris. Tariffen gäller industrier (med eller utan speclalavtal) som årligen förbrukar mer än 25 GWh el. Prissänkningen (ca 73) gynnar i synnerhet den kemiska industrin samt järn- och stålindustrin.

Några speciella avgifter for s k maskinskadeeffekt (backup/maintenance power) finns inte i Storbritannien. De normala effektavgifterna i tariffsystemet täcker även detta.

Elpriserna i Storbritannien väntas under de närmaste S- l 5 åren vara realt konstanta eller i bästa fall realt minskande beroende bl a på nedläggning av gamla och ineffektiva olje- och kolkondensverk, byggande av tryckvattenreaktorer och en större andel importerat kol vars priser är lägre än priset for inhemskt kol.

H3

8. ELSITUATIONEN i VÃSTTYSKLAND

8.1 Allmänt

Den totala elanvändningen i Västtyskland ökade under år 1985 med 2.7 % till ca 350 TWh, varav industrisektorn svarade för 47%. transportsektorn för 32 och övrigsektorn för 50%. Av industrisektorn förbrukade den elintensiva industrin totalt i i0.5 TWh. Den kemiska industrin var den klart största förbrukaren med 50.9 TWh följt av järn- och stålindustrin med 23.l TWh.

Elanvandningen i Västtyskland har under perioden 1975-85 i genomsnitt ökat med 3 3 per år. Elefterfrågan i framtiden bedöms av lEA öka i en lägre takt eller med i genomsnitt 1.42 per år under resten av 80-talet för att under 90-talet öka med 1.22 per år. Industrins elanvändning beräknas öka med ti: per år under resten av 80-talet och med LSS per år under 90-talet.

8.2 Produktion och distribution av el

Elproduktionen i Västtyskland ökade under år l98S med 3.52 till totalt 408.7 TWh. Av den totala primärenergiforbrukningen svarade elproduktionen för enbart 13 2 (i Sverige var motsvarande siffra 29 2). Kärnkraften är den snabbast växande tekniken för elgenerering och svarade år l98S för 30.82 av den totala elproduktionen. Kolkondens svarar dock för mer parten av elproduktionen och år l98S var dess andel 55.53. Vattenkraften svarade för 4 S8 av elproduktionen.

Den totala elproduktionspotentialen från vattenkraft och kondensverk som använder brunkol som bränsle är. fullt utbyggd i Västtyskland Dessutom kan olja och gas enligt lag inte användas som bränsle i nya elproduktionsanläggningar vilket gör att expansionen i huvudsak måste ske i kärnkraftverk och kondensverk som använder stenkol som bränsle.

l samband med elkraftsregleringen år l 980 träffades ett avtal mellan stenkolsbrytande företag och elproduktionsföretag, Ett IS-årigt avtal fastställer att en ökad elproduktion till stor del skall ske med stenkol som bränsle. Målet är att år 1995 inte mindre än 48 Mton stenkol skall användas för elgenerering, vilket betyder att minst 508 av elproduktionen skall ske med stenkolseldade kondensverk. Avtalet fastställer såväl mängd som pris för det kol som skall avsättas för koleldade kraftverk fram till år 1995.

De federala myndigheterna i Västtyskland har satt hårda gränsvärden för utsläpp av svavel

lin

122 och tvaveoxid från både gamla och nya elproduktionsanläggningar (› 100 MW). Exasteranoe .anläggningar måste förses med avsvavlingsutrustning senast år 1988. Anläggningar som på grund av ålder eller andra orsaker inte installerar avsvavlingsutrustning måste tas ur drift senast år 1993.

Den västtyska federala regeringen har nyligen fastslagit att den helt och fullt stödjer kärnkraften för den framtida elproduktionen . For närvarande pågår en kärnkraftsutbyggnad på 6.1 GW som beräknas höja Kärnkraftens andel till ca 352 av den totala elproduktionen. Denna andel bedöms vara konstant de efterföljande 10- l 5 åren.

Eltillförseln i Västtyskland ombesorjs av ca 960 elföretag och andra företag av vilka ca 680 företag svarar for över 99% av all el som överförs via det Västtyska eldistrioutionsnätet. övervägande delen av elforetagen är icke statligt Företagen samarbetar i flera organisationer varav en av de mest betydelse fulla är DVG (Deutsche Veroundqesellschaft) som består av 9 elföretag som sköter högspänningsnätet och handhar problem som är speciella för det ihopoyggda nätet med avseende på såväl nationell som internationell eltillforsel. Varje eldistrioutör har monopol på eldistributionen i sitt område. På grund av denna situation överses elforetagen mycket noggrant av myndigheterna.

1 Västtyskland finns 322 industriföretag som har egna elproduktionsanläggningar. Den totala elproduktionen från dessa anläggningar svarade år 1983 for ca 182 av landets elproduktion. El som säljs till nätet från dessa producenter betalas enligt enskilda avtal mellan elföretagen och producenterna.

1 tabellen nedan visas elproduktionskapaciteten i Västtyskland for åren 1980 och 1985 samt prognoser för åren 1990 och 2000.

Vind. sol. etc. Den totala elproduktionen under år 1985 samt en prognos for åren 1990, 1995 och år 2000 framgår av tabellen nedan tillsammans med elproduktionens fördelning mellan olika

H5

123 bränslen och teknik

*

Vind. sol, etc.

Västtysklands elnät är ihopbyggt med grannländernas elnät och genom samarbete i UCPTE (Union for Co-ordination of Production and Transport of Electricity) exporteras och importeras el mellan länderna för att utnyttja ländernas produktions- och distributionsanläggningar på bästa sätt. Under år 1980 var nettoimporten av el till Västtyskland 5.8 TWh för att under år 1985 ha minskat till 1.5 TWh.

8.3. Industrins elpriser

prissättningen på energi i Västtyskland är i princip fri från statligt ingripande. Undantag finns dock och bl a måste tillstånd erhållas från myndigheter i delstaterna for elprishöjningar till små och medelstora kunder som betaler enligt officiella tariffer. Stora industriella elfdrbrukare har i allmänhet specialavtai med elproducenterna, vilket bl a syftar till att styra effektbehovet med hjälp av prisstrukturen. Denna del av elmarknaden är emellertid under kontroll av federala och delstatliga myndigheter for att skydda kunder från missbruk pågrund av elfdretagens dominerande marknadsställning. Eltarifferna baseras på den genomsnittliga elproduktionskostnaden.

i Västtyskland får elfdretagen inte börja skriva av kostnaderna for nya kraftverk innan investeringen är avslutad För att minska de finansiella problemen som kan uppkomma på grund av detta, har elforetagen bl a bildat joint-ventures for att bygga nya kraftverk. Andra vanliga metoder är att hyra utrustning och delar av kraftverk .

Installation av avsvavlingsanläggningar på existerande kolkraftverk skall vara utfört fore år 1989. Denna åtgärd beräknas höja elpriset med i genomsnitt l .0 pfennig/kWh. Beroende

M6

124 på andelen kslcaft l ett område kan dock denna prisokmng variera något. Bortsett från denna avgift vantas de officzella elpriserna vara realt konstanta under de närmaste 5-10

Det totala elpriset satts samman enligt följande formel:

E = P S + A a/ i 00

där E= t0taltelpris(DM)

P = effekt som tas i anspråk (kW)

S = effektpris (DM/kW)

A = förbrukad elektrisk energi (kWh)

a = energipris ( Pfennig/kWh)

Storheten P bestäms vanligen som medelvärdet av de tre uppmätta högsta effekter som utnyttjas under perioder av tre månader. Den enskilda maximala effekten är ett 15 minuters medelvärde.

Elverken erbjuder i allmänhet kunden flera alternativ. Ett alternativ har ett lägre effektpris och högre energipris och är lämpat för kunder med kort utnyttjningstid. Som ett alternativ till detta erbjuder ett antal elverk Zonenpreisregelung vilket innebär differentierade taxor över dygnet.

Ett annat alternativ med högre effektpris och lägre energipris är lämpat fdr kunder med lång utnyttjningstid.

Vidare förekommer s k inskränkt effektmätning. Elverket mäter då den utnyttjade effekten endast under höglastperioden. För de kunder som kan förlägga sin elanvändning till låglastperioder innebär denna debiteringsmetod att elkostnaden kan sänkas väsentligt.

Slutligen förekommer också avkopplingsbara elleveranser där aktuell elleverantör sänder ut en styrsignal som kopplar bort en viss förbrukare.

glprisernas storlek

De allmänna eltarifferna i Västtyskland tillämpas bara för hushåll, jordbruk och småindustri som får sin el från lågspänningsnätet

Kunder med särskilt högt effektbehov eller som av andra skäl inte kan förses med el via lågspänningsnätet har specialavtal (Sondervertrag)

med Sina eileveranzorer -nt raknas de flesta storre industrikunder som tar i anspråk 100 KW eller mer De matas då med nögspänning, i 0 kv ocn uppåt, beroende på effektuttaget. Dessa specialavtal ar fleråriga (vissa l 5-20 år)

innehållet l sådana specialavtal är affärsnemligheter mellan respektive elleverantör och kund vilket gor det omöjligt att annat än i undantagsfall få kännedom om avtalens innehåll.

l ett visst sammannang har alla västtyska elproduoenter av betydelse ställt medelvärdet av sina faktiska elpriser till förfogande, varför det på statistisk vag ändå är möjligt att få fram vad den västtyska industrin betalar för sin elenergi.

Nedanstående tabell anger verkligt medelpris på el till industrin i oktober 1985 inom åtta delstater. För att komma till dagens nivå skall priserna räknas upp med ca 3.5 2. De angivna medelvärderna är baserade på många elverks uppgifter och gäller kunder med 4 MW utnyttjad effekt, beräknad enligt ovan, samt med 6 300 timmars utnyttjningstid per år.

Den aktuella kategorin elkunder betalar idag i genomsnitt 14,8 pf/kWh (521 öre/kWh) for sin el när också effektpriset är inkluderat Förutom detta maste sedan alla elkunder betala subventionsavgiften for elproduktionen av inhemskt stenkol (kohlepfennig) som varierar mellan forbundsländerna men -i genomsnitt är den 7.5 z for Förbundsrepubliken. Slutligen tillkommer alltid 14 3 mervärdesskatt varfor det totala genomsnittspriset som dessa elkunder idag betalar är 18.1 pf/kWh (637 öre/kWh).

För närvarande finns det ett antal avtal som gäller sedan början av 1960-talet for stora elintensiva industrier (smältverk, kemiska basindustrier). Elpriserna i dessa avtal är ofta mycket låga. Lägsta pris år 1986 var 1.8 pf/kWh (63 öre/kWh). De närmwte åren innebär stora omställningar för dessa industrier då de flesta avdessa gynsamma avtal nu löper ut.

H8

126 En av kast-tysk lands mest energislukande industrier köper varie år energi .för 600-700 rniiioner Dm Elförbruxningen motsvarar l 000 MW under drygt 7 000 timmar per år. Genom långfristiga avtal betalar detta företag idag ett mycket lågt elpris. sett ur vasttvsk synvinkel. Priset ligger på ca 5 pf/kwh ( 17.6 öre/kWh). vilket motsvarar det genomsnittliga varldsmarknadspriset denna typ av industri. Nuvarande avtal löper ut i slutet

för

av 80-talet_ varför företaget nu måste försöka anpasw sig till betydligt högre elpriser från början av 90-talet.

Om kärnkraften får drivas vidare anser detta företag sig veta ratt bra vilka elpriser de har att räkna med i mitten av 90-talet. De räknar med ett elpris motsvarande det dubbla idag, dvs med dagens penningvarde, ca lO pf/kWh (352 öre/kWh).

Ett elverk med 7.5 TWh årlig leverans. dvs ca l 000 HW årsmedeleffekt, betalar idag l0 pf/kWh för elenergin till sitt moderbolag som är ett av Västtysklands största.

Med tanke på att produktionskostnaden för el från nybyggda kol- och kärnkraftverk idag ligger på ett gott stycke över i 0 pf/kWh torde det.vara svårt för vasttyska storförbrukare av el att komma under lO pf/kWh vid förhandling av nya kontrakt för köp av tyskprpducerad el.

Ett flertal eliniensiva Vasttyska företag har under senare år visat stort intresse av att köpa in sig i franska kärnkraftverk och på så sätt få elpriser som är betydligt lägre än vad de tyska elproducenterna kan erbjuda. Företagen betraktas då som eiprbducenter och får använda det tyska distributionsnäiet för överföring av elektriciteten. Ännu har dock inga sådana köp ägt rum. Möjligheten att kunna köpa in sig i franska kärnkraftverk kan dock tvinga fram förmånliga avtal för den elintensiva industrin vid nya uppgörelser med elproducenterna i Västtyskland.

1??

9. ELSITUATIONEN l CANADA

9.! Allmänt

Eiproduktioneni Canada var 446.4 TWh år 1985. Av detta svarade de industrialiserade och ioltrika provinserna Oueoec och Ontario för l 36 TWh resp l2l TWh. följt av British Columoia med S9 TWh och Newfoundland med 4l TWh. Av den totala elproduktionen exporterades en icke obetydlig andel till USA (ca 40 TWh år l 985)

Av den totala elproduktionen iCanada år i98S utgiorde vattenkraft 67.4 z, kolkondens 17.8 2 och kärnkraft 12.8 S.

industrins elanvandning var l64.6 TWh under år 1985. varav massa- och pappersindustrin förbrukade 30 z. rcke-iernmetallverk 20 2 och gruvindustrin 15 X.

Canada har en betydande ouloyggd vattenkraftspotential. samt stora reserver av kol och olja. Tillskott planeras ti ll produktionskapaciteten trots existerande överkapacitet i många provinser De planerade tillskotten varierar från provins till provins och utgörs generellt av vattenkraft dar sådan finns tillganglig. samt kärnkraft och kolkondens.

Trots environmental assessments finns det i praktiken inga federala gränsvärden for utsläpp av svavel, stoft, kväveoxider, etc. Sålunda saknar t ex koikondensverken (80 2 av produktionen) i Nova Scotia avsvavlingsutrustmng, trots att högsvavliga lokala kol ar dominerande oränsietyp.

9.2 Produktion och distribution av el

Elproduktion och eldistribution ombesörjes i Canada av respektive provins. med relativt få federala regler och riktlinjer for verksamheten och samspel mellan provinserna. Varje orovins har en Power Utility med monopol på elproduktionen, egna och i de flesta

tariffer

fall också egen produktionskapacitet. Dessa Power Utilities är oftast provinsiella crown corporations, dvs provinsielit ägda bolag, vars verksamhet är politiskt reglerad av provinsregeringen och den provinsiella PUC (Public Utility Commission).

Prissettningen på el är baserat på den totala produktionskostnaden for provinsen. fall el

ide

exporteras till en annan provins delar de två provinserna på nettovinsten. Sålunda har

128 is.ebec, vars produktion :ill 9 7 53 är baserad på vattenkraft_ ett lågt elpris_ medan New Brurswlck. som ar granne med Quebec och nar en elproduktion baserad pá karnkrait och konoenskraft, nar ett nogre elpris. New Brunswick köper el från Quebec till ett pris som igger mellan produktionskostnaden for Quebec och N.B. En mindre andel av denna el säljes vidare med ytterliggare prispâslag till P.E.1 och nordöstra USA.

Av Canaoas befolkning ar mer an halften bosatt i ett relativt begränsat och hårt industrialiserat område runt Toronto och Montreal nara USAs industricentra. Detta avspeglas också l eloroduktionen: 58% av Canadas elproduktion sker i Ontario och Quebec. Quebec har stora reserver av outbyggd vattenkrafti norr och de planerade produktionstillskotten utgors också av vattenkraft. Elkraft exporteras inom Canada och till USA. Den utbyggda vattenkraften i Quebec uppgår för närvarande till 25.5 GW. Ontarios produktionskapacitet är mera diversifierad och utgörs av relativt lika delar vattenkraft, kärnkraft och kolkondens. Medan pågående utbyggnad huvudsakligen utgörs av kärnkraft. planeras tillskott av alla typerna.

Elprodukltionen är starkt influerad av lokala naturtillgångar. Likaledes som vattenkraft är dominerande i Quebec, Newfoundland, 8C. och Manitoba, är kolkondens dominerande i Alberta. Saskatchewan och Nova Scotia. som har stora tillgångar av fossila bränslen.

1 tabellen nedan visas elproduktionskapaciteten i Canada år 1985 (MW).

Eloroduktion inom industrin utgör i Canada endast 5.758. Installerad mottryckskapacitet är endast ca l GW. Elproduktion sker huvudsakligen inom massa- och pappersindustri, kemisk

129 industri och gesmieurnincustri Endast 8 Ci 19 68) och Ouebeci 12 9%) har en betydlig 372.39. e”. gener-eran inom industrin. Några av anledningarna till låg mottrycksproduktion ar generellt låga elpriser ocn mycket låga priser vid återforsaljning av el till de provinsieila iraftmonopolen.

Den totala elproduktionen under år 1985 framgår av tabellen nedan (GWh).

9.3 industrins elpriser

Canadas industri är till stor del resursbaserad och den elintensiva industrin utgör en relativt stor andel. Canada har en omfattande massa- och pappersindustri främst i 8.0. samt från Ontario och österut. Gruvindustri finns spridd över hela landet. Gruvdrift bedrivs även i de isolerade arktiska områderna i norr. 1 många fall produceras el till sådan industri lokalt med diesalkraftverk. Järn- och stålindustrin är främst lokaliserad till de stora sjöarna medan oljeindustrin i huvudsak är lokaliserad till Alberta.

Den elintensiva industrins lokalisering ar främst baserad på tillgänglighet på råmaterial och i andra hand på sådana faktorer som:

-

beskattning

-

tillgänglighet på arbetskraft

-

loneläge

-

elpris

-

tillgängliga bidrag.

Piessa- Jon oaooersinoustrin ar till mer än 40 :å siaivrijrsoriande på el Cimfattanoe tootiryclisoe“êduii.lion återfinns aven inom kemisk och petrokemisk industri

Eloroduktion och distribution ar l Canada främst en provinsiell angelägenhet. De :rovinsiella kraftmonopolens elpriser baseras på den genomsnittliga elproduktionskostnaden Kapacitetstillskott, prisförändringar, etc, skall generellt godkännas av en Public Utility Commission. en icke-politisk kommission. tillsatt av provinsen för att bevaka elkonsumenternas intressen på kort och lång sikt.

industrins oficiella elpriser i Canada redovisas nedan. Kontrakten är mer och mer standardiserade avseende villkor och priser, aven om de flesta elbolag fortfarande ar tämligen flexibla. Industrin tenderar att underkontraktera sitt elbehov, eftersom de flesta elbolag har tillgänglig reservkapacitet. Vanligtvis krävs att företagen kontrakterar fdr specifika behov, även om formen och kraven är mycket varierande.

De flesta elbolag söker intensivt expandera sin marknadsandel. Den elintensiva industrins speciella behov behandlas på samma sätt som for ovrig industri. Då industriföretag uppvisar speciella behov (tekniska eller ekonomiska), är elbolagen generellt flexibla p g a låga marginalkostnader. Eventuella bidrag är ofta finansierade av provinsen eller den federala regeringen som del av generella industripaket. Hydro Quebec. Ontario Hydro och 8.0. Hydro erbjuder for närvarande provinsiella incitament for nya industriella kunder. Speciella rabatter finns tillgängliga for kunder som äger egna transformatorer, stallverk, etc. Rabatter finns också tillgängliga for kunder som kan begränsa användningen av reaktiv kraft. Likaledes kan företag med låga alternativkostnader förhandla sig till gynnsamma kontrakt med elbolagen.

Avkopplingsbar el finns vanligtvis tillgänglig for i genomsnitt 20% lägre pris än det officiella elprisat, och mellan 20 och l002 lägre effektpris. Avkopplingsbar el används dock i mindre och mindre utsträckning i Canada.

Backup/maintenance power är vanligtvis tillgänglig mot full eller något reducerad effektavgift. Hydro Quebec och Saskatchewan Power har fdrhandlingsbara tariffer, medan Trans- Alta i Alberta debiterar $ 3.75 per kW per månad.

Då den framtida elprisutvecklingen är en politiskt känslig fråga, finns inga opartiska uppgifter tillgängliga. Prisutvecklingen kommer dessutom att bli olika i olika provinser, beroende framförallt på typ och omfattning av tillskott till elproduktionskapaciteten. En allmän uppfattning är dock att elpriserna långsiktigt kommer att stiga realt med l S per år. Kort-

131 avktzgr_ an sign-serna ;nga mer i de orovmser där omfattande nymvestermdar :nom vorr_ xzammer .att “urggas m! elbolagens tarffboser .Sådana oro-wnser ar Ontarm, Namtoba och 5.0. Eammanstallnvng av officiella elpriser (Inkl fasta avgifter) x Cánada (CAD/kWh):

Spännwdd i elpriset. Kanadensisk valuta(CAD/kwh) 0.0562-0.0949 00227-00498 0.0231-0.0s04 Svensk valuta (ore/kwm* 27-46 1 1-24 I 1-24

*

Växlingskurs 870901

10 ELSITUATIONEN I USA

10.1 Allmlnt

Elsitualinnen i USA är svar att generalisera p q a landets storlek och de olka regionernas skiftande karaktär och olika tillgångar på råvaror för elproduktion.

Industrins elanvändning var under i98S ?SHS TWh, dvs mer an 15 gånger mer än industrins elanvändning i Sverige.

Behovet av tillskott till produktionskapaciteten bedöms av Dept of Energy till ca l00 GW till år 2000 och mottrycksproduktlon bedöms kunna lämna ett tillskott av så mycket som mellan 20 och 50 GW.

10.2 Produktion och distribution av el

Elproduktionen l USA har under senare år, från att ha varit dominerad av utilities. blivit mer och mer diversifierad. och privata elproducenter står nu för en icke obetydlig andel av elproduktionen. Sålunda är alla utilltles sammanlagda planerade utbyggnad av oroduktionskapacltet för de nästa l0 åren endast ca lö GW. medan den privata kraftindustrin under de 3 senaste åren har ansökt om tillstånd för utbyggnad av mere än .56 GW. Den privata elindustrin utgörs huvudsakligen av mottryckskrafi och mindre vattankraftproiekt. Da privata projekten omfattar produktionsenheter från ca 0.1 MW till ca 200 MW. Manga utilities håller därmed på att förvandlas till eldistrioutörer.

Elproduktionen i USA är mycket diversifiarad och omfattar vattenkraft, oljekondens. kolkondans. kärnkraft, naturgas och olika slags mottrvckskraft.

Landet kan uoodelas på 4 huvudregioner: Northwest, California, Midwest. South och Northaast.

i Northwest är produktionskapaciteten huvudsakligen baserad på vattenkraft samt någon kärnkraft.

Produktionskapacileten i California är vad avser utilities. jämt fördelad pa kärnkraft, olja åt gas samt kolkondens. l California finns dessutom en omfattande elproduktion av mindre. privata elproducenter.

i Midwest är elproduktionskapaciteten baserad på kolkondens. som svarar för ca 80% av den totala produktionskapaciteten.

Även i söder ar kolkondens dominerande och svarar dar för ca 7058 av den ioiale Droduktinnsk apaciieten. Undantag är Louisiana och Texas, som pd grund av store tillgångar på olja och gas har en större andel av produktionen baserad på olja och gas.

l Nordöstra USA är elproduktionskapaciteten jämt fördelad mellan koikondens. olja & gas, vattenkraft och kärnkraft.

Totalt för landet består elproduktionskapaciteten av; i 0 Z vattenkraft to S kärnkraft

55 zkolkonoens

25 z olja at gas

Trots olika riktlinjer för utsläpp av stoft, svavel, pic. är rökgesreningsutrustningarna generellt mycket bristfälliga och kostnader för rökgasrening har ringa påverkan på elprisei. I takt med att kraven pa karnkraftverk har ökat under senare år. har utbyggnaden av dessa kraftigt minskat.

Planerade tillskott till produktionskapaciieten ar ved avser mskapaçjge; begränsade och nagon klar trend kan ai uskiljas. De olika eibolagen synes for baskapacliei ga the small power route och i stor utsträckning förlita sig på utbyggnad av industriellt mottrvck.

Däremot kan urskiljas en klar trend ett i ökande utsträckning bygga gasturblnar för naturens som sommarmat.

10.3 industrins elpriser

Det har under senare år skett en omfattande utbyggnad av mottrycksproduktion. För närvarande har dock många utllities att överskott på el. och många mottrycksprojekt fördröja for närvarande av elbolagen genom cogeneration busiing Detta innebar att elbolegen genom olika ekonomiska incitament för närvarande gtir projekten olönsamma att genomföra.

Många elbolag lämnar också direkta bidrag och fördelaktiga lån för energibesperande åtgärder inom elintensiv industri ftir att långsiktigt begränsa utbyggnaden av elprodukiionskopacitet. Elbolagen stimulerar energibesparande åtgärder huvudsakligen genom sådana direkta ekonomiska incitament istället för att söka uppnå sam ma syfte genom an justering av taxorna.

Industrins tarifier är tämligen komplexa. Beroende på en industris speciella behov, kan ofta alkostnaderna minskas genom att sprida max belastning för olika processer l tiden eller använda lämpliga tidsdifiereniierade tarifier, t ex över dagen eller över året.

En industrikund får i USA, beroende på region betala 3.5 - 9.0 e/kWh för iMW, i.5 GWh/ål och 248 7.0 G/kWh fö? 100 MW, 700 GWh. motsvarande 23 59 öre/kWh respektive 18 - hO öre/kWh med växelkursen lus$ = SEK 6,50_

U5^ har i iämföraise med sin granne Canada höga elpriser. En omfattande utbyggnad av industriellt mottryck innebär ett effektivare utnyttjande av energin och borde därför leda till ett relativt lagra prislåge. Samtidigt kan konstateras att en stor andel av elproduktionen från termisk kraft. baserad på

kommer kol. olja & oas. l takt med att kostnaderna

för utvinning av dessa fossila bränslen ökar och all_ vårldsmarknadspriset långsiktigt stiger, kommer även elprisarna i USA att påverkas.

P5 Grund GV invecklade ögandeiörhållanden. diversifierad elproduktion samt många olika regionerna går det ej att ytterligare generellt beskriva trender och tendenser för prisutvecklinmn på el utan fördjupade studier.

11 ELSITUATIONEN I JAPAN

11.1 A11mänt

Den totala e1användningen i Japan ökade under år 1985 med 3,2 % ti11 totalt cirka 599 Twh, varav industrisektorn svarade för 57 %, 343 Twh, transportsektorn för 3 % och övrigsektorn för 37 %. Av industrisektorn förbrukade den e1intensiva industrin totait 157,4 Twh. Järn- och ståiindustrin var den bransch som förbrukade mest eienergi med 70,4 Twh föijt av den kemiska industrin med 46,2 Twh.

Under perioden 1975-85 har Japans totaia eianvändning ökat med i genomsnitt 3,4 % per år. Inom industrisektorn har ökningen varit 2,4 Z per år. Den eiinténsiva industrin har däremot minskat sin eianvändning under perioden med cirka 0,5 % per år. Inom branschen icke-järnmetaiiverk har e1användningen minskat från 26 mn år 1975 tiH 15 mn år 1985. Den största ökningen i e1användning inom eiintensiv industri svarar massaoch pappersindustrin för cirka 1,7 % per år.

Den totaia eianvändningen i Japan väntas åriigen öka med i genomsnitt 2,7 % under perioden 1985-90 och med 3,2 % under perioden 1990-2000. Inom industrisektorn väntas ökningen bli 1,8 % per år fram ti11 år 1990 och 2,5 % årligen under perioden 1990-2000.

11.2 Produktion och distribution av ei

E1pr0duktionen i Japan var cirka 672 Twh år 1985, en ökning från föregående år med 3,6 %. Kärnkraften svarade för 24 %, vattenkraften för 13 % och termisk kraft för 63 % av produktionen.

I juii 1986 pubiicerade MITI (Minister of Internationai Trade and Industry) ett dokument Nuciear energy vision som kiart uttryckte att kärnkraft kommer att bii den huvudsakiiga eiproduktionstekniken för basiastproduktion de närmaste 20-25 åren. 6801-709769 Under de närmaste S-10 åren kommer förbättringar av existeran- 1 de iättvattenreaktorer att äga rum. Ett program för att använ-

da piutonium i termiska reaktorer kommer att forsätta iiksom programmet med avancerade reaktorer (t ex bridreaktoreri.

Kärnkraftverkens tota1a kapacitet var 24,5 GN år 1985. Fram tiii år 2000 beräknas kapaciteten ha ökat tiii 62 GW. Genomsnittskostnaden för de senaste kärnkraftverken har varit cirka SEK 6 900/kw och den genomsnittiiga byggtiden 75 månader.

Utnyttjande av vattenkraft och geotermisk kraft främjas av de japanska myndigheterna. Dessa energikäiiors bidrag ti11 e1produktionen var 89,4 Twn år 1985 och väntas öka ti11 cirka 119 Twh år 1995. Den totaia kapaciteten för de existerande vattenkraftverken var 33 Gw år 1985. Statliga bidrag (5-15 % av totaia kostnaden) kan erhåiias för uppförande av små- och medeistora vattenkraftverk. De stora tiiigångarna på geotermisk energi i fiera deiar av landet kommer i framtiden i ökad utsträckning att användas för eiproduktion. Totait biir dock bidraget tiii den totaia eiproduktionen iitet.

År 1975 svarade oijekondensverk för 63 % av Japans eiproduktion. Oijans andei av eiproduktionen har sedan minskat markant och svarade år 1985 för cirka 29 %. Dess ande1 väntas minska ytteriigare i framtiden och år 1995 beräknas den vara nere i 17 %.

Koi- och gaseidade kraftverk kommer att byggas i a11t större utsträckning i Japan. Koikondensverkens kapacitet väntas öka från 13 GW år 1935 ti11 32 av år 2000, medan de gaseidade kraftverken bedöms öka från 32 GW tiii 43 GW under samma period. Gasen importeras på båtar från främst Indonesien.

tabe11en nedan visas eiproduktionskapaciteten i Japan för

aren 1980 och 1985 samt en prognos för åren 1990 och 2000.

1980 1985 1990 2000

Kärnkraft, GN 15,7 24,7 34 62 Vattenkraft, GN 29,8 34,3 38 48 Geotermisk kraft, GW 0,1 0,2 1 2 Termisk kraft, GW 98,1 110,1 117 128

Totait, GN 143,7 169,3 190 240

Den totaia e1produktionen under år 1985 samt en prognos för åren 1990, 1995 och 2000 framgår av tabe11en nedan ti11sammans med eiproduktionens fördeining me11an oiika bräns1en och teknik.

1985 1990 1995 2000

citeten i iandet.

Därutöver finns företaget Eiectric Power Deveiopment Corporation, som äger och ägs av japanska staten (70 %) och de nio kraftföretagen. Detta företag är ansvarigt för utveckiing och skötsei av f1era stora vattenkraftverk och koikondensverk. Kraften från dessa verk sä1js ti11 de nio kraftföretagen.

Japan Atomic Power Company är ett annat kraftföretag, som sä1jer kraft ti11 kraftföretagen. Dess primära funktion är att utveckia kärnkraftstekniken.

Den resterande eiproduktionen i Japan sker i:

- 33 a11männa av 1oka1a

företag, som ägs och sköts myn-

digheter. Kraften säijs tiil de nio kraftföretagen. - 19 joint-venture etab1erade

företag, av de nio kraft-

företagen och stora industrie11a kunder, som säijer

kraften ti11 ägarföretagen.

- Okinawa Eiectric Power

Company.

138 4-

- få mindre eiproducenter (21 privata

några producenter).

Japans eisystem har två frekvenser, 50 Hz i östra de1en och 60 Hz i västra deien. De två zonerna är förenade av två frekvensomvand1ingsstationer, som ägs av Tokyo Eiectric Power Company och Eiectric Power Deve10pment Company.

11.2 Industrins eipriser

Eitarifferna i Japan bygger på föijande tre principer:

- De ska11 kostnaderna för

spegia de verkiiga produk-

tion, överföring och distribution av ei.

- De ska11 inberäkna vinst för kraftföre-

en acceptabei

tagen.

- De ska11 utan för a11a kunder.

gä11a urskiijning

Vid förestående förändringar av taxorna måste kraftföretagen inför MITIs minister presentera fakta, byggda på dessa tre principer. Denne måste dels verifiera de kostnadsökningar, som sku11e kunna föranieda en taxeökning, deis håiia offentliga utfrågningar med aiia inblandade parter, innan taxeökningen kan godkännas. Eiprishöjningar i Japan baseras på prognoser på de kommande tre årens ökade kostnader för att producera ei.

Eitarifferna i Japan baseras i princip på eiproducenternas kostnader för eiproduktionen. Både industrie11a kunder och hushåiien har progressiva eitariffer, son spegiar den ökade marginaikostnaden. Detta gäiier både effekt- och energiavgiften och bedöms stimuiera tiii effektivare eianvändning. En specieii tariff finns för den e1 som används tiil

beiysning.

Industrieiia kunder betaiar ett påiägg på 10 % under sommaren (högiastperiod) för att minska eiefterfrågan.

Det finns två typer av eiskatt i Japan, de1s en skatt vars mede1 används för främjande av nya piatser för

eiproduktionsaniäggningar och för nya typer av produktionstekniker, de1s en vaniig skatt vars medei går ti11 de regionaia myndigheterna.

För 1986 Iåg e1priserna hos de nio största kraftbo1agen me11an 25,4 och 30,0 yen/kwh för be1ysning och 17,9 ti11 23,6 yen/kwh för övrig e1energi. Omräknat i öre/kwh b1ir e1priserna 114 ti11 135 öre/kwh för och 80 ti11 106 öre/kwh för

be1ysning övrig e1energi. Det genomsnitt1iga e1priset var 1986 122 öre/kwh för be1ysning och 92 öre/kwh för övrig i de

e1energi nio kraftb01agen.

Växe1kurs 1987-11-02: 100 yen = SEK 4,49

12 ELSITUATIONEN I AUSTRALIEN

12.1 Aiimänt

Ansvaret för eiproduktion och distribution viiar på de oiika deistaterna. De oiika deistaternas eikraftnät är inte sammankopplat, förutom meiian Nya South waies och Victoria. Förberedeise för sammaniänkning av kraftsystemen meiian NSW/Victoria och South Austraiia pågår med en 275 kV-iedning, som kan vara i drift 1990. Även Tasmania kan komma att bii inkiuderat.

Austraiien har ett federait regeringssystem, där ansvaret deias me11an Statsförbundet och de sju teritorieiia regionerna.

I den austraiiensiska konstitutionen ingår att ansvaret för produktion och distribution ingår i de territorieiia regeringarnas förpiikteiser. Den övergripande energipoiitiken konstitueras dock av det Austraiiska Statsförbundet.

Deistaterna och territorierna har monopoi på eiproduktion, transittering och distribution förutom i några undantagsfaii i Oueensiand och NSW, där eidistributionen är decentraiiserad.

Förutom den statiiga eiproduktionen finns ett antai industrier, som producerar heia eiier deiar av sina eibehov.

Den austraiiska staten är inte direkt invoiverad i kraftgenerering förutom i huvudstadsterritoriet och vattenkraftsstationer i Snowy Mountain.

Beträffande stora tiiikommande eiförbrukare är ett antai nya aiuminiumsmäitverk under konstruktion. Utökningen av aiuminiumproduktionskapaciteten beräknas dock inte bii iika stor som eniigt tidigare prognoser på grund av en pressad aiuminiummarknad och överproduktionskapacitet totait för heia väriden.

S801-709769 63 )

12.2 Produktion och distribution av ei

Eiproduktionen i Austraiien ökade under är 1985 med 7,3 % tili tota1t 120,5 Twh.

Eiproduktionen var år 1985 i huvudsak baserad på ko1kondens (74 %), varav 40 % brunkoi, vattenkraft 12 %, naturgaskondens 10 % och oijekondens 4 %.

Kolanvändningen är koncentrerad ti11 Victoria, NSN, Queensiand och western Austraiia. I South Austra1ia används främst naturgas, men övergång ti11 ko1 för elproduktion kommer att främjas.

I Northern Territory introduceras naturgas för att ersätta olja och i western Austraiia kommer ett kortvarigt överskott av naturgas att ti11fä11igt ti11 viss dei ersätta koi för eiproduktion.

Vattenkraft utnyttjas främst på Tasmania och i NSW och Victoria. Ungefär 60 % av den tiiigängiiga vattenkraftpotentialen är utbyggd. Endast ett mindre antai mindre utbyggnadsprojekt av vattenkraft på Tasmania pianeras i dag.

Oija för eiproduktion utnyttjas bara för toppiast och reserv.

Kärnkraft i Austraiien kan inte konkurrera med koieidade kraftverk, som iigger nära koifyndigheter.

Prognoser eniigt regeringens studie Energi 2000 är att energibehovet under de nännaste 15 åren kommer att öka meiian 1,5 % och 3,2 % per år. Koiproduktionen förväntas nästan b1i fördubbiad från 82 Mtoe 1985 ti11 153,9 Mtoe år 2000, varav det mesta förväntas b1i exporterat. Koiexportökningen beräknas öka från 54,4 Mtoe 1985 tiii 110,6 Mtoe år 2000.

Beträffande eiproduktionen visar nedanstående tabeii eiproduktionskapaciteten i Austraiien år 1983 samt prognoser för åren 1990 och 2000.

6h

Den totala elproduktionen under 1983 samt en prognos för åren 1990 och 2000 framgår av tabellen nedan

tillsammans med elpro-

duktionens fördelning mellan bränslen och teknik.

År 1983 1990 2000

Elproduktion Twhl) 106,3 147,7 207,0

Kol % 77 ss 73 Olja z 5 2 1 Gas % 10 10 5 Vatten/geot % 12 11 9

1) Prognos enligt Electricity in IEA Countries OECD/IEA 1985. Elproduktionsprognosen Policies and enligt Energy Programmes of IEA Countries, 1986 Review till

uppgår

120,5 TWh 1985, 145,7 TWh 1990, 163,3 TWh 1995 och 194,3 Twh år 2000, dvs något mindre ökning av elproduktionen.

Av prognosen framgår att stor utbyggnad av kolkraftverk planeras. Elplroduktionseffekten från kolkraftverk beräknas öka från 17 300 MW 1983 till 38 300 Mw år 2000. 1 övrigt planeras endast en smärre utbyggnad av vattenkraften från 6 300 MN

år

1983 till 7 500 MW år 2000.

Trots att det finns stora uranfyndigheter i Australien, finns för närvarande inga planer att kärnkraftverk i bygga Australien.

Den eiintensiva industrin i Austraiien består av aiuminium, gruv- samt järn- och ståiindustri. Eianvändningen 1983 uppgick ti11 cirka 37 Twh inom industrisektorn, cirka 32 Twh inom hushåiissektorn och cirka 17 Twh inom den kommersieiia sektorn. Eikonsumtionen uppgick tiii cirka 16 % av den totaia energikonsumtionen.

12.3 Industrins eipriser

Försäijningstariffer på eienergi sätts av de deistatiiga makthavarna (eiektriska kommissioner föroch energimyndigheter) utom i NSW och Oueensiand, där iokaia

stadsrådsförsamiingar

utformar försäijningstarifferna. Tarifferna deistat inom varje är 1ika i delstaterna South Victoria, Austraiia, western Austraiia och Tasmania. I NSW och Oueensiand finns 10ka1a eitariffer, även om man i Oueensiand arbetar mot en större iikformighet över heia deistaten.

Vanligtvis är tarifferna biocktariffer som de

återspegiar

historiska kostnaderna, även om tarifferna till vissa kategorier av industriförbrukare återspegiar verkiiga produktionskostnader. Tariffer för större industrikunder sätts ofta efter uppmätta effekt- och energibehov.

I vissa fa11 finns specielia avta] meiian privata eiproducenter om försäijning av eiektricitet ti11 det statiiga boiaget.

Beträffande eipriserna deias dessa deistat. upp per

Nevgâeutnjzlelesiüåwl

MSN, Austraiiens äidsta deistat med det största antaiet invånare, cirka 5 miijoner eiier 1/3 av totaibefoikningen. Deistaten har en stark industritradition ståiverk med gruvdrift, och annan tiiiverkningsindustri. här av 27 olika Energin säijs energiboiag med egna tariffer. Av dessa svarar 4 st för cirka 80 % av ieveranserna och de har nästan iika eitariffer.

Tabeiien nedan visar eipriserna 1987 för några oiika stora industrieiia eiförbrukare i NSW (Sydney-området). Effekt- och energiavgifter ingår i priserna.

1 MN/1,5 GWh 10 MN/50 GWh 100 MN/800 GWh

Austra1isk vaiuta (cents/kwh) 14,6 6,6 5,2 Svensk vaiuta öre/kwh 66 30 23

Antagen växeikurs är AS 1 = SEK 4,50

De tariffer som gä11er för större eiförbrukare består av ett anta1 komponenter, nämligen:

- årsvis med högre priser

uppdeining maj-augusti

- priser under arbetsdagar

dygnsvis unpdeining med högre

me11an k1 07.00-22.00.

Denna uppde1ning gä11er både energi- och effektavgifter.

Ovanstående eipriser gä11er även eiintensiv industri. Vissa har dock speciaiavtai, men de har oftast inte resuiterat i iägre priser.

Vid omräkning från austraiiska do11ar tiil SEK bör det observeras att det har skett stora fiuktuationer de senaste åren. Vaiutakursen under 1980-talet var som högst 1984 mede1kurs (1. AS = SEK 7,28) och har därefter sjunkit. Medeikursen under 1987 (januari-september) är 4,51. I omräkningarna används 4,50 som växeikurs.

Victoria

De1staten Victoria är den deistat som har störst andei tiilverkningsindustri med bi a biitiiiverkning. Det finns även ett anta1 pappers- och massaindustrier inom deistaten.

Tabe11en nedan visar eipriser 1987 för oiika stora in-

några

dustrie11a e1förbrukare i de1staten Victoria. Effekt och energiavgifter ingår i priserna.

1 MW/1,5 Gwh 10 MW/50 own 100 MW/800 Gwh

Austraiisk vaiuta (cents/kwh) 13,9 6,4 4,2

Svensk va1uta öre/kwh 63 29 19

Växe1kurs 4.50

De tariffer som gä11er i deistaten Victoria för större eiförbrukare innehåiier en effektavgift kiiowatt och per månad, som är konstant över året samt en energiavgift, som under högiasttid, k1 07.00-23.00, varierar me11an cirka 20-27 öre/kwh och under iågiasttid, k1 23.00-07.00, är cirka 4,5-5,5 öre/kwh för högspänningsabonnenter.

!s§22:n_êu§§:21ie_L!ê1

western Austraiia är ett enormt iandområde, huvudsakiigen bestående av öken och stäppområden. Här finns stora mineraitiligångar, viiket medför att industrin är den huvudsakiiga gruvindustri.

För industrier finns ett anta1 eitariffer med varierande priser under dygnet högre priser arbetsdagar me11an k1 08.00- 22.00. Stora kunder är att tvungna garantera en viss minimieikonsumtion under ett antai år samt iämna ti11 bidrag eipro-

duktions/överföringsaniäggningar. NA har mycket få kunder med

effektbehov över 20 Mw, viiket innebär att inga speciaiavtai finns.

För kunder med egen eiproduktion att de först gäiier får beta- 1a för egen instaiiationskostnad. Efter instaliation gä11er ordinarie tariff. För maskinskadekraft debiteras en reservation fee för

efterfrågad kapacitet.

Tabe11en nedan visar e1priser 1987 för några o1ika stora industrie11a eiförbrukare i deistaten western Austra1ia. Effekt och energiavgifter ingår i priserna.

1 MN/1,5 Gwh 10 MW/50 GWh 100 MW/800 GWh

Austra1isk va1uta (Cents/kwh) 11,3 8,0 6,0 Svensk va1uta öre/kwh S1 36 27

Växe1kurs 4.50

§EEEUJÄE§EEElIE

I South Austra1ia har det tidigare funnits en stark varvsindustri. I dag är staten under 0mvand1ing och näringsiiv och myndigheter samverkar för att 1ocka a1ternativa industrier ti11 staten med b1 a konkurrenskraftiga energipriser på e1energi och gas. Energiprissättningsstrategin är en ökad prisdifferentiering över tiden.

Tabe11en nedan visar e1priser 1987 för några o1ika stora industrieiia e1förbrukare i deistaten South Australia. Effekt och energiavgifter ingår i priserna.

1 MW/1,5 GWh 10 MN/50 GWh 100 MN/800 GWh

Austra1isk va1uta (cents/kwh) 18,6 13,6 6,8 Svensk va1uta öre/kwh 84 61 30

Växe1kurs 4.50

13. ELSITUATIONEN I VENEZUELA

13.1 A11mänt

Eianvändningen i Venezueia var under år 1984 34,5 Twh. Industrisektorn svarade för knappt 49 % och övriga sektorn för drygt 51 1.

Den totaia energianvändningen inom industrisektorn var 96,5 Twh. Förutom e1, 17,2 Twh, används framföra11t

naturgas och oija. År 1984 fördeiade sig inom

energianvändningen industrisektorn eniigt fö1jande.

Twh E1

17,2

Totalt 96,5

De stora industrigrenarna är aiuminium c smäitverk, järn- och n u staiverk samt massa- och pappersindustri.

13.2 Eiproduktion och distribution av el

Venezue1as bruttoe1produktion år 1984 var 44,3 Twh. Föriuster samt användningen inom energisektorn ti11 uppgick cirka 9,8 Twh (22 %).

Tabe11en nedan visar eiproduktionskapaciteten i Venezue1a åren 1980,- 1982 och 1984.

1980 1982 1984

Vattenkraft Gw 2,7 2,7 4,4 Termisk kraft GW 5,8 7,4 8,1

Tota1t GW 8,5 10,1 12,5

Den totala elproduktionen under åren 1980, 1982 och 1984 framgår av tabellen nedan.

1980 1982 1984

Elproduktion Twh 35,9 40 44,3

Olja

% 60 60 56

Gas

Vattenkraft % 40 40 44

Den venezolanska statistiken är bristfällig och det har inte varit att få fram tillförlitliga uppgifter för de

nöjligt senaste åren.

Venezuelas hela elproduktion är baserad på egen olja och

samt vattenkraft. Som framgår av tabellen ovan har naturgas andelen vattenkraft ökat de senate åren och utbyggnaden har fortsatt under 1985-1987.

I Venezuela finns ett flertal företag som levererar elkraft, det helstatliga CADAFE (Compania Anonima de Administracion y Fermento), två helt privata företag samt ett antal kraftföretag som ägs av den venezolanska investeringsfonden FIV (Fondo de Inversiones Venezolanos).

13.3 Industrins

elpriser_

Venezuelas stora olje- och naturgastillgångar som används för elproduktion samt den stora andelen vattenkraft medför tillsammans med att elskatt inte förekommer att elpriset för

är lågt. En storskalig vattenkraftutbyggnad

konsumenterna

pagar.

De olika kraftföretagen har egna tariffer och priser för olika kundkategorier. De nest industriintensiva områdena i Venezuela är Caracas, Maracaibo och Guyana-området. De flesta tarifferna har en enkel konstruktion med effekt- och energiavgifter. Straffavgifter för såväl för lågt som för högt effektuttag förekommer. Konsekvenserna av straffavgifterna har inte kunnat beaktas när de genomsnittliga elpriserna beräknats.

Differentiering över dygnet endast inom special-

förekommer

avtal och för jordbruket. Någon helhetsbild över hur stora differentieringarna som förekommer är svårt att ge, men avtal där priset under låglast är 20 % lägre än under finns.

höglast

I tabellen nedan redovisas prisnivåerna för några industriella förbrukare av varierande storlek enligt det helstatliga bolaget (CADAFE) officiella tariffer. Bolagets leveransområde är hela Venezuela.

1 MW/1,5 GWh 10 MW/50 own 100 MW/800 Gwh

Venezolansk 0,27-0,42 0,18-0,23 0,17-0,18 valuta (VEB/kwh)

Svensk valuta 5,2 -8,3 3,5 -4,6 3,4 -3,5 (öre/kwhl*

Växlingskurs 1987-10-09 5.10 VEB = 1 SEK

För den elintensiva industrin finns specialavtal som medför att den lägsta tariffen tillämpas. Denna tariff ger elpriset 0,172 VEB/kwh, dvs ca 3,4 öre/kwh.

Ett av de större elbolagen, EDELCA som endast distribuewrar el till 91 stora industriföretag anger ett medianpris av 0,12-0,15 VEB/kwh. Detta motsvarar med den officiella kursen 2,4-2,9 öre/kwh.

Några privata elbolags tariffer ger elpriser på 0,082-0,092 VEB/kwh, vilket motsvarar endast 1,6-1,8 med kursen

öre/kwh

5,10 VEB = 1 SEK.

De olika elbolagens tariffer har endast kunnat analyseras översiktligt eftersom inte alla förutsättningar varit kända. Detta tillsammans med en instabil situation med en hög inflation gör att direkta jämförelser med elpriset i andra länder måste ske med viss försiktighet.

Bilden kompliceras ytterligare av att en s k preferentiell kurs tillämpas viss näringslivsverksamhet. Den preferentiella kursen är 1 SEK = 2,33 VEB.

Ett av e1bo1agen, C A Eiectricidad de Caracas, fick 1987 igenom en höjning av eipriset med 74 %, vi1ket var nödvändigt för över1evnad. Det heistatliga CADAFE sku11e behöva höja priset med 100 % men får inte igenom detta med finansministeriet.

Nya eiprishöjningar förväntas 1989 och man räknar med en 40 % höjning av priset. Från 1975-1987 har priset höjts vartannat år med 30 %, men detta räcker inte uppger de o1ika eiboiagen.

Även om man förväntar sig betydande e1prishöjningar torde den venezoianska industrin även i framtiden kunna räkna ned iåga e1priser reiativt de fiesta av sina konkurrenter i andra Iänder.

LITTERATURLISTA

Aiuminium 63, Jahrgang 1987, 7/8 Den e1tunga industrins Iångsiktiga utveckiing, IUI 1983 Den energitekniska industrin, Statens energiverk 1985:3 Eiectricity in IEA countries, OECD/IEA 1985 Energy poiicies and programmes of IEA countries, 1986 review, OECD/IEA 1987 Energy po1icies and programmes of IEA countries, 1985 review, OECD/IEA 1986 Energy prices and taxes, 1986 No 4, OECD/IEA 1987 Energy statistics 1970-85, V01 I och II, OECD/IEA 1987 Indicators of industrial activity, 1986-IV, OECD 1986 Industrins eipriskänsiighet, ÅF-Energikonsuit 1986 Industrins energianvändning, STU-information 606-1987 Kemiindustrin och eienergifrågan, Kemikontoret 1986 Kiarar vi sysseisättning och exportintäkter

om eipriserna Fördubb1as?, IVA-rapport 329 Mining in Sweden, Sven-Gunnar 1987

Bergdahi, Nordisk energiöversikt, Industriförbundets 1985

föriag Nordisk energiöversikt, Industriförbundets 1987

föriag Nuc1ear and fossii generation, 1986 in brief, EdF 1987 Svensk ståistatistik 1986, Jernkontoret Sveriges export av ståi 1986, Jernkontoret 1987 Puip & Paper Internationai, Annua1 review, Ju1y 1987 The twenty-first century energy vision, MITI Japan, 1987 Investigation of E1ectricity Usage in Japan, Office of the Science & Technoiogy Counseiior Swedish

Embassy, Tokyo, Japan, 1987

7h

AF-ENERGIKONSULT

1 Uppdvagsgnvarer Chem Dalum/ Dale Utgåva x Issue Order au regnr zocue: No Reg No Elanvändningsdelegationen 87-09-28 700642 Ålllagglung/ [Ham Seknon/ Depl Hanalaggave/ Prepareu by Yelelounv .Telephone No 4609 P Göransson 08-571000 Alende/ Subjecl Elanvändning inom Livsmedelsindustrin

Innehållsförteckning

0. Sammanfattning

Livsmedelsindustrin - allmänna data

Elanvändningen - metod vid bedömning av prognos och sparpotential 2.1 Orsaker till ökad elanvändning 2.2 Elanvändningens beroende av strukturella förändringar 2.3 (Teknisk sparpotential) 2.4 Elanvändningens struktur

Beskrivning av enhetsprocesser Beskrivning av processer 3.2 Elförbrukning i enhetsprocesser 3.3 Teknisk sparpotential uppdelat på enhetsprocesser

Elanvändning i delbranscher Mejeri Olje- och Fettindustri slakt- och charkuteriindustri Konservindustri Bageriindustri Kvarnindustri

Eng Sv

4-051

154 2

0. Sammanfattning

Livsmedeisindustrin förbrukar ca 2 Twh elenergi (1985) viiket utgör ca 5 % av heia industrins (SMI 2+3) elanvändning.

En uppskattad av elenergianvändningen för 1ivs-

fördelning

medeisindustrin framgar av tabe11 0.1. Här redovisas också uppskattade ekonomiska sparpotentiaier. Som framgår förbrukas en stor dei av elenergin i kompressorer för drift

av ky1- och frysaniäggningar.

förde1ningen me11an har

Denouppskattade giika enhetsprocesser

erha11its fran fran genomgang av utförda

Iitteraturstudier,

energikarteringar samt fran direktkontakt med företag.

De uppskattningar som är gjorda avseende energi- och effektbesparingspotentialer kan utföras med känd och är eko-

teknik

nomiskt motiverade idag e11er vid endast sma eiprisökningar.

Som framgår av tabe11en är uppskattningen ca 25 % energireduktion samt 20 % effektreduktion. Den stora

energireduktiongn

härförs ti11 stor dei ti11 eienergi som förbrukas under iag- 1asttid varför det inte är säkert att heia potentiaien är ekonomisk att utnyttja.

Sammanstäiining av uppskattad eianvändning samt sparpotentiai i o1ika enhetsprocesser inom 1ivsmede1sindustrin.

Eienergi- Ekonomisk Enhetsprocesser förbrukn sparpot.ntia1

GWh Gwh %effekt

F

Effektstyrning Totalt 2 030 478 20

Eianvändningen inom Livsmedeisindustrin

1. Livsmedeisindustrin - a11männa data

Livsmedeisindustrin (SMI 31) består av deibranscher med stora ski11nader avseende storiek, struktur

och tiiiverknings- 0 processer. Styrande för utveckiingen är huvudsakiigen husha1iens ink0mstutveck1ing, den a11männa

befoikningstiilväxten, prisutveckiingen, subventioner etc.

Föräd1ingsvärdet för Livsmedeisindustrin uppgick 1984 till 21.000 Mkr vi1ket utgör ca 9,5 % av motsvarande för heia industrin.

Livsmedeisindustrin har i det fö1jande uppdeiats i deibranscherna.

Tabe11 1

SNI-kod Deibransch 3111, 3113, 3114 Siakt, charkuteri- och konservindustri 3112, 3115 Mejeri samt oije- och fettfabriker 3118 Sockerindustri 3116, 3117 Bageri- och kvarnindustri 3119, 312, 313, 314 Dryckesvaru- och övrig iivsmedeisindustri

I tidigare producerad PM 87-09-21 finns redovisat uppgifter om

eikonsumtionsutveckiing för de1branscherna.

1970 fram ti11 1985 har eianvändningen ökat med ca 100 %

Från

fran ca 1015 Gwh ti11 ca 2030 Gwh samtidigt

som produktionsindex ökat med ca 12 %.

I det fö1jande anaiyseras orsakerna ti11 den ökade e1användningen, dess struktur samt förutsättningarna för

förändringar (sparande).

Tabe11 2 redovisar en sammanstäilning för de

av nyckeidata oiika deibranscherna.

Som framgår av tabe11 2 utgör siakt-, chark-

och mejeriindustrin tiiisammans med bagerier de största eikonsumenterna med drygt 50 % av konsumtionen. Dessa deibranscher

representerar ocksa det största sak- och förädiingsvärdet med ti11sammans 54 resp 49 %.

Livsmedeisindustrin utgörs ti11 stora deiar av medeistora ti11 sma arbetsstäiien. Genomsnittet avseende anta1et anstä11da

per arbetsstä11e är ca 80 personer. Oije- och fettindustrier ti11sammans med sockerindustrier utgörs av markant större arbetsstä11en med i genomsnitt 283 resp 250 anstä11da.

TabeH 2 (KäHa, SCB-statistik)

L E c

E

*i g g 3 E U 3 s. o Delbranscher E 3 ä f i m å å E ° 1 i :8

g \

, :O l å, Eg tj E . cu . “- ° (U LL C E ° I 2- ° .._ - w I L M w f» 8 -.- s. o ,__ u cv * ou - ö r E 2 *ä a, .L i S 5 g å” 1 2 -› , då i f g g E S I M o a; x m 5 C LL u) 1 å

F : m :. S SP. 3 g i 2 z s im s s, s, z a a: z s i s,

1. Elförbrukning

1.1 Tota1t 1985 360 141 28 409 134 114 82 278 151 309 2029

1.2 Ej prod relaterat 25 50 8 50 5 178

1.3 Proc.förändr 1970-85 106 15? 67 39 124 100

2. Anta1 anstäHda 1000-ta1 17.2 6.3 2.5 10.1 1.7 2.0 0.73 12.0 4.4 9.6 67.9

3. Anta1 arbetsstäHen 164 40 57 111 6 8 19 27.4 36 118 833

4. Anta1 anstäHda per 105 157 44 91 283 250 38 44 122 81 82

arbetsstäHe

157 5

2. Elanvändning - metod vid bedömning av prognos och

sparpotential

2.1 Orsaker till ökad elanvändning

För att kunna prognostisera elanvändningen inom en delbransch krävs kännedom om de olika faktorer som påverkar elförbrukningen samt hur elanvändningsstrukturen ser ut specifikt för delbranschen.

Den kontinuerliga ökningen avseende elkonsumtion som erhållits under 70- och 80-talet kan till stor del hänföras till en ökad automatisering av varuförädlingen. En annan bidragande orsak är den energieffektivisering som skett i ambitionen att reducera användningen av olja.

De flesta typer av värmeåtervinningsprocesser kräver större elutnyttjande. Det är alltså viktigt att bedöma hur långt utvecklingen kommit idag avseende dessa faktorer som styr mot ökad elanvändning.

Nedan redovisas en mer detaljerad beskrivning av orsaker till en ökad elanvändning i livsmedelsindustrin.

*

Introduktion av ny processteknik som ofta förbrukar mer el

* Ökad

mekanisering *

Ökad datorisering

*

Skärpta arbetsmiljökrav vilket kräver mer luftdistribution

* Ökad med ökade

energiåtervinning tryckfall som följd

* från

Värmeåtervinning kylmaskiner med ökad kondenseringstemperatur

*

Konvertering från oljeeldning till värmning via el

(värmepumpar, elpannor)

Bild 2.1 visar förändringen i elanvändning från 1970-talet mht ny teknik.

redovisar hur elanvändning skulle se ut vid

Bilden också

bibehallande av 1970-ars teknik, branschstruktur och produktionsinriktning.

2.2 redovisar motsvarande förändring för olja varur fram-

Bild

gar att den kraftiga ökningen av elanvändning på 80-talet kan hänföras till oljeersättande teknik.

2000 g 8 KJz ;I cZ .1› Z f, 1600 w

800 -

.. amy teknik.

konvertering

från olja

PROGNOSKONSULT

1 n 1 1 J 1 u 1 | l 1 1 1 .

1970 1975 1980 1988

Figur 3.6 Livsmedelsndryckesvaru-achtobakslndustrl(S11131) Förändring1 elanvändningunderperioden1970-BA 1. faktisk användning(--- konjunklurutjämadl 2. Elanvandningv|d 1970lrs teknik. hranschstrukturochproduktlonsinriklning

B11 d 2.1

g 7000 S_ PROGNOEKONIULT U E . z GZ .G› få gg 6000 Z. .lO

uny teknlk.

efrcktivisering,

$ . . | 1 l | 1 . u l 1 | 1 1 “n

:gnnrtcrmg

1970 1975 1980 1985

Förändrhg1 uljeanvändninunderperioden1970-84

l. faktisk oljeanvandning--- konjunkturutjamnadl

Z. Oljeanvändningvid 1970års teknik. bransthstrukturochproduktionsinriktntng

B1Id 2.2

2.2 Eianvändningens beroende av strukturelia förändringar

Andra viktiga faktorer som påverkar den totaia eianvändningen är de struktureiia förändringar som sker i resp bransch som t ex:

* förändringar i producerad volym

* förändring av produktionsstäliens storiek (koncentration tili större enheter)

* förändring av antaiet förädliingsprocesser (produktsortiments förändringar)

* nya typer av tiiiverkningsprocesser.

Förutom att eianvändningen ca 90 % är beroende av föräd-

till

Tingsvärdet (voiymen) kan ocksa konstateras att koncentration ti11 större enheter och speciaiisering mot färre produkter ger minskad eikonsumtion.

Ovanstående måste därför beaktas när prognos görs för resp deibransch eianvändning.

2.3 Teknisk sparpotentiai

Av stor betydeise även den tekniska är naturiigtvis potentia- Ten för eisubstituering.

Denna behand1as separat för varje eikonsumerande enhetsprocess för resp deibransch. Den tekniska kan deias in i potentiaien undergrupper en1igt:

1 Introducerad idag Tönsamt att utnyttja

2 Introducerad idag icke Tönsamt att utnyttja

3 Teknik under utveckiing som är lönsam idag

4 Teknik under som inte är Tönsamt att utveckiing utnyttja idag.

Punkt nr 1 innehåiier som kan införas åtgärder på befintiiga processer e11er som ger sa stora att besparingar förändringar av processen kan bekostas med energibesparingar.

Punkt nr 2 omfattar utveckiad teknik i samband som utnyttjas med behov av utbyte av processer eiier i samband med nyprojekteringar.

Punkt 3 och 4 omfattar tekniker som inte är introducerade men som bedöms Tönsamma för en framtida introduktion.

2.4 Eianvändningens struktur

Eianvändningens värde e11er kostnad påverkar naturligtvis p0tentia1en för förändringar av eianvändningen. Eftersom

kost-

nader för energin tili stor dei beror och kommer bero pa

att

när den förbrukas och vid vi1ken effekt den uttas maste även e1användningspr0fi1en bestämmas när potentiaier för sparande bedöms.

För respektive de1bransch studeras e1användningsprofi1en avseende:

*

utetemperaturberoende e1konsumtion

*

ka1enderberoende e1konsumti0n

*

dygnsberoende eikonsumtion

*

effektutnyttjande *)

* ande1 reaktiv effekt

*)

Det är inom ramen för detta arbete svårt att erhåiia ti11räck- 1igt underbyggt materiai för kvaiificerade av

uppskattningar

e1användningsstrukturer och därmed effekterna av atgärder.

Som exempel är eienergi ti11 k 1maskiner oftast omvänt utetemperaturberoende och kan i manga fa11 förbrukas nattetid via isackumuiering.

Sockerindustrin är endast i drift under - dec men då

sept kontinuerligt.

Ett annat exempei på säsongsvarierad produktion är infrysning och konservering av grönsaker som sker under -

ju1i sept.

*) Jmfr separat materia] inom de1egationens arbete.

3. Beskrivning av enhetsprocesser Den eiförbrukaren inom SNI 31 är motorer som

största framgår

av nedanstaende tabe11 Tabeii 3.1 Kä11a Effektiv e1användning STEV 1985:8 Procentue11 uppdeining av e1förbrukning inom Livsmedeisindustrin (SNI 31)

ky1maskiner och andra processer som maining, omrörning m m.

Totait har inom branschen ökat för-

eianvändningen per enhet

ädiingsvärde fran 0,08 ti11 0,14 kwh/SEK under aren 1970-84 dvs en 75-procentig ökning.

Eianvändningen kan också de1as upp i produktions- och icke produktionsrelaterad eikonsumtion.

I icke produkti0nsre1 eianvändning ingår:

-

eipannor

komfort ky1a l

värmepumpar

Enhetsprocesser som förbrukar e1 kan de1as in i:

1 Icke branschspecifika processer

2 Branschspecifika processer

I grupp nr 1 ingår:

be1ysning

pumpar

f1äktar

ky1- och fryssystem

*X-*X-äi- tryckiuft

som är e1inten-

De1bransch§pecifika enhgtsoperationer/processer

siva framgar av nedanstaende tabe11.

Tabe11 3

S* ä”

._ .,

cn å: å

.s t m

g

*å* ä å c» .E

0- L m c C t:

s_ +9 c o -r- UI .x U5

§2 å E ä E. .E ä .E

å *é f E *E .E 8 .E B ra n sc h g ;g ,§2 g å g i? Q S1akt, chark x x x x x x Frukt- och grönsaker x x x x Fisk- och fiskkons x x x x Mejeri x x x x x 01ja och fett x x Socker Kvarn X Bageri x x X Dryckesvaru x x Övrig industri x x

3.2 Elförbrukning i enhetsprocesser

Tabell 4 utgör en uppskattning av elanvändningen fördelad

på

olika enhetsprocesser för hela gruppen SNI 31. Uppdelningen är i vissa fall uppskattad från ett mindre urval företag men visar storleksfördelningen mellan de olika elförbrukande processerna.

Tabell 4

Total elanvändning SNI 31 2029 Gwh

Belysning 165 Gwh Kyl- och frys 500 Gwh Fläktar 200 Gwh Pumpar 200 Gwh Process 800 Gwh Lokalvärme, kyla 165 Gwh

3.3 Besparingspotentialer i enhetsprocesser

Kylning och frysning

Kylning och frysning utgör branschens mest elintensiva enhetsprocess med en total förbrukning av ca 500 Gwh.

- Intrimning av kompressorer och reglerutrustning, vilket ger lägre, mer ekonomisk kompressordrift och högre drifttemperaturer.

- Effektstyrning av kompressormotorer.

Ovanstående kan på kort sikt ge cirka 5-10 % lägre energiförbrukning samt cirka 10 % lägre effektutnyttjning.

Besparingspotential finns i övrigt genom:

- av höjning vid isvattenproduk-

förångningstemperatur

tion, dvs större pafrysningsytor.

- av höjning förångningstemperatur vid kylning i kyloch fryslager, dvs värmeöverföringsytor och

större

större luftmängder i förangare.

koncentrering av kylproduktion till större enheter med högre verkningsgrad (köldfaktor).

Ovanstående kan klaras med känd och beprövad teknik men är kostsamt att genomföra, vilket innebär att det i genomförs samband med ny-, om- och Åtgärderna kan ge ener-

tillbyggnad.

gi- och effektbesparingar pa cirka 10-15 %.

gndra exempel på effektivt energiutnyttjande i kylprocesser är atervinning av kondensorvärme vilket ökar elenergikonsumtionen.

Beiysning

Reiativt stor dei av eianvändningen åtgår tiii beiysning. Nedan redovisas metoder att reducera eianvändningen för beiysning;

Utbyte tiii eieffektivare iampor och iysrör. Lågenergiiysrör förbrukar ca 10 % mindre ei än normaiiysrör. Lysrörsiampor innebär en 80-procentig reduktion av eiförbrukningen jämfört med giödiampor.

Bättre pianering av beiysningen innebärande reduktion av aiimän beiysning samt kompensering med arbetspiatsbeiysning.

Rengöring av armaturer för ökat ijusutbyte.

Utbyte av dåiiga armaturer (skadade refiektorer etc).

Tidstyrning av beiysning

Dessa exempei omfattar åtgärder som kan motiveras ekonomiskt även med dagen eienergipris.

Sannoiikt har typ av åtgärder ännu haft reiativt iiten

denna

genomsiagskraft pa iivsmedeisindustrin.

Den tekniska sparpotentiaien är hög, sannoiikt i storieksordningen 30 % med hänsyn tagen tiii ca 10 % reduktion genom drifttidsstyrning.

På sikt kan eienergibehovet reduceras ned tiii storieksordningen 50 %.

Fiäktar, pumpar

Stor dei av eienergin åtgår tiii ventiiation viiket ökar med ökande komfortkrav (arbetsmiijö). Stor dei av energin förbrukas i onödiga strypningar i system. Genom att anpassa fiäktars drivningshastighet tiii behov minskas totait arbete samt ökas motorverkningsgraden. På detta sätt kan sannoiikt upp tiii 20 % av eieffekt och eienergiförbrukningen reduceras.

Drifttidsstyrning av är tiii stor dei

ventiiation

varför endast sma besparingar ytteriigare

genomförd,

kan erhaiias.

Besparing avseende pumparbete kan erhåiias genom anpassning av pumpar tiii fiödes- och tryckuppsättningsbehov i samband med injustering av system. Potentiaien är sannoiikt reiativt stor. Ovanstående kräver utbyte av pumpar eiier kompiettering med varvtaisstyrning. Kostnaden för varvtaisstyrutrustning sjunker, viiket innebär att denna teknik biir iönsam även för mindre pumpmotorer. Den ekonomisk potentiaien är av storieksordningen 5-10 % effekt- och energireducering.

Tryck1uft

Tryckiuft är en dyr energibärare vi1ket inenbär att man i första hand bör försöka att utnyttja andra driftsätt för maskiner.

Det finns fiera metoder att reducera för

e1användningen tryckluftproduktion, t ex:

*

behovstyrning av arbetstryck

*

avstängning av ej utnyttjade de1ar

minimering av tomgångskörning av kompressorer genom storieksanpassning e11er avstängning nattetid och heiger

*

automatisk start och stopp av kompressorer

*

f1erstegskompression med me11anky1ning

*

tätning av tryckiuftsystem.

Den tekniska sparpotentiaien är svår att uppskatta utan en djupare studie av standarden avseende tryckiuftsystemen. Sannoiikt är besparingspotentiaien reiativt stor, ca 15-20 %.

Konvertering ti11 naturgas

Totait möjiig eiersättning via konvertering ti11 har

naturgas bedömts ti11 ca 200 Gwh eiier 10 %, varav ca hä1ften e11er 100 Gwh bedöms möj1ig att konvertera fram ti11 1995 tiil områden som är naturgaspianerade.

Konverteringsmöj1igheterna gä11er främst uppvärmning av 1oka1er (110 Gwh).

Processer som kan konverteras ti11 gas är främst

*

iokaiuppvärmning * av

produktion processånga för t ex indunstning

*

uppvärmning av ugnar

166 14

Konvertering ti11 inhemska bränsien

Eiersättning och eigenerering kan också ske med inhemska bräns1en, t ex skogsfiis, torv och energiskogsfiis. Tota1t finns stora potentiaier för utnyttjande av biobränsle. Svenska Bioföreningen har uppskattat potentiaien för framtagning av upp tiil 80 Twh år 2010 ti11 en kostnad av ca 100 kr/Mwh.

Lantbrukskooperationen arbetar för en introduktion av energiskog på åkermark för att minska spannmålsöverskottet. Lämpiiga odiingsmarker sammanfaiier ti11 stor dei med pianerad sträckning av stamgasnätet.

Inom kan biobränsien främst ersätta e1 i

1ivsmede1§industrin

produktion av anga för processser och värmning av hetvatten för 1oka1värme.

Tota1a konverteringspotentialen är reiativt svår att

uppskatta men bör vara i storieksordningen 100-200 Gwh.

Effektivisering av eikraftutrustning

Exempei på åtgärder i eikraftsystemet som kan effektivisera eianvändningen är:

*

Faskompensering för reduktion av förbrukning av reaktiv effekt.

* av transformatorer

Utbyte till högre kvaiitê med för-

iägre

iuster. Besparingspotentia1en är ca 1 % och erhå11s

pa sikt

genom en successiv förnyelse av transformatorer.

*

Utbyte av befint1iga eimotorer ti11 motorer med högre verk-

ningsgrad. Besparingspotentiaien är ca 3-4 % av eiförbrukningen för heia branschen. är ej ekonomiskt motiverat

Det

att byta e1mot0r för att erha11a denna besparing. Besparingen erhå11s genom successiv förnyeise av e1motorer.

* Instaiiation av effektstyrning för

styrning av startför1opp

samt reducering av totait effektuttag. Ekonomiskt möjiig

effektreducering via effektstyrning uppskattas tili 10 %.

MEJERI SAMT OLJE- OCH FETTINDUSTRI

Mejeri

Mejeriindustrin omfattar cirka 111 produktionsstäiien med tota1t 10 000 anstä11da.

Förädiingsvärdet, ink1usive 1ivsmede1ssubventioner, är 3,1 miijarder kronor, vilket utgör cirka 15 % av he1a branschen.

E1användningen är drygt 400 Gwh, viiket utgör cirka 20 %

avg

den t0ta1a förbrukningen i SNI 31. Mejeribranschen är a11tsa mer eiintensiv än genomsnittet i branschen.

Mejeriindustrin representerar ett anta1 o1ika typer av mejerier, där huvudtyperna är:

konsumtionsmjöiksmejerier

ysterier

mjö1kpu1verfabriker

matfettfabriker

Eianvändningen ski1jer sig åt i de o1ika mejerityperna på grund av he1t ski1da typer av processer.

Ailmänt om eiutnyttjande i mejeriindustrin

Eianvändningen inom mejerinäringen har ökat med cirka 150 % sedan början av 1970-ta1et iiksom för heia branschen. Orsaken är främst avseende

den ökade automatiseringen förpackning ti11sammans med att ny energisnål teknik vi1ket

införts, ökat e1konsumtionen.

Exempe1 på denna typ av teknik är indunstning via MVR-indunstare, vi1ket markant ökat eiförbrukningen av

samt utnyttjande värmepumpar och eipannor för process- och 1oka1värme.

Eianvändningen sanno1ikt ej att öka på grund av ovan-

kommer

staende faktorer, da automatiseringen

av ti11verkningspr0cess och förpackning är vä1 utbyggd samtidigt som de fiesta indunstare, där konvertering ti11 MVR är Iönsamt, är ombyggda. I övrigt kommer snarare en konvertering från ei via att

eipannor ske, vi1ket ger reducerad eianvändning för och hetvatten-

ång-

produktion.

Tendensen inom mejeribranschen är att mindre mejerier

iäggs ned och produktionen koncentreras och större meje-

ti11_färre

rier. Detta ger e1behov, da introduktion

ettominskat av ny

eieffektiv teknik paskyndas. Ti11 viss de1 motverkas eireduktionen av ökad datorisering och Iängre interna

mediatransporter.

168 16

Eiförbrukande processer

Eienergi används inom mejeriindustrin eniigt följande:

Icke produktionsreiaterad eikonsumtion;

e1pa°r för Iokaivärme 10 % -

varmepumpar

_*_ -

komfortkyia

Den produktionsreiaterade eikonsumtionen förde1as uppskattningsvis eniigt följande:

+ pumpar -

tryckiuft 5 % - :j_

förpackning -

separering 5 % - :§-

homogenisering

- 10 %

processanga -

beiysning 15 %

Be1astningsprofi1er

E1konsumtionen är starkt reiaterad ti11 produktionsprofiier,

trots att en stor dei av eikonsumtionen förbrukas i drift av

kyikompressorer.

Kyibehovet är i reiativt beroende av utetem-

iitenoomfattning

peratur, dvs värmeföriuster fran och frysiager. Process-

kyl-

kyining sker i regei dygnet runt, da isackumu1ering är utbyggt

ti11 stor dei.

E1förbrukningen är störst under augusti-december av

på grund

stora invägningsmängder. Under denna period sker ocksa den

huvudsak1iga produktionen av torkade produkter.

E1 endast under vår-sommar-höst

för ångproduktion förbrukas

och da företrädesvis 1ag1asttid.

Besparingspotentia1er

Ekonomisk potentia1

Effekt Energi

- -

ky1ning frysning 5 % 15 Gwh

- f1äktar - 1 % 4 Gwh

pumpar - tryck1uft

- - 40 Gwh

processånga

- 3 % 12 Gwh

be1ysning

- 10 % -

effektstyrning

- för -

e1pann0r, värmepumpar 20 Gwh

iokaivärme

- - -

övrig process

Tota1t 20 % 90 GWh

Somoframgår utgörs 2/3 av besparingspotentia1en av ersättning av angproduktion och 1oka1värme via e1.

01je- och fettindustrin

01je- och fettindustrin omfattar sex fabriker där

Karishamns

industrier är det enda arbetsstä11et som representerar bade o1je- och fettindustri. Den utgör ca 70 % av de1branschen. Tota1t anta1 anstä11da är ca 1 700. Föräd1ingsvärdet är ca 861 Mkr, vi1ket utgör 4 % av Livsmede1sbranschen.

E1användningen inom o1je- och fettindustning var 1985 134 Gwh e11er ca 7 % av tota1a e1användningen inom 1ivsmede1sindustrin.

Elförbrukande processer

E1energi används inom o1je- och fettindustrin en1igt fö1jande:

Icke pr0duktionsre1aterad e1konsumtion

-

e1pannor

10 % -

värmepumpar

e1ektro1ysrör - 15 %

processånga

-

be1ysning 8 % -

övrigt 10 %

Be1astningsprofi1er

är reiativt högt på grund av kontinuer1ig

Eieffektutgyttjandet

process. Manadsmgdeienergiuttaget varierar re1ativt 1ite men

under var och höst och ca 10 % 1ägre under vinteräç högst manaderna nov-mars och ytter1igare 10 % 1ägre under maj-aug.

Ekonomisk besparingspotentia1

Effekt Energi - 1 %

ky1ning, f1äktar, pumpar 1,5 Gwh - tryck1uft, Måsmaskiner 2 z 2,5 sun - - -

e1ektr01ysrör - -

processånga 20 Gwh

-

be1ysning 1 % 1 own - 5 % -

effektstyrning

Tota1 uppskattning 8 % 25 Gwh

S1akt- och charkuteriindustrin Anta1et arbetsstä11en inom s1akt- och charkindustrin är ca 160 med totalt ca 17.000 anstä11da. De1branscher är den största inom 1ivsmede1sindustrin avseende anta1 anstä11da. Föräd1ingsvärdet är ca 4.300 Mkr vi1ket

utg§r

ca 25 % av he1a branschen. E1användningen är ca 360 Gwh per ar motsvarande 17 1 av he1a 1ivsmede1sindustrins e1användning.

Elförbrukande processer E1energi används inom o1je- och fettindustrier en1igt fö1jande: Icke produktionsre1aterad e1konsumti0n -

e1pannor - 5 %

värmepumpar - -

komf0rtky1a

Produkti0nsre1aterad e1användning -

pumpar - tryck1uft 2 %

- stekbord

värmning 10 %

ugnar

fritörer

rökskap

kmwymr - 10 %

be1ysning - 13 %

övrig process

1 72

Beiastningsprofiier Processdrifttider för siakterier är ca 3000 h per år. Ekonomisk besparingsp0tentia1

Effekt Energi - 4 % 14 Gwh

kylning - f1äktar 2 % 8 Gwh

- - tryck1uft - 1 % 4 Gwh

processånga

- 5 % 18 Gwh

värmning - beiysning 4 % 14 Gwh - -

övrig process

10 % - - effektstyrning - 1oka1värme - 10 Gwh

Totai uppskattning 26 % 68 Gwh

Konservindustrin Konservindustrin innefattar de1branscherna Frukt- och grönsakskonservindustrin samt Fisk- och fiskkonservindustrin. Totait omfattas dessa av ca 100 arbetsstäiien och ca 8800 anstä11da. Det totaia föräd1ingsvärdet 2.400 Mkr utgör ca 11 % av heia Livsmedeisindustrin. Konservindustrin innefattar en stor dei mindre företag samt ett färre anta större industrier. Elenergi inom konservindustrin utnyttjas främst för kyining, be1ysning, fiäktar, pumpar. Eianvändning i processer förutom frysning är främst att hänföra ti11 transport av produkter.

. E1förbrukande processer E1energi används inom konservindustrin en1igt fö1jande: Icke produktionsreiaterad eikonsumtion -

eipannor - 5 %

värmepumpar - komfortky1a

Produktionsreiaterad e1användning - 60 %

infrysning, frysning - f1äktar 10 % - 5 %

pumpar

Beiastningsprofiier

Energianvändningen är starkt koncentrerad ti11 skördeperioderna. förbrukas ca 50-70 % av e1energin

Uppskattningsvis

under ju1i-september da infrysning sker och driften är kontinuer1ig.

Besparingspotentiaier Ekonomisk besparingspotentia1

Effekt Energi - 3 % 5 Gwh

frysning - fiäktar 2 %

3,5 Gwh - 1 Gwh

pumpar 0,5 % -

tryckiuft 1,0 % 1,5 Gwh - 3 % 5 Gwh

be1ysning - 3 %

effektstyrning - etc 5 Gwh

e1pannor

T0ta1t 12,5 z 21 GWh

Bageriindustrin

Anta1et arbetsstä11en inom bageriindustrin är 274 med totalt ca 12 000 anstä11da. Förädiingsvärdet är 5.500 Mkr vilket är drygt 25 % av föräd1ingsvärdet för he1a Livsmede1sindustrin.

E1användningen utgör ca 13 % av branschens totaia

förbrukning

viiket innebär att bageriindustrin har en jämförelsevis 1ag eianvändning specifikt.

Eianvändningen kan hänföras ti11 främst värmning i ugnar där t ex knäckebrödsindustrin utes1utandg använder ugnar och jäsbanor med uppvärmning. Aven mindre bagerier har

e1ektrisk

en stor ande1 sma elektriska

bakugnar. I övrigt används el för motorer i omrörare, förpackning och produkttransport.

. Elförbrukande processer

E1energi används inom bageriindustrin eniigt fö1jande:

Icke produktionsreiaterad e1konsumtion -

e1pannor -

värmepumpar

15 % - direktverkande e1

-

komfortky1a

Produktionsre1aterad e1användning -

ky1ning, frysning 25 % - f1äktar

8% - j.

pumpar -

värmning ugnar, jäsbanor 35 % -

be1ysning 8 %

övrigt 9 %

Besparingspotentiaier Ekonomisk potentiai

Effekt Energi -

värmning ugnar

övrigt

- 10 % -

effektstyrning - -

eipannor 15-20 Gwh

Totait 16 % 32 own

Konvertering av ugnar är tekniskt möj1igt. Utomiands värms t ex ugnar för knäckebrödsbakning via gas som är ett ur regiersynpunkt fördeiaktigt bränsie.

Den tekniska potentiaien är a11tså större än vad som ovan redovisas men det är inte ekonomiskt att utföra

konvertering om det inte sker i samband med utbyte.

Avseende effektbesparing vid konvertering ti11 andra energis1ag för 1oka1värme krävs en mer detaijerad bedömning av typer av eivärme samt driftsätt (spets, avkoppiingsbar e1 etc).

176 24

Kvarnindustrin

Kvarnindustrin representerar en re1ativt iiten dei av eianvändningen med ca 4 % av förbrukningen. Industrin omfattar 19 arbetsstä11en med ca 700 anstä11da. Förädlingsvärdet är ca 1.600 Mkr.

Eienergin inom utnyttjas främst i samband med

kvarnigdustrin

transporter av spannmal, torkning och ma1ning. I samband med denna utredning har denna deibransch inte behandiats i samma detaijeringsgrad som övriga branscher.

Uppskattningar har gjorts av branschen att ca 10 % en

utgör

ekonomisk besparingspotential som ti11 stor dei kan erha11as genom mer effektivt utnyttjande av aniäggningar.

Under Iågsäsong kan eienergiförbrukningen reduceras genom koncentration av verksamhet ti11 ett färre anta1 industrier.

Produktionen är koncentrerad ti11 sommar-höst.

Sockerindustrin

Den svenska sockerindustrin är samlad i ett bolag, Svenska

AB och tillverkningen sker vid sex strösocker-

Sockerfabriks

bruk, ett rasockerbruk samt ett för föräd-

sockerraffinaderi

ling av egentillverkat och importerat rasocker.

Totalt är ca 2 000 personer sysselsatta

inom sockerindustrin, som representerar ca 3,5 % av livsmedelsbranschens förädlingsvärde.

Den totala elanvändningen uppgick 1985 till ca 115 Gwh varav ca 80 Gwh producerades i egna mottrycksturbiner.

Elförbrukande processer

Elenergi inom sockerindustrin används främst enligt följande:

Icke produktionsrelaterad elanvändning

-

elpannor -

elaerotemprar, radiatorer 8 %

-

värmepump

Produktionsrelaterad elanvändning

-

pumpar, fläktar 65 Z

-

övrig process 22 % -

belysning 5 %

Som framgår av ovanstående utgör största delen av elanvändningen drift av pumpar och fläktar för

transport av produkt.

Övrig process är huvudsakligen pressning av betmassa och pelletspressning.

Belastningsprofiler

Elanvändningen är koncentrerad till den s k kampanjtiden oktober till och med december. Under denna tid sker

produktion kontinuerligt.

178 26

Ekonomisk besparingspotentia1

Effekt Energi - f1äktar 3 % 4 Gwh

pumpar, - - -

process -

effektstyrning

Tota1 uppskattning 9,5 % 15 Gwh

Varvta1sstyrning av e1m0t0rer har introducerats i re1ativt stor omfattning. Nya metoder för kompaktering för ersättande av den re1ativt e1krävande pe11eteringsprocessen kan ge ytter- 1igare reduktion av e1användningen.

Möj1igheter att ersätta e1energi med naturgas inom

ti11verknings1ndustrin exk1usive e1intensiv industri.

1987-10-13 7351 4/sap

180 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 SAMMANFATTNING 2 INLEDNING, BAKGRUND 2.1 Iniedning 2.2 Bakgrund 3 ELFÖRBRUKNING, ELANVÃNDNING 1985 INOM OLIKA INDUSTRI-

SEKTDRER 3.1 Livsmedeisindustri 3.2 Textiiindustri 3.3 Trävaruindustri, exklusive sågverk, hyvierier och

skivindustri 3.4 Pappersvaruindustri och grafisk industri 3.5 Kemisk industri, exkiusive kemisk basindustri 3.6 Jord- och stenvaruindustri 3.7 Gjuterier 3.8 Verkstadsindustri 3.9 Annan tiiiverkningsindustri 3.10 Sammanstäiining 4 MÖJLIGHETER TILL ELERSÃTTNING MED NATURGAS 1 ETT

KORTARE (1995) OCH I ETT LANGRE PERSPEKTIV (2010) 4.1 Fram ti11 år 1995 4.2 Fram ti11 år 2010

5 KOSTNADER FÖR ELERSÄTTNING MED NATURGAS 5.1 Fram tiii år 1995 5.2 Fram ti11 år 2010

1 SAMMANFATTNING

På uppdrag av Mi1jö- och energidepartementets Eianvändningsdeiegation har ÅF-Energikonsu1t studerat möjiigheterna att ersätta e1energi med naturgas inom industrisektorn exkiusive e1intensiv industri.

Uppbyggnad av naturgasnätet pågår för efter Väst-

närvarande

kusten upp mot Göteborg. P1aner finns att norrut mot

ga vidare Vänersborg och nordost mot Stockholmsomradet. I ett utbyggt skede kommer bii ti11gäng1ig i stora de1ar av

naturgasenoatt

1andet med undantag av nagra län.

Eiförbrukningen inom den studerade industrisektorn uppgick 1985 tili cirka 13,4 uppskattningsvis cirka 10 Twh

Twh,°varav

inom naturgaspianerat omrade.

Fram ti11 1995 är det att ersätta cirka ei/år

nöj1igt 0,6_TNh

med naturgas, varav för uppvärmningsändamai och 0,4

0,2°Twh/ar

Twh/ar för processändamai ti11 en uppskattad investeringskostnad av me11an 125 och 175 Mkr.

tiil 2010 är det att ersätta 0,6

Fram° möjiigt ytter1iggre

Twh/ar, varav cirka Twh/ar för uppvänmningsändamai, 0,4

0,g

Twh/ar för processändamai, ti11 en uppskattad kostnad°av me1- 1an 125 och 175 Mkr. Kostnaderna är angivna i 1987 ars pen-

ningvärde.

182 3

2 INLEDNING, BAKGRUND

2.1 Iniedning

På uppdrag av Miijö- och energidepartementets Eianvändningsdeiegation har ÅF-Energikonsult studerat möjligheterna ti11 eiersättning med naturgas ur teknisk och ekonomisk synvinkel inom industrisektorn exkiusive eiintensiv industri. Arbetet hos ÅF-Energikonsu1t har utförts av civi1ingenjör Sven-Erik Nik1und.

2.2 Bakgrund

Sedan sommaren 1985 naturgas från Danmark°o;h ut-

importeras

nyttjas i sydvästra Skane. Utbyggnad av gasnätet pagar för närvarande efer Västkusten upp mot Naturgasnätet i

Göteborg.

Göteborg att tas i drift under varen 1988. Planer finns

kommer

även att ga vidare norrut Vänersborg samt nordost mot

mot

Me11ansverige och Stockho1msomradet.

Industrin har hittills svarat för cirka 70 % av gasanvändningen, dock främst som ersättning av o1ja i pannaniäggningar. Gasens övriga användningsomraden i form av girekt i processer, kraftväreproduktion och som ravara har användning hitti 1s inte utnyttjats i nagon större omfattning.

Naturgasen kan med förde1 utnyttjas direkt i processerna inon oiika branscher för ti11 exempei torkning, värmning, snäitning, värmebehandiing, härdning och ytbehandiing. I vissa av dessa processer används idag eiektricitet som energikä11a. Dessa sku11e kunna konverteras ti11 naturgas, vi1ket kan b1i aktue11t när naturgasen finns ti11gäng1ig och när det b1ir ekonomiskt 1önsamt att konvertera.

Naturgasen beräknas år 1995 bli ti11gäng1ig i stora de1ar av 1andet med de utbyggnadspianer som finns idag. Vissa deiar av Iandet kan dock fa naturgas först senare. De 1än som troiigen inte kommer att beröras av naturgasutbyggnaden i det första skedet är Kronobergs, Ka1mar, Got1and, Västernorriands,

och Norbottens 1än. deiar av

Jämt1ands,°Västerbottens Oyriga

iandet ingar i det s k naturgasp1anerade omradet, ett begrepp som används i den fortsatta studien.

183 4

3 ELFÖRBRUKNING OCH ELANVÃNDNING 1985 INOM OLIKA

INDUSTRISEKTORER

3.1 Livsmedeisindustri (SNI 31)

Eiförbrukningen inom denna sektor ti11 2 030 Gwh,

uppgick°1985

varav 1 751 Gwh inom naturgasp1anerat omrade. Eiförbrukningens förde1ning inom sektorer är föijande för he1a Iandet.

främst ti11 kyi- och fryskompressorer, tryckiuftskompressorer, motorer för drift av pumpar, fiäktar och specifik processutrustning, be1ysning samt ti11 specifika uppvännningar, t ex fritöser och stekbord. Den största de1en av eiförbrukningen hänförs tili ky1- och fryskompressorer samt motorer för processventiiation. I ett kort perspektiv kan endast de de1ar av e1förbrukningen som används för uppvännning, uppskattningsvis 10 %, cirka 35 Gwh, re1ativt enke1t konverteras ti11 gas.

Inom meierizholjezmçtufettindussri används eTenerQin ti” e1pannor, värmepumpar, komfortkyia, be1ysning, ky1- och frys-

184 5

kompressorer, tryckiuftskompressorer, motorer För fiäktar och pumpar °för packningsmaskiner, separering, homogenisering, processanga, processkyia, hydrering av oijor och fettsyror, indunstning samt fiäktar för spraytorkning. Möjiigheterna ti11 effektivare eianvändning inom mejeribranschen ár begränsande. Utbyte av eienergi mot naturgas kan ske inom de deiar som används totait 10 % eHer cirka 55 Gwh, samt

förcuppvännning,

för processanga, indunstning och torkning tota1t 15 1 eller cirka 80 GWh.

Inom lggggrj;_gçb_l_ygrnjngustrj används eienergin tiH b1and annat beiysning, kyi- och fryskompressorer, motorer För drift av pumpar, fiäktar och degmaskiner. Knäckebrödsbagerier, mindre matbrödsbagerier och har dessutom eiuppvännda

kpnditorier

ugnar, jäsbanor och jässkap. Utbyte av eienergi mot naaturgas kan främst genomföras För ugnar, jäsbanor och jässkap, men detta kräver i regei byte av ugn. Eniigt knäckebrödsindustrin är det inte nnöj1igt att byta energikäila. Kvarnindustrin ár heit beroende av ei som energikäHa. En uppskattning är att cirka 10 eianvändningen inom bageriindustrin eHer cirka

zoav

30 Gwh per ar skuHe kunna ersättas med gas främst i ugnar.

Inom sgçkeriggustgin finns möjiighet egna

tiil e1pr0duktion_i mottrycksturbiner. Endast cirka 35 GWh/ar kö s utifran. E1energin används b1and annat ti11 be1ysning, rift av pumpar, fiäktar, massa- och peHetspressning och tryckiuftkompressorer. Elersättning med gas inom sockerindustrin kan endast ske i begränsad onfattning. Ingen kvantifiering görs här. Däremot kan gas utnyttjas i sockerbrukens pannaniäggningar.

Inom daçke§v§ru:-9sh_§vr19-livsmsdelsinduêtri används eienergin För biand annat beiysning, pumpar, fiäktar, kyikompressorer, paketeringsmaskiner och kvarnar. E1 ersättning med gas

kan

endast ske i begränsad omfattning För uppvärmningsändamai. Inom dryckes- och övriga iivsmedeisindustrin ei-

uppskattas

energin för uppvärmning utgöra 10 7, eHer cirka 60 GWh/ar.

9§n-:c9§§1§ slsrâässningçn inom och to-

Livsmedeh-.Aryckes-

med kan saIedes uppga ti11 260

baksjndustrin naturgas cirkao

GWh/ar, varav 150 GWh/ar för och 110 GAh/ar i

uppvärmning

processer. Inom naturgaspianerat omrade kan e1 bii

ersättningen

85 % av dessa värden eHer 220 GWh/ar, varav 125

cirka totalt

GWh/ar för uppvärmning och 95 GWh/ar i processer.

3.2 Textilindustri (SNI 32)

Eiförbrukningen inom denna sektor 1985 ti11 415 Gwh,

uppgjck

varav 397 Gwh inom naturgaspianerat omrade. Av denna e1 energi-

185 6

mängd förbrukas cirka 160 Gwh inan garn- och vävnadsindustri, textii- och beredningsverk. E1energin används ti)) beiysning, tryck1uftskompress0rer, pumpar, motorer i process-

fiäktar,

maskiner och i vissa fail ti11 e1angpannor och direktei i torkprocesser.

Av ovanstående eianvändning kan eiångpannor och direktei i torkprocesser ersättas med gas, men det kräver anfattande nyinvesteringar. Uppskattningsvis kan 10 % av eienergin i processer e11er cirka 40 Gwh ersättas med naturgas.

3.3 Trävaruindustri, exk1usive sågverk, hyvierier och

skivinöusfri (SNI 33 eiklusive SNI 33 II II och 33119)

Totait inom trävaruindustrin (SNI 33) förbrukades år 1985, 1 795 Gwh varav 1 178 Gwh förbrukades inan naturgas-

eignergi,

pianerat omrade. Elförbrukningens fördeining inom sektorn var föijande för he1a iandet.

Inom de delar av denna sektor som undersöks i denna studie uppgick eiförbrukningen 1985 ti11 479 varav cirka 65 %

Gyh,

e11 er 311 Gwh inom naturgaspianerat omrade.

M11

- Trämateriai- och 231 48

bygggadssnickeri-

industri, exkiusive sagverk, hyv-

Ierier och skivindustri

- 10 2

Träförpackningsindustri

- trävaruindustri 70 15

Övrig

- Trämöbeivaruindustri 168

_3§

479 100

Inom träjgdgstrjg, exkiusive sågverk och hyvierier, används e1energin Främst tiil beiysning och fiäktar och

motorgrift,

bearbetningsmaskiner. Denna eienergi är svar att substituera. Ingen substitutionsmöjiig eienergi beräknas finnas i denna industrigren.

3.4 Pappersvaruindustri och grafisk industri (SNI 3412,

3419, 342),

T0ta)t inom he1a sektorn massa-, pappers-

ochopappersvaruin-

dustri, grafisk industri (SNI 34) förbrukades ar 1985 17 214 Gwh elenergi.

186 7

Inom de delar av denna sektor som undersöks i denna studie uppgick elförbrukningen 1985 till 717 Gwh, 70 %

varavocirka

eller 500 Gwh förbrukades inom naturgasplanerat omrade.

Elförbrukningens fördelning inom sektorn var följande för hela landet.

Eül

Elenergin används för maskindrift, fläktar, övrig motordrift och belysning. Vid tillverkningen av förpackningsmaterial, t ex plast- eller vaxbelagt papper, har elanvändningen ökat till följd av utnyttjande av eldrivna IR-torkar.

Inom den grafiska industrin ökade elförbrukningen från 1984 till 1985 med cirka 40 Gwh.

En intressant tillämpning för naturgas är torkning och bestrykningar med IR-stralning, varför eldrivna IR-torkar relativt lätt skulle kunna ersättas med gasdrivna. Uppskattningsvis kan cirka 10 % eller 40 Gwh av elförbrukningen i processer inon den grafiska ersättas varav cirka 70 %

indgstrin med naturgas, eller 30 Gwh/ar inom naturgasbaserat omrade.

3.5 Kemisk industri exklusive kemisk basindustri

(SNI 352, 353, 354, 355, 356)

Totalt inom hela sektorn kemisk industri, petroleum-, gummjvaru-, plast- och plastvaruindustri (SNI 35) förbrukades ar 1985 6 687 Gwh elenergi.

Inom de delar av denna sektor som undersökts i denna studie uppgick elförbrukningen 1985 till 1 781 Gwh, varav uppskatt-

75 % eller cirka 1 300 own förbrukades inom planerat

ningsvis

omrade.

187 3 E1 förbrukningens Fördeining inom sektorn var fö1jande för heia iandet.

Smörjmede1s-,

kolproduktindustri

- Gummivaruindustri 280 16

- Piastvaruindustri

_LS Ä

1 781 100

Inom agnaggkemislgjggustgj omfattande biand annat färgindustri, iäkemedeisindustri, tvättmede1s- och toaiettmedeisindustri, används eienergi huvudsakiigen ti11 motorer i processer typ omrörning, maining och siktning och tiH pumpar och Häktar. En mindre dei, cirka 10 1,, används i eipannor och e1 drivna aerotemprar. Denna de1 som inte är produktionsreiaterad, cirka 50 Gwh, kan tiH stora substitueras, medan den

deiar

produktionsreiaterade energin ár svar att substituera.

Totait uppskattas cirka 30 % av den icke oroduktionsre1aterade och cirka 5 “L av den produktionsreiaterade eienergin eHer cirka 40 Gwh kunna ersättas med naturgas.

Inom 223591sumreffiuêderieLêtzmLêmärimséelâzeçhxqleceduk:

tignsindustriu används eienergin för motorer ti11 pumpar och

Vid raffinaderierna används även eienergi för kompressorer. varmhaHning av produkter. Inom ko1produktionen används

vissac

eienergi för motstandsuppvännning av ko1e1ektr0der ti11 3 000°C. Möj1igheter finns tiH viss substitution av eiençrgi tiil naturgas, bland annat kan större pumpar drivas med angturbiner i petro1eumraffinaderierna, där angan kan produceras med naturgas. kan 5 % av eienergin eHer

Uppskattningsvis

cirka 25 Gwh ersättas med gas.

Inom summiyaruz-nçtuplasxindustrin används ei energin främst för o1ika processteg, t ex masticering, vaisning, strängsprutning, formpressning och ka1andrering inom gummivaruindustrin och extrudering, formsprutning och iindning inom piastvaruindustrin.

att substituera eianvändningen ár begränsad. I

M§j1igheterna

nagra fa11 kan vissa processteg som innebär värmning substitueras tiH gas i samband med att maskinutrustningen byts ut. Inom gummiindustrin skuHe eienergi kunna ersättas med gas för

188 9

värmning Uppvärmning av 01ika vätskor med nedsänkt

(vu1kning)3

förbränning är ocksa en möj1ig naturgasappiikation. Uppskattningsvis kan 5 å 10 % av eienergin e11er cirka 50 Gwh ersättas med gas.

Den kan uppgå tiH

icgsglé-elsrsäxsningân_ingunssissgrn cirka

115 Gwh/ar, varav 15 Gwh/ar för och 100 Gwh/ar i

uppvänmnipg

varav cirka % e11er Gwh/ar inan naturgasp1aprocesser* 7§ §5

anrade uppde1at pa 10 Gwh/ar för uppvännning och 75

nerat

Gwh/ar i processer.

3.6 Jord- och stenvaruindustri (SNI 36)

Inom denna sektor uppgick e1förbrukningçn 1985 ti11 1 237 own, varav 940 Gwh inom naturgasp1anerat anrade.

Elförbrukningens förde1ning inom sektorn var föijande för he1a 1andet:

?Mi

- Gias- och 193 16

g1asvaruindustri

- Cement- och ka1kindustri 324 26

- Övrig minera1varuindustri,

tegeiindustri samt pors1in-

och lergodsindustri 700

_§§

1 237 100

Inom glg§:_ggh_g1g§varg1ggg§§§1g används elenergi huvudsak1igen vid manue11 g1asti11verkning, p1ang1asti11verkning, förpackningsg1asti11verkning och g1asfiberti11verkning. E1energin används vid p1ang1asti11verkning ti11 tennbadet samt ti11 den p1asmaprocess, vid vi1ken man be1ägger g1aset med ett meta11skikt. Inom förpackningsg1asindustrin och g1asfiberindustrin används e1energi ti11 giassmäitning, f1äktar och tryck1uftskompressorer. G1asindustribranschen ser sjä1v inga möj1igheter att substituera e1energi ti11 nagot annat. I samband med om-

är det dock tänkbart att konvertera g1assmä1tningen

byggnader

fran e1energi ti11 gas. Uppskattningsvis kan 10 â 20 % av e1energin e11er cirka 30 Gwh ersättas med naturgas inan g1asindustrin.

Inom çemen;;_gçh_ka1k1ngg§t[in används e1energin främst för mekanisk bearbetning typ brytning, krossning, maining, siktning, anrikning, tryck1uftsk0mpressorer, transportörer, pumpar och f1äktar. Möj1igheter att konvertera fran e1energi til] gas är mycket begränsad.

1°

Inom ?mi9-mineralyaruindus:ri.-segelinQu§:ri-§am:_n9r§1in: gçmlergogsjudustri använder de1branschen minera1u11s- och g1asu11sindustrin 357 Gwh. Inom g1asu11industrin hu-

används

vudde1en av energin tiH g1asvannan för att smä1ta ravaran. Inom minera1u11sindustrin används e1energi främst tiH spinnmaskiner, fIäktar, pumpar, tryck1uftsk0mpress0rer och transportörer.

Vid tege1, p0rs1in- och 1ergodsti11verkning används e] energi i b1and annat brännugnar.

Möjiigheterna att substituera ti11 gas finns inom

e1energi

g1asu11sindustrin för smä1tning av ravaran samt inom tege1, pors1in- och 1ergodsti11verkning vid uppvärmning av brännugnar. Uppskattningsvis kan 20 % av e1energin e11er cirka 150 Gwh ersättas med gas.

kan cirka 180 Gwh i

I9§g1§_f§r_h§1a_§gk§Qrn e1ersättningen°b1i

varav cirka 75 % e11er 135 Gwh/ar inan naturgasp1aprocesser, nerat omrade.

3.7 Gjuterier (SNI 37 103, 204)

Tota1t inom pe1a sektorn järn-, stå1- och meta11verk (SNI 37) förbrukades ar 1985 7 995 Gwh e1energi.

Inom de de1ar av denna sektor som undersöks i denna studie

e1förbrukningen 1985 till 394 Gwh, varav 70 % uppgick girka e11er 275 Gwh förbrukades inom naturgasp1anerat omrade.

E1förbrukningens förde1ning inom sektorn var fö1jande för he1a Iandet.

üi

- Järn- och 292 74

ståigjuterier

- för icke

Gjuterier järnmeta11er 102 _§§

394 100

Inom järn- och stå1gjuterier används e1energin för smäitning, motordrift, f1äktar, be1ysning m m med följande förde1ning:

- och värmning 70-80 %

Smäitning

- Motordrift, f1äktar, be1ysning m m 15-25 %

- 5 %

Övrigt

Inom meta11gjuterier är fördeiningen något annor1unda, dock

190 11

med en stor ande1 e1energi för smäitning. Eianvändningen fördelas eniigt följande:

- 60-70 %

Smäitning och värmning

- m m 20-30 %

Motordrift, f1äktar, be1ysning

- 10 z

Övrigt

Eianvändningen för smä1tning har ökat inom gjuteribranschen på grund av stora produktionstekniska, kvaiitativa och miijömässiga förde1ar.

ovannämnda fördeiar kan ti11 stora de1ar även uppnås med gas i nya typer av gaseidade smäitugnar. Uppskattningsvis kan cirka 50 z av e1energin e11er cirka 150 Gwh för smäitning ersättas med gas i samband ombyggnationer varav cirka

.med av ugnar, 70 z e11er 105 GWh/ar inom naturgasp1anerat omrade.

3.8 Verkstadsindustri (SNI 38)

Eiförbrukningen inom denna sektor uppgick 1985 tiH 6 346 Gwh, varav 86 z eHer 5 437 Gwh inom naturgasp1anerat omrade.

Eiförbrukningens F6rde1ning inom sektorn var fö1jande för hela Iandet.

instrument,

och optikvaror m m

i i

6 346 100

Inom metallvgruingustrin vidaroeförädias mataHer ti11

verktyg,

metaHmöbier, spik, skruv, trad, metaHförpackning, hushaHsmetaHvaror, byggnadsmeta11konstruktioner m m. I denna deibransch är de van1igaste operationerna ytbehandiing, piastisk och skärande bearbetning, vännebehandling och hopfogning. MetaHvarubranschen förbrukade 1985 tota1t 1 493 Gwh.

Av deibranschens e1förbrukning bedöms cirka 15 z kunna hänföras ti11 icke produktionsreiaterad energi. Stora variationer

191 12

och 40 % förekommer me11an enskiida industrier, bero-

me11an°0

ende pa i viiken omfattning eipannor och vänmepumpar och direkteivärmare utnyttjas för iokaiuppvärmning och tappvarmvattenberedning.

Den produktionsreiaterade eiförbrukningen inon metaiivaruindustrin bedöms tiil cirka 85 %, dvs cirka 1 269 Gwh 1985.

Eianvändningen fördeias eniigt föijandez

- Totai 1 493 own/år

ei förbrukning

- Produktionsreiaterad 1 269 Gwh/år

eiförbrukning

- Icke 224 Gwh/år

produktionsreiaterad elförbrukning

Den produktionsrelaterade eiförbrukningen inan metallvaruindustrin fördeiar sig uppskattningsvis eniigt föijande:

êüi

- 318 25

Beiysning

- Fiäktmotorer 317 25

- Mekanisk 508 40

bearbetning

- Tryck1uft 63 5

- Process

___§§ __§

1 269 100

Den icke produktionsreiaterade eiförbrukningen används främst för iokaiuppvänmning med eipannor, värmepumpar, direkteivänmare och ti11 komfortkyia. Betydande deiar av denna eiförbrukning kan ersättas med naturgas. Direktei förekommer i oiika vänmebehandiings-, ytbehandiings- och torkprocesser, De produktions- och miijötekniska som kan erhaiias ned

fördeiqr,

eienergi, kan tiil stora deiar även astadkommas med gas.

Uppskattningsvis kan 50 % av uppvärmningsdeien samt av

200%

den mekaniska bearbetningen, dvs totait cirka 200 Gwh/ar av eiförbrukningen, med gas, varav 110 Gwh/ar för upp-

ersättas

vännning och 90 Gwh/ar i processer.

Inom mgskigindustrjbransçneu tiiiverkas så skiida produkter sun och jordbruksmaskiner. Ti11 denna deibransch

datamaskiner

hör ocksa industrier för stationära motorer, bearbetningsmaskiner för trä, metaii, papper, mineraibrytning, maskindeiar,

varubearbetning IH m, reparationsindustrin samt huspgmpar, haiisapparatindustrin. Maskinindustrin förbrukade 1985 1 565 Gwh.

Av eiförbrukning bedöms cirka 10 % e11er 146

deibranschens

Gwh/ar kunna hänföras ti11 ickeproduktionsreiaterad energi. Stora variationer 0 och 40 % förekommer mellan enskiida

me11ap

industrier, beroende pa i vi1ken omfattning eipannor, vänmepumpar och direkteivärmare utnyttjas för Iokaiuppvänmning och tappvannvattenberedning.

Den bedöms vara cirka

produktionsreiagerade eiförbrykningen

90 %, dvs 1 409 Gwh/ar med nedanstaende fördeiningz

- Totai 1 565 Gun/år

e1 förbrukning

- Icke 156 Gwh/år

produktionsreiaterad

eiförbrukning

- Produktionsreiaterad eiförbrukning 1 409 Gwh/år

Den produktionsreiaterade eiförbrukningen används för beiysning, svetsning, ytbehandiing, f1äktar, motorer i mekanisk bearbetning m m. I tabeiien nedan visas en grov energibaians för den produktionsreiaterade eiförbrukningen inan maskinindustrin.

Här förekommer naturiigtvis stora variationer, eftersom de1branschen är mycket heterogen. För vissa industrier, t ex med mycket svetsning, kan 1/3 av den produktionsreiaterade eiförbrukningen hänföras dit.

Den icke produktionsreiaterade e1förbrukningen används främst för 1oka1uppvärmning med eipannor, värmepumpar, direkteivännare och ti11 komfortkyia. Betydande de1ar av denna eiförbrukning sku11e kunna ersättas med naturgas. Direktei förekommer i oiika vännebehandiings-, ytbehandiings- och De

torkprocgsser.

och miijötekniska som kan erha11as med produktions- fördeiar, eienergi, kan även tiil stora deiar astadkommas med gas.

kan 50 % av uppvännningsdeien samt av Uppskattningsvis 209% den mekaniska bearbetningen, dvs totait Gwh/ar av

cirka°150

e1förbrukningen ersättas med gas, varav 85 Gwh/ar för uppvärmning och 70 Gwh/ar i processer.

193 14

Inom glgktrgjggggtrjg ti11verkas eimotorer, batterier, be1ysning, te1eprodukter, eiektriska kabiar, eispisar, dammsugare, radio, TV m m samt e1reparationsindustrin. E1ektroindustrin förbrukade 1985 totait 1 219 Gwh eienergi.

Av eiförbrukning bedöms cirka 5 % e11er cirka 61

dçibranschens

Gwh/ar kunna hänföras icke e1för-

ti1L prqduktionsreiaterad

brukning. Under de senaste aren har manga industrier instaiierat e1pannor för 1oka1uppvänmning. Andeien icke produktionsre1aterad e1förbrukning kan variera kraftigt me11an enskiida industrier. Den bedöms

produktionsreigterade elförqrukningen

vara 95 %, dvs cirka 1 158 Gwh/ar med nedanstaende fördeining.

- Total 1 219 GWh/år

ei förbrukning

- Icke 61

produktionsreiaterad Gwh/år

e1förbrukning

- Produktionsre1aterad 1 158 Gwh/år

elförbrukning

Den produktionsreiaterade e1förbrukningen används för beiysning, mekanisk bearbetning, vänmebehand1ing, ytbehandiing, tryckluft m m.

I tabe11en nedan visas en grov energibaians för den produktionsre1aterade elförbrukningen inan eiektroindustrin.

?HEL

- 347 30

Belysning

- Fiäktmotorer 290 25

- Mekanisk 405 35

bearbetning

- Tryck1uft 58 5

- Process

___§§ __§

1 158 100

Här förekommer stora variationer, eftersom del-

natuçiigtvis

branschen inrymmer manga verksamheter, t ex teieprodukt-

oiikg

industrin har ungefär 1ika iag specifik energiförbrukning som datamaskinindustrin i maskinindustribranschen.

Den icke produktionsre1aterade e1förbrukningen används främst för Iokaiuppvärmning med eipannor, vännepumpar, direkte1värmare och tiil komfortkyia. Betydande de1ar av denna eiförbrukning sku11e kunna ersättas med naturgas. Direktel förekommer i o1ika vännebehand1ings-, ytbehand1ings- och De

torkprocgsser.

produktions- och fördeiar som kan erha11as med

mi1jötekniska

eienergi kan även astadkommas med gas.

194 15

Uppskattningsvis kan 50 % av uppvänmningsdelen samt 20°% av den mekaniska bearbetningen, dvs toalt cirka 110 Gwh/ar av elförbrukningen ersättas med gas.

Inom trggspgrtmegelsjgggggrig tillverkas olika utrustningar som har med transporter att göra. Exempel är varvsindustrin, bilindustrin och saledes verksamheter som

jlygplansindustrin,

är ganska skilda at. Delbranschen är jämte maskinindustrin den största inom branschen vad beträffar antalet sysselsatta.

Delbranschen domineras av Volvo och SAAB-Scania,

koncernerna

speciellt efter varvsnäringens nedgang.

Vad beträffar elanvändningen är den

transportmedelsbranschen

största inan verkstadsindustrin med 1 981 Gwh/ar eller 31 % av den total elanvändningen branschen. Av denna elenergi kan

inqm

omkring 15 % eller 297 Gwh/ar hänföras till icke produktionsrelaterad elförbrukning. Den icke produktionsrelaterade elförbrukningen används för lokaluppvännning med eldrivna vänmepumpar, elpannor och elektriska aerotemprar samt till mindre del

ren komfortkyla. Användningen av elpannor har de senaste

för

aren ökat Detta avspeglas i att vissa enskilda före-

kraftigt.

tag anger en sa hög andel icke produktionsrelaterad elektricitetsanvändning som 40 % av den totala elanvändningen.

Resterande 85 % av 1 684 Gwh/år, används

elenergianvändningen,

för rent produktionsrelaterade ändamal.

- Total elförbrukning 1 981 GWh/år

- Produktionsrelaterad elförbrukning 1 684 Gwh/år

- Icke

produktionsrelaterad

elförbrukning 297 Gwh/år

Den produktionsrelaterade elenergin används för belysning, fläktar, svetsning, smältning och vännning i gjuterier, motorer i maskinbearbetningen och tryckluftkompressorer.

I nedanstående tabell visas en ungefärlig elbalans för den produktionsrelaterade elforbrukningen inun transportmedelsindustrin.

ülül_

bearbetning, smältning

och vännning - Tryckluft 168 10

1 684 100

195 15

Nästan a11 den använda produktionsberoende eiektriciteten (80 %) utnyttjas för ren motordrift. Inom vissa aniäggningar används eiektricitet dessutom För specifika processer som induktionshärdning, |imn1ng, smäitning, värmning m m.

Den icke produktionsreiaterade e1förbrukningen används främst för iokaluppvärmning med e1 pannor, värmepumpar, di rektei värmare och ti11 komfortkyia. Betydande de1ar av denna eiförbrukning skuHe kunna ersättas med naturgas.

Vissa processer utnyttjar elektricitet för lacktorkning, 1imning inom ñygpiansindustrin och vissa typer av härdning. Här finns en direkt koppiing ti11 De produk-

produktkvaiiteten.

tions- och fördeiar, som kan erha11as med el-

miijötekniska

energi, kan även med gas. Utomiands, där bi1-

astadkommas

industrierna ofta har ti11gang til] naturgas, är det vaniigt att iacktorkning sker med naturgas. I Sverige sker iacktorkningen främst med lättoija, som ár sämre án naturgas och e1energi bade ur mi1jö- och produktsynpunkt.

Uppskattningsvis kan 50 z av uppvärmningsdeien samt 20 % av den mekaniska bearbetningeg inkiusive smäitning och värmning, dvs tota1t cirka 390 GWh/ar av eiförbrukningen med

ersättas

gas, varav 150 GWh/ar för uppvärmning och 150 GWh/ar i processer.

Inom ingussri-för_instrupenthfesez-9§h_922ik!er9r-een-ut är eiförbrukningen endast cirka 88 Gwh. Det torde även inom denna bransch vara möjiigt att ersätta betydande deiar av ei förbrukningen för uppvärmning med gas. Ingen kvantifiering görs dock här.

âammanfattninssgxis fi nns det inom ysmâteqâingustrin möüigheter att ersätta betydande de1ar av den icke produktionsreiaterade e1förbrukningen samt deiar av den eiförbrukning som används för smä1tnings-, värmnings-, ytbe-

vännebehand1ing§-,

handiingg- och torkprocesser totait 760 GWh/ar, varav

cirka

370 GWh/ar för uppvägmning och 390 GWh/ar i processer. Ingm naturgasp1anerat omrade_ är motsvarande siffror 650 GWh/ar tota|t, varav 320 GWh/ar fför uppvärmning och 330 GWh/ar i processer.

3.9 Annan tiHverkningsindustri (SNI 39)

Annan tiHverkningsindustri består av guid- och si1verindustri, musikinstrumentindustri, sportvaruindustri och övrig ti11verkningsindustri. Den totaia e1förbrukningen inom sek-

degna

tor var 42 Gwh, varav 39 Gwh inom naturgasplanerat omrade. Det torde áven inom denna sektor vara möjligt att ersätta betydande delar för uppvärmning med gas. Aven För processvännning borde gas kunna ersätta e1energi. kvantifiering görs

Ingen

dock här, eftersom e1 energimängderna ár sa begränsade.

3.10 Sammanstä11ning

Den totaia som beräknas ersättas med

eiçnergimängden, kunna

uppgar totait ti11 cirka 1 270 Gwh/ar i en1ighet med naturgas, nedanstaende tabe11.

Uppvärmning Procçss Totalt

Gwh/ar Gwh/ar Gwh/ar

Livsmedeisindustri (SNI 31) 125 95 210

Textiiindustri (SNI 32) 40 40

Trävaruindustri (SNI 33 exk1usive 331111)

Syl

exkiusive sagverk och hyvierier

Pappersvaruindustri och 30 30 grafisk industri (SNI 3412, 3419, 342)

Kemisk industri (SNI 352-356) 10 75 85 exk1usive kemisk basindustri

Jord- o stenvaruindustri (SNI 36) - 135 135

Gjuterier (SNI 37 103, 204) 105 105

Verkstadsindustri (SNI 38) 320 330 650

Annan ti11verkningsindustri (SNI 39)

Totait 455 810 1 265

197 18

4 MÖJLIGHETER TILL ELERSÃTTNING MED NATURGAS

4.1 Fram ti11 år 1995

Under de närmaste åren fram ti11 1995 stora deiar

beräknas

av det p1anerade stam- och greniedningsnätet fran Västkusten ti11 Meliansverige b1i utbyggt. Under denna period kommer ett stort anta1 kunder att b1i ans1utna. av

5n§1utningen a11a

möjliga gaskunder kommer troiigen att paga under en 10-arsperiod.

I nedanstående tabe11 redovisas 1985 års e1förbrukning, möjiig e1ersättning fram ti11 1995. Qçn e1ersättning, som är möjiig fram ti11 1995, uppskattas uppga til] cirka 50 % av den potentia1 som anges i kapite1 3.

Total Möj1i

Industrisektor elförbrukning eiersattning

1985 ti11 1995

Gwh Gwh

Trävaruindustri sagverk, hyv1erier och skivindustri

Pappersvaruindustri och 717 15 mañskinmwtñ Kemisk industri exk1usive 1 781 40 kemisk basindustri

Av den möjliga e1ersättningen används idag 225 Gwh/år för uppvännning och 405 Gwh/ar i processer.

Inom 1ivsmede1ssektorn och verkstadssektorn är uppvärmningsde1en och processde1en re1ativt jämnt förde1ad med eiersättningen inan övriga sektorer ti11 största de1en beräknas kunna ske i processerna.

4.2 Fram tiH år 2010

Under perioden 1995-2010 kan ytterHgare 625 Gwh e1 energi kunna ersättas med naturgas för uppvärmning, vännebehand- 1ings-, smä1tnings-, ytbehandHngs- och torkprocesser om industristrukturen ser ut som den gör idag.

2°

5 KOSTNADER FÖR ELERSÃTTNING MED NATURGAS

5.1 Fram till 1995

Uppskattningsvis kan cirka 225 Gwh elenergi för uppvänmning ersättas med fram till Den installerade effek-

naturgas 199§.

ten, som därvid maste utbytas, uppgar till cirka 125 MN.

In;

vesteringskostnaderna för dessa installationer beräknas uppga till cirka 75 Mkr.

Eftersom de processer, där elersättning kan komma är

ifråga,

en heterogen blandning av bl a torkning, vänmning, smältning, värmebehandling, härdning och ytbehandling, är kostnaderna svara att uppskatta.

Uppskattningsvis kommer cirka 405 Gwh elenergi, som är produktrelaterad, att ersättas Den installerade

kunna med gas. effekten, som därvid maste utbytas, uppgar till cirka 100 MN.

Investeringskostnaderna för dessa installationer beräknas uppga till med stora mellan 50 och 100 Mkr. Här

reservationer

f§rutsättes att övergang till naturgas bli aktuellt först

kan

da befintlig elutrustning är uttjänt och maste utbytas.

5.2 Fram till 2010

Under perioden 1995-2010 krävs lika stora investeringar som i perioden 1987-1995 för elersättning för uppvänmning och produktrelaterade installationer.

för att ersätta 625 Gwh elenergi med

Investeringskostnaderng

naturgas beräknas uppga till mellan 125 och 175 Mkr.

zm

Tre studier av

DRIFTEL I LOKALER

* Data på riksnivå *

Kommunala byggnader i Göteborg

* av

Skissering typhus

VBB

November 1987

INNEHÅLL Sida

SAMMANFATTNING

.a PRESENTATION AV ARBETET

DEFINITION AV DRIFTEL I LOKALER u Definitioner i detta arbete (OMR). m.. Andra källor och definitioner

UPPGIFTER PÅ RIKSNIVÅ 1986 o SCBs energistatistik för lokaler u Resultat totalsiffror för 1986 c Resultat per åldersklass o Resultat per ägarkategori u Jämförelse med andra källor

UJUJLAJLMLUU) U1›bL›)I\›-*

UTVECKLING PÅ RIKSNIVÅ 1980-1986 Arbetssätt Utvecklingen totalt Utvecklingen i olika lokaltyper Sammanfattning av utvecklingen

ubøhøbøåb

KOMMUNALA BYGGNADER I GÖTEBORG Arbetssätt Redovisning Specifika förbrukningar år 1986 Utveckling från 1981 till 1986

SKISSERING AV TYPHUS Inledning Genomförande Resultat (datablad per typhus) Sammanfattning

REFERENSER

Bilaga 1 Driftel enligt SCBs energistatistik

jämfört med andra källor

Bilaga 2 Kompletterande tabeller från special-

körning av SCBs energistatistik för

lokaler

Bilaga 3 Beräkning av driftel i lokalbyggnader

1980-1986

SAMMANFATTNING

Svårigheterna att få säker statistik om driftel i lokaler är stora. Med hjälp av tillgängligt material har vi ändå i detta arbete försökt att både belysa den totala utvecklingen utifrån riksstatistik och ge konkretare detaljer om hur driftelen används och var orsakerna till 80-talets ökning står att finna.

Arbetet har omfattat tre studier av driftel på olika nivåer:

* Data på riksnivå från SCB och andra källor * Kommunala byggnader i Göteborg * Skisserade skola m fl)

typhus (kontor, varuhus,

Arbetet har genomförts i två steg inom respektive studie. Först har nuvarande (1986 års) driftel i lokaler studerats, sedan har vi sökt klarlägga utvecklingen hittills under 80-talet.

Drifte1 i lokaler i Sverige kan uppgå till ganska olika antal TWh beroende på hur man definierar. I denna studie behandlas driftel till lokalbyggnader, dvs byggnader vars yta till mer än hälften används för servicelokaler. Lokaler belägna i bostadshus eller industribyggnader ingår inte. Inte heller ingår driftel till sådant som är anläggningar snarare än byggnader.

Driftel i lokalbyggnader har beräknats till ca 13 Twh år 1986, främst baserat på SCBs energistatistik för lokaler. I rapporten har vi jämfört detta med SCBs elleveransstatistik och med energiverkets uppgifter. Skilda förekommande tal för total driftel i lokaler visar sig vara i stort sett konsistenta, om man tar hänsyn till att begreppet driftel i lokaler definierats olika.

Ökningen av driftelanvändningen 1981-86 har beräknats till ca 40%. Ökningen hänför sig till ytexpansion (ca 10%) men framförallt till ökning av specifik förbrukning per ma (drygt 25% ökning). Att den specifika förbrukningens ökning betyder mer än ytexpansionen tycks i stort gälla flertalet av de större lokaltyperna.

Driftelen går framförallt till belysning och ventilation. De svarar totalt för drygt 70% av driftelen i de flesta lokaltyper. Det verkar dock inte vara dessa stora användningsområden som ökat. Samtidigt som antalet installationer har ökat, så har ljusutbytet successivt förbättrats för belysningen, och för ventilationen bör förbättrad driftstidsstyrning ha gett lägre förbrukning av el (och värme) för många anläggningar.

Ökningen tycks i stället bero på att mångfalden elapparater och deras användning ökat. Här finns en lång rad exempel - datorer, kopieringsapparater, köksutrustning, sjukhusutrustning, kyloch frysdiskar, motorvärmare etc, etc.

Ökad komfortkyla vid datorer och för mötesrum av olika slag är en annan orsak till driftelökning.

Förlängd utnyttjandetid i skolor, fritidsanläggningar och samlingslokaler har också gett ökad

- i detta fall även för driftelförbrukning belysning och ventilation.

Slutligen ingår också en viss elanvändning knuten till uppvärmning. Det gäller el till värmepumpar, varmvattenberedare, värmebatterier o likn, som definieras som driftel, och som också bedöms ha ökat under 80-talet.

Från våra samtal med brukare och ägare framgår att priskänsligheten vad gäller driftel är mycket låg. Man använder den el och de apparater verksamheten anses kräva, och har vanligen tänkt förhållandevis lite på driftelens omfattning, kostnad eller ökning. I många fall räknar man med att driftelen för apparater av olika slag kommer att fortsätta att öka.

Potentialen för minskad specifik förbrukning tycks då vara större för driftel till belysning och ventilation. Här pågår redan utbyten till eleffektivare belysning. På ventilationen torde fortfarande en stor potential lönsamma åtgärder finnas vad gäller driftstidsstyrning m m, och här finns möjligheter till fortsatt elbesparing ggg värmebesparing.

?OR

INGENJÖRER - ARKITEKTER EKONOMER - LEDAMÖTER AV SVENSKA KONSULTEHANDE WGENJÖRERS FÖRENING

1987-11-02 P4257 Elanvändningsdelegationen Tre studier av driftel i lokaler

1. PRESENTATION AV ARBETET

Svårigheterna att få säker statistik om driftel i lokaler är stora, och har påtalats i flera tidigare utredningar. Med hjälp av tillgängligt material har vi ändå på begränsad tid försökt att både belysa den totala utvecklingen utifrån riksstatistik och ge konkretare detaljer om hur driftelen används och var orsakerna till 80-talets ökning står att finna.

Arbetet har omfattat tre studier av driftel på olika nivåer:

* Data riksnivâ från SCB och andra källor

på * Kommunala

byggnader i Göteborg * Skisserade typhus (kontor, varuhus, skola m fl)

Arbetet har genomförts i två steg inom respektive studie. Först har nuvarande (1986 års) driftel i lokaler studerats, sedan har vi sökt klarlägga utvecklingen hittills under 80-talet.

Redovisningen i denna rapport är disponerad på motsvarande sätt. De tre studierna har emellertid drivits parallellt, och vi har i arbetet såväl som i rapportredovisningen utnyttjat resultat inbördes mellan studierna, och försökt foga samman dem till en konsistent helhetsbild.

Ansvarig för arbetet har varit Anders Göransson, VBB Göteborg. Underkonsulter har varit SCB och EKAN Konsult AB. Göteborgs Fastighetskontor har bistått med uppgifter om elanvändning i Göteborgs kommunala lokaler.

206 2

2. DEFINITION AV DRIFTEL I LOKALER

2.1 Definitioner i detta arbete

Med driftel avses el för

-

belysning (inkl ytterbelysning) -

kyla, frys, matberedning

ventilation (fläktmotorer m m) - hissar

övrigt (apparater, m m)

Elvärme i form av el till elpannor och elradiatorer ingår inte. Däremot ingår el till värmepumpar, värmebatterier och komfortkyla i definitionen av driftel. Man bör dock vara medveten om att avgränsningen av driftel kontra elvärme i beräkningarna måste göras schabloniserat, eftersom primär statistik inte medger en exakt indelning.

Med lokaler avses i dessa studier lokalbyggnader. Alltså byggnader vars yta övervägande används för servicelokaler av olika slag. (I praktiken räknar vi efter om hela fastighetens yta övervägande används till servicelokaler.) Servicelokaler som ligger i flerbostadshus ingår inte. Industrilokaler ingår inte.

Den driftel som behandlas här gäller alltså byggnader, inte anläggningar. Det betyder att vi inte räknar in gatubelysning, avloppsreningsverk, hamnkranar, fotbollsplaner etc.

Detta motsvarar definitionen av lokaler i SCBs energistatistik (1). Vi utnyttjar denna statistik för att kunna ta fram specifika elförbrukningar och ytor per lokaltyp.

Den definition av yta som används i rapporten motsvarar också den som används i SCBs energistatistik. Här finns en viss osäkerhet, eftersom ytuppgifterna härstämmar från enkätsvar från husägare. Vi antar dock, att den ytuppgift som finns i SCB-statistiken normalt avser all uppvärmd yta inom byggnadens skal, inklusive uppvärmda trapphus, förråd och liknande, men exklusive källare.

2.2 Andra källor och definitioner

Man måste observera att driftel i lokaler i Sverige kan uppgå till ganska olika belopp beroende pá hur man definierar. SCBs statistik för elleveranser (2) använder delvis andra indelningsgrunder, och jämförelser kan därför inte göras

207 3

utan vidare. Statens energiverks redovisningar av driftel i lokaler (3) bygger på SCBs elleveransstatistik. Energiverkets redovisningar avser alla servicelokaler oavsett om de ligger i lokalbyggnader eller flerbostadshus. Dessutom ingår el till gemensamma lokaler i flerbostadshus samt el till några typer av anläggningar som inte är byggnader.

I föreliggande arbete har vi utnyttjat och jämfört med såväl SCBs elleveransstatistik som energiverkets uppgifter. De skilda tal på total driftel i lokaler som framkommer beror kort sammanfattat inte på olika bedömningar av de faktiska förhållandena utan på att driftel i lokaler definieras olika.

Figuren nedan illustrerar olika definitioner, och ger storleksordningar på de ytor som berörs. Ytterligare jämförelser finns i Bilaga 1.

FLERSOSTADSWS [DKALBYGG NAD

5054-

baslåda bosiäáer 605m ?- Tu ;MS 5 Jil”

rr

boáâaør W* W lokaler 150 n.:

V/felâür nw

çwwi V7 n3M“1

“m” °

blââf/ (därav a zs un*

g; 20% e

/ å! Mining)

z i / lo/

u?

@

wmr? eüâuøa :Ås

?eiåiiålbmåaør

208 4

3. UPPGIFTER PÅ RIKSNIVÅ 1986

Den studie som redovisas här har framförallt sökt ta fram specifika elförbrukningar för olika lokaltyper, och totala omfattningen (ytan) per lokaltyp. Främst utnyttjas SCBs energistatistik för lokaler. Totala elanvändningen för driftel jämförs med SCBs leveransstatistik.

Grundidén i de beräkningar som gjorts här är att driftelförbrukningen antas vara lika med elförbrukningen i de lokaler som inte har elvärme enligt SCB-statistiken. Underlaget är i och för sig stort, eftersom över 80% av lokalerna enligt SCBs energistatistik inte har elvärme. Beräkningar av total driftel per lokaltyp blir ändå vanskliga, eftersom elförbrukningsuppgifter saknas för många av de icke elvärmda husen. På denna punkt har vi gjort vissa egna antaganden baserade på SCB-underlaget.

3.1 SCBs energistatistik för lokaler

Redovisade uppgifter baseras i huvudsak på en specialbearbetning av SCBs för

energistatistik

lokaler 1986, som beställts från SCB Orebro.

SCBS energistatistik är en urvalsundersökning. Ägare till ca 3 000 fastigheter lämnar uppgifter i en enkät vad gäller fastigheternas användningssätt, ytor och energiförbrukning. Härifrån skattas uppgifter till riksnivå.

Med lokaler menas i SCB-materialet sådana fastigheter, vars yta till övervägande del används som servicelokaler av alla slag. Servicelokaler som ligger i flerbostadshus ingår alltså inte. Industrilokaler ingår inte.

Statistiken innefattar enbart de lokaler som färdigställts till och med utgången av år 1980.

Den indelning i lokaltyper som SCB arbetar med framgår av följande utdrag ur enkätblanketten:

1 Bostäder . . . .

(ilokallogggnader.)

2 Hotell, restaurang (även pensionat,

elevhem) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Post- och telegraflokaler . . . . . . . . . .

4 Bank» och försäkringslokaler . . . . . . .

5 Övriga kontors- och förvaltningslokaler 6 Butiks- och Iagerlokaler (t ex varuhus,

saluhallar, apotek, storköp, storlager) . 7 Sjukvård (t ex sjukhus, läkarstationer,

mödravârdscentraler, tandvårdspoli-

kliniker, djurkontrollanstalter) . . . . . . 8 Övrig vård (t ex barnstugor, alkoholist-

hern, arbetsvârdscentraler, servicehus) . 9 Skolor (t ex grundskolor, gymnasie-

skolor, folkhögskolor) . . . . . . . . . . .

10 Bad-, sport-, idrottsanläggningar. . . . .

l .g Kyrkor, kapell . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Teater-, konsert-, biograflokaler . . . . . 13 Övriga samlingslokaler (t ex försam-

lingshem, ungdomsgårdar, nations-

hus, bibliotek, muséer) . . . . . . . . . . .

Lokaltyper i SCBs energistatistik

Vad gäller definition av antar vi -

yta som nämnts ovan - att

den ytuppgift som finns i SCB-statistiken normalt avser all uppvärmd inom

yta byggnadens skal, inklusive uppvärmda trapphus, förråd och liknande, men exklusive källare.

210 6

3.2 Resultat totalsiffror för 1986

Den totala ytan per lokaltyp och uppvärmningssätt (med resp utan elvärme) skattas till följande:

Tabell 1. Uppvärmd yta för lokaler 1986 enligt SCBs energistatistik. Fördelade efter typ av lokal och användning av elvärme (1000-tal ml)

228 äââlâäéüåâêáfáäâêâ 2570 #8 ø. 228 de mo OVRIGA LOKALER 7300 530 700 140 530 9110 SAMTLIGALOKALER 97250 5790 7500 1500 azso 118240

Observera, att endast lokaler byggda t o m 1980 ingår i Tabell 1. Tillförlitliga uppgifter om nybyggande och avgång under 80-talet saknas, bland annat på grund av att statistiken om påbörjade byggprojekt lagts ned. SCB antar, att total uppvärmd yta i lokaler ökat med ca 2% per år (4), och samma ökningstakt antas av energiverket (3). SCB antar totalt 136 milj m2 för år 1985, vilket med 2% ökning ger 138 milj mz för år 1986. Möjligen kan ytan i verkligheten vara större p g a högre nybyggnadstakt de senaste åren. Totalt skulle alltså lokalytan vara ca 17% större än vad tabellen anger.

Vad gäller specifik elanvändning (kWh/m2,år) i de olika lokaltyperna finns bra underlag i elvärmda lokaler. Där är svarsprocenten hög vad gäller elförbrukning. I ej elvärmda lokaler däremot finns endast elförbrukning uppgiven i 36% av svaren. Per lokaltyp varierar

svarsprocenten från 24 till 56%.

211 7

För att få en såvitt rättvisande bild

möjligt av den specifika har den därför

elanvändningen genomgående beräknats endast utifrån de objekt som svarat på Vi antar alltså

elförbrukningen. att = 0 inte förekommer i

elförbrukning några objekt. De specifika elförbrukningarna blir då

följande:

Tabell 2. specifik 1986 för lokaler med

elanvändning elförbrukning angiven. Fördelade efter typ av lokal och av elvärme

användning (kWh/m2)

Ani am

drf CL

Det är framförallt driftel i lokaler vi vill

studera, och därför är tabellens första kolumn

intressantast (ej elvärmda lokaler). I fortsätt-

ningen diskuterar vi också endast driftel.

Tabellens första kolumn visar, att

specifika elförbrukningen i genomsnitt är 83 kWh/ma år 1986

(räknat på dem som svarat). Inom de olika

lokaltyperna varierar specifika av driftel från

förbrukningen 44 kWh/m* (skolor) till 175 kWh/m*

(butiker) och 176 kwh/m (bank- och

försäkringslokaler).

Det är svårt att veta hur pass

representativa dessa värden är för i alla

driftelförbrukningen lokaler av respektive typ. Dels är svarsfrekvensen låg. Dels vet vi inte

om driftelförbrukningen är densamma i de lokaler som använt el för

upp-

- där värmning går inte driftelen att särskilja.

Några andra saker som bör uppmärksammas är dessa:

* Driftel

till hyresgäster i fastigheter med

uthyrningslokaler kommer troligen inte med

i SCBs energistatistik. Denna el till

belysning,

till kyldiskar i butiker etc normalt

går på

212 8

egna abonnemang. Fastighetsägaren, som besvarar enkäten, uppger troligen inte dessa förbrukningar. För fastigheter där ägaren själv använder lokalerna (de flesta offentliga och en stor del av de privata) är detta dock inget problem. En grov uppskattning är att ca 10% av den totala driftelen i lokaler kan falla bort från SCBstatistiken p g a hyresgästabonnemang (se beräkning i Bilaga 1).

* I elvärmda lokaler (första

elförbrukningen i ej kolumnen i Tabell 2) ingår troligen elförbrukning för eventuell värmepumpsdrift och för eventuell klimatisering i form av värmebatterier, komfortkyla 0 likn. Det är nämligen inte troligt att denna elförbrukning uppfattas som vattenburen elvärme“ eller direktverkande elvärme av enkätsvararen. Objektet klassas då som ej elvärmt, och elförbrukningen till värmepumpar, värmebatterier och kylaggregat inkluderas i driftelen. Detta överensstämmer i så fall med vår definition av driftel enligt kap 2.

* bör man observera att hus efter Återigen byggda 1980 inte ingår i underlaget. Det underlag vi haft möjlighet att ta fram hittills ger inget entydigt besked om hur de specifika driftelförbrukningarna skulle förändras om också de nybyggda husen inkluderades.

Med alla dessa reservationer anförda väljer vi ändå att redovisa de specifika driftelförbrukningarna från första kolumnen i Tabell 2 som en utgångspunkt. I diagramform blir bilden denna:

kwllütz ål

gm _

- w

l é .

l l ä i

ä?

›|i4l|.:.

Figur 1. specifik elförbrukning i lokaler utan elvärme 1986. Enligt SCBs energistatistik

213 9

Jämförelser med specifika förbrukningar från Göteborg och från skisserade typhus följer i kapitel 5 och 6.

Slutligen försöker vi beräkna total användning av driftel från det ovan beskrivna materialet. Denna beräkning blir schablonmässig. Den utgår från att de specifika förbrukningarna av driftel för varje lokaltyp är enligt Figur 1 - såväl i elvärmda som ej elvärmda lokaler. Totala ytor per lokaltyp tas från Tabell 1. Vi bortser alltså än så länge från hus efter 1980 och från hyresgästernas el.

Tabell 3. Schablonmässig beräkning av driftel i lokaler 1986. Exklusive hus efter 1980, och

TEATER, KONSERT, BIOGRAF

hus byggda efter 1980 med 17% blir totalsumman ca 13 Twh för år 1986.

Denna siffra utgör alltså en uppskattning av driftel i lokalbyggnader, beräknad utifrån SCBs energistatistik för lokaler. I slutet av kapitlet (avsnitt 3.5) gör vi en jämförelse med SCBs elleveransstatistik.

214 10

3.3 Resultat per åldersklasser

Lokaler utan elvärme har också fördelats per

klasser av byggnadsår. De specifika förbrukningar-

na av driftel har beräknats till följande i de

olika åldersklasserna. Beräkningen är gjord enbart

på de objekt som lämnat uppgift om elförbrukning.

Tabell 4. specifik elanvändning 1986 för lokaler utan elvärme. Fördelade efter typ av lokal och färdigställandeår (kWh/mz)

TYP AV LWAL FÄRDIGSTÄLLANDEÅR

-1940 19o1›6o 1951-75 1976-80 SAMTLIGA

aosunsn 99 97 79 21 »r se LOGILOKALER 197 77 se 9 9a POSTocn rsrasnar 13:» 262* 134 203 9 169 amx ocu roasmnxuc 105 u» 31+ 13a 145 9 176 ÖVRIGA KCNTOR 56 86 58 92 63 aurxx ocu LAGER 69 95 199 196 175 S 70 78 69 62 i* 70 ovaxc vann 71 se eo as 9 sa SKOLOR 101 47 01 6D BAD-,SPORT- 5 IDROTTSANL. 32 i 74 ål 99 68 *V 94 KYRKOILKAPELL 51 36 f 169 1- - 56 TEATER;KONSERT ;BIOGRAF 20 b 42 X- 85 *t- - 35 ÖVRIGA SAMLINGSLWALER 39 76 79 35V 60 ÖVRIGALOKÅLER 69 88 215 88 59 136 SAMTLIGA LOKALER 65 se 99 es as

* Baseras färre

på än 10 objekt i undersökningen

Tendensen är något splittrad och analysen försvåras

också av att vissa - särskilt

kategorier bland

de - har få

nyare byggnaderna ingående objekt.

Grovt sett kan man spåra en tendens till att

specifika förbrukningen är högre i nyare byggna-

der. Detta kan bero på att husen med allt

byggts

högre elstandard.

Oberoende av husets byggår kan dock

ombyggnad

eller nya installationer i många fall göra att

husets ökar - eller minskar. Sam-

elförbrukning

bandet mellan husets byggår och specifik drift-

elförbrukning kan därför inte förväntas vara

starkt.

11 215

3.4 Resultat per ägarkategorier

SCBs energistatistik för lokaler har ingen egentlig indelning i ägarkategorier. Det finns dock en ungefärlig indelning, som används för SCBs interna administration. Dessa fyra kategorier ingår:

* KOMMUNER = Objekt där ordet kommun eller stad ingår i ägarnamnet. Efterkontrollerat av SCB. * KÄNDA STATLIGA = Objekt tillhöriga byggnadsstyrelsen, televerket, postverket, vägverket, kriminalvárdsstyrelsen och Samhällsföretag. * öva EJ SKATTEPLIKTIGA = Övriga statliga lokaler, bland annat FortF, SJ och affärsverk. Dessutom landstingen medsitt stora bestånd av sjukhus och andra vårdlokaler. * SKATTEPLIKTIGA = Motsvarar i stort de privat ägda lokalerna.

specifik driftel på dessa fyra kategorier har beräknats till följande:

Tabell 5. specifik elanvändning 1986 för lokaler utan elvärme. Fordelade efter typ av lokal och ägarkategori (kwh/mz).

*Baseras på färre än 10 objekt i undersökningen

Vad gäller de olika lokaltyperna bör man observera, att vissa lokaltyper nästan bara finns hos vissa ägare. Detta framgår av de många asteriskerna i Tabell 5, liksom av de ytterligare tabellerna med ytor m m i Bilaga 3.

Sett över hela lokalbestândet tyder Tabell 5 på, att specifika driftelförbrukningen är större i privatägda än i offentligt ägda lokaler. Samma

den - kontor - där det finns gäller lokaltyp ett stort bestånd av såväl privata som offentliga.

3.5 Jämförelse med andra källor

I detta kapitel har SCBs energistatistik för lokaler använts för att beskriva specifika elför-

m m. Med samma källa som bas har vi brukningar också uppskattat total driftel i lokalbyggnader år 1986 till ca 13 TWh (egentligen 12,7 TWh).

En annan källa för beräkning av driftel i lokaler är SCBs elleveransstatistik. I Bilaga 1 redovisas en bearbetning av denna statistik, så att enbart driftel i lokalbyggnader enligt denna rapports definition skall ingå. Resultatet blir 12,8 Twh för år 1986 (11,7 Twh för år 1985). överensstämmelsen är alltså god.

I Bilaga 1 redovisas också en jämförelse med de värden på driftel i lokaler som energiverket tar fram, också de baserade på SCBs elleveransstatistik. För år 1985 (senaste publicerade) redovisar energiverket siffran 17,2 Twh. Efter omräk-

till vår definition (uthyrningslokaler och ning gemensamma lokaler i flerbostadshus m m dras

blir siffran dock 12,4 Twh för år 1985. bort) Aven här finns alltså en rimlig överensstämmelse sedan vi hänsyn till att driftel i lokaler

tagit definierats på olika sätt.

4. UTVECKLING PA RIKSNIVÄ 1980-1986

4.1 Arbetssätt

Den totala användningen av driftel i lokaler har stigit markant under 80-talet (oavsett vilken definition man använder). Ökningen kan förklaras som den totala effekten av fyra faktorer:

Yt- Ändrad för- Ökad install- Längre

x delning x erad effekt x drifts-

expansion totalt mellan per m* tid

lokaltyper

g. 4./

i_.\V,

= ytexpansion = ökad spec. förbrukning

per kategori

Underlaget för att beskriva ökningen enligt denna modell är tyvärr mycket magert. SCBs energistatistik för lokaler skulle i princip kunna vara en lämplig källa för en översiktsbild av hela rikets utveckling. Specialbearbetningar av 1981 och 1984 års statistik har gjorts i detta syfte, men svarsfrekvensen för elförbrukning i icke elvärmda lokaler har visat sig vara alltför låg före 1986. Också beskrivningen av hur ytan per lokalkategori förändrats mellan åren rymmer problem vid tolkningen.

Vi har istället bedömt den totala driftelökningen med hjälp av SCBs elleveransstatistik, och sedan försökt att pussla ihop spridda siffror och bedömningar för olika branscher, för att söka belysa utvecklingen också per.lokaltyp.

4.2 Utvecklingen totalt

Med SCBs elleveransstatistik som har

underlag en beräkning gjorts av driftel i

lokalbyggnader åren 1980-86 (se Bilaga 3). Som nämnts

tidigare för år 1986 överensstämmer beräkning denna

enligt källa väl med beräkning baserad för SCBs

energistatistik för lokaler, och vi tillåter oss därför

att byta källa för beräkningen.

low _ 9 . H i4,,iuel

9,4;_

,on

Häozåeieåøåsêai

Figur 2. Driftel i lokalbyggnader 1980-86 beräknad

utgående från SCBs elleveransstatistik

Driftelanvändningen har 1981-1986 stigit från 9,2 TWh till 12,8 TWh, alltså med 40%.

Från 1981 till 1986 beräknas totala

lokalytan enligt SCB (4) ha ökat från 125 milj mz till 138 milj m, alltså med 10%.

Den specifika skulle således

driftelförbrukningen ha ökat med i genomsnitt 25%

drygt (1.40/1,10 =

1,27). Medelförbrukningen för 1986 har tidigare beräknats till ca 91 kwh/m* inklusive

antaget tillägg för hyresgästers el. Motsvarande siffra för 1981 skulle således ha varit ca 73

kwh/mz.

219 15

4.3 Utvecklingen i olika lokaltyper

Vi syftar till att skissera, hur ytexpansion respektive ökad specifik förbrukning inom olika branscher och lokaltyper lett till den totala ökningen av driftel. Underlaget är som nämnts mycket heterogent, och vi har utnyttjat siffror och gissningar såväl från vissa riksstudier som från Göteborgs-studien, typhusstudien och samtal med olika branschföreträdare.

Några korta ord om underlaget till tablån nedan:

- Post och Ytor och elförbrukning häm-

telegraf:

tade från redovisning till Statens energiverk (6)

- Bank och Total bedömd från

försäkring: ökning

SCBs leveransstatistik. Enskilda banker uppger

mycket stor ökning.

- kontor: bedömd från

Övriga specifik ökning Göteborgs-studien, Byggnadsstyrelsens redovisning (7) samt andra, enstaka objekt.

- Butik och lager: SCBs leveransstatistik samt

utredningar från HUI (8) och KF (9)

- (10)

Sjukvård: SPRI-rapporter

- Skolor: SCBs elleveransstatistik, Göteborgs-

studien och samtal med SCB m fl.

Det bör understrykas, att den bild som detta underlag ger är mycket osäker. Visst ytterligare arbete med att kontakta olika branschföreträdare och statistikansvariga inom olika områden skulle kunna precisera bilden något, men vi har inte haft möjlighet därtill inom detta arbetes ram.

Vi tillåter oss ändå - för att söka

ge någon form av helhetsbild - att sammanfatta nuvarande spridda underlag i nedanstående tablå, för att söka antyda hur ytexpansion och specifik ökning inom olika lokaltyper lett fram till den totala ökningen av driftelförbrukningen i landet.

Tabell 6. TENDENSER under 80-talets början vad gäller driftelens ökning i lokaler (delvis på osäkert underlag)

Lokaltyp Yta 1986* Spec förbr 1986 Dendens under 80-talet (1981-1986)

milj mz khh/ma Ytexpansion Ökad spec förbr Total ökning

I-“Ji” .. .. .. lokaler 4,38 98 Okning Okning Okning Post och telegraf 1,04 164 + 30 % + 15 % + 50 % Bank och 2,20 176 Ökning Ökning + 20 % försäkring eller högre Övriga U _ kontor 20,61 83 Okning + 20 å 40 % Ökning Butü0ch

9,24 175 + 5 % + 15 å 20 % + 25 % lager Sjukvård 20,58 70 + 12 å 15 % + 15 å 20 % + 30 å 35 % Övrig vård 7,11 68 Ökning oförändr Ökning Skolor 26,56 44 Ökning + 20 2 2 Rel stor ökn Bad› 590m .. .. . idrott 6,06 94 Okning Okning Ökning Kyrkor, kapell 2 , 03 56 oförändr oförändr oförändr Teater, bio, konsert 0,03 35 Övriga _ saml lokaler 4,33 60 Ökning Ökning Ökning Övriga lokaler 9,11 136 Bostäder i

* Hus byggda t 0 m 1980

4.4 Sammanfattning av utvecklingen

Totalt beräknas driftel i lokaler (med angiven definition) att ha ökat ca 40% från 1981 till 1986. Till viss del förklaras ökningen av att totala lokalytan ökat (med ca 10%), men främst beror ökningen av att specifika behovet ökat med drygt 25%.

olika är osäker - som Nedbrytning på lokaltyper tablån illustrerar. Endast i vissa fall finns hyggligt underlag för att särskilja ytexpansion och ökning av specifik förbrukning. Rent allmänt pekar ändå resultaten på att den totala driftelökningen sammansätts av både ytexpansion och specifik ökning i nästan samtliga lokaltyper. Ökningen av specifik förbrukning tycks i flertalet typer ha haft större inverkan än ytexpansionen. Notabelt är den höga takten i ökningen av specifik förbrukning, omkring 5% per år i genomsnitt.

Man bör nämna att inslaget av el för uppvärmning utgör en viss osäkerhet i angivna siffror. Dels

- definitionen - el till ingår enligt värmepumpar m m. Men dessutom finns en risk att inte all el till radiatorer och elpannor kunnat räknas bort fullständigt från det presenterade materialet.

I de tvâ -

följande kapitlen Göteborgs-studien och - försöker vi mer konkret be-

typhusstudien lysa orsaker bakom ökningen av den specifika förbrukningen av driftel.

222 18

5. KOMMUNALA BYGGNADER I GÖTEBORG

Inom Göteborgs kommun arbetar man sedan många år med att följa upp energiförbrukningen inom olika huskategorier, för att kunna studera sparandets utveckling och orsaker, och för att ge grund för nya insatser. För närvarande genomförs en mer detaljerad datainsamling. Den skall ge grund för att analysera de senaste årens sparande, och för att bryta ned kommunens energisparmål på olika hustyper. I detta arbete avses också all elanvändning (fastighetsel, driftel etc) successivt kunna föras in.

Vad gäller kommunens egna fastigheter finns sedan ett tiotal år en detaljerad driftsstatistik, som redan inkluderar all elanvändning.

5.1 Arbetssätt

Uppgifter från Göteborgs Fastighetskontors driftsstatistik för kommunala byggnader har bearbetats, för att få specifika förbrukningar av el. Uppgifter har tagits fram för år 1981 resp år 1986. De omfattar i princip samtliga Göteborgs kommuns fastigheter, inklusive några som ägs av kommunala bolag.

De specifika elförbrukningarna har beräknats endast för sådana fastigheter där elförbrukning finns angiven. Detta gäller för 96% av fastighetsbeståndet 1986. Angivna elförbrukningar baseras sålunda på uppgifter från ett bestånd om 2,25 milj m* uppvärmd yta.

5.2 Redovisning

Kommunens statistik är fördelad på

lokaltyper. I redovisningen nedan har vi enbart tagit med de sju lokaltyper som är vanligast. Indelningen i lokaltyper tycks i hög grad överensstämma med SCBs indelning enligt kap 3. Några kommentarer bör dock göras:

- och

Daghem Övrig vård är två skilda typer

i SCB inkluderar daghem-

Göteborgs-materialet.

men i sin kategori Ovrig vård.

- i Göte-

Offentliga lokaler, samlingslokaler borgsmaterialet är bl a muséer, bibliotek, teatrar och konsertlokaler. De har jämförts med SCB-kategorin Ovriga samlingslokaler, som ej inkluderar teater- och konsertlokaler.

- i

Sjukhus ingår Göteborgs-materialet, efter-

som sjukvården är en kommunal förvaltning i

Göteborg.

Den yta som ingår i kommunens driftsstatistik avser normalt all uppvärmd yta innanför byggnadernas skal, alltså även uppvärmda trapphus, förråd och liknande. Källare ingår normalt ej. Denna ytdefinition tycks ansluta väl till den som finns i SCB-statistiken, och uppgifterna i kWh/m” antas därför vara jämförbara mellan de olika källorna.

5.3 Specifika förbrukningar år 1986

specifik elanvändning för såväl elvärmda som ej elvärmda lokaler redovisas i tabellen nedan.

Tabell 8. Specifik elanvändning (kWh/mz) i kommunala lokaler i Göteborg 1986. Per lokaltyp och uppvärmningssätt

Ej el- ____Q§5g1___ El- Alla

Idrott, fritid 200 177 246 547 299

Offentliga lokaler, sam-

tistiken visar. Se tabell 2. Där anges 83 kWh/mz för ej elvärmda och 254 resp 318 kWh/m* för elvärmda (direktel resp Vattenburen).

Fortsättningsvis analyserar vi enbart driftelen, genom att bearbeta fastigheter utan elvärme. Dessa omfattar totalt 2,01 milj.m*, alltså 93% av totalbeståndet.

En jämförelse av driftel mellan Göteborg och SCB per lokaltyp ges av figuren nedan. Där anges också SCB-siffran som gäller den (ungefärliga) ägarkategorin kommuner, som kanske är mer adekvat för en jämförelse.

kWh/MZ, år

kmmuvxala

éa-;Gökbop lokalt

(r--SCB alla

533m

-. s SCB kommun 1

I _, -CJ” _ å*

3 Y

2 å -

z

;så å

i «

i .a AUA .

W

.i W mi:

?ett lm Eâfágtmuq QKAJFYPER

Figur 3. specifik elförbrukning 1986 i lokaler utan elvärme. För kommunala lokaler i Göteborg enligt kommunens driftstatistik, samt för riket enligt SCBs energistatistik för lokaler.

Lokaltypernas olika driftelförbrukning följer samma mönster i Göteborg som i SCB-materialet. Niváerna är lika eller mycket lika för de lokaltyper som är homogena, såsom kontor, övrig-vård, daghem och skolor. Lokaltyper med särartade byggnader skiljer sig mera åt, naturligt nog. I typen Idrott, fritid ingår stora idrottsarenor i Göteborg som Ullevi och Slottskogsvallen, samt många bad. Mycket av elförbrukningen gäller utomhusbelysning 0 likn, och en specifik förbrukning räknad per mz uppvärmd yta blir därför lätt missvisande för denna lokaltyp. Också lokaltypen Offentliga lokaler kan innefatta särartade byggnader med speciella elbehov.

225 21

Göteborgsmaterialet har också delats in efter åldersklasser i samma fyra klasser som SCB-statistiken. Resultaten för Göteborg resp SCB illustreras i figurerna nedan.

kW/Mjår

m” åssaâr. (--- 170444. H40

”Få” (#-

GÖTEBORG l74l- V60 Fist- ms - 1976- I

114:

1..I | 1 .

II

bwin! Sluhr

g Siuklxus Öynvåxd III Vaâkuu l IdvaH-i

t” âluâlwpea

kWh/nyår i 3

7.00* :

“Vi ..

595_ l

_ , .. ,.,..

ä I .

C)

llgxllll Skolor

Youhr

Syslcvâud

älgar/Paz_

ävagmiw

Figur 4. specifik driftelförbrukning år 1986. I kommunala lokaler i Göteborg resp SCBs enligt energistatistik. Per lokaltyper och åldersklasser.

I allmänhet finns en tendens att specifika elförbrukningen är högre ju senare husen är byggda. Detta gäller såväl i Göteborg som i SCB-statistiken. Grundorsaken antas vara, att husen byggts med allt högre elstandard.

Tendensen är dock inte densamma för alla ingående lokaltyper. För exempelvis vård- och samlingslokaler finns inget tydligt âlderssamband, och bilden är olika mellan Göteborg och SCB. Här kan finnas förklarande orsaker (senare ombyggnad, olikartade användningssätt etc), som vi dock inte haft möjlighet att analysera närmare i denna studie.

Slutligen har driftelförbrukningen i Göteborgs kommunala lokaler också kunnat indelas efter ventilationssätt. (Denna indelningsgrund saknas i SCB-statistiken.)

kunniga

- “Vçnlilahgussâig

, i .g s Hk ›--- 21D _ m i *, ;ååh-kung . _

*Ftáuluñ-å

- .

.g u “$@øEL

mo Å i

:Inn:

. ; . 1. .

Koh: V\ sms ö ;m vina; mf .IdiøH to A4* ÖAUA

lu H: V1 i 36

Figur 5. specifik driftelförbrukning år 1986. I kommunala lokaler i Göteborg. Per lokaltyp och ventilationssätt.

Resultaten visar - som man kan vänta - en

sig genomgående tendens till högre driftelförbrukning ju mer av ventilationen som styrs av fläktar. Skillnaden mellan självdragssystem och helt fläktstyrda system är mycket stor i absoluta tal.

227 23

Detta kan delvis bero på att förekomsten av fläktsystem samvarierar med förekomsten av annan elförbrukande - hus

utrustning med hög ventilationsstandard har kanske hög elstandard i allmänhet. Men figurens staplar illustrerar ändå, att ventilationens fläktmotorer svarar för en betydande del av lokalernas driftel. Detta bekräftas också av de typhusbeskrivningar som ges i 6.

kapitel

5.4 Utveckling från 1981 till 1986

Genom kommunens driftsstatistik går det också att ta fram elförbrukningar för 1981 i de kommunala lokalerna. När man jämför med 1986 års siffror måste man först notera, att det skett en hel del förändringar i beståndet mellan de två åren. Lokaler har avgått eller konverterat till elvärme. Lokaler har nybyggts eller tillförts kommunen (eller åtminstone statistiken) på annat sätt. Vi har inte haft möjlighet att i detalj reda ut dessa förändringar. Men för att ändå på något sätt beakta dessa strukturförändringar har

specifik driftelförbrukning beräknats på två bestånd inom varje lokaltyp,

dels det totala beståndet av kommunens lokaler

utan elvärme år 1981 resp år 1986.

dels de lokaler som funnits såväl år 1981 som

år 1986, och som inte haft elvärme någondera året (de bestående 1okalerna).

De bestående lokalerna omfattar totalt 1,73 ma,

milj alltså 86% av totala beståndet (utan elvärme) år 1986.

Förändringarna i specifik driftelförbrukning har beräknats till följande:

2 4

Tabell 9. Specifik elförbrukning 1981 och 1986 i kommunala lokaler u tan elvärme i Göteborg.

Lokaltyp Alla lokaler resp år Bestående lokaler

1981 till 1986

Spec förbr, Spec förbr,

Idrott, fritid 139 200 +44% 168 204 +21%

Offentliga, saml lokaler 49 84 +71% 41 58 +41%

Alla kommunala 63 81 +29% 66 78 +18%

I de bestående lokalerna har specifika förbrukni ngen ökat med 18% under 5-årsperioden. Ökningen rä knad på alla lokaler respektive år är större, 29 %. Det beror på att de lokaler som avgått haft lä gre förbrukning än genomsnittet, medan tillkomma nde lokaler haft högre förbrukning än genomsnittet.

Va d gäller orsakerna bakom ökningen har vi inte ha ft möjlighet till någon systematisk studie. Vi d några korta samtal med olika förvaltningar ha r bland annat följande möjliga orsaker nämnts:

i: Ökad samt därtill

datorisering, komfortkyla k Mer maskiner och Även

utrustning på sjukhus.

utbyggd ventilation och komfortkyla

Mer till -

utrustning personal pentryn, kylskåp,

motorvärmare

Mer köksutrustning inom vården

Längre utnyttjningstider för fritids- och sam-

lingslokaler

229 25

* med

Varmvattenberedning el

*

Några värmepumpar (ganska få)

*

Användning av lösa värmefläktar.

Sammanfattningsvis nämns oftast elapparater av olika slag, komfortkyla, ökad lokalanvändning samt viss elvärme (som dock oftast faller inom vår definition av driftel). Detta är en bild som väl överensstämmer med vad källor på andra håll i landet anger, och med vad typhusbeskrivningarna i kap 6 pekar mot.

6. SKISSERING AV TYPHUS

Preliminär studie av elanvändningens fördelning i olika typer av lokaler.

6.1 Inledning

Kunskapen om hur elförbrukningen fördelar sig på olika funktioner i lokalbeståndet är f n relativt dålig. Inom bostadssektorn har betydligt fler studier över förbrukningsmönstret utförts. För hushållen kan också betydligt fler generella slutsatser ansättas. Detta låter sig inte på samma sätt göras på lokalbeståndet, där varje byggnad måste betecknas som unik (kanske med undantag för skolor).

Eldistributörens kunskaper om hur och till vad elabonnenten använder den köpta elenergin är generellt sett mycket dålig. Det är först under de senaste åren som elleverantörerna börjat intressera sig för en kartläggning av abonnenternas förbrukningsmönster. Nedanstående åtgångstal och funktionsuppdelning är därför i första hand insamlade erfarenhetsvärden från användarsidan.

6.2 Genomförande

Tio stycken typhus har skisserats grovt. Valet av typhus har anpassats till den indelning av lokaler som finns i SCBs energistatistik, och till de lokaltyper som är vanligast enligt denna statistik.

Uppgifter och bedömningar av elanvändningen (exkl elvärme) för typhusen har diskuterats fram i samråd med kontaktmän inom elprojektering och VVSprojektering, energiförvaltning och eldistribution. Arbetet har genomförts av Hans Ekwurtzel, EKAN Konsult AB.

Lokalernas elfunktioner har uppdelats i

Belysning (inkl ytterbelysning) Kyla, frys,matberedning Ventilation (fläktmotorer m m)

*iii-il- Div apparater, övrigt (ex vis cirkulationspumpar,

oljebrännare)

De antagna elåtgångstalen har i flera fall beräknats från en installerad effekt multiplicerad med en antagen utnyttjningstid. Här finns en osäkerhet och en spridning vad gäller ex vis drifts-

231 27

tiden för ventilation (grad av driftstidsstyrning). De antagna värdena för driftstiderna får ses som en (subjektiv) sammanvägning för varje lokaltyp, gjord av personer med driftserfarenhet.

Det finns alltså anledning att poängtera, att ansatta åtgångstal får ses som ungefärliga typvärden - är stor.

i verkligheten spridningen

I ett andra steg av arbetet har utvecklingen hittills under 80-talet bedömts. För varje typhus har man försökt bedöma vilka användningsområden som ökat (eller minskat) och vilka orsaker som kan ligga bakom. Också denna bedömning baseras på ett stort antal samråd med projektörer m fl samt med fastighetsägare, fastighetsförvaltare och näringsidkare.

6.3 Resultat

De 10 typhusen för lokaler redovisas på följande faktablad. Varje typhus redovisas på ett uppslag där

- vänstersidan dess elin-

presenterar typhuset,

stallationer och elanvändning idag

- behandlar hittills under

högersidan utvecklingen 80-talet.

Som jämförelse följer därefter två typhus för flerbostadshus, presenterade på samma sätt.

Efter faktabladen följer en kort sammanfattning och resultatdiskussion.

HOTELL

TyPHW

r j Exemplifierar SCB-kategori Logilokaler

Friliggande hotellbyggnad

Änhagefhom med

restaurang

60-70-talen

Bgggperiod:

2000 m*

Uppvärmd gfa:

vattenburet system, ej elvärme

Uppvåmnwgz

VenHb+MM: FT-system utan värmeåtervinning. Återluft

EUNSTALLATIONER. SPECIFIK FÖBBRUKNING 5,000..

Specifik

kWk/maår

I huvudsak glödljus. Bdgsmng Installerad effekt ca 15 W/mz.

Genomsnittlig driftstid ca 1300 h/år 20 9 Modernt restaurangkök (matberedning,

b,f S,

m bem .: kylskåp, frysar m m). Även 40 komfortkyla

VenHlaHonz Installerad effekt ca 4 W/mz. Driftstid ca 7000 h/år 30

Serviceutrymmen, hissar, cirkulations-

°OVH9t: m m 10

pumpar

5:a 100 v\«›.»,/»7

KOMMENTARER

Belysningen består till stora delar av glödljusarmaturer. Sparmöjlighet på belysning genom övergång till energisnålare lamptyper.

Normalt relativt dålig funktion på ventila-

Veuhlahon

tionens styr- och reglerteknik. Sparpotential på el till ventilationsaggregat genom driftstidsstyrning.

Kylmaskiner för komfortkyla är ofta i dålig kondition.

(Vid eluppvärmning tillkommer ca 125 kwh/m) EKAN Konsul? A5 k E61/612/007

733 29

BO-TALFF Tendens onda eu u

rUTVECKLINGSTENDENSEE UNDER ?få rkåålåe

O

-MMS ofyåäiøt kWh/wa

sä

Åtgångstalen för belysning på rummen OBGÅEJSYIEMSZ har ej ökat, däremot exponeras gemen-

samma utrymmen typ entréer och restauranger på ett kraftfullare sätt än tidigare. + 20

Ökad komfortkyla i restaurang och OKälGfäS/ MHN Vt: Konferensutrymmen.

Restaurangköken har ökat sitt elbehov. + 40

OVMHMHOM: Ingen märkbar ökning av elbehovet även om t ex roterande växlare på frånluften installerats. 30

o

IV Elprylar som minibarer, byxpressar, Ovngh hårtork m m installeras allt mer.

Färg-TV på rummen är standard idag. Även ökad standard i gemensamma utrymmen. 10 +

o 10°

Tofalh +

Kommenh rer

Hotellgästen möts av en allt högre grad av komfort. Komfortökningen är mest märkbar i gemensamma utrymmen av typen motionsrum, swimmingpooler, bubbelpooler, motorvärmare på garageplatser m m.

Energimedvetenheten inom hotellnäringen är mycket låg. Det är f n också en trend att fastighetsägare och näringsidkare alltmer är två olika juridiska personer, vilket minskar fastighetsägarens skäl ytterligare att satsa på energibesparande investeringar.

734 30

Typhus:

V *W Exemplifierar SCB-kategori

FÖRUTSÄTTNINGAR. ANTAGANDEN Övriga kontor

Kontorsbyggnad för normal kontors-

Anfagef-hus; verksamhet,

offentlig förvaltning /,,«\ o likn. Ej stordatorinstallation. *fx /§ 60-70-talen »-/*\/ i

Bgggperiod:

2 “Hbl

2500 m “WWF” 1,2*

Uppvârmd gfa:

V,.r›+ .,, .\ //1 vattenburet system, ej elvärme \\\N,/

Lwpvåmnmgg

VewHh+hm; FT-system utan värmeåtervinning. Ca hälften har komfortkyla.

ELINSTALLATIONEQ. SPECIFIK FÖRBEUKNING

fmäñåårhrukn. m,ar

Lysrör och glödljus. Bdgsnivzg: Installerad effekt ca Driftstid 25 W/mz. ca 1800 h/år 54 v s,

la,f

m bem .K Mindre kök i anslutning till personalrum

Ven+“3H0m Installerad effekt ca 3 W/m. Driftstid ca 3500 h/år 11

Persondatorer, hissar m m (Större elförbruk-

°(3VHgt$ vid

ning stordatordrift)

KOMMENTARER

Belysningen består mest av lysrörsarmaturer (allmänbelysning monterad i tak). Dessutom glödljus för punktbelysning.

Sparpotential genom tidsstyrning av ventilationsaggregat. Ofta för stora luftflöden.

Övrig-förbrukningen kan vara större vid stordatordrift.

EKAN Konsoli- AB L

E61/612/008

?.35 31

BO-TALET Tendens undu

FUTVECKLINGSTENDENSEQ uuoez

BO-*alet low .

rea-i

i 1936 0036 ra t

5:715?

Ö Antalet ljuskällor har ökat men ljus- Bdgâninâ: utbytet per ljuskälla är betydligt högre än tidigare. 54

o

Bättre komfort i personalutrymmen, M WO Må typ elektronugnar och kaffeautomater.

bálmfââ

IV Fler apparater såsom kopieringsappa- .Ovrigfz rater, PC-datorer, terminaler, motorvärmare på parkeringsplatser m m. Kontoret representerar också ofta en offentlig miljö, vilket som regel för med sig hissar, elektriska dörröppnare m m vid ombyggnad. En viss ökning av el till värmepumpar

+ kan noteras- 10

o 80

Toialh

+

Kommevxfa rer

Inom kontorsverksamheten har PC-datorerna fått ett genombrott under 80-talet.

Energimedvetenheten är i de flesta kontorsmiljöer mycket låg. Även en relativt kraftig elprishöjning skulle påverka beteendet och elanvändningen mycket lite.

?36 32

“U5

Tgphus:

r ... ,.

Exemplifierar SCB-kategoriñ

FÖRUTSÄTTNINGAR. ÄNTAGÅNDEN Butxk och lager

Mindre varuhus med centrumläge.

Anfagefhus:

Dagligvaror och andra varor.

60-70-talen

Bgggpeñodr

2000 m*

Uppvârmd (Jia:

Vattenburet system, ej elvärme

UPPVÅMHMQZ

VCHHIGHOM: FT-system. Komfortkyla. Återluft

ELINSTALLATIONER. “âPECIFlK WQBRUKNING

fgrçrukn.

spwfk kw /m,ar

Lysrör och spotlight (glödljus). owggniwñ; Installerad effekt ca 35 W/mz.

Driftstid ca 2300 h/år 80 .K s, Kyldiskar, frysdiskar, kylrum,

[af

m bém _; köksutrustning m m 60

0 Installerad effekt ca 2,5

Ven+H3H0m W/mz.

Driftstid ca 8000 h/år 20

Hissar, rulltrappor m m 15

oövyfgt;

§58

1;;__L:\1Ã/--u:,år

KOMMENTARER

Belysningen är oftast av typ ljushav. Ej energisnål belysning. Hög förbrukning för kyldiskar etc. Butiker med enbart dagligvaror har därför ännu högre specifik förbrukning.

Öcåqstwaçq

Sparpotential på ventilationsel genom tidsstyrning, Ofta för stora luftflöden och överdimen- 46 0/0 sionerade fläktmotorer. (Vid eluppvärmning tillkommer ca 100 kwh/m*). ggg: Stora variationer förekommer inom varuhandeln. Stora dagligvarubutiker kan ha närmare 400 kwh/m* elförbrukning, medan möbelaffärer 0 likn kan ha ca 50 kwh/m2, enligt studie frán Handelns Utredninasinstitut 1981. L.

E61/612/009

uuoaz (so-mer

[UTVECKLINGSTENDENSEQ

äggâåuw bro .

rear

Ö H86

0076 rat

Öåniä

kwh/G?

-ømmdmmä

Ökad varuexponering med spotlights Useigsniug: men också en övergång till ljuskällor

med ett effektivare ljusutbyte. 80

C,

Ökning av kyldiskar, frysdiskar och OKäl6,fä5,M ibê M2 kylrum inom dagligvaruhandel. Utrust-

ningarna har samtidigt blivit betydligt effektivare. Komfortkyla konkurrensmedel i storstadsmiljö. 60

+

ÖVEAÖHGHOH: Totalt sett ingen ökning av ventilationsenergin inom gruppen. Äldre butiker har byggt ut sin mekaniska ventilation, medan nyare butiker har fått bättre tidsstyrning. O 20

N . Värmepumpsapplikationer (frânluft) OOVHgh relativt i större varuhus.

vanliga

Kommeniarer

Mycket stor spridning inom typhusgruppen. Inom varuhandel med citylägen satsas mycket pengar på att göra butiksmiljön kundvänlig (köpvänlig). Detta kan innebära både kraftig ljusexponering och/eller komfortkyla.

Ägaren kräver mycket korta återbetalningstider om inte investeringen direkt leder till ökad försäljningsvolym. Betalningsvilligheten för energiinvesteringar är mycket låg hos vissa affärsägare.

Prisokänsligheten på el kan icke nog understrykas för gruppen.

g J

?38 34

5JUKHU3

Typhus:

F . . .*1 -v - E 1 f S” -k at°9°““

FOFZUTSATTNlNGAR. ANTAGANDEN

.ggtsvgrgsrar

Lasarett, flera byggnadskroppar

Åwüagefhw:

50-70-talen

Bgggperiod:

j

/Sl_\\x\\:li

2 ä 40V* v

10 000 m j

Uppvärmdgta:

P vattenburet elvärme gäüfnf PG

system, ej

UPPVännmn8:

Venhbfmmz FT-system med värmeåtervinning. Tidsstyrning

SPECIFIK FÖBBRUKNING rbrukn.

EUNSTALLATIONEB. âpedfik fa

kWh/MZ, år

Lysrör. Installerad effekt ca 20 W/m”. Belgsnimg; Driftstid ca 1600 h/år 32

0 s, Pentrys på avdelningarna, samt större

la,f

mabem .: cafeteria. Komfortkyla

V6H+“3H0m Operationssalar installerad effekt 3,5 W/m2, driftstid ca 2500 h/år. Vårdsalar m m installerad effekt 2,0 W/mz, driftstid 8760 h/år. 26 0 Övrigt: Medicinsk utrustning, hissar m m 9

9:a 75 k»Jl«/.u.5,âr

KOMMENTARER

- Ej energisnål belysning sparmöjligheter på belysningen.

Dessa byggnader har i regel haft en energiöversyn inkl driftstidsstyrning. Komfortkylare dock i regel ej utbytt.

(Vid eluppvärmning tillkommer ca 125 kwh/m“)

EKAN Konsul!- AB L E61/612/010

239 35

BO-TALET Tendens own: eu k

rUTVEC/KUNGSTENDENSEQ UNDER

BO-*alet bro .

i

+ M86

ölmäw

3 kWh/u?

?flitigt

° Övergång till ljuskällor med ett effek-

Belgsning: tivare 32

ljusutbyte.

Rationellare kök innebär ofta ett nkäiâafäâe ökat nyttjande av el. Fler men effekti-

vare kylmaskiner för komfort har installerats under 80-talet.

.VPA/VH lai-ion: Ingen uttalad tendens 26

° har ökat. Elutrustningarnas mångfald Övrigt Mer av olika hjälpmedel slag. De nya installationerna är emellertid energisnålare.

o 75

Toialh l-

Kommenfa rer

sjukhusen har i regel välutbildad driftpersonal, och flera landsting har kommit långt med sina sparåtgärder på värmesidan. Vad gäller elanvändningen uppger vissa källor en svag ökning under 80-talet, medan andra visar större ökning. SPRI-statistik pekar mot 15 å 20% ökning av specifika behovet sett över hela landet.

SERVlCE HUS Tgphus:

V

Egemplifierar SCB-kategorin

FÖRUTSÃTTNNGAR. ANTAGANDEN ovrig vård

hus: Servicehus med lägenheter för äldre,

Anfagef

eller ålderdomshem

70-talet

Bgggperiod:

2 000 m2

Uppvärmd gfa:

Vattenburet system, ej elvärme

Uppvärmning:

VenH [show z FT-system med värmeåtervinning.

ELINSTALLATIONER. SPECIFIK QBBRUKNING 515,010..

› SPedEk kW /mKår

Glödljus och lysrör. Installerad effekt

°Bd85mM6: ca 20

W/ma.

Driftstid ca 1800 h/år 36 o K la, s,

lh beéäåz Matsal, köksutrustning centralt och/eller

i lägenheterna 10

Vevüllalrionz Effekt 2,2 W/mz. Driftstid 7300 h/år 16

Hissar 8

°ÖVHgt:

8:a 7578M22:

KOMMENTAQEQ

Belysningen består till stora delar av glödljus. Sparmöjligheter genom byte till belysning med bättre ljusutbyte.

Kapacitetsstyrning på ventilationsaggregat kan ge elbesparing (och värmebesparing!)

(Vid eluppvärmning tillkommer ca 150 kWh/m)

EKAN Konsul? AB L E61/612/011

241 37

BO-TALFI uvdu

FUTVECKLINGSTENDENSEQ UNDER

ägg???

i 1936 0076 n t

äkni?

_ kWh/MZ

miuskniä

Inga tendenser under 80-talet även

.Beigâhingä 36

om sparpotential finns på belysningen

o

. s Inga klara tendenser 10

äâibâ Iaf än- O O

.Ve/“Hlahom klara tendenser 16 Inga o

Inga klara tendenser. (Värmepumpar oövrigf; är relativt vanliga i fastigheter

belägna utanför citylägen.) O 8

o 70

Toialh O

Kommenfa rer

Dessa fastigheter är oftast ej mer än 10-15 år gamla. Installationsförändringar är relativt ovanliga i det förhållandevis nya fastighetsbeståndet. Elförbrukningen därför tämligen oförändrad.

242 38

SKOLA

Typhus:

F *W Exemplifierar SCB-kategor i

FÖRUTSÄTTNINGAR. ANTAGANDEN Skolor

hus: Gymnasium eller grundskola. Anfagei* Matbespisning men ej eget kök

60-70-talen

Bgggperiod:

5 000 mz

Uppvârmd gfa:

Vattenburet system, ej elvärme

Uppvärmning:

VenHlaHom: FT-system utan värmeåtervinning. Återluft. (Återvinning kom under senare delen av 1970-talet)

EUNSTALLATIONEB. SPECIFIK FÖEBRUKNING Specifik 0.000.

kWh/Maar

övervägande lysrörsbelysning. °Bdg6mh5: Installerad effekt ca 15 W/m. Driftstid ca 1600 h/år 24 o mêbee älaçfrâjøs, .1 Maten kommer i huvudsak färdiglagad till skolan 5

Venillâiiont Effekt ca 2 w/mä Driftstid ca 3000 h/år 6

Cirkulationspumpar m m 5

öVHgt3

âa &

7/7

KOMMENTARER

(Vid eluppvärmning tillkommer ca 125 kWh/m)

EKAN Konsul? AB L E61/612/012

?A2 39

F

UNDER 8Ö-TÅLET Urdu k

ändå mot YU -

+5|Eni§

kuk/w*

SÃF-?ååuägtâ

Normalt underhåll under 80-talet. Oselgâhihg: Medför successivt byte till elsnålare

belysning (ex smalrör) när gamla tar slut. Betyder dock rätt långsam förändring 24

o

5/ Små under 80-talet 5 förändringar

M H72 [mf n: o

OVEWHHHOM: Små förändringar under 80-talet O 6

N . Ökning av apparater såsom PC-datorer

°OVTlg+i

och kopieringsmaskiner. Värmepumpsinstallationer relativt vanliga i skolor utanför fjärrvärmeområdena 5 +

o

ToJraIJr: + 40

Kommevxfa rer

De oljeuppvärmda skolorna har ofta konverterats till någonting annat (fjärrvärme, värmepumpar, elvärme) under 80-talet.

En viss ökning av förbrukningen kan härledas till en ökad aktivitet utanför ordinarie skoltid.

m 40

ÖPÖRTHÅLL b

Tgphus:

V j Exemplifierar SCB-kategori . Bad- , sport- , idrottsanl .

(handbollsmått) med 25 m inom- Sporthall Antagefhos: husbassäng. Utnyttjas dagtid av skolor, kvällstid och helger av föreningar m m. 70-talet

Bgggperiod:

2 000 m*

Uppvârmd (Jia:

vattenburet system, radiatorer Uppvärmning: och varmluftsbatterier. elvärme Ej

VQnHIaHoM: FT-system utan värmeâtervinning. Aterluft. Installation av avfuktningsaggregat delvis genomfört

EUNSTALLATIONEB. SPECIFIK FÖQBRUKNING _

fmüfäffzøråarvkn. M ,ar

Lysrör och glödljus. Installerad effekt

.Bdgsnihgi

ca 20 W/m“. Driftstid ca 2500 h/år 50 0 s,

la,f

77135979 -3 Cafeteria 5

VP/Vliuáiioh: Effekt ca 5 w/mñ Driftstid 8000 h/år 40

° Motorer 5

ÖVYfgJC:

6:a 10a-mLçwh/wåår

KOMMENTARER

Tidsstyrningen på ventilation fungerar ofta dåligt.

(Vid eluppvärmning tillkommer ca 150 kWh/m:) VeMHmç-im

402 EKAN Konsoll» AB L E61/612/013

?AR 4.,

BO-TALEF u

ruwscumcsremveusez ormen

äqáiáclåunáu råa

+ ölmi 12086.

Sfâlâä* kvm/u?

l

° Ökat behov av el för belysning i första Bdgsning: hand orsakat av förlängt öppethållande 50

-i-

.§4 Ökning av antalet varuautomater

»Eäiiaf

9V6M+H3H0M: Ökat öppethållande har gett ökat ventilationsbehov + 40

N . Inga större förändringar

()VfTg+1

° TOTSH: 100

-|-

Kommentarer

Ökat utnyttjande har gett ökat behov av el för belysning, ventilation m m. Sporthallarnas utnyttjandegrad och utrustningsstandard varierar emellertid starkt mellan olika platser beroende på läge, idrottsintresse etc.

M8 42

KÖYEZFC/\

Tgphusz

7 W

FÖRUTSÄTTNINGAR. ANTAGANDEN

?ääåfâifiiââåli?aka“eg°ri

hus: Nyare församlingskyrka

Änfagef

60-70-talen

Bgggpenod:

500 m

Uppvärmd gb:

Delvis vattenburet system.

[#pvåmnMg:

VewHb{mM: Självdrag eller frånluftssystem (tidsstyrt)

ELINSTALLATIONEB. ÖPECIFIK FÖEBRUKNING Erbwkn.

Specifik

kWh/miar

Glödljus för inomhusbelysning, halogenljus

.Bd85nW83 effekt

för fasadbelysning. Installerad ca 15 W/mz, driftstid 2000 h/år. (Fasad- 0 K S, belysning kan vara elkrävande) 30

b,f

Övrigt:

aa s§_ZQÃZkar

gg

x/

KOMMENTARER

Äldre kyrkor har normalt betydligt lägre specifik elförbrukning. El används dock för elektrisk bänkvärme i sådana äldre kyrkor.

EKAN Konsul? AB

§61/612/UII

?A7 43

r

Tendens om ed u

UWECKLINGSTENDENSER UNDER 80-TALET

59515* Ebro .

+ ökni 1986 O

ofmmøt

u /wz

miuskniäâ

sni z Möjligen en viss ökning av fasadbelys-

.Ed 30

3 M3 O

ningen

0 5 .. .. . (e, forandrzng O 5 Ingen

“Kau” nl:

förändring 10 UVQMHHHOM: Ingen o

N . Ingen förändring. (Många kyrkor har OVTlgh i bättre 10 investerat ljudanläggningar.) O

° TOISH: 55

O

Kommevxfarer

märkbar förändring kan noteras för kyrkorna. Ingen

?AR

ÖAMLINGSLOKAL

Typhus:

Egemplifierar SCB-kategorin_W

FÖRUTSÄTTNINGAR. ANTAGANDEN Ovriga samlingslokaler

Föreningslokaler, Folkets hus Anfagefhus: eller likn. Avser

ej teater,

konsertlokaler eller biograf

60-70-ta1en

3gggperiodz

1000 m*

Uppvärmd gfa:

vattenburet system, ej elvärme

Uppvåmnhg:

V@WHh*WM3 FT-system utan värmeåtervinning.

Återluft

EUNSTALLATIONEE. SPECIHK f-ÖBBRUKNING

fêrbwku.

åplffk M,8F

Glödljus och lysrör. Installerad effekt °Bdgsnwg: 20 Driftstid 1300 25

W/m. h/år. v s,

la,f

ma ber .: Pentry 3

VenHlaHonz Effekt ca 4 w/m”. Driftstid ca 7000 h/år 28

Hissar m m 4

-Övngt:

_sTTÃcTUJ/Ãäar

KOMMENTAQEQ

Energikrävande belysning, med sparmöjligheter.

Ofta för stora luftflöden i ventilationen. Sparpotential genom tidsstyrning. Vewñlahm

47%

EKAN Konsoli- A8 L PG1/R19/O1R

7/10 45

F UNDER 8Ö-TALET Tendens UvndLr cci k 80-516* bro . + ökni 1686 o

Oswäüt

kWh/Luz

_minskniä

Ökad belysningsenergi p g a ökat ut-

Edgsningz 25

nyttjande +

5, Investering i förbättrad Köksutrust- Kälaz Wl H79 W ning. Dessutom ökad energi p g a ökat

utnyttjande + 3

ÖVEMHHHOM: Ökad ventilationsenergi p g a ökat utnyttjande 28 +

-övrigh o

T0+8H7 + 60

Kommewfa rer

En ökad energiförbrukning för medeltyphuset. Mycket stora olikheter fin-ns dock mellan samlingslokaler i glesbygd och tätorter. I storstadsregioner är denna typ av lokal ofta mycket väl utnyttjad.

?m 46

Typhus:

V Exemplifierar SCB-kategar . övriga samlingslokaler Stadsbibliotek

Anfagefhvs:

60-talet

Bgggperiod:

4000 m*

Uppvârmd gfa:

vattenburet systern, ej elvärme

Uppvärmning:

VCVIHIGHOM: FT-system utan värmeåtervinning. Äterluft. Ej driftstidsstyrning.

EUNSTALLATIONEB. SPEUFIK FÖEBRUKNING

Specifik 0.000.

kWk/maår

Glödljus och lysrör. Installerad effekt

Belgsnimgz

ca 20 W/m2. Driftstid ca 1500 h/år. 28 0 K la, s, -3 Cafeteria 4

mäbeái

Venillâiion: Effekt ca 20 W/m”. Driftstid 6500 h/år 13

Hissar m m 5

Öwfgh

5!

KOMMENTARER

Belysningen består av äldre lysrörsarmaturer och glödljus. Ofta för stora luftflöden i ventilationen. Sparpotential genom tidsstyrning. (Vid eluppvärmning tillkommer ca 125 kWh/mz)

LEKAN KonsuH-AB E61/612/016

251 47

f

UNDER BO-TÄLET Uwiu k

UTVECKL|NG5TENDEN§EQ .

äncäâiå 0 _

H86

+öl5na

t

kvm/v?

Siålåui-;â

. p g a ökat öppet-

Belgâhihs: :äicliagååysningsenergi + 28

installerad i sammanträdes-

Egmfortkyla + 4

OVgyd-Hafion: Ökad ventilationsenergi p g a ökat öppethållande + 13

N . Ökad användning av PC-datorer för

oVrlgh

ex. registersystem. Även driftel till värmepumpar, som relativt ofta installerats där ej fjärrvärme erbjuds. 5 +

0 50

TOTSH: -|-

Kommenfa rer

En relativt kraftig ökning framförallt orsakad av ökat öppethållande.

4a

FLERBOSTADSHUS 2L5ÄMELLHu5

Typhus:

W

FÖRUTSÄTTNINGAR . ANTAGANDEN

Friliggande lamellhus i 3 våningar

Anfagefhus: Ca 30

lägenheter 1950-talet. Ej ombyggt

Bgggpenod;

Lägenheternas yta 2000 m*

Uppväymd 8h; 2200 ma inkl

(ca trapphus)

Fjärrvärme (ursprungligen egen olje-

Uppvâmnngg panna)

V6WHb+WM: Självdrag

ELINSTALLATlONEB. SPEC|FII FÖQBRUKNING

spam ffårhwkn.

kWh/ngar

HusñaII FasE1g5et I huvudsak glödljus. Installerad effekt Osdgsnwg; totalt ca 7 W/mz. Driftstid ca 1200 h/år 7 1 v s,

(a,f ,

_; Kyl/frys. Spis 21 0

mabug

- Ej 0 0

venHlaHonz rläktstyrd

Hushåll: Radio, TV, dammsugare, husoövngtg hållsapparater. Fastighet: Tvätt, pumpar etc. Ej hissar 6 S a 34 6

k_\f.__.______J

KOMMENTARER

å? Hushållens elstandard och elanvändning antas vara genomsnittlig. Gemensamma utrymmen har relativt låg standard. Relativt vanligt med kompletteringsvärme i form av mindre Värmefläktar.

Vid ROT-ombyggnader kommer elbehovet att öka. M ai

Kçâla, 659,

53%

VT7 = EKAN Konsoli- A8 14.3

L Qsháhlwi

253 49

r

BO-TALET Tendens onda eu k

UTVECKLINGSTENDENSEQ uuoez

iso-wet ?som . + ölmi 1086

o -cäât

_-üzsbåb kwk/GE

hush. fast. hush. East. ° av Ingen höjning belysningsstandarden Belñáhing: under 80-talet 71

oo

successivt högre standard i köken. m Åâzf 32 Dagens frysar är emellertid betydligt

elsnâlare än gårdagens. 21

OVem+H3H0n: Vi räknar ej med att fastigheten är ombyggd, vilket betyder att mekanisk ventilation normalt saknas. O

N . Den specifika elförbrukningen för

O()Vr]gf:

tvätt, apparater, TV m m sjunker, men detta uppvägs mer än väl av att täckningsgraden för dessa apparater/ maskiner ökar. l--l-

0 TOTSH: 34

Kommewfarer

Familjesammansättning och beteenden är mycket avgörande för konsumtionsnivân. Vi har för typhuset antagit en relativt hög medelålder. Elsparmedvetenheten är för närvarande relativt låg.

Totalombyggnader har blivit relativt vanligt under 80-talet. Efter ombyggnad stiger elanvändningen p g a höjd elstandard.

73,505: FLeResosTAosuus zäkuvuus

FÖRUTSÄTTNINGAR. ANTAGANDEN

hus: Skivhus 9 våningar

Antaget

Ca 80 lägenheter

Omkring 1970 (60-70-talen)

Buggperiod:

6000 m i Lägenheternas yta

Uppvärmd (Jia: *

(ca 6600 m2 inkl trapphus)

Fjärrvärme

Uppvärmning:

Ven+HaHom: Fläktstyrd frånluft

ELINSTALLATIONEB. SPEC|FIK Föasreumwe

âpedfik förbrukn.

kWk/Maår

HusEåII Fastighet I huvudsak glödljus. Installerad effekt

°Bdg5nwH5

ca 8 W/mz. Genomsnittlig driftstid ca 1200 h/år 8 2 o s

f

ma Kâla bara .i Kyl/sval. Frysskåp. Spis 28 0

VeW+“3H0W Inst. effekt 1-2 W/m. Driftstid ca 7000 h/år 0 12

Hushåll: Radio, TV, dammsugare, delvis

°OVHgt:

diskmaskin och tvättmaskin, diverse apparater. Fastighet: Hissar, tvätt, tork, pumpar 7 10

KOMMENTARER

Hushåll med hög elstandard och hög elanvändning.

Gemensamma utrymmen har också betydligt högre standard än lamellhuset från 50-talet. Fastighetselförbrukningen blir högre p g a fläktstyrd ventilation, hissar, bättre belysning m m.

Relativt vanligt med kompletteringsvärme i form av mindre Värmefläktar.

EKAN Konsuli- AB ,

k ggg

Tfagäåwisgl

255 51

UNDER BO-TALET u

rUWEC/KLINGSTENDENSEQ

ärifâåuváu bro .

rea

+ äkni 1986

O ofixâärot kWh/MZ

_miuslcnfäâ

hus . ast. u . as . Ingen höjning av belysningsstandarden .Belgâhil/g: i lägenheter under 80-talet. En viss

ökning av elenergi för gemensam belysning bl a av säkerhetsskäl O 8 2 +

Totalt sett en något minskande tendens

be 54

báâe/ M W mot u- 28 0 p g a utbyten nya frysar o

ovevdilahon: Installation av tidsstyrning ger en något lägre förbrukning O 0 12

N . Den specifika elförbrukningen för

°OVngh men

tvätt, apparater, TV m m sjunker detta uppvägs av att täckningsgraden för dessa apparater/maskiner ökar. Tvätt flyttas i viss mån från gemensam tvättstuga till lägenheterna. 7 10

o o

°TO+8H: 43 24

o O

Kommenfarer

Familjesammansättning och beteenden är mycket avgörande för konsumtionsnivån. Vi har i detta typhus antagit hushåll med hög standard och hög elanvändning.

Elsparmedvetenheten är f n låg. Lägre åtgångstal på utrustning och apparater uppvägs av att mångfalden ökar.

256 52

6.4 Sammanfattning

KW ÃI

VII/sz,

3D 3*

4,; ,nam oda0k.

.. Kalnsniná

E] 5318,

* fnjzmaibcredniuj

[§9 vwklahou A

Övrigt

- zh:

OD _

er os ads-

ÃvnbfzSrfJSG

-. us: 1 - i i u á - 50” tg? 11

/5

H V@«

gg ,4

4 4 å*

Å.

, _ _ _ ;.55 ...a .. . . .E fi-.. . “ «- 6 E - v 90k- 5” u. “u a. W- lømw SHM-s

ÄB 5%? blus »fån fsüåx22.2 ewa som

vil;

Figur 6. specifik driftel i skisserade typhus

Den specifika elförbrukningen (exkl elvärme) ligger mellan 40 och 100 kWh/m2,år för alla studiens typhus, med undantag för varuhus (175 kWh/m,år). Varuhandelns elförbrukning är generellt hög, och dagligvarubutiker kan ha dubbelt så hög specifik förbrukning som det skisserade varuhuset (med blandad försäljning).

I flertalet typhus förbrukas el framför allt till belysning och ventilation (fläktmotorer). Dessa poster drar tillsammans över 70% av elförbrukningen i nästan alla typhus. är hotell Undantagen och varuhus, där matberedning och är stora kyla elförbrukare.

257 53

Det tycks dock inte vara de stora posterna

belysning och ventilation som svarar för den ökning som skett hittills under 80-talet. En sammanställning över typhusen (se följande sidor!) tyder snarare på att det är mångfalden elapparater och deras användning som ökat. Ökad vid

komfortkyla datorer och för mötesrum av olika slag är en annan orsak till driftelökning. Förlängd nyttjandetid för skolor, fritidsanläggningar och

samlingslokaler är en av orsak - här

tredje typ påverkas också belysning och ventilation.

Därutöver finns el till värmepumpar, varmvattenberedare, värmebatterier m m, som definieras som driftel, och som också bedöms ha ökat under 80talet.

Dessa resultat överensstämmer väl med vad som framkommit från statistik och samtal i övriga delar av arbetet.

Från våra samtal med brukare och ägare framgår att priskänsligheten vad gäller driftel är

mycket låg. Man använder den el och de apparater verksamheten anses kräva, och har vanligen tänkt förhållandevis lite på driftelens omfattning, kostnad eller ökning. I många fall räknar man med att driftelen för apparater av olika slag kommer att fortsätta att öka.

Potentialen för minskad specifik förbrukning tycks då vara större vad gäller el till belysning och ventilation. Ljusutbytet för

belysningsarmatur har successivt förbättrats, och

elförbrukningen bör kunna sjunka då äldre armatur byts ut. Driftstidsstyrning av ventilation kan ge elbesparing ggg värmebesparing. Potentialen för sådana åtgärder är troligen god (jämför Statens energiverks s k nyckeltalsutredning) (5). Många lokaler är inte tillräckligt åtgärdade vad gäller ventilation. Uthyrningslokaler har oftast kallhyra, och husägaren har haft liten anledning att göra värmeoch ventilationssystemet så effektivt som möjligt.

Denna studie har avsett att snabbt skissera typhus för elanvändning, och att försöka bedöma hur elförbrukningen fördelas på olika funktioner inom huset. Säkrare uppgifter kan bara erhållas genom mätningar. Eventuellt vidare arbete bör i så fall beakta sådana studier med liknande syfte som eventuellt kan ha utförts tidigare, och sådana som avses bli genomförda av bl a STOSEB och inom

Uppdrag 2000.

258 54 Tabell 10. Driftelens fördelning samt förändringar under 80-talets början. Sammanfattning av skisserade typhus

sky-smal; Drlåel for Summa

M31 Veuhlekou ÖVY Äqpkuá Belysning Kan-his, 1417

20 40 30 10 100

Ökad belysn Komfortkyla Ökad elutrust i entréer, Restaurang- ning som serrestauranger kök vice till mm gäster

KDNTDQ 54 5 11 w w

Fler ljus- Komfortkyla PC-datorer Total ökkållor men för datorer terminaler, ning 15 á bättre mötesrum. kopierings- 40% utbyte Kaffeautoma- app. motorter, köksut- värmare etc utrustning

80 60 20 15 175 l ö

Ökad varu- Ökning kyl- Någon ökning Varmlufts- Total ökexponering diskar, av mek. vent ridâer mm ning 15 á med hjälp kylrum men men också Mer ut- 20% av belys- också bättre bättre rustning ning, men eleffektivi- tidsstyrning också bättre tet. Delvis utbyte komfortkyla

32 8 26 9 75

- +_ O -1- +

Effektivare Mer el i kök etydligt Total ökljuskällor Komfortkyla er utrust- 15 á 20% installerat ning, dock (dock effek- lsnålare tivare) n tidigare

36 10 16 8 70

Ev mer Rel oförändköksutrust- rat. I huning vudsak nyare byggnader

24 (- c; spacxux törbrukniug 1986, kun/u

Tøåøuâquañuü:

0 - -:::::n:°" å°§:â:§:...°f?' Naga: ökad använd- ÅHJSHÖ eaxeøpel påförändringar. Koucnn uutanför skoltid

Tabell

10,fov+a.

Driftelens fördelning samt under förändringar 80-talets början. Sammanfattning av skisserade typhus

Qkjggyat Braga 30mm

âr

was Venülaüon drifM

Bagsw üjlafñjsmâ övnçç

24 5 6 5 40

$5k1)Ljx

o o o + +

Något ökad Fler kopia- Rel. använd- svag torer och PC ökning i ningstid vanliga utanför skolor skoltid

S0 S 40 5 100

+ + + O +

Förlängt Fler varu- Ökat öppetöppet- automater hållande hållande ger större kräver ventilamer be- tionsbehov lysning

30 5 10 10 55 i

O O O Ö O

Möjligen mer fasadbelysning

25 3 28 4 60

UOKAL

+ 45 + 0

i

Förlängd Bättre Förlängd använd- köksut- användningstid utrustning ningstid

K 2a 4 1 3 s 5 0

+ + i + +

Förlängt Komfortkyla Förlängt Fler apparaöppethål- öppethål- ter, PC-datolande lande rer

z. - Ca.pecxuxförbrukningnu, kvm/n

Wåruâüñ:

O (-1cndcnl undarso-uicu början + ölnlng 0 oförändrat - n1nsknln9 Någotökad anvlndnlnqltld & pl øöxändzxnqax.Kolnontartr utanför skoltid

REFERENSER

(1) Energistatistik för lokaler. Årlig publikation

från SCB, serien Statistiska Meddelanden.

(2) Elförsörjningen och fjärrvärmeförsörjningen.

Definitiva uppgifter. Årligen från SCB.

(3) Statistikrapport: Bebyggelsens energiförsörj-

ning. Underlag för energiprognoser. Statens energiverk, maj 1986.

(4) Bostads- och lokalbeståndets storlek. SCB 1987

(prel version).

(5) Nyckeltalsutredningen. Energisparmöjligheter

och nyckeltal för befintlig bebyggelse. Underlag för energiprognoser. Statens energiverk, augusti 1986.

(6) De statliga myndigheternas energisparredovis-

ning 1985/86. Statens energiverk 1986.

(7) i -

Energibesparing statliga fastigheter slutrapport. Byggnadsstyrelsens rapport nr 169, maj 1987.

(8) Elförbrukningen i varuhandeln. Handelns

Utredningsinstitut, juni 1984.

(9) specifik energiförbrnkning och jämförande

statistik 1985... KF rapport & 1986/6.

(10) Förbrukning av energi, vatten och medicinska

gaser under 1985. SPRI nov 1986.

E61/613/003a ANG/AGH

Bilaga 1

DRIFTEL ENLIGT ENBRGISTATISTIK

3013:93

JÄHFÖRT man ANDRA KÄLLOR

Definitionen av lokaler

Denna studie liksom SCBs energistatistik för lokaler omfattar lokalbxggnader, alltså byggnader (egentligen fastigheter) vars yta till över hälften består av servicelokaler. Figuren nedan illustrerar att lokaler också kan förekomma i flerbostadshus (och egentligen också i småhus och industrifastigheter), och ger ungefärliga siffermässiga samband.

FLERBOSTADÖWS LDMLBYGQNAD

Bosna: beskåda bosiâáer 5

na [M :i ;Mt

305%»W Pl

bosâm Od* W

160 Hu*

/Tokaér lølcabrz

_ V 453 Mu

bo hä” 0Sim”- l0

káp/ Å Muz

ny, (därav q ZS

i

, i°*“2:**a,,

L--\ø___J [MW 7 & rbdåu

dtfbm 31:45

rznåwmxui.

Driftel enligt SCBs elleveransstatistik

SCBs årliga elleveransstatistik (2) baseras på uppgifter från alla elleverantörer, som fördelar uppgifter om levererad el på ett antal abonnentkategorier. Många av kategorierna motsvarar väl leveranser till lokalbyggnader. I vissa fall ingår dock leveranser också till av anläggningar olika slag. Dessutom ingår normalt el till uppvärmning inom resp kategori. För att kunna utnyttja SCBs leveransstatistik, och göra jämförelser med den, har vi gjort en överslagsmässig bearbetning enligt följande:

* SCB-kategorier motsvarande lokaler: De kategorier som inräknas är desamma som energiverket (3) tar med. För vissa kategorier ett görs grovt skattat, mindre avdrag motsvarande det som enligt anvisningarna till SCBs leveransstatistik inte är byggnader utan anläggningar.

SCB-kategori Inräknad Korr Avdraget gäller andel användn 1985, GWh

Bensinstationer,

utelager 063 Bank och för-

säkring 100% 392 073 Övr kommunika-

tioner 50% 556 Hamnar,

flygplatser,

telekommunikationer

m m (del av) 081 Off förvaltning 85% 1044

Uteanläggningar 082 Undervisning 100% 1912 083 Hälso-

och sjukvård 100% 2698 084 Övr samhälls-

service 100% 906 085 Övr tjänster 80% 3078

Bad, idrottsplatser,

travbanor etc

Summa 14767

* SCB-kategorin Fastighetsförvaltning: Skall enligt SCBs anvisningar omfatta gemensamma anordningar i flerbostadshus (tvättstugor, trappljus, hissar, fläktar m m). Också leveranser till elpannor och värmepumpar ingår. I verkligheten beräknas också motsvarande fastighetsförvaltning i lokalbyggnader och industribyggnader ingår i denna kategori. Vi antar dock att det endast är uthyrningsfastigheter för service och industri som då - verksamhet

ingår i egen fastighet antas helt föras till den SCB-kategori som motsvarar resp verksamhet. Vi har uppskattat att ca 10% av elleveranserna i kategorin Fastighetsförvaltning är att hänföra till lokalbyggnader. För 1985 blir detta 448 GWh.

* för Uppskattning 1986: Den definitiva leveransstatistiken för 1986 är ännu ej klar. Vi har tills vidare gjort en uppskattning av ökningen från 1985 till 1986 baserad på SCB-statistiken från elproducenterna. Enligt den statistiken är ökningen 1985 till 1986 inom hela övrig-sektorn exkl elvärme ca 2/3 av ökningen 1984 till 1985. Vi antar grovt att samma gäller de SCBkategorier vi studerar. De ökade ca 13% från 1984 till 1985, och vi antar således ökning ca 9% från 1985 till 1986. (Detta bör vid behov korrigeras när leveransstatistiken blir klar.) För 1986 erhålls då:

- motsv lokaler

SCB-kategorier

14767 x 1,09 = 16 100 GWh - 448 =

Fastighetsförvaltning x 1,18 500 GWh

* elvärme: Avdrag Elvärme ingår i ovanstående siffror, och skall dras av. Detta görs med hjälp av resultat från specialkörningen av SCBs energistatistik för lokaler 1986. Ytor och specifika elförbrukningar för helt ggg delvis elvärmda lokaler kan utläsas. Från elförbrukningarna dras 83 kWh/m* som antas vara driftel.

Härtill läggs antagen elvärme hos hyresgäster, som ej antas ingå i SCB-statistiken (ca 10% på direktelvärmda=160 GWh), samt i lokaler byggda efter 1980 (14% tillägg uppskattat), och resultatet normalårskorrigeras. Slutresultatet

blir ett antaget elvärmeavdrag på ca -3 000 GWh

* lokaler i flerbostadshus:

Avdrag belägna

Totala ytan enligt SCBs energistatistik

för flerbostadshus uppskattas till 14 Mm”.

specifik driftelförbrukning antas såsom

genomsnittet för lokaler, 83 kWh/m”.

Totalt -1 150 Gwh

* bostäder i

Tillägg belägna lokalbyggnader: Totala ytan uppskattas till 5,1 Mm, och specifik förbrukning (motsvarande hushållsel) till 58 kWh/m* enligt specialbearbetningen av SCBs energistatistik.

Totalt +350 GWh

* Total driftel i

lokalbyggnader: Utgående

från SCBs elleveransstatistik, och efter

bearbetningar till denna studies defini-

tion av driftel i lokaler blir siffran

för år 1986 således ca 12 800 GWh

Jämförelse med energiverkets driftel i lokaler

Statens energiverks beräkning av driftel i lokaler behandlar alla servicelokaler oavsett om de är belägna i lokalbyggnader eller flerbostadshus. Dessutom ingår el till gemensamma utrymmen i flerbostadshus (en andel som inte anses direkt hänförlig till bostadslägenheterna).

Energiverkets driftel utgår från SCBs elleveransstatistik, och samma kategorier som nämnts ovan ingår. Av kategorin Fastighetsförvaltning tas en andel som ej är hänförlig till bostadslägenheterna. Övriga kategorier tas med i sin helhet, varför en mindre andel icke-byggnader ingår. Elvärme dras genomgående bort.

Energiverkets siffra för 1985 (senaste som publicerats) är 17 200 GWh

Vid jämförelse med denna rapports definition av driftel i lokaler skall man - till bostäder i lokal-

lägga belägna

1)

+300 Gwh

byggnader

- dra ifrån lokaler i flerbo-

belägna

1)

stadshus -1 100 Gwh

- dra ifrån lokalandelen av

fastig-

hetsel i flerbostadshus som enligt

energiverket beräknats till -2 650 GWh

- dra ifrån det

i SCB-kategorierna

som vi uppskattar vara ickebygg-

1)

nader -1 400 §@h__

12 350 GWh

Det är denna siffra, ca 12 350 GWh för år 1985, som skall jämföras med de ca 12 800 GWh vi beräknat för år 1986, och de ca 11 700 GWh vi får för år 1985 med samma beräkningssätt. Slutsatsen blir att de båda beräkningssätten ger en mycket rimlig överensstämmelse, när man korrigerat för olikheter i definitionerna. Att energiverkets siffra är något högre kan exempelvis bero på - vilket (3)

påpekas i energiverkets rapport - att en viss del elvärme kommit med i beräkningen.

Bedömning av el till hyresgäster i lokaler

I beräkningarna ovan och på olika ställen i huvudtexten nämns att ca 10% av driftelen i lokaler bedöms kunna fall bort från SCBs energistatistik, eftersom elabonnemang tillhöriga hyresgäster i lokalfastigheter inte tros ingå i de elförbrukningar som husägaren uppger i SCBs enkät. Bedömningen är gjord sålunda:

Enligt figuren på första sidan i denna bilaga beräknas ca 18% av lokalbyggnaderna utgöras av

1) beräknade efter

Detta är 1985 års siffror,

samma princip som 1986 års.

uthyrningslokaler (25 av 138 milj m“). Det är bara bland de privatägda fastigheterna (ca 45 milj ma) som uthyrningen har stor omfattning. De fastigheter som ägs av stat, kommuner och landsting (drygt 90 milj mz) används nästan uteslutande för egen verksamhet.

En del av uthyrningslokalernas driftel gäller fastighetsel som går på husägarens abonnemang. Vi antar att det gäller el för ventilation samt en del av belysning och övrigt (trappljus, hissar etc), som grovt sett kan utgöra knappt hälften av all driftel. Säg att ca 60% av driftelen faller bort för 18% av lokalerna. Totalt 60% av 18% = ca 10% av driftelen saknas då i SCBs

energistatistik för lokaler p g a hyresgästabonnemang.

E61/613/004b/ANG/EG

Bilaga 2

KOMPLETTERANDB TABELLER FRÅN SPECIALKÖRNING AV SCBs BNERGISTATISTIK FÖR LOKALER

TABELL ANOELLIXALER1 URVALETNEDELFURBRIKNDBAMHVEN

FORDELADEEFTERTYPAVLüuL OCHANVÃNIIELVÃEHFÅR1906(PROCBJT)

EJ :LvÄszMr ;Namnet Dlesumun ehavAneuaav. vATtfNb:NNAT summa

268 Yta för lokaler utan elvärme 1986 ( 10 000-tal m2) Fördelade efter färdigställandeâr

Yta för lokaler utan elvärme 1986 ( 10 000-tal m2 ) Fördelade efter ägarkategori

xuununin KÄNDA SIMLIGQ uvgggg _SKATIÅPL SKATTEPLIKTIGA 1u1AL1 ----›--------- _ _ _ _ _ _ _ _ _ . _ _ . _ _ _ . . _ . . _ _ _ _..-__ _-oo-no--_-›----_yu-=------

Bilaga 3

BERÄKNING AV DRIFTEL I LOKALBYGGNADER 1980-1986

Beräkningen baseras på SCBs elleveransstatistik.

Omräkning till lokalbyggnader enligt vår defini-

tion, och avdrag av elvärme görs med samma metodik

som redovisats för år 1986 i Bilaga 1. Resultatet

har blivit detta, avrundat och uttryckt i Gwh.

Beräkningspost 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Kategorier motsv. lokaler i SCBs lev.-statistik, med avdrag för icke-byggnader 10 750 11 100 11 850 12 450 13 450 14 750 16 100

Del av kat. Fastighetsförvaltning som beräknas avse lokaler 250 250 300 300 350 450 500

Avdrag: Elvärme i helt eller delvis elvärmda lokaler -1 450 -1 750 -2 000 -2 300 -2 550 -2 800 -3 000

Avdrag: Lokaler belägna i flerbostadshus -750 -800 -900 -950 -1 000 -1 100 -1 150

Bostäder belägna i lokalbyggnader 300 300 300 300 350 350 350

Totalt 9 100 9 150 9 550 9 850 10 550 11 700 12 800

Anm. 1: Leveranssiffror för 1986 är preliminärt

uppskattade, se Bilaga 1

Anm. 2: Lokalytor och specifika elförbrukningar

i lokaler baseras på specialkörningar

av statistik för 1981, 1984 och 1986.

Övriga är interpolerade.

ELANVÄNDNINGSDELEGATIONEN 271 Tage Klingberg Bruksgatan 2 818 00 Valbo Telefon 026/13 32 80

INFÖR VALET AV ENERGISTYRMEDEL - om olika styrmedels

egenskager

Detta är ett diskussionsunderlag skrivet pa uppdrag av Elan-

vändningsdelegationen. Det har använts i diskussioner inom

delegationen under hösten 1987.

3. MEDEL FOR PÅVERKAN - OM OLIKA TYPER 9 3.1 Tre typer av direkta styrmedel 9 3.2 indirekta styrmedel ll

4. OM STYRMEDLEN I PRAKTIKEN - GENERELLA ASPEKTER 15 4.1 Implementeringens betydelse - om byrå-

kratins sätt att fungera 15 4.2 Trimning - om styrmedlens utveckling över

tiden 21 lt.3 Om effekter och problem med att bestämma

dem 23 4.4 utvärderingar och deras oberoende 26

s. 5A BRA DET KAN GÅ - EXEMPEL PÅ ONSKVÄRDA EFFEKTER 29 5.1 Trafiksäkerheten 29 5.2 Färre helsm0ck0r 30 5.3 Säkra hus 31 5.4 Miljöskydd 32 5.5 Utvecklingsfondernas energikonsulenter 34 5.6 Bostadssubventionerna 34 5.7 Ökad kunskapsspridning och propaganda 35 5.8 Teknisk utveckling 35

6. SE UPP! IBLAND BLIR DET TOKIGT - EXEMPEL PÅ OÖNSKADE EFFEKTER M.M. 37 6.1 Överstarka effekter 37 6.2 Svaga eller helt uteblivna effekter 39 6.3 Counter-intuitive effects d. v. s.

tvärtomeffekter 40 6.4 Snedstyrning och skevheter 42 6.5 Prispâverkan 43 6.6 Administrationskostnader 4h

7. VARFÖR BLIR DET SÅ? 47 7.1 Förhandlingsmässigt eller taktiskt agerande 47 7.2 Missbruk 47 7.3 Olika grupper reagerar olika 48 7.4 Myndigheten ser mellan fingrarna 48

8. ATT TANKA PÅ VID VAL AV STYRMEDEL OCH DERAS INFORMERANDE 50

9. REFERENSER 53

77?

l BAKGRUND OCH SYFTE

Förutsättningarna för statens påverkan på energianvändningen skiljer sig i dag på flera sätt från läget 1974.

- varför

Då hade vi knappast någon energianvändningspolitik,

erfarenheter och etablerad inriktning saknades. Nu har vi

möjlighet att nyttja lärdomar från över ett decenniums påverkan på användningen av energi.

- Då var läget akut, medan vi nu förutser

problem några år

framför oss.

-

Då gällde det energisparande av alla slag, men helst olja.

Nu gäller det energihushållning i vidare mening, men helst

e_l. Detta att elen prioriteras innebär att inte bara energi-

utan även effektuttaget skall ågärdas.

Ett program för elanvändningen under 1990-talet skall utformas. Elanvändningsdelegationen skall ta fram underlag för ett sådant program. Syftet med denna PM är att peka på olika styrmedel och deras egenskaper, lyfta fram erfarenheter av dem för att bidra till ett systematiskt och välgrundat val av styrmedel.

Upglaggning

Tyngdpunkten kommer att ligga på exempel avsedda att belysa såväl lyckade som mindre lyckade effekter. Exemplen hämtas från såväl energiområdet som andra områden. Bieffekter (avsedda och oavsedda, önskade eller inte) förbises lätt. Därför läggs extra tonvikt vid dem. Innan vi går in på exemplen skall en del generella frågor om mål, indelning m. rn tas upp. Avslutningsvis ges en checklista för styrmedelsskapare.

Styrning och påverkan

I denna skrivning används ordet påverkan som synonym till styrning. Medel för påverkan blir da synonymt med styrmedel.

Reservation

Detta är ett diskussionsunderlag i form av en rad hopplockade exempel plus vissa allmänna avsnitt. Det bygger visserligen bl. a. på forskningsrapporter och annan dokumentation, men detta är ingen forskningsrapport. Här finns såväl välunderbyggda påståenden som löst uppställda hypoteser.

2 OM STYRNINGENS MÅL OCH SAMMANHANG

Malet med energipolitiken - såväl avseende tillförseln som användningen - är att främja effektivitet i energisystemet, varmed förstås effektivitet i vid och samhällsekonomisk mening. (Prop. l984/85:120).

Den ekonomiska effektiviteten skall eftersträvas inom vissa restriktioner och med beaktande av olika hänsyn och intressen t. ex. säkerhet, leveranstrygghet, miljöskydd, sysselsättning och fördelningsaspekter. Dessutom gäller att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. (Se vidare Statens Energiverk, 1987, sid 51 ff)

Många mål och därmed många medel

Det finns alltså många mål och hänsyn, vilket innebär att många medel behövs, om styrning alls skall ske. Systemanalytiker har visat att antalet medel måste vara minst lika stort som antalet mål (law of requisite variety). Dessutom är det så att - eftersom vår värld är mångskiftande - det även med bara ett mål sannolikt skulle vara nödvändigt att sätta in ett helt batteri av styrmedel - i varje fall år det ofta så. Det betyder att vi inte skall förvänta oss att hitta en dundermedicin som ordnar allt. Snarare blir det fråga om paket av medel.

Vanligen när stat eller kommun agerar sätts åtgärder in så snart det kan praktiskt ordnas efter att problem har uppstått. Så gjordes med de olika energistyrmedlen på 1970-talet. Nu har vi en särskild aspekt av tiden att beakta. Nu förutser vi förändringar och problem - prishöjningar på el, kort sagt - men eftersom hela energisystemet är trögföränderligt kan det finnas långsiktiga fördelar med att redan idag påbörja förändringarna. Det innebär dock uppoffringar på kort sikt. Vem skall stå för dem? Och dessutom - ju bättre vi lyckas förbereda oss för en högre prisnivå (d. v. s minska och utjämna elanvändningen)

desto senare kommer den, om den kommer alls. Och det innebär att förberedelserna kanske kom för tidigt och var för omfattande och dyra. Det är alltså fråga om ett gissnings- och passningsspel med fördelningsaspekter.

Grundläggande stvrfilosofi

Statens (och eventuellt kommunernas) styrning inom en sektor kan läggas upp endera som en planhushållning eller en 1knadshushållning. Ingen av dessa principer tillämpas renodlat utan de modifieras med prisinslag i planstyrningen och regleringsinslag på marknaden. Inom t. ex skolväsendet har vi i huvudsak en planlösning. Inom energiområdet har vi sedan länge i huvudsak en marknadslösning med stark förlitan på priser. Men marknaderna på energiområdet har mån a brister, vilket leder till styrbehov (korrigeringar) - eljest fungerar inte marknaderna.

Marknadslösning som huvudprincip innebär att olika aktörer (företag, personer, statliga organ m. fl.) förväntas agera i eget intresse, vilket sammantaget ger en hyggligt effektiv totallösning - om marknaderna fungerar någotsånär. Men marknadsbristerna innebär att staten måste agera för att undanröja de värsta hindren. Detta kan ske genom att staten

l. sätter scenen i ordning för aktörerna genom att ange

Spelregler avseende säkerhet, miljöskydd, monopolistagerande etc. Dessa regler måste ständigt följas upp och justeras. Staten har alltså en viktig roll som marknadsbevakare och regeljusterare

2. hjälper aktörerna att agera i sitt eget intresse, t. ex.

genom information, rådgivning, ekonomisk stimulans etc.

Staten skall alltså i män av behov stödja aktörerna på scenen. Det kan uttryckas som att staten har uppgiften att ge aktivt marknadsstöd.

åparmålens operationalisering

Att översätta det pampiga målet om samhällsekonomiskt effektivt energisystem till centimeter mineralull, kilowattimmar, kilowatt och ören är ett gigantiskt problem i sig. På 1970-talet var detta i praktiken förenklat till rikstäckande procentuella sparmål (30% på 10 år,) generella angivelser av lämplig isoleringstjocklek m. m. och till slagordet att en sparad kubikmeter är värd lika mycket som en tillförd. Dessa grova förenklingar var kanske bra då, främst beroende på att de våldsamma prishöjningarna på i första hand olja gjorde att, grovt uttryckt, det gällde att få folk att göra något - nästan vad som helst, bara de inte var passiva. Det mesta drog i alla fall åt rätt håll.

Idag och framöver måste mer nyanserade avvägningar göras. Prisändringarna blir sannolikt inte lika dramatiska. En sparad kubikmeter eller kilowattimme är olika värd beroende

på lá: över året den spars (effektproblemet), E: den spars (olika orter har olika dyr el eller fjärrvärme), vem som spar den (ur fördelningssynvinkel kan sänkt energikostnad vara mer värdefull för en nyetablerad barnfamilj än för oss välbeställda energiutredare i medelåldern) eller vilket år den spars (framtida vinster är generellt mindre värda än dagsvinster. Å andra sidan kan framtida sparade kilowattimmar kanske vägas mot dyrare el än idag, vilket höjer deras värde.)

Sammantaget pekar resonemanget ovan på att en myriad av avvägningar skall göras mellan många mål, intressen, hänsyn och regler. Så sker naturligtvis hos alla aktörer. Det är inget konstigt med denna mångfald. Det är den som är grundmotivet till att man valt (eller hamnat i) en marknadslösning som sprider ut avvägningar och beslut till oss alla. Men det gäller alltså, som tidigare berörts, att spelreglerna är vettiga och att vi alla har förmåga att agera sunt själviskt. Och det gäller att nyckeln (eller nycklarna) i form av priser (taxor) inte är alltför trubbiga utan ger någotsånär rättvisande signaler om de

uppoffringar som energianvändning av olika slag åsamkar samhället. I priser inkluderas här de eventuella skatter som läggs pa.

Handlingskraft trots osäkerhet

Tekniker lär sig optimera isoleringstjocklekar. Ekonomer lär sig kalkylera investeringar och därvid diskontera framtida nyttor och uppoffringar. Men de vet inte idag vilka priser, miljökonsekvenser och nya tekniska lösningar de skall räkna med. Kanske är extra investeringar idag i hushâllningsâtgärder en vettig försäkringspremie (p.g.a. assymetrisk risk. Se vidare Statens Energiverk, 1987, sid 39-44)? Eller kanske är det tvärtom bättre att underinvestera och hoppas på billiga-

prognoser och rad - det må sedan vara enskild konsulent eller statliga myndigheter - vilseleder lätt. Ju tvärsäkrare räd desto fler leds fel. Osäkerhet och avvaktan medför a andra sidan beslutsförlamning och passivitet - och det är också fel. Att kombinera dadkraft med eftertänksamhet ställer sig problematiskt - men är ändå päkallat.

3 MEDEL FÖR PÅVERKAN - OM OLIKA TYPER

Manga sätt att påverka står stat och kommuner till buds. De kan indelas i direkta st rmedel, som verkar främst genom att direkt ändra beslut hos aktörerna (personer, företag etc.) och indirekta styrmedel, som främst verkar genom att ändra förutsättningarna, marknadernas styrkeförhållanden, den allmänna kunskapsnivan etc.

3.1 Tre typer av direkta styrmedel

Många sätt att dela in medlen har lanserats, men här skall vi hålla oss till indelningen i tvingande, ekonomiska och informativa/propagerande medel. Skälet är att den indelningsgrunden tar fasta pâ sättet för påverkan, vilket har betydelse såväl för hur medlen bör administreras som vilka typer av effekter de får. Denna indelning är väl knuten till grundläggande teori, främst Amitai Etzionis teori om komplexa organisationer. (Etzioni, 1975). Vid en färsk genomgång av olika styrmedel har också denna indelning befunnits stå sig väl (Vedung, 1987).

1. Genom tvingande medel (föreskrift + kontroll) lämnas

den styrde inget val. Han eller hon måste göra det som är föreskrivet (eller avstå från det som är förbjudet). Eljest skall sanktion tillgripas.

2. Genom ekonomiska styrmedel delegeras beslutet till den

styrde, men dennes kalkyl ändras genom någon avgift eller subvention, vilket g innebära att det blir fördel-

aktigare att ändra sitt beslut åt det häll staten vill. Men

det är inte säkert. Och något straff blir det förstås inte.

3. Genom informerande/propagerande medel (information,

utbildning, rådgivning) får vi ökad kunskap, som gör oss bättre i stånd att agera på sätt som gynnar oss själva.

Även våra preferenser (värderingar), d. v. s. vårt sätt att

bedöma var kalkyl, kan påverkas av information och propaganda.

280 10

De tre typernas karaktäristiska drag sammanfattas i figuren

nedan. Där anges också något allmänt om erfarenheter m. m.

av de olika typerna.

Tvingande= Monetära= Rådgivande förelaggande och subventioner och styrmedel kontroll avgifter

Exempel Stadsplan Bostadslån med låg Energisparkampani Föreskrift om väggiso- ränta Miljöpropaganda vina Emwismmöø .lämlikhetspropaganda Utslappsnormer Energiskan Utbildning Byggnadslov Lokaliseringsbidrag Teknisk |nformauon Byggnadsinspektion Skatt på tomglas Oljeransonering Skatt på utsläpp Bilbesiktning

Verkningssatt på Ändrar kalkyler-l för Kan påverka värderingar Direktáaáverkan beteen et beslutstanaren, vilket och därmed bedömningar kan påverka beteendet av kalkylen och därmed kanske beteendet

Några kännetecken ibland något trubbigt Onskad åtgärd avvags Effekten beror av påverkdvs alla dras över en kam. mot andra laktorer bar het. attityd och Ibland stor administration. vilket ntedtör att inte informationsmärtgd K. rg ,mk och (ma, alla vidtar onskad åtgard. eHakt Styrmedlets styrka kan varieras Ibland stor administration

Ni pasnr de? Då företaget: beteende DI företa s kalkyler Då företa rens värderingar Exempel strider mot allmitintres- avviker fr namhällets avviker fr n samhällets sen. kalkyl). värderingar. D! även enstaka beteen- DI genomsnittlig beteen- DI effekterna av olika styr» deavvikelser inte kan det skall ändras men det medel i oklara. talas, t ex: i svårt att ange vilka som Då lämpliga åtgåder ej i bilbromsar skall påverkas. hiuar Medlör att besluten och sr* man ei vill l sig i t ax svartbvggen avvigningarna delegeras. en lörhandlingsmation. stöld DI enstaka avsteg kan to- DI kunskap saknas skattesmutning lreras DI man väl känner de förhållanden som regleras

Exempel på bielfektarø Negativ attityd. aFörhandhngsmässig lnformationströtthet Man nöjer sig med norm» attityd» Missförstånd upplyllelse och efterstri »Lånearkitekturx dvs var ei det som ar bäst överdriven anpassning till styrningen

Figur] . 73e lyperav direkta styrmedel och dem: bamktartbtisâa drug.

(Ur Klingberg, 1980, sid 49)

Är det någon indelningsgrund som skulle ligga nära till hands att komplettera med sa är det i hämmande resp. främjande medel.

Förutom att de direkta styrmedlen ovan påverkar - eller avses påverka - beslut direkt så har de vid sin tillämpning indirekta effekter. Varje reglering, avgift etc. innebär i sig en informationsöverföring. Så t. ex. brukar anses att blotta existensen av energisparstödet på 1970-talet hade stor indirekt propagandaeffekt, dels genom att det innebar informationsspridning och debatt om energihushållning, dels genom att stödet signalerade att staten anser hushållning med energi viktig och riktig - många människor har ju förtroende för statens ställningstagande. Detta var exempel på positiva bieffekter. Det finns även negativa - om inte annat så kostar varje medel att administrera. Vi skall återkomma till biverkningarna.

Tvång och tvingande medel har, generellt sett, en negativ inverkan på människor. De blir mer negativa i sin attityd mot överheten. Detta kanske inte bara reducerar följsamheten inför det aktuella styr-medlet. Det leder till - eller snarare förstärker - den alienation som finns hos många mot myndigheter. Detta är en skadlig tendens. Ekonomiska medel tenderar i stället att göra folk och företag beräknande och förhandlingsmässiga, vilket inte i alla avseenden är positivt. Informerande/propagerande medel är snarare associerade med positiva socialpsykologiska reaktioner. Det är säkerligen insikter av detta slag som ligger bakom det generella ställningstagandet i energipolitiken att informativa styrmedel skall föredras framför tvång, om val kan ske. (Prop. 1984/85:l20, bl. a. sid 52)

3.2 indirekta styrmedel

I vårt agerande på marknaderna påverkas vi inte bara av direkt tvång, ekonomisk stimulans eller goda råd. Vi påverkas naturligtvis av en rad andra förhållanden och marknadsförut-sättningar. Vissa av dessa kan staten, kommuner eller andra

större aktörer påverka. Sådan paverkan kan, om den tillgrips medvetet, kallas indirekt styrning. Följande är exempel pa sådan:

a) Budgetdispositioner och uppköp. Staten är en stor kund pa manga marknader och en sådan kan alltid påverka priser och utbud genom sitt sätt att upphandla, krav som ställs på produkterna etc. Staten är ocksâ en stor producent pa många marknader och kan den vägen påverka genom prisledarskap, konkurrens, införande av nya varor eller tjänster etc. Kungliga Byggnadsstyrelsens och Fortifikationsförvaltningens uppköp av byggmaterial och entreprenader samt deras förhyrning av lokaler påverkar utbudet.

Olika myndigheters sätt att använda sina budgeterade medel - eller statens sätt att styra denna användning - kan också påverka.

Möjligheten att genom medveten styrning av upphandling paverka den tekniska och marknadsmässiga utvecklingen ledde till att staten tillsatte Energiupphandlingsdelegationen ar 1982. Delegationen har delat ut kontant investeringsstöd samt fungerat i en informell mäklarroll syftande till att främja industrins utveckling av ny teknik. I en utvärdering bedömer delegationen att den bidragit till förverkligandet av flera lokalanläggningar med fler...serande bäddar (FBC). Den informella mäklarrollen har i praktiken förmodligen varit den mest betydelsefulla. (Ds I 1983:24; sid 2 ff)

b) Organisationsförändringa . Staten har makt att skapa nya aktörer på marknaden. De s. k. allmännyttiga bostadsföretagen skapades pâ 1940-talet för att säkerställa bostadsproduktion och förvaltning. Staten gav förutsättningar och subventioner och kommunerna exekverade. Dessa företag har starkt pâverkat bostadsmarknaden och är i kraft av gällande lag prisledande (genom bruksvärdeshyressättningen).

?R3

Statens energiverk är exempel på en organisation som skapades för att främja och stabilisera energipolitiken. Miljö- och energidepartementet är ytterligare ett exempel.

Ändring av instruktionen för en organisation kan också räknas hit, t. ex. ändringen 1986 av Vattenfalls instruktion så att vidgning från elproducent till energiföretag i vidare mening klarlades.

Till denna grupp av indirekta medel kan man också hänföra statligt stöd till - eller hinder för - vissa typer av organisationer. Staten kan stödja ideella föreningar, sammanslutningar av professionella grupper etc. Så t. ex. har staten via planverket stött Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer eftersom dess verksamhet betraktas som gynnsam för byggnadsinspektionernas funktion och för kvaliteten i byggandet allmänt. Ett stöd till exempelvis en Föreningen Sveriges Fastighetsskötare vore jämförligt. Förekomsten av och utvecklingen av professionell kompetens i allmänhet och kårer av professionella som själva sätter och utvecklar kompetenskrav, utbildning, mätmetoder, informationskanaler etc. anses ha stor betydelse.

Professor Olle Eriksson pläderar för att kulturen i elkraftsindustrin bör förändras så att företagen fås att agera mer som försäljare av el- och energihushållningstjänster och inte bara som försäljare av el. Han diskuterar bl. a. användning av ändrad elbeskattning för att åstadkomma incitament till förändring. (DsI 1986:4)

c) Forskning och utveckling. Ny kunskap och nya lösningar kan naturligtvis inverka stort på utvecklingen. inom energipolitiken har staten medvetet i hög grad utnyttjat forskning och utveckling som medel att påverka utvecklingen. Atomkraftprogrammet är ett exempel och 1970- och 80-talens satsningar på nya energikällor och på hushållning är andra exempel. Forskningsprogrammet har varit en tidig och beständig del av energipolitiken. Andra styrmedel, däremot, har kommit och gått. Inom andra politikområden (t. ex. bostadspolitiken) har F

å: U inte haft en lika central roll som styrmedel, eftersom kärnproblemen där gällt fördelning av resurser och nytta, vilket inte löses med mer kunskap.

4 OM STYRMEDLEN l PRAKTIKEN - GENERELLA

ASPEKTER

l förra kapitlet diskuterade vi olika typer av styrmedel och deras egenskaper generellt och översiktligt. Hur det blir i det enskilda fallet beror på en mängd faktorer, bl. a. hur medlen tillämpas (eller implementeras som det ofta kallas numera). Vi skall beröra det liksom olika typer av effekter och utvärderingar.

4.1 Implementeringens betydelse - om byråkratins sätt att

fungera

Ett styrmedels effekter beror inte bara pa de formella reglerna utan även på informationen kring det, vilken myndighet som ansvarar för implementeringen, relationen mellan myndigheten och dess klienter, tjänstemännens uppträdande osv. (se vidare Klingberg, 1980 sid. 12 ff.)

Kontrollens omfattning

För tvingande medel är naturligtvis utebliven kontroll förödande för effekten. otillräckliga resurser, legprioritering av tillämpande myndighet eller ineffektiv tillsyn kan spela in.

Den retroaktiva regeln om skyddsanordningar på tak fick begränsat genomslag p. g. a. otillräckliga åtgärder av byggnadsnämnderna (Fastighetstidningen nr. 3, 1979).

Hälsovårdsnämnderna har svårt att klara livsmedelskontrollen. Enligt en uppgift tas bara en tredjedel av föreskrivna prover. (Kommunaktuellt, den 18/8, 1979, sid. 7)

Tidpunkten

ga; styrmedlet sätts in är viktigt, det vill säga tidpunkten för tjänstemannens ingripande. Såväl rådgivning (upplysning) som kontroll av tvingande föreskrifter kan ske förebyggande (d. v. s. innan ev. dumheter har hunnit begås) eller konstaterande (efter

286 16

att fel är begänget). Förebyggande insatser har stora fördelar. Det är billigare att göra rätt direkt. Sena påpekanden utlöser därtill inte sällan negativa reaktioner - sä negativa att påpekanden av frivillig art (tips och råd) oftast uteblir. Och dä blir relationen mellan tjänsteman och klient dominerad av det formellt tvingande. Förhållandet kan urarta, d. v. s. hamna i en ond cirkel (se figuren nedan), vilket drabbar såväl tillsynens bedrivande som kvaliteten i byggandet. *s* *=-M«=v«r«=-rr-vrekarzu.

m.. m, oc. m, ram. Lcmvlüzu egna. 5|_.,w;re5! “inom s:?-rrunao

Loa.: mniauev rärt rrntleuw 91min» .Juan-d äream:

Kiventçr agg.. u nu Honagln; lör pâ- Dexandrn och råd

Förhållandet mellan myndigheten och allmänheten pâverkas således av tidpunkten för myndighetsingripanden. Förebyggande insatser tenderar leda till goda relationer, god jordman för delgivning av kunskap och intentioner och därmed effektiv styrning. Relationen kan utvecklas enligt ett positivt förlopp. Se figur nedan.

arärnczc kontakter 7*er :rvtiew- :iwgncgv

nl ;enn-r *rizzee - lin E mnilanllc sv rå-c

.-1 Un ( ”a”. so = »z 4-. signum rum r m kungtam . Univ inm.

En byggnadsinspektör som kort efter gjutningen påpekar att armeringen skulle ha försetts med distansklotsar eller att betongen skulle ha skyddats mot frysning har kanske gjort sin plikt - men till vilken nytta för det aktuella projektet? Att dagen före gjutningen ta upp dessa fragor med arbetsledaren leder inte bara till att sakerna åtgärdas - det ger också som resultat bättre attityd mot inspektören. Och det i sin tur gör det lättare för inspektören att återkomma. Att meddela avsaknad av takfotsventilation när husägaren plågats färdigt med mineralullen på den heta vinden är kanske bortkastat. Att ta upp det innan arbetet börjar ger resultat.

Tidpunkten kan ha väl så stor betydelse för klienternas reaktion på kontakten som om det gäller tvingande föreskrifter eller blott goda rad. Goda rad i efterhand är inte särskilt goda.

lüittâtltêê_

Kontakt mellan en myndighet (en tjänsteman) och en klient (fastighetsägare, villaägare, byggare) kan tas på initiativ av klienten eller av tjänstemannen (uppsökande). Da det gäller t. ex. byggnadslov eller län är det naturligt att den som vill göra nagot tar erforderliga kontakter. I manga fall finns dock möjlighet och anledning för myndigheten att ta initiativ, kanske genom personligt besök. Visserligen kräver sadan verksamhet mer tid och energi från tjänstemannens sida. Men i gengäld näs kanske manga av dem som bäst behöver kontakt men som, har det visat sig, inte själva tar sådan. Ett slående exempel är de kommunala energiradgivarna, som oftast svarat på frågor och gjort besök (besiktningar) när någon bett om det. Det har blivit en överrepresentation av redan kunniga, energimedvetna och intresserade bland klienterna.

Olika roller och kultur

En myndighet, t. ex. en byggnadsnämnd med sitt kansli eller en länsbostadsnämnd som förmedlar lån och bidrag eller en

utvecklingsfond med sin energikonsulent, kan uppträda i - hamna i - olika roller gentemot klienterna (allmänheten). Med fokus på tvingande regler, kontroll i efterhand och agerande när någon klient hör av sig blir lätt myndigheten och verksamheten byråkratisk i negativ mening och kommer att så uppfattas. Det blir en polisroll. Svensk Bilprovning har starka drag av detta.

Med stora inslag av rådgivning och en verksamhet som förebygger mer än korrigerar och som därtill kanske är uppsökande blir rollen mer folklärarens (upplysarrollen). inom jord- och skogsbruk är denna typ av verksamhet mer vanlig - t. ex. skogsvårdsstyrelserna. De har visserligen direkta kontrolluppgifter, men lyckas ändå bedriva verksamheten med starka inslag av folklärarr0llen. Detta kan möjligen förklaras av att inom jord- och skogsbruk finns en mer än sekellång tradition av rådgivning - och ofta uppsökande sådan. Ursprungligen drevs den av bönderna själva genom hushållningssällskapen. Efterhand har staten engagerat sig alltmer (genom lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser), men kulturen bygger på samma tradition. Motsvarande saknas i byggsektorn, och än mer i trafiksektorn.

Dual styrning ett problem

Risk finns att om en myndighet skall förena tvingande styrning med rådgivning (som t. ex. byggnadsnämnderna och skogsvårdsstyrelserna är ålagda) blir det en rollkonflikt där det ena (vanligen kontrollen) tar överhanden. Eller ocksâ brister trovärdigheten. Samhällsforskaren Etzioni kallar detta E styrning. Det finns dock sätt att hantera dessa problem pa, vilket sammanhänger med hur myndigheten och tjänstemannen driver främst kontrollen. I byggnadsnämndernas verksamhet finns många exempel då tjänstemän gjort välvilliga tolkningar eller sett genom fingrarna för att bl. a. minska polisinslaget i verksamheten. (Etzioni, 1975)

EPEEELTÃEFE_

Om exekverande myndigheter och tjänstemän skulle vara strikt korrekta enligt nagon idealtyp skulle byråkratrollen eller polisrollen snart dominera. Men så är inte fallet. Verksamheten präglas i praktiken av tjänstemännens kompetens och attityd, myndighetens kultur och den uppfattning om styrningens legitimitet, som finns spridd. Styrmedlens effekt påverkas därmed av den uppfattning om styrmedlets legitimitet som är förhärskande. Lagar som anses fel blir slag i luften.

När poliser inte anser det vara något brott att gå mot röd gubbe om ingen bil kommer, så ingriper de inte. Föreskriftens effekt urholkas därmed. Om förmedlingsorganets tjänsteman vid slutbesiktning före utbetalande av bostadslån anser det överdrivet att genomdriva montering av barnsäkerhetsdetaljerna på spis m. m. hos ett äldre par, så glider han eller hon kanske över den detaljen.

Enligt lagen om Kommunal Energiplanering skall varje kommun ha en energiplan. Nästan undantagslöst har planer också tagits fram, men i många fall - kanske de flesta - gör de knappast skäl för namnet plan, om därmed avses underlag för beslut och genomförande av åtgärder. I många avseenden är planerna papperstigrar. Det ligger inte i kommunernas intresse eller makt att påverka all energitillförsel och energianvändning. Ej heller uppfattas det som legitimt att lägga sig i allt detta. Lagens brist på legitimitet förklarar delvis varför den är något av ett slag i luften. Eller kanske det snarare exemplifierar att den politiska viljan saknas? Men det är väl detsamma som att det inte är legitimt för staten att försöka tvinga kommunerna till planeringen?

Dispenser

I många fall finns större eller mindre möjligheter för myndigheten att inte bara blunda och se bort utan även ge formell

dispens. Avsteg fran byggnadslagen (numera PBL) är formellt möjliga. Styrningens legitimitet tenderar att öka om dispensmöjligheten kan tillgripas för undvikande av avvarter i styrmedelstillämpningen. Det förutsätter dock att det inte resulterar i godtycke.

Normer för byggandet brukar anklagas för att hindra den tekniska utvecklingen. Inte minst dä Svensk Byggnorm (SBN). I vara studier på SIB fann vi dock att sa knappast var fallet, vilket i hög grad berodde på att de tillämpande myndigheterna - byggnadsnämnderna med sina bygglovsgranskare och byggnadsinspektioner - dels hade ett väl utvecklat system för underhandskontakter med dem som skulle bygga, dels utfärdade dispenser (formella eller informella) från normerna. Mycket av SBN:s kantigheter slipades av vid tillämpningen.

Byräkratin och underhandskontakter

Ytterligare ett exempel som belyser betydelsen av byrákratins (de implementerande myndigheternas) sätt att arbeta såväl för de avsedda effekterna som för förekomsten av bieffekter, störningar och även gynnsamma bieffekter skall ges.

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet kritiserades styrningen av byggandet för att störa byggprocessen. En studie av länsarbetsnämndernas tillämpning av byggnadsregleringen (som avser starttidpunkt) och byggnadsnämndernas tillämpning av Byggnadslagen och Byggnadsstadgan (som avser byggnaders kvalitet och utformning) visade pa stora skillnader. Byggnadsnämnderna kunde med underhandskontakter, förhandsbesked och dispenser av mer eller mindre formell art m. m. undvika potentiella störningar. Ofta bidrog de positivt till byggprocessen. Länsarbetsnämnderna hade däremot föga av detta arbetssätt.

Deras relationer med byggprocessen var mer formell och kunde t. ex. innebära att byggen blev stoppade när planeringen hade framskridit långt, vilket medförde såväl irritation som kostnader.

4.2 Trimning - om styrmedlens utveckling över tiden

Styrmedels funktion och effekter kan ändras över tiden beroende på teknisk utveckling, byråkratins förändring, kunskapsutveckling, ändrade preferenser etc. Detta innebär behov av att ändra, slopa eller på annat sätt trimma styrningen.

Marknaden ändras radikalt

Byggnadsregleringen innebar att länsarbetsnämnderna (ibland regeringen) beslutade om att senarelägga igångsättning av vissa byggen för att utjämna säsongs- eller konjunktursvängningar. l och med byggandets nedgång på 1970-talet gick luften ur regleringen eftersom det var så få byggen som ville starta att inga senarelades. Styrmedlet blev plötsligt utan verkan.

Under 1960-talets boom var kvotering av bostadslån ett kraftfullt styrmedel, med vilket staten fördelade bostadsbyggandet mellan kommunerna. I och med raset i bostadsbyggandet blev detta styrmedel helt verkningslöst.

Ändrad funktion p. g. a. teknisk/ekonmisk utveckling av det styrda

Normer för byggandet kan vara avant-garde (pådrivande) eller kodifiera normal praxis eller ange en mininivå som endast utesluter det direkt undermåliga. Genom teknisk-ekonomisk utveckling eller förändringar av preferenser kan en och samma föreskrift få förändrad roll i detta avseende. Så här:

noøznzu u: en DEL

AV DEN ÅLLKÅNNA

xwsxAPsmssAN

HÃLSÄTTNING WHEN ÄR / NORHEN AR

ONE AR i _rnunnan utmanas osrsusxv IRRELEVANT

0rrEN$1v NORHEN LPPHÄVS

ELLER Arons

nok-cpu HIMJRAR

ONSKVARD UT-

VECKLING

Figur Schenutisk illustration av -ojliqo roller och utvucklinguug för .n Horn,

Konkreta exempel kan vara ELAK-normen och den retroaktiva bestämmelsen om skyddsanordningar på tak, som vid införandet hade klart pådrivande betydelse.

Energibidraget - lån och bidrag till sparåtgärder i bl. a. bostadshus - torde ha haft efterhand avklingande effekter givet viss nivå på bidraget. Det kan ha berott på tre saker:

- De fastighetsägare/villaägare som var mest mottag-

liga för den typen av subvention hade skummats av.

- Oljepriserna steg 1980/81 så kraftigt att stödet blev

överflödigt eller i varje fall av mindre ekonomisk be-

tydelse (se Wickman, 1985).

- Stödet hade en propagandaeffekt, som bidrog till att

få igång energisparansträngningarna. Efter 4-5 år var

dock snöb0llen igång.

Energisparstödet - såväl lånet som bidrag - förstärkas dock efter några år, vilket åter förstärkte klangen.

Anpassning och tillvänjning förtar effekter av styrmedel

Styrmedlens effekt kan också ändras - vanligen minskas - genom att det sker en tillvänjning eller anpassning som förtar effekterna.

En oväntad räntesänkning eller devalvering kan få stor effekt på investeringsvolym och utrikeshandel. Om de däremot är vanliga och nästan förutsägbara kalkyleras de in och rubbar sedan föga. Ekonomen Carl Hamilton har påpekat att devalveringar efterhand urholkas som styrinstrument (DN 22/9 1981)

I riksrevisionsverkets utvärdering av statsbidragen till skogsvärden framhålls att de har en tillvänjningseffekt som gör att påverkan på avverkningsnivån efterhand avtar. Bidragen ger stimulans till att få i gang en aktivitet men föder också förväntningar om nya bidrag (RRV, 1986, sid. 50)

4.3 Om effekter och problem med att bestämma dem

Styrmedel har, liksom mediciner, nästan alltid bade positiva och negativa effekter. Och det är nog regel att alla effekter inte förutses. Vi har följande kategorier av effekter.

önskvärda Icke önskvärda

Förutsedda Fler vidtagna Administrations-

sparâtgärder kostnader

Icke förutsedda Positiv proga- Installation av värme-

gandaeffekt pump i flerbostadshus, trots att fjärrvärmeverkets avloppsvärmepump år effektivare.

Figur Schematisk indelning av styrmedelseffekter, med exempel som avser energisparstödet.

Det finns ett par generella problem som tenderar att snedvrida bedömningen av effekterna. Dessa problem skall här kort beröras.

Om marginaleffekten (incremental effect) och free-riderproblemet

Ett styrmedel avsett att främja en utveckling, som även drivs på av andra faktorer, kan vara svart att isolera effekten av eftersom den kommer i tillägg till vad som skulle ske i alla fall.

Lagerstödet pa 1970-talet gavs för att industrin i en lågkonjunktur skulle hälla igang driften och lägga pa lager. Enligt Industriförbundet skulle stor del av lageruppbyggnaden ha skett ändå. Stöd i onödan. (DN 5/9 1977).

Energisparstödet verkade ät samma håll som de höjda energipriserna. Alla de som utnyttjade stödet, trots att de skulle ha vidtagit samma spar-åtgärder ändå, kan kallas free-riders. Det är blott alltför lätt att få med sådana när man bedömer stödets effekter. Da överskattas effekten. Denna felkälla kan vara stor. Utvärderingen ENERGI 85 gav en missvisande bild p. g. a. att free-riderproblemet negligerades (Klingberg, 1984). De federala kanadensiska myndigheterna är däremot väl medvetna om frågan om marginaleffekten (incremental effect). En översikt över utvärderingar av fyra stödprogram för energisparâtgärder anger incrementality of energy savings till 59 %, 47 °/o, 43 °/a och l % (d. v. s. nästan ingen effekt alls). Detta illustrerar att förekomsten av free-riders är högst betydande. (Bennet, 1987).

Av dem som påverkats av en subvention att t. ex. tilläggsisolera, kanske vissa skulle ha gjort det ändå - men nâgra är senare. Dä är det en tidigareläggning snarare än helt extra effekt som kan noteras.

Om ett styrmedel gäller att åstadkomma nagot som inte är spontant i folks egenintresse kanske alla noterade händelser däremot helt beror av bidraget. Numera säljs manga nya bilar med anordning för katalytisk avgasrening. Detta kan tillskrivas subventionen.

I princip gäller problemet med att fastställa tillskottseffekten även tvingande medel, t. ex. energinormerna, och rådgivande medel, t. ex. energiradgivningen. Det ligger snubblande nära att överskatta de avsedda effekterna. (se Byggforskningen T3:19B5, sid. 16 ff resp. 80 ff om detta)

Naturligtvis kan man även tänka sig att effekterna av ett styrmedel underskattas, om det är så att den spontana händelseutvecklingen skulle ha medfört helt motsatta händelser.

Självselektion och övertolkade prov

Kraften av ett styrmedel kan lätt övertolkas om inte §1 selektionsprocesser beaktas. Kanadensaren Zalinger (1987) illustrerar hur vissa personers/gruppers benägenhet att vid lanseringen utnyttja subventionen av Super Energy Efficient Housing ledde till kraftig överskattning av den effekt subventionen skulle fä vid tillämpning i större skala. Prov ger ofta alltför positivt utslag. Ett annat exempel är sparaktiviteter i Hood River-projektet i Oregon. När det drevs i full skala uppnaddes inte alls de inledande försökens resultat. Majoriteten agerade annorlunda än försöksobjekten. (enligt Kenneth Keating, Program Evaluation Unit, Bonneville Power).

Bieffekterna svarupptäckta

Liksom mediciner har styrmedel bieffekter, vilka ofta är negativa. Vissa är lätta att förutse, t. ex. kostnader för administration av styrmedlet. Men många är svära att förutse och upptäcka. Det kan bero pa att de uppträder indirekt eller efter en viss tid. Exempel ges längre fram i denna PM. Eftersom de är

svåra att förutse och upptäcka är det ett generellt drag att bieffekterna underskattas. Bieffekter är förresten ett vilseledande ord, eftersom man förleds tro att de är betydelselösa. Så är alls inte fallet.

Ett exempel på önskvärda man kanske inte förutsedda effekter är propagandaeffekter. Den allmänna publicitet som ett styrmedel drar med sig kan ha en positiv inverkan på allmänhetens benägenhet att vidta åtgärder. Det hävdas t. ex. att lagen om Kommunal Energiplanering starkt bidragit till att allmänheten blivit energimedveten och att hushållning med energi diskuterats. Man kan emellertid fråga sig om det inte lika gärna kan vara tvärtom, d. v. s. att den allmänna medvetenheten och debatten lett till att politikerna funnit sig föranlåtna att göra något, t. ex. stifta en lag.

âvsââmâElâlsêjelêssáêmüzüsfaâ

styrmedel som främjar en utveckling, som även har andra skäl för sig, t. ex. styrmedel som främjar energihushållning, tenderar således att systematiskt överskattas när det gäller effekterna.

Bieffekter blir ofta systematiskt underskattade, som ovan berörts.

Sammantaget medför detta att styrningens nytta och möjligheter lätt blir överskattad. Det finns många exempel pä detta. Ett tydligt är ENERGI 85, där BFR m. fl. myndigheter förmedlar en okritiskt positiv bild av energisparprogrammets effekter. (se Klingberg, 1987).

4.4 utvärderingar och deras oberoende

svårigheterna att få en klar uppfattning om styrningens effekter gör att systematiska upgföljningar (då händelser registreras) och utvärderingar (då de analyseras och värderas) i många fall behövs.

Metodproblemen, såsom free-rider-problemet, gör att särskild kompetens bör anlitas.

Risken för systematisk överskattning av styrningens nytta och möjligheter talar för att utvärderingar inte bör uföras av de myndigheter som är inblandade i implementeringen av styrmedlen utan av oberoende organ. De styrande myndigheterna har vanligen intresse av att visa på nyttan av sin verksamhet. De kan ju, om de själva utvärderar, råka ut för att inte bli betrodda med att verkligen ha sökt efter negativa bieffekter och free-rider-effekter särskilt energiskt.

Men oberoende utvärderare är inte lika väl insatta i sakfrågorna som myndigheternas egen personal. Och i tidiga skeden av ett styrmedels användning är det viktigt att snabbt få indikationer pa hur det fungerar. Detta kanske är viktigare än att få en oberoende och total utvärdering, vilket talar för en intern utvärdering inom myndigheten. Hur klara detta dilemma - snabbhet kontra oberoende? Lösningen ligger i att utvärderingar organiseras beroende på vilken huvudfräga det gäller och vilket i i styrningen det är fraga om. Se vidare figuren nedan.

Tabell Utvärderingar av styrmedel - hur krav. organisation

och resultat beror av utvecklingsstadium

(grad av omprövning)

Styrningens Konstruktion. Fortsättning.

införande storskalig utvecklings- och förändring stadium tillämpning

tidig tillämpning eller avveckling

Syfte med Bidra till utveck- Justeringar Bedöma resultat utvärdering ling och införande Smärre ändringar och ompröva

av styrmedlet hela styrningen

Vad krävs av Identifiering av Analys av medlets Värdering av resultat utvärderingen? problem i tillämp- funktion och helst och bieffekter.

ningen och admini- dess inverkan. Förklaring till

strativa brister. Problem och för- effekter eller

snabbhet förklaringar brist därpå.

Bedömning av

styrningens ”teori”.

Helhetssyn

Vetenskaplig metodik

Oberoende

Hur kan utvär- Internt. Egna Internt eller Externt. deringen tjänstemän eller in- externt Separat organ och organiseras? hyrda utvärderade. utvärderare som

som rapporterar anlitas av högre nivå

direkt

Utvärderingens Själva utvärderings- Endera processen Rapport som huvudsakliga processen påverkar eller rapporten diskuteras sätt att inverka de tjänstemän eller båda offentligt

som ansvarar för

styrmedlet

slutligt resultat Administrativa Administrativa Politiska beslut av utvärderingen beslut beslut

För att möjliggöra utvärderingar bör de politiker och tjänste-

män som väljer och utformar styrmedel om möjligt ange såväl överordnade mäl som etappmål. Vidare bör de beskriva hur styrmedlet är tänkt att fungera (dess teori).

Den myndighet som utpekas att ansvara för styrmedlet bör åläggas att dokunientera verksaniheten och göra egna utvärderingar iinled-

ningsskedet.Senare bör oberoende och övergripande utvärderingar initieras. (Mer om detta i slutavsnittets checklista).

5 SÅ BRA DET KAN GÅ!

EXEMPEL PÅ ÖNSKVÃRDA EFFEKTER

Utan anspråk på systematiskt underlag eller bevisning anförs här några illustrationer.

5.1 Trafiksäkerheten

Sedan decennier har myndigheterna arbetat för bättre trafiksäkerhet. Framgångarna är slående. Trafiksäkerheten har ökat stadigt, både när vi räknar per bil och per personkilometer. Låt oss peka på några av åtgärderna:

- bättre vägar, signalsystem m. m. har haft ofantlig betydelse. Men det är knappast ett styrmedel utan snarare en grundförutsättning, som staten tillhandahållit

- Svensk Bilprovning - ett tvingande medel med stark sanktion (körförbud) - anses ha bidragit till säkrare bilar och därmed färre olyckor. Och en positiv bieffekt anses vara att bilarna sköts bättre och därmed håller längre. I den mån dessa effekter funnits har det kostat bilägarna mer - men det kanske det varit värt. Dock kan man fråga sig om bilbeståndet inte skulle ha förbättrats även Bilprovningen förutan? Bilar har generellt sett blivit bättre. Och vår standard har stigit och då kräver vi att våra grejor fungerar allt bättre och är allt säkrare. Landets cykelbestånd har också blivit bättre - utan tester. Och TV-apparaterna håller längre - även utan AB Svensk TV-pr0vning.

- Bilbältestvång har införts. Ökad användning av bilbälten är uppenbar och det har räddat liv. Man kan dock fråga sig hur stor frekvens användningen av bälten skulle ha varit om lagen inte funnes (men däremot lag på installation av bälten i bilar) men upplysning om bältenas betydelse spreds i samma omfattning som hittills och gratispropagandan för bälten i form av att racerstjärnor och flyghjältar alltid använder bälten var som hittills.

i

i

- Fartgränser, som dock inte hålls.

- Trafikövervakning.

- Trafikupplysning i skolorna, som gör att våra barn idag är bättre rustade för trafiken än barn var för 30-40 år sedan. Landets trafikkultur har utvecklats med de nya generationerna.

Högertrafiken

År 1967 bytte vi sida. Till de utländska reportrarnas besvikelse uteblev blodbadet, tack vare att alla hade nåtts av information. Ett exempel på lyckad upplysningskampanj! En positiv bieffekt var att trafikbeteendet rent allmänt förbättrades och olycksfrekvensen sjönk.

5.2 Färre helsmockor

Genom propaganda för tandborstning, undervisning i skolorna, subventionering av tandvård m. m. har staten sedan länge främjat tandvård. Och även på detta område är framgångarna slående. Nutidens ungdom har mycket färre hâl än vi hade på 1940- och SO-talen och de får behålla sina tänder längre. För bara något decennium sedan, och delvis fortfarande, var det vanligt att liü-åringar och än mer SO-åringar hade fått ersätta sina tänder med helproteser (s. k. helsmockor). Nutidens ungdom kommer endast i undantagsfall att ha helsmockor före éfJ-årsåldern.

Innan man hänför denna remarkabla framgång helt till den medvetna påverkan från statens sida bör man fundera på hur mycket allmän standardstegring och ökad medvetenhet med ökade krav pâ god hälsa skulle ha gjort styrningen förutan. Att den skulle ha gjort en hel del illustreras av en stor undersökning i Gävelborgs län. Inte bara är tandstatus klart bättre i städer utan kraven på tandvård är också högre där. Glesbygden hade lägst krav och sämst tänder. (Holm et al, 1982) Detta kan

§01

tolkas som att det är nagot av en kulturfrâga, där attitydförändringar och medvetenhet nar glesbygden sist.

En viktig - kanske avgörande - faktor bakom de remarkabla förbättringarna av tandstatus kan vara fluoret - ett resultat av kunskapsutveckling och kommunal tvangsmedicinering.

5.3 Säkra hus

Trots den ökade trafiksäkerheten dör årligen över 600 i trafiken och 10-20 000 som skadas. Jämför det med vara miljoner byggnader av alla de slag, där vi tillbringar mycket större del av var tid. Byggnader kan brinna, hissar kan störta, stommar kan braka ihop, barn kan skadas o. s. v. Ändå är det slående i allvarliga olyckor som inträffar i vara byggnader. Drygt 100 människor brinner inne varje år - varav en god del sängrökare. Det är sällsynt att folk dör eller allvarligt skadas under rasade hus. Och om man jämför med andra länder sa är det sällan någon biopublik brinner inne eller hotellgäster förolyckas här.

Vi har länge haft strikta krav på säkerhet, brandskydd, utrymningsvägar m. m. i Svensk Byggnorm och dess föregångare. Och vid besiktningar av större byggnader hör just brandskyddet till det som byggnadsinspektörerna (ibland assisterade av brandingenjörer) verkligen håller styvt på. (Hit-n å: Klingberg, 1980). Det förefaller inte äventyrligt att hävda att de starka, tvingande säkerhetskraven har hindrat manga dödsfall, kanske inte genom att förbättra de bästa husen som byggs, men genom att förhindra undermåliga hus som eljest skulle ha byggts av mindre nogräknade eller mindre kunniga byggherrar och entreprenörer. (Det var f.ö. stadsbränderna som drev fram hårdare styrning av byggandet, b1.a. 1874 ârs byggnadsstadga.)

I undantagsfall kan säkerhetsanordningar även krävas retroaktivt. Sa gjordes med skyddsanordningar pä tak. Många takstegar, lejdare, glidskydd m. m. tillkom p. g. a. dessa regler och p. g. a byggnadsnämndernas ofta aktiva upplysningskam-

30?

panjer, uppsökande verksamhet och vid behov förelägganden. Många nackar torde ha räddats. Dock, mycket kvarstår innan detta är genomfört på alla hus. P. g. a. otillräcklig kontroll har inte reglerna fått avsett genomslag, vilket illustrerar betydelsen av reglers tillämpning i praktiken och myndigheternas sätt att agera och prioritera. (Fastighetstidningen, nr 3, 1979, sid. 15)

5.11 Miljöskxdd

Ett alternativ till normer och föreskrifter är ekonomiska incitament.

Kommunala avloppsreningsverk

Staten subventionerade sedan slutet av 1960-talet byggande av avloppsreningensverk. Många tillkom och sannolikt skulle många förblivit obyggda utan subventionen. (Pyddoke, 1983) Vattensituationen i många vattendrag har också påtagligt förbättrats. Nu kan vi bada i Stockholms Ström!

Numera anförs dock två problem i sammanhanget. Det ena är behovet av underhåll och reparationer och förbättringar, som uppstått till följd av de stora investeringarna i nya anläggningar och som kommunerna inte har råd (eller intresse nog?) att möta. Det andra är att driften av dessa förnåmliga anläggningar ofta är undermålig. (Se bl. a. återkommande notiser i Kommunaktuellt.)

Miljöavgifter Avgifter brukar anges som ett effektivt medel att värna miljön. Ett exempel är panten på aluminiumburkar. Nu har man enligt uppgift nått en återvinningsfrekvens på omkring 80 % (SvD 27/7 1987), vilket inte skulle ha skett utan avgift.

Burkpanten illustrerar en annan sak. Man införde en avgift, avvaktade reaktionen och fann den för svag. Då höjde man avgiften tills återvinningsfrekvensen blev acceptabel. Denna

möjlighet att variera styrmedlets styrka är karaktäristisk för ekonomiska styrmedel till skillnad från många (men inte alla) tvingande medel.

Recipientanpassade miljöavgifter i Frankrike

Fransk miljöpolitik har, liksom svensk, föreskrifter som främsta styrinstrument. Vattenvård och svaveldioxidutsläpp utgör dock undantag, ty inom dessa områden används avgifter som styrinstrument. Särskilt intressant är avgiftssystemet för vattenföroreningar. Särskilda offentligägda företag, les agences financiêres de bassin (ungefär finansieringsbyråerna för flodområden) lägger avgifter på dem som förorenar. Influtna medel ges som bidrag till dem som vidtar reningsåtgärder. (Se Feuillets 64, 1987) Enligt en ekonom vid Electricité de France (Galland, 1987) har detta arrangemang lett till minskning av traditionella föroreningar och minskning av giftiga föroreningar men ökning av nitratutsläpp.

Systemet med finansieringsbyråerna har ett par intressanta inslag. Genom att inkomna avgifter tydligen sätts av byrån för ett visst flodområde kan avgiftens storlek sättas tillräckligt högt för att dels avskräcka från alltför mycket nedsmutsning, dels räcka till att minska utsläpp genom bidrag till reningsåtgärder. Avgifterna kan alltså anpassas till vad det aktuella flodområdet tål och vilket föroreningstryck som finns. Det är således ett miljöanpassat (recipientanpassat) system. Det är också en poäng att byråns jurisdiktion är just ett flodområde (ett flodbäcken d.v.s. ett och samma avvattningsområde).

Ett ur ekonomisk-teoretisk synvinkel tilltalande drag är att en förorenare belastas med avgifter just med hänsyn till vilken skada som åstadkommas. Reningsåtgärdernas kostnader belastar förorenarna själva - direkt eller via byråernas

avgifter och sedan bidrag.

5.5 Utvecklingsfondernas energikonsulenter

Enligt en oberoende utvärdering har de av SIND betalade och av de regionala utvecklingsfonderna anställda energikonsulenterna genom sin rädgivningsverksamhet medfört att många lönsamma energisparatgärder vidtagits i sme och medelstora företag. (SIAR, 19814)

5.6 Bostadssubventionerna

Statens subventionering av bostadsbyggandet är kraftfull. Nedanstående diagram ger ett detaljexempel pä hur andelen hus med från- och tilluftsventilation ökade och minskade i takt med att beläningsmöjligheterna ändrades. (Enligt DN 21/1 1977). (Sedermera har belaning för frän- och tilluftsventilation äterutförts).

hu.: us: ms W-

Sic här reagerar nmrknu-

den. Diagrammøl visar nn-

del bostäder som jörsells

med sjiiltvdmgstvenlilnlinn

(S), mekanisk _frånhtflsrøno

lilalion (F) och moln-artis):

både jrån- och tilluflsisenti-

lalian (FT). 1964 gjordes

FT-synslem beláningsbaru.

1973 :lopados lánemöjlig-

heten.

ROR 35

5.7 Ökad kunskapspridning och propaganda

Varje styrmedel bygger på kunskap och mycken sådan förmedlas genom spridningen av dokument och i kontakter mellan myndigheter och allmänhet vid implementeringen. SBN är en omfattande bygghandbok som används av många - såväl proffs som amatörer. Säkert är det många som lär sig värdefulla saker om skötseln av bilar i samband med den obligatoriska besiktningen.

Förmedlingsorganens granskning av låneansökningar leder ofta till formella påpekanden och informella råd som innebär att kunskaperna ökar hos klienten.

Subventionsprogrammet för energihushållning kan ha varit så stort och Omdiskuterat att det påverkat många personer genom att medvetenhet om energifrägorna väckts. En propagandaeffekt alltså.

5.8 Teknisk utveckling

När staten engagerar sig inom ett område är det inte alltid bara för att öka eller minska utbud och konsumtion. Ofta är ett syfte att främja den tekniska utvecklingen och kanske även industrins konkurrenskraft. Ett exempel på detta är värmepumpstödet, som bl.a. avsågs bidra till att skapa underlag för svensk export. Enligt vad som framkom i en utvärdering av värmepumpsstödet bidrog det dock inte till några långsiktiga investeringar från industrins sida. (Engebeck zS Zingmark, 1937, sid 68 f)

En erfarenhet är att utveckling och spridning av nya tekniska lösningar bäst stimuleras genom stöd till efterfrågesidan.

Hissar

Ett allvarligt hinder för att göra äldre byggnader tillgängliga för rörelsehindrade har varit de dyra hissarna. Genom en kom-

306 36

bination av direkta

anslag till F 8x U och demonstrationsprojekt samt subventioner till de fastighetsägare som installerar hiss har man tydligen lyckats fa fram billigare hissar. En faktor i detta har varit teknisk utveckling.

Demonstrationsprojekt

Inom ramen för energiforskningsprogrammet har staten stött demonstrations- och experimentprojekt i full skala. T Josefsson har utvärderat 15 sådana och funnit att de pâskyndat

utvecklingen och införandet av ny teknik ca 3-5 âr. Utan stödet skulle flera köpare ha valt konventionell teknik och teknikutvecklingen skulle då sannolikt ha avstannat (t.ex. s.k. ADlAC-torkning). Genom stödet kan smâ leverantörer utveckla teknik (t.ex. en dieselvärmepumpm i Ronneby). Stödet har även päskyndat avvecklingen av en olämplig teknik för tilläggsisolering. (Efn, 19e6x

307 37

6. SE UPP! IBLAND BLIR DET TOKIGT

EXEMPEL PÅ OÖNSKADE EFFEKTER M. M.

Här skall vi ge nagra exempel på icke önskade effekter av olika slag och kommentera dem. I slutet av avsnittet finns ett sammanfattande schema. Exemplen ordnas efter typ av effekter och inom varje typ ges först exempel fran tvingande medel, därefter ekonomiska och sist från informativa/propagerande medel.

6.1 Överstarka effekter

Ibland kan ett styrmedel fä starkare genomslag än som är nyttigt. Det blir överdrivna effekter, som kan leda till att sa mycket resurser eller uppmärksamhet ägnas det styrningen avser att annat blir äsidosatt.

Bequerelgränsen

Efter Tjernobylolyckan 1986 utfärdades förbud mot att sälja matvaror med högre radioaktivitet än 300 Bequerel/kg. Detta ledde direkt till väldiga konsekvenser för bönder, trädgårdsodlare, renägare m.fl. Indirekt drabbades även skrämda älgjägare, hobbyodlare och kantarellplockare. Sedermera har vi lärt oss att nyttan av gränsvärdet inte stod i rimlig proportion till uppoffringarna. Effekterna av gränsvärdet blev överstarka genom den överdrivna rädsla för radioaktivitet i mat den orsakade. (En helt annan sak är att gränsvärdet inte stod i rimlig proportion till den strålning som tillåts vid röntgenundersökningar och i radonhus.)

Lanearkitektur

Bostadssubventionerna, som beräknas efter byggnadernas egenskaper i detalj, kritiseras ofta för att styra byggnadernas utformning pâ oönskat sätt genom överdriven anpassning till de lâneschabloner som gäller för tillfället - s. k.

308 38

iånearkitektur. Under en period var det särskilt vanligt med torkskåp, ty de berättigade till alltför höga lånebelopp. Ett tag minskade antalet hus med källare kraftigt p. g. a. ogynnsamma låneregler (Byggindustrin nr. 40, 1978 sid. 10). Se även om RRV:s studie (Byggindustrin nr. 22, 1980).

_F_i.ä!!0är_â_s_*_99§.r.

Staten subventionerar avverkning av - och återplantering efter - s. k. skräpskogar och trasskogar, d. v. s. sådana skiften som har dålig, ojämn eller gies skog och dålig tillväxt. Dessa lönar sig ofta inte att avverka. Genom stödet (enligt 5 § 3 i skogsvårdslagen, S:3-stödet) har många sådana skogar avverkats, bland annat känsliga skogar med svag tillväxt på fjällsluttningarna. Enligt kritikerna kommer återbeskogningen där knappast att lyckas. Om så är fallet har SJ-stödet bidragit till permanent förstörelse. Stödet har då haft för starka effekter. Likaså har ur naturvårdssynpunkt värdefulla hagmarker och glesa lövskogsbestånd avvecklats med Så-stöd och planterats med gran och tall. Från l/7 1987 har dock reglerna ändrats avseende lövskogar. (Sveriges Natur, nr 3, 1987 sid 28 f).

Värmepumpar m. m.

Uppenbarligen har värmepumpar till småhus varit i hög grad beroende av värmepumpsstödet. I så måtto har stödet varit effektivt. Det illustreras av att när stödet minskade

sjönk installationerna drastiskt. (VVS å: Energi, Februari 1986). Men värmepumparna har drabbats av driftsstörningar, sämre verkningsgrad och haverier i högre grad än väntat. En fråga är om antalet installationer helt enkelt blev för många under för kort tid, d. v. s. att marknaden blev överhettad och erfarenheter inte hann tas till vara och marknaden inte hann saneras. Om situationen ses så kan stödet sägas ha varit alltför effektivt. Situationen är ungefär densamma för solenergianordningar. (Arbetarbladet 7/11 1986, sid 10). Enligt en pågående studie

300 39

vid SIB i Gävle är det vanligt att nyare installationer av elpannor, värmepumpar och fastbränslepannor i flerbostadshus är överdimensionerade, fel utformade eller fel installerade och ineffektivt drivna. (Klingberg m. fl. 1987 pågående. arb.). Detta kan tolkas som en konsekvens av alltför hastigt vidtagna atgärder, i sin tur delvis en konsekvens av bidragen (Jfr vad som sagts i avsnitt 5.4 om kommunala avloppsreningsverk).

Energisparande - men effektslöseri

Energisparrådgivningen i oljekrisernas kölvatten gick ut på att spara energi och helst då olja. Stödd av ekonomiska medel torde rådgivningen ha varit effektiv när det gäller att bl. a. ersätta olja med andra energiformer. Den bidrog till att på få år ökade elvärmen och värmepumparna dramatiskt, vilket medförde försämrad effektprofil ty dessa anordningar fordrar stor eleffekt just under kalla vinterdagar då belastningen på elsystemet är som störst. l efterhand kan man hävda att rädgivningen - i kombination med övriga faktorer - blev nästan alltför slagkraftig (enligt intervju med energirådgivare 1987). Effektfrågan kom bara inte med. I Norge däremot var man redan tidigt inne på att beakta såväl energiåtgång som effektbehov.

6.2 Svaga eller helt uteblivna effekter

Qlalâqêssisi§L§.P_i!P9_sJ1<.tr1Lr19§5

Vissa amerikanska stater har obligatoriska bilbesiktningar, andra inte. Ingen skillnad i olycksfallsfrekvens har kunnat upptäckas mellan stater med och utan sådan besiktning (enligt en studie refererad av Bohm, 1982).

Bostadslån och energisparstöd

l den mån subventionerna har möjliggjort för husägaren att bygga större hus eller bygga ut sitt hus eller garage har netto-

effekten av t. ex. energisparstödet inte blivit lägre energiâtgäng utan ibland oförändrad eller högre - men även högre boendestandard.

6.3 Counter-intuitive effects d. v. s. tvärtomeffekter

Oftast verkar väl ett styrmedel - kan man hoppas - ät avsett häll. Men ibland blir det tvärtom, även om det inte alltid är sa lätt att upptäcka.

Byggnadsregleringen förvärrade konjunkturen

l början av 1971 såg lågkonjunkturen ut att vara pâ väg. Staten utnyttjade byggnadsregleringen till att släppa ett antal byggen, som tidigare ej fått igângsättningstillstånd. Vad blev effekten av denna strävan att jämna ut konjunktursvackan? Det visade sig att effekterna kom för sent, vilket ledde till att svängningarna snarast förvärrades. l nedanstående figur illustreras avsikten med statens styrning och var hypotes om det verkliga utfallet - en hypotes som visade sig ganska riktig dessvärre. (Byggforskningen rapport R 3721974)

u: wrovw o»

roummuxuv

(v.30 .;j __.«

a -Os _. -.

s a ,. j, ..- u,

r .

xonJwN-Hqs. x tusan-Man

simcqnç; §VC yxa

H c :wa-- FIG. 2 llIusIm/ion ar regleringen: konjunkluruljâmningsruái och vár hypoles om regleringen: verkliga gjfekl.

311 41

Hit men inte längre - Om SBN

Jan Selmer (1977, sid 10) har intervjuat beslutsfattare i 37 större organisationer om hur de värderar energibesparande åtgärder. Många uppgav att normalt gick man ej längre när det gäller värmeisolering än vad Svensk Byggnorm (SBN) kräver. De som byggde för eget bruk gick dock ibland längre.

Selmers iakttagelser styrker påståendet att tvingande föreskrifter har effekten att de som styrs uppfyller föreskrifterna men går normalt inte längre. Ännu bättre lösningar väljs ofta inte, även om de skulle ha valts om normen ej funnits.

Stöd fördröjde kommunala reningsverk

Det årliga anslaget för bidrag till kommunala avloppsanläggningar var inte tillräckligt stort för att möta alla ansökningar. Bidragsköer uppstod, vilket fördröjde byggandet av många verk.

Avverkningsstöd gav mindre avverkad volym

På grund av den nyss nämnda stimulansen till avverkning i sämre skogar (5:3-stödet) har aktiviteten i bidragsberättigade skogar ökat men i gengäld har avverkningarna i vanliga skogar minskat. Nettoeffekten har blivit lägre avverkad volym, eftersom skräpskogarna ger mindre virke per hektar och per arbetad timme (Hultcrantz, 1983 och RRV 1986). En förklaring är att genom stödet fick skogsägaren (privat, statlig eller annan) råd att avverka i de sämre skogarna.

Stöd till reparation underhåll ger sämre underhåll?

och

Vid kraftig rustning av bostäder kan ombyggnadslån erhållas. Därvid är det legitimt att en betydande del av arbetet egentligen inte är standardhöjning utan atgärder för att återställa ursprunglig standard. Sådana åtgärder p. g. a. eftersatt under-

312 42

håll kan dock inte få subvention om det inte sker i samband med större ombyggnad. Detta ger fastighetsägaren starka incitament att skjuta upp löpande underhåll, om det finns möjligheter att om kanske 10 eller 20 år få stöd till mer genomgripande upprustning. (Numera gäller skärpta krav på att visa att det var tekniskt motiverat att skjuta på underhållet tills en genomgripande ombyggnad skall göras).

Minskad takisolering p.g.a. rådgivning

I Canada startades 1979 programmet EnerSave. Husägare fick sända in uppgifter om huset till energidepartementet, som sände tillbaka kalkyler och råd om åtgärder. Den viktigaste effekten EnerSave var att 30 % av dem som utnyttjade ändrade sina tidigare planer och avstod från sparåtgärder de eljest skulle ha gjort, främst vindsisolering. (Peat, Marwick and Partners, 1981:).

6.4 och skevheter Snedstyrning

Effekter i avsedd riktning är en sak. Men sedan kan det uppstå andra effekter av mer eller mindre allvarligt slag.

Krav på värmeåtervinning ger dyrare totalt energisystem

Enligt byggnormerna krävs värmeåtervinning i flerbostadshus. Sådana anordningar, t. ex. värmeväxlare eller värmepumpar, kostar stora belopp, som kraftigt subventioneras av bostadslånesystemet. Där fjärrvärmeverken har stora värmepumpar kan det vara samhällsekonomiskt fördelaktigare att inte kosta på värmeåtervinning i varje hus utan i stället köpa litet mer värme. Genom subventioneringen har dock fastighetsägaren och hyresgästerna inget intresse av att försöka få dispens från kravet på värmeåtervinning. Det blir skattebetalarna och abonnentkollektivet som förlorar. (Se exempel i Sollbe, 1975 sid. 129).

313 43

För tidig specialisering inom idrotten? Ungdomar bör syssla med olika sporter och inte specialisera sig alltför tidigt. Det säger Borg och Stenmark och många andra. Enligt ett reportage bidrar det s. k. aktivitetsstödet emellertid till att ungdomar tidigt fastnar för en gren och håller fast vid den. Ingen specialförening rader en ungdom att byta sport. Dä förlorar man anslagspengar (DN, 20/1 1980)

6.5 Prisgâverkan

Om efterfrågan pa en vara eller tjänst ökar genom subventionering kan utbudet öka medan priset är oförändrat, priset öka medan utbudet är oförändrat eller såväl utbud som pris öka. Hur det blir beror av produktionsapparatens flexibilitet, konkurrensförhâllanden m. m. Om priserna höjs utan att utbudet höjs nämnvärt förtas styrmedlets effekt.

Det anförs ibland att utrustningskomponenter till bostadshus tenderar att utsättas för prishöjningar upp till vad som är belåningsbart. Detta gäller även energisparutrustningar såsom värmepumpar och radiatortermostatventiler. I samband med en studie av anläggningskostnaderna för fastbränslepannor har påpekats att dessa märkligt ofta kostar 2 400 kronor per kilowatt installerad effekt, vilket rakat vara just bidragsgränsen.

l diskussionerna om byggandets effektivitet och byggnadskostnadernas ökning anförs att bostadssubventionerna drivit upp priserna på arbetskraft och entreprenader inom bostadssektorn. Tanken att en mângmiljardsubvention, som det är fråga om, inte skulle påverka prisnivån alls förefaller orealistisk.

Höjda priser p. g. a. subventionering kan innebära oönskade vinster i nâgra få företag. Men det kan också innebära att ytterligare produktionskapacitet lockas fram, vilket är önskvärt. Höjda priser kan vidare locka till teknisk utveckling, vilket kanske också är en önskad konsekvens.

Dyrare byggen

Pyddoke (1983) fann att stöden till byggande av kommunala avloppsreningsverk och barnstugor drev upp kostnaderna. Detta torde dock inte främst ha berott pä höjda faktorpriser utan pa tidsbrist (framstressad av stödet) och genom stödet minskat incitament att välja billiga lösningar. Pyddoke menar att förannonsering av subventionen skulle ha lett till mer tid att välja mindre dyra lösningar.

Även branschstrukturen pâverkas

Indirekt kan kostnader och priser påverkas genom att branschstrukturen ändras. Värmepumpstödet torde ha fördröjt en sanering av värmepumpbranschen (Engebeck och Zingmark, 1987). Å andra sidan kan regleringar gynna vissa producenter, vilket leder till utslagning och risk för monopoltendenser. Enligt amerikanska studier tenderar regleringar att gynna de större företagen (refererat av Bohm, 1982).

6.6 Administrationskostnader

Inget styrmedel är gratis. Det kostar att ta fram och introducera en ny regel eller en ny avgift. Tjänstemännen skall ga på kurs etc. Sedan tar det arbetstid att informera allmänheten, granska handlingar, kontrollera, utfärda sanktioner, föra statistik, administrera sig själv, gå pa kurs igen o. s. v.

EQ§ESÃE§EÅQÃY§EDP

De kommunala energirädgivarna kostade i storleksordningen 160 Mkr/âr, vilket betalades av staten.

Byggnadsnämndernas personal

Det har uppskattats att ungefär 3 000 offentliga tjänstemän - främst kommunala - sysslar med byggtillsyn i någon

315 45

form (kanslipersonalen oräknad). Hälften av dessa sysslar med byggnadslovsgranskning eller byggnadsinspektion. (Him å: Klingberg, 1980, sid. 50). Kostnaderna rör sig alltså om betydligt över miljarden för den offentliga tillsynen. Varje ny regel skall inläras av nagot eller några tusental personer, som sedan också skall hållas informerade om erfarenheter från

tillämpning, överklagandefall o. s. v.

f_âl:<zâês§.s.i9sn.lêiäe.âäâsaüárncqê

Det är lätt att komma ihåg myndigheternas kostnader för att administrera ett styrmedel. Men vi har naturligtvis motsvarande tidsåtgång och kostnader på företagssidan. Uppskattningsvis 25 000-30 000 personer sysslar med kontroll i någon form inom byggandet. De måste naturligtvis känna till regelsystemet och dess förändringar.

Det har uppskattats att introduktionen av de nya konstruktionsbestämmelserna BBK 77 och AK 77 tog ca l 000 timmar per person att lära. 5 000 personer berördes, vilket 1977 uppskattades kosta 300 Mkr. I dagens penningvärde motsvarar det 3/4 miljard. Lärdomen är att i en samhållsekonomisk bedömning måste såväl myndighetens som allmänhetens/företagens administrations- och inlärningskostnader beaktas.

Eäââelâlsêsssnfizz

Omläggningen av beskattningen av dieselfordon till en kilometerskatt blev en besvikelse. Bl.a. kostade det mycket mer att beräkna och ta in skattemedlen än förväntat. Man hade räknat med att uppbördskostnaderna skulle sjunka från 3 till 2,3 Mkr (i ca 1976 års penningvärde) men det kostade 20 Mkr/år enligt riksrevisionsverket (SvD den l/2 1977 sid. 12).

31.6 46

Tabell: Exempel pä fallgropar

Typ av styrmedel

Tvingande Ekonomiska informativa Typ av Fallgrop

Överstark effekt Gränsvärdet Lânearkitektur Energispar 300 Bq/kg men ej effektspar

Värmepumpar El-pannor och värmepumpar

överskattad effekt 1977 års energinorm Energisparstöd Rädgivarna får (Free riders) främst bekräfta att folk redan tänkt rätt

Svag effekt Bilbesiktningar Bostadslan/E-stöd (i USA) ger större hus

Counter-Intuitive Byggnadsreglering Stöd gav fördröjning Ryckighet effects för konjunkturut- för kommunala (slopade rad- (Tvärtomeffekt) järnning reningsverk givare) nedför gav :§5värrad obalans passivitet? 5:3-stödet gav mindre avverkningsvolym

Snedstyrning och Krav på värmeåter- Skevt val av och skevheter vinning ger dyrare värmesystem totalsystem

Prispåverkan Regleringar Avloppsverk och gynnar större barnstugor. företag Bostäder

Fördelningseffekter Stöd utnyttjas av Rad nyttjas av oss villaägare dem som har vett att fråga

Administrations- BN ö: Planverk LBN ö: F0 160 Mkr/år för kostnader + företagen rådgivare

h?

7. VARFÖR BLIR DET SÅ?

Här några exempel på faktorer som leder till oönskade utfall av styrningen.

7.1 Förhandlingsmässigt eller taktiskt agerande

Allmänheten och företag försöker naturligtvis i många fall utnyttja styrmedlen maximalt till sin fördel. Det brukar hävdas att just de ekonomiska medlen leder till slugt agerande. Hit hör bl. a. att kalkylera med vilka ändringar i regelsystemet, som kan förväntas. Uppskjutna underhållsåtgärder, som nämndes ovan, bygger naturligtvis på antagandet att subventionen skall finnas kvar.

Förväntan om höjda bidrag hämmar

Enligt en studie av företags- och fastighetsägares beslutsfattande när det gäller energisparåtgärder är det inte ovanligt att förväntan om framtida bidrag (eller höjda bidrag) medför att atgärder uppskjuts. Detta är en negativ bieffekt av bidragssystemet. (Selmer, 1977, sid. 32 ff)

7.2 Missbruk

Från taktiskt agerande till direkt missbruk är steget inte långt. Det förekommer naturligtvis att medvetet felaktiga uppgifter lämnas, varvid styrmedlets effekt urholkas eller också kostar det staten pengar i onödan.

Vad är lagom lönsamt?

På 1970-talet kunde rörelseidkare få statsbidrag till energibesparande åtgärder i lokaler. Stödet gavs till åtgärder som inte var självklart lönsamma ändå och inte alltför olönsamma. Bidragsberättigade var alltså lagom olönsamma åtgärder. Det är ofta lätt att genom försiktig justering av antaganden få fram önskad olönsamhet. Ett exempel på lämplig variabel är värmeavgivning ner till torpargrund, ty den är svåruppskattad.

Köbildning ökar risken

subventioner och råd ges alltid med begränsade resurser, vilket lätt leder till köbildning. Detta kan ge incitament inte bara till att lämna fel uppgifter för att få maximalt stöd utan även till försök att tränga sig före i kön.

7.3 Olika grugger reagerar olika

Man kan hävda att det inte gör så mycket om det förekommer freeriders och visst missbruk. Om bara önskade åtgärder vidtas så är det väl bra. Och de statliga bidragspengarna är ju inte bortslängda. Bortsett från administrationskostnader år resonemanget vägande om man kunde bortse dels från tidigare anförda snedvridande effekter och dels från oönskade omfördelningseffekter.

YEÃÃSÅEPPJZ??EELXEUEE.SEFZYEREÃQEEE

Det är allmänt känt att välutbildade och därmed ofta välinformerade och aktiva människor (tillika ofta rätt välbeställda) tenderar att utnyttja bidrag och andra förmåner mer än svagare grupper. Det gör att subventioner innebär omfördelning från skattekollektivet i allmänhet till relativt välsituerade grupper, vilket knappast är i enlighet med den allmänna välfärdspolitiken.

Och även rådgivningen

Även rådgivning tenderar att i stor utsträckning nyttjas av dem som har kraft att fråga efter den.

7.4 Myndigheten ser mellan fingrarna

Uteblivna eller svaga styreffekter kan bero på att den implementerande myndigheten inte finner t. ex. en reglering särskilt angelägen. Eller kanske finner det obehagligt eller oförenligt med rollen att engagera sig.

§_V.ê5t.3x9_qe1.ê9s=:1.hê59_m99;;:;-;

Byggnadslagstiftningen är hard när det gäller svartbyggen. Upptäckta fall av olovliga byggen skall anmälas och åtgärdas fran byggnadsinspektörernas sida. Men det är vanligt agerande att vad de betraktar som bagateller (t. ex. verandatak på landet) lämnas därhän, såvitt ingen granne gör en anmälan(vi ser åt annat häll). Lagen uppfattas i vissa stycken inte som så angelägen och urholkas därför.

320 50

8. ATT TÃNKA PÅ VID VAL AV STYRMEDEL OCH DERAS

INFÖRANDE

Nedan ges några mer sammanfattande synpunkter inför utformningen av statlig styrning och särskilt då inför valet av styrmedel och utformningen av deras implementering. Jag har ställt upp det hela som en checklista. Naturligtvis är det i praktiken inte så att man betar av punkt för punkt. En successiv (iterativ) behandling av de olika punkterna är mer realistisk.

1. Beskriv problemet och hur det yttrar sig. Problemet kan gälla

t. ex. otillräcklig anpassning mellan elanvändning och elproduktion. Därtill kan elanvändningen vara för hög om den framtida produktion ens höga kostnader beaktas. Systemets tröghet, mångfalden beslutsfattare m.m. ingår i problembilden.

2. Utgå alltid från - och ange - de överordnade målen. l energi-

sammanhang t. ex. samhällsekonomisk effektivitet inom vissa miljö- och säkerhetsmässiga restriktioner.

Sätt gärna upp kvantifierade, operationella mål, men ange tydligt att dessa mål vanligen är provisoriska (etappmål) i avsaknad av bättre detaljkunskap Miljonprogrammet och 30 %-målet är exempel. De blev dock till slut självändamål

för många utan att riksdagsbeslutet sagt så. provisoriska mål

riskerar alltså att uppfattas som permanenta.

Operationaliseringen av målen inkluderar beskrivning av vilka aktörer som skall påverkas.

Exempel på provisoriska mål skulle t. ex. kunna vara att minska

industrins specifika elförbrukning med 1 °/o/år. För bebyggelsen

kan också ett procentmål uppställas och därtill målet att t. ex.

15 000 elvärmda småhus årligen skall konvertera till annan uppvärmningsform, installera kombinerat system eller sänka sin värmeåtgång till acceptabel nivå. En annan typ av kvantifierat mål kan vara att tidsdifferentierade taxor skall vara införda för minst 30 % av alla abonnenter på 5 år. För att uppnå

mal av denna typ bör elverk, komponentleverantörer, installa-

törer m.fl. pâverkas för att i sin tur påverka slutanvändarna.

Ange grundläggande stxrfilosofi (principer). Pa energiområdet kan det vara att i huvudsak utnyttja priser och marknader men med staten som aktiv reglerare och marknadsbevakare och därtill som ständig upplysare (aktivt marknadsstöd).

5. Välj txp av stxrmede . Är det lämpligast med direkta eller indirekta medel? Finns anledning tillgripa tvang? Eller bör besluten delegeras genom avgifter/subventioner? Eller är det fråga om attitydförändring eller kunskapsförmedling? Behövs flera medel? Det kan t. ex. innebära att för regleringsrollen väljs främst indirekta medel samt tvingande regler kompletterat med miljöavgifter medan upplysarrollen främst klaras med informativa medel kompletterade med vissa subventioner.

6. Ange på vilket sätt - genom vilka mekanismer - styrmedlet är tänkt att fungera. M. a. o. ange styrningens teori. Ange ocksâ vilka andra pâverkansfaktorer som spelar in. Utgående från dessa beskrivningar över förväntad funktion kan implementeringen detaljplaneras. Senare kan utvärderarna utpeka vad som inte fungerat. Man kan t. ex. ange att för industrins del skall information om förväntade prishöjningar leda till önskat ändrat agerande medan hushållen främst tänkes nas med allmän information parad med viss uppsökande rådgivning. Detta senare främst till smâhusen. Bland viktiga andra faktorer som inverkar kan tänkas allmän köpkraftshöjning, ändrade oljepriser och ökad miljömedvetenhet.

Precisera vilka styrmedel som skall användas och hur de skall tillämpas. Gränsvärden, sanktioner, kontroll, storlekar pa subventioner och avgifter. Skall atgärder sättas in i förväg eller i efterhand? Uppsökande eller på förfrågan? Vidare bör anges om det är tänkt att vara permanent eller tillfälligt - och hur avveckling skall ske.

322 52

Risken för bieffekter av de olika styrmedlen bör analyseras och beskrivas. Det kan för t.ex. subventioner gälla free-ridereffekter. Därtill bör naturligtvis kostnader för olika parter uppskattas.

Administrerande myndighet (er) eller organisationer väljs. Därvid beaktas om det finns erforderlig och kapacitet. kompetens Finns tillräcklig geografisk spridning och ev. klientkontakt? Passar medlet in i myndighetens roll (t. ex. polisrollen eller upplysarrollen)? Kan dual styrning klaras? Passar uppgiften i denna myndighets kultur så att den blir prioriterad och inte saboterad? Uppfattas den tänkta styrinsatsen som legitim av myndigheten och dess klienter? Finns redan klientrelationer som kan leda till snabb introduktion och effektiv tillämpning?

Exempel kan vara att skall tvång eller råd utnyttjas avseende bebyggelsen kan det passa med byggnadsnämndsorganisationen medan subventioner bör gå t. ex. via bostadsverket. Avgifter kanske bäst klaras av skattemyndigheterna.

10. Den myndighet som administrerar styrmedlet bör avkrävas utvärdering redan från början. Detta kan ske internt. Även bieffekter bör belysas. Tidplan kan anges för redovisning.

11. Myndigheten skall kontinuerligt dokumentera vad som händer i samband med styrmedlet. Om möjligt kan från början anges typer av uppgifter som bör noteras, t. ex. ut- eller inbetalningar uppdelat på klientkategorier, antal ingripande etc.

12. Någon oberoende instans på högre nivå bör initiera genomgripande utvärdering av styrmedlets effekter och bieffekter. Denna utvärdering bör vara extern och oberoende. Utvärderarna skall avkrävas till förändringar. förslag

13. Resultaten av den oberoende utvärderingen bör publiceras, remissbehandlas etc.

53 9. REFERENSER Arbetarbladet, indraget stöd drapslag mot s0lenergiföretag, 7 november 1986, sid. 10. Bennet, W.D. Evaluation of Energy Programs, Presented at the Canadian Evaluation Society Conference in Ottawa, May 25-27, 1987. Bohm, Peter Vad vet vi om effekten av regleringar?, Ekonomisk debatt nr 1, 1982. Byggindustrin Nya byggregler kostar 300 Mkr i extra tid. Nr 26, 1977, sid. 8. Byggindustrin. Uppvaktning om ökat källarbyggande. Nr 40, 1978, sid. 10. Byggindustrin. Länereglerna styr byggandet i fel riktning. Nr 22, 1980. Dagens Nyheter. Industriförbundeh Lagerstödet dålig åtgärd. 5/9, 1977. Dagens Nyheter. Län och bidrag mäste ändras. 21/1 1977. Dagens Nyheter. Gärna tidig träning, men allsidighet viktig. 20/1 1980 del 2. Dagens Nyheter 22/9 1981. Energiforskningsnämnden, Efn. Demonstration och experimentbyggangl_e_. Efn-rapport nr 23, Stockholm, 1986. Energiupphandlingsdelegationen (EUD), Statligt stöd till energiugghandling. Industridepartmentet, Stockholm, Ds I 1983:24. Engebeck L ö: Zingmark A. Utvärdering av investeringsprogrammet värmegumga . SIB, Gävle, Rapport 58:8, 1987.

5h

Etzioni, Amitai, A Comparative Analysis of Complex Organizations The Free Press, New York 1975.

Fastighetstidningen. Två av tre dödas. Nr 3, 1979, sid. 15.

Feuillets 64 från franska staten. Code permanent. Environnemnt et nuisances. 15 februari 1987. Kapitel VIII.

Galland, J B, vid Electricité de France. Brev till T Klingberg 18 augusti 1987.

Hirn O å: Klingberg T. Lät BN råda! Byggforskningen, T 3521980.

Holm, Gunnar et.al. Tandhälsotillständet hos den vuxna befolkningen i Gävleborgs län - X-länsundersökningen 1. Gävleborgs läns landsting 1982.

Hultkrantz, Lars. Skogsvardspolitiken. Ekonomisk debatt, nr 3, 1983.

Klingberg T å: Lindahl C. Märsta - om beslutsprocesser i samhällsbyggandet, Byggforskningen, Stockholm, Tlul97ll.

Klingberg T ö: Magner B. Bvggnadsreglering, Byggforskningen, Stockholm, Rapport R37:l974.

Klingberg T. Val och användning av styrmedel. Byggforskningen nr T10:1980.

Klingberg T. Missvisande bild av energisparstödet i Energi 85. VVS ö Energi nr 12 1981:, sid. 4042.

Klingberg T. How should evaluations be made integral parts of management?. Framlagt vid Canadian Evaluation Society Conference i Ottawa, maj 1987.

Klingberg T m. fl. Vad kostar värmen?. Pågående arbete vid SIB, Gävle. Avses publiceras hösten 1987.

Kommunaktuellt. År av kritik ändrar livsmedelskontrollen. 16/8 1979 sid. 7.

Peat, Marwick and Partners, Evalation Report on the Residential EnerSave Energy Audit Program. Ottawa, April 18, 1984.

Pyddoke, Roger. Driver subventioner upp kostnader? Finansdepartementet Ds Fi 1983:19.

Regeringens proposition 1977/78:76, Energisparande i befintlig bebyg-

else, Industridepartementet.

Regeringens proposition 1984/85:l20, Riktlinjer för energipolitiken. Industridepartementet.

Riksrevisionsverket. Effekter av statsbidrag till skogsvärden. Stockholm 1986.

Selmer Jan. Värdering av energisparande atgärder. Institutionen för företagsekonomi, Stockholms Universitet, Rapport 105, 1977.

SIAR, Utvärdering av energirâdgivningsverksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna. Nr TT:l27, Stockholm, 1984.

Sollbe B. Värmeâtervinning och samhällsekonomi sid l29-lä0 i Styr styrmedlen energihushällningen? ingar i Klingberg ö: Sollbe, redaktörer, byggforskningen T3:l985.

Statens Energiverk. Energianvändningspolitiken och dess samordning, Februari 1987.

Svenska Dagbladet. Dyrt kontrollera dieselfordon, den l februari 1977, sid 12.

Sveriges Natur, nr 3, 1987, sid 28-29.

. Värmepumpsförsäljningen ned på naturlig marknad, februari 1986.

Vedung, Evert. Policx Instruments Statsvetenskapliga Institutionen, Uppsala Universitet, juni 1987.

Wickman, Kurt. Avklingande effekter av energisparstödet. Sid 51- 63 i mi styrmedlen energihushällningen, Klingberg ö: Sollbe, redaktörer, Byggforskningen, T3:l985.

Zalinger David. A. Modelling Self-selection. Presented at the Canadian Evaluation Society Conference in Ottawa, May 25-27, 1987.

Statens 1987

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Otillbörlig efterbildning. Ju. 52. Folkrörelsemas lotterier och spel. Jo. PT Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet 53. Kompetensutvecklingen efter läkarexamen. S. m.m. Ju. 54.

Kompetensutvecklingen efter läkarexamen. Lángtidsutredningen 87. F1. Huvudbilaga - Målbeslcrivningar. S. En ny kyrkolag m. m. Del l. C. Efterlevandepension. S. En ny kyrkolag m. m. Del 2. C. Economiskt stöd till arbetslösa. A. Folkstyrelsens villkor. Ju. . Sverigebilder-17 svenskar ser på Sverige. UD. Barnets rätt. Ju. Försäkringsväsendct i framtiden. Fr. Svenska försvarsindustrins utlandsverksarnhet. UD. Ansvarsgenombrott m.m. Ju. Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. Fö. lnformationsförsörjning för lndrivningslag m.m. F1. vetenskap och teknik. U 59øs9M+w Skydd för det väntade barnet. Ju. Knivförbud. Ju.

Legitimalion för vissa kiropraktorer. S. Ny arvs- och gåvoskanelag. Fi. Översyn av rättegångsbalken 3. Ju. Vidaresändning av satellitprogram i kabelnät. U. Mordet på Olof Palme. Ju. Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. Miljöskadefond. ME. ME. Begravningslag. C. Statistik och prognoser på energiområdet. ME. Franchising. Ju. Arbetsmiljö och sekretess. A. Internationella familjeränsfrâgor. Ju. Fmsk-svertska utbildningsrådet: riktlinjer och Varannan damernas. A. aktuell verksamhet. U. Läkemedel och hälsa. S. . Elhushâllning på 1990-talet. ME. Äldreomsorg i utveckling. S. . Elhushállning på 1990-talet. Bilagor. ME. Missbrukarna Socialtjänsten och Tvánget. S. Medicinteknisk säkerhet. S. Produktsâkerhetslag. Fi. Ökat kommunalt väghallningsartsvar. K. mmmmwx. Skeppslega till utlänning. Tillstånd. dispenser, llaggskifte. K. Bistånd för bätrre miljö i u-land. UD. §°$3Q$3§?85?;5;F5§; Stöd till näringslivet. Fi.

Fel i fastighet. Ju. Integritetsskyddet i infomiationssanrhället 4. Ju. För en bättre miljö. ME. Ju mer vi är tillsammans. Del l. C. Ju mer vi är tillsammans. ?fåfüåäüå Exempelsamling. Del 2. C.

im” Ju mer vi är tillsammans. Underlag för reformer samt förslag. Del 3. C. få” För en bättre miljö. Miljövárdsfamiljen. Myndigheter och författningar. ME. Stödet till bam- och ungdomsförertingar. C. Arkiv för individ och nriljö. U. Studiemedel. U. 53%? Datorisering av tullens export- och imponrutiner.

F1 Fasta Öresundslörbindelser. K. å? Miljökonsekvenser av fasta Öresundsförbindelser. K. Snabbare körkortsingripanden m.m. K. Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet. Jo. Översyn av mervärdeskatten. Del XI. F1. Översyn av rättegångsbalken 4. Ju. . skäliga lokalhyror och trygghet i besittningen. Bo. . Ett nytt plan- och bostadsverlc Bo. . Sverigeinformationen och vissa publikationer. UD. . Högskolans journalistutbildrting. U. . Ljud och bild för eftervärlden. U.

Eäââåätütä

Statens 1987

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet

Otillbörlig efterbildning. [l] LAngtidsuu-edningen 87. [3] Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet Indrivningslag m.m. [10] m.m. [2] Produktsäkerhetslag. [24] Folkstyrelsens villkor. [6] Stöd till näringslivet. [29] Barnets rätt. [7] Datorisering av tullens export- och importnitiner. [40] Skydd för det väntade barnet. [ll] Översyn av mervärdeskatten. Del XI. [45] Översyn av rättegångsbalken 3. [13] Försäkxingsväsendet i framtiden. [58] Mordet på Olof Palme. [14] Ny arvs- och gåvoskattelag. [62] Franchising. [17] Internationella familjerattsfragor. [18]

Utbildningsdepartementet

Fel i fastighet. [30]

Arkiv för individ och miljö. [38] Integritetsskyddet i informationssamhället 4. [31]

Studiemedel. [39] Översyn av rättegångsbalken 4. [46]

Högskolans journalistutbildning. [50] Ansvarsgenombrott m.m. [59]

Ljud och bild för eftervärlden. [51] Knivförbud. [61]

Informationsförsörjning för vetenskap och teknik. [60]

Vidaresändning av satellitprogram i kabelnät. [63] Utrikesdepartementet Finsk-svenska utbildningsrâdet: riktlinjer och Svenska försvarsindustrins utlandsverlcsantltet. [8] aktuell verksamhet. [67] Bistånd för bättre miljö i u-land. [ä] Sverigeirtfonnationen och vissa publikationer. [49]

Jordbruksdepartementet

Sverigebilder-17 svenskar ser på Sverige. [57]

Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet. [44]

Folkrörelsemas lotterier och spel. [5 2]

Försvarsdepartementet

Det svenska totalförsvaret inför 90›talet. [9]

Arbetsmarknadsdepartementet

Varannan damernas. [19] Socialdepartementet Ekonomiskt stöd till arbetslösa. [56] legitimation lör vissa kiropraktorer. [12] Arbetsmiljö och sekretess. [66] Läkemedel och hälsa. [20] Äldreomsorg i utveckling. [21]

Bostadsdepartementet

Missbrukarna Socialtjänsten och Tvânget. [22]

skäliga lokalhyror och trygghet i besittningen. [47] Medicinteknisk säkerhet. [23]

Ett nytt plan- och bostadsverk. [48 ] Kompetensutvecklingen efter lakarexamen. [53] Kompetensutvecklingen efter läkarexamen. Huvudbilaga - Málbeskrivningar. [54] Civildepartementet Efterlevandepension. [55] En ny kyrkolag m. m. Del l. [4]

En ny kyrkolag m. m. Del 2. [5] Ko Begtavningslag. [16]

mmunikationsdepartementet

Ju mer vi är tillsammans. Del 1. [33] Ökat kommunalt väghállningsansvar. [25]

Ju mer vi är tillsammans. ExempelsamlingDel 2. [34] Enskilda vägar. [25]

Ju mer vi är tillsammans. Underlag för reformer samt Skeppslega till utlänning. Tillstånd, dispenser.

förslag. Del 3. [35] flaggskifte. [27]

Stödet till barn- och ungdomsforeningar. [37] Fasta Öresundsförbindelser. [41 ] Miljökonsekvenser av fasta Öresundsförbindelser. [42] Snabbare körkonsingripanden m.m. [43] Miljö- och Energidepartementet

Miljöskadefond. [15]

För en bättre miljö. [32]

För en bättre miljö. Miljövardsfamiljen. Myndigheter

och författningar. [36]

Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. [64]

Statistik och prognoser på energiområdet. [65]

Elhushállning på 1990-talet. [68]

Elhushállning på 1990-talet. Bilagor. [69]

I x:

.

. . .

.v,l_ilr›.›lfe.lullulvrlk.zsv

ALLMÄNNA FÖRLAGET

lSBN 91 -38-1 0082-7

ISSN 0375-250X