SOU 1986:31

EFU 87

Till Statsrådet Birgitta Dahl

Genom beslut den 21 februari 1985 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör energipolitiken att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda energiforskningens framtida inriktning, omfattning och inplacering i det totala statliga forskningspro- grammet samt därmed sammanhängande organisationsfrågor.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade statsrådet Dahl den 29 april 1985 dåvarande riksdagsmannen Lars Andersson (5), att vara särskild utredare.

Utredningen — som har antagit namnet energiforskningsutredningen — har nu slutfört sitt uppdrag och får härmed överlämna betänkandet EFU 87 — Förslag till program för forskning och utveckling inom energiområdet.

Stockholm i april 1986

Lars Andersson Särskild utredare

/Per Johan Svenningsson sekreterare

InnehåH Sammanfattning ............................... 11 1 Inledning ................................. 13 1.1 Uppdraget ................................ 13 1.2 Uppläggning och arbetsmetodik .................. 14 1.3 Experter och sekretariat ....................... 15 2 Hittillsvarande program för forskning och utveckling inom

energiområdet ............................. 19 2.1 Inledning ................................. 19 2.2 Det första treårsprogrammet .................... 19 2.3 Det andra programmet ........................ 21 2.4 Det tredje programmet ........................ 22 2.5 Det fjärde programmet ........................ 24 3 Energiforskningsprogrammet — styrformer .......... 27 3.1 Riksdag .................................. 27 3.2 Regering ................................. 27 3 . 3 Programorgan .............................. 29 4 Utvärderingar av hittillsvarande energiforskningsprogram

m. m. ................................... 33 4.1 Allmänt ......................... ' ......... 33 4.2 Energiskog ................................ 35 4.3 Vindkraft ................................. 36 4.4 Energi och transporter ........................ 38 4.5 Solvärme och värmepumpar .................... 40 4.6 Effektiv elanvändning ........................ 41 4.7 Slutsatser ................................. 42 5 Den energipolitiska bakgrunden .................. 45 5.1 Riksdagsbeslutet 1985 ........................ 45 5.2 Energisituationen i Sverige ..................... 46 6 Utredarens allmänna överväganden ............... 49 6.1 Varför ett energiforskningsprogram? ............... 49 6.2 Vilken FoU bör prioriteras? .................... 52 6.3 Vad innebär integrering? ....................... 55 6.4 Hur snäva avgränsningar? ...................... 58 6.5 Hur samverkar energiforskningen med omvärlden? ..... 59

6 Innehåll SOU 1986131 7 Kraftindustrinsförnyelsefonder .................. 61 8 Förslag till energiforskning från 1987-07-01 .......... 65 8.1 Allmänt .................................. 65 8.2 Programstruktur ............................ 66 8.3 Energiteknisk forskning och utveckling ............. 68 8.4 Energiteknik för transporter .................... 72 8.5 Energitillförsel ............................. 74 8.6 Allmänna energisystemstudier ................... 82 8.7 Energirelaterad grundforskning .................. 83 8.8 Energirelaterad transportsystemforskning ........... 84 8.9 Energianvändning i processindustrin ............... 85 8.10 Energianvändning för bebyggelse ................. 86 8.11 Fusionsenergi .............................. 87 8.12 Studsvik Energiteknik AB ...................... 88 8.13 Särskilda medelsbehov ........................ 89 8.14 Sammanställning Huvudalternativet ............... 90 8.15 Förslag lägre nivå ........................... 91 8.16 Sammanställning Lägre alternativet ............... 93 9 Organisatoriska frågor m. m. .................... 95 9.1 Allmänt .................................. 95 9.2 Övergripande frågor .......................... 95 9.3 Energiforskningsnämnden ...................... 98 10 Utblick efter 1990 ........................... 103 Bilagor Ingår i en separat bilagedel till betänkandet SOU 1986: 32 1. Kommittedirektiven 2. Kartläggning av industrins egenfinansierade energiforskning 3. Kartläggning av den statliga EFUD-verksamhet som ligger utanför

energiforskningsprogrammet 4. Internationell energiforskning 5. Övergripande organisation m.m. inom energiforskningsprogram- met

6. Kraftindustrins Förnyelsefonder Ds I 1985: 8 7. Sammanställning av remissyttranden över Ds I 1985: 8 8. Underlag från STU 9. Underlag från TFB

10. Underlag från BFR

11. Underlag från statens energiverk 12. Underlag från Efn

13. Underlag från NFR

14. Underlag från Studsvik Energiteknik AB

I betänkandet använda förkortningar

AES Allmänna energisystemstudier BFR Statens råd för byggnadsforsking CTH Chalmers tekniska högskola DFE Delegationen för energiforskning Efn Energiforskningsnämnden EFU Energiforskningsutredningen (1 1985101) EFU 87 Betänkande av EFU (SOU 1986: 31) EFUD Forskning, utveckling och demonstration på energiområdet EFUD 81 Betänkande av DFE EG Europeiska gemenskapen

FoU Forskning och utveckling

FOA Försvarets forskingsanstalt

FRN Forskningsrådsnämnden FUD Forskning. utveckling och demonstration IEA International Energy Agency

KTH Kungl. tekniska högskolan, Stockholm LRF Lantbrukarnas riksförbund LTH Lunds tekniska högskola/tekniska fakulteten vid Lunds uni- versitet MSEK Miljoner svenska kronor NE Nämnden för energiproduktionsforskning NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet NU Riksdagens näringsutskott OECD Organization for Economic Cooperation and Development PoD Prototyper och demonstrationsanläggningar rskr Riksdagsskrivelse SIND Statens industriverk SKI Statens kärnkraftinspektion SLU Sveriges lantbruksuniversitet SMHI Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SNV Statens naturvårdsverk SOU Statens offentliga utredningar STU Styrelsen för teknisk utveckling TFB Transportforskningsberedningen TFD Transportforskningsdelegationen UD Utrikesdepartementet UHÄ Universitets- och högskoleämbetet

Sammanfattning

Energiforskningsutredningen, EFU, har enligt sina direktiv att dels lämna förslag till omfattning och inriktning av det statliga stödet till energiforsk- ning från 1987-07-01 , dels utreda frågor som har att göra med energiforsk— ningens inplacering i och samband med det totala statliga forskningsstödet samt organisations- och avgränsningsfrågor för energiforskningsprogram- met. Statens stöd till energirelaterad FoU som i dag ligger utanför det särskilda energiforskningsanslaget, exempelvis energihushållningsinsatser inom BFR:s huvudanslag, omfattas inte av EFU:s utredningsansvar.

EFU:s grundläggande uppfattning är att det fortfarande behövs statligt stöd till FoU på energiområdet. Energifrågorna är av vital betydelse för Sverige. som är ett högteknologiskt samhälle med stor energiomsättning och särskilda geografiska och klimatologiska förutsättningar, vilket leder till omfattande energibehov för uppvärmning och transporter. Forskning och utveckling krävs därför för att ge handlingsfrihet och flexibilitet på lång sikt för energiförsörjningen, som måste sättas in i ett större samman- hang där ekonomiska och ekologiska konsekvenser såväl som globala resursfördelningsfrågor är av betydelse.

Kärnkraftavvecklingen är den viktigaste akuta frågan. som motiverar ett omfattande, målinriktat stöd till energi-FoU. Enligt EFUzs uppfattning går det ännu ej att med tillgänglig teknik klara de av riksdagen fastlagda energipolitiska målen, som i korthet innebär kärnkraftavveckling utan en massiv övergång till kraftproduktion baserad på fossila bränslen eller ut- byggnad av de orörda huvudälvarna.

Transportsektorns närmast totala oljeberoende, de stora miljöproblem som är förknippade med utvinning. omvandling och användning av energi samt det långsiktiga behovet av en mer rationell energianvändning är andra frågor som motiverar omfattande stöd.

EFU anser att energiforskningsstödet bör integreras i andra statliga FoU-program, där så kan ske. Genom en sådan integrering möjliggörs en bättre helhetssyn, hänsyn kan tas till samspelet mellan energi, miljö, teknik, sociala frågor etc.. och en avvägning kan ske mellan stöd till energiaspekter och andra angelägna uppgifter inom de primära samhälls- sektorerna.

Grundforskning och långsiktig, tillämpad forskning bör få ett ökat stöd inom energiforskningsprogrammet. Endast sådan forskning kan leda till de kunskaper som sedan kan utnyttjas för helt nya tekniska lösningar inom energiförsörjningen eller till att känd teknik kan förädlas eller användas på ett optimalt sätt.

Det bör dock fortfarande finnas utrymme för ett brett spektrum av insatser inom energiforskningsprogrammet vid sidan av den mer grundläg- gande forskningen. Kontinuitet måste kunna skapas i utvecklingsproces- sen, forskningsresultat överföras från högskolan till industriell utveckling och nya idéer prövas genom realistiska försök.

För att klara den omfattande forskning. utveckling och demonstrations- verksamhet som erfordras inför kärnkraftavvecklingen föreslår EFU att regeringen bör överväga att utreda om, och i så fall hur. kraftindustrin kan överta ansvaret för att avsätta erforderliga resurser och, i samverkan med andra intressenter, driva ett målinriktat program. Detta program skall komplettera och bygga vidare på statens stöd till mer grundläggande forsk- ning.

EFU förordar inga omfattande organisationsförändringar avseende det statliga energiforskningsstödet. Behovet av ytterligare förbättrat samråd och samarbete mellan myndigheterna betonas. Efn bör finnas kvar med något förändrade uppgifter, dess ansvar för stöd till viss teknisk och naturvetenskaplig FoU bör överföras till andra organ. EFU bör få en mer renodlad roll som ett organ för övergripande utvärderingar, utredningar och studier inom energiforskningsområdet.

EFU: s programförslag framgår av nedanstående tabell. Medelsramarna utgår från direktiven till EFU. EFU förordar den högre nivån som bedöms innebära en mindre drastisk nedskärning av energiforskningsanslagen och fortfarande medge att de mest angelägna FoU-behoven kan tillgodoses. Inom Huvudalternativet fördelar sig medlen, enligt EFUzs beräkning. med 33 % på energianvändning, 40% på energitillförsel och 27 % på allmänt.

Energiforskningsprogram Huvud- Lägre 1987/90 (MSEK) alter- nivå nativ

Energiteknisk forskning STU 190 160 och utveckling Energiteknik för transporter STU 100 85 Energitillförsel Statens 405 335

energiverk

Allmänna energisystemstudier Efn 25 20 Energirelaterad grundforskning NFR. STU 105 95 Basanslag Efn Efn 20 20 Regeringsdisposition _5_9 &

Delsumma 904 761

Integrerade insatser 1987/90

Energirelaterad TFB 15 10

transportsystemforskning

Energianvändning i STU 80 40

processindustrin

Energianvändning för BFR 75 60

bebyggelse

Fusionsenergi NFR 28 28 Basanslag till Studsvik Studsvik 35 20 Basanslag bioenergi SLU 12 12

Solmätningar SMHI _3 __3 Delsumma 248 173

1. Inledning

Energiområdet ges ett betydande statligt stöd, bl.a. till forskning och utveckling, prototyper och demonstrationsanläggningar, investeringar i ny teknik, investeringar för vissa prioriterade ändamål etc. Huvuddelen av de totala resurser som i Sverige satsas på teknikutveckling och teknikintro- duktion kommer dock från enskilda företag, kommuner, energianvändare m. fl.

Ett fjärde treårsprogram för statens stöd till forskning och utveckling inom energiområdet beslutades av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/84: 107, bil. 9, NU 45, rskr 407). Beslutet innebar att riktlinjer för omfattning, inriktning och genomförande av programmet under budget- åren 1984/85—1986/87 lades fast. Vidare medgavs att 1 191,5 MSEK, ut- över under budgetåret 1983/84 ej disponerade medel, fick användas för programmet under samma period.

I riksdagens beslut våren 1984 ingick också att energiforskningens fram- tida inriktning, omfattning och inplacering i det totala statliga forsknings- programmet skulle utredas under innevarande treåriga programperiod, och att det i samband därmed kunde vara motiverat att energiforskningsnämn- dens organisation och ställning åter prövades.

1.1. Uppdraget

Regeringen bemyndigade den 21 februari 1985 det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör energipolitiken att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda energiforskningens framtida inriktning, omfattning och inplacering i det totala statliga forskningsprogrammet samt därmed sammanhängande organisationsfrågor.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade statsrådet Dahl den 29 april 1985 dåvarande riksdagsmannen Lars Andersson (5), att vara särskild utredare. Direktiven (dir. 1985: 6) utgör bilaga] till detta betänkande.

Nuvarande treåriga energiforskningsprogram löper ut den 30 juni 1987. Utredningens uppgift är att dels lämna förslag till verksamheten efter den 30juni 1987 avseende energiforskningens inriktning, omfattning och inpla- cering i det totala statliga forskningsprogrammet, dels utreda organisa- tions- och ansvarsfrågorna. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas frågan om energiforskningsnämndens framtida roll och organisatoriska ställning.

Av direktiven framgår sammanfattningsvis att förslag skall ges till inrikt- ning och omfattning av energiforskningen. Detta är i princip samma sak som tidigare EFUD. Dock påpekas särskilt att en ökad integrering eller uppdelning av energiforskningen i annan FoU-verksamhet bör övervägas. Ett samlat, treårigt energiforskningsprogram med nuvarande programor- gan är alltså ej ett självklart resultat av utredningen. Vidare framgår att även om energiforskningen inte längre skall behandlas som ett samlat program, så vill statsmakterna ha kvar möjligheten till överblick och styr- ning av insatserna. Den höga graden av detaljreglering vill man dock komma ifrån. Samarbete med industrin och med statens industripolitiskt motiverade insatser skall eftersträvas. Utredningen skall belysa möjlighe- terna att i större utsträckning samfinansiera programmet.

I direktiven nämns att grundforskning och långsiktig kompetensupp- byggnad torde behöva prioriteras även fortsättningsvis. Kontinuitet be- hövs för att inte förlora uppbyggd kompetens eller tempo. Organisations- och ansvarsfrågor föranledda av programförslaget skall utredas. Särskilt gäller det att belysa Efnzs framtida roll och organisatoriska ställning. Statens energiverks huvudroll, central energipolitisk myndighet. skall ej ifrågasättas.

För utredningens arbete gäller enligt direktiven att förslagen skall kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser. De förslag som utredningsarbetet kan leda fram till skall rymmas inom en årlig ram mot- svarande anslaget för budgetåret 1986/87. Därutöver skall redovisas hur forskningsinsatserna skall utformas vid en successiv årlig nedtrappning av energiforskningen med 10% under perioden 1987/88—1989/90.

1.2. Uppläggning och arbetsmetodik

En expertgrupp med företrädare för berörda myndigheter och departement samt tre referensgrupper i vilka ingått personer med sakkunskap om ener- giteknisk forskning och utveckling har biträtt utredningen. Sammansätt- ningen av dessa grupper redovisas i avsnitt 1.3. Arbetet har skett i nära samarbete med de organ som nu har ansvar för skilda delar av huvudpro- grammet. Programorganen har vidare bistått utredaren med erforderligt underlagsmaterial för planeringen av verksamheten efter den 30juni 1987. Expertgruppen, referensgrupperna och programorganen har varit till stor nytta för utredarens arbete. De slutsatser och förslag som presenteras i betänkandet är dock utredaren ensam ansvarig för.

EFU har konstaterat att det statliga energiforskningsprogrammet är väl utvärderat. Utredningen har därför inte funnit det nödvändigt att genomfö- ra några omfattande, egna utvärderingar av teknikläge eller hittillsvarande statlig energiforskning. Sådana utvärderingar finns tillgängliga från bl.a. programorganen och har utnyttjats av EFU i utredningsarbetet. EFU har dock initierat några särskilda undersökningar. En kartläggning av industri- forskningen på energiområdet har utförts av energiforskningsnämnden tillsammans med ingenjörsvetenskapsakademien. Energiforskningsnämn- den har vidare genomfört en kartläggning av den EFUD som pågår inom olika myndigheter som ligger utanför det statliga energiforskningsprogram-

met. En inventering av för Sverige intressant energiforskning i USA, Japan, Västtyskland och Frankrike samt i någon mån i Storbritannien och Sovjet har utförts av Sveriges tekniska och vetenskapliga attachéer. Vi- dare har en undersökning genomförts av experten Eero Marttinen avseen- de hur sektorforskningen i allmänhet är organiserad och hur styrning och uppföljning av denna sker. Dessa särskilda undersökningar finns redovi— sade som bilagor till betänkandet.

Energiforskningsutredningen har beaktat det arbete som bedrivs inom motoralkoholkommittén (I 1985:02). Vid ett sammanträde med represen- tanter från de båda utredningarna och ett antal inbjudna experter har bl. a. belysts önskvärd inriktning och omfattning av ett FoU-program för etanol, vilken råvarubas som ett eventuellt svenskt etanolprogram långsiktigt bör inriktas på. samt den tekniskt-vetenskapliga nyttan av att nu bygga upp en produktion och användning av motoretanol baserad på dagens teknik och råvaror.

Utredningen har vidare träffat företrädare för industriföretag, forsk- ningsinstitutioner och myndigheter för att diskutera synpunkter och för- slag. Företrädare för utredningen har dessutom gjort en studieresa till USA.

I enlighet med direktiven har utredningen också i särskild ordning infor- merat berörda fackliga huvudorganisationer och berett dem möjlighet att framföra synpunkter.

Utredaren har under arbetets gång beslutat pröva en idé rörande huruvi- da forsknings-. utvecklings— och demonstrationsverksamhet som syftar till att klara elförsörjningen efter kärnkraftens avvecklande kan och bör hante- ras inom kraftindustrin med medel avsatta från kärnkraftsproduktionen. En idé-PM har därför utarbetats (Ds I 1985: 8) om Kraftindustrins Förnyel- sefonder. Denna idépromemoria har remissbehandlats. Såväl promemo- rian som en sammanställning av remissvaren finns redovisade i bilage- delen.

1.3. Experter och sekretariat

Särskild utredare:

Direktör Lars Andersson. Tekniska Verken. Eskilstuna

Experter:

Överingenjör Carl-Joel Andreen, STU Enhetschef Torbjörn Boström, BFR Departementssekreterare Björn Brandt, utbildningsdepartementet (fr.o.m. 86-02-17) Byråchef Sven Faugert, Efn Departementsråd Suzanne Frigren. industridepartementet Departementssekreterare Yvonne Gustafsson, finansdepartementet (fr.o.m. 85-09-01) Direktör Kjell Håkansson, Studsvik Energiteknik AB

Departementssekreterare Sverker Lidén, finansdepartementet (fr.o.m. 85-06-01 t.o.m. 85-09-01) Avdelningschef Lars Lindau. SNV Avdelningschef Jan Magnusson, statens energiverk Byrådirektör Eero Marttinen (fr.o.m. 85-11-01 t.o.m.86-03-01) Byråchef Bengt Samuelsson, NFR Forskningschef Bosse Wallin, TFB Departementssekreterare Ivar Vallin, utbildningsdepartementet (fr.o.m. 85-06-01 t. o. m. 86-02-17) Departementssekreterare Kerstin Wennerstrand. bostadsdepartementet

Sekretariat:

Civilingenjör Per Johan Svenningsson. huvudsekreterare. Departementssekreterare Torgny Edvardsson, bitr. sekr. Departementssekreterare Birgitta Olsson, bitr. sekr.

Tre referensgrupper har biträtt utredningen. Följande experter har ingått i referensgrupperna:

Referensgrupp forskning

Professor Thore Berntsson, CTH. Göteborg Professor Bert Bolin, Arrhenius Laboratoriet. Stockholm (fr. o. m. 85-09-01—t. o. m. 86-02-01) Professor Lennart Eberson, Kemicentrum. Lund Professor Arne Elmroth, KTH, Stockholm Docent Bärbel Hahn-Hägerdal, Kemicentrum, Lund Professor Hilmar Holmen, SLU. Umeå Överingenjör Walter Hiibner, Studsvik Energiteknik AB, Nyköping Professor Thomas B. Johansson, Energisystemanalys, Lund Professor Björn Karlsson, Universitetet, Linköping Professor Bengt Kasemo, CTH, Göteborg Docent Dag Sigurd. Inst. f. mikrovågsteknik. Stockholm Professor Lars Sjöstedt, CTH, Göteborg Professor Roland Wimmerstedt, LNTH, Lund Professor Gunnar Öquist, Universitetet, Umeå

Referensgrupp energiindustri

Teknisk direktör P-O Boman. Jernkontoret, Stockholm Kraftverksdirektör Tomas Bruce, Skellefteå Kraftverk, Skellefteå Civilingenjör Sören Eriksson, OK, Stockholm Direktör Harald Haegermark, VAST, Stockholm Teknisk direktör S-A Hultin, Statens vattenfallsverk, Vällingby Jägmästare Jan Häckner, LRF, Stockholm Direktör Ulf Norhammar, Värmeforsk, Stockholm Förvaltningschef Lars Ranäng, Göteborgs stads bostadsbolag, Göteborg

Direktör Sixten Regestad, Mo och Domsjö AB, Örnsköldsvik Marknadschef Lennart Rörgren, Svenska Fluidcarbon AB, Malmö Direktör Rolf Stålebrant, Svenska Värmeverksföreningen, Stockholm Direktör Thomas Wahlberg, Fiskeby AB, Norrköping

Referensgrupp utrustningstillverkare

Docent Harry Albinsson, Industriförbundet, Stockholm Forskningsdirektör Karl-Hugo Andersson, Fläkt AB, Stockholm Divisionschef Christer Carlsson, ASEA-STAL AB, Finspång Marknadsdirektör Lars Elmenius, SAAB-SCANIA ENERTECH, Jönkö- ping Teknisk chef Ove Hermansson, Boving-KMW Turbin AB, Kristinehamn Direktör Lennart Lubeck. Industrifonden, Stockholm Överingenjör Hans Rosenblad, Generator Industri AB, Partille Docent Lars-Göran Rosengren, AB Volvo, Göteborg Direktör Max Setterwall. Elektroindustriföreningen, Stockholm Teknologie doktor Bertil Sjöholm, BPA VVS, Stockholm Bergsingenjör Anders Tollstén. AIB, Solna Professor Nils-Gösta Vannerberg, Eka AB, Surte.

2. Hitillsvarande program för forskning och utveckling inom energiområdet

2.1. Inledning

Det första statliga energiforskningsprogrammet påbörjades den 1 juli 1975. Innevarande treårsprogram som löper till utgången av budgetåret 1986/87 utgör det fjärde i ordningen.

Sammanlagt har från statens sida avsatts ca 3800 MSEK för energi- forskning under en period av 12 år. Programmen har haft följande omfatt- ning i löpande penningvärde:

1975/76—1977/78 366 MSEK 1978/79— 1980/81 835 " 1981/82—1983/84 1400 '” 1984/85—1986/87 1 191,5 " För att ge en bakgrund till EFUzs förslag redogörs nedan i korthet för de hittillsvarande programmen.

PPP.—

2.2. Det första treårsprogrammet

I november 1973 tillkallades en programkommitté (I 1973: 06) med uppgift att utarbeta ett förslag till mål och riktlinjer för de samlade FoU-insatserna på energiområdet.

I utredningsdirektiven framhölls betydelsen av att med hjälp av teknisk forskning och utveckling få fram dels åtgärder som skulle kunna öka tillgången på energi i olika former, dels åtgärder som syftar till att minska kostnaderna för att använda energi. Utredningen skulle utifrån en helhets- syn göra en samlad översyn av FoU inom energiområdet. Utredningen skulle kartlägga och analysera behoven av FoU på energiområdet och jämföra med den forskning som redan bedrevs. Vidare skulle kartläggas personella och materiella resurser tillgängliga för FoU på energiområdet samt möjligheterna att omdisponera och flytta resurser. Även möjligheter- na till nordiskt och internationellt samarbete skulle beaktas.

Mot bakgrund av förslaget från programkommittén (SOU 1974172, En- ergi-program för forskning och utveckling) lade regeringen i prop. 1975:30 (bil. 1 s. 431—466, 475—476) fram förslag om ett treårigt huvudprogram Energiforskning att genomföras under budgetåren 1975/76—1977/78. Enligt riksdagens beslut (NU 1975: 30, rskr 1975: 202) beräknades för huvudpro-

grammet och vissa därmed sammanhängande insatser en ram av 366 MSEK.

Energisektorn karaktäriseras av en betydande tröghet till följd av myc— ket stora investeringar med lång projekterings-. uppförande- och utnyttjan- detid såväl på produktions- som på användningssidan. Föredragande stats— råd ansåg därför att även om möjligheterna att väsentligt förändra energi- försörjningssystemet således föreligger först på längre sikt. minst 15 år, ur forskning och utveckling ett av de viktigaste medlen för att påskynda önskvärda förändringar och underlätta omställningsprocessen.

Vidare anfördes följande:

Intressentstrukturen inom energiförsörjningssystemet kännetecknas av att produktionssidan domineras av ett fåtal resursstarka parter medan konsumenterna är många och till stor del resurssvaga. Detta förhållande medför att det på produktionssidan finns förutsättningar för att producen— terna i betydande utsträckning själva finansierar och organiserar sina forsknings- och utvecklingsinsatser. Forskningsarbetet blir dock ofta bun- det till redan utnyttjade energikällor och har i hög grad kommit att bygga på tillväxtsträvanden och trendframskrivning av konsumtionsutveckling— en. Utveckling av nya, alternativa energikällor på lång sikt måste därför liksom utveckling av inhemskt tillgängliga ersättningar för importerade energiråvaror falla på samhället. På konsumtionssidan saknas i betydande utsträckning naturliga beställare av forskning och utveckling och sådan verksamhet kommer därför inte till stånd utan att statsmakterna träder in och finansierar och organiserar de insatser som behövs.

En bred satsning på forskning och utveckling inom energiområdet är således en nödvändig del av en energipolitik som syftar till att på sikt förändra det nuvarande energiförsörjningssystemet i riktning mot återhål- len energikonsumtion och mot en tryggare energiförsörjning. Forskning och utveckling är emellertid inom energiområdet, liksom inom andra områ- den, härutöver ett medel för att öka effektiviteten i det befintliga systemet och har därför betydelse även på kortare sikt.

För att ge samhället underlag för fortsatta ställningstaganden. för att underbygga statsmakternas handlingsfrihet och för att insatserna skall kunna göras målmedvetet och effektivt krävs en samlad, långsiktig plane- ring av forskning och utveckling inom energiområdet.

I propositionen framhöll föredraganden att en målmedveten planering och styrning och en systematisk uppföljning av verksamheten inom huvud- programmet krävs för att samhällets insatser på forskning och utveckling inom energiområdet skall bli effektiva och resultaten stå i överensstäm- melse med energipolitiken. Som grundprincip för organisationen för ener- giforskning skulle gälla att programansvaret, eller de planerande och be- ställande funktionerna å ena sidan och de utförande å den andra vilar på skilda organisationer.

Innebörden av programansvaret definierades som ett åliggande att för respektive program dels genomföra en översiktlig planering av verksamhe- ten inom de av statsmakterna anvisade allmänna ramarna, dels utarbeta konkreta planer för verksamheten i termer av mål, tidsplaner och kostna- der för delprogram, programelement och projekt såsom underlag för be- ställningar av forsknings- och utvecklingsarbete.

Huvudprogrammet delades upp på sex program enligt följande samman- ställning. Ansvaret för de olika programmen fördelades mellan dels vissa befintliga myndigheter, dels den nybildade nämnden för energiproduk- tionsforskning (NE) samt den enligt regeringens bemyndigande den 12juni 1975 tillkallade delegationen för energiforskning (I 1975: 02. DFE).

Program Program- ansvarigt organ

Energianvändning i industriella processer STU Energianvändning för transporter och samfärdsel TFD Energianvändning för lokalkomfort BFR Återvinning av energi i varor m.m. STU Energiproduktion NE Allmänna energisystemstudier DFE

Utöver huvudprogrammet utgick stöd via ett särskilt anslag. Grundläg- gande forskning för energiområdet, till NFR, STU och Studsvik.

DFE gavs i uppgift att samordna programmet och att ta fram underlag för statsmakternas beslut om fortsatt omfattning och inriktning av forsk- nings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet sedan det beslu- tade treårsprogrammet hade genomförts.

Den tidigare nämnda programkommittén ansåg att det behövdes en särskild ofördelad programreserv, som ett komplement till de övriga pro- grammen.

Kommittén hade också enligt regeringens direktiv gjort en översiktlig bedömning av behovet av stöd till prototyp- och demonstrationsanlägg- ningar. Regeringen ansåg emellertid att medel för sådana insatser fanns att tillgå inom ramen för andra anslag, t. ex. industriverkets stöd till energibe- sparande åtgärder inom näringslivet, varför ingen särskild reserv före- slogs. Samma dag som riksdagen tog beslutet om energiforskningspro- grammet inrättades också ett särskilt anslag under bostadsdepartementets huvudtitel för finansiering av energibesparande åtgärder inom bostadsom— rådet m.m.

2.3. Det andra programmet

Våren 1978 beslutade riksdagen att förlänga energiforskningsprogrammet med ytterligare en treårsperiod (prop. 1977/78: 110, NU 68, rskr341). Stö- det utökades kraftigt från 366 till 835 MSEK. Föredraganden framhöll att det är önskvärt att insatser av den storleksordning det var fråga om leder till utveckling av teknik som kan öka svensk industris internationella konkurrenskraft. Förutom en betoning av de industripolitiska motiven framhölls att målen för energiforskningsprogrammet. inom ramen för de allmänna energipolitiska strävandena, skulle vara: — Att ge kunskap som underlättar för oss att förutse och möta de problem som skapas såväl av den svenska och internationella utvecklingen som av globala strävanden efter tryggare energiförsörjning samt att öka

kunskapen om energisystemets samband med andra samhällsfunk- tioner.

— Att ge kunskap som underlag för bedömning av förutsättningarna för introduktion av ny teknik eller nya systemlösningar för energiförsöij- ningen. — Att stödja utvecklingen av sådan teknik som kan bidra till att förändra energiförsörjningssystemet i enlighet med de energipolitiska målen. - Att i begränsad utsträckning bidra till spridning av ny teknik och nya systemlösningar för förbättrad energiförsörjning. — Att i den utsträckning det är förenligt med övriga mål stärka den svens- ka industriella konkurrenskraften.

Det nya huvudprogrammet indelades i sex program enligt följande: Energianvändning i industriella processer m.m. Energianvändning för transporter och samfärdsel Energianvändning för bebyggelse '

Energiproduktion Allmänna energisystemstudier m.m. Energirelaterad grundforskning

?P'PPN?

I förhållande till det tidigare treårsprogrammet innebar denna indelning dels att programmet Återvinning av energi i varor m.m. uppdelades på program 1 och 4, dels att det stöd som hittills hade utgått från anslaget Grundläggande forskning för energiområdet nu fördes in i huvudprogram- met.

Den gamla fördelningen av programansvaret bibehölls i det nya pro- grammet.

En nyhet i programmet var att man nu förutsåg betydande behov av medel till försöksanläggningar. Eftersom det vid ingången av den nya treårsperioden ansågs svårt att bedöma med vilken takt utvecklingen skul- le ske och därmed också tidpunkten vid vilken storskaliga försök kan bli aktuella avsattes 96 MSEK i form av en tills vidare ofördelad reserv inom huvudprogrammet.

Dessa medel skulle fördelas av regeringen efter framställning från de programansvariga organen. Det förutsågs att ifrågavarande medel skulle komma att behöva utnyttjas främst inom programmen Energianvändning i industriella processer m. m. och Energiproduktion.

1978 infördes dessutom ett särskilt stöd, kanaliserat via BFR. för forsk- ningsinriktat experimentbyggande. Detta stöd har haft och är av stor betydelse för den energitekniska utvecklingen inom byggnadssektorn.

2.4. Det tredje programmet

Våren 1981 beslutade riksdagen (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60, rskr381) om ytterligare ett treårsprogram för forskning och utveckling på energiom- rådet. För programmet, som omfattade perioden 1981/82—1983/84, anslogs 1400 MSEK. Till grund för regeringens förslag till nytt treårsprogram låg ett underlag ** — EFUD 81 — från DFE. Frågan om myndighetsorganisationen inom

energiområdet hade blivit föremål för särskild utredning och redovisats i betänkandet Dsl 1980: 16.

Det nya huvudprogrammet för Energiforskning innehöll följande pro- gram:

Energianvändning i industriella processer m.m. Energianvändning för transporter och samfärdsel

Energianvändning för bebyggelse Energitillförsel Allmänna energisystemstudier Energirelaterad grundforskning.

Programstrukturen var således densamma men program 4 bytte namn från Energiproduktion till Energitillförsel. Föredraganden betonade (s. 457—458) att insatserna liksom hittills bör ha karaktär av målstyrt utveck- lingsprogram med såväl kort- som långsiktiga inslag. De mål som förorda- des i propositionen för respektive program och delprogram skulle ha till syfte att ge underlag för erforderlig styrning av insatserna.

Som övergripande mål för insatserna skulle gälla "att de i huvudsak koncentreras till sådana för vår energiförsörjning angelägna och fruktbara utvecklingslinjer som kan leda till ett kommersiellt utnyttjande och ge betydelsefulla bidrag till energiförsörjningen redan på kort och medellång sikt. Forskning och utvecklingsarbete för att kunna utnyttja sådana energi— källor som ersätter olja och oljeprodukter bör få ta i anspråk en huvuddel av resurserna inom programmet under treårsperioden. Samtidigt bör be- vakning av den tekniska utvecklingen. nationellt och internationellt. bibe- hållas så att kompetens vidmakthålls på områden som främst på lång sikt kan få betydelse för vår energisituation. En genomgående strävan i verk- samheten inom programmet bör vara att utnyttja de möjligheter till en effektiv internationell arbetsfördelning som bjuds".

Energiforskningen böiM/idare — inom ramen för de allmänna energipoli- tiska målen och riktlinjerna — ge kunskaper som förbättrar möjligheterna att möta framtida problem och utnyttja framtida möjligheter för den erfor- derliga omställningen av energisystemet samt underlag i olika avseenden för beslut rörande ny teknik eller nya systemlösningar för energitillförsel och energihushållning. Den bör också stimulera och stödja teknikutveck- ling och därmed i viss utsträckning introduktion av ny teknik och nya systemlösningar. Det bidrag till det industriella utvecklingsarbete som energiforskningen härigenom ger bör kunna medverka till att öka svensk industris internationella konkurrenskraft.

Vidare gjordes vissa allmänna överväganden. Föredragande statsrådet anförde bl. a. följande.

Staten bör i vissa fall ta på sig en roll som beställare av forskning och utvecklingsarbete inom för den framtida energiförsörjningen viktiga områ- den där naturliga beställare saknas eller det i något avseende saknas erforderliga resurser. Detta gäller sådana områden där den tekniska ut- vecklingen behöver påskyndas. där tidsperspektivet i forskningen och utvecklingsarbetet är mycket långt eller där de eftersträvade kunskaperna är av en art som i huvudsak inte kan utnyttjas kommersiellt. Han poängte- rade vidare att ny energiteknik kan behöva genomgå olika skeden innan den är etablerad på marknaden. Det statliga energiforskningsprogrammets

svansen».—

väsentliga uppgifter bör dock ligga i de tidiga skedena av FoU-arbetet.

Stor vikt borde också fästas vid det kommersiellt inriktade utvecklings- arbetet som drivkraft i den tekniska omdaningen av energisystemet. Indu- strins engagemang och insatser inom det energitekniska området bör kun- na ge betydande bidrag till den industriella förnyelsen i landet. Verksamhe— ten inom energiforskningsprogrammet bör därför. där det är lämpligt. i ökande utsträckning läggas upp så att industriella och andra intressenter successivt kan ta över ansvaret för att driva utvecklingen vidare. Särskilt angeläget är detta i samband med bl. a. upphandling av större försöksan- läggningar. Ett intimt samarbete med industrin bör etableras inom hela energiforskningsprogrammet för att tekniskt kunnande och praktiska erfa- renheter skall kunna tillgodoses.

1 de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen beslutade våren 1981 (prop. 1980/81190 bil. ], NU 1980/81: 60, rskr 1980/81: 381) ingick ett beslut om omorganisation av förvaltningsmyndigheter och vissa andra organ inom energiområdet. Enligt detta beslut skulle den ljuli 1982 inrättas en ny myndighet — statens energiverk — för framför allt energitillförselfrågor men även vissa övergripande uppgifter inom energianvändningsområdet. Den nya myndighetsorganisationen skulle vidare enligt dessa riktlinjer omfatta ett organ — oljeersättningsfonden — för hantering av ärenden enligt förordningen (1980: 1085) om stöd för åtgärder för att ersätta olja m.m. och ett organ -— energiforskningsnämnden — för långsiktiga och övergripande uppgifter vad gäller energiforskning.

Med hänsyn till att frågan om energimyndigheternas lokalisering var olöst ansåg riksdagen att det var olämpligt att inrätta statens energiverk redan den ljuli 1982. Riksdagens beslut (NU 1981/82: 28, rskr 1981/82: 246) innebar att tidpunkten för inrättandet av statens energiverk ändrades till den ljuli 1983.

Riksdagen beslutade våren 1982 (NU 1981/82: 30, rskr 1981/82: 356) att energiforskningsnämnden skulle inrättas den ljuli 1982. Oljeersättnings- fonden kom dock att avvecklas som självständig myndighet, och uppgick i statens energiverk vid dess inrättande.

2.5. Det fjärde programmet

Våren 1984 fattade riksdagen (prop. 1983/84: 107 bil.9, NU 45, rskr 407) beslut om ett program för energiforskningen omfattande tiden 1984/85— 1986/87 och härför anslogs 1 191,5 MSEK.

En del förändringar gjordes i programstrukturen. En nyhet var att pro- grammet Energirelaterad grundforskning utvidgades och fick namnet Öv- rig långsiktig forskning och grundforskning. Till detta fördes även pro- grammet Allmänna energisystemstudier. En annan nyhet var att STU:s del av programmet Energianvändning för bebyggelse fördes till STU:s pro- gram Energianvändning i industriella processer m. m. och där fick ingå i det nybildade delprogrammet Gemensamma energitekniker.

Själva målinriktningen blev inte föremål för mer än marginella föränd- ringar. En större betoning gjordes härvid på långsiktig och grundläggande forskning. Detta tog sig också uttryck i förslag till inrättandet av 30 tidsbe-

gränsade forskartjänster på mellannivå vid högskolorna. Regeringen har senare tagit beslut om hur dessa tidsbegränsade tjänster skall fördelas på program och delprogram.

3. Energiforskningsprogrammet — styrformer

Beslut rörande det statliga energiforskningsprogrammet fattas av riksdag. regering och inom programmet verksamma organ. Nedan redogörs kortfat- tat för de huvudsakliga principer som för närvarande gäller för beslut om och styrning av energiforskningen. i avsikt att ge en bakgrund till EFUzs förslag.

3.1. Riksdag

Då ett fjärde treårsprogram för forskning och utveckling på energiområdet beslutades av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/84: 107 bil. 9, NU 45, rskr 407) innebar detta att riktlinjer för omfattning, inriktning och genomföran- de av verksamheten inom programmet under budgetåren 1984/85—1986/87 lades fast. Riksdagsbeslutet medgav vidare att angivna medel, utöver under föregående budgetår ej disponerade medel, får användas för pro- grammet under treårsperioden.

De övergripande riktlinjerna för verksamheten fastställs av riksdagen. Den närmare fördelningen av medel på delprogramnivå, liksom vissa andra anvisningar rörande programavgränsningar m. m., fastställs av regeringen.

Riksdagen kan bemyndiga regeringen att under ett budgetår ikläda sta- ten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveck- ling inom energiområdet som innebär åtaganden om högst vissa angivna belopp för upp till fyra kommande budgetår.

Det tillkommer vidare riksdagen att besluta om anvisningar av medel till anslaget Energiforskning för varje budgetår.

Riksdagen har dessutom i olika sammanhang beslutat om svenskt delta- gande i internationellt samarbete beträffande forskning och utveckling. Bl.a. har riksdagen beslutat om svensk anslutning till det internationella energiorganet IEA, inom vilket FoU-frågor utgör ett särskilt samarbetsom- råde. Vidar har riksdagen beslutat om svenskt fusionsenergiforsknings- samarbete med EG.

3.2. Regering

Det ankommer på regeringen att ge närmare föreskrifter om forsknings- medlens användning. Detta sker genom dels förordningar, dels årliga reg- leringsbrev, dels instruktioner för myndigheterna m. m.

Regeringen föreskriver i förordning (1979z319, med senare ändringar) om statligt stöd till energiforskning, att för att främja forskning, utveck- lingsarbete och uppfinnarverksamhet inom energiområdet lämnas stöd till den som bedriver eller ämnar bedriva sådan verksamhet.

Stödet utgår i mån av tillgång på medel inom ramen för det av riksdagen beslutade Huvudprogram Energiforskning. Vid stödgivningen skall hänsyn även tas till projektens betydelse för industriutvecklingen, varvid de indu- stripolitiska effekterna av verksamheten skall beaktas såväl avseende en framtida industriell produktion som möjligheterna till export.

Regeringen föreskriver i förordningar med instruktion för respektive programorgan om uppgifter, organisation, ärendenas handläggning m.m.

Regeringen meddelar vidare bl. a. i regleringsbrev detaljerade föreskrif- ter rörande energiforskning, dessa utgör tillsammans med riksdagens rikt- linjer de anvisningar som statsmakterna ger programorganen.

I regleringsbrev framgår hur medlen under anslaget fördelas på program och delprogram etc. och hur anslagsposter och delposter skall behandlas med avseende på anslagsform. Avvikelser från den i regleringsbrev an- givna fördelningen får inte utan regeringens medgivande göras så att net- toutgifterna för ett visst delprogram överstiger 10% av det belopp som angetts i regleringsbrevet. Ett sådant medgivande fordras dock inte om avvikelsen uppgår till högst lMSEK. I utgifterna för respektive delpro- gram skall i förekommande fall inräknas på delprogrammet ankommande del av kanslikostnader och övriga kostnader.

Beslut om forsknings- och utvecklingsstöd skall underställas regeringen för godkännande om det avser stöd som överstiger 3 MSEK med undantag för vissa poster, Åtgärder i transportsystemet samt Övrig långsiktig forsk- ning och grundforskning, där lMSEK gäller. Beslut om forsknings- och utvecklingsstöd skall vidare underställas regeringen för godkännande om det avser stöd till en etapp i ett större projekt för vilket den totala åter- stående kostnaden, inklusive den etapp beslutet avser. beräknas överstiga 6 MSEK. För Åtgärder i transportsystemet samt Övrig långsiktig forskning och grundforskning gäller 2 MSEK.

Under tidigare och innevarande treårsperiod står till regeringens förfo- gande en vid programperiodens ingång ofördelad reserv inom huvudpro- grammet. Reserven används i huvudsak för stöd till större utvecklings- och försöksprojekt m. ni., som vid programperiodens början inte kan kostnads- beräknas eller tidsbestämmas med erforderlig noggrannhet. Detta möjlig- gör bl. a. en viktig flexibilitet i resursfördelningen inom huvudprogrammet. Det ankommer på regeringen att besluta hur dessa medel skall användas.

Regeringen har genom beslut anbefallt berörda myndigheter att beakta vissa riktlinjer för det internationella forskningssamarbetet inom IEA, vilka har antagits av IEA: s styrelse. Regeringen har vidare meddelat föreskrifter rörande ansvar för Sveriges deltagande i vissa samarbetspro- gram och samarbetsprojekt inom IEA.

3.3. Programorgan

Regeringen har utfärdat vissa föreskrifter för de programorgan som ansva- rar för stödgivningen inom respektive program. Programorganen skall svara för stöd till och planering av forsknings- och utvecklingsverksamhet inom ramen för det av riksdagen beslutade energiforskningsprogrammet. För denna uppgift skall respektive programorgan upprätta insatsplaner, samordna verksamhet med andra stödgivande organ. ta initiativ till projekt och fördela statligt stöd, löpande följa projekt samt värdera resultat och svara för resultatöverföring.

Frågor om stöd prövas av det organ som har ansvar för program eller delprogram inom Huvudprogram Energiforskning enligt följande. nu gäl-

lande ordning.

Program

Energianvändning i industriella processer

Energianvändning för transporter och sam- färdsel

Energianvändning för bebyggelse

Energitillförsel

Övrig långsiktig forskning och grundforskning

Delprogram

Massa och papper Järn och stål

Gemensamma energi- tekniker

Åtgärder i transportsystemet

Energianvändning 1 fordon

Solvärmeteknik Värmepumpar Naturvärme Värmelagring Värmedistribution System- och genom— förandefrågor

Skogsbränslen Torvbränslen Energiodlingsbränslen Bränsleförädling Förbränningsanläggningar Vindenergi Ny elproduktionsteknik Fjärrvärme och värme- effektivisering

Teknikbevakning

Energirelaterad grundforskning

Ny kärnteknik

Allmänna energi- systemstudier

Ansvarigt organ

STU

STU

TFB

STU

BFR

Statens energiverk

Efn

NFR STU Studsvik Energi- teknik AB

Efn Efn

Stödet utgår enligt förordningen om statligt stöd till energiforskning som bidrag. lån, anslag, uppdrag, beställning eller i annan med hänsyn till syftet med stödet lämplig form. Programansvarigt organ bör ej självt äga eller förvalta utrustning eller anläggning. Beslut om stöd kan initieras av pro- gramorganen själva, av till programorganen inkommande projektansök- ningar och av muntliga kontakter.

Som villkor för stöd skall i normalfallet gälla att stödmottagaren sam- tycker till att resultatet får göras offentligt och allmänt tillgängligt. Eftergift av kravet på offentliggörande och tillgänglighet får dock göras om detta kan väntas underlätta att resultatet av ett projekt utnyttjas kommersiellt. och eftergiften kan väntas leda till att det energipolitiska utbytet för sam— hället påtagligt ökas eller tidigareläggs. Stödet skall då. om inte särskilda skäl föreligger. ges med förbehåll att den sökande själv bidrar med viss del av kostnaden. Vidare skall stöd i dessa fall normalt ges med återbetal- ningsskyldighet för stödmottagaren. s.k. villkorslån.

Även återkrav av stödmedel behandlas i förordningen och där framgår att stödmedel får återkrävas om medlen har utbetalats till följd av att stödmottagaren har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller förti- git något förhållande av betydelse för beslutet om stöd. Stödmedel får även återkrävas om medlen har använts på ett sätt som uppenbarligen strider mot syftet med stödet eller om stödmottagaren i väsentlig mån åsidosätter någon bestämmelse eller något villkor som gäller för stödet.

Programorganen skall i behövlig omfattning följa den verksamhet som erhållit stöd och därvid utöva tillsyn över att gällande bestämmelser och villkor iakttas. Den som erhållit stöd skall lämna redovisning för verksam— heten och bereda stödgivaren tillfälle att granska verksamheten samt där- vid lämna de uppgifter om verksamheten som begärs.

Beslut om stöd enligt förordningen om statligt stöd till energiforskning får inte överklagas. Ytterligare föreskrifter för verkställighet av statligt stöd till energiforskning meddelas av programansvariga organ inom re- spektive ansvarsområde.

Programorganen får även besluta om forsknings- och utvecklingsstöd som innebär åtaganden för kommande budgetår. Ätagandena får, inräknat löpande åtaganden, uppgå till högst vissa belopp som anges i reglerings- brev. Vad beträffar byggande av prototyper och större försöksanläggning- ar utomlands får stöd inte lämnas utan regeringens medgivande.

Det åligger programorganen att till industridepartementet redovisa dels lämnade projektstöd och under året uppkomna intäkter, återbetalningar m.m., dels gjorda åtaganden för kommande budgetår, dels läget beträffan- de ingångna och planerade internationella samarbetsavtal samt viktigare frågor om internationellt energiforskningssamarbete i övrigt.

För de enskilda programmen gäller vidare vissa särskilda villkor bl. a. rörande samrådsförfaranden. Samråd skall äga rum mellan programor- ganen och även mellan programorgan och vissa andra angivna myndighe— ter. I huvudsak o'mfattar samrådsskyldigheten specificerade frågor eller delprogram.

Vad beträffar det internationella energiforskningssamarbetet har rege— ringen föreskrivit hur STU, BFR, statens energiverk, Efn respektive sta- tens kärnkraftinspektion. inom ramen för tillgängliga medel skall ansvara

för svenskt deltagande i samarbetsprogram och samarbetsprojekt inom IEA och hur samråd därvid skall ske. Sverige deltar i organiserat samarbe- te på så gott som samtliga de områden där vi bedriver en egen nationell verksamhet. Inom flera av dessa samarbetsområden deltar svenska organ eller myndigheter som ledande och verkställande organ. I övrigt ankom- mer det på respektive programorgan att självt ta initiativ till internationellt forskningssamarbete inom ramen för tillgängliga medel och allmänna rikt- linjer och anvisningar.

4. Utvärderingar av hittillsvarande energiforskningsprogram m. m.

4.1. Allmänt

1 inledningsskedet av utredningsuppdraget gick EFU igenom det utvärde- rande material som finns om det hittillsvarande energiforskningsprogram- met. EFU konstaterade då att energiforskningsprogrammet i de flesta enskilda delar var väl utvärderat. Utvärderingarna är dock av olika karak- tär. Här finns utvärderingar av nya energikällor. tekniker eller metoder, utvärderingar av kvalitet inom forskningen, samt utvärderingar av vilka effekter det statliga energiforskningsstödet haft. Sammantaget fås därige- nom en nyanserad bild av programmet.

Som stöd för denna genomgång har EFU haft energiforskningsnämn- dens "Inventering av utvärderande material om energiforskningen", EFN/UTR 1985: 2. I denna rapport redovisas en inventering som gjorts av utvärderande material, såväl remissyttranden och utredningar som egent- liga utvärderingar, om energiforskningen. Ca 230 myndigheter. företag, organisationer och institutioner har kontaktats och över 800 rapporter har insamlats. Ca 200 har klassificerats som innehållande olika slag av värde- rande omdömen om hela eller delar av energiforskningsprogrammet. Ne- dan refereras de huvudsakliga slutsatserna i Efnzs inventering. Därefter redovisas vissa särskilda utvärderingar av områden av större betydelse, som legat till grund för EFU:s ställningstaganden.

I Efnzs rapport konstateras att trots vissa kritiska kommentarer ger materialet i stort sett ett intryck av en ganska välvillig inställning till det statliga energiforskningsprogrammet. I de flesta yttranden över t. ex. EFUD 81. som innehöll förslag om en ökning av programmet, kommente- ras knappast alls energiforskningsprogrammets totala storlek. Vad avser forskningens ämnesmässiga inriktning, leder inventeringen till slutsatsen att den allmänna uppfattningen tycks vara att stödet i stort sett ligger något så när riktigt fördelat. Inga drastiska förslag till omfördelning har påträf- fats.

Efn finner emellertid att det inventerade materialet ger ett intryck av att man vill förskjuta stödet mot de verksamheter inom energiforskningen som ligger extremt placerade i dimensionen kortsiktighet—långsiktighet. Det mer kortsiktiga/ekonomiska perspektivet betonas främst av organisationer med anknytning till näringslivet. Stödet till den långsiktiga verksamheten

har ett stort antal förespråkare bland alla typer av organisationer. inklude— rande sådana som talar även för det kortare perspektivet.

Det genomgångna materialet ger en entydig bild av att det statliga energiforskningsprogrammet har haft och har en avgörande betydelse för den långsiktiga kompetens- och kunskapsuppbyggnaden inom energiområ- det. På flera områden anges till och med långsiktig kompetensuppbyggnad som ett av de viktigaste resultaten av hela energiforskningsinsatsen. 1 en stor del av det genomgångna materialet läggs förslag på åtgärder för att förbättra och förstärka den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden. Energi- forsksningsstödet bör i större utsträckning utgå i form av ramanslag över tre år, eller längre tidsperioder. i stället för som korta. ofta l—åriga projekt- anslag.

Vad gäller kvaliteten på den utvärderade verksamheten ger det genom- gångna materialet en bild av att den varierar inom ganska vida gränser. Efn konstaterar att en ganska vanlig kommentar är, att eftersom publicerade forskningsrapporter så ofta har karaktären av utredningar. som antingen var verklighetsfrämmande eller triviala, så har man slutat att läsa dessa. Kritiken inriktas ofta mot konsultbranschen, vilken man anser alltför ofta tycks använda anslaget från forskningsprogrammet för utbildning av egen personal. Det framhålls emellertid att många rapporter fortfarande håller en hög standard, det går inte att generalisera kritiken till att omfatta all energiforskning.

När det gäller överföring av forskningsresultaten konstaterar Efn att det undersökta materialet förmedlar ett intryck av att situationen inte är till- fredsställande. Som exempel kan nämnas Efnzs egen undersökning av spridningen av forskningsrapporter inom området "Kommunal energipla- nering”. där det visade sig att endast ca 25% av kommunerna kände till existensen av vissa utvalda forskningsrapporter och att ungefär hälften av dessa hade läst ifrågavarande rapport. För att på ett effektivare sätt sprida forskningsresultaten till potentiella avnämare anser man rätt allmänt att mer arbete bör läggas ner på informationsspridning till branschfolk och beslutsfattare. Man föreslår t.ex. aktiv uppsökande verksamhet och att utländska forskningsrapporter skall översättas eller refereras.

Under 80-talet har ett antal önskemål om ytterligare utvärderingar av hela eller delar av energiforskningsprogrammet framförts. Mest markerat förs detta fram av organisationer med anknytning till näringslivet. Efn konstaterar att de flesta rapporter där behovet av flera utvärderingar förs fram är av relativt sent datum, då utvärderingar funnits tillgängliga inom ett rätt stort antal av energiforskningens delprogram. Slutsatsen, menar Efn, av att man så relativt starkt betonar behovet av utvärderingar måste vara antingen att de befintliga utvärderingarna inte anses utgöra tillfreds- ställande underlag för de bedömningar man vill göra, eller att informatio- nen i dem inte nått fram. Det är möjligt menar Efn, att man måste göra andra ansatser i utvärderingsverksamheten. T.ex. kan utvärderingarna omfatta större verksamhetsområden, jämföra olika delområden med var- andra och i större omfattning söka belysa övergripande problemställning- ar. Spridningen av utvärderingsrapporterna bör också förbättras.

Efn konstaterar till slut att de flesta av de utvärderingar som studerats har tillkommit under perioden 1980—84. Under denna period har stora

förändringar ägt rum av förutsättningarna för energipolitiken och därmed för energiforskningsprogrammet. Dessa förändringar återspeglas dock inte särskilt starkt i det studerade materialet. Den med tiden alltmer betonade vikten av att ta hänsyn till den kommersiella marknaden kan dock delvis vara ett resultat av denna bakgrundsförändring. kanske också det alltmer betonade behovet av utvärderingar. Dock skall noteras det stabila intresset för den långsiktiga verksamheten, vilket tyder på att man allmänt uppfattat och uppfattar långsiktig verksamhet som en väsentlig del av energiforsk- ningsprogrammet.

Idet följande redovisas några av de utvärderingar som legat till grund för EFU:s ställningstaganden. De två första. energiskog och vindkraft. be- handlar områden av stor potentiell betydelse för den framtida primärener- gitillförseln, redovisar resultat, slutsatser och förslag om fortsatt verksam- het och är i huvudsak teknisk-ekonomiska utvärderingar. De två nästa, solvärme och värmepumpar respektive transporter och energi, behandlar områden av stor betydelse för energianvändningen och vad gäller transpor- ter, även miljön. De utvärderar främst effekterna av och effektiviteten i det statliga stödet. Den sista, effektivare elanvändning, är inte en utvärdering av genomförda satsningar utan en inventering av FoU-behov inom ett område av stor betydelse för kärnkraftavvecklingen. EFU har också byggt under sina ställningstaganden med underhandsinformation från Efn: s ut- värderingar av AES-programmet och skogsbränsleforskningen, vilka pu- bliceras i stort sett samtidigt med detta betänkande, liksom med ett antal andra utvärderingar av skiftande art som utgivits tidigare.

4.2. Energiskog

Statens energiverk har i rapporten 1985:9 ”Energiskog” redovisat resultat, slutsatser och förslag från det svenska energiskogsprogrammet.

1976 initierade nämnden för energiproduktionsforskning vissa forsk- ningsinsatser för energiskog. Under 1978 formulerades ett program med målet att till mitten av l980-talet ta fram tillräckliga kunskaper för att bedöma energiskogens produktionsförmåga, dess ekonomi samt införan— demöjligheter. Verksamheten har fram till 1985 kostat ca 120 MSEK.

Inventering av mark för energiskog har i huvudsak utförts med hjälp av den svenska riksskogstaxeringen. Nettoarealen har skattats i ett antal olika alternativ, beroende på hur stor effekt olika restriktioner förväntas få. 1 maxalternativet, då restriktionerna antas få en liten effekt, uppgår arealen till 1,6 Mha och i minimialternativet. där restriktionerna får större inver- kan, till 0,8 Mha.

Markanvändningskonflikten mellan naturvård och energiskogsodling be- döms som liten. Största konfliktrisken kommer att föreligga inom strand- nära områden och vissa andra slag av våtmarker. Dessa marker utgör en mindre del av den potentiella odlingsmarken.

I rapporten redovisas att det på den tekniska sidan erfordras vissa fortsatta utvecklingsarbeten. Främst avses prov av fordon. maskinella hjälpmedel och effektiva metoder för anläggning, skörd och sönderdelning av energiskog. I avsevärd utsträckning kan dock teknisk utrustning som

används inom jordbruket även användas vid energiskogsodling.

Försöken med förbränning av energiskogsflis har varit positiva. Försö- ken visar att energiskogsflisen kan jämföras med vanlig skogsbränsleflis. någon utveckling av speciell förbränningsteknik bedöms ej nödvändig.

I förslaget till fortsatt utveckling säger statens energiverk att med nuva- rande kunskapsläge framgår att energiskogsbränsle under 1990—talet kan bli konkurrenskraftigtjämfört med andra fasta bränslen. Här sägs också att möjligheterna är goda för att på längre sikt kunna producera energiskogs- bränsle i betydande omfattning. Statens energiverk uppskattar en möjlig bränsleproduktion år 2000 till ca 7TWh, vilket motsvarar en odlingsareal på ca 100000 ha. Detta förutsätter dock att en omfattande energiskogsod- ling påbörjas under första hälften av 1990-talet. Potentialen i det av energi- verket redovisade maxalternativet uppgår till ca 1 10 TWh/år.

För energiskogsodling har olika slag av skogs-, torv- och jordbruksmark identifierats som användbara. Inventeringarna visar att om den möjliga markarealen för energiskogsodling uppgår till 1 Mha. utgörs 150000 ha av nedlagda eller marginella jordbruksmarker och 750000 ha av torvmarker. Till detta kommer vissa skogsmarker. Dessutom finns i landet sådan jord- bruksmark som i dag motsvarar en överskottsproduktion av spannmål, vilken är möjlig att använda för energiskogsodling. Denna areal uppgår till storleksordningen 300000 ha och bedöms på sikt komma att öka.

Statens energiverk konstaterar att den övervägande delen av jordbruks- mark som är lämpad för odling av energiskog finns i södra och mellersta Sverige. medan större delen av torvmarken finns i den norra delen av landet. Resultaten från hittillsvarande utvecklingsarbete visar att kunska- pen om odling på torvmark ännu är ofullständig. Genom praktiska försök har dock erforderliga anläggningsarbeten och kostnaderna härför klarlagts.

Med dagens kunskapsläge bedömer statens energiverk produktionskost- naderna för energiskogsbränsle från marginellajordbruksmarker till 75—95 kr/MWh, vid mitten av 1990-talet. Produktionskostnaderna på torvmark har beräknats till 95—110 kr/MWh. Härvid konstateras också att energi- skogsbränsle framställt från jordbruksmark kan, i mitten på 1990-talet, konkurrera med bränslen som kol, torv och övriga trädbränslen. Priserna från dessa bränslen har bedömts ligga i intervallet 80—90 kr/MWh.

Statens energiverk säger i rapporten att den fortsatta statliga verksamhe- ten bör inriktas på jordbruksmarker med hänsyn till att energiskogsodling där bedöms kunna ske till lägsta kostnad. Dessa marker motsvarar en betydande bränsleproduktion. och är ofta lokaliserade till områden där avsättningsmöjligheterna för bränslet är goda.

Odling på torvmark och skogsmark kommer att utgöra en framtida reserv. Utvecklingsinsatser för att kommersialisera energiskogsodling på dessa markslag föreslås därför eventuellt tas upp senare.

4.3. Vindkraft

Statens energiverk har i publikationen 1985: 1, ”Vindkraft", redovisat resultat och slutsatser från det svenska vindenergiprogrammet. Detta har i allt väsentligt finansierats av staten inom ramen för energiforskningspro-

grammet. Programmet inleddes under 1975 och beräknas till utgången av 1984 ha kostat 270 MSEK i utbetalda statsmedel.

Statens energiverk konstaterar att konstruktion, tillverkning, drift och utvärdering av de två stora vindkraftverken i Maglarp och Näsudden har dominerat verksamheten. En omfattande, grundläggande forskningsverk- samhet har också bedrivits vid universitet, högskolor, företag och andra forskningsinstitutioner. Därutöver har studier genomförts beträffande det svenska kraftsystemets tekniska och ekonomiska förutsättningar för att utnyttja vindkraft.

Enligt statens energiverk visar de hittillsvarande erfarenheterna från de båda vindkraftprototyperna att det är möjligt att bygga och driva stora vindkraftaggregat. Man anser också att anläggningarna generellt sett blivit korrekt utförda i förhållande till verkliga lastsituationer, teknisk miljö m.m. och att de således kan utgöra en grund för fortsatt aggregatutveck- ling.

Stor uppmärksamhet har ägnats åt miljö och säkerhet. Från miljösyn- punkt liknar vindkraften vattenkraft på det sättet att inga utsläpp förekom- mer, men att förändringen av landskapet är betydande. Risken för att vindkrafthaverier med allvarliga följder för människor skall inträffa. be— döms enligt statens energiverk vara liten.

Vad gäller lokaliseringsmöjligheterna för vindkraftaggregat. finner sta— tens energiverk att de totalt skulle kunna ge plats för ca 30TWh/år vind- kraftproduktion vid dagens aggregatstorlek och 350m som minsta avstånd till bebyggelse. Resultaten visar också att en energiproduktion av ca 10TWh/år skulle kunna erhållas 1 goda vindområden med begränsade motstående intressen.

Statens energiverk konstaterar slutligen i redogörelsen för det hittillsva- rande programmet att man inte kan räkna med att vindkraftaggregat kom- mer att beställas på egna ekonomiska meriter på kort eller medellång sikt. Resultaten från det statliga vindkraftprogrammet, som har varit tekniskt framgångsrikt, är emellertid på lång sikt tillräckligt intressanta för att motivera en fortsatt verksamhet.

1 resultatrapporten har de beräknade kostnaderna för vindkraftproduk- tion tagits fram. Genom de s.k. serieanpassningsprojekten har prototyp- konstruktionerna vidareutvecklats och erfarenheter från deras uppförande och drift tagits till vara. Den beräknade energikostnaden, baserad på serietillverkade aggregatet, uppgår till 25—30 öre/kWh inom områden med de bästa vindförhållandena och till ca 30—35 öre/kWh i områden med något sämre vindförhållanden. Statens energiverk betonar att beräkningsresulta- ten är starkt beroende av den kalkylerade kostnaden för tillverkning av aggregat. Det noteras också att, för att en stor vindkraftutbyggnad skall bli jämförbar med ett alternativ som kolkondens. skall vindkraftkostnaderna ökas med ca 5öre/kWh vid en utbyggnad upp till lOTWh/år (1 OOO—2000 aggregat), på grund av de merkostnader i kraftsystemet som vindkraften skulle medföra.

Statens energiverk säger sammanfattningsvis att det finns förutsättning- ar för att vindkraft på sikt skall kunna bli ett konkurrenskraftigt alternativ till kolkondens. Man bör dock notera att det krävs en utbyggnad av storleksordningen 100aggregat (motsvarande 0,5—1,0 TWh/år) för att

vindkraften skall komma ner till den kostnad som angivits ovan.

Statens energiverk menar att utgångspunkten för fortsatt statlig verk- samhet bör vara ett ansvar för den grundläggande basforskningsverksam- heten samt en fortsatt drift och utvärdering av de två befintliga vindkraft- prototyperna. Verket anser att kraftföretagen bör ta ett ökande ansvar för det mer tillämpade utvecklingsarbetet. inklusive eventuella tillkommande prototypanläggningar.

En fortsatt basfors-kningsverksamhet och fortsatta försök med prototy- perna innebär enligt statens energiverk ett program om ca 15 MSEK/år. Denna verksamhet syftar främst till att vidmakthålla kunskapen vid hög- skolor och forskningsinstitutioner.

Det bör påpekas att regeringen tagit vissa initiativ på vindkraftområdet efter publiceringen av statens energiverks rapport. Dels har en statlig utredning tillsatts för att studera möjlig lokalisering av en omfattande vindkraftutbyggnad. Dels har en överenskommelse träffats mellan staten, kraftindustrin och aggregattillverkare om gemensam finansiering bl. a. av upphandling av en ny prototyp i en något mindre storleksklass än de befintliga.

4.4. Energi och transporter

Energiforskningsnämnden har i EFN rapport nr 15 "Energi och transpor- ter" redovisat en översiktligt utvärderande studie av den statligt stödda forskningen inom området "åtgärderi transportsystemet".

De energiforskningsinsatser som utförts under den senaste 10-årsperio- den har, enligt Efn, medfört att man fått bättre kunskaper om vilka energi- sparmöjligheter som finns på många olika områden inom transportsektorn. Vidare har genomförbarheten för vissa nya lösningar på transportpioblem praktiskt prövats.

Efn konstaterar att en långsiktig strategi för energiförsörjninger inom transportområdet är nödvändig för att åstadkomma en varaktig förändring mot en mer energieffektiv transportförsörjning. De samlade forskningsin- satserna måste stå i överensstämmelse med den strategi och det mål för forskningsverksamheten som kan utläsas ur regeringspropositioner och riksdagsbeslut. Detta innebär bl. a. att även sårbarhetsaspekter måste vä- gas in. Den allmänna uppfattningen är att forskningsverksamheteni stort har uppvisat denna överensstämmelse.

Vad avser prioriteringen av fortsatta satsningar konstaterar Efn bl. a. att den energiforskning som bedrivs inom programmet "åtgärder i trarsport- systemet" bör inordnas i den övriga transportforskningen fr. o. m. 1987 års energiforskningsprogram. Det är dock viktigt att vara uppmärksam på att de olika energiaspekterna ges tillräcklig vikt i utformningen av ett sådant integrerat framtida forskningsprogram. Det är av värde att altemativa lösningar på transportproblem kan komma fram genom forskningsverk- samheten, även om dessa lösningar inte är ekonomiskt konkurrenskraftiga mot den transportteknik som normalt tillämpas. Alternativa lösningarttill transportförsörjningen kan bidra till en ökad handlingsfrihet och flexibilitet om nya störningar i oljetillförseln skulle uppkomma. Tillgång till ene'gisnå-

la transportlösningar kan vara en nödvändig förutsättning för att en funge- rande transportapparat skall kunna upprätthållas.

Efn konstaterar vidare att viktiga mål iden fysiska planeringen bör vara att skapa såväl förutsättningar för en effektiv trafikförsörjning som bered- skap för eventuella störningar beträffande energiförsörjningen. För att tillgodose dessa mål krävs utredningsinsatser. Dessa kan avse t. ex. krav på strukturer, som fungerar även om människors rörlighet begränsas ge- nom minskade möjligheter till privatbilsanvändning. och som medger reella möjligheter till kollektivtrafik. En bättre samordning mellan olika transportmedel är enligt Efn också ett angeläget område för insatser. På persontransportområdet bör förutsättningar för bl.a. fysisk planering. tek- nisk utveckling och trafikanternas attityder studeras och klarläggas för att en samordning och ett optimalt utnyttjande av tåg. bil. kollektivtrafik och cykel skall kunna åstadkommas.

Forskningen måste. hävdar Efn, när det gäller samordning mellan trans— portmedel och ett bättre kapacitetsutnyttjande. inriktas på att utarbeta och pröva nya godshanteringsrutiner och planeringsmetoder. såväl för fjärrtra- fik som för närtrafik. På kollektivtrafikområdet gäller det i första hand att verka för en effektivare användning av befintliga resurser genom att pröva nya planeringsmetoder. system för trafikledning och bussprioritering i gatunät. bättre marknadsföring till trafikanterna och bättre samverkan mellan olika trafikslag och trafikformer. Vidare måste fordonen anpassas till behoven. som kan variera mellan olika trafiksituationer.

Vägtrafiksektorn har haft en dominerande roll i energiforskningen på transportområdet. Med hänsyn till att vägtrafiken svarar för merparten av transportsektorns energiförbrukning synes vägtrafikens dominans inom energiforskningen vara motiverad. Studier av energibesparingsmöjligheter för övriga transportgrenar bör dock ges en större uppmärksamhet än vad som hittills varit fallet. Detta gäller särskiltjärnvägstrafiken. där insatserna varit mycket begränsade.

Effekterna av olika former av styrmedel inom transportsektorn är enligt Efn ett otillräckligt utrett område. vilket också påtalats av statens energi- verk i rapporten Energihushållningsprogrammets effekter. Styrningen av transportsektorns energiförbrukning sker i olika former utan att man kan uttala sig om vilken inverkan åtgärderna har på energikonsumtionen. Det är angeläget att ta reda på vilken betydelse skatter, priser. avgifter. plane- ringsåtgärder och olika former av informationsinsatser har för transportar- betets omfattning. valet av transportmedel etc. och därmed för den totala energikonsumtionen för transporter. Efn konstaterar vidare att i utvärde- ringen har framkommit en rad synpunkter om att man inte i tillräcklig utsträckning har beaktat frågan om hur framkomna forskningsresultat skall göras tillgängliga och komma till praktisk nytta. Efn föreslår att en särskild utvärdering genomförs, där effekten av hittills genomförda studier följs upp.

4.5. Solvärme och värmepumpar

Energiforskningsnämnden redovisar i EFN rapport nr 13 "Solvärme. vär- mepumpar" en utvärdering av det statliga stödet till forskning och utveck- ling, inklusive forskningsinriktat experimentbyggande. avseende teknikut- veckling inom områdena solvärme och värmepumpar. Detta stöd har un- der perioden 1975 till våren 1984 uppgått till ungefär 450 MSEK varav solvärmeområdet tilldelats 40% och värmepumpområdet 60%. Efn påpe- kar att den genomförda utvärderingen skall ses som ett komplement till BFR:s utvärdering ”Energi-85 — energianvändning i bebyggelse”.

Efnzs utvärdering är inriktad på att i första hand ange i vilken grad de av statsmakterna angivna målen om teknikutveckling har uppfyllts. Den byg- ger på en sammanvägd bedömning av iakttagelser och slutsatser från ett antal delundersökningar. När det gäller stödets effekter konstaterar Efn att forskningsstödet har givit väsentliga bidrag till utveckling av kunskaper och bedömningsunderlag, vilket var det av statsmakterna angivna huvud- syftet. Det har hittills endast i en mindre omfattning lett till direkta effekter i fråga om marknadsnära teknikutveckling och minskat oljeberoende.

Utvecklingen av stora värmepumpar har visat sig ge en god oljeersät- tande effekt konstaterar Efn. Produktutvecklingen inom den tillverkande industrin har dock endast till en mindre del stimulerats via forskningsstö- det. Den snabba kommersiella utvecklingen av värmepumpar kan främst härledas till elprisets relation till andra energipriser. Forskningsstödet bedöms däremot ha påskyndat marknadsutvecklingen genom utvecklingen av kunskaper och bedömningsunderlag och genom att väcka intresse hos konsulter, beställare m.fl.

På solvärmeområdet har forskningsstödet haft en avgörande betydelse för de väsentliga framsteg, teknik- och kostnadsmässigt, som nåtts under senare tid, menar Efn. Målet att nå kunskaper om solvärmeteknikens möjligheter har uppnåtts. Tekniken har dock ännu inte nått kommersiell lönsamhet i Sverige och har inte heller bidragit nämnvärt till att minska landets oljeberoende.

Efn framhåller att olika förhållanden vid sidan av energiforskningsstödet har haft betydelse för den utveckling som ägt rum. Prisutvecklingen för olika energislag, främst elprisets låga nivå i förhållande till andra energi- priser efter 1980, och de fortsatta förväntningarna om en dämpad utveck- ling av elpriset, har gynnat värmepumpsutvecklingen och missgyrnat sol- värmeutvecklingen. Efn konstaterar härvid att de allmänna förväntningar- na om marknadsutveckling, som låg till grund för statsmakternas beslut är 1979 om den massiva satsningen inom Sol 85-programmet. ej har infriats. Efn framhåller också att i förhållande till de tidsrymder som är normala för utveckling och marknadsintroduktion av nya produkter inom detta områ- de. har de statliga insatserna verkat under en relativt kort tidsrymd.

Efn konstaterar sammanfattande att energiforskningsstödet till värme- pumpsområdet kan, vad avser marknadsnära teknik, begränsas'i omfatt- ning och främst koncentreras till fortsatt arbete om hur medelstora el- drivna värmepumpar (lOOkW—Z MW) fungerar i uppvärmningsaystem. Den långsiktigt inriktade satsningen på avancerade värmepumpa' har ej granskats. Någon förändring föreslås ej.

Vad gäller solvärmeområdet, konstaterar Efn att utvecklingen i hög grad är beroende av statligt energiforskningsstöd. Man menar att de framsteg som nåtts de senaste åren, såväl teknik- som kostnadsmässigt. motiverar en fortsatt satsning. På kort sikt bör målet vara att vidmakthålla den på olika håll pågående utvecklingen genom stöd till forskning och teknikut- veckling avseende de kritiska delarna av solvärmesystemen. Kommande program bör bl.a. beakta hur den redan befintliga kompetensen bäst kan utnyttjas samt det industriella arbete som kommer till stånd med hjälp av marknadsstödet. Helt nödvändigt är, konstaterar Efn, att energiforsk- ningsstödet nära samordnas med andra styr- och stimulansmedel som påverkar området.

4.6. Effektiv elanvändning

1 riksdagsbeslutet med anledning av regeringens energipolitiska proposi- tion l984/85:120, anges att elanvändningsfrågorna nu måste lyftas fram med tanke på kärnkraftavvecklingen. Energiforskningsnämnden har därför på uppdrag av ELIN-utredningen gjort en genomgång av pågående och planerad FoU avseende olika delområden inom effektiv elanvändning. Efn har också angett sin syn på behovet av ytterligare. statliga FoU-insatser. Allmänt menar Efn att en ökad inriktning mot elanvändning bör prövas i samband med planeringen av EFUD-insatserna efter 1987. Motivet för detta är den uppnådda minskningen av oljeanvändningen och riksdagens beslut om kärnkraftavveckling till år 2010.

När det gäller industrins elanvändning menar Efn att det med hänsyn till dels den ökade betydelsen av elanvändande teknik. dels förhållanden inom svensk tillverkningsindustri föreligger ett behov av en ökning av det stat- liga FoU-stödet avseende effektivare utrustning och teknik för elektrisk värmning, torkning m.m. Inom STU:s nuvarande delprogram ”gemen- samma energitekniker" ges stöd till eleffektivare utrustning (kraftelek- tronik m.m. och allmän elektrotermisk teknik). Dessutom förekommer elinriktade FoU-insatser inom programmen för energianvändning i pap- pers- och massaindustrin och järn- och stålindustrin. Dessa insatser är enligt Efn viktiga och bör från 1987 integreras med respektive teknikpro- gram för dessa branscher inom STU:s ordinarie program.

Efn menar också att ett ökat statligt FoU-stöd riktat mot industrins elanvändning främst bör inriktas på forskning vid högskolor och forsk- ningsinstitut i syfte att påskynda en viktig kompetensuppbyggnad och indirekt utbildning inom vissa kritiska områden. Särskilt, menar Efn. bör området elektrotermisk teknik uppmärksammas. Vissa statliga FoU-in- satser bör ägnas bevakning och kunskapsuppbyggnad avseende framtida användning av naturgas i stället för el.

Enligt Efn föreligger inte något behov av direkt statligt FoU-stöd till eleffektivare apparater i bostäder och lokaler. Detta sköter den tillver- kande industrin. Utvecklingen bör dock följas genom utredningar och systemstudier avseende nytillkommande elbehov för datorer. robotar etc.

Vad avser elvärme i bostäder och lokaler, föreslår Efn statliga F)U-in— satser för att skapa en kunskapsbas inom teknik, ekonomi och geromfö- rande för att därifrån kunna välja en lämplig strategi vad gäller konbina- tion av energihushållningsåtgärder och/eller nya uppvärmningssätt för el— värmda hus. När det gäller konvertering av hus med direktverkarde el- värme anser Efn att försöksverksamhet och experimentbyggande (räver statligt stöd, eftersom ingen naturlig marknad i dag finns för sådant kon- verteringar.

Vidare menar Efn att det behövs FoU-stöd avseende mer energeffek- tiva installations- och värmepumpsystem, som kan minska behovet av tillförd energi för uppvärmning och ventilation. Även vissa insatser behövs beträffande utformning och effekter av olika styrmedel för att vid )ehov kunna begränsa elanvändningen i elvärmda hus.

Forskning och utveckling kring elöverföring och eldistribution svarar tillverkningsföretagen och kraftföretagen för. Det är dock viktigt. :nenar Efn, att elkraftteknik får tillräckligt stöd vid högskolorna. Det bör främst ske som fakultetsanslag, men man menar också att sektororganen tar ett ansvar för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden.

Vad gäller elsystemet anser Efn att det behövs FoU-insatser och Jtred- ningar om elvärmens påverkan på effektbehovet. olika former av laststyr- ning. elanvändningens priskänslighet samt avvägning mellan elproduktion och elanvändning. Även om kraftföretagen har ett huvudansvar och på senare tid visat ett ökat intresse för elanvändningsfrågor är det viktigt med en oberoende systemforskning.

Efn anser vidare att det är angeläget att komma igång med praktiska försök avseende ny teknik för småskalig kraftvärme eller industriellt mot- tryck. Efn menar också att möjligheterna till ”ny” kraftproduktion ur överskottsbränsle inom skogsindustrin bör uppmärksammas även om den potentialen är begränsad.

4.7. Slutsatser

EFU har med ovanstående redovisning dels velat peka på några viktigare slutsatser och rekommendationer, dels markera i vilken omfattning det statliga energiforskningsprogrammet är utvärderat på senare år. Utvärde- ringar finns för många delområden. vad avser såväl former för och effekter av FoU-stöd som teknikernas energipotential. Kravet på fler utvärdering— ar. som förts fram även till EFU. baseras sannolikt till en del på bristande kännedom om det omfattande material som finns att tillgå. Nya utvärde— ringar behöver dock, enligt EFU: s uppfattning, göras fortlöpande sålänge som ett omfattande FoU-program fortsätter och förutsättningarna för detta förändras i tiden. EFU tolkar också kravet på fler utvärderingar som ett önskemål om att verksamheten skall utvärderas oberoende av de stödgi- vande myndigheterna. I detta instämmer EFU och vill betona betydelsen av Efn:s roll som ett oberoende och fristående utvärderingsorgan.

Vad som inte finns är någon allomfattande utvärdering av hela det statliga energiforskningsprogrammet. EFU anser dock att en sådan knap- past blir meningsfull. Förutsättningarna för och effekterna av FoU-stöd

varierar alltför mycket mellan de skilda områdena. Däremot kan det vara motiverat att göra övergripande utvärderingar avseende generella metod- och resursfrågor som exempelvis resultatspridning och sambandet mellan energiforskningsstödet och högskolans forskning och forskarutbildning.

Den övergripande slutsats EFU kommit till efter sin genomgång av genomförda utvärderingar är att energiforskningsprogrammets skilda delar hittills i huvudsak tjänat sina syften. Brister finns. förbättringar kan göras på flera punkter och en viss omfördelning av medel kan vara berättigad. Helhetsintrycket är dock positivt och motiverar inte några drastiska åtgär- der.

5. Den energipolitiska bakgrunden

Som utgångspunkt för den fortsatta energiforskningen anges i direktiven tidigare riksdagsbeslut. Självklart är också den hittillsvarande utveckling- en på energiområdet och de resultat som uppnåtts en annan viktig utgångs- punkt.

EFU redovisar nedan en sammanfattning av det senaste riksdagsbeslu- tet om energipolitiken samt en kort sammanfattning av energisituationen sådan den beskrivs av statens energiverk. EFU har avstått från att göra någon egen bedömning av den framtida energiutvecklingen.

5.1. Riksdagsbeslutet 1985

I näringsutskottets betänkande 1984/85:30 konstaterades att de av rege- ringen föreslagna riktlinjerna för energipolitiken i proposition 1984/85: 120 är en fortsättning på 1981 års energipolitiska beslut. Energisystemet skall i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor. Energipolitiken skall utformas så att den medver- kar till uppnåendet av de välfärdsmål som har satts upp för samhället. Samhällets och industrins behov av billig och säker energiförsörjning skall tryggas. En effektiv energihushållning skall främjas inom ramen för en allmän god hushållning med begränsade resurser. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. Förutsättningar skall skapas för en avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut. Den sista reaktorn skall tas ur drift senast år 2010. Kärnvärmereaktorer skall inte få förekomma i Sverige. Inte heller bridreaktorer skall tillåtas.

Näringsutskottet konstaterade att en huvuduppgift för energipolitiken under resten av l980-talet skall vara att fullfölja omställningen från olja till förnybara och inhemska energikällor, samtidigt som förutsättningar skapas för att kärnkraften skall kunna avvecklas. Strategin för att förbereda och säkerställa kärnkraftens avveckling innebär enligt utskottet att de beslut som behöver fattas skall kunna grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt. Riksdagen skall vid regelbundet återkommande avstämningar läg- ga fast de närmare riktlinjerna. Vid varje steg i utvecklingen fram till år 2010 skall eftersträvas att bästa tillgängliga teknik utnyttjas. En utgångs- punkt är att kärnkraften skall ersättas i första hand genom en effektivare elanvändning, i andra hand genom övergång till inhemska bränslen, sol-

värme. naturgas m.m. och i tredje hand genom nya elproduktionsanlägg- ningar.

Riksdagen tillstyrkte vidare regeringens förslag till riktlinjer för ener- gianvändningen. En strävan bör vara att energianvändningen i framtiden inte skall överstiga den nuvarande nivån. En fortsatt energihushållning inom uppvärmningssektorn förutsätts. Särskilt skall hushållningsinsat- serna riktas in på en effektivare användning av olja och kol än för närva- rande. De väsentligaste styrmedlen bör även fortsättningsvis vara priset på energi samt information, utbildning och rådgivning.

De riktlinjer för elförsörjningen som riksdagen tillstyrkt innebär bl. a. att vid utbyggnader av kraftsystemet skall hänsyn tas inte bara till kraftekono- min utan även till effekterna på miljön, den regionala balansen och syssel- sättningen. Kolkondens bör övervägas först sedan alla andra alternativ har prövats.

Riksdagen uttalade också att de fyra outbyggda huvudälvarna, Torneäl— ven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven inte skall byggas ut. Detta innebär enligt riksdagen att skäl saknas för att genomföra sådana förstudier som diskuterades i regeringens proposition. Några ytterligare övervägan- den om de fyra huvudälvarna bör enligt riksdagen således inte göras.

Riksdagen tillstyrkte regeringens förslag till vissa ytterligare statliga insatser inom vindkraftområdet. Samtidigt betonas kraftföretagens ansvar för den fortsatta utvecklingen och utbyggnaden.

Riksdagen tillstyrkte också regeringens förslag rörande bränsleförsörj- ningen. Detta innebär bl. a. att oljeberoendet skall fortsätta att begränsas i enlighet med 1981 års energipolitiska beslut. Kolanvändningen år 1990 skall begränsas till högst 3—4 Mton.

Riksdagen konstaterade också att i förhållande till det behov av elpro- duktionskapacitet som kan komma att föreligga när kärnkraften skall börja avvecklas kan möjligheterna att bygga ut mottryckskraft, vindkraft och vattenkraft visa sig vara otillräckliga. Även andra alternativ kan därför senare bli aktuella.

5.2. Energisituationen i Sverige

I statens energiverks "Energiöversikt 1984—90”, publicerad i november 1985, konstateras att energiåtgången per producerad BNP-enhet har fallit med ca 30% i de industrialiserade länderna, efter det trendbrott som uppstod i samband med den första oljekrisen.

Sverige avviker inte nämnvärt från den internationella utvecklingen. Medan kvoten "total energianvändning/BNP” igenomsnitt steg med 2,4% per år 1960—73, minskade den alltså med 1,6% per år perioden 1973—79 och med 4 % per år perioden 1979—84. Den totala energianvändningen mätt i absoluta tal låg i Sverige på ungefär samma nivå 1979 som 1973, men sjönk därefter kraftigt till en nivå av 410—420 TWh år 1983.

Främst är det oljeanvändningen som har minskat. Detta förklaras dels av besparingar och effektivare användning, men också av en ökad använd- ning av andra energislag. Elanvändningen ökade under perioden 1979—84 med 26 TWh eller 30 %, användningen av inhemska bränslen med l4TWh

eller 30% och användningen av kol med knappt lOTWh eller 40% under samma period.

Statens energiverk gör bedömningen att utvecklingen till 1990. som den nu kan bedömas. ligger väl i linje med de mål som uppställdes i regeringens proposition 1984/85: 120. "Riktlinjer för energipolitiken”. Även om 01- jepriset skulle falla kraftigt, vilket det ju också har gjort. bedömer energi- verket att oljeanvändningen fortsätter att minska. Dock kommer den då att hamna på en något högre nivå än verkets grundprognos. där oljans andel år 1990 skulle vara nere i 40% av den totala energitillförseln.

Statens energiverk konstaterar vidare att på grund av att den allmänna prisnivån på energi väntas stiga under 1990-talet, och prisskillnaderna mellan olika energislag minskar. minskar potentialen för lönsam ersättning av ett energislag med ett annat. Utvecklingen kommeri stället att förskju- tas mot ökad hushållning med energi. Enligt statens energiverk är det därför angeläget att staten även fortsättningsvis bedriver en långsiktigt inriktad politik med sikte på att underlätta den omställning som då aktuali- seras. I första hand bör detta ske genom teknikutveckling på medellång sikt och långsiktigt inriktad forskning. avseende såväl energihushållning som ny energiproduktionsteknik.

De två senaste årens utveckling på elmarknaden har väckt uppseende. En kraftig elkonsumtionsökning om ca 10% per år har uppstått, som avvikit från tidigare uppställda prognoser. Orsakerna härtill är bl. a. den kalla vintern 1984—85 samt en ökning av elförbrukningen inom industrin. Energiforskningsutredningen gör ingen bedömning av den kommande ut- vecklingen på elmarknaden, men konstaterar att bl.a. de rådande låga oljepriserna bör innebära att konverteringstakten från olja till el avtar. Utredningen om el och inhemska bränslen har för övrigt nyligen fått tilläggsdirektiv om att skyndsamt utreda utvecklingen på elanvändnings- området.

EFU gör inte heller någon egen bedömning av hur kärnkraften skall kunna ersättas. De riktlinjer och begränsningar som riksdagen ställt upp för ersättningen. sedda mot bakgrund av tillgängliga utvärderingar och t.ex. de bedömningar IVA och Efn publicerat avseende elförsörjningen efter 2010, pekar dock enligt EFU:s uppfattning på att tillgänglig teknik ännu ej motsvarar de energipolitiska önskemålen.

6. Utredarens allmänna överväganden

6.1. Varför ett energiforskningsprogram?

Av direktiven till EFU framgår att "det är av central betydelse att ett forsknings- och utvecklingsarbete som bidrar till en fortsatt utveckling av energisystemet fortsätter”. EFU skall alltså inte ifrågasätta behovet av energirelaterad FoU. Däremot skall EFU lämna förslag till omfattning av statens stöd till sådan FoU och hur detta bör struktureras, organiseras, inriktas och inpassas i det totala statliga forskningsprogrammet samt rela- teras till annan energiforskning i Sverige. EFU anser det likafullt vara lämpligt att beröra de bakomliggande motiven för ett fortsatt stöd till energi- FoU för att klargöra hur dessa påverkar programmets detaljut- formning. Det finns därvid tre huvudfrågor som bör besvaras. — Är energifrågorna fortfarande ett problem som kräver statliga ingrepp för en godtagbar lösning på längre sikt? — Är stöd till forskning och utveckling en ändamålsenlig metod för att uppnå de syften som eftersträvas? — Är det lämpligt att skilja ut stöd till energiforskning från stöd till annan teknisk eller naturvetenskaplig forskning och utveckling?

Det första energiforskningsprogrammet 1975 motiverades till stor del av oron på oljemarknaden. Forskningsinsatserna skulle inriktas på att få fram kunskaper för att skapa ett mindre störningskänsligt energisystem genom en differentierad energiförsörjning. Forskningen inriktades därför på tekni- ker och system för att ersätta olja och för en effektivare energianvändning. Dessa motiv har sedan legat fast i alla de hittillsvarande energiforsknings- programmen.

Situationen har nu förändrats avsevärt från vad som gällde i mitten av 70-talet. Besparing och ersättning av olja har varit framgångsrik. vilket visas av att Sveriges oljeberoende reducerats från ca 70% i mitten av 70-talet till ca 50% i mitten på 80-talet. Teknik finns nu tillgänglig och erfarenheter har byggts upp i tillräcklig utsträckning för att energimarkna- dens aktörer kan förväntas klara en fortsatt reduktion av oljebehovet utan lika omfattande statligt stöd som tidigare. De för närvarande låga oljepri- serna torde dock medföra att företagsekonomiskt motiverade FoU-in- satser för inhemska bränslen m.m. minskar.

Ett undantag utgörs av transportsektorn, där de tekniska svårigheterna är betydande och de ekonomiska motiven inte funnits för en övergång till

andra drivmedel eller energibärare. Tekniskt—ekonomiskt saknas såväl attraktiva alternativ till oljebaserade drivmedel som företagsekonomiska incitament till FoU. Begränsning av de ekologiska konsekvenserna från utvinning eller omvandling av energi är ett annat område. där fullgoda tekniska lösningar i vissa fall saknas.

Den andra avgörande frågan som motiverat senare års energiforsknings- program är kärnkraftavvecklingen och den långsiktiga elförsörjningen. Någon egentlig omprioritering eller utökning av forskningsprogrammet har dock ej skett efter folkomröstningen och riksdagens beslut i frågan. Fortfa— rande kan man med fog hävda att den kommande kärnkraftavvecklingen. sedd mot nu tillgänglig teknik, ej kan genomföras till rimliga kostnader utan en massiv utbyggnad av vattenkraft eller kraftproduktion baserad på fossila bränslen. Detta under förutsättning av att elbehovet kvarstår på ungefär nuvarande nivå. Eftersom riksdagen sagt nej till utbyggnad av de fyra återstående huvudälvarna och klart uttalat att kolkondens skall vara ett sistahandsalternativ för elförsörjningen finns fortfarande starka skäl för forskning och utveckling avseende elhushållning. elersättning och ny el- produktionsteknik. Till skillnad från oljebesparing och oljeersättning, där företagsekonomiska skäl fortfarande kan finnas för att industrin skall fort- sätta att engagera sig, så förutsätter en omfattande FoU kring elfrågorna sannolikt statliga ingripanden i en eller annan form. Det finns inte samma ekonomiska incitament på detta område, samtidigt som industrin saknar tilltro till kärnkraftavvecklingen och inte anser sig behöva förbereda för den högre elprisnivå som sannolikt kommer i framtiden. Riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften samt uttalanden om hur den skall ersättas är enligt EFU ett starkt motiv för ett fortsatt omfattande statligt energiforsk- ningsprogram.

EFU vill härutöver påtala det kanske mest grundläggande och långsik- tiga motivet för energiforskning. I ett modernt högteknologiskt industri- samhälle är energiförsörjningen av vital betydelse. Detta förstärks i vårt fall dels av att Sverige av lång tradition har satsat på energikrävande basindustrier. vilka utnyttjar vårt lands naturresurser som skog och malm. dels av att Sveriges klimat och geografi kräver en betydande energiinsats för uppvärmning och transporter. Energifrågorna är även av betydelse i globala resursfördelningssammanhang. En ökad effektivisering av ener- gianvändningen i i-länderna och utveckling av uthålliga och miljövänliga energikällor är en nödvändighet för att även utvecklingsländerna skall kunna uppnå en rimlig social och industriell nivå. Oavsett de för dagen aktuella frågor som påverkar synen på vad som är viktigt inom energiområ- det, så måste därför en bred, kvalitativt högtstående och uthållig forskning och utveckling vidmakthållas för att skapa flexibilitet och handlingsfrihet på lång sikt. Energin måste därvid sättas in i ett större sammanhang, där ekonomiska och ekologiska konsekvenser inte bara på företagsnivå är av avgörande betydelse. Statens uppgift bör vara, sett mot rollfördelningen i samhället i stort och energifrågornas långsiktiga karaktär, att garantera såväl grundforskning med energianknytning som stöd till mer tillämpad, men långsiktig och uthållig, energiteknisk forskning och utveckling.

EFU anser mot bakgrund av ovanstående att staten under överblickbar tid i princip alltid kommer att behöva engagera sig i energiteknikfrågor.

FoU av mer grundläggande karaktär motiveras av mycket övergripande skäl. Stöd till tillämpad FoU. inriktad på att lösa specifika problem, moti- veras för närvarande främst av kärnkraftavvecklingen, men även av frågor som transportsektorns närmast totala oljeberoende, de stora miljöproble- men inom energisektorn och behovet av en mer rationell energianvänd- ning, det sistnämnda även sett i ett globalt perspektiv. Omfattningen av behovet av statligt FoU-stöd. liksom huruvida ett särskilt, anslagsmässigt avgränsat energiforskningsprogram krävs, beror av frågor som industrins EFUD-engagemang. myndighetsorganisationen. det statliga budgetläget etc.

Är då statens stöd till forskning och utveckling en ändamålsenlig metod för att ge kunskaper och flexibilitet på lång sikt och medverka till den eftersträvade förändringen av energisystemet i ett något kortare tidsper- spektiv? Denna fråga bör besvaras bl. a. mot bakgrund av erfarenheterna från hittillsvarande energiforskningsprogram.

Omfattande utvärderingar har gjorts av energiforskningsprogrammets skilda delar. EFU vill här återigen påpeka att någon utvärdering av helhe- ten knappast är möjlig, då denna i huvudsak består av sinsemellan obero- ende delområden. De utvärderingar som diskuteras i tidigare kapitel pekar på att staten kan bidra till att förbättra såväl det allmänna kunnandet, som indirekt den marknadsnära utvecklingen av produkter eller energianlägg- ningar, genom att ställa medel till förfogande för ett brett spektrum av koordinerade FoU-insatser. Det kan gälla grundforskning, tillämpad forsk- ning, utveckling och uppförande av försöksanläggningar eller förstudier och utredningar avseende fullskaleprojekt. marknadsförutsättningar eller systemförändringar.

Staten kan på detta sätt öka förutsättningarna för att ny eller föga utvecklad teknik skall få en chans att prövas på rimliga villkor. Energi- forskningsstödet bör därför bl. a. ses som ett av statens instrument för att utveckla teknik och kunnande som kan möjliggöra en marknadsintroduk- tion av tekniker eller energislag som samhället ser som önskvärda men som ej förmår tränga igenom av egen kraft. Viktiga komplement till energi- forskningsstödet är stöd till prototyp- och demonstrationsanläggningar samt forskningsinriktat experimentbyggande, både för att introducera ny teknik i Sverige och för att genom referensanläggningar underlätta svensk export av nya energitekniska produkter. Regeringen har nyligen i prop. 1985/86: 102 föreslagit att POD-stödet omformas till ett nytt, s.k. teknikut- vecklingsprogram. EFU förutsätter att en samverkan mellan energiforsk- ningen och de övriga stödformerna kommer till stånd. Staten kan utöver stödåtgärder bl. a. genom regleringar och förbud styra investeringar och energival. En sådan styrning bör dock, enligt EFU:s mening, undvikas utöver vad som redan i dag sker, om det är möjligt att få till stånd önskvärd utveckling med bibehållande av en i huvudsak fri marknad.

Om stöd till energiforskning skall vara en fristående verksamhet eller ingå i andra forskningsprogram av en mer generell karaktär, är en fråga av principiellt intresse. Av direktiven till EFU framgår att utredaren bör pröva möjligheterna till en samordning av energiforskning med annan teknisk forskning. Skälen till en sådan samordning är främst att då möjlig-

görs en helhetssyn på forskning och utveckling inom naturligt avgränsade sektoreri samhället som exempelvis byggnader, processindustri. transpor- ter etc. Energifrågorna vägs mot annan angelägen FoU inom sektorn, liksom mot andra sektorpolitiska åtgärder, och hänsyn kan tas till samspe- let mellan energiförsörjningen och sektorernas primära uppgifter.

EFU anser det vara riktigt att göra en sådan samordning inom de områden där energifrågorna utgör en begränsad del av ett större frågekom- plex eller tekniskt system. Det finns dock ett antal områden, bl. a. rörande energitillförsel, där energifrågorna i sig utgör en avgränsad verksamhet. som inte naturligen kan samordnas med annat FoU-stöd. Även övergri- pande, allmänna studier av energisystemet bör bedrivas i ett separat pro— gram. Stöd till teknisk FoU avseende energianvändning i fordon bör också tills vidare kvarstå som ett eget område. Energi- och miljöfrågorna är här helt dominerande även om andra behov av teknisk utveckling föreligger. Det finns härutöver vissa samhällsvetenskapliga, tekniska och naturveten- skapliga forskningsområden som har ett särskilt starkt samband med ener— giförsörjningsfrågor. Även dessa bör behandlas som en del av ett samlat energiforskningsprogram. EFU vill dock framhålla att när behovet av statligt stöd till energiforskning minskar, vilket rimligtvis bör ske på sikt. så finns anledning att överväga en fullständig inordning av energiforsk- ningsstödet under andra. allmänna FoU-stödjande verksamheter.

Ovanstående synpunkter kan sammanfattas till följande slutsatser, som varit vägledande för EFU:s arbete. — Det finns fortfarande behov av statligt stöd till energiforskning. Gene- rellt sett till följd av energifrågornas stora, allmänna betydelse för sam— hållet och det starka sambandet energi, miljö, ekonomi och försörjnings- trygghet. I ett kortare perspektiv framför allt till följd av kärnkraftav— vecklingen men även mot bakgrund av transportsektorns oljeberoende och behovet av bättre och billigare miljöteknik inom hela energisektorn. — Stöd till energiforskning bör bl. a. ses som ett sätt att utveckla ny teknik från idéstadiet till den utvecklingsnivå vid vilken den kan tas om hand av marknadens normala aktörer. Energiforskningsstödet bör därför om- fatta ett brett spektrum av åtgärder från grundforskning via försöksverk- samhet i realistisk miljö till utredningar och förstudier avseende intro- duktion av ny teknik. Samverkan bör ske med stöd till prototyp- och demonstrationsanläggningar och med andra stimulansåtgärder och styr- medel. — Inom sådana stödområden där energifrågorna kan ses som en begränsad del av ett större frågekomplex bör energiforskningen integreras i ett större forskningssammanhang. — För energitillförsel, energiteknik för transporter samt generella, energi- relaterade FoU-frågor bör även fortsättningsvis ett särskilt energiforsk- ningsprogram finnas.

6.2. Vilken FoU bör prioriteras?

Denna fråga måste besvaras i två dimensioner. Dels efter ämnesområden, dels efter karaktär av FoU.

Förutom de allmänna, långsiktiga motiv som diskuteras ovan är kärn- kraftavvecklingen ett avgörande skäl för ett fortsatt omfattande statligt energiforskningsprogram. Den FoU som är relevant. för kärnkraftavveck- lingen och för den långsiktiga elförsörjningen i allmänhet kan delas in i tre kategorier, effektiv elanvändning, konvertering från el till annan energi- form samt ny elproduktionsteknik. De två sistnämnda förutsätter dessut- om primärenergitillförsel som kan ersätta kärnkraftenergin. EFU har kom- mit till uppfattningen att dessa tre insatsområden visserligen är av samma energipolitiska dignitet, men bör behandlas olika inom den statliga energi- forskningen. Effektiv elanvändning är i stor utsträckning sammanvävd med den övergripande teknik den ingår i, för vilken olika program och myndigheter har ansvar inom statens system för stöd till FoU. EFU föreslår därför i det följande att elanvändningsfrågorna skall tillmätas mycket stor betydelse inom de områden som rör FoU för energianvänd- ning inom industri, byggnader m.m. Det finns däremot inte organisatoris- ka förutsättningar för någon omfattande. separat satsning på effektiv elan- vändning utanför dessa områden. EFU föreslår därför endast begränsade särskilda medel för allmän elteknisk utveckling och elsystemforskning. Samma resonemang gäller delvis för elkonvertering. Skall en process eller ett byggnadsuppvärmningssystem försörjas med annat än el, så måste den ersättande tekniken kunna anpassas till processen eller fastigheten. Även här bör alltså FoU bedrivas integrerat. EFU vill dock framhålla att det är angeläget att kunna anlägga en helhetssyn på elförsörjningen. De myndig- heter som ansvarar för statens FoU-stöd avseende elanvändning, elkon- vertering och ny elproduktionsteknik bör samverka och utarbeta gemen- samma riktlinjer för projektvärdering och prioriteringar. *

Primärenergitillförseln är den mest avgörande frågan, om vår framtida elförsörjning skall kunna baseras på varaktiga, helst förnybara och inhems- ka energikällor, enligt statsmakternas intentioner. En förutsättning för konvertering, liksom för ny elproduktionsteknik, är tillgången på primär- energi som kan utnyttjas för att ersätta kärnkraftbaserad el. FoU för energibesparingar inom industri och byggnader är även fortsättningsvis av betydelse i detta sammanhang. Genom energihushållning kan behovet av bränsle minska och, i vissa fall, ett nettoutbud av bränsle i form av restprodukter tillskapas. FoU kring produktion av inhemska bränslen, främst energiskogsodling och nya produktionsmetoder för torv bör också prioriteras högt. Även teknik för omvandling och användning av vind- och solenergi är av betydelse. Målet bör vara att genom utveckling av ny teknik åstadkomma en sänkning av kostnaderna och minskning av de ekologiska konsekvenserna så att de praktiska tillförselmöjligheterna kom- mer så nära den teoretiska potentialen som möjligt. Detta kräver både bredd och djup i FoU-arbetet. Exempelvis bör forskning om energiskog bedrivas för alla relevanta markslag. Jordbruksmark, som bedöms som ekonomiskt mest fördelaktig, bör prioriteras för i tiden närliggande tillämp- ningar, men mer långsiktig forskning avseende torv- och skogsmark bör också bedrivas.

Även teknik för omvandling av bränslen, främst förbränningsteknik och avancerade elproduktionsprocesser, är av betydelse. EFU föreslår särskil- da insatsområden, framför allt inom statens energiverks program, för de

tekniker som är förknippade med tillförsel av primärenergi och dess om- vandling till elkraft och värme. Ett område som EFU inte har avsatt rredel för, men som staten på sikt bör vara beredd att satsa på, är djupgasforsk- ning och annan kolvätegeologi. Detta är dock helt beroende av utfallet av det s.k. Siljansprojektet.

De miljöproblem som hänger samman med omvandling och användning av energi kan inte ses som enbart en miljöpolitisk fråga. Snarare är det så att miljöproblemen är en avgörande energipolitisk restriktion och i Vissa fall själva drivkraften för energiteknisk utveckling. EFU vill därför hävda att miljöfrågorna bör ha stor betydelse såväl vid resursavvägningen mellan olika områden som vid enskilda projektbeslut. EFU har däremot inte funnit skäl att föreslå något särskilt. övergripande område. för miljöfrågor. Dessa är helt förknippade med respektive teknikområde. Samråd med SNV bör emellertid åläggas samtliga energiforskningsmyndigheter.

Inom transportområdet finns tre skäl för fortsatt statligt stöd till energi- teknisk FoU. Sänkt oljeförbrukning, övergång till andra drivmedel eller energibärare samt minskad miljöpåverkan. EFU anser att långsiktigheten i FoU-insatserna bör betonas. Det är väsentligt att sträva efter såxäl tek- niska lösningar som effektivare transportsystem som innebär en markant förändring av energibehov och miljöpåverkan. Samtidigt måste dock forsk- ningen rörande kolvmotorer fortsätta, eftersom nya rön beträffande kolv- motorers emissioner etc. relativt snabbt kan omsättas i praktisk teknik. Statligt FoU-stöd har härvidlag betydelse, enligt EFU:s uppfattning, trots bilindustrins storlek och ekonomiska styrka. Speciellt gäller detta för den mer grundläggande förbränningsmotorforskningen vid universitet och hög- skolor. EFU vill i detta sammanhang även betona vikten av att den grundläggande forskningen, generellt sett. ges ett tillräckligt stöd inom de områden som är av betydelse för svensk exportindustri.

Vad gäller karaktären av FoU-insatser vill EFU förorda att grundforsk- ning och långsiktig, tillämpad forskning ges ett ökat utrymme inom energi- forskningen. Endast med sådan forskning kan den kunskapsbas )yggas upp som kan leda till att nya tekniska lösningar senare utvecklas inom energiförsörjningen eller till att känd teknik kan förädlas eller utnyttjas på optimalt sätt. Det är viktigt att forskningen kan bedrivas på det sätt som erfarenhetsmässigt har gett det bästa utbytet. EFU föreslår därför ett kraftigt ökat stöd till energirelaterad grundforskning via NFR.

EFU föreslår också att STU ges ett större ansvar, bl. a. genom ttökade resurser för sin del av Energirelaterad grundforskning. STU bör också få ansvar för ett område innefattande generell, tillämpad energiteknisk forsk- ning och utveckling. Detta motiveras främst av strävan att till en nyndig- het samla sådan tekniskt inriktad FoU som är allmängiltig inom energiom- rådet och ej i sin helhet kan hänföras till en viss tillämpning. Det är också angeläget att inom ett stödområde av generell energiteknisk art skapa garantier för att energiforskning, om den är av tillräcklig kvalitet, kan erhålla stöd oavsett om den passar in i den ganska strikta indelningi olika delområden som gäller för huvuddelen av energiforskningsprogramnet.

EFU vill också framhålla att det föreslagna generella energitekniska stödet via STU bör ses som ett led i integrationsprocessen. Som tdigare nämnts. bör energiforskningen, när behovet av statligt stöd suc:essivt

minskar. uppgå i statens allmänna stöd till forskning och utveckling. Så- dana områden som ej har någon naturlig hemvist under andra program inom STU. BFR. NFR etc.. bör då inordnas under STUzs generella energitekniska stöd som lämpligen kan ges status av behovsområde,jäm- ställt med materialteknik. socialteknik. etc. EFU ser inga motsättningar mellan denna princip och det förhållandet att exempelvis statens energi- verk. under ytterligare ett antal är. bör vara ansvarigt för omfattande FoU-insatser avseende energitillförsel. När de särskilda energipolitiska skälen för ett fristående stöd till energiforskning blir svagare. vilket de förhoppningsvis kommer att bli till följd av utvecklingen. återstår huvud- sakligen mer övergripande och allmänna skäl för ett fortsatt statligt FoU- stöd i begränsad skala. STU blir då den naturliga huvudmannen.

Det är viktigt att betona. att även om andelen grundforskning och långsiktig. tillämpad forskning ökar, bör det fortfarande finnas utrymme för ett brett spektrum av insatser inom energiforskningsprogrammet. Sär- skilt inom de mest avnämarorienterade områdena bör möjligheterna kvar- stå till utvecklingsfrämjande och undersökande verksamhet som ibland ligger ganska långt från egentlig forskning. bl. a. är det angeläget att kunna skapa kontinuitet i utvecklingsprocessen och en överföring av resultat från högskoleforskning till industriell utveckling. Ofta finns också behov av insatser som anknyter till uppförande eller utvärdering av POD-anläggning- ar. Så har varit fallet sedan energiforskningsprogrammets start 1975, vilket varit av värde för den allmänna utvecklingen inom energiområdet. Ibland har detta dock lett till kritik om att "energiforskning är dålig och ytlig forskning". EFU har emellertid uppfattningen att allmänna utredningar. kunskapsspridande översikter och behovsinventeringar har varit av nytta. särskilt under uppbyggnadsskedet, även om de inte fört vetenskapen fram- åt. EFU vill dock med detta inte hävda att all energiforskning'har varit av god kvalitet eller att utredningar kan ersätta vetenskaplig forskning. Att generalisera den kritik som kan framföras mot enskilda projekt till att omfatta hela programmet är emellertid inte motiverat.

En speciell fråga av betydelse inom energiforskningen är studier av energisystem på olika nivå. Tekniska systemstudier av en byggnad. ett fordon, en elproduktionsanläggning etc., ingår i de tekniska stödprogram- men och omfattas också ofta av industrins och andra teknikanvändares intresse, Det är emellertid väsentligt för energipolitiska avväganden på något längre sikt att också studera systemfrågor som rör frågor som regio- nal eller nationell el- och värmeförsörjning, balansen mellan tillförsel och användning etc. Likaså bör studier ske av sambandet mellan energifrå- gorna och andra väsentliga frågor som miljö, ekonomi. säkerhetspolitik etc. Här saknas i regel andra intressenter som kan stödja forskningen och det statliga programmet har ett särskilt ansvar.

6.3. Vad innebär integrering?

Den integrering i eller samordning med annan verksamhet, som EFU förordar för vissa delar av det nuvarande energiforskningsprogrammet kommenteras här närmare. Det grundläggande motivet för en integrering är, som diskuterats tidigare, att åstadkomma en bättre helhetssyn på

FoU-frågorna inom samhällssektorer med andra huvudmål än energiför- sörjning. Energi är ett av många produktionsmedel, varför det inte är rimligt att behandla energianvändningen åtskild från allmän processteknik eller produktförbättringar inom exempelvis massa- och pappersindustrin. Inte heller inom bostadssektorn är det rimligt att bara se till sänkning av energiförbrukningen eller de tekniska möjligheterna att utnyttja t.ex. sol- energi. Boendemiljöfrågor, boendekostnader, bostadssociala frågor etc. är minst lika viktiga i helhetsbilden och leder ibland till andra prioriteringar än den renodlade energianvändningsanalysen. Där detär möjligt bör alltså, enligt EFU:s bedömning, energiforskningen slås samman med generellt FoU-stöd till en viss sektor. På så vis bör en bättre helhetssyn uppnås och de totalt tillgängliga resurserna för sektorns FoU kan utnyttjas optimalt. Redan i dag gäller detta för delar av statens stöd till energirelaterad FoU, exempelvis energihushållning hos BFR och energirelaterad miljöeffekt- forskning hos SNV.

Den invändning som framförts mot en integrering av detta slag går främst ut på att energifrågorna har en så stor överordnad betydelse att de bör brytas ur helheten samt, inte minst, att det blir svårt att få fram lika mycket medel till energiforskningen i fortsättningen om den inte har en egen, av riksdagen fastställd budget. EFU anser dock inte att energifrå- gorna numera är av en sådan karaktär att de bör behandlas avgränsat från sitt naturliga sammanhang. Vad gäller den budgetmässiga aspekten vill EFU framföra följande. Det var nödvändigt att ge energiforskningen egna, separata medel under kris- och uppbyggnadsskedet. Då krävdes en kraft- samling och nya insatser på bred front, något som sannolikt hade varit mycket svårt att få fram på annat sätt. Nu har emellertid energiforskningen nått en sådan omfattning och stabilitet att den inom vissa områden bör kunna hävda sig på egen hand.

Det finns dock inte några förutsättningar för att skapa utrymme för integrering av energiforskningsinsatser inom andra stödprogram utan en samtidig överföring av medel. EFU har uppfattningen att tolv års energi- forskningsanslag har lett till en uppbyggnad av omfattande forskningsre- surser som är angelägna att vidmakthålla, utan att detta måste ske på bekostnad av resurser till annan forskning. Den helhetssyn och den sam- lade prioritering som bör eftersträvas, måste växa fram gradvis utgående från en medelstilldelning som motsvarar den rådande, verkliga anslagssi- tuationen.

EFU:s modell för integrering bygger därför på att energiforskningsan- slag skall överföras till och uppgå i allmänna FoU-anslag inom de sektorer där detta är motiverat. Statsmakterna bör i fortsättningen inte utfärda detaljerade särdirektiv för energiandelen i dessa anslag, annat än när sådana direktiv tillämpas för anslagen i deras helhet. EFU förutsätter att myndigheterna gör en ansvarsfull helhetsbedömning och äskar respektive anslår medel till energiändamål i den utsträckning detta är motiverat av sektorns behov och det tekniska utvecklingsläget. EFU anser dock att vissa åtgärder bör tillgripas i övergångsskedet av kontinuitetsskäl. En anvisning om inriktningen av den energirelaterade forskningen bör med- följa de medel som överförs från energiforskningsramen till andra anslags- former. Myndigheterna bör därefter, för att ge statsmakterna möjlighet till

en samlad uppfattning om stödet till energirelaterad FoU. åläggas att årligen redovisa hur stor andel av de samlade resurserna som utnyttjas för energirelaterad FoU. Myndigheterna skall vidare ha kvar en samrådsskyl— dighet med andra organ som stöder energiforskning.

De områden som enligt EFU:s uppfattning bör integreras från den ljuli 1987 är främst de som har en direkt anknytning till en specifik sektor för vilken annat statligt stöd till FoU redan finns. Beloppsmässigt motsvarar de integrerade delarna ungefär 20% av den totala ramen i EFU:s huvudal- ternativ. För några områden där integrering i och för sig vore tänkbar, vill dock EFU tills vidare bibehålla det särskilda energiforskningsstödet. Ener- girelaterad grundforskning är ett sådant exempel. NFR, som svarar för merparten av detta stöd, anser att det erfordras ytterligare ett antal år med specialdestinerade medel för att resursbasen skall kunna få en tillräcklig omfattning. Detta särskilt med tanke på att EFU föreslår en markant ökning av grundforskningsstödet. EFU delar denna uppfattning men be- dömer det vara rimligt att i samband med utgången av perioden 1987/90 återigen pröva om en integrering kan ske av detta stöd i NFR:s huvudverk- samhet.

Ett särfall utgörs av området Teknikbevakning vid Efn. Den FoU som bedrivs inom detta område syftar inte till att förbereda eller underlätta ett införande av ny energiteknik utan till att bevaka och utvärdera energitek- niker som på lång sikt kan bli intressanta för Sverige. EFU instämmer i att sådant FoU-stöd har ett berättigande. en långsiktig avspaning är en viktig komponent i den övergripande energipolitiken. EFU anser dock inte att detta bör hanteras eller anslagsmässigt prioriteras åtskilt från de områden där energiteknisk FoU stöds i mer näraliggande syften. Det föreligger inga svårigheter att ämnesmässigt inplacera i stort sett all den teknikbevakning som Efn för närvarande stöder inom statens energiverks ansvarsområde. Aven övriga programorgan får förutsättas bedriva teknikbevakning inom sina respektive områden. En samordning mellan långsiktig avspaning. FoU—stöd som föranleds av energipolitiska prioriteringar samt allmänna energipolitiska utrednings- och planeringsfrågor uppnås genom denna inte— grering inom energiforskningsprogrammet. EFU delar inte Efnzs oro för att de långsiktiga frågorna "kommer bort" när de hamnar inom en organi- sation som framför allt sysslar med energiförsörjningen på kort och medel- lång sikt. även om anslagsnivån kommer att sänkas. lntegreringen bör snarare ge den långsiktiga teknikbevakningen bättre möjligheter att påver- ka policy och forskningsprioriteringar. Statsmakterna har därtill möjlighet att i regleringsbrev, eller på annat sätt. utfärda särskilda direktiv om åtgärder för att bibehålla den långsiktiga teknikbevakningen. Regeringen kan också ha anledning att föreskriva att myndigheterna skall redovisa den långsiktiga verksamhet av teknikbevakningskaraktär som man stöder. Närmare föreskrifter om den fortsatta teknikbevakningen bör avvakta den utvärdering. som Efn genomför av området under 1986.

En annan form av integrering är att medel, som i dag fördelas via forskningsstödjande organ, i stället går direkt till högskolor och forsknings- institut. Det har länge hävdats, bl. a. från forskarhåll, att sektorforsknings- stödet är oproportionerligt stort jämfört med de resurser som högskolan hari sina basanslag. Denna situation anses leda till inskränkningar i forsk-

ningens frihet, risk för opportun. myndighetsanpassad forskning samt en onödigt komplicerad och tidskrävande process för att få anslag. EFU har viss förståelse för dessa synpunkter, även om inte några mer omfattande missförhållanden i den riktningen påvisats inom energiforskningsprogram- met, vilket bl. a. framgår av Efnzs inventering av utvärderande material.

En allmän förstärkning av högskolans basresurser måste dock ses i ett större perspektiv än från EFU:s horisont. Att ensidigt öka resurserna för institutioner som domineras av energiforskning kan medföra att nya oba- lanser uppstår. Ett framgångsrikt genomförande av energiforskningspro- grammet förutsätter emellertid att högskolans möjligheter att rekrytera och bibehålla forskare förbättras. EFU vill i detta sammanhang påtala det värde som de 30 s.k. mellantjänster, som inrättats med energiforsknings- medel. har för högskoleforskningen. De stödgivande myndigheterna bör ytterligare utöka denna typ av stöd. Myndigheterna bör också söka för- bättra formerna för FoU—stöd till högskolan, exempelvis genom mer långt- gående åtaganden i form av ramprogram. EFU föreslår därutöver föränd- ringar vad gäller överföring av medel till högskolan på två punkter.

SLU har länge varit en av huvudaktörerna inom bioenergiforskningen. Stora resurser har gått till SLU för alltifrån grundforskning till mycket tillämpad verksamhet. SLU har numera även en relativt omfattande under- visning med anknytning till bioenergi. Allt detta har skett som tidsbegrän- sat projektstöd. utan några egentliga förändringar i SLU:s fasta organisa- tion eller basanslag. Med tanke på bioenergins långsiktiga betydelse och det behov av uthållig, stabil forskning som kan förutses för vissa bioener— giområden. vill EFU därför förorda att SLU erhåller vissa medel för bioenergiforskning över sitt huvudanslag inom jordbruksdepartementet. Syftet med detta är att bygga upp permanenta forskargrupper inom några nyckelområden och garantera oberoende och kontinuitet i den forskning som bedrivs.

Den andra frågan gäller forskartjänster vid övriga högskolor. främst för energirelaterad grundforskning där behovet av uthållighet och kontinuitet är som störst. EFU vill förorda att NFR ges möjlighet att inrätta tjänster för sin energiforskning på samma villkor som gäller för den allmänna naturvetenskapliga grundforskningen. Detta medför i och för sig inte att högskolorna får samma kontinuitet som vid utökade basanslag. men är ändå en avsevärd förbättring mot nuvarande ordning. NFR har därtill en sedan länge etablerad praxis för överförande av sina tjänster till högsko- lans basanslag, när så kan motiveras av skäl som långsiktighet och veten- skaplig kvalitet. Detta bör på sikt bli aktuellt även för de energifinansiera— de tjänsterna.

6.4. Hur snäva avgränsningar?

Ett forskningsprogram som innefattar ett flertal områden med skilda an- svariga organ måste självfallet innehålla avgränsningar mellan områdena. Avgränsningsfrågor, i likhet med andra marginaleffekter. väcker ofta stort intresse och ställer till med betydande förtret. Så är också fallet inom energiforskningen.

EFU:s principiella inställning är att alltför snäva och detaljerade av- gränsningar bör undvikas. De är inte möjliga att göra på ett ”vattentätt" sätt och leder i regel till konflikter eller till att projekt på gränsytan får svårigheter. Avgränsningar bör därför göras ganska allmänt formulerade och tillåta en del överlappningar mellan områdena. EFU har sökt följa denna regel i sitt programförslag och lägger därtill stor vikt vid STU:s område Energiteknisk FoU som en gränsöverbryggning.

Den viktigaste frågan vad gäller avgränsning är samarbete mellan de forskningsstödjande organen. Dessa skall samråda om gemensamma områ- den, utbyta information i planerings— och projektbeslutsfrågor, upprätta gemensamma beredningsgrupper etc. Myndigheterna skall se varandra som samarbetspartner snarare än som konkurrenter. NFR:s energiutskott framförs ofta som ett exempel på en fungerande samarbetsform. EFU har dock därutöver fått många kommentarer om att samarbetet på andra håll inte fungerar som det borde. EFU förutsätter emellertid att samarbetet förbättras. Efn bör. som framgår senare i betänkandet. kunna tilldelas en viss roll därvidlag.

6.5. Hur samverkar energiforskningen med omvärlden?

Energirelaterad forskning och utveckling bedrivs inte bara inom det stat- liga programmet. Även industri, förvaltning m.fl. driver likartad verksam- het, som framgår av bilagorna 2 och 3. EFU vill här peka på den kompe- tens och den omfattande energitekniska verksamhet som finns inom stat- liga myndigheter och organ. EFU föreslår att energiministern tar initiativ till överläggningar mellan berörda departement för att undersöka möjlighe- terna till mer systematisk upphandling och försök med ny energiteknik från statens sida.

Det är självfallet mycket angeläget att de statliga FoU-resurserna anpas- sas till vad som görs av andra och av mer marknadsmässiga skäl. EFU har tagit fasta på detta på två sätt. Dels kan det statliga FoU-stödet reduceras inom områden där erforderlig utveckling bedrivs ändå. dels bör det statliga stödet kunna utnyttjas för samfmansiering av FoU inom områden där marknadskrafterna inte är tillräckligt starka.

EFU vill i det senare sammanhanget särskilt peka på de möjligheter som kollektiv branschgemensam forskning erbjuder, inte minst för att få till stånd en samverkan mellan industri, forskningsinstitut och högskola. Det förekommer redan ett avsevärt stöd till sådan forskning inom energiforsk- ningsprogrammet men en ytterligare ökning bör kunna vara möjlig. EFU vill dock varna för den ambition som finns att, av besparingsskäl. söka sänka den statliga bidragsandelen av kollektiv forskning, eller betrakta medel tillskjutna från statligt ägda företag som jämställda med skatteme- del. Detta kan vara berättigat i vissa fall, när staten har skäl att kräva eller förvänta sig att industrin genomför forskning och utveckling. I andra fall kan det dock vara så att industrin m.fl. föredrar att satsa tillgängliga medel på företagsintern utveckling snarare än på branschgemensam forskning, om "moroten" är för liten. En uppenbar risk finns för att näringslivets

bidrag inte blir större utan uteblir helt om statens bidragsandel begränsas för kraftigt.

Omvärlden innefattar också den internationella FoU-verksamheten. EFU har inhämtat information om energiforskning i de större industrilän- derna, se bilaga 4. Den viktigaste och sedan tidigare kända slutsatsen av denna inventering är att utomlands görs en annan prioritering inom energi- forskningen än i Sverige. framför allt satsas på kärnkraft och fossila bräns— len. Vi bör därför koncentrera oss på de för Sverige mest väsentliga områdena, främst förnybara energikällor, miljöåtgärder och energibespa— ringar, medan vi för exempelvis kolteknik genom mer måttliga satsningar kan dra nytta av vad som görs på annat håll. Energiforskningen i Sverige har redan i dag ungefär den uppläggningen.

De internationella kontakterna har länge varit omfattande inom energi- forskningsprogrammet. Dessa bör fortsätta enligt EFU:s uppfattning. De erfarenheter som uppnåtts inom exempelvis IEA-samarbetet och via den tekniska attachéverksamheten tyder på att syftet med dessa, informations- utbyte och etablerande av kontakter, kan uppnås till en rimlig kostnad och leda till konkreta resultat. EFU har vidare noterat att det nordiska energi- forskningssamarbetet, som länge legat på en mycket låg nivå, nu börjat öka i betydelse. Detta bör kunna utvecklas vidare till ett nära samarbete mellan berörda institutioner. EFU vill dock framhålla att såväl inom IEA som inom Norden bör forskningssamarbetet bygga på en nationellt solid forsk- ningsbas, särskilda projekt enbart för samarbetets skull bör undvikas.

7. Kraftindustrins förnyelsefonder

I anslutning till huvuduppgiften att utreda den statliga energiforskningen har EFU också. enligt givna direktiv, undersökt vilken forskning och utveckling som bedrivs av industrin och av andra offentliga myndigheter. EFU har här tolkat direktiven så att den statliga energiforskningen skall anpassas till och komplettera den forskning och utveckling som bedrivs i samhället i övrigt. Den mer tillämpade forskningen och teknikutvecklingen bör också bedrivas under stort inflytande av såväl resultatanvändarna som andra aktörer på respektive marknad.

EFU har därföri idépromemorians form redovisat en möjlighet att få till stånd ökade och mer marknadsanknutna FoU-insatser inom elområdet. Utgångspunkten är riksdagens beslut, som innebär att de ca 60TWh el- energi per år som nu produceras i de svenska kärnkraftverken, till år 2010 skall ersättas med elhushållning och annan elproduktion. Med de av riks- dagen uppsatta begränsningarna för ersättningen —— stränga miljökrav, begränsad vattenkraftutbyggnad, kolkondens i sista hand — är motiven starka för att fortsätta satsningen på energiforskning inom elområdet.

I idé-PM. bilaga 6, föreslås att kraftindustrin skall vara huvudman för de fortsatta och ökande insatser som behövs för omställningen av elsystemet. Syftet är att få fram tekniskt-ekonomiskt fullgod, ny och förbättrad teknik för effektivare elanvändning, konverteringar från el till andra energiformer samt elproduktionsteknik baserad på i första hand inhemska energikällor. Allt i enlighet med den av riksdagen fastlagda energipolitiken.

De övergripande motiven. som anges i idé-PM, för att kraftindustrin bör ta ansvar för de ökade forskningsinsatser som krävs för att klara omställ- ningen av elsystemet är följande. — Kompetens inom nya teknikområden bör i första hand byggas upp där den senare kan komma att utnyttjas för upphandling, konstruktion, projektering etc. — Styrning av forskning och utveckling bör om möjligt göras av personer eller organisationer som har kompetens eller verksamhet inom relevanta områden.

— Demonstrationsprojekt avseende ny teknik, såväl komponenter som kompletta energianläggningar, bör styras, upphandlas och driftmässigt hanteras av organisationer som normalt sysslar med sådan verksamhet.

En helhetssyn på elförsörjningen är därtill viktig. Tillförsel- och använd- ningsfrågorna bör om möjligt ej behandlas separat utan ses som delar av

samma system. I idé—PM sägs också att om kärnkraften skall kunna ersät- tas med effektivare elanvändning, konverteringar och ny elproduktions- teknik på det sätt som riksdagen fastlagt. krävs att huvudaktören på området, kraftindustrin, inte bara accepterar utan även aktivt engagerar sig för detta.

Förslaget innebär att delar av det statliga energiforskningsprogrammet successivt överföres till ett fondsystem, i vilket kraftindustrin har majori- tet men där även andra intressenter inklusive staten har ett inflytande. Fondsystemet skulle tillföras medel genom en avgift på kärnkraftel, varvid pengarna ej skulle gå via statsbudgeten. Staten bör inom området elan- vändning och eltillförsel i fortsättningen svara för i huvudsak övergripande energipolitiska frågor. utredningar. styrmedel för investeringar m.m. Vad avser FUD för elanvändning och eltillförsel. bör staten främst övervaka att en önskvärd utveckling kommer till stånd samt därutöver stödja grundläg- gande forskning liksom viss innovationsinriktad verksamhet.

EFU beslutade att remissbehandla ovanstående förslag bland aktörer som på något sätt är berörda av forsknings- och utvecklingsfrågor inom området. Avsikten med remissbehandlingen var att i ett tidigt skede få synpunkter och påpekanden som underlag för en fortsatt fördjupad studie. ] idépromemorians natur ligger att en del frågor lämnas obesvarade, vissa påståenden och delförslag inte är tillräckligt underbyggda samtidigt som olika tänkbara möjligheter lämnas öppna för remissinstanserna att ta ställ- ning till. Vilka remissinstanserna är finns redovisat i bilaga 7, där en sammanställning är gjord av de inkomna svaren.

Svaren är av varierande karaktär. från helt avvisande till resonerande om alternativa vägar för att nå de uppställda målen fram till några som i stort sett oreserverat tillstyrker förslaget. Av ett antal svar framgår. enligt EFU:s tolkning, att man inte direkt tagit ställning till förslaget i idé-PM utan snarare markerat att man inte accepterar riksdagens beslut om kärn- kraftavveckling. Så gott som samtliga påpekar att en mängd frågor måste utredas ytterligare. Av de som angett sin uppfattning om fondförslaget är ca en tredjedel positiva medan två tredjedelar är negativa.

De viktigaste synpunkterna och frågetecknen kring förslaget som fram- förts av remissinstanserna är följande.

— Behövs fortsatta eller ökande forskningsinsatser? — Behövs fonder av den typ som idé-PM föreslår för att klara det av riksdagen uppsatta målet?

—— Fondernas storlek?

— Avgifter på kärnkraftel eller på all el? — Kraftindustrins kompetens på elanvändningsområdet?

— Kraftindustrins nuvarande FoU-verksamhet?

EFU:s slutsats av remissomgången är att det inte finns skäl att redan nu avvisa den grundläggande tanke som ligger bakom förslaget i idé-PM. EFU grundar detta ställningstagande bl.a. på att en majoritet av de remissin- stanser som har anledning att överväga den framtida elsituationen anser att betydande insatser behövs för forskning, utveckling och demonstration. Omfattningen av insatserna. i pengar. tar man dock inte ställning till. EFU menar också att remissomgången bekräftat att den stora omställning av

elsystemet som skall göras på en förhållandevis kort tid kräver att huvud- aktörerna på ett avgörande sätt deltar och tar sitt ansvar.

Att forsknings— och Utvecklingsinsatser måste göras verkar enligt EFU:s uppfattning uppenbart, däremot är det självklart svårt att i förväg fastställa den exakta omfattningen av ett sådant program, eller om särskilda finan- sieringsformer erfordras. Kraftindustrin hävdar att insatserna bör kunna genomföras inom ramen för dess normala verksamhet. EFU är inte överty- gad om detta. En noggrann genomgång av behoven och förhandlingar med kraftindustrin och övriga intressenter bör genomföras. Därefter bör en ram för insatserna kunna definieras och behovet av, respektive begynnelseav- giften till eventuella fonder fastställas. Denna avgift bör avpassas till de närmaste årens behov av insatser. Därefter bör. när behovet av demon- strationsinsatser efterhand ökar, avgiften höjas.

Ett antal remissinstanser hävdar att det statliga energiforskningspro- grammet måste utvärderas i sin helhet innan ställning tas till den typ av program som idé-PM föreslår. EFU har i tidigare kapitel redovisat sin uppfattning om behovet av utvärderingar. Här kan dock upprepas att energiforskningsprogrammet i sina enskilda delar är förhållandevis väl utvärderat. vilket bl. a. framgår av EFN/UTR 1985: 2 "Inventering av utvärderande material om energiforskningen”. Till detta kommer att det i energiforskningsnämndens regi för närvarande pågår ett antal utvärdering— ar av mer övergripande karaktär. EFU:s uppfattning är att någon ”helhets- värdering" härutöver knappast blir meningsfull och ej heller erfordras mot bakgrund av det behov av FUD-insatser som kärnkraftavvecklingen leder till.

Invändningar har rests mot att EFU föreslagit att avgiften till fonderna enbart skall belasta kärnkraften. Kunderna hos de företag som har ett stort beroende av kärnkraftproducerad el skulle därmed få högre taxor än kun- der i andra företag. Man menar också att beslutet att avveckla kärnkraften är ett riksdagsbeslut och kostnaderna därför borde bäras solidariskt av alla elkonsumenter. EFU delar denna uppfattning och menar att utgångspunk- ten bör vara att eventuella avgifter tas ut på all elenergi.

Ett antal remissinstanser har påpekat vikten av att om fonder enligt förslaget införs. måste elanvändarna garanteras ett reellt inflytande över hur medlen används. Andra menar att kraftindustrin inte har kompetensen och egenintresset för att vara huvudman för ett program som även omfat- tar elanvändningsfrågor. Man menar, att eftersom en stor andel av de i idé-PM beräknade medlen går till effektivare elanvändning borde medlen fördelas på en huvudman för användarna och en för kraftindustrin.

EFU:s uppfattning i denna fråga är följande. Kraftindustrin har under senare år visat ett allt mer uttalat intresse för elanvändningsfrågor. Anled- ningen härtill är att i stort sett alla tillskott på produktionssidan kostar mer än vad som svarar mot kraftföretagens marginalintäkter vid nuvarande tariffstruktur. Kraftindustrin kommer således av egenintresse att engagera sig på användningssidan, dock utan något reellt inflytande från använ- darna. Genom fondernas införande — andra organisatoriska lösningar är självfallet möjliga — får för första gången användarna ett direkt inflytande över de FoU—insatser som kraftindustrin skall göra för det framtida elsyste- mets utformning. Samtidigt åstadkoms den helhetssyn på elanvändning

och elproduktion som bör eftersträvas. Förhållandet mellan kraftindustrin och andra aktörer måste dock utredas ytterligare. Det gäller kommuner, bostadssektor. tillverkningsindustri, energitung industri. Statens roll bör, om fonderna införs. vara att granska den verksamhet som bedrivs inom ramen för fonderna. Om verksamheten tenderar att avvika från det ur- sprungliga syftet har staten genom riksdagen möjligheter att utfärda kom- pletterande direktiv.

EFU har sammanfattningsvis gjort bedömningen att den tyngdpunkts- förändring för forskningsansvaret som föreslås i idé-PM måste utredas ytterligare innan definitiv ställning tas till förslaget. EFU har också gjort bedömningen att det med den tid som stått till föifogande inte varit möjligt att klara detta vid sidan av huvuduppgiften att utreda den statliga energi- forskningen. Detta leder EFU fram till att föreslå regeringen att överväga om en särskild utredning om kraftindustrins förnyelsefonder. alternativt åtgärder eller överenskommelser med liknande innebörd och effekt. bör genomföras. De synpunkter som kommit EFU till del, och som delvis kommenterats ovan, bör kunna ligga till grund för utredningsdirektiven.

EFU anser sig inte nu kunna ta hänsyn till eventuella fonder vid sin beräkning av det fortsatta statliga energiforskningsprogrammet. Det för- slag som presenteras i följande kapitel baseras därför på den ansvars- och arbetsfördelning som för närvarande råder mellan staten och kraftindustrin m.fl., vad avser FoU—frågor. Självfallet bör dock utfallet av ett eventuellt fortsatt utredande påverka omfattning och inriktning av de statliga insat- serna. EFU vill emellertid betona att förslaget till fortsatt statligt FoU—stöd endast i vissa delar sammanfaller med vad som skulle omfattas av ”Kraft- industrins Förnyelsefonder”.

8. Förslag till energiforskning från 1987-07—01

8.1. Allmänt

Sedan det första beslutet 1975 har den statliga energiforskningen lagts upp i treårsprogram. EFU anser detta vara en metod med principiella nackdelar. vissa forskningsområden bör planeras på betydligt längre sikt medan andra bara kan överblickas för några år. Med hänsyn till de administrativa och budgetmässiga fördelar som treårsprogram trots allt medför. har dock EFU valt att presentera sitt förslag till fortsatt energiforskning som en beskrivning av rekommenderad forskning och utveckling under perioden 1987-07-01—1990-06-30.

Förslaget är inte ett utkast till treårsprogram i samma mening som för innevarande och tidigare energiforskningsprogram. Som omnämnts tidi- gare i betänkandet föreslår utredaren att vissa delar av pågående program integreras i andra forskningsstöd. Detta innebär att EFU:s förslag omfattar såväl de överföringar som bör ske från det nuvarande energiforskningsan— slaget som det kvarvarande, egentliga energiforskningsstödet.

EFU har tolkat direktiven så att summan av dessa båda komponenter i förslaget skall inrymmas inom den ekonomiska ram som regeringen före- skrivit. Denna princip, dvs. att överföring av medel från energiforsknings— anslaget till andra anslag kan ske genom ett ”kvittningsförfarande”, bör enligt EFU vara vägledande även för förändringar som blir aktuella efter 1987-07-01. Det är dock angeläget att en sådan "kvittning” föregås av noggranna överväganden. En överföring till andra anslag innebär i vissa fall ett mer långsiktigt åtagande från statens sida än vad som gäller för energiforskningsanslaget.

Vad avser den ekonomiska ramens storlek, så anges i direktiven att förslaget skall kunna genomföras med oförändrade eller minskade re- surser. utgående från anslaget för budgetåret 1986/87. Detta anslag beräk- nades, när direktiven fastställdes. till 355 MSEK. Med en penningvärdes- omräkning av 4% per år kan således en ram vid oförändrade resurser beräknas till 1 152 MSEK för treårsperioden 1987/90. Det bör påpekas att detta innebär en minskning i reala termer med drygt 15%jämfört med de 1 l9l.5 MSEK som år 1984 fastställdes för perioden 1984/87. Härutöver skall EFU enligt direktiven lägga ett förslag som innebär en successiv nedtrappning av energiforskningen med 10% per år under 1987/90. Denna lägre ram har, på samma sätt som enligt föregående, beräknats till

934 MSEK för 1987/90, vilket motsvarar en real minskning med mer än 30%jämfört med vad som beslutades år 1984. EFU redovisar i första hand, som sitt Huvudalternativ. ett komplett förslag inom ramen "oförändrade resurser”. Därutöver redovisas vilka förändringar som bör genomföras i Huvudalternativet om den lägre ramen väljs. EFU förordar den högre nivån, som innebär en mindre drastisk reduktion av de totala anslagen till energiforskning. och som fortfarande medger att de mest angelägna FoU-behoven kan tillgodoses. Till EFL' har framförts synpunkter om att en ännu högre nivå borde ingå i förslaget, särskilt med tanke på det omfattande FoU-behovet inför kärnkraftavveck- lingen. Utredaren anser sig dock av direktiven vara förhindrad att föreslå något sådant alternativ. även om ett behov kan föreligga.

8.2. Programstruktur

Förutom den integration i andra, befintliga stödprogram, som föreslås för vissa områden, har EFU inte funnit anledning till några mer långtgående förändringar av programstrukturen. Några smärre förenklingar och namn- byten föreslås dock, i avsikt att dels anpassa strukturen efter programut- vecklingen, dels åstadkomma en något bättre överskådlighet.

Den mest påtagliga förändringen i programstrukturen är utvidgningen av STU:s nuvarande område Gemensamma energitekniker till att omfatta generell energiteknisk FoU inom hela det energitekniska fältet. Området döps också om till Energiteknisk forskning och utveckling för att markera dess breda karaktär. Bakgrunden till detta förslag är, som framgår av tidigare kapitel, behovet av att skapa en form för stöd till sådan energitek- nisk FoU som är allmängiltig och ej enkelt kan hänföras till den traditionel- la indelningen i tillförsel och användning. Vidare behöver garantier skapas för att goda projekt kan erhålla stöd oavsett om de stämmer in på den ganska strikt definierade områdesindelning som även fortsättningsvis om- fattar huvuddelen av energiforskningsstödet. EFU anser vidare att stats- makterna, om en fullständig integration av all energiforskning eftersträvas i framtiden, ges möjligheter att enkelt åstadkomma detta genom en utvidg- ning av området Energiteknisk forskning och utveckling och inorc'nande av medelsflödet under STU: s huvudanslag. Beträffande avgränsningar mellan de olika områden som EFU föreslår, så redovisas dessa senare i betänkandet under respektive område.

EFU:s förslag till programstruktur kan sammanfattas enligt följande tabell.

Kvarvarande energiforskningsanslag

Energiteknisk forskning och utveckling STU Energiteknik för transporter STU Energitillförsel Statens energi- verk Allmänna energisystemstudier Efn Energirelaterad grundforskning NFR, ST'J

Integrerat i andra anslag

Energirelaterad transportsystemforskning TFB Enegianvändning i processindustrin STU Energianvändning för bebyggelse BFR Fusionsenergi NFR Ny kärnteknik Studsvik Grundläggande energiteknikforskning Studsvik

Utgående från denna programstruktur har EFU i två omgångar infordrat planeringsunderlag från de ansvariga myndigheterna. Det första underlaget föregicks av direktiv från EFU som ej innehöll några anvisningar om medelsramar. Myndigheterna utarbetade förslag till fortsatt FoU-program baserat på egna uppfattningar om medelsbehov. ansvarsfördelning etc. De samlade förslagen uppgick till drygt 1300 MSEK för 1987/90, vilket klart överskred den för EFU föreskrivna, högre anslagsramen. EFU utvärdera- de myndigheternas förslag bl.a. genom diskussioner i referensgrupperna och återkom senare till myndigheterna med mer detaljerade anvisningar, inklusive medelsramar. avseende det slutliga förslag som myndigheterna hade att utarbeta till EFU. Dessa s.k. Underlag III ingår i fullständigt skick i bilagedelen till betänkandet.

EFU avviker endast i liten utsträckning från Underlag III i sitt huvud- förslag, vilket är naturligt med tanke på dels den successiva process som föregick Underlag III, dels att myndigheterna hade att hålla sig inom de ramar som EFU i det skedet tagit ställning till. Underlag 111 kan därför i huvudsak ses som en mer detaljerad redogörelse för EFU:s förslag, för- utom på de punkter där en avvikelse markerats.

I fortsättningen av föreliggande kapitel redogörs för samtliga områden av programmet. Dessutom redovisas vissa särskilda, med programmet sammanhängande insatser. EFU har valt att ge en mindre detaljerad redo- görelse för sådana områden som nu föreslås utgå ur det egentliga energi- forskningsprogrammet. Respektive myndighet bör för dessa åläggas att göra en samplanering med sin ordinarie verksamhet inför statsmakternas beslut om anslag från 1987-07-01. Detta ligger utanför EFU:s mandat. EFU anser dock den redogörelse som ges i betänkandet samt det redovisade underlaget i bilagedelen vara tillfyllest för en samlad bedömning av statens stöd till energirelaterad FoU.

Den förhållandevis höga detaljeringsgraden i förslaget, vad avser det kvarvarande, egentliga energiforskningsprogrammet, kan verka överdri- ven och i strid med direktivens önskemål om att "minska den höga detal- jeringsgraden”. EFU anser emellertid att det är angeläget, för såväl stats- makternas som remissinstansernas bedömning, att redovisa vilka insatser som bör och kan inrymmas i förslaget. Det ankommer på regering och riksdag att avgöra i vilken utsträckning detaljer bör anges i riksdagsbeslut och regleringsbrev. EFU pekar i andra avsnitt på vissa möjligheter att göra förenklingar därvidlag.

EFU vill slutligen peka på några frågor av betydelse för hela program— met, som återkommer i texten under skilda programavsnitt men som bör beaktas generellt. Kvalitetskontroll, kontaktnät, information och resultat- spridning är av stor vikt. Brister finns i dessa avseenden och de program-

ansvariga myndigheterna bör, inom ramen för tilldelade resurser, söka åstadkomma en förbättring. Samråd och samarbete är en annan fråga av mycket stor betydelse. Det bör framstå som självklart för de energiforsk— ningsansvariga myndigheterna att ständigt eftersträva ett bättre samarbete och ett positivt samråd med varandra. Likaså bör myndigheterna eftersträ- va samarbete och samfinansiering med andra intressenter och avnämare till energiforskning. Detta kan både avlasta staten från finansieringsansvar och underlätta resultatspridning och förverkligande av ny teknik och kun- skap.

8.3. Energiteknisk forskning och utveckling

Syftet med området Energiteknisk FoU är främst att stödja den fortsatta uppbyggnaden av teknisk-vetenskaplig kompetens och FoU-kapacitet inom sådana teknikfält som är av generell betydelse för energisystemets utveckling. Vidare skall inom området stöd kunna ges till energitekniska FoU-projekt av en mer specifik tillämpningsart, även om de passar in under andra områdesrubriker inom det samlade energiforskningsprogram- met. när projektens teknisk-vetenskapliga kvalitet och resultaten från sam- råd mellan berörda, tänkbara stödgivare föranleder ett positivt ställnings- tagande. Skäl för ett sådant ställningstagande kan exempelvis vara olika krav på marknadsnärhet och industripolitisk relevans inom de berörda stödområdena. Området Energiteknisk FoU bör. härutöver, vara den na- turliga hemvisten för verksamhet som i framtiden ej längre avses stödjas inom egna områden. STU bör, med anledning av områdets breda karaktär och dess beröringspunkter med allmän teknisk FoU, vara ansvarig för området. Stora krav ställs på samråd mellan STU och övriga myndigheter med energiforskningsansvar, både vad gäller den detaljerade planeringen av insatserna och stödbeslut avseende projekt som går över områdesgrän- serna. STU bör undvika att inom området stödja sådana projekt som entydigt stämmer in på annan myndighets områdesdefinition, om inte särskilda omständigheter föreligger. Regeringen böri regleringsbrev utfär- da föreskrifter för STU om samrådsplikt m.m. för att förebygga eventuella gränsdragningskonflikter mellan myndigheterna.

Vad gäller de insatser som EFU anser bör ingå i området. så kan de fördelas inom ett antal delprogram. I enlighet med tidigare resonemang bör dock STU ej vara förhindrad att gå utanför delprogramdefinitionerna när särskilda skäl föreligger. Huvuddelen av de föreslagna resurserna till Ener- giteknisk FoU bör gå till verksamhet vid högskola, forskningsinstitut och branschforskningsorgan. För de mer tillämpade delarna bör STU i större utsträckning än hittills söka sluta avtal om samfinansierad kollektiv branschforskning. STU bör därutöver, i enlighet med villkoren för sin huvudverksamhet kunna stödja innovationsinriktat utvecklingsarbete inom främst mindre och medelstor industri.

Förbränningsteknik

Den grundläggande förbränningsforskning, som i huvudsak utgör en fort- sättning av pågående aktiviteter, kan struktureras enligt följande. — Ämnesrelaterad forskning inom kemi, fysik. strömning och diagnostik — Generella förbränningsfenomen som omfattar forskning rörande reak- tionskinetik, flamutbredning, transienter och stabilitetsvillkor, pyrolys, spray— och pulverförbränning. energiöverföring och föroreningsbildning —— Speciella förbränningsfenomen som utgående från viss teknik identifi- erar sådana förbränningsfenomen där kunskapen är bristfällig, exempel- vis beträffande kolvmotorer, gasturbiner. brännarutrustningar, rosteld- ning. virvelbädd och förgasning.

Ett viktigt motiv för den grundläggande förbränningstekniska forskning- en är att klarlägga mekanismer som har samband med uppkomst och reduktion av miljöstörande utsläpp från förbränning. STU bör koncentrera insatserna till den forskning som bedrivs vid de tekniska högskolorna, men också i viss utsträckning vid forskningsinstitut och företag. En samverkan bör ske med NFR. vad avser samspelet med förbränningsrelaterad grund- forskning och med statens energiverk beträffande dess behov av tillgång till långsiktig forskning och forskarresurser för sådan energipolitiskt moti- verad förbränningsteknisk FoU som energiverket även framdeles förut- sätts ansvara för.

Det är uppenbart att gränsdragningen mellan STU och statens energi- verk blir diffus vad avser förbränningstekniska frågor. En huvudprincip bör vara att STU svarar för "allmän" förbränningsteknisk FoU. som ej är entydigt hänförbar till någon speciell applikation. samt för tillämpad FoU rörande förbränning i industriella processer, förbränningsmotorer och småskaliga pannor ((100 kW). Statens energiverk bör svara för tillämpad FoU rörande förbränning i pannor (>100 kW) för hetvatten och/eller elproduktion. med i första hand inriktningen att förbättra de miljötekniska aspekterna på förbränningstekniken och dessutom, i huvudsak för inhems- ka bränslen, medverka till en driftsäkrare och billigare förbränningsteknik.

Den tillämpade förbränningsforskning som bör ingå inom STU:s ansvar kan indelas i generell och speciell FoU. Den generella forskningen. dvs. förbränningsteknisk forskning som inte kan hänföras till något specificerat tillförsel- eller energianvändningsområde. bör omfatta eldningsutrustning- ar. kringutrustning, mät-. styr- och reglerteknik, beräkningsmodeller samt. i viss utsträckning. småskalig bränngasteknik.

Inom generell FoU prioriteras industriella och småskaliga tillämpningar, bl. a. följande: — bränsleberedning då denna är fysiskt integrerad med industriprocesser samt, i någon män. för inhemska bränslen. speciellt för småskalig vär- meproduktion

— bränslehanteringsutrustning speciellt avseende icke konventionella bränslen såsom industriavfall m.m. — eldningsutrustning, speciellt för sådana industribränslen som normalt inte förekommer i fjärrvärme- och kraftverkspannor samt för småskalig förbränning av inhemska bränslen (t. ex. halm)

— förbränningsrummets utförande, särskilt avseende små pannior. indu- stripannor och ugnar. — värmetransport och rökgasrening vid industriella applikationer. — gaseldning vid industriella applikationer.

Till förbränningsteknik förs även sådan FoU som är angelägen för mas- sa- och pappersindustrin samtjärn- och stålindustrin. Detta är en avvikelse från EFU: s förslag om att FoU för processindustrin bör integreras i STU: s huvudprogram. Motivet är de fördelar som en samlad förbrännings- teknisk forskning inom STU medför.

Medelsbehovet för förbränningstekniken inom Energiteknisk FoU be— räknas till följande i EFU: s huvudalternativ.

MSEK 1987/90 Ämnesrelaterad forskning 16 Generella förbränningsfenomen 1 1 Speciella förbränningsfenomen 15 Tillämpad FoU 33 Summa 75 Värmeteknik

Inom Värmeteknik bör FoU rörande värmepumpar prioriteras. Som exem- pel på angelägna stödområden kan nämnas nya köldmedia. nya värme- pumpsprocesser. förbättrade komponenter m.m. Solvärmeteknik bör, som hittills, stödjas vad avser innovationsinriktad industriell verksamhet. Värmeväxling och värmelagring, slutligen. bör stödjas främst vad avser FoU vid högskolor. Ett speciellt stödområde som också bör kunna omfat- tas av STU: s värmetekniksatsning är lantbrukets energiförsörjning, STU förväntas inom ramen för sina anslag bl. a. kunna stödja verksamhet vid lantbruksuniversitetet avseende uppvärmning och kylning inom lantbru- ket.

Medelsbehovet för värmetekniken inom Energiteknisk FoU beräknas till följande i EFU: s huvudalternativ.

MSEK 1987/90 Värmepumpar 14 Solvärme 5 Värmeväxling 7 Värmelagring 4 Summa 30

Elteknik

Huvudsakligen bör Fou rörande effektiv elanvändning samt allmän elkraft- teknik stödjas under denna rubrik. STU bör dock undantagsvis även kunna ge stöd till ny elproduktionsteknik, främst vad avser insatser för teknikbe-

vakning. Inom effektiv elanvändning bör elmotordrift, elektrotermisk tek- nik samt teknisk elektrokemi prioriteras. Inom allmän elkraftteknik bör stödjas FoU rörande främst elektroteknisk materiallära, krafthalvledare och supraledning. I första hand bör stöd ges till högskoleforskning.

Medelsbehovet för eltekniken inom Energiteknisk FoU beräknas till följande i EFU: s huvudalternativ.

MSEK 1987/90 Effektiv elanvändning 15 Allmän elkraftteknik 10 Summa 25

Energikrävande enhetsoperationer

Med energikrävande enhetsoperationer menas i detta sammanhang sådana processteg som avvattning, torkning. destillation, sönderdelning etc. som utnyttjas i många olika sammanhang och som har stor betydelse för indu- strins energianvändning. STU bör samordna stödet till FoU rörande en- hetsoperationer inom Energiteknisk FoU med det stöd till allmän process- teknisk FoU som ges inom ramen för andra anslag, och på sikt bör en integration ske.

Insatser förutses framförallt behöva göras inom avvattning och torkning, där stora potentiella energivinster finns att uppnå. Även inom fraktione- ring. dvs. destillation, kristallisation, partikelseparation m.m.. samt be- träffande malning och sönderdelning bör ett fortsatt FoU-arbete stödjas. Stöd till högskoleforskning och forskningssamarbete med teknikanvändare bör prioriteras.

Medelsbehovet för energikrävande enhetsoperationer inom Energitek- nisk FoU beräknas till följande i EFU: s huvudalternativ.

MSEK 1987/90 Avvattning och torkning 20 Fraktionering 15 Malning och sönderdelning 7 Ovrigt 3 Summa 45

Atervinning

Återvinning av energi och material ur avfall avser vad gäller Energiteknisk FoU främst materialåtervinningsaspekterna, exempelvis returfiber. Av- fallsförbränning ligger inom statens energiverks ansvarsområde, liksom behandling/lagring av bränsle ur hushållsavfall. STU bör koordinera sina insatser såväl med energiverket som med andra myndigheter, främst natur- vårdsverket. BFR och arbetarskyddsfonden. Ett fortsatt samarbete med Industriförbundet, Kommunförbundet och Renhållningsverksföreningen

bör vara en viktig del av STU: s insatser. EFU vill betona vikten av att FoU kring avfallsfrågor bedrivs både i ett brett perspektiv och i tillräcklig omfattning. Berörda myndigheter och andra intressenter bör överväga att samordna sina resurser i ett gemensamt insatsprogram.

Medelsbehovet för återvinning inom Energiteknisk FoU beräknas till följande i EFU: s huvudalternativ.

MSEK 1987/90 Separations- och återvinningsmetoder 5 Användning av avfallsmaterial 6 Ovrigt 4 Summa 15

En sammanställning av EFU:s huvudförslag avseende Energiteknisk forskning och utveckling anges nedan. STU bör, som diskuterats tidigare, kunna utnyttja medlen även för angelägna energiteknikprojekt som faller utanför de uppsatta rubrikerna.

Energiteknisk forskning och utveckling MSEK 1987/90 Förbränningsteknik 75 Värmeteknik 30 Elteknik 25 Energikrävande enhetsoperationer 45 Atervinning 15 Summa 190

8.4. Energiteknik för transporter

Två huvudskäl finns för en fortsatt kraftfull statlig satsning på forskning och utveckling rörande energiteknik för transporter. För det första är transportsektorn fortfarande i det närmaste fullständigt oljeberoende, den totala oljekonsumtionen har inte heller minskat nämnvärt inom sektorn trots den tekniska utveckling mot mer energiekonomiska motorer som pågår inom fordonsindustrin. För det andra utgör transporterna en av de dominerande källorna till miljöstörande utsläpp, särskilt i tätorter. FoU rörande energiteknik för transporter bör därför syfta till att finna tekniska medel för att uppnå följande. — Sänkning av emissioner genom motortekniska åtgärder eller konverte- ringar. — En forcerad minskningstakt i det specifika bränslebehovet för fordon — Konvertering av petroleumdrivna fordon till andra drivmedel eller ener- gibärare Det bör i detta sammanhang påpekas att transportsektorn har visat sig vara mycket litet oljepriskänslig, samtidigt som kostnaderna för och de tekniska svårigheterna med nya motortekniker eller alternativa drivmedel

ofta varit betydande. Ett kommersiellt genombrott för helt nya energitek- niker inom transportsektorn bedöms därför som relativt avlägset. Detta bör dock inte tas som intäkt för en minskad satsning på FoU, snarare tvärtom. Endast genom FoU-insatser kan bättre och förhoppningsvis billi- gare tekniska lösningar uppnås samt beredskap skapas för insatser som kan bli nödvändiga av miljöskäl eller för att möta oväntade störningar i oljetillförseln. Det begränsade kommersiella intresset gör dessutom att man för närvarande inte kan förvänta sig några mera betydande insatser på detta område från transportmedelsindustrins sida.

I likhet med STU. som även fortsättningsvis bör vara ansvarig för området. anser EFU att tre delområden kan definieras för Energiteknik för transporter.

Tekniska systemstudier m.m.

Vissa generella studier, simuleringar etc. är nödvändiga beträffande väg- fordon. Likaså krävs insatser för koordinering av området i dess helhet. EFU anser också att tekniska systemstudier beträffande spårbundna for- don och elfordon för tätortstrafik bör genomföras i samverkan mellan STU och TFB. Ett speciellt problem som bör behandlas av STU är gengasen, som fortfarande är en viktig komponent i beredskapsplaneringen, men som knappast är användbar för dagens tunga dieselfordon. STU bör i samver- kan med statens energiverk, TFB rn. fl. ta initiativ till en teknisk analys av om alternativa beredskapslösningar. företrädesvis sådana som kan ha be- röringspunkter med den långsiktiga transportenergipolitiken, bör tillska- pas.

Medelsbehovet för övergripande insatser kan inom EFU: s huvudalter- nativ beräknas till 15 MSEK för 1987/90.

Drivmedelslinjen

Med detta begrepp avses drivmedels egenskaper, beteende och utnyttjan- de i motorer. FoU krävs beträffande förbränningsteknik i motorer, såväl allmänt som beträffande specifika drivmedel. Av särskild vikt är att beakta möjligheterna till sänkning av emissionerna.

Medelsbehovet för drivmedelslinjen kan inom EFU: s huvudalternativ beräknas till följande.

MSEK 1987/90 Förbränningsteknik 20 Alternativa drivmedel 15 Sot/partikelemissioner 5

Summa 40

Drivsystemlinjen

Med detta avses tekniker för generering av framdrivningsenergi för fordon. Ett fortsatt statligt stöd, främst till grundläggande forskning inom högsko- lan, krävs rörande kolvmotorer, för att ge såväl bättre energiekonomi och bredare bränsletolerans som lägre emissioner. Vidare är fortsatt ?oU angelägen för elektrokemiska drivsystem som batterier eller bränsleceller, genom vilka mycket stora miljöfördelar kan uppnås. Vad gäller alternativa värmemotorer. delar EFU inte STU: s uppfattning att ett kraftigt ökat stöd erfordras. Sådana motorer kan visserligen tänkas få bättre prestanda i olika avseenden än konventionella kolvmotorer. men förbättringen är san- nolikt ej så stor att den kan motivera den mycket stora omställning som krävs för att införa sådan motorteknik i bilindustrin. För begränsade flottor eller på lång sikt bör de elektroniska systemen vara överlägsna. EFU beräknar därför endast vissa begränsade medel för en fortsättning på låg nivå av FoU rörande alternativa värmemotorer. Däremot anser EFU att medlen för hybridsystem. direkt eldrift, vätedrift m.m. bör ökas jämfört med STU:s förslag, i linje med den långsiktiga syn på transportsektorns energiförsörjning som bör vara rådande.

Medelsbehovet för drivsystemlinjen kan inom EFU:s huvudalternativ beräknas till följande.

MSEK 1987/90 Kolvmotorer 15 Elektrokemiska system 15 Alternativa värmemotorer. hybridsystem m.m. 15 Summa 45

Det totala medelsbehovet för Energiteknik för transporter kan samman— fattas till följande.

Energiteknik för transporter MSEK 1987/90 Tekniska systemstudier m.m. 15 Drivmedelslinjen 40 Drivsystemlinjen 45 Summa 100

8.5. Energitillförsel

Energitillförsel är det största enskilda området i EFU: s förslag. Liksom hittills bör statens energiverk vara ansvarigt för Energitillförsel, mot bak- grund av verkets centrala uppgifter inom energitillförselområdet.

EFU föreslår endast en smärre förändring av områdesindelningen jäm- fört med nuvarande ordning, nämligen ett sammanslående av Vindenergi och Ny elproduktionsteknik.

Vad gäller den allmänna rollfördelningen mellan statens energiverk och övriga myndigheter med energiforskningsansvar. vill EFU anföra följande. Statens energiverk bör som huvuduppgift för sin del av energiforskning- en ha att främja forskning och utveckling inom energipolitiskt viktiga tillförselområden, för vilka staten har särskilda skäl att ge ett mer betydan- de stöd i syfte att underlätta genomförandet av den långsiktiga energipoliti- ken inklusive miljöförbättringar på energiområdet. Den allmänna uppbygg- naden och vidareutvecklingen av teknisk-vetenskaplig kompetens inom energiområdet bör i första hand skötas av STU och NFR. som har likarta- de uppgifter inom det allmäntekniska respektive naturvetenskapliga fältet. En sådan rollfördelning bör dock medge att statens energiverk skall kunna stödja exempelvis riktad grundforskning. när sådan erfordras för att ener- giverket skall kunna uppfylla sina mål. En samverkan mellan berörda myndigheter måste förutsättas och en viss överlappning i ansvaret accep- teras och t. o. m. ses som önskvärd för att undvika luckor. Statens energiverk bör härutöver ta ett ansvar för huvuddelen av de teknikbevakningsfrågor som enligt EFU: s förslag ej längre skall hanteras som ett separat område. Inom Energitillförsel bör energiverket därför stödja viss forskning. utveckling och informationsinhämtande som inte direkt syftar till att underlätta förverkligandet i Sverige av berörda nya energitekniker. Syftet är i stället att bevaka och utvärdera teknikerna för att ge underlag för den svenska långsiktiga energipolitikens utformning. Även på detta område bör samverkan ske med STU och NFR som också bör kunna medverka i teknikbevakningen genom stöd till viss teknisk-ve- tenskapligt kvalificerad forskning. Generellt bör gälla att stöd till mer omfattande FoU-insatser inom teknikbevakningsprojekt endast skall utgåi sådana fall då en svensk forskargrupp redan har en internationellt högtstå- ende kompetens. Det finns, enligt EFU: s mening. ingen anledning att inom ramen för begränsade resurser bygga upp ny forskning eller vidmakt- hålla forskning som inte ligger i frontlinjen, då det gäller energipolitiskt mindre prioriterade teknikområden. En viss sänkning av anslagsnivån torde därför kunna accepteras, utan att detta innebär några allvarligare konsekvenser. Den närmare utformningen av statens energiverks teknik- bevakningsinsatser, liksom samspelet med STU och NFR, bör avvakta den utvärdering avseende teknikbevakning som Efn genomför under 1986. Det är därvid angeläget att hittills uppbyggd kompetens tas tillvara där så är möjligt och önskvärt. De huvudsakliga målen för Energitillförsel bör enligt EFU vara följande. — Underlätta en ökning av det inhemska bränsleutbudet och motsvarande användningsmöjligheter — Skapa tekniska förutsättningar för en kommande elproduktion baserad på inhemska bränslen och Vindenergi — Skapa tekniska förutsättningar för en ytterligare reduktion av miljöstö- rande utsläpp från energiproduktionsanläggningar, särskilt med tanke på en eventuell nödvändig ökning av kolanvändningen — Förbereda för en eventuell inhemsk drivmedelsproduktion — Underlätta fullföljandet av oljeersättningen genom sol- och naturvärme samt inhemska bränslen.

Torvbränsle

Det stöd till allmänna utredningar samt FoU rörande konventionell torv- teknik som tidigare utgjorde en betydande del av torvbränsleområdet har på senare år minskat avsevärt. Till följd av att en torvbränslemarknad nu etablerats. bör sådant stöd nu i stort sett kunna upphöra. Vissa insatser rörande småskaligt torvbruk kan dock vara motiverade även fortsättnings- vis. Statens energiverk bör inrikta huvuddelen av sitt stöd på dels grund- läggande torvkunskap och miljöfrågor vid torvbrytning. dels utveckling av teknik för en mer väderoberoende torvutvinning. En forskningssamverkan med torvbranschen bör dessutom bedrivas. företrädesvis som kollektiv branschforskning. för att tillgodose vissa kvarvarande behov av bransch- gemensam utveckling av torvteknik.

Medelsbehovet för Torvbränsle kan inom EFU:s huvudalternaziv be- räknas till följande.

MSEK 1987/90 Torvkunskap Analys/karaktärisering 8 Avvattning 10 Miljö/lagring 7 Torvteknik Fulldjupsutvinning 5 Torvberedning 5 Branschforskning 5 Summa 40

Trädbränslen

Även för trädbränslen. dvs. sådana bränslen som uppstår som en bipro- dukt av skogsbruket och skogsindustrin, bör stödet till FoU rörande kon- ventionell teknik kunna minskas till följd av den nu befintliga trädbränsle- marknaden. Ett långsiktigt kvarvarande forskningsbehov finns dozk be- träffande den biologiska forskningen rörande främst effekterna av det ökade biomasseuttaget ur marken. Bränsleberedning. dvs. torkning. lag- ring m. m., är ett annat delområde där teknikläget och kunskapsnivån ännu ej är tillfredsställande och fortsatt FoU erfordras. Statens energiverk fram- håller vidare behovet av FoU-stöd inriktat på utvinning av trädbrinslen från småskogsbruket i södra Sverige. Där finns ej samma möjligheer till egenfinansiering och samordning av FoU som inom det storskaliga ;kogs- bruk som bedrivs huvudsakligen i Mellansverige och Norrland. EFL delar denna uppfattning. Slutligen finns ett visst behov av insatser för system- studier, branschforskning m.m.

Medelsbehovet för Trädbränslen kan inom EFU: s huvudalternativ be- räknas till följande.

MSEK

1987/90 . Biologi l0 Bränsleberedning . 11 Skogsteknik. främst småskogsbruk ll Ovrigt 8 Summa 40 Energiodling

Med energiodling avses energiskog samt energigrödor. Ett antal utredning- ar, senast statens energiverks rapport Energiskog (1985:9), har pekat på möjligheten att genom energiodling producera betydande mängder bränsle till en rimlig kostnad. EFU anser, som redovisats i tidigare kapitel, det vara mycket angeläget att fortsätta FoU-arbetet i avsikt att möjliggöra en introduktion av energiodlingsbränslen under 1990-talet och en därpå föl- jande expansion.

Även fortsättningsvis bör huvuddelen av resurserna avseende energi- skog satsas på biologiska frågor rörande växtmaterial, odling och växtför- ädling. Utveckling av skörde- och beredningsteknik bör bedrivas i anslut- ning till de praktiska försök som bör genomföras såväl som en fortsättning av pågående storförsök som genom det stöd till praktisk odling hos enskil- da lantbrukare som igångsatts under 1985. Vad gäller energiskogssatsning— en så delar EF U energiverkets uppfattning att energiskogsbränsle sanno- likt blir billigast från jordbruksmark. Forskningen rörande energiskogsod- ling på skogs- och torvmark bör dock fortsätta i begränsad omfattning. framför allt av det skälet att sådana marker finns tillgängliga i betydligt större omfattning än jordbruksmark, och därför kan bli önskvärda att tillgripa bl. a. i samband med kärnkraftavvecklingen.

Miljöfrågor bör belysas, främst i anslutning till de praktiska försöken. Vissa systemstudier, utvärderingar m.m. bedöms också vara väsentliga för den fortsatta utvecklingen. Energigrödor kan vara ett intressant alter- nativ på jordbruksmark, särskilt om energiodling skall utnyttjas som en väg att framställa drivmedel eller naturgassubstitut. Statens energiverk kommer att genomföra en utvärdering av energigrödor under 1986/87, det belopp som redovisas nedan är därför en preliminär bedömning av det resursbehov som utvärderingen kan komma att påvisa.

Medelsbehovet för Energiodling kan inom EFU: s huvudalternativ be- räknas till följande.

MSEK 1987/90 Biologi 30 Praktiska försök och teknik 8 Energigrödor 5 Miljö. system m.m. 7

Summa 50

Bränsleförädling

Delområdet Bränsleförädling innefattar FoU för omvandling av fasta bränslen till flytande eller gasformiga. Vidare ingår kolkunskap och kolför- ädling. EFU delar statens energiverks uppfattning att huvuddelen av resur- serna till Bränsleförädling bör utnyttjas för förgasning. Förgasningsteknik kan utnyttjas för förädling av fasta bränslen till drivmedel, energirika kemikalier, distribuerbar bränngas. renad bränngas för direktanvändning i motorer eller pannor m.m. Tyngdpunkten i FoU-satsningen avseende förgasning bör. i likhet med energiverkets förslag. läggas på kunskapsut- veckling av generell natur. Därtill bör genomföras visst utvecklingsarbete avseende förgasningsteknik för i dag ej kommersiella applikationer, främst elproduktion, samt FoU avseende små förgasningsanläggningar ((5 MW).

Det FoU-arbete som rör alternativa drivmedel, bör i första hand inriktas på produktion av etanol ur inhemska, cellulosahaltiga råvaror. Huvudde- len av resurserna bör utnyttjas för grundläggande forskning och utveck- ling. men i viss omfattning bör även tekniska systemstudier genomföras över hur etanolproduktion kan integreras i industri- eller energianläggning- ar. Samma typ av systemstudier bör också genomföras för metanolproduk- tion ur inhemska råvaror, främst i syfte att finna vägar att sänka kostna- derna och höja energiutbytet. Det bör även framhållas att den fortsatta förgasningsforskningen är av stor betydelse för en eventuell framtida me- tanolproduktion i Sverige. För direktförvätskning bör, i likhet med statens energiverks förslag, insatserna begränsas till en översiktlig teknikbevak— ningsnivå.

Kolkunskap och kolförädling är av betydelse för att den kolanvändning som, även på längre sikt, torde bli nödvändig i Sverige skall kunna genom- föras med ett minimum av miljöbelastning. Förutom insatser avseende kunskapsutveckling beträffande kolkaraktärisering och kolanalys bör tek- nikstudier av teknikbevakningskaraktär genomföras för kolrening, avance- rade kolvätskeblandningar m.m. Insatserna bör om möjligt ske i interna- tionellt'samarbete.

Medelsbehovet för Bränsleförädling kan inom EFU: s huvudalternativ beräknas till följande.

MSEK 1987/90 Förgasning Kunskapsutveckling 15 Bränngasteknik 10 Småskaleanläggningar 10 Alternativa drivmedel Etanol 10 Metanol 3 Direktförvätskning 2 Kolbränslen Kunskapsutveckling 5 Teknikstudier m.m. 5

Ny elproduktionsteknik

I området Ny elproduktionsteknik ingår delar av den FoU som avser ny och/eller förbättrad teknik för produktion av elektricitet ur bränslen eller flödande energi som vind eller sol. Inom andra områden. exempelvis Förbränningsteknik. behandlas också frågor av stor betydelse för den framtida elproduktionen. Om kärnkraftavvecklingen skall klaras på det sätt som riksdagen uttalat som önskvärt, erfordras betydande resurser till Ny elproduktionsteknik även efter år 1987. EFU vill dock framhålla att ett eventuellt införande av ”Kraftindustrins Förnyelsefonder". eller andra åtgärder eller överenskommelser med liknande innebörd, kan komma att minska behovet av stöd från energiforskningsprogrammet.

Vindenergi har sedan mitten av 70-talet varit en tung post i den svenska energiforskningsbudgeten. Insatserna har dominerats av de bägge prototy- perna i Maglarp och Näsudden. Det finns inte skäl att nu anslå ytterligare resurser till prototypbyggande inom Ny elproduktionsteknik. Detta med tanke på det vindenergiutvecklingsbolag som nyligen bildats efter över- läggningar mellan staten, kraftindustrin och utrustningstillverkarna. Där- emot behövs fortsatt statligt stöd till FoU avseende mer grundläggande frågor som meteorologi, aerodynamik, beräkningsmodeller, material- och konstruktionsstudier, el- och reglersystem, miljöfrågor m.m. EFU förut- sätter härvidlag att samverkan sker mellan statens energiverk. kraftindu- strin m.fl. intressenter, såväl vid projektval som vid uppföljning och utvärdering av verksamheten. Det är också angeläget att prototyperna utnyttjas i FoU-arbetet, där så är lämpligt, samt att en fortsatt resultatåter- föring från driften av prototyperna garanteras.

Värmekraftteknik för effektiv produktion av el ur bränslen kommer att vara av mycket stor betydelse under kommande år. Inom Ny elproduk- tionsteknik bör i första hand stödjas FoU syftande till att sänka kostnaden och höja prestanda för mindre kraftvärmesystem. Stöd bör också ges till en fortsatt kompetensuppbyggnad, bl.a. inom högskolan, vad avser teknik- områden av vikt för värmekraftproduktionen, såsom strömningsteknik, ångteknik, högtemperaturmaterial etc. På sikt bör detta allmänna, kompe- tensuppbyggande stöd uppgå i STU:s område Energiteknisk FoU. Det finns dock enligt EFU: s mening skäl för att under ytterligare en tid samla allt stöd som rör omvandling för elproduktion. Vissa insatser bör också avsättas till tillämpade studier av avancerade system för storskalig vär- mekraftproduktion, i syfte att höja verkningsgrad och sänka utsläppsnivå.

Nya elproduktionsprocesser bör följas genom teknikbevakningsinsatser anpassade till det tekniska utvecklingsläget och marknadsintresset. I vissa fall, särskilt för solceller, är det angeläget att pågående forskning kan fortsätta på ungefär nuvarande nivå.

Härutöver bör vissa insatser beräknas för elsystemfrågor. Med detta menas här dels studier avseende hur ny elproduktionsteknik kan utnyttjas i det svenska kraftsystemet, dels studier och viss teknikutveckling avseende effektivisering av hela kedjan produktion—överföring—användning av el. Viss långsiktig forskning rörande ellagring i kraftsystemet bör bedrivas. Samordning bör ske med STU.

Generellt för hela Ny elproduktionsteknik bör gälla att nära samverkan med kraftindustrin och andra intressenter skall eftersträvas.

Medelsbehovet för Ny elproduktionsteknik kan inom EFU: s huvudal- ternativ beräknas till följande.

MSEK 1987/90 Vindenergi 45 Värmekraft 20 Nya processer 10 Elsystem 10 Summa 85

Förbränningsteknik

Förbränning av bränslen är. och kommer att vara ett av de mest betydelse- fulla teknikområdena inom energiförsörjningen, särskilt med tanke på de ekologiska konsekvenserna av utsläpp från förbränningsanläggningar. EFU har inte funnit det vara möjligt att samla all FoU rörande förbränning till en myndighet. därtill är både forsknings- och tillämpningsområden alltför vittomfattande. Statens energiverks huvuduppgift inom Förbrän- ningsteknik bör vara att genom riktad FoU skapa bättre förutsättningar för en miljövänligare och effektivare förbränningsteknik för energiproduk- tionsanläggningar. En viktig uppgift för statens energiverk bör också vara att utveckla förbränningsteknik för sådana inhemska bränslen som i dag endast till ringa grad utnyttjas på grund av förbränningstekniska problem (t.ex. halm). Samverkan bör ske med STU och NFR, som har andra uppgifter inom den samlade förbränningsforskningen. samt med SNV som dels stöder förbränningsrelaterad forskning, dels är en viktig avnämare av resultat från statens energiverks förbrännings-FoU.

Huvuddelen av insatserna bör omfatta FoU kring eldningsteknik i syfte att skapa underlag för teknik som kan medföra enklare och billigare reduk- tion av SOx/NOx-utsläpp. Detta bör ske för såväl ny teknik som fluidise- rad bädd som för rost- och pulvereldning. Viss fortsatt allmän FoU kring eldningstekniken bör också stödjas, företrädesvis vid högskola och forsk- ningsinstitut.

Rökgasrening och emissionskaraktärisering bör även ges FoU-stöd, framför allt för SOx/NOx samt för kolväten och tungmetaller, liksom restprodukthantering. Speciell vikt bör läggas vid utsläpp från avfallsför- bränning. Tekniska systemstudier bör genomföras för att optimera kom- binationen eldningsåtgärder/rökgasrening vad avser utsläppsbegränsning- ar. Hänsyn bör därvid även tas till möjligheten att rena bränsle före förbränning.

För FoU rörande förbättring av befintlig teknik, höjd tillgänglighet, enklare och säkrare drift av eldningsanläggningar etc.. bör samfinansiering ske med berörda branscher på i huvudsak det sätt som nu sker. FoU kring fastbränslehantering vid förbränningsanläggningar bör kunna ingå som en viktig del i branschforskningen.

Gasteknik bör ges en särskild rubrik. Den gastekniska FoU som kan motiveras inom Förbränningsteknik bör innefatta såväl rena förbrännings- frågor som allmän kompetensuppbyggnad, distributionsteknik m. m. Sam- verkan bör ske med gasbranschen.

Medelsbehovet för Förbränningsteknik kan inom EFU: s huvudalterna- tiv beräknas till följande.

MSEK 1987/90 Eldningsanläggningar 47 Rökgasrening 16 Branschforskning 12 Oasteknik 5 Ovrigt 5 Summa 85

Värmetillförsel

Inom Värmetillförsel behandlas frågor avseende Värmedistribution. främst fjärrvärme och gruppcentralteknik, samt teknik för värmelagring och vår- meproduktion i anslutning härtill. EFU anser det vara rimligt att samla stödet till FoU rörande kollektiv värmeförsörjning, som ej har ett direkt samband med bebyggelsen/fastigheten, och har funnit statens energiverk vara lämplig huvudman. Motiven för fortsatt stöd till FoU rörande värme- tillförsel är dels behovet att fullfölja oljeersättningen, dels behovet av att minska elanvändningen respektive höja kraftvärmepotentialen inför kärn- kraftavvecklingen.

FoU rörande Värmedistribution bör i huvudsak fördelas mellan dels grundläggande. företrädesvis högskoleförlagd forskning. dels med bran- schen samfinansierad, tillämpad FoU. Väsentliga frågor i detta samman- hang är att bygga upp en bättre kunskapsbas om tjärrvärmeteknik, utveck- la styr- och reglerteknik. fortsatt utveckling av nya kulverttyper samt studier av ekonomi, dimensionering, utbyggnadsstrategi etc. för Värmedis- tribution. Systemfrågor är också av stor betydelse, exempelvis hur fjärr- värmesystem påverkas av både effektivare användning och ny tillförsel.

Ett fortsatt FoU-arbete beträffande storskalig värmelagring förutsätts. Långsiktig kunskapsuppbyggnad bör prioriteras men även projekt avseen- de resultatåterföring etc. från befintliga praktiska försök bör förekomma. FoU kring stora, centraliserade solvärmesystem samordnas med värme- lagringen.

Stödet till värmepump-FOU inriktas i första hand på medelstora värme- pumpar för fjärrvärmesystem. Studier bör ske avseende avancerade kon- cept och nya systemutformningar. Stöd till mer grundläggande värme- pumpsforskning bör lämnas av STU.

Inom det geotermiska området bör forskning rörande kristallint berg och sedimentärgeotermi fortsätta. Inget omfattande utvecklingsarbete avseen- de teknik för geotermiutvinning förutses under perioden.

Kommunal energiplanering ligger inom statens energiverks ansvarsom-

råde. En viss forskning om erfarenheter och effekter av kommunal energi- planering, liksom om metoder och analysmodeller är angelägen. Stöd till sådan forskning bör ingå som en del av Värmetillförsel, men självfallet inte begränsas till värmefrågor. Samverkan skall härvid ske med Allmänna energisystemstudier vid Efn och med BFR:s stöd till forskning rörande fysisk planering och bebyggelse.

Generellt bör gälla för Värmetillförsel att statens energiverk söker uppnå en god samverkan med fjärrvärmebranschen. byggnadssektorn och BFR.

Medelsbehovet för Värmetillförsel kan inom EFU:s huvudalternativ beräknas till följande.

MSEK 1987/90 Värmedistribution 18 Sol och lagring 13 Värmepumpar 5 Geotermi 5 Kommunal energiplanering 4 Summa 45

Det totala medelsbehovet för statens energiverks område Energitillför- sel har av EFU beräknats till följande.

Energitillförsel MSEK 1987/90 Torvbränslen * 40 Trädbränslen 40 Energiodling 50 Bränsleförädling 60 Ny elproduktionsteknik 85 Förbränningsteknik 85 Värmetillförsel 45 Summa 405

8.6. Allmänna energisystemstudier

Målet för området Allmänna energisystemstudier, som liksom för närva- rande bör hanteras av Efn, bör vara att genom övergripande systemstudier på energiområdet samt genom specifika studier avseende särskilt utvalda frågor bidra med underlag för den långsiktiga, överordnade energipoliti- ken. AES-programmet skall ge stimulans till nytänkande och debatt röran- de övergripande energifrågor samt möjliggöra en kritiskt granskande forsk- ning avseende helheten eller delar av Sveriges energipolitik och energitek- niska utveckling. EFU anser att Allmänna energisystemstudier och den därtill hörande långsiktiga kunskapsuppbyggnaden har stor betydelse för att skapa ett brett och obundet underlag för statsmakternas energipolitiska beslut liksom för att möjliggöra ett vetenskapligt förankrat ifrågasättande av "energietablissemangets'” agerande.

För att detta skall vara möjligt krävs emellertid att medelsramen till Allmänna energisystemstudier ökas någotjämfört med innevarande period samt. framför allt. att verksamheten inom området inriktas på ett annat sätt än vad som nu är fallet. Framför allt bör nuvarande läsning av resur- serna till ett antal fasta forskargrupper minskas.

EFU anser därför, i likhet med Efn. att på sikt endast två fasta forskar- grupper bör kvarstå inom området. Deras huvuduppgift bör vara studier av inom området centrala frågor och att i samband därmed bidra till den långsiktiga kunskapsuppbyggnad och metodutveckling som är angelägen för områdets fortsatta utveckling. Grupperna bör också kunna medverka i projektbetonat arbete och i tillfälliga temasatsningar.

EFU anser vidare att Efn på ett mer aktivt sätt än hittills bör initiera vetenskapligt grundade studier avseende övergripande frågor rörande så- dana nyckelområden som kärnkraftavvecklingen. miljöfrågornas samband med den långsiktiga energipolitiken. utvecklingen på längre sikt inom de viktigare energimarknaderna samt teknikförnyelse inom energisektorn. Efn bör få till stånd projekt inom dessa nyckelområden. i vissa fall i samverkan med statens energiverk. energiföretag m.fl., i andra fall helt obundet.

Utöver de fasta grupperna och olika projekt erfordras också resurser till kvalitetskontroll. kontaktnät, resultatspridning etc. i något högre utsträck- ning än för andra områden inom energiforskningsprogrammet. Detta delvis till följd av AES-programmets allmänna och breda karaktär. men också på grund av Efn: s begränsade administrativa apparat. Det särskilda AES- rådet vid Efn är av värde i dessa sammanhang.

Medelsbehovet för Allmänna energisystemstudier har av EFU inom huvudalternativet beräknats till följande.

Allmänna energisystemstudier MSEK 1987/90 Fasta forskargrupper lZ Systemstudier l() Ovrigt 3 Summa 25

8.7. Energirelaterad grundforskning

En förstärkning av resurserna till grundforskning och långsiktig forskning har framförts som angelägen från ett flertal håll. EFU instämmer i denna uppfattning. Grundforskning och långsiktig, uthållig forskning i basdisci— plinerna utgör grunden för all teknisk utveckling. även på energiområdet. Den energirelaterade grundforskning som hittills finansierats via NFR och STU har därtill ett gott renommé. Kraven på energirelevans och veten- skaplig kvalitet anses väl uppfyllda.

På en punkt föreligger dock kritik. förutom vad avser omfattningen av stödet. Såväl NFR som STU har ålagts att fungera som komplement till övriga delprogram ”inom energiforskningen. dvs. främst stödja sådan

grundforskning som inte stöds av andra. NFR har övertygande argumen- terat för att detta ger en bristande helhetssyn på grundforskningsfrågorna och att en rimligare arbetsfördelnig vore att NFR och STU. inom ramen för Energirelaterad grundforskning. finge huvudansvaret för den långsik— tiga, uthålliga, ej målstyrda forskningen inom energiområdet. Övriga del- program skall självfallet kunna utnyttjas för stöd till exempelvis riktad grundforskning, när så erfordras för måluppfyllelsen. men ej ha ett ansvar för det inomvetenskapligt motiverade forskningsstödet och kompetens- uppbyggandet. EFU delar denna uppfattning.

För att möjliggöra denna breddning av ansvaret för NFR och STU erfordras inte bara mer pengar. Möjligheterna till fleråriga tjänsteåtagan- den. inrättande av forskartjänster m.m. behöver också förstärkas. NFR har belyst vad detta innebär i bilaga 13 till EFU:s betänkande. EFU instämmer med NFR i att dessa möjligheter bör tillskapas. EFU anser att även STU bör ges delvis likartade möjligheter vad avser tjänster inom sin del av Energirelaterad grundforskning.

Ett grundläggande krav i grundforskningssammanhang är att den veten- skapliga kvalitén skall vara avgörande för projektstöd. Bl. a. av detta skäl varken kan eller bör någon detaljerad fördelning av medlen på olika del- poster anges. Det bör ankomma på NFR och STU att mellan sig klara ut avgränsningsfrågor m.m. STU bör överväga att i ökad utsträckning utnytt- ja sin tekniska forskningsrådsfunktion (STUF) för medelsfördelningen. På sikt bör, enligt EFU:s uppfattning. större delen av STU:s anslag för Energirelaterad grundforskning fördelas via STUF.

Medelsbehovet för Energirelaterad grundforskning har av EFU i huvud- alternativet beräknats till följande.

Energirelaterad grundforskning MSEK 1987/90 NFR 75 STU 30 Summa 105

8.8. Energirelaterad transportsystemforskning

Detta område ingår för närvarande som en del i energiforskningsprogram-

, met, med TFB som programansvarigt organ. EFU anser. i likhet med TFB, att det finns skäl att förorda en integrering av TFst energiforsk- ningsaktiviteter i beredningens allmänna program för transportforskning. Energifrågorna utgör bara en av många viktiga komponenter i transport- systemets frågekomplex. En sammanslagning av de båda program som TFB nu ansvarar för skulle underlätta att en helhetssyn anläggs och mins- ka risken för felprioriteringar.

EFU anser att TFB bör samplanera verksamheten från 1987 och därvid beakta följande energimässiga spörsmål. Den långsiktiga kunskapsupp- byggnaden beträffande energianvändning i transportsystemet bör öka. TFB bör vid valet av forskningsprojekt ta stor hänsyn till om förändringar i

energianvändningsmönstret i transporterna kan medföra miljöfördelar. Särskilt betydelsefullt är det med FoU kring energiförsörjningen av tätor- ternas transporter. forskning som kan påverka såväl energiåtgång som emissioner bör prioriteras. Studier kring materialhantering och tillämpning av modern informationsteknologi. i syfte att reducera det totala behovet av transportenergi. är betydelsefulla. Likaså bör TFB. i samverkan med andra myndigheter. stödja FoU rörande transport av energiråvaror.

TFB bör ha nära samråd med STU vad gäller energianvändning för transporter. TFB bör vidare åläggas att årligen redovisa hur stor del av dess totala anslag som utnyttjas för energirelaterad forskning.

EFU beräknar att de medel som bör tillföras TFB:s anslag Transport- forskning. för att möjliggöra erforderliga insatser på energiområdet. i hu- vudalternativet uppgår till 15 MSEK för perioden 1987/90.

8.9. Energianvändning i processindustrin

STU disponerar för närvarande särskilda energiforskningsmedel för del- programmen Massa och papper samt Järn och stål. STU disponerar dess- utom. inom sitt huvudanslag Teknisk forskning och utveckling. över medel för bl. a. massa- och pappersteknik. materialteknik m.m. Att avgöra vilket anslag ett enskilt projekt bör finansieras över är inte alltid enkelt. energi- hushållningsaspekterna har ofta samband med allmänna förbättringar i processteknik eller produktkvalitet. Det kan därtill vara olämpligt att en- bart se till energibesparingar vid processteknisk utveckling. EFU förordar därför att stödet till energianvändning för massa och papper samtjärn och stål uppgår i det allmänna stöd till FoU för dessa branscher som återfinns inom STU:s huvudanslag. STU instämmer i detta. som dessutom kan möjliggöra en förenkling i STU:s interna hantering av projekt inom områ- dena.

Vid denna integrering. som EFU föreslår skall ske per 1987-07-01. bör beaktas att den verksamhet som nu bedrivs med energiforskningsmedel bör ligga till grund för STU:s fortsatta energirelaterade stöd till branscher- na. att STU tar särskild hänsyn till samspelet mellan området Energitek- nisk FoU och de energihushållningsinsatser som kommer att genomföras under anslaget Teknisk forskning och utveckling samt att STU även fort- sättningsvis har en nära kontakt med branschorgan vid planering och genomförande av insatserna och eftersträvar en samfinansiering med indu- strin. STU bör prioritera stöd som syftar till en effektivare elanvändning eller till övergång till elersättande energiformer inom processindustrin.

STU bör åläggas att årligen särskilt redovisa hur stor del av anslaget Teknisk forskning och utveckling som utnyttjas för energirelaterad FoU. STU bör vidare åläggas att årligen pröva möjligheterna till ytterligare integrering av energiforskningsmedel under sitt huvudanslag för att under- lätta att en helhetssyn anläggs och risken för felprioriteringar minskar.

EFU beräknar att de medel som bör tillföras STU:s anslag Teknisk forskning och utveckling. för att möjliggöra erforderliga insatser för energi- hushållning inom processindustrin. i huvudalternativet uppgår till 80 MSEK för perioden 1987/90.

8.10. Energianvändning för bebyggelse

BFR disponerar för närvarande medel till energirelaterad FoU genom två anslag. Dels utnyttjas delar av BFR:s huvudanslag Byggnadsforskning för installationsteknik, energihushållningsteknik etc. Dels har BFR ansvaret för ett särskilt delprogram, Energianvändning för bebyggelse, inom energi- forskningsprogrammet. Något förenklat kan man säga att FoU rörande åtgärder för att sänka energiåtgången i byggnader belastar anslaget Bygg- nadsforskning medan FoU rörande tillförsel av energi till byggnader belas- tar energiforskningsprogrammet.

EFU förordar vissa förändringar både vad gäller BFR:s programansvar och anslagskonstruktionen. BFR bör koncentrera sin energiforskning till byggnadsnära tillämpningar. dvs. även fortsättningsvis inte engagera sig i fjärrvärmeteknik, större centrala solvärmesystem etc. Den FoU som er- fordras i sådana sammanhang bör i huvudsak falla på statens energiverks område Värmetillförsel. EFU instämmer emellertid i BFR: s uppfattning att en sådan ansvarsfördelning inte får göras alltför strikt. Det kan finnas skäl för BFR att engagera sig i kulvertteknik etc., exempelvis när ett klart samband finns mellan val av temperaturnivå i byggnadens uppvärmnings- system och val av produktion och överföring av värmen till byggnaden.

BFR bör inte heller i fortsättningen ägna sig åt apparatteknisk forskning och utveckling. exempelvis beträffande nya komponenter och processer för värmepumpar. Denna typ av FOU bör i första hand åvila STU: s område Energiteknisk FoU. Även här bör dock ansvarsfördelningen inte göras alltför strikt, BFR kan i vissa sammanhang ha anledning att samord- na byggteknisk. installationsteknisk och apparatteknisk FoU. BFR bör eftersträva ett nära samarbete med STU och statens energiverk. EFU har noterat att goda förutsättningar tycks föreligga för ett sådant samarbete.

EFU anser vidare att stödet till Energianvändning för bebyggelse bör uppgå i BFR:s huvudanslag. En fullständig samordning kan då uppnås mellan BFR:s skilda energiforskningsområden samtidigt som energiprojek- ten kommer att kunna vägas mot annan angelägen byggnadsforskning på ett sätt som bör ge optimalt utnyttjande av den totalt tillgängliga anslagsra- men för BFR.

Vad gäller den FoU för energianvändning i bebyggelse som BFR bör stödja efter 1987, vill EFU i första hand prioritera en fortsatt forskning om sol- och naturvärme med en i huvudsak långsiktig. kunskapsuppbyggande inriktning. Energilagring i anslutning till sol- och naturvärme bör också, med hänsyn till Sveriges speciella klimatologiska situation, ges ett fortsatt. långsiktigt inriktat stöd. EFU beräknar medelsbehovet för sol- och natur- värme samt energilagring till 40 MSEK för perioden 1987/90.

En viss fortsättning bör ske av FoU kring värmepumpar. speciellt med en systemteknisk inriktning för små och medelstora värmepumpar i anslut- ning till byggnader och gruppcentraler. Erfarenhetsåterföring och informa- tion är också angelägen. EFU beräknar medelsbehovet för värmepumpar till 14 MSEK för perioden 1987/90.

FoU kring systemfrågor. införandefrågor samt drift och underhåll bör ökas jämfört med nuvarande situation. EFU beräknar medelsbehovet för systemfrågor m.m. till 21 MSEK för perioden 1987/90.

Därutöver instämmer EFU i BFR: s uppfattning att FoU kring eleffek- tiva byggnader är ett angeläget område som bör ges visst stöd i sin inled- ningsfas. Omfattningen av behovet av statligt stöd till sådan FoU blir dock beroende av utfallet av det eventuella fortsatta förberedelsearbetet beträf- fande ”Kraftindustrins Förnyelsefonder”. EFU vill också framhålla att BFR inom samtliga delområden bör prioritera FoU som har ett samband med effektiv elanvändning. konvertering från el till annan energibärare etc. EFU förutsätter att medel för eleffektiva byggnader, energirelaterad bygg- nadsteknisk forskning och installationsteknik för nya energibärare. exem- pelvis naturgas. tillförs BFR utanför energiforskningsramen.

Ett fortsatt stöd till FoU kring energihushållning i byggnader är angelä- get. Detta stöd är redan i dag integrerat i BFR: s huvudanslag och ingår ej i de medelsramar som EFU diskuterar. EFU förutsätter att BFR samordnar insatserna för att sänka energiåtgången i byggnader med de mer tillförselin- riktade aktiviteterna.

BFR bör åläggas att årligen särskilt redovisa hur stor del av anslaget Byggnadsforskning som utnyttjas för energirelaterad FoU. EFU anser dock inte, till skillnad från BFR. att energidelen behöver beslutas särskilt av riksdagen.

EFU beräknar att de medel som bör tillföras BFR: s anslag Byggnads— forskning, för att möjliggöra erforderliga insatser för energianvändning i bebyggelse. i huvudalternativet uppgår till 75 MSEK för perioden 1987/90.

8.11. Fusionsenergi

Den svenska fusionsenergiforskningen är ansluten till Euratoms fusions- forskningsprogram. Riksdagen uttalade våren 1985 ”att Sverige skall stan- na kvar i fusionssamarbetet med EG i vart fall så länge JET-projektet pågår”.

Organisation och finansiering av det svenska fusionsprogrammet är komplicerad. Utrikesdepartementets handelsavdelning svarar för Sveriges avgifter till Euratom och deltar i de övergripande kontakterna i samarbetet med EG. Detta anslag, som ej belastar energiforskningsramen. uppgår under 1985/86 till 42 MSEK. Efn hanterar medelsflödet till och från EG. samordnar deltagandet i EG:s program samt svarar för finansieringen av det svenska programmet, den s.k. Research Unit. Kostnaderna för detta uppgår till ca 20 MSEK per år, varav ca 1/3 vardera bestrids av medel från energiforskningsprogrammet. NFR: s huvudanslag Naturvetenskaplig forskning samt genom återbetalningar från Euratom.

EFU kan inte se att detta förfaringssätt är förenat med några fördelar. EFU vill därför förorda att hela ansvaret och all finansiering av verksam- heten läggs på NFR. Skälen är följande. NFR har ansvaret för grundläg— gande fysikforskning, vilket inkluderar plasmafysik. NFR:s föregångare AFR var ansvarigt för stödet för svensk fusionsenergiforskning fram till 1976, då nämnden för energiproduktionsforskning gjordes till svensk hu- vudman. NFR/AFR har dock hela tiden bidragit till finansieringen, till följd av uttryckliga direktiv varje år i utbildningsdepartementets budgetproposi- tion. EFU anser att NFR har såväl den kompetens som den näraliggande

verksamhet som gör NFR till den naturliga huvudmannen för fusionsforsk- ningen. Det finns enligt EFU inget starkt samband mellan fusionsforskning och annan energiforskning som kan motivera annat ställningstagande. Inte heller finns något samband mellan fusionsforskning och den verksamhet som EFU förordar att Efn skall vara ansvarigt för efter 1987. Till detta kommer att NFR redan i dag disponerar över anslag till Europeisk forsk- ningssamverkan och har en omfattande erfarenhet av sådan verksamhet. Vad avser de mer tekniska frågorna inom fusionsenergiprogrammet. bör NFR kunna utnyttja Studsvik på samma sätt som Efn gör för närvarande.

EFU vill således förorda att NFR ges huvudmannaskapet för all fusions- energiforskning. vilket föranleder följande förändringar. Den del av UD:s anslag för forskningssamarbete med EG som avser fusionsenergi bör upp- gå i den av NFR disponerade delen av anslaget för Europeisk forsknings- samverkan. Anslaget för fusionsenergi inom energiforskningsprogrammet bör uppgå i NFR:s anslag Naturvetenskaplig forskning och där samman- föras med de medel utbildningsdepartementet anvisar för fusionsforsk- ning. NFR bör göras till svensk kontraktspart gentemot Euratom.

EFU beräknar att de medel som bör tillföras NFR: s anslag Naturveten- skaplig forskning. för att möjliggöra erforderligt stöd till fusionsenergi- forskning, i huvudalternativet uppgår till 28 MSEK för perioden 1987/90. Därutöver bör erforderliga medel tillföras NFR:s del av anslaget för Euro- peisk forskningssamverkan från UD:s anslag för forskningssamarbete med EG.

8.12. Studsvik Energiteknik AB

Studsvik erhåller för närvarande ett särskilt anslag för Energirelaterad grundforskning från energiforskningsprogrammet. Medlen används i sin helhet inom bolaget. EFU anser detta vara en olycklig konstruktion som strider mot grundtanken i energiforskningsprogrammet att anslagen skall disponeras av organ som inte bedriver egen forskning. Onödiga missför- stånd och, i vissa fall. till och med svårigheter för Studsvik att samarbeta med högskoleforskare har uppstått till följd av detta. EFU förordar därför att Studsvik ej längre skall erhålla direktanslag inom energiforskningspro- grammet.

EFU har däremot stor förståelse för Studsviks behov av att få viss basfiansiering av sin forskning. Studsvik har kompetens inom energitek- niskt viktiga områden som detär av nationellt intresse att vidmakthålla. På samma sätt som högskolorna har resurser från UHÄ, behöver Studsvik kunna trygga en viss kontinuitet i personal och verksamhet. oberoende av tillfälliga svängningar i marknaden eller variationer i myndigheternas me- delsfördelning. Ett basanslag till Studsvik för Grundläggande energitek- nisk forskning bör därför utgå enligt i huvudsak följande riktlinjer.

Studsvik bör utnyttja medlen för att vidmakthålla och om möjligt förstär- ka sin kompetens inom områden av stor betydelse för Sveriges energiför- sörjning. Enligt EFU: s uppfattning bör Studsvik därvid prioritera Mate- rialteknik. Korrosion, Förbränningsteknik, Förgasningsteknik. Bränsle- kunskap och Fluidmekanik. Medel bör anslås i treårsperioder och utgå

som en del av ett särskilt anslag. Basanslag till forskning vid Studsvik Energiteknik AB. EFU uppskattar medelsbehovet till 24 MSEK för peri- oden 1987/90.

Ny kärnteknik är ett område för vilket Efn för närvarande ansvarar. Dess karaktär skiljer sig från all annan verksamhet inom energiforsknings- programmet på så vis att den avser energiteknik om vilken riksdagen beslutat att den icke skall införas i Sverige. Nästan alla medel inom Ny kärnteknik anslås av Efn till Studsvik. där speciell kompetens finns inom området.

EFU anser att insatser avseende Ny kärnteknik inte ligger i linje med ändamålen för energiforskningsprogrammet och att området därför bör utgå. EFU anser det dock vara väsentligt att utvecklingen vad avser nya eller okonventionella kärnenergitekniker kan följas även i fortsättningen, bl.a. för att kunna bedöma säkerhetsmässiga aspekter. eventuella problem i samband med kärnvapenspridning etc. EFU förordar därför att Studsvik ges ett direktanslag för Ny kärnteknik och att en referensgrupp med företrädare för industridepartementet, UD. SKI och FOA knyts till verk- samheten för att styra den närmare inriktningen. Även dessa medel bör utgå som en del av det särskilda anslaget. EFU uppskattar medelsbehovet till 11 MSEK för perioden 1987/90.

EFU beräknar att de medel som bör tillföras ett nytt anslag, Basanslag till forskning vid Studsvik Energiteknik AB. för att möjliggöra erforderligt stöd till grundläggande energiteknisk forskning respektive ny kärnenergi- teknik. i huvudalternativet uppgår till 35 MSEK för perioden 1987/90. De båda delområdena bör redovisas separat.

8.13. Särskilda medelsbehov

Utöver hittills redovisade förslag har EFU funnit skäl att förorda vissa ytterligare. med programmet sammanhängande insatser.

Efn bör. liksom hittills, inom energiforskningsanslaget anvisas medel för administration och för utvärderings- och utredningsverksamhet. EFU an- ser dock att Efn, som en konsekvens av föreslagna förändringar i dess programansvar. bör kunna göra en neddragning av administrationskostna- derna. EFU anser däremot inte att utredningsresurserna bör minska. de bör i stort sett ligga kvar på nuvarande nivå. Efn bör därtill i ökad utsträckning kunna dra nytta av resultat från Allmänna energisystemstu- dier för sin utredningsverksamhet. EFU beräknar medelsbehovet till 20 MSEK för perioden 1987/90. EFU vill betona att medelsberäkningen på denna punkt ej bör ses som ett noga avvägt förslag. Mot bakgrund av vad som framförs i avsnitt 9. bör en mer detaljerad beräkning göras när Efn:s uppgifter fastställts i detalj.

Som angivits tidigare i betänkandet anser EFU att SLU bör tilldelas vissa basanslag för sin bioenergiforskning. I första hand bör inom SLU inrättas två professurer med en inriktning som svarar mot de högst priori- terade. långsiktigt intressanta områdena. Förslagsvis kan professurerna benämnas Skogsbrukets energisystem respektive Intensivodling av skogs- träd. särskilt för energiändamål. Till professurerna bör tillkomma forskar-

utbildningstjänster och tekniker/sekreterartjänster. I övrigt bör vid SLU inrättas några högre forskar/forskningsledartjänster samt ett antal forskar— utbildningstjänster. Totalt bör. enligt EFU:s bedömning. ca 16 heltids- tjänster på varierande nivå inrättas. Härutöver bör vissa driftmedel utgå för forskningsverksamheten.

SLU bör självfallet även i fortsättningen komma i åtnjutande av stöd från statens energiverk och övriga myndigheter med energiforskningsan— slag. Basanslaget utgör ett komplement till sektorresurserna för att garan— tera kontinuitet. oberoende och bredd i forskningen samt ett utökat sam- band med SLU:s undervisning. SLU bör samråda med främst statens energiverk och inkomma till regeringen ljordbruksdepartementet med ett detaljerat förslag till hur basanslaget bör fördelas i samband med anslags- framställningen i augusti 1986. EFU beräknar det totala medelsbehovet till 12 MSEK för perioden 1987/90.

En särskild fråga som vållat finansieringsmässiga svårigheter under se— nare år är solmätningsprogrammet vid SMHI. Denna verksamhet är ange- lägen för att generera basdata för framtida solenergiutnyttjande. men har ej lyckats få en permanent finansiering. Det bör påpekas att solmätningar. liksom vindmätningar och hydrologiska mätningar bör genomföras under lång tid. EFU förordar därför att SMHI ges resurser för solmätningar inom ramen för sitt basanslag från kommunikationsdepartementet. EFU beräk- nar medelsbehovet till 3 MSEK för perioden 1987/90. Därutöver bör SMHI som hittills kunna ges särskilda mät- eller utvärderingsuppdrag från de programansvariga myndigheterna.

EFU vill slutligen framhålla att det är väsentligt att avsätta vissa medel till regeringens förfogande även inför energiforskningsprogrammet 1987/90. Detta särskilt med tanke på att den totala medelsramen krymper, varför angelägna nya behov som uppstår kan bli svåra att finansiera inom myndigheternas ramar. EFU vill dock förorda att regeringen fördelar huvuddelen av de medel den har till sitt förfogande vid i förväg angivna tillfällen under perioden 1987/90. Myndigheterna bör anmodas att inför varje beslutstillfälle inkomma med äskanden om särskilda medel. På så vis ges regeringen möjlighet till en samlad bedömning av vilka tillkommande behov som i första hand bör tillgodoses. till skillnad från nuvarande praxis där önskemål om ytterligare medel i princip behandlas allteftersom de kommer in. EFU har avsatt 59 MSEK inom den föreslagna totalramen som medel som regeringen bör ha till sitt förfogande för 1987/90.

8.14. Sammanställning Huvudalternativet

Summan av alla delposter sammanfattas i nedanstående tabell. Som fram- går av denna uppgår EFU:s förslag till kvarvarande. egentligt energiforsk- ningsprogram till 904 MSEK. att jämföra med 1 191,5 MSEK för inneva- rande period. Om omfördelningarna till andra anslagsposter läggs till blir det totala. av EFU föreslagna medelsbehovet 1 152 MSEK för 1987/90.

Energiforskningsprogram 1987/90 MSEK Energiteknisk forskning STU 190 och utveckling _ Energiteknik för transporter STU 100 Energitillförsel Statens 405 energiverk Allmäna energisystemstudier Efn 25 Energirelaterad grundforskning NFR. STU 105 Basanslag Efn Efn 20 Regeringsdisposition & Delsumma 904 Integrerade insatser 1987/90 MSEK Energirelaterad transportsystemforskning TFB 15 Energianvändning i processindustrin STU 80 Energianvändning för bebyggelse BFR 75 Fusionsenergi NFR 28 Basanslag till Studsvik Studsvik 35 Basanslag bioenergi SLU 12 Solmätningar SMHI _3 Delsumma 248 Totalsumma 1 152

8.15. Förslag lägre nivå

Som framgått tidigare skall EFU enligt direktiven också lägga ett förslag på en nivå som motsvarar en årlig nedtrappning av energiforskningen med 10 %. Penningmässigt motsvarar denna nivå 934 MSEK för 1987/90, dvs. en reduktion med 19%jämfört med huvudalternativet.

EFU har vid utarbetandet av den lägre nivån valt att bibehålla de mest angelägna områdena i stort sett opåverkade. Även vissa mindre insatser, där en reduktion kan få mycket stora konsekvenser. föreslås vara oföränd- rade. Vid prioriteringen i övrigt har EFU utgått ifrån att elanvändnings- och elproduktionsfrågor, miljöfrågor. grundforskning samt transportsek- torns energiberoende bör komma i första hand.

Skall anslagen reduceras kraftigt är det av stor vikt att kvarvarande resurser avsätts för områden där statens roll är speciellt viktig. EFU pekar därför i det följande på sådana områden där andra finansiärer kan tänkas överta ansvaret. EFU vill dock inte hävda att dessa finansiärer i verklighe- ten till fullo skulle komma att kompensera bortfallet av statliga medel. Det är snarare så, enligt EFU:s bedömning, att reducerade statliga anslag leder till reducerad FoU och därmed till minskade möjligheter att uppnå de mål som eftersträvas i energipolitiken.

Energiteknisk forskning och utveckling

Förbränningstekniken bör reduceras vad avser tillämpad FoU, särskilt den branschrelaterade. Värmeteknik och elteknik bör bibehållas. Stödet till

enhetsoperationer bör reduceras. Återvinning bör. med hänsyn till dess miljöbetydelse, ej minskas. Medelsbehovet för Energiteknisk FoU redu- ceras till 160 MSEK för 1987/90.

Energiteknik för transporter

En viss reduktion vad avser FoU för kolvmotorer samt beträffande vissa, lägre prioriterade långsiktiga tekniker bör kunna göras. Medelsbehovet för Energiteknik för transporter reduceras till 85 MSEK för 1987/90.

Energitillförsel

En mindre reduktion bör göras beträffande mer kortsiktiga frågor inom Torvbränsle. Trädbränslen bör, förutom för den biologiska forskningen och viss bas-FoU, reduceras kraftigt. Marknaden får förutsättas överta utvecklingsansvaret. Energiodling bör bibehållas opåverkad. Inom Bräns- leförädling bör förgasningstekniken reduceras. vad avser tillämpade stu- dier. Ny elproduktionsteknik bör i huvudsak bibehållas på en oförändrad nivå. Inom Förbränningsteknik bör insatserna för eldningsanläggningar reduceras något. Värmetillförsel bör reduceras vad avser Värmedistribu- tion. branschintressen får förutsättas överta en stor del av finansieringen. Medelsbehovet för Energitillförsel reduceras till 335 MSEK för 1987/90.

Allmänna energisystemstudier

Resurserna till de kvarvarande fasta grupperna bör minskas. De projektbe- tonade systemstudierna liksom medlen för kvalitetskontroll. kontaktnät etc. bör endast påverkas i liten utsträckning. Medelsbehovet för Allmänna energisystemstudier reduceras till 20 MSEK för 1987/90.

Energirelaterad grundforskning

Ökningen av anslagen bör begränsas i förhållande till huvudalternativet. Medelsbehovet för Energirelaterad grundforskning reduceras till 95 MSEK för 1987/90.

Energirelaterad transportsystemforskning

En viss reduktion bör göras. förutom av den FoU som har ett direkt samband även med miljöfrågor. Medelsbehovet reduceras till 10 MSEK för 1987/90.

Energianvändning i processindustrin

Industribranscherna får förutsättas ta ett betydligt större ansvar för finan- sieringen. STU:s insatser böri huvudsak omfatta FoU avseende effektiva- re elanvändning inom processindustrin. Medelsbehovet reduceras till 40 MSEK för 1987/90.

Energianvändning för bebyggelse

Verksamheten bör ej reduceras vad avser FoU som har ett direkt samband med minskad elanvändning eller konvertering från el till annan energibära- re. Medelsbehovet reduceras till 60 MSEK för 1987/90.

Fusionsenergi

Inga förändringar kan göras till följd av uppbindningen genom EG-samar- betet. Medelsbehovet kvarstår oförändrat vid 28 MSEK för 1987/90.

Studsvik Energiteknik AB

Bolaget bör söka finna andra vägar för att garantera den grundläggande energitekniska forskningen. Ny kärnteknik bör reduceras till en minimal teknikbevakningsnivå. Medelsbehovet reduceras till 20 MSEK för 1987/90.

Särskilda medelsbehov

Anslagen till Efn. SLU och SMHI bör vara oförändrade. Medlen till regeringens förfogande bör vara kvar på ungefär samma proportionella nivå som i huvudalternativet. Medelsbehovet reduceras till 81 MSEK för år 1987/90.

8.16. Sammanställning Lägre alternativet

Summan av alla delposter sammanfattas i nedanstående tabell. Som fram- går av denna uppgår EFU:s förslag till kvarvarande, egentligt energiforsk- ningsprogram till 761 MSEK, att jämföra med 1 191,5 MSEK för inneva- rande period. Om omfördelningen till andra anslagsposter läggs till blir det totala. av EFU beräknade medelsbehovet 934 MSEK för 1987/90.

Energiforskningsprogram 1987/90 MSEK Energiteknisk forskning STU 160 och utveckling Energiteknik för transporter STU 85 Energitillförsel Statens 335

energiverk

Allmänna energisystemstudier Efn 20 Energirelaterad grundforskning NFR. STU 95 Basanslag Efn Efn 20 Regeringsdisposition 46

Delsumma 761

Integrerade insatser 1987/90 Energirelaterad transportsystemforskning Energianvändning i processindustrin Energianvändning för bebyggelse Fusionsenergi Basanslag till Studsvik Basanslag bioenergi Solmätningar

TFB STU BFR NFR Studsvik SLU SMHI

Delsumma

Total summa

MSEK

1 () 40 61) 28 20 p

173 934

9. Organisatoriska frågor m.m.

9.1. Allmänt

Två frågor är av speciell betydelse vad avser organisation m.m. av den fortsatta energiforskningen. Den ena är hur den energipolitiskt motivera- de. övergripande styrningen och uppföljningen skall ske. efter det att vissa områden integrerats i andra forskningsprogram. och om någon löpande samordning eller liknande är nödvändig. Den andra är huruvida några förändringar bör göras på myndighetsplanet. särskilt Efnrs framtida roll och ställning.

För att få ett allsidigt bakgrundsmaterial till EFU: s ställningstagande i dessa frågor har EFU lagt ett uppdrag på en av utredningens experter. byrådirektören Eero Marttinen, RRV. I uppdraget ingick att, mot bak- grund av RRV: s tidigare arbeten rörande sektor- och samhällsintresset i teknisk FoU, göra enjämförande analys av olika alternativ för energiforsk- ningens övergripande organisation och styrformer. Vidare skulle behovet av fristående utvärderingar belysas och Efn: s roll och ställning utredas. Marttinens rapport ingår som bilaga 5 till betänkandet.

EFU delar i allt väsentligt de slutsatser och förslag som framkommit av Marttinens uppdrag. Nedan återges EFU: s uppfattning om vad som bör gälla för energiforskningens övergripande organisation, styrform och upp- följning samt EFU: s syn på Efn: s framtida roll och ställning.

EFU har valt att inte ge detaljsynpunkter beträffande övriga myndighe- ters inre organisation, personalstat etc. Några mer betydande konsekven- ser i dessa avseenden torde inte uppkomma till följd av EFU: s program- förslag. Det får förutsättas att myndigheternas organisation och adminis- trationskostnader fortlöpande anpassas till de krav verksamheten ställer.

9.2. Övergripande frågor

Energiforskningsprogrammet är inget sammanhållet program i den me- ningen att de skilda delarna är hårt samordnade och gemensamt styrda. Snarare är det så att respektive delområden utgör i huvudsak oberoende helheter som vart tredje år utsätts för en gemensam budgetbehandling. EFU anser detta _vara den enda rimliga utformningen av energiforskning- en. Integreringen av vissa områden i andra forskningsprogram är på sätt och vis en logisk konsekvens av energiforskningsprogrammets ”lösa”

struktur. Det råder ju knappast någon tvekan om att exempelvis energief- fektivisering i massa— och pappersindustri har ett betydligt starkare sam- band med allmän massa- och pappersteknik än med Vindenergi eller fii- sionsforskning.

En sammanhållen programstyrning. eller ledning av energiforskningen. är alltså inte något nödvändigt krav. De enskilda områdena bör i stället inplaceras och administreras efter sina skilda förutsättningar. Dvs. att energirelaterad grundforskning bör bedrivas via forskningsråd som NFR eller STUF. allmän energiteknisk kunskapsutveckling eller innovations- stöd via STU. energipolitiskt motiverade ”främjandeaktiviteter" viii sta- tens energiverk etc. Energiforskningen bör liksom annan tekniskt orien- terad forskning. i största möjliga utsträckning stödjas via statens etablera- de system för forsknings- och utvecklingsstöd. De olika områdena bör få utveckla sina arbetsformer. planeringsprinciper och administrativa över- byggnad efter vad som är den normala ordningen inom respektive stödsys- tem. Det kan ifrågasättas om någon gemensam organisatorisk nämnare alls behövs för de skilda områden som tillsammans utgör det statliga energi- forskningsprogrammet. EFU vill i det sammanhanget föreslå regeringen att överväga om den s.k. energiforskningsförordningen kan avskaffas. De

. myndigheter som inte har andra forskningsstödjande uppgifter. dvs. sta- tens energiverk och Efn. bör kunna få tillräckliga förhållningsregler via sina instruktioner och regleringsbrev. Det samråd och samarbete mellan myndigheterna som EFU betonat i föregående avsnitt. måste självfallet komma till stånd även utan sammanhållen programstyrning. Förutom vad verksstadgan föreskriver och ett gott omdöme hos myndigheterna leder till. så har regeringen möjlighet att i regleringsbrev kräva samråd.

Att energiforskningsprogrammet inte är någon organisatorisk enhet in- nebär dock inte att staten bör avstå från övergripande styrning. Staten har all anledning. sålänge energifrågorna utgör ett politiskt prioriterat område, att skapa sig en överblick över det totala stödet till energirelaterad FoU och att. om så erfordras. kunna styra resurser till de delar av energiområ- det där FoU-behovet är störst. Detta bör av praktiska skäl ske som hittills. dvs. genom treårsbeslut i vilka den huvudsakliga inriktningen och medels- fördelningen läggs fast.

I takt med att energiforskningen integreras i andra anslag. blir naturligt- vis den samlade medelsfördelningen mer svåröverblickbar och priorite- ringarna mer komplicerade. bl. a. till följd av det större antalet inblandade aktörer. EFU ser dock inte detta som något oöverstigligt problem. Visser- ligen finns en mycket stark tendens att bevara status-quo och bevaka revir inom såväl myndigheter som departement. men regering och riksdag har dock såväl skyldighet som möjlighet att göra en allsidig helhetsbedömning och fatta beslut därefter. EFU förordar därvid den modell som föreslås i bilaga 5. att förslag till treårsprogram för energiforskningen utarbetas av oberoende utredare/experter som utses särskilt av regeringen för detta ändamål. Det är angeläget att betona oberoendet. planeringsprocessen måste lyftas över myndighets- och departementsgränserna. Samtidigt mås- te dock självfallet de olika myndigheter. som har erfarenhet och kompe- tens rörande energiforskning och som sedan skall verkställa det föreslagna programmet. vara delaktiga i arbetet._

På vilket sätt bör då energiforskningsprogram. eller planer. utarbetas när integreringen börjat genomföras? EFU har uppfattningen att utgångspunk- ten måste vara en så fullständig information som möjligt om den energi- forskning som bedrivs såväl inom kvarvarande energiforskningsanslag som i andra former. Både de organ som fortfarande har specialdestinerade energiforskningsmedel och andra myndigheter med energianknutna FoU-stödjande uppgifter. STU. BFR. TFB. SNV m.fl. bör åläggas att redovisa vilken energi-FoU som stöds. Detta är. med moderna redovis- ningssystem. en förhållandevis enkel uppgift. Förslag till nya program kan utarbetas med dels denna information, dels ett från energipolitiska ut- gångspunkter definierat FoU-behov som bakgrund. Det ankommer sedan på regering och riksdag att fatta beslut beträffande de olika anslagen så att energiforskningen leds i den riktning som eftersträvas. Självfallet kan statsmakterna också vilja påverka inriktningen mellan treårsbesluten. om de energipolitiska förutsättningarna ändras. En löpande redovisning av all energirelaterad forskning är därvid av stort värde som underlag för beslut.

Information är alltså viktig. Dels om vilken energiforskning som bedrivs. vilket inte är så svårt att få fram. men också om kvalitet och relevans i energiforskningen. vilket är svårare att få grepp om. EFU anser utvärde— ringar vara mycket viktiga härvidlag. Varje myndighet bör inom sig ge- nomföra vetenskapliga. och teknisk-ekonomiska utvärderingar som ett led i sin fortgående kvalitetskontroll och sin interna planering. EFU vill därtill hävda att externa utvärderingar också är nödvändiga. Frågor som är av gemensamt intresse för eller berör flera myndigheter, den energipolitiska relevansen av hela forskningsområden. samverkan mellan olika myndighe- ter och olika former för stöd. de faktiska effekterna av energiforsknings— stödet. är exempel på sådant som lämpligen bör värderas av en oberoende instans som inte själv är involverad i det direkta programgenomförandet. EFU anser därför Efn: s utvärderande och utredande verksamhet vara ett betydelsefullt inslag i samhällets insyn i och styrning av energiforskningen. Det är angeläget att detta slag av fristående undersökningar kan fortsätta. I vart fall sålänge det finns ett energipolitiskt behov av en samlad överblick och en övergripande styrning av statens stöd till energirelaterad FoU.

EFU: s syn på de övergripande organisations- och styrningsfrågorna kan sammanfattas i följande punkter: — De skilda energiforskningsområdena bör finna sina egna former efter sin naturliga hemvist. — Avstå från administrativa överbyggnader och styrsystem. — Genomför en samlad översyn av statens totala stöd till energi-FoU vart tredje år. lämpligen i form av en från myndigheter och kanslihus fristå- ende utredning. — Föreskriv att alla myndigheter (motsv.) som stöder energirelaterad FoU skall redovisa denna. — Myndigheterna skall fortlöpande genomföra teknisk-ekonomiska utvär- deringar inom sina områden. — Bibehåll en fristående utvärderingsfunktion så länge det finns behov av en samlad överblick och en övergripande styrning av statens stöd till energirelaterad FoU.

9.3. Energiforskningsnämnden

Efn tillskapades 1982 och övertog då huvuddelen av den tidigare delegatio- nens för energiforskning uppgifter. samt vissa långsiktiga områden inom energitillförselprogrammet. Efn är den enda statliga myndighet som uteslu- tande sysslar med energiforskningsfrågor.

Regeringen föreslog i proposition 1983/84:107 att Efn skulle upphöra som särskild myndighet och uppgå i statens energiverk. Det skäl som anfördes var att den stora betydelse Efn: s verksamhet har för såväl FoU- planering som övergripande energipolitisk planering motiverar en starkare anknytning till den centrala energipolitiska myndigheten. Vidare anfördes att ett samgående skulle stärka de långsiktiga funktionerna inom statens energiverk liksom verkets övergripande roll inom energisektorn.

Riksdagen avvisade regeringens förslag. Motiven härför var bl. a. att en fristående utvärdering av statens stöd till energiforskning är angelägen. Så länge som en särskild finansiering av energiforskning kvarstår. bör Efn därför finnas kvar som en självständig myndighet.

EFU finner det rimligt att bedöma Efn: s roll och ställning utifrån dess tre huvudområden.

Långsiktig forskning och teknikbevakning

Efn ansvarar i dag för fusionsenergi. ny kärnteknik och teknikbevakning. Det sistnämnda omfattar framför allt tillförselfrågor men även viss FoU rörande omvandling. lagring m.m. av energi. EFU anser. som diskuterats i avsnitt 8. att fusionsenergi i sin helhet bör föras till NFR. Detta innebär en organisatorisk förenkling, utnyttjande av NFR: s kompetens inom interna- tionellt forskningssamarbete samt anknyter fusionsenergiverksamhten till naturvetenskaplig grundforskning.

Ny kärnteknik bör, enligt resonemang i avsnitt 8. utgå ur energiforsk- ningsprogrammet och motiveras av andra skäl. EFU anser det rimligt att anslå medel direkt till Studsvik för detta och. i samband härmed. tillsätta en referensgrupp från regeringskansliet och berörda myndigheter för styr- ning och uppföljning av verksamheten.

Teknikbevakning är angelägen inom energiforskningsprogrammet. Hu- vudsakligen sker teknikbevakningen som en naturlig del av olika forsk- ningsområden. För vissa tekniker har teknikbevakningsinsatser i stället bedrivits separat inom Efn: s ansvarsområde. EFU anser det vara möjligt och lämpligt att nu integrera all teknikbevakning i huvudområdena. Hu- vuddelen av Efn:s teknikbevakning hamnar enligt EFU:s förslag hos statens energiverk. vissa teknikområden kommer att kunna stödjas av andra myndigheter. Genom denna förändring knyts teknikbevakningen till sina huvudområden och statens energiverk får den förstärkning av sina långsiktiga funktioner som regeringen tidigare föreslagit.

Sammantaget leder de av EFU föreslagna förändringarna till att Efn ej längre får något ansvar för stödgivning till långsiktig. teknisk eller naturve- tenskaplig energiforskning. En konsekvens av detta blir att behovet av personal inom Efn som hanterar dessa frågor upphör. EFU förutsätter att berörd personal erbjuds likartade arbetsuppgifter inom statens energiverk.

STU eller NFR. Alternativt bör personalen erbjudas fortsatt anställning inom Efn: s kvarvarande byråer för att klara de ökade uppgifter där som följer av EFU: s förslag i övrigt.

Allmänna energisystemstudier

Som framgått av avsnitt 8. anser EFU det vara väsentligt att fortsätta och utöka AES-programmet. Det är därvid angeläget att en fristående ställning garanteras för det stödgivande organet. En av grundtankarna ärju att AES skall kunna ifrågasätta och kritiskt granska etablerade företeelser och officiella planer/prognoser inom energiområdet. Av de tre huvudmän som är tänkbara för AES. statens energiverk. FRN och Efn. är det bara Efn som har en fristående ställning men ändå har en avsevärd kompetens och insikt vad avser energifrågor. Statens energiverk bör. till följd av verkets centrala energipolitiska roll. ej vara huvudman för AES. En samverkan måste dock förutsättas mellan AES och statens energiverks utrednings- verksamhet. Av vad EFU erfarit så fungerar denna samverkan redan i dag. AES—rådet bör bibehållas. dels för samverkansfrågor. dels för kvalitets- kontroll. relevansprövning. information och andra uppgifter.

EFU finner alltså att AES-programmet bör vara en uppgift för Efn. Skulle Efn upphöra. av skäl som EFU ej kan överblicka. bör FRN övervä- gas som ansvarigt för AES.

Utvärderingar m.m.

Efn bedriver en ganska omfattande utvärderingsverksamhet. som innefat- tar ett brett spektrum av frågor med anknytning till energiforskning, se avsnitt 4. Efn genomför också andra utredningar med anknytning till energiforskningsområdet. som exempel kan nämnas den utredning om FoU—behovet avseende effektiv elanvändning, som gjorts på uppdrag av ELIN. Statistik— och informationsfrågor ankommer i viss utsträckning på Efn, exempelvis har under det senaste året omfattande arbete lagts ned på rapportering till IEA och inventeringar av industrins egenfinansierade energiforskning. Efn har även i ökande utsträckning engagerats för spe- ciella samordningsuppgifter. exempelvis den för ett flertal myndigheter gemensamma förbränningstekniska projektexposé som genomfördes hös- ten 1985 och viss kontakt- och samrådsverksamhet mellan ett antal sektor- forskningsansvariga myndigheter.

EFU anser samtliga dessa uppgifter vara väsentliga så länge som en samlad överblick och en övergripande styrning av energiforskningen är önskvärd. I avsnitt 9.2. liksom i bilaga 5. framhålls behovet av en friståen- de utvärderingsfunktion. Efn är. av samma skäl som för AES-programmet. den enligt EFU: s uppfattning lämpligaste huvudmannen för övergripande utvärderingar. Utredningar och behovsinventeringar av en övergripande art, som sträcker sig över myndighetsgränserna. bör också ligga inom Efn:s ansvarsområde. EFU vill i detta sammanhang särskilt peka på möjligheten att ge Efn vissa uppgifter avseende övergripande uppföljning av mer långsiktiga trender inom såväl svensk som internationell energi- forskning.

Statistik och information, om vilken energiforskning som bedrivs. kom- mer bl.a. till följd av integreringen att öka i betydelse. EFU anser att samordning och sammanställning av sådant material bör vara en väsentlig uppgift för Efn. Efn: s erfarenheter av sådant arbete bör därvid vara av stort värde.

Samordning är en komplicerad fråga. I första hand bör det ankomma på respektive myndigheter att sinsemellan komma överens i samråds— och samordningsfrågor. En sidoordnad myndighet har inte auktoritet att ingri- pa och föreskriva förändringar, det kan endast regeringen göra. Det kan dock finnas ett visst behov av och utrymme för en fristående samordnings- funktion. Denna kan konkret innebära exempelvis att myndigheter med samordningsbehov tar hjälp av Efn för vissa gemensamma frågor. eller att regeringen uppdrar åt Efn att utreda samordningsproblem och utarbeta förslag till förbättringar. när särskilda svårigheter föreligger. De' kan också innebära att Efn tar initiativ till utredningar av gemensamt intresse. En förutsättning för att detta skall fungera är att övriga myndigheter accepte- rar Efn: s roll. känner samhörighet med Efn, kan följa Efn:s verksamhet och ges ett visst inflytande över Efn. EFU anser. som framgåt tidigare. samarbetsfrågorna vara av så stor betydelse att Efn bör ges vissr uppgifter därvidlag.

Sammanfattningsvis anser EFU beträffande utvärderingar m.m. att Efn bör ha kvar nuvarande uppgifter. Efn:s roll bör därutöver särkas vad avser statistik och information om det statliga stödet till energirelaterad FoU. Efn bör också ges vissa samordningsuppgifter.

Frågan är då om AES och utvärderingar m.m. är tillräcklga för att motivera en självständig myndighet. EFU anser så vara fallet. Den reduk- tion av Efn: s personal som föranleds av överföringen av Telnikbevak- ning. Ny kärnteknik och Fusionsenergi till andra organ är gansta måttlig. och torde i någon mån kompenseras av behov av förstärkt kompetens inom Efn:s övriga verksamheter. Det bör för övrigt påpekas att Efn: : renodling till att bli ett organ för enbart övergripande frågor torde stärka Efn:s fristående ställning. Alternativet, om Efn skulle avvecklas. är i första hand att föra Efn:s uppgifter till FRN. Det är inte sannolikt att dztta skulle medföra några mer betydande besparingar. Däremot skulle. med stor sannolikhet, en försvagning ske av såväl utvärderingar m. m. son av AES- programmet till följd av den minskade kopplingen till energisekorn.

EFU vill dock föreslå vissa förändringar i Efn: s sammansättning och arbetssätt. Det är angeläget att Efn har en nära samverkan medregerings- kansliet. Detta innebär dels att Efn lättare än nu kan inrikta utvarderingar. utredningar etc. på sådana områden som är mest betydelsefullt för stats- makternas ställningstaganden. dels att utvärderingarna snabba—e blir till- gängliga för de politiska beslutsfattarna och i viss utsträckning ges en ökad auktoritet. Vidare är det angeläget att samverkan mellan Efn ich övriga myndigheter med energiforskningsansvar blir institutionaliserat

EFU föreslår därför att regeringen överväger formerna för va av utvär- derings- och utredningsobjekt hos Efn. I viss utsträckning bör 'egeringen mer än nu utnyttja sina möjligheter till inflytande därvidlag. Föratt ytterli— gare stärka kontakterna med bl. a. berörda myndigheter bör et utvärde- ringsråd knytas till Efn. Utvärderingsrådet bör som huvuduppgft ha sam-

råd och information i utvärderings-, utrednings- och, eventuellt, vissa samordningsfrågor. De myndigheter som har mer omfattande energi- forskningsuppgifter bör vara företrädda i rådet. EFU finner det dock vara angeläget att betona, att vad avser genomförandet och slutsatserna av utvärderingar så bör Efn även fortsättningsvis vara oberoende av såväl departement som andra myndigheter.

Vidare bör övervägas en förändring av Efn: s styrelsesammansättning. Statens energiverks generaldirektör bör vara styrelsens ordförande. Där- igenom åstadkommes en starkare anknytning mellan Efn och den centrala energipolitiska myndigheten, som regeringen tidigare förordat. Slutligen bör en företrädare för regeringskansliet. lämpligen en i energiforsknings- frågor sakkunnig tjänsteman vid industridepartementet. ingå i Efn: s styrel- se. På så vis förbättras sambandet mellan Efn och det ansvariga departe- mentet. samtidigt som ett forum på hög nivå etableras för behandling av bl. a. övergripande samordningsfrågor. Det är förhållandevis ovanligt med företrädare för regeringskansliet i myndighetsstyrelser. EFU anser dock att Efn får en så pass speciell roll att det i detta fall kan motiveras till följd av behovet av övergripande information, överblick och samordning.

EFU:s syn på Efn:s fortsatta roll och ställning kan sammanfattas i * följande punkter. — Efn bör kvarstå som fristående myndighet så länge som det finns ett energipolitiskt behov av en samlad överblick och en övergripande styr- ning av statens stöd till energirelaterad FoU. — Efn bör inte ansvara för stöd till teknisk eller naturvetenskaplig forsk- ning, utöver vad som ingår i AES-programmet. -— Efn bör som huvuduppgifter dels ha utvärderingar. utredningar, sam- ordning. statistik och information, dels vara programansvarig för AES— programmet. —- Efn bör i mer organiserad form samverka med såväl regeringskansliet som övriga myndigheter med energiforskningsuppgifter. — Efn:s styrelse bör som ordförande ha generaldirektören i statens energi- verk. Vidare bör ingå företrädare för regeringskansliet samt, liksom hittills. företrädare för allmänintressen, forskning och energiindustri. — Ett utvärderingsråd bör knytas till Efn för bättre kontakt med bl.a. berörda myndigheter.

10. Utblick efter 1990

De huvudskäl för ett fortsatt statligt stöd till energi-FOU. som framförts i avsnitt 6, kommer enligt EFU:s bedömning att vara giltiga även 1990. Energiteknisk utveckling tar lång tid, och några dramatiska förändringar av de energipolitiska målen eller förutsättningarna är inte troliga under resten av 80-talet. Den enda riktigt stora osäkerhetsposten är. såvitt EFU kan se, möjligheten av att det upptäcks stora mängder ekonomiskt utvin- ningsbar gas i Siljansområdet. Detta skulle totalt förändra förutsättningar- na för såväl energipolitiken i stort som energiforskningen.

Den sänkning av oljepriserna som inträffat, framförs ibland som ett skäl att minska FoU—insatserna på inhemska bränslen, energihushållning m. m. Argumentet förefaller vara att om oljan nu återigen blivit förhållandevis billig, så behövs alternativen inte längre. EFU menar att ett sådant resone— mang är felaktigt och inte bör få påverka besluten om FoU-stöd, varken nu eller efter 1990. Inget har ju förändrats i den långsiktiga bedömningen av oljans roll. Samhället har all anledning att bevara erfarenheterna från 70-talets oljekriser och fortsätta att utveckla kunskaper och teknik för både ersättning och effektivare användning av oljebränslen. Marknadens kort- siktiga agerande bör inte få påverka synen på FoU-frågorna.

De förändringar som kan bli aktuella vid ett eventuellt beslut om energi- forskning från 1990-07-01, kommer enligt EFU: s uppfattning snarast att vara avhängiga frågor som relationen statligt/enskilt FoU-stöd, förhållan- det mellan grundforskning och tillämpad FOU inom statens stöd samt önskemål om en fortsatt integrering av energiforskningen.

Uppenbart är att om ”Kraftindustrins Förnyelsefonder”, eller andra åtgärder eller överenskommelser med liknande innebörd och effekt, skulle komma till stånd, så får detta en stor inverkan på delar av det statliga stödprogrammet. EFU anser det inte vara möjligt att göra någon prognos över detta nu, utan överlåter den uppgiften till en eventuell kommande utredning i frågan.

Vad gäller de övriga områden för vilka EFU i tidigare avsnitt pekat på möjligheten att andra finansiärer än staten övertar ett ansvar för FoU, så beror utvecklingen sannolikt på såväl energipriserna som den tekniska framgången. Skulle priserna på olja och kol hamna på en sådan nivå att god lönsamhet uppnås för inhemska bränslen, effektivare energianvändning m.m., och inga oförutsedda tekniska eller miljömässiga problem tillkom- mer, bör statens FoU-stöd under 90—talet kunna reduceras avsevärt vad avser mer tillämpade satsningar inom områden som industriell energian-

vändning, byggnadsuppvärmning, trädbränslen, torv, Värmetillförsel och delar av förbränningstekniken.

Stödet till grundforskning och långsiktig, tillämpad forskning med ener- gianknytning bör inte påverkas av svängningar i priser och politik. Som framförts i avsnitt 6 bör en sådan forskning vidmakthållas av mycket grundläggande och allmänna skäl, även om det direkta sektorstödet till energi-FoU skullekomma att minska.

Integreringen av energiforskning i andra stödprogram är en process som enligt EFU: s uppfattning bör fortsätta även efter 1990. Det finns skäl att återigen pröva om det energirelaterade grundforskningsstödet kan föras samman med annat grundforskningsstöd. En omfattande överföring av energiforskningsmedel till basanslag för högskolor, forskningsråd och forskningsinstitut bör också övervägas till 1990, lämpligen i ett större forskningspolitiskt sammanhang. Stödet till energiteknik för transporter kan det finnas anledning att överväga en förändring av. Som EFU ser det, bör på sikt transportteknikstödet motiveras och styras av tre olika men lika starka skäl — energihushållning, miljöförbättringar och industriell konkur- renskraft. Ett samlat transporttekniskt program inom STU bör vara den lämpliga formen.

De områden som EFU bedömer behöva kvarstå som separata energi- forskningssatsningar ytterligare minst en treårsperiod efter 1990 är Energi- teknisk FoU vid STU, Energitillförsel vid statens energiverk samt All- männa energisystemstudier vid Efn. Områdenas omfattning och innehåll finns det dock skäl att noggrant överväga inför ett eventuellt nytt energi- forskningsbeslut. Som EFU framhållit tidigare bör då också helheten tas med i bilden, dvs. även annat statligt FoU-stöd, exempelvis inom BFR och SNV, som har beröring med energifrågor.

Några organisationsförändringar tror inte EFU blir aktuella till 1990. Skälen för ett fristående Efn kommer knappast att ha förändrats. Detta bör dock inte ses som att Efn kan motiveras även på mycket lång sikt. När och om staten inte längre har ett energipolitiskt behov av en samlad överblick och en övergripande styrning av stödet till energirelaterad FoU, så torde staten inte heller ha kvar ett behov av Efn.

Statens offentliga utredningar 1986

Kronologisk förteckning

11.

13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29.

30. 31. 32.

PPWNQWPPN

. Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsbildningen. Ju. En treårig yrkesutbildning — riktlinjer. U. En treårig yrkesutbildning — beskrivningar, förslag. U. Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo. Militära skyddsområden. Fö. Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. Fi. Ny lönegarantilag. A. Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, kommit- téförslag. U. Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m.m. U. Datorer, sårbarhet, säkerhet. Fö. Påföljd och brott 1. Lagtext och sammanfattning. Ju. Påföljd och brott 2. Motiv. Ju. Påföljd och brott 3. Bilagor. Ju. Vägar till effektiv energianvändning. ]. Framtid i samverkan. Del 1. C. Framtid i samverkan. De12.C. Aktuella socialtjänstfrågor. S. Barns behov och föräldrars rätt. S. Barns behov och föräldrars rätt. Sammanfattning. 8. Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. Fi. Aktiers röstvärde. Ju. lntegritetsskydd i informationssamhället. Ju. Kontroll av livsmedel. Jo. Åklagarväsendets lokala organisation. Ju. Folkets främsta företrädare. Ju. Folkstyrelsen under krig och krigsfara. Ju. Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boendein- flytande m.m. Ju. Vapenfriutbildningen i framtiden. Fo. EFU 87. l. EFU 87 Bilagadel. |.

Statens offentliga utredningar 1986

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsbild— ningen. [1] Datorer, sårbarhet, säkerhet. [12] Påfölid för brott 1. Lagtext och sammanfattning. [13] Påföljd för brott 2. Motiv [14] Påfölid och brott 3. Bilagor [15] Aktiers röstvärde. [23] integritetsskydd i informationssamhället, [24] Åklagarväsendets lokala organisation. [26] Folkets främsta företrädare. [27] Folkstyrelsen under krig och krigsfara. [28] Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boendeinfly- tande m.m. [29]

Försvarsdepartementet Militära skyddsområden. [7] Vapenfriutbildningen i framtiden. [30]

Socialdepartementet

Allmänna socialtjänstfrågor. [19] Barns behov och föräldrars rätt. [20] Barns behov och föräldrars rätt. Sammanfattning. [21]

Finansdepartementet Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. [8] Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. [22]

Utbildningsdepartementet

En treårig yrkesutbildning — riktlinjer. [2] En treårig yrkesutbildning — beskrivningar. förslag. [3] Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, kommitté- förslag. [10] Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m,m. [11]

Jordbru ksdepartementet Kontroll av livsmedel. [25]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny lönegarantilag. [9]

Bostadsdepartementet

Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. [4] Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. [5] Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. [6]

Industridepartementet

Vägar till effektiv energianvändning. [16] EFU 87 [31] EFU 87 Bilagedel [32]

Civildepartementet Framtid i samverkan. Del 1. [17] Framtid i samverkan. Del 2. [18]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

». 1 Lob [ er ISBN 91-38'09350-2