Att förvalta kulturmiljöer en rapport från Utredningen om förvaltningen av vissa kulturmiljöer - [(U 1988:14)]

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

l

En rapport från utredningen om förvannlngen av vissa kulturmiljöer.

U 1988:14 Jull 1991

-

Statens offentliga utredningar was 1991:64

§7 Utbildningsdepartementet

förvalta

Att

kulturmiljöer

En rapport från Inredningen om förvaltningen av vissa

kulturmiljöer

Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpasfrån Allmänna Förlaget,somocksåpå uppdragavregeringskansliets förvaltningskontorombesörjerremissutsändningaravdessapublikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

10647 Stockholm

Tel 087 39 96 30

Telefax: 087 39 95 48

Publikationemakan ocksåköpasi Informationsbokhandcln,Malmtorgsgatan Stockholm.

Omslag: Sturehofi Botkyrka kommun. Illustration avMonica Eriksson, ILLUME.

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10841-0 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1991

Till statsrådetoch chefenför

utbildningsdepartementet

Genom beslut den 8 september 1988 bemyndigaderegeringen chefen för utbildningsdepartemerttetatt tillkalla en särskild utredareför att utreda frågan om förvaltning av vissakulturmiljöer.

Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen direktören Bill Franssonfr.o.m. den 15 september 1988 som särskild utredare. Som sakkunniga förordnadesfr.o.m. sammadag departementssekreterarenTomas Keisu entledigad fr.o.m. den l februari 1990, avdelningschefen Christian Laine, kanslirådet numera departementsrådetBo Riddarström samtdepartementssekreterarenKeith Wijkander. Somexpert förordnadeslänsantikvarienCarin Bunte. Departementsprotokoll 1988-09-21, § K 77.

Som bitr. sekreterareförordnades fr.o.m. den 1april 1989 sakkunnig Siv Milton departementsprotokoll 1989-03-23, § K 43

.

Som sekreterareförordnades fr.o.m. den 8 maj 1989 avdelningsdirektören Sten Söderbergdepartementspmtokoll 1989-06-08, § K 66; entledigad fr.o.m. den l januari 1991.

Somny sekreterarei utredningenförordnadesfr.o.m. den 8januari 1990departementssekreterarenThomas Nordling departementsprotokoll 1990-02-09,§ K 8.

Somsakkunnig förordnadesfr.o.m. den 31januari 1990departementssekreteraren Ingrid Klering departementsprotokoll 1990-02-07, § K 26.

Som experter förordnades fr.o.m. den 16 juli 1990 fil. dr. Magnus Bohlin, antikvarien Barbro Mellander, docenten Marie Nisser samt museichefcn Per Ragnarsondcpartementsprotokoll 1990-07-18,§K 66.

Utredningen antog namnetUtredningen om förvaltningen av vissa kultunniljöer U 1988:14.

Utredningen överlämnar härmed betänkandetAtt förvalta kulturmiljöer. Utredningsuppdraget därmedslutfört.är

Stockholm i juli 1991

Bill Fransson Särskild utredare

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING l UPPDRAGET

institut medsärskildhänsyntill slotts-och

herrgårdsmiljöersamtindusuimiljöer 3.1.4 Det ekonomiskastödetsuppbyggnadoch

användning 3.2 Beskattningsfrågor 3.2.1 Inkomst-och företagsbeskattning 3.2.2 Förmögenhetsbeskattning 3.2.3 Fastighetsskatt 3.2.4 Arvs- ochgåvobeskattning 3.3 Regelverketkring stiftelser 3.3.1 Stiftelsebegreppet,stiftelseformer,m.m. 3.3.2 Beskattningavstiftelserm.m. 3.4 Fideikommissystemet

4 DAGENS SITUATION 75 4.1 Kunskapsläget,m.m. 75 4.2 Privatägdaslott ochherrgårdar 77

4.3 lndustriminnen 86 4.4 Det offentligt ägdabeståndet 89

INTERNATIONELL UTBLICK 97

l Vissaeuropeiskaförhållanden 97 5.2 Vissabrittiska institutionerför kulturmiljövård 100 5.2.1 NationalTrust 101 5.2.2 EnglishHeritage 108

ÖVERVÄGANDEN 113 6.1 Inledning 113 6.2 Privatägdaslott ochherrgårdar 114 6.2. l Beskattningsfragor 118 6.2.2 Problemenkring arvsskiften 122 6.3 Industriminnen 13l 6.4 Detoffentligt ägdabeståndet 136 6.5 Ennationell stiftelseför kultur-miljöförvaltning 140 6.6 Tillgänglighet m.m. 152 6.7 Vissa frågor rörandekunskap,kompetensoch

materialtillgångför denkulturhistoriskabygg-

nadsvården 154

FÖRSLAG 159 7.1 Privatägdaslott ochherrgårdar 159 7. l Beskattningsfrágor 7.1.2 Objektsanknutrtastiftelser 161 7.2 Industriminnen 163 7.3 Ennationellstiftelseför kulnumiljöförvaltning 7.4 Tillgänglighet m.m. 172 7.5 Ekonomiskakonsekvenseravförslagen 173

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningenshuvuduppgiftäratt utredaförutsättningarnaför attutveckla formerna för förvaltningenavkulturhistoriskt värdefullabyggnaderoch miljöer, främstherrgårdarochindustriminnen.

Strävanbör enligtdirektiven vara att samordnagemensammabehov hosolika förvaltarkategorieroch finna lösningarsomkan byggapå samverkanoch gemensamt ansvarstagandefrån demsomförvaltar detbyggdakulturarvet. Somett huvudalternativ för sådanasamverkanslösningarbör förutsättningarnaför att skapaensärskild stiftelseför kulturmiljöförvaltning studeras.

Särskild uppmärksamhetskall ägnasfrågor om den allmännatillgängligheten till kulturmiljöema liksom förutsättningarnaför derasutnyttjandei turistsammanhang, därmåletskall bådeatt stärkasvenskturistnäringgenomett förbättratutbud för

vara besökareoch atttillföra byggnadsvårdenresurser.

Jämsidesmedövervägandenarörande stiftelseböruppmärksammasom det finns

en hinder eller mindre gynnsammaeffekter för vårdenav värdefulla byggnader och

kanhänförastill gällandereglerför fastighetstaxeringoch beskattning miljöer som

arvsregler. Dessa frågor rör närmastde privata ägarna av kulturhistoriskt samt värdefullamiljöer.

Privatägdaherrgårdarochslott

Utredningsarbetethar i hög grad inriktats på att undersökaförhållandena för de privat ägdaherrgårdarnaoch slotten, bl.a. i syfteatt utrönaom deekonomiskavill-

för dennaprivata förvaltning står i rimlig överensstämmelsemed denkulturkoren politiskt viktiga bevarandeinsats utförs dessaägare.Utgångspunkten har

som av härvidvarit denprincip den svenskakultunniljövården utgår från, nämligenatt

som

grundläggande för landetskulturminnenvilar påägareoch brukareoch det ansvaret

de bästaresultatennås derasengagemangoch egnainsatser.Somangesi att genom direktiven är deti dettasammanhang naturlig strategiför statenatt i förstahand

en

strävaefteratt skapagodaförutsättningarochett gynnsamtklimat för dettaengagemang.

I betänkandetkonstaterasatt uppgiften att driva herrgårdamaoch slottenär en betydligt svårare uppgift i dag än när de skapades.En förklaring till detta är den långtgåenderationaliseringeninom jortl- och skogsbruketsombl.a.inneburit attdet idag finns få anställda på egendomamasom kan delta i arbetet med drift och underhållav herrgårdsmiljöema.En annanfaktor somspelarin och gör uppgiften svårarei dagän tidigare är att kunnandetom gamla tiders byggmetoder,material osv. är begränsatoch oftaotillräckligt för att bevarandeuppgiftenskall klarasav ett tillfredsställandesätt.Även tillgången påmaterialavolika slagutgör ettproblem i dagensförvaltning avkulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Utredningen har inte gjort någoninventeringavi vilket skick våravärdefulla herrgårds-och slottsmiljöer befinner sig i dag. I betänkandetnoterasocksåatt det finns stora kunskapsbrister inom kulturmiljövården i bl.a. detta avseende,mycket till följd avatt systematiskainventeringarinte genomförs.Därför kan inte bedömashur omfattanderenoveringsbehovenär. Material har dock inhämtats från olika källor, bl.a. genom en enkät till länsstyrelserna.Den bild som förmedlas genom dessa olika källor närdet gäller fråganom bevarandetavherrgårdsmiljöemaär sammanfattningsvisattdentotala hcrrgårdsmiljön dagi ärstarkthotad.Hotengäller:

dettraditionellaodlingslandskapet, äldreekonomibyggnader,överloppsbyggnader, parkenochträdgården, dencentralaherrgårdsmiljön.

Dessahot har sitt ursprungi mångaolika faktorer,de flestaavekonomiskkaraktär. Viktiga faktorer äreffekteravt.ex.förändringari jordbrukspolitik och skattepolitik. Det finns enutbreddoro för effekterna avdennya livsmedelspolitiken odlingslandskapet.

Den faktor inom politikområdet somgenomgåendeframhållssomdetfrämstahotet mot bevarandetavde privata herrgårdsmiljöemaärdenförändringav beskattningen av privatbostad på jordbruksfastighet som ären del av reformeringen av skattesystemet.Tidigare betraktadessådanabostädersom en delavrörelsen,vilket innebar att kostnader för drift och underhåll kunde dras av där. Ägaren brukaren

beskattadesi stället för värdet av bostadsförrnån.I den nya beskattningen bryts privatbostadenutfrån rörelsenoch beskattassomandrabostäder.Dettainnebäratt deomfattandedrift- ochunderhållskostnademafor herrgårdsmiljöemaskall betalas medinkomstbeskattadentedel.

l betänkandetföreslåsen ändringpå dennapunkt. Två skälanförs för förslaget.Det ena är att det enligt utredaren är fel att betraktaherrgårdamashuvudbyggnader enbartsomprivatbostadför ägarebrukare.Herrgårdenhartraditionellt haft, och har fortfarande,en mycketvidareroll ändenna,inomramenför denekonomiskaverksamhetsomherrgårdenutgörcentrumför. Detandraskäletärattdetkommer att te sig från ekonomiska utgångspunkteromöjligt, eller i vart fall orimligt, om kostnadernaför dennaviktiga del av kulturmiljövården skall bestridasmed inkomstbeskattademedel och såledeshelt görastill en frågaom ägarensprivata inkomstoch förmögenhetsforhållandenoch alltsåfrikopplade från rörelsen.

Därför föreslås att kulturhistoriskt värdefulla huvudbyggnaderinom jordbruksfastigheter framgent skall betraktassom näringsfastigheteroch därmedmedföra avdragsrätti rörelsen för drift- och underhållskostnader.Vad somär att betrakta somkulturhistoriskt värdefullt börprimärt knytas till vadsomutpekatssomkulturhistoriskt särskiltvärdefullt avkommunernamedstödavplan-ochbygglagen,eller vad somärbyggnadsminnesförklaratmedstödavkulturminneslagen.

Det andra förslag framläggspå skatteområdetknyter antill det storaproblem

som somarvsskiftenautgör. Ett systemföreslåsdärarvs-och gåvoskatti sambandmed generationsskiften för byggnadsminnesförklaradeegendomar får omvandlas till underhållsfonderknutnatill egendomen.

I betänkandetunderstryksdenmycket negativaeffekt somarvsskiftenai sig harför vården herrgårdsmiljöema,eftersomdennauppdelningavegendornamaleder till

av

urholkning detekonomiskaunderlagsomärenförutsättningför en ambitiös en av vård från de privata ägamassida. I själva verketblir uppgiften att inom ramenför privat ägandevårda och bevaraslotten och herrgårdarnaomöjlig med nuvarande arvsskiftesbestämmelsersåsnartdetfinns meränenarvingepergenerationochom det inte samtidigt finns mycket godamöjligheter att inom en generation förmera förmögenheter.Dettagäller i praktikenoavsetthurmanlöserarvssldftena.

dennaproblematikär att låsa in egendomeni någon Detendasättetattkommarunt

kan motstådelnings-skingringstendenserna,eller i form avjuridisk person,som

uppgivande arvsrätten.Idag finns ingenbrametodatt göra praktikenett frivilligt av

avkall arvsrättenför att hålla egendettaensomdet finns en beredskapatt ge

samladochmöjliggöra långsiktigtbevarande. domen ett

föreslås detskallöppnasmöjligheterfor denfamilj eller släktsom Av dessaskäl att

egendomentill särskildstiftelsevarssyfte äratt bevaraden såönskaratt överföra en kulturhistorisktvärdefullaherrgårdsuiiljön.

uppgivande äganderättenkaninte åstadkommasutanenmotprestation Ett sådant av

och denna uppnåsföreträdesvisgenom skatteförmåner. från det allmännassida

kulturmiljövård, än i mycket speciella fall, somett till- Idag betraktasinte annat

stiftelse skall bli betraktadsomallmännyttig och därmed räckligt syfte för att en

åtnjutande de skatteförmåner allmännyttiga stiftelser har. Utkomma i av som

föreslårdärför kvalificerad kulturmiljövård skall införas somett sådant redaren att

ställning allmännyttig stiftelse. Till en sådanstiftelsebildning syfte som ger som skall kunnakopplas långsiktigt upplåtelseavtalsomsäkrarfamiljenssläktens

ett

egendomenså längedetfinns arvingar somkan handhaförvaltbrukningsrätt av

ningen.

förutsättningför dettaärsjälvfallet attsyftetattvårdaoch bevaraherrgårdsmiljön En verkligen är verksamhetens dominerande syfte. För att detta verkligen skall

upprätthållaskrävsformerfor offentlig insynoch kontroll.

skapastiftelser detta slag bör förbehållasde kulturhistoriskt Möjligheterna att av

värdefulla miljöerna, dvs. de byggnadsminnesforklarade.Stiftelsebildningar mest

detta slagbör endasttillåtas till stiftelsentörs, inte baradenkulturhistoriskt av om värdefullamiljön, ocksåsådanañmiögenhetsvärdenföreträdesvis markegen-

utan dom attframtida underhållkanansessäkrat.

Industriminrten

Det föreligger betydande skillnader mellan herrgårdsmiljöerna och industrimiljöerna. Herrgårdsmiljöerna utgör någorlunda homogengrupp i sådanaav-

en

användningsområden,ägarförhållanden m.m. Industrimiljöema är seendensom

däremot mycket heterogenai dessaoch andra avseenden.Av dessaskäl är olikheterna i problemställningar mycket uttaladenärdet gäller industriminnesvården resp.den delavkulturmiljövården somherrgårdsmiljöematillhör. Det har därföri hög grad komplicerat arbetetatt inom enoch sammautredningrymma bådeherrgårdsrrtiljöemasoch industriminnesvårdensproblem. l praktiken har dettainneburit att någonfullständig genomlysning avindusuiminnesvårdenoch dessproblem inte kunnat komma till stånd inom utredningensram. De grundläggande kunskapsbristernaärocksåsärskilt storai frågaom industrirninnen.Likväl finner utredaren attindustriminnesvårdenframstårsomden kanskemestbrännandehanteringsfrågan inom denkulturhistoriska byggnadsvården,bådenärdet gällerurvalet av bevarandeobjektoch derassäkerställandeochnärdet gällerdetekonomiskastödettill deras upprustning och fortsatta vård som industriminne. Utredaren uttrycker som sin bestämdauppfattningatt industriminnesvårdensproblem har sådanbådebredd och djup att de kräver en särskild utredning. Utredarenföreslår att ensådanutredning tillsätts.

Utredaren understryker att industriminnesvårdens helt dominerande problem är bristen på ekonomiska resurser. Härvidlag skiljer sig inte industriminnesvården från övrig kultunniljövåd. Skillnaden ligger snarasti beloppensstorlek.

En ambitiösoch kvalitativt högtståendeindustriminnesvårdmedaktivt sökandeefter framtida användningkräver inte bararesurserför drift och underhållutanocksåför att skapaenväsentligt högretillgänglighet för den bredaallmänheten,för att levandegöra.

Ett avindustriminnesvårdenssärdragärvidareattantaletobjekt helatidenökar ochi tämligen snabbtakt- i princip i sammatakt somsvensktnäringsliv omstruktureras och förändras. I många fall handlardetom tungprocessindustridär insatserbåde för bevarandeoch levandegörandeblir särskiltresurskrävande.

Sammantagetinnebärdetta i flertaletfall attindustriminnesvånleni betydandegrad måste finna sin finansiering genom offentligt stöd, genom ideella insatser och genomett ökat engagemangfrån näringslivets sida, det senarei stor utsträckning utan att det föreligger omedelbara kommersiella motiv för berört näringsliv i ett sådantengagemang.

Det ingår inte i utredningens uppgifter att pröva omfattningen av det offentliga stödettill kulturmiljövården. Mot dennabakgrundhar utredningsarbetetochövervägandenabeträffandeindustriminnesvårdenkoncentreratsoch begränsatstill de frågeställningar därdet finns direktakopplingar mellan industriminnesvårdenoch de andrafrågeställningarsomutredningenbehandlar.

En av dessafrågor gäller just formerna för förvaltningen av industriminnena. En vanlig form ärliksom i övrigt inom kulturmiljövården stiftelsen.Här finns endirekt parallell att dra mellanindustriminnesvärdenoch vad somtidigare sagtsom herrgårdsntiljöema.Argumentenfor att gemöjligheterattskapastiftelser för vårdenoch

enskilda objekt, där det kvalificerade kulturmiljövårdande syftet bevarandetav bordeansesvaratillräckligt för att ge en sådanstiftelse ställning somallmännyttig stiftelse med dessskattefördelar, är lika tillämpliga för industriminnen som för herrgårdsmiljöer.Utredarenföreslårsålundaatt ävenför industriminnesvårdenskall kunna bildas objektsanknutna stiftelser somkan få ställning som allmännyttiga stiftelser.

Utredaren understryker det rimliga i och nödvändighetenav att näringslivet och dessorganisationerengagerarsig djuparei industriminnesvården.För attdettaskall bli möjligt eller erforderlig omfattning föreslåsocksåattföretaggenerelltmedges avdragsrättför sina bidrag till allmännyttiga stiftelser som bedriver kvalificerad industriminnesvård.

Detofantligt ägdabeståndet

I betänkandetkonstaterasattdet offentligt ägdabeståndetavkulturhistoriskt värdefull bebyggelseär dendel avdet totala beståndetdär kunskapslägetärrelativt tillfredsställande,i varje fall såvitt gäller detstatligabeståndet.Genomatt detoffentligt ägdabeståndetavkulturhistoriskt värdefull bebyggelsei hög gradbestårav nyttobyggnaderi den offentliga verksamhetenför förvaltning, utbildning, samfärdsel etc. fortfarande används dennai verksamhetär ocksåunderhållet av de så

som sättutnyttjadebyggnadernai allmänhettillfredsställande.

Det störstaproblemet i förvaltningen avdettaoffentligt ägdabeståndbestårväsentligen i uppgiften attvårda och bevarakulturhistoriskt värdefulla miljöer är svår

att att infoga i demodernastyrsystemfor offentlig förvaltning som nu får allt snabbare

utbredning.Dessastyrsystemlederlätt till att bevarandeuppgiftenhamnari konflikt meden myndighetseller en kommunal förvaltnings huvudsakliga uppdrag.Denna typ avkonflikter harenligt utredarenhittills inteuppmärksammatstillräckligt

Som exempel härpånämnsi betänkandetdenförändring som förbereds när det gäller den statligalokalförsörjningen. Dennainnebäratt de statligamyndigheterna skall bli lokalhållare för den egnaverksamheten.Man kanvändasig till byggnadsstyrelseneller dessefterträdare,eftersomdet statligt ägdafastighetsbeståndetforeslåsöverföras till ett eller flera aktiebolag, men manbehöverinte göra det. Den statliga fastighetsförvaltandeinstitutionen skallalltså konkurreramedandrafastighetsförvaltare lika villkor på en fri marknaddär ocksåstatliga lokalanvändare tillhör köparna.Dettainnebäratt det inte finns utrymmeför någotsärskilt ansvarstagande för kulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer om detta medför kostnadersomandrafastighetsförvaltareintebehöverbära.

Till detta kommerattdenenskilda myndighetenskall hastorfrihet rentgenerelltatt välja sina produktionsresurser.Regeringenstyr inte verksamhetengenomatt ange vilka resursersomskall användas,utangenomattman sätteruppmål för verksamheten, fastställer vilka totala resurser somfår disponerasgenomramanslag och därefter mäterresultaten.Detta innebärattdet inte heller för denenskildamyndighetenärförenligt meduppställdamål och krav att accepteraextrakostnaderför att bedrivaverksamheteni enkulturhistoriskt värdefull miljö.

Den typ av problem dessaförändringar medför kan lösasmenkräver då särskilda arrangemangoch hänsynstagandenför att ansvarstagandetför de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna skall kunna upprätthållas. l synnerhet gäller detta sådana byggnadereller miljöer där t.ex. kostnadernaför drift och underhåll är sådanaatt objekten inte är gångbara fri marknad. l betänkandetunderstryks dock att

en detta del det offentligt ägdakulturhistoriskt värdefulla be-

bara gäller för en av ståndet.Huvuddelenavdettatorde väl kunnahävdasig påenmarknad.

Utredningen har inte haft någotspeciellt uppdragnärdet gäller detoffentligt ägda beståndetannatänvad gäller fråganomdet finns gemensammabehovochproblem hos olika förvaltarkategorier som också kan lösasgemensamtoch i samverkan. Dennafråga behandlastillsammansmedövervägandenaangåendeförutsättningarna för att bilda ennationell stiftelseför kulturmiljöforvaltning.

Nationell stiftelseför kulrunniljöförvaltning

Utredningenshuvuduppgift enligt direktiven är att göra en kartläggning av vilka

finns inom olika förvaltarkategorier av-attfinns nya former för förvaltbehov som ning och hantering kulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer. Strävan

av skall samordna behovhosdeolika intressentemaoch finna

vara att gemensamma lösningar kan bygga påsamverkanoch gemensamtansvarstagandefrån dem

som

förvaltar det byggda kulturarvet. Som ett huvudaltemativ för sådanasamsom verkanslösningarskall utredningenstuderaförutsättningarnaför att skapaen särskild stiftelseför kulturmiljöförvaltning.

Utredarengör bedömningenatt det inte råder någon tvekan om att det, objektivt betraktat,finns ett antal behovhosdeolika typernaav förvaltare där

gemensamma samverkanslösningar det mest effektiva arbetssättet. Betraktat från detta

vore perspektiv finns alltsåett behovav en särskildstiftelseför kulturrniljöförvaltning. Dettainnebärdock inte attdetdärmedfinnstillräckliga förutsättningar för att bilda en sådanstiftelse.

Den storaförtjänsten med tillskapandetav en nationell stiftelseför kultur-miljöforvaltning ligger enligt utredareni att mandå får eninstitution somjust hardet övergripandesyftetatt bevarakulturhistoriskt värdefullabyggnaderoch miljöer åteftervärlden bl.a. eget ägandeoch förvaltning. Någon sådan institution

genom egen existerarinte idagannatän ett lokalt plan.Naturligtvis harmyndigheterna inom kultumriljövården också bland sina syften och arbetsuppgifter att bevara kulturhistoriskt värdefulla byggnaderochmiljöer. Myndigheter måstedock nalkas dessa uppgifter från andrautgångspunkteränen institution somsjälv kan vara ägareoch Förvaltare.

Detligger ett värdei att enförvaltaresomkan byggaupp enegenbred kompetens i konkreta byggnadsvårdsfrågorgällande just kulturmiljöer och som också kan sprida den kunskapenoch kompetensentill andraägare.Det ärockså sannolikt att en sådanägareförvaltarekan finna nyavägarför användningavkulturmiljöer.

Utredarenutgår från eventuell nationellstiftelse, i likhet med National Trust i

att en England, skall vara enorganisationsomharansvarför en egenekonomisk förvaltning och inte skall behövaförlita sig löpandedriftbidrag. Det ligger ett särskilt

värde i att haen förvaltare med dessavillkor för förvaltningen men somsamtidigt har somhuvuduppgift att bevarakulturmiljöer. Det ligger ocksåett särskilt värde i att detärfrågaom en icke-offentlig aktör. Studietavförebilden National Trust visar tydligt attorganisationeninte skulle ha åtnjutit den ställning den har och inteheller det förtroendeden har hos privata egendomsägare,vilket bl.a. varit förutsättningen för de omfattande donationer National Trust mottagit, om organisationen haft karaktär av statlig institution. En förvaltare somkan förlita sig till löpandedriftbidragfrån statenskulle heller inte behövatvingafram ett nytänkandenärdet gäller t.ex. användningavdet förvaltadebeståndeteller frågaomfinansiella lösningar.

Sammanfattningsvisanserutredarenattdetfinns ett behovavochett utrymmeför en nationellstiftelseför kulturmiljöförvalming som:

D förvaltar ett egetbeståndavkulturhistorisktvärdefulla byggnaderoch miljöer, D på entreprenadförvaltar kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer

somägsavandra, D verkar för att levandegöradetbeståndmanförvaltar genomåteranvändning

och genomatt göradeförvaltadebyggnadernaoch miljöerna tillgängliga och

attraktiva för besökareoch på olika sättspridakunskapoch erfarenheterinom

dettaområdetill andraförvaltareochintressenter, D bygger upp enbred kompetensnärdetgäller förvaltningen av dennatyp av

miljöer och på olika sättsprider dennakunskapeller ställer den till andraFör-

valtaresförfogande, D understödjerlokalt och regionaltförankradverksamhetinom sitt kompetens-

områdegenomidégivning och rådgivning i t.ex.juridiska, ekonomiska och

organisatoriskafrågorsamtgenomatt själv in sompartneroch medstiftare, D arbetaraktivt och praktiskt medñnansieringsfrågorinom kulturmiljövården.

Förvaltning avindustriminnenbör ingå i stiftelsensuppgifteromden bildas.

När detgäller fömtsiittningama sommåsteföreliggaför attdet skall varamöjligt att skapa institution avdet beskrivna slagetanserutredarenatt enutgångspunktför

en arbetet bör vara att stiftelsen, liksom National Trust, är en självständig institution med fullständigt ansvarför den ekonomiska förvaltningen och som således

egna inte ärberoendeav fortlöpandedriftanslag från staten.Ett sådantarbetssättkräver, liksom i National Trusts fall, att organisationenväsentligen lever avkastningen

sin förmögenhet, då kan bestå fastigheter de kulturhistoriskt av egen som av -

värdefulla byggnadernamen ävenandra samtandra förmögenhetsvärdensåsom

jord- och skogsbruksmark,annanmark, värdepapperm.m.Organisationenbör inte ta på sig, genomgåva, testamenteeller på annat sätt,förvaltningsuppgifter vars långsiktiga finansiering inte är

Detta kräver,om en stiftelseskall kunna spelanågonpåtaglig roll inom överskådlig framtid, att två förutsättningar måstevara för handen:den behöver få ett ordentligt startkapital och den behöver tämligen omgående få taöver ett beståndav kulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer somärtillräckligt stortför att manskall kunna börja byggaupp enkompetentoch väl fungerandeförvaltningsorganisation.

Enligt utredarensmening finns det knappast någonannanän statensomkan vara bereddatt bidramed ett startkapital. Det är knappastheller någonannanän staten sominledningsvis skulle kunnavarabereddatt överföraägandetav kulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer till enoberoendestiftelse,möjligen med undantag för någoneller några andraoffentliga ägare.Behovenav att skapavissa förutsättningar tör att kunna bilda en stiftelse kan dock enligt utredaren kopplas samman med de problem somkan uppståvid de Förändringarsom skall vidtas i fråga om den statliga lokalförsörjningen ochsomhur somhelst kommer att skapaett behov avspeciellalösningarför vissakulturhistoriskt värdefullabyggnaderoch miljöer.

I betänkandetframläggs inget direkt förslagom inrättandetav en nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltning. Enligt utredaren måsteregering och riksdag först ta principiell ställning i fråganom statenär bereddatt skapa de förutsättningar för bildandetav en stiftelsesomangivits. Om man ärbereddatt göradetta bör en särskild organisationskommitté tillsättas för att praktiskt förbereda bildandet av en stiftelse.

Tillgänglighet m.m.

En tillgänglighetsprincip, innebärande en strävan att öka tillgängligheten för allmänheten,börenligt utredarenalltid tillämpas dåoffentligt stöd i någonform ges till vårdenavkulturmiljöer; antingendettastödgessomskatteförmånereller bidrag. Någragenerellaregler för dettakandock inte uppställas.

Förutsättningarnaför allmän tillgänglighet varierar fran fall till fall. Hänsynmåste tastill denenskildamiljöns sårbarhet,ägarensrimliga krav påavskildhet, de kostnadersomär förenademed en bred tillgänglighet i fomr av städning, förslitning m.m., liksom till möjligheterna att få täckning for sådanakostnaderoch t.0.m. få nettointäkterfrånvisningsverksarnhet0.d.

Hur tillgänglighetsprincipenskalltillämpas i det enskildafallet måstebestämmasav den offentliga instanssombeslutarom bidraget eller skatteförmånen.Dettamåste skeefter diskussionermedmottagarenav stödet.

I betänkandetframhållsattväl bevaradekulturmiljöer utgörviktiga besöksmålinom turistnäringenoch attdet är avstorvikt för svenskturistnäring att bådebevaraoch förbättra utbudet av kulturhistoriska sevärdheter.Det bör också finnas ett stort utrymmeför atti Sverigevidareutvecklasådanverksamhet

i i

l Uppdraget

1 1 Direktiven

.

I direktiven till utredningenanförsi huvudsakföljande:

Bakgrund

l riksdagsmotionen l98586:l796 av Karin Ahrland och Jan-Erik Wikström, fp föreslogsatt en utredning bordegörasomvidgademöjligheteratt stödjabevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer. Motionärerna åsyftadefrämst herrgårdaroch liknande ggnadskomplexi privat ägo.Motionärernaåberopadede förslag somtidigare förts fram av byggnadsvårdsutredningeni betänkandetSOU 1979:17 Kulturhistorisk bebyggelse värd att vårda och frdeikommissnämndeni

en skrivelse till regeringen den 27 augusti 1980och ansågatt en sådanutredning främst borde arbeta med densärskilda stiftelsen, The National Trust, somfinns i Storbritannien,somförebild.

Riksdagen KrU l98586:8 s. 19-20,rskr. 47 tillstyrkte motionen med det tillläggetatt översynenbordegesenvidare omfattningändensomföreslagitsi motionen.Aven fråganom bevarandeavindustriminnenborde sålundauppmärksammas.

Utgångspunkterför en utredning

Olika samhälleligaförändringar medför att det blir allt svårareatt på ett tillfredsställandesättförvalta, dvs.använda,bevaraoch vårdaolika typer av kulturmiljöer. Det gäller bl.a. herrgårdaroch industriminnenmenocksåandratyperav byggnader i olika förvaltningssammanhang enskildaelleroffentliga där det kanvarasvårt

- attfinna nyttj andeformersomåenasidanger enekonomiskbasför bevarandetmen somå denandrasidangåratt förenamedtillvaratagandetavkulturvärden.

Herrgårdar och industriminnen är ofta ocksåexempel komplexa kulturmiljöer därfrågor avolika an kan varaknutnatill bevarande.I enherrgårdsmiljökan värdet t.ex. finnas i såvälmangårdsbyggnadenmedtillhörande inventarier, parkanlägg-i ning, somi övrig bebyggelseoch i detomgivandekulturlandskapet.

Landets herrgårdar och industriminnen representerarbetydelsefulla delar av det svenskakulturarvet och är viktiga för också landetskulturella identitet. Det kan därför också finnas en betydandeefterfrågan från allmänhetenpå orten och från såvälsvenskasomutländskabesökareatt tadel avdessavärden. I vissaregioner kan anläggningar som nu är industriminnen varaden kärna kring vilken bygden vuxit fram och utvecklats. Ett starkt lokalt engagemangfinns ofta i fråganom bevarandeoch vård.Det kanmångagångerfinnasgodaförutsättningaratt utnyttja de kulturhistoriska tillgångarnaför t.ex.turismen.

Densvenskakulturmiljövården utgår frånattdetgrundläggandeansvaretfor landets kulturminnenvilar ägareochbrukareoch attde bästaresultatennåsgenomderas engagemangoch egnainsatser.För statenärdetennaturlig strategiatt i första hand strävaefter att skapagoda förutsättningar ochett gynnsamtklimat för dettaengagemang.

Flera problemi förvaltningen kanvara gemensammaför olika kategorierav fastighetsägare detär staten,kommunereller enskilda.En utgångspunktför

- oavsettom en utredning ärdärför att studeraförutsättningarnaför samverkanmellan dessakategorieri förvaltningenav kulturmiljöer. Kulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer representerarocksåvärdensommåstekunnakomma till nyttaför att byggnadsvårdenskall vara effektiv. I den meningenär byggnadsvårdenen fråga om struktur för ägandeoch förvaltning samtom stödfunktioner till offentliga och enskilda förvaltare.

Med dessautgångspunktergesi dagstatligt stöd till bevarandeav kulturhistoriskt värdefull bebyggelsebl.a.genombidragtill byggnadsvårdvia riksamikvarieämbetet, genom särskildalåneförmåner inom ramenför bostadsfinansicringssystemet

sysselsättningspolitisktmotiveradevårdarbeten.I frågaomlagskyddet samtgenom har riksdagen nyligen beslutat om en samlad lag om kulturminnen prop 198788: 104, KrU 21, rskr. 390. Genom plan- och bygglagen l987:l0 har kommunernas och förutsättningar för att hävda kulturvärden i den fysiska

ansvar planeringenfått etttydligt uttryck.

I vissa fall har det visat sigatt statocheller kommunmåste på sigta ett meralångsiktigt ansvarsåsomägareeller t.ex. somhuvudmanför en stiftelse för att säkerställa bevarandetav särskiltvärdefulla miljöer. Från senareår kan härnämnasinsatsernaför Nynäs slotti SödermanlandochLeufsta bruk i Uppland somexempel på detta.

I dessafall har detframståttsomangelägetatt ettsärskiltoffentligt ansvarstagandei enskilda fall sker meden bibehållen lokal och regional förankring. I de angivna exemplen harlösningari samverkanmellan statoch kommunvarit nödvändigaför att nå långsiktighet. Aven omdet härvarit frågaom ett särskiltoffentligt ansvarstagandevisar exemplenfrån Leufsta och Nynäs emellertid hurviktigt det äratt de olika intressentemainom byggnadsvårdensamarbetareftersom problemenär lik-

Uppdraget

Utredaren bör, med utgångspunkt i riksdagens skrivelse samt vad som i dessa direktiv i övrigt anförts förvaltning av kulturmiljöer, främst herrgårdar och

om industriminnen, utredaförutsättningarnaför att utveckla formerna för dessauppgifter.

Arbetet bör utgå från kartläggning av vilka behov somfinns inom olika för-

en valtarkategorier enskilda, organisationer,statoch kommuner av att finna nya

- former för förvaltning och hantering kulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch

av miljöer.

Utredarenböri dettaavseendeha frihet attlämnaförslagöver heladet kulturmiljövårdandetältet, strävanbör vara att samordnagemensammabehov hos de

men olika intressentemaoch finna lösningarsomkan byggapå samverkanoch gemensamtansvarstagandefrån demsomförvaltar det byggdakulturarvet.

huvudaltemativ för sådanasamverkanslösningarbör utredaren i enlighet Som ett med riksdagensuttalandestuderaförutsättningarnaför attskapaen särskild stiftelse för kulturmiljötörvaltning.

Ett förslag om en sådanstiftelse bör utgå från bedömningarom en sådanstiftelse skullekunnaskötavissakultunniljövårdandeförvaltningsuppgiftermereffektivt än befintliga förvaltningsorganisationernärdet gäller vård och insatserför levandegörandeav kulturvärden. Dessaövervägandenbör också omfatta insatseri fråga om t.ex.rådgivning ochservice till enskildafastighetsägareochuppgifteri arbetet medattförmedlakontaktermellanfastighetsägareoch användare.

l

l ekonomisktavseendebör utredarenstuderaförutsättningarnaattkanaliserai första handbefintliga ekonomiska resurser, somi dag läggs ned på och finns i kulturhistoriskt värdefulla byggnader, till effektivare förvaltningsfomrer. Likaså bör utredarenstuderamöjligheterna att byggauppresurser,t.ex.i form aven stiftelseanknutenfond,genomdonationereller intressentbidrag.

l den mån förslageninnebärförändringar i huvudmannaskapetför kulturhistoriskt värdefulla byggnaderi statensägobör förslagenåtföljasavberäkningaravde samlade kostnaderstateni dag harför dessabyggnader.

Särskild uppmärksamhetbör ägnasfrågor om den allmännatillgängligheten till kultunniljöema liksom förutsättningarnaför derasutnyttjandei turistsammanhang. Målet bör härvarabådeattstärkasvenskturistnäringgenomett förbättratutbud för besökareoch atttillföra byggnadsvårdenresurser.

Jämsidesmed övervägandenarörandeenstiftelsebör utredarenuppmärksammaom det finns hinder eller mindre gynnsammaeffekter för vårdenavvärdefulla byggnaderoch miljöer somkanhänförastill gällandereglerom fastighetstaxeringoch beskattning samtarvsregler. Utredaren bör i detta avseendei första hand påtala eventuellabehovavförenkladeoch tydligarebestämmelseravspecifik betydelseför bevarandefrågorsamtbehovetavallmännaråd ochtillämpningsföreskrifterfrån ansvarigamyndigheter. Utredaren kan i detta avseendeanlita riksskatteverket och riksantikvarieämbetetför attfå underlagför sinabedömningar dettai avseende.

Utredarenskall i arbetetsamrådamedde myndighetersomkan berörasavförslagen liksom medföreträdareför kommuneroch landsting.Iden månförslagenger upphov till frågor omgränsdragningmellan olika myndighetersuppgifter ochansvarsområdenbör detta belysas.

1 2 Utredningsarbetet

.

Utredningsarbetetinleddes marsi 1989.

Under utredningstidenharutredarensammanträttmeddetillkallade sakkunnigaoch

expertenvid ett tjugotaltillfällen.

Under kortare period har en särskild expertgrupp arbetat för att förse utred-

en ningen med underlagnärdet gällerindustriminnesvården.

Utredningen har genomfört en studieresatill Danmark och Skåneför att studera olika förvaltningsproblem och olika organisatoriskalösningaravförvaltningen. En

studieresahar företagits till Storbritannienför att närmarestudera verksamheten inom NationalTrust ochEnglishHeritage.

Ett antal sammanträffandenmed privata godsägarehar också genomförts. Oftast koppladetill studiebesökpå godsen.

studieresatill Värmland harutredningensärskilt studeratindustriminnes- Under en vården.

Ett stortantal kontakter har tagitsmedstatligamyndigheter,kommuner, Kommunförbundet,landstingsförbundet, m.fl. Flerasammanträffandenmedföreträdareför SverigesJordägareförbundharförevarit. Även med Riksförbundet för hembygdsvård har diskussionerförts. Under utredningsarbetetharvidare kontakter upprätthållits med företrädareför olika regionala och lokala projekt inom kultumriljövården.

2 Övergripande problembeskrivning

2.1 Inledning

Utredningensdirektiv angeratt utredningenshuvuduppgift är att utredaförutsättningarnaför att utveckla formernaför förvaltningen dvs. användningen,bevarandet och vården avkulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer, främst herrgårdarochindustriminnen.

Detta har i utredningsarbetettolkats såatt utredningen skall undersöka dels om dagens förutsättningar för förvaltningen av dessamiljöer är rimliga, dels om formernaför förvaltningen kan effektiviseraseller andrasättförbättras. Det ankommerdäremotinte påutredningenatt bedömaom exempelvisdetstatligastödet till byggnadsvård tillräckligtär eller attgenomföraenfullständig byggnadsvårdsmredning.

Vid riksdagensbehandlingav den motion somligger bakom utredningsuppdraget riktades huvudintressetmot de privatägda herrgårdamaoch slotten ävenom utskottetbetonadeatt utredningsarbetebordefå enbredareinriktning ochbl.a. också inkluderafråganom bevarandeavindustriminnen. l direktiven har sedermeraäven frågan om förvaltningen av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i offentlig ägoinkluderats.

Utredningsarbetethar följaktligen i höggrad inriktats på att undersökaförhållandenaför de privat ägda herrgårdarna och slotten, bl.a. i syfte att utröna om de ekonomiskavillkoren för dennaprivata förvaltning står i rimlig överensstämmelse

kulturpolitiskt utförs ägarna.Utgångsmed den viktiga bevarandeinsatssom av punktenharhärvidvarit denprincip densvenskakulturmiljövården utgår från,

som nämligen attdet grundläggandeansvaretför landetskulturminnenvilar ägareoch brukareoch att de bästaresultatennås derasengagemangoch egnainsatser.

genom Somangesi direktiven ärdet i dettasammanhangennaturlig strategiför statenatti första handsträvaefter att skapagodaförutsättningaroch ett gynnsamtklimat för dettaengagemang.

I arbetet har dock även de övriga frågorna berörts, t.ex. frågan om hur förvalt-

deoffentligt ägdakulturhistoriskt värdefullabyggnadernaochmiljöerna i ningen av

dagärorganiseradoch vilka specifika problem denmöter. Likaså har problematiken kring industriminnenabehandlats,bl.a. inomen särskildexpertgrupp.

En avde frågor utredningensöktbelysaäri vilken utsträckningolika ägarkategorier har gemensammaproblem, somockså skulle kunna lösasgemensamteller i samverkan.

En speciell frågeställning har i detta sammanhangvarit om det finns skäl och underlagför att skapaen särskild stiftelsefor kulturmiljöförvaltning. Den brittiska National Trust har i förarbetenasärskilt utpekatssomenmöjlig förebild.

2.2 Privatägda herrgårdar och slott

För attde privataägarnaavherrgårdaroch slott skall klaraavsin uppgift att förvalta dessakrävs självfallet att det finns ett tillräckligt ekonomiskt underlag Fördetta. Dettaberörenligt min meningenviktig principfråga.

Historiskt settoch fortfarande bärsunderhåll och drift avdessamiljöer i normalfallet upp av enekonomisk verksamhetsomde utgör centrum för. Vanligast är att ekonomingrundas jord- och skogsbrukmed tillhörandeverksamheter.Ibland är detdock industriell verksamhet- eller en kombination av industriell verksamhet medjord- och skogsbruk somutgör eller har utgjort det ekonomiska underlaget.

- Här finns vissa skillnader i ägarstrukturensåtillvida somde jord- och skogsbruksbaserademiljöerna ofta ägsavfysiskapersonermedandeindustribaseradenormalt ägs juridiska Även i övri finns stora skillnader i struktur och

av personer. problembild mellandessakategorier.

Rentfunktionellt harherrgårdarnaoch slotten varit just centrai ekonomiska verksamheter.De harförvisso varit privatbostäder,men också huvudkontor, representationslokaler, konferensutrymmenm.m. Det är också så de, enligt min mening, bör betraktas. De har ett historiskt och naturligt sambandmed den omgivande verksamhetenoch bör inte betraktasenbartsomprivatbostäder.Detta är en viktig princip eftersomden leder till slutsatsenatt det för bevarandetav dessamiljöer är viktigt att säkerställaatt denomgivande ekonomiska verksamhetenkan behållas tillräckligt omfattandeäveni framtiden.

Om herrgårdamaoch slottenbetraktasenbartsomprivatbostäder,vilket alltså inte står i överensstämmelsemed derashistoriskaroll, kommer bevarandeuppgifteni ställetuteslutandeatt bli beroendeavägarensprivata inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

ställningstagandeti dennafråga hur man principiellt bör betraktaherrgårdarna

och slotten harbetydandekonsekvenserför synen avissaskattefrågor,men

också for vilka lösningar som kan finnas på problemet att långsiktigt garantera bevarandetavdeaktuellamiljöerna.

Att underhålla och driva herrgårdarnaoch slottenär en betydligt svårareuppgift idag än närde skapades.Ett skäl till dettaärdenlångtgåenderationalisering som präglat jord- och skogsbruketoch somi dag innebär att det finns mycket få anställdapå egendomama.anställdasominte räcker till för annatände specialuppgifter de anställts för. Förr fanns mångaanställda, med delvis säsongsbetonat arbete, vilket gjorde att dessaunder lågsäsongeri jordbruket kundeengagerasi exempelvis underhållsarbeten.Detta gällde ävende anställdasfamiljer, där t.ex. lantarbetamashustruroch döttrarkundeengagerasför städningo.d.

Över huvud taget är vården och bevarandetav slotts- och herrgårdsmiljöema mycket arbetskraftskrävandeuppgifter, inbegripande allt från städning, fönsterputsning o.d. av de vanligtvis stora ytorna, över park- och trädgårdsarbete,till större och mindre reparations- och underhållsarbeten.I takt med att samhället modemiserats, välfärden stigit och därmedarbetskraftskostnademaökat har det blivit allt dyrare att fullgöra dessauppgifter, eftersomdettaarbeteinte kanrationaliseraspåsammasättsomjord- och skogsbruket.

En faktor spelarin och gör uppgiften svårare dagi äntidigare äratt det

annan som förr fannsett brett hantverkskunnandesomkundeutnyttjas i dessasammanhang. l dagärkunnandetom gamlatiders byggmetoder,materialosv. begränsatoch ofta otillräckligt for att bevarandeuppgiftenskall klarasav ett tillfredsställande sätt. Även tillgången material olika slagutgör ettproblem i dagensFörvaltningav

av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Även i andra avseendenär kostnaderna för driften av herrgårdarnaoch slotten betungande.Med stigandeenergipriserhart.ex.uppvärmningskostnademablivit en allt tyngre post.

Det bör understrykas när vi talar kulturhistoriskt värdefulla miljöer så

att om handlar detta inte enbart byggnader.Både närdetgällerjord- och skogsegen-

om

utprägladebruksmiljöer kan det handla om byggnader, byggdomar och mera nademas inventarier, omgivande parker och trädgårdar eller hela kulturlandskaprniljöer. I detenskilda fallet kan det varaeneller flera avdessafaktorer som skapardetsärskildakulturhistoriskavärdet.

Det bör framhållasattutredningeninte har gjort någoninventeringavi vilket skick våravärdefulla herrgårds-och slottsmiljöer befinnersig i idag.Vi kan inte bedöma hur omfattanderenoveringsbehovensammantagetär. Dessaskiljer sig naturligtvis åt drastiskt mellan olika objekt, beroendepå egendomarnasekonomi. ägarnas skiftandeengagemangetc.Däremot kan med storsäkerhetsägasatt uppgiften att vårdaoch bevara de flesta håll upplevssomstarktekonomiskt betungande.

Vid genomgångenavde ekonomiskaförhållandenakan man konstateraatt förutsättningarna påverkas rad faktorer, inte minst av olika politikområden.

av en Sålundaframhåller mångajordägareattjordbruket ger klart otillräckliga överskott för att ge någraresurserför uppgiften att vårdaoch bevaraegendomarnaskulturvärden. skogsbruket ger där bättre resultat. Den beslutadenya inriktningen av livsmedelspolitiken kommer självfallet inte att förbättra situationen sett från perspektivetatt skapaekonomiskt underlagför vårdoch bevarandeav herrgårdar och slott. Det faller dock utanför utredningensuppgift att ha synpunkter på livsmedelspolitiken,somsjälvfallet inte primärt kanutformasutifrån de aspekterutredningenharatt behandla.

Andra politikområden somstarkt påverkarde ekonomiskaförutsättningarna återfinns framför allt inom skatteområdet.Där är det flera aspekterpå beskattningen somhar betydelse.En sådanärnaturligtvis inkomstbeskattningenmen,såvitt gäller fysiskapersonersinkomst av tjänst, har den knappastnågonspeciell betydelsejust för förvaltningen avkulturhistoriskt värdefullamiljöer. Delvis kan dettasägasäven vad avser inkomst av näringsverksamhet.Förmögenhets-och fastighetsbeskattningen är av stor betydelseliksom arvs-och gåvobeskattningen.Utredningen har strävat efter att begränsasinaövervägandeni skattefrågor till sådanasom mera explicit kan sägasha med förvaltningen avkulturhistoriskt värdefulla miljöer att göra.Viktigast där ärde ändradeprinciperna för beskattningav bostadinom jordbruksfastighet.

En helt avgörandefråga när detgäller att vidmakthålla ett tillräckligt ekonomiskt underlagför bevarandeuppgiften arvsskiftenaoch deraseffekter. Fideikommiss-är systemetsavskaffande och det nuvarandeñdeikommissförbudet har haft eller kommer attfå förödandeeffekter frånde speciellautgångspunkterutredningenhar att setill. l realiteten blir uppgiften att inom ramenför privat ägandevårda och bevara herrgårdarnaoch slottenrent matematisktomöjlig att genomföra mednuvarandearvsskiftesbestämmelser,om detinte samtidigt finns mycket godamöjligheter att inom en generation förrnera förmögenheter. Om sådanamöjligheter inte finns kanmani längdeninte klara bevarandet,såsnartdet finnsmeränenarvinge i varjegeneration.

Idag ärmöjligheternabegränsadeatt lösadettaproblemgenomatt exempelvisföra över egendomamatill någonslagsfamiljestiftelser. Utredningenhar särskilt studerat dennafråga.

Ett generellt problem när detgäller de privatägdaegendomamaäratt strävanrimligen måstevara att bevaraden kulturhistoriskt värdefulla helhetsmiljön i vilken herrgårdarnasinventarier, konst och samlingarofta utgör enviktig integreraddel. De ekonomiskaproblemsomidagfinns i förvaltningen leder ofta till attvärdefulla delar avdetta lösöre säljs av för att klara avstörrerenoveringsarbeten.Det förekommer ocksåatt mansäljeravjord for att klara störrereparationerrenoveringar, varigenom det långsiktiga underlagetatt lösabevarandeuppgiftenurholkas. Denna situationförvärrasofta avatt man genomattdeekonomiskamarginalernaärknappa tenderaratt skjuta upp arbetenalltför längeeller att eftersättadet löpande underhållet. Detta leder till att de totala kostnadernaöver tiden blir större än de skulle behövavara.

2 .3 Industriminnen

Industriminnena angesockså i direktiven och förarbetenasom en särskild arbetsuppgift för utredningen.Förvaltningsproblemen för våra industriminnen är delvis likartade dem som gäller för slott och herrgårdar, men skiljer sig också flera väsentligaavseenden.En särskild problematikgäller för de kombineradeherrgårdsoch industrimiljöema. Ett av problemenligger ägarstrukturen,ett annat atti det i

vissafall ärhelasamhällsbildningarbruksmiljöema dethandlarom, där dessutom ägarsuuktureninomrespmiljö ärsplittrad.

Det kanskemestpåtagligaproblemetnärdet gäller våraindustriminnenäremellertid hur deskall användasoch kostnadenför dennaanvändning. dettal avseendekan vi skilja mellan trehuvudkategorier.

En kategori kan beskrivassomkulturhistoriskt värdefulla delar av industrimiljöer somalltjämt är i bruk. Här kan vården och bevarandetvisserligen möta praktiska problem och måhändaocksåekonomiska, men i dessafall finns ändå i normalfallet enägaresomkanta ansvarför dessauppgifter.

En annankategoriutgörsavsådanamiljöer därenåteranvändningavmiljöerna kan förenasmedbevarandeintressenaoch i övrigt t.ex. ekonomiskt är genomförbar. l dessafall föreligger ingaegentliga problem. Till dennakategori skulle t.ex. kunna föras sådanaindustrimiljöer inom där bevarandeintressetprimärt ärkopplat

tätorter till bevarandetav byggnademasexteriörer, såsomen del av stadsbilden,mendär återanvändningenkan avsehelt andra syften än det ursprungliga. Som exempel härpåkan nämnasbryggerieri Stockholm,indusuibebyggelsenkring Motala ström i Norrköping och kulturmagasineni Sundsvall.

Den tredje, ochmestsvårhanterade,kategorinutgörsav kulturhistoriskt värdefulla, nedlagda industrimiljöer som med hänsyn till sina värden eller förhållandena i övrigt enbart bör eller kan bevarassomi princip musealaanläggningar.Här är det ofta svårtoch framför allt mycket kostsamtatti museiform utforma dessamiljöer så attde blir bådeväl bevarade,instruktiva och intresseväckande.

För att nå väl bevarade,instruktiva och intresseväckandeindustrimuseer fordras inte baraatt de ursprungligabyggnadernaoch derasutrustning ochinredning finns kvar utanocksåattden tidigare verksamhetenpå ettrimligt sättkan demonstreras. Med tankepåatten stordel avvåraindustriminnen,särskilti bruksmiljöema,avser tung processindustriärdet uppenbartatt kostnadernaför att hålla igång en verksamhetblir mycket höga.Förklaringen till att dessamiljöer ärövergivna industrimiljöer är att det inte gåttatt finna ekonomi i denverksamhetsom tidigare bedrivits. Målsättningen att hålla i gången industriell verksamhetäven i demonstrationssyfte kan också visa sig ogenomförbar av andra skäl, t.ex. på arbetsmiljömässigagrunder.

Förhållandetatt bevarandetav dessamiljöer är mycket kostnadsluävandekräver egentligenatt det finns en urvalsprocesssominnebärattde storaansträngningama attbevarariktas mot ettbegränsatantal indusuirninnenavnationellt intresse.Denna tanke kan dock stå i konflikt med det förhållandet att de starkaönskemålenatt bevaraen viss miljö främst är lokalt förankrade.På många håll i vårt land utgör bevarandetaven industriell miljö, t.ex. en bniksmiljö, en avgörandefaktor närdet gäller bibehållandetav en orts historia och identitet. Fråganom lokalt, regionalt resp.nationellt ansvaroch samspeletmellan intressenpå olika nivåer behöverdärför närmareövervägas.

Som framhållits i det föregåendeutgör också ägarstrukturenett problem. särskilt kopplat till principen omägarensansvarför vård och bevarande.Närdet gäller en industriell miljö somövergivits så berordetta,somredanpåpekats,påatt verksamheten i fråga inte längrekan leva kvar påaffärsmässigavillkor. Nya produktionsmetoderslårut gamla.Marknadenför vissaprodukter kan drastisktförändraseller helt försvinna. I sådanasituationerfinns det i mångafall inte någonägaresomkan påtasig någotansvarför vårdoch bevarandeavdenmiljö somlämnats.Företageti fråga kan helt ha upphörteller i van fall saknaekonomiskamöjligheter att påta sig ett sådantansvar.Miljön i fråga kanha köptsavett annatföretag somdock inte är berett att ikläda sig någotansvar som ligger utanför företagetskommersiella intressen.Det är över huvud tagetsvårt att få företagsomägareatt ta sig ansvar för verksamheterom dettainte ärdirekt förenligt medföretagetskommersiella intressenoch dessutomkanstrida mot bådebolagsordningaroch olika typer avlagstiftning såsomaktiebolagslagen.Av skäl sombeskrivits i det föregåendehardet mycket begränsadeffekt att lagstiftningsvägenförsöka åläggaföretagenett ansvar avdetslagsomhärdiskuteras.

Samtidigt kan konstaterasattdetsynesrimligt attnäringslivetdeltarävenfinansiellt i vården och bevarandetav våra industriminnen. På mångahåll finns också ett sådant intresseoch många företag kan mycket väl finna det förenligt med sina kommersiella intressenatt medverkai vården och bevarandetav industriminnen. Här finns dock hinder, inte minst av skattemässignatur, närdet gäller sådanmedverkan från företagenssida.

Utredningensarbetenärdet gäller industriminnenhar koncentreratstill deområden där kan direkta kopplingar till andradelarav utredningsarbetett.ex. såatt

man se

förslag privatägda slott och herrgårdar också är tillämpliga för

som avser t.ex. industriminnen, till frågan näringslivetsmedverkani bevarandetav våra

samt om industriminnen.

2.4 Det offentligt ägda beståndet

Den kulturhistoriskt värdefullabebyggelsesomstatenförvaltar bestårnaturligtvis i första hand byggnaderochanläggningarsomuppförts Förden statliga sektorns

av skilda verksamheter.Här finns exempelvisdencentralaoch denregionalaadministrationens byggnader, byggnader för universitet och högskolor, statliga kulturinstitutioner, försvaretsbyggnaderoch anläggningar,byggnaderoch anläggningar för infrastrukturersomjärnvägaroch vägar,sjöfart,post-och telekommunikationer CIO.

Även om byggnadsstyrelsen idag förvaltar den dominerande delen av denna bebyggelseåterfinns här flertal statligaförvaltare. Framför allt svarar försvaret

ett för enomfattandeförvaltning avkulturhistoriskt värdefull bebyggelse,menockså de fastigheter somdomänverket,statensjärnvägar m.fl. myndigheter och affärsdrivande verk förvaltar innefattarkulturhistorisktvärdefulla byggnaderoch anläggningar.

Betydande delar av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsesom statenidag förvaltar bestårdessutomav fastighetersomi skilda sammanhanghar övertagits från andra ägareoch anpassatstill statliga funktioner. I denkategorien ingår bl.a. ett antal ursprungligen privatägda slott och herrgårdarsomi dagföreträdesvis förvaltas avbyggnadsstyrelsen,fortifikationsförvaltningen ochdomänverket.

För bådadessakategorier gäller att förändringaravdenstatliga verksamhetenkan medföra att byggnader framstår somöverloppshus i den meningenatt de inte längre kan fylla någon funktion i den lokalförsörjning som resp. fastighetsförvaltare svararför.

I det statliga beståndetingåremellertid ocksåkulturmiljöer och kulturminnen som har karaktärenavmonumentutanegentligt sambandmed denstatliga lokalförsörjningen. Hit kan i första hand räknas ett betydandeantal miner och andra fomlämningar till stordel förvaltas RAÄ, även andrastatliga fastighets-

som av men av

förvaltare. Till den kategorin kan också föras byggnadersomexempelvis Omässtuganoch andra Vasa-minnen i Dalarna, dvs. byggnader som sedanlänge betraktas som nationella minnesmärken. Vissa byggnadsverksom helt eller delvis förlorat sina ursprungliga funktioner, som exempelvis rikets fástningar, skulle ocksåkunna föras till dennakategori.

Detkommunalt ägdabeståndetavkulturhistorisktvärdefullabyggnaderoch miljöer har till sitt innehåll storalikheter med det statliga. En betydandeandelav byggnadernaanvändssåledesdirekt i den kommunala verksamheten,skolbyggnader, förvaltningslokaler, m.m. Många kommuner har ocksåett antal kulturhistoriskt intressantabyggnadersomingår i vad manofta benämnermarkreserven.Detta är byggnadersomkommunenägerutan att mansjälv använderdem De kan hyrasut, försäljas, användas bytesaffareri Även dessa oftast belägnai stadsmiljö.är

osv.

Vissa kommunerägerocksåherrgårdareller störremangårdsbyggnader tidigare jordbruksfastigheter.Ofta har dessabyggnaderhamnati kommunensägogenomatt manköptjordbruksfastigheterför att byggabostäderpåmarken. Det betyderockså att deursprungliga miljöerna i allmänhet inte längreärintakta. De kulturhistoriskt intressantabyggnadernakan stå kvar somen rest från tidigare markanvändning, insprängdbland modernbostadsbebyggelseeller industrifastigheter.

Sådanabyggnader har ibland hittat sin användningsom utbildningslokaler, kursgårdar, hembygdsgårdar,hantverkscentram.m.,ibland direkt användaav de kommunala myndigheterna somrepresentationslokaler e.d. I vissa fall har området bevaratsi delar för lokala rekreationsbehov. Det finns dock ävenexempel på att byggnadernainte funnit någonanvändning,varvid de oftast ståroch förfaller.

Ett annatviktigt avseendesomskiljer detprivatägdabeståndetfråndet offentligägda ärdeekonomiskaaspekterna.

När detgäller de privatägdaherrgårdamaoch slottenärdetoftast såatt kostnaderna för att driva och underhålladessabyggnaderoch eventuell omgivandepark eller trädgårdutgör en mycket påtaglig ekonomiskbelastning den rörelse sombyggnadernautgör centrum för. Betraktadesomrentprivata boendekostnaderfor ägarfamiljen blir dessakostnaderofta uppenbartorimliga. l flera fall kan det direkt sägasatt det saknas ekonomiska möjligheter att klara av drift och erforderligt underhåll.

För deoffentliga ägarnaär motsvarandebevarandeuppgiftkanskebetungandemen inte allsi sammamening. Inteensvid mycket högabevarandeambitioner dettaär en avgörandekommunalekonorniskeller statsñnansiellfråga.Det handlarhär i stället om politiska prioriteringar och ambitioner, om bedömningaravvad åtagandenav detta slagrimligen får kosta,jämfört med alla övriga anspråksomriktas mot stat och kommun.

Problemen i den offentliga förvaltningen av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer ärdärför väsentligenav annankaraktärändesomgäller för det privatägda beståndet.Ett sådant problem liggerii det alltför sällan blir fråga

att om medvetna politiska prioriteringar somhar tydliggjorts i den politiska beslutsprocessen.De kulturhistoriskt intressantamiljöerna äroftastenmindre del av en mera omfattandeförvaltningsuppgift for enstatlig myndighetellerett kommunalt fastighetskontor eller liknande.De specifika mål och problem somsammanhängermed vården av de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna och de ekonomiska anspråk dennavård ställer, döljs ofta genomatt de bakasin i den störrefdrvaltamppgiften.

I dettaatt uppgiftenatt bevarakulturhistorisktvärdefull bebyggelseutgören mindre del av enstörreförvaltningsuppgift ligger ocksåfleraandraproblem.Ett sådantkan varakompetensbristernärdet gäller denspecifikakunskapsomkrävs för vårdenav kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.Dettaproblemblir självfallet alltmer uttalat färre objekt av detta slag somingår i förvaltningen i fråga. I detta avseendekan problemet sägasvara likartat det som gäller för det privatägda beståndet.Kunskapenom äldre byggnadsteknik, material m.m. är alltför begränsad,tillgänglig kompetensotillräcklig.

En annan sida av sammasak är att bevarandeuppgifteninte fångar tillräckligt intresseinom organisationenjust genomattdenärenmindredel avett störreuppdrag, eller kansket.0.m.en icke uttalad del av uppdraget.Ett ännustörre problem kan skapasom bevarandeuppgiftenupplevs alltför starkt avvika från eller t.0.m. strida mot huvuduppdraget. Det är t.ex. begripligt om försvarsmakten, när den ställs inför starka krav att rationalisera sin verksamhetoch användatillgängliga ekonomiska resurser på effektivast möjliga sätt, finner uppgiften att bevara Waxholms fästning varaverksamhetsfrämmande.

Det blir också alltmer uppenbartatt de successivtförändradeformerna och systemen för styrning av offentlig verksamhet tydliggör dessakonflikter. Sålänge resursstyrning varit förhärskande dvs. att en viss verksamhet fått sig tilldelat anslagsomtäckerenvissuppsättningresurser,personal,lokaler m.m. såhart.ex. den kommunala Skolstyrelseneller SveaHovrätt inte behövt bekymra sig om att mandriver sin verksamheti kulturhistoriskt värdefulla byggnader,varsvårdkräver särskildaresurser,somgår utövernormala lokalkostnader.

Inte heller fastighetsförvaltarnalokalhållama har behövt bekymra sig särskilt mycket för detta. Har manett störrefastighetsbeståndkan särskilt högakostnader för drift och underhållavvissaobjekt döljasgenomatt manslår ut dessasärskilda kostnader hela sitt bestånd,alternativt tar man ut de faktiska kostnadernai en hyressättningmenkan förlita sigpå att hyresgästenvid anslagsgivningenfår täckning för dessaextrakostnader.

Det ligger for övrigt vissa uppenbarafördelar i att de kulturhistoriskt värdefulla byggnadernaförvaltas inom ramenför ett störrebestånddär huvuddeleninte ärav den karaktären.De särskildakostnadernakan slåsut påett störrebeståndoch därmed bli lättareatt accepteraochtäckainom ramenför ensamladbudget.

Den förändring som nu äger rum inom denoffentliga förvaltningen innebär en mycket tydlig rörelse bort från resursstymingen och en övergång till målresultatstyming. Detta innebär generellt sett att den enskilda myndigheten eller kommunala förvaltningen får ett mycket större ansvarför och en avsevärtstörre frihet attinom ramenför tilldelade medel självvälja sinaresurser.För de offentliga fastighetsförvaltamainnebärdettaattdei princip förutsättskunna ställalokaler till förfogande på sammavillkor somden öppnamarknaden.Gentemotde verksamhetsansvariga tillämpar de fastighetsforvaltande organisationerna allt oftare en hyressättning bådeär marknadsanpassadi frågaom det enskildaobjektet och

som somåterspeglarlokalhållarens faktiska kostnader.De verksamhetsansvarigakan i ett system med mål-resultatstyming generellt sett inte förlita sig att man via tilldelade anslagfår kompensationfor extrahögalokalkostnadersomberor att verksamhetenär inrymd i kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det är däremot naturligtvis tekniskt fullt möjligt attkombineraett systemmedmål-resultatstyming med inslag avresursstyming, såatt det t.ex.gessärskildaincitamentvia anslagskompensationeller påannatsätt till myndigheternaatt faktiskt utnyttja de kulturhistoriskt värdefulla byggnader som medför extra höga lokalkostnader och som

hur helstvill bevara.Dettakräver dock särskildahänsynstagandensom staten som inte vidare är del ett generelltmål-lresultatstymingssystem.

utan en av

med mål-resultatstyming sätteralltsåpå sin spetskonflikten mellan å Ett system

sidanlokalförvaltamas och brukamashuvuduppdragoch å andra sidanuppena

vårda och bevarakulturhistoriskt värdefull bebyggelse,i den mån kostgiften att nadernahärför inte täcks vad kan ansessommarknadsmässig hyra. Be-

av som nägenheten kostnaderför att haverksamheteninrymd i en spe-

att accepteraextra ciell byggnadsjunker innebördenär att mandärmedfår mindre resurseröver

om för att lösaverksamhetenshuvudsyfte.

Generellt kan dettanaturligtvis sägasvaraenfördel. Systemetkräver ett tydlig-

sett görande kostnadernaför dennadel kulturrniljövården och möjliggör därmed

av av på sätt äntidigare uttaladepolitiska ställningstaganden.Huruvida detta

ett annat innebär fördel eller nackdelfor dekulturpolitiska strävandenakan maninte

en en uttala sig om påförhand.

Detkan i dettasammanhang motiveratatt någotutvecklavad man menarmed

vara särskildakostnadereftersomolika typer av kostnadsbegreppanvänds dessai sam-

manhang.

För det första finns, från lokalförvaltarens utgångspunkt,vissa typer av kulturhistoriskt motiverade överkostnader. En del av dessahar relevans för varje enskilt objekt denna karaktär och har snarastatt göra med kostnaderna för

av underhåll, där särskilda krav på material eller metodervid arbetetsutförande kan driva kostnaderna,liksom utnyttjandeav särskildexpertis vid utredning,pro-

upp jektering och genomförandeavarbetena.Detsammakangälla krav påbibehållande

byggnadsdetaljersomsaknarfunktion för byggnadensutnyttjande eller krav på av bevarande miljön kring byggnad.Även inom fastighetsdriften kan särskilda

av en kostnaderuppkomma inom skilda områden somstädning,fönsterputsning. uppvärmning osv.

Från användarens utgångspunkter kan det uppkomma överkostnader om fastighetsförvaltamassärskildakostnaderför underhålloch drift direkt omsättsi en högrehyresnivå,vilket kan innebäraatt hyranöverstiger vad som kan betecknas

normal marknadshyra.Användarenkanocksåfå extraordinärakostnaderi sin som

verksamhetgenomenlägre gradav funktionalitet hos lokalernaänvad somskulle varafallet med modernarelokaler.

Frånfastighetsförvaltarensperspektivkandet dockvara frågaom ävenandratyper avkostnadsbegrepp.

En sådansituation kan vara att det finns krav på bevarandeav byggnaderoch anläggningar som saknaranvändning, dvs. att utgifter för drift och underhåll inte motsvarasav någrahyresintäkteralls.

En näraliggandesituation ärdär man inte tar ut vad somkan betraktassommarknadshyradärför att manvill haenanvändningsomannarsinte ärmöjlig. detta fallI bestårfastighetsförvaltarenskostnadav en subventioneradhyra

Ett ytterligare fall kan varadär marknadshyrafaktiskt tas ut, men där denna inte täckerdefaktiska kostnadernaför drift, underhålloch eventuellakapitalkostnader.I dettafall uppkommerett underskott förvaltningeni avdettaobjekt, vilket ocksåkan betraktassomenkostnadför fastighetsförvaltama.

I ett vidareperspektiv finns vissatydliga skillnadermellan kostnadsproblematiken för vanlig fastighetsförvaltningoch förvaltningen avkulturmiljöer.

Generellt gäller i praktisk fastighetsförvaltning att nybyggda lokaler normalt ger fastighetsägarem-förvaltarenett underskottunder de första åren. Marknadshyran förmår inte täckasumman av drift-, underhålls- och kapitalkostnader.Över tiden förändrasbilden framför allt genomatt fortlöpandeinflation tenderarattföra nerde realakapitalkostnadema, eller uttryckt ett annatsätt: marknadshyroma ökar snabbareän lokalhållarens samlade kostnader. Härigenom ger fastigheten så småningomettöverskottsomkan balanseradetinitiala underskottet.

Vid förvaltningen av kulturhistoriskt värdefulla miljöer serkostnads-och intäktsbildenöver tidenannorlundaut. Även vid låg kapitalkostnadeller ingenkapital-

en kostnad alls kan det vara såatt kostnadernaför drift och underhåll inte täcksav marknadshyran.Över tiden förvärras dettaproblem eftersomkostnaderna

snarast för drift ochunderhållvid dennatyp avförvaltning haren tendensatt stiga snabbare änmarknadshyroma.

Det kan tilläggas att vad somhär sagtsom olika kostnadsbegreppoch skillnader i ekonomisk problematik lör förvaltning avkulturmiljöer jämfört medannanfastighetsförvaltning naturligtvis inte enbart gäller det offentligt ägdabeståndet.Det har sin tillämplighet ävenfor andraägarkategorier.

Det är viktigt att understrykaatt vad somhär sagtsom överkostnaderoch skilda kosmadsbilderinte alls innebäratt kulturhistoriskt värdefullabyggnaderallmänt sett utgör oräntabla objekt. Tvärtom torde huvuddelen av t.ex. de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna de störrei städernasstadskärnorvara mycket intressanta objekt på fastighetsmarknaden. Högre drift- och underhållskostnader kan väl kompenserasavlägrekapitalkostnader.Det harockså blivit allt merapåtagligt att det kulturhistoriska värdet också representerarkvaliteter, i jämförelse med nybyggdafastigheter,somkanföra uppmarknadshyranoch marknadsvärdetpå dessa äldrebyggnader.

Jagåterkommer etti senareavsnitttill enbeskrivningavde omfattandeförändringar somdelvis beslutatsochförberedsnärdetgäller denstatligalokalhållningen, både i frågaomstyrningenavdensammaochomförvaltningensformer.

En avde frågor somprövatsinom utredningenärjust om de problem somupplevs inom den statliga fastighetsförvaltningen, bl.a. när det gäller konflikten mellan huvuduppdrag och uppdragetatt vårda och bevarakulturhistoriskt värdefull bebyggelse,också har sin motsvarighet hos andra,särskilt andra offentliga, ägare. Detta skulle eventuellt kunna utgöra en grund för att nå samverkankring en ny förvaltningsform och en ny förvaltningsorganisation.

Dennafråga har arbeteti varit sammankoppladmedatt det i direktiven såvälsomi förarbetenasärskilt framhållits att utredningen skall pröva om det finns skäl att skapa svenskmotsvarighettill den brittiska NationalTrust, dvs.en allmännyttig

en stiftelse medsyfteatt bevarakulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer och som själv äger och förvaltar sådana.Det är en stiftelse som är självständig i förhållandetill stateninte minst i ekonomiskt hänseende.Man lever sålundaunder ett egetekonomisktansvaroch utanattverksamhetenärberoendeav löpandedriftbidrag från staten.

Den brittiska organisationenär gammal och mycket väletablerad. Den har idag ansvaretför ett omfattande beståndav egendomaroch därmedocksåen utbyggd

förvaltningsorganisation.Detta beståndharväsentligen byggts upp genom enrad donationersommottagitsgenomdecenniernaEtt problem medatt skapaen svensk motsvarighetäratt ensådanmåstehaett visst beståndatt arbetamed for att kunna byggaupp enfungerandeorganisation liksom tillfredsställandeekonomiskaresurserförmögenhet för att bevarandeuppgiftenskall kunna klaras. En uppgift för utredningsarbetetharvarit att undersökahuruvida förvaltningsproblemet med det statligabeståndetharsinmotsvarighethosandraägareoch huruvidadessaproblem sammantagna avär denkaraktärenatt det finnsett intressehosolika ägarkategorier för att skapaen förvaltningsorganisation som övertar ägandeoch förvaltningsansvarmen somsamtidigt gessådanaverksamhetsförutsätmingaratt uppgiften blir möjlig.

3 Vissa regelsystem, m.m.

I detta kapitel redovisasvissa nu gällanderegelsystemm.m., somhar direkt relevansför utredningsomrâdeteller för förslagsom senarekommeratt läggasfram.

3.1 Förutsättningar för att bedriva kulturmiljövård

3.1.1 Kulturmiljövårdens mål och inriktning

I prop. 198788:104 om kulturmiljövård har mål och inriktning för kulturmiljövården formulerats. Målen för kulturmiljövården beskrivs på följande sätt.Kulturmiljövården skall:

bevaraoch levandegörakulturarvet, syfta till kontinuitet i utvecklingenavden yttremiljön, främja den lokala kulturella identiteten, mötahotenmotkulturmiljön,

bidra till att öka medvetenhetenomestetiskavärdenochhistoriskasamman-

hang.

Begreppet kulturmiljövård beskrivs i propositionen som en sammanfattande benämning för vården av den av människanskapademiljön. I det kulturmiljövårdandeperspektivetbör ansatsenenligt propositionenvaraatt dekulturkvaliteter somalltid finns i den byggdaeller odlademiljön skall lyftas fram och tastill vara somen tillgång för dem sombor, lever eller vistasdär. Med dettabredasynsättpå kulturmiljövárden kan den inte uppfattassomett sektorsavgränsatområdesomi första handär en angelägenhetför riksantikvarieämbetet RAÄ, länsstyrelserna och deregionala museersombildar ryggradeniden statligakulturminnesvarden. Tvärtom, framhåller departementschefen,måstedetankomma varje medborgare ochvarje myndighet- statligeller kommunal att bidra till den hanteringavmiljön

somförespråkasi propositionenoch somsamtidigt bedömssvaramot vaden stark opinion lcräver.

l detbredakulturmiljöperspektivet blir uppgiften för RAÄ, länsstyrelsernaoch de regionala museernaatt vara enpådrivande,initierande och kunskapstömiedlande kraft i samhälletochgentemotden offentliga sektorni övrigt.

Denna bredasynpå kulturmiljövårdens mål och inriktning skall emellertid inte, enligt propositionens intentioner, innebäraatt den mera traditionellt uppfattade kulturminnesvården skall tillmätas en mindre betydelseän hittills. De värdefulla kulturrninnena, i form avt.ex. byggnadsminnenoch fornminnen, skall snarareses somenkärnai kulturrniljöarbetet, nödvändigatt ägnastor omsorg.För att utveckla och effektivisera dennakultunninnesvårdföreslogsi propositionen bl.a. den samladelagomkulturminnenm.m.somträddeikraft den 1januari 1989.

I propositionenangesocksåfyra prioriteradeområdenfor kulturmiljövården:

D åtgärdermot de skadorsomluftföroreningarna och försumingen orsakar på

kulturvärden, D vårdenavkulturlandskapochfornlämningar, El insatserinom byggnadsvården,varvid särskilt slott och herrgårdar,industri-

minnenochvärdefullatätonsmiljöerutpekas, D information om kulturmiljöns värden.

I propositionenframhålls ocksåatt vikten av en god kontinuerlig användningoch ett brukandeavkulturmiljön bör ägnasökad uppmärksamhet.Uppgiften att levandegöra kulturarvet, poängteratsredan i 1974årskulturpolitiska proposition

som prop. 1974:28, gesocksåökad tyngd.

3.1.2 Lagstiftning, regelverk och ansvarsfördelning

Lagen omkulturminnen m.m.

Lagen 1988:950 om kulturminnen m.m. KML innehåller bestämmelser om fornminnen, byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen samt utförsel av kulturföremål landet.Lageninleds medallmännabestämmelser,där detstadgasatt det

ur är nationell angelägenhetatt skyddaoch vårdavår kulturmiljö, att ansvaretför

en detta delas alla samtatt såvälenskilda sommyndigheter skall visa hänsynoch

av aktsamhetmot kulturmiljön.

I 198788:104 framhållerdepartementschefen det i Sverigeatt sedanlängeär

prop. hävdvunnet att det är ansvars- och hänsynstagandetfrån de enskilda ägarna,

brukarna och användarnaav mark, byggnaderoch anläggningarsomutgör grund och förutsättning för tillvaratagandetavkulturmiljövårdena samtatt hanfunnit det angelägetattdettaavspeglasi inledningsbestämmelsema.Påsammasättuttrycker inledningsbestämmelserna också såväl de statliga som de kommunala myndigheternasansvarfor kulturmiljövården.

I kulturminneslagensinledandebestämmelser2 § stadgasocksåatt länsstyrelsen har tillsynen över kulturminnesvården i länetoch att RAÄ har överinseendeöver kulturmiljövården i landet.

Det kan i det här sammanhangetfinnas skäl att i korthet sammanfattaden principiella rollfördelningen mellan detrehuvudaktöremai denstatligakultunniljövården: riksantikvarieämbetet,länsstyrelsernaoch länsmuseerna.

RAÃ skall enligt myndighetensinstruktion:

CI bevaka kulturmiljövårdens intressen i samhällsplaneringen och vid be-

byggelseoch annanmarkanvändning, D leda arbetet med att planmässigt inventera och bygga upp kunskapenom

kulturminnen och kulturmiljöer och setill att resultatet från forsknings-,

utvecklings-ochundersökningsverksamhetutnyttjasinomkultmmiljövården, U handläggafrågor vård och bevarandeavkulturmiljön och kulturminnen

om

samttillhandahållaunderlagför tillämpningenavplan-och bygglagenPBL

och lagenom hushållning mednaturresurserm.m. NRL, U utarbetaråd samtfrämja utbildning ochinformationomkulturmiljövården, U följa denregionala kulturmiljövården och biträda länsstyrelsernai ärenden

somrör dennasamt U medverkai detinternationellaarbetetmedvårdavkulturmiljöer.

Sammanfattningsviskan således som centralsektorsmyndighet

man sägaatt har ett övergripandeansvarför bådekultunniljövårdens kunskapsförsötjning och dessstyrsystem.

regional myndighet för den statliga kulturmiljövården Länsstyrelsen svarar som bådesombeslutandemyndighet i flertaletärendenenligt KML ochinom ramenför sinauppgifter i övrigt inom samhällsplaneringenm.m.

Denstatligakulturmiljövårdenpå detregionalaplanetbyggerpåett närasamarbete

länsstyrelsernaoch länsmuseema.Länsmuseemaär fria kulturinstitutioner mellan

framför allt medverkar i den regionala kulturutan myndighetsfunktioner som miljövårdenslöpandekunskapsförsörjningi form inventeringar, undersökningar

av

ochdesskunskapsförmedlingtill olika intressenter.För bl.a. dennamedverkan etc. iden regionalakulturmiljövårdenutgårstatsbidragtill länsmuseemasverksamhet.

Länsmuseemamedverkaremellertid intebarai denstatligakulturmiljövården utan harockså betydelseför denkommunalakultur-miljövårdenoch desskunskaps-

stor försörjning.

I den följande redovisningen kultunniljövårdens lagstiftning m.m. framgår

av ansvarsbildennärmareinom de områdensomdirekt berörutredningen.

Byggnadsminnen

Med stöd bestämmelsernai tredje kapitlet KML kanen byggnadsomärsynner-

av ligen märklig sitt kulturhistoriskavärde eller somingåri ett kulturhistoriskt

genom synnerligen märkligt bebyggelseområdeförklaras som byggnadsminne av länsstyrelsen.Bestämmelserna byggnadsminnenfår också tillämpas på parker,

om trädgårdareller andraanläggningaravkulturhistoriskt värde3 kap. 1 §.

När byggnadförklaras byggnadsminneskall länsstyrelsengenomskydds-

en som föreskrifter vilket sättbyggnadenskall vårdasoch underhållassamti vilka

ange avseendenden inte får ändras.Föreskrifterna får om det behövsockså innehålla bestämmelser att ett område kring byggnadenskall hållas i sådantskick att

om byggnadsminnetsutseendeochkaraktär inte förvanskas2 §.

Ägarenhar rätt till ersättning skyddsföreskriftemahindrar rivning av

avstatenom

byggnadoch skadandäravärbetydandei förhållandetill värdet avberörd del av en fastigheten.Detsammagäller föreskriftema påannatsättinnebär att pågående

om markanvändningavsevärtförsvåraspåberörddel av fastigheten.Om skyddsföreskriftema medför att synnerligtmen uppkommervid användningenavfastigheten ärstatenskyldig att lösafastighetenomägarenbegärdet10 §.

Det kan konstaterasatt rekvisitet synnerligen märklig oförändratharöverförts till bestämmelsernaom byggnadsminnen i KML från den tidigare gällande lagen 1960:690 om byggnadsminnen.Därmed markerasatt detta långtgåendeskydd skall förbehållas byggnadersomharett betydandekulturhistoriskt värdeoch attde högakvaliñkationskraveni 1960års lag inte avsesändrade.

KML:s bestämmelsergör det samtidigt möjligt att förklara en byggnadför byggnadsminne,även om byggnadensom solitär inte uppfyller kravet på märklighet, mendärdeningår i ett bebyggelseområdesomsammantagetfyller kravetpåatt vara kulturhistoriskt synnerligen märkligt. Byggnadsminnesinstitutet är därmed väl lämpatför skydd av sådanasammansattabcbyggelsemiljöer80mexempelvisherrgårds-och industrimiljöema kanrepresentera.

Med hänsyn till de bevarandeintressensom gör sig gällande i bl.a. hcrrgårdsmiljöerna bör detuppmärksammasatt byggnadsminnesinstitutet tillämpbartär påen byggnads inredning endast i den utsträckning sortiden kan definieras som fast egendomeller tillbehör till fastegendom.Eninteriör, varsfastaoch lösainventarier tillsammans bildar en kulturhistoriskt synnerligenmärklig helhet,kan såledesinte skyddassorti en helhetmedstödav bestämmelsernaombyggnadsminnen.

Nauwdrdslagen

Det kulturhistoriska värdet hos exempelvis en herrgårdsmiljö eller andraagrara bebyggelsemiljöerbestårinte baraavbebyggelsenmedtillhörande park- eller trädgårdsanläggningar,utanocksåavdet omgivandelandskapsompräglatsav seklers kulturpåverkan och utnyttjande naturresurserna.Ett skydd för kulturvärdena i

av dettalandskap ligger utanför tillämpningsområdet för KML, men det kan åstadkommas genom naturvårdslagens1964:822 skyddsinstitut. Genom ändring av naturvårdslagen NVL har nyligen klargjorts att lagens skyddsformer kan tilllämpasäven områdeni odlingslandskapetoch andrakulturprägladeområdeni denmånskydd gäller enligt KML N VL 3a§.

Förordningenomstatliga byggnadsminnenm.m.

För byggnadersomtillhör statengäller särskildabestämmelsertill skydd för deras kulturhistoriska värden enligt förordningen 1988:1229 om statliga byggnadsminnen m.m.

Bestämmelsernaomstatligabyggnadsminnenharsammakvaliñkationsgrunderoch sakligatillämpningsområdesombestämmelsernaombyggnadsminneni KML. Här är det dock regeringen efter förslag RAÄ, beslutar byggnadsminnes-

som, av om förklaringen och utfärdar skyddsföreskriftema. RAÄ har tillsyn över de statliga byggnadsminnenaoch skallFöraenförteckningöverdem

Förordningeninnefattarävenvissabestämmelsertill skydd för sådanabyggnader statensägo inte ärstatligabyggnadsminnen,men somändåärkulturhistoriskt

som värdefulla. Över sådanabyggnaderskall RAÄ, i samrådmed demyndighetersom förvaltar byggnaderna,upprättaenförteckning.

Om ett statligtbyggnadsminneövergårtill annanägareän statenblir detbyggnadsminne enligt lagenom kulturminnen.

Plan- och bygglagen

I prop. 198586:1 med förslag till ny plan- ochbygglag PBL framhåller departementschefen huvudtankamai PBL är att kommunerna skall få ett ökat

att en av

för bevarandefrågoma.Ocksåi regeringenspropositionom kulturmiljövård ansvar prop. 198788:104 framhållsbetydelsenför kulturmiljövården avdenkommunala planeringenoch tillståndsprövningen med stödav PBL och lagen l987:12 om hushållningmednaturresurserm.m. NRL.

De bestämmelseri PBL 1987:10 som syftar till att kulturvärdena i den byggda miljön skall tastill varakansammanfattasenligt följande.

3 kap. PBL meddessgrundläggandekrav såvälnybyggnadsomhanteringav

den befintliga bebyggelsen innefattar dels bestämmelserom varsamhet eller

hänsyntill kulturvärdenai den byggdamiljön i allmänhet, delsbestämmelserom byggnader är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig

som

eller konstnärlig synpunkteller somingåri ensamladbebyggelseavdennakaraktär.

De generellabestämmelsernaom hänsyntill kulturvärdenaavserplacering och utformning av nybyggnaderl §, tillbyggnader, ombyggnaderochandraändringar 10 § samt underhåll av byggnader 13 §. Sammabestämmelsergäller också andra anläggningar och anordningar 14 § liksom tomter 15 och 16 §§ samt allmännaplatserochområdenför andraanläggningaränbyggnader18 §.

Byggnader somär särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkteller somingår i ett områdeavdennakaraktärfår inte förvanskas 12 §. De skall underhållas så att derassärart bevaras13§ tredje stycket. Bestämmelsernai 12 och 13 §§ är också tillämpliga på anläggningar 14 §.

1prop. 198586:1 anför departementschefenatt en byggnadeller ett bebyggelseområde inte behövervara av byggnadsminnesklassför att bestämmelsemai 12 § skall kunna tillämpas. Ett tillräckligt motiv för att bevarabyggnader eller bebyggelse kan, framhåller departementschefen,vara att de är representativa för tidigare samhälleliga eller estetiskaideal eller att de ger en god uppfattning om tidigare socialavillkor för enviss samhällsgrupp.Motiv för bevarandekan också varaattbebyggelseneller byggnadenhar haftenbetydelseför denhistoriska,arkitektur- och kulturhistoriska eller tekniska utvecklingen. dettaI sammanhanggör ocksådepartementschefenenjämförelse medtillämpningsområdet för 38 § andra stycket i den förutvarande byggnadsstadgan.Han framhåller därvid att tillämpningenav 12 § bör utgå från denvidaresynsomidag finns på vadsomäravvärde att bevara.I dagansesdetta gälla inte bara enskildabyggnaderav monumental karaktäreller stort historiskt värdeav allmänt intresseutan ocksåbyggnaderoch samladebebyggelsemiljöer somrepresenterarolika tidsepoker eller någottypiskt frånskildasocialamiljöer eller somvärderashögtav enlokal opinion.

Bestämmelseni 12 får tillämpas§ i varje enskilt tillståndsärende.Däremot får det särskilda underhållskravet i 13 § tredje stycket inte hävdas med mindre än att skyddsbestärrunelsermeddelatsgenomdetaljplaneller områdesbestämmelser.

De grundläggandekraven på varsamhet eller hänsyntill kulturvärdena i 3 kap. PBL liksom bestämmelsernai 3 kap. 12 § om särskilt värdefull bebyggelsekan

såledeshävdas etti enskilt tillståndsärende.I propositionen framhåller departementschefendock det lämpliga i att kommunenändå i förväg tar ställning i bevarandefrågoma och att detta kommer till uttryck i områdesbestämmelsereller detaljplan.

säkerställadekulturhistoriskabevarandeinuessenakankommunernasåledes För att

områdesbestämmelsereller bestämmelseri detaljplandels utvidga dentillgenom ståndsplikt normalt gäller,delsnärmarereglerabebyggelsemiljönsutformning

som

dels,vad gäller sådanabyggnadereller bebyggelsemiljöersomavsesi 3kap. samt 12 meddela skyddsbestämmelser.Skyddsbestämmelsemaavser i likhet med skyddsföreslcriftemaför byggnadsminnenatt förhindra rivningar eller olämpliga ändringar bebyggelsen.Bestämmelsernakan somtidigare nämntsockså inne-

av fatta föreskrifter om att byggnadernaskall underhållaspåett visst sättoch de kan

både byggnads och dessinre. avse en yttre

Skyddsbestämmelser det här slaget, i sak ärhelt jämförbara med bygg-

av som nadsminnesinstitutetsskyddsföreskrifte,äri likhet medbeslutatt vägrarivningslov ersättningsgilla. Kommunenblir således. sammasätt som statenvid en byggnadsminnesforklaring,ersättningsskyldiggentemotfastighetsägarenom skadantill följd vägrad rivning eller skyddsbestämmelserär betydande i förhållande till

av värdet den berörda delen av fastigheten.Om synnerligt men uppkommer vid

av användningen kommunenär skyldig attlösadenom ägarenså begär.

Lagenomhushållning mednaturresurserm.m.

Lagen1987: 12 hushållningmednaturresurserm.m. NRL innehåller i likhet

om med PBL grundläggandebestämmelsersomsyftar till att ta till varakulturvärdenai denfysiska miljön.

Enligt dessabestämmelserskall mark- och vattenområdensomhar betydelsefrån allmän synpunktpågrundavområdenasnatur-ellerkulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet sålångtsommöjligt skyddasmot åtgärdersompåtagligt kanskada natur- eller kulturmiljön 2 kap.6 § första stycket.

För områden som är av riksintresse för naturvärden, kulturminnesvården eller friluftslivet gälleratt de skall skyddasmot åtgärdersortipåtagligt kan skadanatureller kulturmiljön 2 kap.6 § andra stycket.

I tredje kapitlet NRL utpekas vissa störreområden som i sin helhet är av riksintressemed hänsyntill sina samladenatur-och kulturvärden.Det rör sig framför allt om kust-, tjäll- och älvområden,menävenvissa störreinsjöorrtråden.Därutöver har RAÃ somcentral sektorsmyndighetför kulturmiljövården beslut

genom hösten 1987 utpekat drygt 1 700 områdensom är riksintressen för kulturmiljövården.

NRL kanbeskrivassomenparaplylagsomverkarindirekt genomtillämpningen av annanlagstiftning somavserförvaltningenavdenfysiska miljön. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § skall såledesbl.a. tillämpas avkommunernavid planläggning, bygglovsprövning och förhandsbeskedenligt PBL 2 kap. 2 § PBL.

I kommunernasobligatoriska Översiktsplanerskall bl.a.redovisashur de utpekade riksintressenaskall tillgodoses PBL 4 kap. l §. Staten skall genomförmedling av kunskapsunderlagverka för att riksintressena på detta sätt länkas in i den kommunalaplaneringenoch bevakargenomlänsstyrelsenattplaneringentillgodoserriksintresset.

För att ytterligare säkerställabevarandeintressenai riksintresseorrtrådenakan områdesbestämmelsereller detaljplanebestämmelsermeddelasi enlighet med tidigare redovisning.Riksintressenför kulturmiljövârden kannaturligtvis ocksåsäkrasmed stödav skyddsinstituten i KML och NVL inom ramen för dessalagarstillämpningsomrâden.

Hänsyns-ochvarsamhersregleri annanlagstiftning

Somtidigare nämntsinleds KML meden allmän bestämmelsesomsägeratt såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsatnhet mot kulturmiljön. NRL:s hushållningsbestämmelser,som bl.a. avser miljöns kulturvärden NRL 2 kap. 6 §. gäller också vid tillämpningen avde lagarsomäranknutnatill NRL, bl.a. PBL, NVL, vattenlagen1983:291, miljöskyddslagen 1969:387 och väglagen 1971:948. Direkta bestämmelserom hänsyntill kulturmiljön finns också

intagna i vissytterligare sektorlagstiftning somexempelvis lagen1979:425 om skötselavjordbruksmark och skogsvårdslagen1979:429.

3.1.3 Tillämpningen av kulturmiljövårdens skyddsinstitut med

särskild hänsyn till slotts- och herrgårdsmiljöer samt

industrimiljöer

Som nämnts har RAÄ utpekat drygt l 700 områden som är av riksintresse för kulturmiljövården.

Slotts- och herrgårdsmiljöer ingår i drygt 20 % av dessaområden. Det bör emellertid uppmärksammasatt det inom vissa riksintresseområdenkan ligga ett flertal sådanamiljöer och att-det samtidigt inom vissa områdenkan röra sig om herrgårdsmiljöersominte i och för sig utgör grundenför eller bidrar till att konstituerariksintresset.En längregåendekategorisammanställningsomytterligare preciserar slotts- och herrgårdsmiljöemasspecifika andel i riksintressenaföreligger inte. Redan det underlagsom nu finns kan emellertid allmäntsettkonstaterasatt dekulturhistoriskt värdefulla slotts-och herrgårdsmiljöemaärväl representeradei riksintresseurvalet.

Industrimiljöerna är representeradei ca 15 % av riksintressena och konstituerar därvid i allmänhetriksintresset.Också för kategorienindustrimiljöer, gäller att det finns riksintresseområden kan innefattaytterligare miljöer av varierandekul-

som turhistoriskt värde.Dettaoch andraosäkerhetsfaktoreri materialetgöratt uppskattningen industrimiljöernasandel i riksintressenamåstebetraktassomungefärlig.

av

I deutpekaderiksintresseornrådena detär i första hand bergshanteringensmiljöer somhar uppmärksammats.Betydligt merasällsyntaär industrimiljöer somrepre-

landetsäldremanufaktur,verkstads-och textilindustriema. Pådetunderlag senterar

finns kan denallmännaslutsatsendrasatt industrimiljöema är mindre väl som nu representeradeiriksintresseurvaletänexempelvisslotts-och herrgårdsmiljöema.

Helt nyligen harantaletbyggnadersomförklaratssombyggnadsminnennått siffran 1000. Bland dessa byggnadsminnen ingår ca 175 slott och herrgårdar med skyddsföreslcrifter varierarfrånett skyddavenbartsjälvamangårdsbyggnaden

som

bebyggelsemiljönmed tillhörandeträdgård,park och alléer. Detta till merpartenav

antal- 175 st. skulle kunnaangesnågot högreeller lägre beroendepå hur

- man i definierar begreppetherrgård.

Även slott och herrgårdar är de byggnadskategorier uppmärk-

om en av som sammadeseftertillkomsten av 1960årslagom byggnadsminnenförmedlar dagens byggnadsminnesföneckningenofullständig bild avde kulturhistoriskt synnerligen värdefulla herrgårdsmiljöernai landet.

Någon rikstäckande inventering och värdering av herrgårdsmiljöema har inte gjorts. Jag har också bedömt det somogörligt att genomföra en så omfattande inventering inom ramenför utredningsarbetet,och heller inte som en uppgift för utredningen. Det underlagsmaterialsominhämtatsgenom enenkät till samtliga länsstyrelsermedgerheller inte någraslutsatserom antalet herrgårdsmiljöer i hela landet som kan bedömas ha ett sådantkulturhistoriskt värde att de tillgodoser kulturminneslagenskrav att vara synnerligen märkliga.

En mycket överslagsmässigbedömningpå grundvalavtillgängligt material pekar påatt antalet kulturhistoriskt värdefulla herrgårdarnärmarsig storleksordningen l 500. Bland dem torde ett betydandeantal kunna betraktassomkulturhistoriskt synnerligen märkliga i kulturminneslagens mening. Kunskapsunderlaget är emellertid otillräckligt för att omfattningen av herrgårdsmiljöer av byggnadsrninnesklassskall kunnapreciseras.

Bland de herrgårdsmiljöer som är av byggnadsminnesklassär det naturligtvis möjligt attocksåurskilja sådanamiljöer somframför allt genomsinarika samlingar avkonstoch inventarier, boksamlingar,arkiv etc.intar ensärställningmed hänsyn till sitt samladekulturhistoriska värde.RAÄ gjorde år 1985 preliminär invente-

en ring av herrgårdsmiljöer med sådanakonst- och kulturhistoriskt värdefulla samlingar. inventeringenresulteradei ett urval av ett 50-tal herrgårdsmiljöer. Här rör det sig såledesgenomgåendeom herrgårdsnriljöer där bevarandeintressenatill väsentligadelar ligger utanför byggnadsminnesinstitutetstillämpningsområde.

Vad gäller industrimiljöema uppgår antalet byggnadsminnentill ett 60-tal, dvs. avsevärtmindre än 10% av det totala antalet byggnadsminnen.En stor del av kategorien industriminnen utgörs ocksåav minnesmärkenfrån den förindustriella perioden,i första hand kvambyggnader.

beträffande industribebyggelsen är med undantag av vissa Kunskapsläget -

exempelvis bryggerinäringenoch tegelindustrin för vilka riksbranschersåsom

genomförts otillräckligt för att enuppskattningskall täckandeinventeringarhar -

totalaantaletkulturhistorisktvärdefullaeller synnerligenmärkkunnagörasom det ligaindustribyggnaderellerindustrirniljöeri landet.

byggnadsminnenadomineras den statliga sektornsnyttobyggnader De statliga av

statliga förvaltningen, försvaret, den högre utbildningen, samtärdseln för den

naturligaskälutgördärför kategoriernaslott- och hetrgårdsmiljöerliksom etc.. Av

förhållandevis liten andel.Bland de statligabyggnadsminnena industrimiljöer en

samtidigt självfallet dekungliga slotten nuvarandeoch fömtvarande en utgör - viktig liksom betydandeantalkungsgårdar.Bland destatliga byggnads-

grupp ett

byggnadsstyrelsen,fortifikationsförvaltningen och domänverketförminnen som

ingårdessutomflera slott ochherrgårdarsomi olika sammanhangharövervaltar gåttfrånenskild till statligägo.

Mycket få de statliga byggnadsminnenautgörs av bebyggelsemiljöer som

av

eller innefattar byggnader för industriändamål. Bortsett från Tumba präglas av pappersbrukrör det sig i huvudsak byggnadermed anknytning till försvarets

om industriellaverksamhet.

statligabyggnadsminnenahar såledesi huvudsakuppförts eller förvärvats för De

statlig verksamhetoch användsfortfarande inom ramenför den olika former av

lokalförsörjningen. Bland de statligabyggnadsminnenaåterfinnssamtidigt statliga

antalbyggnader förvaltning bådei denenskilda förvaltningsmyndighetens ett vars

i den samlade statliga fastighetsförvaltningens perspektiv framstår som en och renodlad monumentvård egentligt sambandmed den statliga lokalförsörj-

utan ningen.

regeringen beslutadestatliga byggnadsminnenuppgår enligt aktuella Antalet av sammanställningartill närmare400. Ganskaofta innefattar ett statligt byggnads-

byggnader,varför antaletskyddadebyggnaderkan beräknastill ca800. minne flera

i korthet refererade bestämmelsernai förordningen om statliga De tidigare nya byggnadsminnenhar lett till att förnyadekulturhistoriska inventeringar av statens

förberedsi samarbetemellan RAÄ ochde statligafastigbyggnaderharinlettseller

hetsförvaltningama.

3.1.4 Det ekonomiska stödets uppbyggnad och användning

Bidrag till värd avkulturhistoriskt värdefull bebyggelse

För vård avkulturhistoriskt värdefull bebyggelsekanRAÄ bevilja bidrag från det anslag till kultumiiljövård somårligen anvisasöver statsbudgeten.Villkoren för bidragangesi förordningen 1981:447 om statsbidragtill kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och i RAÄzs tillämpningsföreskrifter KRFS 1983:12 till förordningen.

Begreppetbebyggelseinnefattar intebarabyggnaderutanocksåt.ex.parker, trädgårdar, dammar och andra anläggningar. Till en byggnad hör också dessfasta inredning. Begreppet fast inredning överensstämmernärmastmed vad somär tillbehör till fastighetenligt 2 kap.jordabalken. Man kan ocksåsägaatttillämpningsområdet för bidragsförordningen i det här hänseendethelt sammanfaller med tillämpningsområdet för bestämmelsernaom byggnadsminneni lagenom kulturminnen.

Bidraget har såledesinga formella begränsningarav betydelsevad gäller möjligheterna att stödja vården av fast egendom i vare sig herrgårds- eller industrimiljöerna. Däremot kan bidrag inte ges till vård av kulturhistoriskt värdefulla inventarier.

Bidrag kaninte utgåtill bebyggelsesomförvaltasav statligamyndigheter.

Bidrag gestill s.k. kulturhistoriska överkostnader,dvs. sådanamerkostnadersom uppstår till följd av särskilda hänsynstagandentill bebyggelsenskulturhistoriska värde.

Kulturhistoriska överkosmaderkan exempelvisuppkommavid: D krav bibehållande av byggnadsdetaljer som saknarfunktion för bygg-

nadensutnyttjande, D krav bevarandeav byggnaderoch anläggningarsomsaknaranvändning, D krav bevarandeav miljön kring en byggnad, D medverkanavsärskildexpertisvid utredning,projekteringoch genomförande

avarbetenamed tillhörande kontroll och dokumentation,liksom D i vissafall vid särskildakrav materialochmetodervid arbetenasutförande.

Bidrag gesinte till kostnaderför åtgärdersomökar bruksvärdet.

Bidragetsstorlek i överkostnadsbeloppetberor bebyggelsenskultur-

procent av historiska värde.

Till vården byggnadsminneneller annanbebyggelsemedsådantkulturhistoriskt

av värde att dessbevarandeär ett riksintresse får bidrag ges med högst 90 % av överkostnadema.För att stöd skall utgå till en byggnad inom ett riksintresse för kulturmiljövården krävsatt byggnadeni sig harett kulturhistoriskt värde eller att

väsentlig betydelseför karaktären hosden bebyggelse-eller landskapsden är av miljö sommanvill bevara

För övrig kulturhistoriskt värdefull bebyggelsefår bidraggesmed högst50 % av överkostnadema.

Om det finns särskildaskäl kan i bådafallen ett högre bidrag ges.Ett sådantskäl kanexempelvis att ägarenärenförening eller stiftelseavideell karaktär som

vara hartill ändamålatt bevarabyggnadeneller anläggningenpåursprunglig plats.

l realiteten ärbidragetsstorlek i överkostnadensjälvfallet beroendeav

procent av tillgång och efterfråganpå medel. Bidragsprocentenuppgårnumerasällan till dei bidragsförordningenangivnamaximaltalen.

l bidragsförordningen att bidrag får gesbaraomdet kan antasatt bebyggel-

anges

kommer attbevarasför framtiden.Om enbyggnadinte ärbyggnadsminnemen sen fyller dekvalitetskrav somlagenställer bör,enligt RAÄ:s tillämpningsföreskrifter,

byggnadsminnesförklaring snarastgenomföras. För övrig bebyggelse är det en närmast kommunalt säkerställandemed stöd PBL kommer i fråga.

ett av som Ansökningshandlingamaskall vilket sättdet framtida bevarandetavsesbli

ange tryggatoch RAÄ prövaromdetplaneradeskyddetkanansesvaratillräckligt

Byggnadsvårdsbidragemutvecklingochfördelning

I diagrammen3.1 och3.2sammanfattasomfattningenavbidragsomRAÄ utbetalat underperioden198182-1989I90, uttryckt i löpandepriser.

Diagram 3.1 visar summanutbetaladebidrag fördelat på fyra bidragsintcrvaller från mindre än 50 000 kr. till mer än 400 000 kr. Diagram 3.2 visar antalet utbetaladebidragmed sammafördelning på intervall.

Diagram 3.1 Summa utbetalade bidrag 198182-198990 till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

tkr 30000

25000 0 Ö o0 :Oo 20000

15000 E400

§50- 100 5000 150 0 198182 198384 198586 198788 198990 198283 198485 19868 198889

Diagram 3.2 Antal utbetalade bidrag 198192-198990 till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

St. 500

l 400

Ä 300

I melon 200 - :100-400

Ä 100 mao-100

E 50 0 198182 198384 198586 198788 198990 198283 198485 198687 198889

3.3-3.4 sammanfattasbidragens fördelning på l de följande två diagrammen och byggnader byggnadsminnesklass,pa kyrkor kategoriernabyggnadsminnen av övrig kulturhistoriskt värdefull bebyggelseinkl. och kyrkliga inventarier samtpå riksintresseomráden.Somframgår av diagram 3.3har under sådanabyggnaderi dominerandebidragssummangåtttill kategorienbyggnadsminnen periodendenhelt och byggnader byggnadsminnesklass. av

bidrag 198182-198990 Diagram 3.3 Summa utbetalade fördelat på byggnadsminnen m.m.

Byggnads- 80.72 minnen Byggnads- , minnesklass

7.32 Kyrkor Kyrkliga inventarier

Antal utbetalade bidrag 198182-198990 Diagram 3.4 fördelat på byggnadsminnen m.m.

Byggnads: 58.72 Minnen Byggnadsminnesklass

69 Kyrkor Kyrkliga inventarier

l

v 4 Övriga ,,,_,, ,,

l diagrammen 3.5-3. sammanfattas bidragens fördelning på kategorierna industriminnen, kyrkliga miljöer, slott och herrgårdar,offentlig icke statlig bebyggelse,tätortsbebyggelsesamtagrarbebyggelse.

Diagram 3.5 Summa utbetalade bidrag 198182-198990 kategorivis fördelat

Tätorts- 14.22 bebgggelse

20.4Z Hgrar bebyggelse Offentlig 16.12 bebyggelse

arsäâä

15.42 Industriminnen

Slott 24.62

herrgardar 94Z Kgrkliga miljöer

Diagram 3.6 Antal utbetalade bidrag 198182-198990 kategorivis fördelat

33.62 Hgrar bebgggelse

Tätorts- 17.72 beb999e1S@

Offentlig 9.32 13.32 Industribeb999e1se . minnen

Slott 16.2. 9.97. Karkligâ herrgårdar m117°9V

I kategorienslott och herrgårdaringår all bebyggelsei dessamiljöer, brukendock undantagnaochredovisadeunderkategorienindustriminnen.

Som har närmare25 % det totala bidragsanslagetutgått till kategorien

synes av slott och herrgårdar under perioden, medankategorien industriminnen står för drygt 15 %. Uttryckt i absolutatal har bidragentill kategorienslottoch herrgårdar uppgåtttill drygt 35,5 milj. kr. och bidragentill industriminnen till knappt 22,2 milj. kr. underdenredovisadeperioden.

Övrigastöd- ochersämtingafonner

Andra formerfor statligtekonomiskastöd till berördafastighetsägareärframför allt följande.

Tilläggslån för ombyggnadavvissabostadshusm.m.

Tilläggslån for ombyggnadenligt bestämmelsernai förordningen 1983:1021 om tilläggslån Förombyggnad bostadshusm.m. kan lämnas for hus som har för-

av klarats eller kan förklaras som byggnadsminne,for grundförstärkning av kulturhistoriskt värdefulla hussamttill arkeologiskaundersökningskostnaderi samband medbostadsbyggande.

Vid sådanombyggnad kulturhistoriskt värdefull bebyggelsesomskermed stöd

av

bostadslånenligt ombyggnadslåneforordningen för bostäder 1986:693 kan av låneunderlagetocksåhöjas.

Tilläggslånet är ett statligt ränte-och amorteringsfritt lån som,medvissa begränsningar, lämnasmedett beloppsommotsvararskillnaden mellangodkändombyggnadskostnadoch denkostnadsomkan förräntasavfastighetenpå normala villkor. Ränte-och amorteringsfriheten för ett tilläggslån omprövasvart femte år under lånetiden.Vid omprövningenavskrivs underperiodenupplupenamortering. Lånetiden ärsammanlagthögst20 år. Lån eller delar lån vid utgångenav låne-

av som tiden alltjämt är ränte-ochamoneringsfriaefterges.

Riksdagenfastställer årligen en gemensamramför RAÄzstillstyrkande avsådana ombyggnaderavkulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse-inkl, tilläggslån for grundförstärkning och arkeologiska undersökningar sombör komma i fråga för

förhöjt låneunderlagocheller tilläggslån.

Hela ramen för tilläggslån och förhöjt låneunderlagför ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelseför budgetåret 198990 130 milj. kr.

togsi anspråk.Omkring 41 milj. kr. avsågförhöjt låneunderlagoch ca89 milj. kr. tilläggslån. Av nämndaram disponerades2,5 milj. kr. för tilläggslån till arkeologiskaundersökningskostnader.Ramenför budgetåret199091 var 165milj. kr. Av denna ram fick högst 2,5 milj. kr. disponeras för tilläggslån till arkeologiska undersökningskostnader sambandmed bostadsbyggande.i Riksdagenhar beslutat om enoförändrad tillstyrkanderarn för budgetåret 199192. Delramen för arkeologiska undersökningarharsamtidigt höjts till 5 milj. kr.

Beslut omtilläggslån och förhöjt låneunderlagfattasavlänsbostadsnämndenefter tillstyrkande länsstyrelsen. RAÄ för övergripande bedömning och

av ansvarar prioritering med avseende att långivningen skall inrymmas inom den s.k. tillstyrkanderamen.

Statsbidragtill beredskapsarbeten

statsbidragkan utgå till beredskapsarbeteavseenderestaureringoch upprustningav kulturhistoriskt värdefull bebyggelse enligt arbetsmarknadskungörelsen 1966:368. Till annanän statlig huvudman lämnas grundbidrag med 70 % av lönekostnaderna för den till arbetet anvisade arbetskraften. Dessutom kan tilläggsbidrag med 10 % av skillnaden mellan den for arbetet godkända totala kostnadenoch lönekostnadenbeviljas i frågaom bl.a. byggnad för stadigvarande bruk. Alternativt kanstödettill ett projekt genomberedskapsarbeteberäknasenligt den tidigare nämnda förordningen om statsbidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Stödet till byggnadsvården genom beredskapsarbetenunder 1980-talet kan

beroende hur snävteller vitt detta områdedefinieras uppskattastill uppemot

- 10milj. kr. årligen.Kulturmiljövården hardärmedkommit attbli ett avdeområden somblivit starkt beroendeav kontinuerliga insatseri fonn av beredskapsarbeten.

När detotalaanslagentill beredskapsarbetenundersenareårkraftigt reducerats,till

arbetsmarknadspolitiskautgångspunkterlägrebehovavdennatyp av följd avfrån

liksom förändrad inriktning sysselsättningspolitiken,har detta fått åtgärder en av allvarliga konsekvenserför kulturrniljövården. Detta har varit ett av de starkaste motiven för deförhållandeviskraftiga höjningamaavanslagetfor kulturrniljövård somgenomförtsundersenareår.

En närmareredovisning olika stödsystemför denkulturhistoriska byggnads-

av vårdenfinns i kAÄzs föreskrifteroch allmännaråd Byggnadsvårdmed bidrag och lånUnderrättelser frånRAÄ ochSHMM 1983:5.

Övrigt

Ekonomiskt stöd från sidautgårocksåför vård avnatur-och kulturvärden i

statens landskapet.

Ett särskilt stöd för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, det s.k. NOLAbidraget,infördes år 1986. Medlen, somdisponerasav Naturvårdsverket inom

för reservationsanslagetB Bidragtill miljöarbeteinom miljödepanemenramen

verksamhetsområde,fåranvändasför riktat stöd till jordbruksföretag i syfte att tets bevaraett urval avvärdefullaängs-ochhagmarker.

Sedan1988disponerarRAÄ ävenmedel inom ramenför förslagsanslagetG 28. Kulturrniljövård inom utbildningsdepartementetsverksamhetsområde for vård och

kulturhistoriskt värdefulla miljöer i odlingslandskapet. Medlen säkerställandeav anvisasöver anslagspostenVård av kulturlandskap och fornlämningar. Anslags-

uppgick budgetåret199091 till drygt 20 milj. kr., varav drygt 5 milj. kr. posten disponeradesför stödtill vård avkulturlandskap.

I och med 1990årsbeslut livsmedelspolitikeninrättadesett nytt stödför land-

om skapsvårdandeåtgärder. Medlen som anvisasöver reservationsanslaget B 12. landskapsvårdandeåtgärderinom miljödepartementetsverksamhetsområde fördelasmellan länsstyrelsema regeringenefterförslagav naturvårdsverket i sam-

av råd medRAÄ ochjordbruksverket. Medlenuppgårenligtriksdagensbesluttill 100 milj. kr. för budgetåret 199091, 200 milj. kr. 199192 och 250 milj.kr. för budgetåret199293.

Stödet syftar till fortsatt hävd avodlingslandskap,vars natur-och kulturvärden är av nationellt intresse. l vissa fall skall stöd också kunna utgå till angränsande arealer om de behövs för ett bevarat helhetsintryck av landskapetsnatur- och kulturvärden.

Principen för stödettill landskapsvårdandeåtgärderär att hävdenskall säkerställas genomatt länsstyrelsensluterett avtal med den berördabrukarenom att, mot viss ersättningför detta landskapsvårdandearbete,fortsättahävden.

Naturvårdsverketdisponerarockså särskilda medelinom ramenfor reservationsanslaget B Bidrag till miljöarbete inom miljödepartementets verksamhetsområde, för vård av områden för vilka förordnandemeddelatsmed stödav NVL naturreservat m.m. eller somredovisas naturvårdsfonden.Dessa medel får också användas för bidrag till vård av ädellövskogsmarker och andra landskapsvårdandeåtgärderinom odlingslandskapet.

3. 2 Beskattningsfrågor

I dettaavsnitt redovisasvissagällandeSkattereglersomhar relevansför utredningensarbete,särskilt vad gäller de privatägdaherrgårdar-naoch slotten.

3 2.l lnkomst- och företagsbeskattning

.

I relation till de privatägda herrgårdarnaoch slotten är det framför allt följande inslag i skattereformensomäravbetydelse.

Qlika typer av näringsverksamhetsammanförstill ett inkomstslag, näringsverksamhet.All beskattningav aktiebolagoch flertalet andrajuridiska personer,bl.a. stiftelser, skall ske dettai inkomstslag.

I fråga om enskilda näringsidkares näringsverksamhetgörs en indelning i aktiv verksamhetoch passivverksamhet. Aktiva verksamhetervarmed menasatt den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetati resp.verksamhet bildar enförvärvskälla även om de är av sinsemellan olika slag. Passiva verksamheterkan

däremotbilda skilda förvärvskällor. Kvittning avunderskotti en förvärvskälla får inte skemot överskotti annanförvärvskälla.

Skattesatsenför beskattningav inkomst av kapital är 30 %. Denna nivå haräven bolagsskatten.

Fastigheterindelasför fysiskapersoneri tvåkategorier.privatbostäderoch näringsfastigheter.Juridiskapersonersfastigheterbetraktasalltid somnäringsfastigheter.

För den löpandebostadsbeskattningengälleratt privatbostäderredovisasi inkomstslaget kapital medan andra bostäderoch fastigheterredovisas i det nya inkomstslagetnäringsverksamhet.Schablonbeskattningenavsmåhushar slopats.Skatt på innehavettas i stället ut somfastighetsskatt. Motsvarandegäller också för mangårdsbyggnadpåjordbruk, somalltså betraktassomprivatbostad och brytsut från näringsverksamheten.

Det kan tilläggas att vid en blandadanvändningav en fastighet, vilket ofta torde varaaktuellt för en herrgård,blir detövervägandeanvändningssättetavgörandeför till vilket inkomstslag den skall hänföras. Någon uppdelning av fastigheten görs heller inte i det nya systemet.Om en byggnad till mer än hälften används som privatbostad skall den sini helhetbehandlasenligt de regler somgäller för privatbostäder.

l praktiken torde detta komma att innebära att herrgårdar som inte bebosutan används som kontor och möjligen för representationsändamål betraktas som näringsfastighet,medanherrgårdarsomanvändssomprivatbostädernormaltockså i sin helhetkommer attbeskattassomprivatbostäder.

Dennaförändring får framför allt effekt genomatt kostnaderför drift och underhåll av herrgårdarna, i den mån de användssomprivatbostäder, inte längre blir avdragsgilla utan måste bestridas med beskattademedel. Bestämmelsernainnebär sålundakraftiga incitamentför att en herrgårdinte skall användasför bostadsändamål.

Av intresseför utredningsarbetetär när det gäller fastigheter att, enligt 3 kap.

- - 2 § fastighetstaxeringslagen,skatteplikt inte föreligger för specialbyggnad,vartill bl.a. hör kulturbyggnad, dvs. byggnad som används för kulturellt ändamål

såsomteater, biograf, museumeller liknande.Det faktum att skatteplikt inteföreligger innebär delsatt ägaretill sådanabyggnaderi princip frikallas från skattskyldighet för inkomst av fastigheten,dels att fastigheteni fråga är undantagenfrån statlig fastighetsskatt.Till specialbyggnaderräknasbl.a. också s.k. allmän byggnad, varmed förstås byggnad somtillhör staten,kommun eller annanmenighet och somanvändsför allmän styrelse,förvaltning, rättsvård,ordning eller säkerhet samtfritidsgård och byggnadmedlikartadanvändning. Som allmänbyggnadskall dock inte ansesbyggnadsomanvändsför statensaffärsdrivandeverksamhet,vilket senareären bestämmelsesomkan harelevansnär man nuövervägeratt förändra systemetför denstatligalokalhållningen ochgöraomi vart fall enstordelavbyggnadsstyrelsensnuvarandeverksamhettill affärsdrivandeverksamhet.

Av visst intressei sammanhangetärockså bestämmelseni 7 kap. 13 § fastighetstaxeringslagen,vari stadgasatt byggnadsvärdeför enbyggnad,somharförklarats för byggnadsminne, är sammanlagdavärdet avbyggnadenoch tillhörande tomt. Sammaskall gälla en byggnadsom avsesi 3 kap. 12 § plan- och bygglagen för vilken rivningsförbud eller skyddsbestämmelserhar meddelats.För mark till taxeringsenhetavdet här slagetskallinte bestämmasnågotvärde.

Av intressei dessasammanhangärocksåde förändringarsomvidtagits i frågaom realisationsvinstbeskattningen.Evig reavinstbeskattninghar genomförts för sådan lös tidigare varit skattefri efter fem årsinnehav. Någonskillnad görs

egendomsom inte med avseende hur den lösa egendomenförvärvats. Även egendomsom erhållits genoms.k.benefikaförvärv t.ex. arveller gåva inkluderasalltså.

Dettaärav intresseför kulturmiljövården olika sätt.Generellt kansägasgällaatt det från detta perspektiv är bra att försäljning dvs. skingring eller decimering av samlingar beskattassnarareän innehavdvs. realisationsvinstbeskattningsnarare än förmögenhetsbeskattning. Problem kan dock uppståi de fall närförsäljning av någon del av samlingar är nödvändig för att bekosta t.ex. en nödvändig större underhållsåtgärd byggnaden.

3.2.2 Förmögenhetsbeskattning

Allmänt gäller att denstatligaförmögenhetsskattenskall beräknaspå den beskattningsbarafönnögenheten. Såsombeskattningsbarförmögenhetupptasden skatte-

skattepliktigafömiögenhetenärskillnadenmellan den pliktiga formögenheten.Den och skulder.Fastighetsominte är tillgång i näringsverkskattskyldigestillgångar beskattningsbaraförmögenhetenmed hela sitt värde. Detta samhetskallingå i den egendom,utgörs taxeringsvärdetvid beskattsenare,liksom generellt för fast av ningsånetsutgång.

värderingen egendomatt denskall tasupp till mark- Generelltgäller annarsför av näringsverksamhetvärderasenligt särskildabestämmelser. nadsvärdet.Egendomi substansvärdet förvärvskällan utgörs av skillnaden För jordbruk kan sägasatt av ochskulderberäknadeenligtdevärderingsreglersomangesi mellandesstillgångar förmögenhetsskatt.Dettavärde sättsned till 30 % enligt den s.k. lagen om statlig lättnadsregeln.

Bostadsbyggnader jordbruksfastighetochtomtmarkför sådanbyggnadskall inte tillgång i förvärvskällan jordbruk i annatfall ändå byggnaderna behandlassom eller arrendatomsarbetskraft. När en bostadsanvänds som bostad för ägarens inte skall behandlas tillgång i förvärvskällan får inte byggnadmedtomtmark som hänför sig till byggnadernaoch tomtmarken räknas av i heller de skulder som förvärvskällan.

och antikviteter äravseddaför denskattskyldigesoch Inre lösöreinkl. konst som personliga bruk, obearbetadeädelstenar,guld och silver förmögenhansfamiljs Smycken är dock skattepliktiga. Om egendomenanvändsför hetsbeskattasinte. i Förvärvsverksamheteller omsättsresp.förbrukas där skall stadigvarandebruk konstverk, bok-, konst- och därmedjämförliga samlingar beskattning ske. För skatteplikt ägarenyrkesmässigthåller dem tillgängliga för gäller dessutom om allmänheten.

olika slag är skattefria torde det mera sällan gå att Eftersom också samlingarav beskattas grund attdetinte äravsettfor personligt hävdaattvisstlösöreskall av bruk.

båtar motorcyklar och ridhästarskall tas upp till det Yttre lösöre somt.ex. bilar, ha betingatvid försäljning undernormala förvärde somegendomenkan anses Deklarationskontrollen ärbegränsadi fråga om sådanegendom och hållanden. mycketlågavärdengodtasofta.

Aktier som noteratspå inländsk eller utländsk börs, andelar i aktiefonder samt andravärdepapperänaktier somomsättsmarknadsmässigttasupptill 75% avdet noteradevärdet. Aktier sominte omsättsmarknadsmässigtvärderastill 30 % av substansvändetom bolagetstillgångar lagts ned i rörelseeller jordbruk. Andelar i handelsbolag,kommanditbolagoch ekonomiskaföreningarvärderaspåsammasätt somonoteradeaktier.

skattskyldighet föreligger för fysiska personersamtvissadödsbon,föreningaroch samfund. För att undvika dubbelbeskattningär t.ex.svenskaaktiebolag och flertaletekonomiskaföreningarbefriadefrånfömiögenhetsskatt.

Beträffande undantagfrån skattskyldighet frågai om inkomst- och förrnögenhetsskattför stiftelseroch ideella föreningarhänvisastill avsnitt 3.3.2.

Skattesatsenför fysiskapersoner,utländskabolag samtvissadödsbonoch familjestiftelser ärprogressivoch varierar mellan 1,5 och 3 % för beskattningsbaraförmögenhetersomöverstigerett fribelopp av800 000 kr.

Skatteskalanserutenligt följande:

800000-1600000 kr. 1,5%

1600000-3600000 kr. 2,5%

3600000- 3,0%

Förövriga skattskyldigatasenproportionell skatt 1,5promille ut på förmögenhetsomöverstiger 25000 kr.

Det bör tilläggas att enligt särskilda regler i lagen1970:172 om begränsningav skatti vissa fall får statlig inkomstskattoch förmögenhetsskattsättasnedom den sammanlagdaskattenöverstiger ett spärrbelopp som vid 1990 års taxering utgjordes av summan av 50 % av denjusterade beskattningsbarainkomsten och 25%avdetjusteradeunderlagetför tilläggsbelopp.Dettaledertill att skatteuttaget för storaförmögenheterväsentligt kan understiga de skattesatsersomhär redovisats.

Tilläggas kan vidare att förslag förändringar i förmögenhetsbeskattningen

om framlagtsiden inom finansdepartementetupprättadepromemorianDs Fi 1990:91

Reformeradförmögenhetsbeskattning.I promemorianföreslås bl.a. att en sänkt skattesatsoch eventuellhöjning fribeloppetfinansierasheltellerdelvisgenom

en av

basenför skatteuttagetbreddas.Detta skergenomatt värderingsreglema görs att

likformiga, de s.k. lättnads-ochbegränsningsreglemaavskaffas och nya tillmer gångarblir skattepliktiga. Förslag av särskild betydelseför de privata ägarnaav herrgårdarär samlingar konst, antikviteter m.m. skulle göras skatte-

t.ex. att av

lättnadsregelnfor jordbruk, innebärandeatt endast30 % av subpliktiga samt att

visst kapital i näringsverksamhetbeskattas,slopas. stansvärdetav

Regeringen har meddelat att frågorna kräver ytterligare överväganden och att promemoriandärför inte kommer att föranleda några förslag från regeringens

nu sida.

3 2 .3 Fastighetsskatt

.

Till fastighetsskattskattepliktiga fastigheteråri huvudsak sådanasomvid fastighetstaxeringenbetecknats småhusenhet,hyreshusenheteller lantbruksenhetom

som på lantbmksenheten finns småhus, hyreshuseller tomtmark för småhus eller hyreshus.Detta innebäratt denstatliga fastighetsskatteni hög gradären bostadsbeskattning.Även stort antal näringsfastigheterärdock föremål for fastighets-

ett skatt. Det är sådana går in under begreppethyreshusenhet,dvs. utöver hyres-

som

bostäder kontorsbyggnad,hotellbyggnad,restaurangbyggnad,kioskhus för även byggnad,parkeringshusoch butiksbyggnad,samttomtmark och exploateringsmark

byggnader.Övriga näringsfastigheterärinte föremål för fastighetsskatt för sådana

beskattas att deras ägarebrukare är skattskyldiga för inkomst av utan genom näringsverksamhet i sin kan hänförastill innehav fastighet eller till

som tur av rörelse.

för varje beskattningsår1,5% taxeringsvärdetavseende Fastighetsskattenutgör av småhusenheteller bostadsbyggnadsvärdetoch tomtmarksvärdetavseendesmåhus

2,5 % taxeringsvärdet avseendehyreshusenheteller på lantbruksenhet, samt av bostadsbyggnadsvändetoch tomtmarksvärdetavseendehyreshuspå lantbruksenhet

skattesatsergäller fr.o.m. 1994 årstaxering avseende 1993. För 1992 och Dessa 1993årstaxeringaravseende1991och 1992 gäller vissaövergångsregler.

För näringsfastigheterär fastighetsskattenavdragsgillvid taxeringen.

3 2 4 Arvs- och gåvobeskattning

. .

Man kan skilja på två olika former avarvsbcskattning,nämligenkvarlåtenskapsskattoch arvslottsskatt.Enkvarlåtenskapsskattberäknaspå kvarlåtenskapensåsom enhelhet,medanenarvslottsskattberäknaspåvarje arvingeseller testamenttagares särskildaandel i kvarlåtenskapen.Sedan1959har vi i Sverige enbartenarvslottsbeskattning.

Gåvoskattenäratt se somett komplementtill arvsskatten deni meningenatt utan skatt på gåva skulle en kommandearvsbeskattningkunna undvikas genomgåvor underlivstiden.

De materiella beskattningsrcglemaäri huvudsakgemensammaFörarvoch gåvor. Arvs- och gåvoskattenhar ocksålikheter med förrnögenhetsbeskattningen.Såär t.ex.reglernaför värderingavtillgångar ochskulderi allt väsentligtdesamma.

Arvskattenutgårför egendomsomförvärvasgenomarv, testamenteeller förmånstagarförvärv. Gåvoskatt utgår Föregendomsomförvärvas genom gåva och med gåva likställt förvärv.

Det är den somförvärvar egendomensomär skattskyldig. Vissa allmännyttiga organisationeråtnjuterskattefrihetFörsinaförvärv. Om det allmännyttigaändamålet är särskilt kvalificerat åtnjuts frihet från såvälarvs- som gåvoskatt, i andra fall enbartfrån gåvoskatt.Förredovisningavdettaseavsnitt3.3.2.

Denförmånliga skatterättsligabehandlingenmedgesinte sammanslutningsomhar till syfte att i sin verksamhettillgodose medlemmarnasekonomiskaintressen.Den gäller inte heller utländskjuridisk person.

Skattskyldighetenomfattar i princip all egendom.Som redannämntssker värderingen av egendomenpå likartat sätt somvid fönnögenhetsbeskattningen,vilket redovisatsi föregåendeavsnitt. För lös egendommåstedock tilläggas att i princip gäller försäljningsvärdet.Eftersom lösöreti dödsboninte säljssåofta finns oftast ingetverkligt beräknatförsäljningsvärde.Manfår då användaettförsiktigt beräknat försäljningsvärde. I övervägandeantalet fall utgör bouppteckningenunderlagför arvsbeskattningen.För lösöretavviker värdeti praktiken starktfråndetvärdesom erhålls vid enförsäljning, speciellt vadgäller konst och antikviteter. Omenverklig

efterdödsfalletskallegendomentasupptill det verkliga förförsäljning skett strax säljningsvärdet.

efter dubbelprogressivskala.Delsskärpsbeskattningen större Skatten tasut en

delsutgår skattenefter strängareskalafor avlägsnaresläktingar samt lotten är, en

inte alls är släktmed denavlidne. Detfinns tre olika skatteklasser. mottagare som Till klass medför denlindrigaste beskattningen,räknasefterlevande make

som

barn och deras avkomlingar och svärsonsvärdotter. Med make likställs samt fr.o.m. 1988sambo.Med barnjämställsadoptiv-,styv- och fosterbam.

Klass III är dennästförmånligaste.Hit hänförsdejuridiska personersomär befriade från gåvoskatt.Klass medfördenhårdastebeskattningen.Hit hänförs alla

tillhör klassl eller Ill, såledesbådesyskonoch testamentstagaresominte som allsär släktmeddenavlidne.

Den skattskyldige är vid skattensberäkningalltid berättigadtill ett grundavdrag,

skattefritt bottenbelopp. Vid gåvaär grundavdraget 10 000 kr. för alla dvs. ett gåvotagare.Vid är grundavdragetför efterlevandemake fr.o.m. den januaril

arv 1991 280000 kr., för övriga i klassl 70 000 kr. och för mottagareenligt klass eller III 21 00 kr. Omyndiga bam samtomyndiga barn till avlidna barn är berättigadetill ytterligare grundavdragmed 10000 kr. för varje år somåterstårtills

deuppnår myndig ålder.

De nugällandeskatteskalomaharföljandeutseende:

KlasLl Skgggplikgg 1911,kr.

140 000 10 % inom skiktet;

-

140 000 280 000 14 000 + 20 % inom skiktet;

-

280 00 560 000 42 000 + 30 % inom skiktet;

-

560 000 l l20 000 126000 + 40 % inom skiktet;

l l20 000 -ll 200 000 350 000 +50 % inomskiktet; ll 200 000 5 390 000 + 60 %inom skiktet;

-

lilassJl

Amsskamkr.

35 000 15% inom skiktet;

-

35 000 70 000 5 250 + 25 % inom skiktet;

-

70 0 140 00 14 00 + 35 % inom skiktet;

-

140000 280 000 38 500 + 45 % inom skiktet;

-

280 000- 2 800 000 101500 + 55 % inom skiktet; 2 800 000- l 487 500 + 65 % inom skiktel;

KlaaLHl

42 000 10 % inom skiktet;

-

42 00 84 000 4 200 + 20 % inom skiktet;

-

84 00 12 600 + 30 % inom skiktet.

-

För gåvoskatlgäller. i tillämpliga delar, sammaskatteskalasomför arvsskatt.

3 3 Regelverket kring stiftelser

.

Fråganom stiftelserärrelevant för utredningsarbetet flera sätt.Ett skäl äratt en av huvuduppgifterna är att studera förutsättningarna för att skapaen särskild stiftelseför kulturmiljölörvaltning. Ett annatskälär att stiftelseformenofta används för olika typer avkulturmiljövårdandesyften.

3.3.1 Stiftelsebegreppet, stiftelseformer, m.m.

Det finns i dag ingen allmän civilrättslig reglering beträffandestiftelser. Viss ledning kan dock hämtasfrämst ur lagen 1929:116 om tillsyn över stiftelser, den s.k. tillsynslagen, som dock inte täcker alla stiftelser. Permutationslagen 1972:205 ger möjlighet att ändra eller upphävavillkor i ett stiftelseförordnande sominte längrekan uppfyllas.

En översynmed syfte att åstadkommaen generellstiftelselagstiftning pågår inom justitiedepartementet.En lagrådsremissi ärendetplanerastill hösten 1991.Enligt beskedsominhämtatsunderhandhar inte angivitsnågraplaner genomgripande

förändringar för existerandestiftelseformer i sambandmedtillkomsten aven lagstiftning. Jag har därför inte beaktat eventuella framtida förändringar i lagstiftningen.

Stiftelsen har, juridisk företeelse,gamlaanori Sverige. Ansenliga fömiögen-

som heteravsattestidigt för kyrkliga ändamåleller för sådanverksamhetsombedrevsav kyrkan, sjuk- och fattigvård. Även undervisning och forskning kunde få

t.ex. donationer. Påsenaretid har stiftelsenblivit envanlig form för samverkanmellan olika offentliga organellermellan offentliga organochprivata intresseninom bl.a. näringslivet eller mellan skilda privata, ofta ideella, intressennär detgäller verk-

i sig saknarvinstsyfte, exempelvis stöd till olika ändamål eller samheter som främjande avvisstyp av verksamhet..

En stiftelse föreligger om någon anslagit egendomatt såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämtändamål. Enligt tillsynslagen krävs två rättshandlingar för att konstitueraen stiftelse ett stiftelseförordnandeoch enför-

mögenhetsdisposition.Förordnandetskall innefattaenviljeförklaring från stiftaren att för ett visst ändamålbilda en självständig förmögenhetav egendomsomhan tillskjuter själv. Stiftarenskall vidare haavgettenbindandeutfästelseattöverlämna egendomen.

stiftelser förekommer, avkastningsstiftelseroch verksamhets- Två huvudtyper av stiftelser. Den enahar som syfte att ge bidrag oftast till fysiska personer- ur

avkastningenpå förmögenheten,t.ex. stipendiestiftelseroch familjestiftelser. Den andra har syfte att medförmögenhetensombas,yrkesmässigtmenutan sikte

som på vinst, driva egenverksamhetavekonomisk art, t.ex. sjukvårdeller undervis-

en ning. Under tid har mängdnya verksamhetsstiftelsermed nya syften

senare en vuxit fram genomatt manför olika verksamheterharbedömt stiftelseformensom denmestlämpade.Exempel påsådananya stiftelsefomier ärbostadsstiftelsersamt olika former avkulturstiftelser.

Med stiftelsermed förvaltning medelsomdoneratsattsomsjälvständig

egen avses förmögenhet tjänaett bestämtändamål.I motsatshärtill kan mantalaom stiftelser med anknutenförvaltning. Med sådanaavsesattdonationskapitaletöverlämnatstill en redanbeståendeorganisationför attförvaltasavdenna.

En stiftelsemed enförmögenhet överstigande20 000 kr. skall somregel anmälas till länsstyrelsenidetlän där stiftelsensförvaltning utövas.Enanmäldstiftelse står underlänsstyrelsenstillsyn om denfrämjarett allmännyttigtändamål.Länsstyrelsen skall föra förteckning överanmäldastiftelser. Stiftelsensförvaltning övervakasav länsstyrelsen, kan ingripa om stiftelsen inte sköts enligt tillsynslagen eller

som följer sinaföreskrifter. Länsstyrelsenskallgestiftelsenråd ochupplysningar.Varje räkenskapsårskall stiftelsentill länsstyrelseninsändaen berättelseöver hur stiftelsensändamålhar tillgodosetts under åretsamtett sammandragav räkenskapema. Länsstyrelsengranskaruppgifterna och om stiftelsenfattat beslutsomstrider mot lag eller andraföreskrifter kan länsstyrelsengeföreläggandeom rättelseeller föra talanvid domstol.

[promemorian Ds Ju 1987:14 Förslagtill lagomstiftelserangesatt en ny stiftelselagävenbör omfatta vissa stiftelsetyper sominte faller under de idag grundläggandedefinitionerna. Det kangälla sidofomteravstiftelsersomfyller ett väsentligt praktiskt behov.

Statenverkar ibland i förening medett annatorgan somärav privaträttslig natur. Mångagångerärdettaett aktiebolagmeninte såsällanenstiftelse.Samverkanmed sådanasjälvägande är särskilt vanliga när det gäller t.ex attstödja eller be-

organ driva viss verksamhetinom kulturområdet. Statenskjuterdärvid årligen till medel för verksamheten.

Ett exempel på sådanstiftelseform somomnämnsi promemorianärocksåjust

en anslagsstiftelser,dvs. sådanastiftelservarsverksamhethelt eller delvis finansieras via anslag.

Statenkan också eller i förening medannananslåmedelför att genom till-

ensam skapandet självständigförmögenhetvaraktigttillgodoseett bestämtändamål.

av en Ett sådantändamålkan vara att bevaraoch underhållavisssärskilt värdefull egendom avkulturellt intresse.

3.3.2 Beskattning av stiftelser m.m.

Stiftelser och ideella föreningar är, liksom andrajuridiska personer,skattskyldiga endasttill statlig alltså inte kommunal inkomstskatt.De äri princip skattskyldiga

för allslags inkomst.Skattenärproportionell och uppgårtill 30 %av den beskattningsbarainkomsten.

För stiftelser ochideella föreningar gäller allmänt, förutsatt att de harett allmännyttigt syfte, de ärbefriadefrån skattskyldighetför inkomst avnäringsverksam-

att het inte hänför sig till innehav fastighet eller rörelse bland fastigheter

som av inräknasävenjordbruksfastighet. De allmännyttiga syftena kan indelasi två kategorier.kvalificerat allmännyttigaochövriga.

Beträffande de kvalificerat allmännyttiga syftena sägs i 7 § 6mom. lagen 1947:576 statlig inkomstskatt SIL att frikallade från skattskyldighet för

om inkomst näringsverksamhetsom inte hänför sig till innehav av fastighet eller

av rörelseärkyrkor, sjukvårdsinrättningarvilkas verksamhetinte bedrivs i vinstsyfte. bafmhänighelsiüfätlningâr,

forskning samthushållningssällskap med stadgarsomharfastställts avregeringen eller myndighetsomregeringenbestämmer.

Den viktigaste praktiska innebörden av detta för de kvalificerat allmännyttiga stiftelsersomsålundabeskrivs i 6 mom. är sannolikt att de åtnjuter skattebefrielse för löpandeavkastningpåkapitalsominte ärnedlagti rörelse eller fastighet,vilket annarsinräknassomintäkt avnäringsverksamhet.

Stiftelser avden karaktär somangesi detta6 mom. ärockså frikallade från skatt-

fastighet i den månfastighetenanvändsför den allmänskyldighet för inkomst av nyttiga stiftelsensverksamhetsomsådan.

Av speciell betydelseför utredningsarbetet iär sammanhangetatt kulturminnesvárd kan räknas vetenskaplig forskning. Vad somavseshärmed tolkas dock täm-

som ligen snävt. Hit räknasendast sådankultumtinnesvård som har till ändamål att bevara och säkerställa föremål för forskning och därmed står museiverksamhet nara.

Härtill kommer atti lagens §7 4mom. bl.a. akademier, allmännaundervisningsverk, företagareföreningar somerhåller statsbidrag,allmänna försäkringskassor, erkändaarbetslöshetskassor,mfl., samtett antal uppräknadeinstitutionerden s.k. katalogen, såsom Allmänna pensionsfonden. Allmänna sjukförsäkringsfonden, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden etc., frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomstav näringsverksamhetsomhänför sig till innehavavfastighet.

ifråga om övriga allmännyttiga syften sägsi sammalag 7 § 5 mom. att ideella föreningar frikallas från skattskyldighetför inkomst avnäringsverksamhetsominte hänför sig till innehavav fastighetellerrörelseom:

a föreningen har till huvudsakligt syfte utan begränsningtill vissfamiljs,

att -

vissafamiljers, föreningensmedlemmareller andrabestämdapersonerseko-

nomiska intressen främja ändamålsomangesi 6mom. eller andraallmän-

-

nyttiga ändamål, såsomreligiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnär-

liga,idrottsligaeller därmedjämförliga kulturella ändamål, b föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande

tillgodoser ändamålsom angesundera, c föreningen inte vägrar någon inträde sommedlem, om inte med hänsyn till

arten eller omfattningen av föreningensverksamheteller föreningens syfte

eller annanorsaksärskildaskälmotiverardet,samt d föreningenbedriveren verksamhetsomskäligensvararmot avkastningenav

föreningenstillgångar.

Stiftelsermedmotsvarandemindre kvalificerade allmännyttigasyften åtnjuterinte sammabefrielse från skyldighet att betalastatlig inkomstskatt.För stiftelser ärdet såledesenbartde kvalificerat allmännyttigasyftenasomgersådanskattebefrielse.

Staten. landstingskommuner och kommuner är generellt frikallade från skattskyldighet för all inkomst.

Skattskyldigheten för förmögenhetsskatt följer skattskyldigheten for statlig inkomstskatt, vilket omvänt innebär att den som på redovisat sätt är befriad från skyldighet att betala inkomstskatt också i motsvarandemån är befriad från skyldighet atterläggatömiögenhetsskatt.

I fråga om arvs- och gåvoskatt gäller att stiftelser och sammanslutningar ordet ideell förening användsintei lagenom arvs-och gåvoskatt somärkvalificerat allmännyttiga är befriade från bådearvsskattoch gåvoskatt.Avgränsningen avvilka syftensomingår här överensstämmeri huvudsakmedvad somgäller för inkomstochfömiögenhetsskatt.

Befrielsefrån enbart gåvoskattgäller bl.a. för stiftelseeller sammanslutningmed huvudsakligtändamålattfrämja religiösa, välgörande,sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andradärmedjämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål.skattefrihet åtnjuter ocksåstiftelse med huvudsakligt ändamålatt främja landets näringsliv, vissa registrerade understödsföreningar, vidare folketshusförening, bygdegårdsföreningeller annanliknande sammanslutningvars främsta syfte är atttillhandahållasamlingslokal.

Sådanaorganisationersomär befriade från gåvoskattharen förmånligare behandling änandranär detgäller arvsskatt,eftersomde beskattasenligt en gynnsammare skala klass III enligt beskrivningeni avsnitt 3.2.3.

Här finns alltsåen skillnad gentemotreglernabeträffandeinkomst- och fömiögenhetsskatten.ifråga om arvs-och gåvoskattgörs ingen skillnad mellan olika typer av organisationer. Stiftelse eller sammanslutning kan inbegripa många olika organisationsformerinkl. ideellaföreningar. Avgörande för skattskyldighetenär enbartsyftet medverksamheten.

I fallet triedinkomst- ochförmögenhetsskattengäller ställetatt kvalificerat allmännyttiga stiftelsererhållersammaskattebefrielsesomkvalificerat eller meraallmänt allmännyttiga ideella föreningar,medandemeraallmänt allmännyttiga stiftelserna t.ex. medolika kulturella ändamål inteåtnjuter någraskatteprivilegier.

Fastighetsskattenär av särskilt intresse,framför allt mot bakgrund av de skärpningar avfastighetsskattensom beslutats.l fråga om fastighetsskattgäller för allmännyttigastiftelser ochideella föreningaratt skattepliktinte föreligger för avdem ägdafastigheter om fastighetentill övervägandedel användsi derasverksamhet såsom sådana,men enbart då. 3 kap. 4§ fastighetstaxeringslagen [l990:325]. Dettaskulle kunnainnebäraatt en stiftelsesomärbefriadfrån inkomstskatt därför att dessverksamhetinom kulturrniljövården betraktassomvetenskaplig forskning ocksåkan bli befriad frånfastighetsskattför den fastighetsomanvändsdirekt i den

kulturmiljövárdande verksamhetensomsådan.Som tidigarenämntsföreliggerinte heller skatteplikt för s.k. kulturbyggnader 3 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen, såsomspecialbyggnader,oavsettvem somägerdem.

Som tidigare redovisatsföreligger inte heller skatteplikt för s.k. allmänna byggnader. dvs. byggnadsom tillhör staten.kommun eller annanmenighet och som användsför allmänstyrelse,förvaltning, rättsvärd,ordning eller säkerhetsamtfritidsgård och byggnadmed likartad användning.Som allmän byggnadansesinte byggnadsomanvändsför statensaffärsdrivandeverksamhet.

Detta har denpraktiskainnebördenatt omägandetavt.ex.enstatligeller kommunal förvaltningsbyggnad skulle förasöver till enstiftelse så skulle en sådanbyggnad, för vilken inte föreligger skatteplikt, normalt komma att träffas av fastighets-

nu skatt, antingengenomatt stiftelseninte betraktassomallmännyttig eller genomatt stiftelsen i och för sig betraktassomallmännyttig mendär det inte kan ansesatt byggnadenanvändsi Stiftelsensallmännyttigaverksamhetsomsådan.

Stiftelse- och föreningsskattekommittén Fi 1988:03 skall enligt sina direktiv undersökavilka ändringarsom kan behövasfor att anpassaskattebestämrrtelsema

civilrättsliga lagstiftningen.I tilläggsdirektiv harkommittén till den planeradenya bl.a. fått i uppdragatt seöver beskattningenavstipendier,m.m.I tilläggsdirektiven har ocksåkommitténsarbeteförlängts.

Som skäl för dennaförlängning angesframför allt att arbetetmedden nya civilrättsliga stiftelselagstiftningen, som skall ligga till grund för kommitténs övervägandenomskattereglemasutformning, har försenats.

3. 4 Fideikommissystemet

Under 1500-taletinrättadesgenomGustav Vasastestamenteärftliga hertigdömen för kungensyngre söner och derasavkomlingar. Med början under Erik XlV:s regering och fram till mitten 1600-talet instiftades ett stort antal grev- och

av friherrskap adliga stormän erhöll av kronan. Egendomarna gick i arv på

som manssidanefter förstfödslorätt. Ur dennautveckling växte ñdeikommissinstitutet fram och i sin nuvarande form kandet härledastill 1600-taletssenarehälft. Vid denna tid började enskilda genom testamenteninstifta fideikommiss för sina

arvingar.Fideikommissenkom bl.a.att bli ett sättför adelnatt tryggasinaättlingars framtida ställning.Detinnebarocksåattegendomamabevaradesåt eftervärlden.

Fideikommissegendomen,ofta bestående ett slotteller en störregård medom-

av givande landområden, även värdefullare lösegendomsom smycken och

men av konst,skulle i regelgå i i odelatskicktill denäldstemanligearvtagaren.Egen-

arv domenfick inte säljaseller pantsättas.Dettainnebareninskränkning i äganderätten

garanteradesamtidigtfortsattbesittnings-och nyttjanderättför brukarensarvmen

Under 1600- och 1700-ta1eninrättadesett par hundrañdeikommiss. Med tagare. tiden och underinflytande denfranska revolutionen komdock fideikommiss-

av institutet betraktas med ett växande motstånd, framför allt av rättviseskäl.

att Särskilt orättvist ansågsdet att äldstesonengynnadesi förhållande till sina

vara syskon,vilket stredmot principen syskonslikställighet i arvsrättsligt avseende.

om

I Sverigeupphävdesrättenatt stifta nyafideikommiss i fastegendomgenomförordningden 27 april 1810.Genomdennyatestamentslagcnden 25 april 1930törbjöds ävenstiftande fideikommiss i lösegendom.I ochmed införandetav lagen

av 1963:583 avveckling fideikommiss skall defideikommiss somfortfarande

om av existerarupphöranärnuvarandeinnehavareavlider.

I debattenkring avvecklingenanfördesbl.a. att ett avskaffandeavjordbruksñdeikommissenskulle medverka till en ökning av den bofasta,självägande befolkningen landsbygden.Dessutomansågsñdeikommissinstitutet strida mot den i Sverigegällande arvsordningen.Här var det alltså rättviseargumentetsom lyftes

främst anfördestill försvar för ñdeikommissinstitutet var fram. De argument som

rättslig art. Det ansågsstrida mot svenskrättsuppfattning att upphäva redan av befintliga fideikommiss sominstiftats genomsvensklag. Fideikommissenrepresenteradedessutomofta storaekonomiskaoch kulturella värdensomi och medett avskaffande ñdeikommissinstitutetskulle kommaatt äventyras.Somjämförelse

av hänvisadestill Storbritannien där det en allmän uppfattning att väsentliga kul-

var turvärdenskulle komma att raserasom den i landetsedanlängeetableradearvsrättentill äldste togsbon. Därför valde mandäratt fortsätta med sin mång-

sonen hundraårigatradition.

I lagen avveckling fideikommiss har i ett par avseendensärskilda be-

om av stämmelser intagits har att göra med tillvaratagandet av kulturhistoriska

som värden.

l lagens6 § sägs:Har ñdeikommissegendomensynnerligt kulturhistoriskt värde eller äroeljest särskildaskäl därtill, må Konungen [regeringen] förordnaatt ñdeikommissurkundensbestämmelserskola ägatillämpning tills vidare eller till dessi beslutetangiveninnehavareavñdeikomissetavlider.

I lagens 17§ sägs:Till förebyggande av att samling av möbler, tavlor, böcker eller andra föremål av särskilt kulturhistoriskt värde erhåller försämrad vård, skingraseller bortflyttas, må Konungen, när fideikommisset avvecklas,förordna att samlingenskallmot lösenavståstill kronan[staten]eller kultmvårdandeinstitution, somKonungen bestämmer.

Såvitt kunnat utrönasunder utredningsarbetet har dock dessabestämmelserhaft begränsadpraktisk betydelse.

l Sverigefinns det i dagca70 kändañdeikommiss i fast och lös egendom.Drygt 30 av dessaärjordbruksñdeikommiss. Om en ñdeikommissinnehavaret.ex. vill sälja jord måste han söka tillstånd hos ñdeikommissnämnden. Fideikommissnämnden handlägger ärendenom aweckling av ñdeikommiss samt ärendenom permutationavñdeikomntissforordnandenochinrättades sambandmedi införandet avawecklingslagen den 1januari 1964.

Fideikomrnissinstitutet har naturligtvis i sig begränsadrelevans för utredningens arbete.Det äremellertidmotiveratmeden påminnelseomdessexistensochhistoria eftersomfideikommissenunderlång tid spelatenmycket viktig roll för bevarandet av ett antal betydelsefulla slotts- och herrgårdsmiljöer, ävenom man naturligtvis måstekomma ihågatt alla kulturhistoriskt värdefulla herrgårdaroch slott förvisso inte varit fideikommiss. Genomatt awecklingen avñdeikommisseninleddesvid en såförhållandevissentidpunkt sommitten av 1960-talethar den fulla betydelsenav arvsskiftenasstarktnegativaeffekter för möjligheternatill bevarandeavherrgårdsmiljöernaännuinte kommit till uttryck, i varje fall för de delarav Sverigessamlade slotts-ochherrgårdsmiljöersomingått i fideikommissystemet.

Detfinns endirekt relevansför utredningensarbetei gällandelagstiftning angående ñdeikomtrtissen och det är det rådande s.k. fideikommissförbudet, vilket sätter vissa gränserfor vilka lösningarsomkan föreslås.

z

relevansför de kvarvarandeñdeikommissen i utredningens Omvänt kan finnas en förslag, eftersomman såsnartenavveckling och därmedett arvsskifteblir aktuellt ställsinför problemethur ett tillräckligt ekonomiskt underlagskall kunna bibehållas för att ett bevarandeavherrgårdsmiljönskallvaramöjligt.

4 Dagens situation

4. l Kunskapsläget, m.m.

Den kunskapsomdet vore intressant för utredningenatt kunnapresenterai detta kapitel, och som är av generellt intresse för arbetet inom kulturmiljövården, är väsentligenavtvå slag.Denenatypenavkunskapgäller hur mångakulturhistoriskt intressantaobjekt avolika slagvi egentligentalarom. När uttrycket av olika slag användsavserjag därmedenKategoriseringefterolika dimensioner;dels typenav kulturhistorisk miljö, t.ex. slottsmiljö, herrgårdsmiljö, industrimiljö osv., dels gradenavkulturhistoriskt värde,t.ex. synnerligen märklig dvs. byggnadsminne eller värd att byggnadsminnesförklara. särskilt värdefull tillämpningsområdet för PBL 3 kap. 12 §, riksintresseför kulturrniljövården NRL 2 kap. 6 § osv.

Som angivits i kap. 3 finns det begränsadkunskap redan i detta avseende.Inom riksantikvarieämbetetRAÄ finns självfallet samladkunskap antaletbyggnads-

om minnen och vilka dessa liksom vilka områdensomförklarats somriksintressen för kulturrniljövården.Däremotvisar denenkät utredningengjort hoslänsstyrelsernaatt maninte i alla länkan redovisaett kunskapsunderlagsomgör det möjligt att få en samladbild avomfattningenav synnerligen märkliga eller särskilt värdefulla objekt inom kategorierna slott och herrgårdarsamtindustrimiljöer. Någon samlad kunskap om vilka objekt eller områdensom skyddats med stöd av PBL synesheller inte finnas.

Det intryck man somutomståendefår närdet gäller dessafrågor är attkulturmiljövården skulle hamycketatt vinna på att somgrund for sitt arbeteha dennatyp av grundläggande, systematiseradkunskap. Resurser borde enligt min mening avsättasfor bådesystematiskainventeringarav byggnadsbeståndetoch en utbyggnad avregisterfunkdonemaför denkulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen.

Den andratyp av kunskapman somutredareefterlysergällerdetfaktiska tillståndet för objekt eller miljöer avskilda slag. En sådankunskapsuppbyggnadkräver självfallet än mer av resurser. Naturligtvis finns det viss kunskap dessai frågor inom den offentliga kulturmiljövårdens organisation, mendennakunskap är ojämn och kan inte redovisas i en systematiseradform. Detta Förhållandeger uppenbarligen svagareargumentnärdet gäller frågeställningenomvilka de samladebehoveninom

kulurmiljövården Även detta led i kunskapsförsörjningen borde enligt min meningutvecklasparallelltmeddentyp avinventeringarsomnämntsi Föregående stycke.

I sammanhangetkan nämnas, närmareredovisasi kap. att English Heritage

som

RAÄzsnärmastemotsvarigheti Storbritannien somett av sinafyra centralamål - angivit öka kunskapen tillståndet för denhistoriska miljön och vilka dess

att om behov är. En sådanmålformulering är giltig ävenför den svenska kulturmiljövårdensorganisation. I RAÄzsinstruktion finns t.ex. fastlagt att ämbetet skall ledaarbetetmedattplanmässigtinventeraoch byggauppkunskapom kulturminnen och kultunniljöer. Det behöverknappastsägasatt deti ochfor sig inte räcker med målformuleringar. Vad här påtalatsärmöjligen till delsen prioriteringsfråga

som inom för tillgängliga självklart ocksåenfråga omvilka totala

ramen resurser,men

står till förfogande. Flera av länsantikvariema har sina enkätsvari resursersom framhållit de inte har för att genomförainventeringar av här beskrivet

att resurser slag. Det torde inte råda någon tvekan om att ävenRAÄ, länsstyrelseroch läns-

självauppleverbristenpåkunskapsunderlagsombesvärande. museet

I avsaknad av samlad, systematiseradkunskap av det slag som här beskrivits byggerframställningeni dettakapitel ett antalolika källor. Dit hör naturligtvis i

offentliga kulturrniljövårdensorganisation,främstRAÄ, också förstahandden men länsstyrelserna. Den enkät utredningen tillställt länsstyrelserna har visserligen besvaratspå mycket skilda sättoch från vissa län inte alls, varför någon samlad, systematiskredovisning av svaren inte kan ges.De inkomna svaren innehåller likväl tillräckligt mycketinformation för attvissaslutsatserskall kunnadras.

I övrigt grundasframställningen på vissa särskilda studier, på material somtillhandahållits Sveriges.lordägareförbundsamt vissa statliga myndigheter, på

av studiebesökoch andrakontaktersomgenomförtsinom ramenför utredningsarbetet samt naturligtvis på denkunskapsomfunnits samladbland utredningens sak-

- kunniga och experter.

När det gälleruppgifteromantaletbyggnadsminnen,totaltresp.inom vissa kategorier, samt antalet områden av riksintresse för kulturmiljövården har sådana

om redovisats i kap.

4.2 Privatägda slott och herrgårdar

Som redovisats i kap. 3 finns uppskattningsvisca l 500 herrgårdsmiljöer i landet somkan sägasvaraav kulturhistoriskt värde.Antalet ökar om manävenräknarin störrebondgårdarmed kulturhistoriskt värdeutanattför den skull kunna betecknas somherrgårdar. Herrgårdsmiljöema är avnaturliga skäl främst koncentreradetill våramerauttaladejordbruksbygder. därSkåneintar ensärställning.Av landets85 brukningsenheter med mer än 500 hektar åkermark ligger 47 i Skåne Jordbruksstatistisk årsbok 1989. Ett stort antal herrgårdsmiljöer finns i Mälardalen där derasstoranumerärdock baradelvis torde kunna förklaras med landskapetskaraktär avjordbruksbygd. Närheten till landets huvudstadär, historiskt sett,enväl såviktig förklaringsfaktor.

Norr omDalälven finns mycket få herrgåndsmiljöerannatän delar industri-

som av miljöer av brukskaraktär. Däremot finns äveni de nordligaredelarna

av landet ett antal kulturhistoriskt mycket värdefulla störrebondgåndar.

När detgäller dagensskydd avherrgårdsmiljöemaredovisadesi föregåendekapitel att ca 175 slott och herrgårdaringår blandde drygt l 000 byggnadersomförklarats sombyggnadsminnen.Bland ca 1700 områdensomförklarats somriksintressen för kulturrniljövården ingår slotts- och herrgårdsmiljöer i drygt 20 % av fallen. Somframhölls i kap. 3 kan det dock inom vissariksintresseområdenligga ett flertal sådanamiljöer samtidigt somdet inom vissa områdenkan röra sig herrgårds-

om miljöer sominte i sig utgör grundenför ellerbidrar till att konstituerariksintresset

Av länsenkätenframgår att det helt övervägandeflertalet slott och herrgårdarär direkt privatägda, medanen mindre del har andra ägare såsom privata

typer av stiftelser, kommunersamtnaturligtvis staten.

Huvuddelenavde privatägdaherrgårdamaochslottenca 80-90 % har fortfarande en aktiv användning i sin traditionella roll som bl.a. privatbostad. Det framgår ocksåtydligt avenkätenatt för den helt dominerandedelenavde herrgårdsmiljöer somåtnjuternågonform av skydd,så finns mycket begränsadeller ingen tillgänglighet för allmänheten åtminstoneingen officiell sådan.Frånvissalän framhålls

dockattde flestaavdeprivata ägarnamedtraditionell bakgrundärmycketgenerösa medatt taemotintresseradebesökare.Trots enpressadarbetssituationochett kärvt ekonomiskt läge, lägger många enligt dessauppgifter av rent ideella skäl ned

- -

stormödapå att hålla byggnaderoch parkeri skick och göradem tillgängliga för allmänheten.

I dennafråga och vad gäller ägarbildenframhålls särskilt från Södermanlandslän att det pågår en omvandling av ägarbilden i länet. Både herrgårdar och vanliga jordbruksfastigheter köps i allt snabbaretakt upp av kapitalstarka intressenter, främst från Stockholm. Det understryks att detta i och för sig inte är någon ny företeelseutomi frågaom deforna ñdeikommissen.Godsenharofta barastannati

släktsägoi tre-fyra generationerför attsedanbytaägareoch då av sammaskäl en som nu, dvs.för att nya,friska resurserbehövtsför att hålla huseni gott skick och markernai effektiv drift. I regel har dettatidigare inte inneburit någrastörrenegativa förändringar. De nyaägarnaharofta tagit överde tidigare ägarnasvärderingar ochattityder,ocksånärdet gälleratt bevaramiljöernaeller hålla dem tillgängliga för allmänheten.Det är,enligt dettaenkätsvar,alldelesför tidigt att dra någragenerella slutsatserännu,mendetförefaller somom denyaägarnaavi dagofta men långt

ifrån alltid har inställning och i ställetkännerett behovavatt privatisera

- en annan störremarkområdenänherrgårdensomedelbaranärmiljö. Vederbörandeärkanske inte heller lika angelägnaom att underhållaäldre överloppsbyggnadereller andra ekonomisktoanvändbarainslag ellerdelar miljön.

Frånsettdennatendensframhålls frånmeränett länatt nästanalla herrgårdarnahar sådanakvaliteter att de skulle kunna utnyttjas i turistiska sammanhangsom besöksmål för olika målgrupper i ännustörreutsträckningän vad som nu sker, om vissaförutsättningaruppfylls. Hit höratt sådanverksamhetmåsteskeundersådana former att onödigt slitage inte uppstårsamtatt ägarnafår ersättningför sinainsat-

En förutsättning ärsjälvfallet att ägarnaställersig positiva till en sådan ser. annan utveckling.

När det gällerfråganombevarandetavherrgårdsmiljöemakan sammanfattningsvis sägasatt denbild de källorjag angivit ärattden totalaherrgårdsmiljön i

som gesav dagärstarkthotad.Hotengäller:

dettraditionellaodlingslandskapet, äldreekonomibyggnader,överloppsbyggnader, parkenträdgården, dencentralaherrgårdsnriljön.

Landskapetskaraktär har genomgåttenförändring under längretid till följd av en rad faktorer, inte minst rationaliseringssträvandenainom jordbruket. Vidare framhålls i enkätmaterialetatt mångaavgodseni sambandmeddenändradefastighetstaxeringen i början av 1980-talettvingadessägaupparrendatorer,läggain dessas marker underhuvudgården.samt styckaavoch sälja gårdsbebyggelsen.Även de forna torpenavskildes i stor utsträckning och såldesut. Detta hardrastisktändrat landsbygdenskaraktär påmångapunkter. Bl.a. förändradesbrukningssättetpå de forna arrendegårdarnasmarker. De äldre betesmarkemaoch sämrearrenderade åkrarna planterades med skog. den bättre åkerjorden omarronderades,odlingshinder togs bort, markskillnader nivellerades. Blandjordbmket minskade och mjölk- och köttproduktionen i utsträckning spannmålsodling.

ersattes stor av

Gårdsbebyggclsenpådeavstyckadegårdarnaförändradesockså ofta vardetbara

boningshusetoch någon mindre ekonomibyggnadsomlades till den nya tomten medanövriga uthusrevsgenasteller fick förfalla sålängeatt deinte gick atträdda. Processeninnebar dessutomenminskning avden bofastalandsbygdsbefolkningen.

Det skall påpekas att även om beskrivningen av denna process i huvudsak är hämtad från svaretfrån Södermanlandslän så torde processensom sådani hög gradkunna sägasvaratillämplig de flestalänmedmeraomfattandejordbruk.

Det finns i enkätsvarenockså genomgåendeen stark oro inför vad den nya livsmedelspolitiken kommer attinnebäraför odlingslandskapet.

Hotet mot äldre ekonomibyggnader har främst två orsaker. Den enaär den fortgåendeomstruktureringenoch rationaliseringenavjordbruket sominnebärattvissa ekonomibyggnader blir överloppsbyggnadergenomatt det ursprungliga användningsområdetbortfaller t.ex. för ladugårdarvid övergångtill kreaturslösdrift utan att nya användningsområdenfinns. Det andra hotet är ekonomiskt: i takt medatt hela miljön hotas på grund av otillräckliga ekonomiskaresurserför bevarandeav byggnaderochannatsominte harendirekt betydelseför verksamhetensomsådan

undgängliga byggnadersom äldre ekonomibyggnader överinnebär det att mera loppsbyggnader blir utanunderhåll eller helt enkeltrivs.

Deotillräckliga ekonomiskaresursernadrabbarockså högi gradparkernaoch trädgårdama. l fråga om dessagörs nu runt om i landet storaneddragningar kostnadernaför derasvård och bevarande.Situationenförvärrasavdetförhållandetatt

finns så få anställda godsen.Tidigare kundeen stor del av underdet numera hålletpå parkerochträdgårdarskötas lantarbetareoch derasfamiljemedlemmar

av underde tider självajordbruket inte krävdefull arbetsinsats.Nu finns inte längre dennamöjlighet än i mycket begränsadutsträckning. Att fast anställa eller

annat hyra in tillfällig arbetskraft för skötselnav parkeroch trädgårdarär förenat med mycket högakostnader.

En specialfrågautgör alléema, somsärskilt i Skåneutgjort enviktig del av herrgårdslandskapet.Även alléema, som förutom att de representerarviktiga kulturhistoriska och estetiska värdenockså har fått en direkt praktisk funktion för att motverkajorderosionen, hotaspåmångahåll. Skälenfor dettaär inte enbart ekonomiska.ävenom ekonominutgör det främstahotetmot bevarandet.Hotet utgörs också ett för kulturhistoriska och estetiskavärdenokänsligt beslutsfattandei

av påståddatrañksäkerhetsfrågor.

Även för den centralaherrgårdsmiljön,själva herrgårdsbyggnadenmed eventuella flygelbyggnaderoch dessinventarier, gäller att kostnadernaför underhålloch drift ökatdrastiskt till följd avde kraftiga minskningar-naavantaletanställdapå godsen och utarmningeni fråga det allmänna hantverkskunnandet.Idag måstehant-

om verkskunniga specialister,på vilka det dessutområder brist, anlitas för de flesta arbeten.

Dessaförhållanden, liksom den allmänt pressadeekonomiska situationen, leder dessutomtill att man har en tendensatt eftersättalöpandeunderhåll och i stället skjutauppåtgärdernatill dessatt störreupprustningsinsatserblir nödvändiga.Bred enighetråder om att dettai sin tur leder till att de samladeunderhålls- och renoveringskostnadernaöver tiden blir högreänvadde skulle behövabli omett löpande underhållupprätthölls enrimlig nivå. Bidragssystemetför kulturhistorisk byggnadsvård kan inte heller betraktas som ett verksamt incitament för ett löpande underhåll.Snarareär det såattett bidrag somutgårför dekulturhistoriskt betingade merkostnadernaför en viss åtgärd kan medverkatill tendensenatt ackumulera underhållsbehoventill störreupprustningsarbeten.

När det gäller den centrala kärnani herrgårdsmiljöema ärden genomgåendebild

att dessatrots allt till övervägandedelen fortfarandeär i hyggligt skick, som ges

står inför en akut krissituation. Detframhållsbl.a.att enförutsättning menatt man för attmiljöerna fortfarandeskall kunnahållas i skick tycksvaraattegendomeninte

belastatsmed mångaarvsskiften under de senastedecennierna.Det råder ingen tvekan om att man bland de kulturmiljövårdande myndigheternaserarvsskiftena somett avde främstahotenmot bevarandetavherrgårdsmiljöema.

Den faktor som i övrigt genomgåendeframhålls som det främsta hotet mot bevarandetavde privatägdaherrgårdsmiljöemaärdenförändringavbeskattningenav privatbostad på jordbruksfastighet som tidigare beskrivits och som innebär att kostnadernaför drift och underhållav herrgårdamaliksom andramangårdsbyggnader inte längre får betraktassomavdragsgillakostnaderi rörelsen.Här framhålls det att detfinns en starkvilja hosgodsägareoch bönderatt bevaradegamlabyggnaderna även boningshus som saknarannanegentlig användning än att vara

gårds-godsmuseumoch kulturrninne.Om samhälletförsämrarvillkoren genomatt underhåll måsteskemed inkomstbeskattademedel innebärdock dettaatt viljan att vårda byggnadernasättspå hårdaprov. Detframhålls vidareatt direkta bidrag inte heller är ett möjligt system, bl.a. därför att man inte tror på att bidragsmedlen kommer att räckatill, menocksådärför att bidrag normalt heller inte framstårsom någontillfredsställande lösning för ägarna inte minst avdet skäletatt bidrag ofta

avgodsägareoch bönderuppfattassomallmosor,vilket maninte vill varaberoende av.

I ett avenkätsvarenuttrycks dettapåföljandesätt:Samhällets stödmåsteutfomras på ett annat sätt, såatt skydd och vård gynnasi de normala reglerna, såatt det kännsfor den enskildeatt samhälletgynnarett generelltriktigt beteende.

Vad somhittills redovisatsi dettakapitel byggersomframgått på enkätsvarenfrån länsstyrelserna och alltså på kunskapen och uppfattningama hos främst länsantikvariema. Av intresseär naturligtvis också hur de privata ägarnasjälva uppfattar situationen. Till ledning för en sådanframställning kan tas de kontakter utredningen själv haft med företrädareför dessa,menocksåen studiesominletts vid LundsuniversitetavdocentNils Lewan representerandeden kulturgeograñska institutionen och docent Lillemor Lewan från den biologiska institutionen. Studiensyftar till att analyseraoch beskrivade storajordegendomarnasbetydelse för landskapetsutveckling, såväl vad avserkulturlandskapet och kulturmiljöema somnaturmiljön.

Det bör betonasatt vad som ännurapporteratsfrån projektet enbart utgör en inledandeförstudie från vilken författarnasjälvaintevill dra någralångtgåendeslut-

satser.Dennaförsta rapport ärdock av intresseför framställningen i detta utredningsbetänkande,eftersomdenbyggerpå omfattandesamtaloch intervjuer under 1990 medägareförvaltare till drygt 20 storaegendomari Skåne.

Den bild avutvecklingensom gesi referatenavdessasamtal skiljer siginte nämnvärt från den bild somhittills givits i dettaavsnitt.

Arvsskiftenas betydelsebetonasstarkt. Utom för fideikommissenhar enminskning av arealengenomuppdelning av egendomenvid arvsskifte tidigare varit vanlig. Idag är dock tendensentydlig: man vill till varje pris hålla sammanhela egendomenoch undvika ytterligare delningar, annarsblir ett vidmakthållandeavkulturarvetmed inkomsterfrån de areellanäringarnaomöjlig. l mångafall talasdetomatt syskongör, eller kommer att få göra,avkall på sin arvsrätttill förmån för densom övertar egendomen.Det tunga ansvaretsomvilar påarvtagaren till själva egendomenmedföratt hanändåinte alltid betraktassomgynnadvid arvsskiftet.

Slottenherrgårdama används i stor utsträckning som familjebostad, men också andraanvändningarsyftandetill att geresursertill bevarandetförekommer. ettI par fall är borgenslottet utarrenderadtill näringslivet. Flera ägare öppnar sina hem i mereller mindre organiseradform för näringsliv ochturister. Ofta hardennu verksammagenerationeninrett en mindre del av de störstaslotten eller ett annat slott eller mindre hustill en modernfamiljebostad.Arvtagaren till en egendomtari allmänhet först över förvaltarskapet och bor med sin familj i en mindre bostad.När det blir dagsatt flytta in i slottet kan det ofta förefalla för stort, Fördyrt och för omodemt. Fråganom renovering eller t.o.m. rivning ställs på sin spets.Alla är dock överensomatt förfallet spridersig snabbti ett hussominte ärbebott.

I rapportenredovisashur slotts-och herrgårdsmiljöemaförändratsundersenareår. Gamla ekonomibyggnader används som spannmålslagereller verkstad, andra arrenderasut t.ex. som häststall. Logen kanskeär maskinhall. Mejeriet kan ha blivit personalutrymmeoch någrabyggnaderkanha gjortsom till bostäder.len del fall är ekonomibyggnadema bara delvis utnyttjade eller står tomma i väntan på lämplig användning.

Gamla bostadslängor och hanrverkshus har på några egendomar renoverats till moderna bostäderoch gett ñna miljöer i slottetsnärhet, vilket också ökar befolk-

ningsunderlaget.l andrafall vill man helst inte ha hyresgästeralltför närainpå slottetoch sägersig hadåligaerfarenheteravuthymingsverksamhet.

Kvarvarandetorp ocharrendegårdarblir antingenfritidsbostäderför stadsboreller året-runt-bostäder,som hyrs av utställda eller utomstående.Husens användning beror pågodsetsläge.Det förefaller inte svårtatt få hyresgäster.De sämstahusen styckasofta ifrån ochsäljssomrenoveringsobjekt.

Park- och uädgårdsanläggningarnahar ofta förenklatsstarkt,ofta i sambandmed arvsskifte eller då trädgårdsmästarepensionerats.De landskapsparker som på mångahåll haringått slotts-eller herrgårdsntiljönhar alltmer fån karaktäravskog.

Både husoch trädgårdarkan vara byggnadsminnesförklaradeeller utpekadesom skyddsvärda. Många ägare vill inte ha ett sådantskydd, eftersom det innebär restriktionermenmycket obetydligt ekonomiskt stödfrån deantikvariska myndigheterna.Några ägarnaförklarar sig dock mycket nöjda medRAÄzsstöd,somi

av allmänhetinnebär sakkunnigaråd vid renoveringoch bidrag till merkostnadernaför enreparationutfördenligt gammalteknik medrättmaterial.

När det gäller andra typer av bidrag så förefaller godseninte att utnyttja möjligheternaatt få t.ex.s.k.NOLA-bidrag se avsnitt3.1.4 i någonstörreutsträckning. Godsägarnaanseratt bidragen ökar samhällsadminisuationen och ger för liten utdelning i förhållande till den totala omsättningenpå godset. Möjligen vill man ocksåvaraobundenoch slippa bidrag. Det liknar inställningen till möjligheternaatt få bidrag för denbyggdakultunrriljön, enmarkeringavviljan attvarasjälvständig.

I samtalen framkommer att kommunernas planering förefaller att skötas utan närmarekontaktermedmarkägarna.

Frågan om kostnader för drift och underhåll har diskuterats under samtalen. Forskarnaanserdock att det är mycket svårt att med stödav de uppgifter de fått jämföra kostnaderför olika insatser.ifråga omunderhåll och drift av huvudbyggnad har kostnaderi intervallet 150 000-500 000kr. uppgivits. För parkvårdenär intervallet ännustörreeller mellan 20 000 och 350 000 lcr., vilket återspeglardet faktumatt parkemasutfomrning och behovavskötselvarierar starkt.Det bör hållas i minnet när dessasiffror relaterasatt samtalengenomförts med ägareav Skånes störstalantegendomar.

avsnitt återges listamedmarkägarnasegnaförslag till åtgärder I ett avrapporten en

skulle göra detmöjligt bevaramiljön i framtiden. Bland dessaFörslagär som att

skattelindringar vanligast förekommande. Särskilt framhålls nödönskemål om

avdragsrättenför kostnaderför drift och underhållav mangårdsvändighetenavatt

återinförs, eller annorlundauttryckt att slottetherrgården får betraktas byggnaden somnäringsfastighet.

De bådaforskarna dagensgodsägareuppfattar sig själva somförvaltare

menaratt

ochkulturmiljön. Det finns mycketstarkönskanatt föra arvetvidarei avmarken en

skick till generation. Det finns också en insikt om att de skattelättgott nästa

kanbli nödvändigaför framtidaunderhålloch bevarande,kräver naderbidrag, som

intresseför och kunskaper värdet av miljön ocksåbland allmänhetenoch ett om därmed hos riksdag och regering. Ansvaret gentemot både familjen och bygdensamhälletledertill ettslagssocialtkontrakt.

Ägarna framhåller själva det privata ägandetmåstevara ett upplyst ägande.

att Godsägama förvaltar unik miljö omfattar bådebyggnaderoch park, natur

en som och kulturlandskap. De behöverkännauppskattningfrån högstaort och få vetaav regering och miljöminister att de gör fantastisk insats för det svenskaland-

en skapetsbevarandeoch attdesköterdet ett framsyntsätt.

De bådaforskarnasammanfattarsinaiakttagelseri ett antal hypotesereller antagan-

den.Bland dessafinns:

D degrundläggandeförutsättningarnaför bevarandeärnya kunskaperoch en

tillräckligt starkekonomi, D bevarandeförutsätter tillräckligt storjord-skogsbruksenhet som basoch

en

andrainkomstkällor, D fortsatt delning, eller avstyckning huvudbyggnaden,anseskunna bli för-

av

ödandeför möjligheternaattupprätthållakultur- och naturmiljöer och måstei

möjligastemån undvikas, D kultur förefallerhittills ha betytt merännatur, D nyttjas förfaller, varför det ärväsentligt att dels sökafinna ny

miljö som

användning för överflödi byggnader, dels finna motiv för be-

ga

varandeåterskapandeochhävdavnaturmiljöer,

El långsiktigt handlande är nödvändigt med tanke på såväl ekonomi som

miljöemas karaktär,mendetkan äveninnebärarisker, Cl park och trädgård har redan i många fall förenklats såatt de knappast har

karaktär av slottsträdgård i gengäld finns möjlighet till utveckling av

hävdadenatumtiljöer, att innehaen storegendombetyderocksåatthaett socialt kontrakt.

Forskarnaframhåller att både 1960- och 1970-talenpå många håll har inneburit kraftiga ingrepp, vilka kanske framför allt genomjordbrukets fortsattarationalisering kommit att gå ut över olika naturvärden.Idag ärförståelsenför dessasannolikt större,mensamtidigt har bådede ekonomiskaproblemen och osäkerhetenom framtiden vuxit- delsgenomdennyalivsmedelspolitiken,delsgenomnyabeskattningsregler.En framtidaanslutning till EG utgör ännuenosäkerhetsfaktor.

Man understrykeratt inte minst de senasteårtiondenahar medfört en betydande avgång från kategorin gods med storajordinnehav genom enaå sidan splittring i mindre enheter, å den andraett mer definitivt åtskiljande av markegendom från central godsmiljö. I andra fall harden ekonomiskabasenstarkt reduceratsgenom upprepadearvsskiftenunderkort tid, vilket givetvis påverkarmöjligheternaatt upprätthålla dcn centralagodsmiljönliksom att bibehållaandramiljövärden.

Det intryck som sålunda förmedlas genomden Lewanskarapporten förstärks av kontakter som utredningen haft med företrädare för SverigesJordägareforbund, somrepresenterarmellan 400och 500 avlandetsstörstaenskilda markägare,och också av material somförbundet överlämnat till utredningen. Sammafrågeställningar går igen: bekymren när det gäller lönsamheteni jord- och skogsbruk,problemen med hur arvsskiftena skall skötas för att undvika en splittring av egendomarna och därmeden urholkning av det ekonomiska underlaget för att klara bevarandeuppgiften,oron över starkt ökadeunderhålls- och driftkostnader, upprördhetenöverskattereformenseffekternärdetgällerde privataägarnasmöjligheter attfortsatthålla herrgårdsntiljöemai gottskick.

Jordägareförbundethar, for belysningav bevarandeuppgiftenstyngd i förhållande till lönsamheteni jord- och skogsbmket, överlämnat ett material som bygger på uppgifter från åttaavmedlemmarnasföretag.Urvalet gör inte anspråk att vara representativt för samtliga egendomar tillhörande förbundets medlemmar, men angesåandrasidan inte utgöra någraextraordinäraexempel.Sammanfattningsvis

kanom materialetsägasattdet visar på årligaunderhållskostnaderför kulturbyggnader och parker somvarierar mellan 150000 och 500 00 kr. Då är rena driftkostnaderför byggnadernainte inräknade.Dettakansättasi relation till de samlade överskotten från jord- och skogsbruksamtövriga rörelsegrenarhuvuddelen dock från jord- och skogsbruk, som för de redovisade företagen varierar mellan 350 000 och 900000 kr.

4 3 Industriminnen

.

Begreppetindustriminnen markerarenkategoriav byggnaderoch miljöer sompå ett tydligt sättåskådliggörindustriprocessemaoch arbetslivetsvillkor. Dessabyggnaderochmiljöer ärofta lokalt förankrade de bär vittne om ett händelseforlopp,

om arbets-och levnadsförhållanden,om enproduktionsprocess,en teknisk innovation eller enhistorisk händelse,t.ex. en störrearbetskonflikL En arbetsmiljö kan varaupphovettill enort och hagivit människornadären identitet. Om dennamiljö utplånasförsvinner denhistoriska förankringenför människornasomleverdär.

Viss industriell verksamhetkanprägla hela landskap,t.ex.gruvhanteringoch stenbrytning. I många städer är industrin koncentrerad till särskilda områden, t.ex. industrilandskapetvid Motala strömi Norrköping.

Industriell produktion inom ett avgränsatområdesker ofta i flera mereller mindre åtskilda produktionsenheter.Ett stålverk omfattade i regel masugn stålugnar

- valsverk. Enpappersindustriinbegriper ofta såvälmassafabriksompappersbruk.

Till industriminnen hörföljaktligen verks-eller fabriksanläggningarinkl. utrustning och redskapsamtövriga hus och anläggningarinom ett verksområde.Med industriminnen kan även avsesden infrastruktur somden industriella verksamheten genererat- mark och bostäder,ekonomibyggnader.företagsägdaoch kommunala service-ochvälfärdsinrätmingari industriortensamttransportanläggningaravolika slag.

Industriminnen kan illustrera två faser i den industriella utvecklingen. Den protoindustriella perioden karaktäriserasav enintensiv men småskalig landsbygdsproduktion eller mindre hantverksmässigtorganiseradstadsindustri. Indu-

och en mer strialiseringenefter 1800-taletsmitt präglasav storskaligaanläggningaroch indu-

su-iområden.I det senarefallet är bevarandeinsatsersomregel förenademed stora ekonomiskaåtaganden.

Begreppetindustriminnesvård börjadeanvändasi mitten av 1970-talet och avser arbetetmedatt tillvarata kunskapenom industrins framväxtoch utveckling ochatt dokumenteraanläggningarochmiljöer. Detvarocksåvid dennatid somdettaarbete börjademeraallmänt erkännassom en viktig del av kulturminnesvârden.En förklaring till den ökandemedvetenhetenom att industrinsmiljöer ärenviktig del av vårt kulturarv kan sökasi de genomgripande förändringar som svensk industri genomgick underefterkrigstiden och somresulteradei svåraomställningsproblem med dramatiskakonsekvenserför människoroch miljöer, därtommafabriker och övergivnaindustriområdenutgjorde de synligavittnesbörden.

I 1975årskulturproposition underströksatt insatsernaför att tatill varaäldre tiders kultur måstegälla helasamhälletshistoria.Kulturminnesvårdensarbetemåsteha en tyngdpunkt i de miljöer och landskapsombildar ramenför de flesta människors vardag arbetetsochboendetsmiljöer. Det framstodsomsjälvklart att industrian-

läggningarnaoch den miljö ochbebyggelse somharsambandmed industrin skulle vara enviktig del avkulturminnesvårdensarbetsområde.Ansvaret för dokumentation, bevarandeoch vård av industrins kulturarv skulle vara detsammasomfor andrasamhällsområdens.

Likväl befinner vi oss eni situationmed begränsadekunskaperoch vagauppfattningaromvilka äldreindustrimiljöer sombehöverbevarasoch vilka somkan få bli föremål för genomgripandeförändringar. Jagharredaninledningsvis i dettakapitel framhållit behovet av ett förbättrat kunskapsunderlagför den kulturhistoriska byggnadsvårdeni allmänhet. Det behovet framstårsomsärskilt starktjust när det gäller industrimiljöema. Som redovisats i kap. 3 ärockså skyddet för våra industriminnen begränsati bl.a. den meningen att de utgör en mycket liten andel av byggnadsminnena.Samtidigt är det uppenbartatt behovetav att hauppfattningar omvilka miljöer sombehöverbevarasärsärskilt stortinom industriminnesvårdens område, eftersom anläggningar och markområden ofta representerar stora ekonomiskavärden och normalt har ägarevarsexklusiva uppgift är attförvalta dessa värden på bästasätt,från ekonomiska utgångspunkter.Tiden från en nedläggning av en vissverksamhet till dessattden ursprungligamiljön helt har förstörts genom rivningar, skingring avutrustningm.m. samtny användningavmarken kandärför ofta varamycket kort. I varje fall närdetgäller modernareindustrimiljöer ärdärför

bevarandearbetetmycket korta jämfört med mycken annan kulturledtidema i miljövård. Konflikten mellan bevarandeintressenoch deekonomiskafönrtsättning-

bevarandeär härocksåsärskiltframträdande,antingenden arnaatt åstadkommaett

motståendeexploateringsintressenellerkostnaderför investeringaroch betingasav fortsattdrift i renodlatbevarandesyfte.

finnas flera förklaringar till kunskapsbristemavad gällerindustrimiljöema. Detkan

mycketframträdandeförklaring ärattdethärrör sigomen bådeomfattandeoch En heterogenmängdbyggnaderochmiljöer somförutsätter storaresursinsatserockså för inventeringarpå relativt översiktlig nivå. Ett ytterligareskälärnaturligtvis att

en indusuimiljöema först ganskasentharuppmärksammatsavkulturmiljövården. Till

bidrar denspecifikakompetens industriminnesvårdenförutsätterockså detta att som skiljer sig från dentraditionellakulturmiljövårdens.

En möjligen meragrundläggandeförklaring till varför industriminnesvården rönt mindreintresse kulturminnesvårdkanocksåståattfinna i att motiven för

än annan

bevaraindustrimiljöema delvis ärannorlundaän närdet gäller t.ex. herrgårdsatt miljöerna. Industrimiljöema representerarinte i första handestetiskavärden.De är

denekonomiskahistorienoch teknikenshistoria. Det handlari viss meraendel av mening de bredafolklagrens historia än om det historiska arvet från

snarareom landetsstyresmängenomseklema.

Det finns dock också närliggandeFörklaringartill kunskapsbristemainom

mera dettaområde. En är att mycket stordel av industriminnesvården sker med ut-

en gångspunkt från lokalt och ibland regionalt men sällan nationellt perspektiv.

ett Detta sammanhängerdirekt med att dessaindustrimiljöer ofta utgör en mycket väsentlig del historiska identitet. Bristen samladkunskap behöver

av en orts alltså inte nödvändigtvis betydasamladbrist påkunskap. Det är baradetatt kunskapen vad är värt attbevaraochvilka insatsersombehövsför bevarandet

orn som finns spriddutei landet.

Det finns flera exempel på ambitiösa kartläggnings-, utrednings- och konkreta bevarandeprojekt i landetrörandeindustrimiljöema. Ett sådantsomutred-

runt om ningen kunnat del är det regionala projektet kring de uppländskavallon-

ta av bruken.

En annan,också näraliggande,men merabesvärandetolkning av dagslägetäratt det i och för sig finns enallmän medvetenhet nödvändighetenav storainsatser om inom industriminnesvården och på sina håll ocksåett stort engagemang,men att kunskapen och idéernaom hur man skall gå till väga är begränsade,mycket beroendepåatt bevarandeuppgiftensomsådan mycketär svårareför industrimiljöema än för mångaandra miljöer. Engrundläggandesådansvårighetär, redan påsom pekats,att åtminstonevårdenav vissa objekt ärmycket resurskrävande.En annan är att uppgiftenatt levandegöraett industriminne ärsvårochävendenofta mycket resurskrävande.

Trots bristen på kunskap vågarmanrent allmänt påståatt tillståndetinom de industrimiljöer somärvändaatt bevaraäravsevärtsämreän inom mångaandradelar av kulturmiljövården. Det sker en snabb förskingring och förstörelseav många av miljöerna, samtidigt somproblematiken ytterligare försvåras av att ständigt nya tänkbaraobjekt för industriminnesvårdandeinsatsertillkommer, somett resultatav fortsatta snabbaoch omfattandeförändringar inom industrin. Industriminnesvården framstår därmed som den kanske mest brännande hanteringsfrågan inom den kulturhistoriska byggnadsvården,bådenär det gäller urvalet av bevarandeobjekt och derassäkerställandeoch närdet gäller det ekonomiskastödettill derasupprustning och fortsattavård somindustriminnen.

4.4 Det offentligt ägda beståndet

I kap. 3 har tidigare bl.a. redovisats de särskilda regler somgäller till skydd för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsesomstatenägerliksom omfattningenav de statliga byggnadsminnensombeslutats regeringen. Som också i det av antytts sammanhanget dock omfattningenär avden kulturhistoriskt synnerligen märkliga bebyggelsen i statlig ägo avsevärtstörre än antalet beslutadestatliga byggnadsminnen. Därtill kommer sådanabyggnadersomärkulturhistoriskt värdefulla utan att uppfylla rekvisitet synnerligen märklig.

Som ocksånämntsi det tidigare pågårför närvarandekompletterandeinventeringar somsyftar till att förteckna sådanabyggnaderi statensägo inte är byggnadssom minnen, menändåärkulturhistoriskt värdefulla. Kunskapslägetbeträffande statens kulturhistoriskt värdefulla byggnaderkan i synnerheti och med dessainvente- ringar betraktassomrelativt tillfredsställande. -

Genom det kulturhistoriskt värdefulla statliga beståndetharkaraktär av nyttoatt

byggnader i denstatliga verksamhetenoch i huvudsakfortfarande används inom

för denoffentliga lokalförsörjningen är ocksåunderhållet av de på såsätt ramen nyttjade byggandemai allmänhet tillfredsställande. För det beståndsom saknar

förhållandet detmotsatta.Förfallet har häri mångafall gått användningär snarare

långt till eftersattunderhåll. följd av

Av särskilt intresse i dethär sammanhangetärdetprincipiella synsättpå förvalt-

ningen den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsensom kommit till uttryck av

i fråga de kungliga slotten.Sålundaredovisadesi 1990 årsbudgetproposition om

särskilda riktlinjer för byggnadsvårdenvid de kungliga slotten. I propositionen

prop. 198990: 100bil. 9 anfördeföredragandestatsrådetbl.a.följande:

kungliga slotten ärmycket speciellabyggnaderoch enviktig del avvårt De kulturarv. Enligt min mening ärdet viktigt att byggnadsvårdenvid gemensamma dessaslott skaparförutsättningarför ett bevarandeavbyggnadernasomuttryck för

gångnatidersbyggnadskonst,bådeupplevelsemässigtoch rnaterialtekniskt. dessabyggnaderinnefattarspeciellaproblem sominte lösesenbart Vården av ökadeekonomiska Det handlarenligt min meninglika mycket om genom resurser. bättre anpassning arbetsmetoder och säkrad tillgång på ökad kunskap, av byggnadsmaterial. Det erfordras speciell kunskap och metod för att skapa

underhållaoch vidmakthålla slottsbyggnademapå ett sätt somtar möjligheter att hänsyn till derasspecifika vårdtekniska och kulturhistoriska förutsättningar. En

kompetentbyggnadsvårdförutsättertillgång på relevantamaterial.insikt om äldre tiders byggnadsteknikoch byggnadersåldrandesamtdessutomenutbildad arbets-

kraft alltifrån beställareöver konsulter till hantverkare.Men detär inte enbartinkvaliteter medverkartill ett bra resultat.För byggnadsvården sikten omdessa som lika viktigt genomtänktplaneringföregårgenomförandeskedetochatt ärdet att en anpassadetill denövergripandemålsättningenmed byggnadsdessabådafaserär

vården. Enligt min mening måstedärför stabilaarbetsförutsättningarskapasför dem

direkt för byggnadsvården de kungliga slottenoch för dem som som ansvarar av utvecklar kunskap byggnadsvården.I dettasammanhangmåsteflera aspekter om behandlasalltifrån administration, planering och utbildning till frågor som rör

byggnadsteknikoch tillgång påbyggnadsmaterial. - - - - - - - - - - - - - - kunna skapaförutsättningar för kompetent byggnadsvård bör För att en statsmakternamöjliggöra långsiktig ekonomisk planering av underhållsen mer åtgärdervid dekungliga slotten.Enhämmandefaktor äri dagattbudgetramarges år i Byggnadsvårdenvid slotten förutsätteren viss försiktighet i anför ett taget. tillräckligt med tid ägnas kunskapsinhämtande.att det finns greppssätt, att för sig fram till lösningaretc. Detta är nödvändigt för att utrymme att pröva nya riskernaför fel byggsin fel som kort sikt orsakarnya underminska att nya -- Denna försiktighet är samtidigt förutsättning för att en god hållsbehov osv. en ekonomi ska kunnaupprätthållaspå lång sikt, att underhåll kangenomförasfortackumuleradebehov uppstår Den totala ekonomin kan i löpande såatt inte osv. vissafrågor får väntanågoti awaktan påatt allsidiga och mångafall vinna att utredningar genomförs innan adekvataåtgärder kan vidtas. Sådana noggranna i förstaskede sigomfattandeoch kostsammamen ärofta, medde åtgärderkan ett te

målsättningarjag här harangett,depåsikt mestekonomiska.En sådanarbetsmetod förutsätter en rörlig och flexibel ekonomi och planering en som sträcker sig över 10-20 år. -o-o-o-o-o-o-o-o-0-o-o-o-o-o-o-

Sammanfattningsvisanserjag att byggnadsvårdenvid de kungliga slottenbör bedrivasmed målsättningenatt bevaraoch vårda byggnadernaoch anläggningarna, både upplevelsemässigt och materialtekniskt, som uttryck för byggnadskonst i gångnatider. Byggnadsvårdenbör geslångsiktiga ekonomiska förutsättningar för kompetensutveckling,planeringoch genomförande.

I forskningspropositionen prop. 198990:90, avsnitt 16 Finansdepartementet

återkom regeringentill fråganomden långsiktiga inriktningen underhållet de av av kungliga slotten och utvecklade tankarna ytterligare. Föredragandeistatsrådet anförde bl.a.:

Det måsteockså skapasstabila arbetsförutsättningarfor dem somutvecklar kunskap kring byggnadsvården.l detta sammanhangmåsteflera forsknings- och utvecklingsinsatser aktualiseras, alltifrån materialteknik, klimatfrågor m.m. till planeringsfrågor. Inom konsthögskolans arkitekturskola finns kunskap i restaureringsfrågor. Tillsammans med de personer inom byggnadsstyrelsen, ståthållarämbetet och slottsarkitektkontoret, som har lokalkännedom slottsbyggnadema,kan dessa om utgöra en bas Förett utvecklat forsknings- och utvecklingsarbetetill stöd for de planeradeunderhållsåtgärdema slottenoch trädgårdarna. Den kunskapsomkan utvecklasi detta sammanhang betydelseinte bara är av för underhålletavslottsbyggnadema.Byggnadsstyrelsenförvaltar ett stort bestånd av äldre byggnader. Dessa är i princip uppförda med samma byggnads- och materialteknik som slotten och uppvisar därför i likartade underhållsstort sett problem, såvälteknisktsomhanteringsmässigt. Regeringen anser det därför viktigt att vissa frågor forskning och om utvecklingsarbeteinom byggnadsvåndenbehandlasi sammanhangmed underhållsinsatserna vid de kungliga slotten. Regeringenkommer att vidta de åtgärder för dettasombehövs.

Vad somhärsagtskräver ingen kommentarannatän äveni fullt medvetande att, om de kungliga slottensspeciellakaraktär, det naturligvis voreönskvärt omdet i ökad

utsträckning fannsmöjligheter att arbetaenligt sammalångsiktigaplaneringsprinciperoch arbetsforutsättningarmeragenerellt inom byggnadsvården.Man kan också konstateraatt resonemangenåskådliggör del fördelarnamed ha kulturen av att ett historiskt värdefullt beståndunder ansvar av en förvaltare medett ston totalt bestånd.

Under alla förhållanden kan mankonstateraatt de citeradeavsnittenuttrycker en ambition hos den centrala statsmaktenatt vårda vårt kulturhistoriska Denna arv. ambition torde ocksåi hög gradkomma till uttryck i det praktiskaförvaltningsarbe-

Dennaambition underlättasnaturligtvis att,somredanframhållits, enstordel tet. av detkulturhistoriskt värdefulla beståndsomtillhör statenfortfarandeanvändsfor av statlig verksamhet.

Det kommunalt ägdakulturhistoriskt värdefulla fastighetsbeståndet har till sin karaktäroch problembild likheter meddetstatliga. Det är dock svårtattfå en stora tillräcklig överblick över det kommunalt ägdabeståndetför att kunna göranågra säkra uttalanden tillståndet där. Under utredningsarbetethar besökgjorts om fastighetskontoreni de fem störstakommunernai landet.Samtalenvid dessabesök inte vid handen såg någrastörreproblem i sig,resursmässigtellerpå gav att man sätt.Samtliga framhölls också att, när det gällde sådanallmänt användbar annat kulturhistorisk bebyggelse äldrebyggnaderi eller i närhetenav stadssomt.ex. kärnorna kan användas kontorsfastighetero.d., det fanns en godeftersom som frågan.Kommunernaägervissa fastigheteravdennakaraktärutan att fastigheterna användsdirekt i denkommunalaverksamheten.Sådanabyggnaderansågsgenerellt inte någraproblem hyra eller säljaoch inte heller att få hyresgästereller vara att ut ägareatt accepteraspeciellaföreskrifterangåendeframtidabevarandeavbyggnya nademaskaraktär. Man ansågannorlundauttryckt attdennatyp av byggnaderväl kundehävdasig marknadsmässigavillkor.

Vad däremot problem närmasthur de eventuella kultursom angavs vara ett var historiskt motiverade överkostnaderna skulle hanterasinom den kommunala besluts-och stymingsprocessen.Det envanlig företeelseatt exempelvis syntesvara skolstyrelse hade för verksamheteni en äldre skolbyggnad som en som ansvar ställde särskilda, kulturhistoriskt motiverade,krav på underhållet av byggnaden hadeuppfattningenatt dessasärskildakostnaderinte bordebelasta skolbudgeten. i stället kommunenskulturbudget. Delvis ärdennaproblematik enföljd av att utan fastighetskontor,liksom byggnadsstyrelseninom den statligafastigkommunernas hetsförvaltningen, kommit uppträda affärsmässigt gentemot lokalemas att mera Marknadsmässigahyror och iden mån dessainte täckerfastighetsnyttjare. tasut förvaltarensfaktiska kostnadertasdefaktiskakostnademaut.

Vad det här handlar om är helt enkelt sammatyp av styrningsproblematik som berörts i avsnitt 2.3. Denna kommer, som redan berörts, att bli ännu tidigare tydligare inomdenstatligasektorni ochmedde förändringarsomförberedsnärdet den statliga lokalförsörjningen. Denna fråga behandladessärskilt i innegäller varandeårskompletteringsproposition prop. 199091:150. Föredragandenhän-

visar härförst till riktlinjerna för den statligalokalförsörjningen somladesfast av riksdageni anslutning till 1988årsbudgetpropositionprop. l98788:l00 bil. 9 s. 36-40, FiU 26, iskr. 338. dessariktlinjer är följande:

Innebördenav

D statsmakternaoch myndigheterna bör läggaökad vikt vid lokalkostnaderna

och derasförändringar, D verksamhetoch lokalförsörjning bör prövassamlat, D lokalförsörjning bör prövaslångsiktigt, D myndigheter bör gesökade möjligheter att underkostnadsansvardisponera

resurserför lokaler, D handläggningen av lokalförsörjningen bör i ökad utsträckning kunna

delegerastill myndigheterna.

För att fullfölja dessariktlinjer föreslogsnu i kompletteringspropositionenatt de lokalbrukande myndigheternas ansvar och befogenhetervidgas och att de ges möjligheter att beslutaom sin egenlokalförsörjning fullt ut. Myndigheterna blir alltså lokalhållare för sinegenverksamhetoch övertar såledesbyggnadsstyrelsens uppgift att svaraför den civila statsförvaltningens lokalförsörjning. I praktiken innebärdettaattmyndigheterna,efter det attdennyaordningenärhelt genomförd, fritt kan vända sig till privata fastighetsägare.Byggnadsstyrelsenslokalförsörjningsmonopol upphör.

Som bakgrund för detta ställningstagandeanfördeföredragandenbl.a. regeringens samladeinriktning av den finansiella styrningen av myndigheterna.I detta sammanhangpekadespå regeringenssträvanatt överföra gällanderestriktioner i fråga omdispositionenavstatligamedeltill myndigheternai form avoperativt handlingsutrymme, vilket nu ävenborde tillämpas i frågaom myndigheternasrådighetöver sina lokalresurser. Övergångentill resultatorienterad budgetprocessinnebär,

en enligt föredraganden,att det skapasen betydandehandlingsfrihet för de lokalbrukandemyndigheternai och medatt de erhåller ramanslagFörsina förvaltningskostnader.Pådettasättskapasförutsättningarför enmereffektiv resursanvändning Förmyndigheterna.

Det föreslagnaregelverket för lokalförsörjning kommer även att innebära långtgåendeorganisatoriskaförändringar. Eftersom myndigheternaövertar ansvaretför lokalförsörjningsuppgiften måste byggnadsstyrelsensverksamhet ombildas. Det kommer ävenframgent att finnas behovav en servicemyndighet för lokalförsörj-

ningstjänster kan konkurrensneutralt uppdragavdemyndighetersom som agera efterfrågar tjänster denna Därför ombildasbyggnadsstyrelsentill en efterav typ. frågestyrdservicemyndighetför lokalförsörjningen den 1juli 1992.

Kravet påkonkumensneuualitetkommer i sin tur att kräva att byggnadsstyrelsens ägarfunktion, dvs. förvaltningen de statsägdafastigheterna,avskiljs nuvarande av från serviceuppgiften. Detta i sin tur, enligt föredraganden, möjligheter att ger samla samordnaden statliga ägarfunktionen och förvaltningsuppgiften en och ge enhetligarebehandlingför bådedencivila statsförvaltningenoch försvarsmakten.

Föredragandenframhåller vidareatt statensbalansräkningunder de närmasteåren bör konsoliderasdelsmedavseendepå vad statenböräga,delsmedavseendepå de bibehållna tillgångarnas värdering och avkastningsnivå.Konkurrensutsattaverksamheterbör åsättasavkastningskravmotsvarandekraven på marknaden.Staten bör överde organisatoriskafonnerna i syfteatt åstadkommaeneffektivare även se högreavkastning. förvaltning och en

framhåller väsentlig del desamladestatligatömiögenhets- Föredraganden att en av tillgångarna fastigheter förvaltas byggnadsstyrelsenoch förutgörs av som av svarsmakten.En effektivisering statenssamladefastighetsförvaltning ärdärför av viktig åtgärd i syfte förbättra förvaltningen av statenssamladetillgångar. en att föredragandensmening underlättas effektivisering om verksamheten Enligt en bedrivs i marknadsmässigaformer, bl.a. genomatt statensomägareav tillmer gångarnaställermarknadsmässigaavkastningskrav.

Mot denredovisadebakgrunden föredragandenatt förutsättningarnaför att anser driva hela eller delar den statliga fastighetsförvaltningen i aktiebolagsform av med inriktning bolagsbildning skerper den 1juli snarastbör prövas, mot att en 1992.

endareservation görs närdet gäller dettaprincipiella resonemangär att Den som framhåller ombildning detskisseradeslagetomfattarmånga föredraganden atten av mångaavseendenärkomplextill sin natur. Bl.a. ñnns, framhålls detaljfrågor och i harvarit i ägounderlångtid och därett flertal restrikdet,fastighetersom statens vad fastighetemasutnyttjande. Vid ett överförande av fastigtioner finns avser eller flera statligabolagärdetenligt föredragandensmening nödvänheternatill ett digt tillse attberördasarnhällsinuessentillgodoses. att

Det kan noterasatt kulturmiljövårdsaspekter inte särskilt nämns, det ändå

menatt måsteantasattsådanaaspektertillhör vad föredraganden med berörda

avser samhällsintressen. Det är uppenbartatt en omläggning av detta slag kommer att få mycket långtgående konsekvenser för förutsättningarna att driva kulturmiljövårdandearbeteinom det statligt ägdafastighetsbeståndet.Jagåterkommeri senare kapitel till en diskussion om vilka dessakonsekvenserkan bli och hur de kan hanteras.

Här skall i övrigt enbart noterasatt en liknande utveckling när det gäller styrformernaärpåväg inomden kommunalasektorn,även detännuknappastfinns

om några exempel på enså långtgåendeförändring somden somförbereds inom den statliga sektorn.

5 Internationell utblick

5 1 Vissa europeiska förhållanden

.

I utredningsuppdraget ingår bl.a. att studeraförutsättningarna för att skapaen särskild stiftelseför kulturmiljöförvaltning, attstuderamöjligheternaatt byggaupp resurserför kulturmiljöförvaltningen, t.ex. i form av en stiftelseanknutenfond, genom donationer eller intressentbidrag,samtatt uppmärksammaom det finns hinder eller mindre gynnsammaeffekter för vårdenav värdefulla byggnaderoch miljöer somkan hänförastill gällandereglerom fastighetstaxeringoch beskattning samtazvsregler.

Uppdraget har i dessastyckenmotiverat ävenvissastudierav internationella förhållanden.framför allt vad gäller stiftelsefrågan.Jaghardärvid främstgått in på de förvaltningsformer som representerasav National Trust och English Heritage i Storbritannienoch behandlardemnärmarei avsnitt 5.2.

Vad gäller förvaltningenavherrgårdsmiljöemavill jag ocksåsärskilterinraomden omfattandeutredningsomgenomfördesi Danmarkför någraårsedan.

Bevarandetavde danska herrgårdamaoch de ekonomiskaproblemen i samband därmedhar mycket ingåendebehandlatsi denBetaenkning ombevaringenavden danskeherregård som 1987framladesav en av miljöministem tillsatt utredning, det s.k. herregärdsudvalget.

Utredningen föreslog i betänkandetenserieåtgärdersomsamverkandeellervar för sig skulle kunna förbättra de ekonomiska förutsättningarna för att bevara herrgårdsmiljöema. dessaåtgärderI ingick vissa skattelättnadersåväl beträffande inkomst-somförmögenhetsbeskattningen,lättnaderi skatteroch avgifter vid generationsskiften, vissa särbestämmelseri bevarandesyftei lagstiftningen om jordförvärv m.m. samt skapandetav en nationell fond för bevarandeav danska herrgårdsmiljöer. Utredningensåtgärdsforslaghar inte genomförts. Som bakgrund till övervägandenaom att inrätta en särskild stiftelse för kulturmiljöförvaltning finns detemellertidskälatt i korthetrefererahuvuddrageni det danskafondförslaget.

Fondensverksamhetskulleenligtförslagetinnefatta:

D för ekonomiskt stöd i forma bidrag eller lån till åtgärderför att att svara av bevarakulturhistoriskt värdefulla byggnader,trädgårdareller alléer. Fonden skullevidarekunnamedverkatill attsäkerställabevarandetavkulturhistoriskt värdefulla interiörer antingen genomatt geekonomiskt stödför att inrätta fonder för bevarainventariemaeller genomatt förvärva inventariemaför att sedanenligtsärskiltavtaldeponeradem stället, att Cl förvärva, ägaoch driva herrgårdarsom fondenantingenkan motta som att delviseller kan köpa detmotiverasavsärskildaförhållangåva helt eller om den, D utföra upprustnings-och underhållsarbetenocksåpå herrgårdari annan att ägoefteravtalmedägaren, El kunna påta sig ytterligare uppgifter inom ramen för fondens att därutöver ändamål,såsomexempelvisrådgivning herrgårdsmiljöemasförvaltning, om nyttjandeochvård.

Utredningenrekommenderade ett startkapital på50miljoner Dkr. skulle ställas att till fondensförfogande,beviljat statenoch eventuelltytterligareintressenteroch av fonden årligen skulle tillföras minst 5 miljoner Dkr. av statsmedel.Det förutatt egendomsförvaltning medhänsyntill sitt ändamål skulle sattesockså att fondens baseras fördelaktigavillkor vadgäller skatterochavgifter.

generellt perspektiv har fmansieringsfrågomaför den kulturhistoriska I ett mera uppmärksamhetinom deteuropeiskasamarbetetinom byggnadsvårdenrönt stor kulturmiljövården. Europarådetsministerkommittéantognyligenen rekommendaför främja finansieringen den kulturhistoriska byggnadstion om åtgärder att av Rekommendationenutgår från framlagts av en specialistvården. en rapport som företrädareför antalmedlemsländer.De huvudfrågeställningarsom gruppmed ett är dels hur de offentliga stödsystemenför den kulturbehandlas i rapporten byggnadsvårdenkan effektiviseras, dels hur dennabyggnadsvårdkan historiska attraktiv for ekonomiskastödinsatserutanför denoffentliga sektorn. görasmera

redovisasocksåexempel existerandestödforrner i medlemsstaterna I rapporten tonvikt lagd skattesystemen.Med hänsyntill den problembild somjag med herrgårdsmiljöema är bl.a. specialbestämmelseri arvs- och tidigare tecknat för intresse. Flera medlemsstaterhar här infört undantagsgåvobeskattningen av

bestämmelsersomsyftar till att förbättrade ekonomiskabetingelsernaför att bevara kulturhistoriskt särskilt värdefulla byggnader.

Den franska byggnadsminneslagstiftningenfrån 1988 medger undantag från beskattning vid arv och donationer av historiska och konstnärliga minnesmärken. Som villkor för en sådan skattebefrielse gäller att ägaren tecknar icke en tidsbegränsadöverenskommelsemedstaten,i vilken tillgängligheten för besökare skall garanterasoch villkoren för fortsatt underhåll skall anges.l dennaöverenskommelseskall villkoren också läggasfast för hur de inventariersomomfattasav undantagsbeslutetskall hållas tillgängliga och hur de skall vårdas.Om villkoren i överenskommelseninte skulle följas skall skattenbetalas.Ett av syftenamed bestämmelsernaär att motverka en skingring av sådanainventarier utgör som en värdefull delav ensamladmiljö.

I Storbritannienkanen begränsadkategoriavbyggnadermed särskiltframstående kulturhistoriskt värde undantasfrån beskattningvid bådearv och vissannanöverlåtelse. Egendomen,som kan omfatta både byggnad och tillhörande mark som utgör en väsentlig del av dess karaktär, måstegesdenna speciella status genom regeringsbeslutefter yttrandefrån English Heritage. Villkoren för skattebefrielsen ärattägarengörett åtagandeattbevaraegendomen.Egendomenmåsteocksåhållas öppen för besökare under viss bestämdtid. Om egendomensäljs skall skatten erläggas,såvidainte försäljningen skertill en erkändorganisationsomhar till syfte att bevara egendomenskulturvärden. Bestämmelsernaär också tillämpbara på konstverk och samlingar såatt de kan användasför att säkerställa samladmiljö en somomfattaren byggnad,dessomgivning och dessinventarieroch samlingar.

Liknande bestämmelser,där skattebefrielsen baseraspå villkor om bevarande, underhåll och tillgänglighet finns exempelvis också i den italienska och den irländskalagstiftningen.

l vissa europeiskaländer finns det särskilda bestämmelserockså inom ramenför inkomst- och förrnögenhetsbeskattningen,som syftar till att förbättra de ekonomiskavillkoren för bevarandeav kulturhistorisktvärdefull bebyggelse.Bilden är emellertid ytterst sammansattoch någonallmän tendenstill via skattesystemen att ge ekonomiskt stöd till den kulturhistoriska byggnadsvårdenkan åtminstone för närvarandeinte skönjas.

diskuterasockså olika former och ytterligare åtgärderför att stimulera I rapporten bådemecenatskapoch sponsorverksamhetför att öka resursernaför den kulturhistoriskabyggnadsvården.Också i det härfallet råderdet i nulägetstoraskillnader mellan länderna.Jagåterkommertill dennafråga i övervägandenkring skapandet en stiftelseför kulturmiljöförvaltning. av

Vissa brittiska institutioner för kulturmiljövård 5.2

I utredningensdirektiv nämnsbl.a.National Trust i Storbritanniensomen möjlig för kulturrniljöförvaltning i Sverige förebild närfrågan om att inrätta en stiftelse skall övervägas.

Utredningenhar därför påplats studeratorganisationenNational Trust, dessuppbyggnad och verksamhet. I sammanträffandenmed representanterför National och studiebesökpå några de egendomarsomNational Trust tör- Trust genom av valtar harytterligareinformation inhämtats.Jaghar också vid sammabesökstudeorganisationenEnglish Heritage, syften och verksamhetdelvis sammanrat vars faller med National Trusts. En grundläggande skillnad ligger dock i att medan oberoende,privat stiftelsesåärEnglish Herizageen myndighet National Trust är en myndighetsliknande organisation till stordel drivs medhjälp av statliga eller som anslag.

måstebetonasattparalleller mellan brittiskaoch svenskaförhållandeninom det Det aktuella området inte utanvidare kan dras.Därtill är skillnaderra mellan länderna i skilda avseenden.Exempelvisñnns i Storbritannienen avsevärtstörre alltför stora närdetgäller kulturhistoriskt värdefulla herrgårds-ochindustrimiljöer än numerär i Sverige. Man har också mycket större befolkning en mindre yta, vi har en betydelsebl.a. det gäller möjligheterna att genomföreningsbildning vilket har när medlemsavgifter bidra till verksamhetensfinansiering liksom att genom belåta söksverksamhetbidra till finansieringen.

Storbritannienfinns också attityd ochtradition närdetgäller att bedriva I en annan kulturmiljövård eller allmännyttig verksamheti privataorganisationeravvälannan görenhetskaraktär,där vi i Sverige normalt skulle anseatt motsvarandeverksam-

heterutgjordeoffentliga ansvarsområden.

En ytterligare faktor somskiljer våra länder är allmänhetenstillgång till landområdenochnaturmiljöer. Strävanatt bevaraöppnakulturlandskapoch fria strävområdenför allmänheten harspelatstorroll för National Trusts uppbyggnadoch framväxt, när vi i Sverige snarastskulle angripaproblemet med hänvisning till allemansrättenoch medanvändningavplanlagstifmingen.

Det bör understrykas,ävenom detinte särskilt redovisas.att olika privata fonder förekommersomalternativ till National Trust närdetgäller arbetetmedatt bevara kulturhistoriskt värdefulla herrgårds- och industrimiljöer såväl på nationell som regionaloch lokal nivå.

5 2 l National Trust

. .

National Trust ärvärldensstörstaorganisation för bevarandeavvärdefulla kulturmiljöer. National Trust ärinte en myndighet eller annanform avorganisation med koppling till statenutan enfriståendevälgörenhetsorganisationmed möjlighet till medlemskapför alla individer såvälsomorganisationerochföretag.

-

National Trustärdock inte enorganisationvilken somhelst.Organisationenharen särställningi ettflertal avseenden,inte minst befrielsefrån skatt. Man har ocksåett par särskilda rättighetermöjligheter som organisation. Den enaäratt förklara en egendom organisationensi ägoför icke avyttringsbarinalienable, vilket innebär attden inte kan säljaseller belånasutanenbarthyrasut. En sådanförklaring haren speciell rättsverkangenomatt denmedför att egendomeni fråga inte kanexproprieras.Därutöver har National Trust en särskild överklaganderätt i vissa planärenden,där organisationenkan överklaga direkt till parlamentet.National Trusts verksamhet och dess särställning i ett antal avseendengrundaspå ett särskilt parlamentsbeslutNational Trust Act.

Verksamhet

Verksamhetenhar två huvudområden:dels bevarandetavvissaområdenav kulturlandskapoch speciellanaturmiljöer, delsbevarandetav kulturhistoriskt intressanta byggnadermed inventarier och parker. Under de första fyrtio årenefter bildandet

1895syssladeNational Trust uteslutandemed landegendomaroch naturrniljöer. Fr.o.m. år 1937fördes intressetochansvaretför byggnadernain i verksamheten.

National Trust ägeri dagca250 000 hektarmark. Ett speciellt projekt är det s.k. EnterpriseNeptune, syftar till att bevaraenstordel avdenengelskakustlinjen

som frånexploateringoch hålla den tillgänglig för allmänheten.Vid utgångenav 1990

National Trust ägaretill drygt 830 km avdennakustlinje. SlutrnåletFördetta var projekt äratt National Trust skall ägaca l 500 km kust.

VerksamheteninomNational Trust togegentligeninteordentlig fart förrän manpå 1940-talet på allvar vidgade sitt intressetill byggnader, parker och trädgårdar,

särskilt Country HousesScheme.Även ägandetav landområgenomett program, den började ökapå allvar först underdennaperiod,vilket delvis har att göra med villkoren för mottagande donationerav byggnaderse nedan. I dag ägerorga-

av nisationen antalbyggnaderavhistoriskt intresse,spridda över landetmen

ett stort med koncentrationtill England.Även Wales ochNordirland ingår i organisationens verksamhetsområde däremot inte Skottland. Det finns en särskild National

men Trust för Skottland.

National Trust ägerbyggnaderbådei städeroch i byar, menframför allt handlardet

hus landet country houses.Totalt ägerNational Trust mer än 200 husoch om trädgårdar är öppnaför allmänheten. Det är detkulturhistoriska värdet som

som

National Trusts intresseför ett objekt. Egendomenmåstevara av nationellt avgör intresseför National Trust skall engagerasig. Detta betyderdock inte att det

att

herrgårdaroch slott. Även mindre objekt finns i National enbartrör sig om stora Trusts ägo,förutsatt detkulturhistoriskavärdetbedömssomtillräcklig stort.

att

sig inte barai vårdenoch bevarandetavbyggnaderoch National Trust engagerar

ocksåför samlingar inventarieroch ävenenstakaobjekt derasomgivningar utan av

antikamöbler ochkonstföremål. av

ingår i National Trusts verksamhet.Detta arbete ökar i Visst arkeologiskt arbete volym.

lndustriminnesvård ingår i huvudsak inte inom National Trusts verksamhet. ln-

för industriminnesvård är i Storbritannienmen arbetetskermestadels tresset stort

på lokal nivå ochgenomideellaorganisationer.Det finns ingencentral organisation medansvarfor industriminnesvården.

Vid sidanavde två huvudsakligaverksamhetsområdena,naturvårdlandskapsvård samtvård avkulturhistoriskt värdefulla byggnader.parker och trädgårdar,bedriver National Trust endel därtill anknutenverksamhet.Den viktigaste och mestsjälvklara är visningsverksamhetenavde objekt somNational Trust förvaltar. Denna visningsverksarnhet är av stor omfattning. Under 1990räknade vid man, egendomar därman tarinträdesavgift, in än 10miljoner besök.Detta är ökning mer en avvolymen med 25 % eller ca2 miljoner på fem år.

Man bedriver också en omfattande utställningsverksamhet,både i form fasta av utställningaroch ambulerandesådana

National Trust satsarvidare utbildning stimulans och återförsom sessom en säkring för kommande generationersintresse för bevarandefrågor.Man har ett etableratsamarbetemed lokala skolmyndigheteröver helalandet.I dettasamarbete engagerasorganisationensegendomarpå olika sätt undervisningen.i Inom denna verksamhetryms också en teatergrupp,The Young National Trust Theatre, som under 1990 uppträddeinfor merän 10000 skolbarn.Även vuxenutbildning, framställning av undervisningsmaterial, lärarhandledningar inom utbildm.m. ryms ningsverksamheten. Utbildningsområdet ansessom en mycket väsentlig del av arbetet och av stor betydelse för hela verksamheten.Inom National Trust finns därutöverett stortinternt utbildningsbehov.Man har därför bygga satsat att upp en egenutbildningsorganisation.

En självklar del avarbetetmedvård och bevarandeär ocksådokumentation,där ett omfattandearbetebedrivs.Här kan baranämnasattmanbland annatharett särskilt fotobibliotek, The National Trust PhotographicLibrary, somfor närvarandeinnehåller mer än70 000 diabilder, somocksåanvändsför utlåning.

En näraliggande verksamhet, som allmänt syftar till att främja organisationens ändamål,bidra till utbildningsverksamhetoch bidra till attmötadetökandeintresset för kulturmiljövård, är publikationsverksamheten. Även mycket denna är omfattande. National Trust ger inte ut så mångapublikationer på förlag är eget men oftapartnervid sådanutgivning.

Publikationsavdelningenutgör endel avdenmerakommersiellt inriktadedelen av National Trusts verksamhet, National Trust Enterprises. Denna senarebestår i övrigt framför allt restaurang-kaféverksamheti anslutning till visningsverksam-

av heten försäljning ganskabrett varusortiment, sominkluderar allt från

samt avett minnessaker och Samlarobjekt porslinstallrikar och grafik över enklare

som souvenirer och publikationer till ett antal livsmedelsprodukter. Denna försäljning skervia postorder,via butiker och ävenvissa andrabutiker. National Trusts

egna varusortiment går ävenpå export till ett antal länder, däribland USA, Japanoch Tyskland. National Trust ärockså,i samarbetemedett försäkringsbolag,engagerat i vissförsäkringsrörelse,främst avseendehemförsäkringar.

Denkommersiellaverksamhetenhar delstill syfte att tillgodoseenefterfrågansom hardirekt sambandmed den huvudsakligaverksamhetenönskemål om att kunna inta matoch dryck sambandmedi besökpåegendomama,efterfråganpå minnessakeretc., delsatt bidra till finansieringen dennahuvudsakligaverksamhet.

av

Organisation

Somtidigare angivitsärNational Trust i höggradenmedlemsorganisationoch den har antal medlemmar. 1990över 2miljoner. Organisationensatsarhårt på

ett ston nyrekryterin medlemmaroch varjeårtillkommer ocksåmånganya medlemmar,

g av underdensenastetvåårsperioden nettoökningmedmerän 300 000medlemmar.

en

Det finns två huvudsakliga skäl till att bli medlemi National Tmst. Det enaäratt

intresserad de förmåner detta för med sig, främst fritt inträde på alla man är av organisationensegendomar.Ett års medlemskapkostade19pund år 1990 och ett familjemedlemskap 34pund. Man får dåocksåvissa publikationer. Cirka hälften

medlemmamabedömsbli medlemmaravdessaskäl. av

andraskäletfor bli medlemär ideellt- mansympatiserarmedorgani- Det att mera sationenssyften,vanligast här är dethar att göramed dennaturvårdandedelen

att av verksamheten.

upplevsibland probleminom NationalTrust eftersommaninte Dettasenare somett vill ellerskallvara enkamporganisationi miljöfrågor.

Denomfattandenyrekryteringenavmedlemmarochnatur-miljövårdsaspektensom allt vanligare skälatt bli medlem har lett till att medlemskademssammansättning förändrats.Traditionellt harNationalTrusts medlemmarutgjort en förhållandevis homogengrupp, relativt klassbunden,välutbildade, huvudsakligen från sydöstra England spriddrekrytering, ofta bland människor osv. Nu handlardet om en mera varsintresseoch kunskaperskapatsvia massmedierna,särskilt televisionen.Detta ställerkrav på de anställdainomNational Trust att anpassasig till dennanya situatron.

National Trusts verksamhetstyrs av det s.k. rådet Council som har 52 medlemmar. 26 avdessaväljs avmedlemmarna.Bland dessa26 utsesordförandeoch vice ordförande.De övriga 26 medlemmarnaavrådetnominerasav andraorganisationer,representerandeolika intresseni detbrittiska samhälletmed direkt relevans for National Trusts verksamhet, såsomideella föreningar, akademier och andrasammanslutningarinom områdensom allmän kulturrniljövård, byggnadsvård, arkitektur, konst, hortikultur, arkeologi, naturskydd, ekologi etc. Hit hör också företrädare för vissa av de största museerna,såsom British Museum, Victoria andAlbert Museumoch National Gallery.

Rådetutser en exekutivkommitté ungefär styrelse 26 medlemmar. Denna exekutivkommitté uppdelasfor behandlingavvissa frågor på enñnanskommitté ochenegendomskommittéProperties Committee. Rådetutserocksåverkställande direktör Director-General.

Vid sidan av exekutivkommitté, egendomskommitté och finanskommitté finns centralt ett antal referensgrupper panels inom olika specialornråden t.ex. Archaeology Panel.Architectural Panel,Arts Panel,EstatesPanel,GardensPanel och Nature ConservationPanel.

För ledningenavarbetetinom de 16regionernafinns valdaregionkommittéer.

National Trusts organisationär uppdelad på 16regioner, organiseratmeden chef och 100-150 anställda i varje region, vilket delsrepresenterarregionkontor, dels anställda ute på egendomama.Organisationens huvudkontor är uppdelat på tre platser,varav ett i London medca200 anställdaoch tvåi västradelenavEngland medca 100anställda.

2 700 fast anställda.Därutöver anställs 2000-3 000 Totalt har National Trust ca säsongsarbetarevarje år. Härtill kommer ca20 000 frivilliga somhjälper till med

visningar, guidningar, skötsel,m.m.

Ekonomi

National Trustsverksamhetomslöt under 1990drygt 87 miljoner pund, dvs. mer 900 milj. kr. Den samladeförmögenhetsmassanbalansomslutningen uppgick än till drygt 258 miljoner pundeller närmare2,75miljarder kronor.

kom från medlemsavgifter 28,7 miljoner pund, De huvudsakliga inkomsterna egendomama 20,l miljoner pund, varav 11,4 från hyror och inkomster från 7,6 från inträdesavgifter, avkastning på kapitalet l5,9 miljoner arrendenoch frånNational Trust Enterprises5,1 miljoner pund samtgåvor pund, nettotillskott pund. Det beloppet gåvor sominte äravseddaför något 1,2 miljoner senare avser ändamål.Sammantagetuppgick dessalöpande inkomster till drygt 71 speciellt miljoner pund.

sammanlagtdrygt 87 miljoner pund. De kan indelas i två Utgiftema uppgick till huvudgrupper:utgifter hardirekt med egendomamaatt göra resp.utgifter av som karaktär.Utgiftema hardirekt sambandmedegendomama meraadministrativ som 81 miljoner pund.Huvuddelen, 71 miljoner pund, är utgifter uppgick till närmare egendomar-na, 34 miljoner meralöpandekaraktär,drygt för skötselnav varavca av förvaltningskostnaderoch restenavseendestörrerenoveringsarbe- 10for allmänna egendomanvändes6,4 miljoner pund. Utgifter för rådgivning teno.d. För köp av sambandmed bevarandet byggnader och mark som ägs av och forskning i av National Trustuppgick till 2,9miljoner pund.

bruttoutgiftema för egendomamapå ca 81 miljoner pund drogs Från de samlade bidragför dennaverksamhetpå 7,5miljoner pund,vilket ledde till olika typer av ca nettoutgift för egendomamapå73,5miljoner pund. en

direkt koppladetill egendomamauppgick till totalt 14miljoner Utgifter somintevar medlemsserviceoch -administration samtmedlemsrekrytering ca pund, varav för marknadsföring, information och s.k. fund-raising 4,4 5,2 miljoner, utgifter för administrativautgifter 4,4miljoner. miljoner samt

Totalt settinnebardettaettunderskottpå 16,4miljoner pund måstetäckasmed som hjälp avolika fonder.

Förmögenhetenpå närmare260miljoner pund består olika fonder. av tre typer av Den allmänna fonden General Fund är National Trusts fria fond. Där förvaltas tillgångar somorganisationenkan användaför vilket specifikt ändamål helst som inom ramen för verksamhetensallmänna syften. Den allmänna fonden måste i princip klara att täcka underskottenför egendomarsominte i sig har tillräckliga inkomster eller till sig har knutet tillräckliga värden för att klara vården av dem, liksom för allmän administration, medlemsserviceetc.i den mån medlemsavgifter inte täckerdetta. Allmänna fondenshuvudsakliga inkomstkällor ärobundnagåvor och arv via testamenten. l den allmänna fonden fanns 15,6 miljoner pund vid utgångenav år 1990.

Den andra typen av fonder är fonder för speciella ändamål. National Trust disponerar dessainom ramenför sin verksamhet,men de kanenbart användasför sådanverksamhetsomdensomdonerateller testamenteratförmögenhetenangivit. Tillgångarna i sådanafonder uppgick till 112,6miljoner pund.

Den tredje typen avfonder ärs.k.capital endowmentfunds.Dessasammanhänger medenmycket viktig princip somNational Trust tillämpar närdet gäller att ta emot donationeravegendomar.l princip måstevarje organisationenövertagetobjekt av vara självfinansierande. Kostnaderför en viss egendomsunderhållfår inte belasta ekonomin för övriga egendomar.Därför görsföre ett Övertagande mycket en noggranngenomgångavsamtligaaktuella såvälsomframtidakostnaderfor Övertagandet. Iden mån den doneradetestamenteradeegendomeninte kan förväntas skapa tillräckliga egnainkomster, t.ex. genomatt det följer med betydande arealer av produktiv mark, så ställer National Trust krav påattdonationenskall åtföljasavett kapitalbelopp varsavkastning skall garanteraframtida underhåll. detta Det är som utgör egendomenscapital endowment. Om densotndonerattestamentcrat egendomen inte har sådanakapitalbelopp görs andra försök samlaihop erforderliga att medel, ibland också med hjälp av staten,om detrör sig ett objekt synnerligt om av värde. Dessa capital endowment funds uppgick till sammanlagt 130miljoner pund.

När detgäller årliga tillskott till National Trusts förmögenhetkan nämnasatt man under 1990 och gåvor för speciellaändamålmotsvarandenärmare25

mottog arv miljoner pund,eller ca265 miljoner kronor.

Det kan.i fråga ekonomin, tilläggas att National Trust undersenareårbörjat

om arbetamycket aktivt äntidigare medattfå finansieringvia sponsringo.d. från

mera företagen,vilket ocksålett till ökning sådanainkomster.Ettområdesomvarit

en av relativt lätt for National Trust att hittasponsorertill harvarit utbildningsaktivitetenta och verksamhet riktad barn och ungdomar. Organisationen är fort-

annan mot farandeganskaförsiktig närdet gäller sponsring,eftersomman inte vill hamnai ett sådantberoende företagensfinansiella medverkanattdessakan påverkainrikt-

av ningenavverksamheten.

5.2.2 English Heritage

English Heritageär. nämnts, myndighet ellermyndighetsliknande organi-

som en

med för kulturrniljövård, närmastkAÄzs brittiska motsvarighet.Det sation ansvar övergripandemåletför verksamhetenäratt skyddanationenshistoriskamiljö.

för det övergripande uppdragethar English Heritage formulerat fyra Inom ramen centralamål för organisationen.Dessaär:

öka kunskapen tillståndet för den historiska miljön och vilka dess D att om

behov är, D förvalta de egendomamaväl, och byggauppinkomst fråndem,

att egna D utveckla väl strukturerad,effektiv organisation,samt

att en D informeraallmänheten organisationensarbeteoch dessframsteg.

att om

uppdelad på antalolika områden.För det första kan English Verksamhetenär ett

regeringens närdet gäller den historiska miljön. Heritage sägasvara expenorgan

rådtill regeringennärdet gällerurvaletavbyggnaderoch monumentsom Man ger

bli föremål för skydd.Detta sker ett slagsinventeringsverksamhetsom bör genom

för skyddsvärdaobjektpå listor benämnes listing vadavser innebäratt man upp husbyggnader och scheduling när det gäller monument och fornlämningar.

verksamhet liknar utförs i Sverige med att skydda vissa Denna det arbete som

eller miljöer med utnyttjande lagstiftningensregelverk.Listadeobjekt byggnader av

får inte förändras eller arbetenutföraspå dem utan en särskild tillståndsprocess. Man håller ocksåpåatt upprättaett registeröver hotadeskyddsvärdaobjekt. Härutöver spelar viktig roll närdetgäller tillsynenöver arbetensomutförspåoch

manen inom listade byggnader eller andraobjekt, liksom när detgäller planfrågor som berör kulturmiljövården, där English Heritage har att yttra sig över planer som berört.ex.listadeobjekt ellermiljöer.

Även industrirniljöerryms inom EnglishHeritagesverksamhet.

Listningen kan ske såväl med som utan ägarnasmedverkan eller medgivande. Tidigare uppfattadesdetta mycket negativt blandegendomamasägaremen med tiden har inställningen förändrats och listningen kan numerat.o.m.användassom säljargumentför enegendom.Antalet listadeobjekt uppgårtill merän500000.

Vidare skall English Heritageyttra sig överansökningaromvillkorat undantagfrån arvsskatt. Sådana undantag från arvsskatt kan göras om det handlar om kulturhistoriskt värdefulla miljöer och om arvingenarvingama gör särskilda åtagandenvad gäller framtida underhåll och i frågaom tillgänglighet för allmänheten.

Ett annatfall avskattebefrielserdär English Heritageärdirekt inblandadärmöjlighetenför ägaretill kulturhistoriskt värdefulla byggnaderatt skapasärskilda underhållsfonder. Dessakanvararelateradetill ett visstobjekt eller ingåsom endel i en centralt upplagd fond hosEnglish Heritage. Till fondernafår ägarnaavsättamedel av valfri storlek som behandlas mycket förmånligt skattemässigt.Fonderna får endastdisponerasfor egendomensunderhåll och följer byggnadenvid arveller forsäljning.

Ett annathuvudsakligt arbetsområdeför English Heritageäratt gebidrag och råd till olika ägarkategoriersom behöver hjälp för att klara sina bevarandeuppgifter. Bidragkan utgå for reparationeroch underhåll på listade historiskamonumentoch byggnadersamt historiska byggnaderi särskilt utvalda skydds-eller bevarandeområden conservation areas utan att dessabyggnaderi sigärlistade. I detsenare fallet, somoftast gäller speciella stads-eller bymiljöer, etablerarEnglish Heritage särskildaprogramtown schemes i samarbetemed lokala myndigheter.Ett särskilt program har inletts för att se till att byggnadersom är hotadegenom uteblivet underhåll hålls i stånd.Här kan bidrag bl.a. utgå till kommuner som utnyttjar sin

möjlighet tvinga ägareatt utföra reparationerpåhotade,listadebyggnader, att en varviddettakanmedförautgifter för kommunen.

English Heritage kan också gå in med bidrag till eller låta utföra arkeologiska undersökningar, i fall där exploatering områden kommer att medföra fört.ex. av störelseavde arkeologiskalämningama.

l samtliga fall när bidrag kan komma i fråga kan English Heritage också stå för objekten närdet gäller hur arbetenskallutföras. rådgivning till ägarnaav

En tredje huvuduppgift för English Heritage är därmed också vad man själv benämnerconservation practice, vilket inkluderar främjandet av bevarandestandardsinom byggnadsindustringenombl.a. utbildnings- och forskningsaktividetgäller materialanvändningoch renoverings-och byggtekteter,rådgivning när nik inombyggnadsvårdenbådedirekt till enskildaägareoch genomanordnandetav demonstrationerpå plats seminarier liksom publikationsverksamhet. samt genom English Heritagesamlaroch tillhandahåller ocksåbetydandedokumentationinom

byggnadsvårdensområde.

Den fjärde huvuduppgiften är skötselnoch visningen av de egnaegendomarna. Dessainkluderar fornlämningar, historiska monument och byggnader, på landet och i städerna.Det ärallt från Stonehengeoch Hadrianus mur till befästningsverk Dover Castleoch industrimiljöer. I tid omspännerobjekten mer än5 500 år, som från Windmill Hill i Wiltshire, daterastill runt 4000 år före Kristus till en som från artonhundrataleti SaxteadGreen Easti Anglia Totalt harEnglish väderkvarn Heritageansvarför merän400objekt.

för English Heritage överta egendom genomdonation eller Det finns tre sätt att eller tvångsvisÖvertagandenär t.ex. byggnadav nationellt intressestår arv, köp en och förfaller. Enofta återkommandefrågeställningför English Heritage är om man skall fullständigt stödför nödvändigareparationereller omman skall ta ge ägaren byggnadenFör förvaltning. I vissa fall ger man bidrag underen första över egen period med syfte överta egendomen.Ett förvaltningsaltemativ som att senare English Heritage prövar ärett slagssale lease-back-system.Genom denna nya har vissa viktorianska byggnader somsåltsav ägarentill förvaltningsform t.ex. sedanarrenderats denneblivit bättre sköttaän andra.I English Heritage och av

arrendeavtaleningår ofta t.ex. femårsplanerför ommålning, upprustningar

m.m., vilket ger en stabilitetoch kontinuitet i underhållet.

För sin verksamhet har English Heritage en omfattande stabav t.ex. arkitekter, byggnadstekniker och konservatorer anställda, liksom personal för den direkta skötselnavegendomarna.Totalt har English Heritagecal 400 anställda.

För skötselnavegendornamafinns någrafå regionalaorganisatoriskaenheter,men dessaär hos English Heritage centralt styrda, till skillnad från National Trusts utveckladeregionalaorganisationmedregionalastyrelserosv.

English Heritage har också en aktiv affärsverksamhetsom bl.a. beståri att man anordnarutställningaroch konserter,gerut tidskrifter, driver butiker etc.

English Heritage har,trots sin myndighetskaraktär,en utbyggd rnedlemsorganisation. Ett medlemskap i organisationen kostar 16 pund om året och ger bl.a. fritt inträde på English Heritages egendomar. I mitten av 1990 hadeorganisationen drygt 220 000 medlemmar.

Ekonomiskt är English Heritage starkt beroendeav offentliga anslag. De totala inkomsternaunderverksamhetsåret198990 uppgick till 81,9 miljoner pund,varav 71,2 utgjordes av anslag från statenoch lokala och regionala myndigheter. Inträdesavgifterfrån cafem miljoner besökaregavdrygt 4 miljoner pund i inkomster, medlemsavgifterca 1,5 miljoner samtaffärsverksamheten 2,5 miljoner. Hyror

ca och arrendensamtränteinkomsterm.m. gavsammanlagt 2,7miljoner intäkter.

ca

Utgiftema uppgick till sammanlagtca87 miljoner pund, varav till olika typer av bidrag ca 34 miljoner pund, till drift- och underhållskostnaderför förvaltad egendom drygt 46 miljoner pund samttill allmänna förvaltnings- och administrativa kostnaderca.6,7 miljoner pund.

6 överväganden

6. 1 Inledning

Ettparutgångspunkterhar varit vägledandevid minaöverväganden.Denenagäller fråganom ansvaretför bevarandetavkulturarvet. Somredovisatsär denav riksdagenfastlagdauppfattningenatt dettaansvardelasavossalla. Särskiltansvarhar ägarnatill kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Ett sådantmeraindividuellt ansvar kan dock barautlcrävasinom ramenför varsoch ensresurseroch möjligheter. Det ytterstaansvaretför kulturarvet måstedärför bärasavden samhällsinstitutionsom representerardetgemensamma,ossalla, dvs.staten.

Detkan finnas invändningarmot olika typeravlösningarsomkommeratt föreslåsi detta betänkande.t.ex. gällandeolika typer av skattelindringar. Här måstedock hållas i minnet att problemet somsådant,vårdenav kulturarvet, måsteñnna sin lösning ochatt statenharett ytterstaansvarför detta.Avvisas vissalösningarmåste mani stället sökaandra.

Min utgångspunkthar varit att sökademesteffektiva lösningarna,med lägstatotala kostnader. Bred enighet råder om att det därvid är bästatt så långt som möjligt stödjaenskildasägares och andras egnainsatser.

l detta sammanhangkan manerinra om de resonemangsom redan på 1930-talet fördes i sambandmed behandlingenavfråganom allmännyttigastiftelsers skattebefrielse. 1936 års skattekommittéhadeden uppfattningen,att skattefriheten inte borde omfatta andra institutioner än sådanasomfrämjande ändamål,som annars måste tillgodoses av det allmänna SOU 1939:47. Departementschefenförtydligadedetta till att skattefriheteninte bordeomfattaandrarättssubjektänsådanasom verkar på områden, inom vilka positiva insatser från det allmännas sida anses ofrånkomliga i denmåndeinte,tackvareenskildasinitiativ, befinnsöverflödiga.

Justdetta menarjag gäller inom kulturmiljövården. Positiva insatserfrån det allmännassida måsteansesofrånkomliga i den månde inte görsöverflödiga genom enskildasinsatser.

När mandå sökerformer för att stödja enskildasinsatserbörman ha denutgångspunkt citerats i kap.4 frånett av svaren utredningenslänsenkät.Samhällets

som stöd måsteutformas såatt skydd och vård gynnasi de normalareglerna,såatt det kännsför denenskildeatt samhälletgynnarett riktigt beteende.

Till riktigt beteendekan då exempelvisräknasatt skötaunderhålet löpande

ett och inte ihop till störrearbeten.Enligt min meningstimulerasat sådanbe-

spara teende avdragsrättför underhållskostnaderänavstatsbidragtill vissaar-

snarareav beten.

6.2 Privatägda slott och herrgårdar

De svenskaslottenochherrgårdarnautgörenviktig delavvårt kulturhistoriskaarv. De ärocksåpå mångahåll, tillsammansmed omgivandebyggnader,trädgårdaroch parker betydelsefullainslag i kulturlandskapet.Undermångaår hardeockså i stor utsträckning utgjort populära utflyktsmål för lokalbefolkning likaväl som in-

sevärdheterför långvägaturister. De är därför en natonell angetressanta mera lägenhetsamtidigt deärviktiga uttryck för enlokal identitet.Till dettakommer

som självfallet de för enskildaägarfamiljer spelarenavgöranderoll för däkttradition

att och -historia.

Det måstesåledesbetecknassombådeett allmäntoch ett privat intresseatt dessa miljöer kan bevarasför eftervärlden.Samtidigt måstedock konstaterasattdetfinns betydandeproblemmeddettabevarande,särskilt frånekonomiskautgångspunkter. Det finns också slagsinneboendekonflikt mellan detta allmänna intresseoch

ett andraallmännasträvanden.

Detfrämstaskälettill vi vill bevaravissamiljöer ärjust attderepresenterarvårt

att historiska och kulturella alltså något från förgångentid. Inte minstnärdet

arv, en gäller slotten och herrgårdarnaförutsatte samtidigt dessasuppbyggnadoch fortlöpandeexistensvissasamhälleligaoch institutionellaförhållandensomvi intevelat behållai detsvenskasamhället.I själva verket haren stordel av refomeringen av det svenska samhället under 1900-talet syftat till att förändra just dessa förhållanden.Det gäller den socialastrukturen,förmögenhetsfördelningcn,inkomstfördelningen, den allmänna välståndsutvecklingen, sysselsättningsfrågor,jämställdhetmellan könen Den förändring jag talar är självfallet inte enbart,

osv. om

eller kanskeens främst, ett resultat av politiska refonner. Det handlar i lika hög gradom den allmänna samhällsutvecklingen,om Sverigesutveckling från agrarsamhälletill industrisamhälle.

Konflikten ligger alltså i det förhållandet att de miljöer vi vill bevarasamtidigt är förknippad med samhällsförhållandensomvi inte vill bevara.Problemet med att bevaradessamiljöer kan alltså inte lösas ett bevarandeeller återskapande genom av de tidigare förutsättningarnaför dessamiljöers existens.

Ett tydligt exempelpå vad somhäravsesärawecklingen ñdeikommissinstitutet. av Det fanns och finns en rad mycket starkaskäl för dennaaweckling; skäl har som att föra med grundläggandevärderingari vart samhälle:jämlikhet mellan arvingar, jämställdhet mellan könen,att inte låtaen ålderdomlig struktur ståi vägenför t.ex. utvecklingenavett rationellt jordbruk eller rationell markanvändning. annan

Samtidigt är det uppenbartatt för möjligheterna att bevaravissa kulturhistoriskt värdefulla miljöer var dettaett svårt bakslag.

Det här förda resonemangetgäller i och för sig inte exklusivt slotten och herrgårdarna.När det gäller industrimiljöema kan man t.ex.peka på att mångaavde industrihistoriskt intressantaproduktionsprocessemaoch -förhållandena bl.a. förutsattegod tillgång pâ billig arbetskraftdvs. dåliga inkomstförhållandenför breda folklager. De representeradearbetsmiljöförhållanden av ett slag som gör att vi i dag vissa fall intei ens anserosskunna anordnademonstrationsdrift. Nedsmutsningenavomgivande miljö var ofta mycketomfattande.

Man kan därför mera generellt hävdaatt varje miljö från gången tid representerar och skapadesför en gångentids samhälle. ingetI fall kan eller vill vi för bevarandetsskull återskapaförutsättningenför just den företeelsen.

Dennatyp av konflikt mellan olika politiska strävandenkansåledesinte vidare utan lösas.Motstridiga strävandensätter gränserför vad somkanföreslåsnärdet gäller att förbättra möjligheterna till värd och bevarandeav kulturhistoriskt värdefulla miljöer.

Det skullesjälvfallet vara möjligt att drastiskt förbättra dessamöjligheter om man t.ex. befriade vissa egendomsägarehelt från förmögenhetsskatteller arvs- och

gåvoskatteller jordbmkspolitiken uttalatutformadesutifrån detkulturhistoriska

om perspektiveteller om frdeikommissinstitutet återinfördes.Samtidigt är det uppenbart att sådanaförändringarinte kan kommai fråga.

Utredningensuppgift i dessaavseendenär närmastatt sökafungerande kompromissermellanolika strävanden.menocksåatt undersökahuruvida vi kan ñnnanya modellersomkan bidra till att säkrabevarandetavde värdefulla miljöerna utan att

hamnari konflikt medrådandesamhällsvärderingarsomärnågorlundaallmänt man omfattade.

Redani direktiven och i inledningen dettabetänkandehar konstateratsatt den

av princip på vilken den svenskakulturrniljövården vilar är att det grundläggande

för landetskulturminnen ligger ägareoch brukare. De bästaresultaten ansvaret nåsgenomderasengagemangoch egnainsatser.

De kontakter utredningenhaft underarbetetsgång hargjort mig övertygadom att det hosdagensgodsägarefinns utbredd vilja att ikläda sig detta ansvar. I de

en flestafall synesdet finnasen genuinkänslaavfamilj-släkttradition och avansvar för att vårdaoch föra vidaredetmansjälv engångfått i arv.

l kap.4 har jag refererat till studie från Lunds universitet, där man bl.a. tagit

en

dennafrågaoch dagensgodsägareuppfattarsig självasomförvaltare upp menaratt

marken och kultunniljön, där ansvaret gentemot både familjen och av bygdensamhälletledertill ett slagssocialtkontrakt.

Naturligtvis finns undantagfrån dennahuvudsakligabild. Alla ägarehar inte denna inställning. Bl.a. det skälet är det naturligtvis angeläget att de ansvariga

av myndigheternafortsätter systematisktarbetemed att byggnadsminnesförklara

ett

fyller kraven for detta. Miljöemas kvaliteter snarareän ägarnasinställmiljöer som ningmåste avgörandeför byggnadsminnesförklaringskall ske,inte minst

vara om med tanke att egendomarockså byter ägareoch därmed kan få ägarevars inställningmaninte vetnågontingom.

Problemetärdock i huvudsakinte viljan att ikläda sig ansvaretutanförmågan.Det rör sigväsentligenom ett ekonomisktproblem.

Dennuvarandeutvecklingenäroroande.Bredenighettorderådaom attansvarför bevarandeti normalfallet förutsätteren tillräckligt storjord-skogsbrukscnhet som basliksom andra inkomstkällor. Dengenomgåendebild som gesoch somdetär svårtatt inte instämma i ärattjordbruket redani dagharotillräcklig lönsamhetoch att anläggningen avjordbrukspolitiken i varje fall inte kommerattförbättradenna lönsamhet,generelltsett.Detfinns redanenklar tendenstill uppsplittring i mindre enheter.inte minst somett resultat avarvsskiften,liksom ocksåett åtskiljandeav markegendomfrån central godsmiljö.

[utredningens direktiv angesattdet ären naturligstrategiför statenatt i förstahand strävaefteratt skapagodaförutsättningarochett gynnsamtklimat för ägarnaseget engagemang.Som situationenframstår i dagärdessaförutsättningarinte tillräckligt goda och detta klimat inte tillräckligt gynnsamtför att nå en vård och ett bevarandesomi ett kulturpolitiskt perspektivframstårsomtillfredsställande.

I sammanhangeterinras återigenom att utredningensuppgift inte äratt pröva omfattningenavdet direkta statligastödettill dettaområde.

När det gäller de kultur- respnaturvårdsaspektersomfinns att lägga på utformningenavjordbrukspolitiken hardessanyligen prövatsi sambandmed riksdagens beslutom ny livsmedelspolitik.

I den nya livsmedelspolitiken ingår, som redovisatsi kap. åtgärdersom bl.a. syftar till ett bevarandeav landskapetskultur- och naturvärden.Genomdet särskildaprogrammetFörlandskapsvårdandekan ersättningbetalastill lantbrukareför landskapsvårdandeinsatser. Omfattningenav programmethar nyligen prövatsav riksdagen i sambandmed behandlingenav 1991års miljöpolitiska proposition En god livsmiljö prop. 199091:90,JOU30.

Naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet och jordbruksverket har fått ett särskilt regeringsuppdrag jordbruksdepartementet, regeringsbeslut 1990-12-20 att följa och utvärdera miljöeffekterna av den livsmedelspolitiken. Det får förutsättas att slotts- och herrgårdslandskapenskulturvärdenuppmärksammas detta samman-i hang.Under alla förhållanden ingårdet inte i dennautredningsdirektiv att föreslå förändringar i livsmedelspolitiken.

Det är dock viktigt återigen framhålla sambandetmellan herrgårdarna och

att

kulturpolitiskt synsättärproduktionsmarkenett ekonomiskt odlingslandet.Med ett underlagför bebyggelsevärdenasamtidigt somdenockså kan varaen del av den kulturhistoriskt värdefullamiljön.

Mot den redovisadebakgrunden är det framför allt två frågeområdensomutredningsarbetetinriktats mot närdet gäller förutsättningarnaför de privata ägarnaatt långsiktigt klara bevarandeuppgiften.Det områdetärbeskattningsfrågor,det

av ena andraproblematikenkring arvsskiften.

6.2.1 Beskattningsfrågor

Utredningen har underarbetetfått motta lång radförslagom förändradeskatte-

en regler skulle underlättade privata ägarnasuppgift att vårdaoch bevaraslott

som och herrgårdar. De flesta dessaskulle säkertockså hadennaeffekt men också

av andra,måhändamindreönskvärda.Mot bakgrundhäravhardet inom utredningen varit nödvändigt utveckla principiell hållning närdetgäller förslag på skatte-

att en området. Detta understryksockså direktivens markering av att utredningsupp-

av draget är begränsatpå dettaområde.Enligt direktiven skall utredningen i första handpåtalaeventuellabehov förenkladeoch tydligare bestämmelserav specifik

av betydelseför bevarandefrågorsamtbehovetav allmännarådoch tillämpningsföreskrifter från ansvarigamyndigheter.

Dennaprincipiella måsteenligt min meningpräglasavattmantydligt markerar

syn

eventuellahänsynstagandenoch undantagi beskattningshänseendemåstevara att direkt kopplattill detallmännaintresset attprivata ägarevårdaroch bevararde

av kulturhistoriskt värdefulla miljöerna. Allmänna förslag som syftar till att stärka

ekonomiskasituation kaninte kommai fråga,ocksåavdet skäletatt dennagrupps förslagendåså alltid skulle kommaatt omfatta ävenandragrupperi sam-

gott som hället inte något liknande Generella lättnader i t.ex. arvs- och

som tar ansvar. gåvobeskattning,förmögenhetsbeskattninge.d. kanalltså enligt dettasynsättinte motiverasutifrån despeciellasynpunkterutredningenharatt ta hänsyntill.

Över måsteden principentillämpas att så längevi talar om egendom

huvud taget

reella ekonomiskavärdenöver vilka ägarenhari fast eller lös somrepresenterar

oinskränktdispositionsrätt,såmåstebeskattningenske sammasättsom ston sett

för andra liknande ekonomiskavärden i samhället.Enbart närdet är frågaom en motprestation från ägarenssidasom liggeri linje med det allmänna intresset att vårdaoch bevarakulturhistoriskt värdefulla miljöer bör särbehandlingi skattehänseendeske.Om t.ex.lösöretrepresenterarstorafonnögenhetsvärdendär ägarenpå normalt sätthar och vill behållarättenatt säljaoch omvandla detta lösöre i andra typer av tillgångar så måste huvudprincipen vara att förmögenhetsbeskattning, arvs-och gåvoskatt liksom tealisationsvinstbeskattningbehandlaspå sammasätt för dessaägaresomde skulle för tillgångar avliknandetyp för andraägare.

I vissa fall lederensådanprincip till svårigheter. I promemorian Ds Fi 1990:91 Refonnerad förmögenhetsbeskattninghar, somredovisatsi kap. sålunda föreslagitsen beskattningavinnehavetavkonst och antikviteter. Det är uppenbart att om förslaget genomfördes, så skulle detta stå i direkt konflikt med de kulturpolitiska strävandena.Från ett kulturhistoriskt perspektiv ligger det betydande värdeni att privata samlingaravmålerikonst, antika möbler, konsthantverk m.m. kan hållas samladeoch också,vilket i ökad grad sker, tillgängliga för allmänheten. En fömiögenhetsbeskattningsomomfattar sådanaobjekt försvårar uppenbarligen ett bevarandeav sådanasamlingar. Fråndessautgångspunkterärrealisationsvinstbeskattning vid försäljning klan att föredra framför fönnögenhetsbeskattning av innehavet.

Det finns dock ävenexempelpånärlikformighet vid tillämpningen realisationsav vinstbeskattningenkan ståi konflikt medsträvanatt bevarakulturhistoriska värden. Mot bakgrundavdenofta pressadeekonomiskasituationenför mångaprivata ägare avslott och herrgårdar det inteär ovanligt attförsäljning avdelaravsamlingarsker i direkt syfte att finansieraett större renoveringsarbete på byggnaden t.ex. omläggningav tak. I sådanafall voredet enligt det synsätt här anlagtsinteorimsom ligt att skattelättnad eller skattebefrielsevad gäller realisationsvinstbeskattning skulle kunna komma i fråga. Det handlar nämligen då motprestationfrån om en ägarenssidasom ligger i linje med det allmänna intresset. realisations- Uttag av vinstskatt i sådanasammanhanginnebär att behovetav försäljning och alltså decimering avsamlingarnaökar. Eventuella skattelättnaderi sådanasammanhang skulle dock krävaenmycket ingåendeprövning i varje enskilt fall.

Enannanviktig princip äratt maninte skall beskattaimaginäravärden.Enbyggnad somför ägarenutgör en omfattandeekonomisk belastningskall naturligtvis inte beskattassomom den utgjordeenstorekonomisk tillgång enbartdärför den att ser

och pampig Sådanahänsynstagandengörs i stor utsträckning idag vid stor ut. fastighetstaxeringen.Det ärinte ovanligt atthittat.o.m.negativataxeringsvärdenpå slott och herrgårdar.Något störrebehov tydligare bestämmelsereller tillämp

av ningsföreskrifteri dettaavseendesynesinte finnas.

avseendehar den reformerade inkomst- och rörelsebeskattningen l ett genom förutsättningarnaför bevarandet kulturhistoriskt värdefullamiljöer försämratsså

av drastisktattutgångspunkternaför utredningsarbetethelt harförändrats.

Iden tidigare beskattningen jordbruksfastighetochjordbmksrörelse harutgifter

av för drift ochunderhåll ävenmangårdsbyggnaderkunnatdrasavsomkostnaderi

av rörelsen.Genom skattereforrnen har detta förändrats såatt mangårdsbyggnaden

och skall beskattas andrabostadsfastigheter.Det måfinnasstarkaallbryts ut som

skä för sådanförändring för de strävandensomligger inom utredmänna en men ningensområdefår den mycket negativaeffekter.

Utgångspunkten för förändringen, att betrakta dessa byggnader enbart som

berörts redan i kap. mycket tveksam. Herrgårdama och bostadshus,är, som slotten spelar mycket vidare roll inom ett gods än att vara bostad för ägar-

en familjen.

Ekonomiskt innebär denna förändring kraftig försämring. l praktiken betyder

en

samtliga kostnader för drift och underhåll skall betalasmed beskattade den att

i stället för utgöra kostnaderi rörelsen. Detta kommer enligt min inkomster att mening ledatill attde tendensertill förfallande slotts-och herrgårdsbyggnader

att

redanärtydliga kraftigt kommer förstärkas.Allt fler ägarekommeratt finna som att

de får göraorimliga uppoffringar för att klarabevarandeuppgiften.Rent psykoatt logiskt upplever många ägare denna förändring innebär att statenbryter det

att sociala kontrakt sortitidigare omnärnnts.

ytterligare negativ konsekvenskanbli attägarfamiljemameraallmäntflyttar ut En

herrgårdarnaoch slotten och bygger moderna och bekvämare bostädervid ur

dessa.En sådanutveckling kommer att påskynda förfallstendensema. sidan av

enighetråder uppfattningen herrgårdamaoch slottenmår bästavatt ha Bred om att människorboendei dem.

Det ärmin starkaövertygelseatt den viktigaste åtgärdsom nu kan vidtas för att

bevarandet dekulturhistoriskt värdefulla miljöer somvåra slott ochherrgagna av gårdarutgör är förändringav beskattningeni deavseendensomhär berörts.Jag

en återkommeri kap. 7 till dennafråga.

Till utredningenhar,sortiframhållits,framförtsmångaönskemålomolika typer av skattclättnader.Ett avde skatteområdensomoftast nämnsi det sammanhangetär arvsskattenoch sådangåvoskattsomocksåkanuppkommai sambandmedgenerationsskiften. Som redankonstateratskan avprincipiella skäl förslagom generella lättnader i arvs- och gåvoskatteninte motiverasenbart utifrån ett kulturpolitiskt perspektiv. Somnärmareberörsi nästkommandeavsnittförhåller det sigockså så att arvs- och gåvobeskattningenutgör ett relativt begränsatproblem jämfört med arvs-generationsskiftenai sig själva.

Det finns emellertid former för skattelättnadernär det gäller arvs-och gåvoskatt avseendekulturhistoriskt värdefulla byggnaderochmiljöer i vissaandraländersom kanvaravändaattövervägaävenfor svenskdel. Dentyp av lättnadjag vill förorda innebärenkelt uttryckt attarvsskatteneller gåvoskatteni anslutningtill generationsskiftenfår omvandlastill underhållsfonderför detobjektbeskattningenavser.Detta gäller självfallet inte generellt, utan enbart för byggnaderoch miljöer av särskilt kulturhistoriskt värde.

En sådanlösning ärenligt min mening förenlig med denprincipiella synpå skattefrågoma somjag angivit. Det äringen generellskattelättnadutandenkommer till stånd efter en diskretionär prövning. Den avserenbart kulturmiljöer av särskilt värde. Skattelättnadenär direkt kopplad till en motprestation, nämligen vård av kulturmiljön. Det finns ocksåmöjligheter att återföra underhållsfondematill beskattningomde t.ex.inte utnyttjas för sitt ändamålunderlång tid efter sin tillkomst ellerom egendomensäljsenkortaretideftergenerationsskiftet.

Jag återkommertill dennafråga kap.

6. 2 2 Problemen kring arvsskiften .

Som framhållits i kap.2 utgör arvsskiftena och deraseffekter en helt avgörande fråganärdet gäller långsiktigt vidmakthållaett tillräckligt ekonomiskt underlag att för klara bevarandet.Med nuvarandearvsslciftesbestämmelserblir det i realiteten att matematisktomöjligt inom för privat ägandevårdaoch bevaraslottenoch att ramen herrgårdarna, så det finns mer än en arvinge per generation. Detta gäller snart hur löser arvsskiftena.Antingen skeren faktisk uppdelningav egenoavsett man domen,varvid detekonomiskaunderlagetblir otillräckligt för denarvinge somtar över herrgårdenslottet.l annatfall löserenarvingeut deövriga,vilket leder till en ökad kapitalkostnztdsbelastningpå egendomen.Detta urholkar på sammasättdet

ekonomiskaunderlaget.

Arvsskiftena lederocksålätt till attde värdefullasamlingarsomlösöretrepresenterarskingrasellerdecimeras.

långsiktigaurholkning detekonomiskaunderlagetsomarvssldftenamedför Den av hot bevarandet dekulturhistorisktvärdefullamiljöernai utgör ett långt större mot av privat ägo än någonenskild beskattningsfråga,möjligen med undantagför frågan möjligheterna i rörelsendraavkostnademaför drift ochunderhåll. om att

fulla implikationema dennaproblematik har längedolts,bl.a.pågrundavatt De av fideikommissinstitutets upphörandeännuinte givit fullt utslag.Fideikommissens till bli vanliga egendomarhar ännuinte gett upphov till tillräckligt övergång att generations-arvsskiftenför att problematiken skall bli tydlig. Det är dock många vi får allt störreuttaladeproblem meddennafråga i takt med att uppenbartatt nu arvs-generationsskiftensker. nya

komma dennaproblematik äri realitetenatt låsa in egen- Detendasättetatt runt någon form juridisk kan motstå delningsdomen i av person, som lskingringstendensema.

tänka sig arvsskiftesproblemet skulle kunna lösas Rent teoretiskt kan man att in helaegendomeni aktiebolag,därdetingåri bolagetsuppgifter genomattföra ett den rörelse är aktuell för egendomen,dels ägaoch förvalta de att delsdriva som kulturhistoriskt värdefulla miljöer inom egendomen.Här bör i och för somryms sig gällandejordförvärvslagstiftning inte utanvidare medgeren övernoterasatt

föring avägandetavegendomamatill bolag. Arvsskiftet skerdå helt enkelt genom attaktiernai bolagetdelasupppå arvingarna.

Den fråga somdå måsteställasär främst vilken faktisk inlåsningseffekt sådan en konstruktion med aktiebolagi realitetenhar. Den allvarligaste svaghetenmed konstruktionenärsannolikt att ägandetredanefter arvsskiftenkan uppdelat ett par vara på förhållandevis många händer. Någon definitiv inlåsning kan naturligtvis inte åstadkommas.En bolagsstyrelsekan alltid beslutaatt säljaavdelaravegendomen. I realiteten betyder detta att en majoritet av aktieägarnat.ex. kan finna att den avkastningman har på sina aktierärotillräcklig och därför beslutaatt exempelvis sälja avmark eller delar av samlingarna.Med andra ord: huruvida aktiebolaget i praktiken låser in egendomenblir beroendeavattde kommandearvingama,eller enmajoritet avdessa,förblir överens försäljning inte skall ske. V omatt

Vidare måsteuppmärksammasatt aktierna i sig kan forsäljas.Även bolagsondom ningen innehåller en hembudsklausul så är det inte givet att övriga aktieägarearvingar har ekonomiska möjligheter att utnyttja hembudet. Skulle man å andra sidangöra det, så innebärdet återigenatt man sannolikt får ytterligare en kapitalkostnadsbelasmingför attkunna hålla egendomensamlad. praktiken inne-I bär dettaattaktiernakan kommaattspridaspå mångaolika händer, del de där en av tillkommande aktieägarnainte delar den ursprungligasläktensfamiljens känslaför vikten att upprätthållasläkttraditioneroch vårda dekulturhistoriskavärden fått man r arv.

I ett kortare tidsperspektiv kan säkertaktiebolagsbildning te sig ett attraktivt som alternativ och ocksåvaraeffektivt för de syftensomhär eftersträvas.De risker som utmålatsi det föregåendeblir alltmer uttalade längretidengår.

I alternativet med aktiebolagsbildning bibehållsarvsrättenfullt ut, vilket ocksåår orsaken till att någon fullständig inlåsningseffekt inte kan erhållas. självaI verket torde detvarasåatt någonfullständig inlåsning inte kanåstadkommas friutan ett villigt uppgivandeavarvsrätten.

Bakgrundentill dettaärdet grundläggandeförhållandetattvarje egendommåste ge ekonomiska möjligheter till bådeunderhållavbyggnader,utrustning och inventarier och försörjning ägare och anställda.Om ägarnablir arvskiften, flera, genom ökar kraven på försörjningavkastning dessaoch minskar utrymmet för under-

håll. Det torde uppenbartatt försörjningskravettar överi vart fall denkulturvara historiska bevarandeuppgiften,även mångafamiljer är bereddaatt göra ekoom nomiskauppoffringarför attåtminstonehjälpligt klarabevarandet.

Vid de mångakontakter underutredningsarbetetsgångsomforevarit med privata slott och herrgårdar har genomgåendeomvitmats den starkakänsla för ägare av kulturarvetoch släkttraditionema finns hosmångaavdessaägare.Bevarandesom uppgiften är högt prioriterad, särskilt hosden äldregenerationen,men man hittar ingabrametoderfor attlösa bådedennaoch arvssldftesproblematiken.

Idag finns heller knappast några sådanametoder ens i de fall man skulle vara beredd efter på arvsrätten.Rentteoretiskt kan man emellertid gebevarandet att ge betydligt bättreFörutsättningar kan hitta metoderatt garanteraatt detekoom man nomiskaunderlagetöver tiden skall kunnahållasintakt och geutrymme för såväl underhåll försörjning brukaren ochanställda,dvs. en brukarfamilj snarare som obestämtochökande antalägare.Detta äri realiteten denförutsättning som än ett gälldeför ñdeikommissen.

metod faktiskt skulle kunnautvecklasför att tillgodosedessaönske- Den somrent mål överföraegendomentill stiftelse,varssyftejust ärattlångsiktigt säkra är att en vårdenochbevarandetavdekulturhistoriskavärdena.

inom familjsläkt mycketdrastisktsteg,eftersomdetinnebärett upp- Dettaär en ett givandeaväganderättenoch därmedarvsrätten.

Skälenför familj att föra över egendomentill en sådanstiftelse skulle närmast en finner det ärdet endasättetatt bevaraden miljö man har en stark vara att man att bevara;den miljö van familjetraditioneni höggradbestår. önskanatt

emellertid svårligentänkasig familjen lämnar över egendomentill en Man kan att själv ha eller mindrekontroll över den ävenfortsättningsvis. I stiftelseutanatt mer skulle den paradoxenuppkommaatt familjens endasättatträddaden annatfall skaparidentitet familjetraditionen är attfamiljen lämnardennamiljö. miljö som ocksåinnebära förlorar denvinst somligger i effektiviteten och Det skulle att man i den privata förvaltningen. Det är också svårt att tänka sig en så hängivenheten altruistisk attityd skulle bereddatt avståfrån storaegnaförmögenhetsatt man vara enbart den grunden vill säkrabevarandetavkulturmiljön. värden att man

Dettaproblem skulle dock kunnalösasom stiftelsebildningenärförenadmed villkor som kan sägasvaralångsiktiga upplåtelseavtal,dvs. att rättenatt bruka egendomen ligger kvar hosfamiljensläkten så längedet finns arvingar somkan sköta förvaltningen.

Genom skapandetav stiftelser somhar detuttryckliga syftetatt bevaraen kulturhistoriskt värdefull miljö skulle manpådetta sättundvika arvsskiften. Man skulle få den inIåsningseffektskingringstörbud sombeskrivits deti föregående.Genom den långsiktigt garanteradebrukarrättengaranterasfamiljensfortsattasamhörighet medegendomen.

En sådankonstruktion bordeenligt min mening haett syfte med tillräckligt stort allmänt intresseför attstiftelseravdetta slagskall betraktassomallmännyttigaoch därmedfå åtnjutade skattemässigaförmånerallmännyttigastiftelserhar.Självklart måstedetta kombinerasmed insynoch kontroll fråndet allmännasåatt syftetmed stiftelsenverkligen fullföljs.

Lösningen står visserligen i konflikt medrådandetendensernärdetgäller stiftelselagstiftningen,mendetäri såfall det pris allmänintressetfår betalaför att uppnåett annatangelägetmål, nämligenbevarandetavkulturhistorisktvärdefullamiljöer som idag är privatägda. Eventuellt skulle det också kunna hävdasatt lösningen står i strid med det s.k. fideikommissförbudet. Jagmenaremellertid att eftersomsjälva ägandetöverförs till en stiftelseoch någonarvsrättdärefterinte föreligger såfinns ingen sådankonflikt.

I kap. 7 utvecklas närmarehur en modell avdettaslag skulle kunna konstrueras. Bl.a. tas där upp frågan om hur beslutsprocessenför godkännandeav sådana stiftelsebildningar skall seut.Det äruppenbartattdettainte kanbli frågaomnågon enkelprocess,utan attden i stället måstebygga påen diskretionär prövning som ävenkan få karaktärenavdirekt förhandlingmeddentilltänkte stiftaren.Fleraolika offentliga parter kan tänkasbli inblandade.Eftersom antalet fall perår inte lär bli särskiltstort utgördettadock inte någotsärskiltstortadministrativtproblem.

ExempletGrönsöö

Det finns, tidigare påtalats,ett stort behovavatt i god tid planeraför generasom de godsen.Somredovisatsgörs också i dessasammanhang tionsskiften på stora ofta ansträngningarför att kunna hålla sammancgendomarna.Dessa anstora ofta på betydandesvårigheter.Jagvill, som en illustration strängningarstöterdock bakgrundtill vadjag tidigareanförti dettaavsnitt,redogöraför till dettaoch somen enskilt fall enligtmin meningväl åskådliggörproblemen. ett som

egendom,omfattandeflerafastigheter,somligger vid Mälaren Grönsöösäteriär en Uppsalalän. Brukningsenhetenomfattar en total arealav ca i sydvästrahörnet av 107hektar åkermarkoch betesmarksamt 557 hektar 727 hektar mark, varav ca produktiv skogsmark. Inom brukningsenhetcnfinns Grönsö naturreservat som

hektar, knappt66 hektar ärland.Huvudbyggnaden,Grönsöö omfattarca960 varav kulturhistoriskt mycketvärdefull, ochutgör centrum eni traditionell slottsslott, är med omgivande park och trädgård. Slottet är byggnadsminnesherrgårdsmiljö grundadesi början 1600-talet av JohanSkytte. Slottet stod förklarat. Godset av 1610.Grönsöö blev sedansätesgårdför ättenSkytte. Slottet innehåller färdigt år utgör resultatet kontinuerlig följd av arvstillidag ett rikhaltigt lösöre som av en Engeström,Benzrelstiemaoch von Ehrenheim alltifrån flöden inom släktemavon värdeti samlingarnaförklarasi höggrad avatt arvsskiftenai 1700-talet.Det stora åderlåtnin detsamladebeståndet.Ättenvon påfallanderingagradharmedfört gar

sedanflera generationergodsetsägare. Ehrenheimär nu

säteri,Carl Gustaf Ehrenheim, har gjort Den nuvarande ägarenav Grönsöö von ansträngningarför hittafom1erför att äveni framtiden hållaegendom omfattande att övervägandeni dettasyfteleddei slutetav 1980-talettill att ochsamlingarsamlade. hadeför avsikt grunda stiftelse, vars ändamål Carl Gustaf von Ehrenheim att en egendomenochdekulturhistoriskt värdefulla samlingarna skullevaraatt bibehålla vetenskapligforskningoch kulturminnesvårdi anslutoch därutöveratt möjliggöra ning till stiftelsensegendom.Stiftelsefömiögenhetenskulleåstadkommasgenomatt

överlätjordbruksfastighetema,inkl. Grönsööslott,de von Ehrenheimtill stiftelsen inventarierna och samlingarnaav kulturhistoriskt på fastigheternaförvaradeinre den fastigheternabedrivnajordbruksrörelsen. värde samt

i dessstadgar attden till stiftelsen överlåtna Ändamålet för stiftelsen angavs vara fastigheternaochdärjämtemöjliggöra vetenskapegendomenskullehållasintakt

lig forskning och kulturminnesvårdbeträffandedenhistoriskaoch kulturella egenart somgenomfastigheternakunnatbevarasintakt sedan1700-talet.

I stadgarnaangavsatt stiftelsensbeslutandeoch verkställande skulle organ vara en styrelse beståendeavtre ledamöter och en suppleant.Av dessatre skulle en vara stiftaren under hans livstid eller någonsomhan utsåg.Stiftaren eller den han utsåg skulle vara ständig ledamot av styrelsen. Vid förfall för stiftaren skulle hans tre äldstaavkomlingar utseen personav släktenEhrenheim övertahansplats. Den att ständigeledamotenskulle utseytterligare två styrelseledamöterochensuppleantatt jämte honom utgörastiftelsensstyrelse.Dessatvå ledamöterskulle för tid utses en av högsttio men minst fem år och bordeha god kännedom kulturminnesvård. om

Beträffandeegendomensskötselangavsatt driften avfastigheterna,jordbruksrörelsenoch skötselnav de kulturhistoriska samlingarnaskulle handhas huvudav en ansvarig person som i första hand skulle vara den ständigestyrelsemedlemmen eller, om styrelsen så fann lämpligt, utsesbland stiftarens avkomlingar. Den som svaradefor egendomensvård skulle erhållaett skäligt arvodeför detta.Om ingen av stiftarens avkomlingar önskadehandhadriften skulle styrelsenutseannanlämplig personatt underen tid av minst fem år handhadriften eller del därav. Fastigheten skulle såledesinte utarrenderas.Styrelsenfick inte heller försälja denegendomsom stiftelsen erhållit. Mark somingick i fastställd byggnadsplaneller skulle ingå i som väg fick dock säljas. Stiftelsen fick upptalån och inteckna fastigheten så om erfordradesför förbättringsarbetenpå fastighetensbyggnaderoch underhåll av egendomeni övrigt

Av stiftelsensbehållnaårsinkomstskulle minst 10% läggastill kapitalet.

Stiftelsen skulle främja och bidra till vetenskapligkulturhistorisk forskning, i första hand avseende fastigheterna och trakten däromkring, samt i andra hand annat kulturhistoriskt ändamålsomuppfyllde kraven för vetenskaplig forskning. Stiftelsenskulle varje år, under förutsättning att stiftelsensavkastning positiv, utdela var ett eller flera stipendierför forskning inom detnämndaområdet.

Beträffande tillgänglighet angavsbl.a. att stiftelsens byggnader med samlingar skulle vara öppna för vetenskapligakulturhistoriska forskareoch konststuderande inom högskolan på det sättsomstyrelsenbestämde.Parkanläggningenskulle vara öppen för allmänheten under dagtid och, enligt tider styrelsen bestämde, som

kvällstid. Den beboddehuvudbyggnadenskulle harätt attavskärmaenmindre

som del inom parkenför privat bruk. Avkomlingar till stiftaren skulle alltid harätt att besökaoch igenom byggnadernamed samlingar. Styrelsensständigeledamot skulle haföreträdeattbebohuvudbyggnaden.

En förutsättning för bildandet stiftelsenvar att den betraktadessomsådanall-

av männyttig stiftelse somär begränsatskattskyldig enligt 7 § 6 mom.lagenom statlig inkomstskatt samt6 § l femte stycket lagenom statlig tömiögenhets-

mom. skatt.Vid begäran förhandsbesked dennai fråga fannriksskattevcrketsnämnd

om för rättsärendenatt stiftelsen obegränsatskattskyldig för inkomst och för-

var mögenhet.

l sin motivering nämndenatt stiftelsensstadgartillförsäkradestiftaren och

angav hansefterkommandeett långtgåendeinflytande över förvaltningencxhutnyttjandet

fastigheterna.Med hänsynhärtill ochtill omständigheternai övrigt vardetenligt av nämndensuppfattning inte klarlagt att stiftelsenhadetill huvudsakligtändamålatt främja vetenskaplig forskning vilket var ett krav för att få den begränsningav skattskyldigheten som eftersträvades. Regeringsrätten,som sedermerahade att prövaärendet,ändradeinte riksskatteverketsförhandsbesked.

När stiftelsebildningen sålundainte kundegenomföras avsettsitt har i stället andra åtgärderplanerats. Egendomen,så när som samlingarna av lösöre, skall överlåtas till ett nybildat aktiebolag, Grönsöö Säteri AB, som apportegendom. Lantbruksstyrelsenhar lämnat positivt förhandsbeskedi ansökanomförvärvstillståndför bolagetmed följande motivering: Grönsöö Säteriärett stortoch kapitalkrävande företag särskilt med hänsyn till byggnadsbeståndetfortlöpande

som

investeringar. Er avsikt medbolagsbildningen är att kannabibehålla kräver stora fastigheteni dessnuvarandeomfattning grundför dessainvesteringaroch för

som

kommandegenerationsskifte.Styrelsenanserattdessaförhållanden att underlättaett

sådanasärskilda skäl tillåta bolagsförvärvsomavsesi 5 § förstastycket 4 utgör att jordförvärvslagen.

vederlag för överlåtelsen skall familjen Ehrenheim erhålla 500 A-aktier i I von bolaget vardera med 1 röst samt l 500 B-aktier vardera med 110 röst. De

B-aktiema utgör i sin stiftelsekapital, genom överlåtelse av dessa, i 1500 tur

Kulturhistoriska Stiftelse.Det kantilläggas attdet i bolagsordningenför Grönsöö GrönsööSäteriAB finns intagen hembudsskyldighetnäraktieövergårtill person

en

inte förut varit aktieägarei bolaget.Dennahembudsskyldighetomfattar dock som inte fall näraktie övergår till bröstarvingegenomarveller gåva.I bolagsordningen sägsocksåattA-aktiema alltid skall lägstmotsvaraelvaprocentavdet totala antalet utgivna aktier, vilket betyderatt innehavamaavA-aktier alltid innehar majoriteten avantaletrösteri bolaget

GrönsööKulturhistoriska Stiftelse skallhatill ändamålatt genomförvaltning avde gåvor stiftelsen kan erhållafrämja vetenskapligforskning och kulturminnes-

som vård. I första handskall den historiskaoch kulturellaegenartsomfinns i anslutning till Grönsöö säteri stödjas och i andra hand annanvetenskaplig forskning och kulturminnesvårdavnationellt intresse.

Beträffande stiftelseni övrigt kan sägasatt deni mycketliknar den tidigare planerade stiftelsen,menmed vissaviktiga skillnadernärdetgäller stiftelsensstyrelse.I denna stiftelses styrelse skall fem ledamöter och två suppleanteringå. Liksom tidigare skall en ledamotvara ständig ledamot.Detta skall vara stiftareneller den hanutser.Vid förfall för denständigeledamotenskall stiftarenstre äldstaavkomlingar utseny ständig ledamot. Denne skall hagod kännedomom kulturminnesvård. Den ständigeledamotenskall utseenstyrelseledamotochen suppleant,vilka skall ha god kännedomom kulturminnesvård.Riksantikvarieämbetetskall utseen styrelseledamotoch en suppleant.Länsstyrelseni Uppsala län och länsmuseeti Uppsala skall vardera utse enordinarie styrelseledamot.Styrelsenärbeslutsför då minst tre dessledamöterärnärvarande, minst skall utsedd RAÄ

av varav en vara av och envaraden ständigeledamoten.

Vid ansökanom förhandsbeskedrörandeskattskyldigheti fråga om inkomstskatt har länsskattemyndigheten Uppsalai sitt yttrandei till riksskatteverketsrättsavdelning tillstyrkt attförhandsbeskedlämnasmedinnehåll att stiftelsenskall ansesbegränsat skattskyldig i den omfattnings som angesi 7 § 6mom. lagen om statlig inkomstskatt,då man anseratt såsomstadgarnaärutformadefår de ansesinnehålla tillräckliga garantierför att stiftelsensallmännyttigaändamålskallkunnafullföljas.

De kulturhistoriskt värdefulla samlingarna,somalltså inte skall ingå i överlåtelsen till Grönsöö Säteri AB, skall överlåtas till Aktiebolaget Grönsöö Museum, som apportegendom.I vederlag för överlåtelsema skall lämnas 500 aktier i bolaget. Avsikten äratt 440avdessaaktier skall ägasavGrönsööSäteriAB samt60 aktier av GrönsööKulturhistoriska Stiftelse.

Bolagetsverksamhetskall attförvalta lös egendomsomäreller kan förväntas vara kulturhistoriskt värdeoch desssyfteatt stödjavetenskapligforskning och vara av kulturminnesvård, direkt eller indirekt bidrag. l bolagsordningenför AB genom Grönsöö Museum bolagetförvärvar egendomsomkan anseskulturangesatt om historisk bolagetinte avyttra sådanegendomutanbolagsstämmassamtycke, äger varvid samtliga aktieägareskall ha varit närvarandeoch biträtt beslutet.Även i

dennabolagsordningfinns intagenenhembudsskyldighet.

Enligt min mening utgör alltsådettaengod illustration till deansträngningarsom görs för hålla egendomaroch vilka problem man då stöter på Det att samman framgår tydligt detärtvå frågor somsärskiltvarit föremål for övervägandenfrån att frågan gäller huruvida stiftelsemas huvudsakliga myndigheternas sida. Den ena ändamålkan främja vetenskapligforskning och denandraomfattansesvara att ningen familjenskontroll och inflytandeöverfastigheterna.De tvåfrågornablir i av realitetensammankoppladei deträttsfall kring denursprungligenplaneradestiftelrelateratsinledningsvisi dettaavsnitt.Detkan inteansesstyrkt att sebildningensom dethuvudsakligaändamåletärattfrämja vetenskapligforskning, eftersomstiftarens ochhansavkomlingarsinflytande är såomfattande,anserman.

l relation till deövervägandenjag redogjort for i detföregåendei avsnittet6.2.2 vill jag denkommentarentill exemplet Grönsööattdet enligt min meningi framgöra tiden inte skall nödvändigt att främjandeavvetenskapligforskning som vara ange huvudsakli ändamålfor att stiftelsenskall bli betraktadsomalllmännyttig. Vården dekulturhistoriska värdenabör, nämnts,varaett tillräckligt och bevarandetav sorti syfte i sig.

gäller familjens inflytande jag dentyp konstruktion somvalts för När det anser av stiftelsebildningen,GnönsööKulturhistoriskaStiftelse,varalämplig och den senare acceptabel.Den familjen inflytande, de allmännaintressenahar majoritet i ger men stiftelsens styrelse. Om detta dessutom, i enlighet med vad jag tidigare anfört, kopplas med långsiktigt upplåtelseavtalsomsäkrarbrukningsrätten samman ett enligt min meningfamiljen få tillräckliga garantier,utanatt dendärfamiljen såbör otillbörligt gynnadpå sådantsättatt man av dettaskäl inte kan för skall anses ett betraktastiftelsensomallmännyttig.

6.3 Industriminnen

I tidigare kapitel har konstateratsatt det föreligger betydandeskillnader mellan herrgårdsrrtiljöemaoch industrimiljöcrna. Herrgårdsmiljöemautgör ennågorlunda homogengruppi sådanaavseendensomanvändningsområden,ägarförhållanden, m.m.Indusuimiljöema ärdäremotmycket heterogenai dessaoch andraavseenden såsomnärmareutvecklats kap.i

Det finns Förvissoberöringspunktermellan industriminnesvårdenoch de problem somgäller den del av kulturmiljövården somherrgårdsmiljöema utgör. Ändå är olikhetema i problemställningar mycket merauttalade.Det hardärför i hög grad komplicerat arbetet att inom en och sammautredning rymma både herrgårdstniljöemas och industriminnesvårdensproblem. I praktiken har dettainneburit att någonfullständig genomlysningavindustriminnesvårdenoch dessproblematik inte kunnat komma till ståndinom utredningensram.Detärmin bestämdauppfattning attindustriminnesvårdensproblem harsådanbådebreddoch djup att de kräveren särskild utredning.

Utan att såledesnågon djup analys genomförtsärdet ändå lätt att konstatera att industriminnesvårdenshelt dominerandeproblem ärbristenpåekonomiskaresurser. Härvidlag skiljer sig inte industriminnesvårdenfrån övrig kulturmiljövärd. Skillnadenligger snararei beloppensstorlek.

En ambitiös och kvalitativt högtståendeindustriminnesvårdmed aktivt sökande efter framtida användning kräver inte bararesurserför drift och underhåll utan också för att skapaen väsentligt högre tillgänglighet för den bredaallmänheten. Med tillgänglighet avseshär inte primärt fysisk tillgänglighet,även ocksådetta

om kan vara ett problem, utan mera fråganom begriplighet och attraktivitet. I Storbritannien,sompå sina håll harenmycket aktiv och ambitiösindustriminnesvåni, användsbegreppet interpretation För den typ av åtgärder som här åsyftas. Det handlarom att tolka, översätta och ge mening de föremål och miljöer som en besökareupplever. Detta kan skepåmångaolika sättdärdet gemensammadraget är, i bokstavlig mening, levandegörande.Även sådanainsatser kräver, liksom underhållet,storaresurser,i varje fall undereninvesteringsfas.

Ettavindustriminnesvårdenssärdragärattantaletobjekt helatidenökar och i tämligen snabbtakt-i princip i sammatakt somsvensktnäringsliv omstrukturerasoch

förändras.l mångafall handlardet tung processindustridär insatserbådeför

om bevarandeoch för levandegörandeblir särskiltresurskrävande.

Det måstevidareframhållas att även insatserför att levandegöraoch öka till-

om gänglighetenstarkt kan öka intressetför och attt-aktivitetenhosindustriminnen och

upphovtill betydandebesöksmängdersåfinns det knappastnågraeller i därmedge

fall mycketfå exempel påatt bevarandeinsatsemaoch insatsernaför levandevan görandehelt kan bekostas intäkter från besöksverksarnhet.Undantagfrån

genom dettaskulle kunnagälla speciellafall, där man kunnatfå till ståndkonferensverksamheto.d.avmeraexklusiv karaktär.

Sammantagetinnebärdettai flertalet fall att industrirninnesvårdeni betydandegrad måstefinna sin finansiering offentligt stöd, genom ideella insatser och

genom

ökat från näringslivets sida, det senarei stor utsträckning genomett engagemang

attdetföreligger omedelbarakommersiellamotiv för ett sådantengagemang. utan

Dethartidigare framhållits att det inte ingår i utredningensuppgifteratt pröva omfattningenavdetoffentliga stödettill kulturmiljövården.

Mot dennabakgrund har utredningsarbetetoch övervägandenabeträffandeindustriminnesvårdenkoncentreras och begränsatstill defrågeställningardär detfinns direkta kopplingar mellan industriminnesvårdenoch de andrafrågeställningar utredningenbehandlar.

dessafrågor gäller just formerna för förvaltningen av industriminnena. En av Självfallet ärdessai hög grad avhängigade aktuella ägarförhållanden. Det finns

exempel hur störreföretag med längrehistoria inom ramenför sin t.ex.flera en

verksamhetockså väl vårdar industriminnen, såsomett sätt att bevaraoch egen

företagets tradition och historia. Vid sidan av sådanaexempel åskådliggöra egen finns mångfald associationsfonner och förvaltningsformer som tillämpas

en av inom industriminnesvården.En vanlig form ärliksom i övrigt inom kulturmiljövårdenstiftelsen, också ekonomiska föreningar, ideella föreningar och även

men aktiebolagförekommer. l många fall är formen mycket medvetet vald, eftersom skildaassociationsforrnerägerolika hög grad lämplighet beroendepå förutsätt-

av

i detenskildafallet- förutsättningari betydelsenvilken typ avägaredet är ningarna

vilken verksamhet bedrivs I mångaandrafall harassociationsfrågaom, som etc.

valts sådan analys ägtrum. Att analyseraoch beskriva form utan att en noggrann

just dennafråga, valet lämpligasteassociationsforrni olika situationer,ären av

av deuppgifter särskildindustriminnesutredningbordetilldelas. Det ärocksåett av

en deområdendären utökadrådgivning ärangelägen.

I ett avseendefinns det, närdet gäller associations-ochförvaltningsfonner, anledning attdra direkta paralleller mellanvad somtidigare sagtsom herrgårdsmiljöema och industriminnesvården. avsnitt 6.2.2I anfördesargumentför att det bordeges möjlighet att skapastiftelser för vårdenoch bevarandetavenskilda objekt. därdet kulturmiljövårdande syftet bordeansesvara tillräckligt för att ge ensådanstiftelse ställning som allmännyttig stiftelse, med de fördelar detta kan ge i beskattningshänseende.Dessaargumentär enligt min mening lika tillämpliga för industriminnensomför herrgårdsrniljöer.

Enannanfrågasombehöverdiskuterasärindustriminnesvårdensrelation till frågan om bildandet av en nationell stiftelse för kulturmiljövård. Såvitt har kunnat bedömasi utredningsarbetetärbehovetav ennationell stiftelsebildning störstjust på industriminnesvårdensområde,och detta gäller alla demöjliga funktioner ensådan stiftelse skulle kunna ha, enligt vad som beskrivs i avsnitt 6.5. Det betyder att behovetäruttalat såvälav enstiftelsesomkan taemotdoneradeobjektoch förvalta dessa,som av enförvaltaresomkan utföra förvaltningstjänsterpåentreprenad.Det behövsen omfattande råd- och idégivningsverksamhet liksom en aktör som kan stödja lokala och regionala projekt eller tainitiativ till sådana.Det behövsen förvaltare somgår i täten närdet gäller att utveckla tankarom möjliga användningsområden likaväl som en aktör somkan bidra till att finna lösningar på industriminnesvårdenssvårañnansieringsproblem.

Till detta kommeren problematiksomärspeciellt uttaladpå industriminnesvårdens område. Det tidigare beskrivna mycket omfattande resursbehovet för industriminnesvårdenoch den däremot svarandenuvarandeknapphetenpåresursernödvändiggör enmycket hårdhänt prioritering av vilka objekt eller vilka miljöer som skall få del av de insatser som kan göras från centralt håll. Från ett nationellt perspektivärdet enligt min meninguppenbartatt detärbättreatt ett begränsatoch noggrantutvalt beståndavindustriminnen kan gesenkvalificerad vård,änatt tillgängligaresurserspridsut över ett mycket stort antal objekt, där då inget gesrimligaförutsättningaratt bevaraspåetttillfredsställandesätt.Dennatyp avprioritering och utarbetandeav enstrategiför bevarandemåsteutarbetascentralt.

Samtidigt är det uppenbartatt industriminnesvården i hög grad är en lokal och regionalangelägenhet.Det finns ett stortantalorteri vårt land därbevarandetav en industrimiljö är detsammasomatt slå vakt om ortens identitet och bevara dess historia. Detta innebäratt vi kommer att haen kombination av ett centralt arbete inriktat påatt kunna bevaraett representativturval avindustrirninnenför att kunna åskådliggöralandetsindustriella historia ochett lokaltregionalt arbetesyftandetill att bevaralokalregional identitet. Även det lokala och regionala arbetetmåstefå stöd och stimulans från dencentralanivån. Detta lokala ochregionala arbete kan dock inte inordnas eller stöpasi en bestämdform utan måstetillåtas växa fram i formersomärlämpliga i detenskildafallet.

Enligt min mening är det sålunda uppenbart att det finns behov av ett centralt agerandepå indsutriminnesvårdensområde,även när dethandlar om den direkta förvaltningenavindustriminnen.Dennafråga utvecklasnärmarei avsnitt6.5.

Enmeragenerellfrågeställningavstorbetydelseinom industriminnesvårdengäller näringslivets engagemangoch ansvar. Det står enligt min mening klan att en tillräckligt ambitiös och kvalitetsmässigthögtståendeindustzriminnesvårdinte kan komma till ståndutanett ökat engagemangoch ansvarstagandefrån näringslivets

vissa företag och näringssida. Detta sägs i fullt medvetande om att livsorganisationerredanharett omfattandeengagemangi dessafrågor.

Som redankonstateratsäremellertid ett avindustriminnesvårdensproblem att det ofta inte finns någonfungerandeägareattutkräva ett ansvarav. Företagetkan ha gått i konkurseller såltstill en ny ägaresominte kan förväntasikläda sigett sådant

Detta Förhållandeinnebär enligt min mening att en betydande del av ansvar. näringslivets för industriminnesvården måste kanaliserasvia dess olika

ansvar organisationer,framför allt de centralaorganisationerna,såsomSverigesIndustriförbund eller olika branschföreningar branschförbund. Här skulle en nationell stiftelse kunna utgöra en organisatorisk plattform för ett sådantcentralt engagemang.

När det gäller näringslivetsengagemangi kulturmiljövården uppkommeromedelbart fråga rör företagensfinansiella medverkan,nämligen företagensav-

en som dragsrättför sådanmedverkan.Styrgruppeni Vallonbruksprojektet redovisari

en sin slutrapport undersöktmöjligheternaattnåförändringarpå dettaområde.

att man Kontaktema med företrädare för regering och riksdag har dock enligt rapporten

givit vid handenatt det inte är politiskt möjligt för företag eller enskilda att få skattebefrielseför bidrag till dessaändamål.Jagvill likväl väckadennafråga

För det första måste framhållas det finns åtminstone en förebild i sammanhanget.Bidrag från företag till Tekniska Museetär förenademed avdragsrättför företagen för sådanabidrag. Enligt min mening måsteen nationell stiftelse för kulturmiljövård, inkl industriminnesvård, kunna betraktas på samma sätt som Tekniska Museet.Det ären självklar angelägenhetför näringslivetatt engagerasig ävenfinansiellt i industriminnesvården.Denna verksamhetssyfte är av lika stort allmänt intressesomTekniska Museets. Jag ansersålundaatt enskilda företags bidrag till eneventuell nationell stiftelse för kulturmiljöförvalming bör varakoppladetill enrätt för företagenattlikställa sådanabidragmedkostnaderi rörelsen.

I den månmanskaparvidgar möjligheterna att skapalokalaregionala stiftelser för industriminnesvårdsom gesställning somallmännyttiga stiftelser kannaturligtvis sammaargumentanförasför att geavdragsrättför företagsbidragäventill sådana stiftelser. Mot detta kan invändas att det finns en skillnad i angelägenhetsgrad mellan å ena sidan verksamheten i en nationell stiftelse som, vad gäller egen förvaltning och tilldelning avekonomiskaresurser,måstekoncentrerasig objekt avriksintresseoch å andrasidan stiftelseravlokal och regional karaktär.

En avgränsningav en ev avdragsrätttill enbartennationellstiftelseriskerardock att alltför mycket begränsanäringslivets deltagandei industriminnesvåndensfinansiering. Som tidigare understrukits kommer allt framgent en stor del av industriminnesvården att bedrivas i lokalaregionala organisationer. Även för sådant lokaltregionalt arbete bör det självfallet ställas krav på de förvaltade objektens värdeochkvalitet för attmedgeatt stiftelsernaskall betraktassomallmännyttiga.

Det finns dock ävenandrainvändningar mot ensådanbegränsningaveneventuell avdragsrätt.En sådaninvändning är att det utifrån kultunniljövårdens perspektiv lätt kan leda till att mindre angelägnaprojekt finner sin finansiering medanmer angelägnaintegör det.Avdragsrättenför ett företagsomvårdarindustrimiljöer som företagetsjälvt ägertordevaraoomstridd. Sådanamiljöer behöverdock intevarade somdetär mestangelägetattbevara.

Ett näraliggandeargumentärföljande: Så länge företagensmedverkanhar fomien av sponsring,varmedhär menasatt företagenkan hävdaatt får ett utbytei sin

man

verksamhetav sitt bidrag, att detalltså finns enmotprestation, kan det hävdasatt detärfrågaom kostnaderi rörelsen.Detsammagäller direkta köp av tjänster,t.ex. möjligheten att avhålla ett styrelse-, ledningsmöte eller konferens i en exklusiv miljö. Dessaomständighetermedför kontroll- och tolkningsproblem inom skatteförvaltningen, eftersomdett.ex. kan varasvårtatt avgöraom motprestationenvid sponsring står i rimlig proportion till detekonomiska bidraget eller om priset för den köptatjänstenståri rimligt förhållandetill tjänstensvärde.

Av sådanaskäl somhär anförts är det enligt min mening motiverat att medgeen generell avdragsrättför företags ekonomiskabidrag till eventuella allmännyttiga stiftelserför kulturmiljövård.

6.4 Det offentligt ägda beståndet

Utredningenhar inget specielltuppdragnärdet gäller det offentligt ägdabeståndet avkulturhistoriskt värdefulla byggnaderochmiljöer annatänvad gäller fråganom det finnsgemensammabehovoch problemhosolika förvaltarkategoriersomockså kan lösasgemensamtoch i samverkan.Dennafråga behandlasi avsnitt 6.5. Den utveckling utredningen kunnat noteranär det gäller de problem somfinns i den offentliga förvaltningen avdessabyggnaderoch miljöer bör dock först kommenterasseparat.

Somframgåttavtidigareredovisning bestårdet störstaproblemeti dennaoffentliga förvaltning i attuppgiftenatt vårda och bevarakulturhistoriskt värdefullamiljöer är svårattinfoga de modernai styrsystemför offentlig förvaltning som nu får en allt snabbareutbredning.Dessastyrsystemleder lätt till att bevarandeuppgiftenhamnar i konflikt med en myndighets eller kommunal förvaltnings huvudsakliga upp-

en drag. Ett intryck är att denna konflikter hittills inte uppmärksammatstill-

typ av räckligt. Ett skäl till detta är sannolikt att vi fortfarande befinner ossi början av utvecklingenav nya styrforrner samtattkonsekvensernaavdessakonflikter ännu inteblivit tydliga.

Inom den offentliga förvaltningen finns såväl mycket kompetenta förvaltare av kulturmiljöer sommindrekompetentasådanaKompetensenär i höggradberoende

hur stort totalt beståndman förvaltar och hur stort inslag av kulturmiljöer som av finns i dettabestånd.Hos sådanaförvaltare sombyggnadsstyrelsenochfastighets-

kontoreni de störstakommunernafinns, såvittutredningenkan bedöma,goda forutsättningar för tillräcklig kompetensi dessafrågor, just beroende att man

en

totalt bestånd innehåller mångakulturhistoriskt värdefulla förvaltar ett stort som byggnaderoch miljöer.

Samtidigtfinns andrastatligamyndigheter,liksom säkertmångafastighetskontori småkommuner,där förvaltningen kulturmiljöer utgören mycket liten delavdet

av totala arbetet.Om där finner tillräcklig kompetensberor det oftast påett sär-

man skilt engagemanghosenskildapersoneri dessaorganisationer.Organisationeni sig kan knappastgaranterakompetensen.

Ett väl såstort problem hängeremellertid sammanmed självastyrsystemen.Den tidigare beskrivna föreslagnaförändringen närdetgäller denstatligalokalförsörjningenär utmärkt illustration till detta.Som konstateratsinnebärförändringenatt

en de statliga myndigheterna skall bli lokalhållare för denegnaverksamheten.Man kan vända sig till byggnadsstyrelsen,menbehöverinte göradet. Byggnadsstyrelsenskall alltså konkurrera med andrafastighetsförvaltarepålika villkor påen fn marknaddär också statligalokalanvändaretillhör köparna.Dettainnebärattdet inte finns utrymme för något särskilt ansvarstagandeför kulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer om dettamedför kostnadersomandrafastighetsförvaltare inte behöverbära.

Till detta kommerattden enskilda myndighetenskall hastorfrihet rentgenerelltatt välja sina produktionsresurser.Regeringenstyrinte verksamhetengenomatt ange vilka resursersomskall användas,utangenomatt mansätteruppmål för verksamheten,faställer detotalt disponibla resursernagenomramanslagoch däreftermäter resultaten.Dettainnebärattdet inte heller for denenskildamyndighetenärförenligt med uppställdamål och krav att accepteraextrakostnaderför att bedriva verksamheteni enkulturhistoriskt värdefull miljö.

En annankonsekvensavden föreslagna förändringen, där detredovisadehuvudalternativetär att byggnadsstyrelsensfastighetsbeståndförs över till ett eller flera nybildade bolag, tordevara att dettadessa bolag harmöjlighet att efter egetgottñnnande försälja delar av sitt innehav likaväl somatt köpa nya fastigheter. Det innebäratt riksdag och regering förlorar sin nuvarandekontroll över sammansättningen av statensförmögenhet i den del dennabestårav fastigheter,om inte bolagetsbolagens möjligheter härvidlag begränsasi särskild ordning. En sådanut-

veckling naturlig för nåde syften ligger bakomdenföreslagnaförändär att som ringen, skulle detområdedennautredning haratt bevakakunnafå menlig men inverkan.

Om illustrerar problemetmedett hypotetisktexempelskulle dettakunnainneman bära exempelvisSveaHovrättfinner lokaleri någonav Stockholmsförorter som att ärbilligare och kanske ändamålsenliga ände lokaler man nudisponerarpå mer Riddarholmen. Det statliga fastighetsbolaget skulle i en sådansituation kunna bör säljaWrangelskapalatsettill någonprivat köpare komma till slutsatsenatt man kan finna lämplig användningför lokalerna.En sådanutveckling behöverinte som felaktig innebäronekligen minskad kontroll över vårdenav kulturvara men en historiskavärdenfrån detallmännassida.

Denna problem kan lösas kräver då särskilda arrangemangoch häntyp av men synstaganden.

detinte är tillräckligt att föreskrivaatt byggnadsstyrelsen Först kan konstaterasatt det statliga fastighetsbolagetde statliga fastighetsbolagen har ett eller snarare vårda och bevarade kulturhistoriskt värdefulla byggnadernaoch ansvarför att miljöerna. Ensådanlösning skulle innebäraatt inte tillät dettadessabolag att man villkor sinakonkurrenterpå marknaden.Eftersom myndigverka samma som heternaskall fria väljalokalforsörjning skulledettenderaatt ledatill attman vara att valde någon fastighetsägare inte hardennatyp avkrav på sig. annan som

Att föreskriva för enskildamyndigheterattde skall bedriva sin verksamheti vissa

angivnalokaler skulle direkt strida mot helaidén bakomden förändring som nu Däremot skulle det i och för sig inte strida mot principen om enskilda äger rum. ekonomiskaincitamentatt bedrivaverksamheteni vissaangivna myndighetergavs lokaler.

finns i huvudsaktvå metoder angripadettaproblem somkan tillgodose de Det att kulturpolitiska strävandenasamtidigt förändringen i styrformer ändå kan som genomföras.

metoden är föreskriva bolagetbolagen har ett ansvarför förvalt- Den ena att att vissa angivna objekt eventuellt också kopplat till ett förbud att sälja ningen av samtidigt kompensationfor deextrakostnaderett sådantansvarför dessa och ge

med sig. För en diskussionom kostnadsbegreppenidetta sammanhang, avsnitt se 2.3. Sådankompensation kangespå olika sätt.Ett sätt äratt setill att hänsyntas till dessakostnader vid invärderingen av dessaobjekt, att alltså indirekt sänka avkastningskravenför bolagetbolagen. Ett annatsättäratt gedirekt kompensation till bolagetbolagen för deras extraordinära kostnader som sammanhängermed dennaförvaltning. Ett tredje tänkbartsättäratt sådanamyndigheter via hyressom sättningenpå dessaangivna objekt tar på sig högre kostnaderän som annarsskulle behövasfår kompensationvia sinaanslagfrånstatsmakterna.

Den andra huvudrnetoden är att bryta ut det bestånd inte kan överleva på som marknadsmässigavillkor och somharett särskilt kulturhistoriskt värde och lägga detta i en särskild förvalmingsforrn och -institution. Förvaltningen detta bestånd av får dågesspeciellaekonomiskavillkor somgör att detkan vårdasoch bevarasoch användasutanatt nödvändigtvis en marknadsmässighyra täcker kostnadernafor denna förvaltning. En sådanlösning kräver säkerligen årliga tillskott över statsbudgeten, antingen direkt till förvaltaren av detta beståndeller genom särskild medelstilldelning till brukarnaav beståndet.Här finns ett direkt sambandsåtillvida att inkomsternai fastighetsförvaltningenutgör utgifteri verksamhet.Det resp. bör dock framhållas att dettainte innebärökadeanspråk statsbudgeten.Sådana extra kostnadersom vi här talar om bekostasredan idag via de lokalhyror som användarnaav byggnadsstyrelsensbeståndbetalar och alltså via statliga anslag. Skillnaden är att den subventioneringav hyrorna för vissalokaler i dag sker som döljs genomattden slåsut ett storttotalt beståndoch lokalanvändama genomatt inte har full frihet att välja lokaler. I framtiden kommer sådanasubventionereller extrakostnaderatt synas.Detta gäller bådade huvudrnetoder härpresenterats. som

Det kan tilläggasattdet inte enbartärför ett kulturhistoriskt värdefullt bestånd som åtgärderavdetta slag kan bli aktuella. Det finns andra fastigheterför vilka typer av det inte kan sägasfinnas någonfungerandemarknad.t.ex. att byggnaderna genom är avmycket speciell karaktär eller därför att det bara finns möjlig användare. en Somett exempel kan nämnaskriminalvården, där det torde mycket svårt vara att talaom enmarknadför fängelsebyggnader.

Tilläggas bör ocksåatt det finns ett antal objekt somstatenfortsättningsvis maste ståsom ägareav, alldelesoavsettom det finns en marknaddär byggnadernakan fungera eller Skäletär närmastattdetärbyggnader särskildbetydelseoch av en

detligger bestämdasymbolvärdeni att statenägerbyggnaderna.Tydliga exemdär vad här utgörde kungliga slottenoch riksdagsbyggnadema. pel som avses

tidigare frarnhållits har jag inte uppfattningenatt samtligabyggnader med Som värdeskulle olönsamma i någonslagsfastighetsekonomisk kulturhistoriskt vara Huvuddelen det kulturhistoriskt värdefulla beståndetkan med all mening. av säkerhetanvändaspå direkt marknadsmässigavillkor. Detprincipiella resonemang därför inget ändendel beståndetsominte kan klara somhär förts avser annat av sig enmarknad.

inte på denna utredning ha synpunkter på vilken av nämnda Det ankommer att skall väljas. Bådametodernaharsinafördelarochsinanackdelar.Det metodersom från utredningens perspektiv att dennaproblematik inte glöms bort viktigaste därhän får sin lösning. Valet metod hardock sin betydelsenär eller lämnas utan av förutsättningarnaför skapa särskildstiftelseför kulturmiljötörvaltdetgäller att en ning. Dennafrågabehandlasi nästaavsnitt.

En nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltning 6.5

huvuduppgift enligt direktiven är att göra en kartläggning av vilka Utredningens finns inom olika förvaltarkatcgorier att finna nyaformer för förvaltbehov som av hantering kulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer. Strävan ning och av samordna behovhosdeolika intressentemaoch ñnna skall varaatt gemensamma kan bygga på samverkanoch gemensamtansvarstagandefrån dem lösningar som det byggda kulturarvet. Som ett huvudalternativ för sådanasamsom förvaltar verkanslösningarskall utredningenstuderaförutsättningarnafor att skapaen sär-

skild stiftelsefor kulturmiljöforvaltning.

enligt min mening ingen tvekan attdet, objektivt betraktat,finns ett Det råder om behov hos olika förvaltare där samverkanslösantal gemensamma de typernaav effektiva arbetssättet.Betraktat från detta perspektiv finns ningar vore det mest särskild stiftelse för kulturmiljöförvaltning. Detta innebär alltså ett behov av en därmedocksåfinns tillräckliga förutsättningarför att bilda ensådan dockinte attdet avsnitt kommer först diskuterashur dessabehov serut och stiftelse. I detta att spela.Därefter belysesfråganom vilka förutvilken roll en stiftelse skulle kunna

sättningarsommåstevara för handeneller skapasför att en stiftelsefaktiskt skall kunnabildas.

Först måstedå konstaterasatt tanken att skapaen särskild stiftelse för kulturmiljöförvaltning i viss mening kansägasstrida mot den grundläggandeprincipen att nuvarandeägareoch brukare har ansvaretför landetskulturminnen. Det kan hävdasatt om dessaägarelever upp till dettaansvarsåfinns inget behov av en sådanstiftelseoch ingenanledningatt påen handsamlaen betydandeförvaltning avkulturhistoriskt värdefulla miljöer. Dettaärdocksantendastomdetvid alla tillfällen finns ägaresomkan ikläda sig dettaansvar.En stiftelse kan spelaen betydanderoll i de fall närdennaförutsättninginteärför handen.

En annanaspektär att samlandetavförvaltning avdennatyp av objekt inom en organisationkan leda till enbetydandeeffektivisering avförvaltningen.En stiftelse kan gessådanavillkor för verksamhetenatt den ägaresomkan leva upp till sitt ansvarocksåtvingasgöradetävenom manläggerdenkonkreta förvaltningeni

en speciellorganisation.Ägarenfårdå i ställetbetalaför dennaförvaltning,

på det ena eller det andrasättet.

Bildandet av en stiftelse för kulturmiljöförvaltning behöverdärför inte stridamot principenom ägarensansvar.

Den storaförtjänsten med tillskapandetav ennationell stiftelseför kulturmiljöförvaltning ggeri attmandå får eninstitution somjust hardet övergripandesyftetatt bevarakulturhistoriskt värdefulla byggnaderochmiljöer eftervärldengenomeget ägande,egenförvaltning eller påannatsätt.Någonsådaninstitution existerarinte i dagannatänpåett lokalt plan eller direktobjektsanknutet.Syftet,att bevarakulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer, inryms i och for sig i bådeden statliga och den kommunala myndighetsutövningen,menmyndigheter måstenalkasdessa uppgifter från andra utgångspunkterän en institution som själv i första hand är ägareochförvaltare.

Somförhållandenanu ärfinns inte någonattvändasig till i ensituationnärförvaltningsuppgiftenblir enägareövermäktig eller nären ägareanseratten organisation avdena slagär mera lämpad för en konkret forvaltningsuppgift än ägarensjälv. Detta skulle förändrasom enstiftelse inrättades.Då finns enorganisationsominte ärbegränsadtill att geråd,utansomocksåkan till konkret handling.

värdei på detta sättkunnafå förvaltare somkan bygga Det borde ligga ett att en bredkompetensi konkretabyggnadsvårdsfrågorgällandejust kulturupp en egen ocksåkan spridadenkunskapenoch kompetensentill andraägare. miljöer och som sannolikt sådanägareförvaltare kan finna nya vägar för Det är också att en användningavkulturmiljöer.

Jagutgår från sådanstiftelsesomhär diskuteras,i likhet medNational Trust, att en har för ekonomiskförvaltning och inte skall ärenorganisationsom ansvar en egen förlita sig löpandedriftbidrag. Detligger ett särskiltvärdei att haen förbehöva villkor för förvaltningen samtidigt harsomhuvuduppgiftatt valtaremeddessa som kulturmiljöer. Redani dag. liksom sannolikt också i framtiden. präglas bevara konflikten mellan å sidan bevarandeambitioner,å kulturmiljövården ofta av ena andra sidan krav användning ekonomiskavkastning.Oftast represensom ger motståendesidor olika bevarandearnbitionemai många terasi dag dessa av parter, myndigheter, kraven på användning och ekonomisk avkastning av ägare fall av ägareexploatörer. Det enligt minmening inte bevarandeeller potentiella gagnar dessakonflikter blir sårenodlade.Dettasagtäveni medvetandeomatt intressetatt slagofta får fömuftig lösningsomett resultatavdiskussioner konflikter avdetta en bevarandeintressetsföreträdareoch detekonomiskaintressets.Jagär också mellan det i sådanadiskussioner ofta finns betydandeförståelse hos medvetenom att för varandrasståndpunkter.Likväl kandetinte förnekasatt dethandlarom parterna olika sidor och skildaintressen.

förvaltare det slag härdiskuterashar dennakonflikt inbyggd i sinegen En av som Eftersombevarandetär organisationenshuvudsyfte kommer kraven organisation. ekonomiskavkastningemellertid enbartatt utgöraenrestriktion i verksamheten,

huvudsyfte i sig.Däri skulle dennaförvaltare skilja sig från de flesta nuinte ett sådanförvaltare kan förväntas nya tankar och idéerom varandeförvaltare. En ge användningsområdenför kulturhistoriska miljöer somkan ge erhur man finner forderligt ekonomisktutbyte attståi konflikt medbevarandeambitionen. utan

jag detligger ett särskiltvärdei att detärfrågaom Jagvill understrykaatt anseratt aktör. Jagåterkommernedantill dennafråga enicke-offentli g

perspektivet hittaeffektivare förvaltningsfomnr därolika ägarkategorier Utifrån att intressen,är detnaturligt att ocksåframhålla att en stiftelse kanha gemensamma

som har underlag för att byggaupp en kompetent förvaltningsorganisation inte behöverbegränsasig till att förvalta av stiftelsenägdaobjekt.Den bör också kunna ta förvaltningsuppdrag på entreprenad.Det kan finnas olika fall där typer av en ägareinte kaneller vill skiljas från själva ägandet, där det finns behov men av en professionell förvaltare med specialkunskappåjust detta område.En sådanägare kan vara staten,somägerett antal objekt sommåsteförbli i ägo, där statens men det inte ärnågonsjälvklarhetatt förvaltningen skall skepå det sätt sker.De som nu kulturminnen som nu förvaltasavRAÄ kanrenthypotetiskt sådant varaett exempel. Ett måhändameraextremtochmerauttalat hypotetisktexempelutgörde kungliga slotten. Mera realistiskaexempel kan möjligen hämtashos mindre kommuner somhar enstakaobjekt av den karaktärsomhär avsesoch i sin fastigsom egen hetsförvaltning inte besitter den kompetenssomkrävs för enkunnig och effektiv vård.Även privatpersoner,företagoch olika institutioner kan tänkasvara sammai situation.

En nationell stiftelse skulle emellertid inte enbartägnasig egenförvaltning utan ocksåsomredannämntsvarainsamlareoch spridare kunskap och kompetens. av Detta behöveri sig inte varaenbartenideell verksamhet, verksamhet utan en som ocksåhar vissamöjligheter till ekonomisering.Det finns enefterfrågan kunskap inom byggnadsvårdsområdet,också hos intressentersomhar ekonomiska möjligheter att betala för att få del av denna kunskap,såsomandra professionella förvaltare eller exempelvis byggnadsföretag.National Trust har ocksåi sin verksamhet visatatt man kan genomföraensjälvbärandeeller t.o.m. vinstbringandepublikationsverksamhetinom detta område.Ett annatområdedär stiftelse kan spela en en viktig roll gäller tillgången material avolika slag, där stor förvaltare en av kulturhistoriska miljöer blir en kompetent beställaresomkan skaffa sig kunskap omvar material finns, ta initiativ till produktion därsådan sprida kunbehövssamt skapävenom tillgången material.

Kunskapsuppbyggnadenoch kunskapsspridningenbehöverdock inte begränsastill denna typ av praktiska byggnadsvårdsfrågor.Ett område där det finns annat ett stort behovavhjälp och rådgivning ärekonomiskaoch juridiska frågor m.m. som nörhur manlokalt och regionalt kan arbetamed förvaltningsproblematiken.Även här kan i och för sig myndigheterbistå med sin kunskapmendet ligger återigenett särskilt värde i en kompetentaktör somärfriare i sin ställning änvad myndigheter alltid måstevara, enaktör somutöver att gerådockså skullekunna aktiv vara en

partner.kanskemedstiftare i lokala ochregionalastiftelser eller ekonomiskaeller ideellaföreningareller vilken juridisk form sompassarbästi det enskilda fallet.

Detkan här inskjutasatten av de frågor, somsärskilt togsupp vid riksdagensbehandlingavdenmotion somföreslogtillsättandetavdenna och somman önskadebelystavutredningen,var huruvida detvid sidanomeller inomramenför

nationell stiftelsebildning också borde byggasupp en regional förvaltningsen organisationeller regionalafonder for kulturmiljöfönaltningen. Vid ett betraktande

denverksamhetsomredani dagpågårinom olika delaravden samladekulturav miljövården kan mantveklöst dra den slutsatsenatt en betydandedel av arbetet inom dettaområdeocksåi framtiden måstehaoch kommeratthaen lokalocheller regionalförankring eller utgångspunkt.Detta betyderdockenligt min mening inte att skall bygga upp en viss regional organisation eller regionalt anknutna

man ñnansieringsformer,och denvägentvinga in dettalokalaregionala arbetei ett visst

förhandbestämtmönster.

Snarareärdet så, skall låtadetlokalaochregionalaarbetetväxaframav sig

att man självt och antade former som passarbäst i detenskilda fallet. Det vore från flera utgångspunkterdirekt förkastligt attförsökatvinga in dettaarbetei ettvisstfrån den centralastatsmaktengivet mönster.Däremotbordeen nationellstiftelse hasådana

att denkundeunderstödjalokalaoch regionalainitiativ ochmöjligen själv resurser delta aktiv partneri detta lokala ochregionalaarbete.Detkan ocksåtänkasatt

som

nationell stiftelse kan ta egnainitiativ i deenskilda fallen och få till ståndett en lokaltregionalt arbetedärdettaärdennaturligaformenochdärsådanainitiativ inte kommertill ståndspontant.

Man bör hålla i minnetattSverigeinte ärett störrelandänattdet ärmöjligt att från den centralanivån bibehålla viss överblick inom ett verksamhetsområdesom

en kulturmiljövården. Det får nationellstiftelseharettutvecklat

ocksåförutsättasatt en samarbetemed de kultunniljövårdande myndigheternadär det också finns en regionaluppbyggnad.Det bör vidare understrykasattproblemet i skapandetaven nationellstiftelsetill att börjamed säkertkommeratt varaatt underlagetkanvarafor litet för attensbyggaenorganisationmednationellt ansvar,änmindre dåattredan från början skapaen regional uppdelning. Skulle man i ett senareskedefinna en sådanregionalansatsangelägenkan denförändringenskedå.

Det bör framhållas att vad somhär diskuterasär om stiftelsen i sig redan från början skall ha en regional uppbyggnad.med t.ex. regionala styrelser, regionala fonderetc. Enannansakär attdenegnaförvaltningsorganisationenkan behövaha regional indelning. Hur självaförvaltningsorganisationenskall vara uppbyggd en behöverdock inte regleraspå förhand. Det ligger i sakensnatur att ensjälvständig stiftelse får taansvarför hur den vill byggauppsinegenorganisation.

En speciellroll som ennationellstiftelsekanfå, bådei relation till sinegenförvaltning och somstöd till lokaltregionalt arbete,haratt göramed möjligheternaatt få finansieringfrån olika håll i samhället.Måletmåstevaraatt skapaeninstitution som åtminstone gradvis byggerupp sammatyp av statusoch respekt i samhälletsom vad National Trust åtnjuter. En sådaninstitution skall då ha, eller skaffa sig,ett upparbetatkontaktnät bland möjliga finansiärer av kulturrniljövårdande insatser. Den böri varjefall hastörrekunskapomhur mannärmarsig sådanafinansiärerän vad lokala och regionala aktörer har. Statenutgör då en,men baraen,bland de möjliga ñnansiärerna.Andra offentliga organliksom privata intressentermåstevara väl såviktiga. Det kan handlaom direkta donationersomfinansieringsmedverkan mendetärockså viktigt att få enaktörsomvet hur manarbetarprofessionelltmed dentyp av sponsringsomkanvaraaktuell och fruktbar inom området.

En sammanfattningavdiskussionenom tänkbaraarbetsuppgifterfor en nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltning ärdå att detfinns ett behovavochett utrymme för enorganisationsom: D förvaltar bestånd kulturhistorisktvärdefullabyggnaderoch miljöer, ett eget av D på entreprenad förvaltar kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer somägsav andra, D verkar för att levandegöradet beståndmanförvaltar genomåteranvändning och genomatt görade förvaltade fastigheternatillgängliga ochattraktiva for besökareoch på olika sättsprider kunskapoch erfarenheterinom dettaområde till andraförvaltareoch intressenter, D bygger upp en bredkompetensnärdet gäller förvaltningen avdennatyp av miljöer och på olika sättspriderdennakunskapeller ställerden till andraför-

valtaresförfogande,

D understödjer lokalt och regionalt förankradverksamhetinom sitt kompetensområde genomidégivning och rådgivning i t.ex.juridiska, ekonomiska och organisatoriskafrågorsamtgenomattsjälv gå in sompartneroch medstiftare, D arbetaraktivt och praktisktmed ñnansieringsfrågorinom kulturmiljövården.

Enspeciellfrågeställningärhuruvidaindustriminnesvårdskall ingå dennai stiftelarbetsuppgiftereller man skall byggaupp enspeciellorganisation för förses om valtningen industriminnen. Först bör då fråganom relationen mellan en evenav tuell nationell stiftelse för kulturrniljöförvaltning åenasidanoch myndigheterna inom den offentliga kulturmiljövårdenå andrasidanberöras.

För det första måstekonstaterasatt det är naturligt att industriminnesvårdenrent generelltutgör integreraddel kulturmiljövården. Närdetsedangäller vissaav en av de uppgifter här skisseratssom arbetsområdeför en stiftelse måstedessa som också i hög gradbetecknas myndighetsuppgifter.Dit hör t.ex.en omfattande som rådgivningsverksamhetsamt stödtill lokala ochregionala projekt. Här harredan idag länsstyrelsernaoch länsmuseemaviktiga uppgifter sombör utvecklasytterligare. Ett områdeutgör prioriteringenav särskiltvärdefulla objektoch utarannat betandet strategiför bevarande.Detta äri sigen självklar uppgift för aven

Jag i princip inte stiftelse bör ta över någranuvarandemyndighetsanser att en i stället kompletteradär såbehövs.Detta gäller ävenpå industriuppgifter, men minnesvårdensområde.Här tillkommer ocksådenmöjligheten att en stiftelse kan aktivt instrument för åtgärder enligt myndigheternas uppfattning utgöra ett som behöver vidtas, de inte själva kan genomföra. En annan funktion för men som stiftelsenkan forum där olika intressenmöts.Somett exempelpå varaatt utgöraett dettakan just frågan prioritering objekt och strategi för bevarande nämnas om av inom industriminnesvården.Om näringslivet kan förmås att mera aktivt ta del i industriminnesvården,ocksåfinansiellt, kandet förutsättasatt dessföreträdarehar synpunkter sådana frågor prioriteringar och bevarandesuategier. En som stiftelse kan utgöradet forum där sådanasynpunkterkan framföras och mottasav

denansvarigamyndigheten.

det gäller förvaltningen industriminnen i ett stiftelsesammanhangkandå När av dennaorganisatoriskt skall samordnasmed den övriga kulturfrågan ställas om eller skall tänkasig särskildstiftelseför förvaltning miljöförvaltningen omman en Självfallet finns det vissaskäl för organisatoriskuppdelning. avindustriminnen. en Tidigare har framhållits hur skillnaderna ärmellan industriminnesvården stora kultunniljövård. Likväl övervägerenligt min mening skälenfor att samoch annan inom organisation. Om nationell stiftelse för ordna verksamheten en en

kulturmiljöforvaltning skapasbör den såledesäven ha industriminnen inom sin verksamhet.

Skälen för en sådansamordningär närmastatt dettorde svårt skapa två vara att organisationer inom kulturmiljöförvaltningens område som båda har tillräcklig kompetens inom alla de verksamhetsgrenarsomhär skisserats.Dessutomfinns klara samordningsfördelar,Påvissa områden kompetenskravenär desammafor all sådan verksamhet och det finns därmed ingen anledning att skapa två olika organisationer. Dessutom finns ett stort antal kulturhistoriskt värdefulla miljöer somärkombinerademiljöer. De kan inte definieras enbartindustrimiljöer eller som enbart herrgårdsmiljöer. En organisatorisk uppdelning skulle därför skapa stora behovavsamordningmellan de två organisationerna

Detta ställningstagande, att förvaltningen industriminnen såväl andra av som kulturmiljöer bör rymmasinom sammaorganisation,har sedannaturligtvis konsekvenser för hur huvudmannakretsenför en nationell stiftelse for kulturmiljöförvaltning börvara sammansatt.

Om man sedanövergår till fråganom vilka förutsättningar måsteföreligga för som att det skall vara möjligt att skapa institution det beskrivnaslaget kan en av en jämförelse med National Trust vara avintresse.

En utgångspunktför arbetetbör, liksom i fallet National Trust, varaatt det fråga om en självständig institution med fullständigt ansvarför den egnaekonomiska förvaltningen och som primärt inte är beroendeav fortlöpande dtiftanslag från staten.Det är sannolikt bara såman kan få de effektivitetsvinster eftersträvas som liksom det nytänkandesomi vissafall kan behövas.

Talar man om enorganisation i stället i hög gradleverpå statligaanslagsåär som det närmasten organisationsfrågainom den statligamyndighetsstrukturen,där för övrigt, som redan nämnts, ett förändringsarbete pågår, såvitt lokalavser försörjning och fastighetsförvaltning.

Till dettakommer atten organisationsomväsentligeneller i betydandegradfinansierasmed hjälp avstatliga anslagockså till sin karaktärblir statlig institution. en En sådanstiftelse skulle med stor sannolikhet Förfelasitt syfte. Jämför man med National Trust såkan manmed storsäkerhethävdaatt organisationeninte åtnjutit

denställning den har och inte heller det förtroendedenhar hosprivata egendomsägare den haft karaktären statlig institution. Det betyderocksåatt deni en

om av sådansituation inte hade fått de donationer den fått, varken av kultur-

motta historiskt värdefulla byggnaderochmiljöer elleravandraförmögenhetsvärden.

National Trusts självständigakaraktär har varit av avgörandebetydelse Fördess

framgång.

Dettabetyderinte att National Trust inte mottarstatliga bidrag och bör heller inte

svensknationell stiftelse inte kan göradet.Skillnaden är att sådana innebäraatt en bidragdels kan till dennatyp förvaltareavkulturhistorisktvärdefulla miljöer

ges av likaväl till andraförvaltareägare inom ramenför de bidragssystemsomändå

som finns, delskan bli aktuella i enskilt fall där t.ex.finansieringen avdetframtida

ett underhållet tilltänkt donation till stiftelsen inte är säkrad och där statlig

av en medverkanärdenendamöjligheten. Men dåskerocksåprövningenavdettafall för sig och är direkt kopplat till det enskilda objektet medanlöpande driftstöd inte kommer i fråga.

Ett sådantarbetssätt kräver. liksom i National Trusts fall, att organisationen väsentligenlever avkastningen sin egenförmögenhet,somdå kan beståav

av fastigheter de kulturhistoriskt värdefulla byggnadernamen även andra samt

- andratörmögenhetsvärdensåsomjord- och skogsbruksmark,annanmark, värde-

papperm.m.

National Trusts fall har den förmögenhetenväsentligen kommit till stånd l egna

donationer, vilket direkt sammanhängermedatt deflesta avde objekt man genom idag ägeroch förvaltar har kommit i organisationensägopå detta sätt

En viktig princip för National Trust ärnämligen, somtidigare redovisats, att man

donationer kulturhistoriskt värdefulla byggnadereller miljöer utan inte taremot av

donationen samtidigt innehåller sådanaförrnögenhetsvärdeni mark, värdeatt

eller annat att det framtida underhålletavegendomenbedömssomsäkrat papper redanvid donationstillfället. Det händeratt mantaremotdonationerutan att dona-

självkunnatleva till dessakrav, mendå harmanförst försäkrat sigom att tom upp

på andravägar sponsring, andradonationer, statligt bidrag som engångsman

etc. kan bygga sådanaförmögenhetsvärden,kopplat till det enskilda insats upp objektet, att underhålletärsäkrat.

Dennahuvudprincip utgör grundförutsättningenför organisationensekonomiska oberoendeoch för långsiktigt skall kunnataansvarför de egendomarman

att man ägeroch förvaltar. Den innebärnaturligtvis samtidigt att National Trust inte har eller för något annatän de egendomarsom faktiskt befinner sig i

tar ett ansvar organisationensägo.Kan inte finansieringenordnassåtar maninte ansvarför ett objektensavdet störstanationellaintresse.

I praktiken tvingas dock säganejtill donationeri mycket få fall, vilket säkert

man harfiera orsaker.En ärnaturligtvis att antaletobjekt avriksintresseäveni England ärbegränsatoch att i de fall närdetfinns problemmed finansieringen från donatomssidaandrafinansiärer,däribland staten,träderemellanför att möjliggöra ett fullföljande donationeri.Ettannatskäl ärsjälvfallet att potentielladonatorerväl

av kännertill deprinciper NationalTrusttillämpar.

Den huvudprincip somhär angivits för National Trust och somutgör grundförutsättningenför dessekonomiskaoberoendeochmöjlighetatt långsiktigt uppfylla sitt ansvarstagandeför de egendomarmanäger,nämligenatt man inte tar på sig förvaltningsuppgifter varslångsiktiga finansiering inte är säkrad.bör ocksåvara en utgångspunktför en eventuell svenskstiftelseför kulturmiljöförvalming.

Man måstedå understrykaatt om man tillämpar dessamycket rigorösavillkor för att ta emot donationer, så är det bara i mycket speciella situationer som sådana donationer kommer till stånd.Det normala för en ägaresomhar tillräckliga ekonomiskaresurserför att säkradet framtidaunderhålletär attbibehållaegendomen och låta den gå vidare i arv. Dettaär så mycket enklarei Storbritannien,där man inte harvårt fideikommissförbud.

Den vanligasteomständighetenkring endonationavdet härslagetblir därför attdet inte finns någraarvingar, åtminstone ingabröstarvingar, att helt enkelt familjen eller släktenär väg attdö ut.Detta inträffar naturligtvis inte särskiltofta, varför det måstefinnasett mycketstorttotalt beståndför attdetskall bli någonsärskiltstor omfattning på dennatyp av donationer. Det ärmycket tveksamtomdenna förutsättninggäller i Sverige.Det skulle betydaattom manskullevarahelt beroendeav donationerför att byggaupp ett egetägtoch förvaltat beståndså skulle det i vårt landta mycket lång tid innan manfick ett såstort beståndatt detgick att byggaen kompetentforvaltningsorganisationruntdettabestånd.

på medföljande förmögenhetsomkan såldadetframtida Om man släpptekravet underett uppbyggnadsskede,skulleen svenskstiftelseav underhållet,åtminstone få hel deldonationer kulturhistorisktvärdedettaslagdäremotsäkert taemoten av stiftelsen likväl kunde stå en garant för framtida fulla objekt, förutsatt att som skall möjligt krävs dock två förutsättningar:dels att bevarande.För att detta vara har viss förmögenhetsmassa,dels att manfaktiskt stiftelsenredanfrån början en kompetenttörvaltningsorgartisation. har en

stiftelsehar tidigareredovisats.Till dettakommeralltså De faktiska behovenaven för förutsättningarnaskall finnasattkunnabilda atttvå krav behöverställasupp att få ordentligt startkapitalochdenbehövertämligenomenstiftelse:denbehöver ett bestånd kulturhistoriskt värdefulla byggnaderochmiljöer gåendefå taöver ett av för skall kunnabörja byggaupp enkompetentorgasomärtillräckligt stort attman undvara initialt bestånd startkapitaletärtillräcknisation.Möjligen kanman ett om bildar organisationenoch helt överlåter densjälv att ligt stort.Om man enbart sitt bestånd förvaltningsobjcktsålärdetdröjadecennier anskaffasittkapital och av få någonpraktisk betydelse,omdenallskommer innanorganisationenkommer att

att få det.

kanfinnas naturlig koppling till fråganom för- Det äri dettaavseendesomdet en offentligt ägdabeståndet kulturhistorisktvärdefullamiljöer. valtningenavdet av

detförstamåstedetklan utsägasatt detknappastfinns någonannanän staten För bidra med startkapital. Det ärknappasthellernågon somkan vara beredd att ett inledningsvisskullekunna bereddattöverföraägandetav annanän statensom vara byggnaderoch miljöer till oberoendestiftelse,möjkulturhistoriskt värdefulla en med undantagför någonellernågraandraoffentliga ägare. ligen

i denoffentliga förvaltningen avdessaobjekt sombe- Samtidigtfinns de problem i sig kräversärskildaåtgärderför dettabestånd. skrivits i detföregående,vilka

bildandet stiftelseenligtmin meninginte nödvändig Jagvill understrykaatt aven uppkornrnandeproblemeninom denstatligafastighetsförvaltningen. för attlösade andralösningar på dettaproblem. Skälenför att kopplasamman Det går att hitta antalstarkamotiv för att bilda en stiftelse.En sådan dessafrågor äratt detfinns ett

stiftelse behöverhaettinitialt beståndattarbetamed. Samtidigtkan manfå enlösning avstatensproblem.

En möjlig lösning ärdå att statenför över storadelaravsitt kulturhistoriskt värdefulla beståndtill en stiftelseavdet här aktuella slagetsom en förstainsats för att kunna skapastiftelsen. Det måstedå understrykasatt enöverföring då inte enbart kan skeavobjekt sominte kan förvaltas marknadsmässigavillkor. Man måste ocksåöverföra objekt somger ensågod avkastningatt stiftelsen totalt settkan stå påegnabenekonomiskt redanfrånstarten;antingendenaeller ocksågeett tillskott avdirekt pekuniärafömiögenhetsvärden.

Bedömningenärsåledesattför att skapadentyp avinstitution sombeskrivits som angelägensåkrävs framför allt attdenfrån början får ett tillräckligt fönnögenhetstillskott, men helst ocksåatt den snabbtkan få ett tillräckligt stort beståndatt börja arbetamed,ett beståndsomärsåston attdet går att byggaenkompetentorganisation kring det.En särskild aspektär härde storaavståndeni vån land. Enorganisationkan inte påett kompetentsättklara förvaltningenom manhar enstakaobjekt spridda över landet. Helst bör redan från början finnas underlag för att byggaen förvaltningsorganisation med regional indelning. Det finns knappastnågonannan än statensomskulle kunna ståför dessainitiala tillskott.

Frågankandå ställasom maninte likväl kan skapaenstiftelseutandessaförutsättningar, framför allt utan ett eget initialt bestånd.Till viss del skulle dettakanske vara möjligt. Kravet på enfinansiell plattform kvarstårdock. Har man inga ekonomiskaresurserså kan maninte fullgöra någonav de tilltänkta uppgifternaeller funktionerna.Har mande ekonomiskaresursernamen inte ett egetbeståndsåkan manmöjligen fullgöra vissafunktioner meninte andra.Framför allt skulleman väl i en sådansituation få koncentrerasig kunskapsuppbyggnads-och kunskapsspridningsrollensamtaktörsrollen,dvsden funktionendärmantarinitiativ till olika projekt eller stödjer projekt somtillkommit på lokaltregionalt initiativ. Emellertid får man då en helt annantyp av organisation.Framför allt kan man befaraatt en stiftelseutanegenförvaltning får svårtatt inom sin organisationbyggaupp entillräckligt god kompetensi olika frågor.

Det kan enligt min mening starktifrågasättasom detärmeningsfullt att byggaupp en ny typ avorganisationsominte har ekonomiskaförutsättningaratt bedrivaegen förvaltning. Ett näratill handsliggande alternativ ärdå i ställetatt förstärkaytter-

ligarede rådgivande,stödjande,idégivandeoch ageranderollerna hosdemyndigheteroch andraoffentliga institutioner somfinns på kulturmiljöområdet. Redan idag sker förändringav myndighetsrolleni dennariktning.

en

6 6 Tillgänglighet m.m.

.

l direktiven anförsatt i utredningsarbetetsärskilduppmärksamhetbör ägnasfrågor

denallmännatillgängligheten till kulturmiljöema liksom förutsättningarnaför om derasutnyttjandei turistsammanhang.Målet bör här,enligt direktiven, varabådeatt stärkasvenskturistnäring genomett förbättrat utbud för besökareoch att tillföra byggnadsvårdenresurser.

Denövergripandeprincipen när det gäller tillgängligheten bör enligt min mening

att varje typ avstöd från samhälletssidai kulturmiljövården, oavsettom detta vara skervia direktabidrag eller skatteförmånereller påannatsätt,bör varaförenattried

strävanattöka tillgänglighetenför allmänheten.Ettbevarandeavkulturmiljöema en harnaturligtvisettvärdei sig, miljöernainte är tillgängliga begränsasderas

menom allmännabetydelse.

Samtidigtmåste konstatera frågan tillgänglighet ärkomplicerad.Det går

man att om enligt min mening inte att ställa generellakrav påtillgänglighet somärtillämp-

upp liga i samtligafall. Hänsyn måstetastill flera faktorer. En sådankant.ex.varaom

herrgård fungerar privat bostad. Alltför stora krav på intrång i ägaren som nasbrukarnasprivatliv och behov avskildhet kan inte ställas. En än viktigare

av omständighetärden aktuella miljöns sårbarhetoch riskenför nedsliming och direkt förstörelseavmiljön vid alltför omfattandetillgänglighet. En speciellaspektärhär säkerhetsfrågoreftersom stölder faktiskt förekommer, t.o.m. i sambandmed visningsverksamhet.En tredje faktor vartill hänsynbehövertasärde ekonomiskaförutsättningarnaatt praktiskt kunna hanteratillgängligheten.

Dessaomständigheter innebär enligt min mening att även om tillgänglighetsprincipen generellt skall gälla, såmåsteden i praktiken tillämpas med hänsynstagandetill förutsättningarnai detenskildafallet. Det innebär i sin tur att den kan

innebäraallt frånfullständig tillgänglighet till exempelvisen slottspark. komma att

organiserade,avgiftsbelagdavisningar,till situationerdär den begränsastill en över

rätt för de kulturmiljövårdande myndigheterna att inventera, katalogisera och dokumenteraeller för forskareatt fåtillträde.

Jag sammanfattningsvisatt vad man skulle kunnakalla en tillgänglighets-

menar princip skall tillämpas såsnartstöd från detallmännautgår för vårdenav kulturhistorisktvärdefulla miljöer. Hur principenskall tillämpasi det enskildafallet måste bestämmas deninstans beslutarombidraget,skatteförmåneneller liknande

av som efterdiskussionermed mottagarenavstödet.

När det gäller kultumtiljöemas roll somturistiska sevärdheteroch turismens roll sominkomstkälla för kulturrniljövårdenkanföljandeanföras.

Detråder ingen tvekanom attväl bevaradekultunriiljöer utgör viktiga besöksmål inom turistnäringen. Tendensema inom turismen är också mycket tydliga i det avseendetatt resenärerna,såväl fritidsresenärersomt.ex.deltagarei konferenser och liknande, ställerallt högrekrav på innehåll i sitt resande.Man sökerupplevelser avolika slag. Natur och kultur samtaktiviteter i anslutning härtill spelaren avgöranderoll för svenskturism och dennabetydelsekommeratt tillta. Det ärdärför avstörstavikt for svenskturistnäring att bådebevaraoch förbättra utbudetav kulturhistoriska sevärdheter.Detta förhållandeutgör enligt min meningett viktigt motiv, vid sidan av det kulturpolitiska, för ett aktivt offentligt engagemangi kulturmiljövården,såvälnationelltsomregionaltoch lokalt.

Man måstesamtidigtvaraförsiktig medatt ställautalltför storaväxlar närdetgäller turismensmöjligheter att tillföra kulturmiljövården väsentliganya resurser.Den hittillsvarandeerfarenheten Sverigefråni ävenmycketframgångsrikaverksamheter vad gäller besöksantal0.d. är närmastatt intäkterna från visningsverksamhetoch liknande i och för sig väl kan täcka kostnadernafor de åtgärdersomvidtas för att öka tillgänglighetenoch öka attraktionenhosensevärdhetoch ävengenågotöverskott i förhållandetill dessakostnader,menattdetbidrag sådanverksamhetgertill själva vårdenärrelativt begränsat.Särskilt torde dettagälla sådanverksamhetsom riktar sig till en bredarepublik. Som exempel kan nämnasLäckö slott, där utställningsverksamheten under somrarnaofta drar mer än 100 000 besökare, vilket måste betraktassom publikmässiga framgångar. Likväl ger denna verksamhet mycket begränsadeom ensnågrabidrag till självaunderhålletav slottet.

Detta betyderinte skall avståfrån attägnasig åt dennatyp avverksamhet.I

att man fallet Läckö innebärnaturligtvis verksamhetenatt manradikalt kunnatöka tillgängligheten i ordets vidastemening, utan attdetta medfört nya kostnader. Det måste ocksåstarkt framhållasatt ävenom ocksåframgångsrikaexempelsomLäckö inte skulle tillföra självakulturrniljövården och bevarandeinsatsemastoraresurser,såär dentypen verksamhet storekonomisk betydelseför denomgivandebygden.

av av Näringsidkareoch andrai denomgivandetrakten drar stornytta av ensådanström

besökare.Detta samband kan enligt min mening i sig motivera exempelvis av kommunalt stöd till bevarandeinsatser,eftersomdettasenarekan ge kommunen inkomstertillbaka.

En någotannorlundabild kanockså uppkomma dei fall därupplåtandetav kulturmiljön riktas mot arbetsresandet,såsomkonferensverksamhetoch lik-

snarare nande,ocheller dåkoppling kan sketill meraexklusiva aktiviteter somjakt, golf eller dylikt. I sådanafall kan en verksamhetriktad mot resenäringenmöjligen ge

detgerkulturmiljövården väsentligaresurstillskott. sådanaöverskottatt

Man skallheller inte uteslutaatt verksamhetriktad meramot fritidsresandeti vissa fall kan väsentligaekonomiskaeffekter. Det finns åtminstonei andraländerflera

ge exempel på detta, vilket gör att det bör finnas ett stort utrymme för att vidareutveckla denna verksamhet. Här kan bara påminnasom att ca 15 miljoner

typ av besökunderår 1990vid deanläggningardär National Trust och English Heritage

organisationerna betydande inkomster. Det viktiga är kräver entréavgift gav emellertid har realistisk på vilka ekonomiskaresultat en turistiskt

att man en syn inriktad verksamhetkanfå. Alltför ofta finns enöveroptimismi dessaavseenden.

6.7 Vissa frågor rörande kunskap, kompetens och

materialtillgång för den kulturhistoriska byggnadsvården

Vid genomgången de problem hör sammanmed förvaltningen av kultur-

av som historiskt värdefullabyggnaderharenofta återkommandefrågagällt denbristande tillgången kunnandeoch material för underhålls-,konserverings- och restaureringsarbeten.Frånskilda håll hardetframhållits att det brister i insiktema om den kulturhistoriska byggnadsvårdensspecifika krav påmetoderoch material hosbåde förvaltare, bygglcdning. konsulter, entreprenörer, myndigheter och material-

industri. Samtidigt har man pekat på den bristande tillgången på historiskt och tekniskt fullgoda material för vården av den äldre bebyggelsen.Här är det inte heller i första hand fråga om särskilda material för mera speciellarestaureringsarbeten,utan om basvarorsom mur- och taktegel, natursten,kvalitetsvirke, våtsläckt kalk, takplåt etc.,somerfordras för ett löpandeunderhåll. Bristen på traditionella byggnadsmaterialäventyrari sin tur det traditionella byggnadshantverkets fortlevnad.

Till problembilden hör ocksådet förhållandet att kunskapenoch informationen är uppenbartotillräcklig om den faktiska tillgången på kompetensoch var den skall sökasliksom om det faktiska utbudetav material ochprodukter för kvalificerade vårdarbeten.

Det här problemkomplexetharenvidareramänutnedningsuppdraget.l-luvudfrågan Förutredningen har varit i vad mån och på vilket sätt en särskild stiftelse för kulturmiljötörvalming kan bidra till att verksamtförbättrasituationen.

En stiftelse för kulturmiljöförvaltning skulle kunnaha flera funktioner somär betydelsefulla det här sammanhanget;exempelvis:i

D att bedrivaenkvalificerad byggnadsvårddels deegnafastigheterstiftelsen

förvaltar, dels påandrafastigheteri form avuppdragsverksamhet, D att svaraför tillverkning och marknadsföring avvissa traditionella material

och produkter, att svaraför eninfomiationsbankavseendespeciellamaterial ochprodukter, att svarafor insamling, lagring och förmedlingaväldrebyggnadsdetaljer, att bedriva FoU om metoder och material för underhåll, konservering och restaurering,

D att bedrivaen infonnations- och rådgivningsverksamhetdelsgenomförmed-

ling averfarenheterfråndenegnaverksamheten,publicering avFoU-resultat, produktion av informationsmaterial om praktisk byggnadsvård etc., dels i form avlöpanderådgivning,

D att bedriva utbildningsverksamheti egenregi riktad mot skilda målgrupper,

t.ex.fastighetsägare,konsulter, entreprenöreretc., samt D att ställa krav och skapaefterfrågan på marknaden vad gäller kompetens,

metoderochmaterial för kulturhistorisk byggnadsvård.

Idag finns funktioner av det här slagetmereller mindre utveckladehosett flertal aktörerpå byggnadsvårdensområde. Läget förefaller snarastvaradet att man på flera håll och i skilda former intensifierar ansträngningamaatt komma åt både kunskaps-och materialbristen.

Om mantill en början sertill kulturmiljövårdens organisation kan man vad gäller dencentralamyndigheten,RAÄ, konstateraföljande.

Kunskapsuppbyggnadoch kunskapsförrnedling denpraktiska byggnadsvårdens områdeutgör enintegreraddel av RAÃ:s ansvarför kunskapsförsörjningeninom kulturmiljövården. Somett led i denverksamhetenbedriverRAÄ ocksåen begränsadprojekteringoch byggledning i regi. Erfarenhetsåterföringenfrån RAÄ:s

egen egenfastighetsförvaltning, somomfattar ett 90-tal fastigheter, har också en betydelsei det sammanhanget.

RAÄ:s kunskapsförmedling inom byggnadsvården sker i viss mån i form av löpanderådgivning till exempelvis enskilda fastighetsägare,meninriktas i första hand produktion metoderoch materialsomfrämst riktar sig till

av rapporter om konsulter, entreprenörer, myndigheter och fastighetsförvaltare. Flera av dessa rapporterhar också tillkommit i samarbetemed de statliga fastighetsförvaltama byggnadsstyrelsenoch fortifrkationsförvaltningen.

kAÄzs FoU-program för kulturmiljövården syftar bl.a. till en ytterligare förstärk-

dennakunskapsuppbyggnadoch kunskapsfonnedlingpå byggnadsvårdens ning av område.

Inomdenregionala kulturmiljövårdens organisationhar framför allt länsmuseema

betydelsefull informations- och rådgivningsverksamhet inom byggutvecklat en nadsvården.Verksamheteninnefattarbl.a.utställningar, publikationer och löpande rådgivning.

Under senaretid har också nya långsiktiga projekt startats utanför den statliga kulturmiljövårdens organisationsomsyftartill att förmedlabådekunskapoch varor for kulturhistorisk byggnadsvård.

Bådevid NääsHantverkseentrumi Älvsborgslänoch Centrumfor byggnadsvårdi Gysingei Gävleborgs län drivs bredinformationsverksamhetsominnefattar

nu en

utställningar,demonstrationeroch kursersomvändersig bådetill fackfolk och allmänheten.l Centrum för byggnadsvårdsäljsocksåspeciella,svåråtkomligavaror for byggnadsvård.Enkatalog skall vidare tasfram över ytterligare sådanavaror somtill dels skall kunnabeställasfrån leverantörenmentill endel ocksåfinnas till försäljning i Gysinge.Vissa bristvaror håller ocksåpåatt nyutvecklas.

Självfallet bordeocksåenväl utbyggdstiftelsefor kulturmiljöförvaltning kunna bli enviktig tillgång för kunskapsförsöijningeninom den praktiska byggnadsvården. Stiftelsenbordeocksåkunnautvecklaenväl definieradroll somettkomplementtill den kunskapsforsörjningsomnaturligt ligger inom ramenför den statliga kulturmiljövårdens organisation.Stiftelsens specifika styrka skulle i det här sammanhangetkunna ligga i att kunskapsuppbyggnadenochkunskapsförmedlingenstår i omedelbar förbindelse meden omfattandefastighetsförvaltning som sträcker sig från långsiktig planeringtill genomförandeochfortlöpandeerfarenhetsåterforing.

Samtidigt anserjag att den struktur för kunskapsuppbyggnadoch kunskapsförmedling somär etablerad och under fortsatt utbyggnad redan i sig bör vara väl skickad för att ytterligare förbättra kunskapsförsöijningeninom byggnadsvårdens område. Dessafrågor måste också få sin lösning alldeles oavsett om någon nationell stiftelse skapaseller ej. Jag vill i det här sammanhangetockså särskilt understrykade kulturmiljövårdande myndigheternasansvarför att ställa krav och skapaefterfråganpå marknadenvad gäller kompetens,metoderoch varor för den kulturhistoriska byggnadsvården.

Jagnoterarocksåatt enförbättring avgrundutbildningenför olika yrkeskategorier såvittavserkunskapenomdenkulturhistoriskabyggnadsvårdensspecifikakrav metoder och material skulle minska behovetav speciellrådgivning dessaområden.

7 Förslag

7.1 Privatägda slott och herrgårdar

Som framgått av kap.6 är det framför allt på två områden somförslag behöver framläggasrörandede privatägda herrgårdamaoch slotten.Det enaområdet gäller frågan om de privata ägarnahar givits sådanaförutsättningar att de har rimliga möjligheter att uppfylla det ansvarför kulturmiljövården somägareoch brukare generellt måsteikläda sig.Här handlardeti förstahandom en omprövning avvissa nyligen gjorda ställningstagandenpå beskattningsområdet.Det andraområdetgäller möjligheterna att i vissafall undvika de effekter arvsskiften har närdet gäller att bibehålla ett tillräckligt ekonomiskt underlagför att kunna fullfölja ambitiösa bevarandeinsatser.

7. l. l Beskattningsfrågor

Den viktigaste, ochnärmastofrånkomliga, förändringenpå skatteonrrådetför att få ett fortsatt ansvarstagandefrån deprivata ägarnaför vårdenoch bevarandetavvåra herrgårdsmiljöer är ett återinförandeav avdragsrätteninom rörelsenför kostnader for drift och underhåll.

Det viktigaste motivet för en förändring är, som framhållits i kap. att det grundas ett felaktigt synsättnärherrgårdamashuvudbyggnaderenbartbetraktas somprivatbostad för ägarebrukare.Herrgårdenhartraditionellt haft, och harfortfarande, en mycket vidare roll än denna, inom ramen för den ekonomiska verksamhetsomherrgårdenutgör centrumför.

Det andraviktiga motivet för en förändring är att det kommer att te sig från ekonomiska utgångspunkteromöjligt, eller i vart fall orimligt, kostnadernaför

om dennaviktiga del avkultur-miljövårdenskall bestridasmedinkomstbeskattadcmedel och såledeshelt görastill enfråga om ägarensprivata inkomst- och förrnögenhetsförhållanden och alltsåfrikopplade från rörelsen.

Jag föreslår alltså att avdragsrättför kostnaderför drift och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla herrgårdar och slott återinfors. Det handlar såledesom av-

dragsrätti rörelsen, dvs. dessakostnader skall liksom tidigare sessom en del av rörelsen. Det innebär å andra sidan,liksom tidigare, att man i beskattningshänseendefår åsättabostadsformånenett värde. Detta utgör dock enligt min mening inget störreproblem eftersomett sådantsystemtidigare tycks ha fungerattämligen invändningsfritt under lång tid.

Jag finner inte anledning och har inget mandat att utsträcka förslagetsräckvidd utanförde kulturhistoriskt värdefulla miljöema. Det finns dock andrasidaningen anledning gåin på någon beskrivning vad somfaktiskt konstituerarenherr-

att av gårdsmiljö. Även t.ex. mangårdsbyggnaderpåjordbruksfastigheter somi sig inte kan betecknas herrgård har ett stort kulturhistoriskt värdemåste

som men som kunnaingå i definitionen. Avdragsrätt bördärför enligtmin meningkunnaerhållasi samtliga sådanafall där huvudbyggnad inom en verksamhet har ett särskilt

en kulturhistoriskt värde och i någonmening utgör en del av eller centrum för den rörelsedäravdragsrättenkanuppkomma.

Avdragsrätt bör beviljas för sådanabyggnadersomavsesi 3 kap. 12 § PBL, dvs. byggnader är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig

som eller konstnärlig synpunkt eller ingår i ett område av denna karaktär. Om

som byggnadenutpekats särskilt värdefull inom ramenför denkommunala plane-

som ringeneller ärförklarad byggnadsminneskalldetmedföra avdragsrätt.Saknas

som

sådantbeslutsunderlagbör ettintygandefrånlänsstyrelsenomatt byggnadenhar ett sådantvärde kunnaersättadet.

Renttekniskt bör avdragsrättenuppnåsgenomatt byggnaderavden kategorisom härbeskrivits får betraktassomnäringsfastighct.Detta torde kunnaåstadkommas genomändrinytillägg i 5 §kommunalskattelagen.

Detandraförslagjag vill framläggapå skatteområdetharen knytning till detstora problem arvsskiftenautgör. Även arvsskiftenaeller generationsskiftena i

som om

långtstörreproblemänden eller gåvobeskattningsomär kopplad sig utgör ett arvs-

generationsskiftenasåkan det ändå finnas skäl att ge vissalindringar i denna till beskattning.

I vissaandraeuropeiskaländerfinns olika typer av skattelindringargällandearvs-

gåvoskatt för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. I Storbritannien finns och dessutom system innebär skatteförmånerför underhållsfondersombyggs

ett som

till förmån för kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Enligt min mening bordeett upp system kombinerar dessaolika typer av skatteförmåner införas i Sverige.

som Systemetskulle innebäraatt arvs-gåvoskattvisserligentasut, mensåatt sägaåterförs till egendomen attbeloppetfår gå i ensärskiltinrättad underhållsfond

genom somärknuten till egendomen.

Dennaskatteförmånbör enligt min meningförbehållasdemestvärdefullaobjekten och därför vara begränsadtill egendomar som inrymmer byggnadsminnesförklarade miljöer, där kravet måste ställas att den centrala herrgårdsmiljön med huvudbyggnadeningår bland det somomfattasav skyddsbestämmelsema.Systemet bör avse arvsskatt som tas ut i sambandmed arvsskiften avseendesådana miljöer eller gåvoskatt i den mån generationsskiftetgenomförs som gåva innan arvsskifteär aktuellt. Krav bör ställas på upprättandeav enlångsiktig underhållsplan i sambandmed beslut om omvandling av arvs-gåvoskatt till underhållsfond. Man börövervägaattinföraen regelsomsägerattensådanunderhållsfondåter kan omvandlastill skatt om underhållsplaneninte följs och miljön därigenom inte får tillräckligt underhåll eller om försäljning skerav egendomeninom viss tid från generationsskiftetsgenomförande.Med dentypen avreglerkan systemetbetraktas som enuppskjuten beskattningsomundervissaförutsättningar kan omvandlastill skattebefrielse.

Ianspråktagandetav sådanaunderhållsfonder bör skeefter samrådmed och godkännandeav resp.länsstyrelseoch kunnaavsede delaravmiljön somomfattasav skyddsbestämmelsema.

7 l. 2 Objektsanknutna stiftelser

.

Tidigare i detta betänkandehar starkt understrukits den mycket negativa effekt arvsskiften i sig har för vårdenav våra herrgårdsmiljöer, eftersom denna uppdelning avegendomarnaledertill enurholkning avdetekonomiskaunderlagsomären förutsättning för enambitiösvård fråndeprivataägarnassida.

Detta problem kan egentligen inte lösas med mindre än att manåterinför ñdeikommissystemet,vilket inte har bedömtssomett särskiltrimligt förslag. Däremot bondedet skapasmöjligheter för denfamiljsläkt somsåönskaratt undvika delning av egendomengenom att föra över den till en särskild stiftelse, vars syfte är att

bevaraden aktuellaherrgårdsmiljön.Arvsskiftena undviks dåheltenkeltgenomatt äganderättengesupp.

Ett sådantuppgivande äganderättenkan inte åstadkommasutanenmotprestation av från det allmännassidaoch dennauppnåsföreträdesvisgenonskatteförmåner.Det finns i dag åtminstonenågotexempel påatt en herrgårdsmilövårdasoch bevaras inom för s.k. allmännyttig stiftelse. För att nå skatteförmånersom ramen en kvalificerat allmännyttiga stiftelser åtnjuter ärdock kulturniljövård idag inte ett tillräckligt syfte. l stället måste t.ex. vetenskaplig undervsning eller forskning utgörasyftet.Enligt min mening finns detanledningatt utvilgakretsenavkvaliñallmännyttigastiftelser,somåtnjuter skattebefrielse,mel sådanastiftelsersom cerat har kvalificerad kulturmiljövård somsitt syfte.Denhär avsddatypen avstiftelser borde kunnaingå i sådankategoriallmännyttiga stiftelse: En sådanförändring en kräver ändringar bl.a. 7 § 6 mom. lagen om statlig iniomstskatt SIL, där av stiftelser hartill huvudsakligtändamålatt bedrivakvalifcerad kulturrniljövård som kategori. Följdändringar krävs i annar bl.a. 3 § bör tillföras som ny lagenom arvsskattoch gåvoskatt.

En familj eller släkt är dock knappastbenägenatt överlåa äganderättentill en därmedfamiljenssläktens kontaktmedegendonenupphör. Dettavore stiftelse om heller inte rationellt utifrån bevarandesynpunkt, där deti stället måste anses angelägetatt denfamilj eller släktvarstradition ochhistoriai storadelar ärgemenmedegendomenocksåfortsätter att tadet konkreta ansraretför förvaltningen sam och vården egendomen.Av dessaskäl bör detvaramöjlgt att till stiftelsebildav ningen knyta långsiktigt upplåtelseavtal säkrar faniljenssläktens brukett som ningsrättsålängedetfinns aningar somkanhandhaförvaltringen.

Enförutsättning för sådantförfarande ärnaturligtvis atttuvudsyftet för stiftelett vårdenoch bevarandet herrgårdsmiljön,verkligen äverksamhetensdomisen, av nerandesyfte.skattefrihet kaninte ochbör inte heller medgtsstiftelsevarssyfte är ekonomiskt eller främja medlemmaravenviss familj eller släkt. För att att gynna detövergripandesyftetverkligen upprätthålls krävsformerför offentlig insyn och kontroll, ytterst måsteinnehålla möjligheten att skiljafamiljensläkten från som brukningsrätten.Allmänna intressenbör sannoliktutgöramjoritet i styrelsernaför detta slag. Samtidigt bör dock den berörda ftmiljensläkten kunna stiftelser av garanterasplatsi stiftelsensstyrelse.Jfr exempletGrönsööi kap. 6.

Möjligheterna att skapastiftelser av här beskrivet slag bör förbehållas de kulturhistoriskt mest värdefulla miljöerna, dvs. miljöer som är byggnadsminnesförklaradeeller värdaattbyggnadsminnesförklaraoch där stiftelsebildningenbörvara koppladtill byggnadsminnesförklaringomsådaninte redanskett.

Beslut i frågor om bildandeav stiftelseravdetta slag och därmedaccepterandetav derasställning somallmännyttiga stiftelser bör fattasav regeringen. Regeringens beslutbör fattasefterhörandeavriksantikvarieämbetet.

Stiftelsebildningar avdetta slag bör endasttillåtas om till stiftelsen förs, inte bara den kulturhistoriskt värdefulla miljön, utan också sådanaförmögenhetsvärdeni mark eller avannatslag att framtida underhåll kan ansessäkrat.Det kan förutses att diskussionkan uppståom hur storavärdensomerfordrasfor att nå detta syfte. Det kan också förutsesattdiskussion kan uppståkring fråganom hur mycket av lösöretsombör ingåi stiftelsen,resp.hur mycketsomkan förbli familjens privatai ägo;en frågasomkm varaavgörandeför det kulturhistoriska värdet i detenskilda fallet. Detta innebäratt denprocesssom leder fram till en stiftelsebildning kan få karaktärenav enförhandlingmellan åenasidanägarenstiftelsebildarenochå andra sidan företrädare för allmänintresset.Detta göratt ärendenabör beredasav länsmyndigheterna länsstyrelse och länsskattemyndighet innan beslut tas på central nivå.

I sammanhangetnoterarjag att en överföring av egendomarmedjordbruks- och skogsmarktill juridisk personinte utanvidare är möjlig. Bestämmelsernai jordförvärvslagen1979230 lägger hinder i vägenför detta.Enligt 5 §jordförvärvslagen kan dock förvärvstillstånd lämnas juridisk bl.a. särskilda skäl

person om föreligger. Jagutgårfrånattde syften somhär angivits sommotiv för överförande av egendomentill en stiftelse skall utgöra sådanasärskilda skäl. Prövningen

av förvärvstillstånd bör samordnasmed prövningen av huruvida stiftelsen är att betraktasomallmännyltig.

7 2 Industriminnen

.

Som framhållits i kap. är6 industriminnesvårdensproblem sådanbådebredd

av ochdjup samthanteringsfrågomainom områdetsåbrännandeattjag primärt anser att ensärskildutredningbör tillsättaspå industriminnesvårdensområde.

l deavseendendär detfinns direktakopplingar mellanindustriminnesvårdenoch de förslagsomi övrigt framläggsi dettabetänkandefinns dock anledningattredannu läggafram vissaförslag också Förindustriminnesvården.

Dessaärframför allt avtvå slag.

Detförstaförslagetavserstiftelsebildningarav lokal och regionalkaraktärsyftande till att bevaraoch förvalta industrimiljöer. Sådanabör, efter mönsteravde objektsanknutna stiftelser jag föreslagit i avsnitt 7.1.2, kunnages ställningsom allmännyttiga stiftelser, med dessasställning i skattesammanhangDen beskrivning av ändamålet som tidigare föreslagits, kvalificerad kultumiljövárd, bör vara tillräcklig för att även innefatta kvaliñcierade objekt för industriminnesvård. Beslutsprocesseni sambandmed bildandet bör varadensammasomtidigare föreslagits, med beslut av regeringen varjei särskilt fall efter törande av RAÄ och beredningavlänsmyndighetema.

En betydandedel av finansieringen industriminnesvården måste enligt min

av mening industrin själv ståför. En sådanñnansieringsmedverkanskulle enligt min mening avsevärtunderlättasom företagengenerelltmedgavsavdragsrätt rörelseni för sinabidragtill stiftelser detta slag.Jagföreslårdärför atten sådanavdragsrätt

av införs sammasättsomför bidrag till en eventuell nationellstiftelse för kulturmiljöförvaltning se nästaavsnitt.

7.3 En nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltning

I direktiven angesatt utredaren bör studera förutsättningarnaför att skapa en särskildstiftelseför kulturmiljöförvaltning. Dettahar ocksåskett,somframgår av kap. Jag det däremot inte möjligt att direkt franlägga ett förslag om

anser bildandeaven sådanstiftelse.Skälenhärtill ärföljande.

Jaggör bedömningenatt organisation dettaslagbör arletamed sammaförut-

en av sättningar National Trust i Storbritannien, dvs. den skill vara en oberoende

som stiftelsemedtydligt ansvarför denegnaekonomiskaförvaltningenochsominte är hänvisadtill statligaanslagför denlöpandeverksamheten.

Om dennabedömningärriktig krävså andrasidan,återigenenligt min bedömning, ett startkapital, enfömrögenhet somfrån början läggerplattformen för stiftelsens självständiga ställning. Ett sådantförmögenhetstillskott vid starten,bildandet av stiftelsen,kan enligt min mening endaststatenförväntasbidra med.Det ärocksåså att en stiftelse för kulturmiljöförvaltning somskall bedriva förvaltning i egenregi, dvs. förvalta avstiftelsen själv ägdaobjekt, behöverett visst beståndredan från starten.Detta beståndmåstevaratillräckligt stort för attdet skall gåatt byggaupp enförvaltningsorganisationmederforderlig kompetenskring det. Inte heller detta som i och för sig samtidigt kan utgöradeterforderligastartkapitalet kan manförväntasig attnågonannanän statenbidrarmed.

Om inte dessaförutsättningarkan skapasskulle enligt min mening enstiftelse för kulturmiljöförvaltning inte kunna spela någonfaktisk roll för kulturrniljövården underlång tid framöver.

Det kan tyckasvaraen motsättningatt åenasidanhävdaattenstiftelseav dettaslag måstevara självständigi förhållande till statenoch inte vara beroendeavlöpande statsbidragoch åandra sidan påståatt enbart statenkan förväntas bidra meden erforderlig initial förmögenhetoch ett egendomsbestånd byggaatt enorganisation kring. Någon sådanmotsättning föreligger dock inte.

Den självständiga ställningen i förhållande till statenär motiverad främst av två skäl. Det enaskäletäratt man annarsinte fåren aktörinom kulturmiljövården som kan förväntas tillföra nya perspektiv, nya tankar ochidéer. Dettaframtvingasjust avdetegnaekonomiskaansvaret.Det andraskäletärattmanmåstekonstateraatt

en organisation somNational Trust aldrig skulle ha uppnåttden ställning den har i samhälletomden betraktatssomenstatligmyndighetoch denskulleheller aldrig ha kunnat vidga ñnansieringsansvarettill andragruppergenom donationeroch

sponsring o.d. eller fått motta så många doneradeegendomarom den varit statlig

en institution. Detta bekräftas av bedömare inom National Trust och andra i Storbritannien. Det är min bedömning att motsvarande förhållanden gäller i Sverige.

Å den andrasidangäller lika klart initiativ till bildandet stiftelse,medde

att ett av en krav förutsättningarför verksamhetensomjag angivit idet föregående,knappast kan komma från någon annan än staten, som yttersta företrädare för allmänintresset.

Detta betyderinte attjag görbedömningenatt inte enstiftelseavdettaslag, senare när verksamhetenväl kommit i gångoch en kompetent organisation är på plats, mycket väl kan få finansiella bidrag,renadonationeroch annatsätt.från andra intressenteri samhället.Tvärtom tror jag att detta ärfullt möjligt och t.o.m. sannolikt, dessaförutsättningarhargivits ochom statenbaraären avflera stiftareoch om äri minoritetsställningi stiftelsensstyrelse.

Den andrasidan detta är självfallet att när de initiala förutsättningarnaväl har av skapats,såhar inte störreekonomiskt än andrastiftare för organisastaten ansvar tionens fortbestånddäremot naturligtvis för den fortlöpande kulturmiljövården i

landet.

Skälen för inte direkt lägga fram ett förslag bildandet av en stiftelse för att om kulturrniljöförvaltning är återigenfrämst två. Det enaskälet har att göra med de statsñnansiella aspekterna.I princip skall utredningensförslag enligt direktiven inom givna ekonomiskaramar. De förutsättningar somhär angivits sorti rymmas nödvändigaför detskall meningsfullt att skapaen stiftelsefår vissastatsatt vara ñnansiellaeffektersomgår utövernuvaranderamar.

En förmögenhet tillförs stiftelsen och kommer från statenkan antingen som som direkt avsättningvia statsbudgetenellerett fömrögenhetstillskott påannat vara en sätt.Vid avsättningvia statsbudgetenkandetvisserligenhävdasattomett sådant en kopplat till stiftelsen skall överta förvaltningsansvaret för vissa nu tillskott är att statligaobjekt kostar såärdet enbartfrågaom enomfördelning i som statenpengar tiden utgifter. Omfördelningen är likväl ganskaomfattande.Stankapitalet avstatens bör enligt min mening i varje fall i storleksordningenflera hundra miljoner vara kronor. Annars får inte stiftelsen den rörelsefrihet och denhandlingskraft man är efter.Därtill kommer startkapitaletenbartmotsvararenkapitaliseringav ute att om framtida förpliktelser, i form övertagetförvaltningsansvarför objekt son1utgör av ekonomisk belastning. så har stiftelsen i realiteten inte fått något handlingsen alls. Utgångspunkten måste vara att den ekonomiska förvaltningen utrymme sköts sådant denursprungligaförmögenheteninte urholkas. ett sättatt

Om stiftelsen skulle få sin förmögenhet på annatsätt än genom ett anslag över statsbudgeten, äganderättentill vissa fastigheter eller andrafört.ex. genom att mögenhetsvärdenöverfördesfrån till stiftelsen.såsynsdetta inteomedelbart staten

på statsbudgeten,mendet har lika fullt en statsfinansiellinnebörd eftersomstatens förmögenhetdå minskar, vilket bör föranledauteblivnaframtida inkomster.

De statsñnansiellakonsekvensernaavett förslagom attbilda stiftelse det slag

en av jag förordat ligger såledesutanförramenför mina direktiv, vilket ärdetviktigaste skäletför attinte direkt föreslåensådanstiftelsebildning.

Det andra skäletär av merapraktisk natur. Vid ett förslag innebäratt vissa

som nu statligt ägda objekt förs över i en stiftelses ägo krävs, också enligt direktiven, ingåendeberäkningaravvilka samladekostnaderstateni dag har för dessaobjekt. Dettaärett mycket omfattandearbete,somdet enligt min mening inte finns skälatt genomföra,om inte statsmakternaförst fattatett principbeslut avinnebördatt man vill skapaen stiftelse avhär beskriventypoch därvid vill föra över vissanu statligt ägdabyggnaderoch miljöer till en sådanstiftelse.Det principiella ställningstagandet bör såledesgörasförst. Härtill kommer att sådanaberäkningar hur helst

nu som måste genomföras i annanordning, som ett resultat av den förändring prin-

av ciperna för den statliga lokalförsörjningen somtidigare beskrivits. Det är också rimligt att pröva den principiella frågan om inrättande stiftelse för kultur-

av en miljöförvaltning samtidigt medfrågan om hur förvaltningen avde av statenägda kulturhistoriskt värdefulla byggnadernaskall organiserasi framtiden.

Av dessaskäl vill jag inte nu framlägga ett konkret förslag inrättandeav en

om stiftelseför kulturmiljöförvaltning, utanendastangevilka förutsättningar krävs

som för attdet enligt min uppfattningskall varameningsfulltmed sådanstiftelse.

en

Jagvill dock samtidigt framhålla, vilket redanframkommit i kap. attjag anseratt en sådanstiftelse skulle kunna få en mycket viktig roll inom densvenskakulturmiljövånden.

Jag hänvisar till diskussionen i kap. 6 för den närmarebedömningenav en sådan stiftelses roll. Här skall bara kort upprepasatt en nationell stiftelse för kulturmiljöförvalming, om deninrättas,bör varaenorganisationsom:

D förvaltar ett egetbeståndavkulturhistoriskt värdefullabyggnaderoch miljöer, D på entreprenadförvaltar kulturhistoriskt värdefulla byggnaderoch miljöer

somägsavandra,

D verkar för att levandegöradet beståndmanförvaltar genomåteranvändning

och att görade förvaltadebyggnadernaoch miljöerna tillgängligaoch

genom

attraktivaför besökareoch på olika sättspridakunskapocherfarenheterinom

dettaområdetill andraförvaltare ochintressenter, D byggerupp en bred kompetensnärdetgäller vårdenavdennatyp avmiljöer

och olika sättsprider dennakunskapeller ställer den till andratörvaltares

förfogande, D understödjerlokalt och regionalt förankradverksamhetinom sitt kompetens-

område idégivning och rådgivning i t.ex.juridiska, ekonomiskaoch

genom

organisatoriskafrågor attsjälv gåin sompartnerochmedstiftare,

samtgenom D arbetaraktivt ochpraktisktmedñnansieringsfrågorinom kulturmiljövården.

Till stiftelsen bör vara knuten allmän fond, sombyggs upp genomdonationer

en ocheventuellaintressentbidrag. själva verketI bör det sannolikt varafrågaom två allmännafonder: enför industriminnesvårdochenfor övrig kulturmiljövård. Detta sammanhängermed.somredovisats i kap. att jag anseratt industriminnesvård skall del stiftelsens uppdrag eller syfte. Det är troligt att presumtiva

vara en av donatorer, särskilt inom näringslivet, som kännerett ansvar för industriminnes-

inte för övrig kulturmiljövård, vill hagarantierför att eventuelladonavårdenmen tioner användsjust för industriminnesvård. I övrigt kan det antasatt stiftelsen kommer att förvalta ett antal olika delfonder och fonder för speciellaändamål,på

sättsomfallet ärför National Trust se avsnitt5.2. samma

Somtidigareframhållits bör eventuellstiftelseför kultumriljöförvaltning närdet

en gäller mottagandeav donationer kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller

av miljöer i huvudsak arbeta efter liknande principer som National Tnrst. Därmed

jag att stiftelsen inte bör ta emotdonationerutanatt de ekonomiskaförutsättavser ningarnaför att säkradet framtida underhålletärför handen.Dettakan skegenom

donationeni sig sådanaförutsättningarellergenomatt stiftelsen annatsätt att ger kan skaffafram de erforderliga därdetinte heller bör uteslutasatt även

resurserna,

i det enskilda fallet kan göra prövning avom statenbör medverkai en staten en sådanfinansiering. Ett sådantprincipiellt arbetssättföljer egentligenavdentidigare nämndahuvudprincipen,nämligenattstiftelsenskall levaunderett egetekonomiskt

ochinte kunnaförlita sig pålöpandeoffentliga bidrag. ansvar

Enviktig fråga är vilka vid sidan statenborde utgöra stiftare vid enstiftel-

som av sebildning det slag här diskuteras.Därmed ärockså sagt attjag anserdet

av som

uppenbartatt statenskallvara en av stiftarna,vilket ärenkonsekvensav vad som

förutsättningarnaför att inrätta stiftelse.Statenkansedanlåta sig föresagtsom en trädas riksantikvarieämbetetRAÄ ocheller någonföreträdareför bygg-

av t.ex. nadsstyrelsensframtida motsvarighet.l övrigt bör stiftama kunnautgöraenblandning olika typer intresseorganisationer,ideellaföreningar inom kultumiiljö-

av av området, organisationerför byggherraroch byggentreprenörer,SverigesIndustriförbundetc. Önskvärt ocksåatt somstiftarefick med åtminstonenågon

vore man betydandeprivat stiftelse,gärnamedförankring i svenskindustri.

När det gäller organisationeni övrigt vill jag enbartunderstryka vikten av att en nationell stiftelse får enkompetentochrespekteradstyrelsesomaktivt kanbidra till verksamhetenpå olika från de kulturmiljövårdande insatsernatill finansie-

sätt ringsfrågoma.

En fråga sombehöver lösasom en stiftelse bildas är om mantill stiftelsen skall koppla en medlemsföreningtill stödför verksamhetenavdet slag National Trust har. I vissaavseendenfinns inte sammamotiv ellerförutsättningarfor dettanärdet gäller svenskstiftelse.Å andrasidankan detvisa sig attdetfinns ett betydande

en intressebådeblandallmänhetenochföretagför att bli medlemmari en sådaneventuell förening. Enligt min meningärdock dettaenfrågasominte behöverlösasfrån börjanutansomkan få avgörasav eneventuellstiftelsesjälv.

Inrättandet av en stiftelse av detta slag bör enligt min mening inte påverka nuvarande myndighetsuppgifter inom kulturmiljövården i någonnämnvärd omfattning. Man kan t.ex. inte ta bort den rådgivanderollen från myndigheterna. Här måsteman i stället finna en form av arbets- och kompetensfördelning mellan myndigheternaoch enstiftelse. En naturlig utgångspunktför hur dennafördelning kommer till ståndfinns enligt min mening i detförhållandetatt stiftelsen skall leva underett egetekonomisktansvar.Dettabetyderatt maninte kanbedrivaomfattande rådgivning utan att få någonekonomisk kompensationför detta. I första handbör stiftelsensrådgivningsverksamhetendärför sannolikt skei sådanaformer att den kan förmedlas tryckt form, och därmedi ge intäkter genom att publikationema säljs, eller genom konsultverksamhet,somskulle kunna riktas bådemot privata intressentermenockså hamyndighetersomuppdragsgivare.

Påett områdekanen påverkanpå myndighetsrolleninte undvikas. l det fall staten skulle bestämmasig för att överföra äganderättoch förvaltningsansvar avseende

betydandedelar det statligt ägda beståndetav kulturhistoriskt värdefulla av nu byggnaderoch miljöer till stiftelsen så påverkardeti störreeller mindre grad den statligalokalforsörjningsorganisationeni framtiden.

Ett områdedär konsekvenserskullekunna uppträdaär omstatenskullevälja annat anlita stiftelsen för förvaltningsuppdragpå entreprenad,t.ex.för deobjekt där att nuRAÄ harettdirekt förvaltningsansvar.

Rent allmänt börmyndigheternasarbetemedkulturrniljövården kommaattpåverkas i stiftelse kan få ett nytt instrument, en organisation sommot genomatt man en ersättningkantapå sigpraktiskaförvaltningsuppdragm.m.

En viktig fråganärdetgäller stiftelsensfinansiering ärde skattemässigavillkoren. Det förefaller mig för detförsta rimligt att anseren verksamhetav detta om man slag så är bereddatt skapadeförutsättningarför stiftelsenstillangelägenatt staten blivelse härskisserats,så bör detocksåvaraett såangelägetsyfte att stiftelsen som själv får betydandeskatteförmåner.Dessamåstebl.a.innebäraatt stiftelsen inte är skyldig betala eller gåvoskatt,vilket ären viktig förutsättningom en beatt arvstydandedel framtida finansiering skall kunna skegenomdonationereller genom av att egendomartestamenterastill stiftelsen.

Enklast tillgodoser i övrigt behovet skattebefrielse genomatt föra in en man av nationell stiftelse för kultunniljöförvaltning i den s.k. katalogen i 7§ 4 mom. statlig inkomstskatt. Innebörden skulle därmed vara att stiftelsen är lagen om befriadfrånskattskyldighetför all inkomst äninkomst av näringsverksamhet annan hänför sig till innehav fastighet. Man kan väl hävdaatt för en nationell som av stiftelse för kulturrniljöförvaltning det logiskt att den vore befriad från vore mera skattskyldighetför all inkomst äninkomst avnäringsverksamhetsomhänför annan sig till innehav rörelse. Dettaeftersomförvaltning kulturhistoriskt värdefulla av av byggnaderoch miljöer alltså fastigheter i stiftelsensfall ärjust vad den allmännyttiga verksamhetenskall bestå Om riksdagenär bereddatt lagstifta på sådant sätt detta klan föredra. Emellertid finns ingen sådankategori av skattevore att befrielse idag. Om skall anknyta till existerande lagstiftning är därför ett man infogande stiftelsen i 7 § 4 mom. SIL det närmasttill hands liggande alternaav trvet.

En speciell komplikation närdet gäller skattepliktenför fastigheterkan uppkomma, särskilt vid självabildandet.

Som tidigare redovisatsär s.k. allmänna byggnaderundantagnafrån skatteplikt. Med allmän byggnadavsesbyggnadsomtillhör staten,kommun eller menighetoch som används för allmän styrelse, förvaltning, rättsvård, ordning eller säkerhet m.m.Om det initiala beståndetför ennationell stiftelse skulle skapasfrämst genom att statentill stiftelsen överför ett kulturhistoriskt värdefullt bestånd,såskulle detta innebäraatt skatteplikt plötsligt förelåg för dessafastigheter. Detta är enligt min mening en konsekvenssomborde undvikas. Detta kan fönnodligen enklast åstadkommasgenom ensärskild bestämmelseavinnebördatt allmän byggnad förblir allmän byggnaddå den överförs till stiftelsenomanvändningsområdetinte ändras. l praktiken skulle innebörden vara att om t.ex. en fastighet som används som allmän förvaltningsbyggnadav en statlig myndighet fördesövertill stiftelsenskulle den fortsättaatt betraktassomallmän byggnad och skatteplikt alltsåinte föreligga så längeden användsinom statlig förvaltning. Om hyresgästendäremotbyttesut så att det blev frågaom kontorsbyggnadför ett företagskulle skatteplikt inträda.

l sammanhangetbör kanskenoterasatt den andra sidanavdettaär att inom ramen för nuvarandesystemför bidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan bidrag inte utgå till statligt ägdabyggnader.Om byggnadernadäremotövergår en stiftelsesägofinns inga formella hinder för attbidrag för vårdinsatserinom

ges detta bestånd.Eventuellt behöverdärför, om ett sådantöverförandeskulle genomföras, särskilda åtgärdervidtas för att förhindra att detta medför enallmän urholkning avdessabidragsmedel.

Enannanbeskattningsfrågaav intresseärvad somskall gälla för juridiska personers, särskilt företags, eventuella bidrag till stiftelsen. Som berörts i kap. 6 kan sådanaofta utfom1aseller gespåett sådantsättatt dedirekt ger avdragsrätti företagetsrörelse. Med tanke det speciellasyftetmeden stiftelseavdettaslagborde man dock enligt min mening generelltge sådanavdragsrättför företagsbidrag till stiftelsen. En förebild kan här vara de regler somgäller för bidrag till Tekniska Museet.

Detta ärden principiella synpå fråganom bildande av enstiftelseför kulturmiljöförvaltning somjag vill lägga fram. Om statsmakternaär bereddaatt fatta principbeslut om inrättande av en stiftelse, i huvudsak enligt dessariktlinjer, bör en

särskildorganisationskommittétillsättasfor att genomförade praktiskaförberedelsemaför ett bildande.

7. 4 Tillgänglighet m.m.

En utgångspunkt bör vara att offentligt stöd i någon fonn till vården av kulturmiljöer i princip alltid bör strävanatt öka tillgängligheten till dessa

motsvarasav en miljöer för allmänheten.Några generellareglerför detta kan dock inte uppställas, avskäl somberörtsi avsnitt 6.6.

Förutsättningarnaför allmän tillgänglighet varierarfrån fall till fall. Hänsynmåste

till denenskildamiljöns sårbarhet,ägarensrimliga krav på avskildhet, de kosttas nader är förenade med en bred tillgänglighet i form av städning, förslitning

som

liksom till möjligheterna att få täckningför sådanakostnaderoch t.o.m. få m.m, nettointäkterfrån visningsverksamheto.d.

Hur tillgänglighetsprincipenskall tillämpas i detenskildafallet måstebestämmasav den offentliga instans som beslutarom bidraget, skatteförmånen eller liknande. Dettamåstesjälvfallet skeefter diskussionermedmottagarenavstödet

Enfråga jag vill kommenterai dettasammanhangharatt görameden speciell

som aspekt närdet gäller förmögenhetsbeskattningen.Som redovisats i avsnitt 3.2.2 föm1ögenhetsbeskattasinte inre lösöreinkl. konstoch antikviteter, somäravsedda för denskattskyldi och hansfamiljs personligabnrk. Däremotgäller skatteplikt

ägarenyrkesmässigthållerdemtillgängliga for allmänheten. för samlingarom

Det enligt min mening orimlig konsekvensavdentillgänglighetsprincip jag

vore en förordar därmed skatteplikt inträdde för samlingarnaoch detta ävenom vis-

om ningsverksamhetskulle geett visst ekonomisktöverskottson1kan bidra till vården avkultunniljön.

Jagutgår frånatt detta primärt är frågaom lagenstillämpning och att problemet

en inte uppstår rekvisitet yrkesmässigt integesenalltför omfattandetolkning.

om

Det finns anledningatt framhålla tillämpningen av tillgänglighetsprincipen

att om ocksåresulterari ökad tillgänglighet för allmänheten,så bör ocksåinformation

en .

till allmänhetengesom demöjligheter somsålundaskapas.När det gäller befolkningen i närliggandeområden,såtordekommunenkommunemabehövauppmärksammadessa frågor. ifråga om mer långvägabesökarefinns det anledning att tillse att information omvisningsverksamhet0.d. finns tillgänglig påturistbyråer i närheten.Över huvudtagetkan lokala ochregionalaturistorganisationer lämp-

vara liga diskussionspartner bådenär tillgänglighetsprincipen skall formuleras i det enskilda fallet och när det gäller att frnnapraktiskaformer för att gedesstillämpning ettreellt innehåll.

7.5 Ekonomiska konsekvenser av förslagen

Det måsteinledningsvissägasatt detärmycket svårtattmed någongradav precision beräknadeekonomiskakonsekvenserna härav framlagdaforslag.

När det gäller avdragsrättenför drift och underhåll av herrgårdsmiljöer kan man möjligen göra vissa överslagsmässigaberäkningar. Man måstedå göra en uppskattning av de totala belopp för drift och underhållsomkan komma i fråga. Vid ett uppskattat antal egendomarom ca 2 000 st.och engenomsnittlig kostnad för drift och underhåll caS0000-100 00 krjår gerdettaett totalt belopp på 100- 200 milj. kr. som skulle medföra avdragsrättoch annarsbeskattasmed 30 % av beloppet.Detta skulle i såfall innebäraenstatsñnansiellbelastningmed 30-60 milj. kr. per år. Omvänt innebären sådanberäkning att dettaär den belastning som genomskatterefonnenlagts påägarnaavdessakulturhistoriskt värdefulla miljöer just det avseendesomgäller underhålloch drift avdessamiljöer.

En sådanberäkning gerdock enöverskattningaveffekten i form avskattebortfall. Med nuvarande beskattningsregleroch kanske underalla förhållanden kommer enligt min bedömningallt flera egendomaratt ägasavaktiebolagsomsedanhyr ut herrgårdenbostadentill brukaren,varigenom kostnadernahur somhelst blir möjliga att dra av i rörelsen. En annanmycket sannolik utveckling med nu gällande skatteregleräratt ett antalägarekommeratt flytta ut urherrgårdenoch i ställetlåta denvara kontors- och representationslokalinom rörelsen.Även i detta fall uppstår avdragsrättför de aktuellakostnaderna.

Sådanamöjligheter och andragör attdetovan angivna överslagsmässigabeloppet med all säkerhetskall reducerasmed kanske50 eller ändaupptill 75 %.

När det gäller förslaget för byggnadsminnesförklarademiljöer gemöjlighet om att omvandlaarvs-gåvoskatttill underhållsfonder enligt minär meningkostnaderna att negligerbara betänkerdetbegränsadeantaletobjekt och deförhållandevis om man långatidsintervallernamellandetillfällen dådettablir aktuelltför resp.egendom

Detsammatorde gälla förslaget att för privatägda slott och herrgårdarkunna om bilda allmännyttiga stiftelser övertar ägandet.Det är på förhandomöjligt att som uppskattai hur antalfall dettakan bli aktuellt. Det tordeknappaströra sig om stort särskilt många.De statsfrnansiellakonsekvenserna eventuellaskattebonfall kan av mandärför i princip bortsefrån.

Motsvarandeförslagi fråga industriminnenliksom förslagetatt företagsbidrag om till sådanastiftelser,liksom till dennationellastiftelsen,skall varaavdragsgillakan sannolikt någotstörreeffekter, såstoraatt de inte heltkan negligeras.Å andra ge sidanärde förhandmycketsvåra,för attinte sägaomöjliga, attberäkna

När det gäller dennationellastiftelsenochstatensevtillskjutande av enförmögenhet ocheller fastighetsbeståndvid startenkan man,som tidigare redovisats, ett hävda detta till delarför statensdel handlarom en omfördelning i tidenav att stora statsbudgeteffektema.En vissnettoeffekt ärdockoundvikligom stiftelsenskall få något reellt handlingsutrymme.Hur stort dettahandlingsutrymmeeventuellt skall bli är helt fråga vilken prioritering skall ge kulturmiljövården. Som en om man framgått har jag inte angivit någotbelopp dennapunkt och inte heller framlagt någotkonkretförslag attinrättaenstiftelseför kulturmiljöförvalming. om

Vad gäller deanslag statsbudgeten gårtill kulturmiljövården harjag inte som nu utgåttfrån användningen demskall påverkasi någonstörreutsträckningavde att av förslag jag läggerfram. Det har, jag tidigare understrukit,inte heller ingått i som uppdraget prövadettotalaresursbehovetinom kulturmiljövården. Dock vill jag att påminna vadjag anfört i kap.4 kunskapsbristerochom behovetavintenom om sifieradinventeringsverksamhet.

Statens offentliga 19.91 utredningar

Kronologisk förteckning

Flykting-ochimmigrationspolitiken.A. 33.BrandenpâSallyAlbatross.Den9-12januari1990. . Finansielltillsyn.Fi. F6. . Statensroll vid främjandeavexport.UD. 34.HIV-smittadeersättning . - för ideellskadaJu. Miljölagstiftningeni framtiden.M. 35.Någrafrågori anslutningtill arbetsgivarperiod . en Miljölagstiftningeni framtiden.Bilagedel. inomsjukpenningförsäkringen.S. . Sekretariatetskartläggningochanalys.M. 36.Nykunskapochförnyelse.C.

Utvärdering SBU.Statensav Beredningför Ut- 37.Räknamedmiljön Förslagtill natur-och

värdering medicinskav metodik.S. miljöräkenskaper.Fi.

sportsligochekonomiskutvecklinginomtrav- 38.Räknamedmiljön Förslagtill natur-och

ochgaloppsponen.Fi. miljöräkenskaper.Bilagedel.Fi.

Beskattning kraftföretag.av Fi 39.Säkrareförare.K.

Lokalasjukförslkringsregister.S. 40.Marknadsanpassadeservice-ochstabsfunktioner - ny 10.Afmstidenta.C. organisation stödettill myndigheteroch av regelLAfiärstiderna.Bilagedel.C. ringskansli.C.

12.Ungdomochmakt.C. 41.Marknadsanpassadeservice-ochstabsfunktioner - ny 13.Spelreglemapåarbetsmarknaden.A. organisation stödettill myndigheteroch av rege- 14.Denregionalabil- ochkörkortsadministrationen.K. ringskansli.Bilagedel.C.

l5.Informationensrollsomhandlingsunderlag 42.Aborteradefoster, S. - m.m. styrningochekonomi. 43.Denframtidalänsbostadsnämndcn.Bo.

16.Gemensammaregler lagstiftning,klassifrkationer 44.Examination kvalitetskontrolli högskolan.U. - som ochinformationsteknologi.S. 45.Påföljdsfragor.Frigivningfrånanstalt. Ju. m.m. 17.Forskningochutveckling epidemiologi,kvalitets- 46.Handikapp,Välfärd.Rättvisa. säkringochSprisutvecklingsprojekt. 47.Pâvag exempel förändringsarbeteninom - 18.Infomtationssmrkttrrför hälsoochsjukvårdenen verksamheterförpsykisktstörda. utvecklingsprocess. 48.Bistånd internationellaorganisationer.UD. genom 19.Storstadenstrafrksystem.överenskommelserom 49.Bistånd internationellaorganisationer. genom trafikochmiljöi Stockholms-Göteborgs-och Annex Detmultilateralabiståndetsorganisatiorter.

Malmöregionerna.K. UD.

20.Kapitalkostrtaderinomförsvaret.Nyaformerför 50.Bistånd internationellaorganisationer. genom finansiellstyrning.Fö. Annex Sverigeochu-ländemai FN återblick. -en Zlfersonregistreringinomarbetslivs-,forsknings-och UD

massmedieomrâdena, Ju.m.m. 51.Biståndgenominternationellaorganisationer.

22.Översynavlagstiftningen träfrberrâvara. Annex om Särstudier.UD. 23.EttnyttBFR Byggforskningenpå90-talet.Bo. 52.Alkoholbeskattningen.Fi. - 24.Visstgårdetan Del 2och C. 53.Forskningochteknikförflyget.Fö.

Zsfrikommunförsöket. av U. Erfarenheter försökenmed 54.Skola skolbarnsomsorg helhet.- -en

enfriarenamndorganisation.C. 55.Sverigesnationalrapporttill FNskonferens miljö om 26.Kommunalaentreprenader.Vad möjligtär En ochutvecklingUNCED1992.M. analys rättslägetav ochdetstatligaregelverkets 56.Kompetensutveckling utmaning.A. - en roll. C. 57.Arbetslöshetsförsälcringenfinansierings- 27.Kapitalavkastningen i bytesbalansen.Tre systemet.A.

experuapporter.Fi. 58.Ettnyttturistråd.

28.Konkurrenseni Sverigeenkartläggning konkur- 59.Konkurrensav förökadvälfärd.Del rensförhållandenai 61branscher.Del och C.1 Konkurrensförökadvälfärd.Del

29.Periodiskahalsoundersökningari vissastatliga. Konkurrensförökadvälfärd.Bilagor.C.

kommunalaochlandstingskommunalaanställningar.60.Olika ändalika Ominvandrarungdomari det men C. mångkulturellaSverige.C.

30.Särskolan primärkommunal-en skola.U. 61.Statensbostadskredimämndorganisationoch - 31.SIatensarkivdepáer.Enutvecklingsplantill år2000. dimensionering.Bo.

U 62.Vissasärskildafragorbeträffandeintegrations- Naturvårdsverkets 32. uppgifterochorganisation.M. skyddetpåADB-omrâdet.Ju.

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

63.Tillsynenöverhälso-ochsjukvården.S. 64.Auförvaltakulturmiljöer.U.

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Personregistreringinomarbetslivs-.forsknings-och Denregionalabil- ochkörkortsadministrationen.[14] massmedieområdena, [21]m.m. Storstadenstrafiksystem.överenskommelserom HIV-smittadeersättningför ideellskada.[34] trafikochmiljöi Stockholms-Göteborgs-ochMalmö- - Påföljdsfrågor.Frigivningfrånanstalt,m.m.[45] regionerna.[19]

VissasärskildafrågorbeträffandeintegrationsskyddetSäkrareförare[39] påADB-området.[62]

Finansdepartementet

Utrikesdepartementet Finansielltillsyn.[2]

Statens Sponsligochekonomiskutvecklinginomuav-och roll vidfrämjandeavexport[3] Bistånd internationella galoppsporten.[7] genom organisationer.[48] Bistånd Beskattningavkraftföretag.[8] genominternationellaorganisationer.Annex Detmultilaterala Kapitalavkastningeni bytesbalansen. biståndetsorganisationer.[49] Bistånd internationella Treexpenrapporter.[27] genom organisationer.Annex Sverigeochu-ländemai FN Räknamedmiljön Förslagtillnatur-och miljö- -enåterblick.[50] Bistånd internationellaorganisationer. räkenskaper.[37] genom Annex Särstudier.[51] Räknamedmiljön Förslagtill natur-och miljö-

räkenskaper.Bilagedel.[38]

Alkoholbeskattningen.[52] Försvarsdepartementet

Kapitalkostnaderinomförsvaret.Nyaformerför Utbildningsdepartementet

finansiellstyrning.[20] Särskolan primärkommunalskola.[30] -en Branden SallyAlbatross.på Den9-12januari1990.[33] Statensarkivdepåer.Enutvecklingsplantill år2000.

Forskningochteknikför flyget.[53] [31]

Examinationsomkvalitetskontrolli högskolan.[44] Skola skolbarnsomsorg helhet.[S4]- -en Socialdepartementet Au förvaltakulturmiljöer.[64] Utvärdering SBU.Statensav BeredningförUt-värderingavmedicinskmetodik.[6] Arbetsmarknadsdepartementet

Lokalasjukförsäkringsregister[9] Flykting-ochimmigrationspolitiken.[1] Informationensrollsomhandlingsunderlagstyrning - spelreglernapåarbetsmarknaden.[13] ochekonomi.[l5]. Kompetensutveckling utmaning.- en [56] Gemensammaregler lagstiftning,klassifrkationeroch - Arbetslöshetsförsäkringenfinansieringsinformationsteknologi.[16]. systemet.[57] Forskningochutvecklingepidemiologi.kvalitetssä- kringochSprisutvecklingsprojekt.[17].

Infomrationsstrtrkturför hälsoochsjukvårdenen - Bostadsdepartemntet utvecklingsprocess.[18]. Någrafrågori anslutningtill enarbetsgivarperiodinom EttnyttBFR Byggforskningcn- 90-talet.[23] sjukpenningförsäkringen.[35] Denframtidalänsbostadsnämnden.[43]

Aborteradefoster.m.m.[42] Statensbostadskreditnämndorganisationoch - Handikapp,Välfärd,Rättvisa.[46] mensionuing.[61]

Påväg exempelpåförändringsarbeten- inom verksamheterförpsykisktstörda.[47] KWljndustridepartementet

Tillsynenöverhälso-ochsjukvården.[63] Översyn lagstiftningen träñbenåvara.av om [22]

Ettnyttturistråd.[58]

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet Affärstiderna.[10] Afmrstidema.Bilagedel.[ll] Ungdomochmakt.[l2] Visstgardetan Del 2 och [24] Frikommunförsöket.Erfarenheteravförsökenmed enfriarenämndorganisation.[25] Kommunalaentreprenader. ärVad möjligt Enanalys avrättslägetochdetstatligaregelverketsroll. [26] Konkurrenseni Sverigeenkartläggningavkonkur-

rensförhållandenai 61branscher.Del 1och [28] Periodiskahälsoundersökningari vissastatliga.kommunalaochlandstingskommunalautställningar.[29] Nykunskapochförnyelse.[36] Marknadsanpassadeservice-ochstabsfunktionerny

organisation stödettillav myndigheterochregeringskansli.[40] Marknadsanpassadeserviceochstabsfunktionerny

organisation stödettillav myndigheterochregeringskansli.Bilagedel.[41] Konkurrensförökadvälfärd.Del Konkurrensförökadvälfärd.Del Konkurrensförökadvälfärd.Bilagor.[S9] Olikamenändalika Ominvan ungdomardeti mångkulturellaSverige.[60]

Miljödepartementet Miljölagstifmingeni framtiden.[4] Miljölagstifmingeni framtiden.Bilagedel. Sekretariatetskartläggningochanalys.[5] Naturvårdsverketsuppgifterochorganisation.[32] Sverigesnationalrappontill FNskonferensommiljö ochutvecklingUNCED1992.[55]

-

°°Ei;r4ca-. l

1991 09 1 7

-

.imâlâcK-Qi-M..-

ä

.l

Q

s

.g

r

. i u i 5 Vt

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNINGARZALLMÄNNAFÖRLAGET,KUNDTJÄNST,10647STOCKHOLM,

TEL:08-7399630,FAX:08-7399548.

O INFORMATIONSBOKHANDELN,MALMTORGSGATAN5v10 BRUNKEBERGSTORG,STOCKHOLM.