1 §  Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 § första stycket och 5 § träda i tillämpning. Då kriget upphört, förordnar regeringen senast före avslutandet av det riksmöte, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger regeringen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, förordna, att nämnda bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen godkänt, är detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall senast före närmast följande riksmötes avslutande meddelat förordnande av regeringen upphävas, i den mån bestämmelserna icke på grund av förordnande jämlikt tredje stycket alltjämt skola gälla.

Då i andra fall än som avses i första och andra styckena så prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som fastställts för den ekonomiska politiken skola fullmäktige i riksbanken göra framställning om att regeringen föreslår riksdagen att, för en tid av högst ett år, antaga lag om tillämpning helt eller delvis av 2 § första stycket samt 5 §1) och 3). Kan riksdagens beslut ej utan synnerlig olägenhet avvaktas, får regeringen förordna om tillämpning av dessa bestämmelser utom 2 § första stycket 3) och 8). Sådant förordnande skall inom en månad eller, om riksmöte ej pågår, inom en månad från början av närmast följande riksmöte underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader godkänner förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelse i 2 § första stycket eller 5 § äger tillämpning, skola jämväl övriga däremot svarande stadganden i lagen tillämpas.

Då underställning av förordnande sker eller förslag till lag framlägges, skola även de föreskrifter, som regeringen i förordnandet med stöd av 2 § första stycket och 5 § utfärdat eller avser att utfärda, föreläggas riksdagen. Lag (1975:204).

2 §  Regeringen får i förordnande, som den meddelar, föreskriva:

1. 1) att allenast riksbanken samt efter dess bemyndigande, annan bank och postverket (valutabank), må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt, med växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar), ävensom med aktier, obligationer och likartade värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som är bosatt i utlandet (utländska värdepapper);
2. 2) att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper må, mot vederlag som bestämmes i svenskt mynt, förvärvas och föryttras allenast i den omfattning och på de villkor regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksbanken bestämmer;
3. 3) att dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt;
4. 4) att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas å den, som är bosatt i utlandet;
5. 5) att dylika tillgångar icke utan tillstånd av riksbanken må införas till riket;
6. 6) att över värdepapper, som införes till riket eller som här förvaras för den, som är bosatt i utlandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning av sådana värdepapper, ej må förfogas i vidare mån än regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksbanken bestämmer;
7. 7) att i annat hänseende än under 2)-6) sägs ej må över utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper utan tillstånd av riksbanken förfogas annorledes än genom föryttring till riksbanken eller till valutabank;
8. 8) att med stöd av meddelat förordnande får bestämmas att avgift skall utgå och tillfalla riksbanken; och
9. 9) att annan än riksbanken eller Internationella regleringsbanken i Basel (Banque des Règlements Internationaux) icke får utan tillstånd av riksbanken ur riket utföra eller till riket införa guldmynt, obearbetat guld eller med obearbetat guld jämförligt halvfabrikat av guld.

Genom förordnande, som här avses, må ej inskränkning ske i riksbanken tillkommande befogenheter. Lag (1975:204).

2 a §  Förordnande enligt denna lag skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid får industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Hänsyn av sistnämnda slag får dock föranleda avslag på framställning endast då denna på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada. Lag (1974:458).

3 §  Utan hinder av förordnande, varom i 2 § sägs, äge riksbanken meddela bankaktiebolag eller annan tillstånd att på de villkor riksbanken bestämmer driva den rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som riksbanken prövar erforderlig för allmänhetens tillhandagående med medel för reseändamål.

4 §  Förordnar regeringen, att utländska betalningsmedel, utländska fordringar eller utländska värdepapper skola erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen, skall, där enighet ej kan vinnas om det värde i utländskt mynt, efter vilket ersättningen skall beräknas, värdet bestämmas av en nämnd av tre personer. Av dessa utses en, som tillika skall vara ordförande, av regeringen, en av riksbanken och en av handelskamrarna i riket.

Vid inlösen skall omräkning till svenskt mynt ske efter den av riksbanken vid tidpunkten för beslutet om inlösen tillämpade köpkursen.

Avdrag må vid inlösen göras för särskilda med inlösningen förbundna utlägg ävensom för diskonto enligt av riksbanken angivna grunder. Lag (1975:204).

5 §  Där för tillsyn å efterlevnad av förordnande, som av regeringen meddelas, så finnes behövligt, äge regeringen

1. 1) stadga skyldighet att förete handelsböcker jämte därtill hörande handlingar;
2. 2) medgiva rätt för polismyndighet, riksbanken eller tjänsteman, som riksbanken därtill förordnar, att öppna och granska brev och andra försändelser till eller från utlandet, som finnas i postverkets vård; och
3. 3) i övrigt meddela erforderliga föreskrifter för förordnandets genomförande så ock till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet av det med förordnandet avsedda ändamålet. Lag (1975:204).

6 §  Riksbanken må meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av meddelat förordnande.

Ärenden som föranledas av förordnandet skola prövas och avgöras av riksbanken. Lag (1957:251).

6 a §  Föreskrifter enligt 6 § första stycket beslutas av fullmäktige i riksbanken.

Riksbankens beslutanderätt i övrigt enligt denna lag utövas inom riksbanken av en styrelse (valutastyrelsen). Utan hinder av första stycket får fullmäktige i riksbanken överlåta åt valutastyrelsen att besluta om föreskrifter som är av mindre principiell betydelse.

Valutastyrelsen består av nio ledamöter. Två av dem utses av regeringen, de övriga av fullmäktige i riksbanken. För varje ledamot skall i samma ordning högst två suppleanter utses.

Valutastyrelsens beslut får överklagas hos fullmäktige i riksbanken inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet.

Om minst tre av de ledamöter eller suppleanter, som deltagit i styrelsens beslut yrkar det, skall beslutet underställas fullmäktige för prövning. Ett sådant yrkande skall framställas genast efter det att beslutet fattats.

Fullmäktiges beslut får inte överklagas.

Närmare bestämmelser rörande valutastyrelsen meddelas i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Lag (1988:1393).

7 §  Den som har tagit befattning med något ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja vad han därvid har fått veta om enskildas pesonliga eller ekonomiska förhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

I fall som avses i första stycket skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Lag (1980:164).

9 §  Den som uppsåtligen

1. 1) bryter mot förbud eller villkor som meddelas med stöd av 2 § första stycket1)-7) eller 5 § 3),
2. 2) använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå förbud som avses i 1),
3. 3) genom oriktig uppgift förskaffar sig sådan rätt att förvärva eller avyttra utländska betalningsmedel eller utländska fordringar, som behövs enligt förordnande som meddelas med stöd av 2 § första stycket 2) eller 5) § 3), eller riksbankens tillstånd, i den mån det behövs enligt förordnande som meddelas med stöd av 2 § första stycket eller 5 § 3), eller
4. 4) underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som föreskrives med stöd av denna lag eller vid fullgörande av sådan skyldighet lämnar oriktig uppgift,

dömes till böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst två år.

Har gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet, dömes till böter.

Om ansvar för överträdelse av utförsel- eller införselförbud som meddelas med stöd av 2 § första stycket 9 finnas bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Lag (1977:354).

10 §  För försök till överträdelse av utförsel- eller införselförbud som meddelas med stöd av 2 § första stycket 4) eller 5) eller 5 § 3) och försök till brott som avses i 9 § första stycket 3) dömes till ansvar enligt 23 kap.brottsbalken.

Ha flera medverkat till brott som avses i första stycket eller i 9 § första stycket äga 23 kap.4 och 5 §§brottsbalken motsvarande tillämpning. Lag (1977:354).

11 §  Betalningsmedel, fordran eller värdepapper, som varit föremål för brott som avses i 9 § första stycket1)-3) eller 10 § första stycket, eller vederlag därför får förklaras förverkat. I stället för sådan egendom kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat. Lag (1975:204).

12 §  Den som ej har efterkommit vitesföreläggande som har meddelats med stöd av förordnande enligt denna lag får icke dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal för brott mot denna lag får utom i fall som avses i 15 § väckas endast efter medgivande av riksbanken. Lag (1984:413).

13 §  Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott som avses i 9 § första och andra styckena samt 10 § ådömas, om den misstänkte har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år eller, om brottet är grovt, inom tio år från brottet. Lag (1977:354).

14 §  I fråga om utförsel- och införselförbud, som meddelas med stöd av 2 § första stycket 4) eller 5) äga bestämmelserna i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling angående förundersökning m.m., beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning motsvarande tillämpning. Lag (1981:1086).

15 §  Tullmyndighet får kontrollera att utförsel- och införselförbud som meddelas med stöd av 2 § första stycket 4) eller 5) efterlevs.

Den som till eller från det svenska tullområdet medför sådana tillgångar som avses i 2 § första stycket 4) eller 5) skall anmäla och lämna uppgifter om tillgångarna i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer.

I fråga om kontroll av sådana uppgifter som avses i andra stycket gäller 48 § första stycket, 63--70 §§, 73 § första stycket, 99, 100 och 105 §§tullagen (1987:1065) samt föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan eller lämna uppgifter i fall som avses i andra stycket.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Ansvar enligt denna paragraf inträder inte, om gärningen är belagd med straff i 9 eller 10 § denna lag, i brottsbalken eller i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Allmänt åtal för brott som avses i denna paragraf får väckas endast efter medgivande av tullmyndighet. Lag (1987:1189).

16 §  Riksbanken skall på begäran tillhandahålla tullmyndighet uppgift som förekommer hos riksbanken och som rör betalning för import eller export av varor. (Lag 1986:314).