1 §  I denna förordning ges bestämmelser om resekostnadsersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

2 §  Ersättning utgår för resekostnad i samband med sjukvård som är ersättningsberättigad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.

Ersättning utgår också för resekostnad i samband med vård av specialist- eller specialtandläkare som har meddelats försäkrad som avses i 2 kap. 3 § andra stycket lagen om allmän försäkring och vård som vid sjukdom har meddelats av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska.

Resekostnadsersättning utgår ej för resa utom riket.

3 §  Bestämmelserna i denna förordning om ersättning vid öppen vård skall, om ej annat anges, tillämpas i fråga om

1. läkarvård,
2. tandvård,
3. sjukvårdande behandling,
4. sjukvård meddelad av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska,
5. rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.,
6. utprovning och anpassning av hjälpmedel för handikappad som, efter ordination av behörig läkare eller annan som har ordinationsrätt, ombesörjes av sjukvårdshuvudman,
7. besök hos läkare vid företagshälsovårdsmottagning som är registrerad hos allmän försäkringskassa. Förordning (1977:768).

4 §  Vad i denna förordning sägs om ersättning vid sjukdhusvård skall även gälla konvalescentvård för vilken utgår ersättning enligt förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m.

Med allmänt sjukhus jämställes i denna förordning sjukvårdsinrättning som har upptagits i förteckning som fastställes av riksförsäkringsverket. Förordning (1976:1017).

5 §  Resekostnadsersättning utgår under förutsättning att resan huvudsakligen har föranletts av behovet av vård och det ej med hänsyn till resans längd och den försäkrades tillstånd skäligen hade kunnat fordras att han hade färdats på annat sätt som icke hade medfört särskild kostnad.

Har försäkrad besökt mottagning för öppen vård och efter remiss därifrån omedelbart fortsatt till allmänt sjukhus, anses endast en resa ha företagits.

6 §  Den försäkrade har rätt till ersättning för resekostnad med hänsyn till den väg och det färdsätt som verkligen har använts. Resekostnaden får dock ej beräknas till högre belopp än vad det skulle ha kostat att använda den väg och det färdsätt som med skälig hänsyn till den försäkrades tillstånd, resans längd och övriga omständigheter varit ägnade att medföra den lägsta sammanlagda kostnaden.

Kostnaden för resa med flyg ersätts om resan företas med reguljärt flyg och om avståndet mellan den ort varifrån flygresan kan ske och mottagningen eller sjukhuset överstiger 35 mil eller resan sker från eller till Gotland. Förordning (1983:732).

7 §  Resekostnaden får ej beräknas till högre belopp än vad resan skulle ha kostat om vården hade sökts vid allmän mottagning för öppen vård som är inrättad för den ort där den försäkrade vistas eller vid närmaste allmänna sjukhus där den försäkrade kunnat få den vård som han behövt.

Vid tandvård skall vad som sägs i första stycket gälla närmaste tandläkare som kunnat bereda den försäkrade vård inom försäkringens ram.

Har behov av sjukhusvård uppkommit när den försäkrade har befunnit sig inom det sjukvårdsområde där han är bosatt eller kommun som gränsar till detta och har han tagits in på hemortssjukhus, får kostnaden oavsett begränsningen enligt första stycket beräknas till högst vad det skulle ha kostat att söka vård vid närmaste hemortssjukhus där den försäkrade hade kunnat få den behövliga vården.

8 §  Har den försäkrade fått vård inom det sjukvårdsområde där han är bosatt, beräknas kostnad för återresa till bostaden eller till den plats varifrån resan till mottagningen eller sjukhuset företogs.

9 §  Har den försäkrade fått vård utanför det sjukvårdsområde där han är bosatt och har vårdbehovet uppkommit medan han vistades utanför detta sjukvårdsområde, beräknas kostnad för återresa till vad det skulle ha kostat att resa till den plats varifrån resan till mottagningen eller sjukhuset företogs. Har vårdbehovet uppkommit under vistelse inom kommun som gränsar till nämnda sjukvårdsområde, får ersättning beräknas för resa till den försäkrades bostad, i den mån resekostnaden icke överstiger vad sådan återresa skulle ha kostat om vården sökts vid närmaste mottagning för öppen vård inom sjukvårdsområdet eller vid närmaste hemortssjukhus där vården kunnat beredas.

Försäkrad som ej enligt första stycket får beräkna ersättning på hela kostnaden för återresan har rätt till ersättning för merkostnad som har uppkommit genom att han har måst använda ett dyrare färdsätt för återresan än han skulle ha kunnat använda om han icke hade behövt söka vård.

10 §  Den försäkrade har rätt till ersättning för den del av den sammanlagda resekostnaden som vid varje vårdtillfälle överstiger 13 kronor.

Karensbeloppet utgör dock 38 kronor vid

1. tandvård, frånsett vård av specialist eller specialtandläkare som meddelas efter remiss från läkare eller tandläkare eller som annars meddelas försäkrad som avses i 2 kap. 3 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. Förordning (1980:1043).

11 §  Resekostnad beräknas

1. vid resa med färdmedel i allmän trafik enligt därför gällande taxa,
2. vid resa med bil, som ej går i allmän trafik och ej heller tillhandahålls genom sådan yrkesmässig uthyrning av bilar utan förare som gäller för en tid som understiger ett år, till 90 öre för kilometer,
3. vid anlitande av annat färdsätt än som sägs i 1--2 enligt vad som anses skäligt.

Ersättning utgår ej för resa med cykel eller moped.

Beträffande transporter med ambulansbil eller annat fordon som är särskilt anpassat för sjuktransport finns särskilda bestämmelser. Förordning (1983:264).

12 §  Skall ersättning beräknas för flera personer som rest med samma bil skall belopp som sägs i 11 § 2 anses innefatta resekostnaden för samtliga. Dock beräknas en ökad resekostnad med 5 öre för kilometer för varje person utöver en. Resekostnaden fördelas lika mellan de ersättningsberättigade.

13 §  För försäkrads utgift för övernattning utgår ersättning

1. när den försäkrade vid resa med färdmedel som går i reguljär trafik icke har kunnat avsluta resan före klockan 24 den dag resan har anträtts eller före den tidpunkt samma dag då han skulle ha kunnat bli intagen för sjukhusvård,
2. när den försäkrade har erhållit öppen vård under mer än en dag utanför bostadsorten och mellan behandlingstillfällena stannat kvar på den ort där vården meddelades.

14 §  Ersättning för övernattning beräknas på det belopp som den försäkrade har betalat för logi, dock högst 55 kronor för natt.

I fall som avses i 13 § 2 får ersättning ej utgå med högre belopp än vad den försäkrade, om han hade kunnat tillbringa nattvilan i sin bostad, skulle ha fått betala för resor fram och åter mellan den ort där vården meddelats och bostaden. Vad nu har sagts gäller ej om det hade varit påkallat av medicinska skäl att han övernattat på den ort där vården meddelades. Förordning (1979:799).

15 §  Om försäkrads ålder eller tillstånd påkallar att anhörig eller annan följer honom på resan, ersättes resekostnad och övernattningskostnad för följeslagaren enligt samma bestämmelser som gäller för den försäkrade. Vid resa i samband med sjukhusvård ersättes följeslagares resekostnad varje gång högst efter kostnaden för tur- och returresa.

Har försäkrad drabbats av svårare olycksfall eller blivit allvarligt sjuk på avsides belägen arbetsplats eller under därmed jämförliga förhållanden, ersättes också gottgörelse till följeslagare för förlorad arbetsinkomst, dock med högst 100 kronor om dagen för varje följeslagare.

Behöver vård lämnas den sjuke under resa till eller från mottagning för öppen vård eller sjukhus där den sjuke har fått vård, ersättes skälig kostnad för medföljande vårdare, om denne är läkare, sjuksköterska eller annan som på grund av utbildning eller yrke kan anses ha särskilda förutsättningar att lämna den behövliga vården.

16 §  Har förälder eller annan anhörig med anledning av sjukdom hos barn som ej fyllt 16 år gjort besök i offentlig öppen vård och har besöket ingått som en del i behandlingen av barnet, utgår ersättning för resekostnad och övernattningskostnad enligt samma bestämmelser som gäller vid egen sjukdom.

Ersättning utgår även för besök som förälder eller annan anhörig har gjort hos barn som ej fyllt 16 år när barnet har vårdats på sjukhus. Ersättning utgår ej för mer än ett besök hos barnet i veckan. Ersättning lämnas för den del av den sammanlagda kostnaden som vid varje besök överstiger 30 kronor. Förordning (1979:916).

17 §  Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av riksförsäkringsverket.