1 §  Denna förordning innehåller föreskrifter som ansluter till lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Förordning (1996:528).

1 §  Med MARPOL 73/78 avses i detta kapitel 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och 1978 års tilläggsprotokoll till denna konvention. Förordning (2006:1321).

2 §  Med olja avses petroleum i varje form, inbegripet råolja, eldningsolja, sludge, oljeavfall och raffinerade produkter med undantag för petrokemiska produkter som är skadliga flytande ämnen enligt 17 §. Som olja anses också oljehaltiga blandningar.

Som olja anses de ämnen som förtecknas i MARPOL 73/78, Annex I, Appendix I, dock bara i den mån de omfattas av definitionen i första stycket. Förordning (2006:1321).

3 §  Med specialområde avses när det gäller bestämmelser om utsläpp av olja Adenvikenområdet, Antarktisområdet, Gulfområdet, Medelhavsområdet, det nordvästeuropeiska havsområdet, Omanområdet, Rödahavsområdet, Svartahavsområdet och Östersjöområdet. Dessa områden avgränsas så att med

Adenvikenområdet förstås den del av Adenviken mellan Röda havet och Arabiska havet som i väster begränsas av loxodromen mellan Ras si Ane (12°28',5N; 043°19',6E) och Husn Murad (12°40',4N; 043°30',2E) och i öster av loxodromen mellan Ras Asir (11°50'N; 051°16',9E) och Ras Fartak (15°35'N; 052°13',8E),

Antarktisområdet förstås havsområdet söder om latituden 60 S,

Gulfområdet förstås havsområdet nordväst om loxodromen mellan Ras al Hadd (22°30'N; 059°48'E) och Ras al Fasteh (25°04'N; 61°25'E),

Medelhavsområdet förstås det egentliga Medelhavet med vikar och hav, begränsat mot Svarta havet av latituden 41 N och i väst av Gibraltarsund vid meridianen 05°36'W,

nordvästeuropeiska havsområdet förstås Nordsjön, Irländska sjön, Keltiska sjön, Engelska kanalen och del av nordöstra Atlanten omedelbart väster om Irland, begränsat av punkterna

48°27'N på Frankrikes kust

48°27'N; 6°25'W

49°52'N; 7°44'W

50°30'N; 12°W

56°30'N; 12°W

62°N; 3°W

62°N på Norges kust

57°44.8'N på Danmarks och Sveriges kust,

Omanområdet förstås sjöområdet begränsat av punkterna

22°30',00N; 59°48',00E

23°47',27N; 60°35',73E

22°40',62N; 62°25',29E

21°47',40N; 63°22',22E

20°30',37N; 62°52',41E

19°45',90N; 62°25',97E

18°49',92N; 62°02',94E

17°44',36N; 61°05',53E

16°43',71N; 60°25',62E

16°03',90N; 59°32',24E

15°15',20N; 58°58',52E

14°36',93N; 58°10',23E

14°18',93N; 57°27',03E

14°11',53N; 56°53',75E

13°53',80N; 56°19',24E

13°45',86N; 55°54',53E

14°27',38N; 54°51',42E

14°40',10N; 54°27',35E

14°46',21N; 54°08',56E

15°20',74N; 53°38',33E

15°48',69N; 53°32',07E

16°23',02N; 53°14',82E

16°39',06N; 53°06',52E,

Rödahavsområdet förstås det egentliga Röda havet med Suezviken och Aqabaviken, begränsat i söder av loxodromer mellan Ras si Ane (12°8',5N; 43°19',6E) och Husn Murad (12°40',4N; 45°30',2E),

Svartahavsområdet förstås det egentliga Svarta havet, begränsat mot Medelhavet genom latituden 41°N,

Östersjöområdet förstås allt vattenområde i den egentliga Östersjön med Bottniska viken, Finska viken och inloppet till Östersjön upp till latituden genom Skagen i Skagerrak vid 57°44',8N. Förordning (2006:1321).

4 §  Med rent barlastvatten avses vatten i en tank som, sedan den senast använts för transport av olja, har rengjorts så att barlast från den inte ger upphov till

1. synliga spår av olja på vattenytan eller på omgivande stränder om barlasten släpps ut från ett stillaliggande fartyg i rent, lugnt vatten i klart väder under dagtid, eller
2. oljeslam eller emulsion under vattenytan eller på omgivande stränder.

Om barlasten släpps ut genom ett godkänt övervaknings- och kontrollsystem för oljeutsläpp, som visar att oljeinnehållet i utflödet inte överstiger 15 ppm, skall dock barlasten betraktas som ren även om synliga spår av olja upptäcks.

Med rent länsvatten avses vatten med ett oljeinnehåll på 15 ppm eller mindre. Förordning (2006:1321).

5 §  I 2 kap. 2 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg finns bestämmelser om förbud mot utsläpp av olja från fartyg inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt Östersjöområdet utanför dessa vattenområden.

Utöver vad som sägs i 2 kap. 2 § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg får fartyg inte släppa ut olja inom inre vatten, territorialhav eller ekonomisk zon som tillhör en annan medlemsstat i Europeiska unionen.

Fartyg får inte släppa ut olja på det fria havet.

Utöver vad som sägs i 2 kap. 2 § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg eller i andra och tredje styckena får svenska fartyg inte släppa ut olja inom specialområde.

Vid överträdelse av förbud mot utsläpp av olja inom områden som avses i andra eller tredje stycket skall vattenföroreningsavgift enligt 8 kap. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg inte tas ut. Förordning (2006:1321).

6 §  Bestämmelser om utsläpp av olja eller oljehaltig blandning inom Antarktisområdet finns i lagen (2006:924) om Antarktis. Förordning (2006:1321).

7 §  Olja som inte får släppas ut i havet skall behållas ombord för att lämnas till mottagningsanordning. Förordning (2006:1321).

8 §  Förbuden i 2 kap. 2 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och förbuden i 5 § gäller inte i fråga om fritidsfartyg. Förordning (2006:1321).

9 §  Trots förbuden mot utsläpp av olja i 2 kap. 2 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och förbuden i 5 § får utsläpp göras av

1. rent barlastvatten, eller
2. rent länsvatten, om det släpps ut enligt bestämmelserna i 11 och 13 §§.

Med rent barlastvatten avses även segregerad barlast.

Utsläpp av barlastvatten får dock inte göras i strid mot barlastvattenlagen (2009:1165) eller mot föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Förordning (2017:75).

10 §  Förbuden mot utsläpp av olja i 2 kap. 2 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och förbuden i 5 § gäller inte i fråga om

1. utsläpp som är nödvändiga för fartygets säkerhet eller för att rädda människoliv till sjöss,
2. utsläpp som är en följd av skada på fartyget eller dess utrustning om
   • alla rimliga försiktighetsåtgärder har vidtagits efter det att skadan inträffat eller utsläppet upptäckts i syfte att hindra eller så långt som möjligt begränsa utsläppet enligt vad som föreskrivs i 2 kap. 4 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, och
   • redaren eller befälhavaren inte handlat grovt vårdslöst och med insikt om att en skada troligen skulle bli följden eller handlat med avsikt att orsaka skada, eller
3. utsläpp av ämnen som innehåller olja, när utsläppet görs av Kustbevakningen eller av kommuner eller av någon på deras uppdrag i syfte att bekämpa ett annat utsläpp.

Första stycket 2 gäller förutom redaren och fartygets befälhavare även besättningen. Första stycket 2 gäller inte inom inre vatten eller territorialhav som tillhör Sverige eller en annan medlemsstat i Europeiska unionen. Förordning (2010:1153).

11 §  Olja och oljehaltig blandning från maskinrum på ett fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 får släppas ut inom Sveriges inre vatten, territorialhav och ekonomiska zon samt inom specialområden utom Antarktisområdet under förutsättning att:

1. fartyget är under gång,
2. fartyget är försett med och har i drift ett behandlings- och kontrollsystem för länsvatten samt med automatisk stoppanordning enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot förorening från fartyg,
3. utflödet har ett oljeinnehåll som utan utspädning uppgår till högst 15 ppm,
4. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg, inte kommer från lastpumprum, och
5. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg, inte är blandad med oljelastrester. Förordning (2008:1127).

12 §  Olja och oljehaltig blandning från maskinrum på ett fartyg med en bruttodräktighet under 400 får släppas ut inom Sveriges inre vatten, territorialhav och ekonomiska zon samt specialområden utom Antarktisområdet under förutsättning att:

1. fartyget är under gång,
2. fartyget är försett med och har i drift ett behandlings- och kontrollsystem för länsvatten enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot förorening från fartyg,
3. utflödet har ett oljeinnehåll som utan utspädning uppgår till högst 15 ppm,
4. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg, inte kommer från lastpumprum, och
5. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg, inte är blandad med oljelastrester. Förordning (2008:1127).

13 §  Olja eller oljehaltig blandning från maskinrum på ett fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 får släppas ut utanför specialområden under förutsättning att:

1. fartyget är under gång,
2. fartyget är försett med och har i drift ett behandlings- och kontrollsystem enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot förorening från fartyg,
3. utflödet har ett oljeinnehåll som utan utspädning uppgår till högst 15 ppm,
4. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg, inte kommer från lastpumprum, och
5. den oljehaltiga blandningen, när det gäller oljetankfartyg, inte är blandad med oljelastrester. Förordning (2008:1127).

14 §  Olja eller oljehaltig blandning från ett oljetankfartygs lasttanksutrymmen får släppas ut utanför specialområden under förutsättning att:

1. fartyget befinner sig mer än 50 nautiska mil från närmaste land,
2. fartyget är under gång,
3. den momentana oljeutläppshastigheten inte vid något tillfälle överstiger 30 liter per nautisk mil,
4. den sammanlagda mängden olja i utsläppet uppgår till högst 1/15 000 i fråga om oljetankfartyg levererade senast den 31 december 1979 eller, i fråga om oljetankfartyg levererade efter den 31 december 1979, 1/ 30 000 av den last i vilken oljan ingick, och
5. fartyget har i drift ett övervaknings- och kontrollsystem för oljeutsläpp och ett sloptanksarrangemang enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot förorening från fartyg. Förordning (2008:1127).

15 §  Utsläpp av olja får inte innehålla kemikalier eller andra ämnen i mängder eller koncentrationer som innebär risker för den marina miljön. Utsläpp får inte heller innehålla kemikalier eller andra ämnen som tillsatts i syfte att kringgå de villkor för utsläpp som anges i detta kapitel. Förordning (2006:1321).

16 §  Med IBC-koden avses den internationella koden för konstruktion och utrustning av fartyg som till sjöss transporterar skadliga flytande kemikalier i bulk, antagen av den internationella sjöfartsorganisationen, IMO. Förordning (2006:1321).

17 §  Skadliga flytande ämnen indelas i de fyra kategorierna

X: skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i havet vid tankrengöring eller barlastlänsning, kan antas utgöra en allvarlig risk för marina resurser eller människors hälsa och som därför berättigar till förbud mot utsläpp i den marina miljön,

Y: skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i havet vid tankrengöring eller barlastlänsning, kan antas utgöra en risk för marina resurser eller människors hälsa, eller kan medföra skada på skönhets- och rekreationsvärden eller annat behörigt utnyttjande av havet och som därför berättigar till en begränsning av kvaliteten på och mängden av utsläppet i den marina miljön,

Z: skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i havet vid tankrengöring eller barlastlänsning, kan antas utgöra en mindre risk för marina resurser eller människors hälsa och därför berättigar till mindre stränga begränsningar av kvaliteten på och mängden av utsläppet i den marina miljön,

andra substanser (AS): ämnen som återfinns i kolumnen för föroreningskategorier i kapitel 18 i IBC-koden och som vid en bedömning har befunnits falla utanför kategori X, Y eller Z.

Till skadliga flytande ämnen skall räknas de ämnen som förtecknats i tabellerna i kapitel 17 och 18 i IBC-koden eller i till denna kod hänförlig förteckning av ämnen som klassificerats som kategori X, Y eller Z men ännu inte införts i koden, dock bara i den mån de omfattas av definitionen i första stycket. Förordning (2006:1321).

18 §  Transportstyrelsen klassificerar provisoriskt ämnen som skadliga flytande ämnen av kategori X, Y eller Z som inte klassificerats på det sätt som anges i 17 § andra stycket. En sådan klassificering skall omfattas av förbuden mot utsläpp av skadliga flytande ämnen bara i den mån den överensstämmer med definitionerna enligt 17 § första stycket. Förordning (2008:1127).

19 §  Med rent barlastvatten avses vatten som tagits in i en tank som sedan den senast använts för transport av en last som innehåller ett ämne av kategori X, Y eller Z omsorgsfullt har rengjorts, varefter resterna lämnats i land eller släppts ut och tanken tömts enligt de förutsättningar Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om. Förordning (2008:1127).

20 §  Fartyg får inte släppa ut skadliga flytande ämnen av kategori X, Y eller Z inom inre vatten, territorialhav eller ekonomisk zon som tillhör Sverige eller en annan medlemsstat i Europeiska unionen.

Fartyg får inte släppa ut skadliga flytande ämnen av kategori X, Y eller Z på det fria havet.

Förbuden i första och andra styckena gäller även när barlastvatten, tankspolvätska eller andra rester eller blandningar innehåller dessa ämnen. Förordning (2006:1321).

21 §  Bestämmelser om utsläpp av skadliga flytande ämnen i Antarktisområdet finns i lagen (2006:924) om Antarktis. Förordning (2006:1321).

22 §  Förbuden i 20 § mot utsläpp av skadliga flytande ämnen gäller inte i fråga om

1. utsläpp som är nödvändiga för fartygets säkerhet eller för att rädda människoliv till sjöss,
2. utsläpp som är en följd av en skada på fartyget eller dess utrustning om
   • alla rimliga försiktighetsåtgärder har vidtagits efter det att skadan inträffat eller utsläppet upptäckts i syfte att hindra eller så långt som möjligt begränsa utsläppet enligt vad som föreskrivs i 2 kap. 4 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, och
   • redaren eller befälhavaren inte handlat grovt vårdslöst och med insikt om att en skada troligen skulle bli följden eller handlat med avsikt att orsaka skada, eller
3. utsläpp som görs av Kustbevakningen eller av kommuner eller av någon på deras uppdrag i syfte att bekämpa ett annat utsläpp.

Första stycket 2 gäller förutom redaren och fartygets befälhavare även besättningen. Första stycket 2 gäller inte inom inre vatten eller territorialhav som tillhör Sverige eller en annan medlemsstat i Europeiska unionen. Förordning (2010:1153).

23 §  Förbuden i 20 § mot utsläpp av skadliga flytande ämnen gäller inte om följande utsläppskrav är uppfyllda:

1. den ifrågavarande tanken eller tankarna skall, så långt det är praktiskt möjligt, tömmas enligt de utsläppsmetoder som framgår av fartygets lasthanteringsmanual,
2. fartyget skall vara under gång med en fart av minst 7 knop när det gäller fartyg med eget framdrivningsmaskineri eller minst 4 knop när det gäller fartyg som saknar eget framdrivningsmaskineri,
3. utsläppet skall ske under vattenlinjen genom ett eller flera undervattensutlopp och inte överstiga den högsta hastighet som undervattensutsläppsöppningen är konstruerad för, och
4. utsläppet skall ske på ett avstånd av minst 12 nautiska mil från närmaste land där vattendjupet är minst 25 meter. Förordning (2006:1321).

24 §  Kravet i 23 § 3 gäller inte fartyg byggda före den 1 januari 2007 vid utsläpp av ämnen av kategori Z eller av barlastvatten, tankspolvätska eller andra blandningar som innehåller sådana ämnen. Förordning (2006:1321).

25 §  Transportstyrelsen får föreskriva om eller i enskilda fall besluta om undantag från kravet i 23 § 4 för utsläpp av ämnen av kategori Z för svenska fartyg sysselsatta i fart inom Sveriges inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon. Transportstyrelsen får också föreskriva om eller i enskilda fall besluta om undantag för svenska fartyg utanför dessa vattenområden samt för utländska fartyg på svenskt inre vatten, territorialhav eller svensk ekonomisk zon under förutsättning att sådan överenskommelse träffats mellan de berörda kuststaterna. Förordning (2008:1127).

26 §  En tank som ett ämne av kategori X har lossats från skall spolas innan fartyget lämnar lossningshamnen. Tankspolvätskan skall lämnas till en mottagningsanordning i land. Transportstyrelsen meddelar föreskrifter om tankspolning och ilandlämning.

Allt vatten som därefter tillförs tanken får släppas ut i havet enligt utsläppsnormerna i 23 och 24 §§. Förordning (2008:1127).

27 §  Utsläpp av lastrester av ämnen av kategori Y eller Z skall ske i enlighet med bestämmelserna i 23 § samt de rengörings- och utsläppsmetoder som anges i MARPOL 73/78, Annex II, appendix IV, addendum A.

Om lossning av ett ämne av kategori Y eller Z inte utförs enligt lasthanteringsmanualen skall tankspolning ske innan fartyget lämnar lossningshamnen. Transportstyrelsen meddelar föreskrifter om tankspolning och ilandlämning.

För ämnen med hög viskositet eller stelnande ämnen av kategori Y gäller att

1. tankspolning skall ske,
2. tankspolvätskan skall lämnas till en mottagningsanordning till dess tanken är tom, och
3. allt vatten som därefter tillförs tanken får släppas ut i havet enligt utsläppsnormerna i 23 och 24 §§. Förordning (2008:1127).

28 §  Lastrester som innehåller skadliga ämnen får avlägsnas genom mekanisk ventilation om det sker i enlighet med lasthanteringsmanualen. Vatten som förs in i tanken efter en sådan behandling anses vara rent och omfattas inte av utsläppskraven i detta kapitel. Förordning (2006:1321).

29 §  Efter lossning får lasttankar barlastas. Om så krävs enligt detta kapitel eller Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot förorening från fartyg skall tankarna spolas innan de får barlastas. Tömning av sådan barlast skall göras i enlighet med 23 och 24 §§. Förordning (2008:1127).

30 §  Om ett fartyg befinner sig minst 12 nautiska mil från närmaste land och vattendjupet är minst 25 meter får barlast som tillförs en lasttank släppas ut i havet oavsett utsläppshastigheten, fartygets hastighet och utsläppsöppningens placering under de förutsättningar som Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om. Förordning (2008:1127).

31 §  Tömning i havet av ren eller segregerad barlast omfattas inte av kraven för utsläpp av skadliga flytande ämnen. Förordning (2006:1321).

32 §  Utsläpp av barlastvatten enligt 29–31 §§ får dock inte göras i strid mot barlastvattenlagen (2009:1165) eller mot föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Förordning (2017:75).

3 §  Anordningar för mottagning av barlastvatten eller tankspolvätska som innehåller lastrester av andra skadliga flytande kemikalier än olja (bulkkemikalier) skall finnas på de platser inom Sveriges territorium där

1. dylika kemikalier lossas, om det efter lossningen från fartygens tankar i dessa finns kvar sådana lastrester av bulkkemikalierna som inte får släppas ut från fartyg,
2. tankfartyg lastas, om det från tank som skall lastas måste avlägsnas barlastvatten eller tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier för att lastning skall kunna ske,
3. tankfartyg som har använts för transport av sådana kemikalier repareras, om barlastvatten eller tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier måste avlägsnas från fartyget för att reparation skall kunna utföras.

Ansvarig för att det finns behövliga mottagningsanordningar är i de fall som avses i första stycket 1 den som mottager kemikalierna, 2 avlastaren och 3 den som driver reparationsverksamheten. Förordning (1985:829).

4 §  Finner Transportstyrelsen att anordningar för mottagning av förorenat barlast- och tankspolvatten behövs även på andra platser än vad som sägs i 3 kap. 1 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, samt 3 kap.2 och 3 §§ denna förordning, får styrelsen meddela föreskrifter om detta. Transportstyrelsen får då även meddela föreskrifter om vem som svarar för dessa anordningar. Förordning (2008:1127).

5 §  Mottagningsanordningar för annat avfall från fartyg än förorenat barlast- och tankspolvatten skall finnas i alla hamnar.

I de hamnar där hamnavgift eller motsvarande generell avgift tas ut för utnyttjande av hamnen ansvarar den som tar ut avgiften för att mottagningsanordningar finns tillgängliga och uppfyller de krav som ställs i denna förordning eller i föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning. I övriga hamnar ansvarar fastighetsägaren för mottagningsanordningarna. Förordning (2000:1151).

9 §  Tankfartyg får inte

1. lastas hos den som svarar för att det finns behövlig mottagningsanordning som avses i 3 § första stycket 2, om denne inte från tank som skall lastas mottager sådant barlastvatten eller sådan tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier som måste avlägsnas för att lastningen skall kunna ske,
2. repareras hos den som svarar för att det finns behövlig mottagningsanordning som avses i 3 § första stycket 3, om denne inte mottager sådant barlastvatten eller sådan tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier som måste avlägsnas från fartyget för att reparationen skall kunna utföras. Förordning (1983:59).

10 §  /Upphör att gälla U:2023-05-01 genom förordning (2023:184)./ Utan hinder av 3 kap. 6 § första stycket denna förordning får innehavare av hamn, i fall som avses i 3 kap. 2 § första stycket 2 förordningen, ta ut avgift av fartygets avlastare för mottagning eller behandling av förorenat barlast-eller tankspolvatten, om inte avlastaren gentemot innehavaren har åtagit sig att ombesörja mottagningen eller behandlingen. Förordning (1983:59).

12 §  /Ny beteckning 3 kap. 10 § U:2023-05-01/ Innan ett fartyg avgår från en svensk hamn skall det till en mottagningsanordning avlämna allt sådant avfall som härrör från eller i övrigt står i samband med fartygets drift och som det är förbjudet att släppa ut. Transportstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om denna skyldighet. Transportstyrelsen får även meddela föreskrifter om skyldigheten att avlämna lastrester. Förordning (2008:1127).

13 §  /Ny beteckning 3 kap. 12 § U:2023-05-01/ Den som ansvarar för en mottagningsanordning skall efter samråd med kommunen upprätta en avfallshanteringsplan. Transportstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om sådana planer. Förordning (2008:1127).

2 §  Svenska oljetankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 och andra svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 som används i internationell resa skall vara försedda med internationellt oljeskyddscertifikat enligt 1978 års protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL 73/78). Sådant certifikat får utfärdas att gälla högst fem år.

Svenska fartyg som avses i regel 2 i bilaga IV till MARPOL 73/78 och som används i internationell resa skall vara försedda med ett internationellt föroreningsskyddscertifikat för toalettavfall. Sådant certifikat får utfärdas att gälla högst fem år.

Svenska kemikalietankfartyg som används i internationell resa skall vara försedda med ett internationellt föroreningsskyddscertifikat för transport av skadliga flytande ämnen i bulk enligt MARPOL 73/78. Sådant certifikat får utfärdas att gälla högst fem år. Förordning (2003:441).

3 §  Föreskrifter om certifikat som avses i 2 § och om kontroll av certifikat eller motsvarande handlingar meddelas av Transportstyrelsen. Förordning (2008:1127).

4 §  Föreskrifter om andra certifikat och handlingar än som avses i 2 §, vilka visar att sådana föreskrifter om fartygs konstruktion, utrustning och drift som meddelats med stöd av 1 § är uppfyllda, meddelas av Transportstyrelsen. Förordning (2008:1127).

5 §  För svenska fartyg utfärdas certifikat som avses i 4 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och andra motsvarande handlingar av Transportstyrelsen.

Transportstyrelsen skall förklara ett sådant certifikat som avses i 2 § ogiltigt, om

1. fartyget, dess utrustning eller driftförhållanden har ändrats på så väsentligt sätt att ändringen kan medföra påtaglig risk för förorening,
2. föreläggande som avses i 7 kap. 4 § andra stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg åsidosätts,
3. fartyget inte undergår föreskriven tillsynsförrättning,
4. fartyget har upphört att vara svenskt. Förordning (2008:1127).

6 §  Svenska fartyg som avses i 2 § första stycket får inte användas till sjöfart, om de saknar internationellt oljeskyddscertifikat. Detsamma gäller utländska fartyg av samma storlek inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Dessa får dock i stället för certifikat ha en motsvarande handling utfärdad av behörig utländsk myndighet.

Svenska kemikalietankfartyg som avses i 2 § tredje stycket får inte användas till sjöfart, om de saknar internationellt föroreningsskyddscertifikat för transport av skadliga flytande ämnen i bulk. Detsamma gäller utländska kemikalietankfartyg inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Dessa får dock i stället för certifikat ha en motsvarande handling utfärdad av behörig utländsk myndighet.

Transportstyrelsen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från förbud som avses i första eller andra stycket, om det på annat sätt visas att fartyget uppfyller föreskrifterna i MARPOL 73/78 eller om det i övrigt föreligger särskilda skäl. Förordning (2008:1127).

7 §  Transportstyrelsen skall lämna Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) sådana uppgifter om fartygs konstruktion, utrustning och drift som enligt MARPOL 73/78 eller 2001 års internationella konvention om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg skall lämnas av administrationen. Förordning (2008:1127).

9 §  Svenska fartyg får inte användas till sjöfart om de inte i fråga om konstruktion, utrustning och drift uppfyller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 § eller som följer av förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg.

Första stycket gäller även utländska fartyg inom Sveriges sjöterritorium eller ekonomiska zon. Förordning (2003:441).

10 §  Bestämmelser om besiktning och certifiering av påväxthindrande system på fartyg finns i förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg. Förordning (2003:441).

11 §  För fartyg som omfattas av bestämmelserna i förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg och i 2001 års internationella konvention om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg utfärdas certifikat och motsvarande handlingar av Transportstyrelsen.

Transportstyrelsen skall förklara ett sådant certifikat som avses i första stycket ogiltigt om fartygets påväxthindrande system har ändrats eller ersatts utan att en besiktning av systemet har utförts enligt den nämnda förordningen. Förordning (2008:1127).

12 §  Föreskrifter som behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg meddelas av Transportstyrelsen. Förordning (2008:1127).

1 §  På svenskt oljetankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 och på annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 skall befälhavaren föra oljedagbok. På oljetankfartyg som är mindre än nu sagts skall föras motsvarande anteckningar av mindre omfattning i enlighet med vad som föreskrivs av Transportstyrelsen. Förordning (2008:1127).

2 §  På svenskt kemikalietankfartyg skall befälhavaren föra lastdagbok. Förordning (1983:59).

3 §  Oljedagboken och lastdagboken skall förvaras på sådant sätt att de är lätt tillgängliga för granskning. De skall bevaras i minst tre år efter dagen för den senaste anteckningen. Under denna tid skall de förvaras på fartyget eller hos den som var fartygets redare eller ägare vid tiden för den senaste anteckningen. Förordning (1987:53).

5 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om kontrollen av dagböcker och andra handlingar som gäller hanteringen av skadliga ämnen ombord på utländska fartyg. Förordning (2008:1127).

1 §  Tillsyn över efterlevnaden av de bestämmelser som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 § och över efterlevnaden av förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg utövas av Transportstyrelsen. I fråga om fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och används för annat ändamål än att befordra gods eller passagerare i allmän trafik utövas dock tillsynen av den myndighet under vars förvaltning fartyget står.

Sådan tillsyn som enligt första stycket utövas av Transportstyrelsen utövas även av Kustbevakningen i den utsträckning som Transportstyrelsen beslutar i samråd med Kustbevakningen.

Tillsyn utom riket får utövas av sådana utlandsmyndigheter som har förordnats att utöva tillsyn enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364). Förordning (2008:1127).

2 §  Transportstyrelsen får träffa avtal med en sådan organisation som anges i 1 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) om undersökning av svenska fartyg och utrustning eller utfärdande av certifikat för svenska fartyg.

Transportstyrelsen skall i styrelsens författningssamling tillkännage med vilka organisationer som avtal har träffats. Förordning (2008:1127).

3 §  Svenska oljetankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150, svenska kemikalietankfartyg samt andra svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 skall genomgå sådana besiktningar som anges i 4--7 §§. Förordning (1985:828).

4 §  Innan ett fartyg som avses i 3 § sätts i trafik eller innan ett internationellt oljeskyddscertifikat eller föroreningsskyddscertifikat för transport av skadliga flytande ämnen i bulk utfärdas första gången skall fartyget genomgå en första besiktning.

Besiktningen syftar till att säkerställa att fartygets konstruktiva delar och dess utrustning, system, anordningar, arrangemang och material uppfyller de krav som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (2003:441).

5 §  Fartyg som avses i 3 § skall genomgå en förnyad besiktning inom 60 månader efter den första besiktningen eller närmast föregående förnyade besiktning.

Förnyad besiktning har samma syfte som anges i 4 § andra stycket. Förordning (1983:59).

6 §  Fartyg som avses i 3 § skall genomgå mellanbesiktning minst 24 månader och högst 36 månader efter den första besiktningen eller den senast genomgångna förnyade besiktningen, om Transportstyrelsen inte beslutar annat.

Mellanbesiktning syftar till att säkerställa att fartygets utrustning och tillhörande pump- och rörledningssystem uppfyller de föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (2008:1127).

7 §  Fartyg som avses i 3 § skall genomgå årlig besiktning inom 12 eller, om Transportstyrelsen medger det, 15 månader efter senast genomgången första besiktning, förnyad besiktning, mellanbesiktning eller årlig besiktning. Årlig besiktning syftar till att säkerställa att fartyget och dess utrustning i alla avseenden befinner sig i ett tillfredsställande skick. Förordning (2008:1127).

8 §  Svenska fartyg som avses i regel 2 a) i bilaga IV till MARPOL 73/78 och som används i internationell resa skall genomgå sådana besiktningar som anges i 9 och 10 §§. Förordning (1983:59).

9 §  Innan ett fartyg som avses i 8 § sätts i trafik eller innan internationellt föroreningsskyddscertifikat för toalettavfall utfärdas första gången skall fartyget genomgå en första besiktning. Förordning (1983:59).

10 §  Fartyg som avses i 8 § skall genomgå en förnyad besiktning inom 60 månader efter den första besiktningen eller närmast föregående förnyade besiktning. Förordning (1983:59).

11 §  Besiktningarna enligt 9 och 10 §§ syftar till att säkerställa att den utrustning och de anordningar och arrangemang som skall förhindra förorening genom toalettavfall från fartyg uppfyller de föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (1983:59).

12 §  Besiktningar enligt detta kapitel skall i den mån det är möjligt utföras i samband med att fartygen genomgår tillsynsförrättningar enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364). Förordning (2003:441).

13 §  I fråga om annat fartyg än sådant som avses i 3 eller 8 § skall i samband med en tillsynsförrättning enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) säkerställas att fartygets konstruktiva delar och dess utrustning, system, anordningar, arrangemang och material uppfyller de föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (2003:441).

14 §  /Ny beteckning 6 kap. 17 § U:2023-05-01/ Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om

1. tillsynsförrättningar enligt 6 kap. 4 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, och
2. avgifter till staten för tillsyn, provning och granskning av material och utrustning till fartyg samt ärendehandläggning enligt 6 kap. 8 § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Avgifter till staten för tillsyn enligt första stycket 2 får bestämmas upp till full kostnadstäckning.

Transportstyrelsen får även meddela föreskrifter om sådana undantag som avses i 6 kap. 3 § tredje stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg. Förordning (2017:603).

16 §  /Ny beteckning 6 kap. 18 § U:2023-05-01/ Transportstyrelsen får till den behöriga myndigheten i en stat som har anslutit sig till 2001 års internationella konvention om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg överlämna en begäran om att den myndigheten skall utföra en besiktning av ett svensk fartyg och utfärda ett intyg enligt nämnda konvention. Om en sådan begäran överlämnas skall vad som anges i bilaga 4, regel 3 och 4 i konventionen gälla. Förordning (2008:1127).

3 §  Beslut enligt 7 kap.4 eller 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får meddelas av Kustbevakningen, om Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder för att förebygga, begränsa eller bekämpa föroreningar. Förordning (2008:1127).

5 §  Ett förbud enligt 7 kap.6 eller 6 b § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får meddelas av Kustbevakningen, om Transportstyrelsens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder. Förordning (2008:1127).

6 §  Ett beslut enligt 7 kap. 4, 5, 6 eller 6 b § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller enligt 8 § denna förordning skall genast tillställas befälhavaren och fartygets redare eller ägare.

En skriftlig underrättelse om omständigheterna kring ett sådant ingripande mot ett utländskt fartyg skall genast lämnas till konsuln eller den närmaste diplomatiske representanten för den stat där fartyget är registrerat.

När ett beslut har meddelats med stöd av 7 kap. 4 § första stycket 1 eller 4, eller 5 § 1, 2, 5 eller 7 lagen om åtgärder mot förorening från fartyg skall den beslutande myndigheten även underrätta berörda hamnar. Förordning (2003:441).

6 a §  Transportstyrelsen ska underrätta

1. berörda svenska myndigheter och svenska hamnar om förbud för ett fartyg att anlöpa hamn enligt 8 eller 8 a § och om när ett sådant förbud har upphört att gälla,
2. berörda svenska myndigheter, den behöriga myndigheten i flaggstaten och de behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) om ett förbud för ett fartyg att anlöpa hamn enligt 8 eller 8 a § och om skälen för förbudet,
3. den behöriga myndigheten i den stat där reparationsvarvet är beläget om sådant villkor som avses i 8 § första stycket 2,
4. den behöriga myndigheten i den stat som har anvisat ett fartyg till ett reparationsvarv i Sverige eller som har anvisat ett svenskt fartyg till ett reparationsvarv i en stat inom EES om de åtgärder som har vidtagits i Sverige, och
5. den behöriga myndigheten i den stat i vars hamn ett svenskt fartyg befinner sig om Transportstyrelsen fått uppgift om att fartygets påväxthindrande system inte uppfyller vad som krävs enligt den internationella konventionen om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg. Förordning (2010:1364).

8 §  Transportstyrelsen skall förbjuda ett fartyg att anlöpa svensk hamn, om

1. fartyget lämnar en hamn i strid med ett förbud som har meddelats med stöd av 7 kap.4 eller 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,
2. fartyget av tillsynsmyndigheten har tillåtits att gå till ett reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan eller fortsätter den utan att anlöpa varvet, eller
3. fartyget inte uppfyller de krav i fråga om påväxthindrande system som finns i förordning (EG) nr 782/2003 om tennorganiska föreningar på fartyg.

Vad som sagts i första stycket gäller i samma utsträckning om motsvarande beslut har fattats av en behörig myndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en annan stat som har undertecknat Paris Memorandum of Understanding on Port State Control (Paris MOU). Förordning (2008:1127).

8 a §  Transportstyrelsen ska förbjuda ett fartyg att anlöpa svensk hamn om fartyget är upptaget i ett register som omfattas av den svarta lista som publiceras i den årliga Paris MOU-rapporten och det under de senaste 36 månaderna har fattats beslut om minst tre förbud för fartygets resa eller mot användning i reguljär trafik enligt 6 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen (2003:364). Samma sak gäller om fartyget är upptaget i ett register som omfattas av den grå lista som publiceras i den årliga Paris MOU-rapporten och minst tre sådana förbud har fattats under de senaste 24 månaderna.

Förbudet mot tillträde enligt första stycket ska börja gälla så snart fartyget lämnar den hamn eller ankarplats där det hölls kvar för tredje gången och där tillträdesförbudet utfärdades.

Transportstyrelsen ska också förbjuda ett fartyg att anlöpa svensk hamn om fartyget har vägrats tillträde till hamn vid två tillfällen tidigare och det därefter fattas beslut om förbud för fartygets resa enligt 6 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen. Förordning (2010:1364).

8 b §  Ett förbud som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 1 eller 2 ska bestå till dess att redaren, fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten har visat den myndighet som förbjudit fartygets resa att bristen är avhjälpt.

Ett förbud som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 3 ska bestå till dess att redaren, fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten har visat den myndighet som avses i 6 kap. 1 § att bristen är avhjälpt.

Ett förbud som har meddelats enligt 8 a § ska bestå till dess att den myndighet som har utfärdat förbudet häver det i enlighet med artikel 16.2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll. Förordning (2010:1364).

9 §  Transportstyrelsen får, trots vad som anges i 8 §, tillåta ett fartyg att anlöpa en anvisad hamn

1. om force majeure eller säkerhetsskäl gör det nödvändigt,
2. för att minska risken för föroreningar, eller
3. för att fartygets brister skall avhjälpas, förutsatt att lämpliga åtgärder har vidtagits för att garantera ett säkert anlöp till hamnen. Förordning (2008:1127).

10 §  Fartygets ägare eller redare ska ersätta kostnader som uppstår för en tillsynsmyndighet i samband med kvarhållande av ett fartyg enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Förordning (2010:1364).

1 §  Beslut enligt 9 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg ska underställas behörig befattningshavare hos Transportstyrelsen. Förordning (2008:1127).

2 §  Ett beslut enligt 7 kap. 4 § första stycket, 5 eller 6 §, 6 a § andra stycket eller 6 b § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller enligt 7 kap. 8 § denna förordning som har meddelats inom Transportstyrelsen av någon annan än sådan befattningshavare som anges i 8 kap. 1 § ska genast underställas denne. Förordning (2008:1127).

5 §  Beslut enligt 8 kap. 6 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får meddelas av Transportstyrelsen, om Kustbevakningens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder för att säkra bevisning. Förordning (2008:1127).

6 §  Myndighets beslut varigenom någon har påförts vattenföroreningsavgift skall delges fartygets befälhavare samt, om det är möjligt, den beslutet avser.

Beslutas förbud eller föreläggande med stöd av 8 kap. 6 § första stycket eller 7 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, skall myndigheten vidta sådana åtgärder som anges i 7 kap. 6 §. Förordning (1996:528).

1 §  Detta kapitel innehåller bestämmelser om de sanktionsavgifter som ska påföras enligt 6 kap. 11 a § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Förordning (2023:184).

2 §  Vid underlåtelse att se till att det finns en anordning för mottagning av avfall från fartyg är sanktionsavgiften

• 40 000 kronor, om skyldigheten avser en sådan plats som avses i 3 kap. 9 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, och
• 135 000 kronor, om skyldigheten avser en annan plats. Förordning (2023:184).

3 §  Vid underlåtelse att upprätta eller inneha en godkänd avfallshanteringsplan är sanktionsavgiften

• 15 000 kronor, om skyldigheten avser en sådan plats som avses i 3 kap. 9 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, och
• 50 000 kronor, om skyldigheten avser en annan plats. Förordning (2023:184).

4 §  Vid underlåtelse att anmäla det avfall som ska lämnas i en mottagningsanordning är sanktionsavgiften 15 000 kronor. Förordning (2023:184).

5 §  Vid underlåtelse att lämna avfall från ett fartyg till en mottagningsanordning är sanktionsavgiften

• 2 500 kronor, om fartygets bruttodräktighet inte är större än 50,
• 10 000 kronor, om fartygets bruttodräktighet är större än 50 men inte större än 500,
• 15 000 kronor, om fartygets bruttodräktighet är större än 500 men inte större än 3 000,
• 20 000 kronor, om fartygets bruttodräktighet är större än 3 000 men inte större än 15 000,
• 35 000 kronor, om fartygets bruttodräktighet är större än 15 000 men inte större än 50 000, och
• 50 000 kronor, om fartygets bruttodräktighet är större än 50 000. Förordning (2023:184).

6 §  Vid underlåtelse att lämna kvitto för mottaget avfall är sanktionsavgiften 10 000 kronor. Förordning (2023:184).

7 §  Vid underlåtelse att vidarebefordra uppgifter från kvitton för avlämnat avfall är sanktionsavgiften 10 000 kronor. Förordning (2023:184).

8 §  Vid underlåtelse att spara förhandsanmälan eller kvitton för avlämnat avfall ombord är sanktionsavgiften 10 000 kronor. Förordning (2023:184).

9 §  Sanktionsavgiften ska betalas till

1. Transportstyrelsen, om beslutet att påföra avgiften har fattats av Transportstyrelsen, och
2. Kammarkollegiet, om beslutet att påföra avgiften har fattats av en kommun. Förordning (2023:184).

10 §  Den myndighet som avgiften enligt 9 § ska betalas till ska lämna avgiften för indrivning om avgiften inte betalas inom den tid som gäller enligt 6 kap. 11 f § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Förordning (2023:184).

2 §  Lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg är tillämplig på svenska statsfartyg som inte används i affärsdrift. Svenska örlogsfartyg undantas dock från tillämpningen av 4-6 kap. samt 7 kap.4-11 §§ lagen.

I fråga om örlogsfartyg meddelar Försvarsmakten i stället för Transportstyrelsen

1. föreskrifter som anges i 2 kap. denna förordning,
2. beslut i frågor som anges i 9 kap. 1 § denna förordning, när det gäller undantag från bestämmelsen i 2 kap. 2 § första stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg.

I fråga om mottagnings- och behandlingsanordningar som uteslutande används av örlogsfartyg meddelar Försvarsmakten i stället för Transportstyrelsen

1. beslut i frågor som anges i 3 kap. denna förordning,
2. beslut i frågor som anges i 9 kap. 1 § denna förordning, när det gäller undantag från bestämmelserna i 3 kap. 1 § första stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg eller 3 kap. 2, 3 eller 5 § denna förordning. Förordning (2008:1127).

3 §  /Upphör att gälla U:2023-05-01 genom förordning (2023:184)./ Innan Transportstyrelsen fattar beslut med stöd av denna förordning ska den höra

1. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, i fråga om
   1. föreskrifter som meddelas med stöd av 1 kap. 2 §, 2 kap., 3 kap. 2 § andra stycket, 7 §, 8 §, 11 § första stycket i fråga om anordningarnas utformning och drift eller 13 §, 4 kap.1 eller 8 §,
   2. medgivande som lämnas med stöd av 3 kap. 1 §, och
   3. föreskrifter om undantag med stöd av 9 kap. 1 §, dock inte avseende undantag från bestämmelserna i 5 kap.1 eller 2 §,
2. Kustbevakningen och Polismyndigheten, i fråga om
   1. föreskrifter som meddelas med stöd av 5 kap. 4 §, och
   2. föreskrifter om undantag med stöd av 9 kap. 1 §, i fråga om undantag från bestämmelserna i 5 kap.1 eller 2 §,
3. Kustbevakningen, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Sjöfartsverket samt, om det behövs med hänsyn till ärendets beskaffenhet, Försvarsmakten, i fråga om föreskrifter som meddelas med stöd av 7 kap. 1 §,
4. Försvarsmakten, Kustbevakningen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket i fråga om föreskrifter enligt 7 kap. 3 § 1 lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg som meddelas med stöd av 7 kap. 2 §,
5. Kustbevakningen, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Sjöfartsverket, i fråga om föreskrifter enligt 7 kap. 3 § 2 lagen om åtgärder mot förorening från fartyg som meddelas med stöd av 7 kap. 2 §,
6. Kustbevakningen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, i fråga om
   1. beslut om samråd som avses i 7 kap. 4 § andra stycket,
   2. föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §, och
7. Försvarsmakten i fråga om föreskrifter som meddelas med stöd av 3 kap.11–13 §§ eller föreskrifter om undantag som meddelas med stöd av 9 kap. 1 §, om det behövs med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Förordning (2014:1249).

4 §  Beslut som meddelas av Försvarsmakten med stöd av denna förordning ska meddelas efter samråd med Transportstyrelsen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. Förordning (2011:654).

5 §  När föreskrifter meddelas och undantag medges med stöd av denna förordning skall i tillämpliga delar iakttas

1. sådana bestämmelser i internationella överenskommelser som är bindande för Sverige,
2. i den mån regeringen så förordnar, andra bestämmelser i internationella överenskommelser. Förordning (2000:1151).

6 §  Andra föreskrifter som meddelas med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller denna förordning än sådana som meddelas av Försvarsmakten skall tas in i publikationen Underrättelser för sjöfarande. Förordning (1996:528).

7 §  Underrättelser enligt 11 kap. 7 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg ska lämnas av förundersökningsledaren. Förordning (2019:88).

8 §  Om en förundersökning har inletts angående ett brott mot en bestämmelse om förbud mot utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen och kan det skäligen befaras att brottet har begåtts på ett utländskt fartyg, skall förundersökningsledaren anmäla ärendet till Riksåklagaren. Riksåklagaren beslutar om den stat där fartyget är registrerat skall tillställas utredningen i syfte att lagföringen i stället skall ske där (flaggstatsrapport).

Riksåklagaren meddelar närmare föreskrifter om sådan flaggstatsrapport som avses i denna paragraf. Förordning (2001:1292).

9 §  En flaggstatsrapport enligt 8 § skall sändas till Justitiedepartementet som vidarebefordrar handlingarna till den behöriga myndigheten i den stat där fartyget är registrerat.

Om handlingar som skall sändas till en främmande stat behöver översättas ombesörjs detta av Justitiedepartementet. Förordning (2001:1292).

10 §  Om en förundersökning angående något annat brott enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg ombord på ett utländskt fartyg än ett otillåtet utsläpp har lagts ned skall förundersökningsledaren anmäla ärendet till Transportstyrelsen. Transportstyrelsen beslutar om den stat där fartyget är registrerat skall tillställas utredningen i syfte att lagföring skall ske där (flaggstatsrapport).

Om handlingar som skall skickas till en främmande stat behöver översättas ombesörjs detta av Transportstyrelsen, som därefter vidarebefordrar handlingarna till den behöriga myndigheten i den stat där fartyget är registrerat.

Transportstyrelsen meddelar närmare föreskrifter i fråga om sådan flaggstatsrapport som avses i denna paragraf. Förordning (2008:1127).

11 §  En flaggstatsrapport enligt 8 eller 10 § skall innehålla en begäran om att den stat där fartyget är registrerat skall återrapportera vilka åtgärder som vidtas med anledning av flaggstatsrapporten. Den skall dessutom innehålla en begäran om återrapportering efter sex månader även om några åtgärder då inte har vidtagits. Förordning (2001:1292).

12 §  Om det följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt eller annars är skyldigt att följa, får en flaggstatsrapport eller annan underrättelse till följd av ett brott enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg sändas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation. Förordning (2018:379).

13 §  Rättsliga och andra åtgärder som har vidtagits av en annan myndighet än Kustbevakningen med anledning av ett förbjudet utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen från ett fartyg inom svenskt sjöterritorium eller svensk ekonomisk zon skall anmälas till Kustbevakningen. Förordning (2001:1292).

14 §  En flaggstatsrapport som överlämnas till Sverige från en annan stat med anledning av ett brott begånget på ett svenskt fartyg skall sändas via Justitiedepartementet till Riksåklagaren, som prövar vilka vidare åtgärder som skall vidtas. Justitiedepartementet underrättar även Transportstyrelsen om flaggstatsrapporten.

Åklagaren skall underrätta Transportstyrelsen om åtal väcks och översända en kopia av domen eller beslutet när målet slutligt har avgjorts. Förordning (2008:1217).

16 §  Kustbevakningen utses till kontaktpunkt att fullgöra sådant utbyte av information som åligger en medlemsstat enligt artikel 9 i rådets rambeslut 2005/667/RIF av den 12 juli 2005 om förstärkning av det straffrättsliga regelverket för bekämpande av föroreningar orsakade av fartyg. Förordning (2006:1321).