1 §  I denna förordning avses med

naturligt uran: uran som innehåller den i naturen förekommande blandningen av isotoper,

anrikat uran: uran vari halten av isotopen uran 235 är högre än i naturligt uran,

utarmat uran: uran vari halten av isotopen uran 235 är lägre än i naturligt uran.

2 §  En anmälan enligt 7 a-7 c §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska göras till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om vad en anmälan ska innehålla samt om andra frågor som rör anmälningsskyldigheten. Strålsäkerhetsmyndigheten får också meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten. Förordning (2008:456).

3 §  För radioaktiva ämnen som omfattas av undantag enligt 4-11 §§ eller 15 § denna förordning fordras tillstånd enligt strålskyddslagen (1988:220), om inte annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 § den lagen.

Bestämmelser om transport finns i lagen (2006:263) om transport av farligt gods. Förordning (2006:521).

3 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om att det ska upprättas en miljökonsekvensbeskrivning i sådana ärenden om tillstånd som avses i 5 b § tredje stycket andra meningen lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta att en sådan beskrivning ska ges in. I sådana föreskrifter och beslut ska myndigheten med ledning av bestämmelserna i 6 kap.miljöbalken ange vad som ska gälla beträffande förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskrivningen och kraven på denna.

Beskrivningen ska kungöras enligt 14 a § strålskyddsförordningen (1988:293). Förordning (2008:456).

4 §  Var och en får, efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten, förvärva, inneha, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 15 gram av isotopen uran 235,
2. högst 15 gram av isotopen uran 233 i ren form eller ingående i förening,
3. högst 15 gram plutonium i ren form eller ingående i förening,
4. högst 5 kilogram naturligt eller utarmat uran i ren form eller ingående i förening, eller
5. högst 5 kilogram torium i ren form eller ingående i förening.

Vid samtidigt innehav enligt första stycket 1-3 får den sammanlagda vikten av innehavet inte överstiga 15 gram. Förordning (2008:456).

5 §  Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får universitet, högskolor, forskningsanstalter och liknande vetenskapliga institutioner för vetenskaplig användning, utöver vad som följer av 4 §, förvärva, inneha, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med

1. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
2. kärnavfall, och
3. torium eller annat ämne än anrikat uran eller plutonium som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle.

En institution som avses i första stycket får även för vetenskaplig användning efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten föra in sådana ämnen som anges i första stycket 1 och 3 till Sverige.

Innehav av sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från upparbetning ska anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

5 a §  En statlig tillsynsmyndighet får för sin tillsynsverksamhet förvärva, inneha, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med kärnämne eller kärnavfall.

Innehav av kärnämne eller sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från upparbetning ska anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

5 b §  Näringsidkare som utför servicearbeten på uppdrag av någon som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet får inneha, hantera, bearbeta eller på annat sätt än att transportera ta befattning med kärnämne eller kärnavfall i den omfattning som behövs för att fullgöra uppdraget.

Innehav av kärnämne eller sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från upparbetning ska anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

6 §  Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in deuterium, tritium eller litium eller förening vari något av dessa ämnen ingår för att använda ämnet för annat ändamål än att åstadkomma självunderhållande kärnreaktioner.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in produkter, såsom instrument, apparater eller preparat för medicinskt eller liknande ändamål, vari deuterium, tritium eller litium ingår. Förordning (2008:456).

8 §  Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får naturligt eller utarmat uran eller förening vari sådant uran ingår förvärvas, innehas, bearbetas, transporteras eller föras in till Sverige för

1. användning som motvikter i flygplan eller barlast i fartyg som tillverkas i Sverige,
2. framställning av strålskärmningsanordningar,
3. färgning av keramiska produkter och glas, eller
4. framställning av legering, om denna avses för annan användning än som kärnbränsle och halten av uran inte överstiger en viktprocent.

Sådan anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten som avses i första stycket 1 behöver endast göras i samband med tillverkningen av flygplanet eller fartyget.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in motvikt eller anordning som avses i första stycket samt förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in produkt som avses i första stycket 3 och 4.Förordning (2008:456).

9 §  Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får torium eller förening vari torium ingår förvärvas, innehas, hanteras, bearbetas, transporteras eller föras in till Sverige för framställning av

1. aktiveringsmassor för elektroder till gasurladdningslampor, gasurladdningsrör eller elektronrör,
2. glödnät och glödstrumpor,
3. högeldfasta keramer som inte är kärnbränsle,
4. lysämne (lyspulver),
5. linser eller filter för elektromagnetisk strålning, eller
6. legering vari halten av torium inte överstiger fem viktprocent.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in produkt som avses i första stycket. Förordning (2008:456).

10 §  Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får uran, plutonium eller torium eller förening vari något av dessa ämnen ingår överlåtas till den som enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller enligt denna förordning får förvärva eller inneha sådant ämne eller sådan förening till den mängd som överlåtelsen avser. Förordning (2008:456).

11 §  Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in ämne vars halt av naturligt eller utarmat uran eller av torium inte överstiger 200 gram per ton. Förordning (2008:456).

12 §  Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får den som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller på annat sätt ta befattning med kärnämne, från ett annat land i Europeiska unionen till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,
2. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
3. torium eller förening vari torium ingår, eller
4. använt kärnbränsle.

Första stycket får tillämpas endast om tillståndet omfattar sådant kärnämne som avses att föras in till Sverige. Förordning (2008:456).

14 §  Den som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller annars ta befattning med uran, plutonium eller annat ämne som används som kärnbränsle ska

1. genast anmäla ett förvärv av sådana ämnen i ett annat land än Sverige till Strålsäkerhetsmyndigheten, och
2. innan sådana ämnen förs in till Sverige anmäla detta till Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

15 §  För hantering, bearbetning eller annan befattning med ett kärnämne som avses i 4-11 §§ får sådana anordningar och anläggningar som behövs uppföras, innehas och drivas. Förordning (1995:153).

15 a §  Utöver det som följer av 4-15 §§, får Strålsäkerhetsmyndigheten i fråga om kärnämne eller kärnavfall meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge dispens från lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Sådana föreskrifter och dispenser får endast avse undantag som det finns särskilda skäl för och som kan göras utan att syftet med lagen åsidosätts. Förordning (2008:456).

16 §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd att förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta eller på annat sätt ta befattning med

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,
2. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram,
3. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i förening,
4. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
5. torium eller förening vari torium ingår,
6. kärnavfall, eller
7. använt kärnbränsle som innehåller högst 20 kilogram uran.

Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd att uppföra, inneha eller driva de anläggningar som behövs för de verksamheter som avses i första stycket, under förutsättning att aktiviteten hos den totala mängden avfall i anläggningen inte vid någon tidpunkt överstiger 10 terabecquerel (TBq), varav högst 10 gigabecquerel (GBq) utgörs av alfaaktiva ämnen. Förordning (2008:456).

16 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar, i andra fall än som avses i 14 §, frågor om tillstånd att från ett land utanför Europeiska unionen till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,
2. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram,
3. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i förening,
4. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
5. torium eller förening vari torium ingår, eller
6. använt kärnbränsle som innehåller högst 20 kilogram uran.

Strålsäkerhetsmyndigheten prövar även, i andra fall än som avses i 14 §, frågor om tillstånd att från ett annat land i Europeiska unionen till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram, eller
2. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i förening. Förordning (2008:456).

17 §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om godkännande enligt 5 § andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Strålsäkerhetsmyndigheten får förena ett godkännande med de villkor som behövs för att tillgodose syftet med lagen om kärnteknisk verksamhet.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela sådana föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge sådan dispens från kravet på godkännande som avses i 5 § fjärde stycket lagen om kärnteknisk verksamhet. Sådana föreskrifter och dispenser får endast avse uppdrag som utförs under tillståndshavarens ledning och får inte innebära att syftet med lagen åsidosätts.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska med ett eget yttrande lämna över ett ärende om godkännande som avses i första stycket till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt. Förordning (2008:456).

18 §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd att transportera eller till Sverige föra in eller genom Sverige transitera kärnämnen eller kärnavfall samt tillstånd att föra ut kärnavfall från Sverige. Förordning (2008:456).

19 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska ta emot och pröva sådana ansökningar om transport av använt kärnbränsle eller kärnavfall till eller genom Sverige som ges in av en behörig myndighet i ett annat land inom Europeiska atomenergigemenskapen i enlighet med rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Myndigheten ska följa de tidsfrister som anges i artiklarna 8 och 9 i direktivet. Om myndigheten inte har svarat inom den tid som anges i artikel 9.1, ska myndigheten anses ha lämnat sitt medgivande till transporten. Förordning (2009:119).

20 §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om villkor enligt 8 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Bestämmelser om de villkor och föreskrifter som avser strålskyddet finns i strålskyddslagen (1988:220). Förordning (2008:456).

20 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om

1. åtgärder enligt 4 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet för att upprätthålla säkerheten vid kärnteknisk verksamhet,
2. åtgärder som krävs för att sådana förpliktelser ska uppfyllas som ingår i Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs av använt kärnbränsle, och
3. de befogenheter som ska gälla för sådana internationella övervakare som avses i 17 § andra stycket lagen om kärnteknisk verksamhet.

Föreskrifter enligt första stycket 1 och 2 ska, då de rör fysiska skyddsåtgärder vid kärntekniska anläggningar, föregås av samråd med elberedskapsmyndigheten enligt elberedskapslagen (1997:288). Förordning (2008:456).

21 §  Kärntekniska anläggningar samt anordningar för innehav, hantering, bearbetning eller transport av kärnämne eller kärnavfall ska provas, kontrolleras eller besiktigas i den utsträckning det behövs för kontroll av att de säkerhetskrav uppfylls som anges i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om sådan provning, kontroll och besiktning. Förordning (2008:456).

22 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska ha tillsyn över att lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs samt övervakar och kontrollerar slutförvar.

Bestämmelser om tillsyn från strålskyddssynpunkt finns i strålskyddslagen (1988:220). Förordning (2008:456).

24 §  Ansökan om tillstånd eller godkännande enligt 5 § eller 5 a § andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska göras skriftligen och ges in till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Om ansökan avser en fråga som regeringen ska pröva, ska myndigheten skaffa behövliga yttranden och med ett eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till regeringen. Förordning (2009:669).

24 a §  Strålsäkerhetsmyndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Förordning (2008:456).

24 b §  En ansökan om införsel av använt kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller en annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land ska innehålla uppgifter om hur länge materialet ska finnas i landet och vart det därefter ska sändas.

Tillstånd till sådan införsel får medges endast om det är klarlagt att materialet kommer att föras ut ur landet inom en viss tid eller om tillstånd till slutförvaring har lämnats enligt 5 a § andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Förordning (2008:456).

24 c §  En ansökan om utförsel av kärnavfall ska innehålla uppgifter om hur materialet slutligt ska tas om hand. I fråga om material som härrör från en kärnteknisk verksamhet i Sverige ska ansökan innehålla en försäkran från exportören att materialet kommer att återtas om det inte kan tas om hand på beräknat sätt. Förordning (2008:456).

25 §  Det program som avses i 12 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska senast under september månad vart tredje år med början 1986 ges in till Strålsäkerhetsmyndigheten för att granskas och utvärderas. Förordning (2008:456).

26 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska senast sex månader efter den tidpunkt som anges i 25 § med ett eget yttrande över det program som avses där överlämna handlingarna i ärendet till regeringen.

Yttrandet ska innehålla en granskning och utvärdering av programmet i fråga om

1. planerad forsknings- och utvecklingsverksamhet,
2. redovisade forskningsresultat,
3. alternativa hanterings- och förvaringsmetoder, och
4. de åtgärder som avses bli vidtagna. Förordning (2008:456).

27 §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om befrielse enligt 14 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i de fall myndigheten har lämnat tillstånd till verksamheten med stöd av 16 eller 18 § denna förordning. Förordning (2008:456).

28 §  En ansökan om befrielse som avses i 14 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska göras skriftligen och ges in till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Om ansökan avser en fråga om befrielse som regeringen ska pröva, ska Strålsäkerhetsmyndigheten inhämta behövliga yttranden och med ett eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till regeringen. Förordning (2008:456).

29 §  Beslut om tillstånd enligt 16 § andra stycket får överklagas av en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Förordning (2008:456).

Bilagan har upphävts genom förordning (1995:153).