1 §  I denna förordning avses med

naturligt uran: uran som innehåller den i naturen förekommande blandningen av isotoper,

anrikat uran: uran vari halten av isotopen uran 235 är högre än i naturligt uran,

utarmat uran: uran vari halten av isotopen uran 235 är lägre än i naturligt uran.

1 a §  Denna förordning är meddelad med stöd av

• 2 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i fråga om 4–6, 8–12, 15 och 15 a §§,
• 3 § andra stycket lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 20 a § första stycket 1 och 22 a §,
• 5 d § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 19 a och 19 b §§,
• 5 e § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 3 a och 22 a §§,
• 5 f § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 22 a §,
• 7 d § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 2 § andra stycket andra meningen,
• 10 b § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 14 §, 20 a § första stycket2–5, 20 b § andra och tredje styckena, 21 och 22 a §§,
• 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 2 § andra stycket första meningen och 3 b §, och
• 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2017:778).

2 §  En anmälan enligt 7 a-7 c §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska göras till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om vad en anmälan ska innehålla samt om andra frågor som rör anmälningsskyldigheten. Strålsäkerhetsmyndigheten får också meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten. Förordning (2008:456).

3 §  För radioaktiva ämnen som omfattas av undantag enligt 4-11 §§ eller 15 § denna förordning fordras tillstånd enligt strålskyddslagen (1988:220), om inte annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 § den lagen.

Bestämmelser om transport finns i lagen (2006:263) om transport av farligt gods. Förordning (2006:521).

3 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om att 6 kap.miljöbalken ska tillämpas i fråga om sådana ärenden om tillstånd som avses i 5 e § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Förordning (2017:968).

3 b §  Strålsäkerhetsmyndigheten får i ett ärende om tillstånd som avses i 5 e § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet besluta att 6 kap.miljöbalken ska tillämpas. Förordning (2017:968).

3 c §  Om en miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram enligt föreskrifter som avses i 3 a § eller enligt ett beslut som avses i 3 b §, ska beskrivningen kungöras enligt 14 a § strålskyddsförordningen (1988:293). Förordning (2017:968).

3 d §  Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om innehållet i och utformningen av en ansökan om tillstånd till kärnteknisk verksamhet. Föreskrifterna ska på lämpligt sätt anpassas till 22 kap. 1 § miljöbalken så att en ansökan om tillstånd till kärnteknisk verksamhet kan samordnas med en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken. Förordning (2017:968).

4 §  Var och en får, efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten, förvärva, inneha, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 15 gram av isotopen uran 235,
2. högst 15 gram av isotopen uran 233 i ren form eller ingående i förening,
3. högst 15 gram plutonium i ren form eller ingående i förening,
4. högst 5 kilogram naturligt eller utarmat uran i ren form eller ingående i förening, eller
5. högst 5 kilogram torium i ren form eller ingående i förening.

Vid samtidigt innehav enligt första stycket 1-3 får den sammanlagda vikten av innehavet inte överstiga 15 gram. Förordning (2008:456).

5 §  Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får universitet, högskolor, forskningsanstalter och liknande vetenskapliga institutioner för vetenskaplig användning, utöver vad som följer av 4 §, förvärva, inneha, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med

1. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
2. kärnavfall, och
3. torium eller annat ämne än anrikat uran eller plutonium som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle.

En institution som avses i första stycket får även för vetenskaplig användning efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten föra in sådana ämnen som anges i första stycket 1 och 3 till Sverige.

Innehav av sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från upparbetning ska anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

5 a §  En statlig tillsynsmyndighet får för sin tillsynsverksamhet förvärva, inneha, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med kärnämne eller kärnavfall.

Innehav av kärnämne eller sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från upparbetning ska anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

5 b §  Näringsidkare som utför servicearbeten på uppdrag av någon som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet får inneha, hantera, bearbeta eller på annat sätt än att transportera ta befattning med kärnämne eller kärnavfall i den omfattning som behövs för att fullgöra uppdraget.

Innehav av kärnämne eller sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från upparbetning ska anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

6 §  Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in deuterium, tritium eller litium eller förening vari något av dessa ämnen ingår för att använda ämnet för annat ändamål än att åstadkomma självunderhållande kärnreaktioner.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in produkter, såsom instrument, apparater eller preparat för medicinskt eller liknande ändamål, vari deuterium, tritium eller litium ingår. Förordning (2008:456).

8 §  Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får naturligt eller utarmat uran eller förening vari sådant uran ingår förvärvas, innehas, bearbetas, transporteras eller föras in till Sverige för

1. användning som motvikter i flygplan eller barlast i fartyg som tillverkas i Sverige,
2. framställning av strålskärmningsanordningar,
3. färgning av keramiska produkter och glas, eller
4. framställning av legering, om denna avses för annan användning än som kärnbränsle och halten av uran inte överstiger en viktprocent.

Sådan anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten som avses i första stycket 1 behöver endast göras i samband med tillverkningen av flygplanet eller fartyget.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in motvikt eller anordning som avses i första stycket samt förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in produkt som avses i första stycket 3 och 4.Förordning (2008:456).

9 §  Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får torium eller förening vari torium ingår förvärvas, innehas, hanteras, bearbetas, transporteras eller föras in till Sverige för framställning av

1. aktiveringsmassor för elektroder till gasurladdningslampor, gasurladdningsrör eller elektronrör,
2. glödnät och glödstrumpor,
3. högeldfasta keramer som inte är kärnbränsle,
4. lysämne (lyspulver),
5. linser eller filter för elektromagnetisk strålning, eller
6. legering vari halten av torium inte överstiger fem viktprocent.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in produkt som avses i första stycket. Förordning (2008:456).

10 §  Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får uran, plutonium eller torium eller förening vari något av dessa ämnen ingår överlåtas till den som enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller enligt denna förordning får förvärva eller inneha sådant ämne eller sådan förening till den mängd som överlåtelsen avser. Förordning (2008:456).

11 §  Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till Sverige föra in ämne vars halt av naturligt eller utarmat uran eller av torium inte överstiger 200 gram per ton. Förordning (2008:456).

12 §  Efter en anmälan till Strålsäkerhetsmyndigheten får den som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller på annat sätt ta befattning med kärnämne, från ett annat land i Europeiska unionen till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,
2. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
3. torium eller förening vari torium ingår, eller
4. använt kärnbränsle.

Första stycket får tillämpas endast om tillståndet omfattar sådant kärnämne som avses att föras in till Sverige. Förordning (2008:456).

14 §  Den som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller annars ta befattning med uran, plutonium eller annat ämne som används som kärnbränsle ska

1. genast anmäla ett förvärv av sådana ämnen i ett annat land än Sverige till Strålsäkerhetsmyndigheten, och
2. innan sådana ämnen förs in till Sverige anmäla detta till Strålsäkerhetsmyndigheten. Förordning (2008:456).

15 §  För hantering, bearbetning eller annan befattning med ett kärnämne som avses i 4-11 §§ får sådana anordningar och anläggningar som behövs uppföras, innehas och drivas. Förordning (1995:153).

15 a §  Utöver det som följer av 4-15 §§, får Strålsäkerhetsmyndigheten i fråga om kärnämne eller kärnavfall meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge dispens från lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Sådana föreskrifter och dispenser får endast avse undantag som det finns särskilda skäl för och som kan göras utan att syftet med lagen åsidosätts. Förordning (2008:456).

16 §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd att förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta eller på annat sätt ta befattning med

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,
2. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram,
3. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i förening,
4. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
5. torium eller förening vari torium ingår,
6. kärnavfall, eller
7. använt kärnbränsle som innehåller högst 20 kilogram uran.

Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd att uppföra, inneha eller driva de anläggningar som behövs för de verksamheter som avses i första stycket, under förutsättning att aktiviteten hos den totala mängden avfall i anläggningen inte vid någon tidpunkt överstiger 10 terabecquerel (TBq), varav högst 10 gigabecquerel (GBq) utgörs av alfaaktiva ämnen. Förordning (2008:456).

16 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar, i andra fall än som avses i 14 §, frågor om tillstånd att från ett land utanför Europeiska unionen till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,
2. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram,
3. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i förening,
4. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
5. torium eller förening vari torium ingår, eller
6. använt kärnbränsle som innehåller högst 20 kilogram uran.

Strålsäkerhetsmyndigheten prövar även, i andra fall än som avses i 14 §, frågor om tillstånd att från ett annat land i Europeiska unionen till Sverige föra in

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram, eller
2. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i förening. Förordning (2008:456).

18 §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd att transportera eller till Sverige föra in eller genom Sverige transitera kärnämnen eller kärnavfall samt tillstånd att föra ut kärnavfall från Sverige. Förordning (2008:456).

18 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd enligt 5 a § första stycket 2 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att utomlands slutförvara kärnavfall eller kärnämne som inte är avsett att användas på nytt.

Om Strålsäkerhetsmyndigheten finner att ett ärende som avses i första stycket har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, ska myndigheten med ett eget yttrande lämna över ärendet till regeringens prövning. Förordning (2014:363).

19 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska ta emot och pröva sådana ansökningar om transport av använt kärnbränsle eller kärnavfall till eller genom Sverige som ges in av en behörig myndighet i ett annat land inom Europeiska atomenergigemenskapen i enlighet med rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Myndigheten ska följa de tidsfrister som anges i artiklarna 8 och 9 i direktivet. Om myndigheten inte har svarat inom den tid som anges i artikel 9.1, ska myndigheten anses ha lämnat sitt medgivande till transporten. Förordning (2009:119).

19 a §  För att ett sådant avtal om slutförvaring utomlands som avses i 5 b § tredje stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska kunna godtas vid en tillståndsprövning krävs det att det land där slutförvaring ska ske

1. är medlem i Internationella atomenergiorganet och följer dess tillämpliga säkerhetsstandarder,
2. har undertecknat, ratificerat och följer
   1. konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (SÖ 1999:60),
   2. konventionen om fysiskt skydd av kärnämne (SÖ 1985:24) och dess tilllägg,
   3. konventionen om kärnsäkerhet (SÖ 1995:71),
   4. konventionen om bistånd i händelse av kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen (SÖ 1992:81), och
   5. konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka (SÖ 1987:3),
3. i samband med undertecknande och ratificering av fördraget om förhindrade av spridning av kärnvapen (SÖ 1970:12) har inkluderat den anläggning där slutförvaring av använt kärnbränsle ska ske, i ett avtal om kärnämneskontroll och dess tilläggsprotokoll med Internationella atomenergiorganet,
4. har undertecknat, ratificerat och följer
   1. Wienkonventionen om civilrättsligt ansvar för atomskada av den 21 maj 1963,
   2. Wienkonventionens ändringsprotokoll av den 29 september 1997,
   3. konventionen om supplerande ersättning för atomskada av den 12 september 1997, eller
   4. Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område av den 29 juli 1960 (SÖ 1968:17) i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och ändringsprotokollet av den 16 november 1982, och
5. följer Solaskonventionen av den 1 november 1974 och dess tillägg, Chicagokonventionen av den 7 december 1944 och dess tillägg samt andra internationella instrument avseende säkerhet vid transport av farligt gods. Förordning (2014:363).

19 b §  Ett sådant avtal om slutförvaring utomlands som avses i 5 b § tredje stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet får godtas vid en tillståndsprövning endast om avtalet kan anses lämpligt med hänsyn till politiska, ekonomiska, sociala, etiska och vetenskapliga faktorer samt allmän säkerhet. Förordning (2014:363).

19 c §  Innan en fråga om tillstånd till slutförvaring i ett land utanför Europeiska atomenergigemenskapen enligt 5 a § första stycket 2 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet avgörs ska Strålsäkerhetsmyndigheten vidta rimliga åtgärder för att försäkra sig om att

1. det land där slutförvaring ska ske har ingått ett avtal med Europeiska atomenergigemenskapen som omfattar kärnavfall, kärnämne som inte är avsett att användas på nytt och annat radioaktivt avfall,
2. det land där slutförvaring ska ske har ett program för hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall med sådana mål om en hög säkerhetsnivå som är likvärdiga med målen i rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, i den ursprungliga lydelsen, och
3. den anläggning där slutförvaring ska ske
   1. omfattas av ett tillstånd att ta emot det kärnavfall eller kärnämne som är avsett att slutförvaras,
   2. är i drift innan transporten av kärnavfallet eller kärnämnet från Sverige är beräknad att påbörjas, och
   3. sköts i enlighet med kraven i det program som avses i 2. Förordning (2014:363).

20 §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om villkor enligt 8 och 8 a §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Bestämmelser om de villkor och föreskrifter som avser strålskyddet finns i strålskyddslagen (1988:220). Förordning (2010:1328).

20 a §  Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om

1. åtgärder som krävs för att sådana förpliktelser ska uppfyllas som ingår i Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs av använt kärnbränsle,
2. vad som krävs i fråga om värdering, verifiering och förbättring av säkerheten enligt 10 § 1 lagen om kärnteknisk verksamhet,
3. åtgärder som, utöver anmälningar enligt 14 §, krävs för att uppfylla kravet i 10 § 2 lagen om kärnteknisk verksamhet,
4. åtgärder i fråga om avfall och avveckling som krävs för att uppfylla kraven i 10 §3 och 4 lagen om kärnteknisk verksamhet,
5. upplysningar och överföring av värden för processparametrar enligt 10 § 5 lagen om kärnteknisk verksamhet, och
6. de befogenheter som ska gälla för sådana internationella övervakare som avses i 17 § andra stycket lagen om kärnteknisk verksamhet.

Innan Strålsäkerhetsmyndigheten meddelar föreskrifter enligt första stycket 1 eller 2 som rör fysiska skyddsåtgärder vid kärntekniska anläggningar, ska myndigheten höra den myndighet som är elberedskapsmyndighet enligt elberedskapslagen (1997:288). Förordning (2017:778).

20 b §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om helhetsbedömning av en kärnteknisk anläggnings säkerhet och strålskydd enligt 10 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om eller i det enskilda fallet besluta om tidpunkten för och innehållet i en sådan helhetsbedömning.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge dispens från kraven på en helhetsbedömning. Sådana undantag och dispenser får endast avse kärntekniska anläggningar där den risk som är förenad med anläggningarna är liten. Förordning (2010:1328).

21 §  Kärntekniska anläggningar samt anordningar för innehav, hantering, bearbetning eller transport av kärnämne eller kärnavfall ska provas, kontrolleras eller besiktigas i den utsträckning det behövs för kontroll av att de säkerhetskrav uppfylls som anges i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om sådan provning, kontroll och besiktning. Förordning (2008:456).

22 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska ha tillsyn över att lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs samt övervakar och kontrollerar slutförvar.

Bestämmelser om tillsyn från strålskyddssynpunkt finns i strålskyddslagen (1988:220). Förordning (2008:456).

22 a §  Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter föreskrifter som Strålsäkerhetsmyndigheten har meddelat med stöd av 3 a, 3 b, 20 a och 21 §§ denna förordning. Förordning (2017:778).

23 §  Om ett tillstånd till slutförvaring utanför Europeiska atomenergigemenskapen har getts enligt 5 a § första stycket 2 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, ska Strålsäkerhetsmyndigheten underrätta Europeiska kommissionen om innehållet i det avtal som avses i 5 b § tredje stycket samma lag. Underrättelsen ska ske innan transporten av kärnavfallet eller kärnämnet från Sverige påbörjas. Förordning (2014:363).

24 §  Ansökan om tillstånd enligt 5 § eller 5 a § första stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska ges in till Strålsäkerhetsmyndigheten. Om ansökan avser en fråga som regeringen ska pröva, ska myndigheten hämta in de yttranden som behövs och med ett eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till regeringen. Om ansökan avser en ny kärnkraftsreaktor eller ändring av högsta tillåtna termiska effekt för en kärnkraftsreaktor, ska myndigheten ge Affärsverket svenska kraftnät tillfälle att yttra sig över ansökan.

Ansökan om tillstånd enligt 5 § lagen om kärnteknisk verksamhet ska innehålla den miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 5 c §3 eller 4 lagen om kärnteknisk verksamhet. Förordning (2017:968).

24 a §  Strålsäkerhetsmyndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Förordning (2008:456).

24 b §  En ansökan om införsel av använt kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller en annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land ska innehålla uppgifter om hur länge materialet ska finnas i Sverige och vart det därefter ska sändas.

Tillstånd till sådan införsel får ges endast om det är klarlagt att materialet kommer att föras ut från Sverige inom en viss tid eller om tillstånd till slutförvaring har getts enligt 5 a § första stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Förordning (2010:1328).

24 c §  En ansökan om utförsel av kärnavfall ska innehålla uppgifter om hur materialet slutligt ska tas om hand. I fråga om material som härrör från en kärnteknisk verksamhet i Sverige ska ansökan innehålla en försäkran från exportören att materialet kommer att återtas om det inte kan tas om hand på beräknat sätt. Förordning (2008:456).

24 d §  En ansökan om ett sådant tillstånd till slutförvaring utomlands som avses i 5 a § första stycket 2 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska innehålla

1. uppgifter om hur kärnämnet eller avfallet slutligt ska tas om hand, och
2. en skriftlig försäkran från det andra landet om att förutsättningarna i 19 a § är uppfyllda och, om ansökan avser slutförvaring utanför Europeiska atomenergigemenskapen, om att förutsättningarna i 19 c § är uppfyllda. Förordning (2014:363).

25 §  Det program som avses i 12 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska senast under september månad vart tredje år med början 1986 ges in till Strålsäkerhetsmyndigheten för att granskas och utvärderas. Förordning (2008:456).

26 §  Strålsäkerhetsmyndigheten ska senast sex månader efter den tidpunkt som anges i 25 § med ett eget yttrande över det program som avses där överlämna handlingarna i ärendet till regeringen.

Yttrandet ska innehålla en granskning och utvärdering av programmet i fråga om

1. planerad forsknings- och utvecklingsverksamhet,
2. redovisade forskningsresultat,
3. alternativa hanterings- och förvaringsmetoder, och
4. de åtgärder som avses bli vidtagna. Förordning (2008:456).

27 §  Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om dispens enligt 14 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i de fall myndigheten har gett tillstånd till verksamheten med stöd av 16 eller 18 § denna förordning. Förordning (2010:1328).

28 §  En ansökan om dispens enligt 14 § andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ska vara skriftlig och ges in till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Om ansökan avser en fråga om dispens som regeringen ska pröva, ska Strålsäkerhetsmyndigheten hämta in de yttranden som behövs och med ett eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till regeringen. Förordning (2011:315).

29 §  Beslut om tillstånd enligt 16 § andra stycket får överklagas av en sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Förordning (2010:967).

Bilagan har upphävts genom förordning (1995:153).