1 §  Medför bestämmelserna om handredskapsfiske enligt 20 a § lagen (1950:596) om rätt till fiske ett inkomstbortfall för den som är innehavare av enskild fiskerätt, har han enligt denna lag rätt till ersättning av staten för inkomstbortfallet.

En kommun eller en landstingskommun har inte rätt till ersättning enligt denna lag. Detsamma gäller den som är fiskerättshavare till följd av ett avtal med en kommun eller en landstingskommun.

2 §  Ersättningen bestäms i pengar som ett engångsbelopp. Om det är lämpligt och den ersättningsberättigade samtycker, får ersättningen lämnas i form av ett engångsbidrag för fiskevård eller andra åtgärder som främjar fritidsfisket. Under samma förutsättningar får i stället fiskeriverket låta utföra sådana åtgärder. Lag (1991:382).

3 §  Anspråk på ersättning skall framställas skriftligen hos fiskeriverket före utgången av år 1989. Annars är rätten till ersättning förlorad. Fiskeriverket beslutar för statens räkning om ersättningsfrågor. Verket skall i första hand genom förhandlingar söka träffa överenskommelse med den som framställt anspråket.

Fiskeriverkets beslut skall innehålla en upplysning om vad som föreskrivs i 4 §. Beslutet skall delges sökanden.

Beslut av fiskeriverket i ersättningsfråga enligt denna lag får inte överklagas. Lag (1991:382).

4 §  Är den som framställt anspråk på ersättning inte nöjd med fiskeriverkets beslut i ersättningsfråga, får han väcka talan mot staten vid den fastighetsdomstol inom vars område fiskevattnet är beläget. Sådan talan skall väckas inom tre månader från den dag då verkets beslut delgavs sökanden. Annars är rätten till talan förlorad. Lag (1991:382).

5 §  Kammarkollegiet företräder staten vid talan inför domstol om ersättning enligt denna lag.

6 §  Om talan om ersättning ogillas men den som framställer ersättningsanspråk har haft skälig anledning att få sin talan prövad av domstol, kan domstolen förordna att staten skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller att vardera parten skall svara för sina kostnader.