1 §  Denna lag avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. I fall som särskilt anges gäller lagen även svenskt havsfiske ut anför den ekonomiska zonen.

Vad i lagen föreskrivs om fiske i allmänt vatten gäller även i Sveriges ekonomiska zon, dock med de begränsningar som föranleds av lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Lag (1992:1144).

2 §  I vatten, som enligt lagen om gräns mot allmänt vattenområde är allmänt vatten, må varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap.

Fast redskap må, såvitt ej annat följer av 3 §, utsättas i allmänt vatten endast efter tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer. Den som äger sådan fiskerätt i enskilt vatten som sägs i 5 § (innehavare av enskild fiskerätt) må ej förvägras tillstånd att från det enskilda vattnet sträcka fast redskap vidare ut i allmänt vatten, såvitt det prövas kunna ske utan men för annan fiskande.

Med fast redskap förstås i denna lag fiskebyggnad, så ock med ledarm försett fiskeredskap, vilket medelst pålar eller tyngder eller annorledes fästes vid bottnen eller stranden och avses skola kvarstå längre tid än två dygn i följd. Lag (1975:176).

3 §  Vid kusten av Norrbottens län, vid kusterna av Kalmar län söder om Kråkelund, vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde) samt vid Skånes östra och södra kuster må innehavare av enskild fiskerätt även utan myndighets tillstånd sträcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt vatten, dock ej på större avstånd än tvåhundra meter från den stranden följande kurvan för högst tre meters djup vid fastlandet eller vid ö av minst etthundra meters längd.

Vad i första stycket stadgas skall dock beträffande den som stöder sin fiskerätt på avtal, urminnes hävd, dom, skattläggning eller annan särskild grund gälla allenast såvitt det ej strider mot vad som i dylik ordning är bestämt angående fiskerättens omfattning.

I fråga om Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) må regeringen förordna, att vid viss fiskeplats fiske med fast redskap å allmänt vatten må bedrivas i den omfattning, som före den 1 januari 1951 skett med stöd av sådan särskild rättsgrund, som angives i andra stycket, eller av gammal sed. Lag (1975:176).

4 §  Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i riket, är likställd med svensk medborgare med avseende å fiske i allmänt vatten.

I övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske i allmänt vatten endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer så medgiver. Är han innehavare av enskild fiskerätt, skall han dock i fråga om rätt att från det enskilda vattnet sträcka fast redskap vidare ut i allmänt vatten vara likställd med svensk medborgare. Lag (1975:176).

5 §  I enskilt vatten må, såvitt ej nedan annat stadgas, fiske bedrivas endast av jordägaren eller den som enligt avtal, urminnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan särskild grund äger rätt därtill.

5 a §  Vid sådana havsstränder samt i havet belägna skär och holmar som den 30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman eller innehades på särskilda villkor gäller, i stället för vad som föreskrivs i 5 §, följande bestämmelser.

1. Varje svensk medborgare får fiska med rörligt redskap.
2. Fasta redskap får sättas ut endast efter tillstånd av den myndighet och på de villkor som regeringen bestämmer, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Lag (1986:263).

6 §  Vid kusten av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län samt vid kusten av Uppsala län med undantag av Östhammars kommun må varje svensk medborgare i enskilt vatten bedriva fiske med rörligt redskap, dock ej efter lax. Lag (1970:669).

7 §  Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län och vid kusten av Stockholms och Södermanlands län må varje svensk medborgare i enskilt vatten som har större djup än sex meter bedriva fiske efter strömming och skarpsill med skötar och sillnät, vilka äro att hänföra till rörliga redskap; dock är i Hölö och Mörkö församlingar av Stockholms län och i Södermanlands län under tiden från och med den 1 april till och med den 30 september strömmings- och skarpsillfisket förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten intill tvåhundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd. Lag (1970:669).

8 §  Vid kusten av Östergötlands län samt av Kalmar län norr om Kråkelund må varje svensk medborgare bedriva fiske efter strömming och skarpsill med skötar och sillnät, vilka äro att hänföra till rörliga redskap, i sådant enskilt vatten som har större djup än sex meter och är beläget på ett avstånd ej understigande tvåhundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd;

dock är strömmings- och skarpsillfisket förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten inom följande områden:

Slätbaken, Tränöfjärden och Gropviken jämte angränsande vatten innanför räta linjer Djursö norra udde - fastlandet över sydligaste udden av Lilla Rimmö ävensom Djursö-Yxnö och Norra Finnö-fastlandet över sundens smalaste ställen;

Valdemarsviken innanför en rät linje Stora Ålö-Kvädö, där inloppet är smalast;

Syrsan och Bågviken samt Gudingefjärden innanför räta linjer Björkö-fastlandet över smalaste delen av sundet, Björkö södra udde - sydligaste udden av Lilla Rätö samt västligaste udden av Lilla Rätö - närmaste ställe på fastlandet; ävensom

Gamlebyviken och Lucernafjärden innanför en linje från södra udden av Gränsölandet rätt åt söder.

9 §  Vid kusterna av Kalmar län söder om Kråkelund samt vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde) må varje svensk medborgare i enskilt vatten bedriva fiske efter strömming (sill) och skarpsill med skötar och sillnät, vilka äro att hänföra till rörliga redskap, ävensom fiska med tobisnot.

10 §  I Gotlands län må i havet varje svensk medborgare i enskilt vatten fiska med nät, som är att hänföra till rörligt redskap, ävensom med tobisnot.

11 §  Vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) må varje svensk medborgare med rörligt redskap fiska i enskilt vatten på ett avstånd ej understigande trehundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd eller, där den stranden följande kurvan för högst tre meters djup går längre ut, utanför denna djupkurva. Fiske med snörpvad är dock allestädes fritt i enskilt vatten som har större djup än sex meter. Med nät, som är att hänföra till rörligt redskap, samt med långrev och tobisnot är fisket fritt ända intill stranden. Lag (1956:214).

12 §  Vid Skånes östra och södra kuster må varje svensk medborgare fiska i enskilt vatten med rörligt redskap.

13 §  Vid Skånes västra kust och vid kusten av Hallands län samt Göteborgs och Bohus län må varje svensk medborgare fiska i enskilt vatten; dock är fisket efter ostron förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten intill tvåhundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd.

14 §  Vid alla rikets havskuster må varje svensk medborgare i enskilt vatten fiska med långrev, förutom i den utsträckning som följer av 6 samt 11-13 §§, jämväl eljest i vatten som är minst tjugu meter djupt och som tillika antingen har förbindelse med öppna havet av större bredd än en kilometer, räknat från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd, eller ock är beläget vid Gotland eller Öland eller andra öar, vilka från fastlandet helt skiljas av vatten med sådan förbindelse.

15 §  Hava å viss ort de fiskande oklandrat och efter gammal sed bedrivit fiske i enskilt vatten vid havskust utöver vad enligt 6-14 §§ är medgivet, skall vad sålunda tillämpats gälla.

Vad nu sagts avser dock icke fiske efter strömming (sill) eller skarpsill.

16 §  I Vänern må svensk medborgare utan stöd av enskild fiskerätt fiska i enskilt vatten enligt följande särskilda bestämmelser.

1. Fiske med ålrev med dött agn må under tiden från och med den 16 juli till och med den 15 oktober bedrivas efter tillstånd av länsstyrelsen. Sådant tillstånd må ej meddelas åt annan än den som utövar fiske yrkesmässigt; det må begränsas till att avse visst område.
2. Fiske efter siklöja och nors med finmaskad not må, när så finnes kunna ske utan men för fiskevården, av länsstyrelsen förklaras fritt i visst notvarp, beläget utanför öppen, brant sluttande stenstrand, ävensom i visst annorstädes beläget notvarp, om sådant fiske oklandrat och efter gammal sed fritt bedrivits där.
3. Fiske efter siklöja och nors med finmaskat nät, som är att hänföra till rörligt redskap, är fritt utanför öppen strand på större djup än åtta meter, bestämt efter rådande vattenstånd.
4. I Mariestadsfjärden jämte Östersundet är jämväl i övrigt fiske med rörligt redskap fritt på ett avstånd ej understigande trehundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd eller, där den stranden följande kurvan för högst tre meters djup går längre ut, utanför denna djupkurva.
5. I Dättern och Brandsfjorden vare de fiskande bibehållna vid det fiske som där oklandrat och efter gammal sed bedrivits.

Närmare föreskrifter angående utövandet av fiske, som avses under 2 och 3, meddelas av länsstyrelsen, vilken ock äger att, på framställning av innehavaren av den enskilda fiskerätten, från det under 3 avsedda fisket undantaga visst område, där siklöja eller nors ej förekommer i större mängd.

17 §  I Vättern må fiske med utter och drag samt med agnnot bedrivas av varje svensk medborgare i enskilt vatten utanför öppen strand.

18 §  I Mälaren må i Norra Björkfjärden, Prästfjärden, Södra Björkfjärden och Hovgårdsfjärden varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap på ett avstånd ej understigande trehundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd eller, där den stranden följande kurvan för högst tre meters djup går längre ut, utanför denna djupkurva. Vid tillämpningen av vad nu sagts skola nämnda fjärdar anses begränsade mot Gripsholmsviken av räta linjer från Hagskär till närmaste ställen på fastlandet, mot Grönsöfjärden av räta linjer Ringsökalven-Bastlagnö-Ytterholmen över sundens smalaste ställen, mot Ekolsundsviken av räta linjer från Tallholmen till närmaste ställen på fastlandet, mot Kalmarviken av räta linjer från Knuten till närmaste ställen på fastlandet, mot Säbyholmsviken av Smidösunds smalaste del samt mot Långtarmen av en rät linje Dävensö västspets-Munsö nordspets.

19 §  I Hjälmaren må i Mellanfjärden varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap på ett avstånd ej understigande en kilometer från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd.

20 §  I Storsjön i Jämtland må varje svensk medborgare i enskilt vatten bedriva sikfiske med nät, som är att hänföra till rörligt redskap, på ett avstånd ej understigande trehundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd ävensom idka lakfiske med hängryssja (lakstrut).

20 a §  Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län, Stockholms län, Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland får svenska medborgare, utöver vad som följer av 7--11 och 14--20 §§, fiska i enskilt vatten med metspö, kastspö, pilk och liknande handredskap som är utrustat med lina och krok. Redskapet får dock inte ha mer än tio krokar. Ej heller får fiskemetoden som sådan kräva användning av båt. Lag (1985:138).

21 §  Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i riket, är likställd med svensk medborgare med avseende på fiske enligt föreskrifterna i 5 a--20 a §§.

I övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt nämnda föreskrifter endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer så medgiver. Lag (1986:263).

22 §  Till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som utövas med stöd av stadgande i 6-9 §§ eller 11 § äger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela erforderliga föreskrifter rörande längden av de redskap som därvid får användas och avståndet mellan dem ävensom meddela förbud mot att utsätta skötar, nät eller annat fiskeredskap inom visst avstånd från notvarp som utmärkts med märke som fastställts av myndighet som nyss sagts.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också i annat fall än i första stycket sägs meddela de föreskrifter som erfordras för att förebygga att fiske med fast redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av sådan rätt. Lag (1975:176).

23 §  Fiske tillhörigt sådan allmänning, som avses i lagen om häradsallmänningar eller lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, äga de som hava del i allmänningen rätt att nyttja.

Allmänningsfiske som nu nämnts må ock av delägarna utarrenderas för gemensam räkning. Beslut därom fattas i enlighet med gällande föreskrifter om allmänningens förvaltning.

24 §  I fråga om tillgodogörandet av fiske som är samfällt för flera fastigheter gäller lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Hör fiske till allenast en fastighet, vilken ej utgöres av enbart fiske, och innehaves fastigheten med samäganderätt, må länsstyrelsen på ansökan av någon av delägarna föreskriva hur fisket må nyttjas.

Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning å fiske som ingår i fiskevårdsområde. Lag (1973:1156).

25 §  Upplåtes jord till brukande, må brukaren nyttja det fiske som hör till jorden, om ej annorlunda avtalas.

Avser upplåtelsen icke hel fastighet och har annat ej avtalats om omfattningen av fiskerätten, skall 24 § andra stycket äga motsvarande tillämpning. Markarealen skall därvid utgöra delningsgrund, om ej annat finnes lämpligare. Lag (1973:1156).

26 §  Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822).

Om fiskevårdsområde samt samernas rätt till fiske i vissa delar av landet gäller särskilda bestämmelser. Lag (1985:138).

27 §  Fiskande må, när det erfordras för fiskets utövande, beträda annans strand och nyttja den för tillfällig fastgöring eller uppdragning av redskap eller båt, om det kan ske utan förfång för den som innehar stranden. Vad nu sagts om annans strand skall äga motsvarande tillämpning beträffande annans vattenområde, även om den fiskande ej äger fiska där, såvida förfång ej uppkommer för den som innehar vattenområdet eller har enskild fiskerätt där.

Ändå att förfång uppkommer, må den som vid annans strand yrkesmässigt utövar fiske som må bedrivas utan stöd av enskild fiskerätt, mot ersättning för skada och intrång beträda stranden och nyttja den på sätt i första stycket sägs, när det erfordras för fiskets utövande. Tomt eller plantering må dock tagas i anspråk endast om särskilda skäl föreligga.

28 §  I vattendrag och sund skall i varje gren där fisken har sitt drev fiskådra finnas i djupaste vattnet. Fiskådran utgör en sjättedel av vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Där vattendrag med fiskådra mynnar i havet eller utlöper i eller från sjö eller större vattendrag, skall fiskådran med oförändrad bredd sträcka sig vidare trehundra meter ut i djupaste vattnet. Vad sist sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande fiskådra i sund vid dettas ändpunkter.

Länsstyrelsen må efter hörande av rättsägarna och av sakkunnig föreskriva att fiskådran skall gå i annan del av vattnet än i första stycket sägs, om det kan antagas icke lända till märkligt förfång för någon som ej samtyckt till åtgärden.

29 §  Fiskådra skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindra fiskens gång. Ej heller må i eller vid fiskådra anbringas annan anordning än fiskeredskap, vilken är avsedd och ägnad att avhålla fisken i ådran från att gå fram i denna.

Länsstyrelsen må i visst fall efter hörande av rättsägarna och av sakkunnig medgiva undantag från vad i första stycket sägs, om det kan antagas icke lända till märkligt förfång för någon som ej samtyckt till åtgärden. I fråga om fiskebyggnad eller annan anordning, vars tillåtlighet enligt vattenlagen skall prövas av vattendomstol, skall dock jämväl vad därom är stadgat lända till efterrättelse.

Äger någon särskild rättighet att för fiske stänga fiskådra, skall han njuta den rättigheten till godo.

30 §  Om innehavare av enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket, får länsstyrelsen förelägga honom att bedriva fisket på ett sätt som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Innehas fisket av annan än ägaren, får föreläggandet i stället riktas mot ägaren. I föreläggandet får länsstyrelsen sätta ut vite.

Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en föreskriven åtgärd vidtas även om föreläggandet riktas mot den andre. Lag (1991:379).

33 §  Strandlinjer och vattendjup skola vid tillämpningen av denna lag, om ej annat särskilt angives, bestämmas efter förhållandena vid följande vattenstånd, nämligen

i havet normalt medelvattenstånd;

i Vänern 3,60 meter över nedre slusströskeln vid Sjötorp;

i Vättern 2,97 meter över västra slusströskeln vid Motala;

i Mälaren 4,2 meter över västra slusströskelon vid Karl Johans torg i Stockholm;

i Hjälmaren 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen; samt

i Storsjön i Jämtland 292,45 meter över nollplanet i det höjdsystem som ligger till grund för sjöns reglering.

33 a §  Ämna flera därtill berättigade fiska i samma vatten och kunna de ej göra detta på en gång, skola de utöva fisket efter den ordning i vilken de kommit till stället. Så länge en fiskande begagnar av honom utsatt fiskeredskap, får annan icke hindra honom i hans fiske.

Fiskeplats får ej uppehållas i onödan. Ej heller får efter avslutat fiske i vattnet kvarlämnas redskap eller del därav eller förankringsanordning eller annat föremål som kan hindra efterföljande fiskande.

I vatten där varje svensk medborgare äger fiska skola utestående redskap och igenkänningsflöten vara märkta med ägarens namn och adress eller med av länsstyrelsen särskilt inregistrerat nummer eller, såvitt gäller redskap som utsatts från registrerat fiskefartyg, med fartygets distriktsbeteckning. Båt som utgör tillbehör till registrerat fiskefartyg skall vara märkt med fartygets distriktsbeteckning. Beteckningen skall vara tydligt synlig.

Om särskilda skäl föreligga, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för visst område meddela föreskrifter som avvika från första-tredje styckena.

Första-tredje styckena gälla ej, där annat föreskrives enligt 22 eller 24 § eller enligt bestämmelser som avses i 26 §. Lag (1975:1312).

33 b §  Varje fiskande skall söka undvika att hans fiskeredskap kommer så nära fiskeredskap, som annan fiskande tidigare utsatt eller börjat utsätta, att fara uppkommer för att redskapen hopsnärjas. Lag (1975:176).

33 c §  Kan fiskeredskap som hopsnärjts med annan tillhörigt fiskeredskap ej frigöras eller upptagas utan att redskapen samtidigt upptagas eller skada tillfogas något av dem, skola de fiskande gemensamt skilja och upptaga redskapen.

Envar av de fiskande får, om de övriga ej äro närvarande och icke utan olägenhet kunna tillkallas, själv åtskilja redskapen. Kan fiskande ej skilja redskapen genom att lösa eller kapa eget redskap, får han vidtaga de åtgärder med annans redskap som äro nödvändiga för att åtskilja redskapen. Han är härvid skyldig att förfara så att ägaren av det andra redskapet tillskyndas minsta möjliga skada. Vad han nödgats lösa eller kapa av annans redskap skall han utan onödigt dröjsmål åter sammanknyta. Har redskapet upptagits och på stället kunnat åtskiljas från övriga redskap, skall det jämte fångst som finnes däri omedelbart åter utsättas, om detta finnes vara till ägarens fördel. I annat fall skall den som upptagit redskapet skyndsamt föranstalta om att detsamma jämte fångst kommer ägaren till handa. Lag (1975:176).

33 d §  I vatten där varje svensk medborgare äger fiska med krokredskap får fiske med sådant redskap ej bedrivas närmare än 100 meter från redan utsatt storryssja, bottengarn, ålhomma, fast laxnät eller liknande fast redskap, som i någon del har större höjd än 1,5 meter, eller från stängvad, om icke ägaren av det fasta redskapet eller stängvaden medgivit det. För att åtnjuta detta skydd skall fast redskap i vardera änden vara utmärkt med en gulmålad stake av minst 1,5 meters höjd över vattenytan och stängvad vara utmärkt med gulmålade bojar. Annat redskap får ej utmärkas på detta sätt. Lag (1975:176).

33 e §  Bestämmelserna i 33 a och 33 b §§ gäller även vid fiske från svenskt fartyg på internationellt vatten utanför Sveriges ekonomiska zon. Bestämmelserna i 33 c § skall även tillämpas på sådant vatten beträffande redskap som utsatts från svenska fartyg. Lag (1992:1144).

33 f §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande inom område som avses i 1 § första stycket samt för svenskt havsfiske utanför den ekonomiska zonen. Lag (1992:1144).

33 g §  Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får de utländska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen kontrollera efterlevnaden av internationella överenskommelser om fiskets vård och bedrivande.

En sådan myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och ges tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt att ta del av de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som finns ombord.

Befälhavarna på fiskefartygen är skyldiga att underlätta bordning och även kontrollens genomförande i övrigt. Lag (1981:1082).

34 §  Den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. utan lov bedriver fiske som hör under annans enskilda fiskerätt eller enligt denna lag får bedrivas endast efter tillstånd av myndighet, eller
2. bryter mot föreskrift, som meddelats med stöd av 16, 22 eller 24 §,

döms för olovligt fiske till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av 35 c §. Lag (1984:371).

35 §  Den som uppsåtligen anbringar fiskeredskap eller anordning i strid med vad som gäller om fiskådra, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till böter dömes den som

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 33 a §, även under omständigheter som avses i 33 e § första punkten, eller mot 33 d §,
2. bedriver fiske i uppenbar strid mot 33 b §, även under omständigheter som avses i 33 e § första punkten. Lag (1975:176).

35 a §  Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot

1. föreskrift som meddelats med stöd av 33 f §, i de fall som särskilt anges i sålunda meddelad föreskrift, om inte annat följer av 35 c §,
2. fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av företag enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lag.

Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för vilket föreskrivits påföljd enligt första stycket 1, döms, i de fall som särskilt anges i föreskrift meddelad med stöd av 33 f §, till ansvar enligt 23 kap.brottsbalken. Lag (1984:371).

35 b §  Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1. den som uppsåtligen försöker hindra sådan kontroll som avses i 33 g § andra stycket, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken,
2. befälhavare som uppsåtligen bryter mot 33 g § tredje stycket. Lag (1981:1082).

35 c §  Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske i strid mot meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet i fall då sådant krävs döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal motsvarande etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det fiskefartyg som använts för bogsering av trålen, eller fängelse i högst sex månader. Lag (1984:371).

36 §  Fångst som någon har erhållit genom annat brott enligt denna lag än överträdelser av 33 a, 33 b eller 33 d § och som ej enligt 37 § sjätte stycket behållits av fiskerättshavaren skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt.

Fiskeredskap, som har använts som hjälpmedel vid annat brott enligt denna lag än överträdelse av 33 a § första stycket eller 33 b § skall förklaras förverkat, om det inte är oskäligt. Vad som nu har sagts skall tillämpas även på förankringsanordning eller annat föremål som använts vid överträdelse av 33 a § andra stycket.

Första och andra styckena skall, i de fall som särskilt anges i föreskrift meddelad med stöd av 33 f §, tillämpas även i fråga om fångst som erhållits genom brott mot sålunda meddelad föreskrift samt i fråga om fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.

I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Lag (1984:371).

36 a §  Har någon i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 33 f § till riket infört eller försökt införa fisk eller inom riket saluhållit, utbjudit, sålt eller i återförsäljningssyfte köpt fisk som inte håller föreskrivet minimimått, skall fisken förklaras förverkad om det inte är uppenbart oskäligt. I sådana fall får bestämmelserna i 36 § fjärde stycket och 36 b § första och andra styckena tillämpas. Lag (1984:371).

36 b §  Skall förverkande enligt 36 § ske av fångst, som påträffas ombord på ett fiskefartyg som använts till fisket, får hela fångsten förklaras förverkad, om det inte kan utredas hur stor del av fångsten som har tagits olagligt eller olovligt.

Påträffas i annat fall i ett parti fisk sådan fisk som enligt föreskrift meddelad med stöd av 33 f § skall förklaras förverkad på den grund att den fångats under otillåten tid eller inte håller föreskrivet minimimått, skall hela partiet förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Bestämmelserna i 36 § fjärde stycket får tillämpas även i de fall som anges i första och andra styckena. Lag (1984:371).

36 c §  I mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på ett fiskefartyg som använts vid brott mot lagen eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av denna behörig att föra talan på ägarens vägnar i fråga om egendom som ägs av någon annan än befälhavaren. Lag (1984:371).

37 §  Ertappas någon på bar gärning, då han bryter mot denna lag, eller anträffas redskap, som använts vid sådant brott, utsatt i vattnet, får fångst och redskap samt fiskefartyg eller annat, som kan antas ha betydelse för utredning om brottet eller bli föremål för förverkande, tas i beslag.

För att kontrollera efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får undersökning ske av fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg som använts vid fisket.

Befogenheterna enligt första och andra styckena tillkommer därtill behörig tjänsteman vid kustbevakningen och därtill förordnad fisketillsynsman.

Om fisket kränker enskild fiskerätt, tillkommer befogenheten enligt första stycket även vederbörande rättsägare eller den som handlar på hans uppdrag.

Överträdelser av fiskeförfattningar skall skyndsamt anmälas till polis- eller åklagarmyndigheten. Därvid skall anges om egendom tagits i beslag enligt första stycket eller om en undersökning enligt andra stycket har gjorts. Gäller en sådan anmälan beslag, skall den som tar emot anmälan förfara som om han själv gjort beslaget.

Fångst, som tagits i beslag av innehavaren av enskild fiskerätt eller den som handlar på hans uppdrag, får dock, om det för beslaget inte finns någon annan grund än som föreskrivs i denna lag, utan anmälan behållas av fiskerättshavaren. Lag (1988:436).

37 a §  För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som har meddelats med stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän.

En fisketillsynsman får förordnas att ta egendom i beslag och att utföra sådana undersökningar som avses i 37 § andra stycket. Lag (1984:371).

38 §  Innefattar brott enligt denna lag intrång i enskild fiskerätt, tillfaller förverkad fångst eller dess värde den som innehar rättigheten, om fångsten ej tillika är förverkad på annan grund än i denna lag är stadgad.

Vite får ej förvandlas. Lag (1970:193).

39 §  Är det uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning vidtagits i strid med vad som gäller om fiskådra och sker inte rättelse genast efter tillsägelse, får kronofogdemyndigheten på ansökan av den som lider skada meddela särskild handräckning. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen avhålla annan från att fiska.

Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om handräckning även göras av allmän åklagare, av fiskeriverket eller av fisketillsynsman som särskilt förordnats för detta. Lag (1991:861).

40 §  Brott som avses i 34 eller 35 § får inte, om det endast kränker enskild fiskerätt, åtalas av allmän åklagare utan att det anges till åtal av målsägande eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

För fiske som ingår i fiskevårdsområde får fiskevårdsområdet anses som målsägande.

Delägare i visst fiskevatten skall alltid anses som målsägande i fråga om rätt att beivra där begångna brott mot föreskrifter som meddelats med stöd av 33 f §. Lag (1985:15).

40 a §  Har ett brott mot denna lag eller mot någon föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, förövats i den ekonomiska zonen, får åtal för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet förövades. Lag (1992:1144).

41 §  Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29 § får överklagas hos kammarrätten.

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 30 § får överklagas hos fiskeriverket. Fiskeriverkets beslut i sådana ärenden får överklagas hos kammarrätten.

Då ett beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag angår så många att en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 28 och 29 §§, gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen bestämma att även ett sådant beslut, som avses i 30 §, skall gälla omedelbart. Lag (1991:379).