Prop. 1984/85:107

om ändring i Iagen (1950:596) om rätt till fiske m.m.

Prop. 1984/85 : 107

Regeringens proposition 1984/85: 107

om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske m. m.;

beslutad den l7januari 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

SVANTE LUNDKVIST GERTRUD SIGURDSEN

2 Allmän motivering

3 Upprättade lagförslag

l enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartemcntet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

2. lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

20 a & Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län. Stockholms län. Söder- manlands län. Östergötlands län. Kalmar län. Gotlands län och Blekinge län samt i Vänern. Vättern. Mälaren. Hjälmaren och Storsjön i Jämtland får svenska medborgare. utöver vad som följer av 7—ll och l4—2(låå_ fiska i enskilt vatten med metspö. kastspö. pilk. pimpel och liknande redskap som förs från hand och består av lina med en eller ett mindre antal krokar (handredskapsfiske).

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85: 107

N [4

Paragrafen är ny. Enligt paragrafen får allmänheten rätt till frifiske med handredskap i vissa områden. Till handredskap räknas enligt paragrafen metspö. kastspö, pilk. pimpel och liknande redskap som förs från hand och består av lina med en eller ett mindre antal krokar. Fiske från båt är tillåtet men båten får inte vara ett nödvändigt hjälpmedel för att redskapet skall kunna användas överhuvudtaget. Detta gör att exempelvis fiske med dragutter inte omfat- tas av reformen. Den rätt till frifiske med dragutter som redan finns i Vättern begränsas inte. Vad som skall avses med ett mindre antal krokar kan variera mellan olika områden beroende på det traditionella handred- skapsfisket. I viss utsträckning bör därför frågan överlämnas ät rättstill- lämpningen. Flera än tio krokar skall dock aldrig kunna rymmas under uttrycket "ett mindre antal".

Rätten till handredskapsfiske tillkommer enligt paragrafen endast den som är svensk medborgare. Beträffande utländska medborgare hänvisas till 21 ä.

21 å Utlänning. som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i riket. är likställd med svensk medborgare med avseende på fiske enligt "föreskrifter- na i 6—203 åå.

[ övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt nämnda föreskrifter endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer så medgiver.

Första stycket har ändrats. Utlänning, som har bott i landet sedan minst två år. får enligt lagändringen fiska med handredskap i samma omfattning som svenska medborgare. I övrigt är paragrafen oförändrad. Detta inne- bär. för andra utlänningar än de som har bott i landet sedan minst två år. att det behövs ett medgivande enligt 21 å andra stycket FL för att de skall komma i åtnjutande av reformen. Det ankommer på regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer att besluta om sådant medgivande. Som framgår av den allmänna motiveringen kommer jag att senare lägga fram ett förslag för regeringen i denna fråga.

22.5 Till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som utövas med stöd av 6—9 eller 11 5 får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medde- la föreskrifter rörande längden av de redskap som därvid får användas och avståndet mellan dem samt meddela förbud mot att utsätta skötar. nät eller annat fiskeredskap inom visst avstånd från notvarp som utmärkts med märke som fastställs av myndighet som nyss sagts. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också i annat fall än i första stycket sägs meddela de föreskrifter som behövs för att förebygga att fiske med fasta redskap och nät som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske, som får bedrivas utan stöd av sådan fiskerätt.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 107 23

l paragrafen har första stycket ändrats redaktionellt och andra stycket ändrats i sak.

För att förebygga att skador vållas på fiske som utövas med stöd av enskild fiskerätt med fasta redskap och nät genom allmänhetens frifiske får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela de före— skrifter som behövs. Tidigare kttnde föreskrifter endast meddelas till skydd för fasta redskap. Syftet med lagändringen är främst att förhindra skador på yrkesfiskares redskap till följd av det fria handredskapsfisket. Det bör överlämnas ät länsstyrelsen att meddela de föreskrifter som be- hövs för att detta syfte skall uppnås.

Enligt 3lå fiskeriförordningen ankommer det på fiskeristyrelsen att meddela föreskrifter om märkning av de redskap som skall skyddas.

265 Denna lag skall inte tillämpas i den tnån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964: 822). Om fiskevårdsområde samt samernas rätt till fiske i vissa delar av landet gäller särskilda bestämmelser.

I fråga om förhållandet till naturvårdslagen innehåller FL f.n. endast en upplysning om att särskilda bestämmelser gäller för nationalparker. Enligt första stycket i paragrafen gäller i fortsättningen ett generellt företräde för föreskrifter som meddelas med stöd av naturvårdslagen ( 1964: 822) framför den fiskerättsliga lagstiftningen. Som exempel kan nämnas att föreskrifter för ett naturreservat. som är beläget inom ett område där frifiske är tillåtet. upptar förbud för allmänheten att fiska med handredskap om fisket kan leda till ett alltför stort slitage på naturcn eller ge upphov till andra oaccep- tabla effekter på naturvärdena. Det finns även andra lagar som bör ha ett generellt företräde framför FL t.ex. lagen (1940: 358) med vissa bestäm- melser till skydd för försvaret m. m. Liksom tidigare anges detta dock inte i FL. Jag kan i detta sammanhang också hänvisa till vad lagrådet anförde vid tillkomsten av nuvarande bestämmelser om utlänningars fiskerätt (prop. 1960: 39 s. 37).

Andra stycket innebär ingen saklig nyhet.

5 Hemställan Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske. 2. lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt.

E%] DEPARTEMENTET

JORDBRUKS-

Fritt handredskapsfiske

Ds Jo 1984z3

• Sida 30
•  Original

Prop. 1984/85: 107 30 Fritt handredskapsfiske

Med anledning av att riksdagen (JoU 1982/83: 7, rskr 66) hos regeringen har begärt förslag till frisläppande för allmänheten av fisket med handred- skap utanför södra ostkusten. längs Gotlands kust och Blekinges sydkust samt i de stora sjöarna har denna promemoria upprättats inom jordbruks- departementet.

1 Inledning 2 Nuvarande ordning 2.1 Vattengränslagen 2.2 Fiskerättsliga regler 2.3 Allemansrätten m.m.

3 Overväganden 3.1 Riksdagens beslut om ett frisläppande för allmänheten av hand- redskapsfisket Ersättningsfrågor 3.2.1 Allmänt om ersättningsprinciperna 3.2.2 Situationer där ersättning kan aktualiseras: kostnadsbe- räkningar 3.2.3 Handläggningen av ersättningsfrågor 3.3 Statligt stöd till fiskevårdande åtgärder 3.4 Finansieringen av reformen 3.4.1 Skäl för en avgiftsfinansiering 3.4.2 Avgiftens utformning 3.4.3 Betalning av avgiften 3.4.4 Kontroll och tillsyn 3.4.5 Påföljder 4 Upprättade lagförslag Specialmotivering 5.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske 5.2 Förslag till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt 5.3 Förslag till lag om fiskevårdsavgift DJ iq Ut

Bilaga Lagförslag

• Sida 31
•  Original

Prop. 1984/85: 107 31 1 Inledning

Frågan om att utvidga allmänhetens möjligheter till fritt fiske i enskilt vatten har aktualiserats i olika sammanhang. 1973 års fiskevattensutred- ning föreslog i betänkandet (SOU 1978: 75) Fiska på fritid bl. a. att allt fiske med rörliga redskap skulle göras fritt vid Gotland och vid Blekinges södra kust samt att fisket med handredskap skulle göras fritt i de stora sjöarna. dvs. Vänern. Vättern. Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. För- slaget avvisades emellertid i prop. 1980/81: 153 om åtgärder för att främja fritidsfisket m.m. där den dåvarande departementschefen anförde att det enligt hans mening saknades anledning att öka rätten till frifiske genom inlösen av enskild fiskerätt.

Därefter har frågan om ett utökat frifiske i enskilt vatten tagits upp i motioneririksdagen (1981182: 1458. 1981/82: 1916 och 1981/8212110). Med anledning av motionerna har riksdagen hos regeringen begärt förslag till frisläppande för allmänheten av fisket med handredskap utanför södra ostkusten, längs Gotlands kust och Blekinges sydkust samt i de stora sjöarna (JoU 1982/83: 7, rskr 66). De motiv för att släppa handredskapsfis- ket fritt som anges ijordbruksutskottets betänkande och i nämnda motio- ner äri korthet följande.

Möjligheterna till fritidsaktiviteter är av stor betydelse för hälsa. anpass- ning och trivscl i samhället. Fritidsfisket är härvid av utomordentlig bety- delse. Detta fiske kan utövas av alla. Som fritidssysselsättning har det unika möjligheter. Det ger kontakt med naturen samt motion och avkopp- ling. Fritidsfisket är också ett viktigt komplement till andra fritidsaktivite- ter såsom båtliv. semesterresor och camping. Det kan dessutom ge ett tillskott till utkomst och aktiviteter i glesbygder där andra utkomstmöjlig- heter är begränsade. Det är därför en viktig uppgift för samhället att medverka till att alla tiskeintresserade erbjuds möjlighet till ett rikt och varierat utbud av fritidsfiskemöjligheter. Den nuvarande lagstiftningen hindrar i många fall fritidsfiskarna att få tillgång till fiskevatten. Ett frisläp- pande av handredskapsfisket utefter södra ostkusten. Blekinges och Got- lands kuster samt i de stora sjöarna skulle innebära en väsentlig förbättring av allmänhetens möjligheter till fritidsfiske. De flesta av dessa vatten ligger i anslutning till de stora befolkningskoncentrationerna i landet och kan därigenom användas av ett stort antal fiskande. Allmänna rekreationspoli- tiska motiv talar sålunda för ett frisläppande av handredskapsfisket.

Med anledning av motioner (1982/83: 1439 och 1453), i vilka bl.a. yr- kades att riksdagen skulle återkalla sin hemställan till regeringen om fritt handredskapsfiske i berörda områden, framhölljordbruksutskottet i betän- kandet JoU l983/84:4 (rskr 23) att motiven för frisläppande av handred- skapsfisket fortfarande äger full giltighet. Från fritidsfiskarenas synpunkt är reformen angelägen medan den enligt utskottets bedömning är av under- ordnad betydelse för yrkesfisket. '

• Sida 32
•  Original

Prop. 1984/85: 107 32 2 Nuvarande ordning

Reglerna om rätt till fiske finns i lagen (1950: 596) om rätt till fiske. FL. [ fråga om förhållandet mellan vattengränslagen och FL bör anmärkas att vattengränslagen avser att dra den generella gränsen mellan allmänt och enskilt vatten. medan FL med utgångspunkt i denna gränsdragning inne- håller närmare bestämmelser om fiskerättens omfattning.

I FL har gjorts en uppdelning på fiske i allmänt och fiske i enskilt vatten. Huvudregeln kan sägas vara att fiske i allmänt vatten är fritt för varje svensk medborgare medan fiske i enskilt vatten är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten. Denna huvudregel har dock åtskilliga undan- tag till följd av att fisket i enskilt vatten genom lagregleri stor utsträckning gjorts fritt för alla svenska medborgare (s.k. frifiske). ] fråga om vissa kustavsnitt är undantagen så omfattande att en motsatt huvudregel rent faktiskt kan sägas gälla.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1984/85: l07 33

Fiske i allmänt vatten

Varje svensk medborgare får fiska med rörligt redskap i allmänt vatten. Fiske med fast redskap kräver däremot, med visst undantag (3 53 FL), tillstånd av myndighet. ,

Med fast redskap avses i FL fiskebyggnad samt med ledarm försett fiskeredskap. som med pålar eller tyngder eller på annat sätt fästs vid botten eller stranden och avses stå kvar längre tid än två dygn i följd. Annat fiskeredskap kallas rörligt redskap. Den definition på fast redskap som lämnas i FL medför bl. a. att vanliga nät, som enligt allmänt språkbruk ofta kallas fasta redskap eftersom de är fästa vid botten med tyngder, enligt lagen kan vara rörliga redskap.

Fiske med fast redskap i allmänt vatten kräver enligt huvudregeln till- stånd av myndighet. Länsstyrelsen har rätt att meddela sådana tillstånd. Tillstånd att sätta ut fast redskap för fångst av lax. öring och äl får endast beviljas fiskare för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Sådan fiskare skall även ges företräde till fiske med fasta redskap efter annan fisk.

Fiske i enskilt vatten

Enligt huvudregeln i 5 & FL får som nämnts fiske i enskilt vatten bedrivas endast av fastighetsägaren eller den som enligt avtal, urminnes hävd. dom eller skattläggning eller på annan särskild grund har rätt därtill. Från denna regel finns emellertid åtskilliga undantag genom stadgandena i 6—2055 FL. Med stöd av undantagsbestämmelserna har varje svensk medborgare rätt att i viss utsträckning fiska fritt på enskilt vatten utefter kusten samt i sjöarna Vänern. Vättern. Mälaren och Hjälmaren samt Storsjön i Jämtland. För övrigt inlandsvatten saknas bestämmelser om frifiske. Frifiskebestämmelserna har olika omfattning såväl vid olika kust- avsnitt som i de stora sjöarna. I denna redogörelse avseende'omfattningen av frifisket behandlas först de vattenområden som avses med riksdagens beslut, södra ostkusten, Blekinge läns södra kust, Gotlands läns kuster och de stora sjöarna. Därefter lämnas en redogörelse för övriga kustavsnitt där handredskapsfisket i stort sett redan är fritt.

Södra ostkusten

Längs kusten fr.o.m. Östhammars kommun i Uppsala län t.o.m. Söder- manlands län är strömmings- och skarpsillfiske med skötar och sillnät fritt för varje svensk medborgare i enskilt vatten som har större djup än sex meter. Under perioden den lapril—den 30 september gäller dock för Hölö och Mörkö församlingari Stockholms län samt för Södermanlands län att strömmings- och skarpsillfisket är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten intill 200 meter från fastlandet eller från ö av minst 100 meters längd.

] fråga om Östergötlands läns kust samt Kalmar läns kust norr om Kråkelund gäller att strömmings- och skarpsilllisket med skötar och sillnät 3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 107

• Sida 34
•  Original

Prop. 1984/85: 107 34

är fritt för varje svensk medborgare i enskilt vatten som är djupare än sex meter och beläget minst 200meter från fastlandet eller från ö av minst [00 meters längd. lnom i huvudsak följande havsvikar. där det finns statio- nära bestånd, är strömmings- och skarpsillsfisket dock förbehållet inneha- varen av den enskilda fiskerätten, nämligen Slätbaken. Tränöfjärden, Gropviken. Valdemarsviken. Syrsan, Bågviken. Gudingeljärdcn. Gamle- byviken och Lucernaljärden.

För Kalmar läns kust söder om Kråkelund och Blekinge läns östra kust. norr om Torshamnsudde. omfattar frifiskerätten fiske efter strömming (sill) och skarpsill med skötar och sillnät samt dessutom fiske med tobisnot (_en finmaskad not med korta armar. avsedd för betesfångst).

Blekinges sydkust och Gotlands kuster

Gemensamt för dessa kUstavsnitt är att friliskerätten omfattar fiske med nät och tobisnot i allt enskilt vatten. För Blekinges sydkust omfattar fritiskerätten också fiske med långrev i allt enskilt vatten. fiske med snörpvad i enskilt vatten som har större djup än sex meter samt fiske med rörligt redskap utöver vad nu sagts i enskilt vatten på ett avstånd av minst . 300 meter från fastlandet eller från ö av minst l00 meters längd eller, om tremeterskurvan går längre ut. utanför denna kurva.

Vänern

Fiske efter siklöja och nors med finmaskat nät. som är att hänföra till rörligt redskap, är fritt utanför öppen strand på större djup än åtta meter. Fiske efter samma fiskslag kan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer Under vissa förutsättningar förklaras fritt i visst notvarp. l Mariestadsljärden jämte Östersundet är fiske med rörligt red- skap fritt på ett avstånd av minst 300 meter från fastlandet eller ö av minst 100 meters längd eller, om tremeterskurvan går längre ut, utanför denna djupkurva. Vidare erkänns i viss omfattning fiskerätt genom sedvänja. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan dessutom ge tillstånd till den som bedriver fiske yrkesmässigt att under tiden den 15 juli—den 15 oktober fiska med ålrev med dött agn.

Vättern

Utanför öppen strand får var och en fiska med utter och drag samt med agnnot.

Mälaren

I de centrala delarna - Norra Björkfjärden. Prästfjärden, Södra Björk- fjärden och Hovgårdsfjärden — är fiske med rörligt redskap fritt på ett avstånd av minst 300 meter från fastlandet eller från ö av minst lOO meters längd eller utanför tremeterskurvan, om den går längre ut än 300 meter från stranden.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1984/85: 107 35

Hjälmaren Fiske med rörligt redskap är fritt i Mellanljärden på ett avstånd av minst en kilometer från fastlandet eller från 6 av minst 100 meters längd.

Storsjön

Lakfiske med hängryssja (lakstrut) är fritt. Sikfiske med nät som är att hänföra till rörligt redskap är fritt på ett avstånd av minst 300 meter från fastlandet eller från 6 av minst lOOmeters längd.

Övriga kuststräckor

Längs norrlandskusten. dvs. från gränsen mot Finland till Östhammars kommun, omfattar frifisket allt fiske med rörliga redskap med undantag av fiske efter lax.

Vid Skånes södra och östra kuster är allt fiske med rörligt redskap fritt. När det gäller västkusten omfattar frifiskerätten allt fiske. Fiske efter ostron är dock förbehållet fiskerättsinnehvaren intill 200 meter från fast- landet eller från 6 av minst 100 meters längd.

Längs de nu nämnda kuststräckorna gäller alltså att handredskapsfisket är fritt för allmänheten på enskilt vatten.

2.3 Allemansrätten m. m.

Naturen utgör enligt l & naturvårdslagen (1964: 822) en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. De beskrivna reglerna om frifiske på allmänt och enskilt vatten är en sorts allemansrätt'. Detta betraktelsesätt stöds i viss mån av att fisken lika litet som vilda djur anses vara föremål för någon särskild äganderätt innan den är fångad. Allemansrätten gör det tillåtet för envar att färdas över och uppehålla sig på enskilt vatten och på stränder.

I korthet anses allemansrätten på vattenområde ha bl. a. följande inne- bördz.

Allmänheten har i princip befogenhet att färdas och tillfälligt uppehålla sig på enskilt vattenområde med båt, simmande eller vintertid på isen, i den mån det inte medför någon mera påtaglig olägenhet för vattenområdets ägare. ] motsats till vad som gäller för trafik på land saknas straffbestäm- melser som gäller tagande av olovlig väg och hemfridsbrott. Det finns inte heller något allmänt förbud mot motortrafik på isen. Båtförtöjning är i princip tillåten vid strand som inte ingår i tomt. Man kan sannolikt få t.ex. segla. åka motorbåt eller simma tätt utanför annans strand, t.o.m. om bostadshus ligger intill stranden och detta oavsett vem vattenområdet

i Bengtsson. Allemansrätten, Statens Naturvårdsverk. Meddelande 3/79 s. 21. * Bengtsson a. a. s. 20 f. Jonzon-Dclin—Bengtsson. Naturvårdslagen (1976) s. 34 f, Tiberg. Båtjuridik (1973) s. 23 ff. Revision av vattenlagen (SOU 1977: 27) s. 130.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1984/85: 107 36

tillhör. Den allemansrätt som gäller på vattenområden kan därför sägas på sätt och vis gå längre än på land.

För att tillgodose miljö- och naturvårdsintrcssen kan länsstyrelsen med stöd av 55 sjötrafikförordningen (1962: 150) samt — inom naturreservat och strandskyddsområden - 10% och lös andra stycket naturvårdslagen (19641822) meddela särskilda bestämmelser för vissa områden. t.ex. för- bud mot motorbåtstralik, ankring. vattenskidåkning etc. Bestämmelser av detta slag är alltså inte i första hand avsedda för att skydda vattenområdets ägare.

Enligt 27 & FL får den som fiskar använda annans strand eller vattenom- råde för tillfällig fastgöring eller uppdragning av redskap eller båt. om det behövs för fiskets utövande och kan ske utan förfång för den som är innehavare av strand, vattenområde eller enskild fiskerätt. Vad som skall anses som förfäng kan naturligtvis variera med hänsyn till lokala förhållan- den och har följaktligen överlämnats ät rättstillämpningen att avgöra. Till förmån för yrkesfisket har dessutom föreskrivits att fastän förfång upp- kommer skall den, som vid annans strand yrkesmässigt utövar frifiske, mot ersättning för skada och intrång få beträda stranden när det erfordras för att utöva fisket.

2.4 1950 års ersättningslag

1950 års fiskerättsliga lagstiftning innebar dels att visst vatten som varit enskilt blev allmänt. dels att frifiske blev tillåtet på enskilt vatten. Till lagstiftningen anknöt lagen (l950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m.m. Denna lag innehöll bestämmelser med bl.a. följande innebörd.

Om vattenområde enligt vattengränslagen frångick ägaren. hade han rätt att få ersättning av statsmedel för värdet av fiskerätt och annan förmån som han förlorade och för annan skada.

Ersättning av statsmedel för värdet av förlorad förmän och för annan skada skulle också betalas till

a)jordägare. vilkens fiskerätt inskränktes genom reglerna om frifiske i 6—1355 eller l8å FL. om fisket enligt äldre lag var förbehållet strand- ägaren,

b) den som enligt urminnes hävd. dom eller skattläggning eller på annan särskild grund innehade fiskerätt, vilken helt eller delvis blev utan verkan till följd av att enligt vattengränslagen och FL enskild fiskerätt inte gällde i allmänt vatten eller till följd av stadgandena i 6—20 flå FL samt

c) den som den ljanuari 195] på grund av servituts- eller nyttjanderätts- upplåtelse åtnjöt förmån vilken till följd av lagstiftningen helt eller delvis gick förlorad.

Ersättningsfrågor handlades av tio särskilda fiskevärderingsnämnder. Staten skulle betala sökandens rättegångskostnader i nämnden. Talan mot nämndens dom eller beslut fullföljdes till hovrätt. Statens talan i ersätt-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1984/85: 107 37

ningsfrågor bevakades av kammarkollegiet. Talan om ersättning fick väckas fram till år 1971.

Det sista målet om ersättning avgjordes omkring år 1977. Enligt en ungefärlig beräkning har utbetalade ersättningar. rättegångskostnader in- räknade. uppgått till i storleksordningen 50 milj. kr. Närmare uppgifter saknas.

Under senare år har ett flertal reformer genomförts på fiskets område. Inte minst har stödet till fritidsfisket byggts ut.

Mål och riktlinjer för statens åtgärder för att främja fritidsfisket fastlades vid riksmötet 1980/81 ( prop. 1980/81: 153 . JoU 1980/81 : 29. rskr 1980/81: 374).

Det viktigaste inslaget i det statliga stödet till fritidsfisket är de belopp som betalas ut direkt över statsbudgeten. Fiskeristyrelsen diSponerar för budgetåret 1983/84 ett reservationsanslag om 6790000 kr. för bidrag till fiskevård m.m. enligt förordningen (l981:537) om statligt stöd till fritids- fisket. Av anslaget får högst 750000 kr. användas för bidrag vid bildande av fiskevårdsområden. Under budgetåret 1983/84 får vidare användas högst 650000 kr. för ersättning till Sveriges fritidsfiskares riksförbund för konkreta fiskevårdsåtgärder och särskilda informationsinsatser för en ut- vecklad fiskevård samt högst 250000 kr. för ersättning till Sveriges fiske- vattenägareförbund för informationsinsatser och för åtgärder i syfte att främja bildandet av fiskevårdsområden. Av anslaget får vidare under peri- oden 1983/84—1985/86 användas 750000 kr. för utsättning av laxfisk i Norrbottens älvar med 250000 kr. per år och 1200000 kr. för fiskevård och fiskevårdsplanering i Pajala kommun.

Statlig kreditgaranti får beviljas för lån till åtgärder som främjar fritids- fisket med sammanlagt högst 2000000 kr.

Som villkor för statsbidrag enligt förordningen om statligt stöd till fritids- fisket gäller att åtgärden rör vatten där fisket är upplåtet till allmänheten eller är fritt. Frågor om stöd enligt förordningen prövas av fiskeristyrelsen eller. efter bemyndigande av styrelsen. av fiskenämnden.

För åtgärder mot försurning finns ett anslag på'65 milj. kr. för främst kalkning av sjöar och vattendrag. En kalkning får ha till huvudsyfte att främja fisket.

Sveriges fritidsfiskares riksförbund erhåller 1092000 kr. av det statliga stödet. till idrotten.

Flera undersökningar har gjorts beträffande antalet utövare av fritids- fiske. Enligt en undersökning av statistiska centralbyrån fiskar ca 700000 personer mer än tio gånger per år. lntervjuundcrsökningar tvder på att ca 2 milj. människor i Sverige fiskar åtminstone någon gång under året.

Saluvärdet av de fångster som tas av fritidsfiskare och husbehovsfrskare

• Sida 38
•  Original

Prop. 1984/85: 107 38

har av fiskeristyrelsen beräknats till mellan 300 och 400 milj. kr. per år. Fängsterna utgör således ett avsevärt tillskott till de svenska hushållen. Därtill kommer rekreationsvärdet som är svårt att uppskatta i pengar.

3 Överväganden

3.1 Riksdagens beslut om ett frisläppande för allmänheten av handredskaps- fisket

Riksdagen har som nämnts fattat ett principbeslut om att handredskaps- fisket skall släppas fritt för allmänheten på enskilt vatten vid södra ostkus- ten. längs Gotlands kuster och Blekinges sydkust samt i de stora sjöarna Vänern. Vättern. Hjälmaren. Mälaren och Storsjön iJämtlancl.

Som framgår av redogörelsen för gällande rätt är fisket med olika rörliga redskap i viss utsträckning fritt redan f. n. längs med stora delar av södra ostkusten, Gotlands kuster och Blekinges sydkust.

I de stora sjöarna är fiske med handredskap tillåtet för allmänheten. förutom på allmänt vatten. endast i vissa delar av Vänern (Mariestadsfjär- den och Östersundet). Mälaren (Björkfjärdarna m.fl.) och Hjälmaren (Mellanfjärden).

Utefter hela västkusten och Skånekusten. kusten av Uppsala län till Östhammars kommun i söder och hela norrlandskusten är fisket med alla slags rörliga redskap fritt ända in till stranden. Med rörliga redskap avses bl.a. handredskap och nät.

Riksdagens beslut innebär således att allmänhetens rätt till s.k. frifiske skall utvidgas i de stora sjöarna och på de kuststräckor där frifisket f.n. är mest begränsat. 'De flesta av dessa vatten ligger i anslutning till de stora befolkningskoncentrationerna i vårt land och enligt riksdagsbeslutet talar rekreationspolitiska skäl för en utvidgning av frifisket.

Det bör understrykas att frisläppandet avser enbart handredskapsfiske. Med handredskap avses endast sådana fiskeredskap som kan föras från hand. som fordrar passning med händerna under fisket och som består av krok och fina med eller utan spö. Typiska handredskap är kastspö (spinn. haspel. fluga). metspö, pimpel och pilk. Om t.ex. båt är ett nödvändigt hjälpmedel för att redskapet skall kunna användas. bör det inte anses som handredskap. Detta gör att exempelvis trollingfiske och fiske med drag- utter inte omfattas av reformen.

Vidare kan anmärkas att 1950 års fiskerättsliga lagstiftning gick betydligt längre än vad riksdagen nu beslutat. Då frisläpptes fisket med nät i stora delar av landets kustområden. Detta skedde främst av hänsyn till yrkesfis- kets intressen. Dessutom ändrades gränsen mot allmänt vatten. Därige- nom blev vatten som tidigare varit enskilt allmänt. I sammanhanget bör också anmärkas att fiskevattensutredningens förslag (SOU l978: 75) inne-

• Sida 39
•  Original

Prop. 1984/85: 107 39

har att fisket med alla slags rörliga redskap. inte bara handredskap. skulle släppas fritt vid vissa havskuster. Att frisläppandet enligt riksdagens beslut begränsats till fiske med hand- redskap och inte omfattar andra slags rörliga redskap. dvs. nät av olika slag. har sin grund i de biologiska och befolkningspolitiska förutsättningar- na. Frisläppandet bygger på tanken att fiskbestånden i kustvattnen och de stora sjöarna räcker till för handredskapsfiske åt alla som är intresserade av fritidsfiske och att ett sådant fiske utan större olägenheter kan bedrivas jämsides med det kustbundna yrkesfisket. Jämfört med nätfiske och andra yrkesmässiga fiskeredskap ger handredskapsfiske små fångster. Någon utfiskning genom denna fiskemetod behöver inte befaras. På de kust- sträckor där handredskapsfisket redan är fritt har några negativa effekter på fiskbestånden inte kunnat påvisas. Dessutom bör det kustbundna yrkes- fisket kunna bedrivas i stort sett i samma omfattning som tidigare.

På grund av att de nuvarande inskränkningarna i den enskilda fiskerätten är av olika omfattning i skilda vattenområden får ett frisläppande av handredskapsfisket inte samma verkningar överallt. På Gotland och i Vättern. för att ta några exempel. torde reformen i praktiken innebära ganska små förändringar. Detta beror på att fisket med nät redan är fritt ända in till stranden utefter Gotlands kuster och på att stora delar av Vätterns strandområden är relativt ointressanta för handredskapsfiske. Även längs Blekinges sydkust där fisket med rörliga redskap i stor ut- sträckning redan är fritt blir inverkan liten. Längs södra ostkusten däremot kan verkningarna bli något större.

För samtliga vattenområden i fråga får emellertid ett frisläppande av handredskapsfisket till följd att innehavarna av enskild fiskerätt blir skyl- diga att tåla att allmänheten fiskar med sådana redskap på deras vatten. lnnehavarna av enskild fiskerätt har emellertid även i fortsättningen kvar ensamrätten till fiske med fasta redskap och med nät och andra rörliga redskap än handredskap iden mån fisket med rörliga redskap inte redan är fritt. De har givetvis också kvar rätten att fiska med handredskap på sina vatten. Den enskilda fiskerätten utgör således också i framtiden den rätts- liga grunden för det fiske den enskilde fiskerättsägaren bedriver på eget vatten. Även i fortsättningen kan han upplåta fiske med fasta redskap och med nät och andra rörliga redskap än handredskap. Däremot blir det naturligtvis ingen efterfrågan på upplåtelser för handredskapsfiske.

Mot den av riksdagen beslutade reformen har invänts bl. a. att den skulle medföra negativa konsekvenser för det kust-bundna yrkesfisket och en försämrad fiskevård. Vidare skulle naturvårdens intressen påverkas nega- tivt.

Som nämnts innebär riksdagsbeslutet att reformen skall utformas så att den såvitt möjligt inte är till nackdel för vare sig enskilda eller allmänna intressen. Stor hänsyn bör naturligtvis tas till yrkesfisket. Den som har möjlighet att försörja sig helt eller delvis på fiske skall inte behöva lämna

• Sida 40
•  Original

Prop. 1984/85: 107 40 '

sin näring på grund av att handredskapsfisket släpps fritt. Det är visserli- gen yrkesfisket till havs som har störst ekonomisk betydelse. Kustfisket är dock av stor vikt på många håll. I de allra flesta fall torde yrkesfisket och handredskapsfisket utan olägenheter kunna bedn'vasjämsides. Redan i dag finns bestämmelser i FL som gör det möjligt för regeringen. eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs för att förebygga att fiske med fasta redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av sådan rätt. För att förbättra möjligheterna att ta till vara yrkesfis- kets intressen bör bestämmelsen i fråga utvidgas till att avse inte bara fasta redskap utan även fiske med nät och andra rörliga yrkesmässiga redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt. Till skydd för innehavarna av enskild fiskerätt bör på motsvarande sätt som gäller för frifiske efter siklöja och nors i Vänern också införas en bestämmelse som gör det möjligt att på framställning av fiskerättsinnehavare undanta visst område från handred- skapsfiske om tillgången på fisk av visst slag är begränsad.

Jämfört med de fiskemetoder som används av yrkesfiskare framstår handredskapsfisket som föga effektivt. Någon utfiskning behöver inte befaras. Från fiskevårdssynpunkt finns det dock anledning att bevaka att ett utvidgat handredskapsfiske inte medför olägenheter. I vatten där lax och annan värdefull fisk har sina lek- och uppväxtplatser kan också sådana oskyldiga fiskemetoder som begagnas vid handredskapsfiske innebära ska- da. Redan nu kan fiskeristyrelsen och länsstyrelserna med stöd av FL meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande. Sådana föreskrifter utfärdas av fiskeristyrelsen bl.a. för fiske efter lax. öring och ål. ] andra frågor skall länsstyrelsen meddela föreskrifter om fiskets vård och bedri- vande för länet. Dessa föreskrifter kan avse minimimått. fredningstider. fredningszoner. m.m. Redan den nuvarande lagstiftningen ger alltså goda möjligheter att meddela bestämmelser som är av betydelse från "fiskevårds- synpunkt. Enligt fiskeristyrelsen är dessa möjligheter i allt väsentligt till- räckliga för att möta de krav på regler om fiskets vård och bedrivande som kan föranledas av reformen. Det har också gjorts gällande att ett frisläp- pande av handredskapsfisket skulle medföra en försämrad fiskevård på så sätt att fiskevattensinnehavarnas intresse att engagera sig i fiskevård och fisketillsyn skulle minska. Invändningen torde inte sakna fog. Det bör emellertid anmärkas att statligt stöd redan i dag lämnas till utplantering av fisk och andra fiskevårdsåtgärder. Det finns alltså möjligheter för staten att i mån av behov göra särskilda insatser till stöd för fiskevården i de områ- den där handredskapsfisket blir fritt. Dessa frågor kommer att behandlas i det följande.

Som framgår av redogörelsen för gällande ordning har allmänheten med stöd av allemansrätten redan i stor omfattning tillträde till de berörda vattenområdena. Det behöver därför inte bli några skador från naturvårds- synpunkt till följd av att handredskapsfisket släpps fritt. Med hänsyn till att

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85: 107 41

våra skärgårdar och kuster redan nu i stor utsträckning används för olika rekreationsändamål torde det totala utnyttjandet av vattenområdena inte komma att öka i nämnvärd omfattning. Enligt naturvårdsverket är det inte troligt att behovet av nya eller utvidgade fågelskyddsområden kommer att öka i någon större omfattning. Däremot kan tillsynen av och informationen om befintliga skyddsområden behöva förbättras. Under alla förhållanden ger naturvårdslagen tillräckliga möjligheter att tillgodose naturvårdens intressen i samband med ett frisläppande av handredskapsfisket.

Utländska medborgare får. om de har bott i landet minst två år. enligt 21 5 första stycket FL frifiska på enskilt vatten i samma omfattning som svenska medborgare. Andra utlänningar får enligt 27 och 28 åå fiskeriför- ordningen fiska med rörliga redskap i de vattenområden. som nu är ak- tuella. endast efter särskilt tillstånd. Ett undantag gäller dock för Blekinges sydkust. se 275 fiskeriförordningen. Längs de övriga havskusterna. men inte i de stora sjöarna, får enligt 27.37 fiskeriförordningen utlänningar fiska med handredskap i enskilt vatten i samma omfattning som svenska med- borgare. Frisläppandet bör. såvitt avser utlänningars fiskerätt, endast medföra den lagändringen att regeln i 21 5 första stycket FL som likställer utländska medborgare som bott här i minst två år med svenska medborgare utvidgas till att omfatta även det nu aktuella handredskapsfisket.

4 Upprättade lagförslag

[ enlighet med det anförda har upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (l950159l) om rätt till fiske.

2. lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt.

3. lag om fiskevårdsavgift. Förslagen har fogats till denna promemoria som en bilaga.

5 ' Specialmotivering

1 Förslag till

62

Underbilaga

Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19.50: 596) om rätt till fiske dels att 22 och 2655 skall ha nedan angivna lydelse dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 20a 5, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20a5

Vid kusten av Östhammars kom- mun i Uppsala län, Stockholms län, Södermanlands län, Östergöt- lands län, Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland får svenska medborgare, utöver vad som följer av 7—11 och 14—20 55, fiska i en- skilt vatten med metspö, kastspö. pilk, pimpel och liknande redskap som förs från hand och består av lina med en eller ett mindre antal krokar (handredskapsfiske).

Myndighet som regeringen be- stämmerfår på begäran av inneha- vare av den enskilda fiskerätten förbjuda handredskapsfiske i ett område där tillgången-på fisk är begränsad.

2 Förslag till Lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Medför bestämmelserna om handredskapsfiske enligt 20a5 lagen (19501596) om rätt till fiske att pågående användning av enskilt vatten för fiske avsevärt försvåras, har fiskerättsinnehavaren enligt denna lag rätt till ersättning av staten för den skada han lider.

Rätt till ersättning föreligger inte i fråga om sådant enskilt fiskevatten som ägs av kommuner eller landstingskommuner.

2 5 Ersättning bestäms i pengar att betalas på en gång eller, om det finns särskilda skäl. med årliga belopp. Om det är lämpligt skall ersättningen utgå i form av bidrag till den ersättningsberättigade för fiskevård och andra åtgärder som främjar fritidsfisket i den mån sådana åtgärder inte bör vidtas genom fiskeristyrelsens försorg.

3 5 Anspråk på ersättning skall framställas före utgången av år 1989 hos fiskeristyrelsen. Annars är rätten till ersättning förlorad. Fiskeristyrelsen som för statens räkning beslutar om ersättningsfrågor skall. när ett ersätt- ningsanspråk framstår som grundat. genom förhandlingar söka träffa över- enskommelse med den som framställt anspråket.

4 5 Är den som framställt anspråk på ersättning inte nöjd med fiskeristy- - relsens beslut, får han väcka talan vid fastighetsdomstol inom vars område fiskevattnet är beläget. Sådan talan skall väckas inom tre månader från den dag då styrelsens beslut meddelats. Annars är rätten till talan förlorad.

5 5 Fiskeristyrelsen får uppdra åt en fiskenämnd att fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på styrelsen.

6 5 Om talan om ersättning ogillas men käranden har haft skälig anled- ning att få sin talan om ersättning prövad av domstol, kan domstolen förordna att staten skäll ersätta honom hans rättegångskostnader eller att vardera parten skall svara för sina kostnader.

7 5 Beslut av fiskeristyrelsen eller fiskenämnd enligt denna lag får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. 2. Inkomster som erhållits till följd av åtgärder som vidtagits efter den 1 mars 1984 skall inte ligga till grund för ersättning enligt denna lag.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85: 107 65

3 Förslag till Lag om fiskevårdsavgift Härigenom föreskrivs följande.

I 5 Den som fiskar med handredskap på enskilt vatten vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län. Stockholms län, Södermanlands län. Östergötlands län, Kalmar län. Gotlands län och Blekinge län samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland är skyldig att betala en årlig avgift (fiskevårdsavgift) med ett belopp som regeringen bestämmer.

Medel som inflyter i fiskevårdsavgift tillfaller staten och skall användas till att främja fiskevården och till andra ändamål som har samband med fritidsfisket.

2 5 Avgiftsskyldigheten gäller inte 1. den som är under l5 är. 2. den som är innehavare av enskild fiskerätt vid fiske i eget vatten.

3 5 Vid fiske skall medföras bevis att fiskevårdsavgiften har betalats. Detta skall på begäran uppvisas för den som enligt särskilda bestämmelser utövar fisketillsyn.

4 5 Den som bryter mot 1 5 första stycket eller mot 3 5 döms till böter. högst femhundra kronor. Vid förseelse mot 1 5 första stycket skall han dessutom förpliktas att betala obetald fiskevårdsavgift.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1985.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85: 107 . 66 Bilaga .?

1 Allmänna synpunkter och förslagen till ändringar i lagen om rätt till fiske

1.1 Justitiekanslern: Enligt min mening möter inga lagliga hinder mot ett frisläppande för allmänheten av fiske med handredskap i de aktuella områ- dena.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/85: 107 67

1.2 Riksåklagaren: l anledning av ett principbeslut av riksdagen om fri- släppande av handredskapsfisket för allmänheten föreslås i promemorian införandet av en ny paragrafi lagen om rätt till fiske (FL) enligt vilken rätten till frifiske utvidgas i de fem stora insjöarna och på vissa kust- sträckor. Vidre föreslås i lagen vissa bestämmelser i avsikt att tillvarata yrkesfiskets intressen. Från de synpunkterjag närmast har att beakta finns inte något att erinra mot dessa förslag.

1.3 Rikspolisstyrelsen: Rätten till fritt handredskapsfiske tillkommer enligt utredningens förslag endast svensk medborgare samt utlänning som sedan minst två år är stadigvarande bosatt i riket. Annan utlänning behöver särskilt medgivande. Enligt 27% fiskeriförordningen får annan utlänning utan tillstånd bedriva fritidsfiske med handredskap i allmänt vatten längs södra Ostkusten och i Vänern. Vättern. Hjälmaren och Storsjön samt även i enskilt vatten längs övriga havskuster i samma omfattning som svenska medborgare. Med hänsyn härtill framstår det som omotiverat att utlänning som inte varit stadigvarande bosatt i riket sedan minst två år inte ens efter erläggande av fiskevårdsavgift tillåts handredskapsfiska inom det område som nu är aktuellt att frisläppas. Genom den föreslagna särbehandlingen av vissa utlänningar mäste sär— skild kontroll alltid företagas för att utröna huruvida utlänning som hand- redskapsfiskar inom det frisläppta området varit stadigvarande bosatt i riket sedan minst två år. Kontrollen kan endast i undantagsfall ske på platsen eftersom skyldigheten för utlänning att medföra pass inte är obliga- torisk. Särskilda kontrollsvårigheter föreligger dessutom beträffande med- borgare i annat nordiskt land som i flera år under olika perioder kan ha bott och arbetat i Sverige utan att uppfylla kravet på att ha varit stadigvarande bosatt i riket sedan minst två år. Denna kontroll och efterföljande utred— ning kommer för polisens del att innebära ett orimligt merarbete som enligt styrelsens uppfattning inte står i rimlig proportion till den eventuella för- seelsens svårighetsgrad. Styrelsen avstyrker därför bestämt den föreslagna särbehandlingen av utlänningar som inte varit stadigvarande bosatta i riket sedan minst två år. Enligt styrelsens uppfattning bör det föreslagna frifisket med handredskap omfatta alla utlänningar. Härigenom skulle reglerna för utlänningars fiske- rätt bli enhetliga och särskild kontroll av utlänningar som handredskapsfis- kar inom det frisläppta området inte behöva göras.

1.4 Fortifikationsförvaltningen: Såvitt angår i promemorian behandlade vattenområden förvaltar försvarsmakten cirka 50000 hektar enskilt fiske- vatten vid södra ostkusten. längs Gotlands kuster och Blekinges sydkust samt cirka 2 700 hektar i sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren. Mälaren och Storsjön i Jämtland. Möjligheterna att inom dessa områden bedriva fiske är, som för övriga vatten längs väst- och norrlandskusterna. i vissa avseen- den begränsade med hänsyn till den militära verksamheten.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 107 68

Försvarsmakten har i stor utsträckning utnyttjat möjligheterna att för- lägga riskområden över vatten. eftersom de nted hänsyn till sin relativt stora omfattning — omkring 20km i djup — inte är möjliga att förlägga över land. Alla pansar- och luftvärnsskjutfält och åtskilliga av marinens (kust- artilleriet) och flygvapnets skjutplatser är således kustlokaliserade vid havet eller de stora insjöarna. Skjutfälten har — ofta efter långa utredning- ar — förlagts till platser där kontplikationerna med sjö- och luftfart. fiske och nyttjande av fritidsbåtar skulle bli så begränsade som möjligt. Kompli- kationer finns dock vid vissa fält och i 1977 års redovisning av den fysiska riksplaneringens plz'ineringsskede har bland andra länsstyrelserna i Ble- kinge. Gotlands, Örebro. Skaraborgs och Östergötlands län påtalat olägen- heter för yrkes- och fritidsfisket.

Förutom av de restriktioner som är en följd av försvarsmaktens utbild- ningsverksamhet begränsas vattenområdenas tillgänglighet av förekoms- ten av försvarsanläggningar eller sådan militär verksamhet som av sekre- tesskäl fordrar skydd mot obehörig insyn. spioneri, sabotage och andra liknande störningar.

I 265 första'stycket förslaget till lag om ändring av lagen (19501596) om rätt till fiske har föreskrifter som meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964: 822) givits ett generellt företräde framför den fiskerättsliga lagstift- ningen. FortF anser, att även sådana föreskrifter som utfärdats med hän- syn till allmän personsäkerhet, sekretess eller annan omständighet av särskild betydelse för försvarsmakten förtjänar att uppmärksammas i sam- manhanget. FortF föreslår därför, att paragrafens första stycke komplet- teras med tillägget "eller andra bestämmelser". Med andra bestämmelser åsyftar FortF bl.a. lag den 17 maj 1940 ( 1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret med tillämpningskungörelse, hevakningskungörel- sen, (1940: 383) samt Iänsstyrelsinstruktionen (1971: 460).

Med avseende på de intressen FortF har att bevaka har verket i övrigt inget att erinra mot de i promemorian framlagda förslagen.

1.6 Generaltullstyrelsen: Yttrandet begränsar sig till de delar i promemo- rian som berör kustbevakningens fiskeövervakningsverksamhet. — — — 1 övrigt har generaltullstyrelsen inga invändningar mot de föreslagna änd- ringarna och tilläggen i fiskelagstiftningen.

1.7 Fiskeristyrelsen: — — —

F iskerältsliga regler

Fiskeristyrelsen har i skilda sammanhang kunnat konstatera att gällande fiskerilagstiftning är svår att överblicka. Den översiktliga genomgång av regelsystemet som lämnas i promemorian visar inte minst detta. Bestäm- melser som vid sin tillkomst kan ha uppfattats som rimliga och rättvisa har i dag kommit att framstå som svårbegripliga. tillkrånglade och i vissa fall

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 107 69

ologiska. Att allmänheten på vissa kuststräckor får fiska fritt med nåt men inte får använda handredskap är kanske ett av de mest slående exemplen på det sistnämnda förhållandet. FL:s regler kompletteras av föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som regeringen meddelat i fiskeriförord- ningen och de ytterligare föreskrifter som fiskeristyrelsen respektive läns- styrelsen meddelar. Hela detta regelverk är mycket omfattande och inne- håller en sådan mångfald detaljregler att det blir svårt för den fiskande att

skaffa sig erforderlig överblick om var. när och hur man får tiska. Att reglerna många gånger upplevs som komplicerade eller missförstås medför en påtaglig risk att även av fiskevårdsskäl välmotiverade regler inte efter- levs.

Längs stora delar av de aktuella kuststräckorna hävdar fiskerättsägarna inte sin fiskerätt fullt ut utan låter redan i dag allmänheten fiska nted handredskap och t.o.m. med nät. Sett mot denna bakgrund anser fiskeri- styrelsen att förslaget att öka allmänhetens möjligheter till frifiske med handredskap innebär ett naturligt och väsentligt steg i riktning mot en förenkling. Om det genomförs kommer handredskapsfiske att kunna ut- övas på såväl allmänt som enskilt vattenområde längs alla kuster och i de stora sjöarna. Den enda begränsning som kvarstår blir att handredskapsfis- ket inte omfattar laxfiske längs norrlandskusten (fr.o.m. Östhammars kommun till finska gränsen). Så länge man håller sig till handredskap kommer alltså både allmänheten och tillsynsorganen att slippa hålla reda på var gränsen går mellan allmänt vatten och de mer eller mindre fria s.k. frivattnen.

Utöver de övriga skäl som anförts för reformen anser fiskeristyrelsen att just denna förenkling har ett betydande värde i sig.

Avslutningsvis vill styrelsen erinra om fiskenämndcns i Gotlands län påpekande att — förutom fiske med fast redskap - endast ett begränsat fiske med rörliga redskap skulle falla under enskild fiskerätt om handred- skapsfisket släpps fritt längs länets kust. nämligen fiske med Iångrev, små- ryssjor. sax och ståndkrok. Nämnden anser att allt rörligt fiske skall omfattas av reformen.

Allemansräll m. m.

lpromemorian sägs. att de beskrivna reglerna om frifiske på allmänt och enskilt vatten är en sorts allemansrätt. Mot detta betraktelsesätt vill styrel- sen invända att allemansrätten är en sedvanerätt medan FL:s regler om fritt fiske innefattar lagreglerade inskränkningar i fiskerättsinnehavarens förfoganderätt över sin egendom. Eftersom fisken inte känner några ägo- gränser och inte anses vara föremål för någon särskild äganderätt innan den är fångad är dock frifisket för fiskaren snarlikt allemansrättens möjlig- heter att tillgodogöra sig vissa naturtillgångar.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85: 107 70

Riksdagens beslut om ettfrisläppandeför allmänheten av lumdrcdskapx-

fisket

Då möjligheterna för allmänheten att fiska i dag är mycket olika på skilda kuststräckor, innebär ett frisläppande av handredskapsfisket skilda för- ändringar på olika kuster. Vad gäller Gotland och längs Blekinges sydkust där fisket redan är fritt med nät på enskilt vatten blir förändringen mindre än för övriga kuststräckor och de stora sjöarna.

Definitionen av handredskap är tydlig i förslaget till lagtext. Det försök till förtydligande som görs i texten på sid. 17 kan skapa oklarhet. Det bör vara fullt klart att fiske med handredskap enligt definitionen är tillåtet från båt. Lagförslaget innebär en begränsning av nu gällande regler i Vättern. Där är fiske med dragutter redan nu tillåtet för allmänheten på enskilt vatten utanför öppen strand. Det torde vara mycket svårt ur kontrollsyn- punkt att begränsa detta fiske till enbart allmänt vatten. Fiske med dragut- ter är en vanlig fiskemetod på Vättern. Någon begränsning av nu gällnade regel i detta avseende bör därför ej ske.

Riksdagsbeslutet innebär att reformen skall utformas så att den såvitt möjligt inte är till nackdel för vare sig enskilda eller allmänna intressen.

I detta sammanhang bör de biologiska effekterna av ett fritt handred- skapsfiske belysas.

Intensivt fiske efter viss art eller vissa arter inom ett begränsat geogra- fiskt område och under obegränsad tid kan leda till att bestånden minskar. För att motverka detta finns redan i dag möjligheten att gå in med fiskereg- leringar enligt fiskeriförordningen. Särskilt känsliga arter är lax. öring och gös. Risken för att menligt glesa ut bestånden av t. ex. gädda och abborre över så stora arealer som det här är frågan om bedömer styrelsen däremot som ringa. Ett ökat fiskuttag kan utan störning av den biologiska balansen kompenseras med fiskevårdande insatser som fiskutsättning. hiotopvård, information och tillsyn.

För att minska intrånget i den enskilda fiskerätten har i promemorian anvisats två förslag som ger möjlighet att begränsa utövandet av det fria handredskapsfisket.

För det första föreslås att de möjligheter som i dag finns i FL 225 att skydda fiske med fasta redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt mot fiske som får bedrivas utan stöd av sådan rätt utvidgas att gälla även nät.

För det andra föreslås att en bestämmelse införes i FL som göra det möjligt att på framställning av fiskerättsinnehavare undanta visst område från handredskapsfiske om tillgången på fisk av visst slag är begränsad. Enligt kommentar i specialmotiveringen bör länsstyrelsen meddela sådant förbud. Här bör påpekas att ifråga om vandringsfisk utfärdar fiskeristyrel- sen bestämmelser enligt fiskeriförordningen.

Det sistnämnda förslaget är begränsat till att gälla inom de nu aktuella kuststräckorna och i stora sjöarna. Någon sådan geografisk begränsning

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85: 107 7!

ingår inte i det första förslaget. Det skulle kunna medföra stora inskränk- ningar på kuststräckor där handredskapsfisket redan i dag är fritt. förutom det skydd fasta redskap kan åtnjuta. Tillsammantagna skulle dessa bestäm- melser kunna leda till mycket stora inskränkningar i rätten till fritt hand- redskapsfiske och på vissa kuststräckor innebära en försämring jämfört med nuläget. För att ett ökat skydd för näten skall kunna fungera tillfreds- ställande bör det ställas krav på särskild utmärkning av redskapen.

Yrkesfisket kan behöva ett visst. begränsat skydd genom inskränkning av fisket med handredskap. l avvaktan på fiskekommitténs förslag i fråga om nödvändig fördelning av fiskercsurscn på olika kategorier fiskande bör inga särskilda regler till skydd mot handredskapsfisket skapas nu. åtmins- tone inte i andra vattenområden-än de som är aktuella för reformen.

Framställningar från innehavare av enskild fiskerätt om att undanta vissa områden från handredskapsfiske kan väntas bli vanligt förekomman- de. Som påpekats i fiskenämndernas remissvar kommer det att bli svårt att avgöra i vad mån sådant undantag är befogat med avseende på intrånget i den enskilda fiskerätten. De begränsningar som krävs för att från fiskeri- biologisk synpunkt skydda fiskbestånden kan i tillräcklig grad göras redan enligt nuvarande lagstiftning. En del av befarat intrång kan minskas genom fiskevårdsåtgärder. — — —

Två ledamöter i fiskeristyrelsens styrelse (Andersson och Esbjörn Jo- hansson) anför i reservation: —- — — Riksdagens beslut innebär bifall till motion nr l98I/82: l9l6. nämligen "Att riksdagen beslutar att hos regering- en begära förslag till frisläppande för allmänheten av handredskapsfisket utefter södra ostkusten och i de stora sjöarna". Denna begäran om ett förslag från regeringen kan inte enligt vår mening tolkas som ett principbe- slut om att handredskapsfisket skall släppas fritt.

ljordbruksdcpartementets promemoria framförs ett förslag till hur fritt handredskapsfiske i angivna områden skulle känna genomföras. Fiskeri- styrelsens majoritet ställer sig. enligt styrelsens yttrande. i stort sett posi- tivt till förslaget. Vi — — — anser att frågan om allmänhetens tillgång till fiskevatten och möjligheter till ett välordnat handredskapsfiske på ett mycket bättre och för samhället billigare sätt bör tillgodoses genom upplå- telse via fiskevårdsområden. bildade på det sätt som föreslagits i en skri- velse till jordbruksdepartementet l983—05—04 från Lantbrukarnas Riks- förbund. Sveriges Fiskevattenägareförbund. Svenska Ostkustfiskarnas Centralförbund och Skärgårdens lntresseföreningars Kontaktorganisation.

1.8 Statens naturvårdsverk: Statens naturvårdsverk har i tidigare yttran- den till regeringen (l977-05-3l och 1979-06-27) betonat det angelägna i att allmänheten får rätt till 5. k. frifiske med handredskap på enskilt vallen i landets samtliga kustvatten. Följaktligen ser verket med tillfredsställelse på föreliggande departementsförslag i denna del och givetvis så också på förslaget i fråga om de fem största inlandsvattnen.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: 107 72

Förslagen synes dock böra förtydligas i åtminstone ett av seende: I promemorian ('s. 17) uttalas att ett fiskeredskap inte är att betrakta som handredskap ifall t. ex. båt behövs för att använda det. Inom vissa delar av Stockholms skärgård har fiskevattenägarna tillåtit allmänheten under lång . tid att pimpla efter strömmning även på enskilt vatten. vilket regelmässigt skett från båt eftersom strömmingen inte håller till på så grunt vatten att fisket kan ske från land. Verket anser att även sådant fiske bör ingå i begreppet frifiske och att så också bör gälla om pilkning efter torsk. vilket av samma skäl regelmässigt bedrivs från båt.

Till departementsförslaget hör i denna del också ett förslag till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske. Här önskar naturvårdsverket en mindre komplettering. Enligt verkets mening bör man till ZZOaå andra stycket (553—54) lägga en mening som anger att ett beslut att "förbjuda handredskapsfiske i ett område där tillgången på fisk är begrän sad". skall kunna tidsbegränsas. I sin nuvarande lydelse kan paragrafen ge anledning att tro att ett sådant beslut skall gälla i all evighet. vilket inte kan vara avsikten.

I övrigt skall tilläggas att även om naturvårdsverket ser mycket positivt på att fritt handredskapsfiske införs på enskilt vatten inom de återstående delar av landet där en sådan reform är motiverad. är det dock enligt verket angeläget att reformens eventuella effekter på naturvärdena uppmärksam- mas. Skulle det fria handredskapsfisket lokalt medföra allvarliga störning- ar på t. ex. lokaler som är särskilt viktiga för häckande sjöfågel eller den marina miljön, bör länsstyrelsen kunna förordna om särskilt skydd. Verket anser att det emellertid kan vara omotiverat att tillgripa en sådan kraftig inskränkning. som den ett landstigningsförbud utgör. I stället bör till 14% 3 st NVL och 15% l st NVF läggas möjligheten att förbjuda handredskaps- fiske utmed vissa stränder. exempelvis känsliga utskärgårdar. och även vattenområdet utanför dem.

Eftersom naturvårdslagen är en överordnad lag i relation till lagen om rätt till fiske. gäller följaktligen utfärdade föreskrifter om allmänhetens handredskapsfiske inom naturreservat och motsvarande naturskyddade områden. Vidare kan sådant fiske regleras framdeles med stöd av natur- vårdslagen ifall reformen där skulle visa sig leda till ett allt för stort naturslitage eller ge upphov till andra oacceptabla effekter på naturvär- dena.

Slutligen vill naturvårdsverket understryka det angelägna i att — oavsett hur den aktuella reformen genomförs och finansieras — allmänhetens möjligheter till fritidsfiske även förbättras genom ökade statsbidrag till fiskevårdsåtgärder, till utredningar för att inrätta fiskevårdsområden. etc. Skulle t. ex. den föreslagna fiskevårdsavgiften införas bör de avgiftsmedel. som inte erfordras för att reglera intrångsersättningar. gå oavkortat till sådana åtgärder.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 107 73

1.9 Statens lantmäteriverk: — — — Om handredskapsfisket släpps fritt för allmänheten rubbas förutsättningarna för existerande fiskevårdsområden. Denna fråga torde kräva viss belysning i den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Också förutsättningarna för bildande av nya fiske- vårdsområden påverkas självfallet. ] huvudsak torde den tilltänkta lagstift- ningen innebära att allmänhetens fiske med handredskap upphör att vara en fråga som fiskevårdsområdena kan påverka. Det är emellertid inte uteslutet att förhandenvaron av fiskevårdsområden ändå kan underlätta övervakningen av att fritidsfiskarna betalar sina fiskevårdsavgifter och kanaliseringen av statligt stöd till fiskevårdande åtgärder. Oavsett hur det förhåller sig med detta utgår LMV från att det — såsom bedömdes vid tillkomsten av den gällande lagen (l98lz533) om fiskevårdsområden — fortfarande är ett allmänt intresse att fiskevårdsområden kommer till stånd i ökad omfattning.

I lagstiftningsärendet har väckts tanken på en alternativ lösning innebä- rande att fritidsfiskarnas intressen skulle tillgodoses genom att fiskevårds- områden bildas med skyldighet att upplåta rätt till handredskapsfiske. LMV:s bedömning är att en sådan lösning i praktiskt avseende är fullt tänkbar. Om en koncentrerad satsning görs på bildande av fiskevårdsom- råden skulle en sådan lösning sannolikt kunna genomföras på några år. Alternativet borde ha fördelar från fiskevårdssynpunkt eftersom det inne- bär att en bra organisation för fiskevården kommer till stånd. Den huvud- sakliga olägenhet som är förbunden med alternativet synes vara den för- dröjning som uppstår i fråga om fritidsfiskarnas åtkomst till handredskaps- fisket. Det kan tilläggas att också en kombination av lösningarna med lagstiftning och fiskevårdsområden kan vara möjlig t. ex. så att en lösning genom bildande av fiskevårdsområden begränsas till vissa av de aktuella kust- och sjöområdena eller så att en tidsgräns ställs upp för tillämpningen av detta alternativ. Om alternativet med bildande av fiskevårdsområden skulle komma under övervägande är LMV berett att medverka med under- lag för den behövliga tid- och resursplaneringen.

1.10 Domänverket: Domänverket är medvetet om att det inom nu aktuella områden finns behov att på skäliga villkor ställa ytterligare fisketillfällen till allmänhetens förfogande. Verket delar dock inte uppfattningen att allmänhetens behov tillgodoses bäst genom frisläppande av handredskaps— fisket på sätt som föreslås i promemorian. Enligt verkets uppfattning är bildande av fiskevårdsområden i enlighet med det förslag som Sveriges Fiskevattenägareförbund. LRF m.fl. lagt fram. ett bättre tillvägagångssätt för att främja fritidsfisket med handred- skap. Förutom utökade möjligheter till fiskeutövning ger det utrymme och motivation för erforderlig service kring fisket — dvs. tillgång till rast- platser. vägar. bryggor o dyl. Det kommer dessutom att finnas någon som känner ansvar för vården och tillsynen av fiskevattnen.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85: 107 74

1.14 Svea hovrätt: Som huvudprincip gäller av ålder att rätten till fiske i vatten. som enligt fastighetsindelningen ingår i viss fastighet eller är sam- fällt för fiera fastigheter. tillkommer ägaren eller ägarna av vattenområdet. under det att fisket i allmänt vatten är fritt för envar. — Genom lagen om ' gräns mot allmänt vattenområde ändrades gränserna mellan enskilt och allmänt vatten. 1 den samtidigt tillkomna lagen om rätt till fiske utvidgades rätten till s.k. frifiske i enskilt vatten utefter havskusterna och i de större insjöarna. framför allt för att tillgodose yrkesfiskets intressen. Fisket i enskilt vatten inom angivna områden år därefter i inte ringa utsträckning fritt för allmänheten. Genom den nu föreslagna reformen utvidgas ytterli- gare allmänhetens rätt till fn'fiske i enskilt vatten. denna gång mot avgift och i syfte att tillgodose fritidsfiskets intressen. Rätten till fiske i enskilt vatten utmärks bl. a. av att den i praktiken inte kan överlåtas för sig. exempelvis genom försäljning. Detta innebär att den fiskande måste ha äganderätt eller annan, från ägaren härrörande särskild rätt till den fastighet inom vars vatten fisket bedrivs. Sådan särskild rätt är vanligen servituts- eller nyttjanderätt. Den senare kan förvärvas till exem- pel genom arrendeavtal eller genom köp av fiskekort. Upplåtelse av rätt till fiske är emellertid i många fall komplicerad. beroende på att huvuddelen av fisket i enskilt vatten är samfällt (vanligtvis för hemmanen i en by; jfr 24.5 fiskerättslagen). Den enskilda. på fastighetsindelningen vilande fiskerätten har enligt hittills gällande rätt kunnat tvångsvis inskränkas på tre olika vägar. Fiskerättsägarna har sålunda för det första kunnat få vidkännas in- skränkning i sin möjlighet att fiska under hänvisning till allmänna intres- sen, främst omsorg om fiskbeståndet. Exempel på sådana inskränkningar utgör administrativa bestämmelser om förbud mot att under vissa årstider eller i vissa vatten bedriva fiske med särskilda redskap eller efter särskilda fiskarter. — För det andra har själva rätten till fiske kunnat överföras från en fiskerättsägare till en annan. eller till en icke närmare angiven krets av fiskande. En överföring av det förstnämnda slaget sker genom att fiske- vattnet vid fastighetsreglering enligt fastighetsbildningslagen tilläggs annan fastighet. Den reglering av fiskerätten som genomfördes med tiskerättsla- gen innebar en överföring av fiskerätt från en mängd fastigheter till en icke närmare angiven krets av fiskande. — För det tredje kan en fastighets fiskerätt urholkas eller elimineras genom särskilda rättsenliga tvångsåtgär- der med tillämpning av exempelvis vattenlagen och naturvårdslagen. Överförandet vid 1950 års reform av fiskerätt från ett flertai fiskerättsä— gare till en icke närmare angiven krets av andra fiskande likställdes med och behandlades som expropriation. Så skedde f.ö. utan hänsyn till att fiskerättsägarna efter överförandet hade samma rätt som andra att fiska inom sina enskilda fiskevatten eller till att fiskerättsägarna genom lagreg- leringen erhöll rätt att fiska inom andras enskilda fiskevatten. Vidare kan expropriation redan nu ske av bl.a. nyttjanderätt. servitut och liknande rätt. helt eller delvis.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85: 107 75

Enskild egendom har enligt svensk rätt ansetts icke kunna tagas i an- språk för allmänt ändamål utan att ägaren och innehavare av begränsade sakrätter till egendomen hålls skadeslösa för den förlust de lider. Principen har kommit till uttryck i Zkap 18% regeringsformen där den knutits till "expropriation eller annat sådan förfogande". Att tvångsvis överföra fast egendom eller upplåta särskild rätt till denna till annan fysisk ellerjun'disk person med tillämpning av exempelvis fastighetsbildningslagen eller vat— tenlagen är förbundet med skyldighet att till fullo kompensera den drab- bade. Däremot föreligger inte någon ovillkorlig ersättningsrätt för sådana inskränkningar i möjligheten att utnyttja fast egendom. som kan föreskri- vas under hänvisning till allmänna intressen och som inte innebär överför- ande eller upplåtande av någon rätt till egendomen åt annan. Rådighets- inskränkningar av antytt slag har uppenbarligen inte ansetts innebära ett förfogande likställt med expropriation; de harju inte överfört någon rätt till annan utan endast minskat ägarens eller en sakrättsinnehavares möjlighe- ter att utnyttja den rätt han alltjämt är bibehållen vid.

Om man mot bakgrund av det här sagda bedömer det föreslagna frisläp- pandet av fisket med handredskap så må till en början understrykas att reformen inte har till syfte att tillgodose bevarandet av något allmänt, till särskilda personer icke knutet intresse, såsom fiskevård eller naturvård. Vidgningen av de fiskeberättigades krets har tvärtom, helt visst med allt fog. förutskickats kunna innebära en viss — men som acceptabel bedömd — påfrestning på fiskbeståndet och naturen. Frisläppandet innebär att en obegränsad krets personer nu som vid 1950 års reform tilläggs en fiskerätt som de hittills icke haft.

I detta sammanhang är det angeläget understryka att allemansrätten aldrig ansetts innefatta rätt till fiske i någon form: detta har också ofta framhållits i den statliga och kommunala informationen till dem som begag- nar sig av allemansrätten. Detta motsägs inte av uttalandet i departements- promemorian att de där beskrivna reglerna i fiskerättslagen om frifiske på enskilt vatten är en sorts allemansrätt. Denna rätt harju tillkommit genom lagregleringen och utgör inte en kodifiering av en tidigare etablerad oskri- ven allemansrätt. Om man vill beteckna detta frifiske som "allemansrätts- ligt" är närmast en terminologisk fråga. Frifisket har ju tillagts allmänhe- ten och såtillvida utvidgat den rätt som tillkommer allmänheten som bärare av den utav ålder enligt sedvänja gällande allemansrätten. De är 1950 tillkomna reglerna i fiskerättslagen tillgodoser emellertid som förut antytts väsentligen yrkesfiskets och inte allmänhetens intressen och berör f.ö. endast i mindre utsträckning de vatten där nu aktuellt fiske med handred- skap företrädesvis skulle komma att bedrivas. Det är sålunda missvisande att påstå att ett frisläppande av fisket med handredskap endast innebär en utvidgning av allmänhetens rätt till frifiske inom berörda enskilda fiskevat- ten.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 107 76

Den nu föreslagna lagstiftningen konfirmerar alltså inte — såsom i viss utsträckning är fallet med naturvårdslagen — någon redan förefintlig rätt för alla och envar. utan tillskapar en sådan rätt. Detta kan inte ske utan att de hittillsvarande fiskerättsägarnas ensamrätt till fiske tas ifrån dem. Re- formen kan sägas innebära att allmänheten tilldelas ideella andelar i deras fiskerätt. Om en nyttighet, som hittills tillkommit fiskerättsägarna en- samma. i fortsättningen skall delas med andra. måste detta innebära att fiskerättsägarna därefter har kvar allenast en förminskad del av nyttighe- ten. Den minskning av fiskerätten som fiskerättsägarna får vidkännas uppvägs inte av att de också får möjlighet att fiska med handredskap i andras fiskevatten och naturligtvis än mindre — som dock i promemorian påstås — av att de har kvar en av de nytillkommande fiskerättsägarnas rätt begränsad möjlighet att fiska inom sitt eget fiskevatten. För att den enskil- de fiskerättsägaren efter reformens genomförande skulle vara bibehållen vid värdet av sitt hittillsvarande fiske skulle fordras. att man med fog kunde förutsätta'att han genom reformen tillfördes rättslig möjlighet att erhålla samma utbyte av fisket inom annans fiskevatten som det vilket genom reformen frånhändes honom — något som framstår som 'verklig- hetsfrämmande.

Sammanfattningsvis kan hovrätten inte dela den i departementsprome- morian uttalade uppfattningen att frisläppandet av fiske med handredskap inte innebär mer för fiskerättsägarna än en skyldighet att tåla att allmänhe- ten fiskar på deras fiskevatten. Reformen inskränker sig sålunda inte till att stadga en begränsning i fiskerättsägarens möjlighet att nyttiggöra sig fisket på eget vattan — vad som i annat sammanhang betecknats som en rådig- hetsinskränkning —utan överför en del av hans fiskerätt till andra fiskande, alltså ettfrånlziz'ndunda avfiskerätten i viss. låt vara obestämd del.

Hovrätten har i det föregående begagnat yttrycket "fiskerätt" i dess

t vedertagna betydelse. innebärande en rättsligt garanterad möjlighet att fiska. 1 departementspromemorian knyts resonemangen i olika samman- hang i stället till det faktiska utbytet av en fiskerätt. vilket självfallet är något helt annat. Såsom i promemorian framhålls kan fiskar i nu förevaran- de enskilda vatten ej vara föremål för äganderätt förrän de fångats. Det synes då ologiskt och föga bärande att beteckna ett frisläppande av fisket med handredskap som allenast 'en möjlighet till åderlåtning av den enskilde fiskerättsägarens fiskbestånd med understrykande av att fiskerättsägaren har kvar sin fiskerätt. Den föreslagna reformen innebär att den av rättsord- ningcn garanterade möjligheten att fånga fisk som uppehåller sig i en fastighets fiskevatten omdisponeras från den hittillsvarande fiskerättsä- garen till fördelning mellan andra subjekt.

Av 205 bör klart framgå att sådant fiske med handredskap. som inte kan bedrivas annat än med hjälp av båt. inte omfattas av rätten till frifiske. Om

l - såsom promemorian närmast ger Vld handen — avnkten är att varje fiske

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 107 77

från båt (både stillaliggande och under gång) skall vara undantaget. bör självfallet även detta utsägas i lagtexten. Otydlighet i dessa hänseenden kan förutsättas leda till återkommande motsättningar mellan den fiskande allmänheten och den ursprunglige fiskerättsägaren vid fiskets utövande samt försvårar den offentliga tillsynen av att frifisket—ätten ej överskrids. Av samma skäl bör i lagtexten anges det antal krokar som en fiskelina högst får bära för att kunna anses som handredskap i lagens bemärkelse. — Av paragrafens andra stycke framgår ej — som i promemorian antyds — att förbud mot fiske med handredskap skall kunna ifrågakomma redan vid en beaktansvärd minskning av tillgång på fisk inom ett område. även om den resterande tillgången inte betraktas som begränsad.

1.15 Linköpings tingsrätt: Helt allmänt delar tingsrätten de synpunkter. som i skilda sammanhang framförts till stöd för att göra handredskapsfiske mer fritt än gällande bestämmelser medger. Att bereda ett större antal människor möjlighet till handredskapsfiske kan vara av stor betydelse för att främja fritidsaktiviteter. motion och avkoppling. Emellertid måste en reform ske på sådant sätt att ingreppet inte leder till ekonomisk skada för dem som redan har fiskerätt. Det synes därför förenat med svårigheter att få en alltigenom tillfredsställande utformning av reformen. Erinras må i detta sammanhang även om att den reform. som genomfördes 1950 och som innebar att vissa vatten som varit enskilda blev allmänna och att fritidsfisket blev tillåtet i viss utsträckning på enskilt vatten. kom att få verkningar som blev vida större än som förutsattes vid reformens genom— förande. De ersättningsfrågor som 1950 års reform gav upphov till blev mycket komplicerade och tog mycket lång tid att handlägga. Från många håll har understrukits att 1950 års reform förorsakat stora svårigheter och kritiken har t.o.m. gjort gällande att denna reform ledde till förhållanden som i viss män kan betecknas som kaotiska. Det sista ersättningsmålet med anledning av 1950 års reform avgjordes. såsom påpekats i promemo- rian. så sent som 1977. Erfarenheterna från 1950 års reform manar därför till försiktighet då nu ett nytt steg skall tas för att utvidga möjligheterna till fritt fiske.

För tingsrätten synes det olyckligt att överlämna till rättstillämpningen att avgöra frågan hur många krokar som får användas vid handredskaps- fiske. Detta torde enklast fastslås i författningstexten.

Sammanfattningsvis har tingsrätten vid sin granskning funnit att reform- förslaget med sin utformning icke synes vara helt förenligt med Zkap 185 regeringsformen. att de föreslagna ersättningsreglerna är för vagt utfor- made, att förslagets ekonomiska konsekvenser för staten är dåligt utredda. att det föreslagna avgiftssystemet i avsaknad av ett fungerande kontroll- system kan befaras icke fylla avsedd funktion, att förslaget kommer att

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85: 107 78

medföra stora påfrestningar för fiskeristyrelsen samt fiskenämnder och fastighetsdomstolar som berörs av förslaget samt att reformförslaget i andra avseenden företer väsentliga brister. Mot bakgrunden härav ser sig tingsrätten nödsakad att avstyrka förslaget i dess nuvarande utformning.

1.16 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen erinrar om sitt yttrande den 24 mars 1983 till departementschefen inför arbetet med nu föreliggande departementspromemoria.

Riksdagen har hos regeringen begärt förslag till frisläppande för allmän- heten av fisket med handredskap utanför södra ostkusten (vartill räknas saltSjön i hela Stockholms län) längs Gotlands kust och Blekinge sydkust samt i de stora sjöarna (bland andra Mälaren). Med anledning av att riksdagen senare vägrat återkalla sin hemställan till regeringen tar inte länsstyrelsen ställning till om handredskapsfisket bör släppas fritt eller ej. I stället redovisas konsekvenser av och invändningar mot vissa punkter i utformningen av framlagt förslag till genomförande av riksdagens beslut.

Utredningen har framhållit såväl negativa som positiva effekter av ett fritt handredskapsfiske. Till de positiva bör läggas att ett fritt handred- skapsfiske får antas medföra en ökning av det rörliga friluftslivet. Detta ger dels ett bättre underlag för serviceföretag i skärgården dels fler arbetstill- fällen inom det mångsyssleri som är ett karaktäristiskt inslag i den bofasta skärgårdsbefolkningens utkomst. ' Redan i dag förekommer ett fiske på enskilt vatten utan stöd av fiskerätt. Hur stor ökningen av fisketrycket blir vid frisläppt handredskapsfiske är svårt att uppskatta. --- Med nuvarande ordning har fiskerättsinnehavarna rättsligt skydd för sitt fiske. Enligt förslaget får länsstyrelsen, på begäran av innehavare av den enskilda fiskerätten, förbjuda handredskapsfiske i ett område där tillgången på fisk är begränsad. Här liksom i fråga om andra fiskevårdsåtgärder flyttar man sålunda över ansvaret från enskilda till det allmänna vilket är påfrestande i en tid av minskande resurstilldelning till myndigheterna. Länsstyrelsen vill därför framhålla de möjligheter som kan tillskapas att i stället låta detta bli frågor som kan lösas samtidigt med förrättningar om bildande av fiskevårdsområden.

Som länsstyrelsen — — — påpekat i yttrandet den 24 mars 1983 har stor tveksamhet inställt sig hos fiskerättshavare till att nybilda fiskevårdsområ- den efter riksdagsbeslutet om fritt handredskapsfiske.

Syftet med fiskevårdsområden skall vara att samordna fiskets bedrivan- de och fiskevården samt främja fiskerättsinnehavarnas gemensamma intressen. Lagstiftaren har tidigare. bland annat genorrl ny lag (1981: 533) om fiskevårdsområden (LOFO) velat påskynda bildande av fiskevårdsom- råden. Länsstyrelsen noterade i anslutning till LOFO:s ikraftträdande ett klart större intresse för bildande av fiskevårdsområden. Efter riksdagens principbeslut om fritt handredskapsfiske hösten 1982 har dock endast en ny ansökan om bildande av fiskevårdsområde i länet kommit in.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 107 79

Enligt 24% FL (ändrad 1981: 536) gäller i fråga om tillgodogörande av fiske som är samfällt för flera fastigheter lagen (1973: 1150) om förvaltning av samhälligheter (SFL). Stadgandet äger dock ej tillämpning på fiske som ingår i fiskevårdsområde. Övergångsbestämmelsen till 1981 års ändring av 24 & FL innebär dock att äldre bestämmelser skall gälla till dess fiskevårds- område bildats eller föreningsförvaltning enligt SFL anordnats. dock längst till utgången av år 1990. Följdändring måste enligt länsstyrelsens mening göras av 245 FL i samband med införande av fritt handredskaps- fiske. I annat fall kan efter år 1990 den orimliga konsekvensen uppstå att allmänheten får fiska på samfällda fiskevatten men inte fiskerättsägarna själva.

Utredningen bedömer att det inte behöver bli några skador från natur- vårdssynpunkt till följd av att handredskapsfisket släpps fritt men pekar dock på behov av bättre tillsyn och information om befintliga skyddsområ- den. Länsstyrelsen instämmer i att detta kanske kan vara riktigt i många fall. 1 Stockholms skärgård är dock förhållandena speciella. Enligt utred- ningen ger emellertid naturvårdslagen tillräckliga möjligheter att tillgodose naturvårdens intressen. Länsstyrelsen instämmer i att detta i och för sig är riktigt men att det skulle medföra ett administrativt betungande arbete att — objekt för objekt — utfärda nya förordnanden. 1 en tid då statsmakterna ständigt framför kravet på förenklade förfaranden bör, enligt länsstyrel- sens mening. i stället generella undantag inarbetas i lagen på sätt länssty- relsen tidigare anfört.

1.17 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen har i yttrande över 1973 års fiskevattensutrednings betänkande Fiska på fritid (SOU 1978:75) till- styrkt att handredskapsfisket släpps fritt i Mälaren i enlighet med utred- ningens förslag. Länsstyrelsen lämnade också utan erinran utredningens förslag att samma slags fiske före utgången av 1985 skall upplåtas åt allmänheten längs södra ostkusten — för länets vidkommande omfattande Östhammars kommun. Länsstyrelsen vidhåller denna sin inställning och tillstyrker därför att handredskapsfisket släpps fritt i den omfattning som föreslagits i promemorian.

1.18 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Det fria handredskapsfisket kom- mer sannolikt att medföra att fisket sprids till öar som nu är relativt orörda. särskilt under den tidigare delen av fåglarnas häckningstid. Det torde i praktiken vara omöjligt att ersätta detta passiva skydd genom förordnan- den enligt naturvårdslagen. Det har redan blivit svårare att skydda även mycket känsliga häckningsöar och stränder. I samband med att länsstyrel- sen föreslagit en revidering och modernisering av fågelskyddet vid Öster- sjökusten (bl.a. med syfte att uppnå likformighet med angränsande län) har nämligen vissa remissinstanser anfört som ett argument mot skyddet av vissa öar med känslig fauna att ett sådant skydd skulle hindra det

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/85: 107 80

aviserade fria fisket vid dessa öar. Därför bör det i lagen om rätt till fiske — i likhet med vad som stadgas i skogsvårdslagen beträffande skogsbruket och i lagen om skötsel av jordbruksmark — intas en generell regel om att man vid utövande av alla former av fiske skall ta hänsyn till naturvårdens och andra allmänna intressen. Denna regel bör också kompletteras med föreskrifter om vilka hänsyn som skall tas till naturvården.

Länsstyrelsen tillstyrker i övrigt förslaget. Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Södermanlands län (Lundin, Hol- mestig, Blomquist. Cronholm och Lindqvist) reserverar sig och ansluter sig till ett yttrande av Södermanlands läns fiskevattenägareförbund: Enligt förbundets mening är förslaget helt oacceptabelt ur fiskevattenägares syn- punkt. Ett fiskevatten har betydande värde oavsett om det utnyttjas eller inte på motsvarande sätt som t.ex. skogens värde är oberoende av om uttag sker regelbundet eller med många års mellanrum. En inskränkning i fiskevattenägarnas utnyttjande som förslaget innebär är av expropriativ karaktär. -— — — Vi anser att förslaget från Sveriges fiskevattenägareför- bund, LRF m.fl. (om fiskevårdsområden) är till fördel inte bara för fiske- vattenägarna som i detta alternativ behåller sin fiskerätt helt ut. utan också för fritidsfiskarna som har möjlighet att köpa både lokala kort inom fiske- vårdsområdena till relativt lågt pris och regionala kort t.ex. länsfiskekort som i dag för Södermanlands län kostar 70 kr.

Förslaget i departementspromemorian innebär att alla — även den som fiskar lokalt och kanske bara har tillgång till roddbåt. måste lösa ett rikskort för 50— 100 kr. Den väsentliga-skillnaden är emellertid om vi här bortser från äganderättsfrågan att enligt departementsförslaget blir fisket i stort sett oreglerat medan det i fiskevårdsområden dels går att ta hänsyn till olika intressen främst yrkesfiskets dels blir möjligt bedriva en lokalt anpassad fiskevård till fördel för såväl yrkes-. binärings- som fritidsfiskare.

1.19 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — —- —— Riksdagen har —- —- — fattat ett principbeslut att införa ett fritt handredskapsfiske i de aktuella vattnen. I promemorian behandlas därför inte frågan huruvida ett sådant frisläp- pande bör ske eller inte. Promemorian innehåller endast förslag på lagreg- ler. främst i ersättningsfrågorna. för att genomföra ifrågavarande åtgärder. Länsstyrelsen går på grund härav i sitt yttrande endast in på de förslag till lagregler som promemorian behandlar.

Frisläppandet bygger enligt promemorian på tanken att fiskbestånden i de aktuella vattnen räcker till för handredskapsfiske åt alla som är intresse- rade av fritidsfiske och att ett sådant fiske utan större olägenheter kan bedrivas jämsides med det kustbundna yrkesfisket. 1 promemorian före- slås ändringar i lagen om rätt till fiske vilka möjliggör ett skydd mot det s.k. frifisket för bl.a. yrkesfiske med fasta redskap och nät. I övrigt

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85: 107 81

bedömer man i promemorian att redan föreliggande möjligheter att medde- la lokala bestämmelser om fisket är tillräckliga för att motverka eventuella olägenheter av ett frisläppande. Naturvårdsverket bedömer enligt prome- morian också att gällande naturvårdslag ger möjlighet att tillvarata natur- vårdens intressen i samband med frisläppandet.

Även länsstyrelsen finner att nu föreslagna och redan gällande regler i lagen om rätt till fiske och naturvårdslagen bör ge möjligheter att motverka ev. olägenheter av reformen beträffande fiske- och naturvårdsintressena.

Dock bör man överväga att i lagen om rätt till fiske införa en skyddszon vid fiskodlingar.

[ fråga om avgränsningen av vad som utgör handredskapsfiske kan det ifrågasättas om det inte redan i lagtexten närmare bör belysas hur gränsen går beträffande bl. a. trollingfiske och fiske med drag efter båt.

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Östergötlands län (Strindberg. Pettersson. Nilsson. Holm. Lennstam och Biörsmark) reserverar sig och anför: Vi vill erinra om att riksdagen ej fattat slutligt beslut i ifrågavarande ärende på sätt som anförs i yttrandet.

Riksdagen biföll i december 1982 motion 1981/82: 1916 att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till frisläppande för allmänheten av handredskapsfisket utefter södra ostkusten, längs Gotlands ktrster och Blekinge sydkust samt i de stora sjöarna Vänerna, Vättern, Hjälmaren. Mälaren och Storsjön. Med anledning av att riksdagen enbart beställt förslag i ärendet borde enligt vår mening länsstyrelsen i sitt yttrande också behandlat själva sakfrågan. Ett bra underlag för denna behandling har lämnats av remissinstanserna. Vi vill även peka på att utöver de goda möjligheter som redan finns för fritidsfisket så är intresset stort för att ytterligare förbättra dem genom bildande av större fiskevårdsområden. där fiskekort kunde säljas till allmänheten. Vad beträffar promemorians for- mella utgångspunkter för frisläppandet får vi erinra om att rätten till fiske ej har stöd i allemansrätten. Rätt till fiske måste juridiskt sett jämställas med rätt att tillgodogöra sig naturalster. Upplåtelse av fiske på enskilt vatten sker i enlighet med regler 'r 7 kap. jordabalken . det vill säga utifrån allmänna bestämmelser om nyttjanderätt och servitut. Det är därför enligt vår mening felaktigt att med stöd av naturvårdslagen såväl motivera infö- randet av fritt fiske som reglera ersättningsfrågorna till följd av nämnda reform. Ersättningsfrågorna till följd av ett frisläppande av handredskaps- fiske måste i konsekvens med nämnda nyttjanderättsprinciper regleras i enlighet med för det området gällande rätt. Den föreslagna rätten till avkastning från annans egendom saknar enligt vår mening motstycke i svensk rättshistoria. Med hänvisning till ovanstående anser vi att prome- morians förslag bör avvisas.

1.20 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Under förutsättning att (länsstyrel- sens) synpunkter beaktas, har länsstyrelsen intet att erinra mot att en reform rörande fritt handredskapsfiske förverkligas. 6 Riksdagen 1984/85. I .ru/nl. Nr 107 -

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85:107 83

1.21 Länsstyrelsen i Kalmar län: Inledningsvis vill länsstyrelsen erinra om det yttrande som styrelsen avgivit till regeringen |979-tl5-28 med anledning av fiskevattensutredningens betänkande ”Fiska på fritid" (SOU 1978175) samt l983-03-3l avgivna synpunkter på eventuella åtgärder i samband med frisläppande av handredskapsfisket inom vissa angivna områden. Ingen- ting har inträffat under tidsperioden som rubbat den mening en enhällig lekmannastyrelse gav uttryck för redan 1979. nämligen att avstyrka ett fritt handredskapsfiske. Till skillnad från I978 ärs ovannämnda förslag, där i princip alla rörliga redskap omfattades. avser det nu föreliggande förslaget att enbart fiskered- skap som kan föras frän hand och består av lina med en eller ett mindre antal krokar skall omfattas av frifiskebestämmelserna. Länsstyrelsen. som noterat inskränkningen med stor tillfredsställelse. tillstyrker utformningen av förslaget i denna del. Riksdagen har emellertid fattat principbeslut om att handredskapsfisket skall släppas fritt för allmänheten på enskilt vatten vid södra ostkusten. längs Gotlands kust och Blekinges sydkust samt i de större sjöarna. Länsstyrelsen finner det också angeläget att fritidstiskarena i landet får tillgång till goda fiskevatten. eftersom inte minst rekreationspolitiska skäl talar härför. Detta får dock inte leda till oönskade inskränkningar i ägande- rätten av en fastighet och därmed sammanhängande minskning av möjlig- heterna att ekonomiskt utnyttja del av fastighet som består av vattenom- råde. Fiskerinäringen som sådan är av primär betydelse för exempelvis Kalmar läns skärgård. eftersom ett omfattande yrkes- och binäringsfiske bedrivs i s.k. skärgårdsföretag. De mycket begränsade möjligheterna till alternativa sysselsättningar i denna typ av områden medför att fisket utgör en viktig del av skärgårdsbornas utkomst och i själva verket är av avgöran- de betydelse för skärgärdsområdenas utveckling. I ?.Oaä andra stycket anges att fritt handredskapsfiske skall av länssty- relsen kunna förbjudas inom område där tillgången på fisk är begränsad. Länsstyrelsen, som finner bestämmelsen synnerligen angelägen och vä- sentlig speciellt från fiskevårdssynpunkt, tillstyrker förslaget. Utländsk medborgare, som varit bosatt i Sverige sedan minst två år. skall enligt förslaget vara jämställd med svensk medborgare vad avser frifiske. Bestämmelsen harmonierar med andra bestämmelser inom "ut- länningslagstiftningen" exempelvis inskränkningslagarna (utländska för- värv av fast egendom resp. svenska företag). Länsstyrelsen tillstyrker förslaget. Såsom anges i promemorian är avsikten med ändringen i 22s' främst att förhindra skador på yrkesfiskarenas redskap men även skador av ekono- misk natur avses. För att understödja yrkesfiskets intressen föreslås därför att motsvarande bestämmelse utvidgas till att avse inte bara fasta redskap utan även fiske med nät och andra rörliga, yrkesmässiga redskap utövat med stöd av enskild fiskerätt. Som länsstyrelsen tidigare anfört brottas

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85: 107 83

yrkesfisket med betydande ekonomiska svårigheter. lngrepp som kan för- sämra möjligheterna härvidlag är oacceptabla. En levande skärgård är helt beroende av ett någorlunda lönsamt yrkesfiske och binäringsfiske. Läns- styrelsen anser därför såsom både realistiskt och skäligt, att vissa vatten- områden. vilka bedöms som särskilt viktiga för yrkes- och binäringsfisket. helt avlyses från fritt handredskapsfiske. Förslag om den geografiska av- gränsningen bör utarbetas av respektive fiskenämnd.

Avslutningsvis vill länsstyrelsen understryka vikten av att en slagkraftig information sker till allmänheten via massmedia. berörda myndigheter. fiskets organisationer m. fl. angående reglerna för frifiske, om skyddszoner och föreskrifter rörande fasta redskap samt vid yngelplatser och reproduk- tionsområden.

Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kalmar län (Andersson, Eriksson, Fust, Jonsson, Kronblad, Schultz och Hjelmberg) reserverar sig och anför: — — — Vi uttalar tillfredsställclse med förslaget som innebär bättre likstäl- lighet med landet i sin helhet. Samtidigt konstaterar vi att de regler m.m. som förslaget innehåller, när det gäller ersättning till innehavare av enskild fiskerätt och att länsstyrelsen skall kunna ges möjligheter att förbjuda handredskapsfiske där tillgångar till fisk är begränsad. är av stor betydelse. Lagförslaget angående utlänningars fiskerätt 21ä anser vi icke överens- stämmer med de regler och praxis som tillämpas samtidigt som det kan anses nära nog omöjligt att kontrollera lagparagrafens tillämpning. Vi anser att lagparagrafen bör utgå.

1.22 Länsstyrelsen i Gotlands län: I sitt yttrande den l8juni 1979 över fiskevattensutredningens betänkande Fiska på fritid motsatte sig länssty- relsen att handredskapsfisket släpps fritt. Denna länsstyrelsens grundin- ställning kvarstår oförändrad. Länsstyrelsen anser alltså att handredskaps- fisket längs Gotlands kuster skall förbehållas fiskerättsinnehavarna. Emel- lertid uppfattar länsstyrelsen riksdagens uppdrag till regeringen, att utarbe- ta ett förslag till frisläppande av handredskapsfisket utanför bl.a. Gotland. som ett slutligt ställningstagande i frågan.

Enligt länsstyrelsen bör allt återstående rörligt fiske längs Gotlands kust släppas fritt. 1 annat fall kommer vid sidan av fritt nätfiske och fritt handredskapsfiske att kvarstå vissa rörliga fiskerätt, som. tillsammans med fisket med fasta redskap, är förbehållna fiskerättsägaren. Detta med- för att man. förutom att det medför betydande svårigheter ur kontrollsyn- punkt, riskerar att få föra särskilda inlösensförhandlingar för detta fiske om det visar sig att den rådande ordningen är ohanterlig. Om allt äter- stående rörligt fiske släpps fritt kan inlösenfrågorna klaras ut en gång för alla.

Vid sidan av enskild fiskerättsägare bör även fiskenämnden ges rätt att

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85:107 84

hos länsstyrelsen göra framställning om temporärt fiskeförbud i vissa fiskevatten. Risken för att enskilda fiskerättsinnehavare försummar sina vatten kan inte helt uteslutas.

1.23 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — — l föreliggande promemoria med åtföljande författningsförslag har enligt länsstyrelsens uppfattning anvisats tillräckliga möjligheter att utfärda anpassade föreskrifter om | något fall riksdagsbeslutet skulle leda till oacceptabla konsekvenser för lokala fisk- bestånd/reproduktionslokaler eller för sådant fiske som bedrivs i försörj- ningssyfte. Länsstyrelsen delar vidare den i promemorian fran'tförda upp- fattningen att naturvårdslagen ger tillräckliga möjligheter att tillgodose naturvårdens intressen i samband med ett frisläppande av handredskaps- fisket.

Länsstyrelsen har tidigare i olika sammanhang understukit att fiske- vårdsområde är det effektivaste och för samhället billigaste instrumentet att samtidigt erhålla både en ändamålsenlig och aktiv fiskevård samt en ökad tillgång för allmänheten till goda fritidsliskemöjligheter. Vid tillkotns- ten 1981 av den nya lagen om fiskevårdsområden inleddes på fiskenämn— derna och lokalt i olika kustområden ett arbete i syfte att tillskapa nya fiskevårdsområden. Det är viktigt att detta arbete nu inte störs eller uppfat— tas som onödigt till följd av beslutet om frisläppande av handredskapsfis- ket. Redan i dagsläget uppfattas av berörda rättsägare arbetet med att bilda ett fiskevårdsområde ofta som besvärligt och förfarandet som dyrbart. Mot den bakgrunden är det naturligtvis till fördel att en del av de medel som inflyter genom — — — fiskevårdsavgiften används som bidrag till bildande av fiskevårdsområden. Enligt länsstyrelsens uppfattning är detta emeller- tid inte nog för att intresset att bilda och arbeta i fiskevårdsområden skall kvarstå och helst öka. Till följd härav föreslär länsstyrelsen att formerna för bildande av fiskevårdsområden ses över i syfte att åstadkomma ett förenklat förfarande. Vidare kunde övervägas att även låta representanter för olika kategorier fiskande ingå i fiskevårdsområde. Bakom detta förslag ligger grundtanken att fiskevården tjänar på att bedrivas i organiserad form under samverkan av samtliga av fisket och vattenområdet berörda intres- sen.

För att främja bildandet av fiskevårdsområde föreslår länsstyrelsen där- utöver rätt för fiskevårdsområde att efter fiskenämndens medgivande ut- taga särskild — låg — avgift för fiske inom ifrågavarande område. Som bevis för betalning av avgiften erhålls ett fiskekort som av praktiska skäl skall kunna köpas även på turistbyråer och liknande. Detta förslag skulle enligt länsstyrelsens mening vara till fördel för fiskevårdsområdena genom att det lokala intresset för dessa skulle förstärkas. Fritidsfis'karen skulle vinna på att få fiska i vatten där service- och fiskevårdsåtgärder utförda av fiskevårdsområdet väsentligen torde öka förutsättningarna för ett attrak- tivt fiske. Om däremot fiskerättsinnehavarna inte bildar fiskevårdsområde

• Sida 85
•  Original

Prop. 1984/85 : 107 85

så är handredskapsfisket fritt mot lösande endast av frifiskekort enligt promemorians förslag. Länsstyrelsen vill i sammanhanget understryka att så stora fiskevårdsområden som möjligt bör eftersträvas och dessutom bör samarbete fiskevårdsområdcna emellan uppmuntras.

Beträffande utländska turister och andra besökande utlänningar anser länsstyrelsen att dessa bör ges samma rätt som svenska medborgare till handredskapsfiske i kustområdena. Länsstyrelsen föreslår därför att i 275 fiskeriförordningen görs hänvisning även till den föreslagna ZOttå lagen om rätt till fiske.

1.24 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Det torde inte föreligga någon oenighet om att ett frisläppande av handredskapsfisket har ett mycket stort värde från rekreationssynpunkt. Under förutsättning att tillräckliga garantier erhålls för att framför allt det kustbundna yrkesfisket. bl.a. det i Vänern. kan bedrivas i samma utsträckning som tidigare. har länsstyrelsen inte något att erinra mot förslaget till fritt handredskapsfiske. Det finns i dag bestämmelser som gör det möjligt att förebygga att fiske med fasta redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan sådan rätt. Promemorian inne- håller nu det förslaget att detta skydd även skall omfatta fiske med nät. Enligt länsstyrelsens mening bör motsvarande skydd tillskapas även för fiskodlingars kassar och övriga redskap. . Promemorian anger att några skador från naturvårdssynpunkt till följd av att handredskapsfisket släpps fritt inte behöver befaras. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. Genom att naturvårdslagen ges ett generellt före- träde framför de fiskerättsliga bestämmelserna finns under alla förhållan- den möjligheten att gripa in med skyddsåtgärder. Likaså är det angeläget att möjligheter införs att förbjuda fritt fiske inom område där utfiskning kan befaras. Från markägarhåll har i detta sammanhang framförts oro för att deras marker kan bli så livligt frekventerade att de på grund härav kan drabbas av skador. Det kan finnas fog för en sådan oro. Enligt länsstyrel- sen bör därför övervägas om inte markägarna skall kunna erhålla kompen- sation för sådana situationer. Detta bör kunna ske genom att rätten att kräva ersättning för intrång i pågående användning av den enskilda fiske- rätten också skall omfatta skador av denna typ. Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Älvsborgs län (Kerstin Andersson. Ulla Carlsson. Gustafsson. Jinnegård. Johansson. Josefson och Weng- holm) reserverar sig och anför att frågan om vidgade möjligheter för fiske åt allmänheten bör kunna lösas genom bildande av fler fiskevårdsområden.

1.25 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Som framgår av promemorian har riksdagen fattat ett principbeslut om att handredskapsfisket skall släppas fritt för allmänheten på enskilt vatten vid södra ostkusten. längs Gotlands kuster och Blekinges sydkust samt i de fem stora sjöarna. Länsstyrelsen

• Sida 86
•  Original

Prop. 1984/85: 107 86

begränsar därför yttrandet till de frågor som rör själva genomförandet av reformen.

Länsstyrelsen har svårt att generellt uttala sig om vilka konsekvenser som reformen kan få för fiskerättshavarna och för fiskbeståndet. Vad gäller Skaraborgs län finns emellertid skäl att anta att reformen inte kom- mer att medföra nägra större olägenheter i dessa avseenden. Ett fritt handredskapsfiske i Vänern och Vättern torde inte innebära några stör- ningar för yrkesfisket av betydelse. Som anges i promemorian är stora delar av Vätterns strandområden ointressanta för handredskapsfiske. Mot- svarande gäller också till vissa delar Vänerstranden där den är vassbe- vuxen och långgrund. Härtill kommer att handredskapsfisket huvudsakli- gen är inriktat på arter som inte är av förstahandsintresse för de'-: yrkesmäs- siga fisket.

Det är värdefullt att fiske med utter ej omfattas av förslaget. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan det av fiskevårdsskäl bli aktuellt att reglera fisket med nät och utteri Vänern under de närmaste åren. Fisket med nät har begränsats i Hjälmaren och Vättern på senare är till förmån för yrkes- fisket.

l sammanhanget vill länsstyrelsen emellertid påpeka att det är angeläget att samhället ökar sina insatseri syfte att stimulera bildande av fiskevårds- områden. lnsatscrna bör också avse heståndsfrämjande åtgärder. Några fiskevårdsområden finns ännu inte i Vänern och Vättern. Enligt länsstyrel- sens uppfattning är det motiverat att staten betalar förrättningskostna- derna för bildande av fiskevårdsområden i dessa sjöar.

Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att man är observant på att ett frisläppande av handredskapsfisket kan medföra vissa problem. Trycket på attraktiva stränder kan öka markant med ett utnyttjande av mark och enskilda vägar mer än vad allemansrätten anses tillåta. Detta kan skapa konflikter mellan markägarna och de fiskande. Problemen fär emellertid inte förstoras utan bör i många fall kunna lösas genom t.ex. anläggande av parkeringsplatser, ökad vägvisning och skyltning m. m.

1.26 Länsstyrelsen i Värmlands län: Efterfrågan på fritt handredskapsfiske i Vänern får anses väl tillgodosedd. Karlstads. Hammarö och Grums kommuner upplåter redan nu sina vatten till den fiskande allmänheten utan avgift för handredskapsfiske. Kristinehamns och Säffle kommuner har utan ersättning upplåtit sina vatten till fiskeföreningar under förutsättning att dessa bereder allmänheten möjligheter till handredskapsfiske i kommu- nens vatten. För administration av kommunens vatten tas en mindre avgift ut för handredskapsfiske. I övriga delar av Vänern har med några få undantag sedan länge rätt en sedvanerätt som låtit allmänheten fiska fritt med handredskap i enskilt vatten. Inom betydande delar av Vänern är tillgång till båt en förutsättning för fiske på grund av att vegetationen omöjliggör fiske med handredskap från stranden. Enligt länsstyrelsens

• Sida 87
•  Original

Prop. 1984/85 : 107 87

mening medför därför ett fritt handredskapsfiske i enskilt vatten i Vänern inom Värmlands län inte någon nämnvärd förändring av allmänhetens möjligheter till fritidsfiske.

l.28 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Riksdagen har, med hänsyn tagen till allmänna rekreationspolitiska motiv fatta-tt'lprincipbeslut om att hand- redskapsfisket skall släppas fritt för allmänheten längs Gotlands ktrster och Blekinges sydkust. samt i sjöarna Vänern. Vättern. Hjälmaren. Mälaren och Storsjön och därvid uppdragit åt regeringen att utarbeta förslag därom. Beslutet innebär att reformen skall utformas så att den — såvitt möjligt — inte är till nackdel för vare sig allmänna eller enskilda intressen. Länssty- relsen förordar att reformen genomförs.

l utredningsförslaget anförs att pågående frifiske på allmänt och enskilt vatten utgör en sorts allemansrätt. Detta betraktelsesätt skulle i viss mån stödjas av att fisken lika litet som vilda djur anses vara föremål för särskild äganderätt innan den är fångad. Även det föreliggande förslaget motiveras av allemansrättens intresse. Enligt länsstyrelsens mening är utredningens tolkning inte tillräckligt klarläggande. Allemansrätt vilar huvudsakligen på sedvanerättens grund och syftar till att göra naturen tillgänglig för alla titan att fastighetsägares eller nyttjanderättshavares intressen kränkes.

Fyra av ledamöterna i länsstyrelsen i Västmanlands län (Andersson. Larsson. Gerd Axelson-()nsten och Ägers') reserverar sig och anför: ] länsstyrelsens yttrande förordas att reformen med "Fritt handredskaps- fiske" genomförs. Undertecknade delar inte den uppfattningen utan anser att reformen ej skall genomföras. Förslaget berör Västmanlands län i sjöarna Mälaren och Hjälmaren. De förhållanden som nu räder i dessa sjöar ger ej anledning till en sådan reform som här är fråga om. Riksdagens beställning av förslag till fritt handredskapsfiske rycker enligt vårt förme- nande undan incitamentet för fortsatt fiskevårdsområdesbildning. Genom att inrätta fiskevårdsområden skapas helt andra förutsättningar för ett lokalt ansvarstagande och en god fiskevård. än vad som skulle bli fallet i ett totalt frisläppande av handredskapsfisket.

1.29 Länsstyrelsen i Jämtlands län: — — — Fritidsfisket har stor betydelse för människorna i gemen och är en fritidsaktivitet som utövas av många. Från flera synpunkter är det en utomordentlig form av sysselsättning som ger mycket positivt. Enligt länsstyrelsens mening finns det skäl för samhäl- let att på ett aktivt sätt verka för att de fiskeintresserade får tillgång till fiskevatten. Riksdagsmajoriteten har bedömt att ett frisläppande av hand- redskapsfisket skulle innebära en sådan åtgärd som leder till en väsentlig förbättring av allmänhetens möjligheter att utöva fiske. Länsstyrelsen finner riksdagens uppsatta mål vällovligt och allmänna rekreationspolitiska motiv talar för förslaget. Det förslag som arbetats fram har emellertid

— — — rönt stark kritik från de hörda organens sida och det är mot bak-

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 107 88

grund av vad som framkommit tveksamt om ett genomförande i verklighe- ten kommer att leda till avsett och önskat resultat. Länsstyrelsen bedömer det således som tveksamt om ett fritt handredskapsfiske i Storsjön skulle leda till ett kvalitativt bättre fiske och vara till gagn för den enskilde fiskaren. Samtidigt måste länsstyrelsen medge att det ställer sig svårt att utforma ett förslag till lösning enligt riksdagens viljeinriktning som kan tillfredsställa samtliga berörda intressenter. En lösning som skulle passa bra för Storsjön vore att tillskapa fiskevårdsområden med stadgar innehål- lande skyldighet att upplåta fiskevatten till allmänheten för handredskaps- Eske.

2 Ersättningar till fiskerättshavare

2.1 Justitiekanslern: De förslag som läggs fram i promemorian föranleder ingen egentlig erinran från min sida. Beträffande ersättningsprinciperna villjag emellertid särskilt framhålla attjag delar den uppfattning som givits uttryck för i promemorian, nämligen att stor restriktivitet bör gälla i detta avseende. Ersättning bör endast kunna utgå i de fall där ett intrång av någon verklig betydelse kan konstateras. 1 promemorian nämns vissa situationer där ersättning kan aktualiseras. Bland annat nämns det fall då fiskerättsägare, som upplåter handredskapsfiske till andra. genom frisläp- pandet av handredskapsfisket går miste om inkomster från dylik upplå- telse. Sådant inkomstbortfall bör enligt förslaget i princip ersättas. Mot bakgrund härav finner jag att lydelsen av lå i den föreslagna lagen om ersättning för intrång i enskild fiskerätt inte är helt lyckad. Situationen täcks inte riktigt av det i den föreslagna lagtexten använda uttrycket "att pågående användning av enskilt vatten för fiske avsevärt försvåras". För- slagsvis skulle uttrycket kunna ersättas med orden "att väsentligt intrång sker i pågående användning av enskilt vatten för fiske Genom ett dylikt uttryckssätt kommer bestämmelsen att omfatta även ersättning för mistade inkomster för upplåtelser.

2.2 Riksåklagaren: De föreslagna reglerna om ersättning vid intrång i enskild fiskerätt ger inte — — — anledning till någon erinran.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85: 107 97

2.7 Fiskeristyrelsen:

A llntän! om ersärlningrprim'ipt'rna

[ promemorian dras paralleller mellan naturvårdslagens regler om ersätt- ning för intrång i pågående markanvändning och ett faktiskt utnyttjande av vatten för enskilt fiske. Ersättningen skall avse faktiska inkomstbortfall. Förväntningsvärden skall uttryckligen inte ersättas. Det skall vara fråga om ett någorlunda kvalificerat intrång och utnyttjandet av vattnet skall avsevärt försvåras. Fiskeristyrelsen här ovan anfört att ett handredskaps- fiske totalt sett inte inverkar på fiskbestånden i sådan omfattning att intrång regelmässigt sker i den enskilda fiskerätten.

Situationer där ersättning krut aktualiseras

Utifrån synsättet i föregående avsnitt finner man i promemorian att ersättning egentligen endast kommer ifråga då fisket varit upplåtet mot fiskekort eller i annan form. Någon ersättningsgill förlust sägs knappast anses uppkomma för fiskerättsägare som fiskar till husbehov eller som fritidsnöje. Genom de följdförslag som läggs fram för att minska handred- skapsfiskets inverkan på yrkesfisket torde det enligt promemorian inte heller i dessa fall behöva bli fråga om några större ersättningsbelopp. Styrelsen vill här understryka att ett utökat skydd för fiske med nät liksom att vissa områden helt undantas från handredskap visserligen skulle mins- ka ersättningskraven men samtidigt. om dessa nyöppnade möjligheter används i stor omfattning. kraftigt kommer att urholka reformen och riskerar att motverka dess syften. Att väga krav på ekonomisk ersättning mot föreskrifter om fiskets vård och bedrivande anser fiskeristyrelsen vara närmast ogörligt. Ersättningarna förutsätter primärt frivilliga uppgörelser mellan enskilda fiskerättsägare och företrädare för staten. Fiskevårdande föreskrifter kan däremot beslutas ensidigt av fiskeristyrelsen eller länssty- relse även mot de fiskandes bestridande, förutsatt att de är motiverade av fiskevårdsskäl. Fiskeristyrelsen motsätter sig därför att sådana föreskrifter skall finnas med i bilden vid bestämmandet av intrångsersättningar. Där- emot delar styrelsen uppfattningen att konkreta fiskevårdande åtgärder bör kunna utgöra alternativ helt eller delvis till kontant ersättning och därför normalt bör beröras i ersättningsförhandlingarna.

Det saknas f.n. tillräckligt underlag för att den totala kostnaden för ersättningarna skall kunna uppskattas med tillräcklig säkerhet. För detta skulle det krävas en specialstudie inom några representativa områden. Bl.a. med hänsyn till vad styrelsen anfört — — — ovan anser styrelsen det realistiskt att utgå från att den totala ersättningen blir högre än vad som synes ha förutsatts i promemorian. Vidare torde det bli mer vanligt före- kommande att ersättning skall utges även för visat intrång i eget fiske eftersom fiskeregleringar inte bör användas som alternativ till ersättning.

De omkostnader som redovisas vad gäller kortfiskeupplåtelser är knap-

7 Riksdagen 1984f85. I saml. Nr IO7

• Sida 98
•  Original

Prop. 1984/85: 107 98

past representativa. [ allmänhet avsätts ofta en stor del av intäkterna för fiskevård men den kommer ju även fiskevattenägarna till godo. Omfatt- ningen av de fiskevårdande insatserna utförda av fiskerättsägarna är dock förhållandevis mindre i kustområdena än i sötvattnen i allmänhet. En aktuell sammanställning av fiskevårdsomri'tdenas omkostnader i Jönkö— pings län visar att själva omkostnaderna för fiskekortförsäljning varit om- kring 15—20 procent. På fiske- och miljövård satsades 39 procent av intäkterna.

Två av ledamöterna i fiskeristyrelsens styrelse (Andersson och Esbjörn Johansson) reserverar sig och anför: Vi reserverar oss också mot styrelse- majoritetens ställningstagande i fråga om ersättning till liske-rättsägarna. Enligt vär bestämda uppfattning är en upplåtelse av fiskevattnen enligt förslaget i promemorian ett expropriativt ingrepp. som måste ersättas enligt reglerna i lagen om expropriation. Vi instämmer härvidlag helt i vad som framhålls i yttrandena frän Svea Hovrätt och från Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fiskevattenägareförbund.

Vidare anmäler ledamoten i fiskeristyrelsens styrelse Kerstin Ekman särskilt yttrande och anför: Jag vänder mig mot förslaget att ersättningen till fastighetsägarna skall bestämmas utifrån ett faktiskt inkomstbortfall. Ersättningen bör istället utgå oberoende av i vilken utsträckning som fastighetsägarna utnyttjar den till deras fastighet knutna fiskerätten. Att fastighetsägarna förlorar sin exklusiva rätt till fiske innebär att de vidkänns ett intrång i nyttjanderätten till sin egendom. Därmed kan de': förutsättas att fastigheten fär vidkännas ett minskat saluvärde. Det är bl.a. denna värdeminskning som ersättningen måste ersätta. För att ersättningen skall kunna anses relevant mot intrånget i fastigheten måste den rikta sig direkt mot denna. Det bör därför bara förekomma att ersättningen utgår kontant. De fiskevårdande åtgärder som kan bli aktuella bör därför inte ingå i ersättningsdiskussionerna. Därtill kommer att vissa fastigheter i samband med ett ökat fritidsfiske kan komma att bli utsatta för slitage som går utöver vad de bör finna sig i med hänsyn till allemansrätten. ] dylika fall måste ersättning utgå också för detta. Jag delar uppfattningen att fiskeri- styrelsen inte bör avgöra ersättningsfrågorna. Fiskeristyrelsen bör istället ha ställning av förhandlingspart. Jag är medveten om att mina synpunkter beträffande ersättning till fastighetsägarna leder till att kostnaden för stats- verket blir väsentligt högre än vad som blir fallet med de beräkningsme- toder som föreslås i promemorian. Jag är emellertid inte berecld att accep- tera att statsmakten av besparingsskäl fattar beslut om principer för ekono- misk ersättning i samband med inskränkningar i den enskilda äganderät- ten. vilket är främmande i svensk rättstradition. Det torde kunna övervä- gas att genomföra reformen successivt med början i de områden där intresset kan förväntas vara störst.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1984/85: 107 99

2.8 Statens naturvårdsverk: Beträffande ersättningsfrågan bedömer man i promemorian (s. 25—30) att lagförslaget endast kommer att orsaka ett begränsat intrång i den enskilde fiskerättsägarens förfogande över sitt fiskevatten. Utifrån den bedömningen kan man fråga sig om det inte vore lämpligt att i den kommande propositionen precisera de fall där intrångser- sättning kan komma i fråga. En sådan precisering bör bl. a. kunna medföra att ärendebelastningen minskar vid fiskeristyrelsen och fiskenämnderna, dvs. de myndigheter som föreslås få uppgiften att (som första instans) pröva uppkommande ersättningsärenden och då tolka begreppet "avsevärt försvårande av pågående markanvändning" inom ett helt nytt fält. Det bör observeras att det i dag endast finns en begränsad praxis om innebörden av detta begrepp. vilket gör en precisering av ersättningsherättigade fall än mer angelägen.

2.9 Statens lantmäteriverk: Oaktat en annan ständpttnkt intogs i l950 års lagstiftning och 1978 års förslag till lagstiftning om utvidgat frifiske har LMV ingen erinran mot den i promemorian intagna ståndpunkten att frisläppandet av handredskapsfiske kan ses som en rådighetsinskränkning av liknande slag som restriktioner enligt naturvårdslagen. Från denna utgångspunkt bör ersättning utgå i fall då pågående användning av marken -— dvs. här vattnet — avsevärt försvåras. För att pågående användning skall anses föreligga fordras i promemorian ett pågående utnyttjande av fiskerätten. Detta krav stämmer enligt LMV:s mening inte överens med den innebörd som hittills har lagts i begreppet pågående markanvändning med utgångspunkt från de diskussioner som fördes när begreppen på- gående markanvändning och ändrad markanvändning fördes in i lagstift- ningen år 1972. Också intrång i fiskerätt som vid den aktuella tidpunkten inte utnyttjas torde i detta perspektiv få betraktas som intrång i en på- gående markanvändning. För de fall där ersättning skall utgå finns i prome-. morian ingen materiell regel om hur ersättningen skall beräknas. [ natur- vårdslagen och andra lagar finns en hänvisning i detta avseende till expro- priationslagen. Det finns enligt LMV:s mening inte skäl att i det nu aktuella fallet avvika från den lösningen. En hänvisning till expropriationslagen bör därför göras i det här åsyftade avseendet.

2.10 Domänverket: Verket anser, i motsats till den uppfattning som fram- förs i promemorian. att frisläppandet av fiske med handredskap måste betraktas som ett ingrepp av expropriativ natur. De berörda fiskevatten- ägarna skulle därmed vara berättigade till ersättning enligt reglerna i expro- priationslagen. Härav följder att ersättningsfrågan inte torde kunna lösas enbart genom att det införs en särskild fiskevårdsavgift. Verket utgår ifrån att en ansenlig del av intrångsersåttningarna måste bekostas över statsbud- geten. Som en ytterligare följd av att nu aktuellt frisläppande av handred- skapsfiske. enligt verkets mening. skall ses som ett expropriativt ingrepp i

• Sida 100
•  Original

Prop. 1984/85: 107 lut)

en äganderätt, bör det tillsättas en särskild vät'deringsnämnd som skall handlägga ersättningsmälen i första instans. Det finns dock skäl som talar för att särskild värderingsnämnd bör tillsättas även om frisläppandet katt uppfattas som en rädighetsinskränkning.

2.14 Svea hovrätt: Det ingrepp i fastighetsägarens rättigheter som den föreslagna lagstiftningen skulle ge upphov till medför visserligen inte ett avhändande av fast egendom. Däremot innebär det ett fränhändande av en del av en i äganderätten ingående rätt att förfoga över fastigheten. som genom frånskiljandet fär karaktären av nyttjanderätt. Denna del av förfoganderätten över fastigheten — möjligheten till fiske med handredskap — torde för många av de berörda fastigheterna utgöra det centrala momentet i fastighetens fiskerätt. Detta gäller inte blott de fall där fiskerätten är utarrenderad eller på annat sätt upplåten med. nyttjande— rätt utan även de fall där ägaren själv nyttjar fisket. Dä fränhändandet av rätten till fiske med handredskap sker tvångsvis. skall enligt hittills gällan- de rättsprinciper kompensation utgå till fiskerättsägaren enligt expropria- tionsrättsliga grunder. Fiskerättsägaren skall enligt dessa grunder hajiu'l ersättning för It'ångxat'ltt't'mft'lsr'n. Departementspromemorians förslag till ersättningsreglering avviker emellertid i flera hänseenden från de nu gällande expropriationsrättsliga principerna. Sålunda är rätten till ersättning ej knuten till varje uppkom- mande minskning av hittillsvarande fiskerätt (= rättsligt skyddad möjlighet att fiska). Ersättningens storlek skall inte heller grundas på en värdering av denna minskning utan på en värdering av minskat faktiskt utbyte av nu bedrivet fiske. Ej ens denna sistnämnda minskning skall sedan kompen- seras till fullo. vare sig genom fiskevårdande åtgärder med inriktning på just fiskerättsägaren eller genom penningersättning till denne. Hovrätten kan inte finna en sådan från gällande rätt avvikande ersättningsreglering godtagbar. Om emellertid ersättningsreglerna trots allt skulle utformas enligt första- gets huvudprinciper vill hovrätten härutöver anföra följande. ] promemo- rian uttalas att "i fråga om rådighetsinskränkningar som avser mark och vattenområden gäller numera ganska allmänt att ersättning utgär endast om pågående markanvändning avsevärt försvåras, inte annars". innebä- rande bl.a. att förväntningsvärden inte skall ersättas. l promemorian görs därvid gällande att man kan "jämställa ett faktiskt utnyttjande av enskild fiskerätt med pågående markanvändning i naturvårdslagens mening" och att ersättning därför kan begränsas till att avse intrång som medför att pågående utnyttjande av enskilt fiske avsevärt försvåras Ufr också över- gångsbestämmelserna). Detta resonemang synes till en början ologiskt såtillvida att det bygger på uppfattningen att vad som skall. ersättas är fiskerättsägarnas förlust av ännu ej fångad fisk. vilken ju emellertid ej är föremål för fiskerättsägarnas äganderätt. Dessutom överensstämmer inte,

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 107 lnl

såsom påstås i promemorian. detta synsätt med nu gällande rätt på natur- vårdslagens område. Begreppet "pågående markanvändning" utgör inte en beskrivning av det sätt på vilket en fastighet nu utnyttjas. För att en markanvändning skall anses vara "pågående" fordras tvärtom endast att det skall föreligga en rättslig möjlighet att nyttja fastigheten i visst hänseen- de. så länge ett sådant nyttjande inte medför en relevant förändring av markens karaktär. Ersättningsrätten är således inte beroende av om och i vilken utsträckning fastighetsägaren faktiskt utnyttjar denna rättsliga möj— lighet. Ett vattenområdes karaktär av fiskevatten är uppenbarligen inte beroende av om fiskerättsägaren bedriver eller inte bedriver fiske i vattnet. Fiskerättsägarens blotta möjlighet att utöva fiskerätten återspeglas också i fastighetens aktuella saluvärde. Eftersom fiskerättsägaren. vare sig han utövar sin fiskerätt eller inte. hela tiden har rättslig möjlighet att omedel- bart börja fiska utan att detta medför ändring av markanvändningen. har han också rätt till ersättning för förlusten av denna möjlighet. Att som i promemorian begränsa ersättningsrätten till att avse fångad fisk har hittills inte ens ifrågasatts i svensk rätt vid tillämpning av vare sig naturvårdsla- gen. expropriationslagen (1972: 719) eller vattenlagen.

Vad gäller ersättningens bestämmande synes promemorian utgå ifrån att endast faktiskt inkomstbortfall skall ersättas.

Detta bygger som redan framgår av det föregående på en missuppfatt- ning beträffande gällande regleri naturvårdslagen. All skada skall. om den överstiger toleranspunktcn. ersättas enligt denna lag och inte enbart in- komstbortfall. Sålunda. skall alltid den värdeminskning. som fastigheten undergår till följd av den aktuella åtgärden enligt naturvårdslagen. gott- göras. Vad gäller fiskerätt skall således hela skadan på fisket ersättas om den överstiger toleranspunkten. varvid vattenrättsliga beräkningsgrunder torde kunna tjäna till ledning vid värdering av skada. — [ promemorian antyds att den omständigheten att fiskerättsägaren är bibehållen vid sin — nuvarande — möjlighet att fiska inom eget vatten och dessutom får möjlig- het till fiske med handredskap i andras vatten bö'r inverka vid ersättningens beräkning. Härtill vill hovrätten endast anmärka utr fiskerättsägarens kvarstående del av fiskerätten självfallet inte ökar i värde genom att fiskerätten i övrigt överförs till andra subjekt samt att fiskerätten på annans vatten inte garanterar fiskerättsägaren samma utbyte av fisket som hittills och inte torde slå igenom som en höjning av värdet på tiskerättsäga- rens egen fastighet. Fiskerättsågarens möjlighet att fiska på annans vatten skall för övrigt enligt promemorian beläggas med avgift.

För övrigt vill hovrätten framhålla att fiskevårdande åtgärder i enlighet med promemorian givetvis måste riktas direkt mot den skadelidande fas- tigheten. om de skall kttnna beaktas som kompensation för intrånget i fiskerättsägarens fiskerätt och föranleda i motsvarande mån reducerad penninglikvid till fastighetens ägare eller nyttjanderättshavare. Det bör i detta sammanhang påpekas att fiskevårdande åtgärder. i den mån de avses

• Sida 102
•  Original

Prop. 1984/85: 107 102

skola utföras i havet. kan förutsättas bli verkningslösa. Att över huvud taget söka fastställa om och i vad mån sådana åtgärder har effekt på fiskbeståndct inom en viss fastighets vatten torde för övrigt kräva omfat- tande och kostsamma utredningar. som ej står i rimlig proportion till den uppkommande skadan. — Att som i promemorian rekommenderas upp- skatta skada på grundval av huvudsakligen självdeklaration och bokföring är helt främmande för exempelvis vattenrättsskipningen. Som förut antytts är det inte förenligt med gällande rätt på likartade områden att ersätta endast inkomstbortfall och än mindre att begränsa ersättningsrätten till deklarationspliktiga inkomster.

En grupp skadelidande som enligt promemorian synes ha en oviss ställ- ning i ersättningshänseende är yrkesfiskare som arrenderar fiskerätt, inte minst om möjligheten att erhålla ersättning. såsom i promemorian föreslås. i princip skall begränsas till fiskerättsägarens bortfall av inkomst för upplå- telse av fiskerätt. Värdet av yrkesfiskares arrende kan genom frisläppan- det av fiske med handredskap i vissa fall nedgå avsevärt. om det arrendera- de vattnet eller fiskevatten i dess närhet visar sig attraktiva för utövande av det frisläppta fisket med handredskap. Så kan ske inte bara genom en — i och för sig förmodligen ej alltför kännbar —— minskning av tillgången på fisk. Därutöver föreligger risk för en ökning av redan nu förekommande obehörig vittjning av nät och fasta redskap som ålryssjor samt stöld och förstörelse av fiskredskap. Allt detta medför att yrkesfiskaren inte får det utbyte av arrendet som förutsatts vid arrendets ingående. Löper arrendet i tiden efter den nu föreslagna reformens genomförande utan möjlighet till uppsägning. åsamkas han alltså en förlust. Efter arrendets upphörande kan det också visa sig svårt för yrkesfiskaren att finna nya likvärdiga arrende- vatten. — En yrkesfiskares nu föreliggande rätt till frifiske på enskilt vatten skyddas ej av ersättningsbestämmclserna.

2.15 Linköpings tingsrätt: Tingsrätten vill ifrågasätta om icke införandet av ett fritt handredskapsfiske kan vara ett ingrepp som 2 kap 18? regerings- formen tar sikte på. Det är visserligen riktigt att enligt naturvårdslagen vissa åtgärder får vidtas som en fastighetsägare måste tåla utan att man därvid kommer i konflikt med regeringsformens nyssnämnda bestämmel- se. För tingsrätten framstår dock inte jämförelsen som i alla avseenden hållbar. Ser man fisket uteslutande i ekonomiskt perspektiv så kan den tilltänkta reformen med ett fritt handredskapsfiske knappast uppfattas på annat sätt än att man överför viss ekonomisk fördel som fastighetsägaren har på dem som tillåts fritt bedriva handredskapsfiske. Ett liknande arran- gemang föreligger icke då det gäller åtgärder enligt naturvårdslagen där det inte är fråga om att bereda andra personer direkt ekonomisk vinning på fastighetsägarens bekostnad. I förslaget har man — oaktat sin syn på reformens relation till bestämmelserna i 2 kap lös regeringsformen — ändock utgått från att en viss ersättningsrätt skall föreligga för nuvarande

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85: 107 103

fiskerättsinnehavare. Enligt remissförslagct skall ersättningsrätt emellertid endast föreligga då intrånget kan bedömas vara kvalificerat. Det väsentliga för tingsrätten är vad som i så fall skall bedömas vara kvalificerat och föranleda rätt till ersättning. lntrång som får bedömas vara rent bagatellar- tat till sin natur är tingsrätten för sin del visserligen beredd att godta men tröskeln. som måste överskridas för att rätt till ersättning skall anses föreligga. får med hänsyn till reglerna i 2 kap 185 regeringsformen dock inte sättas alltför hög. Det tröskelvärde. som möjligen antytts i promemo- rian tsid 29) — en årlig nettointäkt av "några tusen kronor" — synes vara för högt.

l förslaget har inte närmare preciserats var gränsen skall dras för skador som icke skall vara ersättningsgilla och skador som skall kunna ersättas. Att helt överlämna till rättstillämpningen att dra den gränsen finner tings- rätten vara mindre lämpligt. Det må erinras om att bedömningen av frågan huruvida en pågående markanvändning avsevärt försvårats på naturvårds- lagens område föranlett svårigheter i rättstillämpningen. Se exempelvis det iNJA !98l sid. 35l refererade rättsfallet.

Den i promemorian på sid. 23 nederst och 24 överst framförda uppfatt- ningen att ersättning inte bör lämnas för annat än intrång i ett pågående utnyttjande av vatten för fiske synes vara diskutabel eftersom med 'på- gående nyttjande" tydligtvis endast avses sådant nyttjande som ger påvis- bar nettointäkt (jämför promemorian sid 24 andra stycket). Om två fastig- heter har lika goda fiskevatten men den ena utarrenderar sitt fiske och den andra icke. skall då endast den som utarrenderar fisket bli berättigad till ersättning? Hur ska detta förklaras? Båda fastigheterna mister en ensam- rätt till handredskapsfiske och detta måste ju också återspeglas i båda fastigheternas marknadsvärde. Ur rättvisesynpunkt synes båda böra få samma rätt till ersättning.

Tingsrätten finner det önskvärt att i förfaltningstext eller motiv närmare preciseras vilka personer som har rätt att framställa anspråk på ersättning. För sin del har tingsrätten utgått ifrån att även en fiskevårdsområdesför- ening får anses vara saklegitimerad att framställa anspråk på ersättning. Är denna uppfattning riktig bör emellertid även klarläggas vid behandlingen av förslaget huruvida enskild markägare vid sidan av fiskevårdsområdes- föreningen är saklegitimerad att föra ersättningstalan. Vidare bör preci- seras huruvida markägare och fiskerättsarrendator vid sidan av varandra är saklegitimerade att föra ersättningstalan.

Enligt de föreslagna bestämmelserna skall ersättning även kunna utgå med årligt belopp. En sådan konstruktion har i andra sammanhang avvi- sats. så t.ex. på expropriationsområdet. se NJA ll l9l8 s 152 f. Det har i promemorian ej heller närmare utvecklats huruvida tanken är att årligt belopp skall kunna utgå endast under begränsat antal är eller huruvida förpliktelsen skall beständigt bestå.

Till skillnad från 1950 års lag om ersättning för minskad fiskerätt 59

• Sida 104
•  Original

Prop. I984/85: l07 It)-4

innehåller den aktuella föreslagna ersättningslagen icke någon bestämmel- se som tar sikte på att tillgodose den som har panträtt i fastighet vars fiskevatten berörs av reformen. [ promemorian har denna fråga icke be- handlats. vilket förefaller anmärkningsvärt.

De skatterättsliga effekterna av förslaget har ej berörts. Är avsikten att ersättning som utbetalas enligt den föreslagna ersättningslagen skall be— handlas som inkomst av fastighet? Eller skall ersättningen vara undanta- gen från skatteeffckt? Denna fråga finner tingsrätten även böra klarläggas vid ärendets fortsatta handläggning.

l promemorian synes man ha utgått ifrån att i huvudsak endast två kategorier skall komma i åtnjutande av ersättning. nämligen de som bedri- ver yrkesfiske samt de fiskerättsägare som upplåter vatten för yrkesfiske eller fritidsfiske. Däremot synes de fiskerättshavare som fiskar till husbe- hov eller som ett fritidsnöje bli uteslutna från ersättning. Med hänvisning till vad tingsrätten anfört beträffande promemorian 3.2.l. synes en sådan lösning vara diskutabel. Över huvud taget synes man i promemorian ha utgått ifrån att den förändring som en fastighets marknadsvärde kan under- gå till följd av reformen icke skall tillmätas någon som helst betydelse. Eftersom förhållandena på fiskerättsområdet inte är helt jämförbara med vad som gäller på naturvårdsområdet eller byggnadslagstiftningens område finner tingsrätten en sådan princip ej acceptabel.

Vissa beräkningar har gjorts i syfte att få fram vad reformen kan kosta det allmänna för sitt genomförande. Beräkningarna synes vara ytterst osäkra. I promemorian har också hänvisats till att remissbehandlingen av promemorian senare får utvisa vilka kostnader reformen kan föranleda. Vågar man hoppas på att det genom remissbehandlingen finns möjlighet att klarlägga frågan"? Eftersom ersättningsreglerna i förslaget är så vagt utfor- made framstår dct för tingsrätten som ytterst vanskligt att över huvud taget kunna beräkna vad reformen kommer att kosta det allmänna. Att genomfö- ra en reform utan att i förväg veta vad den tillnärmelsevis kommer att belasta samhället ter sig i dagen ekonomiska situation som ett alltför riskfyllt företag. .

2.16 Länsstyrelsen i Stockholms län: Enligt utredningen syftar frisläppan- det av handredskapsfisket. liksom naturvårdslagstiftningen. till att tillgo- dose allmänhetens intresse för friluftsliv. Viss motsvarighet kan också sägas råda mellan frisläppandet av handredskapsfisket och de möjligheter som finns enligt naturvårdslagen att föreskriva sådana inskränkningar i rätten att förfoga över en fastighet som behövs för att tillgodose t.ex. friluftslivet och att förplikta ägaren att tåla vissa intrång i syfte att göra ett markområde mer tillgängligt för allmänheten (sid 23). Enligt länsstyrelsens mening föreligger en principiell skillnad mellan å ena sidan att tvinga en ägare att avstå från pågående markanvändning t. ex. skogsavverkning och å andra sidan bereda även utomstående rätt att utnyttja en näring/naturre-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 107 105

surs. Andra med fisket jämförbara areella näringar är jakt. skogsbruk och jordbruk.

Enligt allemansrätten anses det lovligt att tillgodogöra sig vissa natur- produkter såsom blommor och andra örter samt bär. svamp och kottar. Däremot är det inte tillåtet att ta växande delar av träd liksom vindfällen. sten. grus. torv. tång m.m.. dvs. sådant som. i vart fall efter något äldre värderingar. har egentligt ekonomiskt värde. På fiskets område har emel- lertid det s.k. enskilda frifisket redan tidigare införts i 1950 års FL. Med den utformningen som förslaget fått. innebärande att endast handredskap släpps fria och med möjligheter att inom känsliga områden även inskränka häri torde dock effekten närmast bli attjämföra med ett lovligt utnyttjande av allemansrätten till lands.

Utredningen anser att ett frisläppande av handredskapsfisket i de fiesta fall inte medför någon skada för fiskerättsinnehavarna. Länsstyrelsen häl- ler för sannolikt att detta stämmer såvitt—gäller det direkta utbytet av fisket. Utredningen menar vidare att intrånget i pågående utnyttjande av vattnen för fiske skall utgå från hur de faktiskt har utnyttjats. Länsstyrelsen menar att det kanppast kan få ha sådan avgörande betydelse om nuvarande fastighetsägare faktiskt utnyttjat sin rätt eller ej. Förändringen måste i stället bedömas mot bakgrund av vad som gällde innan lagändringen ge- nomfördes.

Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Stockholms län (Rosell. Berglund. Hjertsson. Cederschiöld och Dingertz) reserverar sig såvitt gäller den principiella bedömningen av ersättningsfrågorna.

2.17 Länsstyrelsen i Uppsala län: Vad gäller ersättningsprinciperna delar länsstyrelsen den i promemorian framförda uppfattningen att rätten till ersättning skall begränsas till att avse sådant intrång som medför att pågående utnyttjande av enskilt vatten för fiske avsevärt försvåras. Den rådighetsinskränkning som ett frisläppande av handredskapsfisket i övriga fall medför är relativt obetydlig i förhållande till andra inskränkningar i äganderätten som fastighetsägarna har att tåla med hänsyn till allmänna intressen.

2.18 länsstyrelsen i Södermanlands län: Att naturvårdslagens regler an- vänds för att bedöma kvalifikationsgränsen för ersättning tillstyrks. Det är angeläget att gränsen för "avsevärt försvåras". som utgör gräns för ersätt- ning. klarläggs för att undvika olika tolkningar och tvister. Även i övrigt bör naturvårdslagens ersättningsregler gälla.

2.19 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Promemorians redogörelse och mo- tiveringar i ersättningsfrågorna är mycket knapphändiga och bygger i hu- vudsak på en analogi med ersättningsreglerna i naturvårdslagen. En vä- sentlig punkt är härvid att man på sid. 23—24 utgår från att ersättning enligt

• Sida 106
•  Original

Prop. 1984/85: 107 106

naturvårdslagen ej lämnas om vattnen inte tidigare utnyttjats för fiske. Man anger dock inte någon närmare motivering härför. Inte heller framgår klan om skälet skulle vara att verksamheten ej utgör "pågående markan- vändning" eller ej "avsevärt försvårar" en sådan. Promemorian förutsät- ter alltså att en enskild fiskerätt skall ha faktiskt utnyttjats för att den skall kunna anses som pågående markanvändning och för att ett intrång av nu avsedd karaktär skall kunna föranleda ersättningar. Som faktiskt utnytt- jande räknas därvid endast att man bedriver yrkesfiske. utnyttjar sina fiskevatten för husbehovsfiske eller som ett fritidsnöje eller upplåter vat- ten för yrkesfiske eller fritidsfiske. I princip begränsas ersättningsmöjlig- heten till de situationer där ett faktiskt inkomstbortfall kan konstateras till följd av reformen. Begreppet pågående markanvändning infördes i början av 1970-talet i anslutning till ändringar i byggnads- och naturvårdslagstift- ningarna. Någon direkt ledning för tolkningen i den här aktuella situa- tionen kan förarbetena inte sägas ge. I prop 1972: 111 bilaga 22 (s 332 fli anges emellertid att begreppet bör ges en relativt generös tillämpning liksom att det inrymmer förändringar som innebär en normal och naturlig rationalisering av en aktuell markanvändning. Någon entydig rättspraxis synes ännu. inte ha utvecklats och fiskefrågor torde så vitt känt inte ha aktualiserats i rättsavgöranden. Staffan Westerlund hari sitt arbete "Na- turvård och pågående markanvändning" (Liberförlag 1980) något berört också fiskefrågor. Enligt hans framställning (bl. a. avsnitt 14.1jämfört med 13.2.) synes fiskerätt. åtminstone där en sådan kan antas sedan en längre tid ha inverkat på fastighetens objektiva värde. få anses ingå i en pågpående markanvändning även om det inte bedrivs något fiske i området. Rättsläget synes därför snarast vara det att en fiskerätt anses vara pågående markan- vändning även om den eventuellt ej utnyttjas. Det torde också vara antag- ligt att fiskerätten i olika värderingssammanhang ingår i fastighetsvärdet och i skärgårdsområdet i vissa fall ganska starkt påverkar detta. I samman- hang där länsstyrelsen deltagit i förhandlingar om ersättningar enligt natur- vårdslagen. har fiskerätten vägts in vid ersättningen oavsett om rätten rent faktiskt varit utnyttjad vid tillfället eller ej. Länsstyrelsen finner därför att en förefintlig fiskerätt. oavsett om det bedrivs fiske med stöd av denna eller ej. måste betraktas som pågående markanvändning. Ett intrång i rätten skall därför vara i princip ersättningsgillt.

Nästa fråga blir sedan vilka intrång som går utöver den s.k. tolerans- punkten. dvs. "avsevärt försvårar" den pågående markanvändningen och därför skall ersättas. Som är förhållandet vid andra intrång i pågående markanvändning bör fastighetsägaren vara skyldig att tåla vissa inskränk- ningar. I förslaget anges också att det för rätt till ersättning böt-." krävas att skadan mätt i absoluta tal inte framstår som obetydlig. En sådan tillämp- ning synes rimlig. Det bör emellertid också fastslås ett belopp över vilket skadan i princip aldrig skall anses obetydlig. Som exempel på så små nettointäkter av kortfiskeupplåtelser att förlusten inte bör vara ersättnings-

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85 : 107 107

gill anges i promemorian (sid 29) "intäkter som endast uppgår till några tusen kronor". Ett belopp av till exempel tre tusen kronor motsvarar vid en kapitalisering efter 6% en värdesänkning av 50000 kronor. Beräknad på detta sätt är värdcminskningen ej obetydlig. Gränsen torde i stället böra sättas till storleksordningen några tusen kronor total värdesänkning.

Vid den totala kostnadsuppskattningen hävdas i promemorian att man vid beräkningen av ersättning inte schablonmässigt bör använda sig av en viss kapitaliseringsfaktor. Det är givet att situationer kan förekomma där särskilda förutsättningar kan konstateras föreligga och där ett schablonför- farande framstår som direkt olämpligt. I normalfallet bör dock schablon- regler tillämpas. För detta talar den stora osäkerhet som ändå vidlåder beräkningar av denna art. Det må räcka med att peka på den avgörande betydelse för resultatet som valet av kalkylränta har. Beräkningen måste emellertid alltid slutligen stämmas av mot en rimlighetsbedömning.

2.20 Länsstyrelsen i Jönköpings län: De föreslagna reglerna om ersättning till fiskevattensägarna bör göras betydligt generösare. Sålunda bör ersätt- ning utgå med belopp som motsvarar det verkliga värdet (motsvarande marknadsvärdet) av upplåtelserätten för handredskapsfisket. Oberoende av om den enskilda fiskevattensägaren tar ut ersättning eller ej för upplå- telse till handredskapsfiske så finns det ett ekonomiskt värde i rätten att upplåta vatten för handredskapsfiske. Upplåtelsen kan ha skett genom arrendc. via kortfiskeförsäljning eller genom att allmänheten fått fiska fritt. De fiskevattensägare som upplåtit sitt enskilda vatten för handredskaps- fiske mot ingen eller ringa ersättning bör inte frånkännas rätt till ersättning. Skäligen bör väl också de fiskevattensägare tillgodoses ekonomiskt som varit generösa nog att tillåta allmänheten att fritt fiska på sina vatten utan att betala något vederlag. Länsstyrelsen anser vidare. att möjlighet alltid bör ges åt fiskevattens- ägarna att få ut viss andel av ersättningen i pengar. detta på grund av att ersättning i form av bidrag "för fiskevård och andra åtgärder som främjar fritidsfisket" endast till viss del kommer fiskevattensägarna till godo.

2.21 Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligt l—25å lagförslaget skall fiskerätts- havare ha rätt till ersättning om pågående användning av enskilt fiskevat- ten avsevärt försvåras. Ersättning skall främst utgå i pengar men kan även. om det befinns lämpligt. utgå i form av bidrag för fiskevårdsåtgärder eller åtgärder som främjar fritidsfisket. Lagförslaget utgår från att den enskilde fiskevattenägarcn senast år 1989 hos fiskeristyrelsen gör anspråk på ersätt- ning. Man förutsätter också att den sökande själv kan visa att en verklig skada föreligger. Bevisbördan ligger således hos den enskilde. Länsstyrel- sen anser det vara orimligt att begära att en enskild fiskevattenägare. som kanske själv inte bedriver yrkesmässigt fiske. skall kunna visa att en ersättningsberättigad försämring av fisket skett. Endast yrkesfiskare. vilka

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85: 107 IOS

för statistik över fångster och för böcker över sin verksamhet samt fiske- vattensägare som mot ersättning upplåtit handredskapsviske till andra. torde kunna bevisa om sådana skador föreligger.

Länsstyrelsen, som avstyrker förslaget i denna del. vill istället föreslå. dels att någon form av inlösen kan ske i områden där frifiske i betydande omfattning kan förväntas. exempelvis utanför större tätorter. dels att er— sättning — efter ansökan — kan utges med ett generellt belopp för varje enskilt fiskevatten. Om det generellt bestämda beloppet ej täcker skadorna och den enskilde fiskevattenägaren i detta fall kan visa att så är förhållan— det. bör ersättningsregler liknande de nu föreslagna träda i kraft. Frågan om ersättningsreglerna bör således utredas ytterligare.

2.22 Länsstyrelsen i Gotlands län: Såvitt gäller ersättning kan länsstyelsen i och för sig ansluta sig till den i promemorian redovisade uppfattningen att en fiskerättsägare skall styrka att han lidit ekonomisk skada genom det frisläppta handredskapsfisket för att ersättning skall utgå. Det kan dock ifrågasättas om förutsättningarna för ersättning skall sättas så snävt som skett dvs. "med utgångspunkt i det faktiska inkomstbortfall som den enskilde fiskerättsägaren får vidkännas till följd av ett frisläppande av handredskapsfisket". (sid 24"). Om ett fritt handredskapsfiske medför an- nan påvisbar skada på enskild fastighet. genom nedskräpning. vägslitage osv.. bör även detta kunna berättiga till ersättning.

2.23 Länsstyrelsen i Blekinge län: Förslaget till lag om ersättning för in- trång i enskild fiskerätt anser länsstyelsen vara väl genomarbetat. Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Blekinge län (Bengtsson, Lund- ström. Petersson. Peterson. Carin Thomasson och Thorell) reserverar sig och anför: Förslaget till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt anser vi bör omarbetas så att fiskerättsinnehavare ges skälig ersättning för värdet av mistad fiskerätt vid inlösen.

2.24 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Tvångsvis ianspråktagande av mark eller vattenområde får inte ske utan stöd av lag. Regeringsformen anger att varje medborgare är tillförsäkrad rätt till ersättning för förlusten då hans egendom tas i anspråk på olika _sätt. främst då genom expropriation. Enligt naturvårdslagstiftningen kan en fastighetsägare tvingas att tåla en inskränkning i rätten att förfoga över fastigheten eller att anordningar eller åtgärder vidtas med syfte att göra ett reservat tillgängligt för allmänheten. DeSsa begränsningar. som i och för sig kan leda till att ersättning utges. är enligt förarbetena till regeringsformen dock inte att betrakta som med expropriation likställda ingrepp. Viti en jämförelse med de nu redovisade rådighetsinskränkningarna framstår det enligt länsstyrelsen som helt klart att inte heller det ingrepp i ägandet som det fria handredskapsfisket medför kanjämställas med sådan

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85: 107 109

tvängsavhändelsc som grundar ersättning enligt expropriationsrättsliga regler. Länsstyrelsen delar således uppfattningen i promemorian om att någon självklar rätt till ersättning inte kan anses föreligga på grund av frisläppandet av det fria handredskapsfisket men att rätt till ersättning bör utgå när pågående utnyttjande av enskilt vatten för fiske avsevärt försvå- ras. Mot denna bakgrund framstår det som naturligt att ersättning normalt skall uppskattas med utgångspunkt från ett faktiskt inkomstbortfall som den enskilde fiskerättsinnehavaren fär vidkännas och som föreslås i pro- memorian. Med hänvisning till vad som anförts ovan under 1.24 är länssty- relsen dock av den åsikten att även vissa olägenheter till följd av en kraftig anhopning av fiskande bör kunna berättiga till ersättning i en eller annan form. t. ex. bidrag till serviceanläggningar. parkeringsplatser. vägar o.d.

2.25 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Promemorieförslaget utgår från att endast fiskerättshavare som har utnyttjat sin fiskerätt skall kunna erhålla ersättning för det intrång som ett fritt handredskapsfiske kan medföra. intrånget anses inte vara av expropriativ natur. I stället liknas intrånget med de rådighetsinskränkningar som kan förekomma enligt naturvårdsla- gen. Enligt denna lag kan ersättning utgå om pågående markanvändning avsevärt försvåras. Ersättningen till fiskerättshavaren skulle därför be— gränsas till det intrång som medför att pågående utnyttjande av enskilt vatten för fiske avsevärt försvåras.

Enligt länsstyrelsens bedömning finns en avgörande skillnad mellan de båda slagen av intrång. Ett förordnande enligt naturvårdslagen innebär inte att fastighetens naturaprodukter kan tas i anspråk av någon annan än fastighetsägaren. Förordnandet innebär i stället som regel att fastighets- ägaren bctages möjligheten att fritt förfoga över fastigheten. Ett fritt hand- redskapsfiske enligt förslaget betyder däremot att fastighetens naturliga avkastning kan tillgodogöras av allmänheten. dvs. allmänheten erhåller en form av nyttjanderätt till fastigheten. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det med ett sådant synsätt naturligare attjämföra intrånget med expropria- tion eller annan tvängsupplåtelse. Denna uppfattning synes också ha inta— gits av 1973 års fiskevattensutredning i betänkandet Fiska på fritid (SOU 1978: 75).

Skulle emellertid de föreslagna ersättningsreglerna antas av riksdagen bör kravet på ersättningsgill skada inte sättas för högt. Länsstyrelsen kan inte dela den uppfattning som framförs i promemorian (sid 29) att ett ikomstbonfall som endast uppgår till några tusen kronor inte skulle berätti- ga till ersättning. En kapitalisering av exempelvis ZOOOkr/ar i Ztiår efter 69?- motsvaras av 23 000 kr.

Såvitt länsstyrelsen känner till finns det inga fiskekortsområdcn i Vä- nern eller Vättern. Däremot kan det. om än i ringa omfattning. förekomma utarrendering av fiskerätt på enskilt vatten.

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Skaraborgs län (Anell. Eksell.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85: 107 110

Jansson. Johansson. Lindberg och Nordström) reserverar sig och ansluter sig i fråga om ersättningsprinciperna till förslaget i promemorian.

2.26 Länsstyrelsen i Värmlands län: Enligt de ersättningsprinciper som anges i promemorian skall kortfiskeupplåtare ersättas för de förluster som äsamkas honom i samband med att handredskapsfisket släpps fritt. Som underlag för beräkningar av förhållandet mellan intäkter och omkostnader för korttiskcupplåtare har man bl.a. hänvisat till omkostnader för admini- strationen av länstiskekortet i Stockholms län. Enligt länsstyrelsens be- dömning förefaller omkostnaderna för ifrågavarande länsfiskekort onödigt stora. För de flesta privata kortfiskeupplåtare ligger sannolikt denna kost- nad under 5097- av intäkterna. Administrationen sköts i de fiesta fall ideellt och kostnaderna hålls även i övrigt på en låg nivå. Summan av nettoin— komsterna av kortfiskeupplåtelser torde därför uppgå till ett större belopp än vad som beräknas i promemorian. Enligt länsstyrelsens mening bör — om förslaget genomförs — inte någon nedre gräns finnas för ersättningar till kortfiskeupplåtare. Även om vissa belopp kan anses små i det totala sammanhanget kan de vara av betydelse för den enskilde upplåtaren. l vattenmål tillämpas exempelvis inte någon nedre gräns för ersättningar. En viss schabloniscring kan emellertid vara nödvändig. Sammantaget får dock ersättningsprinciperna anses rimliga.

2.27 Länsstyrelsen i Örebro län: 1 promemorian konstateras att: den fiske- rättsägare som utnyttjar sitt fiskevatten för husbehovsfiske eller som fri- tidsnöje inte åsamkas någon sådan skada, som berättigar till ersättning. Enligt länsstyrelsens mening är detta att tolka naturvårdslagens ersätt- ningsregler väl fritt och generellt. Konstaterandet är säkert riktigt i många fall. Men i sådana vatten. där fisket är särskilt givande. kan ett fritt handredskapsfiske begränsa fiskevattensägarens möjligheter att utnyttja det fiske som hör till fastigheten. De föreslagna ersättningsreglcrna kan leda till att fiskerättsägare i vissa fall måste tåla intrång utan ersättning i en omfattning. som avviker från gällande rätt i liknande situationer. Länssty- relsen anser därför att ersättningsreglerna enligt naturvårdslagen bör till- lämpas utan inskränkande tolkningar. Enligt förslaget till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt skall anspråk på ersättning framställas före utgången av år 1989. Med. hänsyn till att det i promemorian anges att lokala föreskrifter kan meddelas eller fiskevårdande åtgärder kan sättas in i stället för att ersättning utgår, kan en definitiv tidsangivelse medföra rättsförlust för en fiskerättsinnehavare. Ett beslut om lokala föreskrifter eller om fiskevårdande åtgärder kan ändras utan fiskerättsinnehavarens medgivande. Om detta sker efter år 1989. kommer han enligt förslaget inte att kunna få ersättning. En anpassning till en sådan situation bör därför ske.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 107 111

2.28 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Ett frisläppande av handredskaps— fisket får bland'annat till följd att innehavare av enskild fiskerätt blir skyldiga att tåla att allmänheten fiskar med sådana redskap på deras vatten. Av betydelse i sammanhanget är givetvis frågan om och i vad mån fiskerättsägaren skall vara berättigad till ersättning för de ingrepp i den enskilda fiskerätten som frisläppandet kan innebära. Enligt 2 kap 18% RF är varje medborgare tillförsäkrad rätt till ersättning för förlusten då hans egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande. Regeln är tillämplig endast vid ingrepp av expropriativ natur i äganderätt och liknande rättigheter. Den grundlagsfästa ersättningsrätten omfattar däremot inte andra inskränkningar i en ägares rådighet. Utredningsförsla- get anger att de inskränkningar i enskild fiskerätt som kan bli aktuella inte är att betrakta som sådana ingrepp av expropriativ natur som avses i nämnda lagrum. Utredningen konstaterar vidare att gränsen mellan tvångsavhändelser och tålighetsinskränkningar i allmänt intresse kan vara svår att dra. Till stött för uppfattningen att inskränkningen i den enskilda fiskerätten endast är av rädighetskaraktär konstateras att fiskevattenägarna inte från- tas någon rätt vilket har sin grund i att de har kvar rätten att fiska med handredskap i eget vatten. Enligt länsstyrelsens mening kvarstår härvid endast samma rätt för sakägaren i vad avser handredskapsfiske som gäller för alla svenska medborgare. Den exklusiva rätt till handredskapsfiske och rätten att tillgodogöra sig avkastningen från fastigheten går förlorad. Ut- redningen har vidare jämställt ett faktiskt utnyttjande av enskild fiskerätt med pågående markanvändning i naturvårdslagens mening och anknutit till naturvårdslagens regler avseende intrångsersättning. Jämförelsen är be- häftad med allvarliga brister eftersom intrångsersättningen avser att kom- pensera inskräkningar i fastighets nyttjande medan föreliggande förslag avser rätt att tillgodogöra sig en form av avkastning från fastighet. Det saknar i och för sig betydelse för ersättningfrågan hur åtgärden att inskränka den enskilda fiskerätten skall betecknas. l sak får de föreslagna åtgärderna anses vara av expropriativ natur eftersom en funktion. fiskerät- ten. som tillsammans med värdet av övriga funktioner ingår i fastighetens totala värde. tvångsvis fränhänds ägaren. Full kompensation skall, i likhet med vad gäller vid rättighetsexpropriation. därför lämnas till de fiskerätts- ägare som lider ekonomisk skada av åtgärderna. 1 vad avser de ersättningsberättigade kategorierna fiskerättsinnehavare kan påpekas att i Mälaren samarrenderar yrkesfiskare och fritidstiskeor- ganisationer stora fiskevatten som utnyttjas gemensamt. Bortfaller arren- det med den ena parten kommer sannolikt yrkesfiskarnas arrendeavgifter att höjas avsevärt vilket skulle medföra negativa effekter på yrkesfiskets utvecklingsmöjligheter. Om handredskapsfiske upplåts på sätt utredningen föreslagit kan fastighetsägare och fiskerättsägare. som i dag tillhandahåller service åt fritidsfiskare i form av upplåtelse av vägar. parkeringsplatser.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85: 107 I 12

båtar och bryggor förväntas till en del upphöra med denna verksamhet. Eftersom dessa former av service ofta är en förutsättning för fiskets bedrivande bör kostnaden härför täckas av de medel som influti't i form av fiskevårdsavgifter.

2.32 Landstingsförbundet: Förbundsstyrelsen ansluter sig till den uppfatt- ning som redovisas i promemorian om att allmänintresset motiverar att liskevattensägarna bör täla ett visst inträng när vattnen släpps fria men att ersättning bör utgå när ägaren lider avsevärd skada i pågående nyttjande av fiskevatten.

De fiskerättsägare som i första hand kan komma i fråga för rätt till ersättning är enskilda fiskevattensägare som upplåter handredskapsfiske till andra. Inkomstbortfall drabbar också t. ex. primärkommuner och landsting som av rekreationspolitiska motiv upplåter handredskapsfiske. Förbundsstyrelsen accepterar förslaget att de senare inte skall kunna fä ersättning p. g. a. att handredskapsfisket släpps fritt. Styrelsen anser emel— lertid att denna princip också skall gälla för andra juridiska personer. Rätten till skadeersättning bör enligt förbundsstyrelsen således begränsas till fysiska personer och avse styrkt bortfall av inkomster av väsentlig betydelse för den enskildes ekonomi. ] promemorian föreslagna ersätt- ningsgrunder bör därför ytterligare preciseras.

Åtta av ledamöterna i landstingsförbundets styrelse (Eriksson. Anita Estberger. Henstrand. Högemark. Hörnlund. Lcuchovius. [Rosell och Torfgård) reserverar sig och anför: Riksdagen har fattat ett principbeslut att släppa handredskapsfisket fritt längs återstående kustområden och de stora sjöarna. Beslutet är omstritt. och har väckt kraftig reaktion hos den bofasta befolkningen och fiskevattenägarna i de berörda regionerna.

1 den nu aktuella departementspromemorian föreslås — — — att dagens fiskerättsägare inte skall ersättas enligt normalt förekommande ersätt- ningsregler för intrånget i deras äganderätt. Ersättning föreslås endast utgä för den skada som nuvarande ägare kan anses lida för att han inte längre kan nyttja vattnen för fiskekortsförsäljning på sätt som han kan visa att han hittills gjort. Den ekonomiska situationen för byalag eller samfälligheter har inte berörts. Kommuner och landsting som i dag är fiskevattenägare föresläs över huvud taget inte få någon ersättning alls för den förlorade rätten.

Ett fritt fiske medför utan tvekan stort intrång för den bofasta befolk- ningen och fiskevattcnägarna i de berörda områdena. Det finns en uppen- bar risk att möjligheterna att bedriva ett yrkesfiske kraftigt beskars. Mot denna bekgrund m_åste ersättningsreglerna noggrant övervägas. Olika former av fiskevattenägare måste behandlas lika. Vi anser det vara orimligt att begära att en enskild fiskevattenägare, som kanske själv inte bedriver yrkesmässigt fiske, skall kunna visa att en ersättningberättigad försämring

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 107 113

av fisket skett. Vi avstyrker därför föreliggande förslag och efterlyser ett förslag som beaktar ovanstående synpunkter.

2.33 Lantbrukarnas riksförbund: Rätt till ersättning har enligt promemo- rian yrkesfiskare, den som fiskar till husbehov eller som ett fritidsnöje samt fiskerättsägare som upplåter handredskapsfiske till andra. Av dessa kategorier anses endast de sistnämnda åsamkas någon nämnvärd skada och kunna påräkna någon ersättning. Detta är enligt förbunden en felaktig uppfattning. ] områden där yrkesfiske normalt bedrivs efter de fiskarter som handredskapsfisket i hög grad är inriktat på, t.ex. gädda. gös och abborre. kommer yrkesfisket att få vidkännas förluster. Dessa fiskslag växlari betydelse för yrkesfisket både inom regionen och mellan olika år. Under den senaste lO-årsperioden har strömmingsfisket varit ovanligt givande och förhållandevis lite tid har ägnats åt skärgårdsfisket på andra för sportfisket attraktiva arter. Den senaste tiden har strömmingsfisket försämrats. Betydelsen av skärgårdsfisket kommer därför att öka. Förbun- den vill därför bestämt hävda att handredskapsfisket i väsentlig omfattning inkräktar på yrkesfisket. Försök till värdering av detta intrång har som ovan sagts gjorts av SOC. Förutsättningen för en levande skärgård är att yrkes- och binäringsfisket kan bedrivas ostört. Regler som ger garantier för att så kan ske måste tillskapas.

Såvitt avser den kategori som fiskar till husbehov eller som ett fritids- nöje kan förbunden inte se att reformen skall, som påstås. kunna medföra någon förmån. Ett allvarligt problem torde. framför allt inom tätortsre- gioner. bli konkurrenssituationen på attraktiva fiskeplatser. Med andra ord vem skall ha företräde — den som fiskar med stöd av frifiskerätt eller fiskerättsägare som fiskar exempelvis med nät med stöd av enskild rätt?

Vid försök att bestämma storleken av aktuella ersättningar till kategorin fiskerättsägare som upplåter handredskapsfisket till andra har man i pro- memorian använt sig av värderingsmaterial som framtagits av av förbun- den m.fl. Därvid har felaktiga slutsatser dragits. Sålunda avser inte ett väsentligt antal av redovisade upplåtelser statligt och kommunalt ägt vat- ten. Absoluta merparten av i utredningsmaterialet redovisade upplåtelser är gjorda av fiskevårdsområden. fiskevårdsföreningar och enskilda perso- ner. Omkostnaderna för upplåtelse av kortfiskevatten har i promemorian beräknats till minst 50% av intäkterna. Förbunden anser att omkostna- derna är avsevärt mindre. I promemorian konstateras utan motivering att viss kapitaliseringsfaktor inte schablonmässigt bör användas. Enligt för- bundens mening bör givetvis ersättningar för framtida bestående skador kapitaliseras på gängse sätt. 1 t. ex. vattenmål brukar i de allra flesta fall kapitaliseringsfaktorn sättas till 4%.

Det konstateras i promemorian att de kommunala fiskeupplåtelserna endast har ett rekreationspolitiskt motiv. Denna syn är inte riktig. Intäk- 8 Riksdagen 1984/85. 1 rum!. Nr 107

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 107 - 1.4

terna från fiskevattnen. exempelvis i Stockholms län. mojliggrlir heltidsan- ställning för två personer samt fiskcvårdsatgärdcr för ca Zitttlflflkr. årli- gcn. ('.)m reformen genomförs kommer fritidsfisket i länet att försämras genom förlusten av två personers hellidsar'betc ittotn fiskcscktorn samt bortfallet av medel för fiskevård.

Sammantaget innebär alltså kostnadshcr'äkningen i promemorian en grov underskattning av totalbcloppet. Enligt förbundens uppfattning skall vid ianspråktågande av enskild fiskerätt ersättning utgå till samtliga fiske- rättsägare. De av förbunden m.fl. i tidigare skrivelse redovisade kostna- derna får därför anses vara realistiska.

Somjämförelse kan man fundera över det värde som handredskapsfisket representerar. Ett mått på detta kan erhållas om man beaktar intäkterna från fisket-'ärdsavgiften. Den kalkyleradc intäkten därav utgör I9 — 38 Mkr/år beroende av avgiftens storlek (St) — ltltlkr). Handredskapslisket kan därför anses motsvara ett mot denna intäkt svarande vår'dc. Används i promemorian angivna omkostnadsavdraget S(l'lz' . ger detta ett netto av 9.5 — l9Mkri'åt'. kapitaliserät efter 49". 2375 — 475 Mkr.

2.35 Svenska kommunförbundet: Frisläppandet av handredskapsfisket itt- nebär en viss inskränkning av nuvarande fiskevattenr'igares rätt till fiske. Styrelsen ansluter sig till den uppfattning som redovisas i promemorian att allmänintresset motiverar att fiskevattcnågarna bör tåla ett visst intrång när vattnen släpps fria. och att ersättning bör utgå endast när ägaren lider avsevärd skada i pågående nyttjande av fiskevatten. När frågan om rätt till ersättning skall avgöras bör hänsyn tas till att frisläppandet av handred- skapsfisket också kan leda till kostnader för åtgärder på land för t.ex. parkeringsplatser och ökat vägunderhåll. Allmänintresset motiverar emellertid också att genomförandet kan ske med administrativa insatser som kan anses rimliga i förhållande till de ersättningsbelopp som kan komma i fråga.

Bruttointäkterna 1982 för fiskekortsförsåljning och arrendcupplätelse beräknas till cirka 4 miljoner kronor. Summan av ersättningar för att införa fritt handredskapsfiske kommer emellertid att uppgå till avsevärt lägre belopp. Administrationen av fiskekortsförsäljningen skall avräknas liksom de belopp som inte är så stora att ersättning kan bli aktuell.

Mot den bakgrunden är det angeläget att mer konkret klarlägga i vilka fall ersättning kan komma i fråga för att undvika ett stort antal framställ- ningar som kräver handläggning men som resulterar i avslag.. Om så inte sker är det risk för att kostnaderna för att genomföra reformen kommer att överstiga de ersättningsbelopp som kommer att utgå. Dessa onödiga kost- nader kommer att minska möjligheterna att effektivt stödja fritidsfisket.

] promemorian föreslås att kommuner och landsting inte skall få ersätt- ning för skada på grund av det utökade fria fisket. Styrelsen accepterar denna begränsning som en konsekvens av att den godtagit principen om att ersättning skall utgå endast när ägaren lider avsevärd skada.

• Sida 115
•  Original

Prop. l984/85: 107 IIS

Enligt promemorian är det inte möjligt att bestämma belopp i absoluta eller relativa tal som grundar rätt till ersättning utan frågan mäste bedömas från fall till fall. Enligt styrelsens uppfattning är det emellertid nödvändigt att närmare precisera ersättningsgrunderna. ] annat fall är det risk för att flertalet fiskevattenägare kommer att begära ersättning för att få en pröv- ning av det enskilda fallet. Detta kan komma att leda till att hamlläggande organ överhopas av ärenden som faller utanför ersättningsgrunderna och som försenar handläggningen av de ärenden där ersättning kommer att utgå.

2.36 Svenska turistföreningen: I avsnitt 3 redogörs för omfattande åtgärder i fråga om ersättningsprinciperna. STF har inga invändningar mot föreslag- na åtgärder i avsnitten 32—33.

2.37 Svenska ostkustf'tskarenas centralförbund: Dcn sotn äger en skär- gårdsfastighet eller fiskevatten på annat sätt har i sitt taxeringsvärde ingå- ende även fiskcts värde. Han har alltså köpt. ärvt eller på annat sätt blivit innehavare av en fiskerätt som har ett betydande värde även om det delas upp på olika slags fiskesätt och fiskarter. Värdet är självfallet oberoende av om vederbörande utnyttjar vattnet för egen del. för utarrendering eller kortupplätelser. Införande av fritt handredskapsfiske utan ersättning eller otillräcklig sådan är därför en konfiskation. Om regering och riksdag skulle gå ifrån denna princip kommer med all säkerhet Europadomstolen att få en mängd ärenden från fiskerättsägare efter berörda kuststräckor. — — —

2.38 Svenska insjöf'iskarenas centralförbund: Utredningen fördelar — — — ersättningsberättigade på tre kategorier —yrkesfiskare. husbehovsfiskare. fiskerättsinnehavare — som upplåter till andra. SIC anser härvid att fiske- rättsägare som bedriver yrkesfiske särskilt skall beaktas. Framför allt gäller det då fisket är inriktat på attraktiva arter såsom lax, kräfta m.fl. Härvid bör särskilt påpekas att yrkesfisket bekostar inplanteringsåtgårdcr på dessa vatten. vilka i första hand tidigare kommer yrkesfiskaren tillgodo.

2.4] Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet delar den i departe— mentspromemorian framförda uppfattningen att ersättningarna till fiske- rättsägarna skall grundas på samma principer som gäller enligt naturvårds- lagen. nämligen så att ersättning inte skall lämnas för annat än intrång i ett pågående utnyttjande av vatten för fiske. Vidare att ersättningen härvid uppskattas med utgångspunkt i det faktiska inkomstbortfall som den en- skilde fiskcrättsägaren fär vidkännas till följd av ett frisläppande av hand- redskapsfisket.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85: 107 llö

3 Handläggningen av ersättningsfrågor.

3.7 Fiskeristyrelsen: Enligt promemorian hör ersättningsfrågorna i första hand lösas förhandlingsvägen. Fiskeristyrelsen delar denna principiella uppfattning. Styrelsen är beredd att efter samräd med berörda organisatio- ner utarbeta vägledande rekommendationer som kan ligga till grund för ersättningsförhandlingarna. Fiskeristyrelsen vill emellertid, liksom nägra tiskenämnder ifrågasätta om det är lämpligt att styrelsen. eller nämnderna. genomför förhandlingarna och träffar överenskommelser med ersättnings- berättigade fiskerättsägare. Styrelsens tveksamhet grundar sig pä följande skäl. För liskeriverkets vidkommande kan det uppfattas som mindre lämp- ligt att fiskeristyrelsen dels kan meddela föreskrifter om fiskets värd och bedrivande och dels skulle bli beslutande i ersättningsfrågor. Även om styrelsen ovan avvisat tanken på att använda liskeregleringar i förhand- lingsverksamheten kan det föreligga en risk att ersättningsförhandlingarna inte uppfattas sotn fristående från regleringsverksamheten. Som ett alternativ till promemorieförslaget vill fiskeristyrelsen föreslå att förhandlingarna om ersättning bedrivs av något från liskeriverket fristå- ende organ. Verket bör dock finnas företrätt i detta förhandlingsorgan för att hänsyn på så sätt skall kunna tas till den förutsatta avvägningen mellan ersättning i pengar och fiskevårdande åtgärder. De fiskevårdande åtgärder som kan sättas in mäste naturligen stå i överensstämmelse med de fiske- värdsprogram som fiskeristyrelsen uppdragit åt fiskenämnderna att utföra. Förhandlingsutrymmet vid kontanta ersättningar kommer. om de i pro- memorian angivna ersättningsprinciperna fastställas. att bli ganska snävt. Om sökanden visar sin fiskerätt och styrker sitt inkomstbortfall skall ersättning utgå om inte beloppen är alltför ringa. En förhandlingsfräga kan exempelvis vara hur stora omkostnadsavdrag som kan godtas. Styrelsen kommer att behandla frågor om t. ex. omkostnadsavdrag och andra prin- ciper i sina vägledande rekommendationer för att på sti-sätt underlätta förhandlingsarbetet. Vad förhandlingarna ofta kan komma att gälla är om kontantersättning skall utgå eller om fiskevårdande åtgärder i stället skall bekostas av staten. Även övrigt grundläggande material som erfordras vid förhandlingarna kan tagas fram inom fiskeriverket. Kunskap och erfaren- het från likande arbete finns inom intendentorganisationen, vars personal för närvarande till övervägande del arbetar med uppdragsverksamhet i vattenmål. . De nya uppgifterna för fiskeriverket kan enligt promemorian kräva en viss tillfällig personalförstärkning. Styrelsen vill mycket bestämt stryka under behovet av personalförstärkning och därvid peka på det stora antalet enskilda fiskerättsägare, nedan uppskattat 'till 90000; Även med den av styrelsen förordade alternativa lösningen krävs en förstärkning dels då de vägledande rekommendationerna utformas dels under förhandlingsske- dena. Personalbehovet kommer att påverkas bl. a. av vilka ersättningsprin- ciper som skall gälla..

• Sida 117
•  Original

4 Statligt stöd till fiskevårdande åtgärder

4.7 Fiskeristyrelsen: Reformen innebär att samhällets ansvar för fiskevår- den inom de aktuella områdena ökar. Fiskevård är också den åtgärd som står till buds för att i stället för ersättning i pengar kompensera enskilda intressen. Det kan förutsättas att fiskevattenägarnas intressen för åtgärder som mera direkt är riktade till fritidsfisket upphör i och med att handred- skapsfisket släpps fritt. De åtgärder som i första hand kan komma i fråga är utsättning av lax, . havsöring. ål samt i vissa områden gös. Utsättning av ål kan i första hand ses som en åtgärd för fiskerättsägare och yrkesfiskare eftersom den fångas främst med redskap förbehållna dessa grupper. Därutöver krävs serviceåt- gärder för fritidsfisket samt organiserad tillsyn. Kraven på samhällets engagemang ökar både vad gäller personalresurser för planering och pro- jekten'ng av åtgärder och vad gäller medel för genomförandet. Det är mycket angeläget att ekonomiska och personella resurser ställs till fiskeriverkets förfogande för att en kraftfull fiskevård skall kunna bedrivas. Brist på enskilt eller kommunalt intresse får inte utgöra hinder för fiskevården.

Som framgår av yttrande från fiskenämnden i Stockholms län finansierar t.ex. en fisken'konsulent en omfattande fisketillsyn och fiskevård via in-

• Sida 126
•  Original

Prop. 1984/85: 107 126

täkler från länsfiskekortct. Detta belyser omfattningen av de resurser som måste ersättas genom medel från en fiskevårdsavgift när reformen genom- föres.

4.23 Länsstyrelsen i Blekinge län: Vad gäller fiskevården vill länsstyrelsen betona att det är av stor betydelse vid det praktiska genomförandet av fiskevården om det finns många aktiva lokala frskev-'årdsförcningar och fiskevårdsområdesföreningar. Det kan antas att frisläppandet av handred- skapsfisket kommer att medföra att fiskevattenägarna blir mindre intresse- rade av att medverka i sådana sammanhang eftersom ingen längre har behov av att köpa fiskekort för att bedriva handredskapsfiske i kustområ- dena. — — —

4.33 Lantbrukarnas riksförbund: Förbunden delar uppfattningen att det är både ett allmänt och ett enskilt intresse att reformen inte innebär en försämring av fiskevården. Behovet av fiskevårdsinsatser år i stor ut- sträckning beroende av fisketrycket. Som förbunden tidigare framhållit blir det efter reformen svårare att anpassa fisketrycket till fiskevattnens produktionsförmåga. Behovet av fiskevårdsåtgärder ökar därför väsentligt i samband med att handredskapsfisket frisläpps. Inriktningen av fiskevår- den får inte bli beroende av om lokala medel till fiskevård finns tillgängliga. Stöd till dessa fiskevårdsåtgärder måste därför utgå med 100 % av kostna- derna. Ansvaret för den övergripande planeringen av fiskevården bör åvila fiskenämnderna. Förbunden anser det vidare angeläget att fiskevårdsarbe- tet kommer igång jämsides med ett frisläppande av handredskapsfisket. Det krävs därför att staten förskotterar medel till fiskevård till dess att de särskilda avgiftsmedlen blir tillgängliga. I promemorian har man ickc berört frågan om hur nödvändiga fiske- vårdsåtgärder skall utföras. Det finns skäl att notera att fiskevård på enskilt vatten endast kan bedrivas av vattenägaren eller med dennes med- givande. Förslaget om bildandet av fiskevårdsområden är även av den anledningen att föredra. Enligt gällande bestämmelser om statligt stöd till bildandet av_liske- vårdsområden krävs att fisket upplåtes till allmänheten. Sådana upplå- telser kan givetvis inte fortsättningsvis ske. varför förordningen mäste omarbetas så att statsbidrag även fortsättningsvis kan utgå vid bildandet av fiskevårdsområden.

4.38 Svenska insjöfiskarenas centralförbund: Av vad som tidigare anförts kommer förslaget att innebära försämring vad avser fiskevård och fisketill- syn. De åtgärder som utredningen föreslår är klart otillräckliga. Ett pro- gram för fiskevårdande åtgärder bör upprättas för att kompensera bortfal- let av frivilliga åtgärder. Programmet böri huvudsak vara inriktat på lokala åtgärder och bedrivas av fiskenämnderna. Medel bör ställas till förfogande över statsbudgeten.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/85: 107 127

4.4] Sveriges fritidsfiskares riksförbund: I enlighet med förslaget anser förbundet det självklart att en rationell fiskevård bör bedrivas i de aktuella områdena. Som antyds bör denna inte enbart grundas på statliga medel. utan även genom insatser frän fiskerättsägare, yrkesfiskare och sportfis- kare. Däremot ställer sig förbundet tveksam till nödvändigheten av att det bildas fiskevårdsområden där handredskapsfisket släpps fritt. De statliga bidrag som utgår till bildande av fiskevårdsområden skulle i stället med fördel kunna användas för andra åtgärder inom ramen för det fria handred- skapsfisket.

5 Finansieringen av reformen

5.2 Rik åklagaren: — — — När det gäller förslaget att införa en fiskevårds- avgift kännerjag tveksamhet. ] och för sig kanjag ansluta mig till principen att de som fiskar också skall vara med och betala ersättningen för det intrang som de härigenom utövar. Skäl kan emellertid anföras emot den föreslagna ordningen. En svaghet i förslaget äratt skilda regler kommer att gälla i olika delar av landet.

5.5 Postverket: — — — För att bl. a. förbilliga administrationen av avgifts- uppbörden föreslär man att åtgärder bör vidtas för att stimulera till färre inbetalningstillfällen med högre inbetalningsbelopp per tillfälle. Detta är något sotn också är av intresse för Postverket.

l promemorian föreslås att uppbörden av eventuella fiskevt'trdst'wgifter skall ske till ett speciellt postgirokonto. Vi tillstyrker detta och förutsätter att basrutinen för sådana betalningar skall vara identisk med den som gäller för Fiskeristyrelsen (System-S). Rutinen kati utvecklas till en inte— grerad datarutin.

Det bör ligga i samtliga parters intresse att underlätta inbetalning av fiskevårdsavgiften. Som ett sidoatagande kan Postverket ätaga sig att efter förfrågan pä postkontor och hos lantbrevbärare tillhandahålla de särskilda inbetalningskort som blir aktuella för inbetalning av fiskevardsm'gifter. Ett ätagande som är analogt med det som gäller för inbetalningskort för jakt— vårdsavgifter. lnbetalningskortet kan kombineras med fiskekort som görs giltigt tillsammans med kvitto pä erlagd avgift. På så sätt kan underlaget för inbetalningarna göras lättätkomligt. lnför ett införande av fiskevårdsav- gifter enligt promemorian finner Postverket det vara angeläget att upp- bördsansvariga i god tid tar kontakt med Postens Giro- och kassaservice. Belalningsmarknaden. för samråd om den mest praktiska. ekonomiska och effektivaste betalningsrutinen över Postgirot.

5.7 Fiskeristyrelsen: [ promemorian saknas underlag för en någorlunda tillförlitlig bedömning av vad reformen kommer att kosta. Möjligen skulle en specialstudie enligt styrelsens förslag under avsnitt (2.7) kunna lämna

• Sida 128
•  Original

Prop. 1984/85: 107 128

viss vägledning. Vissa erinringar anser styrelsen sig dock kunna göra redan nu. ] promemorian har kostnaden för förslagets genomförande. uppskat- tats till ett eller några tiotal miljoner kronor" kapitaliserat värde. Redan denna kostnad synes för lågt tilltagen. Vidare är kostnaderna för fiskevårdsinsatser. tillsyn och administration inte inräknade eller uppskat- tade. Osäkerhet råder dessutom om hur stora intäkter det föreslagna frifiskekortet kan komma att ge.

Enligt förslaget skall en avgift på mellan 50 och 100 kronor tas ut av icke fiskerättsägare inom de områden där handredskapsfisket släpps fritt. Man hänvisar här till rättviseskäl. Tvärtom torde det upplevas som orättvist att just detta handredskapsfiske skall avgiftsbeläggas när man inom vissa av de aktuella kustområdena — Gotland och Blekinges sydkust — får fiska fritt t.o.m. med nät. När fisket med rörliga redskap blev fritt inom stora områden i samband med 1950 års reform skedde det utan att speciell avgift togs ut av de fiskande. Avgiften som föreslagits är dessutom så pass hög att det kan innebära att den stora grupp fritidsfiskare som endast fiskar någon eller några få gånger per år kommer att avstå från fiske. Alternativt kommer man att fiska men underlåta att erlägga avgiften.

Som flera fiskenämnder föreslagit vore det av många skäl att föredra en allmän fiskevårdsavgift för allt fiske på det sätt som 1973 års fiskevattenut- redning föreslog. Fiskeristyrelsen anförde i sitt yttrande över "Fiska på fritid" (SOU 1978: 75) 1979—06—12 att införandet av en fiskevårdsavgift var ett nödvändigt och lämpligt sätt att lösa de resursbehov som följde av utredningens förslag. Förhållandena är likartade vad gäller det nu fram- lagda förslaget om fritt handredskapsfiske. Styrelsen föreslår att förslaget nu genomförs. Medel kommer då att finnas dels för intrångsersättningar i samband med reformen dels för nödvändiga. fiskevårdsinsatser och de personella resurser som samhällets ökade ansvar för fiskevården kräver. Det vore då också möjligt att finansiera en erforderlig tillsyn. En sådan avgift kan begränsas till 20— 30 kronor per år vilket inte bör verka av- skräckande ens på den som endast fiskar någon eller några gänger per år! lnflutna medel bör kunna förvaltas av fiskeristyrelsen. Någon speciell fond som kräver särskild administration erfordras ej.

5.8 Statens naturvårdsverk: När det gäller finansieringen av samhällets stöd till fritidsfisket har naturvårdsverket-i tidigare yttranden till regering- en (1968-05-15 och 1979—06-27) avvisat dåvarande förslag om en allmän statlig avgift för att täcka samhällskostnaderna i sammanhanget. Verket har bl.a. hävdat att det måste betecknas som tveksamt att avgiftsbelägga aktiviteter som allmänheten under lång tid kunnat betrakta som en fri tillgång att få ägna sig åt. Flertalet fritidsfiskare skulle inte uppleva att de finge ett mer påtagligt utbyte av de åtgärder som skulle finansieras med avgiften. l föreliggande departementspromemoria har det knappast kommit fram

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 107 . ' 129

sakförhållanden som ger verket anledning att ompröva sin tidigre ständ- punkt. Tvärtom finns det risk för att nuvarande förslag kan komma att ifrågasättas frän rättvisesynpunkt. Som motiv för att endast ta ut avgift av dem som beräknas komma att fritidsliska på enskilt vatten vid de aktuella havs- och insjökusterna -— innebärande ungefär l/4—l/5 av samtliga som fritidsfiskar någon gångår i landet — anför man (5 37) att det bara är dessa som "kommer i direkt åtnjutande av reformen”. Övriga fritidsfiskare skulle förmodligen anse att "de fick betala för en reform som endast andra fick glädje av" ifall en allmän avgift infördes, framhålls det i promemorian. Men de som nu skall avkrävas avgift kan ju å andra sidan fråga sig varför just de skall betala för en rättighet som fritidsfiskare i andra delar av landet slipper betala för. Till detta kommer att alla nu inflytande medel inte skall användas för att finansiera enbart reformen utan delvis gå ”till fiskevår- dande åtgärder i allmänhet och andra åtgärder som främjar fritidsfisket" (s 41), dvs. åtgärder som av allt att döma skall komma alla fritidsfiskare till godo.

Enligt promemorian beräknas intrångsersättningarna belöpa sig till drygt 1 miljon kr/år (s 28—31), vilket exempelvis diskonterat med S% ränta under 100 år ger ett belopp av storleksordningen 20 miljoner kr. (summa nuvärde. Skillnaden mellan 100 och t.ex. 50 år är obetydlig i sammanhang- et). Statens bidrag till fiskevårdande åtgärder (exklusive kalkning av sjöar) uppgår f.n. till knappt 10 miljoner/år. Sammanlagt skulle det alltså kunna röra sig om en statsutgift på 30 miljoner kr. där intrångsersättningen. väl att märka, är en engångskostnad. Även om bidraget till fiskevårdande åtgärder höjs påtagligt framdeles — vilket är önskvärt — torde det ändå komma att handla om en mycket blygsam andel av de samlade statsutgif- terna. Med hänsyn till detta och till den snedsits mellan olika fritidsfiskare som föreliggande förslag kan komma att leda till, är det enligt naturvårds- verkets mening bättre att finansiera reformen och aviserade fiskevårdsåt- gärder via allmän beskattning och/eller omprioritering i statsbudgeten än genom den föreslagna s.k. fiskevårdsavgiften. Om en sådan avgift måste införas bör den åtminstone tas ut av alla fritidsfiskare i landet (med de åldersgränser, rabatter m.m. som i övrigt föreslås).

Det kan vidare starkt ifrågasättas om inte den föreslagna avgiftsnivån, minst 50 men högst 100 kr. per person och år, är väl hög. Redan om man begränsar avgiften till de ca 380000 fritidsfiskare, som är knutna till de vatten reformen avser, innebär förslaget att det på ett år skulle strömma in i runt tal 30 miljoner kr. till statskassan om nivån sätts till 75 kr. per person och år. Detta kan ställas mot de ovannämnda 30 miljonerna på utgiftssidan, av vilka 20 är en engångskostnad. Kalkylen gäller förstås under förutsätt- ningen att alla berörda fritidsfiskare betalar in avgiften.

Beträffande förslaget till lag om fiskevårdsavgift (s 58) förefaller 25 punkt 2 vara något oklar. Innebörden skall väl vara att avgiftsskyldigheten inte gäller person med enskild fiskerätt när vederbörande utnyttjar denna. 9 Riksdagen 1984/85. 1 rum!. Nr 107

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85: 107 130

En delägare i ett samfällt fiske skulle saledes fä fiska inom det samfällda fiskevattnet utan avgift även om han/honju inte är ensam fiskerättsinneha- vare. Med andra ord: äganderätt till fiske behöver inte betyda att man ensam äger fisket eller vattnet.

5.12 Statskontoret: Enligt statskotilorets uppfattning mäste administratio- nen av avgifterna vara enkel. ] betänkandet föreslås att avgiften skall sättas in på ett särskilt postgirokonto. Eftersom frifiskekortet måste göras personligt eller knytas till vissa familjemedlemmar måste rutiner utarbetas för detta förslagsvis i samarbete med postverket. Detta är inte gjort i betänkandet.

Efterlevnaden av bestämmelser om frifiskekort kan förväntas bli dälig eftersom kontrollen av fisket skall ske med befintliga resurser dvs. kustbe- vakning och polis. Sä sker även för närvarande men på väsenligt mindre områden som i dag är upplåtna för kortfiske. Statskontoret ifrågasätter därför om den av jordbruksdepartementet föreslagna ordningen. med en fiskevårdsavgift som skall betalas lika av alla sorti fiskar oavsett om det rör sig om ett enstaka tillfälle eller mera regelbundet fiske. kan komma att accepteras av allmänheten. Statskontoret ställer sig ocksä tveksamt till om de avgifter som kommer in kan täcka de kostnader som bl. a. uppkommer vid inlösen av förlorade fiskerätter.

5.13 Riksrevisionsverket: Utredningens ekonomiska utgångspunkt är att kostnaderna för ett frisläppt handredskapsfiske skall täckas genom av- gifter. Enligt RRV:s mening är det underlag som redovisas inte tillräckligt för en bedömning av de ekonomiska förutsättningarna att - i den form utredningen föreslår — genomföra riksdagens principbeslut som en själv- finansierad reform.

Kostnaderna i form av ersättning till fiskerättsägarna är grovt uppskatta- de till "ett eller några tiotal" mkr. —— för en del av kostnaderna förutses tydligen att det egentliga underlaget skall komma fram först genom remiss- behandlingen. Vissa kostnader har utredningen inte gjort mägon bedöm- ning av. Det gäller t. ex. fiskeriadministrationens handläggningskostnader. rättegångskostnaderna samt kostnaderna för den ytterligare tillsyn och kontroll som kan behövas för att avgiftssystemet skall resultera i tillräck- liga intäkter.

Inte minst utredningens intäktsantaganden kan ifrågasättas. Bortser man från rabatten för flerårsbetalningar tycks utredningen räkna med årliga intäkter på mellan 19 och 38 mkr. (380000 "avgiftsskyldiga" x 50— 100 kr). Dessa belopp kan jämföras med de 3,5 mkr. som den nuvarande kortför- säljningen tydligen inbringar i de aktuella områdena. Även med hänsyn till att de nya fiskekorten gör fler vatten tillgängliga än de nuvarande korten kan det inte uteslutas att reformen av många fritidsfiskare i huvudsak kommer att upplevas som en höjning av priset på fiskeko-rten. Enligt

• Sida 131
•  Original

Prop. 1984/85: 107 ' ' m

RRV:s tnening är det därför inte osannolikt att reformens finansiering kan försvåras genom utbredd betalningsovilja.

Utredningen diskuterar huruvida den föreslagna fiskevårdavgiften skall tas ut i hela landet eller enbart inom de områden där handredskapsfisket nu skall släppas fritt. Man förordar det senare och motiverar det med rättvi- seskäl. En nationell avgift skulle upplevas som orättvis inom de delar av landet som redan har fritt fiske. Enligt RRV:s mening är även utredningens förslag, i synnerhet om det bedöms i ett längre tidsperspektiv, öppet för invändningar utifrån rättvise- eller rimlighetssynpunkt.

Godtags utredningens bedömning av kostnader och intäkter följer att redan några årsintäkter räcker för att finansiera de direkta kostnaderna för reformen, dvs. ersättningen till sakägarna. Fortvarigt därefter kommer, enligt utredningens förslag. årliga intäkter att strömma in i oförändrad omfattning. Enligt förslaget till lag om fiskevårdavgift Skall medlen använ- das för att "främja fiskevården och till andra ändamål som har samband med fritidsfisket". Det krävs inte att medlen används inom de områden varifrån intäkterna härrör. Medlen kan således antingen användas uteslu- tande för åtgärder inom de områden där avgiften tas ut, eller så länkas en del av för användning inom andra delar av landet.

Enligt RRV:s uppfattning kan båda alternativen föranleda invändningar av den art som påverkade utredningens val av avgiftsmodell. Nackdelen med det första alternativet är — om man i likhet med utredningen förutsät- ter en realt oförändrad nivå (sju mkr. innevarande budgetår) på fiskeristy- relsens anslag för bidrag till fiskevård m.m. — att det medför till synes orimliga geografiska skillnader i omfattningen av de fritidsfiskefrämjande åtgärder som genomförs genom statliga myndigheter. Nackdelen med det andra alternativet är att det sannolikt kommer att uppfattas som orättvist av dem som betalar fiskevårdsavgiften.

5.14 Svea hovrätt: De kostnader som den föreslagna lagstiftningen kan komma att medföra är otillräckligt utredda. Det torde för närvarande förhålla sig så att en stor del av det fiskevårdande arbetet utförs på ideell väg och till ringa eller ingen kostnad. Det kan inte bortses från att detta intresse för den enskilda fiskevården kan komma att minska, liksom ej heller från att nu bildade fiskevårdsområden kan komma att försvinna. Detta medför ökade fiskevårdskostnader för det allmänna. om ambitionen är att upprätthålla nuvarande nivå på de fiskevårdande insatserna. Om kontrollen av att fritidsfiskarna fullgjort sin avgiftsskyldighet blir så dålig som synes framgå av promemorian torde många av de fiskande underlåta att betala avgift. Det är därför knappast realistiskt att anta att de pengar som må flyta in i form av fiskevårdsavgift skall förslå till att bekosta den tilltänkta reformen. Överhuvudtaget synes det något anmärkningsvärt att avgiftsbelägga frifiske inom nu ifrågavarande vatten, när ett mer omfat- tande frifiske på många andra håll i landet bedrivs utan någon avgift.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1984/85: 107 B:

1 promemorian uttalas att det inte behöver bli några skador från natur- vårdssynpunkt till följd av att fisket med handredskap släpps fritt, efter- som det totala utnyttjandet av berörda vattenområden inte kommer att öka i nämnvärd omfattning. Emellertid kan från fiskesynpunkt speciellt attrak- tiva vattenområden enligt hovrättens mening komma att drabbas hårt av frifiskerätten. Hänsyn härtill har inte tagits i promemorian. Även om de ingrepp. som kommer att ske i fiskerättsägarnas rättssfär. inte alltid kan förväntas bli särskilt omfattande. måste det sålunda befaras att åtskilliga strandområden med gott fiske. särskilt i närheten av större tätorter. kom- mer att i samband med fisket bli föremål för en nedslitning som går utöver vad fastighetsägaren enligt allemansrättsliga regler är skyldig att tåla. En sådan fastighetsägare är naturligtvis berättigad till ersättning härför.

Om ersättning såsom hovrätten förordat bestäms i enlighet med hittills gällande principer vid expropriation och andra tvångsingripanden. torde den sammanlagda ersättningssumman komma att uppgå till betydligt högre belopp än det i promemorian förutskickade.

Det hade för en kostnadsberäkning självfallet varit av värde att ha tillgång till en uppgift om vad 1950 års reform kostade staten. och det framstår som anmärkningsvärt att en sådan uppgift ej framtagits.

5.15 Linköpings tingsrätt: Enligt förslaget är det tänkt att endast de som utnyttjar de föreslagna bestämmelserna att fiska med handredskap i enskilt vatten i berört område skall vara avgiftsskyldiga. I princip finns givetvis icke något att erinra mot ett sådant arrangemang. Systemet står och faller emellertid med om en verklig kontroll kan utövas av att avgiftsskyldighe- ten fullgöres. Tingsrätten ställer sig ytterst tveksam till om någon funge- rande kontroll och tillsyn går att tillskapa. Är så inte fallet torde man inte kunna räkna med att avgiftsskyldighet fullgöres i avsedd omfattning. Där- med faller även underlaget för finansieringen av reformen. Mled gällande bestämmelser har markägaren eller fiskerättsinnehavaren intresse av att själv kontrollera att ingen fiskar på hans vatten som icke är berättigad därtill. Efter reformens genomförande kan man icke påräkna att samma intresse förefinns. Det blir därför staten som själv får sörja för kontrollens utövande. [ förslaget har inte aviserats att antalet befattningshavare med rätt till fisketillsyn kommer att utökas. Mot bakgrund av vad nu sagts ställer sig tingsrätten tvivlande till om avgiftssystemet kommer att fylla avsedd funktion.

5.16 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen redovisar de förslag om fiskevårdavgifter som tidigare lagts fram när ändrade fiskerättsförhållan- den införts i andra delar av landet. I dessa fall har förslagen om avgift avvisats. Länsstyrelsen avstyrker att avgifter införs enbart i de områden och för de redskap som nu får en form av fiske som är mindre fritt för allmänheten än vid övriga havskuster. Fiskevårdsavgiften bör gälla alla fiskande då de alla kan få del av insatserna för fritidsfisket.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1984/85: 107 l33

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Stockholms län (Jacobson. Hörlén. Andersson. Axell. Westerlund och Ringholm) reserverar sig och avstyrker att avgifter införs.

5.17 Länsstyrelsen i Uppsala län: I sitt yttrande över liskevattensutred- ningens betänkande avstyrkte länsstyrelsen införande av en särskild fiske- vårdsavgift och förordade i stället att kostnaderna för fiskevård m.m. finansierades över statsbudgeten. [ promemorian framhålls emellertid att det statsfinansiella läget inte tillåter att några ytterligare skattemedel — utöver de till några tiotal miljoner kronor beräknade ersättningarna till fiskerättsägarna — nu tillförs fritidsfisket. l promemorian upprepas därför förslaget om en särskild avgift för fiskevårdande åtgärder. en fiskevårdsav- gift. Länsstyrelsen är fortfarande skeptisk till denna linansieringsform. Det kan ifrågasättas om laglydnaden på området — i brist på effektiv kontroll och tillsyn — kommer att vara den bästa. Såtillvida kan förslaget i denna del komma att medföra en uppluckring av rättsmedvetandet på samma sätt som gäller i fråga om vissa andra straffsanktionerade bestämmelser vars åsidosättande medför ingen eller ringa risk för upptäckt.

5.18 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Fiskevårdsavgiften föreslås bli SO—IOO kronor. Det är naturligtvis viktigt. att avgiften inte är så stor. att ett stort antal fiskande av detta skäl underlåter att betala den. Många fiskar kanske bara ett fåtal gånger per år och 100 kronor är då en inte obetydlig kostnad. Avgiftens storlek bör noga övervägas mot denna bakgrund.

5.19 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I promemorian föreslås att ersätt- ningarna m.m. finansieras genom uttagande av en årlig avgift för fisket. Mot ett avgiftssystem kan bl.a. invändas dels att fisket härigenom ej blir helt fritt dels att tillämpningen medför införande av ett nytt administrativt och judiciellt system med åtföljande gränsdragnings- och övervaknings- problem. Samtidigt är utgångspunkten för promemorians förslag att refor- men inte får medföra ökade kostnader för staten. En kategori fiskande är sådana som hittills endast fiskat några enstaka gånger per år och då efter överenskommelse med markägaren gjort detta kanske utan avgift eller mot en mycket låg ersättning. Införandet av en avgift kan för denna kategori närmast försämra möjligheterna att fiska. Å andra sidan finns naturligtvis många som utnyttjar fiskemöjligheten i högre grad och för vilka en rimlig årlig avgift framstår som naturlig. En avgift medför också gränsdragningsproblem i fråga om markägarens fiske i sitt eget vatten. 1 25 Zp av den föreslagna lagen om fiskevårdavgift görs ett undantag för den som är innehavare av enskild fiskerätt vid fiske i eget vatten. Strikt tillämpat innebär detta att endast den somlär lagfaren ägare (t.ex. den ena maken) till en fastighet är undantagen. En sådan avgränsning är orimlig. Den föreslagna bestämmelsen. måste naturligtvis

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85: 107 l34

om den införs utformas så att markägaren. hans familj och gäster är undantagna från avgift vid fiske på markägarens vatten.

De synpunkter som länsstyrelsen lämnat på de föreslagna ersättnings- reglernä kan medföra att det totala ersättningsbeloppet ökar jämfört med de beräkningar som gjorts i promemorian. Det är dock mycket svårt att göra någon beräkning eller närmare uppskattning härav. Frågan fordrar ytterligare utredning. (')m ersättningsbeloppet ökar i någon mer påtaglig omfattning påverkar detta avgiftens storlek. Om ersättningsbeloppcn skul- le visa sig bli väsenligt större än vad beräkningarna i promemorian pekar på kan avgiften behöva blir så stor att lämpligheten av avgiftssystemet också behöver omprövas från dessa utgångspunkter.

Ett avgiftssystem medför också behov av kontroll- och tillsynsfunk- tioner. Om man inte vill riskera att avgiftssystemet åsidosätts i någon mer allmän omfattning måste det finnas en något så när effektiv övervakning av efterlevnaden. Resurserna för sådan verksamhet i skärgårdsområdct är begränsade särskilt om kustbevakningens bemanning i området minskas.

5.20 Länsstyrelsen iJönköpings län: [ promemorian anges att reformen bör finansieras genom att en fiskevårdavgift om mellan 50 OCh 100 kronor tas ut av dem som fiskar i enskilt vatten i de aktuella vattenområdena. Refor- men torde därför inte komma att uppfattas som någon egentlig förmån av dem som i dag fiskar utan avgift i enskilt vatten. Sedan ersättningsfrågorna lösts avses fiskevårdsavgiften att användas till fiskevårdande åtgärder. Det framgår inte klart av promemorian om dessa åtgärder endast skall avse vatten som omfattas av förslagen i reformen. Om avgiftsmedlen kommer att användas till fiskevård även på andra vatten än dem som avses med reformen förefaller det sannolikt att den avgiftsbetalande allmänheten ttppfattar avgiften som orättvis. På anförda skäl förordar länsstyrelsen att reformen finansieras via budgetmedel eller eventuellt genom en allmän fiskevårdsavgift.

5.21 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget — - — om att en årlig fiskevårdsavgift införs samt förslaget till användningsområ- den för de infiutna medlen.

Länsstyrelsen avstyrker däremot förslaget — — — att medel som influtit skall tillfalla statskassan. En konstruktion motsvarande vad som nu gäller enligt jaktlagen och jaktstadgan för jaktvårdsavgift. dvs. att en särskild fond bildas för ändamålet. vorc mera lämplig. För denna fiskevårdsfond kan därvid ändamålsbestämmelser utformas i enlighet med få Zstycket lagförslaget. '

Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kalmar län (Andersson. Eriksson. Fust. Anita Jonsson. Kronblad. Schultz och Hjelmberg) reserverar sig och avstyrker en fiskevårdsavgift för endast en del av kusten.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1984/85: 107 IRS

5.22 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen motsätter sig en fiske- vårdsavgift av den föreslagna modellen. Ur rättvisesynpunkt är det svårt att förstå varför den fiskande allmänheten i vissa delar av landet skall betala för det som i andra delar är fritt. Enligt länsstyrelsen bör intrångser- sättningar till följd av det frisläppta handredskapsfisket betalas med bad- getmedel. Som ett alternativ kan länsstyrelsen tänka sig att man inför en allmän fiskevårdsavgift för hela landet. Genom det senare alternativet skulle varje län kunna tillförsäkras årliga medel för fiskevårdande åtgärder. Övergångsvis skulle även intrångsersättningar kunna betalas med dessa medel.

5.23 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen anser det skäligt att kost- naderna för frisläppandet av handredskapsfisket i kustområdet betalas av utövarna av detta fiske. Inte heller finns något att invända mot att fritidsfis- karna såsom föreslås får bidra till fiskevården.

Fiskevårdsavgiften förutsätts kvarstå även efter att de ersättningsan- språk behandlats som blir en direkt följd av beslutet om frisläppande. Härefter — och till viss del redan från början — blir avgiften en allmän fiskevårdsavgift. Även erläggandet av avgiften bör då vara "allmänt" bland utövarna av fritidsfiske och inte begränsas till den som fiskar i vissa regioner. Länsstyrelsen anser att förslaget i denna del ej kommer att uppfattas som rättvist. — — —

Länsstyrelsen föreslår att en allmän fiskevårdavgift i stället tas ut som omfattar hela den svenska kusten och de stora sjöarna. Beträffande for- merna för uttagandet av avgiften ansluter sig länsstyrelsen till vad som föreslås i promemorian. Det är angeläget att. som föreslås. avgiften hålls på en från normalfamiljens synpunkt måttlig nivå.

5.24 Länsstyrelsen i Älvsborgs län:" Kravet på statligt stöd till fiskevård torde öka i och med att fritt handredskapsfiske införs. Ersättning till innehavare av fiskerätt kräver också medel. Det får därför anses helt naturligt att den som fiskar där någon annan har enskild fiskerätt skall betala för det. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget om att införa en fiskevårdsavgift för att användas i nämnda syften. Det finns enligt länssty- relsen inte någon anledning att avgiften skall hållas särskilt låg. För huvud— parten av de fritidsfiskande är fisket en hobbyverksamhet. Sådana verk- samheter kräver många gånger stora kostnader för resor. utrustning m.m. som accepteras av utövarna. Sett från den synpunkten är en avgift på minst IOO kr. per år inte någon större utgift. medan den samtidigt kan bli ett betydande tillskott till fiskevården.

5.25 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: i promemorian föreslås att reformen skall finansieras genom att en avgift (fiskevårdsavgift) om 50— f(lfl kr. tas ut av i princip alla som fiskar i de enskilda vatten som blir fria för

• Sida 136
•  Original

Prop. 1984/85: 107 136

handredskapsfiske. Avgiften. som tillfaller staten. skall också kunna an- vändas för fiskevårdande åtgärder. De skäl som anförs för en avgift — främst att reformen bör betalas av dem som får nytta av de — är i och för sig fullt logiska. Trots detta ställer sig länsstyrelsen tveksam till en sådan avgift.

Som framgår av promemorian har tidigare förslag om en allmän fiske- vårdsavgift (som i princip betalas av alla fiskande i landets vatten) inte föranlett någon lagstiftning. Enligt länsstyrelsens uppfattning fyller emel- lertid en allmän fiskevårdsavgift en större funktion för fritidsfisket i all- mänhet än enbart en avgiftsbeläggning av de vatten som nu är aktuella för ett fritt handredskapsfiske. De skäl som fiskevattensutredningen (ovan- nämnda betänkande sid 330 ff) anfört för en allmän fiskevårdsavgift anser länsstyrelsen alltjämt vara gällande. Länsstyrelsen tillstyrkte också utred- ningens förslag om en sådan avgift.

En allmän avgift är väl motiverad. då medel bl.a. behövs till restaure- ring. vård och skydd av reproduktions- och uppväxtområden för värdefulla fiskarter som t. ex. gullspångslax och -öring, vätteröring. emåöring m.fl. i takt med förbättrad rening vid industrier och ökad fritid blir också restau- rering av tidigare skadade reproduktionsområden än mer angeläget. Vär— defulla fiskevårdande åtgärder skulle kunna genomföras i bl.a. Gull- spångsälven. Tidan. Lidan (Flian) och Nossan. Vissa åtgärder har aktuali- serats av fiskenämnden. En allmän fiskevårdavgift har tillstyrkts av Fri- tidsfiskarna.

Avgiften bör vara 35 kr./år eller 150 kr. för Sår. För en familj kan avgiften sättas till 75 kr./år. Avgiften bör betalas av alla med undantag av yrkesfiskare. samer och ungdom under l6år. Jämfört med vad en sportfis- keutrustning i dag kostar (ca 500— f 000 kr.) är avgiften ej betungande. Den motsvarar kostnaden för 2—3 fiskedrag. Förutsättningarna att få in nöd- vändiga medel blir bättre. med en allmän avgift och utformningen och kontrollen av systemet blir enklare. En allmän fiskevårdsavgift. har funnits i bl. a. Norge och Finland sedan mitten på 1960-talet. Länsstyrelsen anser mot bakgrund av det anförda att den föreslagna lagen om fiskevårdsavgift bör utformas som en allmän fiskevårdsavgift. Det bör tydligt anges exem- pel på vad avgiften. förutom ersättningar. skall användas till. dvs. exempel på direkta fiskevårdsåtgärder.

5.26 Länsstyrelsen i Värmlands län: —— — — Som förut nämnts fiskar flerta- let handredskapsfiskare i Vänern inom Värmlands län redan nu utan avgift i enskilt vatten då kommuner och fiskevattensägare upplåter sina vatten för fritt handredskapsfiske. Förhållandena i de vattenområden som berörs av förslaget torde i många fall vara likartade dem som nu förekommer i Vänern, i vart fall vad avser de stora sjöarna. De som nu fiskar utan kostnad i enskilt vatten torde därför inte uppleva det fria handredskapsfis- ket som någon förmån som man är beredd att betala en avgift för. Om en

• Sida 137
•  Original

Prop. 1984/85: 107 137

avgift uppfattas enbart som pålaga utan ”återbäring" och dessutom kon- trollmöjligheterna är begränsade finns det stor risk att många inte fullgör betalningsskyldigheten. Med hänsyn till de krångliga och invecklade be- stämmelser som reglerar gränserna mellan enskilt och allmänt vatten skul- le det dessutom bli mycket svårt för allmänheten att få en klar bild av vilka vatten som är avgiftsbelagda och vilka vatten som inte är det.

Man förutsätter i promemorian att det ligger i de fiskandes intresse att fullgöra betalningsskyldigheten eftersom insatserna av fiskevårdande åt- gärder är direkt beroende av inbetalda avgifter. Enligt länsstyrelsens be- dömning torde det vara svårt att bedriva någon meningsfull fiskevård i de vatten det här är fråga om. Vassröjning kan försvaras inom begränsade områden. medan fiskeutsättning förefaller mindre lämplig. då man inte kan vänta sig att fisken i konkurrens med det befintliga beståndet i större utsträckning skall stanna kvar i området. I dessa vatten fiskas mest gädda. gös och abborre vilka sällan kräver några fiskevårdande insatser. För den enskilde torde det därför vara svårt att lokalt se något samband mellan erlagd fiskevårdsavgift och eventuella fiskevårdande insatser.

Vidare förutsätts att Sveriges fritidsfiskares riksförbund ställer sig bak- om införandet av fiskevårdsavgiften och därmed kommer att föra en aktiv informations- och propagandainsats för fiskevårdsavgiftens införande. Med hänsyn till vad länsstyrelsen erfarit rörande förbundets inställning till avgiften och dess utformning är det föga sannolikt att förbundet kommer att medverka till de insatser som sålunda förutsatts i förslaget.

Med hänvisning till vad som här nämnts finner länsstyrelsen beräkningv arna angående intäkterna av fiskevårdsavgifterna orealistiska. Länsstyrel- sen avstyrker i första hand förslaget i sin helhet. Länsstyrelsen avstyrker i andra hand att reformen finansieras på det sätt promemorian föreslår.

5.27 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — förordar även länsstyrelsen att en allmän fiskevårdsavgift införs. Ett införande av fiskevårdsavgift bara för det nu frisläppta handredskapsfisket enligt förslaget kan enligt länsstyrel- sens uppfattning medföra osäkerhet. ökade kostnader och tillsynsproblem jämfört med dagens förhållanden i många av dessa vatten i en sådan utsträckning att ambitionen att underlätta för fritidsfisket motverkas.

Ett alternativ till en allmän fiskevårdsavgift skulle kunna vara en speciell statlig fiskevårdsavgift som omfattar fiske inom allt allmänt vatten och sådant enskilt vatten där handredskapsfisket är frisläppt och där staten löst in eller kan komma att lösa in delar av fiskerätten och helt eller delvis svarar för fiskevården. Med utgångspunkt från förhållandet i länets vatten skulle detta innebära så enkla regler som att för fritidsfiske i hela Hjäl- maren eller Vättern erfordras erlagd fiskevårdsavgift. för övriga vatten erfordras fiskekort eller annan enskild upplåtelse av fiskerätt.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1984/85: 107 l38

5.28 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — - Länsstyrelsen har i yttrande över slutbetänkande av 1973 års fiskevattenutredning (SOU l978: 75) till- styrkt att en allmän fiskevårdsavgift införs. Länsstyrelsen vidhåller denna uppfattning. Skulle fiskevårdsavgiften komma att geografiskt begränsas på sätt utredningen föreslår skall inflytande medel — förutom till intrångser- sättningar — i sin helhet återgå till främjandet av fiskevården och andra åtgärder i ifrågavarande vatten. Ingen del skall således användas för opreciserade åtgärder i allmänhet för fritidsfiske.

5.29 Länsstyrelsen i Jämtlands län: För att finansiera de kostnader som ett fritt handredskapsfiske medför föreslås en särskild avgift. fiskevårdsavgift. på mellan 50 och 100 kr. För närvarande är det möjligt att i Storsjön för en ringa avgift, ca 30 kr.. få bedriva — förutom handredskapsfiske — utter-. nät- och dragfiske från båt. För den enskilde fiskaren blir det således en klar försämring i det avseendet. Förslaget kan få till följd att fiskekortsför- säljningen mer eller mindre upphör och därmed försvinner möjligheterna att få bedriva annat fiske än handredskapsfiske. Fiskenämndens förslag om en allmän fiskevårdsavgift verkar däremot mer intressant och bör kunna övervägas närmare. Det måste även sättas i fråga om det framlagda förslaget ger förutsätt- ningar för en bättre fiskevård. Risk finns för att inskränkningar i enskild fiskerätt som ett frisläppande innebär minskar fiskerättsägarnas engage- mang och intresse för att bedriva en bättre fiskevård och att ägna sig åt bevakningsuppgifter. Då avsikten ej är att avsätta några särskilda resurser för övervakning av att fiskevårdsavgift erlagts får man förlita sig på en viss hjälp med den uppgiften från fiskerättsägarnas sida. Minskad motivation överhuvudtaget från det hållet leder även till sämre övervakning. Om fiskevårdsavgiften tillfaller statskassan och ej med säkerhet går tillbaka till fiskevårdsföreningar och —- områden i form av bidrag till fiskevård bidrar även detta till minskat engagemang från fiskerättsägarnas sida.

5.31 Landsorganisationen i Sverige: LO hade naturligt nog helst sett att någon fiskevårdsavgift inte skulle behöva tas ut. LO bedömer genomföran- det så viktigt att hellre än att skjuta avgörandet längre fram i tiden så godtar LO att reformen avgiftsfinansieras på grund av det statsfinansiella läget. Kostnaderna för frifiskekort för enskild person bör vara så lågt som möjligt. Familjekortet bör hållas på I00 kronor per år.

5.32 Landstingsförbundet: Vad gäller frågan om avgiftsbeläggning av det fria fisket har förbundsstyrelsen tidigare avstyrkt detta. Denna uppfattning kvarstår. De administrativa kostnaderna med att ta ut och kontrollera en avgiftsfinansiering samt andra olägenheter kan befaras bli alltför stora i förhållande till det ekonomiska netto som en avgift skulle ge. En avgift skulle också strida mot intentionerna att förenkla fritidsfisket. Nuvarande

• Sida 139
•  Original

Prop. 1984/85: 107 139

skillnader i rätten till fritt fiske mellan tidigare fria kuststräckor och i promemorian behandlade fiskevatten skulle vidare bestå. Det är mot den- na bakgrund förbundsstyrelsens principiella uppfattning att ekonomiska och administrativa inskränkningar vid genomförandet av reformen fritt fritidsfiske bör undvikas så långt det är praktiskt möjligt.

5.33 Lantbrukarnas riksförbund: Om förslaget genomförs tillstyrker för- bunden införande av fiskevårdavgift. Avgiften bör jämföras med de fiske- kortspriser som tas ut vid upplåtelse av enskild fiskerätt. icke subventio- nerade årskort kostar vanligtvis ca 100 kr. Förbunden anser att den nya fiskevårdsavgiften möjliggör ett fiske som arealmässigt överstiger normala kortfiskevatten. Fiskevårdsavgiften bör därför höjas i relation till detta. Avgiften bör indexregleras. Som framhålles i promemorian bör den som fiskar på eget vatten vara befriad från skyldigheten att erlägga avgift.

5.35 Svenska kommunförbundet: — — — Riksdagens beslut om fritt hand- redskapsfiske måste anses innebära att fisket skall vara fritt inom de frisläppta vattnen. Införandet av en fiskevårdavgift innebär att reformen förfelas. Bl.a. skulle nuvarande skillnader i rätten till fritt fiske mellan tidigare fria kuststräckor och i promemorian behandlade fiskevatten bestå.

Förslag om att avgiftbelägga det fria fisket har framlagts tidigare utan att förslagen vunnit gehör hos statsmakterna. Det främsta argumentet mot har varit att de administrativa kostnaderna och andra olägenheter ansetts vara alltför stora i förhållande till det ekonomiska netto som en avgift skulle ge.

Förbundsstyrelsen har vid tidigare tillfällen avstyrkt en avgiftsbelägg- ning av det fria fisket och har samma uppfattning denna gång. Nettotill- skottet för att finansiera genomförandet av den föreslagna reformen kan inte anses komma att uppväga de olägenheter som avgiften medför både för fiskeutövarna och berörda myndigheter.

Enligt promemorian skall kontrollinsatserna inte utökas. då fritidsfis- karna förväntas lojalt betala avgiften på grund av tillskottet till fiskevården som avgiften skall ge. Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund förväntas ock- så informera om reformen och därmed påverka betalningsviljan.

Styrelsen vill ifrågasätta riktigheten i denna bedömning. Sveriges Fri- tidsfiskares Riksförbund kommer att nå en förhållandevis liten del av de cirka 380000 som beräknas fiska inom de nyöppnade områdena och främst dem som fiskar regelbundet. Avgiften skall emellertid även erläggas av den som en enstaka gång använder t.ex. ett metspö och som inte kommer att nås av information om avgiften. Flertalet fiskare kommer inte heller att se något samband mellan avgiften och fiskevårdande åtgärder som skall fi- nansieras med avgiften.

Enligt styrelsens uppfattning finns det stor risk för att ett genomförande av avgiftsbeläggning av fisket i de frisläppta vattnen inte ger avsedd effekt. Avgiften förutsätts finansiera både ersättningen till nuvarande fiskevatten-

• Sida 140
•  Original

Prop. 1984/85: 107 l40

ägare och fiskefrämjande åtgärder. För att avgiften skall ge tillräckligt bruttobelopp får man räkna med att fiskevårdsavgiften måste sättas så hög att den också räcker att finansiera erforderlig kontroll. Det kommer att betyda att avgiften för många kommer att utgöra ett hinder mot fritidsfiske. Utan kontroll kommer sannolikt antalet betalande att minska vilket dels ger låga intäkter. dels innebära att respekten för givna föreskrifter mins- kar. vilket kan återverka på efterlevnaden av föreskrifter även inom andra områden.

5.36 Svenska turistföreningen: Vad emellertid avser avgiftsuttaget. anser STF att avgiften bör kunna ligga på högre nivå än 50 — l00kr. Om fiskevårdande åtgärder i ökad utsträckning kommer att sättas in bör. enligt STF:s mening. därför högre avgifter kunna diskuteras. En alltför låg avgift kan ge intryck av att det fria fisket inte är värt något. STF anser vidare att avgiften bör vara ärlig och inte rabatteras genom flerårsbetalningar. Om någon rabatt skall införas. skall den i så fall sammankopplas med medlem- skap i sponfiskeförening eller motsvarande. Ett särskilt familjekort bör också kunna övervägas för att bereda hela familjer möjlighet till denna form av rekreation. Medlemmar i sportfiskeföreningar får förutsättas ha en djupare kunskap om fiske och fiskevård. En rabattering av avgiften till sådana medlemmar utgör både en stimulans till föreningarna och möjlighe— ter till bättre information till handredskapsfiskarna.

5.41 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: — — — Så gott som samtliga av förbundets distrikt har ställt sig helt negativa till den föreslagna avgiften. Man anser att det saknas motiv för att ta ut en avgift. och en relativt hög sådan. för handredskapsfiske i de aktuella områdena samtidigt som allt fiske med rörliga redskap är fritt längs övriga kuststräckor samt i de centrala delarna av de fem stora insjöarna. En ytterligare konsekvens av förslaget skulle bli att man får betala mellan 50 och 100 kronor för att fiska med handredskap från land och i princip 300 meter ut. medan man utanför denna gräns har möjlighet att bedriva ett rovfiske med hundratals nät utan att betala någon som helst avgift.

Det framlagda förslaget har enligt förbundet tyvärr så stora brister att ett genomförande skulle skapa en negativ inställning hos de fiska-nde. Detta i sin tur kunde medföra att betalningsvilligheten blev låg. helst som man i promemorian inte förordar några ytterligare åtgärder vad gäller fisketill- syn. Förbundet anser därför att handredskapsfisket efter södra ostkusten och i de stora sjöarna skall vara kostnadsfritt. Intrångsersättningarna bör finansieras genom de budgetmedel som anvisats för fiskevård m.m. Om det statsfinansiella läget inte medger avsättning av tillräckliga medel för intrångsersättningar och fiskevård. är förbundet emellertid berett att ac- ceptera en fiskevårdsavgift i enlighet med 1973 års fiskevattenisutrednings förslag. Således gällande för hela landet och i storleksordningen 25 kronor.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1984/85:107 141

En avgift för fiske på västkusten kommer emellertid att mötas av stort motstånd då fisket här varit fritt sedan urminnes tider och upplevs som en allemansrätt. Som ett alternativ kan förbundet därför tänka sig en fiske- vårdsavgift enligt den modell som under många år fungerat i Norge, dvs. gällande för enbart sötvatten samt för lax- och havsöringsfiske i havet. I båda fallen bör infiutna medel förvaltas genom en särskild fond i vars styrelse ingår representanter för bl.a. fritidsfiskarna, vattenägarna, kom- munförbundet samt fiskeristyrelsen.

6 Avgiftsskyldigheten; kontroll och tillsyn

6.2 Riksåklagaren: Min allvarligaste invändning mot förslaget (om en av- gift) har emellertid att göra med kontrollmöjligheterna och sanktionsfor- merna. Det finns enligt min mening en uppenbar risk för att bestämmelser- na inte kommer att kunna upprätthållas. I promemorian uttalas (5.42) i kontrolldelen att det åtminstone inte för närvarande kan anses motiverat att avsätta några särskilda resurser för att kontrollera att de som fiskar i de aktuella områdena har betalat sina avgifter. Kontrollnivån kommer således enligt förslaget att bli låg. sannolikt mycket låg. Dåjag inte kan "ansluta mig till den i promemorian uttalade Uppfattningen att det finns förutsättningar för att systemet skall fungera utan förstärkt övervakningsorganisation vill jag ifrågasätta om avgiftssystemet bör införas. Om ändock ett sådant system med avgifter anses böra genomföras, har i promemorian diskuterats vilka sanktionsformer som kan komma i fråga. Den mest lämpliga påföljden har därvid ansetts vara ett lågt bötesstraff. Även här har jag emellertid invändningar att göra. Som det påpekats i promemorian (s 43) ligger de aktuella överträdelserna på gränsen till vad som bör vara kriminaliserat. Under senare tid har olika initiativ tagits för att avkriminalisera brott av liknande art samt på olika sätt begränsa brotts- utredningar av den typ det här är fråga om. Skälen för dessa initiativ från statsmakternas sida är flera. Ett är att rättsväsendets begränsade resurser måste tas till vara på ett så effektivt sätt som möjligt och i första hand inriktas mot den allvarligare brottsligheten. Ett annat är att få bort den "överkriminalisering" som finns på vissa områden. Mot bakgrunden av det anförda finnerjag inte skälen tillräckliga för att ha en straffsanktion på det här aktuella området. Vidare kan tilläggas. En väsentlig del av överträ- delserna måste med den låga kontrollnivå som förutsätts antas bli obeiv- rade. Från mera allmänna utgångspunkter är det angeläget att undvika att lagstiftningen får sådana konsekvenser, bl.a. med hänsyn till de negativa verkningarna på den allmänna laglydnaden i samhället. Mot bakgrunden av det stora antal fritidsfiskare som den föreslagna lagstiftningen skulle komma att omfatta och därmed de betydande avgifter det skulle bli fråga om framstår det som rimligt att någon form av kontroll- organisation byggs upp i syfte att upprätthålla det föreslagna avgiftssyste-

• Sida 142
•  Original

Prop. 1984/85: 107 142

met. Det bör vara möjligt att här finna en lösning. som både tillgodoser kravet på enkelhet och effektivitet. (En möjlighet skulle kunna vara att ha lokala övervakare med funktioner som var begränsade till den här aktuella kontrollen.) För egen del förordar jag således denna typ av sanktionssys- tem i stället för ett system med böter.

6.3 Rikspolisstyrelsen: Styrelsen delar utredningens uppfattning att det inte är samhällsekonomiskt motiverat att avsätta särskilda resurser för övervakning av det fria handredskapsfisket i aktuella områden. Med hän- syn till att fiskevårdsavgiften föreslås bli förhållandevis låg samt att avgif- ten avses komma de fiskande tillgodo i form av fiskefrämjande åtgärder är förutsättningarna goda för att systemet skall fungera utan någon förstärkt övervakning. Från polisiär synpunkt är det angeläget att fiskelagstiftningen är så utformad att en enkel och fullgod kontrollmöjlighet av bestämmelsernas efterlevnad föreligger. Detta har enligt styrelsens uppfattning blivit tillgo- dosett genom bestämmelsen att ett särskilt frifiskekort skall medföras och på begäran uppvisas för den som utövar fisketillsyn. Styrelsen tillstyrker utredningens förslag om ett lågt bötesstraff framför en sanktionsavgift. Den föreslagna påföljden kan dessutom bidra till att den som kommer att utnyttja det frisläppta handredskapsfisket fullgör sin avgiftsskyldighet.

6.6 Generaltullstyrelsen: För kustbevakningens del kan det bli aktuellt att kontrollera att personer som fiskar med handredskap inom ifrågavarande områden medför frifiskekort. Kontrollen skall i så fall ske med hjälp av bl.a. kustbevakningens nu disponibla resurser. Det kan redan nu förutsä— gas att aktuell kontrollverksamhct endast kan ske i begränsad omfattning med hänsyn till svårigheten att avsätta erforderliga övervakningsresurser för ändamålet. Därutöver bör erinras om att det i praktiken är mycket svårt för en övervakningstjänsteman att vid kontrolltillfället fastställa vem eller vilka som är innehavare av aktuell enskild fiskerätt. Det kan därför i vissa områden krävas ganska omfattande undersökningar för att fastställa om den fiskande är innehavare av den enskilda fiskerätten eller ej. Med hän— syn till att de enskilda fiskerättsinnehavarna inte får kontrollera frifiske— korten, kan de också förväntas ha starka krav på att myndigheter (bl.a. kustbevakningen) skall utföra en relativt intensiv kontroll av frifiskekort. För att det klart skall framgå vem som får kontrollera frifiskekort. föreslås att ils" i förslag till lag om fiskevårdsavgift ändras. Generaltullsty- relsen föreslår följande lydelse: Detta skall på begäran uppvisas för polis. kustbevakningstjänsteman eller särskilt förordnad fisketillsynsman. Med hänsyn till att bestämmelserna om jaktvårdsavgift är intagna i lag om rätt till jakt kan ifrågasättas om inte nu aktuella bestämmelser om fiskevårdavgift kunde på motsvarande sätt inarbetas i lag om rätt till fiske.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1984/85:107 143

Om så görs bortfaller även ovan redovisade behov av mera exakt beskriv- ning av vem som har befogenhet att kräva uppvisande av frifiskekort. eftersom det i lagen om rätt till fiske klart framgår vilka befattningshavare som har att utöva tillsyn av efterlevnaden av lagens bestämmelser.

6.7 Fiskeristyrelsen: Ett fritt handredskapsfiske enligt promemorians för- slag kommer att ställa ökade krav på fisketillsynen inte minst för att de förutsatta fiskevårdande åtgärderna skall få avsedd verkan. Styrelsen vill särksilt understryka behovet av en förbättrad tillsyn. Om styrelsens förslag under avsnitt 5.7 kan genomföras bör medel för tillsynsverksamheten kunna ställas till förfogande iökad utsträckning. En god tillsyn kommer även det enskilda fisket till nytta.

6.10 Domänverket: Verket har i princip inget att erinra mot förslaget att fiskevårdsavgift. med vissa undantag. skall erläggas av den som vill fiska i nu aktuella vatten. Däremot kan verket inte acceptera den inställning till kontroll som redovisas i promemorian. En medvetet bristfällig uppföljning av att fiskande löser fiskevårdsavgiften, bedöms av verket resultera i att allmänhetens rättsmedvetande luckras upp även i andra fiskesammanhang än det nu aktuella. Verket anser att fiskevårdsavgiftens storlek bör vara sådan att den förutom att den täcker viss andel av inträngsersättningarna till fiskevattenägare och kostnader för fiskevård. även skapar ekonomiskt utrymme för kontroll och tillsyn. Avgiften bör indexregleras och från början inte vara lägre än 100 kr.

6.16 Länsstyrelsen i Stockholms län: Om inga särskilda kontrollresurscr avses bli avsatta för övervakning av att fiskevårdsavgift betalas torde man få räkna med en omfattande betalningssmitning. Emellertid finns överva- kande myndigheter redan i dag i form av kustbevakningen och sjöpolisen. Dessa bör naturligtvis i mån av resurser även sköta tillsyn över att fiske- vårdsavgifter betalas. Detta torde i sig vara betydligt enklare än övervak- ning av enskilt fiske idag. Det är dock givet att någon effektivare övervak- ning genom dessa organ inte kan påräknas. Det är därför av avgörande betydelse att. i vart fall övergångsvis. en intensiv upplysningsverksamhet bedrivs om det fria handredskapsfisket och fiskevårdsavgiften — om en sådan införs. '

6.24 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Svårigheter kan givetvis uppkomma att övervaka inbetalning av fiskevårdsavgifter. En helt effektiv kontrollor- ganisation torde vara helt otänkbar. Även av den anledningen finns det. för att bekosta nödvändig fiskevård motiv för att hålla avgiften relativt hög, även om detta medför att den laglydige får fullgöra även vad som ankom- mer på mindre nogräknade personer. Det kommer att vila ett stort ansvar på fritidsfiskarnas organisation att verka för en god moral i detta samman- hang.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1984/85:107 144

Enligt gällande fiskelag har rättsägaren rätt att beslagta fångst och red— skap för den som ertappas med att bryta mot lagen m.m. För en något bättre kontrollmöjlighet bör det därför övervägas om inte det s.k. frifiske— kortet skall kunna uppvisas även på begäran av fiskerättsinnehavaren.

6.25 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: I fråga om påföljd för underlåtenhet att betala fiskevårdsavgift anser länsstyrelsen att en sanktionsavgift eller kontrollavgift bör övervägas i stället för bötespåföljd. Detta ligger i linje med samhällets strävan att avkriminalisera bagatellartade förseelser och därigenom minska arbetsbelastningen hos åklagarna och de allmänna dom- stolarna.

6.28 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Den som fiskar utan att ha betalt fiskevårdavgift eller inte medför bevis om att sådan avgift erlagts skall enligt utredningens förslag kunna ådömas böter om högst 500 kr. Ett sy- stem med sanktionsavgift har övervägts men inte befunnits lämpligt på grund av att det ur administrativ synvinkel skulle bli alltför tungrott. Förseelserna är i sig inte enligt länsstyrelsens mening av sådan karaktär att de från straffrättslig synpunkt bör vara kriminaliserade. Möjligheterna att effektivt kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna kommer dessut- om att vara synnerligen begränsade eftersom någon förstärkt övervak- ningsorganisation inte förslås. Utredningen har inte heller visat att ett judiciellt förfarande av administrativa skäl skulle vara lämpligare än ett system med sanktionsavgifter.

6.34 Lantbrukarnas riksförbund: En förutsättning för att systemet med fiskevårdsavgift skall fungera är att tillsynen redan från början blir så effektiv att inte alltför många fiskare väljer att fiska utan att erlägga avgift. Förbunden tror inte att vetskapen om att avgifterna går till fiskevård skulle utgöra ett så tungt väganade skäl att de fiskande enbart av denna anledning skulle fullgöra sina skyldigheter. Det behövs en förstärkt fisketillsyn för kontroll av avgiftsskyldigheten liksom för upprätthållandet av ordningen och efterlevnaden av bestämmelserna för fiskeutövningen i dessa vatten.

6.37 Svenska ostkustf'rskarenas centralförbund: Förslaget i promemorian om tillsyn är häpnadsväckande liksom förslaget att. till skillnad mot nu. inte fiskerättsinnehavaren ska kunna kontrollera att vederbörande har frifiskekort. Enligt SOC:s mening är det nödvändigt att införa en skärpt fisketillsyn.

6.38 Svenska insjöfiskarenas centralförbund: Fisketillsynen är redan i dag bristfällig. Dessutom är allmänhetens och myndigheternas rättsuppfattning vad avser fiske otillräcklig. Ett frisläppande enligt förslaget måste följas av ett ökat skydd. för de som bedriver yrkesfiske på enskilt vatten efter

• Sida 145
•  Original

Prop. 1984/85: 107 145

attraktiva aner t. ex. kräftor. Det torde bli oerhört svårt att övervaka de berörda vattenarealerna. Härvid måste polis och annan övervakningsmyn- dighet ges kraftigt ökade resurser och utbildning.

• Sida 146
•  Original

Prop. 1984/85: 107

lydelse.

Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950: 596) om rätt till fiske dels att 21. 22 och 26 && skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 20215. av nedan angivna

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20aå

Vid kusten av Östhammars kom- mun i Uppsala län. Stockholms län. Södermanlands län. Östergöt- lands län. Kalmar län. Gotlands län och Blekinge län samt i Vänern. Vättern. Mälaren. Hjälmaren och Storsjön i Jämtland får svenska medborgare. utöver vad som följer av 7—11 och I4—2055. _tisko i en- skilt vattcn med metspö. kastspö, pilk. pimpel och liknande redskap som ji'irs från hand och består av lina med en eller ett mindre antal krokar (handredskapsfiske).

21 s'

Utlänning. som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i ri- ket. är likställd med svensk med- borgare med avseende å fiske enligt föreskrifterna i 6—20 åå.

Utlänning. som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i ri- ket. är likställd med svensk med- borgare med avseende pri fiske en- ligt föreskrifterna i 6—204155.

I övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt nämnda föreskrifter endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer så medgiver.

_ 22 5"

Till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av enskild fiskerätt hindras eller ska- das genom fiske som utövas med stöd av stadgande i 6—955 eller llä äger regeringen eller myndig- het som regeringen bestämmer meddela erforderliga föreskrifter

' Senaste lydelse 1975: l76. 2 Senaste lydelse 1975: l76.

Till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av enskild fiskerätt hindras eller ska- das genom fiske som utövas med stöd av 6—955 eller llli får rege- ringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer meddela före- skrifter rörande längden av de red—

• Sida 147
•  Original

Prop. 1984/85: 107

Nuvarande lydelse

rörande längden av de redskap som därvid får användas och avståndet mellan dem ävensom meddela för- bud mot att utsätta skötar. nät eller annat fiskeredskap inom visst av- stånd från notvarp som utmärkts med märke som fastställs av myn- dighet som nyss sagts.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också i annat fall än i första stycket sägs meddela de föreskrifter som er:/ord- ras för att förebygga att fiske med fast redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedri- vas utan stöd av sådan rätt.

l47

Föreslagen lydelse

skap som därvid får användas och avståndet mellan dem samt medde- la förbud mot att utsätta skötar. nät eller annat fiskeredskap inom visst avstånd från notvarp som utmärkts med märke som fastställs av myn- dighet som nyss sagts.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ock- så i annat fall än i första stycket sägs meddela de föreskrifter som behövs för att förebygga att fiske med fasta redskap och nät som ut- övas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av sådan fiskerätt.

26.63

Ont fiskevärdsomräde.fiske inom nationalpark samt samernas rätt till fiske i vissa delar av riket gälla särskilda bestämmelser.

Denna lag skall inte tillämpas i den ntä/t den strider Ino/föreskrif- ter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen ( I 964 .' 822 ).

Om fiskevårdsområde samt sa- mernas rätt tillfiske i vissa delar av landet gäller särskilda bestämmel- ser.

Denna lag träderi kraft den I april l985.

2 Förslag till Lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

Härigenom föreskrivs följande.

l & Medför bestämmelserna om handredskapsfiske enligt ZOaå lagen (l950: 596) om rätt till fiske ett inkomstbortfall för den som är innehavare av enskild fiskerätt. har han enligt denna lag rätt till ersättning av staten för skadan.

En kommun eller en landstingskommun har inte rätt till ersättning enligt denna lag. Detsamma gäller den som är fiskerättshavare till följd av ett avtal med en kommun eller en landstingskommun.

2 & Ersättningen bestäms i pengar att betalas på en gång. Om det är lämpligt och den ersättningsberättigade samtycker får ersättningen i stället lämnas antingen i form av ett bidrag till den ersättningsberättigade för fiskevård och andra åtgärder som främjar fritidsfisket eller genom att fiskeristyrelsen låter utföra sådana åtgärder.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1984/85: 107 143

3 & Anspråk på ersättning skall framställas skriftligen hos fiskeristyrel- sen förc utgången av år l989. Annars är rätten till ersättning förlorad. Fiskeristyrelsen beslutar för statens räkning om ersättningsfrågor. Styrel- sen skall i första hand genom förhandlingar söka träffa överenskommelse mcd den som framställt anspråket. .

Fiskeristyrelsens beslut skall meddelas utan dröjsmål. Beslutet skall innehålla en upplysning om vad som föreskrivs i flå.

4 5 Är den som framställt anspråk på ersättning inte nöjd med fiskeristy- relsens beslut. får han väcka talan mot staten vid den fastighetsdomstol inom vars område fiskevattnet är beläget. Sådan talan skall väckas inom tre månader från den dag då styrelsens beslut delgavs sökanden. Annars är rätten till talan förlorad.

5 & Kammarkollegiet företräder staten vid talan inför domstol om ersätt- ning enligt dcnna lag.

6 5 ()m talan om ersättning ogillas men käranden har haft skälig anled- ning att få sin talan om ersättning prövad av domstol. kan domstolen förordna att staten skall ersätta honom hans rättegångskostnad-er eller att vardera parten skall svara för sina kostnader.

7 5 Beslut av fiskeristyrelsen enligt denna lag får inte överklagas.

|. Denna lag träderi kraft den ] april 1985.

2. Inkomster som erhållits till följd av åtgärder som vidtagits efter den I mars l984 skall inte ligga till grund för beräkning av ersättning enligt denna lag.

• Sida 149
•  Original

Prop. l984/85: 107 l49

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1935—01—03

Närvarande: justitierådet Mannerfelt. regeringsrådet Wahlgren, justitierå- det Rydin.

Enligt protokoll vid rcgeringssammanträde den 8 november l984 har regeringen på hemställan av statsrådet Lundkvist beslutat inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till

!. lag om ändring i lagen ( 1950: 596) om rätt till fiske.

2. lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf An- dersson.

Vid föredragningen har funnits tillgängliga skrivelser" som inkommit till lagrådet från ett antal organisationer och privatpersoner.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Allmänna synpunkter

Det remitterade förslaget har till huvudsyfte att som ett led i samhällets rekreationspolitik ge allmänheten möjlighet till fritt handredskapsfiske i enskilt vatten längs södra ostkusten. vid Gotlands kuster och Blekinges sydkust samt i de fem stora sjöarna. ] anslutning till reformen föreslås en särskild lag om ersättning för inkomstbortfall som kan uppkomma hos den som är innehavare av enskild fiskerätt.

Huvudregeln när det gäller rätten till fiske i enskilt vatten finns i 5 s lagen (l950: 596) om rätt till fiske (fiskelägen). Regeln innebär att. såvitt inte annat stadgas i fortsättningen i lagen. fiske i enskilt vatten får bedrivas endast av jordägaren eller den som enligt avtal. urminnes hävd. dom eller skattläggning eller på annan särskild grund äger rätt därtill. De i fortsätt- ningen i lagen befintliga bestämmelserna om undantag från nu berörda huvudregel uppvisar en splittrad och svåröverskädlig bild av förhållandena på olika håll inom Sveriges sjöterritorium. Några enhetliga principer för behandlingen av frågan om det fria fisket i enskilt vatten synes inte kunna urskiljas.

När det gäller kusttrakterna må märkas att vid västkusten allt fiske i enskilt vatten är fritt. frånsett dock fiske efter Ostron (I3 s*"). Vid större delen av norra ostkusten får allmänheten fritt bedriva fiske med rörligt redskap. dock inte efter las (o s"). Längre söderut efter ostkusten är det fria fisket detaljreglerat (7— l l sist). Vid Skånes östra och södra kuster är fiske med rörligt redskap fritt (12 s"). Även allmänhetens rätt till fiske i enskilt vatten i de fem stora sjöarna är detaljreglerät (lö—20 ss).

• Sida 150
•  Original

Prop. l984/85: 107 150

Det remitterade förslaget medför en väsentlig förenkling i förhållandena (se avsnitt 2.1 i rcmissprotokollet). I fråga om handredskapsfiskandet kommer sålunda både allmänheten och tillsynsorganen att slippa hålla reda på var gränsen går mellan allmänt och enskilt vatten. Till det nu anförda måste emellertid fogas en reservation. Det remitterade förslaget innebär en ändring även av 22 få andra stycket fiskelägen. Genom denna ändring avses att införa en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela erforderliga föreskrifter till förebyggande av att fiske med nät. som utövas med stöd av enskild fiskerätt. hindras eller skadas genom frifiske. Om. som lagrådet närmare kommer att utveckla i fortsättningen under nämnda författningsrum, skyddsföreskrifter av här antydd art anses böra av exempelvis kontrollskäl utformas som förbud för handredskapsfisket inom vattenområden där nätfiske bedrivs. kommer mycket av förenklingsvärdet i den föreslagna reformen att förringas.

Av fiskeristyrelsens remissyttrande framgår att omkring 90000 enskilda fiskerättsägare kommer att beröras av förslaget till fritt handredskapsfiske. Föredragande departementschefen har i remissprotokollet inte redovisat sin uppfattning om de ekonomiska verkningarna av förslaget utan — i samband med ståndpunktstagandet att reformen bör betalas med budget- medel — nöjt sig med att tillkännage sin avsikt att återkomma till anslags- frågan i sin anmälan till budgetpropositionen 1985. Under föredragningen inför lagrådet har uppgivits att statsverkets kostnader uppskattas till ca 5 miljoner kr. per år under omkring l0 år.

Beräkningen av statsverkets kostnader för reformen sammanhänger gi- vetvis med utformningen av reglerna om ersättning till de enskilda fiske- rättshavarna — en fråga vartill lagrådet återkommer i det följande. Dessför- innan bör emellertid beröras ett annat spörsmål av grundläggande betydel- se för bedömningen av reformens konsekvenser. Detta spörsmål gäller det fria handredskapsfiskets inverkan på fiskbeståndet.

Föredragande departementschefen har uttalat ( avsnitt 2.3 ) att den före— slagna reformen enligt fiskeristyrelsens bedömning inte kommer att inver- ka på fiskbestånden i sådan omfattning att något intrång kan anses ske i möjligheterna att utnyttja enskild fiskerätt. (Här bör anmärka; att uttalan- det förekommer omedelbart efter en redovisning av att fiskerättshavare kommer att förlora möjligheten att genom arrende eller fiskekort upplåta vattnet för handredskapsfiske.) Mot detta uttalande av föredragande dc- partcmentschefen står på många håll uttryckta farhågor för beaktansvärda minskningar i fiskbestånd. till men för såväl yrkesfiskare som husbehovs- fiskare.

Av fiskeristyrelsens remissyttrande i ärendet kan såvitt angår intrångs- vcrkningarna utläsas endast att fiskeristyrelsen anser att ett handredskaps- fiske "totalt sett" inte inverkar på fiskbestånden i sådan omfattning att intrång "regelmässigt” sker i den enskilda fiskerätten. Under föredrag- ningen inför lagrådet har uppgivits att fiskeristyrelsen i samband med

• Sida 151
•  Original

Prop. 1984/85: 107 151

lagstiftningsärendets beredning ijordbruksdepartementet i fråga om utfisk- ningsproblematiken hänvisat till en skrivelse. dagtecknad den 8 mars 1983. av sötvattenslaboratoriet. I denna skrivelse, som har varit tillgänglig för lagrådet. behandlas främst behovet av särskilda skyddsåtgärder för olika fisksorter vid ett frisläppande av handredskapsfisket.

Av den utredning som sålunda och i övrigt står till lagrådets förfogande synes inte några säkra slutsatser kunna dras om reformens skadeverkning- ar för enskilda fiskerättshavare. Det synes dock inte föreligga egentlig grund för farhågor att skadeverkningarna. totalt sett. skulle behöva bli av så mycket större ekonomisk omfattning än vad som motsvarar den tidigare återgivna uppskattningen. Denna uppskattning kan stödja omdömet att reformen trots allt har en begränsad ekonomisk betydelse. Det är i detta ljus man generellt bör betrakta de åtgärder för kompensation åt skadeli- dande oeh den förhållandevis enkla ordning för reglering av ersättningsfrå- gor i fiskeristyrelsens regi som det remitterade förslaget innehåller. Som lagrådet senare kommer att utveckla innebär det nu sagda emellertid inte att rätten till kompensation får eftersättas i sådana fall där för enskild person skada av någon betydelse verkligen har uppkommit.

Lagrådet övergår härefter till att behandla de viktiga principiella spörs- målen om förslagets förenlighet med regeringsformen (RF) och med Sveri- ges åtaganden på grund av ratilikationen av Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt av det första tilläggsprotokollet till nämnda konvention.

Beträffande frågan om det remitterade förslagets förenlighet med RF och därmed sammanhängande spörsmål vill lagrådet anföra följande.

Inledningsvis är av visst intresse att notera innebörden av de ersätt- ningsregler som i samband med 1950 års fiskerättsreform upptogs i lagen (l9501599) om ersättning för mistad fiskerätt m.m. ] lagens l 5 första stycket reglerades det i nu förevarande sammanhang mindre intressanta spörsmålct om ersättningsrätt för det fall jordägares fiskerätt helt utsläck- tes genom l950 års lagstiftning om gräns mot allmänt vattenområde. I paragrafens andra stycke intogs ersättningsföreskrifter för det fallet att jordägares fiskerätt inskränktes därigenom attjämlikt de nya fiskerättsbe- stämmelserna annan än innehavare av den enskilda fiskerätten fick bedriva visst fiske. som enligt äldre lag varit förbehållet strandägaren; utöver jordägare blev också vissa andra som på särskild grund ägde utöva enskild fiskerätt berättigade till ersättning. För berörda kategorier innebar regle- ringen att ersättning skulle utgå "för värdet av förlorad förmån och för annan skada".

Den förändring i rättsläget som den nu föreslagna reformen medför kan i stort beskrivas på följande sätt. Förslaget har från fiskerättssynpunkt samma principiella innebörd som l950 ars reglering i vad denna — utan att vattnets natur av enskilt rubbades — öppnade möjlighet för allmänheten att.jämte. fiskerättshavaren. bedriva visst flske på enskilt vatten. Kärnan i

• Sida 152
•  Original

Prop. 1984/85: 107 152

den nu — liksom då — aktuella förändringen genom lagstiftning kan sägas vara att ett intrång görs i tiskerättshavarens ensamrätt till fiske av visst slag i det att han får finna sig i att allmänheten berättigas att utöva sådant fiske i samma mån som han själv. Den nyskapade frihetssektorn blir alltså en förmån för allmänheten. och fråga är inte om att. såsom vid expropria- tion. en markägaren tillkommande rått frångår honomför att överföras till annat individualiserat rättssubjekt. ] remissprotokollet (avsnitt 2.3) be- tecknas förändringen som "en vidareutveckling av allemansrätten". Om allemansrätt i traditionell mening. vilande på hävd. är inte fråga men oberoende härav kan någon principiell invändning inte resas mot att det lagstiftningsvägen tillskapas en ny frihet av i sak allemansrättslig natur. när det gäller att. såsom här. tillgodose ett framträdande l'ritidspolitiskt intres- se. Understrykas bör dock att. om en nyskapad befogenhet för allmänhe- ten innefattar rätt att på annans fasta egendom tillgodogöra sig naturpro- dukter. allemansrättsliga analogier kan anses berättigade endast när fråga är om produkter som inte representerar något förmögenhetsvärde för markägaren (eller på sin höjd försumbart sådant): härtill kan anmärkas att ofångad fisk inte är föremål för någons äganderätt.

Vad angår spörsmålct om ersättning till fiskerättshavaren innehåller det remitterade förslaget en snävare reglering än den som. enligt vad tidigare beskrivits. fanns i [950 års ersättningslag. Den nu föreslagna regleringen innebär att. om de nya bestämmelserna om fritt handredskapsfiske medför inkomstbortfall för den som är innehavare av enskild fiskerätt. han skall ha rätt till ersättning härför. Motiven för ersättningsregleringens avgränsning och utformning i övrigt framgår av avsnitt 2.3 i remissprotokollet. Däri redovisas också synpunkter i grundlagsfrågan vilka utmynnar i att 2 kap. l8 & RF inte anses tillämplig i förevarande fall.

12 kap. l8 s RF (i lydelse enligt lag 1979: 933) sägs. att varje medborgare vilkens egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestämmes i lag. Utanför stadgandets tillämpningsomräcle anses. så- som framhålls i remissprotokollet. falla ingripanden som innefattar vad som brukar kallas rådighetsinskränkningar eller användningsregleringar (jfr prop. 1973: 90 s. 237). Av dessa uttryck. som i det väsentliga torde vara synonyma. används det förstnämnda i det följande.

Av de fall som omfattas av 2 kap. 18 & RF nämns alltså först expropria- tion. varvid får anses inbegripet utom expropriation enligt expropriations- lagen även i annan lagstiftning stadgad inlösen och andra tvångsförvärv som anknyter till expropriationslagen. De av lagrådsremissen omfattade fallen kan inte anses hänförliga under RF:s expropriationsbegrepp.

Vad angår det tilläggsområde för paragrafens räckvidd som innefattas i uttrycket "annat sådant förfogande" är uttryckssättet språkligt vagt. och naturligen kan tolkningen här ge utrymme för olika meningar. Som två framträdande tolkningsdata är att beakta följande. Å ena sidan är av vikt

• Sida 153
•  Original

Prop. l984/85: 107 l53

att notera att de exempel på åsyftade fall som särskilt nämnts under lagstiftningsarbetet rörande bestämmelsen och dess föregångare är förfo- gande- och rekvisitionsförfaranden (se ntunera främst förfogandelagen 1978: 262): fall som det förevarande kan inte anses vara dylika förfaranden särskilt närstående. Å andra sidan är belysande att utanför grundlagsbe- stämmelsens tillämpningsomrädc ansetts falla rådighetsinskränkningar. varvid som exempel brukar nämnas byggnads-. naturyårds- och miljö- skyddslagstiftning. Då ett framträdande drag i förevarande lagstiftnings- ärende är att liskerättshm'are får fmna sig i ett visst tålande — han får som nämnts underkasta sig att vid sidan av honom själv andra får fuskar med handredskap på hans enskilda vattenområde — företer nu aktuellt fall visst släktskap med rådighetsinskränkande lagstiftning på andra områden.

Det kan väl erkännas att mellan klara fall av den karaktär grundlagsstad- gandet åsyftar och fall som bestämt är att hänföra till rådighetsinskränk- ningarna finns en "gråzon". inom vilken det är svårt att med anspråk på full säkerhet göra uttalanden huruvida uppkommen lagstiftningsfråga faller på ena eller andra sidan av gränsen mellan respektive områden. ] fall inom angiven gråzon torde från rättssäkerhetssynpunkt det mest tillfredsställan- de vara att utforma lagstiftningen så. att den fyller kraven enligt grundlags- bestämmelsen.

I enlighet med det anförda anser sig lagrådet inte ha anledning till invändningar mot den i remissprotokollet intagna —— och försiktigt uttryck- ta — ståndpunkten att 2 kap. lös" RF inte är att anse som tillämplig i förevarande fall. Lagrådets synpunkter i det föregående har åsyftat att belysa att beaktansvärda skäl kan anföras för att de allmänna grunder som ligger bakom stadgandet i 2 kap. l8 & RF bör ges genomslagskraft även när det gäller lagstiftning som må anses inte formellt vara omfattad av detta stadgande men sakligt sett är närliggande. Det kan inskjutas att för en saklig lösning av sådan innebörd kan anses tala också att på fiskets område ligger nära till hands att anknyta till den grundsyn som — låt vara under tidigare RF:s tid — kom till uttryck i 1950 års ersättningslag.

l remissprotokollet anges den principiella utgångspunkten för diskussio- nen om ersättningsregleringens närmare utformning på ett sätt som inte står i någon motsättning till nyss anförda synpunkter. Sålunda uttalar föredragande departementschefen .— efter ställningstagandet beträffande tillämpligheten av 2 kap. l8 & RF — att det är angeläget att ersättningsfrå- gan får en tillfredsställande lösning med hänsyn till det skydd för den enskilde som man velat uppnå genom den nämnda grundlagsbestämmelsen och att därför de innehavare av enskild fiskerätt som gör en förlust genom det fria handredskapsfisket bör ges rätt till ersättning för denna förlust enligt grunder som bestäms i lag.

Den i remissprotokollet angivna principiella utgångspunkten kan emel- lertid enligt lagrådets mening inte i tillräcklig grad anses ha blivit realiserad i utformningen av ersättningsreglerna. -

• Sida 154
•  Original

Prop. 1984/85: 107 l54

Som nämnts beaktar ersättningsförslaget endast inkomstbortfall som föranleds av de föreslagna bestämmelserna om fritt han_dre-:lskapsliske. lnkomstbortfall förutsätts därvid uppstå huvudsakligen vid en minskning av arrendeintäkter och i de. fall där försäljning av fiskekort inte längre kan ske; även det fall att minskad fångst för en fiskerättshavare föranleder inkomstminskning avses leda till ersättning. lnkomstbortfallets storlek skall enligt förslaget beräknas på grundval av det netto som framkommer efter avdrag av kostnader.

Den ersättningsgrund som finns upptagen i förslaget kan inte anses tillräckligt vid för att bereda fiskerättshavare kompensation för det intrång och de skador i övrigt. som det ändrade läget i tiskerättsligt avseende direkt föranleder. (Olägenhcter som endast indirekt kan föranledas av det vidgade handredskapsfisket — ökad förslitning på kustomräde och liknan- de — skall lagrådet senare beröra.) Den i remissprotokollet uttryckta uppfattningen att tillkomsten av fritt handredskapsfiske inte kan antas inverka sänkandc på berörd fastighets marknadsvärde finner lagrådet inte anledning att ifrågasätta såvitt angår det stora flertalet fall: enstaka undan- tag kan dock antagas förekomma. Att beakta är vidare det fallet att en fis- kerättshavare råder över vatten, vilket fiskerättshavaren kunnat utnyttja på ett sätt som givit honom inkomster genom arrendeupplåtelse eller iiskekortsförsäljningar. Att fiskerättshavaren av ett eller annat skäl tills vidare avstått från att ekonomiskt tillgodogöra sig ett sålunda slumrande värde berättigar inte till bedömningen att något ersättningsgillt värde aldrig kan anses existera i dylika fall. Minskat utbyte av yrkesfiske eller husbe- hovsfiske kan också i vissa fall tänkas bli en följd av vidgat fritt fiske med handredskap. och därvid utan att ett egentligt inkomstbortfall kan vara påvisbart.

Med tanke på fall av nu angiven art synes mot bakgrunden av det förut anförda — inte minst den i remissprotokollet intagna principiella utgångs— punkten för detta resonemang - ersättningslagens tillämpningsområde böra göras mer omfattande. så att alla typer av skadefall i princip fångas tipp. Men därav följer ingalunda att varje påstående om skadlig inverkan till följd av reformen skulle berättiga till ersättning.

Till en början bör från den principiella ersättningsrätten utmönstras fall. då skadan har en ekonomiskt sett försumbar nivå. Klart är att systemet för ersättningsfrågornas handläggning inte bör belastas med prövning av helt obetydliga belopp. [ sammanhanget kan erinras om att expropriationslagen (4 kap. 2 5) för ersättningsrätt förutsätter att expropriationen "medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde" och ytterli- gare att inverkan skall beaktas endast i den mån det finnes skäligt med hänsyn till vad som brukar betecknas som ortsvanlighet eller allmänvan- lighet.

Vidare bör ställas vissa krav på den utredning som ersättningssökande har att lägga fram som grund för sitt anspråk. I princip torde böra krävas

• Sida 155
•  Original

Prop. 1984/85: 107 155

att den ersättningssökande på ett tillfredsställande sätt visar såväl den uppkomna skadans art som dess omfattning. Detta synes. åtminstone i fråga om sådan skada som består av inkomstbortfall. såsom framförs i remissprotokollet bäst kunna ske genom utdrag av deklaration eller bokfö- ring. Lagrådet vill emellertid fästa uppmärksamheten vid det förhållandet att bokföringsplikt eller deklarationsskyldighet inte föreligger för alla dem som kan komma att drabbas av inkomstbortfall. Deklarations- och bokfö- ringsskyldighet åvilar främst sådan fiskerättshavare som driver rörelse med fiske som inkomstkälla. Vidare föreligger deklarationsskyldighet och skyldighet enligtjordbruksbokföringslagen (1979: 141 ) att föra räkenskaper som underlag för taxeringen för enskild person. som äger eller brukar jordbruksfastighet. Aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen( 1976: 125) även om bolaget eller föreningen ej utövar näringsverksamhet. 1 övrigt torde man ej kunna lita till deklarationer eller bokföring som underlag för en skadeståndstalan. I sådana fall torde det vara ofrånkomligt att godta annan typ av bevisning, t.ex. vittnesintyg från trovärdiga personer eller rentav muntliga utsagor. Fiskeristyrelsen liksom fastighetsdomstolarna har möjlighet till fri bevis- prövning liksom att där omständigheterna så kräver försöka få in komplet- terande utredning, t. ex. från fiskeriintendent e. (1.

Vad här anförts om sättet att förebringa utredning om inkomstbortfall vid sidan av deklarationer och bokföring gäller även andra typer av skador som lagrådet förordar skall omfattas av ersättningsrätten.

Vad som nu anförts leder sammanfattningsvis till att lagrådet vill förorda att ersättningsrätt tillerkänns inte endast de fiskerättshavare som åsamkats inkomstbortfall utan även de fiskerättshavare som på annat sätt lider skada i följd av reformen. Beträffande den sistnämnda kategorin förordas dock en ”tröskel", åsyftande att skada för att vara ersättningsgill skall gå utöver vad som kan betecknas som en skälig toleranspunkt.

"På grundval av nu gjorda överväganden har lagrådet såsom förslag utformat en kompletterande föreskrift om utvigdad ersättningsrätt. Den av lagrådet föreslagna lydelsen redovisas i det följande under ersättningsla- gens 1 & första stycket.

1 lagstiftningsärendet har från fiera håll uttryckts farhågor för att en vidgad rätt för allmänheten att bedriva handredskapsfiske kommer att medföra olägenheter för strandägarna i form av ökad förslitning på natu- ren, risk för skador på den tiskeutövande kustbefolkningens fiskeredskap och åtskilligt annat. Beträffande sådana skador, vilka såsom indirekta inte omfattas av den nu aktuella ersättningsregleringen. ges i remissprotokollet det i och för sig oklanderliga beskedet att ersättningsanspråk är att rikta mot den som åstadkommit skadan. I öppen dag ligger dock att möjligheten för fiskerättshavare att komma till sin rätt gentemot en skadegörare nästan alltid är obefintlig, oftast av det skälet att skadegörarens identitet inte kan utrönas. Lagrådet vill med det sagda fästa uppmärksamhet vid att det kan

• Sida 156
•  Original

Prop. l984/85: 107 156

finnas behov av exempelvis en fond varur kan tttgä ersättning för skador av nu berörd art.

Beträffande det remitterade förslagets förenlighet med den i det föregri- ende nämnda Europakonventioncn synes det lagrådet som om inga invänd- ningar med fog kan resas. Den fråga som närmast kan bli aktuell i samman— hanget gäller huruvida lagförslagen strider mot innehållet i första stycket av Artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Här- om torde dock kunna sägas att stort utrymme anses föreligga för konven- tionsstaterna att bestämma om vad som skall utgöra sådant allmänt intres- se för vilket ingrepp i egendomsrätt får göras (se ex.vis SOU I'M-1:88 s. 111). Någon anledning att från här angivna synpunkter underkänna det remitterade förslaget torde sålunda inte föreligga.

En annan aspekt av frågan om förenligheten med nämnda konvention rör ersättningsfrägorna. Konventionstcxten innehåller inga uttryckliga be- stämmelser om rätt till ersättning med anledning av ingrepp i äganderätten. Dock anses ligga ett sådant krav i andra meningen i första stycket av Artikel 1. Beaktas vad lagrådet i det föregående anfört bcträffamle ersätt- ningsfrågorna, torde i allt fall några problem i det nu diskuterade konven— tionshänseendet inte uppkomma.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske 20 a å

Denna paragraf upptar de grundläggande bestämmelserna om rätten för allmänheten att fiska med handredskap i enskilt vatten längs södra ost— kusten och i de fem stora sjöarna. Regleringen avser enligt den föreslagna lagtexten fiske med metspö. kastspö, pilk. pimpel och liknar-.de redskap som förs från hand och består av lina med en eller ett mindre antal krokar (handredskapsfiske).

Enligt lagrådets mening torde det inte vara. behövligt att i lagtexten vid sidan av pilk särskilt omnämna det liknande redskapet pimpel. Så har inte skett t.ex. i gällande lydelse av 27% tiskeriförordningen (1982: 126). ()rdet pimpel torde sålunda lämpligen böra utgå.

Uttryckssättet "förs från hand" synes mindre väl valt. Däri skulle kunna inläsas ett krav på att redskapet. exempelvis ett metspö. ovillkorli- gen hålls i handen hela tiden medan fisket pågår. Den föreslagna ordalydel- sen torde inte närmast ta sikte på att ett sådant krav skall upprätthållas. Hinder torde sålunda t.ex. inte möta att för en kortare stund sätta fast metspöet i en trädklyka. Meningen synes främst vara att ange den typ av fiskeredskap som får användas och att utesluta övriga redskapstyper. exempelvis ståndkrokar på is. från tillämpningsområdet (jfr SOU 1978:75 s. 248). Enligt lagrådets uppfattning skulle det vara tillräckligt att i stället för "liknande redskap som förs från hand" skriva kort och gott "liknande handredskap”. Även i nu berörda hänseende kan pekas på regleringen i 275 fiskeriförordningen.

• Sida 157
•  Original

Prop. l984/85: 107 157

Det ter sig något oegentligt att. såsom enligt det remitterade förslaget, säga att t.ex. ett metspö "består av" lina med krok. Ett naturligare uttryckssätt i lagtexten synes vara att redskapet 'är utrustat med" fina jämte krok. Detta gäller även med beaktande av att regleringen, såvitt framgår av promemorian (avsnitt 3.1). är avsedd att omfatta också det i sammanhanget mindre vanliga fallet att fisket bedrivs med lina och krok utan spö.

Enligt specialmotiveringen till paragrafen skall mer än tio krokar aldrig kunna rymmas under uttrycket "ett mindre antal". Denna maximering synes i klarhetens intresse — bl. a. med tanke på tillämpningen av lagens ansvarsbestämmelser — böra framgå av lagtexten.

En praktiskt viktig fråga är, om det avsedda fisket med handredskap får bedrivas från båt. Den föreslagna lagtexten ger inte besked härom. Frågan är emellertid besvarad i specialmotiveringen. Där sägs att fiske från båt är tillåtet men att båten inte får vara ett nödvändigt hjälpmedel för att redska- pet skall kunna användas över huvud taget. Fiske med dragutter omfattas t.ex. i enlighet härmed inte av reformen. Däremot blir det uppenbarligen tillåtet med sådant fiske som kan bedrivas säväl från land som från båt. exempelvis fiske med metspö eller kastspö. Enligt lagrådets mening bör den sålunda intagna ståndpunkten när det gäller fiske från båt också komma till uttryck i lagtexten.

Med åberopande av det anförda får lagrådet föreslå att paragrafen ges följande lydelse: ”Vid kusten — — — kastspö, pilk och liknande handred- skap som är utrustat med lina och krok. Redskapet får dock inte ha mer än tio krokar. Ej heller får fiskemetoden som sådan kräva användning av båt."

775

_.

1 andra stycket finns f. n. en regel av innehåll att regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som erford- ras för att förebygga att fiske med fast redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av sådan rätt.

Det remitterade förslaget medför i här berört hänseende den utvidningen att föreskrifter får meddelas även till skydd för fiske med nät.

I remissprotokollet finns inga närmare uttalanden till ledning för hur föreskrifter till skydd för nätfisket bör utformas.

Tillen början må anmärkas att det sålunda utvidgade skyddsintresset är otydligt definierat. Vilka förfaranden som kan anses innebära ett hindran- de av nätfiske har inte närmare angivits.

Eftersom skyddsintresset inte klart kan urskiljas, lär det bli svårt för länsstyrelsen att i sina föreskrifter närmare precisera vad utövare av det fria handredskapsfisket skall iaktta. En utgångspunkt kan vara att förbjuda handredskapsfisket på visst avstånd från utlagda nät. Något krav på att 12 Riksdagen l984/85. ) saml. Nr 107

• Sida 158
•  Original

Prop. l984/85: 107 158

näten skall vara iakttagbara finns inte i det remitterade förslaget (jfr kravet på utmärkande med märke som fastställs av myndighet i förevarande paragrafs första stycke). Vidare må uppmärksammas att föreskrifter om fria zoner kring utlagda nät medför avsevärda kontrollsvårigheter.

Det måste med hänsyn till vad nu anförts ligga nära till hands att anta att föreskrifter till skydd för nätfiske för att vara praktiskt tillämpbara och effektiva måste innehålla förbud under nätliskesäsongen för fritt handred- skapsfiske inom vissa angivna vattenområden. Å andra sidan kan. med hänsyn till den föreslagna lagens huvudsyfte. föreskrifter innehållande förbud mot fritt handredskapsfiske inom vissa vattenområden under nätfis- kesäsongen synas gå utöver gränserna för vad delegationsfullmakten i fö- revarande andra stycke av paragrafen bör omfatta. Lagrådet anser det önskvärt med ett klarläggande uttalande på denna punkt.

Förslaget till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

l % Första stycket

] detta stycke föreskrivs att. ifall bestämmelserna om handredskapsfiske enligt 20 a & fiskelägen medför inkomstbortfall för innehavare av enskild fiskerätt, han enligt förevarande lagförslag har rätt till ersättning av staten för skadan. Med skadan avses här inget annat än inkomstbortfallet. För att innebörden skall framgå fullt klart torde ordet "skadan" i lagtexten böra utbytas mot "inkomstbortfallet”.

Av skäl som anförts förut urtder rubriken "Allmänna synpunkter" föror— dar lagrådet att till förevarande stycke fogas en ny andra mening vilken fångar upp de ytterligare fall som enligt lagrådets uppfattning bör hänföras till det ersättningsgilla området. Denna mening föreslås få följande lydelse: "Om i annat fall sådant fiske medför skada av någon betydelse på fiske— rättshavares fiske. skall ersättning utgå även för sådan skada.”

Vad som anförts under "Allmänna synpunkter" torde utgöra tillräcklig kommentar vad gäller de åsyftade grunderna för föreskriften.

Beträffande ett par lagtekniska spörsmål kan tilläggas följande. Lagrådets förslag till en ny andra mening bygger på att första meningen behåller den innebörd den avses få enligt det remitterade förslaget, dvs. den förutsätts omfatta endast bortfall av faktiska inkomster. 'När lagrådet i andra meningen tar upp skada som uppstår "i annat fall", åsyftas alltså utsläckandet av vid ikraftträdandet latenta inkomstmöjligheter. lika väl som skada genom minskat utbyte av fiskerättshavarens fiske. Det bör framhållas att fall kan förekomma där såväl första som andra meningen kan bli tillämpliga.

Med uttrycket "skada av någon betydelse" avses att åstadkomma en sådan tröskel som lagrådet förordat i det föregående. Som exempel på bestämmelser med likartat syfte kan, utöver den förut nämnda 4 kap. 2 5

• Sida 159
•  Original

Prop. l984/85: 107 159

expropriationslagen. anföras 30 & miljöskyddslagen. Lagrådet vill anmärka att den här avsedda begränsningen i andra meningens fall kan gälla även om någon motsvarighet inte föreslagits för första meningens fall.

Andra stycket

Detta stycke innehåller bestämmelser om undantag från rätten till ersätt- ning enligt lagförslaget. Sålunda har enligt första meningen kommun eller landstingskommun inte rätt till ersättning. Denna regel innebär att kom- muner och landstingskommuner är undantagna från ersättningsrätt inte bara om de äger fiskevattnet utan också om de arrenderar och upplåter vatten som annan äger.

Enligt andra meningen gäller samma undantag beträffande den som grundar sin fiskerätt på avtal med kommun eller landstingskommun. Nå— gon närmare motivering för att undantaget skall omfatta även detta fall har inte lämnats. Bakom förslaget kan antas ligga synsättet att den som här- leder sin rätt från en annan i princip inte bör ha bättre ställning än denne. Det kan ifrågasättas om regleringen är sakligt motiverad.

Till en början kan i fråga om räckvidden av undantagsregeln i andra meningen böra anmärkas. att bestämmelsen inte torde omfatta innehavare av fiskeservitut som har tillskapats vid fastighetsbildningsförrättning. Även sådan fiskerätt som är grundad t.ex. på urminnes hävd Gfr 5 få fiskelägen) faller utanför.

Av remissprotokollet framgår inte om fall föreligger då kommun har arrenderat ut fiskevatten till någon som bedriver yrkesfiske eller annat fiske av betydelse för hans försörjning. I sådana och liknande fall som må förekomma synes fiskerättshavare kunna gå miste om inkomster eller annan nytta till följd av reformen. Det finns knappast sakliga skäl att i ersättningshänseende behandla sådana fiskerättshavare annorlunda än en- ligt första stycket.

Mot bakgrund av det sagda torde kunna övervägas om inte andra me- ningen i andra stycket av paragrafen bör utgå.

2 &

Ersättning till fiskerättshavare skall enligt denna paragraf bestämmas i pengar att betalas på en gång. Paragrafen innehåller dessutom en regel av innehåll att ersättningen i stället får lämnas antingen i form av ett bidrag till den ersättningsberättigade för fiskevård och andra åtgärder som främjar fritidsfisket eller genom att fiskeristyrelsen låter utföra sådana åtgärder. Som förutsättning för en tillämpning av fiskevårdsalternativen gäller emel- lertid att det är lämpligt samt att den ersättningsberättigade lämnar sitt samtycke. Hinder torde inte föreligga mot att de olika ersättningsformerna kombineras exempelvis så, att ersättningen bestäms till en viss summa pengarjämte ett bidrag för fiskevård.

Paragrafens andra mening reglerar egentligen endast ett specialfall av

• Sida 160
•  Original

Prop. 1984/85: 107 160

användning av den ersättning till vilken liskerättshtware må vara berätti- gad. Bidraget torde inte i något fall kunna överstiga den i l s i förslaget givna ersättningsramen.

Det remitterade förslaget innehåller en oklarhet därigenom att lagtexten anger att de fiskevårdande åtgärderna skall främja fritidsfisket medan remissprotokollet understryker vikten av att det tillses att åtgärderna verk- ligen gagnar fiskerättshavaren.

Paragrafen har i förslaget getts en formellt mindre lyckad utformning. Lagrådet förordar att paragrafen omredigeras enligt följande: "Ersättning- en bestäms i pengar som ett engångsbelopp. Om det är lämpligt och den ersättningsberättigade samtycker. får ersättningen lämnas i form av ett engångsbidrag för fiskevård eller andra åtgärder som främjar fritidsfisket. Under samma förutsättningar får i stället fiskeristyrelsen låta utföra sådana åtgärder."

3 &

Enligt vad som sägs i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) bör anmä- lan om ersättningsanspråk göras hos fiskeristyrelsen inom fem år från det att reglerna har trätt i kraft. Promemorieförslaget upptog också en sådan tidsfrist. I första stycket av denna paragraf stadgas att anspråk på ersätt— ning skall framställas skriftligen hos fiskeristyrelsen före utgången av år 1989. Eftersom det remitterade lagförslaget avses skola träda i kraft den 1 april 1985. kommer den som vill framställa anspråk på ersättning att ha endast fyra år och nio månader på sig att göra detta. Om den enligt motiven avsedda femårstiden skall gälla måste — under förutsättning att ikraftträ— dandet äger rum angivna dag — bestämmelsen ändras så att anspråk på ersättning skall framställas före utgången av mars 1990.

I andra stycket föreskrivs att fiskeristyrelsens beslut skall meddelas utan dröjsmål. Denna föreskrift synes inte vara av sådan natur att den bör upptas i lagen. Den torde sålunda böra utgå. Om en bestämmelse i ämnet anses behövlig, kan den upptas i administrativ författning. 1 detta samman- hang bör påpekas att förvaltningslagen (197lz290) är tillämplig på hand- läggningen hos fiskeristyrelsen. dock med den jämkning som följer av ersättningslagen.

Enligt 4 & i förslaget skall ersättningstalan vid fastighetsdomstol väckas inom viss tid från den dag då fiskeristyrelsens beslut delgavs sökanden. Det synes vara förutsatt att delgivning av beslutet skall ske genom styrel- sens försorg. En uttrycklig regel härom torde böra införas, förslagsvis i andra stycket av förevarande 3 &. Lagrådet får sålunda föreslå att andra stycket i paragrafen ges denna lydelse: "Beslutet skall —- —— — i4 &. Beslu- tet skall delges sökanden."

I 7 & av förslaget stadgas att beslut av fiskeristyrelsen enligt den före- slagna lagen inte får överklagas. Enligt lagrådets mening bör en bestäm- melse om fullföljdsförbud lämpligen ha sin plats i lagen före de regler som

• Sida 161
•  Original

Prop. 1984/85: 107 lol

handlar om talan vid fastighetsdomstol. Lagrådet får därför föreslå att bestämmelsen. utformad så som förordas vid 7 & i det följande, i stället tas upp som ett tredje stycke i förevarande 3 &.

45

Om den som har framställt anspråk på ersättning hos fiskeristyrelsen inte är nöjd med styrelsens beslut. får han enligt lagförslaget inte överklaga beslutet till högre instans. Han kan. enligt vad som föreskrivs i denna paragraf. i stället väcka talan mot staten vid vederbörande fastighetsdom- stol. Kammarkollegiet — som enligt 5 & i förslaget företräder staten vid talan om ersättning inför domstol — har inte motsvarande möjlighet att dra frågan under fastighetsdomstolens prövning.

Den föreslagna ordningen innebär att fastighetsdomstolen inte har ställ- ning som fullföljdsinstans i förhållande till fiskeristyrelsen. Om talan an- gående ersältningsanspråk enligt förslaget väcks vid fastighetsdomstolen. uppkommer ett fristående mål inom domstolsförfarandets ram med fastig- hetsdomstolen som första instans. Fastighetsdomstolens avgörande kan på vanligt sätt överklagas hos hovrätten. Därifrån kan talan fullföljas till högsta domstolen: att möjligheten att få ersättningsfrågan prövad där är starkt begränsad framgår av 54 kap. 9 och IO åå rättegångsbalken.

Möjligheten att. såsom föreslagits. växla över från ett prövningsförfa- rande hos fiskeristyrelsen till ett domstolsförfarande kan aktualisera ett flertal tillämpningsfrågor i olika hänseenden vilka det är svårt att överblic- ka. Lagrådet inskränker sig till att här beröra endast några av dessa.

Det kan hända att fastighetsdomstolen i ett ersättningsmål anser sig sakna tillräckligt grundmaterial för att kttnna avgöra målet på ett tillfreds- ställande sätt. Eftersom fiskeristyrelsen inte är underinstans i förhållande till fastighetsdomstolen. torde domstolen inte kunna återförvisa tvistefrå- gan till fiskeristyrelsen för kompletterande behandling. Fastighetsdomsto- len är likväl oförhindrad att. i den mån ytterligare utredning eller belysning av saken behövs. inhämta yttrande av fiskeristyrelsen i målet.

Fastighetsdomstolens avgörande av en crsättningsfråga har rättskrafts- verkan enligt reglerna i l7 kap. l l % rättegångsbalken. Det innebär att. om fastighetsdomstolen har prövat en l'tskerättshavares talan om ersättning i visst hänseende. fiskerättshavaren inte kan få samma sak prövad ännu en gång hos domstolen. En förnyad talan hos fastighetsdomstolen i en fråga. som den redan har prövat. skall avvisas. Om en annan grund för den nya framställningen om ersättning åberopas. kan framställningen likväl upptas till prövning. Som exempel kan nämnas att fiskerättshavaren i sin första. av fastighetsdomstolen prövade framställning åberopat inkomstbortfall på grund av uteblivna arrendeupplåtelser. medan han i den nya framställning- en åberopar inkomstbortfall till följd av minskning i den egna fångsten. Ehuru särskilda bestämmelser därom saknas i förslaget. synes det för att systemet skall bli konsekvent vara nödvändigt att fiskeristyrelsen finner

• Sida 162
•  Original

Prop. 1984/85: 107 162

sig förhindrad att till ny prövning uppta samma fråga, som en gång redan har avgjorts av fastighetsdomstolen eller högre rätt.

Enligt rättegångsbalken gäller att högre rätt inte får ändra ett överklagat avgörande till den klagande partens nackdel (sc bl.a. Welamson. Rätte- gång VI. 2 uppl.. s. 61). Om den som har väckt ersättningstalan hos fastighetsdomstolen överklagar domstolens avgörande till hovrätten med yrkande om högre ersättning, kan hovrätten inte — titan att även motpar- ten överklagat — sänka den ersättning som fastighetsdomstolen har fast- ställt. Principen enligt rättegångsbalkcn om förbud mot ändring till det sämre slår formellt inte till i det fallet att en fiskerättshavare. som är missnöjd med fiskeristyrelsens beslut. väcker talan vid fastighetsdomsto— len med yrkande om högre ersättningsbelopp. Enligt promemorian får emellertid kammarkollegiet vid talans utförande hos fastighetsdomstolen anses såtillvida bundet av fiskeristyrelsens beslut att anspråket måste medges till den del det godkänts av styrelsen. Denna uppfattning har vid remissbehandlingen föranlett invändningar från kammarkollegiets sida. Föredragande departementschefen har i den allmänna motiveringen (av- snitt ?..6) uttalat att fastighetsdomstolen vid sin prövning av framställda ersättningsanspråk är i princip obunden av fiskeristyrelsens beslut. Något formellt hinder mot att fastighetsdomstolen fastställer en lägre ersättning bör enligt departementschefen inte uppställas.

Angivna uttalanden i lagrådsremissen står i strid med de: tankar som ligger bakom grundsatsen om förbud mot ändring till det sämre. Om man vill åstadkomma den ordning som enligt den allmänna motiveringen an- setts böra gälla. torde det krävas en rätt även för kammarkollegiet att med anledning av fiskeristyrelsens beslut väcka talan hos fastighetsdomstolen. l avsaknad av en sådan talerätt för kollegiet får enligt lagrådets mening fastighetsdomstolen inte anses ha möjlighet att besluta om lägre ersättning till fiskerättshavare som har väckt talan vid domstolen. En uttrycklig regel i ämnet framstår inte som nödvändig.

Ett förbud mot _ändring till det sämre innebär inte att fastighetsdomsto- len under alla förhållanden är förhindrad att utdöma en lägre summa pengar än den som fiskeristyrelsen fastställt. En sänkning av beloppet kan få ske om t. ex. fiskerättshavaren blir fullt kompenserad härför genom att han — efter eget samtycke — erhåller bidrag för fiskevårdande åtgärder (jfr 2 5 i förslaget).

Vad till sist angår den närmare utformningen av paragrafen torde det vara avsett att endast fiskeristyrelsens beslut i ersättningsfrågan skall kunna ge upphov till en talan vid fastighetsdomstolen. Till förtydligande härav torde omedelbart efter ordet "beslut" i paragrafens första mening böra tillfogas "i ersättningsfrågan". Till "ersättningsfrågan" torde vara att hänföra även beslut varigenom någon förklarats icke vara sakägare.

• Sida 163
•  Original

Prop. l984/85: 107 KB

7.5

l linje med vad lagrådet har anfört i fråga om 4 _S torde det i förevarande paragraf upptagna förbudet att överklaga böra avse endast fiskeristyrel- sens beslut i ersättningsfråga enligt lagförslaget. Beslut varigenom fiskeri- styrelsen har avslagit ell ersättningsanspråk eller bestämt ersättningen till lägre belopp än som yrkats skall sålunda inte ktlnna överklagas. För dessa fall har i 4 5 i stället anvisats vägen att väcka talan mot staten vid fastig- hetsdomstol. Beslut som inte avser själva ersättningsfrågan torde emeller- tid böra få överklagas enligt vad som annars gäller därom. För att det här sagda skall komma till uttryck i lagtexten får lagrådet föreslå att mellan orden "fiskeristyrelsen" och "enligt" i förevarande paragraf inskjuts or- den "i ersättningsfråga". '

l enlighet med vad lagrådet har förordat vid 3 & torde bestämmelsen om förbud att överklaga i stället böra upptas som ett tredje stycke i nämnda

paragraf.

• Sida 164
•  Original

Prop. l984/851107 164

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde l985-Ol- l 7

Närvarande: statsrådet Lundkvist. ordförande. och statsråden Sigurdsen. Hjelm-Wallén. Andersson. Boström, Göransson. Gradin, Dahl, R. Carls- son. Holmberg. Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till l'lske m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändringi lagen (l950: 596) om rätt till fiske.

2. lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Lagrådet har utförligt behandlat och analyserat de frågor av principiell art som har väckts genom reformförslaget. Därigenom har rättsläget enligt min mening på ett värdefullt sätt klarlagts. Under rubriken Allmänna synpunkter i lagrådsyttrandct framgår att lagrådet instämmer i vad som sägs i lagrådsremissen att reformen inte är att karakterisera som en expro- priation eller ett annat sådant förfogande som avses i 2 kap. 18% regerings- formen.

Lagrådet har dock vissa erinringar mot de i lagrådsremissen föreslagna ersättningsbeStämmelserna. Lagrådet godtar såsom en huvudregel den ersättningsbestämmelse som jag har föreslagit i lagrådsremissen. Lagrådet anser dock att den ersättningsgrund som finns upptagen i förslaget inte kan anses tillräckligt vid för att bereda fiskerättshavare kompensation för det intrång och de skador i övrigt. som det ändrade läget i fiskerättsligt avseen- de direkt föranleder. Lagrådet föreslår därför en kompletterande föreskrift om utvidgad ersättningsrätt.

Som jag har framhållit i lagrådsremissen anser jag det angeläget att innehavare av enskild fiskerätt som gör en förlust genom det fria handred- skapsfisket ges rätt till ersättning. Sådana förluster föreligger i de fall då fiskerättshavaren kan visa på ett direkt inkomstbortfall. t. ex. på grund av bortfall av försäljning av fiskekort eller uppsagt arrendeavtal. Med anled- ning av vad lagrådet anfört om komplettering av ersättningsbestämmelsen

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 8 november l984.

• Sida 165
•  Original

Prop. 1984/85: 107 165

vill jag nämna att jag inte utesluter att det kan förekomma andra fall än de jag tidigare nämnt då fiskerättshavaren gör en förlust. Jag tänker då t.ex. på sådana fall då uppehåll i den inkomstbringande verksamheten skett under något eller några år men det kan visas att inkomster skulle ha kunnat erhållas även i fortsättningen. Även dessa fall omfattas av den av mig föreslagna ersättningsbestämmelsen.

Om man på sätt som jag har föreslagit utformar regleringen med hänsyn till den ekonomiska skada som kan drabba en fiskerättshavare personligen kan enligt min mening alla berättigade ersättningsanspråk tillgodoses. Det saknas då skäl att lämna utrymme för anspråk om ersättning för sänkta marknadsvärden eller för sådana "slumrande" värden som lagrådet an- gett. Ersättningsanspråk av sistnämnda slag kan enligt min meningjämstäl- las med förväntningsvärden som inte ersätts enligt markpolitisk lagstift- ning.

När det gäller lagrådets uttalande om minskat utbyte av yrkesfiske eller husbehovsfiske kan enligt min mening annan personlig skada till följd av det fria handredskapsfisket än sådan som är att anse som inkomstbortfall inte förekomma.

För att tillgodose det skydd för den enskilde. som man vill uppnå med 2 kap. 18 & regeringsformen. är det alltså enligt min mening inte behövligt att komplettera ersättningsregleringen på sätt lagrådet föreslår.

Företeende av bokföring eller deklarationshandlingar är enligt min me- ning ett lämpligt sätt att styrka inkomster från upplåtelse av fiskerätt. Såsom lagrådet har anfört gäller dock principen om fri bevisprövning. Även andra bevismedel kan alltså användas. Jag har därvid inget att erinra mot de exempel på bevismedel som lagrådet har anfört.

Lagrådet har tagit upp frågan om den föreslagna reformens förenlighet med Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna m.m. och har funnit att några invändningar med fog inte kan resas. Det förhållandet att lagrådets förslag till kompletterande ersättningsbestäm- melse inte följs föranleder enligt min mening ingen annan bedömning.

Vad lagrådet i övrigt anfört under Allmänna synpunkter föranleder ingen kommentar från min sida.

Jag övergår nu till att ange mina ställningstaganden till vad lagrådet har anfört i anslutning till de olika författningsförslagen i lagrådsremissen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske 20 a 5

Jag har inget att erinra mot vad lagrådet har anfört och tillstyrker de ändringar i lagtexten som lagrådet har föreslagit.

22.5

Lagförslaget om skyddsföreskrifter för nätfiske som bedrivs med stöd av

• Sida 166
•  Original

Prop. 1984/85: 107 l66

enskild fiskerätt har vid remissbehandlingen av departementspromemorian i stort sett lämnats utan erinran av remissinstanserna. De problem som lagrådet har pekat på är emellertid av väsentlig betydelse i sammanhanget. Jag vill härvid också peka på vad som föreskrivs i 33bå lagen om rätt till fiske. Enligt denna paragraf skall varje fiskande söka undvika att hans fiskeredskap kommer så nära fiskeredskap. som annan fiskande tidigare utsatt eller börjat utsätta. att fara uppkommer för att redskapen hopsnärjs. Överträdelse av bestämmelsen kan enligt 35% samma lag bestraffas med böter eller fängelse i högst sex månader. 1 33bå ges visserligen inte företräde åt den som fiskar med stöd av enskild fiskerätt men bestämmel- sen syftar likväl till att förebygga skador på redskapen. Jag anser dessutom att man kan förutsätta att sportliskarnas organisationer lämnar information om vikten av att de enskilda fiskerättshavarnas redskap lämnas oskadade. Med hänsyn till de omständigheter som jag nu har angett förordar jag att paragrafen inte ändras.

Förslaget till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt ] ä

I fråga om paragrafens första stycke delar jag lagrådets uppfattning att ordet "skadan" bör bytas ut mot ordet "inkomstbortfallet". Som jag redan tidigare sagt har lagrådets förslag till en kompletterande ersättnings— bestämmelse inte följts.

] fråga om andra stycket torde enligt lagrådet böra övervägas att låta den mening utgå enligt vilken den. vars fiskerätt grundas på avtal med en kommun eller landstingskommun. inte har rätt till ersättning. En bestäm— melse med motsvarande innebörd fanns i departementspromemorian och lämnades utan erinran av remissinstanserna. Vad lagrådet har anfört ger enligt min mening inte anledning att frångå förslaget i lagrådsremissen.

25

Paragrafen bör enligt min mening ändras i enlighet med lagrådets förslag.

3.5

Tidsfristen för att framställa ersättningsanspråk bör lämpligen utgå i samband med ett årsskifte. Jag finner därför inte anledning att frångå förslaget att ersättningsanspråk skall framställas före utgången av år 1989.

I övrigt bör paragrafen. dock med en redaktionell jämkning. ändras i enlighet med lagrådets förslag.

45

Lagrådet tar upp frågan om förbud mot ändring till det sämre av fiskeri- styrelsens beslut när talan om ersättning förs i fastighetsdomstolen. Enligt lagrådet får fastighetsdomstolen till följd av den processuella grundsatsen

• Sida 167
•  Original

Prop. 1984/85: 107 167

om förbud mot ändring till det sämre inte anses ha möjlighet att besluta om lägre ersättning till fiskerättshavare som har väckt talan vid domstolen. Som skäl för detta anger lagrådet att kammarkollegiet saknar möjlighet att föra talan inför domstol mot fiskeristyrelsens beslut.

Fall där en administrativ myndighet förhandlar och fattar beslut om ersättning men med möjlighet till domstolsprövning förekommer även inom andra områden. Jag tänker här på ersättningsfrågor som handläggs (. ex. enligt jordabalken och naturvårdslagen (1964: 822). I sådana fall anses domstolen principiellt obunden att fatta beslut om lägre ersättning än vad myndigheten har kommit fram till. Detta beror bl. a. på att myndighe- tcn företräder staten som avtalspart och att myndighetens beslut således är att jämställa med ett partsbesked. Samma förhållande bör gälla på det nu aktuella området. Även om man enligt min mening bör utgå från att det i allmänhet inte finns anledning att sänka den ersättning som fiskeristyrelsen har beslutat. får därför domstolen anses vara principiellt obunden att fatta ett beslut i sänkandc riktning.

Vad jag nu har anfört medför motsvarande principiella obundenhet för kammarkollegiet.

I övrigt instämmer jag i vad lagrådet har anfört och förordar att paragra- fen ändras i enlighet med lagrådets förslag.

6å

En redaktionelljämkning bör göras i lagförslaget.

75

Jag instämmer i lagrådets förslag.

2 Upphävande av vissa författningar

Under utredningen av lagstiftningsärendet har framkommit att samtliga ärenden enligt lagen (_ 1950: 599") om ersättning för mistad fiskerätt är slutligt avgjorda. Nyssnämnda lag samt lagen (l956:215) angående utsträckt tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m.m. saknar därför betydelse och bör upphävas. Vad som nu har sagts gäller även lagen (1967: 193) angående tillämpning av lagen ( 1950: 599) om ersätt- ning för mistad fiskerätt m.m. beträffande fredningszoner i Torne skär- gård.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

• Sida 168
•  Original

Prop. 1984/85: 107 168

dels att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

dels att antaga inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

3. lag om upphävande av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m..

4. lag om upphävande av lagen (1956:215) angående utsträckt tillämp- ning av lagen (1950: 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m.,

5. lag om upphävande av lagen (1967: 193) angående tillämpning av lagen (1950: 599) om ersättning för mistad fiskerätt m.m. beträffande: frednings- zoner i Torne skärgård.

Med hänsyn till den enkla beskaffenheten av lagförslagen 3—-5 anserjag att något yttrande från lagrådet inte behöver inhämtas över dem.

4 Anslagsfrägor för budgetåret 1985/86

] prop. l984/85: 100 (bil. 11 s. 59) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet. för budgetåret 1934/85 under anslagsrubriken Ersättning till strandägarc för mistad fiskerätt m.m. be- räkna ett belopp av 1 000 kr.

Jag anhåller att nu få anmäla denna fråga.

NIONDE HUVUDTITELN E. Fiske

E 9. Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m.

1983/84 'Utgift — l984/85 'Anslag 1000 1985/86 Förslag 3000000

' Anslaget Ersättning till strandägare för mistad fiskerätt m.m.

I min anmälan till protokollet i detta ärende den 8 november 1984 redovisade jag mina förslag till hur och i vilka fall ersättning bör kunna lämnas till fiskerättsägare när handredskapsfisket blir fritt för allmänheten i vattnen längs södra ostkusten m.fl. vatten. Jag föreslog därvid bl.a. att ersättning för inkomstbortfall skall bestämmas i pengar att betalas ut på en gång eller ges i form av bidrag till fiskevård eller som andra åtgärder som främjar fritidsfisket (avsnitt 2.4. 2.7 och 4.2). I fråga om handläggningen av ersättningsfrågor förordade jag att fiskeristyrelsen skall besluta för statens räkning efter att ha förhandlat med dem som har framställt ett anspråk (avsnitt 2.5). För fiskeristyrelsens administration bör i första hand utnytt-

• Sida 169
•  Original

Prop. l984/85:107 169

jas sådan personal som på uppdragsbas sysslar med utredningar i vatten- mål men som har brist på arbetsuppgifter.

Statens kostnader för ersättningar, ifrågavarande fiskevårdsbidrag och fiskeristyrelsens administration bör täckas från anslaget Ersättning till strandägare för mistad fiskerätt m.m. Anslagets benämning bör i fortsätt- ningen vara Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. Jag beräknar de sammanlagda årliga kostnaderna till 5 milj. kr. under en tioårsperiod. Jag räknar dock med att kostnaderna under det första året kommer att begrän- sas till 3 milj. kr. Finansieringen härav bör ske genom att 2,5 milj. kr. avräknas anslaget Bidrag till fiskevård m. m., somjag i annat sammanhang kommer att anmäla för regeringen. Resten bör avräknas bidragsramen för turist- och rekreationsanläggningar av riksintresse under anslaget Stöd till turism och rekreation.

Det ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande fis- keristyrelsen att besluta om de särskilda föreskrifter som kan behövas för handläggningen m.m. av nu ifrågavarande ersättnings— och bidragsären- den.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersiimtingför intrång :" enskildjiskerätt m.m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 3000000 kr.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 170
•  Original

Prop. l984/85: 107 170

Innehåll Proposition .................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1 Lagförslag ................................................... 2 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 8 november 1984 5 1 inledning .................................................. 5 2 Allmän motivering ......................................... 5 2.1 Allmänna utgångspunkter .......... . ...................... 5 2.2 Ändringar i lagen om rätt till fiske ........................ 10 2.3 Principerna för ersättning ................................ 11 2.4 Betalningen av ersättningen .............................. 16 2.5 Fiskeristyrelsens handläggning av ersättningsfrågor ......... 16 2.6 Domstolsprövningen av ersättningsfrågor .................. 19 2.7 Det statliga stödet till fritidsfisket ......................... 20 3 Upprättade lagförslag ....................................... 21 4 Specialmotivering .......................................... 21 5 Hemställan ................................................ 27 6 Beslut .................................................... 27 Bilaga 1 Departementspromemorian (Ds Jo 19843) Fritt handred- skapsfiske .......................................... 29 Bilaga 2 Remissammanställning ............................... 66 Bilaga 3 De remitterade lagförslagen .......................... 146 Utdrag av lagrådets protokoll den 3 januari 1985 ................ 149 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17januari 1985 . 164 1 Anmälan av lagrådsyttrande ................................. 164 2 Upphävande av vissa författningar ........................... 167 3 Hemställan ................................................ 167 4 Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86 ......................... 168 5 Beslut .................................................... 169

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985