1 §  Termer och begrepp som används i strålskyddslagen (1988:220) har samma betydelse i denna förordning.

2 §  Bestämmelserna i 18 § samt 20 § 1, 2 och 4 strålskyddslagen (1988:220) gäller inte i fråga om

1. radioaktiva ämnen vars aktivitet eller specifika aktivitet inte överstiger vad som framgår av bilagan till denna förordning,
2. apparat som innehåller radioaktivt ämne, även om ämnets aktivitet eller specifika aktivitet överstiger vad som anges i bilagan till denna förordning, under förutsättning att apparaten är konstruerad som en sluten strålkälla och inte under normala driftsförhållanden i någon åtkomlig punkt på avståndet 0,1 meter från apparatens ytterhölje förorsakar en dosrat som överstiger 1 mikrosievert per timme, och under förutsättning att Statens strålskyddsinstitut godkänt apparattypen för fri användning och därvid angett villkor för deponering av det radioaktiva ämnet,
3. elektrisk apparat som Statens strålskyddsinstitut har förklarat typgodkänd för fri användning och som inte under normala driftsförhållanden i någon åtkomlig punkt på avståndet 0,1 meter från apparatens ytterhölje förorsakar en dosrat som överstiger 1 mikrosievert per timme,
4. apparat innehållande katodstrålerör som är avsett att visa bilder, eller annan elektrisk apparatur som drivs med en elektrisk spänningsskillnad som inte överstiger 30 kilovolt, förutsatt att dessa inte under normala driftsförhållanden i någon åtkomlig punkt på avståndet 0,1 meter från apparatens ytterhölje förorsakar en dosrat som överstiger 1 mikrosievert per timme, och
5. material som förorenats av radioaktiva ämnen till följd av ett utsläpp som godkänts av Statens strålskyddsinstitut och som institutet har förklarat inte skall kontrolleras ytterligare.

Statens strålskyddsinstitut får föreskriva att lagen skall gälla även i fråga som avses i första stycket. Förordning (2001:618).

3 §  /Upphör att gälla U:2007-01-01 genom förordning (2006:1220)./ Statens strålskyddsinstitut får i andra fall än som anges i 2 § meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i 16 § första stycket, 18 § samt 20 § 1, 2 och 4 strålskyddslagen (1988:220) i den utsträckning det kan ske utan att syftet med lagen åsidosätts. Förordning (2001:618).

5 §  Om det finns anledning att misstänka att någon till följd av verksamhet med joniserande strålning kan ha skadats genom strålningen eller om det inträffar något missöde eller tillbud som kan ha betydelse från strålskyddssynpunkt, skall den som bedriver verksamheten genast göra anmälan till statens strålskyddsinstitut.

6 §  Avlider någon som har tillstånd enligt strålskyddslagen (1988:220), skall den som har dödsboet i sin vård snarast och senast tre månader efter dödsfallet anmäla dödsfallet till Statens strålskyddsinstitut.

Försätts någon som har tillstånd enligt strålskyddslagen i konkurs, skall konkursförvaltaren snarast och senast två månader efter konkursbeslutet anmäla konkursen till Statens strålskyddsinstitut. Förordning (2005:402).

7 §  Statens strålskyddsinstitut får meddela sådana ytterligare föreskrifter om allmänna skyldigheter enligt 6--11 §§strålskyddslagen (1988:220), som krävs till skydd mot eller för kontroll av strålning.

8 §  Statens strålskyddsinstitut får meddela föreskrifter om radioaktivt avfall m. m. enligt 13 och 14 §§strålskyddslagen (1988:220).

9 §  Statens strålskyddsinstitut får meddela föreskrifter enligt strålskyddslagen (1988:220) om

1. förbud mot att ta befattning med visst material och vissa tekniska anordningar (15 §),
2. särskilt riskabelt arbete (17 §),
3. mät- och skyddsutrustningar (19 §),
4. provning, kontroll och besiktning samt om avgifter för sådan verksamhet (19 och 43 §§). Förordning (1990:1193).

9 a §  Radioaktiva ämnen får inte avsiktligen tillsättas vid framställning av livsmedel, leksaker, smycken eller kosmetika.

Livsmedel, leksaker, smycken eller kosmetika där radioaktiva ämnen avsiktligen har tillsatts får inte heller importeras eller exporteras. Förordning (2000:809).

10 §  Statens strålskyddsinstitut får meddela föreskrifter enligt 16 § strålskyddslagen (1988:220) för den som är under 18 år och som sysselsätts i verksamhet med strålning. Förordning (2000:809).

11 §  Statens strålskyddsinstitut får meddela föreskrifter om läkarundersökning enligt 18 § första stycket strålskyddslagen (1988:220).

Statens strålskyddsinstitut prövar frågor om medgivande i vissa fall till sysselsättning med joniserande strålning enligt 18 § andra stycket strålskyddslagen.

12 §  Statens strålskyddsinstitut får meddela föreskrifter enligt strålskyddslagen (1988:220) om

1. tillståndsplikt för vissa tekniska anordningar som kan alstra joniserande strålning (20 § 3),
2. tillståndsplikt för tekniska anordningar som kan alstra icke-joniserande strålning (21 §),
3. tillstånd för sjukvårdshuvudmän, vissa yrkesgrupper eller vissa vårdinrättningar, institutioner eller företag (22 § andra stycket).

13 §  Statens strålskyddsinstitut prövar frågor om

1. tillstånd beträffande radioaktiva ämnen och tekniska anordningar enligt 20 och 21 §§strålskyddslagen (1988:220),
2. medgivande att ta hand om oförtullade radioaktiva ämnen och tekniska anordningar enligt 25 § strålskyddslagen.

Vid tillståndsprövningen skall myndigheten beakta att onödig spridning av radiologisk utrustning hindras. Förordning (2000:809).

14 §  Statens strålskyddsinstitut prövar frågor om villkor enligt 27 § strålskyddslagen (1988:220) i fråga om kärnteknisk verksamhet.

14 a §  Statens strålskyddsinstitut får föreskriva att det i ärenden om villkor för kärnteknisk verksamhet som enligt 27 § första stycket strålskyddslagen (1988:220) skall underställas regeringens prövning eller i ärenden om tillstånd enligt denna förordning, skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning som avses i 22 a § andra stycket strålskyddslagen. Strålskydds- institutet får vidare för ett visst ärende besluta att en sådan beskrivning skall ges in. I sådana föreskrifter och beslut får Strålskyddsinstitutet med ledning av bestämmelserna i 6 kap.miljöbalken och nyssnämnda lagrum i strålskyddslagen ange vad som skall gälla beträffande förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskrivningen och kraven på denna.

En kungörelse om att en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats skall genom Strålskyddsinstitutets försorg införas i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som institutet bestämmer. I kungörelsen skall anges att skriftliga anmärkningar mot miljökonsekvensbeskrivningen får lämnas till Strålskyddsinstitutet inom en viss angiven tid, minst fyra veckor efter det att kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Om ärendet avser villkor för kärnteknisk verksamhet skall kungörelsen även avse miljökonsekvensbeskrivning som har upprättats enligt förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet. I dessa fall skall kungörelsen innehålla upplysning om att anmärkningar även kan lämnas till Statens kärnkraftinspektion. Förordning (1998:893).

15 §  Statens strålskyddsinstitut utövar tillsynen över efterlevnaden av strålskyddslagen (1988:220) och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen.

16 §  Efter åtagande av en kommun får Statens strålskydds- institut, utom i de fall som anges i andra stycket, överlåta åt den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet att i ett visst avseende utöva tillsynen över efterlevnaden av strålskyddslagen (1988:220).

I fråga om verksamhet som utövas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Fortifikationsverket eller Försvarets radioanstalt får Strålskyddsinstitutet efter åtagande av generalläkaren överlåta åt denne att i ett visst avseende utöva tillsynen över efterlevnaden av strålskyddslagen (1988:220). Förordning (1998:893).

17 §  En tillsynsmyndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov skall i den utsträckning och enligt de villkor statens strålskyddsinstitut föreskriver ersättas av den vars verksamhet tillsynen avser.

18 §  Bestämmelser om ansvar för överträdelse av föreskrifter eller villkor som har meddelats i denna förordning eller med stöd av ett bemyndigande i denna förordning finns i strålskyddslagen (1988:220).

19 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Statens strålskyddsinstituts beslut med stöd av 14 § och generalläkarens beslut i frågor som avses i 16 § andra stycket överklagas dock hos regeringen. Förordning (198:893).

20 §  Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av statens strålskyddsinstitut.