1 §  Denna lag gäller när en näringsidkare yrkesmässigt säljer varor till konsumenter. Den skall dock inte tillämpas vid försäljning som bedrivs stadigvarande från ett fast tillverknings- eller försäljningsställe eller i omedelbar anslutning till näringsidkarens fasta tillverknings- eller försäljningsställe.

2 §  Vid försäljning som omfattas av denna lag skall genom en väl synlig skylt eller på något annat verksamt sätt lämnas upplysning om näringsidkarens namn, postadress och telefonnummer.

Om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala överstiger 300 kronor, skall informationen dessutom lämnas skriftligen till konsumenten.

Denna paragraf gäller inte vid sådan försäljning som omfattas av hemförsälj- ningslagen (1981:1361).

3 §  Om det behövs med hänsyn till varuförsörjningen i ett område, får regeringen i en förordning föreskriva att försäljning i området av kläder, skor eller sådana livsmedel som inte är avsedda för förtäring på stället får ske bara efter särskilt tillstånd av den kommun där området ligger. Sådana föreskrifter skall begränsas på sätt som framgår av 5 §.

Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter som avses i första stycket.

4 §  I 3 § avses med

livsmedel: varor som avses i 1 § 1 livsmedelslagen (1971:511),

kläder: varor som avses i 61 eller 62 kap.tulltaxelagen (1987:1068),

skor: varor som avses i 64 kap.tulltaxelagen.

5 §  Föreskrifter enligt 3 § får meddelas bara i fråga om försäljning som sker

• i en lokal eller ett liknande utrymme som näringsidkaren utnyttjar vid enstaka tillfällen eller för en kortare tid, eller
• från ett fordon som huvudsakligen är inrättat för försäljning eller transport av varor.

Föreskrifterna får dock inte avse försäljning

• inom en lokal där någon annan näringsidkare bedriver stadigvarande försäljning,
• från ett fordon som har ställts upp efter tillstånd enligt 3 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) eller på ett salutorg eller någon liknande plats som kommunen har upplåtit till allmän försäljningsplats, eller
• vid allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar som avses i 2 kap.1--3 §§ordningslagen. Lag (1993:1627).

6 §  Frågor om tillstånd prövas av den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer.

7 §  Tillstånd skall lämnas, om försäljningen inte kan väntas medföra någon störning av betydelse för varuförsörjningen inom området.

8 §  Tillstånd ges för ett bestämt tillfälle eller för en viss tid, högst tre år i sänder.

Ett tillstånd får förenas med villkor.

9 §  Ett tillstånd får återkallas, om en föreskrift i denna lag eller en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av lagen i något väsentligt avseende har satts åsido.

10 §  Den kommunala nämnd som avses i 6 § skall utfärda bevis om meddelat tillstånd.

Tillståndsbeviset i original eller kopia skall föras med vid försäljningen.

11 §  Till penningböter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § eller 10 § andra stycket.

Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver försäljning utan föreskrivet tillstånd, eller
2. bryter mot villkor som har ställts upp med stöd av 8 § andra stycket.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Lag (1991:317).

12 §  Näringsidkaren ansvarar för en sådan gärning som avses i 11 §, om den har begåtts i hans rörelse och han har haft eller borde ha haft vetskap om gärningen.

13 §  En kommunal nämnds beslut i ärenden om tillstånd enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1995:1719).

14 §  Beslut i ärenden om tillstånd skall gälla omedelbart, om inte något annat föreskrivs i samband med beslutet.