1 §  Denna förordning innehåller föreskrifter om auktorisation av handelskamrar m.m. i anslutning till lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar.

2 §  Ansökan om auktorisation av en handelskammare skall vara ställd till regeringen men ges in till Kommerskollegium.

3 §  Till ansökan om auktorisation skall det fogas bestyrkta kopior av de stadgar och andra bestämmelser som gäller för handelskammarföreningenoch handelskammaren samt, där det är möjligt, de verksamhetsberättelseroch bokslut som senast upprättats i verksamheten.

4 §  Kommerskollegium skall bereda ärenden om auktorisation och tillsammans med eget yttrande överlämna handlingarna i sådana ärenden till regeringen.

Under beredningen skall kollegiet höra lokala och regionala näringslivsorganisationer och myndigheter, berörda handelskamrar samt Svenska handelskammarförbundet.

5 §  Frågor om fastställelse av stadgeändringar enligt 8 § lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar prövas av Kommerskollegium.

6 §  De auktoriserade handelskamrar som Kommerskollegium efter samråd med Tullverket utser får utfärda

1. sådana ursprungscertifikat som avses i artikel 11.2 i konventionen den 3 november 1923 (SÖ 1926:9) som rör förenkling av tullformaliteterna och i artikel 61.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen,
2. efter Tullverkets godkännande, varucertifikat EUR.1 enligt de bestämmelser om förmånstull som avses i artikel 56.2 d och e i förordning (EU) nr 952/2013,
3. sådana särskilda certifikat som rör införsel och leverans till Sverige av en i tredje land tillverkad vara som kan behövas för att tillverkningslandet med hänsyn till där gällande exportrestriktioner ska medge utförsel av varan, och
4. de intyg om faktiskt utövande av verksamhet som krävs för att en egenföretagare eller anställd ska kunna styrka sin rätt att på motsvarande sätt som avses i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer tillfälligt eller genom etablering utöva ett reglerat yrke i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz.

Uppdrag som avses i första stycket får endast meddelas en handelskammare som har tillräckliga personella och andra resurser för verksamhet med det särskilda slag av dokument som det är fråga om. Är förutsättningarna inte längre uppfyllda, ska uppdraget återkallas.

I fråga om certifikat som avses i första stycket 1 ska handelskamrarna till-lämpa förordning (EU) nr 952/2013 och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Samråd med Tullverket enligt första stycket behöver inte ske i fråga om intyg som avses i första stycket 4.Förordning (2016:289).

7 §  En handelskammare som fått sådant uppdrag som anges i 6 § skall utse en eller flera personer som är ansvariga för verksamheten, liksom personer som har rätt att företräda kammaren vid utfärdandet av dokument som avses i 6 § första stycket.

8 §  En handelskammare har rätt att ta ut skälig ersättning av den som anlitar kammaren för att få ett sådant dokument som avses i 6 §.

9 §  Närmare föreskrifter om skyldighet för handelskamrar att lämna uppgifter om utfärdade dokument enligt 6 § första stycket och om där avsedd verksamhet i övrigt får meddelas av Kommerskollegium efter samråd med Tullverket. Förordning (1999:510).

10 §  I fråga om verksamhet som avses i 6 § och annan intygsgivning för handelsändamål står auktoriserade handelskamrar under tillsyn av Kommerskollegium. Vad avser utfärdande av varucertifikat EUR.1 enligt 6 § första stycket 2 står dock auktoriserade handelskammare under tillsyn av Tullverket.

Den i 12 § lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar avsedda berättelsen skall lämnas till kollegiet. Förordning (2004:692).

11 §  Auktoriserade handelskamrar skall lämna Kommerskollegium de upplysningar om sin verksamhet som behövs för den i 10 § angivna tillsynen.

12 §  Beslut varigenom Kommerskollegium har avslagit en framställning om fastställande av ändring i stadgar för en handelskammarförening eller för en auktoriserad handelskammare får överklagas hos regeringen. Beslut i övriga frågor får inte överklagas.

Bilagan har upphävts genom förordning (2007:730).