1 §  Föreskrifter om gränserna för svårföryngrad skog och skyddsskog finns i förordningen (SKSFS 1983:1) om svårföryngrad skog och skyddsskog.

Föreskrifter om gränserna för fjällnära skog finns i förordningen (SKSFS 1991:3) om gränserna för fjällnära skog.

2 §  Skogsmarkens virkesproducerande förmåga skall i fall som avses i 5 § första stycket 1 skogsvårdslagen (1979:429) inte anses tillvaratagen på ett godtagbart sätt, när beståndets virkesförråd gått ned till under hälften av det förråd som normalt bör finnas, om det inte finns särskilda skäl för en annan bedömning. Vid bedömningen skall hänsyn tas till boniteten samt beståndets trädslag och ålder.

I fall som avses i 5 § första stycket 3 skogsvårdslagen skall skogens tillstånd anses vara uppenbart otillfredsställande när beståndets virkesförråd eller tillväxt är mindre än en tredjedel av vad som är normalt på växtplatsen.

4 §  Endast metoder som erfarenhetsmässigt eller genom forskningsrön och prov i praktisk skala visat sig ge tillfredsställande resultat inom godtagbar tid får användas vid beståndsanläggning.

5 §  Anläggning av ny skog skall ske genom sådd eller plantering när naturlig föryngring inte kan bedömas ge tillfredsställande återväxt inom godtagbar tid.

6 §  Ny skog skall vårdas genom hjälpplantering, plantröjning och andra åtgärder som behövs för att den skall utvecklas tillfredsställande.

7 §  Skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om

1. markberedning och andra åtgärder som behövs för att trygga återväxten,
2. det lägsta antal huvudplantor av lämplig beskaffenhet som med hänsyn till markens bonitet skall finnas på en föryngringsyta och hur dessa plantor skall vara fördelade för att kravet på en tillfredsställande återväxt skall vara uppfyllt, och
3. vid vilken tidpunkt detta krav skall vara uppfyllt vid användning av olika föryngringsmetoder.

Hyggesplöjning får inte användas som markberedningsmetod.

8 §  Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om

1. vilket skogsodlingsmaterial som får användas inom olika områden och vilka villkor som skall gälla för sådan användning, och
2. vad som avses med skogsodlingsmaterial och frökälla i enlighet med rådets direktiv 1999/105/EG av den 22 december 1999 om saluföring av skogsodlingsmaterial2.

Skogsstyrelsen får även meddela föreskrifter om produktion av, handel med och införsel av skogsodlingsmaterial i enlighet med direktiv 1999/105/EG. Förordning (2002:615).

9 §  Endast i undantagsfall får utländska trädarter användas som skogsodlingsmaterial.

I den fjällnära skogen får utländska trädarter inte användas som skogsodlingsmaterial.

Skogsstyrelsen får medge undantag från andra stycket för en begränsad användning om det behövs för något vetenskapligt, angeläget ändamål.

10 §  Skogsodlingsmaterial får inte föras in till Sverige från ett land utanför Europeiska unionen utan tillstånd av Skogsstyrelsen.

Tillstånd får meddelas endast om införseln är förenlig med rådets direktiv 1999/105/EG av den 22 december 1999 om saluföring av skogsodlingsmaterial.

Skogsstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om krav på skogsodlingsmaterial från länder utanför Europeiska unionen och om vilka uppgifter en ansökan om införseltillstånd skall innehålla.

Om tillstånd meddelas, får Skogsstyrelsen föreskriva sådana villkor för införseln som behövs från skogsvårdssynpunkt. Förordning (2002:615).

10 a §  Den som till Sverige har fört in sådant skogsodlingsmaterial som avses i 10 § skall, enligt föreskrifter som meddelas av Skogsstyrelsen, anmäla införseln.

Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att anmäla införsel. Förordning (2002:615).

10 b §  Registret över fysiska och juridiska personer som yrkesmässigt bedriver produktion eller införsel för saluföring av skogsodlingsmaterial eller handel med sådant material får i fråga om dessa personer innehålla uppgifter om

1. namn, adress och telefonnummer,
2. organisationsnummer,
3. namn på kontaktpersoner,
4. verksamhetsinriktning, och
5. den eller de produktionsenheter där verksamheten bedrivs. Förordning (2002:615).

10 c §  Registret över godkända frökällor får innehålla uppgifter om

1. typ av frökälla,
2. frökällans geografiska belägenhet,
3. frökällans registerbeteckning,
4. botaniskt namn,
5. kategori,
6. ändamål,
7. areal,
8. ursprung, och
9. vad som i övrigt i tekniskt eller biologiskt hänseende närmare beskriver frökällan. Förordning (2002:615).

10 d §  Bestämmelser om påföljd för olovlig införsel av skogsodlingsmaterial och försök därtill finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Förordning (2000:1272).

11 §  Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om att trädbestånd under viss ålder inte får avverkas och om hur avverkning skall bedrivas för att vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller för att främja skogens utveckling. Förordning (1998:1540).

12 §  På brukningsenheter större än 50 hektar skogsmark får föryngringsavverkning inte ske i sådan utsträckning att mer än hälften av brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer att bestå av kalmark och skog yngre än 20 år.

Bestämmelserna i första stycket gäller även brukningsenheter på 50 hektar skogsmark eller mindre om brukningsenheten genom fastighetsbildning bildats av mark från en brukningsenhet större än 50 hektar eller tillförts mark från en sådan enhet och mindre än tre år har förflutit sedan fastighetsbildningen ägde rum.

För brukningsenheter större än 1 000 hektar skogsmark får Skogsstyrelsen meddela föreskrifter om hur stor del av skogsmarksarealen som årligen eller under andra perioder får avverkas. Förordning (1997:712).

13 §  Skogsstyrelsen får av skogliga skäl medge undantag från 12 § eller från sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 12 §. Sådant undantag får medges också för att möjliggöra rationella avverkningar i samverkan mellan olika fastighetsägare eller större investeringar som har varaktig betydelse för jordbruket eller skogsbruket på brukningsenheten. Förordning (2005:1149).

14 §  Om en ägares skogsmarksinnehav är fördelat på flera kommuner och detta kan antas medföra betydande svårigheter att planera skogsbruket, får Skogsstyrelsen på begäran av skogsmarkens ägare besluta att innehavet i flera kommuner under viss tid skall utgöra en brukningsenhet. Ett sådant beslut får inte medföra olägenhet av betydelse för råvaruförsörjningen, sysselsättningen eller miljön.

Skogsmarksinnehav inom fjällnära skog får inte sammanföras med skog i annan kommun. Förordning (2005:1149).

15 §  Skogsmarkens ägare skall till Skogsstyrelsen anmäla

1. annan avverkning än sådan röjning eller gallring som främjar skogens utveckling och vad han avser att göra för att trygga återväxten som föranleds av avverkningen,
2. avverkning som är föranledd av att skogsmark skall tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion,
3. sådan dikning efter avverkning som inte kräver tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken,
4. vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med annan avverkning på hans mark än sådan röjning eller gallring som främjar skogens utveckling, och
5. uttag av skogsbränsle i anslutning till sådan avverkning som avses i 1.

En åtgärd som skall anmälas enligt första stycket 1-3 och 5 får påbörjas tidigast sex veckor efter det att en sådan anmälan gjorts och i förekommande fall uppgifter lämnats om vad som skall göras för att trygga återväxten eller för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen enligt första stycket 1 respektive 4.

Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge att åtgärderna påbörjas tidigare. Förordning (2007:131).

16 §  Skogsstyrelsen skall översända en kopia av anmälan enligt 15 § 3 till länsstyrelsen i de fall anmälan avser dikning inom områden som länsstyrelsen anger. Förordning (2005:1149).

17 §  Inom den svårföryngrade skogen i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län får tillstånd inte ges

1. till avverkning på mark som i genomsnitt producerar mindre än en kubikmeter virke om året per hektar,
2. till avverkning för byggande av skogsbilväg om nyttan av vägen för skogsbruket inte motsvarar kostnaden för den eller om vägen inte kan passas in i en vägnätsplan.

Om det finns särskilda skäl, får Skogsstyrelsen medge tillstånd i fall som avses i första stycket 1.

För att tillgodose naturvårdens, kulturmiljövårdens eller rennäringens intressen får Skogsstyrelsen medge undantag från det båtnadskrav som avses i första stycket 2.Förordning (2005:1149).

18 §  Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om förbud mot avverkning och andra skogsbruksåtgärder på skogliga impediment.

19 §  Innan tillstånd ges till avverkning i de områden av den fjällnära skogen där naturvärdena inte är fullständigt kända men antas vara höga, kan Skogsstyrelsen genomföra en särskild inventering för att klarlägga naturvärdena. En sådan inventering bekostas av staten. Förordning (2005:1149).

20 §  Skogsstyrelsen får inte tillåta större hyggen än 20 hektar inom samma brukningsenhet, om det inte finns särskilda skäl.

Föryngringen av ett hygge skall vara säkerställd innan tillstånd ges till avverkning av ett angränsande bestånd inom brukningsenheten.

Vid hyggesutläggningen skall Skogsstyrelsen vid tillståndsgivningen ta hänsyn till sådana mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda på grund av ringa förekomst eller sällsynt beskaffenhet. Förordning (2005:1149).

21 §  Skogsstyrelsens beslut om tillstånd till avverkning får innehålla villkor om fjällskogsblädning och beståndsföryngring. Ett sådant villkor får meddelas när föryngringsförhållandena medger det och villkoret samtidigt innebär att naturvårdens och andra allmänna intressen tillgodoses på ett bättre sätt än om någon annan metod skulle tillämpas. Förordning (2005:1149).

22 §  I den fjällnära skogen får ingripande markberedningsmetoder användas endast om återväxten inte kan kan tryggas på annat sätt.

23 §  Inom områden av den fjällnära skogen där skogsbruket är särskilt utsatt för konkurrens av andra markanvändningsintressen kan fördjupade verksamhetsplaner upprättas. Sådana planer upprättas av Skogsstyrelsen efter samråd med länsstyrelsen.

Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om avgiftsskyldighet för den som begärt att planen skall upprättas. Förordning (2005:1149).

24 §  Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om samråd med berörd sameby före annan avverkning inom renskötselns året-runt-marker än sådan röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

25 §  Andelen lövträd och ädla lövträd i ett bestånd skall bestämmas med ledning av trädens grundyta. Med ett träds grundyta avses ytan av ett tvärsnitt genom stammen 1,3 meter över marken.

26 §  Beslut som avses i 24 § skogsvårdslagen (1979:429) lämnas kostnadsfritt till markägaren.

27 §  Innan skogsstyrelsen fattar beslut i ett ärende enligt 25 § andra stycket skogsvårdslagen (1979:429) skall den samråda med länsstyrelsen. Förordning (2005:1149).

28 §  Bidrag för att trygga återväxten av ädellövskog lämnas enligt förordningen om statligt stöd till skogsbruket (1993:555).

29 §  Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om

1. bekämpningsåtgärder när insektshärjning av större omfattning uppkommit i skog eller när det är fara för sådan insektshärjning,
2. åtgärder för att förebygga att yngelhärdar uppkommer, såsom i fråga om upparbetning av skadad skog, åtgärder vid röjning eller annan avverkning, utforsling av virke och lagring av virke i eller i närheten av skog.

30 §  Föreskrifter som avses i 30 § skogsvårdslagen (1979:429) meddelas av Skogsstyrelsen efter samråd med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och annan central förvaltningsmyndighet som kan beröras.

Skogsstyrelsen skall samråda med kommunen i frågor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. Förordning (2005:1149).

31 §  I ärenden enligt skogsvårdslagen (1979:429) får Skogsstyrelsen besluta att det skall göras en miljöanalys av vilken inverkan en ny metod för skogens skötsel eller ett nytt skogsodlingsmaterial har på miljön, om verksamheten avses pågå i nämnvärd omfattning eller skall utföras i miljöer som är särskilt känsliga. Förordning (1998:1540).

32 §  Skogsstyrelsen beslutar i varje enskilt ärende vad miljöanalysen skall innehålla. Förordning (1998:1540).

33 §  Skogsstyrelsen får besluta att användaren av den nya skötselmetoden eller det nya skogsodlingsmaterialet skall göra och bekosta miljöanalysen.

När en miljöanalys görs av Skogsstyrelsen, får styrelsen besluta att användaren skall betala en avgift som helt eller delvis motsvarar kostnaden för analysen.

Vid bedömningen av om användaren skall svara för utförandet av eller kostnaden för miljöanalysen skall hänsyn tas till omfattningen av användarens skogliga verksamhet och det intresse som användaren har av analysen i sin verksamhet. Förordning (1998:1540).

34 §  Skogsstyrelsen skall inhämta yttrande över en miljöanalys från Naturvårdsverket och berörd länsstyrelse. Förordning (1998:1540).

34 a §  En skogs- och miljöredovisning skall alltid innehålla de uppgifter som Skogsstyrelsen har registrerat om skyddsvärda områden på brukningsenheten. En skogsbruksplan enligt vedertagen utformning skall godtas som skogs- och miljöredovisning om den är nyare än fem år och innehåller uppgifter om skyddsvärda områden.

Skogstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om vad en skogs- och miljöredovisning skall innehålla och föreskrifter om undantag från kravet på skogsredovisning. Förordning (2005:1149).

35 §  I ärende om ersättning eller inlösen enligt 19 § skogsvårdslagen (1979:429) skall Skogsstyrelsen på statens vägnar söka träffa uppgörelse med sakägare som gör anspråk på ersättning eller fordrar inlösen av fastighet.

I fråga om ersättning eller inlösen enligt första stycket gäller 34-36 §§ förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Vad som sägs om länsstyrelsen och kommunen skall i stället gälla Skogsstyrelsen. Förordning (2005:1149).

36 §  Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om avgiftsskyldighet för

1. den som begärt förhandsbeslut enligt 13 § skogsvårslagen (1979:429),
2. kontroll och tillsyn av produktion av, handel med och införsel av skogsodlingsmaterial, och
3. prövning av ansökan om godkännande av frökällor. Förordning (2002:615).

37 §  Avgift tas ut för prövning av ansökan om tillstånd enligt 10 §. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 2 tillämpas. Varje parti som ansökan avser skall anses som ett avgiftsbelagt ärende.

Med ett parti avses en viss mängd skogsodlingsmaterial bestående av endera fröer, plantor, sticklingar eller något annat förökningsmaterial av

• samma trädslag,
• samma ålder och
• samma härkomst. Förordning (2002:615).

38 §  Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av skogsvårdslagen (1979:429) meddelas av Skogsstyrelsen.