1 §  Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (förordning (EG) nr 725/2004).

2 §  Begrepp i denna lag skall ha samma innebörd som i förordning (EG) nr 725/2004.

3 §  Polismyndigheten fattar, efter att ha hört Transportstyrelsen och Kustbevakningen, beslut enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004 om vilken skyddsnivå som ska gälla för ett fartyg eller en hamnanläggning. Om något beslut inte fattas gäller den lägsta skyddsnivån.

I brådskande fall får Polismyndigheten fatta beslut enligt första stycket om förändring av skyddsnivån utan att ha hört Transportstyrelsen och Kustbevakningen. Ett sådant beslut ska dock snarast omprövas av Polismyndigheten efter att Transportstyrelsen och Kustbevakningen har hörts. Lag (2014:735).

4 §  Beslut om att ytterligare åtgärder utöver de som anges i fartygets eller hamnanläggningens skyddsplan ska vidtas för ett fartyg eller en hamnanläggning vid den högsta skyddsnivån får fattas av Polismyndigheten, Transportstyrelsen eller Kustbevakningen. Innan ett sådant beslut fattas ska den beslutande myndigheten ha hört de båda andra myndigheterna.

Om ett fartyg trafikerar Sveriges territorialhav eller om information har lämnats om att fartyget avser att gå in på territorialhavet, får för det fartyget sådana beslut som anges i första stycket fattas av Transportstyrelsen när de två lägre skyddsnivåerna råder. Lag (2014:735).

5 §  Statens kostnader för sjöfartsskyddet skall täckas av avgifter. Dessa avgifter skall tas ut för de fartyg och hamnanläggningar som är föremål för tillsynen av sjöfartsskyddet.

6 §  Den som verkställer en tillsynsförrättning enligt bestämmelserna i bilaga 1 eller 2 till förordning (EG) nr 725/2004 eller biträder vid en sådan förrättning har rätt att få tillträde till ett fartyg eller en hamnanläggning och att där göra de undersökningar som han eller hon behöver samt att där ta del av handlingar och övrig information om fartyget eller hamnanläggningen.

7 §  Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår tillsyn enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004.

Redaren, befälhavaren, rederiets och fartygets skyddschefer samt övrigt befäl ombord skall lämna tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär vid sådana förrättningar.

8 §  En hamnanläggnings innehavare ansvarar för att hamnanläggningen hålls tillgänglig för tillsynsmyndigheten och att tillsynsmyndigheten på annat sätt biträds vid tillsyn enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004.

Hamnanläggningens innehavare och skyddschef skall lämna tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär vid sådana förrättningar.

9 §  Den som utövar tillsyn av hamnanläggningar enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004 får förbjuda en hamnanläggningsinnehavare att låta hamnanläggningen betjäna fartyg som omfattas av förordning (EG) nr 725/2004, om hamnanläggningen i något väsentligt avseende har brister i sitt sjöfartsskydd som gör att den inte uppfyller föreskrivna krav eller kraven i anläggningens skyddsplan.

I stället för att ett förbud meddelas får hamnanläggningsinnehavaren föreläggas att vidta åtgärder för att avhjälpa bristen.

9 a §  Om det finns skälig anledning att anta att ett svenskt fartyg i något väsentligt avseende har brister i sitt sjöfartsskydd som gör att det inte uppfyller föreskrivna krav eller kraven i fartygets skyddsplan, får den som utövar tillsyn över svenska fartyg enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004 eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag meddela

1. förbud mot fartygets resa,
2. förbud mot att utföra viss verksamhet eller använda viss utrustning,
3. förbud mot eller föreläggande att anlöpa eller avgå från en viss uppehållsplats.

Om det inte finns tillräckliga skäl att meddela ett förbud eller föreläggande enligt första stycket, får fartygets redare eller ägare föreläggas att vidta åtgärder för att avhjälpa bristen eller uppfylla kravet inom viss tid. Lag (2005:854).

10 §  Ett beslut om förbud eller föreläggande enligt bestämmelserna i bilaga 1 till förordning (EG) nr 725/2004 eller enligt 9 eller 9 a § får förenas med vite. Lag (2005:854).

11 §  Ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat som har upphört att gälla enligt bestämmelsen i punkt 19.3.8 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004 skall omedelbart återlämnas till den som har utfärdat certifikatet.

Transportstyrelsen skall förklara ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat ogiltigt om

1. förhållandena på fartyget inte längre motsvarar föreskrivna krav och bristerna, trots föreläggande om rättelse, inte har avhjälpts, eller
2. certifikatet inte uppfyller föreskrivna krav.

Har ett internationellt sjöfartsskyddscertifikat förklarats ogiltigt enligt andra stycket, skall certifikatet omedelbart överlämnas till Transportstyrelsen . Lag (2008:1379).

11 a §  När kommissionen genomför sådan inspektion som avses i artikel 9.4 i förordning (EG) nr 725/2004 skall berörda organ och personer underkasta sig inspektionen. Om så behövs får de personer som bemyndigats att utföra inspektionen begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att kunna genomföra de åtgärder som följer av den artikeln.

Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogdemyndigheten. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten får dock låta bli att underrätta den hos vilken inspektion skall genomföras innan verkställighet sker. Lag (2006:738).

12 §  En hamnanläggningsinnehavare skall biträda vid utförandet av en skyddsutredning samt ta fram och lämna den information som behövs för att utredningen skall kunna genomföras.

13 §  För att förebygga brott som utgör fara för säkerheten i samband med sjöfarten, får den som uppehåller sig på ett fartyg eller i en hamnanläggning kroppsvisiteras. För samma ändamål får väska, fordon, gods, rum och annat slutet förvaringsställe på fartyget eller inom hamnanläggningen undersökas.

Den som vägrar att låta sig eller sin egendom undersökas, får avvisas eller avlägsnas från fartyget eller hamnanläggningen.

14 §  Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning skall utföras i ett avskilt utrymme. Sådan visitation skall ske i vittnes närvaro, om den som skall undersökas begär det och det kan ske utan större omgång. Kroppsvisitation av kvinna får utföras och bevittnas endast av en annan kvinna, om undersökningen inte sker genom metalldetektor eller liknande anordning. Kroppsvisitation som enbart innebär att föremål som en kvinna har med sig undersöks får dock utföras och bevittnas av en man.

15 §  Kroppsvisitation och annan undersökning skall ske i den omfattning som anges i skyddsplanen för fartyget eller hamnanläggningen.

Rederiet och hamnanläggningsinnehavaren ansvarar för att undersökningarna sker i den omfattning som följer av skyddsplanerna för fartyget respektive hamnanläggningen. Dessa undersökningar skall bekostas av rederiet respektive hamnanläggningsinnehavaren.

16 §  Kroppsvisitation och annan undersökning får, med den begränsning som följer av andra stycket, utföras av en polisman, en tjänsteman vid Kustbevakningen eller annan särskilt utsedd person som förordnats av Polismyndigheten. Om personer och egendom undersöks av annan sådan särskilt utsedd person, ska arbetet utföras under en polismans ledning. Tullverket ska på begäran bistå Polismyndigheten, om det behövs för att en undersökning ska kunna utföras. Rederiet eller hamnanläggningsinnehavaren ska biträda Polismyndigheten eller Kustbevakningen i det praktiska kontrollarbetet, om det behövs.

Kontroll av varor som står under tullövervakning enligt artikel 134 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen ska göras i samråd med Tullverket. Lag (2016:278).

17 §  Om det vid kroppsvisitation eller annan undersökning påträffas föremål som kan komma till användning vid brott som utgör allvarlig fara för säkerheten i samband med sjöfart skall, om föremålet inte tas i beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, den hos vilken föremålet påträffats uppmanas att förvara föremålet på sådant sätt att det inte kan användas för brott. Den som inte följer en sådan uppmaning får avvisas eller avlägsnas från fartyget eller hamnanläggningen.

18 §  Ett beslut enligt 13 § andra stycket eller 17 § fattas av den som enligt 16 § får utföra kroppsvisitation eller annan undersökning.

19 §  Protokoll skall föras och bevis utfärdas om gjord kroppsvisitation, om den undersökte begär det vid förrättningen eller om föremål tas i beslag.

20 §  Utan rederiets, befälhavarens eller hamnanläggningsinnehavarens tillstånd får inte någon beträda en sådan del av ett fartyg respektive en hamnanläggning för vilken det genom stängsel eller skyltar eller på annat liknande sätt klart framgår att allmänheten inte har tillträde.

Den som enligt 16 § får utföra kroppsvisitation eller annan undersökning får från fartyget eller hamnanläggningen avvisa eller avlägsna den som

1. obehörigen uppehåller sig där,
2. stör ordningen där, eller
3. äventyrar skyddet av fartyget eller hamnanläggningen.

21 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att beslut enligt 4 § andra stycket får fattas även av annan myndighet än Transportstyrelsen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1. föreskrifter om vilka åtgärder en hamnanläggnings skyddsplan skall innehålla,
2. föreskrifter om sjöfartsskyddsdeklarationer,
3. föreskrifter om tillsyn, och
4. föreskrifter om avgifter till staten för sjöfartsskyddet. Lag (2008:1379).

21 a §  Transportstyrelsen får erkänna en organisation som uppfyller de krav som anges i bestämmelsen i punkt 4.5 i bilaga 3 till förordning (EG) nr 725/2004 som en erkänd sjöfartsskyddsorganisation.

Transportstyrelsen får överlåta åt en erkänd sjöfartsskyddsorganisation som uppfyller de ytterligare krav som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 21 b § att

1. granska och godkänna skyddsplaner för fartyg enligt bestämmelsen i punkt 9.2 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004, och
2. utöva tillsyn enligt bestämmelserna i punkt 19.1–19.4 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004.

Ett beslut om överlåtelse får förenas med ytterligare villkor för utförande av uppgifterna. Lag (2018:1089).

21 b §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de ytterligare krav som en erkänd sjöfartsskyddsorganisation ska uppfylla för att få utföra uppgifter enligt 21 a §. Lag (2013:294).

22 §  Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud eller föreläggande som har meddelats med stöd av bestämmelserna i regel 9 i bilaga 1 till förordning (EG) nr 725/2004 eller enligt 9 §.

Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket är förenat med vite, skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.

23 §  Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter i syfte att erhålla ett beslut om erkänd sjöfartsskyddsorganisation enligt bestämmelsen i punkt 4.3 i bilaga 3 till förordning (EG) nr 725/2004,
2. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter i syfte att få en skyddsplan godkänd, ett skyddscertifikat utfärdat eller giltighetstiden för ett certifikat förlängd enligt bestämmelserna i punkterna 9.1-4, 16.1-3 och 19.1-3 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004,
3. redare och befälhavare som uppsåtligen använder ett fartyg till sjöfart utan att fartyget har ett certifikat eller en skyddsplan som det skall ha enligt bestämmelserna i regel 9.1.1 i bilaga 1 respektive punkt 9.1 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004,
4. hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen betjänar ett sådant fartyg som omfattas av förordning (EG) nr 725/2004 utan att ha en godkänd skyddsplan enligt bestämmelserna i regel 10.1 i bilaga 1 och punkt 16.2 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004,
5. redare och befälhavare som uppsåtligen använder ett fartyg eller dess utrustning i strid med någon bestämmelse i fartygets skyddsplan, i ett certifikat eller i regel 4.1-2 i bilaga 1 och punkt 9.4 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004,
6. hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen använder hamnanläggningen eller dess utrustning i strid med någon bestämmelse i hamnanläggningens skyddsplan eller regel 10.1 i bilaga 1 och punkt 16.3 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004,
7. redare och ägare som uppsåtligen underlåter att se till att fartyget undergår tillsyn enligt bestämmelserna i regel 4.1-2 i bilaga 1 och punkt 19 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004,
8. hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen underlåter att hålla hamnanläggningen tillgänglig för tillsynsmyndigheten eller på annat sätt biträda tillsynsmyndigheten vid tillsyn enligt 8 §,
9. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar felaktig eller ofullständig information inför anlöp av hamn när informationen har begärts enligt regel 9.2 i bilaga 1 till förordning (EG) nr 725/2004 om gärningen inte är ringa samt
10. redare, befälhavare och hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen inte genomför en undersökning enligt bestämmelserna i 13 och 15 §§ eller som har beslutats med stöd av 4 §.

24 §  Till böter döms

1. redare och hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen inte har utsett någon skyddschef enligt vad som krävs i bestämmelserna i punkterna 11.1, 12.1 eller 17.1 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004,
2. den som uppsåtligen inte upprättar en sjöfartsskyddsdeklaration enligt bestämmelserna i punkt 5 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004,
3. redare och befälhavare eller hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen förvarar fartygets respektive hamnanläggningens skyddsplan i strid med bestämmelserna i punkterna 9.7 eller 16.7 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004,
4. redare och befälhavare som uppsåtligen inte återlämnar eller överlämnar ett sjöfartsskyddscertifikat när det krävs enligt 11 §,
5. redare och befälhavare som uppsåtligen inte medför en handling som skall finnas ombord på ett fartyg enligt bestämmelserna i regel 9.2.3 i bilaga 1, punkterna 9.1 och 10.1 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004 eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 21 § andra stycket 5,
6. befälhavare som uppsåtligen inte lämnar den information som krävs enligt bestämmelsen i regel 9.2.1.6 i bilaga 1 till förordning (EG) nr 725/2004 samt
7. hamnanläggningsinnehavare som uppsåtligen inte lämnar den information som krävs enligt bestämmelsen i punkt 14.6 i bilaga 2 till förordning (EG) nr 725/2004.

25 §  Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot det som sägs om tystnadsplikt i 30 § finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

26 §  Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken eller sjölagen (1994:1009).

27 §  Mål om ansvar enligt denna lag handläggs av den domstol som är behörig enligt bestämmelserna i 21 kap.1 och 8 §§sjölagen (1994:1009).

28 §  Ett beslut enligt förordning (EG) nr 725/2004 eller enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

29 §  Ett beslut som meddelats inom Transportstyrelsen och som, enligt vad regeringen meddelar föreskrifter om, skall underställas någon inom styrelsen, får inte överklagas.

Beslut enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004 rörande undantag för en hamnanläggning från att omfattas av förordningen och rörande likvärdiga skyddsarrangemang får överklagas till regeringen. Övriga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelserna i bilaga 1 och 2 till förordning (EG) nr 725/2004 som inte skall underställas någon får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2008:1379).

30 §  Den som har tagit befattning med tillsyn enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 725/2004 eller har utsetts till skyddschef får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om

1. sjöfartsskyddet ombord på fartyg eller i hamnanläggningar,
2. yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden,
3. enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden, eller
4. förhållanden av betydelse för rikets säkerhet.

Den som har utfört kroppsvisitation eller annan undersökning enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första och andra styckena. Lag (2009:506).