1 §  Denna förordning gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid behandling av personuppgifter i utrikesförvaltningens konsulära verksamhet.

Förordningen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling personuppgifter som är tillgänglig för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

2 §  Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna förordning får utföras även om den registrerade motsätter sig behandlingen.

3 §  Varje myndighet inom utrikesförvaltningen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.

4 §  Personuppgifter får behandlas om det behövs för handläggning av konsulära ärenden och för den konsulära verksamhet i övrigt som avses i 3 kap.14 och 15 §§ förordningen (2014:115) med instruktion för utrikesrepresentationen.

Personuppgifter får också behandlas i den utsträckning det behövs för

1. tillsyn, planering och uppföljning av verksamheten, och
2. framställning av statistik. Förordning (2016:414).

4 a §  Personuppgifter som behandlas enligt 4 § får även behandlas om det behövs för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. I övrigt gäller 9 § första stycket d och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204). Förordning (2016:414).

5 §  Inom utrikesförvaltningen får det finnas en samling uppgifter och handlingar som med hjälp av automatiserad behandling används i den konsulära verksamheten (den konsulära databasen).

6 §  Uppgifter som rör någons hälsa får behandlas om det är av väsentlig betydelse för att en myndighet skall kunna utföra sina konsulära uppgifter.

7 §  Uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller som rör någons sexualliv får inte användas som sökbegrepp vid behandlingen av personuppgifter i den konsulära databasen.

8 §  Regeringskansliet får ha direktåtkomst till samtliga personuppgifter i den konsulära databasen.

9 §  En utlandsmyndighet får ha direktåtkomst till de personuppgifter i den konsulära databasen som avser verksamheten vid den myndigheten.

En utlandsyndighet får därutöver ha direktåtkomst till personuppgifter som avser verksamheten vid en annan myndighet, i den utsträckning det är nödvändigt för att få upplysning om att en person

1. förekommer eller har förekommit i ett ärende vid den andra myndigheten samt när och av vilken anledning personen varit aktuell, eller
2. har skuld för tidigare beviljat konsulärt ekonomiskt bistånd eller har missbrukat sådant bistånd.

10 §  Regeringskansliet får besluta att en utlandsmyndighet får ha direktåtkomst också till andra personuppgifter i databasen än som följer av 9 §, om uppgifterna är av väsentlig betydelse för verksamheten vid den myndigheten.

11 §  Behörigheten för åtkomst till personuppgifter i den konsulära databasen skall vara begränsad till de personer vid en myndighet som på grund av sina arbetsuppgifter i den konsulära verksamheten behöver ha tillgång till uppgifterna.

11 a §  Regeringskansliet ska se till att åtkomst till personuppgifter i den konsulära databasen dokumenteras. Regeringskansliet ska också göra systematiska och återkommande kontroller av om någon obehörigen kommer åt sådana uppgifter. Förordning (2016:414).

12 §  Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna förordning.

13 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.