1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om befälhavares skyldigheter att vidta åtgärder för att avvärja faror för sjötrafiken och rädda personer i sjönöd i situationer som avses i 6 kap. 6 § andra stycket sjölagen (1994:1009).

2 §  Denna förordning gäller alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterritoriet.

3 §  Befälhavare på fartyg som

1. påträffar farlig is, farligt vrak eller annan överhängande fara för sjötrafiken,
2. påträffar tropisk storm,
3. upplever underkyld lufttemperatur och hård vind (7-10 på Beaufortskalan) som kan orsaka kraftig isbildning på fartygs överbyggnad, eller
4. upplever vindar över 10 på Beaufortskalan för vilka stormvarning inte har mottagits,

skall med de medel som står honom eller henne till buds snarast möjligt meddela detta till fartyg i närheten och sjöräddningscentralen (MRCC). I Sverige utgörs sjöräddningscentralen (MRCC) av den räddningscentral som anges i 4 kap. 9 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

Meddelanden som nämns i första stycket skall innehålla de uppgifter som framgår av bilagan till denna förordning.

5 §  Någon kostnad för överföring av meddelanden som avses i 3 och 4 §§ får inte tas ut av de berörda fartygen.

6 §  Om en befälhavare får kännedom om att någon är i sjönöd, är han eller hon skyldig att så snabbt det är möjligt bege sig med fartyget till olycksplatsen och lämna all hjälp som är möjlig och nödvändig för att rädda den nödställde.

Vad som sägs om befälhavares skyldighet i första stycket gäller inte

1. om befälhavaren inte kan lämna hjälp,
2. om det är orimligt att fartyget beger sig till olycksplatsen, eller
3. om hjälpen inte behövs.

7 §  En befälhavare som beger sig till olycksplatsen skall, om det är möjligt, meddela den nödställde och sjöräddningscentralen (MRCC) att hans eller hennes fartyg är på väg dit.

En befälhavare som med stöd av 6 § andra stycket inte beger sig med fartyget till olycksplatsen skall om möjligt meddela sjöräddningscentralen (MRCC) detta.

8 §  Befälhavaren på ett nödställt fartyg samt sjöräddningscentralen (MRCC) får tillkalla det eller de fartyg som enligt 7 § har besvarat nödanropet och som bedöms ha bäst förutsättningar att lämna hjälp. Om det är möjligt bör samråd dessförinnan ske med berörda befälhavare.

I lagen (2003:778) om skydd mot olyckor finns bestämmelser om svensk räddningsledares befogenheter.

9 §  Befälhavaren på ett fartyg som har tillkallats enligt 8 § skall fortsätta till den nödställde samt meddela befälhavare på berörda fartyg samt sjöräddningscentralen (MRCC) detta.

10 §  En befälhavare som har tillkallats enligt 8 § är befriad från sin räddningsskyldighet om han eller hon av den nödställde, sjöräddningscentralen (MRCC) eller befälhavare på fartyg som har nått fram till olycksplatsen har underrättats om att hjälp inte längre är nödvändig.

11 §  Befälhavaren på ett fartyg på vilket skeppsdagbok förs skall i denna anteckna alla omständigheter som är av betydelse för bedömningen av hans eller hennes handlande enligt 6-10 §§.