1 §  I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter), här benämnd EU-förordningen.

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU-förordningen.

2 §  Om information som enligt EU-förordningen ska framgå av faktablad och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av förordningen ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag för bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.

3 §  Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen.

4 §  För tillsynen över att EU-förordningen följs får Finansinspektionen förelägga

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och
2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

4 a §  Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda eller begränsa en viss typ av finansiell verksamhet eller praxis vid försäkrings- eller återförsäkringsföretag och marknadsföring, distribution eller försäljning av försäkringsbaserade investeringsprodukter eller försäkringsbaserade investeringsprodukter med vissa specifika egenskaper finns i artikel 17 i EU-förordningen. Lag (2018:2022).

5 §  Finansinspektionen får förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU-förordningen att vidta en viss åtgärd eller att upphöra med ett visst agerande.

6 §  Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

7 §  Finansinspektionen får bestämma att ett föreläggande enligt denna lag ska gälla omedelbart.

8 §  Finansinspektionen ska besluta om sanktionsavgift för den Priip-produktutvecklare som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att

1. inte upprätta och offentliggöra ett faktablad för produkten (artikel 5.1),
2. inte se till att faktabladet uppfyller kraven på form och innehåll (artikel 6),
3. inte iaktta kraven på faktabladets språkliga utformning och översättning (artikel 7),
4. inte iaktta kraven på faktabladets utformning (artikel 8.1–8.3),
5. utforma marknadsföringsmaterial om en Priip-produkt i strid med informationen i faktabladet eller utan att beakta kraven på innehållet i marknadsföringsmaterialet (artikel 9), eller
6. inte uppdatera faktabladet om en översyn visar att så krävs (artikel 10.1).

9 §  Finansinspektionen ska besluta om sanktionsavgift för den som ger råd om eller säljer en Priip-produkt, om personen åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att

1. utforma marknadsföringsmaterial om en Priip-produkt i strid med informationen i faktabladet eller utan att beakta kraven på innehållet i marknadsföringsmaterialet (artikel 9),
2. inte förse icke-professionella investerare med faktabladet i god tid innan investeraren är bunden till något avtal eller erbjudande gällande produkten (artikel 13.1),
3. förse en icke-professionell investerare med faktabladet efter transaktionen utan att föreskrivna villkor är uppfyllda (artikel 13.3),
4. inte iaktta skyldigheten att tillhandahålla ett faktablad på det sätt som förskrivs vid på varandra följande transaktioner avseende samma Priip-produkt (artikel 13.4), eller
5. inte tillhandhålla ett faktablad på det sätt som föreskrivs (artikel 14).

10 §  Finansinspektionen ska besluta om sanktionsavgift för den som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att inte inrätta lämpliga förfaranden och arrangemang för framförande av klagomål och besvarande av klagomål (artikel 19).

11 §  Finansinspektionen får avstå från att fatta beslut om sanktionsavgift om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, om rättelse görs, om föreläggande enligt 5 § bedöms vara en tillräcklig åtgärd eller om något annat organ har vidtagit åtgärder som bedöms tillräckliga.

12 §  Sanktionsavgiften för en juridisk person ska som högst fastställas till det högsta av

1. 47 600 000 kronor,
2. tre procent av företagets eller, i förekommande fall, koncernens omsättning närmast föregående räkenskapsår,
3. två gånger den vinst som företaget erhållit till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
4. två gånger de kostnader som företaget undvikit till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa.

Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

För ett försäkringsföretag får avgiften inte vara så stor att företaget därefter inte uppfyller kraven i 4 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

13 §  Sanktionsavgiften för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av

1. 6 700 000 kronor,
2. två gånger den vinst som den fysiska personen erhållit till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. två gånger de kostnader som den fysiska personen undvikit till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa.

14 §  När sanktionsavgiften fastställs ska Finansinspektionen, utöver de omständigheter som särskilt anges i EU-förordningen, i förekommande fall beakta bl.a. överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, de skador som uppstått, den juridiska eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som företaget eller den fysiska personen erhållit till följd av överträdelsen eller de kostnader som har undvikits.

15 §  Sanktionsavgifter tillfaller staten.

16 §  En sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar från det att beslutet om avgiften har fått laga kraft.

17 §  Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift får verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 16 §.

18 §  Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 16 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

19 §  En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fått laga kraft.

20 §  Den som är eller har varit knuten till en Priip-produktutvecklare får inte obehörigen röja uppgifter i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som Finansinspektionen utövar tillsyn över enligt denna lag, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den utpekade personens identitet.

Första stycket gäller också den som ger råd om eller säljer Priip-produkter som anställd eller uppdragstagare.

21 §  En Priip-produktutvecklare ska ersätta ren förmögenhetsskada som denne uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar en icke-professionell investerare genom att ett faktablad innehåller uppgifter som är felaktiga, vilseledande eller står i strid med avtalshandlingarna. Detsamma gäller om faktabladet inte har den form eller det innehåll som krävs enligt artikel 8 i EU-förordningen.

22 §  Den som vill göra anspråk på skadestånd enligt 21 § ska underrätta Priip-produktutvecklaren om detta inom skälig tid efter det att han eller hon märkt eller borde ha märkt att skada har uppkommit.

Om underrättelse inte görs inom skälig tid, faller rätten till skadestånd enligt denna lag bort. Detsamma gäller om talan inte väcks inom tio år från investeringstillfället.

23 §  Den som utvecklar, ger råd om eller säljer Priip-produkter och som står under Finansinspektionens tillsyn ska med årliga avgifter bekosta inspektionens verksamhet enligt denna lag.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna.

24 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om produktingripande enligt artikel 17 i EU-förordningen. Lag (2018:2022).

25 §  Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2018:2022).