1 §  I denna förordning finns bestämmelser om statligt stöd för kulturevenemang som har ställts in eller skjutits upp med anledning av spridningen av viruset som orsakar sjukdomen covid-19.

2 §  Denna förordning är meddelad med stöd av 16 § lagen (1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde i fråga om 9 § första stycket 1 och med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

3 §  Stöd enligt denna förordning får lämnas som bidrag i mån av tillgång på medel.

5 §  Stöd får lämnas till en arrangör av en konsert, scenkonstföreställning, biografföreställning, utställning, föreläsning eller ett annat liknande kulturevenemang i Sverige. Stöd får också lämnas till en konstnärligt verksam aktör som arbetat med eller skulle ha medverkat i evenemanget.

Stöd får endast lämnas till juridiska personer och enskilda näringsidkare som är verksamma i Sverige och som bedriver eller arrangerar kulturverksamhet av professionell art.

Stöd får inte lämnas till arrangörer eller andra aktörer som tilldelas medel direkt av regeringen eller får verksamhetsbidrag genom förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet eller förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet.

7 §  Stöd får lämnas för intäktsbortfall som uppkommit till följd av att evenemanget har ställts in eller merkostnader som uppkommit till följd av att evenemanget har skjutits upp.

Vid beräkningen av intäktsbortfallet ska avdrag göras för

1. minskade kostnader som är en följd av att evenemanget har ställts in,
2. kostnader som kunde ha undvikits när evenemanget ställdes in, och
3. annat offentligt stöd och andra ersättningar som ges med anledning av att evenemanget har ställts in.

Stöd får inte omfatta ersättning för utebliven vinst.

8 §  Ett stöd enligt 7 § får uppgå till högst 75 procent av intäktsbortfall eller merkostnader upp till 1 000 000 kronor och högst 50 procent av intäktsbortfall eller merkostnader över 1 000 000 kronor.

Stöd till en arrangör eller annan aktör får lämnas med ett belopp som sammanlagt högst uppgår till 10 000 000 kronor.

9 §  Frågor om stöd prövas av

1. Stiftelsen Svenska Filminstitutet i fråga om stöd till verksamhet inom stiftelsens ansvarsområde, och
2. Statens kulturråd i fråga om övrigt stöd.

Det som anges i 10-14 §§ om myndighet gäller även för Stiftelsen Svenska Filminstitutet.

10 §  En ansökan om stöd ska vara skriftlig och ges in till myndigheten. Ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs för prövningen.

11 §  När ansökningstiden har gått ut ska myndigheten pröva samtliga inkomna ansökningar.

12 §  Myndigheten ska vid prövningen av ansökningar ta hänsyn till sökandens behov av ekonomiskt stöd och att medlen fördelas till en mångfald av kulturella uttryck.

13 §  Myndigheten får besluta att stöd helt eller delvis inte ska betalas ut om

1. mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att stödet har bestämts felaktigt eller med för högt belopp, eller
2. stödet av någon annan orsak har bestämts felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta.

14 §  Den som har tagit emot stöd är återbetalningsskyldig om det finns grund för det enligt 13 §. Myndigheten får i dessa fall helt eller delvis kräva tillbaka stödet.

Om ett belopp som har återkrävts inte har betalats i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet.

Om det finns särskilda skäl, får myndigheten helt eller delvis avstå från krav på återbetalning eller krav på ränta.

15 §  Bestämmelser om offentliggörande, rapportering och registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och i förordningen (2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.

16 §  Statens kulturråd får, efter att ha gett Stiftelsen Svenska Filminstitutet tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.

17 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 13 § får dock inte överklagas.