3 §  En vattenskoter får framföras endast av den som har ett förarbevis.

4 §/Träder i kraft I:2022-05-01/ Kravet på förarbevis i 3 § gäller inte

1. inom statliga myndigheters verksamhet,
2. vid utförande av räddningstjänst eller förebyggande verksamhet enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och vid träning inför sådan räddningstjänst och förebyggande verksamhet,
3. i fråga om annan verksamhet som bedrivs för att utföra räddning till sjöss,
4. den som har fyllt 15 år och som deltar i sådan utbildning som avses i 5 § första stycket 2, eller
5. den som tränar för att tävla, tävlar eller deltar i uppvisning med vattenskoter, om ett medlemsförbund i Riksidrottsförbundet ansvarar för verksamheten och den uteslutande bedrivs inom ett sådant område som enligt 2 kap. 2 § sjötrafikförordningen (1986:300) är avlyst för det ändamålet.

6 §  Den som framför en vattenskoter och omfattas av kravet på förarbevis ska ha med sig ett giltigt förarbevis och en giltig identitetshandling ombord.

Föraren får ha med sig ett utbildningsintyg i stället för ett förarbevis, om

1. färden genomförs inom en månad från den dag då utbildning enligt 5 § första stycket 2 har genomgåtts med godkänt resultat, och
2. förarbeviset ännu inte har utfärdats och lämnats ut.

Identitetshandlingen och förarbeviset eller, i förekommande fall, utbildningsintyget ska lämnas över för kontroll om en polisman eller en kustbevakningstjänsteman begär det. Om en sådan handling har utfärdats elektroniskt, är det tillräckligt att handlingen visas upp.

7 §  Förarbeviset ska återkallas om innehavaren, sedan utbildningen enligt 5 § första stycket 2 genomgåtts med godkänt resultat, begår brott enligt

1. 20 kap. 2, 3, 4, 5, 7, 8 eller 9 § sjölagen (1994:1009),
2. 5 kap. 1 § sjötrafikförordningen (1986:300), eller
3. 5 § förordningen (1993:1053) om användning av vattenskoter.

Om innehavaren av förarbeviset inte har genomgått sådan utbildning som avses i 5 § första stycket 2, ska återkallelse i enlighet med första stycket i stället göras om innehavaren har begått brott efter det att förarbeviset har utfärdats.

7 a §  En slutlig återkallelse ska grundas på

1. en lagakraftvunnen dom,
2. ett godkänt strafföreläggande,
3. ett godkänt föreläggande om ordningsbot, eller
4. ett beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap.rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i någon annan författning. Lag (2022:288).

7 b §  Ett förarbevis ska återkallas tills vidare i avvaktan på ett slutligt avgörande av frågan om återkallelse om det på sannolika skäl kan antas att förarbeviset kommer att återkallas slutligt. Beslutets giltighetstid ska begränsas enligt vad som gäller för spärrtid enligt 9 §. Lag (2022:288).

8 §  /Upphör att gälla U:2022-05-15 genom lag (2022:288)./ Den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om återkallelse. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart.

9 §  Vid återkallelse ska det bestämmas en tid inom vilken ett nytt förarbevis inte får utfärdas (spärrtid). Spärrtiden ska vara lägst en månad och högst tre år.

9 a §  Spärrtiden ska räknas från den dag som är tidigast av:

• dagen för delgivning av beslutet om återkallelse, och
• den dag som följer av 9 b §.

Om giltighetstiden av ett beslut om återkallelse tills vidare har löpt ut när ett beslut om slutlig återkallelse fattas, ska spärrtiden räknas från dagen för delgivning av beslutet om slutlig återkallelse. Den tid under vilken förarbeviset varit omhändertaget eller återkallat tills vidare ska då räknas av från spärrtiden. Lag (2022:288).

9 b §  Giltighetstiden för en återkallelse tills vidare ska räknas från den dag som är tidigast av:

• dagen för delgivning av beslutet om återkallelse tills vidare,
• dagen för delgivning av ett beslut om omhändertagande, och
• den dag då föraren vid en kontroll överlämnat förarbeviset. Lag (2022:288).

9 c §  När frågan om slutlig återkallelse avgörs får det beslutas att ytterligare återkallelse inte ska ske. Detta får göras om ett beslut om omhändertagande eller återkallelse tills vidare har gällt under minst så lång tid som skulle ha bestämts som spärrtid om något beslut om omhändertagande eller återkallelse tills vidare inte hade fattats. Lag (2022:288).

9 d §  Om det på sannolika skäl kan antas att ett förarbevis kommer att återkallas slutligt ska det beslutas att omhänderta förarbeviset i avvaktan på ett avgörande av frågan om återkallelse. Lag (2022:288).

9 e §  Ett beslut om slutlig återkallelse, återkallelse tills vidare eller omhändertagande ska delges den som beslutet rör. Delgivning får inte ske på det sätt som anges i 34-38 och 47- 51 §§delgivningslagen (2010:1932). Lag (2022:288).

9 f §  Ett beslut om slutlig återkallelse, återkallelse tills vidare eller omhändertagande av förarbevis gäller omedelbart.

Ett beslut som avses i första stycket medför att förarbeviset inte längre gäller. Om ett sådant beslut upphävs, får förarbeviset förnyad giltighet från upphävandet. Lag (2022:288).

9 g §  Den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om slutlig återkallelse, återkallelse tills vidare och omhändertagande av förarbevis. Lag (2022:288).

10 §  Om ett förarbevis har återkallats, ska innehavaren överlämna förarbeviset till den myndighet som regeringen bestämmer.

11 §  En ansökan om utfärdande av förarbevis efter återkallelse får inte prövas innan spärrtiden har löpt ut.

12 §  Den som är medborgare i ett annat EES-land än Sverige får framföra en vattenskoter om han eller hon har fyllt 15 år och har ett förarbevis som ger behörighet att framföra vattenskoter och som har utfärdats i det land som han eller hon är medborgare i.

13 §  Den som är medborgare i ett annat EES-land än Sverige och som får framföra vattenskoter med stöd av 12 § ska ha med sig det utländska förarbeviset och en giltig identitetshandling ombord. Om det inte uttryckligen framgår av det utländska förarbeviset att det ger innehavaren rätt att framföra vattenskoter, ska förarbeviset kompletteras med ett intyg från utfärdaren som styrker en sådan rätt.

Föraren ska överlämna förarbeviset, intyget och identitetshandlingen för kontroll om en polisman eller en kustbevakningstjänsteman begär det. Om en sådan handling har utfärdats elektroniskt, är det tillräckligt att handlingen visas upp.

21 §  En kustbevakningstjänsteman har inom de områden som anges i 1 kap. 4 § kustbevakningslagen (2019:32) rätt att stoppa en vattenskoter för att kontrollera att föraren har rätt att framföra den.

Befogenheterna för en kustbevakningstjänsteman enligt 6 kap. 1 § kustbevakningslagen gäller inte vid kontroller som görs med stöd av denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Bestämmelser om en polismans rätt att stoppa ett fordon eller ett annat transportmedel finns i polislagen (1984:387).

22 §  En polisman eller en kustbevakningstjänsteman får vid kontroll enligt 21 § medge att vattenskotern förs till närmaste lämpliga upptagningsplats, trots att föraren inte har rätt att framföra vattenskotern. Ett medgivande får bara lämnas om det kan ske utan att det uppstår någon risk för sjösäkerheten.

23 §  Vid en kontroll enligt 21 § ska ett förarbevis som inte har utfärdats i elektronisk form omhändertas av en polisman eller en kustbevakningstjänsteman om förarbeviset har återkallats.

27 §  Den som uppsåtligen framför en vattenskoter utan att vara berättigad till det ska dömas för olovligt förande av vattenskoter till böter.

28 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tillåter någon att framföra en vattenskoter utan att denne är berättigad till det ska dömas till böter.

29 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 eller 13 § ska dömas till penningböter.

Om förarens identitet genast har kunnat fastställas, ska det inte dömas till straff i fråga om identitetshandlingen.

30 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte överlämnar ett återkallat förarbevis enligt 10 § ska dömas till penningböter.

31 §  Beslut enligt 5, 7, 7 b, 9, 15, 17 och 20 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas. Lag (2022:288).