Köpare

Legaldefinitioner 12

3 § 1 st 2 p Lag om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter

köpare: en fysisk eller juridisk person, en grupp av fysiska eller juridiska personer, eller en myndighet som köper jordbruks- och livsmedelsprodukter, och

Normkedja: EU-direktiv — (EU) 2019/633 Otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan

1. Artikel 2.1 (EU) 2019/633 Otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan definierar ”jordbruks- och livsmedelsprodukter” samt 2.2, 2.4
2. 3 § 1 st 2 p Lag om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter definierar
3. 3 a § 1 st Förordning om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter nämner

6 § 1 st Lag om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete

Om den som kan ha rätt till skattereduktion för hushållsarbete (köparen) inte har betalat hela utgiften för hushållsarbetet, får en sådan utförare som anges i 67 kap. 16 § 1 och 17 § inkomstskattelagen (1999:1229) begära utbetalning från Skatteverket enligt 8 §.

Normkedja: Lag — Lag om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete

1. 6 § 1 st Lag om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete definierar
2. Förordning om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete är tyst
3. 6 § SKVFS 2014:22 nämner bemyndigandet ändrat 2015-01-01

6 § 1 st Lag om förfarandet vid skattereduktion för installation av grön teknik

Om den som kan ha rätt till skattereduktion för installation av grön teknik (köparen) inte har betalat hela utgiften för installationen, får en sådan utförare som anges i 67 kap. 43 § inkomstskattelagen (1999:1229) begära utbetalning från Skatteverket enligt 8 §.

Artikel 1.3 f (EU) 2016/1035 Skydd mot skadlig prissättning av fartyg

köpare: alla personer eller bolag som förvärvar ett ägarintresse, även genom hyra eller långtidscharter av ett fartyg utan besättning, i kombination med den ursprungliga överföringen från skeppsbyggaren, direkt eller indirekt, inbegripet personer eller bolag som äger eller kontrollerar en köpare eller ger anvisningar till denne. En person eller ett bolag äger en köpare när personen eller bolaget har en ägarandel på mer än 50 % hos köparen. En person eller ett bolag kontrollerar en köpare när personen eller bolaget är i stånd att, rättsligt eller faktiskt, styra eller begränsa köparens verksamhet, vilket antas vid en ägarandel av 25 %. Om äganderätt av en köpare visas, antas det inte förekomma separat kontroll av denna såvida inte något annat fastställs. Det kan finnas mer än en köpare av ett fartyg.

Artikel 2.2 (EU) 2019/633 Otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan

köpare: varje fysisk eller juridisk person, oberoende av den personens etableringsort, och varje offentlig myndighet i unionen som köper jordbruks- och livsmedelsprodukter; termen köpare kan även omfatta en grupp av sådana fysiska eller juridiska personer,

Normkedja: EU-direktiv — (EU) 2019/633 Otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan

1. Artikel 2.1 (EU) 2019/633 Otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan definierar ”jordbruks- och livsmedelsprodukter” samt 2.2, 2.4
2. 3 § 1 st 2 p Lag om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter definierar
3. 3 a § 1 st Förordning om förbud mot otillbörliga handelsmetoder vid köp av jordbruks- och livsmedelsprodukter nämner

Artikel 1.1 k (EU) 2022/720 Tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden

köpare: inbegriper ett företag som enligt ett avtal som omfattas av artikel 101.1 i fördraget säljer varor eller tjänster för ett annat företags räkning.

Artikel 2.1 (EU) 2023/2083 Fastställande av tekniska genomförandestandarder för tillämpningen av artikel 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2167 med avseende på de mallar som ska användas av kreditinstitut för tillhandahållande till köpare av information om sina kreditexponeringar utanför handelslagret

köpare: en kreditförvärvare, eller ett kreditinstitut som erhåller ett nödlidande kreditavtal i en transaktion med ett annat kreditinstitut.

Punkt 23 Förslag till avgörande i mål C-117/06

Försäljning av lös eller fast egendom sker enligt tysk rätt genom ingående av två olika avtal, det vill säga ett köpeavtal i egentlig mening, genom vilket parterna åtar sig att överlämna tillgången och överföra äganderätten till denna på köparen (säljaren) respektive deponera ersättningen i pengar hos säljaren (köparen), och det så kallade ”avtalet för materiellt fullgörande”, genom vilket parterna enas om att överföra äganderätten till egendomen respektive pengarna. Parterna måste dock, för att rätten till den sålda tillgången faktiskt skall anses ha överförts, uppfylla de formaliteter som i detta avseende föreskrivs i lagen.

Punkt 4 Förslag till avgörande i mål C-140/97

De följande styckena i artikel 2 i direktivet innehåller åter andra definitioner som syftar på parterna i avtalsförhållandet. Med ”arrangör” avses ”en person som inte enbart i enstaka fall anordnar resepaket och som direkt eller genom en återförsäljare säljer eller bjuder ut dem till försäljning”. ”Återförsäljare” är ”en person som säljer eller bjuder ut till försäljning ett resepaket som satts samman av en arrangör”. ”Konsument” slutligen är ”en person som köper eller överenskommer om köp av ett resepaket (köparen), eller varje person för vars räkning köparen överenskommer om köp av ett resepaket (annan kontrahent), eller en person till vilken köparen eller annan kontrahent överlåter resepaketet”.

Punkt 9 Förslag till avgörande i mål C-230/09

Mål C-231/09: Theodor Aissen och Hermann Rohaan tog över var sitt jordbruksföretag under tolvmånadersperioden 2004/2005 och levererade den mjölk som hade producerats av respektive företag till ett mejeri (köpare). Detta medförde att de överskred den under den löpande tolvmånadersperioden resterande referenskvantiteten för leverans, då mjölk under samma period redan hade levererats till en uppköpare när jordbruksföretagen fortfarande fanns i de tidigare ägarnas ägo. Hauptzollamt Oldenburg bedömde i enlighet härmed att Theodor Aissen och Hermann Rohaan var skyldiga att betala avgift på mjölk. Tullmyndigheten bedömde att var och en av dem förfogade över en referenskvantitet som inte hade använts av andra producenter – vilken endast motsvarade den del av referenskvantiteten som efter överföringen kunde användas för leveranser – och beräknade avgiften på mjölk i enlighet härmed. Theodor Aissen och Hermann Rohaan överklagade detta beslut till Finanzgericht, som biföll deras överklagande med motiveringen att beräkningen, inom ramen för utjämningssystemet för referenskvantiteter, ska baseras på den individuella referenskvantitet som företagen har tilldelats. De kvantiteter mjölk som de tidigare ägarna har levererat under samma tolvmånadersperiod ska inte beaktas. Hauptzollamt Oldenburg överklagade därefter till Bundesfinanzhof, som har hänskjutit följande frågor till domstolen: Ska unionsrätten, och i synnerhet artikel 5 k i förordning nr 1788/2003, tolkas på så sätt att den referenskvantitet som tillhör en producent som under en löpande tolvmånadersperiod har tagit över en verksamhet från en annan producent inte inbegriper den kvantitet som den andra producenten redan inom den aktuella tolvmånadersperioden och före verksamhetsövergången hunnit leverera? Utgör unionsrätten och dess principer angående den gemensamma marknaden för mjölk och mjölkprodukter hinder mot nationella bestämmelser enligt vilka en producent, som under en löpande tolvmånadersperiod har tagit över en verksamhet från en annan producent, inom ramen för den i artikel 10.3 i förordning nr 1788/2003 stadgade utjämningen mellan den outnyttjade delen av den nationella referenskvantiteten och överskridna leveranskvantiteter har rätt att delta i utjämningsförfarandet, även med den del av referenskvantiteten som den andra producenten redan har levererat?”

Punkt 4 Förslag till avgörande i mål C-237/97

De följande punkterna i artikel 2 i direktivet innehåller andra definitioner som rör parterna i avtalsförhållandet i fråga. Med ”arrangör av [paketresor]” avses ”en person som inte enbart i enstaka fall anordnar [paketresor] och som direkt eller genom en återförsäljare säljer eller bjuder ut dem till försäljning”. ”Återförsäljare” är ”en person som säljer eller bjuder ut till försäljning [en paketresa] som satts samman av en arrangör”. Slutligen avses med ”konsument” en ”person som köper eller överenskommer om köp av [en paketresa] (köparen), eller varje person för vars räkning köparen överenskommer om köp av en paketresa (annan kontrahent), eller en person till vilken köparen eller annan kontrahent överlåter [paketresan]”.

Punkt 30 Förslag till avgörande i mål C-603/24

Den omständigheten att Stellantis Portugal inledningsvis bär kostnaden för att reparera de varor som bolaget säljer och att dessa (jämte andra kostnader, såsom kommissionen med rätta har påpekat) beaktas vid fastställandet av priset för den köpta varan innebär således inte att Stellantis Portugal därigenom kan anses tillhandahålla en tjänst till en tredje part. Därigenom fullgör Stellantis Portugal i stället de skyldigheter som bolaget i egenskap av säljare har gentemot sina egna kunder (köpare), som i sin tur är exponerade för risken att slutkunderna gör gällande garantianspråk.