Om beskattning av förmån av fri bil (prop. 1986/87:46)

Skatteutskottets betänkande 1986/87:9

om beskattning av förmån av fri bil (prop. 1986/87:46)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om ett nytt system för beskattning av förmån av fri bil. Utskottet, som tillstyrker den principiella utformningen av förslaget, förordar dock följande justeringar. I fråga om vad som skall anses som extrautrustning tillstyrker utskottet motionsyrkanden

från s, c och vpk om att undantag skall göras för mobiltelefon. Vidare

tillstyrker utskottet ett motionsyrkande från vpk när det gäller jämkning av förmånsvärdet. Utskottet förordar slutligen med bifall till ett motionsyrkande från vpk att en uppföljning görs av det nya systemet inom något år. Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet. Till betänkandet har fogats sju reservationer.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1986/87:46 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1927:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Förslaget under 4 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

1 propositionen föreslås ett schabloniserat system för beskattning av förmån av fri eller delvis fri bil. De föreslagna reglerna, som bl. a. anpassats till den förenklade självdeklarationen, innebär i huvudsak följande. Förmån av helt fri bil skall värderas till 22% av nybilspriset året före beskattningsåret för senaste årsmodellen av bilen. För bilar som är äldre än tre år föreslås en fyra procentenheter lägre procentsats, dvs. 18%. Värdet av extrautrustning överstigande 20000 kr. beaktas på så sätt att det överskjutande beloppet läggs till nybilspriset. Jämkning av förmånsvärdet skall kunna ske endast när synnerliga skäl föreligger. Samtidigt slopas rätten till avdrag för kostnaderna för bilresor mellan bostaden och arbetet för skattskyldig med bilförmån.

Vidare föreslås att arbetsgivaren skall ange förmånsvärdet på kontrolluppgift för förmånstagaren och göra preliminärskatteavdrag. Förmånsvär -

1 Riksdagen 1986/87. 6 sami. Nr 9

dena skall även ligga till grund för beräkningen av arbetsgivaravgift.

De nya reglerna föreslås gälla fr. o. m. den 1 januari 1987.

Lagändringarna i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt i taxeringslagen (1956:623) behandlar utskottet i betänkandet SkU 1986/87:19. Övriga lagförslag har följande lydelse.

SkU 1986/87:9

1 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 33 § och anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 33 S

4.1 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år räknat för de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användning i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader, som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket. Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last.

Den som är skattskyldig för förmån av fri eller delvis fri bil medges dock inte avdrag för kostnader för resor som avses i första stycket, om han har företagit resorna med bil under den tid förmånen åtnjutits.

till 42 §2

Stundom inträffar, att å en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten icke kan fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen består av jordbrukare, vilka bo å fastigheter, som av dem brukas. Den omständigheten, att uthyrningsmöjlighet icke föreligger, medför dock icke, att bostadsförmån saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning.

' Senaste lydelse 1985:405.

: Senaste lydelse 1977: 1172.

SkU 1986/87:9

1 * Riksdagen 1986/87. 6 sami. Nr 9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:9

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön eller annan inkomst, skall beräknas efter det pris, som i orten gällt, därest det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris direkt angivas, skola nyttigheterna upptagas till det belopp, som med hänsyn till föreliggande förhållanden kan beräknas hava åtgått, om de skolat gäldas i penningar, eller, då fråga är om produkter eller varor från egen jordbruksfastighet eller egen rörelse, det belopp, som det kan beräknas, att den skattskyldige skulle hava erhållit vid försäljning under jämförbara förhållanden av motsvarande kvantiteter.

I fråga om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och liknande förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersättning. som närmast har karaktär av fickpengar. 1 dylika fall må värdet av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår som skäligt.

Värdet av bilförmån skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för innehav av bilar i olika pris- och årsklasser vid olika årliga körsträckor. Bilen skall anses ha körts minst 1000 mil i privat bruk under året, om icke den skattskyldige kan göra sannolikt att den privata körsträckan har varit mindre. Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fatt utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna. Kan bil antagas ha anskaffats helt eller huvudsakligen för den skattskyldiges privata bruk, skall värdet av förmånen bestämmas till ett belopp motsvarande hela eller den huvudsakliga delen av de bilkostnader som har påförts företaget, dock att värdet icke på grund härav får bestämmas till lägre belopp än det som framkommer vid en värdering enligt schablon.

Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 22 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller - om bilmodellen då inte saluförs — till 22 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på nybilspriset för motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde nedsättas till 18 procent av det i fjärde stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 18 procent av ett uppskattat ny bilspris, baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanligast förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall förmånsvärdet bestämmas enligt femte stycket, om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt fjärde—sjätte styckena skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån den överstiger 20 000 kronor.

Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas därigenom

4 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:9

att den procentsats efter vilken förmånsvärdet enligt fjärde—sjätte styckena skall beräknas minskas med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall förmånsvärdet beräknat enligt fjärde—åttonde styckena sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.

Om den skattskyldige utger ersättning för bilförmånen skall förmånsvärdet beräknat enligt fjärde-nionde styckena sättas ned med ersättningens belopp.

Förmånsvärdet får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl.

Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fått utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

3 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen (1953: 272)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost och bostad eller endera av dessa förmåner, skall preliminär A-skatt beräknas efter de nämnda inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Riksskatteverket fastställer de värden, som / första stycket angivna naturaförmåner skola anses äga genomsnittligt inom riket vid tillämpning av denna lag. Nämnda värden skola angivas i skattetabellerna.

Föreslagen lydelse

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost, bostad eller bil skall preliminär A-skatt beräknas efter de nämnda inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Riksskatteverket fastställer de värden, som kost och bostad skall anses äga genomsnittligt inom riket vid tillämpning av denna lag. Nämnda värden skall anges i skattetabellerna.

Värdet av bilförmån skall vid tilllämpningen av första stycket beräknas enligt fjärde—tionde styckena — utom sjätte stycket andra meningen — ur anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen <1928:370).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1974:771.

SkU 1986/87:9

6 Motioner

SkU 1986/87:9

1986/87:Skl 10 av Kjell Johansson m. fl. (fp), vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag om förenklad beskattning av förmån av fri bil.

1986/87:Sklll av Ingbritt Irhammar (c) och Per-Ola Eriksson (c), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att nuvarande regler för beskattning av fri bil fortsätter att gälla för de innehavare som kan styrka att de kört 3 000 mil i tjänsten,

2. att riksdagen beslutar att avdragen för resa mellan bostaden och arbetsplatsen bibehålls för innehavare av fri bil,

3. att riksdagen beslutar att mobiltelefon och katalytisk avgasrening inte räknas som extrautrustning vid beskattning av fri bil.

1986/87:Skl 12 av Stig Josefson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen om beskattning av förmån av fri bil.

1986/87:Skll3 av Wiggo Komstedt (m), vari yrkas att riksdagen beslutar att skattskyldig som åtnjuter förmån av fri bil erhåller rätt till avdrag för resor med bilen mellan bostad och arbete enligt samma regler som gäller för skattskyldig med egen bil vid sådana resor.

1986/87:Skl 14 av Stig Gustafsson (s), vari yrkas att riksdagen beslutar att biltelefon icke skall ingå i underlaget för förmånsvärdet.

1986/87:Skl 15 av Alf Svensson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen utarbetar förslag till en miljörabatt för bilar av 1987 och 1988 års modeller vid beskattningen av förmån av fri bil i enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:Skll6 av Knut Wachtmeister m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen avslår propositionen.

1986/87:Skll7 av Jan Sandberg m.fl. (m, c, fp), vari yrkas att riksdagen beslutar att extrautrustning med trafiksäkerhetshöjande effekt ej skall beskattas enligt de i propositionen föreslagna reglerna.

1986/87:Skll8 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förmånsvärdet på servicebilar o. d. nedsätts i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att jämkning bör kunna komma till stånd vid låg lön och då reell valfrihet inte förekommer i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att mobiltelefon inte bedöms som extrautrustning i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att en uppföljning av effekterna av förslaget kommer till stånd i enlighet med vad som anförts i motionen.

7 Skrivelser

SkU 1986/87:9

Med anledning av propositionen har skrivelser inkommit från Motorbranschens arbetsgivareförbund, Förbundet Sveriges handelsrepresentanter, Bankinstitutens arbetsgivareorganisation, Televerket Radio, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges grossistförbund, Motormännens riksförbund, Dagligvaruleverantörers förbund och Svenska revisorsamfundet SRS, Volvo, Industriförbundet, Svenska industritjänstemannaförbundet och Förbundet Sveriges handelsrepresentanter.

Utskottet

Allmänt

Gällande bestämmelser för beskattning av bilförmån finns i anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. Reglerna innebär att värdet av en bilförmån skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för innehav av bilar i skilda pris- och årsklasser vid olika körsträckor. Enligt anvisningarna skall bilen anses ha körts minst 1000 mil i privat bruk under året om inte förmånstagaren kan göra sannolikt att den privata körsträckan har varit kortare. Riksskatteverket (RSV) utfärdar årligen föreskrifter och anvisningar för värdering av bilförmåner. Det är den skattskyldige som i dagens system skall ange värdet av sin förmån i deklarationen. Arbetsgivarens kontrolluppgiftsskyldighet begränsar sig till att han skall ange att bilförmån utgått, vilken bil den avsett och det vederlag som har utgetts.

I propositionen anförs att nuvarande regler för beskattning av bilförmåner har visat sig medföra problem i flera avseenden. De ger årligen upphov till ett inte obetydligt antal tvister mellan de enskilda och skattemyndigheterna. Tvisterna belastar också förvaltningsdomstolarna. Vidare har reglerna främst av kontrollskäl inte kommit att tillämpas på avsett sätt. Trots att RSV i anvisningar utformat ganska utförliga schabloner för vilken körsträcka som bör ligga till grund för värderingen om den skattskyldige inte kan visa sin faktiska privata körsträcka, hör det nämligen till undantagen att någon skattskyldig påförts arbetsgivarens kostnad som bilförmån. Reglerna har lett till att flertalet skattskyldiga redovisar sin privata körsträcka i enlighet med RSV:s schabloner och att de som inte gör det utan redovisar med stöd av körjournal nästan undantagslöst gör gällande att de kört kortare privat sträcka än vad RSV:s schabloner förutsätter. Vidare har antalet bilförmåner visat en tendens att öka, vilket i sin tur ökar belastningen på skattemyndigheterna och förvaltningsdomstolarna. Detta är enligt finansministern en utveckling som går stick i stäv mot den strävan till förenklingar av beskattningen som regeringen systematiskt arbetat med under senare år och som riksdagen ställt sig bakom. Ett viktigt bidrag till denna strävan skulle vara att ytterligare schablonisera beskattningen av bilförmåner. Stora förenklingar för både de skattskyldiga och skatteförvaltningen skulle uppnås om också de som har tjänstebilar kan använda den förenklade självdeklara -

tionen. I propositionen föreslås därför att ett nytt schabloniserat system för beskattning av bilförmåner införs. Förslaget, som närmare kommer att redovisas nedan, innebär i huvudsak följande. Förmån av helt fri bil skall värderas till 22% av nybilspriset året före beskattningsåret för senaste årsmodellen av bilen. För bilar som är äldre än tre år föreslås en fyra procentenheter lägre procentsats, dvs. 18%. Värdet av extrautrustning överstigande 20000 kr. beaktas på så sätt att det överskjutande beloppet läggs till nybilspriset. Jämkning av förmånsvärdet skall kunna ske endast när synnerliga skäl föreligger. Samtidigt slopas rätten till avdrag för kostnaderna för bilresor mellan bostaden och arbetet för skattskyldig med bilförmån. Vidare föreslås att arbetsgivaren skall ange förmånsvärdet på kontrolluppgift för förmånstagaren och göra preliminärskatteavdrag. Förmånsvärdena skall även ligga till grund för beräkningen av arbetsgivaravgift.

I tre motioner, Skllö av Knut Wachtmeister m.fl. (m), SkllO av Kjell Johansson m.fl. (fp) och Skll2 av Stig Josefson m.fl. (c) yrkas avslag på propositionen, och i motion SkllO begärs också ett nytt förslag om förenklad beskattning av förmån av fri bil. Motionärernas främsta kritik mot förslaget är att det enligt deras uppfattning missgynnar dem som är beroende av tjänstebil i sin yrkesutövning och kör mycket i tjänsten eller har långa resor till arbetet, medan de som nyttjar tjänstebilen i stor omfattning för privat bruk i viss mån gynnas. I motionerna Skllö och SkllO ifrågasätts också om förslaget kommer att leda till den avsedda förenklingen för skattemyndigheterna, eftersom risken är stor att den enskilde övergår till att använda egen bil i tjänsten och erhåller ersättning för detta av arbetsgivaren. Även motionärerna i motion Skll2 ifrågasätter om den avsedda förenklingen kommer att uppnås, eftersom en stor andel av de skattskyldiga, exempelvis säljare, ändå inte kommer att kunna utnyttja den förenklade självdeklarationen på grund av reglerna om schablonavdrag.

Såsom framhållits i propositionen är de nuvarande reglerna för beskattning av bilförmåner tämligen komplicerade. För att systemet skall kunna hanteras har RSV utfärdat omfattande föreskrifter och anvisningar. Trots detta har reglerna medfört problem i ett flertal avseenden. De är svåra att kontrollera och har inte kommit att tillämpas på avsett sätt. Dessutom medför det stora antalet tvister både olägenheter för enskilda och en ökad belastning på skatteförvaltningen. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är angeläget med ett nytt system för beskattning av bilförmåner. Det i propositionen föreslagna systemet är starkt schabloniserat, vilket enligt utskottets mening är nödvändigt för att uppnå väsentliga förenklingar såväl för den skattskyldige och arbetsgivaren som för skatteförvaltningen. Ett sådant schabloniserat system kan dock aldrig bli helt rättvisande, men detta får enligt utskottet vägas mot de fördelar som förenklingarna innebär. Vid en samlad bedömning finner utskottet att övervägande skäl talar för att ett nytt system införs med den principiella utformning som föreslagits i propositionen. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna SkllO, Skll2 och Skllö.

Utskottet övergår nu till att behandla de olika delarna av förslaget.

SkU 1986/87:9

9 Förmån av helt fri bil

SkU 1986/87:9

I propositionen föreslås att förmån av helt fri bil skall värderas till 22 % av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodellen av förmånsbilen. Vidare föreslås att avdragsrätten för kostnader för resor med bil mellan bostaden och arbetsplatsen slopas för bilförmånshavaren. Målsättningen för det nya systemet för beskattning av bilförmån är enligt propositionen att det skattepliktiga förmånsvärdet skall motsvara inbesparingar hos den genomsnittliga förmånshavaren. Endast härigenom kan en tillräckligt stark schablonisering uppnås. Vid bestämmandet av nivån på beskattningen har således en sammanvägning gjorts av olika faktorer såsom den privata körsträckans längd, värdet i sig av dispositionsrätten till bilen, den nuvarande beskattningsnivån och till viss del värdet av den nuvarande avdragsrätten för kostnader för resor mellan arbetet och bostaden. I fråga om nybilspriset föreslås för det fall att modellen inte längre saluförs att ett uppskattat nybilspris baserat på nybilspriset för motsvarande modeller skall ligga till grund för värderingen. Det får enligt propositionen ankomma på RSV att inför varje beskattningsår ställa samman aktuella marknadspriser på olika bilmodeller som marknadsförs. I en sådan förteckning bör man kunna skilja mellan modeller med olika utförande på karossen, t. ex. tvådörrars-, fyradörrars- och kombimodeller samt modeller med olika motorer.

I såväl motion Skll3 av Wiggo Komstedt (m) som motion Skill yrkande 2 av Ingbritt Irhammar och Per-Ola Eriksson (båda c) begärs beslut om att avdragsrätten för resor mellan bostaden och arbetet bibehålls för skattskyldig med förmån av fri bil. Motionärerna anför att ett slopande av nämnda avdragsrätt hårt skulle drabba skattskyldiga inom glesbygdsområden och andra skattskyldiga som har långa arbetsresor.

I sistnämnda motion anförs att de som i huvudsak använder bil i tjänsten drabbas orimligt hårt med de föreslagna värderingsreglerna. Motionärerna anser därför att tjänstebilsinnehavare som kan styrka att bilen använts minst 3000 mil/år i tjänsten bör beskattas endast för den privata körsträckan i enlighet med nuvarande regler och de begär i yrkande 1 att riksdagen beslutar i enlighet härmed.

Såsom utskottet tidigare framhållit är ett starkt schabloniserat system nödvändigt för att uppnå radikala förenklingar i hanteringen. Ett sådant system kan av naturliga skäl aldrig bli fullständigt rättvisande. Emellertid har — såsom ovan redovisats — vid bestämmandet av nivån på beskattningen hänsyn tagits såväl till den nuvarande avdragsrätten för kostnader för resor mellan arbetet och bostaden som till den privata körsträckans längd. Mot denna bakgrund kan utskottet inte förorda ett bibehållande av nuvarande regler på sätt som begärts i motionerna Skll3 och Skill, och utskottet avstyrker därför bifall till dem. Utskottet, som således tillstyrker propositionen i denna del, vill särskilt framhålla att det föreslagna procenttalet för värdering av förmånen synes ligga på en rimlig nivå som medför ett i huvudsak oförändrat förmånsvärde för den genomsnittlige förmånshavaren.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Skl 15 av Alf Svensson (c), som anför att man genom den föreslagna konstruktionen med en värdering av förmånsvärdet i en fast procentsats av nybilspriset kommer att

missgynna 1987 och 1988 års bilmodeller med katalytisk avgasrening, eftersom dessa har ett högre pris. Motionären anser att man i stället bör stimulera till investeringar i bilar med katalytisk avgasrening och han begär förslag till en miljörabatt för sådana bilmodeller.

Utskottet vill med anledning av detta motionskrav erinra om följande. Riksdagen beslutade under våren 1986 att - som en stimulansåtgärd - sätta ned försäljningsskatten (bilaccisen) på sådana personbilar av 1987 och 1988 års modell vilka uppfyller de skärpta avgasreningskrav som obligatoriskt skall gälla för personbilar av 1989 eller senare års modell (prop. 1985/86:145, SkU 41, rskr. 237). Skillnaden i bilaccis mellan bilar som uppfyller avgasreningskraven och andra bilar bestämdes till 5 200 kr., vilket motsvarar merkostnaden för installering av avgasrenande apparatur. Någon ytterligare skattenedsättning på sätt som begärts i motion Skl 15 finner utskottet inte motiverad, varför utskottet avstyrker bifall till motionen.

Extrautrustning

I propositionen föreslås att även anskaffningskostnaden för sådan extrautrustning som inte ingår i nybilspriset för grundmodell skall utgöra underlag vid värdering av bilförmånen. Av förenklingsskäl har dock extrautrustning till ett värde av 20000 kr. undantagits från beskattning. Till extrautrustning räknas enligt propositionen all utrustning som har samband med bilens funktion eller den åkandes komfort och förströelse. Undantag görs endast för anordningar som betingas av sjukdom eller handikapp hos den anställde. Vad särskilt gäller biltelefon anför finansministern att han inte anser att det finns tillräckliga skäl för att inte räkna den som extrautrustning.

I motion Skll7 av Jan Sandberg m. fl. (m, fp, c) begärs beslut om att sådan extrautrustning som har trafiksäkerhetshöjande effekt, såsom exempelvis låsningsfria bromsar, airbags och vinterdäck, skall undantas från beskattning. Ingbritt Irhammar och Per-Ola Eriksson (båda c) anför i motion Skill att föreslagna regler för beskattning av extrautrustning försvagar incitamenten för installation av katalytisk avgasrening på äldre bilar. Detta är enligt motionärerna en olycklig effekt av förslaget, och de begär i yrkande 3 (delvis) att katalytisk avgasrening inte skall räknas som extrautrustning vid beskattning av fri bil.

Vidare begärs i tre motioner beslut om att mobiltelefon inte skall räknas som extrautrustning. I förenämnda motion Skill framhålls att mobiltelefon är ett självklart arbetsverktyg för yrkesverksamma som inte har skrivbordsbunden funktion, och det är därför inte rättvisande att anse mobiltelefonen som förströelse eller komfort. Stig Gustafsson (s) framhåller i motion Skl 14 att många måste ha biltelefon i tjänsten, och med regeringens förslag får de själva bekosta sin tjänstetelefon, eftersom kostnaden för biltelefon, ca 20 000 kr., skall inräknas i fribeloppet utöver annan extrautrustning. Lars Werner m. fl. (vpk) framhåller i motion Skll8 att den förmån som biltelefonen kan tänkas utgöra privat inte motiveras av den extra kostnad som mobiltelefonen medför i förmånsvärde. Dessutom förekommer mobiltelefoner i stor utsträckning i kassettmodell — och således inte fast monterade i en bil — vilket med den föreslagna beskattningen sannolikt kommer att bli ännu vanligare.

SkU 1986/87:9

11 Synpunkter på frågan om mobiltelefon skall anses som extrautrustning har vidare framförts vid uppvaktningar inför utskottet av representanter för Motorbranschens riksförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska leverantörsföreningen för landmobil radiokommunikationsutrustning (SLRK), Ericsson, Televerket Radio, Sveriges industriförbund, Svenska Fläkt AB, Electrolux AB, AB Bygg- och Transportekonomi och Mekanförbundet. Likaledes har synpunkter på frågan framförts i till utskottet ingivna skrivelser från Dagligvaruleverantörers förbund (DLF) och Svenska revisorsamfundet (SRS). De därvid framförda synpunkterna kan sammanfattas enligt följande. Mobiltelefon förekommer i tre olika utföranden, nämligen den i bil fast monterade, den bärbara (som används i sammanträdesrummet, på byggarbetsplatser och med hjälp av en kassettillsats i bilen) och ficktelefonen. Utvecklingen går mot allt fler bärbara telefoner, som ej är knutna till en viss bil och ofta inte ens till en viss person. Mobiltelefonen är i stället knuten till en viss funktion inom ett företag och kan användas av olika medarbetare. Mobiltelefonen är ett arbetsredskap för yrkesverksamma som inte har en skrivbordsbunden funktion. Genom ADB-utvecklingen kommer mobiltelefonens betydelse som arbetsredskap att bli ännu större eftersom den så småningom kommer att kunna användas för datorkommunikation. Antalet abonnenter uppgår för närvarande till ca 100000, och man beräknar att denna siffra snabbt kommer att öka. De anställda som får mobiltelefon enbart som en förmån — och således inte som ett arbetsredskap - kan beräknas till ca 5%. Genomsnittligt inköpspris för en mobiltelefon är ca 19000 kr., vilket innebär att med propositionens förslag något skattefritt utrymme för annan extrautrustning inte kommer att finnas kvar.

I den omfattande kritik som förts fram mot förslaget att mobiltelefon skall räknas som extrautrustning vid förmånsbeskattning av bil har utskottet särskilt tagit fasta på att mobiltelefon i huvudsak är att anse som arbetsredskap och att inköp av mobiltelefon betingar en kostnad som i princip motsvarar hela fribeloppet. Utskottet anser att det mot denna bakgrund finns tillräckliga skäl att inte anse mobiltelefon som sådan extrautrustning som skall kunna påverka förmånsvärdet. Vad utskottet således anfört bör ges regeringen till känna.

I fråga om vad som i övrigt är att anse som extrautrustning vid värdering av bilförmånen har utskottet ingen annan uppfattning än vad som kommit till uttryck i propositionen. De tillbehör med trafiksäkerhetshöjande effekt som tas upp i motion Skll7 bör enligt utskottets mening kunna rymmas inom ramen för det föreslagna fribeloppet 20000 kr., och utskottet avstyrker således bifall till motionen. Beträffande den i motion Sk 111 väckta frågan om installation av katalytisk avgasrening hänvisar utskottet till vad som ovan anförts om 1987 och 1988 års bilmodeller under avsnittet Förmån av helt fri bil. När det gäller installation av katalytisk avgasrening på äldre bilmodeller är detta enligt vad utskottet erfarit förenat med så stora ingrepp att något sådant fall knappast torde förekomma i praktiken. Enligt utskottets mening saknas det därför anledning att göra sådant undantag beträffande extrautrustning som begärts i motion Skill yrkande 3, och utskottet avstyrker därför bifall också till detta yrkande.

SkU 1986/87:9

12 Nedsättning av förmånsvärdet

I propositionen anförs att med nedsättning av förmånsvärdet skall förstås sådan nedsättning som inte innefattar någon skälighetsbedömning, och utskottet behandlar i detta avsnitt grunderna härför. De egentliga jämkningsgrunderna, dvs. sådana som typiskt sett innefattar en skälighetsbedömning, behandlas av utskottet nedan under avsnittet Jämkning av förmånsvärdet.

De grunder för nedsättning av förmånsvärdet som föreslås i propositionen är följande. Förmån av helt fri bil av årsmodell äldre än tre år värderas till 18% av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller - om modellen utgått - ett uppskattat pris baserat på nybilspriset för motsvarande modell. Förmån av bilar äldre än sex år får alternativt värderas till 18 % av ett av RSV fastställt värde baserat på 85 % av det genomsnittliga nybilspriset hos de vanligaste bilmodellerna. Om den skattskyldige har förmånen endast en del av året skall värdet reduceras i motsvarande mån. För det fall att den skattskyldige bekostar allt drivmedel skall den procentsats efter vilken förmånsvärdet skall beräknas reduceras med 4 procentenheter, dvs. till 18 % eller 14%. Slutligen skall om den skattskyldige utger ersättning för bilförmånen förmånsvärdet minskas med utgivet belopp.

Propositionen i denna del har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet biträder förslagen.

Jämkning av förmånsvärdet

I propositionen anförs att jämkning av förmånsvärdet bör tillåtas endast i mycket speciella undantagsfall så att inte de förenklingsvinster man vill uppnå med förslaget omintetgörs. För att jämkning skall få ske bör därför synnerliga skäl föreligga. Som exempel på när synnerliga skäl kan finnas anförs att ett absolut hinder att nyttja förmånsbilen har förelegat under en mer betydande tidsrymd. För en avvikelse på denna grund bör krävas att den skattskyldige kan styrka hindret. Ett annat exempel är att det enligt schablon fastställda värdet för bilar äldre än sex år avsevärt avviker från det verkliga värdet av förmånen, varvid jämkning uppåt eller nedåt får ske. Ytterligare ett exempel är att bilförmånen föreligger endast under semestertid, varvid förmånsvärdet bör beräknas till ett högre belopp än som motsvarar den tid förmånen åtnjutits, eftersom den då får anses ha ett väsentligt högre värde per månad än normalt. Vidare bör enligt propositionen jämkning av förmånsvärdet kunna ske med hänsyn till bilens beskaffenhet, t. ex. i fråga om lätta lastbilar. En sänkning av förmånsvärdet kan också komma i fråga om bilen har fast utrustning eller inredning som avsevärt försvårar ett privat nyttjande.

De särskilda värderingsregler som tar sikte på sådana fall, där en företagsledare i ett fåmansföretag eller någon honom närstående fått utnyttja en bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet, föreslås oförändrade.

I motion Skll8 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs att det finns anledning att sätta ned förmånsvärdet för sådana förmånstagare som på grund av

SkU 1986/87:9

arbetets art behöver ha en bil av kombityp eller liknande. Dessa bilar har nämligen som regel ett högre nypris och får således ett högre förmånsvärde. Det är i huvudsak fråga om servicebilar eller liknande där det regelmässigt förekommer sådan utrustning eller inredning som ej är fast. Motionärerna begär i yrkande 1 att riksdagen beslutar om en nedsättning av förmånsvärdet i enlighet med det anförda. Vidare begär motionärerna i yrkande 2 att jämkning också bör kunna komma till stånd i sådana fall där förmånstagaren har en låg lön och förmånen utgör en oacceptabelt hög andel av skatten och där förmånstagaren inte har reell valfrihet att avstå från förmånen.

Utskottet har tidigare framhållit att ett starkt schabloniserat system för beskattning av bilförmåner är nödvändigt för att väsentliga förenklingar skall uppnås. Mot denna bakgrund anser utskottet att jämkningsmöjligheterna måste vara starkt begränsade för att systemet inte snabbt skall förlora i effektivitet genom ansökningar om jämkning i ett stort antal fall. Utskottet instämmer därför i förslaget i propositionen att jämkning av förmånsvärdet endast skall ske när synnerliga skäl föreligger.

I propositionen har som exempel på synnerliga skäl angetts bl. a. bilens beskaffenhet. Man har härmed i första hand avsett lätta lastbilar och liknande fordon. Ett annat exempel är om bilen har fast utrustning eller inredning som avsevärt försvårar ett privat nyttjande. Utskottet vill i detta sammanhang med anledning av vad som anförts i motion Skll8 framhålla att servicemontörer liksom vissa andra yrkeskategorier oftast har en så skrymmande last att den många gånger kan jämställas med fast inredning. I de fall inredningen eller lasten är så omfattande och skrymmande att en kombibil är nödvändig, är det enligt utskottets mening rimligt att jämkning av förmånsvärdet skall kunna ske med avseende på det mervärde som en kombibil representerar i förhållande till en sedanmodell. Utskottet tillstyrker således bifall till motion Skll8 yrkande 1. Vad utskottet anfört borges regeringen till känna.

När det gäller den i motionen berörda frågan om förmånstagare med låg lön vilka i praktiken är tvungna att ha tjänstebil är utskottet inte nu berett att förorda att även denna situation skall utgöra en jämkningsgrund. Utskottet vill dock i detta sammanhang framhålla att utskottet såsom nedan framgår förordar en uppföljning av det nya systemet i syfte att belysa de olika effekter som uppstår för skilda förmånstagare, och utskottet förutsätter att den i motionen väckta frågan härvid uppmärksammas. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Skll8 yrkande 2.

Förmånsvärdering vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär skatt

Arbetsgivarens skyldighet i fråga om bilförmån för anställd är med nuvarande regler begränsad till att i kontrolluppgift ange att bilförmån utgått, vilken bil den avsett och det vederlag som utgått. Någon skyldighet att beräkna och innehålla preliminär skatt föreligger således inte.

I propositionen föreslås att arbetsgivaravgifter skall beräknas på förmånsvärdet utan hänsyn till eventuell jämkning. Vidare förelås att arbetsgivaren åläggs att ange nämnda värde på kontrolluppgift och att innehålla preliminär

SkU 1986/87:9

skatt på detta värde. Förslaget skall ses mot bakgrunden av att med det nya systemet för beskattning av bilförmån förmånsvärdet i huvudsak kommer att vara känt före beskattningsårets ingång, och det saknas därför anledning att inte innehålla preliminär skatt för förmånen. Detsamma gäller arbetsgivaravgifter med hänsyn till att uppbörden av dessa sedan ingången av år 1985 samordnats med uppbörden av innehållen preliminär skatt. Det definitiva underlaget för arbetsgivaravgifter och preliminär skatt skall vara förmånsvärdet före eventuell jämkning. Skulle det beträffande en enskild skattskyldig föreligga synnerliga skäl för jämkning av förmånsvärdet får enligt propositionen den skattskyldige vända sig till den lokala skattemyndigheten och begära beslut om jämkning av sin preliminärskatt.

Under utskottsbehandlingen har uppmärksammats att tveksamhet föreligger i fråga om lokal skattemyndighets möjlighet att enligt 8 § uppbördslagen (1953:272) medge jämkning av förmånsvärdet vid uttag av preliminär skatt. I syfte att undanröja denna tveksamhet förordar utskottet att ett förtydligande tillägg görs i nämnda paragraf genom införande av ett nytt fjärde stycke i enlighet med vad som framgår av utskottets lagförslag i bilaga till betänkandet. Utskottet har i övrigt ingen erinran mot propositionen i nu behandlad del.

En uppföljning av det nya systemet för beskattning av bilförmån

Lars Werner m. fl. anför i motion Skll8 att det varken i den remissbehandlade promemoria som ligger till grund för förslaget eller i propositionen görs någon ordentlig belysning av effekterna av förslaget. Med hänsyn härtill begär motionärerna i yrkande 4 att en uppföljning av förslaget bör komma till stånd efter något års erfarenhet för att belysa vilka effekter som uppkommit för förmånstagarna.

Med hänsyn till att ett helt nytt system för beskattning av bilförmån nu införs anser utskottet att det är viktigt att detta följs upp så att effekterna av systemet blir ordentligt belysta. En sådan uppföljning bör enligt utskottets mening göras efter det att systemet varit i funktion något år. Resultatet av uppföljningen bör regeringen därefter redovisa till riksdagen. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av eli nytt system för beskattning av bilförmån

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Skl 10 yrkande 1, 1986/ 87:Sk 112 och 1986/87:Skll6,

2. beträffande begäran om ett nytt förslag för beskattning av bilförmån

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk 110 yrkande 2,

SkU 1986/87:9

3. beträffande avdragsrätt för resor mellan bostaden och arbetet för skattskyldig med förmån av fri bil

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna 1986/87:Skl 11 yrkande 2 och 1986/87:Skll3,

4. beträffande bibehållande av nuvarande regler för vissa tjänstebilsinnehavare att

riksdagen avslår motion 1986/87:Sklll yrkande 1,

5. beträffande nedsättning av förmånsvärdet för bilmodeller med katalytisk avgasrening

att riksdagen avslår motion 1986/87:Skl 15,

6. beträffande undantag för mobiltelefon vid förmånsvärdering av extrautrustning

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: Sk 111 yrkande 3 i motsvarande del, 1986/87:Skl 14 och 1986/87:Sk 118 yrkande 3 och med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande förmånsvärdering av extrautrustning i övrigt

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna 1986/87:Skl 11 yrkande 3 i motsvarande del och 1986/87:Skll7,

8. beträffande jämkning av förmånsvärdet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skl 18 yrkande 1 och med anledning av propositionen samt med avslag på motion 1986/87:Skl 18 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande en uppföljning av det nya systemet av bilförmån att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skll8 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande övriga förslag i propositionen att riksdagen bifaller propositionen i dessa delar,

11. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar dels det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

dels det av utskottet i bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Stockholm den 2 december 1986 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk) och Sverre Palm (s).

SkU 1986/87:9

16 Reservationer

SkU 1986/87:9

Införande av ett nytt system för beskattning av bilförmån (mom. 1)

1. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m) och Karl-Anders Petersson (c) anser att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:SkllO yrkande 1, 1986/87:Skl 12 och 1986/87:Sk 116 avslår propositionen.

Motiveringen till mom. 1

2. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m) och Karl-Anders Petersson (c) anser

att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Såsom framhållits” och slutar med ”och Skllö.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det i och för sig angeläget med åtgärder som förenklar såväl deklarationsarbetet för den skattskyldige som kontrollarbetet hos skattemyndigheterna. Sådana åtgärder får dock inte innebära att man åsidosätter principen om skatt efter förmåga, såsom är fallet beträffande det i propositionen framlagda förslaget om ett nytt system för beskattning av bilförmån. Genom förslaget missgynnas nämligen de som har en omfattande tjänstekörning medan de som nyttjar bilen i stor utsträckning för privat bruk gynnas i viss mån. Utskottet kan inte acceptera ett förslag med sådan innebörd. Utskottet ifrågasätter också om förslaget skulle leda till avsedda förenklingar eftersom risken är stor att den enskilde övergår till att använda egen bil i tjänsten och erhåller ersättning för detta av arbetsgivaren. Dessutom kan en stor andel av förmånstagarna, såsom exempelvis säljare, ändå inte utnyttja den förenklade självdeklarationen på grund av reglerna om schablonavdrag. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till propositionen.

3. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anser

att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Såsom framhållits” och slutar med ”och Skllö” bort ha följande lydelse: Utskottet ser positivt på strävan att förenkla skattereglerna. Emellertid innebär varje schablonisering minskade möjligheter att ta hänsyn till den enskilde skattebetalarens situation, vilket måste vägas mot de fördelar som en förenklingsreform kan tänkas medföra.

När det gäller det i propositionen framlagda förslaget om ett nytt system för beskattning av bilförmån gör utskottet följande bedömning. Utskottet ifrågasätter om förslaget skulle leda till avsedda förenklingar, eftersom risken är stor att den skattskyldige övergår till att använda egen bil i tjänsten och erhåller ersättning för detta av arbetsgivaren. Detta skulle snarare leda till att antaletskattskyldiga som kan använda den förenklade självdeklarationen - tvärtemot förslagets syfte - minskar. Vidare innebär förslaget att de grupper som är i stort behov av tjänstebil i sin yrkesutövning missgynnas,

vilket enligt utskottets mening är mycket otillfredsställande. Dessutom missgynnas de som har långt till arbetet, eftersom avdragsrätten för resekostnader med bil mellan bostad och arbetsplats föreslås slopad. Vad beträffar de föreslagna nivåerna för beskattning, 22 % för nya bilar och 18 % för äldre bilar, finns det enligt utskottets mening anledning att befara att dessa är för höga. I fråga om nedsättning av förmånsvärdet när den skattskyldige bekostar allt drivmedel föreslogs i den promemoria som låg till grund för förslaget en nedsättning med 6 %, men i propositionen har denna procentsats utan närmare motivering minskats till 4 %, vilket enligt utskottet starkt kan ifrågasättas. Sammantaget anser utskottet att förslaget uppvisar stora brister och det synes vidare innebära en förtäckt höjning av skatteuttaget för förmånstagare med fri bil. Ett sådant förslag kan enligt utskottets mening inte accepteras. Utskottet avstyrker således bifall till propositionen.

Begäran om ett nytt förslag för beskattning av bilförmån (mom. 2)

4. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Såsom framhållits” och slutar med ”och Skllö.” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser (= reservation 3 =) till propositionen.

Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att förenkla reglerna för förmånsbeskattning av fri bil. Med beaktande av den kritik som framförts i reservation 3 bör därför regeringen lägga fram ett nytt förslag härom till riksdagen. Vad utskottet med bifall till motion Sk 110 yrkande 2 således anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skl 10 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Avdragsrätt för resor mellan bostaden och arbetet för skattskyldig med förmån av fri bil samt bibehållande av nuvarande regler för vissa tjänstebilsinnehavare (mom. 3 och 4).

5. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m) och Karl-Anders Petersson (c) anser — under förutsättning av avslag på reservation 1 —

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Såsom utskottet” och slutar med ”genomsnittlige förmånshavaren” bort ha följande lydelse:

Förslaget om att slopa avdragsrätten för resor mellan bostaden och arbetet för skattskyldig med förmån av fri bil innebär för många en påtaglig försämring. Det skulle framför allt drabba skattskyldiga som bor i glesbygdsområden eller som eljest har långa arbetsresor. Utskottet kan inte medverka till en sådan försämring för vissa skattskyldiga och utskottet avstyrker således bifall till propositionen i denna del.

SkU 1986/87:9

18 Såsom framhållits i motion Sk 111 drabbas de som i huvudsak använder bil i tjänsten orimligt hårt med de föreslagna värderingsreglerna. Utskottet instämmer därför i motionärernas förslag att tjänstebilsinnehavare som kan styrka att bilen använts minst 3000 mil/år i tjänsten bör beskattas endast för den privata körsträckan i enlighet med nuvarande regler. Vad utskottet med bifall till motion Skill yrkande 1 således anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 3 och 4 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Skl 11 yrkande 2 och 1986/87:Skll3 avslår propositionen i denna del,

4. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sklll yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

Jämkning av förmånsvärdet (mom. 8)

6. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m) och Karl-Anders Petersson (c) anser — under förutsättning av avslag på reservation 1 —

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”När det” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

När det gäller den i motionen berörda frågan om förmånstagare med låg lön vilka i praktiken är tvungna att ha tjänstebil förordar utskottet att nu gällande jämkningsgrund skall gälla även vid tillämpningen av det nya systemet om det är uppenbart att förmånstagaren disponerar en väsentligt större bil än han eljest skulle ha haft. Det anförda bör med anledning av motion Skll8 yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:118 yrkande 1 och med anledning av propositionen och motion 1986/87:Skll8 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Lagförslagen (morn. 11)

7. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m) och Karl-Anders Petersson (c) anser — under förutsättning av avslag på reservation 1 - att utskottet under mom. 11 bort hemställa

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt med den ändring som föranleds av reservationerna 5 och 6 antar dels det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändring att den föreslagna nya lydelsen av punkt 4 av anvisningarna till 33 § utgår dels det av utskottet i bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

SkU 1986/87:9

19 Av utskottet framlagt Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen (1953: 272)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

8 §2

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost, bostad eller bil skall preliminär A-skatt beräknas efter de nämnda inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Riksskatteverket fastställer de värden, som kost och bostad skall anses äga genomsnittligt inom riket vid tillämpning av denna lag. Nämnda värden skall anges i skattetabellerna.

Värdet av bilförmån skall vid tilllämpningen av första stycket beräknas enligt fjärde—tionde styckena — utom sjätte stycket andra meningen - av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370).

Föreligger fall som avses i elfte stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får lokal skattemyndighet bestämma att värdet av bilförmån beräknas till annat belopp än som följer av tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1974:771.

gotab Stockholm 1986 11928

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost och bostad eller endera av dessa förmåner, skall preliminär A-skatt beräknas efter de nämnda inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Riksskatteverket fastställer de värden, som i första stycket angivna naturaförmåner skola anses äga genomsnittligt inom riket vid tillämpning av denna lag. Nämnda värden skola angivas i skattetabellerna.

SkU 1986/87:9 Bilaga