Prop. 1986/87:46

om beskattning av förmån av fri bil

Regeringens proposition 1986/87: 46

om beskattning av förmån av fri bil Prop

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 oktober 1986.

På regeringens vägnar Kjell-OlofFela't Beng! K .Å. Johansson

F inansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 oktober 1986

Närvarande: statsrådet Feldt. ordförande. samt statsråden Sigurdsen. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. S. Andersson. Bodström. Göransson. Holmberg. Hellström. Wickbom. Johansson. Hulterström. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om beskattningen av förmån av fri bil

Gällande bestämmelser för beskattning av bilförmån finns i anvisningar- na till 425 kommunalskattelagen (1928z370). KL. Reglerna innebär att värdet av en bilförmån skall bestämmas cnligt schablon på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för innehav av bilar i olika pris- och årsklasser vid olika körsträckor. Enligt anvisningarna skall bilen anses ha körts minst 1 000 mil i privat bruk under året om inte förmånstagaren kan göra sannolikt att den privata körsträckan har varit kortare. Riksskattever- ket (RSV) utfärdar årligen föreskrifter och anvisningar för värdering av bilförmåner. Det är den skattskyldige som i dagens system skall ange värdet av sin förmån i deklarationen. Arbetsgivarens kontrolluppgiftsskyl- dighet begränsar sig till att han skall ange att bilförmån utgått. vilken bil den avsett och vederlag som har utgetts. Riksdagen beslutade våren 1985 om en förenklad löntagarbeskattning (prop. 1984/85: 180. SkU 60. rskr. 375). Lagstiftningen bygger huvudsakli- gen på de förslag skatteförenklingskommittén lade fram i betänkandet (SOU 1984:21) Förenklad självdeklaration. De nya reglerna innebär att taxeringarna för fysiska personer som inte bedriver näringsverksamhet i allt väsentligt bygger på kontrolluppgifter från arbetsgivare och andra som betalar ut de skattepliktiga inkomsterna. I syfte att göra det möjligt också för dem som har bilförmån att använda den förenklade självdeklarationen förordade skatteförenklingskommittén att arbetsgivaren i kontrolluppgif- ten även skulle ange värdet av bilförmån. Kommittén som inte lade fram något konkret förslag i denna fråga ansåg att en ökad schablonisering av värderingen var nödvändig för en sådan reform. l prop. 1984/85: 180 förut- skickade jag att jag senare skulle lägga fram förslag till enklare regler efter att ytterligare ha övervägt saken.

En arbetsgrupp inom finansdepartementet har — efter samråd med so- cialdepartementet och RSV — i departementspromemorian (Ds Fi 1986: 9) Enklare regler om beskattning av förmän av fri bil m. m. övervägt frågan. Promemorian. som också innehåller förslag till författningsändringar, har remissbehandlats. Jag redovisar promemorians förslag i de olika avsnitten.

• Sida 11
•  Original

Till protokollet i detta ärende bör fogas so'm'bilaga en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av'd'eras yttranden. Jag avser att i det följande ta upp de i promemorian behandlade frågorna.

Bilaga

Remissammanställning ] Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian (Ds Fi 1986z9) Enklare regler om beskattning av förmån av fri bil m.m. avgetts av kammarrätten i Jönköping, riksskatteverket (RSV). statens arbetsgivarvcrk (SAV). riks- revisionsverket (RRV). statskontoret samt länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads och Västernorrlands län. Vidare har yttranden kommit in från Bilindustriföreningen, Centralorganisationen SACO/SR. Finansbola- gens förening. Förbundet Sveriges handelsrepresentanter. Föreningen Auktoriserade revisorer, Företagens Uppgiftslämnardelegation. Koopera- tiva förbundet (KF), Kungliga Automobilklubben (KAK). Landsorganisa- tionen i Sverige (LO). Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Motorbranschens riksförbund, Motorförarnas helnykterhctsför- bund. Motormännens riksförbund. SHIO-Familjeföretagen. Skattebetalar- nas förening. Skånes handelskammare. Stiftelsen för ekonomiska kom- munikationer, Stockholms handelskammare. Svenska arbetsgivareför- eningen (SAF). Svenska industritjänstemannaförbundet (SlF). Svenska kommunförbundet. Svenska reveisorsamfundet SRS (SRS), Sveriges fas- tighetsmäklarförbund. Sveriges industriförbund. Sveriges redovisnings- konsulters förbund (SRF), Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt från verkstäl- lande direktören C. G. Hammarlund. NTF.

LRF har åberopat ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat yttrande. SAF och Sveriges industriförbund har i ett gemensamt yttrande bl. a. förklarat att de instämmer i vad Bilindustriföreningen anfört.

2 Remissinstansernas huvudsakliga inställning

Kammarrätten iJönköping som tillstyrker huvuddragen i förslget anser att den valda procentsatsen 30 innebär en så kraftig skatteskärpning att man i vart fall övergångsvis bör tillämpa en lägre procentsats. Vidare anser kammarrätten att priset på bilen det året modellen kom ut på marknaden bör utgöra underlaget för värderingen samt att procentsatsen bör sjunka trappstegsvis allteftersom bilen åldras.

RSV är i sak positivt till förslaget men anser den föreslagna beskatt- ningsnivån, 30% av nybilspriset. för hög. Enligt verket motsvarar med nuvarande beskattningsregler den föreslagna nivån en privat körsträcka om 1 500 mil medan flertalet skattskyldiga beskattas för en körsträcka om 1000 mil inkl.resor till och från arbetet.

Statens arbetsgivurverk biträder i princip de föreslagna schabloniserade reglerna samtidigt som man framhåller att man inte granskat och inte heller har några synpunkter på den föreslagna beskattningsnivån.

RRV ifrågasätter om det är rimligt att beskatta bilförmåner utan att hänsyn tas till den faktiska privata körsträckan. RRV anser vidare att det

• Sida 23
•  Original

finns risk för att den föreslagna förmånsbeskattningen kan medföra att de anställda som regelmässigt använder bilen i tjänsten förvärvar egna bilar. Detta skulle enligt RRV leda till att antalet skattskyldiga som inte kan använda den förenklade självdeklarationen tvärtemot förslagets syfte — skulle öka.

Statskontoret är i och för sig positivt till de föreslagna förenklingarna men ifrågasätter om det är skäl nog när förslaget som det är utformat innebär kraftiga skatteskärpningar för många. Statskontoret anser att in- nan beslut fattas om procentsatsens storlek bör noga belysas vilka konse- kvenser en höjning av förmånsvärdet får för företagen. förmånstagarna. bilindiustrin och skatteunderlaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig positiv till principerna i försla- get. Förutom att reglerna anpassats till den förenklade självdeklarationen kommer förslaget enligt länsstyrelsen att medföra en väsentlig förenkling av arbetet i taxeringsnämnderna. Länsstyrelsen anser dock att eftersom huvudsyftet varit att anpassa reglerna om värdering av bilförmån till den förenklade självdeklarationen och inte att åstadkomma en skärpning av beskattningen bör förmånen bestämmas till ett lägre värde än föreslagna 30% av nybilspriset.

Länsstyrelsen i Kristianstads län (majoriteten) ansluter sig till den före- slagna grundprincipen att förmånsvärdet skall bestämmas till en procen- tuell andel av bilens inköpspris, Länsstyrelsen anser dock att 30% är en alldeles för hög procentsats, och att en ny utredning bör tillsättas som bättre penetrerar frågan.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker förslaget i princip men anser sig sakna underlag i betänkandet för att kunna ta ställning till vad som är ett lämpligt avvägt beskattningsvärde.

Bilindustriföreningen anser att förslaget innebär en kraftigt skärpt be- skattning av tjänstebilar och att förenklingsvinsterna går förlorade genom att många går över från tjänstebil till privatbil med milersåttning för tjän- steresor. Om en schablonisering av tjänstebilsbeskattningen skall göras måste det ske på rätt nivå för att vinna fördelar med en förenkling och undvika privatekonomiska förluster. Rätt nivå är enligt föreningen 16% av nybilspriset om rätten till avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats samtidigt slopas.

SACO/SR instämmer i syftet att uppnå en enklare beskattning av tjänste- bilsförmån men hävdar samtidigt att en förenkling inte får ske på bekost- nad av en ökad beskattning av den enskilde förmånstagaren. Enligt SACO/SR innehåller förslaget sådana skattehöjningar som i en enskilda fall kan bli betydande. SACO/SR avstyrker därför förslaget.

Finansbolagens förening framhåller att förslaget kan leda till att bru- karen av tjänstebil anskaffar egen bil och att det väl fungerande billeasing- systemet kan förlora i värde. Enligt föreningen måste en lösning i bilför- månsbeskattningen ta sikte på att kostnader för resor till och från arbetet bör vara avdragsgilla i ungefär samma utsträckning som hittills. att för- månsvärdet i princip skall beräknas på bilens verkliga värde och inte på nybilprisct. att eventuella kostnader som brukaren av tjänstebilen har skall få dras av från förmånsvärdet. att en schablon beaktar privatkörningens

• Sida 24
•  Original

omfattning och därvid medger att särskild hänsyn tas samt att en schablon tar särskilt hänsyn till den brukare av tjänstebil som använder bilen mycket i tjänsten och litet privat (exkl. "resor till och från arbetet). Därigenom uppnås en rimlig balans mellan olika kategorier av bilnyttjare.

Förbundet Sveriges handelsrepresentanter anser det i och för sig är vällovligt med förenklingar men att priset blivit alldeles för högt i detta fall och i synnerhet för den som är beroende av bilen för sin tjänsteutövning. Förbundet framhåller särskilt att man även i framtiden måste ta hänsyn till den privata körsträckans längd. en olägenhet som inte blir så stor eftersom den kategori det gäller i regel ändå inte kan använda den förenklade självdeklarationen. 1 andra hand föreslår förbundet att den föreslagna procentsatsen reduceras med hälften.

Föreningen Auktoriserade revisorer anser att den föreslagna schablonen bör lindras för tjänstebilsförare med ringa privatkörning och att det före- slagna schablonvärdet fastställs efter noggrannare undersökningar än som redovisas i promemorian. Föreningen tillstyrker i övrigt förslaget.

Företagens upgiftslämnardelegation anser det principiellt felaktigt att arbetsgivaren skall värdera förmånen och framhåller att kontrolluppgiften endast skall ha en kontrollfunktion. Delegationen anser vidare att det nuvarande systemet med en uppgiftsskyldighet som begränsar sig till antal dagar och bilens prisklass och årsmodell inte gör det omöjligt för den anställde att använda den förenklade självdeklarationen. Om en värdeupp- gift enligt förslaget ändå införs bör den fastställas i god tid inför ett nytt inkomstår för att kunna tjäna som underlag för en likformig redovisning av både källskatt och arbetsgivaravgift.

KF välkomnar förenklingen av bilförmånsbeskattningen vilket också ligger i linje med vad KF tidigare själv förordat. KF anser att den föreslag- na värdcnivån är för hög och drabbar de som verkligen behöver tjänstebil. KF avstyrker därför förslaget att bilförmånsvärdet sätts till 30% av ny- bilspriset och håller i stället fast vid att en schabon beräknad efter en körsträcka på 1 000 mil och på de grunder i övrigt som tillämpas i dag bör införas. Själva tekniken för att detta värde skall kunna redovisas kan mycket väl vara den som föreslås i promemorian. Det innebär att procent- satsen måste sättas väsentligt lägre än den föreslagna.

LO anser att förslaget medför betydande fördelar men att dess effekter är otillräckligt belysta för att det ska kunna användas som underlag för en ändrad beskattning av bilförmåner. Utredningen måste därför komplet— teras med en grundlig analys av förslagets samlade effekter.

Landsringsjå'irbimdet (majoriteten) tillstyrker förslaget men anser att den valda procentsatsen är för hög eftersom den innebär en skatteskärpning för vilka inte några motiv redovisats.

Lantbrukarnas skattedelegation framhåller att förslaget missgynnar dem som verkligen använder bilen i tjänsten och gynnar dem som åker mycket privat. Förslaget är enligt delegationen ett flagrant övertramp där förenk- lingen endast tagit sikte på myndigheternas arbete med bortseende från de skattskyldigas legitima krav på en likformig och rättvis beskattning. Lik- formigheten får i detta sammanhang naturligtvis inte stå för att alla skall betala lika mycket utan för att alla skall skatta efter resp. förmåns faktiska

• Sida 25
•  Original

värde. Delegationen avstyrker därför att det framlagda förslaget läggs till grund för lagstiftning. '

Motorbranschens riksförbund är i princip positivt till en förenkling av reglerna för värdering av bilförmån, men anser likväl att avdrag för resor bostad/arbetsplats bör bibehållas i någon form. — möjligen schabloniserad. Om rätten till nämnda reseavdrag bibehålls bör den föreslagna procentsat- sen sättas ned till 20% och annars till 16%, vilket ger ett i stort sett oförändrat förmånsvärde.

Motormännens riksförbund vill inte motsätta sig att enklare regler till- skapas men protesterar kraftigt mot att de föreslagna förenklingarna samti- digt skall medföra en ökning av skattebördan för flertalet "förmånsha- vare". Förbundet anser bl. a. avdragen för resor mellan bostad och arbete bör finnas kvar och att förmånsvärdet i sådant fall bestäms till 24% av nybilspriset. Slopas reseavdraget bör procentsatsen inte rimligen överstiga 15 %.

Matarförarnas helnykterhetsförbund anser att förslaget att värdera för- månen av fri bil till 30% av nybilspriset är dåligt underbyggt och att det föreslagna värdet synes ligga väsentligt över den privata besparingen i synnerhet om man beaktar att många tjänstebilsinnehavare skulle ha en billigare privatbil om tjänstebilssystemet inte fanns. När man därtill före-- slår ett avskaffande av avdragsrätten för kostanderna för arbetsresor fram— står förslaget enligt förbundet som orimligt.

SHIO-Familjeföretagen anser att sammantaget innebär förslaget en skatteskärpning för de anställda och ökade kostnader och krångel för företagen samtidigt som förenklingsvinsterna för anställda. företag och myndigheter uteblir. Organisationen avstyrker bestämt att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Skattebetalarnas förening ställer sig kritisk till förslaget bl. a. därför att det slår hårdare mot genuina tjänstebilar än mot bilar som främst är en ren löneförmån. Det föreslagna systemet skulle enligt föreningen vara kost— nadsneutralt vid en procentsats kring 20, vilket föreningen också anser bör vara maximum som utgångspunkt för beräkningarna.

Skånes handelskammare anser att förslaget får den absruda konsekven- sen att de som har högst andel privat användning i förhållande till tjän- steandel gynnas medan de som huvudsakligen använder tjänstebilen som ett arbetsredskap missgynnas. Handelskammaren är dock beredd att ac- ceptera den föreslagna principen med en procentsats av inköpspriset som beräkningsgrund. De föreslagna 30 procentenheterna är enligt handels- kammaren en orimligt hög siffra som torde sakna verklighetsförankring. Handelskammaren förordar ca 16 %. Enligt handelskammaren är förslaget dåligt underbyggt och bör bli föremål för en ny utredning.

Stiftelsen för ekonomiska kommunikationer anser att beskattning bör ske av bilförmånens reella värde samtidigt som reglerna bör förenklas. I det perspektivet är förslaget enligt föreningen bra.

Stockholms handelskammare anser att det framlagda förslaget knappast leder till några förenklingar varken för företagen eller för de anställda. Däremot skulle enligt handelskammaren flertalet berörda arbetstagare drabbas av kraftiga skatteökningar.

Prop. 1986/87: 46

• Sida 26
•  Original

SAF har samma inställning till förslaget som Bilindustriföreningen. SIF avvisar bestämt förslaget eftersom det skulle leda till skatteskärp- ningar och negativt påverka sysselsättningen i den svenska bilindustrin.

Svenska kommurdörbundet tillstyrker den princip för beskattning som föreslås i promemorian. Förbundet anser dock att den föreslagna nivån innebär en kraftig skatteskärpning som inte kan godtas utan att de sam- hällsekonomiska effekterna utreds.

Sveriges fastiglietsmäklarförbund hävdar att förslaget innebär kraftiga skatteskärpningar för framför allt dem som använder bilen i sitt arbete. Förbundet avstyrker därför förslaget.

Sveriges Industriförbund redovisar samma uppfattning som Bilförening- en.

SRF anser att det föreslagna systemet är väl avpassat för att få åsyftad effekt. Förbundet hävdar dock att den föreslagna beskattningsnivån är alldeles för hög och bör sänkas till 20% vilket motsvarar de värden som gäller i dagens system.

TOR tillstyrker förslaget. TCO avvisar mycket bestämt förslaget. Om det nuvarande systemet skall ersättas anser TCO att ett nytt system bör bygga på nedanstående principer. ] Förmånsvärdet måste vara baserat på den faktiska kostnaden för bilin-

nehavet. Förmånsvärdet måste avpassas så att beskattningen är neutral i förhål- lande till att ha egen bil när de'»: gäller resor till och från arbetet. 3 För att kunna bedöma ett ev nytt förslag måste detta innehålla en redovisning av den faktiska privata användningen av förmånsbilar. 4 Det går inte att utgå från att det finna en reell valfri het att avstå från fri bil. I stället är det rimligt att anta att de som har behov av bil i tjänsten måste ha råd att utnyttja denna även för privat bruk. Verkställande direktören C G Hammarlund (NTH anser att förslaget innebär sådana skatteskärpningar att de som nu ha förmånsbil kommer att förvärva egna bilar av lägre kva-litet vilket i sin tur kommer att leda till betydande kostnadsökningar för samhället i form av bl.a. ökad sjukvård. lx)

3 Allmänt om behovet av en reform

Kammarrätten iJönkÖping anför:

Värdet av reformen med en förenklad självdeklaration äri väsentlig grad beroende av det antal skattskyldiga som kan utnyttja deklarationen. Det är därför , enligt kammarrättens mening. angeläget att undanröja omotive- rade hinder mot att så många som möjligt kan använda denna. Ett led i detta arbete är att förenkla värderingsreglerna avseende bilförmåner. Det- ta torde, såsom arbetsgruppen funnit. förutsätta en ökad schablonisering av reglerna. RS V anför: RSV har länge efterlyst förenklade regler för beskattning av förmån av helt eller delvis fri bil bl. a. mot bakgrunden av att en alltför stor del av

• Sida 27
•  Original

granskningsresurserna tagits i anspråk för dessa frågor. När RSV 1984 erhöll mandat att utfärda föreskrifter m. m. för beräkning av arbetsgivarav- gifter var det inte bara angeläget att få förenklade regler för beskattning utan det blev väsentligt att de båda regelsystemen samordnades samtidigt som de förenklades.

Målsättningen är att få regler som är enkla att tillämpas av såväl myndig- heter som arbetsgivare och anställda. Enkelhet måste i detta fall innebära att reglerna blir schabloniserade och att förmånens värde kan fastställas utifrån en generell beräkningsgrund. Reglerna måste dessutom utformas så att en så rättvis beskattning av förmånen som möjligt uppnås.

Det framlagda förslaget tillgodoser i huvudsak ovannämnda krav och RSV äri sak positivt till förslaget.

RRV anför: Utgångspunkten för arbetsgruppens förslag har varit att den förenklade självdeklarationen skall kunna användas av skattskyldiga med förmån av fri bil. Har den skattskyldige avdrag för övriga kostnader under inkomst av tjänst överstigande 3 000 kr eller avdrag för kostnader för resor i tjänsten överstigande ] 000 kr kan den förenklade självdeklarationen inte användas. Av RRVs taxeringsstatistiska undersökning för inkomstäret l984 framgår att antalet skattskyldiga med förmån av fri bil är 109000 st. Av dessa har ca 58000 avdrag för ökade levnadskostander/resor i tjänsten som överstiger [000 kr. Detta innebär att dessa ca 58000 skattskyldiga inte skulle kunna använda den förenklade självdeklarationen.

Statskontoret anför: Det är också väsentligt för att den förenklade deklarationsblanketten skall kunna användas att avdragsrätten för resor med förmånsbil till och från arbetet slopas så som arbetsgruppen föreslagit.

För skatteadministrationen är det väsentligt att så många deklarationer som möjligt kan behandlas enligt den förenklade deklarationen. Detta underlättas av den föreslagna värderingsprincipen.

Statskontoret ställer sig emellenid frågande till om syftet med regelför- ändringen enbart är att anpassa reglerna till den förenklade självdeklara- tionen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför: Det är länsstyrelsens uppfattning att alltför stora resurser tas i anspråk för beräkning av värdet av förmån av fri bil. Länsstyrelsen ser därför med tillfredsställelse det nu framlagda förslaget som innebär väsentliga förenk- lingar för såväl de skattskyldiga som för skatteförvaltningen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför: Som ovan anförts utgör den föreslagna metoden i sig en klar förenkling. Härtill kommer att metoden anpassats till den förenklade självdeklara- tionen på så sätt att bilförmån inte såsom fallet är med nuvarande regler — utgör hinder mot att använda den förenklade självdeklarationen.

Länsstyrelsen här ovan endast berört några av de mest drastiska konse- kvenserna av det framlagda förslaget. Detta framstår som i många stycken orättvist och dåligt underbyggt. Det är därför länsstyrelsens mening att

• Sida 28
•  Original

frågan bör bli föremål för ny utredning och att det framlagda förslaget således inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför: Nuvarande lagregler om värdering. av bilförmån är mycket krångliga och svåra att tillämpa. Vid skattemyndigheternas prövning av deklarerade förmåner av detta slag blir varje år ett mycket stort antal fall föremål för omfattande utredning och omprövning av grundbeslut i taxeringsnämnd. Av samma skäl leder dessutom ett betydande antal ärenden angående värdering av ifrågavarande förmån till besvär i högre instans. En förenk- ling av dessa regler kommer att hälsas med tillfredsställelse av både skatt- skyldiga och skattemyndigheterna. Länsstyrelsen tillstyrker därför försla- get i princip.

SACO/SR anför: SACO/SR kan i och för sig dela arbetsgruppens uppfattning att det är angeläget att så många anställda som möjligt omfattas av det förenklade deklarationsförfarandet. Skatteadministrationens önskemål om en enklare självdeklaration måste dock vägas mot den skattskyldiges krav på en materiellt rättvis behandling. Det är inte självklart att det förstnämnda önskemålet alltid skall prioriteras.

F inansbalagens förening anför: Några beräkningar av förslagets effekter i jämförelse med gällande regler redovisas inte i promemorian.

Enligt föreningens mening bör förslaget därför utformas på sådant sätt att förslaget inte leder till en skärpt beskattning.

Förbundet Sveriges handelsrepresentanter anför: Enligt vår bedömning är det i och för sig vällovligt att söka få till stånd en förenkling av ifrågavarande beskattningsregler. Men ej till vilketlpris som helst.

Om de föreslagna ändringarna skullle förverkligas får vi något helt nytt — nämligen att skatt ej längre beräknas efter den verkliga för- mån man åtnjuter.

För de flesta som idag har tjänstebil kan den förenklade deklarationen ändock komma att användas eftersom kostnadsavdragen överstiger det maximala schablonavdraget om 3000: —. Mycket av fördelarna med en schablonisering faller således.

I sin iver att förenkla har arbetsgruppen, enligt vårt förmenande, åstad- kommit en onyanserad produkt som hårdast drabbar den grupp. för vilken bilen är ett oumbärligt arbetsverktyg. En schablonisering får ej drivas så långt att man helt eftersätter det fundamentala kravet på skatt efter verklig förmån.

Företagens uppgiftslämnardelegation anför:

Principen för all taxering skall vara att den grundar sig på uppgifter som den enskilde lämnar. Kontrolluppgiften skall endast ha en kontrollfunk— tion. Den bör inte i sig ha karaktären av ett ensidigt och rättsligt bindande dokument för taxeringen.

Prop. 1986/87z46

• Sida 29
•  Original

Förändringsarbetet — vare sig det hänför sig till nu ifrågavarande betän- kande eller till andra förslag — kan möjligen betraktas som förenklingar för den enskilde, men motsvaras av ett faktiskt merarbete hos dem som svarar för kontrolluppgifterna.

Nuvarande system med en uppgift om antal dagar och bilens prisklass och årsmodell står inte i strid mot att den anställde skulle kunna utnyttja formuläret "Förenklad självdeklaration”. Värdet kan likväl räknas ut-av skattemyndigheten för det taxeringsbesked som sänds ut innan taxeringen fastställs. Det kan beräknas på grundval av de uppgifter som lämnas på kontrolluppgiften. Vi menar därför att det inte finns ett så starkt samband mellan systemet med den förenklade självdeklarationen och de föreslagna reglerna att behovet av en reform av det skälet synes vara nödvändigt.

KF anför: För såväl de skattskyldiga som skattemyndigheterna är det givetvis av intresse att så många som möjligt kan använda sig av det förenklade deklarationsförfarandet. Lika naturligt är det att enklare regler är till fördel för dem som även i fortsättningen kommer att deklarera på det traditionella sättet. Ändrade regler för beskattning av bilförmån är därför angelägna.

LO anför: Den förenklade löntagarbeskattningen genomförs med början från 1987. LO instämmer i utredningens bedömning att förmånsbeskattningens nuva- rande utformning omöjliggör för aktuella förmånstagargrupper att använda den förenklade självdeklarationen. LO anser därför att det aktuella försla- get ökar användningsområdet för och värdet av den förenklade löntagar- beskattningen. Genom den föreslagna utformningen av förmånsbeskatt- ningen kan nämligen aktuella förmånsgrupper inordnas i det förenklade deklarationssystemet. Förslaget innebär även i sig betydande förenklingar av löntagarbesakttningen för både skattebetalare och skattemyndigheter. Dessutom ökar möjligheterna för den enskilde förmånstagaren att förutse de skattemässiga konsekvenserna av olika bilförmåner.

'l'rots förslagets olika förtjänster är det på vissa punkter motiverat med en kritik av utredningsförslaget. Det är utan tvekan en allvarlig bn'st att utredningen saknar en analys av förslagets konsekvenser på skatteuttaget för den enskilde förmånstagaren och dess olika sysselsättnings- och nä- ringspolitiska effekter. Saknaden av en sådan analys undergräver möjlig- heterna för remissinstanserna att göra en godtagbar bedömning av försla- gets samhällsekonomiska effekter.

Sammanfattningsvis anser LO att förslaget medför betydande fördelar men att dess effekter ör otillräckligt belysta för att det ska kunna användas som underlag för en ändrad beskattning av bilförmåner. Utredningen mås- te därför kompletteras med en grundlig analys av förslagets samlade effek- ter.

Landstingsförbmzdet anför:

Förslaget innebär dels att samma förmånsvärde beräknas oavsett hur långt bilen körs, dels att något avdrag för resor till arbetet inte får göras.

• Sida 30
•  Original

Arbetsgruppen antar att långa körsträckor ofta hänger samman med långa resor till arbetet och att de två förändringarna därför i stor sett kommer att ta ut varandra. Styrelsen kan tillstyrka förslaget även i denna del. trots att resonemanget inte kommer att stämma i varje enskilt fall. Värdet av den förenklade självdeklarationen gör att vissa schabloner måste accepteras.

LRF anför:

Delegationen anser att de nuvarande reglerna. vilka utmejslats under en lång följd av år, på ett relativt riktigt sätt speglar de verkliga kostnaderna för bil och därigenom också det värde som förmånstagaren skall beskattas för. De anställda som i dag åtnjuter förmånen av fri bil blir följaktligen beskattade för den verkliga kostnaden därav. Allt under förutsättning att korrekt körsträcka anges. En grundläggande regel i vårt skattesystem är att skatt skall tas ut efter förmåga eller bärkraft samtidigt som man måste utgå från att de skattskyldiga lämnar korrekta uppgifter på heder och samvete. Som kommer att framgå av fortsättningen anser delegationen att förslaget innebär ett allvarligt avsteg från dessa grundläggande principer. Det kan inte godtas att schablonbeskattningsregler, som drabbar de skatt- skyldiga helt olika utan hänsynstagande till deras individuella skatteför- måga. införs för att tillgodose myndigheternas krav på enkel hantering. Likaså är det orimligt att genomföra en ändring för att man anser att en grupp förmånstagare lämnar oriktiga uppgifter. Resultatet av en sådan ändring är att det stora flertalet förmånstagare som lämnar korrekta upp- gifter och som behöver bil i tjänsten kommer att utsättas för en straffbe- skattning.

Den förenklade deklarationen får inte resultera i en godtycklig skattelag- stiftning. Förslaget är ett flagrant övertramp där förenklingen endast tagit sikte på myndigheternas arbete med bortseende från de skattskyldigas legitima krav på en likformig och rättvis beskattning. Likformigheten får i detta sammanhang naturligtvis inte stå för att alla skall betala lika mycket utan för att alla skall skatta efter respektive förmåns faktiska värde. Delegationen avstyrker därför att det framlagda förslaget läggs till grund för lagstiftning.

SAF och Sveriges Industriförbund anför: Vi är positiva till en förenkling. Vi kan emellertid inte acceptera att förenklingen leder till att man samtidigt frångår grundläggande värderingar i beskattningsrätten och för flertalet tjänstebilsinnehavare höjer förmåns- värdena vida utöver vad som motsvarar inbesparade levnadsomkostnader.

Sammanfattningsvis anser vi att förslaget medför helt oacceptabla skat- teskärpningar och därmed sådana negativa följdverkningar i övrigt att det måste avvisas.

SHIO-Familjeföretagen anför:

Det huvudsakliga motivet till förslaget är att genomföra sådana förenk- lingar att den förenklade självdeklarationen kan anvädas av bilförmånsha- varna. Det är därför anmärkningsvärt att det i promemorian inte redovisas någon närmare utredning om hur stor andel av bilförmånshavarna som skulle komma att kunna använda sig av den förenklade självdeklarationen om försalget genomförs.

• Sida 31
•  Original

Det är i själva verket troligt att en betydande del av förmånsbilhavarna inte kan använda sig av den förenklade självdeklarationen ens om försalget genomförs. Detta är exempelvis fallet för dem som har reavinster på aktier utöver schablonavdragen. Vidare kan den som är företagsledare i fåmans- företag. närstående till sådan eller delägare i fåmansföretag inte använda sig av den förenklade självdeklarationen.

Det framlagda förslaget tar alltför ensidigt sikte på myndigheternas behov av förenklingar utan att beakta de vittgående konsekvenser som blir följden för skatt- och avgiftsskyldiga. Förenklingar på skatteområdet mås- te enligt SHlO-Familjeföretagens mening ta hänsyn till de behov som finns hos anställda och företag och inte ensidigt beakta de fiskala intressena.

Inte ens för myndigheterna kommer dock, enligt organisationens upp- fattning. de föreslagna reglerna att medföra några förenklingar. Skälet till detta är att behovet av tjänstebil för företag och anställda. om förslaget genomförs. kommer att lösas på annat sätt än genom förmånsbil. Dessa redan nu förutsebara konsekvenser kommer att leda till andra och ny svårigheter för skattemyndigheterna när det gäller kontrollåtgärder m.m.

Slutsatsen måste bli att förenklingsmålet, att den förenklade självdek- larationen skall kunna användas. inte kommer att uppnås. Den främsta orsaken till detta är att de som regelmässigt använder bil i tjänsten finner det förmånligare att avstå från bilförmånen.

Sammantaget innebär förslaget en skatteskärpning för de anställda och ökade kostnader och krångel för företagen samtidigt som förenklingsvin- sterna för anställda. företag och myndigheter uteblir. Organisationen av- styrker bestämt att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Skattebetalarnas förening anför: Utredningens huvudsyfte anges vara att åstadkomma enklare regler så att även skattskyldiga med tjänstebil f o m nästa taxering kan använda den nya deklarationsblanketten. Det är inte svårt att acceptera detta syfte.

Skattebetalarnas förening har en omfattande skatterådgivningsverksam- het. Antalet skriftliga och muntliga förfrågningar är f. n. drygt 9000 per år. Vi har beräknat att cirka 35 % av samtliga på ett eller annat sätt samman- hänger med tjänstebilsförmåner och värderingen därav. Vår ståndpunkt är att nuvarande ystem är onödigt komplicerat och att strävandena mot en förenkling är lovvärda.

Skånes Handelskammare anför: Arbetsgruppens förslag innebär trots detta en kraftig skärpning av be— skattningen samtidigt som eventuella förenklingsvinster är tvivelaktiga. l förslaget har storleken på målgruppen uppsakttats till 250000 tjänstebilsin— nehavare. I beräkningarna har arbetsgruppen med tystnad förbigått det faktum att en stor del av denna grupp av olika skäl inte torde komma att omfattas av systemet med förenklad självdeklaration.

Handelskammaren har även ovan endast berört de mest drastiska konse— kvenserna av det framlagda förslaget. Dtta framstår som både orimligt och dåligt underbyggt. Om förslaget skulle genomföras skulle detta få långtgå—

• Sida 32
•  Original

ende konsekvenser för — förutom tjänstebilsinnehavarna — i första hand svensk bilindustri och bilhandel. Det är därför Handelskammarens mening att frågan bör bli föremål för ny utredning och att det framlagda förslaget således inte bör läggas till grund för lagstiftning i frågan.

Stockholms Handelskammare: anför. Om nuvarande regler skall ändras. måste ett nytt system uppfattas som rättvist och verklighetsanknutet och får inte leda till en skärpning av den redan nu kraftiga beskattningen.

Det är anmärkningsvärt att arbetsgruppen — vars uppgift angetts ha varit att föreslå förenklade regler och inte att skärpa beskattningen — föreslår regler som i normalfallet så tydligt skulle innebära kraftigt ökade skatter.

Handelskammaren anser sammanfattningsvis att det framlagda förslaget knappast leder till några förenklingar varken för företagen eller för- de anställda. Däremot skulle det stora flertalet berörda arbetstagare drabbas av kraftiga skatteökningar. Handelskammaren avstyrker därför arbets- gruppens förslag.

Svenska Kommtmförbtmdet anför: Förmånsbeskattningen av fri bil eller delvis fri bil innebär i dagsläget en mängd intrikata bedömningar. Ändring av reglerna måste enligt styrelsen företas för att det skall kunna infogas i ett system med förenklad självdek- laration. Härvid är schabloner nödvändiga. Likaså är det nödvändigt att arbetsgivaren i kontrolluppgift anger värdet av förmånen. Därav följer att individuell beräkning av körsträcka inte kan göras. Lämpligt är enligt styrelsen att beräkna förmånen exklusive körsträcka till och från arbetet. Styrelsen tillstyrker den princip som föreslås i promemorian.

Vilka samhällsekonomiska effekter detta får kan styrelsen ej bedöma. En sådan bedömning bör dock göras innan förslag till nivå framläggs.

SRS anför: Huvudargumentet för att genomföra förslaget är att förmånstagarna skall kunna använda den förenklade självdeklarationen. Arbetsgruppen har därvid uppskattat antalet förmånstagare till drygt 250000, beräkningen torde grundas på antalet registrerade företagsbilar. Det måste dock beak- tas att av dessa fordon används en del enbart inom företagen varför förmånsbeskattning inte akutaliseras. Dessutom förutsätts att bilförmånen är enda hindret för en betydande del av dessa skattskyldiga att använda den förenklade självdeklarationen. Samfundet anser inte att denna slutsats är självklar. Mot bakgrund av vilka grupper som i regel har tjänstebilar torde man i många fall kunna utgå ifrån att förmånshavarnas inkomst- och förmögenhetsförhållande är så komplicerade att den förenklade självdek- larationen inte kan användas av andra skäl. denna faktor borde undersökas närmare innan ändring i de materiella reglerna genomförs.

Oavsett de ovan påvisade omständigheterna måste man konstatera att gruppen ijämförelse med det totala antalet skattskyldiga som skall kunna använda den förenklade självdeklarationen (ca 4 miljoner) trots allt är mycket begränsad. De förenklingar och resursbesparingar som blir följden av arbetsgruppens förslag blir därför närmast marginella, särskilt mot

• Sida 33
•  Original

bakgrund av vad samfundet anfört ovan om risken för utveckling av nya anpassningsformer.

Samfundet anser generellt att olika skatteregler skall utformas så att de i första hand ger ett materiellt tillfredsställande resultat, först därefter och inom denna ram kan en anpassning ske till förfaranderegler. ARbetsgrup- pens förslag leder. enligt samfundets mening, till skattekonsekvenser som är materiellt otillfredsställande.

På grundval av det ovan anförda avstyrker samfundet därför förslaget i sin helhet. Samfundet anser inte att lagändringar bör genomföras som innebär att de principer som ligger till grund för nuvarande regler om beskattning av fri bil ändras.

SRF anför:

En förenkling av nu varande regler om värdering av bilförmån är nödvän- dig om förenklad taxering skall kunna användas även för vissa av dem som har denna förmån.

SIF anför: Även om skatteförenkling i och för sig är eftersträvansvärt får det dock aldrig bli ett mål i sig. Förenklingen. som i detta fall innebär en schabloni- sering. måste också vägas mot effekterna för bilinnehavarna.

SIF avvisar mycket bestämt det föreliggande förslaget. Vi kan konstate— ra att oron är mycket stor hos våra medlemmar och att man redan nu kan notera en'minskning av efterfrågan på tjänstebilsmarknaden.

Om departementet anser att förmånsbilarna är ett så stort problem ur skatteförenklingssynpunkt att man måste ersätta det nuvarande systemet anser vi att vissa principer bör vara vägledande för ett sådant arbete. ] Förmånsvärdet måste vara baserat på den faktiska kostnaden för bilin- nehavet. ?. Förmånsvärdet måste avpassas så att beskattningen är neutral i förhål- lande till att ha egen bil när det bäller resor till och från arbetet. 3 För att kunna bedöma ett ev nytt förslag måste detta innehålla en redovisning av den faktiska privata användningen av förmånsbilar. 4 Man kan inte utgå från att det finns en reell valfrihet att avstå från fri bil. ] Stället är det rimligt att anta att de som har behov av bil i tjänsten måste ha råd utnyttja denna även för brivat bruk.

Sveriges Fustighetsmäklarsamfund anför: Det är också vår uppfattning att endast ett begränsat antal av den skattskyldiga som har att deklarera för bilförmån kommer att omfattas av systemet med en förenklad självdeklaration.

Med hänsyn till vad som anförts ovan och mot bakgrund av den skatteskärpning ett genomförande av förslaget skulle innebära för vissa kategorier skattskyldiga anser Sveriges Fastighetsmäklarsamfund att förslaget inte kan ligga till grund för en förändrad lagstiftning.

TOR anför: Ur de synpunkter TOR företräder hälsas varje förenkling med till- fredsställelse.

Med dessa synpunkter tillstyrker TOR försalget.

• Sida 34
•  Original

2

TC O anför: Enligt finans—departementet. har de nuvarande reglernas utformning lett till att så gott som alla som deklarerar bilförmån redovisat ] 000 mil privatkörning. exklusive resor till och från arbetet med bilen.

Skall gällande regler tillämpas fullt ut blir det krångligt att värdera bilförmånen riktigt. Men om det är som finansdepartementet själva säger. att de flersta förmånstagare tar upp 1000 mil privatresor exklusive resor till och från arbetet så är värderingsförfarandet enklare i praktiken än i teorin.

l departementspromemorian argumenteras en hel del kring det förenk- lade deklarationsförfarandet. Enligt skatteförenklingskommittén kom- mer antalet inlämnade deklarationer att minska med 4—4,5 miljoner. Gruppen med bilförmån kommer med nuvarande regler inte ifrån att själva deklarera sina inkomster och avdrag.

Det kan finnas ett skatteförenklingsmotiv för att ändra reglerna om beskattning av förmån av fri bil m.m. Men går man på hur reglerna tillämpas i stället för hur de är utformade så går det att påstå att det redan skett en förenkling. Vidare kommer sannolikt många förmånstaga- re vara tvungna att avlämna självdeklarationer även om värderingen av bilförmånen förenklas ytterligre av andra skäl än bilförmånen.

Det går att peka på exempel där skatten kommer att höjas med uppemot 10000 kronor för enskilda inkomsttagare om förslaget genom- förs.

För den enskilde förmånstagaren måste det vara svårt att solidarisera sig med ett förslag, som explicit. motiverat av skatteförenklingsskäl, i vissa fall kan leda till kraftigt höjd skatt.

När skatteförenkling har diskuterats inom TCO har det ofta framhål- lits att i de fall skatteförenkling åstadkommits genom schablonisering är det nödvändigt att acceptera att det inte går att uppnå millimeterrättvisa — vissa kommer att vinna och andra förlora. Vad som är acceptabel spännvidd måste avgöras från fall till fall.

TCO avvisar mycket bestämt föreliggande förslag till enklare regler om beskattning av fri bil. Om det nuvarande systemet skall ersättas anser TCO att ett nytt system bör bygga på nedanstående principer. ] Förmånsvärdet måste vara baserat på den faktiska kostnaden för bilinnehavet. Förmånsvärdet måste avpassas så att beskattningen är neutral i förhål- lande till att ha egen bil när det gäller resor till och från arbetet. För att kunna bedöma ett cv nytt förslag måste detta innehålla en redovisning av den faktiska privata användningen av förmånsbilar. Det går inte att utgå från att det finns en reell valfrihet att avstå från fri

bil. I stället är det rimligt att anta att de som har behov av bil i tjänsten måste ha råd att utnyttja denna även för privat bruk.

• Sida 35
•  Original

4 Allmänt om förmånsbeskattningen

SA V anför

Inom arbetsmarknadens statliga sektor som SAV företräder. är den här typen av anställningsförömån relativt ovanlig. Förmån av fri eller delvis fri bil är vanligare inom den privata arbetsmarknadssektorn. Vid konkurren- sen om arbetskraft mellan de olika arbetsmarknadssektorerna tenderar anställningsförmåner vid sidan av lönen. så kallade fringe benefits. att få ökad betydelse både kvantitativt och kvalitativt. Detta förhållande påver- kar staten i rollen som arbetsgivare.

RRV anför: Det nuvarande systmet för beskattning av bilförmåner innebär att förmå- nen beskattas till ett värde som motsvarar den inbesparing av kostnader som förmånstagaren erhåller. Förmånsvärdet fastställs av riksskatteverket (RSV). Detta görs med en viss försiktighet. Exempelvis skulle en Volvo 740 GL för inkomståret 1985 tas upp med ett värde av 23 800 kr. vid 1 500 mils privat körning. Motsvarande kostnad för en bil i samma prisklass uppgår enligt Motormännens Riksförbund-M till ca 34000 kr. exkl garage- och parkeringskostnader.

En anledning till att antalet bilförmåner ökar kan vara att kostnaden för den anställde blir lägre med förmånsbeskattningen jämfört med privat ägande. I syfte att belysa detta redovisas i det följande vissa beräkningar avseende ett företags kostander för leasingbil m m.

Volvo 740 GL (inköpspris 109000 kr)

Körsträcka 1 000 mil 2 500 mil Leasingkostnad 28 152 32 592 Drivmedel 4 250 10 625 Övrigt 5 676 7 096 Total kostnad 38 078 50 313

Utgångsläget är att ett företag har avtalat om en leasingbil med en bilfirma som innebär en totalkostand för bilen på 38078 kr för 1000 mil. Om företaget väljer att låta den anställde använda bilen privat 1500 mil ökar totalkostnaden för bilen med 12235 kr till 50 313. Härtill kommer en kostand för företaget avseende lagstadgade socialavgifter (8676 kr) på förmånsvärdet (23 800 kr för 1 500 mil). Merkostnaden för företaget att låta den anställde nyttja bilen privat uppgår till 20911 kr (12235 + 8676). Företagets ”merkostnad" kan alternativt disponeras så att den anställde erhåller en löneökning med 14300 kr. Resterande 6611 kr avscr socialav- gifter enligt lag och avtal.

Bilkostnaden för den anställde kan således sägas bestå av två delar. dels den uteblivna nettolöncökningen. dels inkomstskatten på förmånsvärdet. Den förra kostnaden blir lägre ju högre marginalskatten är medan den senare kostanden blir högre vid högre marginalskatt.

Bilkostnaden för förmånsbil enligt nuvarande regler liggeri alla inkomst- lägen strax under RSVs förmånsvärde. medan bilkostanden enligt förslaget

• Sida 36
•  Original

kommer att ligga strax över. I båda fallen ligger kostanden för förmånsbi- len mycket under den av M beräknade kostnaden för motsvarande bil.

Bilkostnaden för förmånsbil ligger klart under den bilkostnad som M redovisar jämfört med både nuvarande regelsystem och det föreslagna. Skillnaden minskar med stigande inkomst.

SACO/SR anför:

De höga marginalskatterna har skapat ett dramatiskt ökat intresse för olika former av lägbeskattade förmåner vid sidan av lönen, s.k. fringe benefits. Skattesystemet snedvrider på detta sätt den privata konsum- tionen och motverkar samhällsekonomisk effektivitet. Förklaringen till den kraftiga ökningen av antalet tjänstebilar kan till stor den hänföras till en önskan att kringgå de höga marginalskatterna. Den enskilde förleds lätt att tro att förmånen av tjänstebil är större än den i själva verket är.

SACO/SR förespråkar ett enkelt. konsekvent och robust inkomstskatte- systcm. där ersättningen för arbetet på ett rimligt sätt kan tas ut i form av lön. Kraftigt sänkta marginalskatter är en förutsättning för ett sådant system. liksom för att åstadkomma genomgripande förenklingar utan att olika gruppoer drabbas orimligt hårt. Alla försök till administrativa förenk- lingar genom t.ex. schablonisering av avdrag och skatteunderlag riskerar att vid höga marginalskatter leda till stora orättvisor.

LO anför: [ dag är beskattningen av olika kontantfria förmåner generellt lägre än beskattningen av löneinkomster. Arbetsgivaravgifter påförs exempelvis inte en stor grupp av dessa förmåner trots att de måste betraktas som en regelrätt ersättning för utförda arbetsinsatser.En annan grupp av dessa förmåner är befriade från inkomstskatt. För de förmåner som å andra sidan inkomstbesakttas är den effektiva skattebelastningen väsentligt lägre än skatten på löneinkomster. Den lägre beskattningen är till stor del ett resultat av den gynnsamma förmånsvärderingen.

LO har i ett flertal sammanhang understrukit behovet av och fördelarna med en ökad neutralitet i beskattningen av olika inkomster och förmåner. Det finns enligt LO starka principiella motiv för en ökad skattemässig neutralitet mellan löneinkomster och olika kontantfria förmåner. En sådan utjämning av beskattningen ökar tveklöst rättvisan i skattesystemet. För- slaget till ändrad beskattning av bilförmåner begränsar nuvarande skatte- skillnader mellan löner och kontantfria förmåner i allmänhet samt mellan löner och bilförmåner i synnerhet.

SHIO—Familjejöretagen anför:

Det nuvarande systemet för beskattning av bilförmån är "rättvist" i det avseendet att det i princip endast är värdet av det privata utnyttjandet. dvs den inbesparade kostnaden. som beskattas. Avsikten är att skatten skall träffa den kostnadsinbespan'ng som den anställde gör genom att arbetsgi- varen betalar hans privata körning.

Det föreslagna sättet att bestämma förmånen innebär att beskattningen blir shcablonmässig utan hänsyn till den privata körningen, dvs utan hän- syn till hur stor kostnadsbesparing den skattskyldige får genom sin bilför- mån.

• Sida 37
•  Original

Förslaget innebär således att den grundläggande principen för beskatt- ning av bilförmån överges. Enligt SHlO-Familjeförctagens uppfattning kan inte enbart motivet till förenkling vara ett tillräckligt bärande skäl för denna förändring av grunderna för beskattningen.

5 Följdverkningar om förslaget genomförs

Remissinstanserna. som över lag anser att promemorieförslaget leder till höjd skatt för den som har bilförmån, pekar på några följdverkningar av detta.

RSV. RRV. länsstyrelsen i Kristianstad län, Bilindustriföreningen. SACO/SR. KAK. KF. Motorbranschens riksförbund. LRF. Motormän- nens riksförbund . SAF och Sveriges industriförbund gemensamt. Svenska revisorsamfundet. SHlO—Familjeföretagen. TCO. Sveriges redovisnings- kosulters förbund, Svenska industritjänstemannaförbundet. NTF. Förbun- det Sveriges handelsrepresentanter. Skattebetalarnas förening och Finans- bolagens förening befarar att många eller flertalet förmånshavare kommer att övergå till att köra egen bil i tjänsten. lnstanserna framhåller olika effekter av detta. bl. a. att förarna blir berättigade till milersåttning för sin tjänstekörning. att de behåller sin nuvarande rätt till avdrag för kostnaden för resor till och från arbetet och att bilköp kan komma att ske med hjälp av lågförräntade lån från arbetsgivaren. [ samtliga fall torde detta enligt re- missinstanserna medföra att den förenklade självdeklarationen inte kan användas varför syftet med reformen omintetgörs.

6 Närmare om risken för att alternativa lösningar söks

RS V anför:

Om antalet förmänsbilar är oförändrat eller ökar kan avsevärda gransk- ningsresurser frigöras från denna granskning och disponeras för annan angelägen granskningsverksamhet. Om antalet förmånsbilar däremot minskar till förmån för privatägda bilar kan å andra sidan ökade gransk- ningsresurser bli aktuella t.ex. om utköp av förmånsbilar sker i större omfattning av anställda , om privata bilar körs i tjänsten mot milersåttning och om privata bilköp finansieras genom fördelaktiga lån av arbetsgivaren. Utredningar om fastställande av marknadsvärde för en viss bil, om vad som anses utgöra kostnadsersättning resp lön samt om faktiska bilkost- nader för en viss bil etc är mycket tidskrävande och leder ofta till tvister.

RR V anför: RRV anser att det finns risk att den föreslagna förmånsbeskattningen kan komma att kringgås genom att den anställde ges förmånliga lån för bilköp. Arbetsgivaren medger sedan att bilen används i tjänsten med milersåttning. Avdrag för resor till och från arbetet kan yrkas i deklaratio- nen. Följden blir att antalet skattskyldiga som inte kan använda den förenklade självdeklarationen ökar ytterligare.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför:

Om förmånsvärdena emellertid kommer att uppfattas som alltför höga av de skattskyldiga. kan följden bli att ett antal skattskyldiga. i stället för

• Sida 38
•  Original

bilförmån. väljer att använda egen bil i tjänsten mot det att arbetsgivaren betalar resekostnadsersättning. Sådana skattskyldiga kan då inte använda den förenklade självdeklarationen. Om denna grupp skattskyldiga blir alltför stor kan man befara att betungande utredningar måste göras i taxeringsnämnderna avseende körsträckor m. m. för resor med egen bil i tjänsten. Det förväntade resultatet av metoden att värdera bilförmånen uteblir då. Det kan i sämsta fall bli ett merarbete för skattskyldiga och beskattningsmyndigheter. jämfört med nu gällande regler. Mot bakgrund av det sagda vill länsstyrelsen framhålla vikten av att ovannämnda omstän- digheter beakts vid bestämmande av den procentsats som bör ligga till grund för beräkning av förmånsvärdet.

Bilindustriföreningen anför: Effekten av förslaget skulle bli att många går över från tjänstebilar till privatägda bilar med milersåttning och möjligheter till reseavdrag. Då kan de inte använda den förenklade självdeklarationen. Huvudsyftet med för- slaget skulle därmed gå förlorat.

Förslaget medför färre tjänstebilar, fler milersättningsbilar och fler lån med subventionerad ränta från arbetsgivaren för att köpa privatbil. Detta innebär för skattemyndigheterna ökade kontrollproblem i stället för för- enkling.

SACO/SR anför: Vid en närmare analys av arbetsgruppens förslag måste det ifrågasättas dess huvudargument att den förenklade självdeklarationen skall tillämpas på så många anställda som möjligt verkligen håller. Om tjänstebilsinnehav i framtiden drabbas av en väsentligt ökad skattebelastning för förmånsta- garna kommcr de på sikt att gå över till eget bilinnehav. När de kör bilen i tjänsten erhåller de bilersättning från arbetsgivaren och yrkar motsvarande avdrag för tjänstemilen. Dessa poster måste då redovisas separat i deklara- tionen. Därmed blir det knappast möjligt att använda det förenklade själv- deklarationssystemet. Därtill kommer att transformeringen av tjänstebilar till egna bilar i stor utsträckning kommer att finansieras genom lån från arbetsgivaren. Även dessa |ånetra.nsaktioner kan behöva redovisas separat i deklarationen och utgör en ytterligare avvikelse från den förenklade självdeklarationen då de erfordrar speciella granskningsinsatser av taxe- ringsmyndigheten.

Sannolikt skulle förslagets genomförande leda till omdispositioner av formerna för bil i tjänsten. Därmed är det inte heller säkert att den åsyftade förenklingen av deklarationsförfarandet kommer att uppnås.

KAK anför: Vi är positiva till förenklade regler. Men som förslaget idag är utformat kommer själva syftet med reformen — att nå förenkling — att äventyras. Ytterst få torde i fortsättningen finna att tjänstebil är en attraktiv lösning på företagens bilbehov. Flertalet torde välja att själva äga bilen och köra den i tjänsten mot gängse statlig milersåttning. Detta skulle innebära dels att tjänstebilsinnehavarna inte skulle kunna utnyttja den förenklade självdek- larationen, dels att taxeringsarbetet ytterligare kompliceras.

KF anför:

• Sida 39
•  Original

De negativa effekterna av ett schablonvärde i den storleksordningen skulle i betydande omfattning komma att neutralisera de fördelar metoden som sådan ger.

En konsekvens. som framstår som helt klar, är att många tjänstebils— innehavare i stället kommer att skaffa egen bil. Måhända är det ett bisyfte med förslaget. ehuru outtalat. Vad som emellertid knappast kan vara avsikten är att så att säga tvinga fel kategori att övergå till privat bil. Rent generellt är det ju så att den som kör mycket i tjänsten använder bilen för privat bruk långt mindre än genomsnittsbilisten. Den som har mindre tjänstekörning. säg upp till I 000 mil per år. har däremot helt andra förut- sättningar att använda bilen privat.

Följden blir alltså att ju större behov som föreligger av bil i tjänsten desto mindre blir intresset att inneha en tjänstebil. Det i sin tur för givetvis med sig att antalet skattskyldiga med bilersättningar ökar i motsvarande mån. Bilersättning utesluter möjligheten att använda den förenklade själv- deklarationen. Man är då tillbaka i det omfattande bestyret med att i deklarationen redovisa resp kontrollera faktiska bilkostnader. Till detta kommer den hanteringsomgång som krävs hos arbetsgivaren med rappor- tering. utbetalning osv.

Motorbranschens riksförbund anför: Nuvarande rätt till avdrag för resor till och från arbetet med egen bil berörs icke av förslaget. För att undvika en ökade skattebelastning kan därför många tjänstebilsinnehavare komma att övergå till att använda egen bil i tjänsten. Därvid bibehåller den anställde sin nuvarande rätt för avdrag för resor till och från arbetet och erhåller dessutom i vanlig ordning ersättning från arbetsgivaren för sina resor i tjänsten.

LRF anför: Dessutom kan det konstateras att om detta förslag skulle genomföras skulle förmodligen flertalet av dem som har förmån av fri bil idag köpa ut bilen från företaget. Detta skulle skapa problem med prissättningen med tanke på utgången i RR 1982-09-15 angående utköp av bil från fåmansföre- tag. Fallet visar att det inte schablonmässigt går att bestämma inköpsvär- dena efter bilhandelns tabeller och att det följaktligen är möjligt att det blir skatteproecess om varje bil som köps ut. Inte heller detta torde rymmas inom den förenklade deklarationen. ] nästa steg kommer ägarna av bilen att låna pengar av arbetsgivaren mot låg ränta vilket också kommer att vålla kontrollbekymmer. I steg 3 används bilen för resor till och från arbetet med avdrag överstigande 3000 kr, varefter de inte heller av detta skäl kan använda den förenklade deklarationen. Det av utredningen an- förda skälet för att slopa avdragsrätten för resor till och från arbeteet är följaktligen ohållbart.

Motormännens riksförbund anför: Om förslaget genomförs kan följden bli den att åtskilliga ”förmånsha- vare", enligt en nyligen genomförd Sifoundersökning 52 %. i stället skaffar egen bil och debiterar förmånsgivarna för körda mil i tjänsten. ] de fall så sker kan den förenklade deklarationsblanketten inte användas och försla- get får under sådana förhållanden inte åsyftad effekt.

• Sida 40
•  Original

SAF och Sveriges industrijörbund anför: l Bilindustriföreningens remissyttrande beskrivs flera allvarliga följd- verkningar av den skärpta beskattningen. Vi vill särskilt peka på risken att ett för både arbetsgivare och anställda väl fungerande system med tjänste- bilar slås sönder genom en förskjutning mot systemet med att den anställde använder egen bil i tjänsten.

SRS anför:

Samfundet anser vidare att det finns en betydande risk för en utveckling. om förslaget genomförs, som innebär att det utvecklas nya former för arbetsgivares medverkan vid bilköp och bilinnehav. t. ex. vid finansiering, köp och försäljningar. nya ersättningsformer. rabatter. bestridande av olika kostnader och dylikt. En sådan utveckling aktualiserar en rad oklara skattefrågor och skapar betydande värderingsproblem. Erfarenheter från närliggande områden pekar på att nya anpassningsformer kan få en mycket snabb spridning och beröra ett betyande antal fall. De förenklingsvinster som förslaget eventuellt skulle innebära kan därför snabbt reduceras både för beskattningsmyndigheter och enskilda skattskyldiga.

Som argument för att genomföra förslaget, trots att det kan leda till

' skattehöjningar, anför arbetsgruppen att förmånen är frivillig för den en- skilde och att denne därmed kan avstå från förmånen. Konsekvensen härav blir dock i regel att den skattskyldige inte längre kan använda den förenklade självdeklarationen varför eventuella förenklingsvinster uteblir.

SHIO-Familjeföretagen anför: Det faktum att förslaget missgynnar dem som kör litet privat tillsam- mans med den slopade avdragsrätten för resor till och från arbetet torde medföra att i vart fall de som har längre resor till arbetet avstår från bilförmånen. Genom att avstå från bilförmånen slipper de förmånsbeskatt- ningen och kan samtidigt göra resekostnadsavdrag. Vid 1986 års taxering är avdraget 10.20 kr/mil upp till 1000 mil och 7.10 kr därefter. Knappast någon av de som avstår från bilförmånen kommer att kunna använda den förenklade självdeklarationen eftersom schablonavdraget där. vari inryms resekostnader, endast är på 3 000 kr.

Man kan förvänta sig att många bilförmånshavare kommer att avstå från sin bilförmån om förslaget genomförs. Det kommer därför att fungera som en stoppregel mot de förmånshavare som regelmässigt använder bilen i tjänsten. dvs i de fall som tjänstebilsinnehavet är föranlett av arbetsförhål- landena. om de inte samtidigt har mycket privat körning.

TCO anför: Ett område som inte alls behandlas i förslaget är de tänkbara effekterna om det genomförs. Förslagsställaren har valt att se på bilarna enbart som en förmån och inte beaktat att merparten av bilinnehavarna kan ha fri bil som en direkt följd av att de har omfattande resor i tjänsten.

Dessa anställda är beroende av att ha en bil för att kunna utföra sitt arbete. De har alltså inte den valfrihet som förslagsställaren påstår. nämli- gen att avstå från bil om man anser att beskattningen blir för hög. De troliga effekterna av att förslaget genomförs blir att man måste lösa sitt eget och företagens behov av bil på annat sätt. Ett sätt kan vara att bilinnehavarna tvingas köpa egna bilar finansierat exempelvis med lån från

• Sida 41
•  Original

arbetsgivaren vilket kan komma att ge upphov till nya skattediskussioner. Desutom uppnås ett från facklig synpunkt olyckligt beroende till arbetsgi- varen. Om den anställde vill sluta sin anställning tvingas han också lösa ett eventuellt lån.

Ett annat sätt att lösa bilfrågan kan vara att företaget anskaffar bilar som förvaras inlåsta under icke arbetstid och att den anställde löser sina privata behov av bil på egen hand. En sådan lösning kommer dock att leda till omfattande kontrollbehov ur taxeringssynpunkt och torde vara direkt mot- stridigt mot de intentioner som ligger bakom skatteförenklingen.

SRF anför: Effekten av ett allt för högt förmånsvärde medför att den anställde måste avstå från tjänstebil. Alternativet är då att äga bilen privat och få ersättning i form av milpris.

SIF anför: De troliga effekterna av att förslaget genomförs blir att man måste lösa sitt eget och företagens behov av bil på annat sätt. Ett sätt kan vara att bilinnehavarna tvingas köpa egna bilar finansierat ex vis med lån från arbetsgivaren vilket kan komma att ge upphov till nya skattediskussioner. Dessutom uppnås ett ur facklig synpunkt olyckligt beroende till arbetsgiva- ren. Om den anställde vill sluta sin anställning tvingas han också lösa ett eventuellt lån.

Ett annat sätt att lösa bilfrågan kan vara att företaget anskaffar bilar som förvaras inlåsta under icke arbetstid och att den anställde löser sina privata behov av bil på egen hand. En sådan lösning kommer dock verkligen att leda till omfattande kontrollbehov ur taxeringssympunkt och torde vara direkt motstridigt mot de intentioner som ligger bakom skatteförenklingen.

Finansbalagens förening anför:

En konsekvens av förslaget blir sannolikt att brukare av tjänstebil an- skaffar egen bil och debiterar arbetsgivarna för körda mil i tjänsten. Bil- ägarna kan då också i förekommande fall yrka avdrag för bilresor till och från arbetet. Därigenom synes den förenklade självdeklarationen inte kun- na användas och målsättningen med förslaget uppnås ej. Sannolikt blir effekten av ett ökat privatägande också att statens skatteintäkter på för- månsvärden sjunker.

Förbundet Sveriges handelsrepresentanter anför: Om förslaget genomförs blir följden att de flesta tjänstebilar (måhända ej förmånsbilar) kommer att förvandlas till privatbilar. Detta kan i sin tur leda till mindre lämpliga beroendeförhållanden gentemot arbetsgivaren vid upp- sägningar (låneåtaganden etc.)

Skattebetalarnas förening anför: Erfarenheten talar dock för att skatteskärpningar av den storlek som utredningen föreslår följs av ändrade dispositioner eller försök därtill, vilket i många fall riskerar medföra att det förenklade deklarationsförfaran- det hur helst inte kan användas. Vidare uppammar dylika åtgärderi skatte- planeringssyfte i sin tur ökade kontrollinsatser från myndigheternas sida. Under dessa förhållanden skulle förslaget inte få den åsyftade verkningen.

Verkställande direktören C.G. Hammarlund (NTF) anför:

• Sida 42
•  Original

De s. k. tjänstebilinnehavarna kan ju i stor utsträckning ompröva dispo-_ sitionsförmånen. d. v. s. övergå från tjänstebil till privatägd bil med ersätt- ning från arbetsgivaren för tjänstemil.

7 Förslagets närmare utformning

Nästan samtliga remissinstanser som tar ställning till den föreslagna värde- ringens nivå anser att den innebär en skärpt eller kraftigt skärpt beskatt- ning av förmånshavaren. Många instanser. däribland länsstyrelsen i Kris- tianstads län. Bilindustriföreningen. SACO/SR. KAK. Motormännens riksförbund. SAF och Sveriges industriförbund. Skattebetalarnas förening samt Skånes handelskammare betecknar nivån som orimlig eller oaccepta- bel. lngen instans anser. med hänsyn till motiven för förslaget. en skatte- skärpning motiverad.

Bilindustriföreningen har understött sitt yttrande. som delvis återges nedan. med en SIFO-undersökning och utförda bilkostnadskalkyler. Till dessa resultat ansluter sig ett antal remissinstanser. däribland Motorbran- schens riksförbund. SAF och Sveriges industriförbund samt Skånes han- delskammare.

Flera instanser som anser att förslaget medför en ökad beskattning anser att slopandet av avdragsrätten för resa till och från arbetet bidrar till detta. Länsstyrelsen i Kristianstads län. Bilindustriföreningen. KF. LRF. Motor- branschens riksförbund. Motormännens riksförbund. SHIO—Familjeföre- tagen. TCO. Förbundet Sveriges handelsrepresentanter. Skånes handels- kammare och Finansbolagens förening är således kritiska mot slopandet av avdragsrätten för resor till och från arbetet.

En grupp remissinstanser vari ingår länsstyrelsen i Kristianstads län. Bilindustriföreningen. LRF. Motorbranschens riksförbund. SAF och Svc- riges industriförbund. Svenska revisorsamfundet. SHIO-Familjeföretagen. Förbundet Sveriges handelsrepresentanter. Skattebetalarnas förening. Skånes handelskammare. Stockholms handelskammare. Svenska fastig- hetsmäklaresamfundet och Finansbolagens förening är kritiska mot att som de gör gällande. förslaget hårdast drabbar dem som har en omfattande tjänstekörning och gynnar dem som nyttjar bilen mycket privat. Förbundet Sveriges handelsrepresentanter anser att hänsyn måste tas till den faktiska privata körsträckan. Också RRV ifrågasätter om det kan anses rimligt att förmånen värderas oavsett körsträcka.

Flera remissinstanser. även sådana som är negativa till beskattningens nivå. är dock positiva till den föreslagna metoden för förmånsvärderingen. Bland dessa är kammarrätten i Jönköping. RSV, Statens arbetsgivarverk. länsstyrelsen i Stockholms län. länsstyrelsen i Kristianstads län. länssty- relsen i Västernorrlands län. Föreningen auktoriserade revisorer. KAK. Landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet och Taxeringsnämnds- ordförandenas riksförbund.

RS V anför: Värderingen av förmånen måste kunna upplevas som rättvis såväl av förmånshavare och icke förmånshavare som av förmånshavare av olika bilmodeller. Vid övergången till ett nytt system är därför en viktig förut-

• Sida 43
•  Original

sättning för att beskattningen skall upplevas som rättvis att den nuvarande beskattningsnivån så vitt möjligt bibehålls.

Att beräkna värdet av förmånen som en procentuell del av nybilspriset för senaste årsmodell är en enkel metod. Att värdet beräknas efter en lägre procentsats då bilens årsmodell är äldre än tre år/eller då förmånshavaren bekostat samtliga drivmedel är likaså en enkel värderingsmetod.

] promemorian kombineras förenklade regler för beräkning av förmåns- värde med slopad avdragsrätt för kostnad för resor med bilen mellan bostad och arbetsplats. Att beräkna förmånsvärdet utifrån en procentsats som ger ett belopp som svarar mot kostnad för att bruka bilen visst antal mil är som tidigare sagts en enkel värderingsmodcll. Att kombinera denna modell med slopad avdragsrätt förenklar granskningsarbetet ytterligare. Vid jämföresle mellan fastställda förmånsvärden för inkomståret 1985 och nybilpris på senaste årsmodell i november 1984 synes emellertid den föreslagna bcskattningsnivån grunda sig på en privat körsträcka — utöver körning mellan bostad och arbetSplats — av ca 1 500 mil. Enligt nuvarande regler beskattas de flesta för en privat körsträcka av 1000 mil. I denna körsträcka inräknas resor mellan bostad och arbetsplats. För dessa inne- bär den föreslagna procentsatsen en avsevärt högre beskattningsnivå än för närvarande.

Bilindustriföreningen anför:

För att ta reda på hur det verkligen förhåller sig när det gäller bilan- vändning. skatteförhållanden etc för de som har tjänstebil har vi låtit Sifo göra en intervjuundersökning med tjänstebilsinnehavare. Undersökning- en. som är gjord ijuni 1986, avser situationen under inkomståret 1985.

De viktigaste resultaten: . Det genomsnittliga förmånsvärdet reducerat med reseavdrag var 13.400 kr. vilket motsvarar 16% av nybilspriset hösten 1984. Arbetsgrup- pens 30 %-schablon borde alltså ersättas med 16% för att återspegla verk- ligheten.

. Med arbetsgruppens förslag skulle det beskattningsbara förmånsvärdet för de intervjuade bli 24.100 kr i medeltal. Det innebär en höjning av beskattningsunderlaget med 10.700 kr eller med 80%. . Praktiskt taget alla (89 %) ansåg sig få högre skatt om förslaget genom- fördes. 56% bedömde följderna för egen del av förslaget som mycket allvarliga. 33 % som ganska allvarliga. . Drygt hälften (52 %) skulle själva köpa bil och ta ut milersåttning om förslaget genomfördes. 8 % skulle fortsätta med tjänstebil i lägre prisklass. 8% skulle inte göra någon ändring i sitt tjänstebilsinnehav. . Att tjänstebilsinnehavarna använder sin bil till helt övervägande del i tjänsten framgår av de genomsnittliga körsträckorna:

Resor bostad arbetet 601 mil Övriga privatresor 589 mil Totalt privat [ 190 mil Tjänsteresor 1 729 mil Totalt privat + tjänste 2918 mil

• Sida 44
•  Original

. Tjänsteanvändningens stora betydelse framgår också av antalet dagar som bilen används i tjänsten.

Antal dagar %

— 99 6 100— 199 20 200—299 52 300— 6 Ej svar 17 Totalt 100 Medeltal 172 dagar

I arbetsgruppens PM talas enbart om förmånsbilar. Ordet tjänstebil nämns inte. Detta visar på en felaktig föreställning om hur bilarna används. Det stora flertalet av dem som deklarerar för bilförmån använder bilen till väsentlig del i tjänsten. Detta framgår klart av Sifo-undersökningen.

Det kan noteras att våra kalkyler visar att även dagens förmånsvärden ligger i överkant i förhållande till de faktiska bilkostnaderna. Det kan i sammanhanget påpekas att det skedde en rekordstor höjning t+l7%) av förmånsvärdena för inkomståret 1985.

En tänkbar orsak till att arbetsgruppen hamnat orimligt högt i sin scha- blon är att den har utgått från en för hög körsträcka. När man inför skatteregler som inte tar hänsyn till att de beskattade kör olika långt är det av avgörande betydelse att välja en väl avvägd och väl motiverad schab- lonkörsträcka. Den får absolut inte vara så hög att stora grupper överbe- skattas. Enligt vår bedömning — -- - baserad bl. a. på Sifo-undersökning- en. dagens schablonregler. Transportrådets och SCB:s beräkningar bör en schablon med slopade reseavdrag utgå från högst 800 mils årlig privat körsträcka.

Arbetsgruppens påstående om att tjänstebilar i allmänhet körs längre privat än andra bilar stämmer inte enligt Sifo-undersökningen. För den största gruppen av tjänstebilsinnehavare, för dem som använder bilen i tjänsten och bl. a. därför även till och från arbetet. är möjligheterna till övrig privatkörning begränsade. Många hushåll med dessa förutsättningar tvingas ha två bilar därför att den ena inte är disponibel för en familjs normala vardagliga bestyr.

KAK anför: Det förslag som lagts fram innehåller många förenklingar. de flesta är bra och Kungl Automobilklubben. KAK. vill redan ingressvis ansluta sig till principen att ett procentuellt förmånsvärde. grundat på bilens nypris. ger stora förenklingsvinsterjämfört med det nu rådande systemet.

Förslaget från arbetsgruppen är. i nuvarande form. dock helt oaccepta- belt eftersom det innebär en kraftig skatteskärpning. En skatteskärpning innebär en mycket svår privatekonomisk omställning för cirka 200000 innehavare av tjänstebilar och ger oönskade effekter som vi går in mer i detalj på nedan. Något förslag om skatteskärpning har för övrigt aldrig ingått i arbetsgruppens uppdrag. vilket vi noterar med viss förvåning.

• Sida 45
•  Original

Enligt direktiven skall förmånsvärdet motsvara den privata inbesparing- en tjänstebilsinnehavaren gör. Med 30 proc av bilens nybilspris som för- månsvärde överstiger vida förmånen av den privata inbesparingen. Sanno- likt kan förmånen värderas till max 20 proc av bilens pris. Får man dessutom inte göra avdrag för resor t.o.r. arbetet bör förmånsvärdet vara 12— 13 proc av bilens pris. Om hänsyn tas till att schablonavdraget ökas till 3000: — inom vilket även arbetsresor skall ingå kan ca 15 proc av bilens pris accepteras som förmånsvärde. 9 av 10 tjänstebilar är att betrakta som arbetsredskap mer än förmånsbil.

Att helt låta bilens pris styra förmånsvärdet är inte bra. En lOOOOO-kro- norsbil är inte dubbelt så dyr att äga/köra som en bil för 50000: —. Visst samband finns mellan bilens pris och kostnad, men detta kan inskränkas till ränta på investerat kapital och fordonsskatt.

KF anför:

Nu föreslås ett annat tillvägagångssätt för värderingen. I stället för körsträcka och prisklass grundas förmånsvärdet enbart på priset för den ifrågavarande bilen. Det är en metod som onekligen tillgodoser kravet på enkelhet. Emellertid är det inte enbart själva metoden som avgör om de tilltänkta hanteringsvinsterna skall kunna erhållas. Det beror i hög grad på vilken värdenivå som väljs. 30 % av nybilspriset ligger. enligt KFs bedöm- ning. alltför högt.

En helt annan aspekt som kan anläggas på förslaget är att det. genom att avdraget för arbetsresor slopas, för med sig betydande skatteskärpningar för tjänstebilsinnehavare med långa resor till och från arbetet. KF tänker då i första hand på de konsekvenser detta indirekt kan få för de industrier som ligger i glesbygdsområdena.

Slutsatsen av de följdeffekter KF här påtalat blir att utfallet av en regeländring inte så mycket beror på den metod som används utan först och främst på den värdenivå som väljs. Eftersom en långt gpende schab- lonisering är en förutsättning för att bilförmånerna skall passa in i systemet med förenklad självdeklaration måste värdet sättas så att så många som möjligt. och inte minst skattskyldiga med omfattande tjänstekörning, täcks in. Det förutsätter en värdering på ungefär dagens nivå.

KF avstyrker därför förslaget att bilförmånsvärdet sätts till 30% av nybilspriset och håller istället fast vid att en schablon beräknad efter en körsträcka på ] 000 mil och på de grunder i övrigt som tillämpas i dag bör införas. Själva tekniken för att detta värde skall kunna redovisas kan mycket väl vara den som föreslås i promemorian. Det innebär att procent- satsen måste sättas väsentligt lägre än den föreslagna.

Motorbranschens riksförbund anför: Förslaget innebär kraftiga höjningar av förmånsvärdena jämfört med nuvarande regler. Detta framgår med önskvärd tydlighet av de vid Bilindu- striföreningens remissvar fogade bilagorna.

Författarna till förslaget använder uttrycket förmånsbil i stället för tjäns- tebil. Det förfaller därför som om författarna vore okunniga om det faktum att den övervägande delen av ifrågavarande bilar är fordon, som huvudsak- ligen används i tjänsten. De som använder bilen mycket i tjänsten kommer

Prop. 1986/87: 46

• Sida 46
•  Original

— till följd av nuvarande schablonregel — att drabbas hårdare aV'förslaget än de som använder bilen i mindre omfattning för tjänsteresor.

Enligt uppgift är avsikten bakom förslaget endast att åstadkomma en förenklad beskattning och icke att öka statens skatteintäkter från tjänste- bilsinnehavarna. Eftersom förslaget onekligen innebär en kraftig skatte- skärpning rimmar det sålunda illa med målsättningen bakom förslaget.

Även om förbundet i princip är positivt till en förenkling av reglerna för värdering av bilförmån. anser vi likväl att avdrag för resor bostaden — arbetsplatsen bör bibehållas i någon form. Dylikt avdrag skall ju fortsätt- ningsvis bibehållas vid utnyttjande av privat bil. Om det är möjligt kan reseavdrag medges i schablonartad form för att underlätta taxeringen.

Förmånsvärdet vid bibehållande av rätt till reseavdrag bör — för att ungefärligen stämma överens med nuvarande regler — bestämmas till 20 procent av nybilspriset. Om reseavdraget slopas bör förmånsvärdet be- stämmas till 16 procent av nybilspriset. vilket enligt beräkningar ger en i stort sett oförändrad skattebelastning.

SRS anför: Arbetsgruppens förslag grundas på en rad antaganden om dels samband mellan nyanskalfningspris samt milbundna kostnader och dels genomsnitt- lig privat körsträcka. Bristen på faktaunderlag är påtaglig. Avvikelserna från förmånsvärdet beräknat enligt nu gällande regler skall. enligt arbets- gruppen. inte bli större än vad som kan godtagas. Vad som anses vara godtagbara avvikelser framgår inte.

Samfundets beräkningar tyder på att skillnaderna i ett flertal fall kan komma att överstiga 10 000 kr. vanligen i form av höjningar av förmånsvär- det men i enstaka fall även i sänkande riktning.

På grundval av det ovan anförda och i jämförelse med utfallet av andra schablonregler inom inkomstbeskattningen måste skillnaden mellan förmå- nens faktiska värde och schablonberäkningen anses vara av väsentlig storlek. Samfundet anser inte att skillnaderna är godtagbara.

Enligt samfundets mening är det inte någon acceptabel lösning att enbart minska den andel av nybilspriset som läggs till grund för förmånsbeskatt- ningen eftersom skillnaderna mellan enskilda skattskyldiga kvarstår. skill- nader som kan uppgå till väsentliga belopp.

I sammanhanget vill samfundet peka på att tillgängliga uppgifter om tjänstebilsinnehavare tyder på att förslaget hårdast kommer att drabba dem som uteslutande använder bilen i tjänsten, särskilt de som på grund av långa körsträckor eller annan orsak. t.ex. behov av lastutrymme, måste hålla sig med en förhållandevis Stor tjänstebil. Å andra sidan kan vissa förmånstagare som i huvudsak använder bilen för privat körning få bety- dande skattelindringar. Dessa effekter kan. som framhållits ovan, inte stå i överensstämmelse med de principer som ligger till grund för förmånsbe- skattning eller lagstiftarens tidigare intentioner.

Vad särskilt angår kopplingen till nybilspriset året före beskattningsårets ingång och förhållandet att den procentsats efter vilken förmånsvärdet beräknas sänks först efter tre år har flera remissinstanser ställt sig kritiska.

• Sida 47
•  Original

Kammarrätten i Jönköping. länsstyrelsen i Kristianstads län, Bilindustri- föreningen. Företagens uppgiftslämnardelegation. KAK. Motormännens riksförbund. LRF. Sveriges redovisningskonsulters förbund. Skattebeta- larnas förening och Skånes handelskammare anser i huvudsak att det ligger en orättvisa i att förmånshavare som inte har senaste årsmodell får betala för förbättringar på denna modell som de inte kommer i åtnjutande av. Flertalet av dessa instanser och Finansbolagens förening hävdar att för- månsberäkningen bör baseras på bilens ursprungliga pris. Skattebetalarnas förening uttalar att det vore enklare att basera värderingen på arbetsgiva- rens faktiska kostnad för bilen. Stockholms handelskammare gör gällande att en skatteskärpning uppkommer genom att 30-procentschablonen skall gälla för de tre senaste årsmodellerna medan enligt gällande regler för- månsvärdet sjunker redan efter två år.

RSV uttalar i denna fråga följande. RSV är dock medvetet om att det kan uppstå svårigheter med att fastställa nybilspris för bilmodeller som inte längre saluförs eller för vilka något ”rikspris" inte anges i relevanta prislistor pga. att modellen säljs i mycket få exemplar. en metod bör utarbetas för beräkning av jämförbart nybilspris. Metoden bör kunna vara mycket schabloniserad. Förmånsbi- larna domineras volymmässigt av ett relativt fåtal modeller varför en sådan beräkningsgrund får begränsad tilllämpning.

Arbetsgruppens förslag till jämkningsmöjligheter av förmånsvärdet har i stort lämnats utan erinran.

RS V anför: Enligt förslaget skall det ankomma på RSV att ge närmare anvisningar förjämkning av förmånsvärdet. RSV instämmer däri. Enligt RSVs bedöm- ning börjämkning av förmånsvärdena

göras endast för extrema undantagsfall. Nuvarande jämkningsgrunder bör reduceras och inte utvidgas. Att. såsom angetts i förslaget. jämka vid längre tids sjukdom torde bli akutellt i så få fall att det bör åligga arbetsgi- varen att lösa problemet på annat sätt. En jämkning förutsätter i detta fall att varken den anställde eller någon familjemedlem under sjukdomstiden kan disponera bilen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför: l föreslagen lydelse av anvisningarna till 425 KL anges att förmånsvär— det får jämkas uppåt eller nedåt när synnerliga skäl föreligger. Enligt promemorian skall avvikelse från förmånsvärdet göras endast i extrema undantagsfall. Länsstyrelsen anser att den föreslagna texten innebär alltför stor restriktivitet och bör ändras så att en mer liberal värdering blir möjlig i de fall föreslaget värde förefaller uppenbart obilligt.

Länsstyrelsen önskar också att en möjlighet till jämkning skall finnas för de fall då bilen används i stor utsträckning för resor i tjänsten. Bilindustri- föreningen, Föreningen auktoriserade revisorer och Motormännens riks- förbund uttalar sig också för att möjlighet till jämkning vid kort körsträcka skall finnas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att kostnaderna för extrautrust- ning bör beakts vid förmånsvärderingen om de överstiger 15 procent av nyanskaffningspriset för grundmodellen. Sveriges redovisningskonsulters förbund anser att beloppsgränsen bör vara ett basbelopp.

EProp. 1986/87r46

• Sida 48
•  Original

Bilindustriföreningen och Motorbranschens riksförbund anser att en jämkningsmöjlighet bör finnas för den som tvingas använda dyrare bil än han normalt skulle ha.

Motormännens riksförbund anför: Ifråga om jämkning på grund av bilens ålder föreslår M. framförallt med hänsyn till att kapitalkostnaderna. minskar med bilens ålder. att det ur- sprungliga för bilen fastställda förmånsvärdet minskas med fyra procenten- heter om bilens årsmodell är äldre än ett är, åtta vid två år, 12 vid tre år osv. dock med högst 24 procentenheter.

Beträffande de särskilda reglerna för fåmansföretag anför RS V: I promemorian anges vidare att "De särskilda reglerna rörande fåmans- företag bör inte ändras”. Beräkningsgrunderna för nu gällande regler är dock sådana att de måste justeras om den föreslagna värderingsmodellen genomförs. Schablonregeln för beräkning av lyxbilstillägg innebär att för- månsvärdet enligt prisklass höjs med vissa belopp. Enligt RSV bör den i 425 KL angivna grunden för beräkning av förmånsvärde dock vara oför- ändrad. De nya reglerna måste därför. genom anvisningar från RSV. kompletteras med nya schablonregler för beräkning av lyxbilstillägg i dessa fall.

SAF och Sveriges industriförbund samt SHIO-Familjeföretagen anser att de särskilda reglerna för fåmansföretag bör slepas.

De i huvudsak administrativa konsekvenserna för arbetsgivarna av för- slaget har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Bland dem som utvecklat sin mening gär uppfattningarna isär.

Statskontoret anför: Den i promemorian föreslagna värderingen av förmånsbil utifrån en procentsats av nybilspriset året före beskattningsåret innebär enligt stats- kontoret att värderingen görs betydligt enklare och inte alltför betungande för arbetsgivarna. För arbetsgivarna blir det med den föreslagna värde- ringsprincipen deSSutom enklare än idag att beräkna arbetsgivaravgiften för bilförmånen.

Företagens uppgiftslämnardelegation anför: Värderingsförfarandet i förslaget ställer enligt vår mening större krav på arbetsgivarna (uppgiftslämnarna) än vad dagens system gör. Det kan vara administrativt svårare att hålla reda på 30% av nybilspriset året före beskattningsåret än en prisklass. Detta blir speciellt märkbart om företaget haft en mängd olika bilar under året. om dessa innehafts under ett varieran- de antal dagar och dessutom varit av olika märken.

Enligt förslaget blir företagen tvungna att beräkna förmånen. Dagens system kräver enbart en redovisning av rena faktauppgifter.

Det ställer oskäligt höga krav på företagens personaladministrativa sy- stem att månad för månad hålla reda på eller beräkna ett förmånsvärde per bil. Företagen kan komma att bli besvärade med att hålla ordning på en otal mängd månadsbelopp. beroende på hur vagnparken ser ut.

Om en värdeuppgift enligt förslaget ändå övervägs bör denna enligt vår mening fastställas i god tid inför ett nytt inkomstår för att kunna tjäna som underlag för en likformig redovisning avseende såväl källskatt som arbets-

• Sida 49
•  Original

givaravgift. Värdeuppgiften skall således ha en kontinuerlig karaktär av slutligt värde vad gäller företagens uppgiftsskyldighet. Riksskatteverket torde to. m. behöva bistå företagen med slutliga månadsbelopp. Detta behövs för att minimera det administrativa krångel vi redovisat. Dessutom behövs det för att und vika oklarheter hos företagen. i synnerhet med tanke på de tidsbrister som redan i dag uppstår hos företagen för att hantera de månadsvisa uppbördsdeklarationerna.

SAF och Sveriges industriförbund anför: l promemorian föreslås att arbetsgivaren skall ange bilförmånens värde på kontrolluppgift samt även innehålla preliminär skatt. Arbetsgivaren skall också enligt förslaget varje månad redovisa arbetsgivaravgifter även på bilförmåner. Detta innebär en inte oväsentlig utökning av arbetsgiva- rens uppgiftslämnande. Om denna ytterligare belastning på arbetsgivarna införs förutsätter vi att arbetsgivarens redovisning underlättas av klara och lättillämpade regler. En värdering med procentschablon kräver t. ex. lätt- tillgängliga förmånsvärden/priser för de olika grundmodellerna.

SHIO-Familjrfi'iretagen anför: För företagens del innebär de föreslagna reglerna att preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för bilförmåner skall erläggas månadsvis vid den samordnade uppbörden i stället för som nu vid den sista uppbördsdeklara- tionen för utgiftsåret.

Detta medför att företagen belastas med ett ytterligare uppgiftslämnande vid varje uppbördstillfälle. Förändringen kan synas vara liten, men företa- gens samlade uppgiftslämnande är redan så stort att varje ytterligare be- lastning i detta avseende måste avvisas om det inte föranleds av mycket starka skäl. Sådana skäl saknas i detta fall.

Till detta kommer att företagen blir belastade likviditetsmässigt genom att avgifter och skatter måste redovisas månadsvis, dvs vid en tidigare tidpunkt än för närvarande. Den sammantagna likviditetsindragningen för företagen på grund av denna förändring är betydande.

SRF anför:

Det nu framlagda förslaget medför att redovisningen av bilförmån avse- värt förenklas vilkct är helt nödvändigt om arbetsgivaren skall kunna på ett riktigt sätt fullgöra sina skyldigheter ifråga om kontrolluppgift. preliminär skatt samt arbetsgivaravgift. Förslaget innebär även att preliminär skatt samt arbetsgivaravgift skall månatligen betalas på förmånsvärdet. Hittills har preliminär skatt icke alls uttagits på förmånen samt har arbetsgivarav- gift erlagts vid sista uppbörden för året. Om förslaget följs kommer företa- gens likviditet att påverkas och också medföra en ökad räntekostnad för dem.

8 Övrigt

Statskontoret, Bilindistriföreningen. KAK. LRF, SAF och Sveriges indu- striförbuind. Svenska revisorsamfundet. SHIO-Familjeföretagen, Sveriges 'redovisningskonsulters förbund och Stockholms handelskammare fram- håller värdet för arbetsgivaren av systemet med tjänstebilar. instanserna pekar främst på att systemet medför att arbetstagaren har tillgång till en

lProp. 1986/87146

• Sida 50
•  Original

driftsäker bil med god arbetsmiljö som är representativ och kan användas i företagets marknadsföring. Det görs också gällande att systemet ger lägre kostnader för företagen än andra alternativ. SHIO-Familjeföretagen pekar på att arbetsgruppens förslag kan stimulera förmånshavaren att utnyttja bilen så mycket som möjligt och att detta kan komma att förändra arbetsgi- varnas benägenhet att tillhandahålla förmånsbil.

Med utgångspunkten att arbetsgruppens förslag kan leda till ett minskat antal förmånsbilar eller mindre. billigare sådana. framhåller Bilindustriför- eningen. KAK. Motormännens riksförbund. TCO, Sveriges redovisnings- konsulters förbund. SIF. NTF. Förbundet Sveriges handelsrepresen- tanter. Skånes handelskammare.. Stockholms Handelskammare och Fi- nansbolagens förening att detta sannolikt leder till en försämrad arbetsmil- jö för de berörda och har en ogynnsam inverkan på trafiksäkerheten i allmänhet.

Med samma utgångspunkt framhåller Bilindustriföreningen. LO. Motor- branschens riksförbund. Motormännens riksförbund. SAF och Sveriges industriförbund. SHlO-Familjeföretagcn. TCO. SIF. Skånes handelskam- mare. Stockholms Handelskammare och Finansbolagens förening att för- slaget kan få allvarliga konsekvenser för den svenska bilindustrin och sysselsättningen i motorbranschen i stort. Statskontoret anser att konse- kvenserna av förslaget för bl.a. bilindustrin bör belysas. SIF anför i denna fråga bl.a. följande.

Av det totala antalet nyregistreringar i Sverige är ca 40% eller drygt 100 000 bilar s. k. företagsbilar dvs sådana som är föremål för förmånsbe- skattning. Av detta svarar Volvo och Saab tillsammans för knappt 50000 vilket motsvarar nästan hälften av ders försäljning i Sverige.

En nedgång av antalet nyregistrerade förmånsbilar kombinerat med en utveckling mot mindre bilstorlekar skulle alltså slå hårdare mot Volvo och Saab än mot några andra märken på den svenska marknaden. Att Volvo och Saab kommer att drabbas av minskad försäljning om förslaget går igenom är ställt utom allt tvivel. En minskning på ex vis 30—40 %. vilket inte är osannolikt. motsvarar ungefär hälften av den planerade produk- tionen i Uddevalla eller Malmö.

Effekterna av en sådan kraftig volymminskning kommer att bli omfat- tande och beröra flera områden.

Den omedelbara effekten av lägre efterfrågan blir minskad sysselsätt- ning hos bilföretagen och underleverantörerna. Hur mycket personal som berörs är för dagen svårt att ange men det kan röra sig om 1000—2000 personer.

Även i efterföljande led kommer efterfrågeminskningen att få sysselsätt- ningskonsekvenser ex vis för återförsäljarna vilka kommer att få stora problem. Vissa återförsäljare kommer att få svårt att existera som exklusi- va försäljare av de svenska bilmärkena. Om Volvo och Saab får in konkur- renter i sitt återförsäljarnät kommer detta att få allvarliga konsekvenser av långsiktig karaktär.

Den svenska marknaden är både för Volvo och Saab en test och refe- rensmarknad. Det är i Sverige man först introducerar och därmed testar nya modeller. Hemmamarknaden är alltså mer betydelsefull i förhållande till andra marknaden än vad volymen anger.

• Sida 51
•  Original

9 Ikraftträdandet

Bilindustriföreningen, SAF och Sveriges industrijörbmtd framhåller vikten av att beslut med anledning av förslaget fattas snarast.

RSV betonar att nya regler måste träda i kraft senast 1 november om verket skall kunna utfärda anvisningar inför inkomståret 1987.

SHIO-Familjefiretagen anför: Reglerna föreslås träda i kraft den ljanuari 1987. Utredningen synes inte ha beaktat de vitgående konsekvenserna av förändringen och vad detta kommer att betyda när företag och anställda måste anpassa sig till de nya reglerna. Berättigade krav kommer att framföras om förändringar i lö- pande anställningsavtal,

De flesta företag leasar sina förmånsbilar med ett flerårskontrakt. ofta på tre år. För dessa innebär de nya reglerna att förutsättningarna för deras åtaganden förändras väsentligt utan att de har möjlighet att anpassa sig förrän lcasingperioden går ut.

Också Skattebetalarnas förening och Finansbolagens förening fram- håller att de fleråriga leasingavtalen måste beakts.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1986

• Sida 52
•  Original