Om anslag m.m. på tilläggsbudget I inom industridepartementets och miljö- och energidepartementets områden (prop. 1987/88:25 delvis)

Näringsutskottets betänkande

1987/88:12

om anslag m.m. på tilläggsbudget I inom industridepartementets och miljö- och energidepartementets områden (prop. 1987/88:25 delvis)

Ärendet

Proposition 1987/88:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 behandlas i detta betänkande såvitt gäller dels bilaga 8 (industridepartementet) punkterna 1, 2 och 4-7, dels bilaga 10 (miljö- och energidepartementet) punkterna 5 och 6.

Vidare behandlas åtta motioner som har väckts med anledning av propositionen. Motionerna gäller stöd till tekoindustrin, verksamhetsform för affärsverket FFV och verksamheten vid Grängesbergsgruvan.

Upplysningar om och synpunkter på tekoindustrin och tekohandeln har inför utskottet lämnats dels av företrädare för Textilrådet, Konfektionsindustriföreningen och Sveriges textil- och konfektionsindustriförbund, dels av företrädare för Beklädnadsarbetarnas förbund, dels av docent Carl B. Hamilton, institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, dels av företrädare för Textilimportörerna. Textil- och konfektionsindustriförbundet samt Textilimportörerna överlämnade även skriftligt material. Vidare har upplysningar i detta ämne inför utskottet lämnats av företrädare för statens pris- och kartellnämnd. En skrivelse i ärendet har inkommit från Beklädnadsarbetarnas förbund.

Styrelseordföranden i Studsvik Energiteknik AB direktör Hans Stahle och verkställande direktören Kjell Håkansson har inför utskottet lämnat upplysningar om bolagets ekonomiska läge.

Sammanfattning

Beträffande de statliga stöden till tekoindustrin instämmer utskottet i regeringens bedömning att de nuvarande stöden inte bör omvandlas till utvecklingslån. Därmed avstyrks tre motioner (m; fp; c) med krav på införande av sådana lån. Motionerna följs upp i en reservation (c). Likaså avstyrker utskottet yrkanden (m; fp) om att riksdagen skall uttala sig för en snar avveckling av de statliga stöden till tekoindustrin och för ett upphävande av importbegränsningarna på området. Reservationer (m, fp) har avgivits till förmån för dessa yrkanden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag m.m. på övriga sju punkter som behandlas i betänkandet. Därmed avstyrker utskottet yrkanden i fem motioner som gäller den föreslagna överlåtelsen av Grängesbergsgruvan från SSAB Svenskt Stål AB till ett nytt statligt gruvbolag med sikte på nedläggning av gruvan till år 1991. I anslutning till motionerna har

1 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 12

reservationer avgivits av innebörd att ett avtal i frågan mellan staten och SS AB inte skall godkännas (m; fp), att kompetens på mineral- och prospekteringsområdet i Bergslagen bör vidmakthållas (c) och att staten skall göra åtaganden om drift av gruvan även efter år 1991 (vpk). I övrigt föreligger en reservation (m, fp, c) till förmån för motioner om att affärsverket FFV skall överföras till aktiebolagsform.

TOLFTE HUVUDTITELN Industri m.m.

1. Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin

Regeringen har under denna rubrik (s. 27-43) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet - industriminister Thage G Peterson - har anfört om inriktningen av det statliga stödet till tekoindustrin.

Denna del av propositionen har föranlett yrkanden i följande motioner:

1987/88:N9 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari, såvitt här är i fråga, yrkas (1) att riksdagen med avslag på proposition 1987/88:25 i den del den anger riktlinjer för den framtida tekopolitiken som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingslån, avveckling av det industripolitiska stödet till tekoindustrin och avskaffande av handelsrestriktionerna på tekoområdet.

1987/88:N10 av Lars Sundin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att omvandla ”äldrestödet” till utvecklingslån för utveckling och anpassning av tekoindustrin fr.o.m. budgetåret 1988/89 i enlighet med vad som anges i motionen.

1987/88:N11 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system för stöd till tekoindustrin med utvecklingslån i enlighet med vad som anges i motionen samt att detta förslag föreläggs riksdagen så att beslut senast kan fattas för budgetåret

1988/89.

1987/88:N12 av Erik Hovhammar m.fl. (m) vari, såvitt här är i fråga, yrkas

(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående framtida statligt stöd till tekoindustrin.

1987/88:N13 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att med avslag på proposition 1987/88:25 i denna del införa utvecklingslån för utveckling och anpassning av tekoindustrin fr.o.m. budgetåret 1988/89,

2. hos regeringen hemställer om utformning av reglerna för utvecklingslån för tekoindustrin i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen,

3. på tilläggsbudget I för budgetåret 1987/88 anvisar ett förslagsanslag om 165 000 000 kr. till utvecklingslån för utveckling och anpassning av tekoindustrin att disponeras fr.o.m. budgetåret 1988/89 i enlighet med vad som anförs i motionen,

NU 1987/88:12

4. på tilläggsbudget I för budgetåret 1987/88 för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin anvisar ett förslagsanslag om 39 000 000 kr. att disponeras budgetåret 1988/89 i enlighet med vad som anförs i motionen.

Propositionen

Det statliga stödet till tekoindustrin utgår främst i form av bidrag och lån från statens industriverk (SIND) avsedda för industripolitiska åtgärder för tekobranschen och i form av tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft, det s.k. äldrestödet. Våren 1986 beslutade riksdagen om nivån på och inriktningen av dessa stöd under budgetåren 1986/87-1988/89 (prop. 1985/86:100 bil. 12 och 14, NU 1985/86:32, AU 1985/86:11, rskr. 1985/86:153 och 306). Beslutet innebar att inom ramen för ett totalt sett successivt minskat tekostöd andelen offensiva insatser skulle utökas samtidigt som den tidigare beslutade stegvisa minskningen av äldrestödet skulle fortsätta. För innevarande budgetår har riksdagen anvisat 80 milj. kr. resp. 95 milj. kr. för de aktuella stöden (prop. 1986/87:100 bil. 12 och 14, NU 1986/87:25, AU 1986/87:11, rskr. 1986/87:139 och 203).

Vid arbetsmarknadsutskottets och näringsutskottets behandling våren 1986 av anslagen till äldrestöd resp. SIND:s industristöd förelåg motioner om att stöden skulle omvandlas till avskrivningslån. Olika organisationer inom tekoindustrin hade tidigare framfört förslag om att äldrestödet och större delen av industristödet skulle ersättas med ett enhetligt system med avskrivningslån. Enligt förslaget skulle ett sådant lån utbetalas under förutsättning att det mottagande företaget kan redovisa de kostnader för utvecklingsåtgärder som lånet är avsett att användas för. Det skulle utgå med ett visst antal kronor per produktionstimme; för budgetåren 1987/88 och 1988/89 har det föreslagits att lånen skulle kunna beviljas med en summa motsvarande 5:50 kr. per produktionstimme. Länsarbetsnämnden skulle vara beslutande och utbetalande myndighet. Lånen skulle vara ränte- och amorteringsfria samt avskrivas med belopp svarande mot investeringar i produktionsanläggningar, marknadsföring, utbildning, produktionsutveckling m.m. Något krav på att investeringarna skulle finansieras till viss del av företagen själva ställdes inte i förslaget. De föreslagna lånen har senare kommit att kallas utvecklingslån.

Arbetsmarknadsutskottet (AU 1985/86:11) ansåg att berörda departement närmare borde bereda frågan om den föreslagna omläggningen av stödet till tekoindustrin. Näringsutskottet (NU 1985/86:32) ville inte motsätta sig att även industristödet inkluderades i en utredning om alternativa stödformer. Härvid borde effekterna från såväl näringspolitisk som handelspolitisk synpunkt av ett ändrat stödsystem belysas särskilt. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottens förslag.

Regeringen uppdrog därefter hösten 1986 åt statens pris- och kartellnämnd (SPK) att analysera det föreslagna stödet i enlighet med riksdagens beslut. Resultatet av SPK:s analys har redovisats i rapporten Ändrad stödform för tekoindustrin (SPK:s utredningsserie 1987:11), vilken publicerades i april 1987.

NU 1987/88:12

1* Riksdagen 1987188.17sami. Nr 12

Med anledning av motioner i ämnet uttalade riksdagen under våren 1987 - på förslag av arbetsmarknadsutskottet (AU 1986/87:11) och näringsutskottet (NU 1986/87:25) - att regeringen efter beredning av SPK:s utredning borde meddela sin bedömning i frågan under hösten 1987. Detta görs i den nu föreliggande propositionen. Inledningsvis redovisas slutsatserna i SPK:s utredning och remissinstansernas synpunkter på denna.

SPK konstaterar i sin rapport att utvecklingslån - som de sålunda numera benämns - skulle innebära ett generellt stöd för finansiering av investeringar och andra satsningar som syftar till att utveckla tekoindustrin. Sådana lån skulle i väsentlig utsträckning ha samma syfte som SIND:s industristöd, vilket utgår endast till företag med en långsiktig konkurrensförmåga. Eftersom utvecklingslån skulle beviljas samtliga tekoföretag skulle detta stödsystem ha mindre effekter på branschstrukturen än vad det industripolitiska stödet har. Utvecklingslån kan enligt SPK betraktas som ett driftsstöd till tekoindustrin utan inriktning mot utveckling av de konkurrenskraftigare delarna av branschen.

Det framhålls i rapporten att det kan ligga i samhällets intresse att företagen inom en viss bransch investerar i s.k. högriskprojekt, vilka staten på olika sätt kan behöva stödja t.ex. genom den nu aktuella stödformen. Enligt SPK är det dock inte troligt att utvecklingslån skulle komma att finansiera sådana projekt. Dessa lån skulle ju inte sammankopplas till särskilda högriskprojekt utan utbetalas med antalet produktionstimmar som grund.

SPK har också analyserat de handelspolitiska konsekvenserna av införande av ett nytt stödsystem för tekoindustrin. Härvid åberopas en promemoria som kommerskollegium har tillställt SPK i ärendet. Mot bakgrund av de regler för den internationella handeln som Sverige har anslutit sig till är kollegiet tveksamt till införande av utvecklingslån. Industriförbundet har vid kontakt med SPK hävdat att sådana lån inte skulle förorsaka några problem från handelspolitisk synpunkt. Enligt SPK kan ett korrekt handelspolitiskt uppträdande kräva att äldrestödet inte ersätts med en annan stödform som permanentar en stödnivå som var avsedd för en bransch i kris.

Sammanfattningsvis anser SPK att de föreslagna utvecklingslänen är en mindre lämplig stödform.

SPK:s rapport har remissbehandlats. Härvid har flertalet remissinstanser anslutit sig till nämndens bedömning i fråga om utvecklingslån. Tekoföretagens organisationer har dock en annan inställning. De anser att utvecklingslån bör införas. Bl.a. hävdas att tekobranschen fortfarande har en - genomsnittligt sett - svagare lönsamhet än övriga industribranscher i landet. Detta förhållande har enligt organisationerna fått till följd att det för närvarande inom tekoindustrin saknas riskkapital för offensiva investeringar. De menar vidare att de förändringar som tekobranschen har genomgått ställer krav på en förnyelse av stödformerna.

Regeringen framhåller i propositionen att tekoindustrins konkurrenssituation har förbättrats under senare år. Den ändrade situationen inom branschen föranleder enligt regeringen en restriktiv prövning av de nuvarande stödåtgärdernas omfattning och inriktning. Av detta följer också att förslag till nya stödformer måste analyseras från en kritisk utgångspunkt.

NU 1987/88:12

4 Föredragande statsrådet understryker vikten av att tekoindustrin upprätthåller en hög teknik- och kompetensnivå. Endast därigenom kan svenska tekoföretag behålla sin konkurrenskraft. De föreslagna utvecklingslänen uppfyller dock enligt regeringen inte de krav som kan ställas på industripolitiska stödåtgärder. Sådana åtgärder bör i allmänhet inte vara generella och kontinuerliga till sin karaktär. En prövning bör göras av varje projekt, och det är naturligt, menar regeringen, att berörda företag i väsentlig utsträckning bidrar till projektens finansiering.

Andra faktorer som enligt regeringen talar emot införande av utvecklingslån är dels de handelspolitiska konsekvenserna av en sådan åtgärd, dels riksdagens här tidigare nämnda beslut om den fortsatta inriktningen av stödåtgärderna inom tekoindustrin. Regeringen erinrar vidare om att den i proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet har redovisat en restriktiv inställning till statligt stöd av permanent karaktär till krisdrabbade företag och branscher.

Regeringen är mot denna bakgrund inte beredd att tillstyrka att de nuvarande stödformerna omvandlas till utvecklingslån.

Motionerna

Den nu aktuella delen av propositionen har som tidigare nämnts föranlett yrkanden i fem motioner. I två av dessa instämmer motionärerna i regeringens bedömning att utvecklingslån inte bör införas. Lån av det slaget kan inte, sägs det i motion 1987/88.N12 (m), bidra till att främja tekoföretagens omställning till en framtid utan statliga stöd och särskilda importrestriktioner. De statliga insatserna på området måste syfta till att underlätta en sådan omställning. Enligt motionärerna bör riksdagen av regeringen begära en redovisning av åtgärder som skall innebära att statligt stöd till tekobranschen inte skall utgå efter budgetåret 1989/90. Vid halvårsskiftet år 1990 borde också de nuvarande begränsningarna av tekoimporten i princip vara upphävda.

En liknande inställning till utvecklingslån och det statliga stödet till tekobranschen kommer till uttryck i motion 1987/88:N9 (fp). Ingenting, anför motionärerna, har framkommit som tyder på att införande av utvecklingslån skulle främja en avveckling av de statliga stöden till tekoindustrin. Tvärtom skulle man därigenom komma att uppfatta stöden som permanenta. Riksdagen borde uttala sig för en avveckling av det industri politiska stödet till tekobranschen och för ett avskaffande av importrestriktionerna på området.

I de tre övriga motionerna begärs att utvecklingslån skall införas under budgetåret 1988/89 och att stödformen skall gälla under en treårsperiod. I motsats till det ursprungliga förslaget till utvecklingslån föreslås i motionerna att SIND skall administrera dessa lån och att företagen skall finansiera de berörda investeringarna till viss del med egna medel.

Regeringens nuvarande politik med höga skatter och avgifter för företagen gör det nödvändigt med fortsatta statliga stödinsatser för tekoföretagen, sägs i motion 1987/88:N11 (m). Stöden borde vara generella och konkurrensneutrala och syfta till en industriell förnyelse av företagen. Enligt motionärerna

NU 1987/88:12

uppfyller utvecklingslån dessa syften. Därför föreslås att denna stödform skall ersätta äldrestödet och delar av det industripolitiska stödet. Riksdagen borde hos regeringen hemställa om förslag till utvecklingslån.

I motion 1987/88:N10 (fp) anförs att införande av utvecklingslån skulle bidra till att tillföra tekoindustrin det riskkapital som branschen behöver för att kunna förbättra konkurrenskraften och öka marknadsandelarna. För att tekoföretagen i en nära framtid skall kunna stå på egna ben bör därför enligt motionärerna de nuvarande stöden ersättas av utvecklingslån.

Det är förvånande, sägs i motion 1987/88:N13 (c), att regeringen nu både avstår från att ge stödet till tekoföretagen en mer framtidsinriktad utformning och minskar dess omfattning. De förändringar som tekobranschen har genomgått ställer krav på en förnyelse av stödformerna. Enligt motionärerna föreligger det brist på riskkapital inom tekoindustrin. Till följd av branschens dåliga lönsamhet är företagens möjligheter att självfinansiera expansiva investeringar näst intill obefintliga. Därför borde utvecklingslån införas. I stället skulle äldrestödet upphävas och anslaget till SIND för industripolitiska åtgärder reduceras jämfört med vad riksdagen tidigare har beslutat om. Utvecklingslån, som är generella och konkurrensneutrala, skulle stimulera till offensiva satsningar och därmed på sikt öka företagens konkurrenskraft och marknadsandelar. Riksdagen borde därför hos regeringen hemställa om förslag till utformning av sådana lån. I motionen föreslås vidare att riksdagen redan nu på tilläggsbudget för budgetåret 1987/88 skall anvisa medel för utvecklingslån och SIND:s industristöd för det kommande budgetåret. Enligt motionärerna bör anslaget för utvecklingslån upptas till 165 milj. kr. För de industripolitiska åtgärderna vid SIND, främst i form av exportfrämjande insatser, borde 39 milj. kr. anslås. Motionärernas förslag innebär sålunda att de två stöden sammantagna skulle komma att uppgå till 204 milj. kr., vilket är 29 milj. kr. mer än vad som gäller för innevarande budgetår.

Utskottet

Frågan om en omvandling av stödformerna inom tekoindustrin har på riksdagens initiativ utretts av statens pris- och kartellnämnd (SPK). Regeringen ställer sig i propositionen avvisande till förslag om att de nuvarande stöden skall omvandlas till utvecklingslån. Samma uppfattning framförs i två av de här berörda motionerna. I resterande tre motioner förordas en övergång till utvecklingslån.

Under senare år har tekobranschen omstrukturerats och dess konkurrensförmåga förbättrats. SIND redovisar årligen prognoser över produktionskapacitetens utveckling inom tekoindustrins olika delbranscher. I rapporten TEKO 87 (SIND PM 1987:5), som publicerades i september 1987, lämnas en bedömning av utvecklingen under åren 1987 och 1988.

Av rapporten framgår att textilindustrins produktionsvolym beräknas öka med minst 2 % under år 1987 jämfört med år 1986 och att den under år 1988 förutses vara oförändrad eller öka ytterligare något. För trikåindustrin emotses en produktionsminskning under år 1987 med 2 % och därefter en oförändrad nivå under år 1988. SIND bedömer vidare att produktionsvolymen för konfektionsindustrin ökar med 1-2 % under år 1987 men att

NU 1987/88:12

volymen därpå kommer att minska med 2 % under år 1988. För åren 1987 och 1988 förutses en sysselsättningsminskning i branschen med totalt ca 1 000 personer. I början av 1980-talet minskade sysselsättningen med ca 2 000 personer per år. Enligt SIND föreligger det ett betydande rekryteringsbehov inom tekoindustrin. Det redovisas också i rapporten att huvuddelen av tekoföretagen emotser en oförändrad eller förbättrad lönsamhet under åren 1987 och 1988.

Det kan sålunda konstateras att tekobranschen numera har en stabilare struktur än tidigare. Frågan om en omvandling av stöden till tekoindustrin måste, menar utskottet, prövas utifrån denna förutsättning.

De föreslagna utvecklingslänen skulle finansiera i huvudsak samma typ av åtgärder som det nuvarande industripolitiska stödet vid SIND gör. Enligt utskottets uppfattning har SIND :s industristöd varit effektivt och bidragit till en förnyelse av tekoföretagen. Särskilt intresse har ägnats åt exportfrämjande insatser. Utskottet utgår dock ifrån att det inte är endast exportinriktade tekoindustrier som kan komma i åtnjutande av stödet. Även företag som verkar enbart på hemmamarknaden kan ha tillväxtpotential och utvecklingsförutsättningar. Utskottet vill här vidare understryka värdet av att planeringen av de viktigare stödberättigade åtgärderna inom företagen görs efter samråd med representanter för de lokala fackliga organisationerna. Enligt vad utskottet har erfarit kräver också SIND att ansökningar om stöd till konsultinsatser och rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin skall åtföljas av intyg från de anställdas företrädare om att personalen har blivit informerad om de i ansökan aktuella projekten.

I SPK:s utredning och vid dess remissbehandling har det inte, anser utskottet, framkommit några skäl som talar för att utvecklingslån bör införas. Den föreslagna stödformen skulle inte möjliggöra att tillgängliga resurser för stödinsatser koncentreras till företag med utvecklingsmöjligheter. Effektiviteten i stödgivningen skulle därmed försämras. Som har anförts i SPK:s rapport skulle vidare den skisserade ändringen av stödsystemet kunna uppfattas som ett avsteg från Sveriges handelspolitiska åtaganden. Mot införande av utvecklingslån talar också riksdagens här tidigare nämnda beslut om inriktningen av stödet till tekoindustrin. Enligt utskottets mening kan en omvandling av stödformerna inte heller motiveras med att industrin har brist på riskkapital. Under senare år har riskkapitalmarknaden expanderat successivt, och allt större resurser har blivit tillgängliga även för små och medelstora företag.

Det sagda innebär alltså att utskottet instämmer i regeringens bedömning att utvecklingslån inte bör införas. Utskottets inställning ligger också delvis i linje med vad som i denna fråga sägs i motionerna 1987/88:N9 (fp) och 1987/88:N12 (m). Övriga här behandlade motioner avstyrks i berörda delar.

Vad gäller omfattningen av stöden till tekoindustrin vill utskottet anföra följande.

Som tidigare har redovisats beslutade riksdagen år 1986 om nivåerna på SIND:s industristöd och äldrestödet under budgetåren 1986/87-1988/89. Beslutet innebar en successiv minskning av stöden under treårsperioden. Riksdagen kommer under våren 1988 att ta ställning till frågan om medel för

NU 1987/88:12

det sistnämnda budgetåret. Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att nu diskutera omfattningen av eventuella stöd till tekoindustrin efter budgetåret 1988/89. Denna prövning får göras senare utifrån de förutsättningar som då gäller. Motionerna 1987/88:N9 (fp), 1987/88:N12 (m) och 1987/88:N13 (c) avstyrks därför i här behandlade delar.

I det föregående har utskottet ställt sig avvisande till förslaget om införande av utvecklingslån. Av detta följer att också yrkandet i motion 1987/88:N13 (c) om anslag för sådana lån avstyrks.

I motionerna 1987/88:N9 (fp) och 1987/88:N12 (m) har importbegränsningarna på tekoområdet tagits upp. Det svenska skyddet mot import av tekovaror från lågprisländerna upprätthålls med stöd av multifiberavtalet (MFA). Avtalet ger möjligheter till bilateral reglering av dessa länders export av tekoprodukter. MFA har förlängts flera gånger. Sommaren 1986 beslöts om en förlängning av avtalet t.o.m. den 31 juli 1991. Utskottet har våren 1987 i ett betänkande om tekoindustri och tekohandel (NU 1986/87:25) lämnat ytterligare uppgifter om avtalets innebörd.

I nyssnämnda betänkande avstyrkte utskottet förslag i motioner (m; fp) liknande de nu aktuella. Utskottet anförde att målet för den svenska tekopolitiken måste vara att på sikt skapa en livskraftig tekoindustri som kan konkurrera utan hjälp av importrestriktioner. Därvidlag noterades att Sverige i samband med förestående omförhandlingar av begränsningsavtalen skulle behandla tekoimporten från u-länderna mindre restriktivt. Under ännu en tid borde dock begränsningarna behållas, ansåg utskottet. Motionerna fick stöd i en reservation (m, fp). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser inte att det har tillkommit några faktorer som föranleder en ändrad bedömning i denna fråga. Nyligen har utskottet i ett betänkande om utrikeshandel (NU 1987/88:8) redovisat samma inställning. Motionerna 1987/88:N9 (fp) och 1987/88:N12 (m) avstyrks såvitt de nu är i fråga.

Utskottet hemställer

1. beträffande omvandling av stödformerna inom tekoindustrin att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 1, motion 1987/88:N9 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N10, motion 1987/88:N11 och motion 1987/88:N13 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande omfattningen av stöden till tekoindustrin

att riksdagen avslår motion 1987/88:N9 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N12 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N13 yrkandena 3 och 4,

3. beträffande importbegränsningarna på tekoområdet

att riksdagen avslår motion 1987/88:N9 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 1 i ifrågavarande del.

NU 1987/88:12

2. Ändrade regler för verksamheten vid Svenska skeppshypotekskassan

Regeringen har under denna rubrik (s. 44-48) föreslagit riksdagen att

1. anta ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan,

2. godkänna vad föredragande statsrådet har anfört i fråga om lånenämnden för den mindre skeppsfarten.

Propositionen

Mot bakgrund av att en betydande del av den svenska handelsflottan under senare år har överförts till utländsk flagg föreslås Svenska skeppshypotekskassan få möjlighet att belåna fartyg som har registrerats i utlandet och som ägarmässigt domineras av svenska intressen. Vidare föreslås att kassan i särskilda fall skall kunna lämna lån med säkerhet i inteckning inom 80 % av fartygets värde. I normalfallet skall nuvarande belåningsgräns av 70 % alltjämt gälla.

I enlighet med tidigare principbeslut av statsmakterna (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 1986/87:14, rskr. 1986/87:178) föreslås dessutom att utlåningsverksamheten för den mindre skeppsfarten skall övertas av skeppshypotekskassan den 1 januari 1988. Lånenämnden för den mindre skeppsfarten upphör därmed.

Lagförslaget finns i bilaga 8.1 till propositionen (s. 73 f.).

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer att riksdagen

1. med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 2 moment 1 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan,

2. med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 2 moment 2 godkänner vad som i propositionen anförts om lånenämnden för den mindre skeppsfarten.

Statsägda företag, m. m.

3. Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning Regeringen har under denna rubrik (s. 50-63)

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna riktlinjer för affärsverket FFV:s treårsplaner för verksamhet och investeringar,

2. godkänna riktlinjer för finansieringen av affärsverket FFV:s investeringar,

3. godkänna att affärsverket FFV får teckna borgen för lån till FFV AB eller dess dotter- eller dotterdotterbolag intill 75 000 000 kr. jämte ränta,

NU 1987/88:12

4. godkänna att affärsverket FFV får överföra medel mellan affärsverkets koncernkonto och bolagsgruppens koncernkonto med begränsningen att affärsverket får låna upp högst 25 000 000 kr. från bolagsgruppen och låna ut högst 55 000 000 kr. till bolagsgruppen samt att verket också får uppta transaktionskrediter hos affärsbanker i form av checkräkningskredit på högst 50 000 000 kr.,

5. godkänna att affärsverket FFV får inom en av riksdagen fastställd ram och efter regeringens godkännande i varje särskilt fall investera i aktier samt fastställa denna ram till 50 000 000 kr.,

6. godkänna att affärsverket FFV får, utöver den fastställda ramen för investering i aktier och efter regeringens godkännande i varje särskilt fall, teckna aktier i FFV AB intill ett värde av 200 000 000 kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet - industriminister Thage G Peterson - har anfört

7. om riktlinjer för omvandlingen av affärsverket FFV:s statskapital,

8. om riktlinjer för beräkningen av statens avkastningskrav på affärsverket FFV,

9. om riktlinjer för affärsverket FFV:s placering av likvida överskottsmedel,

10. om riktlinjer för affärsverket FFV:s köp och försäljning av fast egendom.

Regeringens förslag har föranlett yrkanden i följande två motioner:

1987/88:N9 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari, såvitt här är i fråga, yrkas (2) att riksdagen med avslag på proposition 1987/88:25 i den del som gäller affärsverket FFV hos regeringen begär förslag om ombildande av affärsverket FFV till aktiebolag.

1987/88:N12 av Erik Flovhammar m.fl. (m) vari, såvitt här är i fråga, yrkas

(2) att riksdagen hos regeringen begär förslag till omvandling av affärsverket FFV till aktiebolag i enlighet med vad som i motionen anförts.

Propositionen

I propositionen hänvisas till riksdagens beslut i maj 1987 med anledning av proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen (KU 1986/87:29, rskr. 1986/87:226). Beslutet innebär bl.a. att affärsverken och deras bolag skall styras som sammanhållna grupper av företagsenheter och att riksdagens och regeringens övergripande styrning skall ske på grundval av rullande flerårsplaner för resp. affärsverkskoncern. Vidare erinras om att regeringen i proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet anmälde att den avsåg att senare under året återkomma till riksdagen med förslag om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV. Sådana förslag läggs fram nu.

Förslagen har det allmänna syftet att FFV skall få en mera självständig ekonomisk och finansiell ställning än tidigare, varigenom FFV:s konkurrenskraft skall förbättras och en effektivare affärsverksamhet uppnås. Det påpekas att FFV är ett av de affärsverk som längst har behållit de gamla

NU 1987/88:12

reglerna för affärsverken, t.ex. att investeringsmedel anvisas över statsbudgeten och redovisas som statskapital. Detta gäller trots att verket arbetar under kommersiella betingelser och saknar förvaltande uppgifter eller myndighetsuppgifter.

Det föreslås att regeringen skall fastställa rullande treårsplaner för affärsverket FFV. Dessa planer skall utgöra underlag för ekonomiska och andra mål för FFV-koncernens verksamhet. Investeringar skall fr.o.m. nästa budgetår finansieras med rörelsemedel, avskrivningsmedel eller upplåning hos riksgäldskontoret inom en av riksdagen fastställd ram. Den hittillsvarande finansieringen över statsbudgeten upphör därmed. Vidare föreslås att affärsverket FFV får teckna borgen för lån till förvaltningsbolaget FFV AB eller dess dotterbolag intill 75 milj. kr. och att en effektivisering av kassahanteringen inom koncernen får ske bl.a. genom viss rätt till överföring av medel i form av lån mellan affärsverket och bolagssektorn. För affärsverkets investeringar i aktier föreslås en ram av 50 milj. kr., varjämte affärsverket skall kunna teckna aktier i FFV AB intill ett värde av 200 milj. kr.

Motionerna

I motion 1987/88:N12 (m) hänvisas till moderata samlingspartiets principiella uppfattning att all verksamhet inom affärsverken som inte innebär myndighetsutövning bör föras över i aktiebolagsform. De invändningar från framför allt de fackliga organisationernas sida som har framförts mot tidigare utredningsförslag om att FFV skulle ombildas till bolag borde enligt motionärerna inte utgöra ett avgörande hinder, förutsatt att rimliga övergångsbestämmelser utformas. Även om regeringens förslag medför vissa praktiska förbättringar innebär det, säger motionärerna, att FFV:s organisation och finanser skulle bli ännu mer komplicerade och att en olycklig blandning av regelsystem skulle permanentas.

Också i motion 1987/88:N9 (fp) avvisas regeringens förslag som otillräckligt. Om FFV skall kunna uppträda effektivt på marknaden måste, hävdas det, affärsverket ombildas till aktiebolag.

Utskottet

Regeringens föreliggande förslag om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV innebär att de regler som hittills har gällt för verksamheten anpassas till de av riksdagen nyligen godkända riktlinjerna för ledningen av affärsverken och deras dotterbolag. Förslagen får också anses innebära att regeringen inte avser att aktualisera frågan om en överföring av hela FFV:s verksamhet till aktiebolagsform. Denna fråga väcks däremot i motionerna 1987/88:N12 (m) och 1986/87:N9 (fp), där en sådan överföring föreslås med åberopande av såväl principiella skäl som effektivitetsskäl. Liknande motioner har behandlats av utskottet senast våren 1987 (NU 1986/87:41). På hemställan av utskottet - med reservation från moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerpartiets företrädare - avslog riksdagen motionerna.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att FFV:s nuvarande organisationsform bör bestå tills vidare. De olägenheter som följer av

NU 1987/88:12

1 * * Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 12

koncernens uppdelning i ett affärsverk och en bolagssektor torde kunna bemästras genom att FFV ges vidgade ekonomiska befogenheter enligt regeringens förslag.

Utskottet noterar att de rullande treårsplaner som skall utgöra ett instrument för den övergripande styrningen av affärsverkskoncernerna i FFV:s fall avses bli fastställda av regeringen utan riksdagens medverkan. För andra affärsverk, såsom postverket och televerket, tillämpas den ordningen att riksdagen årligen tar ställning till inriktningen av verksamheten under en kommande treårsperiod. Emellertid anser utskottet att det inte finns anledning att tillämpa en motsvarande ordning för FFV, som till skillnad från flertalet andra affärsverk inte har att svara för service till allmänheten eller andra samhälleliga uppgifter. Det bör påpekas att riksdagen enligt förslaget skall besluta om ramar för FFV:s upplåning, borgensåtaganden och investeringar i aktier. Därigenom kommer riksdagen även sedan den årliga budgetprövningen av FFV:s anslag upphört att ha ett betydande inflytande över koncernens verksamhet. Utskottet godtar regeringens förslag i frågan.

Också på övriga punkter där regeringen har begärt riksdagens godkännande tillstyrker utskottet regeringens förslag. Vad som i propositionen för riksdagens information sägs om bl.a. FFV:s statskapital och statens avkastningskrav föranleder inga erinringar eller kommentarer från utskottets sida.

Av det sagda följer att utskottet inte biträder kraven i motionerna 1987/88:N12 (m) och 1987/88:N9 (fp) på att hela FFV:s verksamhet skall överföras till bolagsform. Dessa motioner avstyrks.

Utskottet hemställer

dels att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 4 momenten 1-6 och med avslag på motion 1987/88:N9 yrkande 2 och motion 1987/88:N12 yrkande 2

1. godkänner i propositionen angivna riktlinjer för affärsverket FFV:s treårsplaner för verksamhet och investeringar,

2. godkänner i propositionen angivna riktlinjer för finansieringen av affärsverket FFV:s investeringar,

3. godkänner att affärsverket FFV får teckna borgen för lån till FFV AB eller dess dotter- eller dotterdotterbolag intill 75 000 000 kr. jämte ränta,

4. godkänner att affärsverket FFV får överföra medel mellan affärsverkets koncernkonto och bolagsgruppens koncernkonto med den begränsningen att affärsverket får a) låna upp högst 25 000 000 kr. från bolagsgruppen och låna ut högst 55 000 000 kr. till bolagsgruppen, b) uppta transaktionskrediter hos affärsbanker i form av checkräkningskredit på högst 50 000 000 kr.,

5. godkänner att affärsverket FFV får inom en av riksdagen fastställd ram och efter regeringens godkännande i varje särskilt fall investera i aktier samt fastställer denna ram till 50 000 000 kr.,

6. godkänner att affärsverket FFV får, utöver den fastställda ramen för investering i aktier och efter regeringens godkännande i varje särskilt fall, teckna aktier i FFV AB intill ett värde av 200 000 000 kr.,

dels att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:25 bilaga 8

NU 1987/88:12

punkt 4 momenten 7-10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Förvärv av aktier i och aktieägartillskott till SS AB Gruvor AB

Regeringen har under denna rubrik (s. 63-69) föreslagit riksdagen att

1. godkänna överlåtelseavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och staten angående överlåtelse av SSAB Gruvor AB till staten,

2. godkänna att ett statligt rekonstruktionslån enligt vad föredragande statsrådet har anfört överlåts på SSAB Gruvor AB,

3. godkänna att konsortialavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och statens järnvägar enligt vad föredragande statsrådet har anfört överlåts på SSAB Gruvor AB,

4. till Förvärv av aktier i och aktieägartillskott till SSAB Gruvor AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.

Regeringens förslag har föranlett yrkanden i följande fem motioner:

1987/88:N7 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att det ”nya” statliga Gruvbolaget skall vara ett utvecklingsbolag för den mellansvenska gruvindustrin och

a) att Gruvbolagets verksamhet skall sträcka sig efter 1991,

b) att erforderliga investeringar för utveckling av gruvverksamhet och s.k. sidoverksamhet vid Grängesbergsgruvan planeras för verksamhet efter år 1991 enligt vad i motionen anförs,

c) att avtalet mellan statens Gruvbolag och TGOJ skall sträcka sig efter 1991,

d) att statliga Gruvbolagets avtal med SSAB om malmleveranser även skall omfatta tiden efter 1991,

e) att om SSAB lägger ned Dannemoragruvan, skall den överföras till det ”nya” Gruvbolaget,

2. att riksdagen beslutar att överlåtelseavtalet mellan SSAB och staten godkänns med förbehållet att SSAB tillskjuter ytterligare 260 milj. kr. till det ”nya” Gruvbolaget.

1987/88:N8 av Bo Södersten m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ytterligare medelstillskott till SSAB Gruvor AB,

2. att riksdagen beslutar att åtgärder vidtas så att eventuella beslut om förlängningar av gruvans drift kan fattas i mitten av 1990.

1987/88:N9 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari, såvitt här är i fråga, yrkas (3) att riksdagen med avslag på proposition 1987/88:25 i den del som gäller SSAB som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt stöd i samband med nedläggningen av SSAB:s gruva i Grängesberg.

1987/88:N12 av Erik Hovhammar m.fl. (m) vari, såvitt här är fråga, yrkas att riksdagen

NU 1987/88:12

3. avslår vad regeringen föreslagit angående godkännande av överlåtelseavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och staten angående överlåtelse av SS AB Gruvor AB till staten,

4. avslår vad regeringen föreslagit angående överlåtelse av statligt rekonstruktionslån på SSAB Gruvor AB,

5. avslår vad regeringen föreslagit angående godkännande av överlåtelse på SSAB Gruvor AB av konsortialavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och statens järnvägar,

6. avslår regeringens förslag att till Förvärv av aktier i och aktieägartillskott till SSAB Gruvor AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående avvecklingen av driften vid gruvorna i Dannemora och Grängesberg.

1987/88:N14 av Karl Boo m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det statliga gruvbolagets framtida roll inom mineral- och prospekteringsområdet,

2. hos regeringen begär förslag om erforderliga medel för det statliga gruvbolagets verksamhet i samband med att det aviserade Bergslagspaketet presenteras.

Propositionen

Bakgrunden till regeringens förslag utgörs av den strukturplan som antogs av styrelsen för SSAB Svenskt Stål AB (SSAB) i april 1987. Planen innebar bl. a. att verksamheten inom SSAB:s gruvdivision, med järnmalmsbrytning i Grängesberg och Dannemora, skulle antingen avvecklas vid årsskiftet 1988-1989 eller snarast avyttras till annan ägare. Därefter har SSAB funnit att Dannemoragruvan bör kunna drivas vidare i SSAB:s regi så länge verksamheten visar positivt kassaflöde. Bolagets bedömning att det saknas ekonomiska förutsättningar för fortsatt drift av Grängesbergsgruvan efter utgången av år 1988 står emellertid fast.

I syfte att lindra de regional- och arbetsmarknadspolitiska effekterna av en snabb nedläggning av gruvan i Grängesberg - som har ca 700 anställda - föreslås i propositionen att gruvan överförs i direkt statlig ägo. Överlåtelsen avses ske före utgången av år 1987. Staten bör förvärva samtliga aktier i SSAB Gruvor AB - vilket bolag skall ha som enda verksamhet gruvrörelsen i Grängesberg - och tillskjuta medel till detta bolag för att möjliggöra fortsatt drift till utgången av år 1991, dvs. under ytterligare tre år efter den av SSAB förutsatta awecklingsperioden. Vid nämnda tidpunkt skall statens ekonomiska ansvar för verksamheten upphöra. Enligt det avtal som har träffats mellan staten och SSAB är överlåtelsen baserad på den ekonomiska situationen i gruvbolaget den 1 januari 1987.

På grundval av bl.a. nuvarande dollarkurs och järnmalmspriser beräknas förlusterna vid fortsatt drift av Grängesbergsgruvan i oförändrad omfattning till ca 120 milj. kr. om året. Statens kostnader för driften vid ett övertagande av gruvan beräknas emellertid till betydligt lägre belopp. SSAB skall svara

NU 1987/88:12

för de kostnader som hade uppstått vid en tvåårig avvecklingsperiod till utgången av år 1988. Vidare kan betydande förbättringar av resultatet uppnås genom en neddragning den 1 januari 1988 av produktionskapaciteten från 1,9 miljoner ton till 1,3 miljoner ton järnmalm om året, dvs. med en tredjedel. Bl.a. minskar behovet av s.k. tillredning, dvs. förberedelser för fortsatt brytning. Å andra sidan förutses att malmpriserna kommer att fortsätta att falla realt. Med gjorda antaganden beräknas statens totala kostnader för övertagande av gruvrörelse och ansvar för driften t.o.m. år 1991 till omkring 200 milj. kr. Regeringen föreslår att dessa kostnader bestrids genom ett ägartillskott till gruvbolaget i form av ett engångsbelopp på 200 milj. kr.

Enligt avtalet mellan staten och SSAB skall aktierna i gruvbolaget överlåtas för en köpeskilling av en krona. Vidare skall SSAB till gruvbolaget ha fört över ett kontantbelopp så att bolagets egna kapital per den 1 januari 1987 uppgår till 275 milj. kr., vilket med ränta motsvarar 298 milj. kr. vid årets slut. Överföringen möjliggör att samtliga anläggningstillgångar skrivs ned och att de beräknade driftsförlusterna för åren 1987 och 1988 vid en tvåårig avveckling enligt SSAB:s handlingsplan täcks, inkl. kostnader för avveckling av personal med 70 milj. kr. och återställningskostnader med 40 milj. kr. Enligt ett särskilt avtal skall SSAB av gruvbolaget köpa vissa kvantiteter järnmalm t.o.m. år 1991.

Det föreslås vidare att gruvbolaget som en följd av aktieöverlåtelsen övertar ett till SSAB år 1981 beviljat rekonstruktionslån på 15 milj. kr. för ett granulverk i Grängesberg. Vidare skall gruvbolaget inträda som part efter SSAB bl.a. i avtal mellan SSAB och statens järnvägar avseende samarbete i TGOJ.

Motionerna

Regeringens förslag om Grängesbergsgruvan avvisas i motion 1987/88:N12 (m). I stället bör SSAB tillsammans med arbetsmarknadsmyndigheterna ta ansvar för en avveckling av gruvdriften. Vid en strukturomvandling bör eventuella skattemedel användas till att underlätta omställningen för de enskilda individerna och inte till att förlänga tiden av osäkerhet genom statlig täckning av driftsförluster, menar motionärerna. De anser också att risken för ytterligare försämrat resultat är stor. Det hade varit rimligt att göra en ekonomisk analys av konsekvenserna av att driftsförluster täcks jämfört med att resurserna används för omskolning, stöd till nyföretagande, avgångsvederlag m.m. Motionärerna pekar särskilt på betydelsen av arbetsmarknadsutbildning.

Också i motion 1987/88:N9 (fp) begärs en analys av hur resurserna kan användas alternativt. Motionärerna är positiva till att 200 milj. kr. ställs till förfogande för insatser i samband med avvecklingen av Grängesbergsgruvan. Statens avtal med SSAB borde dock inte genomföras innan man prövat, i nära samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna, om inte medlen skulle kunna ges en mer konstruktiv användning. Bl.a. borde man analysera effekterna av ett generöst avgångsvederlag, som kunde fungera som

NU 1987/88:12

”starthjälp” vid byte av arbete, och av en omfattande satsning på nyföretagande i regionen.

I motion 1987/88: N14 (c) kritiseras regeringens förslag från helt andra utgångspunkter. Den pessimism som präglar regeringens politik för gruvnäringen riskerar att vara självuppfyllande och leda till nedläggningar även då förutsättningarna för gruvbrytning förbättras, anförs det. Det statliga gruvbolaget borde vara ett ”utvecklingsbolag” och inte ett avvecklingsbolag. Detta skulle kunna skapa möjligheter för att bibehålla driften i gruvorna i bl.a. Grängesberg och Dannemora. Bolaget borde få ansvar för att kunskap och kompetens inom mineral- och prospekteringsområdet i Bergslagen bibehålls. Motionärerna förutsätter att regeringen i samband med ett nytt ”Bergslagspaket” lägger fram förslag om resurser som gruvbolaget kan disponera för insatser på området. Uttrycklig ställning tas inte i motionen till regeringens förslag om överföring av gruvbolaget i direkt statlig ägo och medelstillskott till bolaget.

Även i motion 1987/88:N7 (vpk) redovisas en positiv syn på möjligheterna till fortsatt gruvverksamhet i Grängesberg. Uppgiften för det nya statliga gruvbolaget skall vara att tillvarata den mellansvenska gruvindustrins möjligheter utifrån samhällsekonomiska och regionalpolitiska intressen, anförs det. Verksamheten bör utvecklas och styras in mot ökad förädling och framställning av nya produkter, såsom termiskt fosfat och järnpulver. Planer för avsänkning till en lägre brytningsnivå bör redan nu utarbetas. Statens ekonomiska åtagande skall vara långsiktigt. Det av regeringen begärda medelstillskottet skall ses som en första insats. Som en förutsättning för vänsterpartiet kommunisternas godkännande av regeringens förslag om överlåtelse av gruvbolaget anges att SSAB tillskjuter ytterligare 260 milj. kr. till bolaget. I detta belopp ingår ett åtagande om pensioner på 60 milj. kr.

Också i motion 1987/88:N8 (s) begärs en mera omfattande överföring av medel från SSAB till gruvbolaget. Motionärerna hänvisar till att gruvdivisionen inom SSAB tidigare har säkrat sina dollarintäkter gentemot SSAB:s finansavdelning under åren 1987 och 1988 men att denna interna kurssäkring ”godtyckligt och i efterhand” har upphävts av SSAB:s nya ledning räknat från den 1 januari 1987. Det kostnadsansvar för SSAB av 275 milj. kr. som anges i avtalet utgör inte mycket mer än effekterna av den upphävda kurssäkringen, anförs det. Vidare presenteras en kalkyl över avvecklingskostnader för åren 1987 och 1988 som uppgår till ett belopp av 370-390 milj. kr. Bl. a. räknas med större driftsunderskott och personalawecklingskostnader än i propositionen. Motionärerna drar slutsatsen att SSAB bör ställa 100 milj. kr. utöver det i avtalet angivna beloppet till gruvbolagets förfogande. Vidare begärs att möjligheten att besluta om ändrad verksamhetsinriktning för det fall att förutsättningarna för fortsatt gruvdrift skulle förbättras hålls öppen åtminstone till år 1990, vilket nödvändiggör tillredningsarbeten fram till dess.

NU 1987/88:12

16 Utskottet

NU 1987/88:12

Frågan om gruvverksamheten i Dannemora och Grängesberg behandlades av utskottet i maj 1987 (NU 1986/87:43) med anledning av tre motioner med önskemål om att driften i gruvorna skulle tryggas. Motionerna var föranledda av SSAB:s beslut om en nedläggning av de två gruvorna under en tvåårsperiod som ett led i bolagets strukturplan. Under utskottsbehandlingen framkom det att regeringen avsåg att verka för att driften i Grängesberg skulle fortsätta i ett nytt statligt gruvbolag under perioden 1989-1991. Vidare ställdes i utsikt fortsatt drift av Dannemoragruvan i SSAB:s regi t.o.m. år 1991. De båda gruvorna skulle därigenom få en femårig awecklingsperiod.

Mot bakgrund härav och av uttalanden från regeringen om kommande regionalpolitiska åtgärder i Bergslagen avstyrkte utskottet motionerna, med reservationer från centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare. Riksdagen följde utskottet.

Förslag från regeringen om bildandet av ett särskilt av staten direktägt gruvbolag föreligger nu. Bolaget avses, sedan Dannemoragruvan avskiljts, överta SSAB:s gruvrörelse i Grängesberg med sikte på en successiv avveckling till utgången av år 1991. Enligt ett mellan staten och SSAB träffat avtal skall överlåtelsen ske redan före utgången av år 1987. Principen för den ekonomiska uppgörelsen är att SSAB skall svara för de kostnader som skulle ha uppstått om avvecklingen hade skett under en tvåårsperiod enligt SSAB:s strukturplan. Dessa kostnader har beräknats till 275 milj. kr. per den 1 januari 1987, och SSAB skall till det nya bolaget enligt avtalet tillskjuta ett motsvarande belopp. Staten skall svara för dels de merkostnader som uppstår åren 1987 och 1988 till följd av den längre avvecklingsperioden, dels kostnaderna under de följande tre åren. Statens kostnader beräknas till sammanlagt omkring 200 milj. kr. Regeringen begär nu medel för ändamålet i form av ett aktieägartillskott till det nya bolaget.

Regeringens förslag grundas på bedömningar av den internationella utbuds- och efterfrågesituationen för järnmalm som entydigt pekar på att det saknas ekonomiska förutsättningar för gruvdrift i Grängesberg. Det antas att förlusterna skulle uppgå till omkring 120 milj. kr. om året vid fortsatt drift i nuvarande omfattning. Mot bakgrund härav är de planer för avvecklingen som redovisas i propositionen inriktade på en omedelbar neddragning av produktionen med en tredjedel och på en successiv minskning av löpande investeringar.

I motionerna riktas kritik mot regeringens förslag i olika avseenden och från skilda utgångspunkter. Utskottet tar först upp de motionsyrkanden som gäller frågan om fortsatt gruvdrift i Grängesberg.

I motionerna 1987/88:N12 (m) och 1987/88:N9 (fp) ges uttryck för den principiella uppfattningen att strukturkriser bör lösas inte genom statligt stöd till fortsatt drift av förlustbringande verksamheter utan genom arbetsmarknadspolitiska eller regionalpolitiska insatser. I båda motionerna sägs att effekten av sådana insatser som alternativ till regeringens förslag borde ha analyserats. I motion 1987/88:N14 (c) framförs däremot krav på att det nya gruvbolaget skall vara ett ”utvecklingsbolag” med ansvar för att kunskap och

kompetens inom mineral- och prospekteringsområdet i Bergslagen bibe- 17

hålls. Liknande krav framförs i motion 1987/88:N7 (vpk), där dessutom ett klart ställningstagande av riksdagen för fortsatt gruvdrift efter år 1991 begärs. I motion 1987/88:N8 (s) godtas visserligen tanken på en avveckling, men motionärerna anser att handlingsfrihet för ett beslut om att återuppta gruvbrytningen bör bibehållas åtminstone till år 1990.

Under ärendets behandling i utskottet har regeringen i proposition 1987/88:64 lagt fram förslag om särskilda regionalpolitiska insatser i bl.a. delar av Bergslagen. Ett av huvudsyftena med förslagen är att motverka effekterna av en nedläggning av gruvbrytningen i Grängesberg. Av de föreslagna åtgärder som särskilt berör denna region kan nämnas stöd för en av Asea AB planerad expansion av verksamheten i Ludvika och utlokalisering av viss statlig verksamhet. Därtill kommer särskilda insatser inom en ram av 300 milj. kr. för att främja en differentiering av näringslivet i de fem kommunerna Borlänge, Hällefors, Ljusnarsberg, Ludvika och Smedjebacken. Häri ingår bl.a. särskilda arbetsmarknadsåtgärder med tyngdpunkten på utbildning och stöd till företagsutveckling bl.a. genom ett nybildat regionalt investmentbolag. Vad särskilt gäller Grängesberg är avsikten att ett dotterbolag till det nya gruvbolaget skall arbeta med vidareutveckling av lokalt initierade projekt med stöd av medel från såväl SSAB som staten. - Propositionen, som bereds huvudsakligen av arbetsmarknadsutskottet, kommer att behandlas av riksdagen i början av nästa år.

Av det anförda framgår att den av näringsutskottet nu behandlade frågan om Grängesbergsgruvan får ses i ett perspektiv som omfattar också strukturomvandlingen inom regionen i övrigt. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att det saknas ekonomiska förutsättningar för fortsatt gruvdrift i Grängesberg. De statliga insatserna måste primärt inriktas på att främja framväxten av en näringslivsstruktur som långsiktigt kan skapa arbetstillfällen. Som framgått föreligger det nu förslag till sådana insatser. De kan emellertid inte ge så snabba resultat att en avveckling av gruvdriften i Grängesberg till slutet av år 1988 enligt SSAB:s strukturplan skulle kunna genomföras utan svåra effekter på sysselsättningen. Förslaget om en med tre år förlängd avvecklingsperiod för gruvan utgör därför enligt utskottets mening ett viktigt inslag i ett åtgärdsprogram för den berörda regionen, framför allt genom att de anställda vid gruvan ges bättre möjligheter att finna nya arbeten.

Följaktligen kan utskottet inte ansluta sig till kravet i motion 1987/88:N12 (m) på att staten skall avstå från åtgärder med syfte att förlänga tiden för avveckling av Grängesbergsgruvan eller till de delvis likartade synpunkter som framförs i motion 1987/88:N9 (fp). Inte heller kan utskottet biträda yrkandet i motion 1987/88:N7 (vpk) på åtaganden om statligt stöd till gruvverksamheten även efter år 1991. De önskemål som framförs i motion 1987/88:N 14 (c) torde i viss mån ha tillgodosetts genom det nyligen framlagda förslaget om åtgärdsprogram för Bergslagen. Utskottet har viss förståelse för vad som sägs i motion 1987/88:N8 (s) om önskvärdheten av ökad handlingsfrihet för beslut om fortsatt drift ifall förutsättningarna härför skulle förbättras radikalt. Utskottet finner emellertid att en sådan utveckling är så osannolik att de ökade investeringar som skulle erfordras - mellan 50 och 100 milj. kr. - inte ter sig motiverade. Utskottet återkommer till frågan om

NU 1987/88:12

kostnaderna för avvecklingen. På grund av det anförda avstyrker utskottet de här nämnda fem motionerna i berörda delar.

Frågor om överlåtelseavtalet mellan staten och SSAB tas upp i fyra motioner. SSAB bör i enlighet med arbetsmarknadslagstiftningens regler ta ansvaret för en avveckling av gruvdriften, anförs det i motion 1987/88:N12 (m). I konsekvens härmed anser motionärerna att riksdagen bör avvisa förslaget till avtal jämte följdöverenskommelser. I motion 1987/88:N9 (fp) sägs att avtalet inte bör genomföras förrän den av motionärerna begärda analysen av alternativa åtgärder har redovisats.

I två motioner framförs uppfattningen att den i avtalet föreskrivna överföringen av 275 milj. kr. från SSAB till det nya gruvbolaget är otillräcklig. I det fall att SSAB i egen regi hade lagt ned gruvdriften till slutet av år 1988 hade ytterligare 260 milj. kr. erfordrats, inkl. ett åtagande om pensioner på 60 milj. kr., hävdas det i motion 1987/88:N7 (vpk). Motionärerna anser att överlåtelseavtalet bör godkännas endast med förbehåll för en motsvarande ökning av det av SSAB till gruvbolaget överförda beloppet. I motion 1987/88:N8 (s) begärs att SSAB skall ställa 100 milj. kr. utöver det i avtalet angivna beloppet till gruvbolagets förfogande. Syftet härmed torde vara främst att den av motionärerna önskade handlingsfriheten för senare beslut om fortsatt drift skall nås.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om godkännande av överlåtelseavtalet mellan staten och SSAB. Likaså tillstyrks de överföringar till gruvbolaget av vissa rättigheter och åtaganden som utgör en följd av avtalet. Utskottet avstyrker därmed motionerna 1987/88:N12 (m) och 1987/88:N9 (fp) i berörda delar. Kraven i motionerna 1987/88:N7 (vpk) och 1987/88:N8 (s) på ökade medel från SSAB till gruvbolaget - vilka krav torde förutsätta omförhandling med SSAB - kan utskottet inte biträda. Även dessa två motioner avstyrks såvitt här är i fråga.

Utskottet övergår härefter till frågan om aktieägartillskott till det nya gruvbolaget för täckande av de beräknade kostnaderna för verksamheten fram till den slutliga avvecklingen år 1991. Regeringens förslag om ett särskilt anslag av 200 milj. kr. för ändamålet har föranlett ett uttryckligt yrkande endast i motion 1987/88:N12 (m), där förslaget avvisas. Vad som anförs i motion 1987/88:N9 (fp) torde få tolkas så att något anslag för ändamålet åtminstone för närvarande inte bör anvisas.

Regeringens förslag tillstyrks. Motionerna 1987/88:N12 (m) och 1987/ 88:N9 (fp) avstyrks i berörda delar.

Utskottet hemställer

1. beträffande fortsatt gruvdrift i Grängesberg

att riksdagen avslår motion 1987/88:N7 yrkande 1, motion 1987/88:N8 yrkande 2, motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N12 yrkande 7 och motion 1987/88:N14,

2. beträffande överlåtelseavtal mellan staten och SSAB att riksdagen

a) med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 1 och med avslag på motion 1987/88:N7 yrkande 2, motion 1987/88:N8

NU 1987/88:12

yrkande 1, motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 3 godkänner överlåtelseavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och staten angående överlåtelse av SSAB Gruvor AB till staten,

b) med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 2 och med avslag på motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 4 godkänner att ett statligt rekonstruktionslån enligt vad som anförts i propositionen överlåts på SSAB Gruvor AB,

c) med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 3 och med avslag på motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 5 godkänner att konsortialavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och statens järnvägar enligt vad som anförts i propositionen överlåts på SSAB Gruvor AB,

3. beträffande aktieägartillskott till statligt gruvbolag att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 4 och med avslag på motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 6 till Förvärv av aktier i och aktieägartillskott till SSAB Gruvor AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.

5. Avskrivning av lån till United Stirling AB, m.m.

Regeringen har under denna rubrik (s. 70 f.) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad föredragande statsrådet anfört om avveckling av Kockums Air AB,

2. bemyndiga regeringen att efterge lån till United Stirling AB på 46 800 000 kr. jämte upplupen kapitaliserad ränta.

Propositionen

Statliga medel för utvecklingen av stirlingmotorer inom United Stirling AB har ställts till förfogande vid flera tillfällen och i olika former. Bl. a. beviljades år 1980 ett lån av 46,8 milj. kr. med villkorlig återbetalningsskyldighet (NU 1979/80:58). Verksamheten inom bolaget har under senare år minskat i omfattning beroende bl.a. på att arbetet med flera tillämpningar av stirlingtekniken i stort sett har avvecklats. Nu bedrivs huvudsakligen konsultverksamhet och utveckling av ett luftoberoende tillsatsmaskineri för ubåtar i anslutning till Kockums område i Malmö. Aktierna i bolaget ägs till hälften av Kockums Air AB, ett bolag ägt av staten och förvaltat av industridepartementet, och till häften av Celsius Industrier AB.

Det föreslås nu att United Stirling skall bli ett av Celsiusgruppen helägt bolag och att verksamheten skall integreras i Kockums Marine AB inom gruppen. Sedan Kockums Air överlåtit sina aktier i United Stirling till Celsius Industrier saknar bolaget uppgift. Det skall därför upphöra. Det nämnda lånet på 46,8 milj. kr. jämte ränta skall efterges, eftersom det var avsett för utveckling av tillämpningar som nu inte bedöms möjliga att kommersialisera.

NU 1987/88:12

20 Utskottet

NU 1987/88:12

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer att riksdagen

1. med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 6 moment 1 godkänner vad som där anförts om avveckling av Kockums Air AB,

2. med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 6 moment 2 bemyndigar regeringen att efterge lån till United Stirling AB på 46 800 000 kr. jämte upplupen kapitaliserad ränta.

6. Vissa ändringar rörande borgensåtaganden för Celsiusgruppen

Regeringen har under denna rubrik (s. 71 f.) föreslagit riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om vissa av Celsiusgruppens borgensåtaganden.

Propositionen

Riksdagen beslutade våren 1986 (NU 1985/86:34) att kravet på borgensåtagande för varv inom Svenska Varv-koncernen - numera Celsiusgruppen - i fall då statlig kreditgaranti lämnas för lån till fartygsbeställare skulle reduceras från 100 % till 10 % av garantibeloppet, dvs. samma krav som gäller för de privatägda varven. Vid beslutet förutsattes att ifrågavarande borgensåtagande skulle utgöra en efterborgen till den av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdade kreditgarantin. Det har emellertid senare visat sig att förhållandet för fem byggen är det omvända, dvs. att den statliga kreditgarantin är efterborgen till varvets borgen. Även dessa borgensåtaganden, som uppgår till sammanlagt 505,5 milj. kr., föreslås nu bli reducerade så som redan skett i övriga fall.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 7 godkänner vad som där anförts om vissa av Celsiusgruppens borgensåtaganden.

FJORTONDE HUVUDTITELN Energi

7. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m.

Regeringen har under denna rubrik (s. 86-88)

dels föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att godkänna att statens vattenfallsverk upptar ett lån hos A/S Eksportfinans i Norge uppgående till ca 135 milj. norska kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet - miljöoch energiminister Birgitta Dahl - har anfört om omfördelning av investeringsmedel för uppbyggnad av en raserad pirdel i Trollhätte kanalverk.

Propositionen

Statens vattenfallsverk har tillsammans med Imatran Voima OY tecknat avtal med ett svensk-norskt industrikonsortium avseende inköp av en sjökabel för likströmsförbindelse mellan Sverige och Finland. För finansiering av de norska leveranserna, som uppgår till ett värde av ca 149 milj. norska kr., har vattenfallsverket erbjudits ett lån till en subventionerad ränta av A/S Eksportfinans i Norge. Lånet innebär att vattenfallsverkets inköpspris kan sänkas med ca 11 milj. kr. Lånebeloppet är ca 127 milj. norska kr. jämte ränta ca 9 milj. norska kr.

För uppbyggnad av en pir i Trollhätte kanal kommer det för investeringar i kanalrörelsen under innevarande budgetår beräknade beloppet 4,4 milj. kr. att behöva överskridas med 2 milj. kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om vattenfallsverkets lån. Vad som anförs om överskridande av det beräknade beloppet för investeringar inom kanalrörelsen föranleder ingen erinran.

Utskottet hemställer

1. beträffande lån

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 10 punkt 5 i ifrågavarande del bemyndigar regeringen att godkänna att statens vattenfallsverk upptar ett lån hos A/S Eksportfinans i Norge uppgående till ca 135 milj. norska kr.,

2. beträffande investeringar inom kanalrörelsen

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:25 bilaga 10 punkt 5 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB

Regeringen har under denna rubrik (s. 89-91) föreslagit riksdagen att till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.

Propositionen

Under de senaste åren har det ekonomiska resultatet för Studsvik Energiteknik AB successivt försämrats. För år 1986 redovisade bolaget före bokslutsdispositioner och skatt en förlust av 72,8 milj. kr. Åtgärder har vidtagits för anpassning till en lägre verksamhetsvolym. Bl.a. har personalstyrkan reducerats med ca 200 personer. Vidare undersöks möjligheterna till strukturella ingrepp för att avskilja vissa typer av verksamhet. Den ekono -

NU 1987/88:12

miska situationen är dock nu så ansträngd att bolagets överlevnad äventyras. Bolaget har därför begärt ett ägartillskott av 110 milj. kr.

Mot bakgrund av den viktiga roll som Studsvik har i omställningen av energisystemet inför den kommande kämkraftsavvecklingen bedöms det vara nödvändigt att bolaget ges möjlighet till fortsatt verksamhet. Bolaget föreslås därför nu bli tilldelat 50 milj. kr. av det begärda tillskottet. I proposition om energipolitiken kommer olika frågor om bolagets framtida roll och finansiering m.m. att tas upp.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:25 bilaga 10 punkt 6 till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisar ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.

Stockholm den 8 december 1987 På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c).

Reservationer

1. Omvandling av stödformerna inom tekoindustrin (punkt 1 mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Det kan” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Det kan sålunda konstateras att tekobranschen numera har en stabilare struktur än tidigare. Utvecklingen visar att behovet av selektiva stödåtgärder för tekoindustrin har minskat. Fortsatta statliga subventioner och handelsrestriktioner gagnar enligt utskottets uppfattning inte branschen.

Som framhålls i motionerna 1987/88:N9 (fp) och 1987/88:N12 (m) har det i SPK:s utredning inte framkommit något som talar för att en övergång till ett system med utvecklingslån skulle främja en snar avveckling av de statliga tekostöden. Om sådana lån skulle införas nu skulle detta snarare ses som en bekräftelse på att stöden till tekoindustrin inte kommer att avvecklas under

NU 1987/88:12

överskådlig framtid. Mot införande av utvecklingslån talar också att de skulle uppfattas som ett avsteg från Sveriges handelspolitiska åtaganden.

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därmed blir motionerna 1987/88:N9 (fp) och 1987/88:N12 (m) tillgodosedda i nu aktuella delar. Övriga här behandlade motioner avstyrks i ifrågavarande delar.

dels att utskottets hemställan under punkt 1 moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande omvandling av stödformerna inom tekoindustrin att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 1, med bifall till motion 1987/88:N9 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N10, motion 1987/88:N11 och motion 1987/88:N13 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Omvandling av stödformerna inom tekoindustrin (punkt 1 mom. 1)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Det kan” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Det kan sålunda konstateras att tekobranschen numera har en stabilare struktur än tidigare. Som anförs i bl.a. motion 1987/88:N13 (c) har dock tekoindustrin en genomsnittligt sett sämre lönsamhet än övriga industribranscher i landet. Till följd härav saknar tekoföretagen riskkapital för offensiva investeringar. Sådana satsningar är, menar utskottet, en förutsättning för att den svenska tekoindustrin skall kunna förbättra sin konkurrenskraft gentemot utlandet och öka marknadsandelarna.

De förändringar som branschen har genomgått ställer enligt utskottets mening krav på en förnyelse av stödformerna. Äldrestödet har varit ett verksamt och konkurrensneutralt medel för att främja svensk tekoindustri. Strukturomvandlingen inom tekobranschen har emellertid medfört att åldersstrukturen för de anställda inom näringen är på väg att förändras. En föryngring av arbetsstyrkan har skett, framför allt inom vissa delar av branschen. Det är väsentligt för tekoindustrins framtida konkurrenskraft att denna förnyelse fortsätter och att fler, framför allt ungdomar, upplever det som attraktivt och positivt att ta anställning hos tekoföretag.

Det statliga stöd som utgår till tekonäringen bör vara dels generellt och konkurrensneutralt, dels så konstruerat att det stimulerar till utveckling och industriell förnyelse. Enligt utskottets mening bör därför huvuddelen av de ekonomiska resurser som nu utgår i form av äldrestöd och selektivt riktat branschstöd sammanföras till ett stöd i form av de skisserade utvecklingslänen. Införande av denna stödform skulle, menar utskottet, kunna bli en för tekobranschen offensiv industripolitisk åtgärd. Sådana lån skulle ge stimulans till framtidsinriktade investeringar.

NU 1987/88:12

24 Utskottet instämmer mot denna bakgrund i vad som sägs i motionerna 1987/88:N10 (fp), 1987/88:N11 (m) och 1987/88:N13 (c) om att utvecklingslän bör införas vid ingången av budgetåret 1988/89 och att stödformen bör tillämpas under en treårsperiod. Som också anförs i nämnda motioner bör krav ställas på företagen att de berörda investeringarna till viss del skall bekostas av företagen själva. Med ett sådant krav undanröjs också eventuella risker för handelspolitiska konsekvenser av införandet av utvecklingslån. De åtgärder som utvecklingslån skall finansiera bör ha fastställts i samarbete med de lokala fackliga organisationerna.

Enligt utskottets mening bör regeringen lägga fram förslag till regler för utvecklingslån i enlighet med vad som nu har anförts och i övrigt med utgångspunkt i vad som sägs härom i motion 1987/88:NI3 (c).

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad utskottet har anfört. Därmed skulle motion 1987/88:N13 (c) såvitt nu är i fråga bifallas. Ett sådant uttalande skulle också i allt väsentligt tillgodose motionerna 1987/88:N10 (fp) och 1987/88:N11 (m). Av det sagda följer att utskottet avstyrker nu berörda delar av motionerna 1987/88:N9 (fp) och 1987/88:N12 (m).

dels att utskottets hemställan under punkt 1 moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande omvandling av stödformerna inom tekoindustrin att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 1, med bifall till motion 1987/88:N13 yrkandena 1 och 2, med anledning av motionerna 1987/88:N10 och 1987/88:N11 och med avslag på motion 1987/88:N9 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Omfattningen av stöden till tekoindustrin (punkt 1 mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Sorn tidigare” och slutar på s. 8 med ”lån avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det industripolitiska stödet till tekoindustrin infördes under budgetåret 1970/71. Riksdagen hade under våren 1970 beslutat att stöd till exportfrämjande åtgärder och utbildningsinsatser inom tekobranschen skulle utgå under en fyraårsperiod (prop. 1970:41, SU 1970:60-62, rskr. 1970:164-166). I den proposition som föregick riksdagens beslut anfördes (s. 35) att det både från allmän näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till de internationella konkurrensregler som Sverige hade förbundit sig att följa var viktigt att stödåtgärderna fick en i tiden begränsad utsträckning.

Det kan nu - drygt 17 år senare - konstateras att stödperioden ännu inte har avslutats. Som anförs i motionerna 1987/88:N9 (fp) och 1987/88:N12 (m) måste branschen börja planera för en framtid utan statliga stöd. För att företagens omställning skall förberedas och underlättas bör det därför redan nu fastslås att stöden till tekoindustrin kommer att vara avvecklade senast vid utgången av budgetåret 1989/90. Regeringen bör inför riksdagen redovisa

NU 1987/88:12

sådana åtgärder som kan främja en sådan utveckling.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses motionerna 1987/88:N9 (fp) och 1987/88:N12 (m) i här aktuella delar. Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget om införande av utvecklingslän. Därav följer att yrkandena i motion 1987/ 88:N13 (c) om medel för budgetåret 1988/89 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under punkt 1 moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande omfattningen av stöden till tekoindustrin att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N9 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N13 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Omfattningen av stöden till tekoindustrin (punkt 1 mom. 2)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Sorn tidigare” och slutar på s. 8 med ”lån avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt en omläggning av stödformerna för tekoindustrin. Som tidigare har anförts bör utvecklingslån tillämpas fr.o.m. budgetåret 1988/89. Samtidigt skulle äldrestödet upphävas och stödet till SIND:s industripolitiska åtgärder reduceras i förhållande till den nivå riksdagen tidigare har beslutat om.

I linje med vad som anförs i motion 1987/88:N13 (c) anser utskottet att anslaget för utvecklingslån bör upptas till 165 milj. kr. för budgetåret 1988/89. För SIND:s stödåtgärder bör 39 milj. kr. anvisas för det kommande budgetåret. Dessa medel bör huvudsakligen användas för exportfrämjande insatser. Enligt utskottets mening bör riksdagen - i konsekvens med det beslut som utskottet i det föregående har förordat - nu på tilläggsbudget för innevarande budgetår anvisa reservationsanslag av nyssnämnda belopp för de två stödformerna att användas för budgetåret 1988/89.

Med det anförda tillstyrks i allt väsentligt motion 1987/88:N13 (c) i här aktuella delar. Motionerna 1987/88:N9 (fp) och 1987/88:N12 (m) avstyrks såvitt de nu är berörda.

dels att utskottets hemställan under punkt 1 moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande omfattningen av stöden till tekoindustrin att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N13 yrkandena 3 och 4 och med avslag på motion 1987/88:N9 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 1 i ifrågavarande del dels till Utvecklingslän för tekoindustrin på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 165 000 000 kr.,

dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 39 000 000 kr.

NU 1987/88:12

5. Importbegränsningarna på tekoområdet (punkt 1 mom. 3) NU 1987/88:12

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till kravet i motionerna 1987/88:N9 (fp) och 1987/88:N12 (m) på att importbegränsningarna på tekoområdet skall avvecklas. Som har redovisats i olika utredningar är begränsningarna till skada för konsumenterna och då särskilt för barnfamiljerna. Därtill kommer att den huvudsakliga effekten av dessa handelshinder har visat sig vara att företag inom EG, inte svenska industrier, har gynnats på u-ländernas bekostnad.

En avveckling av importrestriktionerna skulle sålunda också skapa förutsättningar för en vidgad u-landshandel. För framgångsrika u-länder har just en ökad tillverkning av tekoprodukter ofta blivit inledningen till en vittgående industrialiseringsprocess.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringen bör vidta åtgärder för att avveckla handelsbegränsningarna på tekoområdet. Avvecklingen bör inledas omedelbart och vara helt genomförd senast vid utgången av budgetåret 1989/90.

dels att utskottets hemställan under punkt 1 moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande importbegränsningarna pä tekoområdet att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N9 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Affärsverket FFV (punkt 3)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet ansluter” och slutar på s. 12 med ”motioner avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen har valt att inte lägga fram förslag om en omvandling av affärsverket FFV till aktiebolag. Såsom påpekas i motionerna 1987/88:N12 (m) och 1987/88:N9 (fp) finns det allvarliga invändningar av såväl principiell som praktisk natur mot den nuvarande affärsverksformen. Den har inget berättigande i en verksamhet som saknar inslag av myndighetsutövning. Dessutom innebär den ett hinder för FFV att konkurrera på lika villkor med andra företag på marknaden - inte minst internationellt - vilket på längre sikt kan hota FFV:s överlevnad.

Det förslag till ändrade ekonomiska befogenheter för FFV som regeringen nu har lagt fram är enligt utskottets mening otillräckligt för att FFV skall kunna arbeta på samma villkor som sina konkurrenter. Förslaget bör inte genomföras. I stället bör regeringen skyndsamt utarbeta ett förslag om

överföring av affärsverket FFV till aktiebolagsform. För det fall att ett sådant förslag inte hinner läggas fram i sådan tid att det kan behandlas av riksdagen våren 1988 bör regeringen återkomma med begäran om investeringsanslag till FFV enligt nuvarande ordning. Riksdagen bör göra ett uttalande av angiven innebörd. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna.

dels att utskottets hemställan under punkt 3 bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N9 yrkande 2 och motion 1987/88:N12 yrkande 2 avslår proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 4 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Fortsatt gruvdrift i Grängesberg (punkt 4 mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Av det” och slutar på s. 19 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik som i motionerna 1987/88:N12 (m) och 1987/88:N9 (fp) riktas mot regeringens förslag om att driften vid Grängesbergsgruvan skall upprätthållas genom statliga subventioner under ytterligare tre år efter den av SSAB planerade nedläggningen i slutet av år 1988. Som framgår av propositionen saknas det ekonomiska förutsättningar för fortsatt gruvbrytning. Dessutom medför den senaste tidens utveckling i världsekonomin risk för ytterligare förluster. Enligt utskottets mening är det en allvarlig brist i det beslutsunderlag som har presenterats för riksdagen att konsekvenserna av alternativa handlingslinjer inte har analyserats. Hittillsvarande erfarenheter av försök att hantera strukturkriser genom stöd till olönsam produktion är dåliga. I de allra flesta fall torde bättre resultat kunna nås genom framtidsinriktade åtgärder, såsom t.ex. omfattande satsningar på nyföretagande och generösa avgångsvederlag som kan utgöra starthjälp vid byte av arbete. Självfallet bör också arbetsmarknadspolitiska åtgärder sättas in, inte minst i form av individuellt anpassad arbetsmarknadsutbildning.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Härigenom tillgodoses motionerna 1987/88:N12 (m) och 1987/88:N9 (fp) i berörda delar. Av det anförda framgår att utskottet inte kan biträda de krav på ytterligare förlängd gruvdrift i Grängesberg som framförs i motionerna 1987/88:N14 (c) och 1987/88:N7 (vpk). Dessa motioner avstyrks i berörda delar, liksom motion 1987/88:N8 (s).

dels att utskottets hemställan under punkt 4 moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fortsatt gruvdrift i Grängesberg att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 7 och med avslag på motion 1987/88:N7 yrkande 1 och motion 1987/88:N8 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:12

8. Fortsatt gruvdrift i Grängesberg (punkt 4 mom. 1)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Av det” och slutar på s. 19 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är förslaget om en nedläggning av Grängesbergsgruvan ett uttryck för passivitet och resignation från regeringens sida inför gruvnäringens problem. Utskottet noterar också med beklagande att regeringens nyligen i proposition 1987/88:64 framlagda förslag till utvecklingsprogram för bl.a. Bergslagen inte innefattar några insatser på prospekteringsoch gruvbrytningsområdet inom regionen. Såsom framhålls i motion 1987/ 88:N14 (c) måste emellertid nu särskilda åtgärder vidtas med syfte att skapa förutsättningar för utveckling av gruvnäringen och därmed också för ökad framtidstro i Bergslagen. Av största vikt är därvid att prospekteringsinsatserna inom regionen inte tillåts minska. Utskottet ansluter sig därför till vad som sägs i nämnda motion om att det nya statliga gruvbolaget bör ges ansvar för att kunskap och kompetens på mineral- och prospekteringsområdet i Bergslagen upprätthålls. Genom en sådan inriktning av gruvbolagets verksamhet skulle förutsättningar också kunna skapas för viss fortsatt gruvdrift i Grängesberg och Dannemora.

Utskottet räknar med att riksdagen vid behandlingen av proposition 1987/88:64 kommer att få ta ställning till frågan om behovet av särskilda medel för det nya gruvbolaget utöver vad som nu har föreslagits av regeringen.

Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande ansluta sig till vad utskottet har anfört om det nya gruvbolagets framtida roll. Härigenom skulle motion 1987/88:N14 (c) tillgodoses, liksom i viss mån även motionerna 1987/88:N7 (vpk) och 1987/88:N8 (s). Däremot avstyrks motionerna 1987/88:N12 (m) och 1987/88:N9 (fp) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under punkt 4 moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fortsatt gruvdrift i Grängesberg att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N14, med anledning av motion 1987/88:N7 yrkande 1 och motion 1987/88:N8 yrkande 2 och med avslag på motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Fortsatt gruvdrift i Grängesberg (punkt 4 mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Av det” och slutar på s. 19 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet tar avstånd från den pessimistiska syn på möjligheterna till fortsatt gruvdrift i Grängesberg som kommer till uttryck i regeringens förslag. Frågan om Grängesbergsgruvans framtid måste bedömas i ett samhällsekonomiskt perspektiv med hänsyn tagen till gruvans betydelse för såväl sysselsättningen i regionen som stålindustrins långsiktiga råvaruförsörj -

NU 1987/88:12

ning. Utskottet instämmer därför i vad som sägs i motion 1987/88:N7 (vpk) om att statens ekonomiska åtaganden i gruvan inte skall ha en bortre gräns vid utgången av år 1991. I stället bör staten medverka till investeringar för fortsatt drift. Verksamheten bör utvecklas och styras mot ökad förädling, t.ex. genom framställning av termiskt fosfat och järnpulver. Härigenom skapas förutsättningar för en långsiktigt lönsam verksamhet i Grängesberg, liksom för fortsatt drift av TGOJ och säkra malmleveranser till Oxelösunds järnverk. Regeringen bör, på grundval av konkreta planer från det nya gruvbolaget, återkomma med förslag i frågan. Utskottet instämmer också i vad som anförs i motionen om att bolaget bör överta Dannemoragruvan om SS AB beslutar att lägga ned den.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande till regeringen av angiven innebörd. Motion 1987/88:N7 (vpk) tillstyrks alltså. Genom vad utskottet har föreslagit tillgodoses också motionerna 1987/88:N8 (s) och 1987/88:N14 (c) i väsentliga delar. Däremot avstyrker utskottet motionerna 1987/88:N12 (m) och 1987/88:N9 (fp).

dels att utskottets hemställan under punkt 4 moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fortsatt gruvdrift i Grängesberg

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N7 yrkande 1, med anledning av motion 1987/88:N8 yrkande 2 och motion 1987/88:N14 och med avslag på motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Överlåtelseavtal mellan staten och SSAB (punkt 4 mom. 2)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet tillstyrker” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

I konsekvens med utskottets uppfattning att SSAB skall ansvara för avvecklingen av gruvdriften i Grängesberg enligt gällande lagstiftning avstyrker utskottet regeringens förslag om godkännande av överlåtelseavtalet mellan staten och SSAB m.m. Därmed tillstyrker utskottet motsvarande yrkanden i motion 1987/88:N12 (m). Genom ett avslag på regeringens förslag skulle också motion 1987/88:N9 (fp) i berörd del tillgodoses, även om motionärerna enligt utskottets mening inte har dragit de slutsatser som deras kritik av regeringens förslag hade bort leda till. Motionerna 1987/88:N7 (vpk) och 1987/88:N8 (s) avstyrks däremot i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under punkt 4 moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande överlåtelseavtal mellan staten och SSAB att riksdagen

a) med bifall till motion 1987/88:N12 yrkande 3 och med anledning av motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del avslår proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 1 samt motion 1987/88:N7 yrkande 2 och motion 1987/88:N8 yrkande 1,

NU 1987/88:12

b) med bifall till motion 1987/88:N12 yrkande 4 och med anledning av motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del avslår proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 2,

c) med bifall till motion 1987/88:N12 yrkande 5 och med anledning av motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del avslår proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 3.

11. Överlåtelseavtal mellan staten och SS AB (punkt 4 mom. 2)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet tillstyrker” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig positivt till tanken på särskilda statliga insatser i samband med avvecklingen av gruvan i Grängesberg. Emellertid anser utskottet - med instämmande i vad som sägs i motion 1987/88:N9 (fp) - att det behövs en analys av tänkbara alternativa åtgärder till fortsatt drift av Grängesbergsgruvan till år 1991.1 avvaktan på att en sådan analys redovisas bör avtalet mellan staten och SSAB inte genomföras. Detta bör ges regeringen till känna som riksdagens mening. Med det sagda tillstyrker utskottet nämnda motion i berörd del. Motion 1987/88:N12 (m) i motsvarande del tillgodoses delvis genom ett sådant beslut, även om vad som förordats av utskottet inte innebär att riksdagen såsom motionärerna önskar tar avstånd från tanken på särskilda statliga insatser i Grängesberg. Motionerna 1987/88:N7 (vpk) och 1987/88:N8 (s) avstyrks däremot såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under punkt 4 moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande överlåtelseavtal mellan staten och SSAB att riksdagen

a) med bifall till motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1987/88:N12 yrkande 3 avslår proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 1, motion 1987/88:N7 yrkande 2 och motion 1987/88:N8 yrkande 1 samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) med bifall till motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1987/88:N12 yrkande 4 avslår proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 2,

c) med bifall till motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1987/88:N12 yrkande 5 avslår proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 3.

12. Överlåtelseavtal mellan staten och SSAB (punkt 4 mom. 2)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet tillstyrker” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig positivt till bildandet av ett nytt statligt gruvbolag med ansvar i första hand för gruvverksamheten i Grängesberg. Följaktligen är

NU 1987/88:12

utskottet berett att tillstyrka regeringens förslag till överlåtelseavtal jämte följdöverenskommelser. Som framhålls i motion 1987/88:N7 (vpk) har emellertid överföringen av medel från SSAB till det nya gruvbolaget fastställts till ett belopp som väsentligen underskrider de kostnader som skulle ha belastat SSAB vid en avveckling av driften under åren 1987 och 1988 enligt SSAB:s strukturplan. Utskottet godtar motionärernas beräkning av SSAB:s kostnadsansvar, som innebär att ytterligare 260 milj. kr. skall föras över till gruvbolaget. Sedan riksdagen godkänt avtalet bör regeringen se till att SSAB gör ett åtagande av angiven innebörd. Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande uppmanar regeringen härtill. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1987/88:N7 (vpk) i berörd del. Motsvarande yrkande i motion 1987/88:N8 (s) tillgodoses också genom vad utskottet har förordat. Däremot avstyrker utskottet motionerna 1987/88:N12 (m) och 1987/88:N9 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under punkt 4 moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande överlåtelseavtal mellan staten och SSAB att riksdagen

a) med bifall till motion 1987/88:N7 yrkande 2, med anledning av proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 1 och motion 1987/88:N8 yrkande 1 och med avslag på motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N12 yrkande 3 godkänner överlåtelseavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och staten angående överlåtelse av SSAB Gruvor AB till staten samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet),

c) (= utskottet).

13. Aktieägartillskott till statligt gruvbolag (punkt 4 mom. 3)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Regeringens förslag” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Eftersom det är utskottets uppfattning att avvecklingen av Grängesbergsgruvan bör ske i SSAB:s regi finner utskottet inget behov av ett nytt statligt gruvbolag för ändamålet. Utskottet avstyrker alltså regeringens förslag om medelstillskott till ett sådant bolag. Motion 1987/88:N12 (m) tillstyrks i berörd del. Också motion 1987/88:N9 (fp) i motsvarande del tillgodoses genom vad utskottet har förordat.

dels att utskottets hemställan under punkt 4 moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande aktieägartillskott till statligt gruvbolag

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N12 yrkande 6 och med anledning av motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del avslår proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 4.

NU 1987/88:12

14. Aktieägartillskott till statligt gruvbolag (punkt 4 mom. 3)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Regeringens förslag” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

I enlighet med utskottets uppfattning att det inte bör fattas beslut om en förlängd awecklingstid för Grängesbergsgruvan förrän alternativa handlingslinjer har undersökts bör regeringens förslag om medelstillskott till ett nytt statligt gruvbolag avslås. Utskottet tillstyrker alltså motion 1987/88:N9 (fp) i denna del. Också motion 1987/88:N12 (m) i motsvarande del tillgodoses genom vad utskottet har förordat, även om utskottet inte kan till alla delar ansluta sig till motiveringen i motionen.

dels att utskottets hemställan under punkt 4 moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande aktieägartillskott till statligt gruvbolag att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N9 yrkande 3 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1987/88:N12 yrkande 6 avslår proposition 1987/88:25 bilaga 8 punkt 5 moment 4.

NU 1987/88:12

33 Innehåll

NU 1987/88:12

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Tolfte huvudtiteln (industridepartementet) 2

1. Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin 2

2. Ändrade regler för verksamheten vid Svenska skeppshypotekskas san

3. Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning 9

4. Förvärv av aktier i och aktieägartillskott till SS AB Gruvor AB 13

5. Avskrivning av lån till United Stirling AB, m.m 20

6. Vissa ändringar rörande borgensåtaganden för Celsiusgruppen 21

Fjortonde huvudtiteln (miljö- och energidepartementet) 21

7. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m 21

8. Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB 22

Reservationer 23

1. Omvandling av stödformerna inom tekoindustrin (m, fp) 23

2. Omvandling av stödformerna inom tekoindustrin (c) 24

3. Omfattningen av stöden till tekoindustrin (m, fp) 25

4. Omfattningen av stöden till tekoindustrin (c) 26

5. Importbegränsningarna på tekoområdet (m, fp) 27

6. Affärsverket FFV (m, fp, c) 27

7. Fortsatt gruvdrift i Grängesberg (m, fp) 28

8. Fortsatt gruvdrift i Grängesberg (c) 29

9. Fortsatt gruvdrift i Grängesberg (vpk) 29

10. Överlåtelseavtal mellan staten och SSAB (m) 30

11. Överlåtelseavtal mellan staten och SSAB (fp) 31

12. Överlåtelseavtal mellan staten och SSAB (vpk) 31

13. Aktieägartillskott till statligt gruvbolag (m) 32

14. Aktieägartillskott till statligt gruvbolag (fp) 33

gotab Stockholm 1987 14083