med förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88

Å Regeringens proposition

1986/87: 100 [2

med förslag till statsbudget för budgetåret Prop.

1987/88 1986/87: 100

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 december 1986 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga ändamål

Det i 1987 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88 visar en omslutning av 345 847 milj. kr. Detta innebär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande budgetår med 5 832 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 36 943 milj. kr. Detta innebär en minskning av underskottet med 3 589 milj. kr. i förhållande till vad som numera beräknas för innevarande budgetår.

I bilagorna 1—20: budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till de i statsbudgeten ingående inkomst och utgiftsposterna närmare. I bilaga I behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslagel.

I Riksdagen 1986/87.1 samt. Nr 100

Förslag till Prop. 1986/87: 100

Statsbudget för budgetåret 1987/88

Inkomster:

Summa kr. 345 846 506 000

ra

Prop. 1986/87: 100

Utgiftsanslag:

Beräknad övriga medelsförbrukning:

Minskning av anslagsbehållningar 1500 000 000

Ökad disposition av rörliga krediter 500 000 000 2.000 000 000

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 9000 000 000 9 000 000 000

Summa kr. 345 846 506 000

Specifikation av statsbudgetens inkomster för budgetåret Prop. 1986/87: 100

1987/88

1987/88 Tusental kr.

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och

rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst,

realisationsvinst och rörelse:

111 Fysiska personers skatt på in-

komst, realisationsvinst och rörelse 48933 000 48933 000 1120 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

I121 Juridiska personers skatt på in-

komst, realisationsvinst och rö-

relse 17 426 000 17426 000

1130 Ofördelbara skutter på inkomst, realisationsvinst och rörelse: 131 Ofördelbara skatter på inkomst,

realisationsvinst och rörelse I 100 000 1100 000

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt 160 000

1142 Utskiftningsskatt och ersätt-

ningsskatt 5000 1143 Bevillningsskatt 3 000 1144 Lotterivinstskatt 1795 000 1963 000 69 422 000

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1271 Inkomster av arbetsgivaravgif-

ter till arbetarskyddsstyrelsens

och yrkesinspektionens verk-

samhet 125 100

1281 Allmän löneavgift 8658 000 62 863 100 62863 100

1300 Skatt på egendom:

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter 420 000

1312 Fastighetsskatt 4879 000 5299.000

1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögen-

hetsskatt 1875 000 1322 Juridiska personers förmögen-

hetsskatt 48 000 1923 000

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt 1050 000

1332 Gåvoskatt 230 000 1280 000

Prop. 1986/87: 100

1987/88 Tusental kr.

1340 Övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskatt 2670 000 1342 Skatt på värdepapper 3 399 999 1343 Tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och — pensionsstiftelser || 6 070 000 14572 000

1400 Skatt på varor och tjänster: 1410 Allmänna försäljningsskatter: 1411 Mervärdeskatt 72400 000 72400 000 1420, 1430 Skatt på specifika varor: 1421 Bensinskatt 12 100 000 1422 Särskilda varuskatter 229 000 1423 Försäljningsskatt på motorfor-

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt

bränsle 500

1431 Särskild avgift för oljeprodukter

1440 Överskott vid försäljning av varor

med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens inle-

vererade överskott 200 000

1442 Systembolaget ABs inlevere-

rade överskott 140 000 340 000 1450 Skatt på tjänster:

1460 Skatt på vägtrafik: 1461 Fordonsskatt 3210 000 1462 Kilometerskatt 2175 000 5385 000

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel 1940 000 1940 000 1480 Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och

tjänster 1 I

125 518 501

Summa skatter 272375 601

Prop. 1986/87: 100

1987/88 ”Tusental kr.

2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott: 2110 Affärsverkens inlevererade överskott: 2111 Postverkets inlevererade över-

skott 47 010

2112 Televerkets inlevererade över-

skott 201 000

2114 Luftfartsverkets = inlevererade överskott 188 000 2115 Affärsverket FFVs inlevererade överskott 77 000 2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskott 2486 000

2117 Domänverkets inlevererade överskott 101000 3 100010

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott: 2121 Vägverkets inlevererade över-

skott 41 100

2122 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 51000

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning 77 400 169 500 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade över-

skott 6000 000 6 000 000

2150 Överskott från spelverksamhet: 2151 Tipsmedel 1384 690

2152 Lotterimedel 870 000 2254 690 11 524 200

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning: 2210 Överskott av fastighetsförvaltning:

2211 Överskott av kriminalvårdssty-

relsens fastighetsförvaltning 500

2214 Överskott av byggnadsstyrel-

sens verksamhet 606 800

2215 Överskott av generaltullstyrel-

sens fastighetsförvaltning 1 626 608 926 608 926

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån 260 000

2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån 160

2314 Ränteinkomster på lån till fis-

kerinäringen 6695

Prop. 1986/87: 100

1987/88 Tusental kr.

2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 179 2317 Ränteinkomster på luftfartslån 1596 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten 14500 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 49 2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet 156 000

2323 Räntor på övriga näringslån,

Lantbruksstyrelsen 3 620 2324 Räntor på televerkets statslån 250 000 2325 Räntor på postverkets statslån 46 240 739.039 2330 Räntor på bostadslån: 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 6450 000 2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 2334 Räntor på övriga bostadslån, Bostadsstyrelsen 6450 540 2340 Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 9 000 9005 2350 Räntor på energisparlån: 2351 Räntor på energisparlån 370 000 370 000 2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Ränteinkomster på medel avsatta till folkpensionering 7000 7.000 2370 Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 870 000 870 000 2380,2390 Övriga ränteinkomster: 2381 Ränteinkomster på lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m. 550 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 2000 2384 Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv 1000 2385 Ränteinkomster på lån för studentkårlokaler 130 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 11600 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder 300

Prop. 1986/87: 100

1987/88 Tusental kr.

2391 Ränteinkomster på markförvärv

för jordbrukets rationalisering 3 100 2392 Räntor på intressemedel 25000 2394 Övriga ränteinkomster 100 000 2396 Ränteinkomster på det av bygg-

nadsstyrelsen förvaltade kapita-

let 1430 000 1573 680 10 019 264

2400 Aktieutdelning: 2410 Inkomster av statens aktier: 2411 Inkomster av statens aktier 530 702 530 702 530 702

2500 Offentligrättsliga avgifter: 2511 Expeditionsavgifter 626 125 2514 Elevavgifter vid styrelsen för

vårdartjänst 32 2517 Trafiksäkerhetsavgift 50 800 2522 Avgifter för granskning av fil-

mer och videogram 3600 2523 Avgifter för särskild prövning

och fyllnadsprövning inom skol-

väsendet 1560 2527 Avgifter för statskontroll av

krigsmaterieltillverkning 1 2528 Avgifter vid bergsstaten 3460 2529 Avgifter vid patent- = och

registreringsväsendet 159 600 2531 Avgifter för registrering i för-

enings- m. fl. register 31 700 2532 Utsökningsavgifter 93 400 2533 Avgifter vid statens planverk 620 2534 Vissa avgifter för registrering av

2538 Miljöavgift på bekämpningsme-

del och handelsgödsel 110 500 2539 Täktavgift 10.000 2541 Avgifter vid tullverket 33 500 2542 Patientavgifter vid tandläkarut-

bildningen 16490 2543 Skatteutjämningsavgift 2672 000 2544 Avgifter i ärenden om lokala ka-

belsändningar 3770 2545 Närradioavgifter 2686 4137 169 4137 169

Prop. 1986/87: 100

1987/88 Tusental kr.

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården 150 200 2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium 10025 2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet 300 2624 Inkomster av uppbörd av felpar-

keringsavgifter 49 500

210025 210025

2700 Böter m.m.: 2711 Restavgifter 262 500 2712 Bötesmedel 203 200 2713 Vattenföroreningsavgift l 465 701 465 701 .

2800 Övriga inkomster av statens verksam-

het: 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 529 500 529 500 529 500 Summa inkomster av statens verksamhet 28025 487

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m. m.: 3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maski-

ner 30 000

3115 Affärsverket FFVs inkomster av försålda fastigheter och maskiner 1000 3116 Statens = vattenfallsverks — in-

komster av försålda fastigheter och maskiner 30 000 61000

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader

och maskiner 300 3122 Vägverkets inkomster av för-

sålda byggnader och maskiner 7500

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. 200 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster

av försålda byggnader och ma-

skiner 4000

Prop. 1986/87: 100

1987/88 Tusental kr.

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner 50 12050 73 050

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markför-

säljning 1050 1050 1050

3300 Övriga inkomster av försåld egendom: 3311 Inkomster av statens gruvegendom 32 000 32 000 32 000 Summa inkomster av försåld egendom 106 100

4000 Återbetalning av lån: 4100 Återbetalning av näringslån: 4110 Återbetalning av industrilån: 4111 Återbetalning av lokaliseringslån 290 000 290.000 4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4122 Återbetalning av statens avdikningslån 500 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 29 845 30 345 4130 Återbetalning av övriga näringslån: 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 243 4132 Återbetalning av luftfartslån 2409 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 19 621 4135 Återbetalning av skogsväglån 77 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 110 000 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Lantbruksstyrelsen 1800 4138 Återbetalning av tidigare infri- 50 000 184 150 504495 ade statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4212 Återbetalning av lån för bo-

stadsbyggande 2500 000 4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer 600 2500 600 2500 600

Prop. 1986/87: 100

1987/88 Tusental kr.

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för

universitetsstudier 35 4312 Återbetalning av allmänna stu-

dielån 92.000

4313 Återbetalning av studiemedel 1487 000 1496 035 1496 035

4400 Återbetalning av energisparlån: 4411 Återbetalning av energisparlån 300 000 300 000 300 000

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån till perso-

nal inom utrikesförvaltningen

m. m. 2500

4513 Återbetalning av lån för kom-

munala markförvärv 10 100 4514 Återbetalning av lån för student-

kårlokaler 125

4515 Återbetalning av lån för all-

männa samlingslokaler 6 000

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 15 000

4519 Återbetalning av statens bosättningslån 10.000

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 1350

4525 Återbetalning av lån för svenska

FN-styrkor 33 550 4526 Återbetalning av övriga lån 47432 126 057 126 057 Summa återbetalning av lån 4927187

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar: 35110 Affärsverkens avskrivningar: SU15 Affärsverket FFVs avskrivning-

ar 135 000

5116 Statens vattenfallsverks = av-

skrivningar 2350 000 2485 000 S120 Avskrivningar på fastigheter:

5121 Avskrivningar på fastigheter 298 200 298 200 5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader: SI131 Uppdragsmyndigheters m. fl.

komplementkostnader 107 925 107925

|

Prop. 1986/87: 100

1987/88 Tusental kr.

5140 Övriga avskrivningar: S141 Vägverkets avskrivningar 192 700

5143 Avskrivningar på ADB-utrust- 231725

5144 Avskrivningar på förrådsanlägg-

ningar för ekonomiskt försvar 55355 3370 905

5200 Statliga pensionsavgifter, netto:

Statliga pensionsavgifter. netto 98 000 98 000

Summa kalkylmässiga inkomster 3468 905

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 308 903 280

Specifikation av utgiftsanslagen Prop. 1986/87: 100

I. Kungl. hov- och slottsstaterna

A Kungl. hovstaten

I Hans Maj:t Konungens och det Kungl. Husets hov-

hållning 12 850 000

12 850 000

B Kungl. slottsstaten

I De kungl. slotten: Driftkostnader, förslagsanslag 16 752 000

2¶Kungl. husgerådskammaren, förslagsanslag 5052 000

21 804 000

Summa kr. 34 654 000

Prop. 1986/87: 100 I. Justitiedepartementet

Justitiedepartementet m. m.

RUN Information om lagstiftning m. m., reservationsanslag

810 000

76 901 000

Polisväsendet Rikspolisstyrelsen, förslagsanslag 532 529 000 NH Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m. m.,

NOÄNnBPROW Gemensam kontorsdrift m. m. inom kvarteret Kronoberg,

förslagsanslag 1000 oc Diverse utgifter, förslagsanslag 4321 000

Byggnadsarbeten för polisväsendet, reservationsanslag — 9680 000

5987 632 000

Åklagarväsendet - Riksåklagaren, förslagsanslag 12 500 000 ND Åklagarmyndigheterna, förslagsanslag 295 516 000

308 016 000

Domstolsväsendet m. m.

BL Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m., förslags-

anslag 39 296 000 in Utrustning till domstolar m. m., reservationsanslag 14910 000

Byggnadsarbeten för domstolsväsendet, reservationsanslag 30 000 00

1540 014 000

"Beräknat belopp 14

Prop. 1986/87: 100

Kriminalvården Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag 80 840 000 1549 946 000 Kriminalvårdsanstalterna, förslagsanslag Frivården, förslagsanslag 233 153 000 BURN 14 800 000 Maskin- och verktygsutrustning m. m., reservationsanslag

Vv Engångsanskaffning av inventarier m. m., reservations- 10 150 000 anslag 15993 000 Utbildning av personal m. fl., reservationsanslag NI 29000 000 Byggnadsarbeten för kriminalvården, reservationsanslag 1933 882 000

Rättshjälp m. m. 259 000 000 Rättshjälpskostnader, förslagsanslag bh 8841 000 Rättshjälpsnämnderna, förslagsanslag Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1000 BU Driftbidrag, förslagsanslag 2405 000 2406 000 42 400 000 Vissa domstolskostnader m. m., förslagsanslag Av 11 000000 Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag 323 647 000

Övriga myndigheter .

en Justitiekanslern, förslagsanslag 3175 000 NN Datainspektionen, förslagsanslag 1000

Brottsförebyggande rådet:

Brottsskadenämnden:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag 2818 000

Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag 7400 000 10218 000

27766 000

Diverse = Svensk författningssamling, förslagsanslag 6960 000 NN Bidrag till utgivande av litteratur på förvaltningsrättens

område, reservationsanslag 50000

Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m.,

132 032 000

Summa kr. 10329 890 000

HI. Utrikesdepartementet Prop. 1986/87: 100

A Utrikesdepartementet m. m. | Utrikesförvaltningen, förslagsanslag 1013 576 000 2 Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag 15 527 000 Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utrikesrepresentationen, reservationsanslag 51 000 000 Inventarier för beskickningar, delegationer och konsulat, reservationsanslag 11131 000 Kursdifferenser, förslagsanslag 1000 OAU Olönade konsuler, förslagsanrslag

9962 000 + Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom

13 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare

i utlandet m.m., förslagsanslag 3 740 000

1152 637 000

Bidrag till vissa internationella organisationer

BUN Organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling (OECD), förslagsanslag 15 500 000

Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),

förslagsanslag 13 400 000

Organisationer för internationell handel och

råvarusamarbete m. m., förslagsanslag 7004 000

Internationell råvarulagring, förslagsanslag 3 000 000 Övriga internationella organisationer m. m.,

förslagsanslag 1205 000

310 634 000

Internationellt utvecklingssamarbete Bidrag till internationella biståndsprogram,

BRM Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), förslagsanslag 200 804 000 Nämnden för u-landsutbildning, förslagsanslag 21131 000 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC). reservationsanslag 265 000 000 Nordiska afrikainstitutet, förslagsanslag 3803 000 Övriga u-landspolitiska insatser m. m., reservationsanslag 1321 000 000

9680 321 000

Prop. 1986/87: 100

D Information om Sverige i utlandet, m. m. 1 Svenska institutet, reservationsanslag 42 968 000 2 Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet,

reservationsanslag +35 235 000 3 Övrig information om Sverige i utlandet,

reservationsanslag 14 602 000 4 Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag 4 528 000

97 333 000

E Utrikeshandel och exportfrämjande 1 Kommerskollegium, rumanslag 36 245 000 2 Exportfrämjande verksamhet, reservuationsanslag 232 030 000 3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter

7 Forskningssamarbete med europeiska gemenskaperna,

förslagsanslag 45 000 000

338 278 000

F — Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.

I Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska

området, reservationsanslag 6 140 000

2¶Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK), förslagsanslag 750.000

3 Information om freds- och nedrustnings-

strävanden m. m., reservationsanslag 5 607 000

4¶Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRD, reservationsanslag 15 766 000

5¶Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och

nedrustning, förslagsanslag 21273 000 6 Forskningsverksamhet vid utrikespolitiska institutet.

reservationsanslag 2030 000

51 566 000

Summa kr. 11630 769 000

"Beräknat belopp 7

2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 100

IV. Försvarsdepartementet Prop. 1986/87: 100

A - Försvarsdepartementet m. m.

51 680 000

B Armeförband

Armeförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag "6057 000 000

MN Materielanskaffning, förslag sanslag "1 687 000 000

Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag "249 500 000

BW Forskning och utveckling, förslagsanslag "350 000 000

8343 500 000

C Marinförband

Marinförband:

3 420 000 000 D Flygvapenförband

Flygvapenförband:

7785 500 000

E - Operativ ledning m. m.

Operativ ledning m. m.:

1022 810 000

"Beråknat belopp

Prop. 1986/87: 100

Gemensamma myndigheter m. m.

Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag +105 540 000

Anskaffning av anläggningar för försvarets

Frivilliga försvarsorganisationer m. m.,

förslagsanslag "96 740 000

Försvarets datacentral, förslagsanslag "3 501 000 Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret, förslagsanslag +13 890 000

Reglering av prisstegringar för det militära försvaret, förslagsanslag "2000 000 000

3839 672 000

Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap

151 600 000

Civilförsvar och fredsräddningstjänst Befolkningsskydd och räddningstjänst,

förslagsanslag +464 000 000

Anläggningar för fredsorganisationen, förslagsanslag +35 000 000 Skyddsrum, förslagsanslag +578 700 000

Reglering av prisstegringar för civilförsvar

m.m., förslagsanslag 100000 000

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag 4 000

+Beräknat belopp

Prop. 1986/87: 100

Identitetsbrickor, förslagsanslag >877 000 NIA Beredskap för olje- och kemikaliebekämpning till sjöss, förslagsanslag 11600 000 8 Båtar för oljebeämpning, reservationsanslag +970 000 1191 151 000

I Psykologiskt försvar I Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag "5415 000 5415 000

J Övrig varuförsörjning

I Drift av beredskapslager, förslagsanslag "243 020 000 [NN Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag "146 800 000

3 Överstyrelsen för civil beredskap: Uppdragsverksamhet,

förslagsanslag "1 000 4 Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m. m., förslagsanslag "1000 389 822 000

K Övriga ändamål

1 Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag +7 150 000 Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag "33 000 000 BLM FN-styrkors verksamhet utoralands, förslagsanslag "133 400 000 Övervakningskontingenten i Korea, förslagsanslag +3 200 000 On Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål, reservationsanslag "1 000 176 752 000 Summa kr. 26377 902 000

"Beräknat belopp

V. Socialdepartementet Prop . 1986/87: 100

A Socialdepartementet m. m. - Socialdepartementet, förslagsanslag 23 445 000

bM Utredningar m. m., reservationsanslag 26 000 000

vw Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet,

reservationsanslag "35 661 000 BB Extra utgifter, reservationsunslag 1769 000

in Särskilda medel för bekämpningen av

AIDS, reservationsanslag 80 000 000

166 875 000

Administration av socialförsäkring m. m.

837 859 000

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m. m. Allmänna barnbidrag, förslagsanslag 10 100 000 000

Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag 1 165 000 000

wN-A Vårdbidrag för handikappade barn, förslugsanslag

535 000 000

Bidragsförskott, förslagsanslag 1745 000 000 Barnpensioner, förslagsanslag 211 000 000 SVR Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag 3600 000

13761 600 000

Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag 5703 000 000

Folkpensioner, förslagsanslag 50 630 000 000

WII Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, för-

slagsanslag 1524 000 000

Vissa yrkesskadeersättningar m. m.. förslagsanslag 2 700 000

57859 700 000

Hälso- och sjukvård m. m.

=- Socialstyrelsen, förslagsanslag

156 830 000

Statlig kontroll av läkemedel m. m., förslagsanslag 1000 WHY Statens rättskemiska laboratorium, förslagsanslag 23 636 000

BB Statens rättsläkarstationer, förslagsanslag

26997 000

ur Rättspsykiatriska stationer och kliniker, förslagsanslag 81527 000

ON Statens miljömedicinska laboratorium, förslagsanslag

20506 000

HH Statens giftinformationscentral, förslagsanslag 5 486000

00¶Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag 4851000

we WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar, förslagsanslag 1709 000

Beräknat belopp

Prop. 1986/87: 100

10 Statens institut för psykosocial miljömedicin,

förslagsanslag 3215 000

Statens bakteriologiska laboratorium:

17 Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planeringsoch rationaliseringsinstitut 20400 000 18 Bidrag till allmän sjukvård m. m., förslagsanslag 4 564 182 000 19 Specialistutbildning av läkare m. m., reservationsanslag 35 141 000 20 Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälsooch sjukvård i krig, reservationsanslag +85 464 000 21 Driftkostnader för beredskapslagring m. m., förslagsanslag +56 099 000 22 Bidrag till undervisningssjukhus m. m., förslagsanslag "1128 000 000 6275 111 000

Omsorg om barn och ungdom Bidrag till kommunal barnomsorg, förslagsanslag +8 490 000 000 Bidrag till hemspråksträning i förskolan, förslagsanslag 31050 000 Barnmiljörådet, förslagsanslag 3 243 000 BUN Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, förslagsanslag 3 792.000 8528 085 000

Omsorg om äldre och handikappade -— Bidrag till social hemhjälp, förslagsanslag 2234 000 000 Bidrag till färdtjänst, förslagsanslag 460 000 000 Kostnader för viss omsorg om handikappade, förslagsanslag 37990 000 Kostnader för viss utbildning av handikappade m. m., förslagsanslag 31936 000 Ersättning till televerket för texttelefoner, förslagsanslag 24 350 000 Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag 40651 000 Kostnader för viss verksamhet för synskadade och

2915 404 000 "Beräknat belopp

Prop. 1986/87: 100 Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik Upplysning och information på drogområdet m. m.,

Utvecklings- och försöksverksamhet, reservationsanslag 29 020 000

891 361 000

Internationell samverkan Bidrag till världshälsoorganisationen samt internationellt socialpolitiskt samarbete m. m., förslagsanslag 24298 000 Vissa internationella kongresser i Sverige, reservationsanslag 2.000 000

26 298 000

Summa kr. 91262 293 000

VI. Kommunikationsdepartementet Prop . 1986/87: 100

A Kommunikationsdepartementet m. m. Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag 18610 000 Utredningar m. m., reservationsanslag 4000 000 wi Extra utgifter, reservätionsanslag

430 000

23 040 000

Vägväsende

BON Bidrag till drift av kommunala vägar och gator,

reservationsanslag 663 718 000

Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator,

reservationsanslag 370 000 000

Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,

7659 968 000

Trafiksäkerhet Trafiksäkerhetsverket:

Trafik och administration, förslagsanslag 26 151 000

Fordon och körkort, förslagsanslag 1000

Bil- och körkortsregister m. m., förslagsanslag 1000 26153 000 BW Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande 29 100 000

55 253 000

SJ-koncernen Investeringar i järnvägens infrastruktur, reservationsanslag 760 000 000 Ersättning till statens järnvägar för köp av vissa tjänster, reservationsanslag 1364 000 000 Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar, reservationsanslag 14 900 000 Särskilda investeringar vid statens järnvägar, reservationsanslag 100 000 000

2238 900 000

Prop. 1986/87: 100

Sjöfart Sjöfartsverket Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster, förslagsanslag 101 406 000 Övriga sjöfartsändamål Handelsflottans pensionsanstalt 1000 WII Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag 1000 BB Ersättning till viss kanaltrafik m. m., förslagsanslag

47 900 000 nn Stöd till svenska rederier, förslagsanslag 25 000 000

174 308 000

Luftfart -— Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag 12 900 000 [Sa Ersättning för särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland, förslagsanslag 14 500 000 Bidrag till kommunala flygplatser m. m., reservationsanslag 15 000 000 Civil trafikflygarutbildning, reservationsanslag 39 000 000 Statens haverikommission 1 000

81401 000

Postväsende Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser, förslagsanslag 586 000 000 to Ersättning till postverket för tidningsdistribution

— 30000000

616 000 000

Transportstöd m. m.

(AE Ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik, förslagsanslag 117 000 000 Kostnader för visst värderingsförfarande, förslagsanslag 1000

491 805 000

Transportforskning Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag 1000 [NS Bidrag till statens väg- och trafikinstitut, reservationsanslag 35011 000 Statens väg- och trafikinstitut: Utrustning, reservationsanslag 500 000 Transportforskningsberedningen, reservationsanslag 26853 000

62 365 000

Prop. 1986/87: 100

Övriga ändamål Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, förslagsanslag 1.000 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, reservationsanslag 105 800 000 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning, reservationsanslag 10400 000 Statens geotekniska institut, förslagsanslag 1000 vB Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag 9395 000 Statens geotekniska institut: Utrustning, reservationsanslag 330 000 Viss internationell verksamhet, förslagsanslag 2815 000

128 742 000

Summa kr. 11531782 000

VII. Finansdepartementet Prop. 1986/87: 100

ÅA Finansdepartementet m. m.

75 950 000

Skatte- och indrivningsväsen -— Riksskatteverket, förslagsanslag 541 104 000 [Ne Regional och lokal skatteförvaltning,

förslagsanslag 1886 665 000

Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag 565 525 000 Ru Stämpelomkostnader, förslagsanslag

2847 000

Kostnader för årlig taxering m. m., förslagsanslag 133 000 000 av Ersättning till postverket m. fl. för bestyret med

skatteuppbörd m. m., förslagsanslag 57 937 000

3187 078 000

Pris-, konkurrens- och konsumentfrågor

BYN Konsumentverket, förslagsanslag

51 161 000

vn Allmänna reklamationsnämnden, förslagsanslag 8 882 000

107 447 000

Vissa centrala myndigheter m. m.

Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag

be Inköp av fastigheter m. m., reservationsanslag

20000:000

WW Energibesparande åtgärder i statliga byggnader m. m.,

reservationsanslag 20000 000

Tullverket:

AB Förvaltningskostnader, förslagsanslag 843 161 000

in Drift och underhåll av teknisk materiel m. m.,

förslagsanslag 63 862 000

Anskaffning av viss materiel, reservationsanslag 2600 000

Vissa byggnadsarbeten vid tullverket, reservationsanslag 20093 000 929 716 000

1015 952 000

Prop. 1986/87: 100

Bidrag och ersättningar till kommunerna Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m., förslagsanslag 12 681 000 000 Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag 1569 000 000

14250 000 000

Övriga ändamål

Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer m. m., förslagsansiag 250 000 [Ne Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag 16 500 000 Bidrag till vissa investeringar. förslugsanslag 1000 BW Exportkreditbidrag, förslagsanslag 1.000 Täckande av förluster till följd av vissa statliga garantier, förslagsanslag 1000 Kostnader för vissa nämnder, förslagsanslag 1190 000 NN Sparfrämjande åtgärder, reservationsanslag 36 000 000 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m., förslagsanslag 2000 000 000

— 2053 943 000

Summa kr. 20690 370 000

Prop. 1986/87: 100

VIII. Utbildningsdepartemente:

A Utbildningsdepartementet m. m.

57 404 000 Skolväsendet Centrala och regionala myndigheter m.m.

BD Statens institut för läromedel,

förslagsanslag 18 378 000 tin Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet m. m.,

reservationsanslag 6 127 000 Stöd för produktion av läromedel, reservationsanslag 7483 000

För skolväsendet gemensamma frågor Forskning och centralt utvecklingsarbete inom skolväsendet, reservationsanslag 29572 000 Fortbildning m. m., reservationsanslag 23 797 000 Nationell utvärdering och prov,

reservationsanslag 14655 000

Kopiering av litterära och konstnärliga verk inom utbildningsväsendet, förslagsanslag 9750 000

Särskilda insatser inom skolområdet 192 700 000

Det obligatoriska skolväsendet m.m.

Bidrag till driften av grundskolor m. m., förslagsanslag 15017 000 000 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m. m.. förslagsanslag 31817 000 Sameskolor, förslagsanslag 15 130 000 Specialskolan m. m.: 15 Utbildningskostnader, förslagsanslag 200 709 000 16 Utrustning m. m., reservationsanslag 6616 000 207 325 000 17 Bidrag till driften av särskolor m. m., förslagsanslag 582 273 000 Kostnader för viss personal vid statliga realskolor, förslagsanslag 1 000

Gymnasiala skolor m.m.

19¶Bidrag till driften av gymnasieskolor, förslagsanslag 4899 227 000

20 Bidrag till åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år m. m., förslagsanslag 224 007 000 Bidrag till driften av fristående skolor på gymnasial

nivå, förslagsanslag 89713 000

Investeringsbidrag 2” Bidrag till utrustning för gymnasieskolan m. m.,

reservationsanslag 108 340 000

21791 976 000

Prop. 1986/87: 100

Vuxenutbildning Bidrag till kommunal utbildning för vuxna, förslagsanslag 1044 860 000 Statens skolor för vuxna:

Utbildningskostnader, förslagsanslag 17 223 000

Undervisningsmaterial m. m., reservationsanslag 4812 000 22035 000 BYN Bidrag till studieförbunden m. m., förslagsanslag 981 852 000 tv Undervisning för invandrare i svenska språket m. m., förslagsanslag 221 450 000 Bidrag till driften av folkhögskolor m. m.,

2810 126 000

Högskola och forskning Centrala och regionala myndigheter för högskolun m.m. Universitets- och högskoleämbetet, förslagsanslag 89922 000 Regionstyrelserna för högskolan, förslagsanslag 13 470 000 Redovisningscentralerna vid universiteten, förslagsanslag 1000 Datorcentralen för högre utbildning och forskning i

Stockholm, förslagsanslag 1.000

Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna,

förslagsanslag 1359 723 000 Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag 88813 000 Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.,

reservationsanslag 9044 000

Grundläggande högskoleutbildning Utbildning för tekniska yrken. reservationsanslag 815 141 000 Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken, reservationsanslag 345 794 000

10¶Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag 408 050 000

li Utbildning för undervisningsyrken, reservationsanslag 831 523 000 12 Utbildning för kultur- och infermationsyrken, reservationsanslag 222 120 000 Lokala och individuella linjer och enstaka kurser,

reservationsanslag 421 110.000

14¶Bidrag till kommunal högskoleutbildning m. m., reservationsanslag 183 949 000

Prop. 1986/87: 100

Forskning och forskarutbildning inom högskolan m.m. 15 Forskningsanknytning av grundläggande högskole-

utbildning samt konstnärligt utvecklingsarbete,

23 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna,

27 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek,

reservationsanslag "3 747 000

Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,

reservationsanslag +52 155 000

Övriga forskningsfrågor 29 Forskningsrådsnämnden, reservationsanslag "47211 000 30 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,

reservationsanslag 90 552 000

31¶Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag +195 348 000

32 Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m.,

reservationsanslag +279 708 000

33¶Nationell halvledarforskning, reservationsanslag +7 000 000

34 Delegationen för vetenskaplig och teknisk informations-

försörjning, reservationsanslag +9 125 000

35¶Europeisk forskningssamverkan, förslagsanslag "168 234 000

Forskningsinstitutet för atomfysik: 36 Förvaltningskostnader, förslagsanslag +15 607 000

37¶Materiel m. m., reservationsanslag "2 586 000 18 193 000

38 Kiruna geofysiska institut, reservationsanslag "16919 000 39 Institutet för internationell ekonomi, reservationsanslag "3 250 000 40 Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag "14 368 000 41 Bidrag till EISCAT Scientific Association,

förslagsanslag "700 000

7690 802 000

"Beräknat belopp 31

Prop. 1986/87: 100

Studiestöd m. m. — Centrala studiestödsnämnden m. m., ramanslag 83 888 000 tt Ersättning till vissa myndigheter för deras handläggning

D Timersättning vid vissa vuxenutbildningar.

förslagsanslag 160 300 000 Kostnader för avskrivning och inlösen av vissa

studielån med statlig kreditgaranti, förslagsanslag 2.000 000 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, reservationsanslag 81507 000

7916 225 000

Kulturverksamhet m, m. Allmän kulturverksamhet m.m.

Statens kulturråd, förslagsanslag 16 042 000

Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer

m. m., reservationsanslag 19215 000

Bidrag till särskilda kulturella ändamål, reservationsanslag 4485 000 Bidrag till samisk kultur 2193 000

Ersättningar och bidrag till konstnärer

ONA Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av

deras verk genom bibliotek m. m., förslagsanslag 51 846 000

Ersättning till rättighetshavare på musikområdet 3 000 000

Teater, dans och musik 10 Bidrag till Svenska riksteatern, reservationsanslag 128215 000 lt Bidrag till Operan, reservåtionsanslag 154 007 000 12 Täckning av vissa kostnader vid Operan, Rikskonserter och

18¶Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och

musikinstitutioner, förslagsanslag 240 470 000

Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper,

reservationsanslag 35675 000

Prop . 1986/87: 100

Bidrag till Musikaliska akademien 1646 000 Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet, reservationsanslag 10 848 000

Bilbiotek br Bidrag till folkbibliotek, reservationsanslag 13 584 000

tv vi Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag 22 477 000

Bild- och form

24¶Statens konstråd, förslagsanslag 2622 000

25 Förvärv av konst för statens byggnader m. m.,

reservationsanslag 26 520 000 Bidrag till Akademien för de fria konsterna 1243 000 Vissa bidrag till bild och form, reservationsanslag 8 527 000

Arkiv MN Oc Riksarkivet och landsarkiven, förslagsanslag 79 045 000 tv NO Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, förslagsanslag 15 809 000

30¶Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag 2113 000

31¶Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m. m., reservationsanslag 3 181000

32 Bidrag till vissa arkiv 2713 000

Kulturminnesvård 33 Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader.

förslagsanslag 51 120 000

34 Kulturminnesvård, reservationsanslag 25 958 000

35¶Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, " förslagsanslag 1000

Muséer och utställningar

Statens historiska muséer, förslagsanslag 35251 000 Statens konstmuséer, förslagsanslag 41135 000

Utställningar av svensk konst i utlandet,

reservationsanslag 1136 000 Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska muséet, förslagsanslag 14 546 000 Naturhistoriska riksmuséet, förslagsanslag 38 738 000

Statens sjöhistoriska muscum: Förvaltningskostnader,

förslagsunslag 16 702 000 Statens sjöhistoriska museum: Underhållskostnader m. m., reservationsanslag 1000

kl

Riksdagen 198687. I saml. Nr 100

Prop. 1986/87: 100

46 Statliga muséer: Vissa kostnader för utställningar

Forskning

54 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, reservationsanslag 656 000

1551 379 000

Massmedier m. m.

Film m.m.

Arkivet för ljud och bild:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag 8780 000

un Insamlingsverksamhet m. m., reservationsanslug 392 000 9172 000

Dagspress och tidskrifter

OA Presstödsnämnden, förslagsanslag 2439 000

Stöd till dagspressen, förslagsanslag 455 800 000

doc Lån till dagspressen, reservationsanslag 25 000 000

Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag 18 000 000 mm OM Stöd till radio- och kassettidningar, reservationsanslag 12903 000 -— — Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation,

reservationsanslag 2575 000

Litteratur 12 Litteraturstöd, reservationsanslag 36 981 000 13 Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag 1.000 14 Stöd till bokhandel, reservationsanslag 2944 000 15 Distributionsstöd till fackbokhandel m. m.,

förslagsanslag 2609 000 16 Lån för investeringar i bokhandel, reservationsanslag 1925 000

Talboks- och punktskriftsbiblioteket: 17 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 14 588 000 18 Produktionskostnader, reservationsanslag 33 205 000 47793 000 19 Bidrag till Svenska språknämnden, förslagsanslag 1638 000

Prop. 1986/87: 100

Radio och television Sveriges Radio m. m. Kabelnämnden:

20¶Förvaltningskostnader, förslagsanslag 2042 000

21 Stöd till lokal programverksamhet,

reservationsanslag 1000 000 3 042 000

22¶Närradionämnden, förslagsanslag 2245 000

23 Sändningar av finländska televisionsprogram,

reservationsanslag 1352 000

676 969 000

H - Internationellt-kulturellt samarbete Kulturellt utbyte med utlandet 1 Kulturellt utbyte med utlandet, reservationsanslag 6885 000

2¶Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m. m..

förslagsanslag 16525 000 3 Bidrag till internationella kongresser m. m. i Sverige, reservationsanslag 648 000

4¶Bidrag till svenska institut i utlandet 3 175 000

5 Bilateralt nordiskt kultursamarbete m. m.,

reservationsanslag 6790 000

34 023 000

I — Investeringar m. m. | Utrustningsnämnden för universitet och högskolor, förslagsanslag 10153 000 2 Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, reservationsanslag 275 000 000 3 Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m., reservationsanslag +355 000 000

640 153 000

Summa kr. 43169 057 000

"Beräknat belopp 35

IX. Jordbruksdepartementet Prop . 1986/87: 100

ÅA Jordbruksdepartementet m. m.

23 541 000

Jordbrukets rationalisering m. m. Lantbruksstyrelsen, förslagsanslag "39 678 000

SS Lantbruksnämnderna, förslagsanslag +220 297 000

[SS Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m.,

förslagsanslag 40000 000 Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag 1000 Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag 20000 000 Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering,

m. m., förslagsanslag 7.000 000 Främjande av trädgårdsnäringen, reservationsanslag 900 000 Stöd till innehavare av fjällägenheter m. m.,

reservationsanslag 1700 000 Särskilt stöd åt biskötsel och växtodling, reservationsanslag

215 000

Främjande av rennäringen, reservationsanslag 20 063 000

349 854 000

Jordbruksprisreglering Statens jordbruksnämnd, förslagsanslag 26 309 000 Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden, förslagsunslag 2 581000

wWI'hH Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,

förslagsanslag 2907 670 000

Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring,

reservationsanslag "9 200 000 'n Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m., förslagsanslag +231 968 000 Prisstöd till jordbruket i norra Sverige, förslagsanslag 510 000 000 SON Bidrag till permanent skördeskadeskydd 1000 Administration av permanent skördeskadeskydd m. m.,. förslagsanslag 800 000

3688 529 000

"Beräknat belopp 36

Prop. 1986/87: 100

D Skogsbruk

— Skogsstyrelsen, förslagsanslag 30 627 000

DD Skogsvärdsstyrelserna, förslagsanslag 1000 Skogsvårdsstyrelserna:

Do Bidrag till trygghetsförsäkring för skogsbrukare,

reservationsanslag 20 000 000

592 527 000

E Fiske

SN Bidrag till fiskehamnar m. m., förslagsanslag 4657 000 Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag 1.000 [LSE Bidrag till fiskets rationalisering m. m., förslagsanslag 92000 000 7 Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag 35 000 000 8 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till

fiske, förslagsanslag 1000

9 Prisreglerande åtgärder på fiskets område,

förslagsanslag 1000 10 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m., förslagsanslag 3 000 000

11¶Bidrag till fiskevård m. m., reservationsanslag 5119000

104 039 000

F - Livsmedelskontroll m. m. 1 Statens livsmedelsverk, förslagsanslag 62 667 000

2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m. m.,

« förslagsanslag 1000 3 Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag | 1000 4 Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt,

reservationsanslag 49798 000

5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m.,

förslagsanslag 7000 000

6 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet,

förslagsanslag 1000

Beräknat belopp 37

Prop. 1986/87: 100

Bidrag till statens utsädeskontroll, reservationsanslag 2000 000 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag 250.000 Lantbrukskemisk laboratorieverksamhet, reservutionsanslag 5715 000 Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1000 1 Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag 5337 000 12 Statens växtsortnämnd, förslagsanslag 299 000 13 Lantbruksstyrelsen, djurens hälso- och sjukvård: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1000 14 Bidrag till djurens hälso- och sjukvård, reservationsanslag 6 193 000 15 Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag 1950 000 Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag "2577 000

143 791 000

Utbildning och forskning Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag "406 328 000 Lokalkostnader m. m. vid Sveriges lantbruksuniversitet, förslagsanslag + 174296 000 Byggnadsarbeten vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m., reservationsanslag "23 800 000 Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges

[2 SJifon Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag "620 000

779 742 0090

Ungdomsorganisation m. m. — Statens ungdomsråd, förslagsanslag 3912 000 to Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m., förslagsansiag 59016 000 Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet, förslagsanslag 91 300 000 Lotterinämnden, förslagsanslasg 1329 000

155 557 000

Idrott, rekreation och turism Stöd till idrotten, reservationsanslag 233 850 000 IN Stöd till turism och rekreation, reservationsanslag

— 80392000

314 242 000

"Beräknat belopp 38

Prop. 1986/87: 100

Diverse

Bidrag till vissa internationella organisationer

m.m., förslagsanslag 26 765 000 Ersättningar för viltskador m. m.,

förslagsanslag 12 320 000

39 085 000

Summa kr. 6190 907000

Prop. 1986/87: 100 Arbetsmarknadsdepartementet

> Arbetsmarknadsdepartementet m. m.

Arbetsmarknadsdepartementet, förslagsanslag 29811 000

Utredningar m. m., reservationsanslag 17 833 000 WIN Extra utgifter, reservationsanslag

400 000

Internationellt samarbete, förslagsanslag 13 775 000 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag 4360 000 OVR

Jämställdhetsombudsmannen m. m., förslagsanslag 2450 000

+ Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag 92000 000

77 629 000

Arbetsmarknad m. m.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,

BR Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildnings-

NON Statsbidrag till inskolningsplatser,

reservationsanslag 250 000 000 Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer,

förslagsanslag +7 323 000

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning, reservationsanslag 23 500 000

AMU-gruppen: 10 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1.000 1 Bidrag till vissa driftutgifter, reservationsanslag 25 300 000

15 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag 40 000 Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna, förslagsanslag 95 000 000 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag 1000

Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten, reservationsanslag 22 500 000

11 989 572 000

+Beräknat belopp

Prop. 1986/87: 100

C — Arbetslivsfrågor I Arbetsmiljö - Tillsyn och forskning, förslagsanslag 318 849 000 [NS Arbetarskyddsstyrelsen: Anskaffning av vetenskaplig apparatur, reservationsanslag 3305 000 ww Yrkesinriktad rehabilitering, reservationsanslag 554 464 000 4 Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning, förslagsanslag 3 423 694 000 tn Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag, förslagsanslag 3216 000 000 6 Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, reservationsanslag 363 000 000

7879 312 000

D Invandring m. m.

va Överföring och mottagning av flyktingar m. m.,

förslagsanslag 411000 000

6 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar

m.m., förslagsanslag 785 100 000

7 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

m. m., förslagsanslag 1911 000

1303 208 000

Summa kr. 21249721000

4 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 100

XI. Bostadsdepartementet Prop. 1986/87: 100

A Bostadsdepartementet m. m.

4 Bidrag till vissa internationella organisationer

m. m., reservationsanslag 1351 000

29995 000

Bostadsförsörjning m. m.

Bostadsförsörjning

Bostadsstyrelsen, förslagsanslag 64 102 000

Länsbostadsnämnderna, förslagsanslag 57 674 000

Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag 110 000 000 RNA Räntebidrag m. m., förslagsanslag 12 400 000 000 vi Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda

lägenheter m. m., förslagsanslag 198 000 000 [9] Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus

m. m.,, förslagsanslag 100.000 000 NM Bostadsbidrag m. m., förslagsanslag

1573 000 000

Byggnadsforskning, energihushållning m. m. 12 Byggnadsforskning, reservationsanslag 162 000 000 13 Lån till experimentbyggande, reservationsanslag +37 000 000 14 Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag "1000 15 Bidrag till statens institut för byggnadsforskning,

reservationsanslag +35 550 000 16 "Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning,

reservationsanslag +1 000 000

Bidrag till energibesparande åtgärder inom bostads-

beståndet m. m., reservationsanslag 1.000 18 Information och utbildning m. m., reservationsanslag 20 500 000 19 Bidrag till fonden för fukt- oca mögelskador,

förslagsanslag 100 000 000

15 428 828 000

"Beräknat belopp 42

Prop. 1986/87: 100

D Lantmäteriet

212603 000

E Fastighetsdataverksamheten

Centralnämnden för fastighetsdata, förslagsanslag 51 388 000

bo o- Utrustning m. m., reservationsanslag 1 300 000

52 688 000

Summa kr. 15762 574 000

"Beräknat belopp

XII. Industridepartementet Prop. 1986/87: 100

ÅA Industridepartementet m. m.

va Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling, förslagsanslag 4900 000

50 053 000

Industri m. m. Statens industriverk:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag 52 000 000

Utredningsverksamhet, reservationsanslag +4 500 000 56 500 000 Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag 1.000 RBWN=- Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, reservationsanslag 12 000 000 tin Främjande av hemslöjden, förslagsanslag 6171 000 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 420 000 000 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m. m., förslagsanslag 200 000 000 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag 140 000 000 Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB, förslagsanslag 10 000 000 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, reservationsanslag 30 000 000 18] Branschfrämjande åtgärder, reservationsanslag "16638 000 12 Småföretagsutveckling, reservationsanslag "143 275 000 13 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m. m., förslagsanslag "50 000 000

1134 585 000

Regional utveckling

RR

Regionala utvecklingsinsatser m. m., reservationsanslag 488 000 000 vi Täckande av förluster på grund av kreditgarantier

till företag i glesbygder m. m., förslagsanslag 1000

Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag 395 000 000 Na Sysselsättningsstöd, förslagsanslag 169 000 000

Expertgruppen för forskning om regional utveckling,

reservationsanslag 4300 000

Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för

Västnorden, reservationsanslag 1904 000 10 Särskilda regionalpolitiska insatser för

infrastrukturutbyggnad m.m., reservationsanslag

— 300000000

2025 205 000

Beräknat belopp 44

Prop. 1986/87: 100

Mineralförsörjning m. m. Sveriges geologiska undersökning: — Geologisk kartering m. m., reservationsanslag 71 074 000

Utrustning, reservationsanslag 1 300 000 72374 000 Bergsstaten, förslagsanslag 3216 000 Statens gruvegendom:

Prospektering m. m., reservationsanslag 43414 000 un Egendomsförvaltning m. m., förslagsanslag 5839 000 49253 000 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten, reservationsanslag 2552 000

127 395 000

Statsägda företag m. m. — Kostnader för kronotorp, förslagsanslag 1800 000 Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning, reservationsanslag 220 300 000 ww Räntestöd m. m. till varvsindustrin, förslagsanslag 250000 000 Förlusttäckning till följd av statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, förslagsanslag 30 000 000 Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB, förslagsanslag 44243 000 Ränta på statens skuld till Norrbottens Järnverk AB, förslagsanslag 46 575 000

592918 000

[co] Teknisk utveckling m. m. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag +655 445 000 Förvaltningskostnader, förslagsanslag "70 455 000 Utrustning, reservationsanslag +1 000 725 901 000 BLOURPRR Europeiskt rymdsamarbete m. m., förslagsanslag

211 100 000 Bidrag till Tele-X-projektet, förslagsanslag 11 500 000 Nationell rymdverksamhet, reservutionsanslag 35 020 000 NOV Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, reservationsanslag +1 000 000 Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,

2 4 Bidrag till vissa internationella organisationer,

förslagsanslag 2940 000 13 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 4 808 000

14 Bidrag till Standardiseringskommissionen 15253 000

"Beräknat belopp 45

Prop. 1986/87: 100

Patent- och registreringsverket: i5 Immaterialrätt m. m., förslagsanslag 2449 000 16 Bolagsärenden, förslagsanslag 42 468 000 44917 000 17 Patentbesvärsrätten, förslagsanslag 6805 000 18 Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar,

förslagsanslag 54 000 19 Industriell utveckling inom mikroelektroniken,

reservationsanslag +21 500 000 20 Forskningsbidrag till teknikbaserade småföretag,

reservationsanslag +21 700 000

1150 748 000

Summa kr. = 5080 904 000

Beräknat belopp 46

XIII. Civildepartementet Prop. 1986/87: 100

A — Civildepartementet m. m.

239 528 000

B Statlig rationalisering och revision, statistik m. m.

vi Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet,

förslagsanslag 1000 000

Statistiska centralbyrån: OA Statistik, register och prognoser, ramanslag 310 122 000 —- Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1000 310 123 000 0 Bidrag till Institutet för storhushållens rationalisering 699 000 ND Statens person- och adressregisternämnd, förslagsanslag 380 000

868 223 000

C — Statlig Iokalförsörjning 1 Byggnadsarbeten för statlig förvaltning,

reservationsanslag 198 500 000 2 Inredning av byggnader för statlig förvaltning m. m.,

reservationsanslag 10197 000

208 697 000

D Statlig personalpolitik m. m. 1 Statens löne- och pensionsverk, ramanslag 46 508 000 2 Statlig personaladministrativ informationsbehandling,

förslagsanslag 1000 3 Statens arbetsmarknadsnämnd, förslagsanslag 23 074 000 4 Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering,

förslagsanslag 28 000 000 5 Vissa trygghetsåtgärder för lärare, reservationsanslag 4000 000

Statens institut för personalutveckling:

Bidrag till myndighetsuppgifter 7240 000

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1000 7241 000 NA Bidrag till vissa utvecklingsåtgärder,

förslagsanslag 15 000 000 9 Statens arbetsmiljönämnd, förslagsanslag 1163 000

Prop. 1986/87: 100

Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag 1000 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området, reservationsanslag 100 000 000 Externa arbetstagarkonsulter, förslagsanslag 6 791 000

528 895 000

Länsstyrelserna m. m. Länsstyrelserna m. m., förslagsanslag

—1223433 000

1223 433 000

Kyrkliga ändamål

AA Byggnadsbidrag på det kyrkliga området, reservationsanslag 12415 000

96 533 000

Övriga ändamål

Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, förslagsanslag

— 2800000

2800 000

Summa kr. 3168 109 000

XIV. Miljö- och energidepartementet Prop. 1986/87: 100

ÅA Miljö- och energidepartementet m. m.

Miljö- och energidepartementet,

25513 000

Miljö

Statens naturvårdsverk, förslagsanslag 103 313 000 Miljövårdsinformation, reservationsanslag 6 500 000

Övervakning av miljöförändringar, m. m.,

reservationsanslag 31 200 000 Miljövårdsforskning, reservationsanslag "68 150 000 Åtgärder mot försurningen. reservationsanslag 163 000 000 a Särskilda projekt på miljövårdens område,

— — Statens strålskyddsinstitut:Uppdragsverksamhet,

15 Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond,

förslagsanslag 17 000 000 16 Bidrag till vissa internationella miljöorganisationer,

förslagsanslag 3 850 000

534 590 000

Beräknat belopp 49

Prop. 1986/87: 100

Energi Statens energiverk:

Förvaltningskostnader, ramanslag 33 070 000

Utredningar m. m. och information, reservationsanslag 13 161 000 46231 000 Statens elektriska inspektion, ramsanslag 9 874 000 BYN Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande åtgärder samt för utveckling och introduktion av ny energiteknik, m. m., förslagsanslag 1000 Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer,

Statens kärnkraftinspektion:

Förvaltningskostnader, reservationsanslag 1000

Kärnsäkerhetsforskning, reservationsanslag 1000 2000 10 Statens kärnbränslenämnd, reservationsanslag 1000 11 Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m.,

reservationsanslag +2 910 000 000 12 Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB,

reservationsanslag 41 600 000 13 Avveckling av forskningsreaktorer, m. m.,

reservationsanslag 26 100 000 14 Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik,

m. m., reservationsanslag 15 000 000 15 Verksamheten i Ranstad, reservationsanslag 5875 000 16 Drift av beredskapslager, förslagsanslag "669 630 000 17 Beredskapslagring och industriella åtgärder,

reservationsanslag +173 460 000 18 Särskilda kostnader för lagring av olja, motor-

bensin, m. m., förslagsanslag +1 000 19 Oljekrisnämnden, förslagsanslag +10 000

4328 768 000

Summa kr. — 4888871 000

"Beräknat belopp 50

XV. Riksdagen och dess myndigheter Prop. 1986/87: 100

A Riksdagen

1 Ersättningar till riksdagens ledamöter m. m.,

förslagsanslag 160 010 000

Ne Riksdagsutskottens resor utom Sverige,

Nm Bidrag till partigrupper, förslagsanslag

12811 000 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 159 590 000 IA Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, reservationsanslag 450 000

336 465 000

Riksdagens myndigheter Riksgäldskontoret

Förvaltningskostnader, förslagsanslag 42 579 000

Vissa kostnader vid emission av statslån m. m.,

förslagsanslag 39 833 000 102 412 000

Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen,

förslagsanslag 17 111 000 '

Riksdagens revisorer och deras kansli, förslagsanslag 7473 000 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Förvaltningskostnader, förslagsanslag 5442 000 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet,

förslagsanslag 8 800 000

141 238 000

Summa kr. 477 703 000

Prop. 1986/87: 100 XVI. Räntor på statsskulden, m. m.

I Räntor på statsskulden, m. m., förslagsanslag "63 000 000 000

+ Beräknat belopp

Prop. 1986/87: 100

XVII. Oförutsedda utgifter

I Oförutsedda utgifter, förslagsanslag 1000 000

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 december 1986 Prop. 1986/87: 100

Närvarande: Statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, $S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm- Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Proposition med förslag till statsbudget för

budgetåret 1987/88

Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om staten.s inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88. Anförandena och i förekommande fall översikter över förslagen redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Feldt anför: Med beaktande av de föredragna förslagen har ett försiag till statsbudget

för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet

med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom propositon förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden som redovisas i underprotokollen jämte översikter över förslagen skall bifogas propositionen enligt följande:

Finansplanen Bilaga i Gemensamma frågor Bilaga 2

Kungl. hov- och slottsstaterna

(första huvudtitein) Bilaga 3 Justitiedepartementet (andra huvudtiteln) Bilaga 4 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) Bilaga 5 Försvarsdepartementet (färde huvudtiteln) Bilaga 6 54

Socialdepartementet Prop. 1986/87: 100

(femte huvudtiteln) Bilaga 7 Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) Bilaga 8 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) Bilaga 9 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) Bilaga 10 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Bilaga l1 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) Bilaga 12 Bostadsdepartementet (elfte huvudtiteln) Bilaga 13 Industridepartementet (tolfte huvudtiteln) Bilaga I4 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) Bilaga 15 Miljö- och energidepartementet (fjortonde huvudtiteln) Bilaga 16 Riksdagen och dess myndigheter (femtonde huvudtiteln) Bilaga 17 Räntor på statsskulden (sextonde huvudtiteln) Bilaga 18 Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln) Bilaga 19 Beredskapsbudget för totalförsvaret Bilaga 20

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 55

Bilaga I till budgetpropositionen 1987 än | faks

fak]

Prop. a 1986/87: 100

Finansplanen Bil. 1

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 december 1986

Föredragande: statsrådet Feldt och, i vad avses särskilda frågor avsnitten 8 och 10, statsrådet Johansson

Anmälan till budgetpropositionen 1987

I Den ekonomisk-— politiska strategin

1.1¶En ny period av industriell expansion

Huvudlinjen i regeringens ekonomisk—politiska strategi sedan 1982 har varit att åstadkomma en ny period av industriell expansion i Sverige. Det är bara en stark och utvecklingskraftig ekonomi, baserad på god konkurrenskraft, som långsiktigt kan trygga sysselsättningen och den sociala välfärden.

Devalveringen i oktober 1982 förbättrade radikalt de svenska företagens konkurrenskraft på både hemma- och exportmarknaderna. Genom att efterfrågan vreds om till att i ökad utsträckning rikta sig mot svensk produktion, möjliggjordes en betydande ökning av industriproduktionen.

Uppgången förbättrade kraftigt näringslivets lönsamhet. Soliditeten har stärkts, vilket har gjort företagen mer motståndskraftiga. Det starkt höjda kapacitetsutnyttjandet har i förening med den förbättrade lönsamheten skapat underlag för en kraftig uppgång av industriinvesteringarna, särskilt vad gäller byggnadsverksamheten. Framtidsoptimismen har stigit och nyföretagandet har ökat påtagligt.

Statsmakternas subventioner till olönsamma branscher och företag har till största delen avvecklats. Detta har förstärkt statsbudgeten, samtidigt som det har medverkat till ett sundare affärsklimat. De expanderande delarna av näringslivet har förmått att dra till sig arbetskraft och kapital från olönsamma och tillbakagående verksamheter.

En snabb och omfattande omstrukturering av den svenska industrin har ägt rum. Den svenska industrin, med sin utpräglat internationella inriktning, står därmed bättre rustad att möta framtiden, med god lönsamhet, gott kostnadsläge, stärkt självförtroende och konkurrenskraftig teknik.

| Riksdagen 1986/87.1 saml. Nr 100. Bilaga I

En väsentligt bidragande faktor till den internationellt sett snabba indu- Prop. 1986/87: 100 striella omvandlingen är den stora. enigheten i vårt land om att den måste Bil. 1 ske i socialt acceptabla former. Erfarenheter från andra länder bekräftar, att strukturomvandling motarbetas när alternativet för dem som är sysselsatta i stagnerande branscher varit arbetslöshet och social utslagning. Regeringen har därför genomfört omfattande arbetsmarknadspolitiska, industripolitiska och regionalpolitiska insatser för att stödja dem som berörts av strukturomvandlingen. Därigenom har industriell utveckling och social trygghet understött och befordrat varandra.

Den industriella expansionen har varit av avgörande betydelse för att öka exporten och förbättra utrikeshandeln. Som ett resultat av denna utveckling har Sverige nu ett överskott i bytesbalansen. Den utländska skuldsättningen har kunnat reduceras.

Samtidigt har den vitaliserade industrisektorn medfört en högre tillväxt i hela samhällsekonomin. Arbetslösheten har minskats med nästan en tredjedel. Fallet i reallönerna har hejdats och vänts till en uppgång. Den sociala tryggheten har kunnat värnas.

I många väsentliga avseenden har således de ekonomiska obalanserna från 1970-talets industrikriser kunnat hävas. Likväl är fortfarande pris- och kostnadsstegringstakten för hög. Den nuvarande ökningstakten är inte förenlig med en långsiktigt stabil utveckling mot full sysselsättning och bestående överskott i bytesbalansen.

Det är en hörnsten i regeringens ekonomiska politik att slå vakt om och ytterligare förbättra betingelserna för en fortsatt industriell expansion. Endast härigenom kommer det att bli möjligt att fortsätta att öka sysselsättningen och höja levnadsstandarden, samtidigt som utrikesbalansen kan fortsätta att förbättras.

Detta kräver en målmedveten och konsekvent politik för att minska inflationen, dämpa lönekostnadsutvecklingen, öka sparandet och förbättra ekonomins funktionssätt. Dessa strävanden har varit vägledande för de ekonomisk — politiska riktlinjer som redovisas i det följande.

1.2¶Politik för tillväxt och rättvis fördelning

Under 1986 fortsatte den svenska ekonomin att förbättras I en rad avseenden. Den ekonomiska tillväxten hölls uppe på en nivå om nära 290. Bytesbalansen svängde från ett underskott om 10 miljarder kr. 1985 till ett överskott om drygt 8 miljarder kr. 1986. Härigenom blev det möjligt att nettoamortera den statliga utlandsskulden. Budgetunderskottet minskade från 57 miljarder kr. 1985 till 40 miljarder kr. 1986. Även underskottet i den konsoliderade offentliga sektorns finanser minskade.

Prisökningen uppgick under loppet av 1986 till ca 3 26. Detta skall jämföras med en prisökning 1985 om knappt 6 26, vilken i sin tur var klart lägre än under de föregående åren. Den inhemska räntenivån sjönk påtagligt under 1986. Medan de totala investeringarna endast ökade långsamt, uppvisade näringslivets investeringar en fortsatt god tillväxt.

Även för människornas levnadsstandard centrala faktorer som reallöner och sysselsättning utvecklades gynnsamt 1986. För första gången på åtskil-

liga år har reallönerna ökat markant de senaste två åren. Sysselsättningen Prop. 1986/87: 100 ökade med drygt 30 000 personer och arbetslösheten fortsatte att sjunka till Bil. 1 i genomsnitt 2,7 20 under 1986.

Den ekonomisk— politiska strategi som regeringen följt alltsedan 1982 har således varit framgångsrik. Obalanserna har minskats och i vissa fall helt eliminerats, tillväxten har blivit högre och framtidstron har stärkts. Utvecklingen under 1986 har inneburit en fortsatt konsolidering av den svenska ekonomin.

Den tredje vägens ekonomiska politik måste fullföljas med fasthet och konsekvens. Strävan är alltjämt att vi fullt ut skall utnyttja våra produktiva resurser under yttre och inre balans och på ett sätt som medger en stigande levnadsstandard.

Den gynnsamma utvecklingen för den svenska ekonomin — inte minst den högre ekonomiska aktiviteten — ställer emellertid den ekonomiska politiken inför delvis nya krav. Det gäller i första hand uppgiften att bekämpa inflationen i en situation som präglas av högt kapacitetsutnyttjande, förbättrat arbetsmarknadsläge och hög likviditet i näringslivet. Det gäller även risken för att den privata konsumtionen ökar i en takt som överstiger det samhällsekonomiska utrymmet. Med oförändrade mål för den ekonomiska politiken måste därför medlen fortlöpande anpassas i takt med att den omgivande verkligheten förändras.

Det kraftiga oljeprisfallet, dollarns fall och den internationella räntenedgången har på kort sikt förbättrat betingelserna för den svenska ekonomin liksom för flertalet andra industriländer. Förbättringen av bytesbalansen och nedgången av inflationen kan till stor del förklaras av dessa faktorer. Det förefaller ej realistiskt att räkna med en dylik draghjälp även under kommande år. Tvärtom finns det tecken på att oljepriserna på nytt kommer att stiga.

Den underliggande bytesbalanssituationen och inflationstakten är ännu icke tillfredsställande och det kommer att krävas fortsatta insatser för att befästa och förstärka den positiva utveckling som har ägt rum under det senaste året.

Trots den avsevärda förbättring av arbetsmarknadsläget som skett de senaste åren måste ytterligare ansträngningar göras för att fortsätta att stärka sysselsättningsläget och minska arbetslösheten. Betydande problem finns alltjämt, bl. a. när det gäller långtidsarbetslösheten och arbetsmarknadsläget i vissa delar av landet.

Budgetunderskottet har minskat kraftigt de senaste åren och en fortsatt

minskning beräknas ske även nästa budgetår. Målet på sikt är att på nytt

etablera ett överskott i den offentliga sektorns sparande som ett led i strävandena att öka det totala sparandet i ekonomin. För att åstadkomma detta, liksom för att minska trycket på penningpolitiken, måste målmedvetna insatser göras för att kommande år ytterligare minska budgetunderskottet.

Den privata konsumtionen bedöms 1986 ha ökat med ca 3 1/2 96. Tillväxten av den privata konsumtionen kan förklaras av flera samverkande omständigheter: Stigande realinkomsteör för hushållen, en lättare kredit-

marknad, stigande konsumtionsutrymme till följd av förmögenhetstillväx- Prop. 1986/87: 100 ten för bl. a. fastigheter och aktier samt en ökad framtidstro hos hushållen. Bil. I Det är tillfredsställande att den privata konsumtionen kunnat öka i god takt både 1985 och 1986 — en utveckling som väntas fortsätta även 1987. Denna utveckling återspeglar otillfredsställda konsumtionsbehov, som är en följd av den svaga konsumtionsutvecklingen under en tidigare period. På kortare sikt skapar denna ökning av den privata konsumtionen inga problem, så länge bytesbalansen visar överskott och investeringsaktiviteten är dämpad. Utvecklingen av den privata konsumtionen under 1986 tyder emellertid på en gradvis acceleration. Om denna skulle fortsätta under kommande år, samtidigt som investeringsaktiviteten ökar, finns risker för en överhettning i ekonomin och för att bytesbalansen på nytt försämras. Sett i ett något längre perspektiv måste sammansättningen mellan konsumtion och kapitalbildning förskjutas, så att kapitalbildningen — dvs. investeringar och nettoexport — svarar för en större del av den totala ekonomiska tillväxten. Den främsta förutsättningen för att åstadkomma detta är att löne- och prisökningarna blir låga, så att konkurrenskraften stärks. Kostnadsutvecklingen utgör allijämt ett problem i den svenska ekonomin. De löneavtal för tvåårspericden 1986-1987 som nyligen slöts i den offentliga sektorn föregicks av en utdragen och konfliktfylld avtalsrörelse. Det är visserligen glädjande, att förutsättningar nu skapats för en märkbar dämpning av löneökningarna under 1987, men de totala löneökningarna i Sverige ligger alltjämt högre än i våra viktigare konkurrentländer. Det är en central uppgift för den ekonomiska politiken att under medverkan av arbetsmarknadens parter skapa förutsättningar för en lönebildning som gör det möjligt att ytterligare nedbringa inflationen, att upprätthålla freden på arbetsmarknaden och att åstadkomma önskade lönerelationer mellan olika sektorer och yrkesgrupper på arbetsmarknaden. Detta måste ske på ett sätt som möjliggör fortsatta reallöneökningar för löntagarkollektivet och som bidrar till rättvis fördelning och trygghet i arbetslivet. Den ekonomiska tillväxten har sedan 1982 varit högre än under de närmast föregående åren. Jämfört med utvecklingen under exempelvis 1960-talet är emellertid den nuvarande tillväxten klart lägre. En högre ekonomisk tillväxt skulle förbättra möjligheterna att höja levnadsstandarden, öka sysselsättningen och finansiera den offentliga verksamheten. Stora ansträngningar måste därför göras för att öka produktiviteten inom

såväl den privata som den offentliga sektorn och att på olika sätt förbättra

ekonomins funktionssätt. En bibehållen och helst förbättrad konkurrenskraft är därvid av utslagsgivande betydelse.

1.3¶Den ekonomiska politikens inriktning

Den ekonomiska politik som har förts de senaste åren har inneburit att de ekonomiska obalanserna har minskat och att den svenska ekonomin nu står betydligt starkare än vid 1980-talets början. Den ekonomisk- politiska kursen ligger fast. Nu när de mest akuta problemen i den svenska ckono-

min har undanröjts, bör det vara möjligt att ägna ökad uppmärksamhet Prop. 1986/87: 100

både åt att utveckla och förstärka välfärden och åt att angripa mera = Bil. 1

långsiktiga och strukturella problem i ekonomin.

Reformer för social rättvisa Genom de besparingar och omprioriteringar som föreslås i budgeten skapas utrymme för förbättringar av den sociala välfärden på flera områden. För de sämre ställda pensionärerna föreslås en kraftig förbättring av det kommunala bostadstillägget (KBT). Vidare föreslås att basbeloppet, utöver sedvanlig priskompensation, höjs med 400 kr. fr. o. m. den 1 juli 1987. Vid samma tidpunkt återställs den tidigare ersättningsnivån om 65 2 för alla med delpension.

Sjukförsäkringen förbättras för viktiga grupper på arbetsmarknaden, såsom privatanställda arbetare och deltidsanställda, genom att karensdagen försvinner, fridagsregeln tas bort och den s.k. timsjukpenningen gcenomförs den I december 1987. Härigenom likställs olika arbetstagarkollektiv. Reformen finansieras genom att avgiften till sjukförsäkringen höjs med 0,8 procentenheter 1988.

Barnfamiljernas situation förbättras genom att barnbidraget fr.o.m. 1987 höjs med 1020 kr. År 1988 föreslås förbättringar ske av bostadsbidragen, så att de blir mera inriktade på att underlätta för barnfamiljer att skaffa sig större bostad.

Dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen föreslås bli höjd till högst 400 kr./dag. Samtidigt höjs det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) och utbildningsbidragen.

Politik för regional balans Ett av de centrala målen för den ckonomiska politiken är regional balans. I en särskild forskningsproposition och en proposition om näringspolitiken som läggs fram våren 1987 kommer en rad förslag av regionalpolitisk betydelse att läggas fram.

Redan i denna budgetproposition föreslås åtgärder i syfte att bidra till en ökad regional utjämning. Ett tioårsprogram på närmare 6 miljarder kr. läggs fram med syfte att förstärka bärigheten i vägnätet, särskilt i skogslänen. Särskilda insatser görs för de regionala högskolorna och kommunala flygplatser i skogslänen. Vidare genomförs ett treårsprogram för ökad prospektering med tyngdpunkt inom regionalpolitiskt prioriterade områden.

Det förslag till reformerat skatteutjämningssystem som läggs fram i budgetpropositionen har som huvudsyfte att ge systemet en mera markerad regionalpolitisk profil. Ett liknande syfte har det beslut som regeringen nyligen har fattat om ett nytt frisläpp av investeringsfonderna för byggnadsinvesteringar, där storstadsområdena har undantagits. Detta beslut i kombination med fortsatta möjligheter att ta i anspråk investeringsfonderna för maskininvesteringar i stödområdet bidrar till att främja en regionalt sett jämnare utveckling över landet. 5

Politik för ökad tillväxt Prop. 1986/87: 100

Bil. I I 1986 års kompletteringsproposition underströk jag vikten av en hög ekonomisk tillväxt. Ett antal förslag med detta syfte lades fram och har sedermera beslutats av riksdagen. Detta arbete måste fortsätta.

Forskningen är ett prioriterat område med hänsyn till dess betydelse för den långsiktiga tillväxten i den svenska ekonomin. I den forskningsproposition som statsministern kommer att presentera våren 1987 föreslås anslagen till forskning räknas upp kraftigt för den närmaste treårsperioden.

Regeringen har kommit överens med representanter för de svenska affärsbankerna om särskilda insatser för att stärka basresurserna för sådan forskning som är av särskild betydelse för utvecklingen av det svenska näringslivet. Svenska Bankföreningens styrelse har med anledning härav föreslagit affärsbankerna att sammanlagt avsätta minst 200 milj. kr. årligen under 1987, 1988 och 1989 till stift2lser med uppgift att stödja forskningen vid universitet och högskolor. .

Skattesystemets utformning är av stor betydelse för bl.a. ekonomins funktionssätt, för investerings- oca sparandeutvecklingen och för den totala tillväxten. Viktiga reformer har genomförts på skatteområdet under senare år. Det gäller bl.a. marginalskatte- och avdragsreformen 1983— 1985, reformer av företagsbeskattningen och ett omfattande förenklingsarbete, exempelvis genom den förenklade självdeklarationen. Möjligheterna att genom en mera genomgripande reform av i första hand inkomst-, kapital- och företagsbeskattningen förbättra skattesystemet bör nu prövas. Regeringen kommer därför inom kort att inbjuda oppositionspartierna till överläggningar om den framtida skattepolitiken.

Av central betydelse för möjligheterna att åstadkomma en hög ekonomisk tillväxt är vidare att lönebildningen fungerar bättre. Jag återkommer till detta i det följande.

Fortsatt stram finanspolitik Sedan budgetåret 1982/83 har budgetunderskottet minskat från 86,6 miljarder kr. till beräknade 40,5 miljarder kr. under innevarande budgetår. Uttryckt som andel av BNP motsvarar detta en nedgång från 13,1 till 4.120. Budgetunderskottet måste nedbringas ytterligare. Härigenom kan det totala sparandet i ekonomin öka och förutsättningarna förbättras att nedbringa inflationen och lätta trycket på penningpolitiken.

Det budgetförslag som nu läggs fram präglas av en strävan att fortsätta att föra en stram finanspolitik. Genom de besparingar som föreslås skapas utrymme för såväl utgiftsökningar på vissa prioriterade områden som en fortsatt minskning av budgetunderskottet.

Budgetunderskottet beräknas nu minska från 40,5 miljarder kr. under budgetåret 1986/87 till 36,9 miljarder kr. under budgetåret 1987/88. Uttryckt som andel av BNP innebär detta en nedgång från 4,1 till 3,6 76. Även det s. k. underliggande budgetunderskottet, dvs. det kassamässiga budgetunderskottet exkl. engångsåtgärder och bokföringsmässiga åtgärder, beräknas minska i motsvarande takt.

Den fortsatta budgetkonsolideringen bör ske genom utgiftsbegränsning- Prop. 1986/87: 100 ar och med hjälp av en god ekonomisk tillväxt. Det totala skattetrycket bör Bil. 1 inte stiga. Den av riksdagen beslutade s.k. engångsskatten för livförsäkringsbolagen m.fl. innebär visserligen en temporär höjning av skattetrycket under 1987. Därefter beräknas dock skattetrycket återgå till den

tidigare lägre nivån.

Åtgärder för att öka hushållssparandet Ytterligare bidrag till att öka det totala sparandet i ekonomin bör kunna ges av hushållen. Hushållens sparkvot har alltsedan 1982 legat nära 0, dvs. hushållen har i stort sett inte haft något nettosparande. Villkoren för hushållssparandet har dock förbättrats avsevärt under senare år. Realräntan är hög och inflationen har gått ned kraftigt. Marginalskatterna har sänkts och det skattemässiga värdet av underskottsavdragen har begränsats. De stigande realinkomsterna under senare tid har också förbättrat förutsättningarna för ett ökat hushållsparande.

Härtill kommer en rad riktade insatser, bl. a. i form av allemanssparandet, ändrade regler för vinstsparandet, det fördubblade sparavdraget och ökade informationsinsatser till hushållen, främst genom spardelegationens försorg. I detta sammanhang bör också nämnas den överenskommelse som slöts i november 1986 mellan riksbanken och de olika instituten på kreditmarknaden för att öka amorteringstakten och därmed sparandet vid kreditgivning till hushållen.

Dessa insatser bör i sig leda till ett ökat hushållssparande i takt med att hushållen hinner anpassa sitt beteende till de ändrade betingelserna. Jag anser likväl att det nu finns skäl att föreslå ytterligare åtgärder.

Statsrådet Johansson föreslår i det följande att de som deltar i allemanssparandet får möjlighet att göra en extra insättning om högst 5000 kr. Under förutsättning av ett riksdagsbeslut härom före mars månads utgång bör denna extrainsättning kunna göras under det andra kvartalet 1987. Genom denna möjlighet skapas bl.a. incitament för de skattesparare, vilkas sparmedel frigörs efter årsskiftet 1986/87, att föra över en del av dessa sparmedel till allemanssparandet.

Därutöver har riksgäldsfullmäktige beslutat att emittera ett sparobligationslån under februari 1987. Även detta bör ge god stimulans till ett ökat sparande.

2¶Utvecklingen 1986-1987

2.1¶Den internationella utvecklingen

Den ekonomiska aktiviteten i industriländerna har under 1986 utvecklats svagare än väntat. En avmattning inträdde under årets första hälft, framför allt till följd av att exporten minskade i oväntad omfattning till länder utanför OECD-området. Lägre oljepriser och fallande internationella räntor har under året endast successivt återverkat positivt på realinkomster

och efterfrågeutveckling i flertalet industriländer. För året som helhet kan Prop. 1986/87: 100 förutses en tillväxt av den samlade bruttonationalprodukten i OECD-län- Bil. 1 derna om drygt 2 1/4 2.

De olje- och råvaruproducerande u-länderna har fått ett drastiskt försämrat bytesförhållande och har tvingats till kraftiga nedskärningar av sin import. Tillväxten i u-länderna som grupp torde för 1986 ha stannat vid 21/2976. Världshandelns volym har för året i sin helhet ökat med omkring 3 1/26, dvs. i ungefär samma takt som under 1985.

Trots att industriländerna nu har bakom sig mer än fyra år av stadigt sjunkande inflation och relativt stabil tillväxt, ligger arbetslösheten kvar på en oförändrat hög nivå. I Västeuropa har den t. o. m. fortsatt att öka och uppgår idag till närmare 20 miljoner människor.

De senaste årens ekonomiska tillväxt har också skett till priset av att betydande obalanser uppstått i världsekonomin. En utpräglat expansiv finanspolitik har bedrivits i Förenta staterna. Det växande budgetunderskott som blivit resultatet har inte uppvägts av ett ökat inhemskt privat sparande utan har måst täckas genom ett växande kapitalinflöde från omvärlden. Japan och de större västeuropeiska länderna har däremot fört en restriktiv ekonomisk politik. Detta har bidragit till de skillnader i tillväxttakt och till den över- respektive undervärdering av viktigare valutor som de senaste åren kännetecknat den ekonomiska utvecklingen i industriländerna.

Följden har blivit externa obalanser mellan de större länderna av tidigare icke skådade dimensioner. Förenta staterna har på några år fått se sin bytesbalans försämras från jämvikt till ett underskott som 1986 beräknas uppgå till närmare 150 miljarder dollar. Japan och Förbundsrepubliken Tyskland har å sin sida utvecklat bytesbalansöverskott, som för 1986 beräknas uppgå till 80 resp. 35 miljarder dollar.

Det råder i internationella sammanhang enighet om att en minskning av dessa obalanser krävs för en fortsatt stabil tillväxt av produktion och världshandel. Men frågan är om en sådan minskning kan komma till stånd utan att den leder till en uppbromsning av tillväxten eller t. o. m. framkallar en lågkonjunktur i världsekonomin. Viktiga förändringar har dock ägt rum under det senaste året, vilka har förbättrat förutsättningarna för att en sådan utveckling skall kunna undvikas.

Således har en betydande anpassning skett av växelkurserna för de större valutorna. Dollarns effektiva värde gentemot övriga industriländers valutor har sedan början av 1985 sjunkit med mer än 25 26, medan den japanska yenen och den tyska marken apprecierat med närmare 40 resp. drygt 1596. Kursanpassningen har gått snabbare än väntat. Den har hittills inte utlöst allvarligare störningar på valutamarknaden och den kan på sikt förväntas få utjämnande effekter på handels- och bytesbalanserna.

En annan viktig förändring är att fallande oljepriser och sjunkande räntor i förening med växelkursernas rörelser för oljeimporterande länder har lett till en radikal förbättring av deras bytesförhållande med åtföljande förstärkning av realinkomsterna. Detta gäller i synnerhet för Västeuropa och Japan. Härigenom har förutsättningar skapats för en expansion av den

interna efterfrågan i dessa länder, vilken skulle kunna utgöra ett annat Prop. 1986/87: 100 viktigt bidrag till en minskning av betalningsobalanserna. Bil. 1

Den samlade effekten av dessa förändringar torde bli positiv för tillväxten i industriländerna under det kommande året och även bidra till en fortsatt låg inflation i varje fall utanför Förenta staterna. Däremot kan till

en början endast små förändringar förutses i de större ländernas bytesba-

lanser.

Mycket talar för att den växelkursanpassning som hittills har ägt rum i sig är otillräcklig för att åstadkomma den eftersträvade utjämningen av de nuvarande över- respektive underskotten i bytesbalanserna. En anpassning av den inhemska ekonomiska politiken i de större länderna torde också vara nödvändig — i åtstramande riktning i Förenta staterna och i expansiv riktning i en rad länder i Västeuropa samt i Japan.

Inte minst är det av vikt att en fast och konsekvent budgetpolitik bedrivs i Förenta staterna som tar sikte på att nedbringa det stora underskottet i den federala budgeten. För 1987 räknar man nu visserligen med att budgetunderskottet kommer att reduceras och att finanspolitiken kommer att få en åtstramande inverkan på ekonomin. Men stor osäkerhet omger den fortsatta budgetkonsolideringen under åren därefter. I Förbundsrepubliken Tyskland och Japan har penningpolitiken under det gångna året getts en flexibel och tillväxtbefrämjande inriktning. Men motståndet synes alltjämt vara stort hos dessa länder när det gäller att använda finanspolitiken för att understödja en mer dynamisk utveckling av den inhemska efterfrågan under de närmaste åren.

Ser man till utsikterna för 1987 kan emellertid i Västeuropa en relativt stark utveckling av den interna efterfrågan förutses till följd av oljeprisfallet och räntenedgången, en fortsatt måttlig löneutveckling och en relativt expansiv penningpolitik. Detta kommer i varje fall delvis att uppväga ett minskande bidrag från nettoexporten. En BNP-tillväxt i Västeuropa om ca 21/2 22 synes sannolik.

I Japan har efterfrågan hållits uppe både av realinkomstförbättringen och av vissa ekonomisk-politiska stimulansåtgärder som vidtagits, senast under hösten 1986. Det är emellertid osannolikt att dessa kan generera en inhemsk efterfrågeexpansion som är tillräckligt stark för att kompensera den kraftigt reducerade nettoexport som blir följden av yenens appreciering. En för japanska förhållanden blygsam BNP-tillväxt om ca 2 1/2 26 kan därför förutses 1987.

I Förenta staterna är utsikterna mer osäkra. Det är i och för sig rimligt att anta att den privata konsumtionen fortsätter att utvecklas relativt starkt till följd av de sänkta oljepriserna och den relativt expansiva penningpolitik som förs. Exporten torde också skjuta fart under inverkan av dolarns depreciering. En BNP-tillväxt 1987 om 21/2-34 ter sig under dessa betingelser realistisk. Men en betydligt sämre utveckling kan inte uteslutas. En höjd inflationstakt till följd av dollarns depreciering är oundviklig och inflationsförväntningarna i ekonomin kan komma att förstärkas ytterligare av den osäkerhet som omger budgetpolitikens utformning efter 1987. Ett sviktande förtroende kan bli följden och ta sig uttryck i en fortsatt press

nedåt på dollarn. En åtstramning av penningpolitiken vore i en sådan Prop. 1986/87: 100 situation sannolik med höjda räntor och en avsaktande tillväxt som följd. — Bil. I

Under förutsättning att ett dylikt scenario för den amerikanska ekonomin kan undvikas, bör det emellertid vara möjligt att för industriländerna sammantagna räkna med en BNP-tillväxt 1987 om drygt 2 1/2 26. Inflationen kan väntas öka något, till omkring 3 26 i genomsnitt för året. Trots en förutsedd sysselsättningsökning är det inte realistiskt att räkna med någon nämnvärd minskning av arbetslösheten, som torde förbli drygt 8960 i OECD-området.

Ett oroande inslag i konjukturbilden för 1987 är den dämpning av tillväxten som kan förutses i några av våra närmaste grannländer. I synnerhet Danmark och Norge tvingas på grund av tilltagande problem med den externa balansen genomföra ekonomisk-— politiska åtstramningar, vilka kan förväntas hålla tillbaka tillväxten under det kommande året.

Det kan också konstateras att den relativt gynnsamma bild av 1987 som tecknats för industriländerna ingalunda saknar element av osäkerhet. En anpassning sker nu till de ovanligt stora förändringar i relativa priser och inkomster som ägt rum och prognoser blir i sådana skeden särskilt vanskliga. Frågetecknen kring utvecklingen i den amerikanska ekonomin har nämnts. Växelkursernas och oljeprisets fortsatta utveckling är svåra att förutse och kan på ett avgörande sätt förändra betingelserna för tillväxt och inflation.

I vilken omfattning u-länderna tvingas till fortsatta nedskärningar av sin import är en annan viktig fråga, som är svår att bedöma. Långtgående nedskärningar skulle negativt påverka möjligheterna för skuldtyngda u-länder att genomföra den tillväxzorienterade anpassning som nu eftersträvas. Förvärrade skuldproblem och påfrestningar på det internationella finansiella systemet skulle återverka negativt på tillväxt och handel.

Det är viktigt att resultat snart kan uppvisas när det gäller att minska de stora externa obalanserna mellan de större industriländerna, inte minst för att avvärja det hot mot världshandeln som ett fortsatt starkt protektionistiskt tryck innebär. Det är av stor vikt att industriländerna axlar ett gemensamt ansvar för att den nödvändiga anpassningen sker utan att äventyra en fortsatt god tillväxt i världsekonomin. En ökad beredvillighet till internationellt ekonomiskt samarbete från de större industriländernas sida har varit en väsentlig faktor bakom den anpassning av räntor och växelkurser som har ägt rum. Även 3eslutet att inleda nya handelsförhandlingar inom Gatt är ett uttryck för att dessa länder nu insett vikten av en vidareutveckling av frihandeln. De ökade meningsskiljaktigheter som gjort sig gällande på senare tid kan förhoppningsvis överbryggas och en effektiv internationell samordning komma till stånd för en omläggning av den ekonomiska politiken i de större länderna med sikte bl.a. på att stärka tillväxten i Västeuropa och, framför allt, i Japan. Den svenska regeringen avser att fortsätta att i olika internationella fora verka för en sådan samordning.

2.2¶Den svenska ekonomin Prop. 1986/87: 100

Bil. 1 Tillväxten i den svenska ekonomin förväntas bli 2,2 20 1987. Inflationen väntas bli något lägre än 1986. Bytesbalansen väntas uppvisa ett överskott 1987, om än något mindre än 1986. Sysselsättningen beräknas fortsätta att

öka i relativt snabb takt och därmed möjliggöra en fortsatt reduktion av

arbetslösheten.

Inhemsk efterfrågan och tillväxt Den privata konsumtionen har expanderat starkt 1986, särskilt under andra halvåret. Det är främst bilinköp, inköp av andra varaktiga konsumtionsvaror och turistutgifter i utlandet som har ökat. Till största delen har konsumtionsökningen sin grund i att löner och pensioner har ökat mer än priserna. Hushållens realt disponibla inkomster har sålunda ökat relativt kraftigt 1986. Konsumtionstillväxten beräknas ha varit ännu något starkare än ökningen av de disponibla inkomsterna 1986, vilket innebär att hushållens sparkvot har minskat ytterligare.

En kraftig ökning har skett under 1986 av utlåningen från banker och bostadsinstitut till hushållen. Denna ökning har dock delvis bestått av en överflyttning av krediter som före slopandet av utlåningsregleringen i november 1985 låg vid sidan av dessa institut. Dessutom har hushållens finansiella tillgångar ökat. Trots detta torde utlåningsexpansionen ha bidragit till konsumtionsökningen.

Efter den svaga inkomstutvecklingen i början av 1980-talet — hushållens realt disponibla inkomster minskade med 5 70 mellan 1980 och 1983 — har en återhämtning skett och hushållens förväntningar om framtida inkomstökningar har stärkts. Detta i kombination med de goda möjligheterna att få lån torde göra hushållen benägna att även 1987 öka sin skuldsättning, trots att realräntan är högre än tidigare och att det är mer lönsamt att spara än tidigare. Den privata konsumtionen beräknas öka med ca 3 20 1987.

Tabell 1 Försörjningsbalans 1985—1987

Miljarder Procentuell volymförändring

kr. 1985

1985 1986 1987

Den offentliga konsumtionen beräknas öka med ca 190 både 1986 och = Prop. 1986/87: 100 1987. För statens del förutses en viss minskning båda åren, medan den = Bil. 1 kommunala konsumtionen beräknas öka med 11/2—2 26 båda åren. Sysselsättningen fortsätter att öka inom kommuner och landsting.

Efter den svaga investeringskonjunkturen 1986, främst ifråga om industri- och bostadsinvesteringarna, beräknas de totala bruttoinvesteringarna öka med ca 21/2 70 1987. Inom industrin är lönsamheten god och kapacitetsutnyttjandet högt. År 1987 förutses en ökning av industriinvesteringarna med 12 26, med en koncentration till verkstadsindustrin. Under 1986 beräknas det ha skett en betydande neddragning av lagren i industrin och handeln. Under det kommande året förutses i stort sett oförändrade lager. Lagerutvecklingen beräknas därigenom ge ett positivt bidrag till den inhemska efterfrågeförändringen 1987.

Sammanlagt beräknas den inhemska efterfrågan öka med 2,80 1987. Till följd av ett väntat negativt bidrag från nettoexporten beräknas BNP-tillväxten stanna vid 2,2 92 19€7.

Efter en viss försvagning av BNP-tillväxten 1986 skulle således BNP 1987 öka i något snabbare takt igen. Produktionstillväxten skulle därmed fortsätta i relativt god takt för femt2 året i rad. Den genomsnittliga årliga tillväxten under perioden 1982-1987 beräknas bli 2,5 26. Den utveckling som just har redovisats innebär emellertid att BNP-tillväxten har kommit att i allt högre utsträckning bäras upp av ökad konsumtion, medan kapitalbildningen lämnar obetydliga bidrag till den ekonomiska tillväxten under perioden 1985—1987, se tabell 2.

Tabell 2 Bidrag till BNP-tillväxten 1983-— 1987 Årlig procentuell volymförändring och bidrag därtill

1983 1984 1985 1986 1987 BNP —2,4 4,0 2,2 1.7 2,2 Bidrag från: — konsumtion —0,7 1,4 1,9 2.1 1.8 — kapitalbildning! 3,1 2.6 0.3 -0,4 0,5 ! Bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar och nettoexport.

Bytesbalans Exportens ökning väntas bli ca 21/2 70 1987. Exportorderingången m. m. tyder på att exporten av bearbetade varor till OECD-området kommer att öka i relativt god takt 1987, trots att marknadstillväxten väntas bli lägre än 1986. Den totala exporten dämpas emellertid av exporten till de oljeproducerande länderna och statshandelsländerna, samtidigt som fartygsexporten och råvaruexporten utvecklas svagt.

Importen beräknas öka kraftigt 1987 till följd av den relativt starka efterfrågeutvecklingen, särskilt på områden med hög importandel, och av att de svenska företagen fortsätter att förlora marknadsandelar på hemmamarknaden. De svenska företagens priser på bearbetade varor har de senaste åren ökat 2 å 3 procentenheter snabbare per år än importpriserna,

vilket väntas leda till att importen av bearbetade varor ökar 2 procentenhe- Prop. 1986/87: 100 ter snabbare än efterfrågan 1987. Bil. I

Bytesbalansen har svängt om från ett underskott på 10 miljarder kr. 1985 till ett beräknat överskott på drygt 8 miljarder kr. 1986, se tabell 3. För

1987 förutses ett fortsatt överskott men av mindre storlek. Försämringen

beror främst på den tidigare nämnda minskningen av nettoexporten.

Tabell 3 Bytesbalans 1984-1987 Miljarder kr., löpande priser

Beräkningar av bytesbalansen är alltid behäftade med en betydande osäkerhet. Prognosen för bytesbalansen är som brukligt baserad på antaganden om oförändrade valutakurser. Sålunda antas en dollarkurs om 6,97 kr., motsvarande nivån i mitten av december 1986. Skulle dollarn falla med 25 öre beräknas, allt annat oförändrat, bytesbalansen förbättras med ca 1 miljard kr. Vidare är prognosen baserad på oförändrat råoljepris (15 dollar per fat, motsvarande genomsnittet för 1986). I mitten av december 1986 har dock en tendens mot stigande oljepriser förekommit. Om råoljepriset skulle stiga till exempelvis 18 dollar per fat 1987, beräknas bytesbalansen försämras med ca 3 miljarder kr., vilket i stort sett skulle radera ut överskottet i bytesbalansen 1987.

Priser och löner De senaste åren har inneburit en snabbare pris- och löneökning i Sverige än i våra viktigare konkurrentländer. Till följd av dels en god produktivitetsutveckling 1983 och 1984 i samband med snabbt stigande kapacitetsutnyttjande, dels att vissa viktiga valutor har stigit i värde gentemot den svenska kronan, har skadeverkningarna av denna högre pris- och löneökningstakt på den svenska ekonomin tillfälligt begränsats.

Inflationen har dämpats markant 1986. Mellan årsgenomsnitten 1985 och 1986 beräkas priserna ha stigit med drygt 4 26. Dämpningen av inflationen under 1986 är främst en följd av sänkta oljepriser och räntor. Inflationstakten under loppet av 1986 beräknas ha varit ca 3 22. Skillnaden mot den

prognos för året på 2,3 70, som gjordes i den reviderade finansplanen i april

1986, beror på att timlönerna har ökat mer än vad som då förutsattes och att vinstmarginalerna har ökat något för näringslivet som helhet. Dessa båda faktorer har detvis motverkats av att räntorna har fallit något och att importpriserna har stigit mindre än förutsatt.

Mellan årsgenomsnitten 1986 och 1987 förutses konsumentpriserna stiga 13

med knappt 426, dvs. något mindre än föregående år. Under 1987 förvän- Prop. 1986/87: 100

tas inflationen hållas nere av lägre timlöneökningar, fortsatt låga interna- = Bil. 1 tionella prisökningar och genomslag av 1986 års låga inflation. Därutöver förutsätts att företagen visar återhållsamhet i prissättningen och inte ökar sina vinstmarginaler. Inflationstakten under loppet av 1987 beräknas bli ca 4970, vilket är något mer än under 1986. Skulle oljepriserna stiga mer än förutsatt så kan inflationstakten bli något högre.

Prognoserna utgår från de löneavtal, som har slutits på den privata och den offentliga arbetsmarknaden och en avtagande löneglidning i näringslivet. Timlöneökningen i hela ekonomin beräknas bli ca 896 1986 och ca 51/290 1987. Därmed sker en dämpning av löneutvecklingen 1987, dock inte ned till nivån i våra viktigare konkurrentländer. Den genomsnittliga timlöneökningen i OECD-området beräknas 1987 bli ca 490.

Sysselsättning Läget på arbetsmarknaden har fortsatt att förbättras 1986. Den totala sysselsättningen beräknas ha ökat med drygt 30000 personer trots en betydande minskning av antalet personer sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetslösheten har reducerats till i genomsnitt 2,7 7 för 1986.

Tillgängliga indikatorer rörande utvecklingen på arbetsmarknaden är gynnsamma, men samtidigt finns orostecken, särskilt i vissa regioner, som ger anledning till ökad uppmärksamhet. Å ena sidan ligger antalet lediga platser på en hög nivå och antalet arbetstagare som är berörda av varsel om permitteringar och avskedanden är lågt. Bristen på yrkesarbetare och tjänstemän inom industrin är fortfarande relativt stor. Å andra sidan har tillväxten i sysselsättningen och necgången i arbetslösheten minskat under 1986. Totalt sett beräknas antalet sysselsatta öka med ca 30 000 personer 1987. Särskilt inom den privata tjänstesektorn och kommunerna är ökningen påtaglig, men även inom industrin och byggnadsverksamheten beräknas antalet sysselsatta öka.

2.3¶Penningpolitiken

Ränteutveckling och valutaflöde Sjunkande internationella räntor i kombination med överskott i bytesbalansen och en fortsatt minskning av budgetunderskottet har under 1986

medgivit en fortsatt sänkning av räntenivån i Sverige. Såväl de kortare

penningmarknadsräntorna som obligationsräntorna har sjunkit. En normalisering av räntestrukturen har därvid skett efter sommaren i så måtto, att avkastningen på längre placeringar på nytt blivit högre än på kortare. Under 1985 var bilden den motsatta, då riksbanken på grund av en svag utrikesbalans tvingades hålla de korta räntorna på en mycket hög nivå.

Riksbanken har sänkt diskontot inalles fyra gånger under 1986, från 10.5

till 7,5 Ze.

Under perioden januari-maj 1986 ackumulerades ett valutainflöde på över 14 miljarder kr. Både bytesbalansen och den privata kapitalbalansen 14

gav därvid ett nettoinflöde. Därefter och fram till mitten av december Prop. 1986/87: 100

registrerades emellertid ett valutautflöde på 6 miljarder kr. Utflödet kan = Bil. 1 hänföras till kapitalbalansen, medan bytesbalansen visat fortsatta överskott.

Kreditutvecklingen Kreditmarknaden har under det gångna året starkt präglats av den omläggning av kreditpolitiken som genomfördes i slutet av 1985. Som följd av att utlåningstaken för banker, bostadsinstitut och finansbolag avskaffades, expanderade den totala kreditgivningen från dessa institut kraftigt. En betydande del av denna expansion var dock skenbar, eftersom den berodde på att krediter som tidigare låg vid sidan av statistiken, den s.k. grå kreditmarknaden, överflyttades till banker, bostadsinstitut och finansbolag. Denna utveckling — som ligger i linje med förväntningarna — torde komma att fortsätta även under 1987.

Även om en stor del av den redovisade kreditexpansionen är av rent statistisk art, är det ändå tydligt att nettokreditgivningen har stigit. Denna kreditgivning har delvis använts till placeringar i relativt likvida finansiella tillgångar. Den torde också, som tidigare nämnts, ha bidragit till ökningen av den privata konsumtionen.

I syfte att dämpa den snabba tillväxten i hushållens kreditefterfrågan och öka sparandet träffade riksbanken i november en överenskommelse med banker, bostadsinstitut och finansbolag om skärpta amorteringsvillkor för nya lån till hushållen. De tidigare möjligheterna till amorteringsfrihet — som hade ökat betydligt i omfattning sedan utlåningstaken avskaffades — kom därmed att försvinna. Nya lån skall nu amorteras med minst 6 76 per år eller, för lån från bostadsinstitut, med minst 320 per år. Nyproduktion av bostäder har dock undantagits från dessa bestämmelser.

Statens lånebehov Finansieringen av statens lånebehov har skett i allt större utsträckning på marknadsmässiga villkor. Sedan placeringsplikten för försäkringsbolagen och Allmänna Pensionsfonden upphörde att gälla vid utgången av november 1986, sker inte längre någon statsupplåning med stöd av regleringar. Avvecklingen har underlättats av att statens upplåningsbehov minskat i omfattning, samtidigt som de finansiella marknaderna utvecklats.

För 1987 förutses en ytterligare markant nedgång i statens lånebehov. Budgetunderskottet beräknas detta år uppgå till 38 miljarder kr., men eftersom den tillfälliga förmögenhetsskatten på försäkringsbolag m. fl. väntas inbringa ca 15 miljarder kr., minskar det återstående lånebehovet till ca 21 miljarder kr. En bedömning av hur detta lånebehov kan komma att täckas redovisas i tabell 4.

Trots det minskade lånebehovet kommer upplåningen på den inhemska marknaden att öka jämfört med 1986. Det är en följd av ett markant omslag i statens upplåning i riksbanken. Förklaringen är att företags och kommuners behållning på olika kanton i riksbanken minskar kraftigt under l tn

året. De medel som sattes in på likviditetskonton i augusti 1984 och januari Prop. 1986/87: 100

1985 betalas ut den 30 april 1987, vilket frigör ca 6 miljarder kr. Även de Bil. 1 innestående beloppen på investeringskonton och förnyelsefondskonton

minskar under året. Målet att staten inte skall nettolåna i utlandet ligger fast. Ett positivt valutaflöde kan medge att en nettoamortering sker på den statliga utlandsskulden, såsom skedde under 1986.

Tabell 4 Finansiering av statens lånebehov 1985—1987 Nettobelopp, miljarder kr.

1985 1986 1987

Finansiering: 1. Riksbanken 3 22 -5 därav: företags och kommuners

! Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets kassamässiga principer och skiljer sig något från det budgetunderskott som riksrevisionsverket redovisar. ? Inkl. prioriterade statsobligationer. Källa: Riksbanken.

3¶Budgetpolitiken

3,1 Budgetpolitikens inriktning

Budgetpolitiken spelar en avgörande roll för den ekonomiska politikens framgång på både kort och lång sikt. På kort sikt skall budgetpolitiken bidra till intern ekonomisk balans i form av låg inflation och tryggad sysselsättning. Den totala efterfrågan i ekonomin får inte heller utvecklas

så att ett underskott i betalningarna med utlandet uppstår.

På längre sikt är en av budgetpoiitikens uppgifter att bidra till en sådan fördelning av resurserna att en god tillväxt uppnås. Hög tillväxt kräver att kapitalbildningens andel av den totala resursanvändningen är tillräckligt hög. Konkret innebär detta att BNP-tillväxten i tillräckligt stor utsträckning disponeras för investeringar och nettoexport. Med de strukturella problem som fortfarande kvarstår i den svenska ekonomin i form av en för liten utlandskonkurrerande sektor och en betydande utlandsskuld, måste budgetpolitiken bidra till en sådan efterfrågeutveckling, att en för snabb

tillväxt av konsumtionen — vare sig privat eller offentlig — inte tränger ut Prop. 1986/87: 100 kapitalbildningen. Bil. 1

Såväl långsiktiga som kortsiktiga överväganden leder således till att budgetpolitiken, i det läge den svenska ekonomin f. n. befinner sig, måste utformas med betydande stramhet.

Detta innebär bl. a. att de senare årens gynnsamma utveckling av statsfinanserna i form av ett sjunkande realt budgetunderskott inte får brytas. Kännetecknande för denna utveckling har varit att skatteinkomsterna, vid ett i stort sett oförändrat skatteuttag, har stigit till följd av den ökade tillväxten, och att de offentliga utgifternas tillväxt kraftigt har dämpats. I takt med att budgetunderskottet har minskat, har statens ianspråktagande av det inhemska sparandet begränsats och det har blivit möjligt att sänka ränteläget. Detta i sin tur är positivt för investeringsbenägenheten.

Tilt en del förklaras denna utveckling av att den inhemska och internationella konjunkturen varit gynnsam. Höjt kapacitetsutnyttjande har minskat de konjunkturberoende utgifterna och ökat inkomsterna. En internationell jämförelse visar emellertid tydligt, att den sanering av de offentliga finanserna som ägt rum i Sverige inte kan förklaras enbart med den gynnsamma internationella konjunkturen. En jämförelse med utgiftsutvecklingen under senare delen av 1970-talet visar också att utgifterna har ökat avsevärt långsammare under senare år.

Tabell 5 Offentligt finansiellt sparande i vissa länder 1982—1987 Procent av BNP

1982 1983 1984 1985 1986 1987

Förbundsrepubliken Tyskland -3,3 -2,5 -1,9 —-1,1 a KU —-0,9 De 7 största OECDländerna -3,9 -4,1 —-3,4 —-3,4 -3,4 —-2,7 De mindre OECDländerna -4,7 —5,2 —-4,0 -3,9 -3,4 -3,3

Källa: Economic Outiook, OECD december 1986 samt preliminär nationalbudget.

2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 100. Biluga I

Diagram I Statsbudgetens utgifter 1975/76— 1986/87 Prop. 1986/87: 100 Andel av BNP Bil. 1

> an |

an ar mn Sr rn

SA Ra O Oe > a

Ar I Ur

rn Vr ww un TO UN VO rig AN

30 Ott TTT TT" T T Tr Tr fre 75/76 17/78 79/80 81/82 83/84 85/86

Källor: Finansdepartementet, riksrevisionsverket och konjunkturinstitutet.

Vägledande för utformningen av budgetförslaget för budgetåret 1987/88 har varit att konsolideringen av statsfinanserna måste drivas vidare, dvs. att budgetunderskottet i såväl nominella som reala termer måste nedbringas ytterligare. Skatternas andel av BNP skall vidare hållas i stort sett oförändrad. För 1987 leder visserligen engångsskatten på försäkringsbolagen till en temporär höjning av denna andel, men för 1988 återgår den till ungefär nuvarande nivå. För att budgetunderskottet även för nästa budgetår skall minska samt för att finansiera vissa angelägna reformer har olika besparingar genomförts och en rad omprioriteringar skett inom och mellan huvudtitlarna. Budgetförslaget utgör därför en sammanhållen helhet, som är väl anpassad till de krav det nuvarande ekonomiska läget ställer på stramhet och samtidigt skapar utrymme för en utveckling av välfärden och en satsning på framtida tillväxt. De prioriterade reformerna i årets budgetförslag är inriktade på tre huvudområden.

Den sociala välfärden e Löntagarna fick under slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet vidkännas en minskning av reallönerna. Så blev även fallet under 1983, efter devalveringen 1982. Löntagarna avstod från att kompensera sig för effekten av devalveringen och bidrog därmed verksamt till den framgångsrika expansionen av det svenska näringslivet under de följande åren. Denna utveckling har bäddat för att reallönerna under det senaste året åter har kunnat höjas. 18

På liknande sätt ställde pensionärerna upp för saneringen av den svens- Prop. 1986/87: 100

ka ekonomin genom att avstå från att begära kompensation för devalve- = Bil. I

ringen. Nu har emellertid utrymme skapats, genom såväl engångsskatten på livförsäkringsbolagen m. fl. som omfördelningar och besparingar, för att förbättra standarden för pensionärerna, och då främst för de sämst ställda

pensionärerna. Sålunda föreslås en kraftig förbättring av det kommunala

bostadstillägget (KBT) ske under det kommande budgetåret genom lagstiftningsåtgärder. Därutöver föreslås att basbeloppet den 1 juli 1987 höjs via ett särskilt tilläggsbelopp på 400 kr. Pensionärerna får på detta sätt en förbättring av sin standard. Kostnaderna för tilläggsbeloppet till basbeloppet uppgår till totalt 1855 milj. kr. räknat på helår och för höjningen av KBT till 1230 milj. kr. totalt för stat och kommun.

e En avsevärd förbättring av sjukförsäkringen föreslås ske för privatanställda arbetare och deltidsanställda vid genomförandet av den s.k. timsjukpenningen fr.o.m. december 1987. Härigenom likställs olika arbetstagarkollektiv. Nuvarande regler, som innebär att sjukpenning inte utges för insjuknandedagen eller vissa fridagar, slopas. Förbättringarna får också genomslag på den tillfälliga föräldrapenningen. Kostnaden för denna

reform uppgår till ca 3 500 milj. kr. räknat på helt år.

e Från 1988 inriktas bostadsbidragen mer på att underlätta för barnfamiljer att skaffa sig större bostad. De övre hyresgränserna höjs. Inkomstprövningen av bostadsbidrag förenklas. För familjer med fler än tre barn ersätts det statliga bidraget fr. o. m. det fjärde barnet av flerbarnstillägg. Därigenom kan de samlade marginaleffekterna, vilka ofta är mycket höga för de grupper som här berörs, lindras påtagligt. Studiemedel och barns inkomster skall inte beaktas vid beräkningen. Vidare införs bättre möjligheter för barnfamiljer med låga inkomster att köpa äldre egna hem genom ett särskilt förvärvsstöd. De samlade kostnaderna för dessa reformer uppgår till 100 milj. kr.

Forskningen För den långsiktiga tillväxten i den svenska ekonomin spelar forskningens omfattning, inriktning och kvalitet en avgörande roll. Vid en internationell jämförelse är den andel av resurserna som används för forskning hög i Sverige. Det är angeläget att vidmakthålla denna höga relativa nivå. Detta kräver att resursinsatserna på detta område ökas.

I den forskningsproposition som statsministern kommer att presentera våren 1987 kommer att föreslås en kraftig resursökning för den närmaste treårsperioden. Dessa medel inriktas på att förstärka högskolan genom att forskarutbildningen görs effektivare och genom att resurserna till s.k. mellantjänster och till utrustning kraftigt ökas. Vidare ges forskningsråden ökade resurser. Vad gäller målinriktad teknisk forskning görs ökade insatser på ett antal områden av industriellt intresse. Betydande belopp kommer att föreslås för ett informationsteknologiski program, som omfattar en rad olika områden och som syftar till att höja den inhemska kompetensen. Särskild uppmärksamhet kommer bl. a. att ägnas det naturvetenskapliga området och miljötorskningen. I sammanhanget bör uppmärksammas att 19

särskilda lönepolitiska insatser gjorts för professorer och vissa andra an- = Prop. 1986/87: 100 ställda inom högskolan. Bil. I

Regionalpolitiken Under senare år har det svenska näringslivet genomgått en betydande expansion. Sysselsättningen har ökat inom industrin och den privata tjänstesektorn. Investeringsnivån har höjts påtagligt. Den ökade tillväxten har medfört att de samhällsekonomiska obalanserna har minskats och har gjort det möjligt att bevara och utveckla den sociala välfärdspolitiken. Emellertid har expansionen varit ojämnt fördelad mellan olika regioner. Även om produktionen och sysselsättningen har ökat i flertalet regioner, så har det likväl skett en viss folkminskning i skogslänen och vissa län i Syd- och Mellansverige. Samtidigt sker en befolkningskoncentration i storstadsområdena — i första hand i Stockholmsregionen.

Den regionala balansen i landet påverkas av en lång rad faktorer. Effekterna av den förda politiken inom enskilda sektorer, såsom skolan, sjukvården och kommunikationerna, bidrar till en regional utjämning, genom att en infrastruktur vidmakthålls och byggs ut, som inte skulle ha kunnat bäras av den enskilda regionen. Den kommunala skatteutjämningen har stor betydelse för möjligheterna att erbjuda en god kommunal service även i de delar av landet som har en låg skattekraft. Genom de förändringar av skatteutjämningen som jag senare kommer att redovisa får bidragen ökad regionalpolitisk betydelse.

Vidare har regeringen hösten 1986 beslutat om ett fortsatt frisläpp av investeringsfonderna för byggnadsinvesteringar, där storstadsområdena undantagits. Denna avgränsning har skett för att motverka en alltför snabb tillväxt i dessa och för att stödja utvecklingen i andra delar av landet. Investeringsfonderna får även fortsättningsvis användas för att finansiera maskininvesteringar i stödområdet.

Förutom dessa åtgärder av regionalpolitisk betydelse har avsevärda resurser satsats på riktade regionalpolitiska insatser.

De ordinarie regionalpolitiska anslagen har således fördubblats sedan budgetåret 1984 och omfattande särskilda insatser har gjorts i krisdrabbade regioner.

Nu lämnas förslag dels för att utveckla och effektivisera de nuvarande medlen, dels till nya medel för att påverka den regionala utvecklingen. Regionalpolitiska hänsyn har vägts in i sektorspolitiken på olika områden. Ökad vikt läggs vid åtgärder för att allmänt förbättra näringslivsmiljön i de regionalpolitiskt prioriterade regionerna vad gäller kommunikationer, teknisk kompetens m. m. För utbildning vid universitet och högskolor i de regionalpolitiskt prioriterade delarna av landet föreslås 15 milj. kr.

Ett omfattande tioårsprogram föreslås för att förbättra bärigheten i vägnätet, med särskilt inriktning på skogslänen. Detta leder i sin tur till en upprustning av privata skogbilvägar och förbättrar därmed möjligheterna till ökat virkesuttag och starkare 2konomi i skogslänen. Kostnaden för detta program uppgår till närmare sex miljarder kr. och finansieras främst

genom en höjning av fordonsskatten för lastbilar. Jag avser senare att Prop. 1986/87: 100 återkomma till riksdagen med förslag om höjningen av fordonsskatten. Bil. 1

Tillgång till flygförbindelser är av stor betydelse för regionernas näringsliv. För vissa kommunala flygplatser föreslås att 15 milj. kr. skall kunna lämnas i driftbidrag. Vid fördelningen av dessa medel kommer regionalpolitiska mål att vara avgörande.

För att öka kapaciteten i telenätet och för att möjliggöra nya typer av teletjänster kommer televerket att investera ca 23 miljarder kr. under perioden 1988-1992. Det kommer att ge mycket stor telekapacitet, även för datakommunikationer, vilket har stor betydelse särskilt för näringslivet i regioner på stort avstånd från storstadsområdena och andra större marknader.

En förstärkning av stödet till arbetsgivare som ordnar sysselsättning för medflyttande till personal i nyckelbefattningar föreslås.

Förslag lämnas om ökade möjligheter att lämna regionalpolitiska stöd till den privata tjänste- och servicesektorn. Vidare föreslås att även affärsverk och uppdragsmyndigheter i vissa fall skall kunna vara berättigade till regionalpolitiskt stöd. Dessa förslag kommer att ha betydelse för att länka av tillväxten inom dessa verksamhetsområden från Stockholmsregionen till stödområdena.

För att hantera strukturomvandlingsproblem samt för infrastrukturförbättringar och kompetenshöjande insatser föreslås att 300 milj. kr. anvisas för en treårsperiod.

Ett särskilt åtgärdsprogram för norrlandsjordbruket kommer att redovisas under våren 1987.

I den näringspolitiska proposition som kommer att föreläggas riksdagen i vår föreslås ett treårsprogram för ökad prospektering, vilket kommer att möjliggöra att prospekteringen kan hållas på en hög nivå framför allt inom regionalpolitiskt prioriterade områden.

3.2¶Utgiftspolitiken

Riksdagen (FiU 1985/86: 30) har tidigare slagit fast de principer för utgiftsprövningen som varit vägledande vid utarbetandet av detta budgetförslag:

— Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfattningen av sådana utgiftsökningar måste hållas nere, samtidigt som de finansieras genom att andra utgifter minskas.

— Utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden. — Arbetet med att begränsa utgiftsautomatiken måste fortsätta.

— Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den offentliga verksamheten och i vissa fall förändra dess organisations- och finansieringsformer.

— En fortgående omprövning av existerande utgiftsprogram måste göras enligt de principer som anges i kompletteringspropositionen.”

Riksdagen har vidare framhållit att ”det är angeläget att finanspolitikens inriktning inte urholkas under riksdagens beredning av budgetförslaget. Om ett riksdagsutskott lägger fram ett förslag som innebär att regeringens budgetalternativ försvagas bör det ankomma på utskottet att samtidigt anvisa en lämplig finansieringsform.'” Skulle denna av riksdagen antagna 21

riktlinje inte komma att följas, försämras möjligheterna att långsiktigt Prop. 1986/87: 100 uppnå ett lägre ränteläge, att dämpa inflationen och att trygga konkurrens- Bil. I kraften och sysselsättningen.

Mot den bakgrund som jag nu har redovisat är det synnerligen angeläget att arbetet med att begränsa utgiftstillväxten drivs vidare. Särskilt myndigheterna spelar här en viktig roll. Myndigheterna har ofta detaljerad kunskap om de statliga regelsystemen och de direkta kontakterna med dem som berörs av dem. De har därmed ofta de bästa förutsättningarna för att granska bl. a. transfereringssystemens effekter. I förra årets direktiv för myndigheternas anslagsframställningar lade regeringen tonvikten just vid kravet på granskning av transfereringssystemen. Därvid betonades att det var en obligatorisk uppgift för myndigheterna att granska regelsystem och komma med förslag eller uppslag till förändringar som kan leda till omprövningar, förenklingar, minskade administrationskostnader, minskade indexkopplingar, förbättrad kassahållning m. m.

Enligt min mening är det nu i än högre grad än tidigare angeläget att myndigheterna engagerar sig i detta arbete. Här har myndigheternas ledning ett särskilt ansvar. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga i samband med att direktiven för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1988/89 skall utfärdas.

3.3¶Statsfinansiella restriktioner för den statliga lönebildningen

Lönebildningen inom den statliga sektorn påverkar den samhällsekonomiska utvecklingen i stort och inte minst inflationen, dels genom sin inverkan på lönebildningen inom den övriga arbetsmarknaden, dels genom effekterna på statsbudgeten.

På den privata arbetsmarknader. finns det för de flesta löntagarna ctt uppenbart samband mellan löneökningar å ena sidan och verksamhetens och därmed sysselsättningens omfattning å andra sidan. Detta samband är däremot inte lika tydligt i den statliga verksamheten.

Som jag i det följande återkommer till, bör de grundläggande förutsättningarna för lönebildningen i den privata och den offentliga sektorn av arbetsmarknaden bli mera likartade. Detta innebär bl. a. att löneökningar inom den statliga sektorn i ökande grad måste motsvaras av höjd produktivitet eller verksamhetsinskränkningar för att undvika skatte- eller avgiftshöjningar eller en försvagning av budgeten. Alltför stora lönekostnadsökningar kommer därför att få återverkningar på den statliga verksamhetens

omfattning.

I det allmänna statliga löneavtalet för 1986-87 har parterna kommit överens om särskilda åtgärder för att öka produktivitet, kvalitet och service. Genom en ökad produktivitet i den statliga verksamheten kan utrymme för löneökningar skapas utan att de totala löneutgifterna behöver öka.

Därmed kan också angelägna verksamheter bevaras.

3.4¶Budgetläget BIN 1986/87: 100

il. Budgetåret 1986/87 I budgetpropositionen 1986 presenterade regeringen sin första beräkning

av budgetläget för innevarande budgetår. Då bedömdes att budgetunder-

skottet skulle komma att uppgå till 48,9 miljarder kr.

I den av riksdagen beslutade statsbudgeten för budgetåret 1986/87 angavs underskottet till 44,9 miljarder kr. Jag räknar nu med att budgetunderskottet för innevarande budgetår kommer att bli 40,5 miljarder kr., vilket motsvarar en förbättring av det beräknade budgetsaldot med 4,4 miljarder kr. i förhållande till beräkningen i statsbudgeten. Detta beror bl. a. på att inkomsterna reviderats upp på grund av en snabbare utvecklingstakt av lönesumman och den privata konsumtionen än vad som tidi-

gare antogs. |

Även utgifterna antas nu bli högre än vad som antogs i statsbudgeten. Detta hänger främst samman med att den högre pris- och löneutvecklingen" också driver upp utgifterna, om än med viss eftersläpning.

I den nuvarande beräkningen för innevarande budgetår belastas utgiftssidan även av tilläggsbudget I och av höstens jordbruksuppgörelse. Vidare har utgifterna för statsskulden reviderats ned, vilket i första hand förklaras av fallande räntor.

Tabell 6 Budgetsaldo för budgetåret 1986/87 Miljarder kr., löpande priser

Budgetprop. Statsbudget Nuv.

jan. 1986 juni 1986 beräkning Inkomster 286,7 292,5 299,5 Utgifter exkl.

Regeringen avser att fullfölja sin politik för att återskapa balans i den svenska ekonomin. Förbättringen av saldot för budgetåret 1986/87 jämfört med prognoserna i 1986 års budgetförslag måste ses mot bakgrund av den högre nominella pris- och löneökningstakten. Det är ett välbekant fenomen att inflationen kortsiktigt leder till minskade budgetunderskott, men samtidigt till betydande problem i ekonomin i övrigt. På något längre sikt blir resultatet snarast ett på nytt försämrat budgetsaldo. När inflationstakten nu sänks, kan man inte längre räkna med att det nominella budgetsaldot förbättras på samma sätt som skulle bli följden av att inflationstakten i efterhand blir högre än vad som antagits. Den allmänekonomiska utvecklingen medför med andra ord att de krav som tidigare ställts på en stram budgetpolitik står kvar och är oförändrat starka.

Budgetförslaget för budgetåret 1987/88 Förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88 ligger väl i linje med de principer riksdagen och regeringen fastställt. Alla utgifter har granskats 23

och prövats noga. Detta innebär att endast de allra mest angelägna refor-

Prop. 1986/87: 100

merna har kunnat tas med i budgeten och att dessa föreslås finansieras i Bil. I

huvudsak genom neddragningar av andra utgifter samt med avkastningen

av engångsskatten. Ökningen av den nominella utgiftsnivån exkl. ränteutgifterna mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 stannar vid 2,8 2.

De totala inkomsterna ökar mellan budgetåren med 3,1 27.

Ränteutgifterna för statsskulden minskar mellan budgetåren med 2,0 miljarder kr. Detta kan tillskrivas det lägre ränteläget. Sammantaget har det varit möjligt att minska budgetunderskottet till ca 37 miljarder kr. Budgetunderskottet har sedan budgetåret 1982/83 minskat kraftigt. Som framgår av tabell 7 fortsätter denna utveckling budgetåret 1987/88, då saldot förbättras med 3,6 miljarder kr. i förhållande till innevarande budgetår.

Diagram 2 Statligt budgetunderskott 1975—987 Andel av BNP 14

d F

124 L

q L 104 FH

8- -

63 L

4- -

20 L

q L

[0] a T T T T T T T TF Lam T

75 76 77 78 79 80 & 8 8 8 85 86 87

Källor: Riksrevisionsverket och finansdepartementet.

Tabell 7 Budgetsaldo för budgetåren 1982/83, 1985/86-1987/88 Miljarder kr., löpande priser

1982/83 — 1985/86 = 1986/87 1987/88

Utfall Utfall Nuv. Budget-

beräkning = förslaget Inkomster 191,3 275,1 299,5 308,9 Utgifter exkl.

Underliggande budget-

saldo -81,4 —-42,7 —-40,4 —-37,6 Som andel av BNP 12,27 412 4,12 3,67

I det underliggande saldot ingår inte olika engångseffekter som påverkar Prop. 1986/87: 100 det redovisade budgetsaldot. Jag återkommer senare, under rubriken Sär- = Bil. I skilda frågor, med en närmare redogörelse för hur det underliggande saldot beräknats. Man kan konstatera att även det underliggande saldot minskat

kraftigt mellan budgetåren 1982/83 och 1986/87 och fortsätter att minska

budgetåret 1987/88.

Ett alternativt sätt att studera budgetutvecklingen är att mäta det redovisade och det underliggande saldot som andel av BNP. Det redovisade budgetsaldot har, mätt som andel av BNP, minskat med 9,5 procentenheter mellan budgetåren 1982/83 och 1987/88. För budgetåret 1987/88 är det beräknat till 3,6 22.

Mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 fortsätter således budgetunderskottet att minska såväl nominellt som mätt som andel av BNP. Även det finansiella sparandet i den konsoliderade offentliga sektorn fortsätter att förbättras. För 1986 beräknas det finansiella underskottet till knappt 14 miljarder kr., vilket är en förbättring med 26 miljarder kr. sedan 1982. 1987 väntas det finansiella sparandet i den offentliga sektorn visa ett överskott.

Den kraftiga förbättringen under 1987 beror nästan helt på den tillfälliga

förmögenhetsskatten på livförsäkringsbolagen. Den kommunala sektorns finansiella sparande förbättras samtidigt med ca 1,5 miljarder kr.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att den förda budgetpolitiken, präglad av noggrann utgiftsgranskning i kombination med en allmän eko-

nomisk politik inriktad på tillväxt i samhällsekonomin, har åstadkommit en

påtaglig sanering av statens finanser.

4¶Sysselsättningen och lönebildningen

4.1¶Sysselsättningspolitiken

Full sysselsättning är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Inriktningen av den ekonomisk-politiska strategin på att stärka de svenska företagens konkurrenskraft, återställa den finansiella balansen i den svenska ekonomin och öka tillväxten syftar till att ge arbete åt alla.

Till följd av de senaste årens tillväxt i den svenska ekonomin har läget på

arbetsmarknaden förbättrats påtagligt. Under perioden 1982—1986 ökade antalet sysselsatta med ca 130000 personer, varav ungefär hälften i näringslivet och återstoden i den offentliga sektorn.

Arbetslösheten har reducerats från en toppnivå på 3,5 20 1983 till 2,7 2 1986. Under 1985 och 1986 har detta kunnat ske samtidigt som antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har minskat med 40000 personer. Ungdomsarbetslösheten har också minskat, från ca 826 1983 till ca 5 1/2 22 1986, bl. a. som en följd av ungdomslagen. Under senare tid har även långtidsarbetslösheten minskat i omfattning.

I internationell jämförelse framstår den svenska utvecklingen som framgångsrik. Trots att tillväxten i industriländerna varit relatvit god under flera år, har arbetslösheten fortsatt att stiga i Västeuropa och reducerats endast marginellt i OECD-området som helhet. År 1985 beräknas arbetslösheten i OECD-området ha varit drygt 890 och i Västeuropa hela 112. 25

Det svenska arbetsmarknadsläget väntas förbli relativt gott under 1987. Prop. 1986/87: 100 Arbetskraftsutbudet beräknas öka med ca 30000 personer. De prognoser = Bil. I som i den preliminära nationalbudgeten görs för den svenska ekonomin tyder på en fortsatt sysselsättningsökning av ungefär samma omfattning. Vid bedömningen har förutsatts en viss fortsatt neddragning av antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen följer utvecklingen med uppmärksamhet och har hög beredskap för att stödja arbetsmarknaden och vidta eventuella justeringar av de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Under senare år har utgifterna för kontantstöd vid arbetslöshet ökat snabbt, trots att arbetslösheten har reducerats. Det sammanhänger bl. a. med att ersättningsnivåerna har höjts i snabbare takt än den allmänna löneoch prisutvecklingen, att anslutningsraden till arbetslöshetskassorna nu är högre än för tio år sedan och att tillämpningen av reglerna inom arbetslöshetsersättningen och systemet för ersättning vid partiell arbetslöshet har förändrats.

Den kraftiga ökningen av utgifterna för kontantersättning vid arbetslöshet beror således inte på att arbetsmarknaden skulle ha försämrats eller på att arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken skulle ha försvagats. Den är framför allt ett uttryck för höjda ambitioner att lindra problemen för dem som trots en allmän förbättring av arbetsmarknaden drabbas av arbetslöshet. Samtidigt måste påpekas, att en del av kostnadsökningen sammanhänger med att reglerna tillämpats på ett sätt som icke var avsett. Problem i samband med förtidspensionering vid s.k. 58,3-års avgångar behandlas redan av pensionärsberedningen. Regeringen avser vidare att särskilt granska regeltillämpningen vid deltidsarbetslöshet.

Avgörande för en gynnsam utveckling på arbetsmarknaden under kommande år är att den tillväxt i den svenska ekonomin som pågått sedan 1982 kan fortsätta. För att understödja den ekonomiska politiken sker en tyngdpunktsförskjutning i arbetsmarknadspolitiken mot större insatser för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och för att höja kunskapsnivån hos människor i arbetslivet.

Det är angeläget att arbetsmarkr.adspolitiken i ökande grad utnyttjas för att lösa olika anpassningsproblem, bl.a. bristen på kvalificerade tekniker och vissa yrkesarbetare.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå ett antal åtgärder med en sådan inriktning. Så föreslås t.ex. att antalet arbetsförmedlare ökas. Förmedlingen förstärks med 250 tjänster. Utbildningsinsatserna ökas. Medlen för upphandling av arbetsmarknadsutbildning föreslås utökas med motsvarande 5 000 personer till att omfatta ca 120000 personer. Ytterligare insatser görs för att stärka de handikappades möjligheter på arbetsmarknaden.

Samtidigt föreslås att nuvarande flyttningsbidrag i form av starthjälp slopas. Flyttningsbidragen i övrigt kvarstår. Fortfarande kommer kostnader för bohagstransport och resor för att söka eller tillträda ett arbete att i vissa fall bekostas av samhället. Bidrag till arbetsgivare som ger arbete till en medflyttande föreslås förbättras och koncentreras till stödområdena och Norrlands kustland. 26

4.2¶Löner och sysselsättning Prop. 1986/87: 100

Bil. I Arbetsmarknadspolitiken kan inte på egen hand skapa full sysselsättning. För detta krävs också att den totala efterfrågan på svenska varor och tjänster är stark och att kostnadsutvecklingen hålls inom de samhällseko-

nomiska ramarna. Hösten 1984 ställde riksdagen sig bakom en strategi med

denna inriktning för den ekonomiska politiken på medellång sikt: Sverige skulle spara och arbeta sig ur krisen.

Ett högt sparande bedömdes vara nödvändigt för att skapa utrymme för ökade investeringar och samtidigt förbättra bytesbalansen. Investeringarna behövdes i sin tur för att lägga grunden för nya arbetstillfällen och framtida tillväxt. Inte minst behövde sparandet i den offentliga sektorn öka, främst genom att statens budgetunderskott minskades.

I strategin betonades också att pris- och löneökningstakten måste ned i nivå med — eller under — den i vår omvärld. Endast då skulle svensk industri förbli konkurrenskraftig och bara då skulle produktionen kunna öka och hela folket beredas arbete utan att nya bytesbalansunderskott skulle uppstå.

Lönebildningen är således av avgörande betydelse för våra möjligheter till ökad produktion, investeringar och full sysselsättning. Vid given vinstnivå är det till stor del genom lönebildningen som förutsättningarna för den allmänna prisutvecklingen bestäms. Prisutvecklingen blir i sin tur avgörande för hur väl Sveriges konkurrensutsatta sektorer kan hävda sig internationellt. En snabbare löneutveckling än i konkurrentländerna medför att relativpriserna på svensk produktion stiger. Det kan på sikt leda till en nedgång av produktionen, minskat kapacitetsutnyttjande och lägre sysselsättning.

Det är emellertid inte bara nivån på lönekostnaderna och takten i kostnadsökningen som är viktig, utan även hur de totala kostnadsökningarna fördelas mellan olika grupper, dvs. lönerelationerna.

Om lönestrukturen inom en sektor utvecklas på ett sätt som leder till att den avsevärt skiljer sig från andra sektorer, förändras sektorns möjlighet att konkurrera om arbetskraft. Skillnader i lönestruktur, och svårigheter att ändra den, kan då lätt bli hinder för en rationell och effektiv användning av våra arbetstillgångar. Ett exempel på detta är om lönestrukturen leder till svårigheter att rekrytera och behålla högt utbildad och kvalificerad arbetskraft i den offentliga sektorn.

Den svenska arbetsmarknaden framstod länge i ett internationellt perspektiv som stabil, med en god förmåga att lösa problemen kring lönebildning och sysselsättning. Vi kunde i vårt land åstadkomma en lönekostnadsutveckling som i stort sett bevarade den internationella konkurrenskraften. I stort sett utvecklades också lönerelationer som stod i samklang med både en balanserad utveckling i olika sektorer och löntagarkollektivens samlade värderingar om rättvisa lönerelationer. En förutsättning för detta var att inte starka fördelningspolitiska motsättningar mellan olika arbetstagargrupper drev på löne- och prisbildningen i den omfattning vi kunnat iaktta i en del andra länder.

Grunden för detta var enighet bland parterna om att den internationella

prisutvecklingen tillsammans med produktivitetsökningen satte ramarna Prop. 1986/87: 100 för hur lönekostnaderna kunde utvecklas i den svenska konkurrensutsatta — Bil. 1 sektorn. Man ansåg att försök att saränga dessa ramar skulle riskera såväl sysselsättningen för arbetstagarna som vinstutsikterna för arbetsgivarparten.

4.3¶Nya förutsättningar på arbetsmarknaden

Under 1980-talet har emellertid arbetsmarknaden visat sämre förmåga att lösa motsättningar utan konflikter och stridsåtgärder. Man kan dessutom konstatera att arbetsmarknadens parter sedan mitten av 1970-talet icke förmått ena sig kring kostnadsökningar som vid fast växelkurs varit förenliga med en fortvarig utbyggnad och förstärkning av produktionskapaciteten i den konkurrensutsatta sektorn. Den avgörande uppgiften är nu att åstadkomma en varaktig anpassning av löne- och prisutvecklingen till högst de viktigare konkurrentländernas nivå. Alternativet är en utveckling mot ökad arbetslöshet, nya underskott i utrikesbalansen och sjunkande reallöner. Arbetsmarknadens funktionssätt har en nyckelroll i denna anpassning. Flera orsaker har bidragit till att arbetsmarknadens sätt att fungera har försämrats. Efter 1970-talets mitt ställdes arbetsmarknadsparternas lönepolitik inför nya påfrestningar. Tidigare hade den viktigaste uppgiften varit att i förhandlingar fördela en ökning av köpkraften. Nu blev i stället uppgiften på stora delar av den svenska arbetsmarknaden under flera år att fördela en minskning av köpkraften. Detta skapade i sig konflikter för parter som varken hade beredskap för eller upplevde sig ha medlemmarnas uppdrag att verkställa en sådan uppgift. Till problemen har bidragit en oeriighet om hur den faktiska löneutvecklingen varit. Oenigheten har varit och är stor mellan de olika organisationerna om tekniken och formerna för hur jämförelser skall göras mellan lönekostnadsutveckling och anställningsvillkor för olika kollektiv. Utslagsgivande för lönebildningen har tidigare av hävd varit utvecklingen i den privata, konkurrensutsatta sektorn. Den löne- och fördelningspolitik som man där kommit överens om har i sina huvuddrag påverkat lönesättningen i andra sektorer. Efterhand har dock storleksförhållandet mellan arbetsmarknadens sektorer förändrats. Medan sysselsättningen i industrisektorn har minskat, har sysselsättningen ökat kraftigt i den offentliga sektorn. Industrisektorns inflytande över lönebildningen har därigenom minskat. Den offentliga sektorns framväxt har ytterligare förstärkt dessa tendenser. Under en lång period har växande resurser slussats över till utbyggnad av den offentliga verksamheten. Sambandet mellan lönekostnadsutveckling och sysselsättning har därvid inte varit lika uppenbart som i den konkurrensutsatta sektorn. Stora kostnadsökningar kunde länge finansieras med höjda skatter. Arbetsgivarrollen i den offentliga sektorn kom på så sätt under lång tid att ges svagare restriktioner än vad som varit fallet inom privat verksamhet. 28

Den privata arbetsgivarpartens främsta medel att styra och effektivisera Prop. 1986/87: 100 verksamheten — arbetsorganisation och lönepolitik — har därför inte spe- = Bil. I lat samma viktiga roll för de offentliga arbetsgivarna. Denna skillnad i lönepolitik och synsätt mellan privata och offentliga arbetsgivare har också bidragit till olikheter i lönestrukturernas utveckling på privat respektive offentlig arbetsmarknad.

Ännu en viktig orsak till en förändrad situation på arbetsmarknaden är att sambanden mellan löner, priser, sysselsättning och vinster kom att försvagas.

I många avseenden var åtgärderna för att lindra krisens verkningar nödvändiga. Det gäller t.ex. de arbetsmarknadspolitiska insatser som

gjordes. Politiken saknade dock i alltför hög grad offensiva inslag. I stället

koncentrerades den på defensiva åtgärder, inkluderande en serie mindre devalveringar som inte underbyggdes med en fast finanspolitik, en snabbt växande statlig utlandsupplåning samt omfattande industrisubventioner, vilka torde ha bidragit till att fördröja den nödvändiga industriella förnyelsen snarare än till att underlätta den. Resultatet blev växande obalanser i utrikeshandel och statsbudget.

Den förda politiken innebar att arbetsmarknadens parter kunde erfara att för höga löneavtal kompenserades av statsmakterna. Företagen fick erfara hur en prissättning, som normalt skulle ha minskat efterfrågan, ofta i stället medförde att staten gick emellan med stödinsatser. Därigenom minskade parternas intresse och motiv för att genomföra ansvarsfulla lönerörelser.

De skärpta fördelningspolitiska spänningarna mellan olika organisationer och grupper och ett urholkat partsansvar har bidragit till att försämra arbetsmarknadens funktionssätt. Försök från enskilda grupper att nå en bättre utveckling än andra möts med krav på kompensation från övriga grupper, vilket driver upp den totala kostnadsutvecklingen. Samtidigt har arbetsgivarens traditionella roll sorn motpart försvagats.

4.4¶Lönebildningen och den ekonomiska politiken

I många länder får en alltför snabb löne- och kostnadsstegring slå tillbaka på parterna i form av konkurser och arbetslöshet. Därigenom skall parterna, är avsikten, få insikt i värdet av att agera återhållsamt och ansvarsfullt.

Denna politik har bidragit till att sänka nivån på pris- och löneökningstakten i många länder. Anpassningen till denna lägre nivå har dock tagit lång tid och har i många stycken varit plågsam.

Metoden att låta alltför höga lönekostnadsökningar helt slå igenom i ökad arbetslöshet är orättvis. De grupper på arbetsmarknaden som har ansvaret för kostnadsstegringen är inte nödvändigtvis de som också får ta konsekvenserna. Detta är sannolikt en starkt bidragande orsak till att det erfarenhetsmässigt tar mycket lång tid för en dylik politik att resultera i en permanent nedväxling av löne- och prisökningstakten. Resultatet har blivit ett lågt kapacitetsutnyttjande och en kraftig ökning av arbetslösheten, särskilt för ungdomar, kvinnor och lågutbildade. 29

En sådan utveckling kan inte accepteras. Det är därför av avgörande Prop. 1986/87: 100 betydelse att parterna av egen vilje. och insikt kan förvalta lönebildningen = Bil. 1 på ett ansvarsfullt sätt. Den ekonomiska politiken bör understödja en sådan utveckling genom att inskärpa förståelse för vikten av'en balanserad lönekostnads- och prisutveckling samt genom att öka insikten om lönebildningens restriktioner i såväl privat som offentlig verksamhet.

De offentliga förhandlingarna Regeringen har, som ytterst ansvarig för arbetsgivarna på den statliga sidan, i detta sammanhang ett särskilt ansvar för den offentliga arbetsmarknadens lönebildning. I Sverige har vi valt att avsätta en stor del av de gemensamma resurserna till den offentliga sektorn, i form av bl. a. vård, omsorg och utbildning. Den offentliga sektorn utgör en omistlig del av den' generella välfärdspolitik som skall garantera alla medborgare del i vår gemensamma välfärd.

Hittills har den offentliga sektorns kvalitet och omfattning kunnat förstärkas genom att verksamheten expanderats och skatterna höjts. Denna väg är emellertid inte längre framkomlig. Om reallönerna efter skatt skall kunna stiga, får inte skattetrycket skärpas ytterligare. Förbättringar av den offentliga servicens kvalitet, liksom ytterligare volymexpansion, måste därför framgent främst ske genom effektivisering, omprioritering och förnyelse av verksamheten. Möjligheterna till löneförhöjningar för de offentliganställda kommer i högre grad än tidigare att vara beroende av produktivitetens utveckling i den offentliga sektorn.

Under den konfliktfyllda avtalsrörelsen 1986 drabbades tredje man — allmänhet och näringsliv — hårt av strejker inom den offentliga sektorn. Krav har rests på att konflikt- och rörhandlingsrätten inom den offentliga sektorn bör inskränkas. De offentliganställdas konflikträtt bör bevaras. Likaså finns det goda skäl till att principen lika lön för lika arbete bör gälla oavsett om man är offentliganställd eller privatanställd. Mycket talar således för att lönestruktur och anställningsförmåner bör få en mer likartad utformning på det privata och det offentliga området.

Av detta, liksom av det tidigare sagda, följer att de grundläggande förutsättningarna för lönebildningen bör bli så likartade som möjligt i de båda sektorerna. Om de offentliganställda i fortsättningen skall ha en löneutveckling som i stora drag överensstämmer med de privatanställdas, måste också skillnaderna i arbetskrav och anställningsvillkor i övrigt jäm-

nas ut. Detta innebär bl. a. att löneökningar i ökad utsträckning måste ha

sin grund i höjd produktivitet. Skulle detta visa sig omöjligt återstår på många områden endast att sänka ambitionsnivån eller att genomföra personalinskränkningar. Alltför stora lönekostnadsökningar riskerar därför att få negativa återverkningar på verksamhetens kvalitet och omfattning.

Samtidigt innebär en sådan ordning att de anställda genom egna ansträngningar får ökad möjlighet att värna verksamhetens fortbestånd och därmed påverka kvalitet, sysselsättning, arbetsinnehåll och utkomst. Därmed skapas också möjligheter att bygga vidare på den gemensamma välfärden på ett sätt som understödjer der. ekonomiska politiken i övrigt. 30

Samförstånd om lönebildningen Prop. 1986/87: 100

Mot denna bakgrund avser regeringen att inom kort inbjuda till överlägg- Bil. I ningar med arbetsmarknadens parter. Regeringens förhoppning är att dessa skall kunna bidra till att i framtiden få till stånd en bättre fungerande arbetsmarknad och en mindre konfliktfylld lönebildning.

Önskvärt är att man i dessa överläggningar behandlar arbetsmarknadens spelregler, förhandlingsmodeller, konfliktvapen och medlarfunktion. Resonemangen bör ta sikte på behovet att uppnå en lönekostnadsutveckling,

som låter sig förenas med de långsiktiga målen om hög tillväxt och full

sysselsättning. Vidare bör dessa resonemang beröra hur en gemensam, saklig och allsidig redovisning av lönestrukturen och lönekostnadsutvecklingen skall kunna erhållas. En lönestatistik som hela arbetsmarknaden kan enas kring vore ett viktigt instrument för detta.

En ytterligare fråga, som bör tas upp i överläggningarna är uttaget av arbetsgivaravgifter. Nu föreslagna reformer, bl. a. på sjukförsäkringsområdet, nödvändiggör en höjning av de lagstadgade avgifterna med 1,3 procentenheter 1988. En sådan kraftig höjning inskränker i motsvarande mån löneutrymmet, vilket kan komma att försvåra förutsättningarna för lönerörelsen. Diskussionerna bör behandla detta problem och i vilken utsträckning sådana kostnadsökningar kan undvikas i framtiden.

Överläggningarna bör inriktas på att ge konkreta resultat inför och i avtalsrörelsen 1988.

5¶Den kommunala ekonomin

5.1¶Utsikter för den kommunala ekonomin de närmaste åren

Den kommunala sektorn har de senaste åren haft en god ekonomi. Genom tidigare löneökningar har kommunernas inkomster ökat kraftigt. Samtidigt visar de kommunala boksluten för 1985 på en alltför snabb utgiftsutveckling, framför allt i landstingskommunerna. De senaste åren har den kommunala konsumtionsökningen uppgått till 2 å 3 20 per år. Det beslut riksdagen fattade hösten 1984 om riktlinjerna för den ekonomiska politiken på medellång sikt innebar, att den kommunala konsumtionsökningen måste begränsas till I 22 per år för att kunna medverka till balans i samhällsekonomin. |

En sådan ökningstakt är densamma som den kommunala konsumtionsökning som följer av befolkningsutvecklingen och vissa åtaganden, såsom utbyggnaden av barnomsorgen. Någon hänsyn har därvid inte tagits till utgiftsdrivande faktorer som inte kunnat mätas men inte heller till de möjligheter som finns att genom rationalisering och omprövning effektivisera den kommunala verksamheten.

I kommunerna är det främst utbyggnaden av barn- och äldreomsorgen som tar i anspråk nya resurser. Utbyggnaden av äldreomsorgen är en följd av att antalet äldre i samhället ökar och att dessa i större utsträckning än tidigare bor kvar i sina hem. För att kunna få utrymme för en utökad kommunal service inom dessa områden är kommunerna i större utsträck- 31

ning än tidigare hänvisade till att omdisponera resurser från andra verk- Prop. 1986/87: 100 samhetsområden. Bil. I

Elevantalet i grundskolan minskar, vilket vid oförändrad ambitionsnivå ger utrymme för att frigöra resurser.

I fråga om landstingskommunerna är utgångspunkten att omstruktureringen med inriktning mot ökad öppenvård, hemsjukvård m. m. leder till att resurser kan frigöras från den slutna vården. Samtidigt innebär den medicinsk—-tekniska utvecklingen och kraven på att minska köerna till specialistmottagningarna, att landstingskommunerna tagit i anspråk allt mer resurser för att bygga ut specialistvården. En utbyggnad inom dessa områden och primärvården förutsätter att resurser frigörs inom andra delar av sjukvården genom en mer aktiv omprövning och förnyelse av den befintliga verksamheten.

Det begränsade samhällsekoncmiska utrymmet och de krav som befolkningsutvecklingen och vissa åtaganden ställer på den kommunala verksamheten understryker vikten av att statsmakterna visar stor återhållsamhet vad avser krav på och regleringar av den kommunala sektorn. Det pågående arbetet med att minska detaljregleringen och öka det decentraliserade beslutsfattandet måste drivas vidare med kraft för att öka möjligheterna för kommuner och landsting att utnyttja resurserna på mest effektiva sätt.

Avgörande för kommunernas och landstingskommunernas förutsättningar att tillgodose de krav som ställs på dessa verksamheter är vidare hur priser och löner utvecklas. Det senaste året har inkomsterna i kommunsektorn ökat med 8,5 20 och utgifterna med ca 9260. En viss dämpning märks 1987, då både inkomster och utgifter beräknas öka med omkring 7,5 2. Inkomstutvecklingen påverkas främst av skatteinkomsterna. Utgifterna påverkas förutom av volymutvecklingen också av löne- och prisutvecklingen. Under 1986 ökar lönekostnaderna med över 1070 i kommunsektorn, vilket självklart återspeglas i den totala utgiftsökningen.

Om den kommunala servicen skall kunna fortsätta att byggas ut inom angelägna områden, utan att kommuner och landstingskommuner tvingas till skattehöjningar, är det nödvändigt att de samlade volym- och löneökningarna nedbringas till en avsevärt lägre nivå än vad som varit fallet de senaste åren. Med fortsatt höga volym- och löneökningar kommer det finansiella sparandet i kommuner; och landstingskommuner att starkt försämras de närmaste åren. Även vid en relativt låg ökningstakt sker en viss försämring, som dock kan mötas med aktiva åtgärder i kommunerna. Däri ingår, förutom en aktiv omprövning och effektivisering av verksamheten, också ökad upplåning och anpassning av avgifter.

Det är sammanfattningsvis endast med en politik som resulterar i en god tillväxt i ekonomin som det blir möjligt att slå vakt om och vidareutveckla den service som tillhandahålls av kommuner och landstingskommuner. En av förutsättningarna för en sådan framgångsrik politik är att den totala utgiftsexpansionen i kommunsektorn begränsas till en, från samhällsekonomisk synpunkt, rimlig nivå och att statens budgetunderskott begränsas ytterligare.

5.2¶Åtgärder Prop. 1986/87: 100

Bil. 1 De åtgärder som vidtas är avvägda mot kommunsektorns ekonomiska situation, så att de kan ske inom ramen för ett i stort sett oförändrat kommunalt skattetryck och med en kraftigt skatteutjämnande profil. Åt-

gärderna bör underlätta för den kommunala verksamheten och sysselsätt-

ningen att utvecklas inom det givna samhällsekonomiska utrymmet.

Huvuddelen av de åtgärder av betydelse som föreslås kommer att träda i kraft den 1 januari 1988. Kommunerna och landstingskommunerna får därmed goda möjligheter att beakta dessa i sitt budgetarbete.

Sammantaget summerar neddragningarna av bidrag inom olika sektorer, främst skolan, till drygt 600 milj. kr. 1988. De föreslagna åtgärderna avser i

samtliga fall bidrag till verksamheter där kommunerna själva fastlägger

ambitionsnivån.

Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att den övre hyresgränsen för kommunalt bostadstillägg skall höjas med 700 kronor. För de kommuner som får kraftigt ökade kostnader till följd härav finns det möjlighet att söka extra skatteutjämningsbidrag.

Det är angeläget att finna en mer permanent lösning av kostnadsfördelningen mellan stat, kommuner och landstingskommuner i samband med omstruktureringen av vården. Utredningsarbete av betydelse härför pågår bl.a. inom äldreberedningen. I avvaktan härpå och som ett provisorium för i första hand 1988, bör en höjning ske av årsarbetarbidraget till social hemhjälp med 4 000 kr., vilket sammantaget beräknas kosta ca 250 milj. kr. Detta leder till att en betydande del av kommunernas kostnadsökningar för omstruktureringen kan täckas och att kommunerna därför kan avstå från ytterligare krav på ersättning från landstingskommunerna. Den totala överföringen av medel från landstingskommunerna till kommunerna kan därmed behållas på hittills överenskommen nivå. Avsikten är att efter 1988 få till stånd en mer permanent lösning. Skulle inte detta visa sig vara möjligt, bör ett liknande förfarande tillämpas även för 1989.

I övrigt har principen att inte räkna upp statsbidragen till kommunsektorn varit vägledande inför 1988.

Skatteutjämningssystemet Det nuvarande skatteutjämningssystemet grundas på 1979 års skatteutjämningsreform. Systemet som trädde i kraft 1980 och var fullt genomfört fr.o.m. 1982 innebar att garantinivån höjdes kraftigt i de södra och mellersta delarna i landet. Skatteutjämningsbidraget ökade mellan 1979 och 1982, till följd av reformen, med 2,9 miljarder kr. i 1979 års penningvärde eller med 6476. Totalt beräknas skatteutjämningsbidraget under innevarande budgetår uppgå till 12,6 miljarder kr.

Det kraftiga tillskottet från staten har dock inte lett till någon utjämning

av skattesatserna. Tvärtom har skillnaderna i skattesatser mellan de norra och södra delarna i landet vidgats ytterligare. Då systemet infördes var det balans i skattesatserna mellan skogslänen och övriga län. Idag ligger den

genomsnittliga skattesatsen i skogslänen 1: 40 kr/skr över skattesatsen i de 33

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 100. Bilaga I

övriga länen och 1:75 kr/skr över storstadslänen. Reformen har således Prop. 1986/87: 100 lett till ökade skillnader i kommunalskatten för de enskilda kommuninvå- = Bil. I narna i olika delar av landet, samtidigt som kostnaderna för systemet stigit avsevärt.

Enligt min mening måste kraven på ett effektivt system för utjämning av kommunalskatterna ställas mycket högt. Ett väl fungerande skatteutjämningssystem måste inriktas på att utjämna de skillnader i skattekraft och kostnadsläge som inte är direkt påverkbara från den enskilda kommunens resp. landstingskommunens sida. Utgångspunkten är att skillnader i ambitionsnivå i princip bör reflekteras i skillnader i skattesatser. Skillnader som hänför sig till kommunalpolitiskt fattade beslut måste sålunda få komma till uttryck även i olika höjd på skattesatserna. Den kommunala självstyrelsen bygger på att medborgarna i allmänna val tar ställning för en viss politik och att resultatet av denna politik också kommer till uttryck i den kommunala verksamheten och finansieringen av denna.

Vissa av de skillnader som finns idag är dock som nämnts ett resultat av andra orsaker. Avsikten är att så långt möjligt komma till rätta med uppenbara obalanser i det nuvarande systemet.

De förändringar jag föreslår sker från utgångspunkten att systemets främsta syfte är att utjämna ekonomiska skillnader mellan enskilda kommuner resp. landstingskommuner och inte att vara ett generellt finansieringsstöd för att bygga ut den kommunala verksamheten och förbättra standarden, De föreslagna förändringarna är ägnade att öka effektiviteten i systemet och därmed att bidra till att minska de nuvarande alltför stora skillnaderna för kommuninvånarna i olika delar av landet ifråga om skattesatser och kommunal servicenivå.

Då skattesatserna i princip stiger från söder till norr, är det nödvändigt att ändra relationerna i grundgarantinivå mellan dessa två delar av landet. Till den norra delen har i detta sammanhang räknats de sju skogslänen, Bergslagen och övriga stödområdet. Samtidigt bör bidraget förstärkas i vissa sysselsättningsmässigt känsliga områden. I den södra delen sänks grundgarantierna i princip med fem procentenheter, så att den lägsta grundgarantin blir 97 26 av medelskattekraften. I den norra delen av landet blir bidragsvolymen i stort sett oförändrad med en viss förskjutning från kusten till inlandet.

Samtidigt bör skatteutjämningsavgiften minskas med totalt 14 öre/skr. Målet är att på sikt helt avveckla den generella avgiften. Sänkningen av grundgarantin och skatteutjämningsavgiften bör genomföras under treårs-

perioden 1988 till 1990 för att ge möjlighet till en successiv anpassning.

Sammantaget innebär förslagen att skatteutjämningsbidragen för 1988 reduceras med ca 1550 milj. kr., b2räknat med 1987 års förhållanden. Tas även hänsyn till att skatteutjämningsavgiften sänks blir netttoeffekten ca 1200 milj. kr. 1988. Jag kommer i det följande att mer i detalj redogöra för mina förslag till revidering av skatteutjämningssystemet.

Övriga frågor Prop. 1986/87: 100

I samband med diskussionen om skatteutjämningssystemets framtida in- Bil. I riktning har frågan om de specialdestinerade bidragen aktualiserats.

År 1986 uppgick de specialdestinerade bidragen till närmare 65 26 av de

totala transfereringarna till kommunsektorn eller drygt 44 miljarder kr.

Mot bakgrund av de specialdestinerade bidragens omfattning och deras stora betydelse för såväl staten som kommunerna kommer bidragens effekter för både kommunsektorn och staten att analyseras.

Den I juli 1985 ändrades utbetalningsrutinerna för kommunalskattemedel. Orsaken var att statens betalningsströmmar inte var synkroniserade, vilket medförde en likvidisering av kapitalmarknaden den 19 och 20 varje

månad med kraftiga effekter på dagslåneräntan som följd. Förändringen

medförde att utbetalningen av hälften av kommunalskatten tidigarelades till den 18 varje månad och att återstoden utbetalades den 20 i månaden. De ändringar som företogs har visat sig otillräckliga, då alltfort stora fluktuationer i betalningsströmmarna kvarstår.

För att rätta till dessa problem utan att behöva ändra sista tidpunkten för statens utbetalning av kommunalskatt föreslår jag ett nytt system, där kommunernas och landstingskommunernas preliminärskatter och arbetsgivaravgifter avräknas direkt mot kommunalskatten den 18 i månaden. Överskjutande kommunalskattemedel betalas sedan ut från staten den 20 i månaden. Genom denna avräkning av kommunernas och landstingskommunernas preliminärskatter, ATP-avgifter och kommunalskattemedel elimineras de stora svängningarna i betalningsströmmarna till och från banksystemet. För att systemet tekniskt skall kunna fungera måste kommunerna och landstingskommunerna senast den 12 i månaden lämna in en redovisning till länsskattemyndigheterna för de belopp som skall avräknas. Riksskatteverket (RSV) har lämnat ett förslag till utformning av avräkningssystemet och underhandskontakter har tagits med de båda kommunförbunden.

Den lagtekniska regleringen har samband med mina förslag rörande skatteutjämningen. Jag återkommer därför till den lagtekniska utformningen i det sammanhanget.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 35

Statsbudgeten och Särskilda frågor mir Py 1986/87:100

I Statsbudgeten budgetåren 1986/87 och 1987/88

1.1¶Beräkningsförutsättningar

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i sarnhället av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En sammanfattning av beräkningen bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.2. RRV:s beräkningar grundas på antagandet att lönesumman mellan ären 1985 och 1986 ökar med 8,5 36 samt mellan åren 1986 och 1987 med 5,6 72. För år 1988 har verket antagit ökningen till 3,5 30. RRV räknar med att det genomsnittliga konsumentpriset ökar med 4,1 70 mellan åren 1985 och 1986 samt med 3,2 20 mellan åren 1986 och 1987.

Under slutskedet i arbetet av den preliminära nattonalbudgeten har bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Med anledning härav räknar jag med att lönesumman ökar med 0,7 procentenheter mer än vad RRV räknat med, dvs. med 9.222 för år 1986. För år 1987 räknar jag med att lönesumman kommer att öka med 6,4 6. Jag räknar vidare med att det genomsnittliga konsumentpriset kommer att öka med 4,2 76 under år 1986 och 3,96 under år 1987. I inkomstberäkningen antar RRV att bostadslåneräntan för år 1987 ska vara 9,3 76. Regeringen fastställde den 4 december 1986 bostadslåneräntan för år 1987 till 9,7 92.

För år 1988 har jag inte gjort någon egen bedömning av pris- och löneutvecklingen. Det finns därför ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar i detta avseende.

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende

budgetåret 1986/87

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1986/87 utgörs av verkets budgetprognos nr 3 från den 15 december 1986. Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 198€/87 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

Inkomster I RRV:s inkomstberäkning har verket för budgetåret 1986/87 beräknat inkomsterna till 296 214 milj. kr.

I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling för år 1986 och år 1987 så räknar jag upp statsinkomsterna på inkomsttiteln Fysiska personers skatt på inkomst, realisätionsvinst och rörelse med 1853 milj. kr.

Med hänsyn till de nya antagandena om lönesummans utveckling för år 1986 och år 1987 reviderar jag upp beräkningen av inkomsttiteln Folkpen- Sionsavgifter med 383 milj. kr., inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto 36

med 277 milj. kr., inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 89 milj. kr., Prop. 1986/87: 100

inkomsttiteln Vuxenutbildningsavgift med 11 milj. kr., inkomsttiteln Övri- Bil. I

gå socialavgifter, netto med 75 milj. kr., samt inkomsttiteln Allmän löne-

avgift med 81 milj. kr.

RRV har i sina beräkningar antagit att den privata konsumtionen i

löpande priser kommer att stiga med 7,4 7: under år 1986 och med 6,7 %

under år 1987. Jag antar att motsvarande ökningar är 8,2 26 respektive 8 Zz. Jag reviderar av den anledningen upp verkets bedömning av statsinkoms-

terna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 500 milj. kr.

Tabell 1. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1986/87 1 000-tal kr.

RRV:s be- Förändring

räkning enligt före-

dragande

Föredragandens justeringar: 1111 Fysiska personers skatt

på inkomst, realisationsvinst och rörelse 45 863 000 +1853 000 211 Folkpensionsavgift 38 792 000 + 383000 221 Sjukförsäkringsavgift. netto —-896 000 + 277000

1231 Barnomsorgsavgift 8960 000 + 89000 1241 Vuxenutbildningsavgift t050 000 + 1000 1251 Övriga socialavgifter,

netto 678 000 + 75000

Summa förändringar enligt föredraganden +3 269 000

Utgifter I statsbudgeten anvisades 336392 milj. kr. RRV har i sin budgetprognos därutöver beaktat bl. a. tilläggsbudget I och höstens jordbruksavtal. Verket beräknar de totala utgifterna till 338695 milj. kr. Den överenskommelse som staten och jordbruksnäringen träffat under hösten beräknar jag leder till en merbelastning på 875 milj. kr. Detta föranleder mig att revidera upp RRY:s beräkning av utgifterna med 320 milj. kr.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 65 000 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Jag anslutar mig till denna bedömning.

Enligt RRY kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår att minska med 2452 milj. kr. för att uppgå till 21537 milj. kr. Bedömningen är självfallet osäker, men jag kan tills vidare acceptera RRV:s beräkning som baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 2 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1983/84 och 1986/87.

Tabell 2. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1983/84—1986/87 Prop. 1986/87: 109 Miljarder kr. Bil. 1

Huvudtitel 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87

Utrikesdepartementet SI 5,8 5,8 6.4 Kommunikationsdeparte-

mentet 4,8 3,8 4,9 5.0

Arbetsmarknadsdeparte-

Enligt RRV kommer utnyttjandet av rörliga krediter att öka med 200

milj. kr. Jag har inget att invända mot RRY:s bedömning. Jag vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar

upp 3 miljarder kr. Jag beräknar b2hovet till 4 miljarder kr.

Tabell 3. Statsutgifterna budgetåret 1936/87 milj. kr.

1986/87 RRY Före-

dragande

Statsbudget Utgiftsanslag exkl.

statsskuldräntor 264 392 266313 266 313 Finansfullmaktsutnyttjande = - = Beräknad merbelastning

på förslagsanslag exkl. staåtsskuldräntor - 1730 2050

Statsskuldräntor 65 000 65 000 65 000 Förändring i anslagsbehållningar 1500 2452 2452 Andrad dispostion av

rörliga krediter 500 200 200 Beräknat tillkommande

utgiftsbehov, netto 5000 3000 4000 Summa statsutgifter 336 392 338 695 340015

Sammantaget beräknar jag därned utgifterna budgetåret 1986/87 till

340015 milj. kr.

1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1987/88

Inkomster

I RRV:s inkomstberäkning för budgetåret 1987/88 har verket tagit hänsyn

till beslut som riksdagen fattat eller som regeringen föreslagit före den 24

november 1986. RRV har beräknat statsbudgetens totala inkomster till 300 292 milj. kr. för budgetåret 1987/88. I förslaget till statsbudget för nästa budgetår ingår

ett antal förslag som påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande 38

redovisar jag de förändringar av RRV:s beräkningar-som jag funnit nöd- Prop. 1986/87: 100 vändiga. Bil. I

Med hänsyn till min bedömning av lönesummans utveckling samt de skatteffekter som följer av det förslag till tilläggsbelopp till basbeloppet som chefen för socialdepartementet kommer att föreslå senare denna dag reviderar jag upp verkets beräkning av inkomsttiteln Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse med 3445 milj. kr. Med anledning av förslaget till tilläggsbelopp till basbeloppet reviderar jag vidare ned verkets beräkning av inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto med 75 milj. kr.

Med hänsyn till de nya antagandena om lönesummans utveckling reviderar jag upp beräkningen av inkomsttiteln Folkpensionsavgifter med 544 milj. kr., inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 377 milj. kr., inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 127 milj. kr., inkomsttiteln Vuxenutbildningsavgift med 15 milj. kr., inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 115 milj. kr., samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 116 milj. kr.

Jag reviderar upp verkets bedömning av statsinkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 1400 milj. kr., med hänsyn till mina antaganden om den privata konsumtionens utveckling.

Jag reviderar vidare upp RRV:s beräkning av inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 1030 milj. kr. till följd av de förslag chefen för socialdepartementet kommer att lämna senare i dag. Jag avser härmed kostnader för förbättringen av sjukpenningen och den tillfälliga föräldrapenningen från den I december 1987 och de ökade intäkter som förväntas till följd av höjningen av sjukförsäkringsavgiften från den 1 januari 1988. Jag har vidare tagit hänsyn till de besparingar inom sjukförsäkringen som chefen för socialdepartementet senare i dag kommer att föreslå. Till följd av de ökade skatteintäkterna som de förbättrade förmånerna vad gäller sjukpenningen och den tillfälliga föräldrapenningen väntas ge upphov till räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse med 320 milj. kr.

Chefen för socialdepartementet kommer vidare att föreslå att arbetsmarknadsavgiften höjs. Av den anledningen räknar jag upp statsinkomsterna på inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 279 milj. kr.

I enlighet med vad jag i det följande kommer att anföra om skatteutjämningsavgift för år 1988 räknar jag upp RRV:s beräkning av inkomsttiteln Skatteutjämningsavgift med 1322 milj. kr.

Vidare räknar jag upp statsinkomsterna på inkomsttiteln Räntor på bostadslån med 250 milj. kr. med anledning av att bostadslåneräntan fastställts till 9,7 26 för år 1987.

Chefen för kommunikationsdepartementet kommer att föreslå att sjöfartsverket från och med den 1 juli 1987 skall få övergå til! affärsverksformen, att SJ:s investeringar i Stockholm med anledning av avtalet mellan SJ och Stockholms läns landsting får finansieras genom lån från riksgäldskontoret samt att luftfartsverkets nuvarande statskapital omvandlas till ett fast, dvs. amorteringsfritt, statskapital. Detta föranleder mig att revidera ned RRV:s beräkning av inkomsterna på inkomsttiteln Statens järnvägars

avskrivningar med 120 milj. kr. Detta innebär dessutom att ett antal in- 39

komsttitlar upphör i statsbudgeten. Med anledning av detta reviderar jag Prop. 1986/87: 100 ned RRV:s beräkning av inkomsterna på inkomsttiteln Fyravgifter, far- — Bil. 1 ledsvaruavgifter med 443 milj. kr., inkomsttiteln Skeppmätningsavgifter med 2,7 milj. kr., inkomsttiteln Fartygsinspektionsavgifter med 6,4 milj. kr., inkomsttiteln Försäljning av sjökort med 7,5 milj. kr., inkomsttiteln Lotsavgifter med 73 milj. kr., samt inkomsttiteln Luftfartsverkets avskrivningar med 115 milj. kr. Vidare upphör inkomsttiteln Sjöfartsverkets avskrivningar i statsbudgeten.

Med anledning av de ändringar i expeditionskungörelsen (1964: 618) som träder i kraft den 1 januari 1987 reviderar jag upp RRV:s beräkning av inkomsttiteln Expeditionsavgifter med 84 milj. kr.

Vidare kommer jag att senare denna dag föreslå att en avgift för tillsyn av exportbutiker införs. Detta föranleder mig att räkna upp inkomsttiteln Avgifter vid tullverket med 500000 kr.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer i det följande att föreslå att landstingskommun, till vilken den kommun, där en studerande är kyrkobokförd, hör, skall kunna åläggas att utge ersättning till staten för sådan utbildning som anordnas av både staten och landstingskommunen. Detta föranleder mig att justera upp RRV:s beräkning av inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet med 14,5 milj. kr.

Vidare kommer chefen för civildepartementet att föreslå att avgifterna till Statshälsan höjs. Det föranleder mig att räkna upp inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet med ytterligare 15 milj. kr.

RRV:s beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min elter andra berörda statsråds sida. Totalt innebär de förordade avvikelserna från verkets beräkningar en uppräkning av inkomsterna för budgetåret 1987/88 med 8 611,4 milj. kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1987/88 till 308903 mill. kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar framgår av tabell 4.

Tabell 4. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret Prop. 1986/87: 100

1987/88

Bil. 1

I 000-tal kr.

RRV:s beräk- Förändringar

ningar enl. töredra-

gande

Inkomsttitel [110 Fysiska personers

skatt på inkomst,

2518 Fyravgifter, farleds-

2811 Övriga inkomster av

statens verksamhet 500 000 + 29500 5113 Statens järnvägars

avskrivningar 120000 - 120000 5114 Luftfartsverkets av-

skrivningar 115 000 —- 115000 S211 Statliga pensionsavgifter, netto 173 000 - 75000 Summa inkomster 300 291 880 Summa förändringar enligt föredraganden +8 611400

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88 (tabell 5).

Tabell 5. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster budgetåret 1987/88

Inkomsttitel Förslag

1343 Tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,

understödsföreningar och pensionsstiftelser Ny inkomsttitel 2518 Fyravgifter, farledsvaruavgifter Upphör 2519 Skeppmätningsavgifter Upphör 2521 Fartygsinspektionsavgifter Upphör 2616 Försäljning av sjökort Upphör 2617 Lotsavgift Upphör S114 Luftfartsverkets avskrivningar Upphör 5142 Sjöfartsverkets avskrivningar Upphör

Utgifter

I mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1987/88 uppgår utgifterna till totalt 345 847 milj. kr. 41

Räntor på statsskulden har preliminärt beräknats till 63 miljarder kr. Det Prop. 1986/87: 100

blir anledning att återkomma till riksdagen med slutligt förslag till beräk- Bil. 1

ning av räntorna på statsskulden i kompletteringspropositionen.

Jag räknar schablonmässigt med en förbrukning av anslagsbehållningarna om totalt 1500 milj. kr. budgetåret 1987/88. Budgetutfallet, och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av

dana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk, myndigheter och bolag. Sammantaget räknar jag schablonmäs-

sigt med en ökning av utnyttjandet av rörliga krediter med 500 milj. kr.

För att föreliggande förslag till statsbudget även ska omfatta den förväntade budgeteffekten av tilläggsbudgetar och andra särskilda propositioner som planeras bli förelagda riksdagen under våren 1987 har jag beräknat posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto till 9 miljarder kr. för

budgetåret 1987/88. Jag har sålunda beräknat statsutgifterna för budgetåret 1987/88 i enlighet med vad som anges i tabell 6.

Tabell 6. Statsutgifterna för budgetåret 1987/88 Milj. kr.

1987/88

Förslag till!

statsbudget

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1986/87 och 1987/88

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1987/88 enligt vad som framgår av tabell 7 och tabell 8.

Tabell 7. Statsbudgeten för budgetåren 1.986/87 och 1987/88 Miljarder kr.

1986/87 be- 1987/88

räknat utfall Förslag till

statsbudget

Sammanfattningsvis innebär min redogörelse att underskottet i statsbudgeten för innevarande budgetår beräknas komma att uppgå till 40,5 mil- 42 jarder kr., medan det för nästa budgetår beräknas till 36,9 miljarder kr.

Prop. 1986/87: 100

Bil. 1

000 000 000 000 905 000 000 905 9Ip8 0007 000 9v8

"IN

EUNUNS "LB "AOY2GSIN3IN "UI 'SUMYnAQLOfsjopaw 13NPpary Je3uruj[Byagqs3ejsur J213UBIpU 13)USWSUedapsuoneyiunwWwosy 12)UdJW3UBdapspeuytrewsIagIy 231u3wWauedapi3taua BULIJEISSNOJS "Ut eo. Jajuawauedaps3urupnigln u 221u2w3uedapsynigplof 131UJWIULdIPSIRASIOY AW UapINYSSTRIS apupunuoyjp 22003wSuedapannsnf 131u2wSuedapsaynn 22203wauedapspersog 231u3Wauedapursnpuj 23143wauedap[eros 133uawayuedapsururt 13380 12102wWSUPdapnara SSap AR

UONIsodsIp YIO 430 BusrO :8vjsupsifiårn Ar EPPasSInI0jO AOY JuIUASUIAN yro UIFepsyNY Ed ppuypsog IDUNDJIIGg [FUN IOJUEY -Of'w PeO ou

000 000 000001 000 000 000 000 000905

109 L8b £81 506 087 927

88/L861 SLE STO 901 Lc6 B9r £06 EP6 9p8

TLT 8T £ 80€ 9€ SKE

1218128png "IN FY

EUNUNS PUNUNS

13UYUIESYIJA 138pNgsje;s WOPUa3I

J3)SWOYUI

IN SUJILIS PfeSLIOJ UP]

3es.Iod AR PIISSEUJÄNIEN AB AR Jurufe1aq.ary '421§wOYUJ (d)SWOYUJ :3OYSI2pUuN II)SWOYuU] '8 13NLYS IPQvL

+ mn

2¶Extraordinära budgeteffekter BP 1986/87: 100

il. I Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för sådana effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots detta anser jag det angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna exkluderats så att inte statsbudgetens underliggande utveckling undanskyms.

På inkomstsidan har exempelvis följande effekter betraktats som extraordinär vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: — ändrade uppbördsperioder av inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och

andra skatter, vilket medför att den i samband med omläggningen registrerade inkomstströmmen ger en felaktig bild av skatteinkomsterna

— vissa engångsvisa skattehöjningar/sänkningar på t.ex. vinster, förmö-

genhet och löner — tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten — fondupplösningar som tillfälligt ökar statsbudgetens inkomster — utförsäljning av beredskapslager av olja.

På utgiftssidan har bl. a. följande effekter beaktats: — valutaförluster/-vinster som uppstår vid amortering av statens utlands-

lån — rena budgetavlastningar, som att bostadslånegivningen sedan budget-

året 1985/86 inte belastar statsbudgeten — vidare att vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på

kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på statsbudgeten. Som exempel på effekter som inte beaktas vid framräkning av den

underliggande budgetutvecklingen kan nämnas dels att ränteutgifter för statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstrument, dels de särskilda insatser inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget.

Tabell 9 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1985/86— 1987/88.

Tabell 9. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1985/86—1987/88 Miljarder kr., löpande priser

1985/86 1986/87 1987/88 Budgetsaldo -42,7 —-40,4 =-37,6 Andel av BNP (92) 4,10 4,19 3.627

3¶Statens lånebehov

Vid en finansiell analys är det av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Utgångspunkten vid en sådan analys är begreppet statens lånebehov, som kan definieras som statsskuldens transaktionsförändring. Om man utgår ifrån det av RRV 44 redovisade budgetunderskottet krävs en del justeringar för att erhålla

statens nettolånebehov. I det följande redovisas kortfattat hur de två Prop. 1986/87: 100

begreppen är relaterade till varandra. Bil. 1

I. Det av RRV redovisade budgetunderskottet kan användas som utgångspunkt för kalkylen.

2. Korrigeringar bör t.ex. göras då det förekommer skillnader mellan när transaktioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning.

3. Valutaförlusten/-vinsten på statliga utlandslån förs enligt nuvarande

praxis upp mot statsbudgeten då ett uttandslån förfaller till betalning.

Valutaförlusten/-vinsten innebär inte något likviditetsflöde till den inhemska marknaden. Från upplåningssynpunkt innebär valutaförluster inte nå-

gon nettoupplåning då samma belopp som förfaller i utlandslån måste lånas upp i Sverige eller i utlandet.

4, Under senare år har viss kreditgivning lyfts ut ur statsbudgeten och i

stället fått formen av lån från riksgäldskontoret. Denna utlåning innebär ett likviditetsflöde till marknaden samtidigt som denna utlåning måste finansieras via statlig upplåning. 5. Den beslutade engångsskatten på försäkringsbolagen, som inte på-

verkar budgetutfallet, innebär en indragning av likviditet samt en minsk-

ning av statens lånebehov.

6. Genom en saldering av posterna ovan erhålls statens lånebehov.

Det bör päpekas att statens lånebehov definierat på detta sätt innehåller

transaktioner, som inte påverkar likviditetsläget, då de sker mellan riks-

banken och riksgäldskontoret. Som exempel kan nämnas statens ränteutgifter till riksbanken. Då dessa utgifter ökar statsskulden och kräver ökad

statlig upplåning inkluderas de dock i statens lånebehov.

Tabell 10. Statens lånebehov (netto) budgetåren 1985/86—1987/88 Miljarder kr.

1985/86 1986/87 1987/88 I. Redovisat

budgetunderskott 46,8 40,5 36,9 I . Diverse korrigeringar

för att uppnå kassamässighet =3,3 - =

3. Valutaförluster/-vins-

ter på statliga utlandslån - 4,2 -2,0 -21

4. RGK:s kreditgivning m. m. —-2,3 +1.1 +1,0

(varav kreditgivning till affärsverk) (+1,0) (+0,5) (+0,5) tövrigt) (-3,3) (+0,6) (+0,5)

5. Tillfällig förmögen-

hetsskatt för livförsäkringsbolag m. tl. - —=7,5 =-7,5

6. Statens lånebehov 37.0 32,1 28,3

4¶Statliga garantier

Riksrevisionsverket (RRV) har den 20 november 1986 redovisat verksam-

heten med statliga garantier. I tabell 11 sammanfattas uppgifterna. Redo-

visningen är kassamässig och avser tidpunkten den 30 juni 1986 utom för 45 garantiramarna som avser tidpunkten den I juli 1986.

ÄMM oo 2 oc Nej 00 § e S

1338 är

iR3urueiag 131SWOYU| AP JJe3Ip I3UPJP3

PÅOJ peu!

8'ss (0'0 (859) 00 Ön 9'1 9'€ 0'0 0'0 0'0 8'0 8'19 U6lt 6'08£

IN AR

I) O0€ Uap

tad 133SWOYUJ -nUuPlIeZ 131I3AR (€'55 (T'SIN 0'0 00 6'b 001 0'0 0'0 98/5861 8041 0'0 IT 8'981 SEE €£'0€S

Uupdj

I) 1248128PNA

-UBJPB

un -Ut

9861 (00 (E'8IEN Aa AR EE 0'0 ov 9'6t L'6P 00 0'0 0'0 TLL Brr 1'€6L €LilcT IIpuN SpeLj unf Plog Ja]

I I

pInysjenudey pruajuetseN 8'£L9 (6'7S070) (TPS TOEPT O' O'rrLE T tr OT 00 L'66F 0'06CLT L'68L

uap ['6CS

runt LF ELI iI6l (9861 9861 ad OF SN 59 c6 0E

TIN

I -1)UPIe3 uap JasjoIsejn (6'TS0TO) (8'LFE9DN 1ad VLEbRIt $'901 Ö'VIS6 O'L8LE Y'LLL b'10€ o'TI 000€ 8'189 L'TEBOL O'rt9c9 LILvEE Ep40f) uap tunf wemuese3) 9861 sad bi 0E

9861 WeIuese3 (6' (PICK O'rtO 00156 0'096É $IBLI O'8§9 O'TTE 0:00€ 0'T9L 0081 O'Tb6 apueljeD U$LELS S'EP8 uap IVL tunf unf

9861 Lad TO) FÖ HI 88 €S I+I gF I

uap

sad

snueses (Q1OJSpUOJpunI8 (I3NUTCIBBSAJEA 1dapsuonexqrunuwwosY uapuuwrunparuodxg apepsenn MIJALNSAPUI UasjaIÄSSYynIQuUueT e3NeS 13101UONSPIEISYNY NIJAIBIadUI 1e32AuIef

eWwurms

JIHAD ewWWwWnsjad IT manuetse)N [[EJUSNLA ARIPA) ALICA) SUDIEIS SUNTIS SUNITIS e3AQ IRQvIL 110

AR

Gällande, av regeringen tilldelade garantiramar per den 1 juli 1986, — Prop. 1986/87: 100 uppgår till 141,9 miljarder kr. Bland de ramar som ökat under det gångna = Bil. I året dominerar ramarna för Teleinvest AB och biståndsgarantier. En kraftig minskning har skett i fråga om ramarna för stöd till varvsföretag, Svenskt Rederiföretag och stöd till åtgärder för att ersätta olja.

Gjorda garantiutfästelser uppgår till 133,5 miljarder kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld.

Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag SSAB och Teleinvest AB. Minskningar i utfästelser förekommer bl. a. beträffande stöd till varvsföretag.

Den garanterade kapitalskulden var vid tidpunkten 92,8 miljarder kr varav grundfondsförbindelser 22,1 miljarder kr. Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantierna.

Den garanterade kapitalskulden har minskat med 3,2 miljarder kr sedan den 30 juni 1985. Härav svarar valutakursförändringarna för ca 3,5 miljarder kr. Beträffande valutakursförändringarna i exportkreditgarantierna föreligger inga uppgifter. Enligt vad jag har erfarit pågår ett arbete inom exportkreditnämnden för att konstruera system för att göra beräkningar av valutakursförändringar.

Teleinvest AB, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag och exportkreditnämndens garantier svarar för de största ökningarna av kapitalskulden.

Även minskningar av den garanterade kapitalskulden förekommer. De mest betydelsefulla gäller stöd till varvsföretag, garantier till Svenska Petroleum och statens industriverks garantier.

Ökningen av garantier per samhällsområde har särskilt berört garantier till kommunikationssektorn och bostadssektorn.

Utgifter till följd av infriade garantier — 2,2 miljarder kr — härrör som framgår av tabell I främst från stödet till varvsföretagen och exportkreditgarantierna med sammantaget 2,1 miljarder kr. Av de senare svarar garantier till Brasilien, Peru och Polen för en stor del. Även industrigarantier svarar för stora utgifter.

Inkomster från garantiavgifter uppgår till 530 milj. kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantierna. Garantiavgifterna har därutöver jämfört med föregående budgetår ökat med ca 20 milj. kr. Även om dessa garantiavgifter nu tas ut i ökad omfattning på nya garantier får det således fortfarande inte något större genomslag eftersom stocken av äldre garantier är helt dominerande och inte avgiftsbelagda.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 380 milj. kr. Även dessa inkomster härrör främst från exportkreditgarantierna.

Statens nettoutgift uppgår således till drygt 1,3 miljarder kr under perioden. Eftersom inkomsterna skall täcka utgifterna krävs därför enligt min mening en betydande ökning i uttaget av garantiavgifter. Också äldre garantier bör därför i normalfallet avgiftsbeläggas från den 1 juli 1987.

Riksdagen har under innevarande riksmöte beslutat om höjning av grundfonden för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa med 3 mil- 47

jarder kr från och med den 28 december 1986 från 12,5 miljarder kr till 15,5 — Prop. 1986/87: 100 miljarder kr och av grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbank höjs — Bil. 1 från och med den 1 juli 1986 med 500 milj. kr från 1800 milj. kr till 2300 milj. kr.

Inga ytterligare förslag om förändringar av statliga garantiramar som träder i kraft senare än den 1 juli 1986 har förelagts riksdagen efter kompletteringspropositionen 1986.

Statens garantiåtagande komme: därmed — utan ytterligare förändringar — att uppgå till drygt 145,4 miljarder kr. den 1 juli 1987.

Jag vill i detta sammanhang även informera riksdagen om att regeringen den 20 november 1986 beslutat om tilläggsdirektiv till den s. k. kreditgarantiutredningen (utredningen Fi 1985:05) om enhetlig förordning för verksamheten med statliga kreditgarantier m. m. Tilläggsdirektiven innebär att uppdraget utvidgas till att omfatta utarbetande av ett förslag till enhetliga regler även för verksamheten med statliga lån och bidrag. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1987. Den 1 juni 1987 skall RRV redovisa regeringens uppdrag om ett ADB-baserat redovisningssystem för den statliga garantiverksamheten.

RRV har även redovisat omfattningen av de statliga garantiåtagandet tio år framåt. Enligt RRV:s beräkningar kommer den garanterade kapitalskulden för den 30 juni 1986 lämnade garantiutfästelser att år 1995 ha minskat till 32,9 miljarder kr. om inga nya åtaganden görs.

Det kvarstående åtagandet då utgörs 'huvudsakligen av grundfondförbindelser på vilka amorteringar normalt inte görs.

5¶Principer för bokföring av valutaförluster och

räntor på statsskuldväxlar

Regeringen uppdrog den t1 juni 1986 åt RRV att utreda möjligheterna att ändra nu gällande redovisningsmetoder för räntan på statsskuldväxlar och valutaförluster/-vinster.

I en rapport till regeringen den 19 november 1986, Ändrade metoder för att redovisa kursdifferenser och vissa ränteutgifter (RRV dnr. 1986: 561), föreslår RRV att räntorna på statsskuldväxlar avräknas mot statsbudgeten som utgifter, dvs. när de förfaller till betalning. Vidare diskuterar RRV en metod där valutaförluster/-vinster avräknas mot statsbudgeten i samband med att utländska lån — mätt i den enskilda valutan — nettoamorteras. RRV föreslår därvid att en ny redovisningsmodell innehållande bl. a. balansräkning och en ekonomisk verksamhetsredovisning för riksgäldskontoret införs. I den ekonomiska verksamhetsredovisningen bör, enligt RRV, upplupna räntekostnader fördelas över lånens löptid oberoende av när de förfaller till betalning. Vidare föreslår RRV att upplupna valutaförluster och kursvinster redovisas i riksgäldskontorets verksamhetsredovisning oberoende av om de realiserats eller inte.

ning. Med anledning av detta har jag givit riksgäldskontorets fullmäktige möjlighet att yttra sig över RRV:s förslag vad avser redovisningen vid 48

kontoret. Jag avser därför inte att nu föreslå några förändringar av princi- Prop. 1986/87: 100

perna för bokföring av valutaförluster/-vinster och räntor på statsskuldrän- = Bil. 1

tor inför budgetåret 1987/88.

6¶Vissa budgettekniska frågor

6.1¶Utveckling av budgetprocessen och ekonomisystemet

I förra årets budgetproposition (bilaga I s. 44 f.) redogjorde jag för ett antal

planerade eller nyligen påbörjade projekt som syftar till att förbättra effek-

tiviteten och kassahållningen i den statliga verksamheten. De studier och utvecklingsinsatser som gjorts inom dessa områden har klarlagt brister i nuvarande budgetprocess och ekonomisystem och de visar också på möj-

liga vägar för fortsatt utveckling. Eftersom de tekniska frågorna kring

budgetprocessen och ekonomisystemet ofta är komplicerade krävs inte sällan lång tid för utredning och utveckling av nya lösningar. Det är därför angeläget att arbetet bedrivs målmedvetet och med stor kontinuitet.

Jag anser nu att det finns underlag för att närmare ange målen för det fortsatta utvecklingsarbetet. Enligt min mening bör det vara en viktig målsättning att ytterligare klargöra och renodla rollfördelningen mellan statsmakterna och myndigheterna. På statsmakterna bör ankomma att styra myndigheterna genom att klart ange den huvudsakliga inriktningen av och de övergripande målen för myndigheternas verksamhet tillsammans med att bestämda ekonomiska ramar och andra övergripande finansiella krav läggs fast. Myndigheterna bör, enligt min mening, ges vidgade möjligheter att bestämma över sin egen organisation och sina egna arbetsformer samt därtill ges ett större utrymme att själva välja den lämpligaste sammansättningen av sina produktionsresurser. Därigenom torde också deras

möjligheter att effektivt driva sin verksamhet inom ramen för den även

framgent med nödvändighet strama medelstilldelningen öka. En sådan

inriktning förutsätter delvis nya instrument för budgetstyrning och ekono-

miadministration.

En annan viktig målsättning bör. enligt min mening, vara att viterligare

förbättra statens kassahållning. I förra årets budgetproposition (bilaga I s.

45 f.) redogjorde jag för de viktigaste insatserna som gjorts på detta område. Vidtagna åtgärder från riksdagens och regeringens sida har lett till inte voväsentliga besparingar för staten.

Enligt min mening finns det en potential för ytterligare förbättringar

härvidlag. Detta förutsätter dock att även myndigheterna i ökad utsträck-

ning engageras i arbetet. Det finns vissa möjligheter att genom regeländ-

ringar i ekonomisystemet samt med utbildning och information inrikta

myndigheterna mot att utforma genomtänkta betalningsplaner, fakturerings- och betalningsrutiner, skärpa sin betalningsbevakning m. m. På viss sikt kan det också finnas möjligheter att tillskapa ekonomiska incitament, t.ex. genom ränteberäkning av anslagsmedel, vilket skulle kunna innebära

att myndigheterna kan få del! av vinsterna av kassahållningsåtgärder från

deras sida. 49

4 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 100. Bilaga I

De statliga myndigheterna arbetar inom ett brett verksamhetsområde Prop. 1986/87: 100

med starkt varierande uppgifter. Ett mycket stort antal befattningshavare, = Bil. I

på skilda nivåer har ansvar för att verksamheterna planeras och budgeteras enligt givna krav, bedrivs effektivt i enlighet med uppställda regler och kontrolleras och följs upp på ett tillfredsställande sätt. Detta ställer krav på att budgetprocessen är rimligt överskådlig för berörda befattningshavare, så att statsmakternas krav på myncigheterna kan sättas i samband med den egna verksamheten. Vidare krävs att ekonomisystemet är begripligt och överblickbart. Enligt min mening bör man därför fästa stor vikt vid dels åtgärder för att förenkla och förbättra det ekonomiadministrativa regelsystemet, dels utbildning och annan vägledning av den personal som ansvarar för att statens medel hanteras på ett effektivt och korrekt sätt.

Med utgångspunkt i dessa mål kan ett samlat program för de närmaste årens arbete med utveckling av budgetprocessen och ekonomisystemet formuleras. Detta program består av tre huvudpunkter.

Ramstyrning och flexibel resursanvändning En mer renodlad rollfördelning mellan regeringen och myndigheterna förutsätter att dialogen mellan dem utvecklas. Ett viktigt syfte med den pågående försöksverksamheten med treåriga budgetramar är att utveckla denna dialog och att få till stånc en ökad långsiktighet i planeringen. Erfarenheterna från den första försöksomgången är något varierande. I vissa fall har försöksmyndigheterna gjort ambitiösa ansträngningar för att uppfylla regeringens direktiv, men verksamheten har också visat på vissa brister. De hittills vunna erfarenheterna visar på betydelsen av att myndigheterna får möjligheter att utveckla de analyser som krävs i de särskilda direktiven, och att det löpande infermationsutbytet mellan myndigheterna och regeringskansliet sker så att beslutsunderlaget får rätt inriktning och kvalitet. Enligt min mening finns det, trots bristerna, goda skäl för att fortsätta pågående försöksverksamhet. Det är dock viktigt att erfarenheterna från försöken tas tillvara på ett systematiskt sätt och omsätts i noggrant avvägda åtgärder för att ytterligare utveckla dialogen och styrningen. Chefen för civildepartemeatet avser att i början av år 1987 återkomma i fråga om försöksverksamketen i samband med ställningstaganden till vissa av verksledningskommitténs förslag (SOU 1985: 40).

Ett annat viktigt projekt inom detta område är utvecklingen av ett system för överföring av anslagsmedel mellan budgetår. Jag återkommer

till detta i det följande (avsnitt 7). Därvid har jag också för avsikt att ta upp

frågan om att utveckla rutinerna för beräkning och fastställande av kompensation för avtalsenliga lönemerutgifter. Klara regler för hur och i vilken utsträckning sådan kompensation skall medges har stor betydelse när det gäller att förbättra den ekonomiska ramstyrningen.

En utbyggd information från myndigheterna till regeringen samt en utvecklad ekonomisk styrning inom myndigheterna förutsätter att myndigheterna har tillgång till er: ändamålsenligt redovisningssystem med möjligheter till lokal anpassning samt bra metoder för resultatanalys. Principerna och metoderna för den statliga redovisningen bör därvid utvecklas 50 vidare. Åtgärder inom dessa områden är angelägna.

Jag vill i detta sammanhang något ytterligare beröra frågan om utveck- = Prop. 1986/87: 100 ling av lokala redovisningssystem. Från flera myndigheter har i olika — Bil. I

sammanhang förts fram krav på att få utveckla egna redovisningssystem

vid sidan av system S. I stor utsträckning har system S nu nått en sådan

utvecklingsgrad att det kan tillgodose en stor del av de olika lokala krav som ställs. Ytterligare förbättringar kan uppnås med lokala för- och efter-

system till system S. En förutsättning för att de lokala redovisningssystemen skall fungera väl gentemot riksredovisningen m. m. är att de centrala

kraven på redovisningsdata anges noggrant, bl. a. på grundval av de informationsbehov som regeringen och andra centrala användare har. Enligt

min mening är det nödvändigt att de lokala systemen uppfyller de krav RRV fastställer. I avvaktan på att kraven beslutas bör RRV, som centralt

ansvarig myndighet för riksredovisningen och system S, vara restriktiv vid

ställningstaganden till önskemål om utveckling av myndighetsegna redo-

visningssystem. Vidare är det viktigt att revisionsorganisationen får insyn i

de lokala systemen. RRV bör vidare i mån av resurser kunna ge myndighe-

terna rådgivning vad gäller lokal anpassning av redovisningssystem.

Bättre kassahållning

Några direkta administrativa eller tekniska begränsningar för myndigheter-

na att dra medel på statsverkets checkräkning i riksbanken finns för

närvarande inte. Detta försvårar statens likviditetsplanering och är också

en källa till läckage i form av ränteförluster för statsverket. Möjligheterna att genom administrativa regleringar begränsa möjligheterna att överut-

nyttja checkräkningen utreds. På längre sikt bör dock, enligt min mening,

möjligheterna att bygga in automatiska kontroller i det statliga betalnings-

systemet utrönas. Detta och vissa andra åtgärder för en bättre kassahåll-

ning förutsätter emellertid att ett nytt betalningssystem utvecklas. Det nuvarande betalningssystemet är otillfredsställande på flera punkter, bl. a. eftersom transaktionerna inte automatiskt kan hänföras till respektive myndighet. En försöksverksamhet med ett nytt betalningssystem som medger att myndighetsvisa ”kassor” kan byggas upp i postgirosystemet bedrivs nu av RRV i samarbete med postgirot. Det är viktigt att arbetet med att utveckla betalningssystemet fortsätter.

Ett nytt betalningssystem kan lägga grunden för automatisk uppföljning av myndigheternas utnyttjande av statsverkets checkräkning, ett nytt system för beräkning av ränta på utnyttjandet av rörliga krediter samt, på sikt, en möjlighet att införa en generell räntefaktor i betalningssystemet. Särskilt det senare skulle ge myndigheterna incitament till god kassahåll-

ning genom att de skulle kunna få del av räntevinster t. ex. till följd av

förbättrade betalningsplaner för anslagsmedel.

Utbildning och information

Ansvaret för att den statsanställda personalen har erforderliga insikter i hur budgetprocessen och ekonomisystemet fungerar ligger i första hand på

myndigheterna själva. Jag vill betona att kompetenshöjande åtgärder inte 51

enbart bör riktas mot ekonomiadministrativ personal i traditionell mening. — Prop. 1986/87: 100 Det är väl så viktigt att myndigheterna riktar insatserna mot chefer och = Bil. I annan personal i sakfunktioner.

Med de förändringar som kan följa av den utvecklingsverksamhet som jag redogjort för i det föregående, finns ett särskilt behov av kontinuerlig information om uvheter i budgetprocessen och ekonomisystemet. I första hand måste det ankomma på RRV att föra ut sådan information till myndigheterna.

Av stor betydelse för den ekonomiska styrningen av statsverksamheten och för den grundläggande väglecningen till myndigheternas personal är den budgethandbok som gavs ut första gången 1978 och som nu finns i en reviderad version från 1983. Enligt min mening är tiden nu än mogen för att påbörja ett arbete för att se över budgethandboken i syfte att inom några år kunna ge ut en reviderad upplaga. Jag avser senare föreslå regeringen att uppdra åt RRV att i samarbete med främst finansdepartementet utforma ev ny budgethandbok.

Arbete pågår inom alla de områden som jag nu har redogjort för. I en del fall utreds frågorna inom regeringskansliet, medan arbetet i vissa andra fall sker inom RRV på regeringens uppdrag eller på RRV:s eget initiativ. Frågor om resurserna för bl. a. denna verksamhet kommer att behandlas i det förslag till anslagstilldelning till RRV som skall föreläggas riksdagen under våren. I flera fall kan utvecklingsarbetet leda fram till förslag till åtgärder som förutsätter riksdagens beslut. Jag avser att efter hand återkomma till regeringen med förslag i sådana frågor.

6.2¶Ändrad redovisning av förslag till medelstilldelning i

budgetpropositionen

. od . en än . nea 4 Redovisning av pris- och löneomräkning av förvaltningsunslag Enligt regeringens direktiv för anslagsframställningarna för budgetåret 1987/88 skulle myndigheterna i fråga om förvaltningsanslag hemställa om resurser i oförändrad prisoch lönenivå minskat med minst 5 4 under en treårsperiod. Anslagen skulle således beräknas i samma pris- och löncläge som låg till grund för anslagsberäkningarna i budgetpropositionen för budgetåret 1986/87.

Detta får konsekvenser för redovisningen av myndigheternas förslag till medelstilldelning i budgetpropositionen under resp. anslag. Myndigheternas yrkanden redovisas i oförändrad pris- och lönenivå medan föredragandens förslag redovisas i pris- och löneomräknad nivå.

Efterlevnaden av regeringens direktiv har emellertid i denna del varit skiftande. Pris- och löneomräknade förslag förekommer i myndigheternas anslagsframställningar och redovisningen av huvudförslaget varierar. Det innebär att de förändringstal som normalt presenteras i myndighetskolumnen i tabellen för olika resursstag under förvaltningsanslag varierar och inte alltid innehåller relevant information. En jämförelse mellan myndighetens och föredragandens förändringstal i tabellen skulle därför inte bli rättvisande eller meningsfull.

För att redovisningen av myndigheternas och föredragandens förslag Prop. 1986/87: 100

skall bli entydig och överskådlig har myndighetskolumnen i tabellen därför — Bil. 1

utgått i årets budgetproposition. Myndighetens förslag framgår emellertid

även fortsättningsvis av texten i den därpå följande reciten. Enligt min mening är det viktigt att informationen till riksdagen är korrekt. Redovisningen av myndighetens förslag i reciten bör därvidlag ge en väl så god

information som den tidigare kolumnen i tabellen. Denna ordning bör därför kunna gälla även framgent.

Innebörden av förslag till treåriga budgetramar

Vissa myndigheter har ingått i försök med treåriga budgetramar (prop.

1984/85: 150, bil. 1). För några av dessa kommer, utöver en medelsanvis-

ning för budgetåret 1987/88, också en budgetram för den kommande treårs-

perioden att redovisas. Chefen för civildepartementet kommer i början av 1987 att föreslå vissa förändringar I myndigheternas styrning. Jag vill i

avvaktan på dessa förslag redan nu redovisa vissa frågor kring treårsbud-

geteringen.

Den treåriga budgetramen är grundad på en fördjupad anslagsframställan och en mer genomgripande prövning i regeringskansliet. Det kan ses som en vidareutveckling av det treårsperspektiv som enligt direktiven för anslagsframställningarna har tillämpats för myndigheternas redovisning av det s. k. huvudförslaget för förvaltningskostnader.

Treårsperspektivet förstärktes i de av regeringen våren 1985 och våren

1986 fastställda direktiven för myndigheternas anslagsframställningarna

för budgetåren 1986/87 resp. 1987/88. Från att tidigare ha utgjort en möjlig-

het för myndigheterna angavs det treåriga huvudförslaget som obligato-

risk. Myndigheten fick redovisa ett ettårigt huvudförslag endast om särskilda skäl förelåg. Enligt dessa direktiv skulle vidare myndigheterna inte

lämna någon separat långtidsbedömning för förvaltningsanslagen. De skulle i stället integréra långtidsbedömningen med redovisningen av det treåriga huvudförslaget.

Den vidareutveckling som nu sker syftar till att riksdag och regering skall få förbättrade möjligheter att på grundval av ett fördjupat material

ange hur verksamheten bör inriktas under den kommande treårsperioden. Regeringen bör som en konsekvens ange resursramarna för samma tid

utifrån nu kända förhållanden. Redovisningen av resurserna för denna verksamhet kommer normalt i budgetpropositionen att anges i belopp för

samtliga budgetår i perioden. Detta skiljer sig ifrån tidigare tillämpat teknik för redovisning av huvudförslaget då normalt utgiftsminskningen för resp. budgetår anges i form av procentsiffror för vart och ett av budgetåren.

Avsikten är dock inte att detta skall innebära någon reell skillnad vad avser

de ekonomiska utgångspunkterna för myndigheternas planering och resursanspråk. Resursramarna för åren två och tre av perioden bör således betraktas som planeringsramar för verksamheten. Anslag för resp. budgetår skall liksom tidigare beslutas årligen av riksdagen. Den fördjupade prövning som ligger i försöksverksamheten syftar dock till att det utöver 53

resursramarna i ökad utsträckning skall vara möjlig för riksdag och rege- — Prop. 1986/87: 100 ring att ange riktlinjer för verksamhetens inriktning under perioden. Bil. I

I likhet med vad som gällt för de treåriga huvudförstaget bör såväl myndigheternas anslagsframställningar som statsmakternas budgetprövning i normalfallet kunna göras betydligt enklare för de mellanliggande åren i treårsperioden. Med hänsya till att den treåriga budgetramen grundas på en i förhållande till det treåriga huvudförslaget fördjupad prövning bör förutsättningarna för det öka.

Myndigheterna kan emellertid inte utgå ifrån att de angivna resursramarna under alla förhållanden också kommer att anvisas för resp. budgetår. Ändrade förutsättningar av betydelse kan leda till att statsmakterna kan finna anledning att ändra resursramen. Motsvarande gäller för de eventuella riktlinjer som angetts för verksamheten under perioden.

Utgångspunkten är dock enligt min uppfattning att angivandet av dessa ramar bör ge bättre planeringsförutsättningar för myndigheterna.

7¶Överföring av anslagsmedel mellan budgetår

7.1¶Inledning

7.1.1 Bakgrund Regeringen har tidigare, bl. a. i förra årets budgetproposition (bilaga I s. 44 ff.). redogjort för det arbete som pågår i syfte att öka effektiviteten i den statliga verksamheten och förbättra statens kassahållning. Strävandena att öka den statliga förvaltningens effektivitet måsta bygga på en större långsiktighet i myndigheternas och statsmakternas planering och en ökad flexibilitet vad gäller myndigheternas medelsanvändning. Detta bör kombineras med att statsmakterna tydligare än nu anger vilken inriktning myndigheternas verksamhet bör ha samt att myndigheterna ges fasta ekonomiska ramar för detta utan onödig ekonomisk detaljreglering.

Tilldelningen av medel för myndigheternas förvaltning torde även framgent komma att bli stram bl. a. i syfte att driva på omprövning och rationalisering inom myndigheterna. En fortsatt återhållsam resurstilldelning i detta syfte förutsätter emellertid att myndigheterna får en större frihet att välja hur man bäst använder de tilldelade medlen för att kunna arbeta i den riktning som statsmakterna angett. En ökad flexibilitet i tiden, dvs minskade begränsningar för när myndigheterna skall förlägga sina utgifter, torde också tjäna detta syfte. Myndigheternas möjligheter att planlägga sina inköp av varor och tjänster över en längre tidsperiod än ett budgetår har hittills varit begränsade. Förvaltningsresurser anvisas normalt över förslagsanstag, vilket innebär att medlen endast får förbrukas under loppet av det budgetår för vilket de är anvisade. Medel som inte har förbrukats under det aktuella budgetåret kan alltså inte utnyttjas senare. Detta innebär att myndigheternas möjligheter att planera sin verksamhet på längre sikt begränsas, att förseningar i verksamheten blir svårare att hantera samt att man i en del fall riskerar ett beteende som yttrar sig is. k. köpruscher, dvs. 54

ej helt motiverade inköp i slutet av budgetåren för att tilldelade medel skall Prop. 1986/87: 100 förbrukas. Bil. 1

För att försöka få till stånd ett system för hur förvaltningsresurser kan föras över från ett budgetår till ett annat och för att få en belysning av föroch nackdelar med sådana överföringsmöjligheter uppdrog regeringen i april 1985 åt RRV att utreda dessa frågor. Förutom att utreda möjligheten för myndigheterna att utnyttja ej förbrukade medel på förvaltningsanslag (myndighetsanslag eller motsvarande) efter budgetårets utgång, låg också i uppdraget att bedöma för- och nackdelar med kredit på sådana anslag, dvs. dubbelriktade överföringsmöjligheter. RRV har avrapporterat uppdraget i maj 1986 med rapporten (RRV Dnr 1985: 361) Överföring av anslagsmedel mellan budgetår - ett ramanslag med anslagssparande och anslagskredit. Synpunkter på rapporten har inhämtats från ett antal statliga myndigheter.

Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av rapporten och remissyttrandena som bilaga 1.3.

7.1.2 Tidigare utredning i ämnet Frågor kring möjligheterna att låta anslagsbehållningar utnyttjas efter budgetårets utgång behandlades i budgetutredningens betänkande (SOU 1973: 43) Budgetreform. Budgetutredningen analyserade dessa möjligheter utifrån ett generellt perspektiv på anslagsbehållningar under alla anslagstyper, alltså inte speciellt för förvaltningsutgifter som det nu är fråga om. Utredningen förde ett principiellt resonemang kring för- och nackdelar härvidlag. Frågor om möjligheten till kredit på anslag berördes inte av utredningen. De synpunkter budgetutredningen anförde återges i samband med redovisningen av RRV:s förslag.

Budgetutredningen föreslog att de då använda fyra anslagstyperna — förslagsanslag, obetecknade anslag, reservationsanslag och investeringsanslag (endast på kapitalbudgeten) — skulle ersättas med en enda anslagstyp. För denna anslagstyp skulle gälla dels att regeringen skulle ha rätt att medge överskridande upp till 10 22 av anslagsbeloppet eller upp till ett belopp av 1 milj. kr., dels att det inte skulle finnas någon möjlighet att disponera ej utnyttjade medel efter budgetårets slut.

Regeringen avvisade detta förslag i prop. 1976/77: 130 om riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet och förordade att medel i fortsättningen borde anvisas under de tre anslagstyperna förslags-, reservations- och obetecknade anslag, i stort enligt de regler som tidigare gällt för dessa anslagstyper. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning (FiU 1977/78:1, rskr 19). Anslagstypen investeringsanslag utgick i och med att kapitalbudgeten upphörde.

7.1.3 Anslagstyper För de nu använda anslagstyperna gäller i korthet följande villkor. Förslagsanslag kan överskridas av regeringen utan särskilt riksdagsbeslut, medan outnyttjade medel inte får reserveras till följande budgetår. Möjligheterna att överskrida förslagsanslagen begränsas emellertid av de villkor 55

riksdagen kan ha angett för de enskilda anstagen. Obetecknade anslag får Prop. 1986/87: 100 inte överskridas och outnyttjade medel får inte användas under följande Bil. I budgetår. Reservationsanslag får inte heller överskridas, men ej utnyttjade medel får användas efter budgetårets slut, förutsatt att de förs vidare i form av reservationer. Om ett reservarionsanslag inte längre finns upptaget i statsbudgeten får reserverade medel användas av regeringen för avsett ändamål intill utgången av tredje budgetåret efter det att anslaget fanns upptaget i statsbudgeten. När ett reservationsanslag avser investeringar får medel användas för avsett proj2kt under obegränsat antal år. Projektet måste dock ha påbörjats inom tre år från den tidpunkt då anslaget först kunde disponeras.

Beskrivningen av anslagstyperna avser de regler som gäller i förhållandet mellan riksdagen och regeringen. Riksdagen anvisar anslag till regeringen som får disponera dem enligt de villkor som följer av anslagstypen. Regeringen brukar i praktiken inte själv disponera anslagen utan beslutar om vilka myndigheter som får disponera dem. Regeringen tilldelar då myndigheterna anslag. En myndighet kan i sin tur besluta att en annan myndighet får disponera anslaget eller en del av anslaget. Myndigheten fördelar då anslaget till den andra myndigheten.

7.1.4 Befintliga metoder för överföring Det förekommer redan nu att medel som anvisats för ett visst budgetår används efter detta budgetårs slut.

I viss utsträckning förekommer också att myndigheter tar i anspråk medel som ännu inte är formellt anvisade, alltså en form av kreditutnyttjande. Överföring kan användas sorn ett samlande begrepp för att beteckna båda dessa företeelser. I enlighet med regeringens uppdrag har RRV kartlagt befintliga överföringsmöjligheter. RRV konstaterar att överföring kan ske helt i enlighet med gällande regelsystem. Exempel på sådan överföring är reservationer på reservationsanslag, förskjutningar mellan fastställda utgiftsramar inom försvaret och utnyttjande av rörlig kredit i riksgäldskontoret. RRV har dock konstaterat att också otillåtna överföringar förekommer i form av finansiella eller bokföringsmässiga transaktioner.

7.2¶Föredragandens överväganden och förslag

7.2.1 För- och nackdelar med överföring Budgetutredningen och RRV:s rapport. Som jag nämnt i det föregående redovisade budgetutredningen några föroch nackdelar med att låta anslagsbehållningar disponeras efter ett budgetårs utgång. RRV har i sin redovisning av för- och nackdelar utgått från budgetutredningens analys.

Budgetutredningen framhöll som en nackdel att den från konjunkturpolitisk synpunkt viktiga tidsstyrningen av särskilt investeringsverksamheten försvåras om myndigheterna i väsentlig omfattning kan förskjuta projekt i tiden. RRYV påpekar att verkets uppdrag endast avsåg förvaltningsanslag, 56

som visserligen kan användas för mindre investeringar men knappast i den — Prop. 1986/87: 100 utsträckning att det har någon betydelse från stabiliseringspolitisk syn- = Bil. 1 punkt.

Att anslagsbehållningar är svåröverskådliga och försvårar information om budgetbeloppens verkliga innebörd är en annan nackdel enligt budgetutredningen. Med ett system där överföringsbeloppen redovisas kontinuerligt i anslagssystemet och publiceras anslagsvis i statsbudgetens utfall år för år kan man dock, enligt RRY, uppnå en tillfredsställande överskådlighet.

Budgetutredningen ansåg vidare att det fanns en påtaglig brist på syste-

matik i tillämpningen av de skilda anslagstyperna, vilket ibland kunde leda till att obetydliga tekniska anslagsjusteringar måste föreläggas riksdagen medan regeringen i vissa fall kan medge relativt och absolut sett betydande överskridanden. RRV konstaterar att man ibland valt att anvisa medel för förvaltningsutgifter över reservationsanslag för att kunna använda ej utnyttjade medel under efterföljande budgetår. Detta är fallet bl. a. för vissa anslag som är avsedda att täcka hela verksamhetsområden (t. ex. högskoleanslagen). Eftersom reservationsanslag inte får överskridas ens för ökade lönekostnader till följd av centrala avtal tvingas man tillgripa mindre ändamålsenliga metoder för lönekompensation. En särskild anslagsform avsedd för förvaltningsutgifter med inbyggda möjligheter till anslagssparande skulle, enligt RRV, kunna ersätta sådana reservationsanslag för förvaltningsutgifter och även i övrigt öka förutsättningarna för ett mer ändamålsenligt val av anslagstyp för skilda ändamål.

Ett incitament till god anslagsberäkning skulle, enligt budgetutredningen, bortfalla om myndigheterna fick behålla outnyttjade medel. RRV hävdar att riskerna för ”överbudgetering” numera måste bedömas som små med hänsyn till att vi snart haft tio år av generella neddragningar av förvaltningsanslag.

Budgetutredningen framhöll slutligen som en nackdel att om outnyttjade medel fick behållas skulle principen om att anslagen skall avse verksamheter under ett budgetår brytas. RRV menar dock att detta är en princip som aldrig upprätthållits. Pågående försöksverksamhet med treåriga budgetramar innebär, enligt RRV, ett definitivt avsteg från principen.

RRV sammanfattar denna genomgång av eventuella nackdelar med konstaterandet att om budgetutredningens argument mot överföringar avtagit i bärkraft är det naturligt att fördelarna vuxit sig starkare i motsvarande grad.

Budgetutredningen framhöll att ett system där anslagsbehållningar fick utnyttjas efter budgetårets utgång skulle leda till ökad administrativ bevämlighet genom att det blev enklare att hantera förseningar i verksamheten, i faktureringen eller vad gäller utbetalningar. Därvid anser RRV att fördelarna ligger djupare än så. Myndigheterna har sedan mitten av 1970-talet ställts inför hårda finansiella begränsningar. Detta har lett till ett ökat tryck på myndigheterna att förbättra produktionsmetoderna och anpassa verksamhetens inriktning. Ett visst mått av finansiell rörelsefrihet underlättar en smidig anpassning av produktionen.

Vidare ansåg budgetutredningen att myndigheternas planering skulle 57

underlättas om de med säkerhet visste att anslagna medel fick utnyttjas Prop. 1986/87: 100 även efter budgetårets slut. RRV pekar på att myndigheternas anslags- = Bil. 1 framställningar görs ett till ett och ett halvt år innan den planerade verksamheten skall genomföras. Om raan övergår till ett system med treåriga budgetramar förlängs tidsperspektivet ytterligare. RRV menar också att med ett krympande utrymme inom ramen för nuvarande ettåriga anslag finns en risk för att myndigheterna alltför mycket fokuserar sitt intresse på finansiella aspekter i stället för på sakligt sett viktigare verksamhetsaspekter. Ett finansieringssystem som är mer flexibelt skulle, enligt RRV, minska dessa farhågor.

Budgetutredningen framhöll också att myndigheterna skulle uppmuntras till rationaliseringar och besparingar om de fick behålla insparade medel. Vidare skulle köprusher i juni månad kunna motverkas. RRV delar budget-' utredningens bedömning. När det gäller frågan om köprusher har RRV försökt kartlägga vilken omfattning dessa kan ha. Man har därvid funnit att utbetalningsaktiviteten för vissa inköp otvivelaktigt är större vid budgetårsskiftet än under andra delar av året. Den konstaterade skillnaden är dock liten sett i relation till de totala förvaltningsutgifterna. Skillnaden kan, enligt RRV, bl. a. bero på att många myndigheter väntar med planerade inköp tills man ser om det finns pengar kvar. RRYV menar också att det kan finnas en allmän tendens till ”verksamhetsrush” strax före semesterperioden, vilket kan ge sig till känr:a som ökade utbetalningar. Således har RRV inte kunnat få någon bekräftelse på om köprushen innebär att myndigheterna gör inköp som man eljest inte skulle ha gjort. Man menar också att den reala besparingspotentialen troligen är måttlig och knappast kan tjäna som huvudmotiv för en anslagsreform.

RRV påpekar slutligen att förordningen (1985:498) om avräkning av utgifter på statsbudgeten starkt har förbättrat möjligheterna till en korrekt anslagsredovisning. Den minskade flexibilitet i myndigheternas anslagshantering som den emellertid samtidigt lett till medför ett behov av en ny, legal och öppet redovisad, överföringsmetod.

Som slutsats anför RRV att ett överföringssystem torde medföra större effektivitet genom att anslagen kan användas bättre.

Föredraganden Jag delar RRV:s principiella syn på behovet av ökad flexibilitet i resursanvändningen. Remissopinionen är också entydig. Samtliga instanser som yttrat sig tillstyrker införandet av ett överföringssystem. Flera remissinstanser framhåller att ett överföringssystem skulle göra det enklare för myndigheterna att klara fluktuationer i verksamheten. Det anförs även att systemet skulle kunna ge utrymme rör administrativa besparingar eftersom mycket tid och kraft nu måste ägnas åt detaljerad uppföljning av medelsanvändningen kring budgetårsskiftena. Till vad RRV har anfört vill jag foga att i den mån ett överföringssystem skulle få några kortsiktiga statsfinansiella konsekvenser, torde dessa, enligt min bedömning, bli av hanterlig omfattning. Samtidigt torde en ökad långsiktighet och större flexibilitet i myndigheternas verksamhet få betydande positiva effekter. Överföring av 58

anslagsmedel kan, särskilt i ett system med treåriga budgetramar för för- Prop. 1986/87: 100 valtningsanslag, ge förutsättningar för en ökad finansiell frihet för myndig- = Bil. 1 heterna samtidigt som statsmakternas möjligheter att långsiktigt styra verksamheterna med angivande av mål, inriktning och ekonomiska ramar förstärks. Systemet kan även förbättra möjligheterna till en god kassahållning inom staten eftersom det medger att myndigheterna kan förskjuta

anskaffningar i tiden. Samtidigt vill jag dock framhålla att man bör vara uppmärksam på vad budgetutredningen anför om risker för att ett överfö-

ringssystem blir svåröverskådligt. Budgetutredningens synpunkter torde främst ha bäring på anslagsbehållningarna på reservationsanslag för investeringar. De kan knappast ha samma betydelse för de relativt begränsade belopp som kan bli aktuella i ett överföringssystem för förvaltningsanslag. Det är trots detta viktigt att den tekniska lösningen för överföring av anslagsmedel mellan budgetår utformas så att riksdagens och regeringens

behov av insyn och överblick tillgodoses. Ett annat viktigt krav är att

systemet skall medge en fortsatt utveckling mot ökad ekonomisk ramstyrning av myndigheterna. Systemet bör utformas så att det i princip blir självreglerande, dvs. det skall inte i nämnvärd omfattning leda till en ökad arbets- och beslutsbörda för riksdagen och regeringen. Jag återkommer senare i mitt anförande till hur ett system för överföring närmare bör utformas.

7.2.2 För- och nackdelar med kredit på anslag Enligt min mening är det viktigaste syftet med ett överföringssystem att få en praktisk ordning som gör det möjligt för myndigheterna att, om man finner det lämpligt från effektivitetssynpunkt, spara medel för användning under ett senare budgetår. I vissa fall kan det emellertid finnas goda skäl : att vidta kostnadskrävande åtgärder, t.ex. göra investeringar som under

överskådlig tid och på goda grunder beräknas medföra kostnadsminskning-

ar i verksamheten, utan att medel har sparats för sådana åtgärder. Jag anser att myndigheterna bör ges vidgade möjligheter att löpande besluta om rationaliseringsinvesteringar utan att regeringen och riksdagen skall behöva ta ställning och bevilja särskilda medel för ändmålet. Detta ligger i linje med strävandena att vidga möjligheterna för myndigheterna att på egen hand ta ansvar för verksamheten. Ett smidigt sätt att åstadkomma

sådana möjligheter skulle kunna vara att införa en möjlighet att få kredit på

anslagsmedel.

RRV har utrett för- och nackdelar med anslagskredit. Därvid konstaterar RRV att de allmänna skäl som gäller för ett överföringssystem är giltiga för såväl anslagssparande som anslags kredit. Vidare anför RRV att överskridanden på förvaltningsanslag i dag förekommer i samma utsträckning som underutnyttjanden. Om ej utnyttjade medel kanaliseras via an-

slagssparande i ett överföringssystem bör man i konsekvens härmed också kanalisera överskridanden. Möjligheterna för myndigheterna att själva

kunna finansiera smärre investeringar av projekttyp, t. ex. inom en treårig budgetram, är ett ytterligare motiv. En anslagskredit är också viktig för att återställa det utrymme för flexibel anslagshantering som försvann i och 59

med de nya reglerna för avräkning av utgifter mot anslag. Av dessa skäl = Prop. 1986/87: 100 förordar RRV att överföringssystemet också skall omfatta anslagskredit. Bil. I

Flertalet remissinstanser har uttalat sig i frågan och samtliga tillstyrker alt en kreditmöjlighet införs. Att man skulle kunna göra mindre investeringar utan omfattande omprioriteringar i den löpande verksamheten samt att man lättare än nu skulle kunna hantera fluktuationer i verksamheten är argument som framförs.

Enlig min mening bör en begränsad kreditmöjlighet kunna bidra till att befästa den ökade flexibiliteten utan att systemet för den skull behöver bli svåröverskådligt. Jag vill dock åter understryka att syftet med ett överföringssystem i första hand är att öka flexibiliteten i medelsanvändningen genom möjligheterna till anslagssparande. Myndigheterna bör alltså, t. ex. i samband med rationaliseringsinvesteringar, sträva efter att under ett eller flera budgetår spara medet för sådana ändamål. Kreditmöjligheten bör således utnyttjas för investeringar endast om de bedöms som mycket säkra och beräknas ge snabb effekt i form av kostnadsminskningar. I annat fall skulle den ökade flexibilitet som reformen syftar till snabbt gå förlorad.

Genom att en utnyttjad anslagskredit automatiskt blir en belastning på kommande budgetårs medelsutrymme kan kreditmöjligheten bli ett incitament för myndigheterna att i högre grad än nu planera och löpande följa upp sin medelsförbrukning.

En i förhållande till anslagets storlek begränsad anslagskredit torde, under de angivna förutsättningarna, inte ens på kort sikt kunna leda till några mer omfattande negativa statsfinansiella konsekvenser. Långsiktigt skall kreditutnyttjande under ctt eller flera budgetår jämnas ut mot lägre medelsförbrukning under de påföjande budgetåren. Huvudsyftet skall vara att krediter utnyttjas för att möta naturliga variationer i verksamheten och för planerade rationaliseringsinvesteringar. Jag räknar med att möjligheterna till anslagskredit och anslagssparande tillsammans kommer att leda till ett minskat behov av tillfälliga medelstillskott (engångsanvisningar) för investeringar för förvaltningsändamål.

Även om det finns goda skäl att tro att myndigheterna kan utnyttja systemet på avsett sätt, kan det emellertid inte helt uteslutas att det uppkommer en situation där flera myndigheter snabbt når kreditgränsen och ligger kvar på denna nivå år efter år eller t.o.m. överskrider den. Systemet skulle då ha förfelat sitt syfte. Kreditmöjligheten bör därför prövas särskilt noga i en försöksverksamhet med överföring. Jag återkommer senare till denna fråga (avsnitt 7.3.5).

7.2.3 Studerade tekniska lösningar Inom ramen för regeringens uppdrag har RRV studerat några tekniska lösningar för överföring av anslagsmedel mellan budgetår, såväl inom som vid sidan av anslagssystemet. En tänkbar teknisk lösning vid sidan av anslagssystemet är att spar- och kreditbelopp enbart registreras i myndighetens balansräkning som en fordran på, resp. skuld till, statsverkets checkräkning. En annan variant är att fordran och skuld samtidigt registre-

ras på konto i riksgäldskontoret, riksbanken eller i postgirot. RRV konsta- = Prop. 1986/87: 100 terar att överföring av medel vid sidan av anslagssystemet innebär ett — Bil. I

avsteg från de regler för återredovisning av statsbudgetens utfall som hittills gällt. När spar- eller kreditbeloppet avräknas mot anslaget förlorar

beloppet sin karaktär av anslagsmedel och övergår till att bli en bokförings-

mässig tillgång eller skuld i den enskilda myndighetens balansräkning. Anslagsredovisningens informationsvärde blir minst sagt tvivelaktigt. Följaktligen krävs ett helt nytt informationssystem vid sidan av anslagsredovisningen. Vidare skulle antalet betalningsrörelser utanför statsbudgeten öka med ökande skillnader mellan utfallet på statsverkets checkräkning och statsbudgetens utfall som följd. RRV avstyrker därför ett överföringssystem vid sidan av anslagssystemet. Också lösningar inom anslagssystemet med utnyttjande av nuvarande

anslagstyper har påtagliga brister. Anslagstypen förslagsunslag går inte att använda annat än om anslagstypen modifieras i flera avseenden. Att fast-

ställa spar- och kreditbelopp kräver komplicerade rutiner. Regelsystemet

för redovisning och anslagsavräkning måste omarbetas. Användningen av reservationsanslag för förvaltningsutgifter har redan idag komplikationer

på de områden där detta förekommer, bl. a. till följd av svårigheterna att ge kompensation för avtalsenliga lönemerkostnader. Kreditmöjligheter skulle

kräva att särskilda ”låneanslag” fördes upp i statsbudgeten.

Försvarssektorns överföringssystem har, med hänsyn till de speciella förutsättningar som gäller för detta, inte närmare analyserats av RRV.

Systemet förutsätter bl. a. att riksdagen årligen bemyndigar regeringen att

justera utgiftsramarna. Överföringen fungerar således inte med den auto-

matik som nu är önskvärd.

Enligt RRV:s bedömning är ett överföringssystem inom anslagssystemet definitivt att föredra. Samtidigt menar RRV att detta kan ske endast med en ny anslagstyp eller om någon av de nuvarande anslagstyperna modi-

fieras för ändamålet. Frågan är då om dessa behövs i nuvarande form för

andra ändamål än förvaltningsutgifter. RRV konstaterar att så är fallet. Förslagsanslag är väl ägnade för regelstyrda transfereringar och reservationsanslag för investeringsutgifter. En ny anslagsform med villkor som är direkt avpassade för förvaltningsutgifter bör därför tillskapas.

Anslagstypen obetecknat anslag är med de grundläggande villkor som gäller inte aktuell att modifiera för överföring. Däremot menar RRYV att för de ändamål som denna anslagstyp används borde det gå utmärkt att använ-

da någon av de andra anslagstyperna. Att låta obetecknade anslag utgå ur systemet kan därför övervägas.

Mot bakgrund av RRV:s analys anser jag att ett överföringssystem bör fungera inom ramen för anslagssystemet. Jag delar RRV:s bedömningar

vad gäller nackdelarna med ett system med överföring vid sidan av stats-

budgeten. Enligt min mening vore det särskilt olämpligt om ett nytt informationssystem vid sidan om den ordinarie anslagsredovisningen skulle

behöva konstrueras. En förutsättning för att möjligheter till överföring

skall kunna införas är att systemet i hög grad kan fungera automatiskt med goda möjligheter till insyn, kontroll och överblick från statsmakernas sida. Detta kan inte åstadkommas vid sidan av anslagssystemet annat än om ett 61

nytt informationssystem byggs upp. Enligt min mening kan emellertid en — Prop. 1986/87: 100 särskild ny anslagstyp konstrueras med för ändamålet avpassade villkor — Bil. I och med ett minimum av förändringar i budgetprocessen, anslagsberäkningarna och redovisningssystemet. Också remissinstanserna delar över lag denna uppfattning. Jag förordar därför en sådan lösning.

Det ankommer på riksdagen att besluta om införande av en ny anslagstyp och de grundviltkor som skall vara förknippade med denna. Regeringen bör däremot ha stor frihet att besluta om de närmare villkor som skall gälla för myndigheterna, t.ex. spar- och kreditgränser samt rutiner för återredovisning. Som jag senare återkommer till finns det nämligen anledning att pröva vissa av dessa närmare villkor i en försöksverksamhet. Särskilt under försöksverksamheten bör regeringen ha stort utrymme för att vid behov kunna ändra dessa villkor.

Vad gäller anslagstypen obetecknat anslag anser jag inte att det för närvarande finns skäl att föreslå att denna skall utgå ur anslagssystemet.

7.2.4 Förslagen till riksdagen

Mitt förslag: En ny anslagstyp, benämnd ramanslag, införs. Under ramanslag får genom underutnyttjande medel sparas för förbrukning under senare budgetår, resp. genom överskridande utnyttjas en kredit på nästkommande budgetårs anslag. Ett sparat belopp läggs till och en utnyttjad kredit dras ifrån myndighetens medelsram för nästa budgetår. Vidare skall ramanslag, efter beslut av regeringen, kunna kompenseras för avtalsenliga lönemerkostnader genom en slutlig omräkning, vilket ger en utgångspunkt för att beräkna och fastställa överföringsbelopp. Regeringen skall därutöver ha rätt att på ramanslag låta redovisa merutgifter och besparingar mot statsbudgeten. I regleringsbrev för ramanslag skall regeringen kunna föra upp såväl ramposter som förslagsposter och obetecknade poster. Biandade anslagsposter under ramanslag skall dock i princip undvikas.

RRV:s förslag: Den av RRV förordade lösningen överensstämmer med

mitt förslag.

Eftersom den nya anslagstypen förutsätter att anslaget utgör en ram från vilken överföringsbelopp kan beräknas föreslår RRV att anslagstypen benämns ramanslag. Om ramanslaget har överskridits uppkommer således en anslagskredit och om det har underutnyttjats uppkommer ett anslagssparande. Anslagskredit och anslagssparande utgör med en sammanfattande benämning överföringsbelopp, vilket räknas av resp. läggs till nästkommande budgetårs medelsram. Rätten att spara medel eller utnyttja en anslagskredit kan begränsas, t. ex. till en viss procentsats av ramanslagets anslagsbelopp.

Möjligheten att under ramanslag låta redovisa merutgifter mot statsbudgeten förutsätts föras över till en myndighet endast efter beslut av regeringen i varje särskilt fall. 62

Det under ramanslaget anvisade beloppet beräknas med hänsyn till pris- — Prop. 1986/87: 100 och löneutveckling på samma sätt som nu sker i fråga om anslag till — Bil. I

förvaltningskostnader, om inga förändringar görs i denna teknik. Detta innebär att vid löneomräkningen i budgetarbetet i regeringskansliet tas

endast hänsyn till de löneavtal som är kända vid anslagsberäkningen. Löncomräkningen kompletteras genom en slutlig omräkning. Den slutliga omräkningen anpassas till den teknik för pris- och löneomräkning som tillämpas vid varje tidpunkt.

Under ramanslaget skall det vara möjligt att ha såväl ramposter som

förslagsposter och obetecknade poster. Även reservationsposter kan rent

tekniskt tas upp under ramanslag. Vid ett ramanslag med blandade poster

kan anslagssparande och merutgifter samt anslagskredit och besparing förekomma på skilda poster under anslaget. Skilda poster under ramanslaget bör därför i princip behandlas som separata anslag i den detaljerade

anstagsredovisningen.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av samtliga remissinstanser. Flera av dem yttrar sig mycket positivt och menar att förslaget är väl ägnat att

möta myndigheternas behov av större flexibilitet i medelsanvändningen. Några invändningar mot systemet i dess grundläggande delar framförs

över huvud taget inte.

Skälen för mitt förslag: Jag anser att RRV:s förslag är välavvägt. Genom

att det ansluter till en befintlig begreppsapparat och genom att all registre-

ring kan ske i det ordinarie systemet för anslagsredovisning blir systemet enkelt och överskådligt. Systemet kan också införas utan att anslagsberäk-

ningarna eller budgetprocessen i övrigt behöver ändras. Riksdagens ställningstaganden i anslagsfrågor påverkas inte heller, eftersom det ur riksdagens synvinkel i praktiken är fråga om medelsanvisning i stort enligt

samma förutsättningar som idag gäller för förvaltningsutgifter under förslagsanslag. Den stora skillnaden i förhållande till nuvarande ordning blir

att regeringen kan medge myndigheterna möjligheter till anslagssparande och anslagskredit. Merutgifter och besparingar mot statsbudgeten kan

således redovisas som nu.

Kompensation för ökade lönekostnader till följd av löneavtal skall som nu kunna utgå i den utsträckning regeringen bestämmer. I nuvarande ” system med förslagsanslag sker detta genom att regeringen kan medge myndigheterna att inom vissa gränser överskrida sina anslag. Systemet med ramanslag innebär en något annorlunda anslagsteknisk lösning. Kom-

pensationen utgår då istället genom att regeringen kan medge en slutlig omräkning av ramanslagen. Omräkningen skall vara en del av riksdagens

anslagsanvisning men är vid anvisningen inte känd till beloppet. Utöver vad som följer av den slutliga omräkningen skall med ett undantag några

ramjusteringar inte kunna komma i fråga. Undantaget är att regeringen

som hittills skall ha möjlighet att innehålla lönemedel i samband med

arbetsmarknadskonflikter på det statliga avtalsområdet. Jag återkommer

till frågan om kompensation till följd av höjda lönekostnader senare i mitt anförande.

I enstaka fall kan det finnas skäl för regeringen att tilldela en myndighet

medel under löpande budgetår för att täcka tillfälliga kostnader som upp- 63

kommit utanför myndighetens kontroll. Det kan t.ex. gälla tillfälliga ar- — Prop. 1986/87: 100 betsuppgifter som lagts på myndigheten, omfattade skada på inventarier = Bil. 1

eller utrustning m.m. Sådana fall klaras i dag, när medel anvisas över förslagsanslag, genom att regeringen medger överskridande, Det kan vara

praktiskt att ha motsvarande möjligheter för ramanslag genom möjligheten

att redovisa merutgifter på statsbudgeten. Jag vill betona att denna möjlighet endast bör utnyttjas i undantagsfall. Merutgifterna skall inte belasta

myndighetens anslag påföljande år i form av en anslagskredit, och de skall redovisas skilt från överföringsbeloppet. De skall heller inte påverka anslagsbeloppet — ramen. Om ramanslaget underutnyttjas med mer än ett högsta belopp som får

föras över som anslagssparande skall den överskjutande delen utgöra en besparing mot statsbudgeten. Att på ramanslag redovisa besparingar mot statsbudgeten blir endast aktuellt om en myndighet sparar mer medel än

vad som med en given spargräns får föras över som anslagssparande till nästa budgetår. Under den försöksverksamhet med överföring som jag redovisar senare i mitt anförande, bör det inte sättas någon sådan gräns för

anslagssparandet. Därmed skulle det inledningsvis inte komma att redovi-

sas några besparingar mot statsbudgeten. Möjligheten att senare införa

gräns för anslagssparande bör dock, enligt min mening, stå öppen.

Påpekas bör att uttrycket besparing mot statsbudgeten är ett begrepp som hör samman med anslagsredovisningen och som bör skiljas från

sådana besparingar som beslutas av statsmakterna då anslagen beräknas och fastställs.

Som framgår av redovisningen av RRV:s förslag kan, rent tekniskt,

blandade anslagsposter föras upp under ramanslag. I enstaka fall kan det

finnas anledning att ha kvar möjligheten att i regleringsbrev föra upp förslagsposter och obetecknade poster under ramanslag. Detta kan gälla t.ex. när regelstyrda mindre transfereringar av praktiska skäl beräknas

och förs upp under anslag för förvaltningsändamål i stället för att föras upp under egna anslag i statsbudgeten. Att under ett ramanslag föra upp reser-

vationsposter finner jag däremot direkt olämpligt, bl. a. eftersom det skulle leda till oklarheter i återredovisningen på anslagsnivå. Enligt min mening bör detta därför inte vara tillåtet. Även om det är möjligt rent tekniskt att föra upp förslagsposter och obetecknade poster under ramanslag anser jag

att systemet skulle vinna i enkelhet och överskådlighet om ramanslag

endast innehåller ramposter. Enligt min mening måste därför i normalfallet

blandade anslagsposter under ramanslag undvikas. Anslagets karaktär av ekonomisk ram kommer då också att understrykas.

Sedan flera år tillbaka har det varit statsmakternas ambition att minska

den ekonomiska detaljregleringen av myndigheterna. I samband med bud-

getreformen år 1980 minskades antalet anslagsposter under förvaltnings-

anslag högst väsentligt och även under tiden därefter har vissa ekonomiska begränsningar tagits bort. Enligt min mening finns det nu skäl och möjlig-

heter att ta ett steg mot en ytterligare avreglering. Detta skulle få konse-

kvenser för främst lokalkostnaderna som hittills oftast förts upp under en separat förslagspost vid sidan av förvaltningskostnadsposten. Jag återkommer till denna fråga senare i mitt anförande. 64

7.3¶Ytterligare information till riksdagen MN 1986/87: 100

il. Jag övergår nu till att redovisa mina förslag till hur regeringen bör hantera överföringssystemet. Det bör därvid ankomma på regeringen att besluta i dessa frågor.

7.3.1 Spar- och kreditgränser, räntebeläggning m. m. I uppdraget till RRV slogs fast att ett överföringssystem bör utformas så att systemet blir överskådligt. Det borde inte i väsentlig utsträckning inskränka statsmakternas möjligheter att fördela resurser i tiden. Slutligen borde det inte finnas något utrymme för myndigheterna att under flera år ackumulera anslagssparande i så stor utsträckning att man skaffar sig ett från statsmakternas sida icke önskat handlingsutrymme. Mot denna bakgrund har RRV analyserat behovet av att sätta gränser för anslagssparande och anslagskredit.

När det gäller anslagssparande konstaterar RRV att det, med hänsyn till den restriktiva budgetprövning som gjorts under en längre tid och att denna restriktivitet troligen måste gälla för lång tid framöver, knappast finns utrymme för myndigheterna att spara medel i sådan utsträckning att systemet blir svåröverskådligt eller väsentligen inverkar på statsmakternas möjligheter att styra resursförbrukningen över tiden. Merparten av myndigheternas utgifter, t. ex. utgifterna för löner och lokaler, kan inte styras i tiden. Myndigheternas faktiska spelrum för förskjutningar i sina betalningar kan uppskattas till i genomsnitt ca 2,5 20 av förvaltningsanslagen. RRV anser att riskerna vid anslagssparande med avseende på statsmakternas resursstyrning är ringa, men framhåller att den försöksverksamhet som RRV föreslår får visa om någon spargräns, uttryckt som procent av tilldelat rambelopp, bör införas. Om man finner att så är fallet kan en sådan spargräns enkelt införas i regelsystemet.

Ingen av de remissinstanser som yttrat sig i frågan har några direkta invändningar mot ett obegränsat anslagssparande. Några påpekar dock att det faktiska utrymmet för att spara anslagsmedel är så litet att det för deras egen del skulle vara tillräckligt med en låg spargräns.

Enligt min mening är RRV:s slutsatser rimliga. Det faktiska utrymmet för förskjutningar av utgifter torde i normalfallet vara så begränsat att det inte i någon mer väsentlig omfattning kan inverka på statsmakternas möjligheter att styra resursförbrukningen i tiden. Jag förordar därför obegränsade sparmöjligheter tills vidare. Om det senare, t.ex. efter en försöksverksamhet, av något skäl skulle visa sig finnas anledning att generellt eller för enstaka myndigheter införa en spargräns kan regeringen med föreslagen utformning av ramanslagstypen genom enkla åtgärder införa en sådan begränsning. Jag vill i detta sammanhang peka på att det t. ex. i samband med organisationsförändringar förekommer att underlaget för anslagsberäkning delvis kan vara något osäkert. Detta kan få till följd att berörd myndighet inte behöver utnyttja anvisade medel fullt ut. Det bör i sådana fall finnas skäl att binda en del av medlen under anslaget till regeringens disposition eller att begränsa anslagssparandet. 65

S Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 100. Bilaga I

Vad gäller gränser för utnyttjande av anslagskredit är problemet annor- = Prop. 1986/87: 100 lunda. RRV konstaterade att man härvidlag riskerar ett tidigareläggande av = Bil. 1 finansieringskrav som kan leda till ett ökat upplåningsbehov. Det finns också en viss risk för svårigheter i avvägningarna mellan finansiella krav på en ”skuldsatt”” myndighet och samhällspolitiska prioriteringar av annan natur. RRV föreslår därför en gräns för anslagskrediter. Kreditgränsen bör, enligt RRV, sättas relativt högt i försöksverksamheten, förslagsvis till 7 20 av rambeloppet. Därefter bör utvecklingen följas noga och om flertalet försöksmyndigheter visar en tendens att snabbt närma sig taket kan det vara lämpligt att ompröva procentsatsen. Förslaget att begränsa anslagskrediten tillstyrks i stort av remissinstanserna. Någon av dem menar att anslagskrediten i princip bör vara obegränsad men att regeringen bör ha möjlighet att i undantagsfall justera ett omotiverat stort kreditutnyttjande i samband med den årliga budgetbehandlingen. I något fall förordas en högre gräns för anslagskrediter, men flertalet myndigheter accepterar RRV:s förslag. Jag anser att kreditmöjligheterna bör vara begränsade. Det ligger varken 1 myndigheternas eller statsmakternas intresse att myndigheterna skall ha möjlighet att ackumulera stora anslagskrediter. En stram budgetprövning av förvaltningsanslagen måste göras för överskådlig tid. För många myndigheter torde detta innebära att de även i fortsättningen kommer att arbeta med realt krympande resursramar. Under de senaste åren har för många myndigheter tillämpats ett huvudförslag som inneburit 590 real neddragning av anslagen på tre år. Om en myndighet därtill skulle ådra sig en hög anslagskredit skulle detta tillsammans med ett fullt uttag av huvudförslaget leda till betydande svårigheter för myndigheten att inom överskådlig tid uppnå ett anslagssparande. Jag anser därför att kreditgränsen bör sättas lägre. Enligt min mening bör för ramposter under ramanslag en kreditgräns om högst 5 36 komma ifråga under den försöksverksamhet som jag senare återkommer till. Kreditgränsen bör fastställas individuellt för varje myndighet. För vanliga förvaltningsmyndigheter med en övervägande del av sina totala resurser kortsiktigt bundna i löner bör gränsen sättas lägre än 5 £. Kreditgränsen är ett uttryck för hur stor anslagskredit som skall vara tillåten. Om en rampost, justerad med anslagssparande eller anslagskredit från föregående budgetår, överskrids över kreditgränsen skall emellertid även den överskjutande delen belasta nästa budgetårs anslagsutrymme och redovisas som en anslagskredit. lUtöver detta förutsätts att ett sådant överskridande leder till en revisionsanmärkning som, särskilt om det upprepas, bör föranleda regeringen att överväga ytterligare åtgärder. Erfarenheter från försöksverksamheten kan föranleda regeringen att överväga att föreslå riksdagen att besluta om en kreditgräns inom vilken regeringen kan medge anslagskredi:er. RRV har också analyserat värdet av att räntebelägga utnyttjade anslagskrediter. Verket menar att det finns såväl principiella som tekniska hinder för detta. Att använda ränta som styrmedel förutsätter ett lönsamhetskriterium, vilket saknas för normala förvaltningsmyndigheter som fi-

nansieras med skattemedel över anslag. Det är också tekniskt komplicerat 66

att beräkna ränta i nuvarande ekonomiadministrativa system. En anslags- Prop. 1986/87: 100

kredit, uttryckt som ackumulerad negativ överföring, existerar konkret — Bil. I

bara i det ögonblick den räknas fram och registreras. Skulden finns inte i reell bemärkelse när myndigheten vid ingången av ett nytt budgetår fått dispositionsrätt till nya anslagsmedel. Mot denna bakgrund avstyrker RRY att anslagskrediten räntebeläggs, men man pekar samtidigt på att RRV i annat sammanhang utreder möjligheterna att, t.ex. via myndighets- eller anslagskonton i postgirot, införa en generell räntefaktor i det statliga betalningssystemet. Ett sådant system skulle ändra förutsättningarna för ränta på anslagskredit.

Frågan berörs inte närmare av remissinstanserna.

Jag delar de invändningar som RRV anför mot att nu införa ränta på

utnyttjad anslagskredit. På längre sikt bör införande av en generell räntefaktor i det statliga betalningssystemet kunna övervägas. En sådan räntefaktor skulle allmänt sett kunna bidra till att man kom ifrån de olägenheter som finns genom att såväl räntefria anslagsmedel som räntebärande avgiftsmedel förekommer samtidigt i den statliga verksamheten, Den skulle även kunna bidra till en bättre hushållning med anslagsmedel. Ett arbete med att se över det statliga betalningssystemet pågår inom RRV, som också i detta sammanhang avser att utreda tekniska lösningar för en sådan räntefaktor.

7.3.2 Redovisning av spar- och kreditbelopp Av särskild vikt i ett överföringssystem är att såväl myndigheterna som statsmakterna skall ha en god överblick över hur systemet utnyttjas. RRY har därför analyserat behovet av att förändra statsbudgetens uppställning och av att återredovisa utfallet på skilda nivåer.

Vad gäller statsbudgetens uppställning föreslår RRV att ramanslagens överföringsbelopp behandlas på samma sätt som reservationerna på reservationsanslag. De bör därvid föras in under rubriken Beräknad övrig medelsförbrukning, eventuellt på en egen rad i uppställningen.

Med begreppet återredovisning avser jag i det följande hur uppgifter ur redovisningssystemet presenteras för statsmakterna och myndigheterna.

Beträffande återredovisningen av statsbudgetens utfall, vilken i första hand sker genom RRV:s publikation Statsbudgetens utfall, föreslår RRY att en ny kolumn införs i denna som utvisar slutligt omräknat rambelopp till följd av medgiven kompensation för avtalsenliga lönemerutgifter. Härigenom kan också ett tidigare av riksdagen framfört önskemål tillgodoses. Vidare kan man ta fasta på att reservationer på reservationsanslag är en form av överföringsbelopp. RRV föreslår därför att man i utfallet använder det generella begreppet överföringsbelopp varigenom de nuvarande kolumnerna för ingående resp. utgående reservation, med ändrade beteckningar, kan användas också för återredovisning av ramanslagens överföringsbelopp.

Om ett ramanslag har anslagsposter med olika beteckning krävs att utfallet på varje anslagspost återredovisas separat, vilket enkelt kan ske i en särskild anslagsvis uppställd publikation. 67

Frågorna om hur återredovisningen skall utformas berörs inte av remiss- Prop. 1986/87: 100

instanserna. Bil. 1

Jag anser att RRV:s förslag är lämpliga som en utgångspunkt för att

utforma den återredovisning som förutsätts ske i den föreslagna försöks-

verksamheten. Enligt min mening torde den föreslagna återredovisningen svara väl mot riksdagens, regeringens och myndigheternas behov av överblick, insyn och kontroll. Den nödvändiga informationen kan åstadkom-

mas genom relativt enkla ändringer i nuvarande återrapportering. Försöksverksamheten får utvisa om det finns skäl att utveckla återrapporteringen

ytterligare.

7.3.3 Former för att kompensera myndigheterna för ökade löneutgifter till följd av nya löneavtal Förvaltningsanslag beräknas idag med utgångspunkt i den lönenivå som är känd då regeringens budgetförslag utarbetas. För ökade löneutgifter till följd av löneavtal som sluts senare ges myndigheterna vanligen kompensa-

tion genom att regeringen, genom en generell överskridandeförordning

eller i särskilda regeringsbeslut, medger att anslagen får överskridas med

belopp som motsvarar utgiftsökningen. När medel för förvaltningskost-

nader i dag anvisas över reservationsanslag kompenseras berörda myndigheter för de avtalsenliga lönemerutgifterna genom omföring från ett s. k.

täckningsanslag under sjunde huvudtiteln. När kompensation skall utgå i ett system med ramanslag måste den

faktiska medelsförbrukningen relateras till ett slutligt beräknat anslagsbe-

lopp i syfte att fastställa överföringsbeloppen. Systemet med ramanslag

kan, enligt RRV, i övrigt fungera tan att de nuvarande rutinerna för hur lönemerutgifterna beräknas och för hur regeringen medger kompensation ändras. Ramanslagstekniken skull? således vara neutral vad avser beräkningsunderlag och konmtrollmöjligheter. Behovet av att omföra medel från

täcknings anslaget bortfaller dock i de fall man övergår från att anvisa

förvaltningsmedel över reservationsanslag till att anvisa dem över ramanslag.

Flera remissinstanser tar upp frågan om kompensation för avtalsenliga lönemerkostnader. Några myndigheter framhåller att man löpande bör få

underlag för att beräkna effekterna av nya avtal och att ett sådant underlag ges tidigt.

Enligt min mening bör man sträva efter att ge myndigheterna informa-

tion om vad centrala löneavtal innebär i form av ökade löncutgifter för resp. myndighet snarast möjligt efter det att avtalen slutits. Genom att det föreslagna ramanslaget medger flexibilitet kan ett visst mått av schablon-

mässighet accepteras. Möjligheterna att utveckla en särskild rutin för

beräkning av avtalsenliga lönemerkostnader som skulle ge större precision, snabbhet och ökad automatik i förhållande till dagens system stude-

ras för närvarande i regeringskansliet. Enligt vad jag har inhämtat torde det

finnas goda möjligheter att, med lecning av uppgifter från statens arbetsgi-

varverk, utforma en rutin som kar ge myndigheterna bättre information

och samtidigt ge regeringen och revisionen tillförlitliga kontrollmöjlighe- — Prop. 1986/87: 100

ter. Bil. I

En generell tillämpning av överföringssystemet underlättas, enligt min

mening, väsentligt om kompensationen för avtalsenliga lönemerkostnader kan fastställas under löpande budgetår på ett smidigare sätt än idag.

Däremot kan den faktiska löneomräkningen under budgetarbetet i regeringskansliet ske som hittills. Möjligheterna för regeringen att besluta om

att kompensation för visst avtal inte skall utgå eller endast utgå i begränsad

utsträckning kvarstår oförändrade.

7.3.4 Behandling av lokalkostnader på ramanslag Jag har redan nämnt att blandade anslagsposter under ramanslag bör undvikas, bl.a. för att befästa överblickbarheten i överföringssystemet och för att understryka anslagstypens karaktär av ekonomisk ram utan onödig ekonomisk detaljreglering. Härutöver anför RRV ytterligare skäl för att föra in lokalkostnaderna under samma post som förvaltningskostnader i övrigt. I dag förs lokalkostnaderna vanligen upp som en separat förslagspost under förslagsanslag. RRV menar att lokalkostnaderna är en stor utgiftspost och att det är väsentligt att de återhållande faktorer som

inverkar på andra resursslag också får inverka på lokalkostnaderna. Vidare anförs att även kostnaderna för lokaler är påverkbara även om det ofta är först på längre sikt. Ofta kan kostnaderna för värme, vatten m. m. påverkas redan kortsiktigt. Det är också viktigt att myndigheterna ges incitament att utöva ett kostnadstryck på lokalhållaren. RRYV menar dock

att verkets konkreta förslag I detta sammanhang är neutralt för lokalbrukarna jämfört med nuvarande system. Man förutsätter nämligen att anslagsberäkningen av ramanslagen skall ske med utgångspunkt i byggnadsstyrelsens förhandsavisering av lokalhyrorna på samma sätt som idag, men att hyreshöjningar under löpande budgetår skall belasta byggnadsstyrelsens anslag i stället för att som nu tas ut som överskridande på resp.

lokalbrukares anslag.

Flertalet remissinstanser tillstyrker, ofta dock med förbehåll för att

hyreshöjningar inte skall belasta ramanslaget och att lokalbrukarna ges

reella möjligheter att påverka sin egen lokalanvändning och hyresnivå. Man trycker ofta på att om myndigheterna skall ges ett större ansvar för

sin lokalhållning måste man också ges större befogenheter. Några remissinstanser är direkt negativa till RRV:s förslag bl. a. med hänvisning till att

man har lokaler med en speciell utformning och att man själv i vissa fall svarar för sin lokalhållning genom direkthyrning av lokaler för vilka hyres-

nivån förväntas stiga kraftigt.

Denna fråga har också behandlats av en arbetsgrupp inom finansdepartementet med uppgift att se över hyressättningen i statliga lokaler och lokalkostnaderna i myndigheternas budget. I en rapport (Ds Fi 1986:28) Statliga lokalkostnader föreslår arbetsgruppen en försöksverksamhet med

lokalkostnader under samma anslagspost som övriga förvaltningskost-

nader.

Jag delar RRV:s och arbetsgruppens uppfattning att lokalkostnaderna = Prop. 1986/87: 100 för normala förvaltningsmyndigheter under försöksverksamheten med Bil I ramanslag bör föras upp under samma post som förvaltningskostnader i övrigt. En strävan att åstadkomrna ytterligare avreglering av den ekonomiska styrningen inom större ekonomiska ramar är naturlig. Åtgärden bör också ses som en ytterligare markering av att lokaler från myndigheternas synpunkt inte är en fri resurs. För att möjliggöra en sådan ordning bör ett system prövas där de lokalhållande myndigheterna aviserar och debiterar lokalbrukarna en totalhyra som innefattar kallhyra, förbruknings- och driftskostnader. Fördyringar till följd av stigande bränslepriser etc. skall bäras av den lokalhållande myndigheten. Minskade kostnader skal! på motsvarande sätt komma till uttryck som besparingar hos lokalhållaren. Den aviserade totalhyran får alltså endast frångås vid väsentliga lokalförändringar. Enligt min mening bör myndigheterna ha möjlighet att göra besparingar genom minskad lokalanvändning. Myndigheterna måste därvid ges större möjligheter än nu att påverka sitt lokalutnyttjande. Hur detta kan utformas kommer jag senare att redogöra för i min framställning om anstag till byggnadsstyrelsen. Ett sådant system, som jag här har redogjort för. skulle öka utbytbarheten meilan lokalkostnader och andra resurser. Jag vill dock understryka det angelägna i att det statliga lokalbeståndet utnyttjas effektivt och att inte stater. åsamkas ökade kostnader till följd av kostnadsminskningar för de enskilda myndigheterna.

7.3.5 Försöksverksamhet RRV bedömer att den föreslagna lösningen för överföring är tämligen okomplicerad rent tekniskt. Om det ändå skulle uppstå någon oförutsedd komplikation kan den troligen lösas genom enkla korrigeringar. Det är däremot betydligt svårare att i förväg bedöma hur de skilda aktörerna i budgetprocessen kommer att agera. Sådana viktiga faktorer kan bara bedömas på grundval av praktisk erfarenhet. RRV föreslår därför en försöksverksamhet med det främsta syftet att följa och utvärdera myndigheternas reaktioner på de ändrade finansiella förutsättningarna. Dessa försök bör, enligt RRV, ses som ett väsentligt led i den fortsatta utvecklingen av ett väl avpassat system för för finansiell s-yrning av statsförvaltningen. Eftersom den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som nu pågår har anknytning till frågan om flexiblare resursanvändning kan det, enligt RRV, vara lämpligt att ett överföringssystem prövas vid myndigheter som ingår i dessa försök. Man föreslår att försöksverksamheten med överföring utformas så att såväl anslagssparande som anslagskredit prövas, med obegränsat anslagssparande och en hög kreditgräns. Med ett undantag tillstyrker saratliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga att en försöksverksamhet inleds, i stort enligt den inriktning som RRV angett. Försvarets rationaliseringsinstitut anser nämligen att man har så goda erfarenheter av de överföringsmöjligheter som finns inom försvaret, att det av RRV föreslagna systemet kan införas direkt utan föregående försöksverksamhet. Flera remissinstanser uttrycker att man är intresserade av att delta i försöksverksamheten. 70

Som framgått av vad jag tidigare sagt anser jag att en försöksverksamhet = Prop. 1986/87: 100 bör genomföras. Försöken bör inledas redan budgetåret 1987/88. Detta = Bil. 1 förutsätter att försöksmyndigheterna för nästa budgetår tilldelas medel över ramanslag, vilket i sin tur innebär att regeringen måste föreslå riksdagen att för dessa myndigheter anvisa medel över ramanslag i årets budgetproposition. Överföring skulle därvid kunna ske första gången vid ingången till budgetåret 1988/89. Antalet försöksmyndigheter bör begränsas i syfte att noggrant kunna följa hur de enskilda myndigheterna tillämpar systemet. I första hand bör ett urval av de myndigheter som ingår i försöksverksamheten med treåriga budgetramar ingå. Även andra myndigheter, främst sådana som föreslås tilldelas medel enligt ett treårigt huvudförslag med början budgetåret 1987/88, kan väljas ut att ingå i försöken. Jag föreslår därför, efter samråd med berörda statsråd, att kommerskollegium, centrala studiestödsnämnden, arbetsmarknadsverket, statens lantmäteriverk, statens energiverk med statens elektriska inspektion, statistiska centralbyrån och statens löne- och pensionsverk får ingå i försöksverksamheten. Det finns anledning att också pröva överföringssystemet i myndigheter med en stor andel projektinriktad verksamhet. Jag föreslår därför, efter samråd med chefen för civildepartementet, att också statskontoret och RRYV får ingå.

Försöksverksamheten bör i stort ha den inriktning som RRV angett, dock med den förändringen att kreditgränserna bör anpassas myndighetsvis, med generellt lägre procentsatser än vad RRV föreslagit.

Jag kommer senare denna dag, efter samråd med chefen för civildepartementet, att föreslå regeringen att uppdra åt RRV att med förbehåll för riksdagens beslut ge vägledning åt och följa upp verksamheten i försöksmyndigheterna.

RRV har även föreslagit att användningen av ramanslag och övriga anslagstyper samt de närmare villkor som är förknippade med dem bör regleras i en särskild anslagsförordning. En sådan reglering har tidigare efterlysts i skilda sammanhang. Jag finner det angeläget att en samlad reglering kommer till stånd i fråga om de skilda anslagstypernas innebörd och de villkor som generellt gäller för dessa. Utformning av ett förslag till regler bör ingå i det uppdrag till RRV som jag nämnt i det föregående.

8¶Sparstimulerande åtgärder

För att stimulera hushållssparandet och begränsa konsumtionsökningen har riksdagen vid ett tidigare tillfälle beslutat om en temporär höjning av den högsta tillåtna månadsinsättningen i allemanssparandet (prop. 1985/86: 50, FiU 7, rskr. 93). En allemanssparare fick under första kvartalet 1986, utöver 800 kr. per månad, sätta in sammanlagt högst 5000 kr. i allemanssparandet.

Som jag framhållit i det föregående ligger hushållssparandet kvar på en mycket låg nivå. Det är därför motiverat att nu vidta särskilda åtgärder för att ytterligare stimulera hushållens sparande. Det är angeläget att dessa åtgärder får effekt så snart.'som möjligt. Jag föreslår därför en temporär 71

höjning av högsta tillåtna insättning i allemanssparandet under andra kvar- — Prop. 1986/87: 100 talet 1987. Bil. I

Förslaget innebär att en allemanssparare, utöver de insättningar på högst 800 kr. per månad som khan för närvarande får göra, kan göra ytterligare insättningar på sammanlagt högst 5 000 kr. under andra kvartalet 1987. Spararen får själv avgöra om han under den angivna tiden vill sätta in hela det extra beloppet vid ett och samma tillfälle eller om han vill dela upp detta belopp i flera insättningar. Totalt kan således en sparare under det andra kvartalet 1987 sätta in 7400 kr. i allemanssparandet.

Bonusräntan till nytillkomna yngre sparare är liksom tidigare högst 300 kr.

Jag har inte funnit skäl att föreslå någon förändring i fråga om högsta sammanlagda beloppet av en sparares insättningar i allemanssparandet, 50000 kr.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.5.

Den föreslagna lagändringen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

9¶Redogörelse av fördelningspolitiska effekter av beslutade åtgärder

Riksdagen har (FiU 1986/87: 3, rskr. 29) i samband med behandlingen av en motion (1985/86: Fi717) behandlat frågan om redogörelse i budgetpropositionen för fördelningspolitiska konsekvenser. Riksdagen uttalade därvid bl.a. att det på sikt bör vara möjligt för regeringen att göra sammanställningar över hushållens ekonomiska situation och regelbundet redovisa dessa för riksdagen. Riksdagen anrörde därvid också att allteftersom tillförlitliga mätmetoder utvecklas borde regeringen redovisa de fördelningspolitiska effekterna av åtgärdsförslag, framför allt effekterna av förändringar i skatte- och transfereringssystemen.

Inom regeringskansliet har under en längre tid bedrivits ett utvecklingsarbete för att kunna belysa fördelningspolitiska effekter bl. a. av ändringar i skatte- och bidragssystem.

I en promemoria utarbetad inom finansdepartementet, (Ds Fi 1983: 8) Fördelningsstudier som underlag för regeringsbeslut, redovisades en metodik för att belysa fördelningseffekter av olika förslag. Den beräkningsmodel! som användes baserade sig på 27 stycken typhushåll. Modellen befann sig i ett utvecklingsskede. Både löntagar- och pensionärshushåll var representerade. För varje typhushåll beräknades den disponibla inkomsten (inkomst efter avdrag av skatt och med tillägg för olika typer av bidrag) och det disponibla överskottet (hushållens disponibla inkomst reducerat med kostnader för existensminimum och i berörda fall för barnomsorg). 1 studien redovisades också en tillämpning av modellen på förslag i propositionerna om vissa ekonomiskt-politiska åtgärder m. m. samt om upphävande av beslut om karensdagar m. m. hösten 1982. 72

Ett fortsatt utvecklingsarbete bedrivs nu inom regeringskansliet för att Prop. 1986/87: 100 ta fram mer förfinade metoder för att belysa fördelningseffekter. Familje- — Bil. 1 typerna i typhushållsmodellen har reviderats och avsikten är attt. ex. även villaboendes ekonomiska situation skall kunna belysas. Åtskilligt arbete återstår dock innan modellen kan användas mer reguljärt.

Regeringen har också gett ett uppdrag till statistiska centralbyrån (SCB) att undersöka hur välfärden och dess fördelning har utvecklats under de senaste femton åren. Bl. a. skall SCB redovisa förändringar i ekonomiska villkor (löner, inkomster, förmögenheter och köpkraft). Uppdraget skall redovisas till regeringen under våren 1987.

SCB utvecklar inom ramen för sitt fördelningsmodellprojekt metoder för att beskriva fördelningseffekter av reformer. En typhushållsmodell har tagits fram där effekter av förändringar i skatte- och bidragsregler för vissa hushållstypers disponibla inkomst kan beräknas. SCB arbetar också på att ta fram en fördelningsstatistisk databas som bl.a. gör det möjligt att studera förändringar i hushållens ekonomiska situation över tiden. Till det statistiska materialet i databasen skall olika beräkningsprogram kunna kopplas. Fördelningspolitiska beräkningar som är representativa för hela befolkningen skall då kunna erhållas.

SCB:s arbete är av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen på detta område. Chefen för civildepartementet återkommer till detta vid sin anmälan av sitt förslag till medelstilldelning till SCB.

Ett stort antal fördjupningsstudier har vidare genomförts i expertgruppens för offentliga studier i offentlig ekonomi (ESO) regi om fördelningseffekter av skatte- och bidragssystem samt av vissa statliga subventioner, t. ex. livsmedelssubventioner.

Som jag här redogjort för pågår således ett intensivt utvecklingsarbete för att ta fram metoder för att samlat beräkna fördelningseffekter för hushållen av förändringar i skatte- och transfereringssystemen. Jag avser att återkomma med redovisningar av detta i takt med att utvecklingsarbetet resulterat i tillräckligt tillförlitliga metoder.

RRV har tidigare till regeringen rapporterat (RRV dnr. 1982: 155) resultatet av sin förvaltningsrevision inom området skatter, avdrag, bidrag och avgifter som berör hushållen. RRV framförde bl. a. att det finns ett stort behov av planerat utvecklingsarbete rörande analyser av överföringars samlade effekter. Detta borde enligt RRV göras vid myndigheter med ansvar för överföringssystem. RRV ansåg vidare att statsmakterna borde klargöra utgångspunkterna för analysarbetets omfattning, inriktning och former inom statsförvaltningen samt utfärda riktlinjer för samordningen.

Enligt vad jag erfarit har, sedan RRV avlämnade sin rapport, ett antal myndigheter med ansvar för transferingssystem påbörjat ett arbete för att beskriva fördelningseffekter på hushållsnivå. Jag kommer att följa detta arbete och avser inte vidta några särskilda åtgärder med anledning av RRV:s rapport.

10¶Vissa frågor angående postverket och Prop. 1986/87: 100 Bil. I PKbanken

10.1¶Bakgrund

De båda statliga bankerna Postbanken och Sveriges Kreditbank gick 1974 samman i Post- och Kreditbanken, PK-banken (numera PKbanken). Syftet med samgåendet var att öka effektiviteten och därigenom stärka konkurrenskraften gentemot de privatägda bankerna. Genom en samordning av de båda bankernas tjänster skulle det också bli möjligt att ge kunderna en utökad service. Riksdagen angav riktlinjerna för samgåendet (prop. 1973: 145, NU 63, rskr. 326). Dessa innebar i stort sett följande.

Postbankens sparrörelse, personkontorörelse och den räntebärande delen av postgirorörelsen fördes över till den nya banken. Den del av postgirorörelsen som inte var räntebärande stannade kvar inom postverket. Postverket skulle dock inte bedriva någon utlåning eller placeringsverksamhet utan skulle placera innestående medel liksom andra medel som inte erfordrades för utbetalningar i postverket på särskild räkning i PKbanken för att förvaltas av denna. Hanteringen av transaktioner i sparrörelsen och personkontorörelsen på postkontoren skulle för PKbankens räkning ombesörjas av postverket. Detsamma gillde den centrala bokföringen och behandlingen i övrigt av dessa transaktioner. Vidare skulle PKbankens kunder kunna utnyttja postverkets kontor och kundservice medan postverkets kunder skulle kunna utnyttja organisation och service hos PKbanken.

För postgirorörelsens del innebar förslaget att postgirot i fortsättningen organisatoriskt skulle utgöra en avdelning inom postverket och att postgirots medel skulle placeras på inlåningsräkning i PKbanken.

Genom ett särskilt avtal tillförsäkras postverket ersättning för den inlåning som postverket på detta sätt har innestående i PKbanken. Ersättningen motsvarar i princip den avkastning som banken erhåller på sina placerade medel med avdrag för bankens kostnader och risker.

Ändrade förutsättningar för samarbete Utvecklingen på kreditmarknaden under de senaste åren har inneburit att förutsättningarna för samarbetet mellan postverket och PKbanken förändrats. Omläggningen av penningpolitiken, den snabba utvecklingen av penning- och kapitalmarknaderna samt ränteutvecklingen är väsentliga faktorer i sammanhanget. Mot denna bakgrund har postverket och PKbanken funnit det angeläget att grundligt överväga former och inriktning i fråga om det framtida samarbetet. Dessa överväganden har lett fram till ett nytt samarbetsavtal för perioden 1987— :989. Detta avtal syftar till ett fördjupat och mer affärsorienterat samarbete mellan parterna vad gäller utnyttjandet av postverkets kontorsnät och service. Avtalet är baserat på att postverket får ersättning av PKbanken beräknad efter uppnådda volymer på in- och utlåning i stället för som tidigare efter det antal transaktioner postverket genomförde åt PKbanken. Avtalet innebär vidare att postverket självt

skall förvalta sina likvida medel. Detta har inte ansetts inverka menligt på 24

PKbankens verksamhet. PKbanken har under 1986 kunnat sälja ut en Prop. 1986/87: 100

betydande obligationsvolym och har därför inte längre behov av postgiro- = Bil. 1 medlen för bankens finansiering. Resultatmässigt innebär förändringen en sänkning av PKbankens finansieringskostnader och därmed bättre resultat.

Avtalet har träffats under förutsättning av regeringens och riksdagens godkännande av ändrade placeringsregler för postverket.

10.2¶Föredragandens överväganden och förslag

Jag delar parternas uppfattning att utvecklingen på kreditmarknaden under de senaste åren motiverar en grundlig genomgång och förnyade överväganden rörande formerna för samarbetet mellan postverket och PKbanken. Jag kan också i allt väsentligt ansluta mig till parternas uppfattning vad gäller utformningen och inriktningen av det framtida samarbetet dem emellan.

Det är angeläget att understryka att de mål som satts upp för verksamheten i samband med PKbankens bildande fortfarande bör gälla. För att vidmakthålla konkurrenskraften är det väsentligt att den statliga bankverksamheten koncentreras i en bank, PKbanken. Det förslag som jag i det följande kommer att lägga fram angående postverkets förvaltning av likvida medel, m. m. får således inte leda till att en bankverksamhet utvecklas inom postverket. Postgirots ställning att endast vara ett betalningsförmedlande institut måste behållas. Målsättningen att genom samarbete kunna erbjuda ökad service åt kunderna måste också stå kvar.

Sammanfattningsvis gör jag den bedömningen att det avtal som postverket och PKbanken träffat utgör en lämplig grund för ett fördjupat och vidgat samarbete mellan parterna, vilket är ägnat att på sikt främja deras konkurrenskraft och utveckling. Det förhållandet att postverket självt skall svara för förvaltningen av sina likvida medel förutsätter vissa ställningstaganden som behandlas i det följande.

Enligt vad jag tidigare anfört bör postverket inte få status av bank. Bankrörelse definieras i lagen (1955: 183) om bankrörelse som verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank i allmänhet använder.

Eftersom postverkets girokonton har flera likheter med bankernas inlåningskonton blir följden att postgiroverksamheten betraktas som bankrörelse. För att postverket nu skall kunna självständigt driva postgiroverksamheten utan att därmed bli bank, måste postverket ges rätt att för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten. Jag föreslår därför ett tillägg med denna innebörd i ett nytt tredje stycke i 2 §i den föreslagna bankrörelselagen (prop. 1986/87: 12).

Förvaltningen av postverkets likvida medel kommer att bli en verksamhet av betydande omfattning och med stor ekonomisk vikt. För att få en klar ansvarsfördelning och för att underlätta resultatuppföljningen bör finansförvaltningen avskiljas från postverksamheten i övrigt. Därigenom markeras också de särskilda krav på specialistkompetens som måste ställas på ledning och anställda i finansförvaltningen. 75

Finansförvaltningen kan avskiljas på olika sätt. Inom postverket kan Prop. 1986/87: 100 bildas en placeringsdelegation. Föreskrifter bör i så fall meddelas om att = Bil. I

finansförvaltningen bör vara klart urskiljbar i postverkets räkenskaper och reviderbar. Ett annat alternativ är att bilda ett av postverket helägt aktiebolag för att ta hand och denna förvaltning. Det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma de organisatoriska formerna för postverkets finansförvaltning. När det gäller placeringen av postverkets likvida medel anser jag att en utgångspunkt bör vara att postverket inte skall ta någon kreditrisk. Postverkets möjligheter att placera sina likvida medel bör därför vara begränsade till inlåning i bank och förvärv av för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev som är utgivna eller garanterade av staten, kommun, bank, hypoteksinstitut eller kreditaktiebolag. Närmare bestämmelser om detta bör fastställas av regeringen. De säkerhetsmässiga krav man bör kunna ställa på postverkets finansförvaltning förutsätter också att ränteriskerna i placeringsverksamheten begränsas. Det bör ankomma på postverkets styrelse att närmare ange begränsningar i detta avseende. En rationell förvaltning av postverkets likvida medel förutsätter en viss upplåningsrätt för utjämning av tillfälliga nedgångar i likviditeten. Denna rätt bör emellertid begränsas till vad som krävs för en rationell likviditetsförvaltning och därmed endast bestå av kortfristig upplåning på dagslånemarknaden. Postverket bör inte ges rätt att emittera egna värdepapper på penning- eller kapitalmarknaderna eller att låna upp medel för att finansiera investeringar o. d. Regeringen bör närmare ange gränserna för upplåningsrätten. Postverket är inte någon bank och deponerar därmed inte medel i riksbanken. Härigenom undviks risken att postverket gör marknadsoperationer, som påverkar banksystemets upplåning. Av denna anledning bör postverket inte få låna medel i riksbanken. Postverket ger redan nu ränta på vissa typer av postgirokonton. Juridiska personer får 4 20 ränta på medel som står inne på sådant konto. Av konkurrensskäl bör postverket även fortsättningsvis kunna ge ränta på juridiska personers postgirokonton. För att motverka att giroverksamheten utvecklas till bankverksamhet bör emellertid räntan begränsas. Efter samråd med riksbanken har jag funnit det lämpligt att den för närvarande inte bör överstiga riksbankens inlåningsränta till banker minskad med en procentenhet. Detta innebär en räntesats för närvarande om fem procent.

Ränta bör inte kunna utgå på fysiska personers postgirokonton. Det bör

ankomma på regeringen att närmare ange begränsningar i fråga om ränta på postgirokonto. Postgirot konkurrerar med bankgirot om betalningsförmedling. En av de fördelar bankgirot har jämfört med postgirot är möjligheten till övertrassering. Då postgirokontona inte är kopplade till bankräkningar finns inga formella möjligheter till övertrassering, vilket minskar postgirots konkurrenskraft. Det är enligt min mening skäligt att postverket får möjlighet att ge postgirots företagskunder en viss övertrasseringsrätt. Betalningsuppdrag 76

för vilka täckning saknas på postgirokontot bör emellertid få verkställas Prop. 1986/87: 100

endast om ett särskilt medgivande till övertrassering har lämnats kunden. Bil. 1 Övertrasseringsrätten skall vara begränsad till ett visst belopp och kunden

skall förbinda sig att täcka övertrasseringen efter högst tre bankdagar, så att kontot är nollställt eller visar positivt saldo. Räntan på övertrassering bör sättas så högt att övertrassering inte utvecklas till en reguljär finansieringsform. Direktlån bör inte få ges. Närmare bestämmelser om detta bör fastställas av regeringen. I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättas förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.5. Den föreslagna lagändringen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör bifogas som bilagor: Preliminär nationalbudget 1987 (Bilaga 1.1),

Utdrag ur RRV:s inkomstberäkning (Bilaga 1.2), Sammanställning av remissyttranden över rapporten (RRV Dnr 1985: 361) Överföring av anslagsmedel mellan bydgetår - ett ramanslag med anslags-

sparande och anslagskredit (Bilaga 1.3), Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen m. m. (Bilaga 1.4), Lagförslag (Bilaga 1.5).

Hemställan Föredragandena hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, att rege-

ringen dels föreslår riksdagen att 1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i det föregående, =

3. för budgetåret 1987/88, i avvaktan på slutliga förslag i komplet-

teringspropositionen och i enlighet med vad som förordats i det föregående, a) beräkna statsbudgetens inkomster, b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna,

d) beräkna beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, 4. införa ramanslag som en ny anslagstyp i enlighet med vad jag har förordat, 5. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande, 6. anta förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987: 000). 7. bemyndiga regeringen att medge postverket att självt förvalta

sina likvida medel och godkänna de förordade riktlinjerna för denna

förvaltning,

8. bemyndiga regeringen att medge postverket att för verksamhe- = Prop. 1986/87: 100 ten inom postgirot ta upp lån, Bil. I

9. bemyndiga regeringen att utfärda närmare bestämmelser om förvaltningen av postverkets likvida medel och om de organisatoriska formerna för postverkets finansförvaltning,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredraganden har anfört beträffande

10. den kommunala ekonornin,

11. statliga garantier,

12. vissa budgettekniska frågor,

13. spar- och kreditgränser, räntebeläggning, återredovisning m. m. i ett system med ramarnrislag och i fråga om val av försöksmyndigheter m. m.

Innehållsförteckning Prop. 1986/87: 100

Bil. 1 Finansplanen I Den ekonomisk-politiska strategin -..s.ssossssssssseresserss ess 1

1.1 En ny period av industriell expansion = ...sssssessisrs rs 1

Bilaga 1.1

Preliminär nationalbudget

för 1987

Prop. 1986/87: 100

Preliminär nationalbudget för 1987

Bil. 1.1

Förord

Den preliminära nationalbudgeten för 1987 (PNB 87) som härmed läggs fram, beskriver den internationella och svenska ekonomins utveckling och innehåller en prognos för det kommande året. Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Utredningsrådet har hörts men dess ledamöter bär inte något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeten.

Konjunkturinstitutet offentliggjorde i december 1986 en prognos för det kommande året. Denna prognos utgör det huvudsakliga underlaget för den preliminära nationalbudgeten.

Arbetet med den preliminära nationalbudgeten har letts av statssekreteraren Erik Åsbrink och departementsrådet Svante Öberg. Kalkylerna avslutades den 17 december 1986.

[Riksdagen [986187. I saml. Nr 100. Bilaga 1.1

I Sammanfattning Prop. 1986/87: 100 Bil. 1.1

Internationell utveckling Den internationella ekonomiska utvecklingen har under 1986 varit svagare än väntat. De lägre oljepriserna och den lägre internationella räntenivån har inte fullt ut haft den stimulerande inverkan som förväntats. En gradvis förbättring av det världsekonomiska läget har emellertid ägt rum under andra halvåret 1986 och torde fortsätta under större delen av 1987. BNP-tillväxten i OECD-området b2döms uppgå till ca 2 1/496 1986 och 2 1/270 1987. De viktigaste bidragen till tillväxten 1987 förväntas komma från den privata konsumtionen och byggnadsinvesteringarna. Industriinvesteringarna väntas också utvecklas relativt starkt, särskilt i Västeuropa. Nettoexporten däremot, torde komma att lämna ett negativt bidrag till tillväxten.

Den förutsedda tillväxten är inte tillräcklig för att påtagligt förbättra läget på arbetsmarknaden inom OECD-området under 1987. Arbetslösheten torde förbli på en nivå om drygt 822 i OECD totalt och även för Västeuorpa ligga kvar på nuvarande mycket höga nivå, dvs. ca 1196. Inflationsutsikterna är tämligen goda. För OECD-området i dess helhet kan inflationen förväntas bli ca 3 76 under 1987, medan prisnivån i länder som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland i stort sett torde förbli stabil. De nominella löneökningarna i OECD-området väntas i genomsnitt uppgå till ca 472 under 1987, vilket är en lågre ökningstakt än under 1986. Detta innebär en icke obetydlig reallöneökning i de flesta länder även under 1987.

De finansiella obalanser som kännetecknat den ckonomiska utvecklingen under senare år har förvärrats 1986. Underskotten i Förenta staternas federala budget och bytesbalans har vidgats ytterligare under 1986. Överskotten i såväl den japanska som den västtyska bytesbalansen har fortsatt att öka. Den anpassning av växelkurserna som inleddes under 1985 har fortsatt under 1986. D-marken och, framför allt, den japanska yenen har apprecierats ytterligare gentemot den amerikanska dollarn. Under 1987 förväntas en förändring i utvecklingen genom att såväl underskottet i den amerikanska bytesbalansen som överskottet i Japan kan förväntas minska något. För Förbundsrepubliken Tysklands del förutses en mer påtaglig minskning av bytesbalansöverskottet.

Internationella förutsättningar för PNB-prognosen

1985 1986 1987

Världsmarknadspriser i nationella valutor. 7? 3,9 - 1,6 1,0

Råoljepris, dollar per fat 27,19 14,60 15,00

Dollarkurs i kr. 8.61 7,13 6,97

I KPI årsgenomsnitt

? Avser bearbetade varor. De vikter, som har tillämpats, avser ländernas andel av

svensk export av bearbetade varor.

Konkurrenskraft Prop. 1986/87: 100 Bil. 1.1

I samband med devalveringarna 1981 och 1982 stärktes det svenska näringslivets konkurrenskraft påtagligt. Tiden därefter har inneburit en utbyggnad av den svenska industrin. Exporten har ökat med 21926 och industriproduktionen med 16 720 mellan 1982 och 1986. Industrins investeringar beräknas ha ökat med närmare 4096 under samma period. För byggnadsinvesteringarna i industrin är ökningen över 70 4.

Under de senaste åren har emellertid den svenska pris- och löneökningstakten varit högre än omvärldens, vilket har hotat att åter försämra konkurrenskraften. Utvecklingen det senaste året har dock inneburit vissa förbättringar. Oljeprisfallet har sänkt företagens kostnader, sänkt inflationen och stärkt hushållens reala köpkraft. Löneavtal har slutits som dämpar lönekostnadernas ökning 1987.

Valutakurserna har utvecklats i en för den svenska konkurrenskraften gynnsam riktning. De kraftiga valutakursförändringarna mellan de viktigaste valutorna har emellertid gjort det svårt att bedöma hur relativa priser och kostnader har utvecklats. Beräknat på sedvanligt sätt har relativpriset på svensk export av bearbetade varor till 14 OECD-länder ökat med 2 1/22 1986. Om hänsyn emellertid tas till att vissa viktiga valutor har stigit i värde och om jämförelse görs med ländernas export snarare än deras import, så har relativpriserna istället sänkts 1986. Denna utveckling torde kunna förklaras av att lönsamheten har varit så god att det inte av kostnadsskäl har varit nödvändigt att höja priserna mer än konkurrenterna. Därför görs nu bedömningen i föreliggande prognos att de svenska företagen inte fortsätter att förlora marknadsandelar 1987, när det gäller exporten av bearbetade varor till OECD-området.

Även i fråga om importen har vissa förbättringar skett. Efter att de svenska priserna på bearbetade varor sänktes jämfört med importpriserna till följd av devalveringarna, har de svenska företagens priser ökat med 2 å 3 Z0 per år mer än importpriserna. Det har lett till att de svenska företagen har förlorat andelar även på hemmamarknaden. År 1986 har marknadsandelsförlusterna varit måttliga. Under senare delen av året har dessutom de svenska företagens priser stigit mindre än importpriserna, vilket torde sammanhänga med apprecieringen av D-marken och den japanska yenen. Trots att en förändring möjligen har skett under 1986 torde fortsatta andelsförluster på hemmamarknaden under 1987 till följd av tidigare höjningar av relativpriserna inte kunna undvikas.

Försörjningsbalans Den privata konsumtionen har ökat mycket starkt 1986, särskilt under senare delen av året. Expansionen förutses fortsätta det närmast året men i något måttligare takt än under hösten 1986. Den privata konsumtionen beräknas öka med 3 76 1987, se tabell 1:1. Konsumtionsökningen 1986 och 1987 förklaras av flera faktorer. Efter en svag inkomstutveckling i början av 1980-talet — mellan 1980 och 1983 minskade hushållens reala disponibla inkomster med 5772 — har det uppkommit ett betydande uppdämt köpbe-

hov. Realinkomsterna har sedan 1983 ökat i betydande utsträckning och Prop. 1986/87: 100

förväntningarna om framtida inkornstökningar har stärkts. Detta har efter Bil. 1.1 hand resulterat i en allt starkare konsumtionstillväxt. Därtill komtner för-

bättrade möjligheter att låna och ena värdestegring på finansiella tillgångar och fastigheter, som har ökat hushållens förmögenhet. Denna utveckling har medfört att hushållens sparkvot har minskat de senaste åren, trots att realräntan har stigit och trots att det har blivit mer lönsamt att spara. En fortsatt minskning förutses 1987.

Tabell 1:1 Försörjningsbalans

Miljarder — Procentuell volymförändring

kr. 1985

löpande 1985 1986 1987

priser

! Förändring i procent av föregående års BNP.

Tillväxttakten i den offentliga konsumtionen förutses fortsätta att minska det närmaste året. Den offentliga konsumtionen beräknas öka med I 24 1987. Kommunernas ekonomi har försvagats de senaste åren. Visserligen är kommunernas likviditet fortfarande god och den genomsnittliga utdebiteringen av kommunalskatt har sänkts något 1986. Genom att utgifterna har ökat mer än inkomsterna, har emellertid det finansiella sparandet försämrats och ett underskott på ca 5 miljarder kr. beräknas ha uppkommit 1986. Detta väntas ha en återhållande inverkan på utbyggnadstakten i den kommunala verksamheten. En minskning förutses av den statliga konsumtionen till följd av fortsatta krav på rationaliseringar vid de statliga myndigheterna.

Bruttoinvesteringarna har ökat påtagligt de senaste åren. En viss försvagning av investeringskonjunkturen har emellertid inträffat 1986, främst till följd av tillfälliga variationer i industrins maskininvesteringar och en svacka i bostadsbyggandet. De grundläggande förutsättningarna för en fortsatt investeringsuppgång är dock goda — lönsamheten är betydligt bättre än för några år sedan, kapacitetsutnyttjandet är högt och produktionen väntas öka nästa år. En ökning förutses av bruttoinvesteringarna med 2 1/2 76 1987.

Den långa period av lageravveckling som inleddes 1981 har fortsatt 1986.

En under 1986 påbörjad uppbyggnad av lagren i delar av ekonomin till följd Prop. 1986/87: 100 av ökande försäljningsvolymer och en fortsatt avveckling inom andra delar Bil. 1.1 väntas leda till en mindre lagerökning 1987. Därmed beräknas lagerutvecklingen ge ett positivt bidrag till förändringen av den totala efterfrågan 1987 motsvarande 0,4 26 av BNP.

Den inhemska efterfrågan beräknas i enlighet med vad som skrivits ovan öka betydligt snabbare 1987 än 1986. Till följd av ett förväntat negativt bidrag från nettoexporten beräknas BNP-tillväxten stanna vid 2,20 1987.

Tillväxtens sammansättning BNP-tillväxten beräknas bli något starkare 1987 än 1986. Därmed skulle tillväxten fortsätta i relativt god takt för femte året i rad, se nedanstående tablå. I genomsnitt för perioden 1982-1987 beräknas BNP öka med 2,5 per år.

Bidrag till BNP-tillväxten Årlig procentuell volymförändring och bidrag därtill

1983 1984 1985 1986 1987

! Bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar och nettoexport.

Tillväxten har emellertid under den senare delen av perioden burits upp av ökad konsumtion, medan kapitalbildningen lämnat ett mindre bidrag. Denna utveckling förutses fortsätta 1987. Nettoexporten beräknas dra ned kapitalbildningens bidrag, dvs. importen väntas öka starkare än exporten 1987. Däremot beräknas både fasta bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar lämna positiva bidrag till kapitalbildningen 1987.

Bytesbalans Trots en försvagning av marknadstillväxten beräknas den svenska exporten av bearbetade varor till OECD-området öka med drygt 4 96 1987. Det är främst den svagare utvecklingen i de nordiska grannländerna som dämpar marknadstillväxten. Marknaderna utanför OECD-området för bearbetade varor och exporten av annat än bearbetade varor utvecklas långsammare, vilket gör att den totala exporten inte ökar lika mycket. Den totala exporten av varor och tjänster beräknas öka med ca 2 1/2 36 1987.

Importen av bearbetade varor beräknas öka med närmare 8246 1987. Detta är en följd av dels en relativt stark inhemsk efterfrågeökning, dels väntade fortsatta förluster av marknadsandelar för de svenska företagen på den inhemska marknaden. Den totala importen av varor och tjänster dras

ned av svagare utveckling för annan import än bearbetade varor och Prop. 1986/87: 100 väntas öka med ca 497. Bil. 1.1

En viss försvagning av handelsbalansen förutses 1987, se tabell 1:2. Tjänstebalansen torde försämras något till följd av ett ökat underskott för turism och även transfereringsbalansen försvagas något. Överskottet i bytesbalansen, vilket beräknas till drygt 8 miljarder kr. 1986, väntas därmed reduceras till knappt 4 miljarder kr. 1987.

Tabell 1:2 Bytesbalans Miljarder kr., löpande priser

1984 1985 1986 1987

Beräkningar av bytesbalansen är alltid osäkra. Prognosen för bytesbalansen är bl. a. baserad på ett antagande om ungefär oförändrat råoljepris, 15 dollar per fat. I mitten av december 1986 har en tendens mot stigande oljepriser förekommit. Om råoljepriset skulle stiga till 18 dollar per fat 1987, så skulle bytesbalansen 1987 försämras med ytterligare ca 3 miljarder kr. och det beräknade överskottet försvinna. Ett högre oljepris skulle också leda till en högre inflation.

Pris- och löneutveckling Konsumentprisindex (KPI) har ökat med 3,0 26 mellan december 1985 och november 1986. Det innebär troligen att ökningen t. o. m. december 1986 har blivit något högre, drygt 3 90.

I den reviderade nationalbudgeten för 1986, som publicerades i april 1986, förutsågs KPI-ökningen stanna vid 2,30 under 1986. Det högre utfallet kan hänföras till att både timlöner och vinstmarginaler har ökat mer än beräknat. Delvis har dessa faktorer motverkats av lägre ränteläge och internationella priser än vad som då förutsattes.

Tillgängligt underlag tyder på att vinstandelarna i industrin har varit ungefär oförändrade 1986, men att vinstandelarna i hela näringslivet har ökat något. Det tycks således som om prissättningen utanför industrin har inneburit att priserna har höjts mer än vad som motiveras av kostnadsökningar. Denna tolkning stöds också av prisutvecklingen för olika delar av den privata konsumtionen och av at: producentpriserna har ökat långsammare än konsumentpriserna under 1986.

Konsumentpriserna beräknas öka med ca 496 under loppet av 1987. Detta innebär en viss ökning av inflationen jämfört med utvecklingen under 1986, men mätt mellan årsgenomsnitten skulle ökningen för KPI bli

något lägre 1987 än 1986. Den relativt måttliga inflationen 1987 beror Prop. 1986/87: 100 främst på att de internationella priserna ökar långsamt och att löneökning- Bil. 1.1 arna beräknas bli lägre 1987 än 1986. Därutöver torde den lägre prisökningstakt som nåddes 1986 — och som bl.a. har kommit till uttryck i producentprisernas långsamma ökning — ha en dämpande effekt på prisökningarna även 1987. Vidare har förutsatts att vinstmarginalerna inte nämnvärt bidrar till prisökningarna 1987.

Timlönerna i näringslivet beräknas ha ökat med ca 7 26 1986. De löneavtal som har slutits innebär att timlönerna i näringslivet torde öka med ca 590 1987. Vid denna uppskattning har förutsatts att löneglidningen, som har minskat både 1985 och 1986, fortsätter att avta 1987. Som genomsnitt för hela ekonomin beräknas timlönerna öka med 7,97 1986 och 5,3 20 1987.

Sysselsättning och arbetslöshet Läget på arbetsmarknaden har förbättrats 1986. Sysselsättningen har ökat med drygt 30 000 personer trots en fortsatt minskning av antalet personer sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetslösheten har därmed reducerats ytterligare något. Inför 1987 förutses en fortsatt sysselsättningsökning med ca 30000 personer och en i stort sett oförändrad arbetslöshet (ca 2 1/2 70 av arbetskraften).

Näringslivets sysselsättning har ökat mycket starkt 1986. Antalet sysselsatta i industrin har ökat med drygt 10000 personer och i den privata tjänstesektorn med drygt 30000 personer. För 1987 förutses en fortsatt sysselsättningsexpansion, dock i betydligt måttligare takt.

Inom den kommunala sektorn har sysselsättningen ökat svagt 1986, bl.a. till följd av att antalet kommunala beredskapsarbeten och platser i ungdomslag har minskat. Även för 1987 förutses en måttlig ökning av den kommunala sysselsättningen.

Finans- och penningpolitik Finanspolitiken har under de senaste åren haft en restriktiv inriktning. Det har bland annat inneburit att den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats kraftigt sedan 1982, se diagram 1:1. Är 1987 beräknas ett mindre överskott uppstå. Det är emellertid betingat av en tillfällig förmögenhetsskatt på livförsäkringsbolag m. fl., som väntas inbringa ca 15 miljarder kr. 1987, motsvarande ca 1,596 av BNP. Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande motsvaras av en förbättring av bytesbalansen och en minskning av den privata sektorns överskott.

Nuvarande beräkningar tyder på att finanspolitiken, trots en fortsatt förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande, har en i det närmaste neutral inverkan på samhällsekonomin 1986 och 1987. Det beror bl.a. på att sparandeförbättringen 1986 till stor del består av minskade ränteutgifter och att den 1987 helt kan hänföras till den tillfälliga förmögenhetsskatten. Båda dessa förändringar beräknas ha en mycket begränsad återhållande effekt på samhällsekonomin.

Diagram 1: 1 Finansiellt sparande Prop. 1986/87: 100 Procentandel av BNP Bil. 1.1 8

6 7 Offentlig sektor

4 po. -

[9]

/t Bytesbalans

-24 -

-44

1” Privat sektor

-6 +

-8 TF Li Le om ' Lå T T

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 "4984 — 1986

Källor: Statistiska centralbyrån och finar.sdepartementet.

Ränteläget har varit högre i Sverige än i omvärlden. Räntemarginalen

har dock minskat successivt fram "ill november 1986, då marknadsräntorna steg med 1/2—1 96. Efter borttagandet av utlåningstaken för banker, bostadsinstitut och finansbolag i november 1985 har utlåningen från dessa

kreditmarknadsinstitut ökat mycket kraftigt. En överenskommelse träf-

fades i november 1986 mellan riksbanken och instituten om skärpta amorteringsregler.

Prop. 1986/87: 100

2 Den internationella utvecklingen

Bil. 1.1

2.1¶Allmän översikt

Den internationella ekonomiska utvecklingen under första halvåret 1986 blev betydligt svagare än vad som förutsågs i den reviderade nationalbudgeten för 1986. Aktiviteten i industriländerna avtog trots den stimulans som gavs från lägre räntor och fallande oljepriser. En mycket snabbt neddragen efterfrågan från de oljeexporterande länderna bidrog till denna utveckling. Världshandeln utvecklades långsammare än förväntat och priserna på många råvaror föll ytterligare. Via fallande exportintäkter påverkades också tillväxten i u-länderna negativt. Effekterna av de lägre oljepriserna och den lägre internationella räntenivån torde dock successivt komma att göra sig gällande och gynnsamt påverka såväl produktion som handel. Den långsamma förbättring av det världsekonomiska läget som kunnat skönjas under andra halvåret 1986 torde därmed också fortsätta under större delen av 1987. För 1986 som helhet bedöms BNP-tillväxten uppgå till drygt 2 1/4 922.

Flertalet av de obalanser som kännetecknat den ekonomiska utvecklingen under senare år består. Underskotten i Förenta staternas federala budget och bytesbalans har vidgats ytterligare under 1986. Överskotten i såväl den japanska som den västtyska bytesbalansen har fortsatt att öka.

Tabell 2: 1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring

Andel av 1985 1986? 1987?

OECD-

områdets

totala

BNP i 90! De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

11985 års BNP, löpande priser och växelkurser. > Finansdepartementets bedömningar.

Den anpassning av växelkurserna som inleddes redan under 1985 har Prop. 1986/87: 100 fortsatt under 1986. Härvid har de samordnade aktioner mellan de fem Bil 1.1 största industriländerna som genomfördes under hösten 1985 varit av stor betydelse. Den japanska yenen och D-marken har apprecierats ytterligare gentemot den amerikanska dollarn. Utvecklingen har varit särskilt tydlig för yenen. Under 1986 har också en kursjustering gjorts inom det europeiska monetära systemet vars huvudsakliga resultat var att den franska francen skrevs ned med ca 6 90 mot D-marken.

Den prognos för den internationella utvecklingen under 1987 som ligger till grund för kalkylerna i denna preliminära nationalbudget innebär att BNP för OECD-området totalt ökar med omkring 21/2 26. De viktigaste bidragen till tillväxten förväntas komma från den privata konsumtionen och byggnadsinvesteringarna. Industriinvesteringarna kan också förväntas utvecklas relativt starkt, särskilt i Västeuropa. Vad däremot nettoexporten beträffar, torde denna för i-länderna som grupp komma att lämna ett negativt bidrag till tillväxten huvudsakligen till följd av den snabbt minskade efterfrågan från u-länderna — i synnerhet från de oljeexporterande

länderna. |

Den förutsedda tillväxten är inte tillräcklig för att påtagligt förbättra läget på arbetsmarknaden inom OECD-området. Visserligen kan syssel-

sättningen inom OECD förväntas öka med ungefär 196 under 1987. Men

till följd av befolkningstillväxten torde arbetslösheten förbli på en nivå om drygt 8 30 i OECD totalt och även för Västeuropa ligga kvar på nuvarande mycket höga nivå, dvs. ca 11 2.

Inflationsutsikterna är tämligen goda. Den låga inflationen för OECD-området i dess helhet under 1986 — ca 23/42 — kan till stor del

Tabell 2: 2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Procentuell förändring mellan årsgenomsnitt

1985 1986! 1987!

De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

förklaras av de fallande olje- och råvarupriserna, den sänkta räntenivån Prop. 1986/87: 100

samt av effekterna av växelkursjusteringarna. I takt med att dessa effekter — Bil. 1.1 ebbar ut kan konsumentprisökningarna förväntas tillta något i styrka. För OECD-området i dess helhet kan inflationen förväntas bli ca 376 under 1987 medan i länder som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland priserna i stort sett torde förbli stabila. De nominella löneökningarna kan förväntas uppgå till ca 476 under 1987, dvs. ungefär samma ökningstakt som under 1986. Detta innebär en icke obetydlig reallöneökning i de flesta länder även under 1987.

Vad gäller de externa obalanserna i industriländerna förväntas under 1987 ett trendbrott i den meningen att såväl underskottet i den amerikanska bytesbalansen som överskottet i Japan kan förväntas minska något. För Förbundsrepubliken Tysklands del förutses en mer påtaglig minskning av bytesbalansöverskottet. Som andelar av BNP förblir dock obalanserna stora.

Även för u-länderna som grupp bedöms tillväxten under 1987 endast marginellt skilja sig från utvecklingen under 1986. En genomsnittlig tillväxt strax under 3 20 förefaller trolig men förutsättningarna skiljer sig väsentligt åt mellan olika länder och ländergrupper.

Ett flertal osäkerhetsmoment gör bedömningen av den ekonomiska utvecklingen under 1987 svår. Bland dessa har de alltjämt mycket stora externa obalanserna i världsekonomin berörts. Ett centralt tema i den internationella ekonomisk— politiska debatten är hur den eftersträvade reduktionen av dessa obalanser skall kunna komma till stånd. Såväl växelkursanpassning som ökade skillnader i tillväxt mellan Förenta staterna och andra länder har ansetts nödvändiga.

En långtgående anpassning av växelkurserna för de större valutorna har redan skett. Överenskommelsen i slutet av oktober 1986 mellan de amerikanska och japanska finansministrarna med sikte på en stabilisering av dollar/yen-kursen kan ses som ett av flera tecken på att man i flera länder nu gärna skulle se en paus i denna anpassning. Huruvida en större stabilitet i växelkursmönstret kan uppnås under 1987 beror på flera olika faktorer. En mycket viktig sådan är om minskningen av det amerikanska budgetunderskottet verkligen kommer att kunna ske i den takt som aviserats. Osäkerhet härvidlag kan leda till en förtroendekris för den amerikanska ekonomin med återverkningar på såväl dollarkurs som räntenivåer.

Ett uttalat syfte med samarbetet mellan de fem största industriländerna är att möjliggöra en god ekonomisk tillväxt utanför Förenta staterna, vilket skulle göra det lättare att avhjälpa de amerikanska obalanserna. Några mer omfattande förändringar i den ekonomiska politiken har dock inte genomförts i Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, vilka är de två länder som främst har ansetts ha utrymme för sådan stimulans.

Den sjunkande räntenivån under 1986 har möjliggjorts bl. a. genom en ökad samordning mellan de största industriländerna på penningpolitikens område. Ett genomgående drag har också varit att penningmängden i flertalet viktiga industriländer har tillåtits öka relativt kraftigt och i flera fall utöver det målintervall som ursprungligen fastställts.

Såvitt idag kan bedömas torde finanspolitiken i Förenta staterna under J1

! Finansdepartementets bedömningar. ” Nationell definition

1987 få en viss åtstramande effekt. Kombinationen av de budgetnedskärningar som påkallas av Gramm-Rudman-Hollings-lagstiftningen och den inledningsvis restriktiva effekten av den omfattande skattereform som kongressen beslutat om bör ge ett sådant resultat. Trots de stimulanspaket som presenterats i Japan bedöms finanspolitiken där få en fortsatt åtstramande inriktning under 1987. I Förtundsrepubliken Tyskland kan finanspolitikens inriktning under 1987 bedömas bli i stort sett neutral. Sammantaget innebär detta för OECD-området i dess helhet en kontraktiv finans-

politisk effekt under året. |

Oljepriset kommer även i fortsättningen att ha ett stort inflytande över den världsekonomiska utvecklingen. Det fallande oljepriset har endast gradvis fått genomslag på tillväxten i industriländerna. Effekten torde nu dessutom vara på väg att ebba ut och risk finns att ett successivt högre oljepris under loppet av 1987 påverkar tillväxtutsikterna negativt. De förhandlingar som har skett inom OPEC under hösten 1986 ger inte anledning att frångå antagandet om ett genomsnittligt oljepris på 15 dollar per fat under prognosperioden, men det är inte uteslutet att ett högre oljepris kan etableras redan under 1987. Den faktiska utvecklingen blir beroende av i vilken utsträckning OPEC-länderna lyckas uppnå varaktiga överenskommelser om att begränsa sin produktion.

Tabell 2: 4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder Miljarder dollar

! Finansdepartementets bedömningar.

Protektionismen utgör alltjämt ett påtagligt hot mot världshandelns ut- Prop. 1986/87: 100

veckling och tillväxten i världsekonomin. Oron för att protektionistisk — Bil. 1.1

lagstiftning kan aktualiseras i Förenta staterna består. Ett betydande framsteg för att motverka de protektionistiska strömningarna har å andra sidan gjorts genom de beslut som under hösten fattades i Punta del Este om

igångsättande av en ny omfattande GATT-runda.

Den s.k. skuldkrisen har inte heller på något påtagligt sätt lindrats under det gångna året. De fallande oljepriserna har snarare försvårat situationen i skuldtyngda oljeproducerande länder som t.ex. Mexiko, Venezuela och Indonesien. Andra skuldtyngda u-länder har i och för sig kunnat dra nytta av lägre kostnader för oljeimporten, men åtskilliga av dem har i gengäld drabbats av de likaledes fallande råvarupriserna. Trots den gynnsamma effekt det fallande internationella ränteläget och den sjunkande dollarn har haft på länder med stora skulder och trots de ansträngningar som gjorts bl.a. inom ramen för det s.k. Baker-initiativet, har skuldkvoterna och skuldtjänstkvoterna för u-länderna som grupp ökat under 1986. Någon påtaglig förbättring under 1987 torde inte bli aktuell. Ett positivt drag är dock att de privata bankerna de senaste åren successivt kunnat förstärka sina positioner och därmed nu står något bättre rustade att klara eventuella kriser. Icke desto mindre måste sammantaget konstateras att skuldkrisen som potentiellt hot mot stabiliteten i det internationella kreditsystemet kvarstår.

2.2¶Regionala översikter

Förenta staterna och Japan De två största ekonomierna i OECD-området, Förenta staterna och Japan, står båda inför krav på omfattande omställningar i sina ekonomier. I Förenta staterna måste de stora underskotten i budget och bytesbalans reduceras om ekonomin skall kunna få en mer balanserad och stabil tillväxt. Den japanska ekonomin tvingas, till följd av yenens appreciering, att ställa om sig från en utpräglat exportorienterad till en mer inhemskt genererad tillväxt.

BNP-tillväxten i Förenta staterna 1986 kan uppskattas till 2 1/2 6. Den privata konsumtionen har visat betydande styrka, stimulerad av de ökande realinkomster som blivit en följd bl. a. av de lägre oljepriserna. Investeringarna har däremot utvecklats svagt under året bl. a. till följd av att ledig kapacitet alltjämt finns i både industrin och byggnadssektorn. Investeringarna i energisektorn har minskat kraftigt till följd av lägre oljepriser.

Den depreciering av dollarn gentemot andra valutor som inleddes under 1985 har fortsatt under 1986. Sedan början av 1985 beräknas dollarns effektiva kurs ha sjunkit med 27 76. Växelkursanpassningen har emellertid ännu inte fått några påtagliga effekter på export- och importvolymer. Bytesbalansunderskottet har under året snarast ökat och väntas uppgå till 145 miljarder dollar. Nettoexporten gav ett negativt bidrag till BNP-tillväxten under 1986.

En viktig drivkraft bakom den uppgång i den amerikanska ekonomin som nu pågått i mer än fyra år har varit den utpräglat expansiva finanspoli- 13

tik som bedrivits av Reagan-administrationen. Som en konsekvens härav = Prop. 1986/87: 100

har underskottet i den amerikanska budgeten ökat från ca 60 miljarder = Bil. 1.1 dollar år 1980 till ett förutsett underskott 1986 på 230 miljarder dollar. Budgetunderskottet har i sin tur resulterat i ett växande bytesbalansunderskott. Den relativt starka tillväxten i den amerikanska ekonomin har således skett till priset av ökande obalanser.

En omläggning av finanspolitiken i restriktiv riktning tycks emellertid nu vara förestående. Betydande utgiftsnedskärningar kommer av allt att döma att genomföras och det är troligt att budgetunderskottet minskar påtagligt 1987, vilket är ett klart trendbrott i förhållande till de senaste årens stigande underskott. Det finns anledning att räkna med en kontraktiv effekt på ekonomin från finanspolitiken under 1987.

Trots detta bör en BNP-tillväxt om 2 3/4 26 kunna uppnås för 1987. Såväl den privata konsumtionen som utrikeshandeln kan förväntas lämna betydande bidrag till denna tillväxt.

En förbättrad köpkraft hos hushållen till följd bl. a. av oljeprissänkningarna, en relativt expansiv inriktning av penningpolitiken och en påtaglig sysselsättningsökning är faktorer som talar för en fortsatt uppgång av konsumtionen. Investeringarna torde däremot komma att utvecklas tämligen svagt.

Det finns tecken på att den negativa utvecklingen av bytesbalansen har vänt. Det förefaller som om prisförändringarna till följd av dollarns minskade värde efter en tids eftersläpning nu har börjat få genomslag på handelsvolymerna. En relativt stark ökning av exporten och en avtagande importtillväxt är att förutse. Under 1987 kan utrikeshandeln därför förväntas ge ett positivt nettobidrag till tillväxten.

Ökande importpriser till följd av dollarns depreciering och den relativt expansiva inriktningen av penningpolitiken talar för att inflationen blir något högre nästa år. Konsumentprisökningar om ca 3 20 kan förutses.

Betydande osäkerhet omger prognosen för den amerikanska ekonomin och risker finns för en påtagligt sämre utveckling 1987. Osäkerheten gäller främst bedömningen av budgetutvecklingen, dollarkursen och räntan.

Om den nu rådande osäkerheten kring den fortsatta budgetkonsolideringen består kan detta i kombination med de tilltagande inflationsimpulser som blir resultatet av dollarns depreciering skapa förtroendeproblem och stigande inflationsförväntningar. Konsekvensen kan bli en fortsatt depreciering av dollarn, högre räntor och en kraftig uppbromsning av den ekonomiska tillväxen.

Under 1986 har en markant avmattning skett av den ekonomiska aktiviteten i Japan och BNP-tilläxten torde stanna vid drygt 296, att jämföra med 4,5 Zo under 1985. Bakgrunden till avmattningen är främst den minskade exportefterfrågan. Denna är i sin tur en följd av att yenen apprecierats från 240 yen per dollar vid tiden för den s.k. Plaza-överenskommelsen under hösten 1985, till ca 160 yen per dollar i slutet av år 1986. Utrikeshandeln bedöms ge ett negativt nettobidrag till BNP-tillväxten motsvarande 1 1/2 26 under året.

Den inhemska efterfrågan har emellertid hållits uppe av fallande oljepriser, ökade reallöner till följd av lägre inflationstakt liksom av en sänkt 14

räntenivå. Diskontot har sänkts fyra gånger under 1986 och ligger nu på sin Prop. 1986/87: 100

lägsta nivå under efterkrigstiden — 3 26. Detta har bl. a. lett till en kraftig — Bil. 1.1

ökning av byggnadsverksamheten.

Den svaga exportefterfrågan föranledde den japanska regeringen att under hösten 1986 vidta vissa stimulansåtgärder för att öka den inhemska efterfrågan. I september lades ett relativt omfattande stimulanspaket fram, vilket bl. a. innehöll åtgärder för en ökning av offentliga investeringar och stimulans av bostadsbyggandet. Den sammantagna effekten av finanspolitiken under 1986 beräknas dock ha varit neutral.

Den japanska ekonomin har varit kraftigt orienterad mot export och apprecieringen av yenen ställer krav på en omställning till en mer inhemskt genererad tillväxt, en omställning som sannolikt kommer att ta betydande tid i anspråk.

Den japanska BNP-tillväxten kan därför förväntas stanna vid 21/2 920 under 1987. Som en konsekvens av den kraftiga apprecieringen av yenen kommer utrikeshandeln att ge ett negativt nettobidrag till BNP-tillväxten samtidigt som de sjunkande importpriserna kan förväntas leda till en stabil prisnivå under 1987. Det som håller tillväxten uppe är främst den privata konsumtionen, vilken beräknas expandera med 31/26. Arbetslösheten förväntas öka något som en konsekvens av att den exportinriktade tillverkningsindustrin får sämre avsättningsmöjligheter för sina produkter utomlands.

Någon större reduktion i bytesbalansöverskottet är inte att vänta 1987. Anledningen till den långsamma minskningen av överskottet är den fördröjda verkan av apprecieringen av yenen. Försörjningsbalans för Förenta staterna och Japan Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående års BNP.

Västeuropa Under 1986 bedöms utvecklingen i de västeuropeiska ekonomierna bli

något svagare än förutsett. Visserligen bedöms den inhemska efterfrågan sammantaget ha ökat mer än väntat men detta motverkades av att export-

utvecklingen blivit svagare än enligt tidigare prognoser. BNP-utvecklingen

under 1987 bedöms bli fortsatt hävdad, men med en tendens till avsaktning mot slutet av 1987. Inflationstakten förväntas tillta något under året samtidigt som arbetslösheten i Västeuropa torde förbli hög.

I Förbundsrepubliken Tyskland beräknas BNP under 1986 öka med 15

drygt 2 1/2 96 i volym. Detta innebär en mindre tillväxt än tidigare väntat,

framför allt till följd av en svag utveckling under det första och det tredje Prop. 1986/87: 100 kvartalet 1986. Realinkomstuvecklingen har varit god främst till följd av — Bil. 1.1 den låga inflationen. Under året har därför en stark utveckling av såväl den privata konsumtionen som investeringarna bidragit till att den iphemska efterfrågan mer än kompenserat för det svagare bidraget från exporten. Den ekonomiska politiken har bidragit till denna utveckling. Penningpolitiken har varit klart tillväxtstödjande under året med fallande räntor och en penningmängdstillväxt som legat över målintervallet. Till följd av främst det radikalt förbättrade bytesförhållandet bedöms bytesbalansens överskott i stort sett fördubblas 1986, till omkring 75 miljarder D-mark, motsvarande nära 422 av BNP. Inflationen har under året varit låg och beräknas för helåret 1986 bli negativ. Sysselsättningen har ökat med ca 192 och arbetslösheten bedöms sjunka något till knappt 8 2. |

För 1987 kan BNP-tillväxten förväntas bli inemot 396. Den inhemska efterfrågan torde förbli stark medan bidraget från nettoexporten bedöms förbli negativt. Även med mindre stimulans från sjunkande oljepriser och lägre skatter än under 1986 torde den privata konsumtionen öka med omkring 4 26 under 1987.

Apprecieringen av D-marken väntas under 1987 leda till en förhållandevis kraftig real minskning av överskottet i bytesbalansen. Likväl förutses överskottet i nominella tal endast minska från ca 75 till ca 60 miljarder D-mark.

De förestående valen till förbundsdagen försvårar bedömningen av den ekonomiska politiken under 1987. Den sittande regeringen planerar om den blir omvald att 1988 genomföra andra steget i den 1985 beslutade skattereformen samt att under nästa mandatperiod göra en större omläggning av skattesystemet. Under 1987 torde effekterna av D-markens appreciering komma att successivt slå igenom samtidigt som effekterna av oljeprisfallet

under 1987 kommer att nå treprocertsnivån utan att åtgärder på skatteområdet tidigareläggs eller andra finanspolitiska insatser vidtas.

Den strama ekonomiska politik som förts i Frankrike under de senaste åren har inneburit en låg tillväxt i ekonomin. Samtidigt har inflationen påtagligt sänkts och den externa balansen förbättrats. En sänkt löneökningstakt har tillsammans med de fallande oljepriserna medverkat härtill. Arbetslösheten har fortsatt att öka och ligger för närvarande kring 1196.

BNP-tillväxten beräknas till ca 252 under 1986, bl. a. som ett resultat av en tillfällig ökning av den privata konsumtionen, medan inflationen mer än halverats till ca 2 1/4 76 i årsgenomsnitt. Bytesbalansen bedöms uppvisa ett kraftigt överskott om ca 20 miljarder franc.

För 1987 förutses en i stort sett cförändrad tillväxt om ca 2 1/4 20. Den privata konsumtionen torde komma att stimuleras av den låga inflationstakten och vissa skattesänkningar. Samtidigt verkar dock lägre löneökningstakt och en fortsatt mycket svag sysselsättning dämpande på konsumtionen. Däremot torde de privata investeringarna kunna fortsätta att öka kraftigt tack vare lättnader i företagsbeskattningen, fallande priser på insatsvaror samt den sjunkande löneökningstakten. Francens appreciering gentemot dollarn bidrar till att utrikesbalansen väntas ge ett negativt bidrag 16

till tillväxten på ca 3/4 30 under 1987, vilket likväl är en förbättring jämfört Prop. 1986/87: 100 med 1986. Bil. 1.1 Den ekonomiska politiken förväntas inte ge någon påtaglig stimulans till konjunkturen i Frankrike under 1987. Om något, kan den inhemska efter-

frågan förväntas sakta av under året. Statens finanser, som förbättrats

under de gångna åren, förväntas stärkas ytterligare under 1987 bl. a. som

en följd av den franska regeringens privatiseringsprogram, som under året beräknas inbringa ca 30 miljarder franc genom försäljning av tre statliga företag.

I Storbritannien har under 1986 den svaga ekonomiska utveckling fort-

satt som började göra sig gällande redan vid mitten av 1985. BNP bedöms öka med 2 1/4 70. Orsaken till den långsammare tillväxten är stagnerande export och investeringar. Dessa har hämmats av bl. a. det höga inhemska

kostnadsläget samt av effekterna av oljeprisfallet på oljeexport och offshorc investeringar. Den privata konsumtionen har emellertid vuxit kraf-

tigt, till följd av höga nominella löneökningar och en sjunkande inflation. Tillväxten kan förutses bli något starkare 1987. BNP-ökningen kan för-

väntas bli cirka 2 1/2 20. Oljeexportens betydelse torde fortsätta att minska, medan exporten av andra produkter än olja torde kunna öka något. Härtill bidrar den depreciering av pundkursen som ägt rum sedan början av 1986, då oljepriserna började falla. På grund av den höga räntenivå som den

brittiska regeringen vidmakthållit för att stödja pundkursen kan investe-

ringarna inte förväntas öka i någon större utsträckning under 1987. Den

privata konsumtionen torde fortsätta att öka i ungefär samma takt som 1986, hjälpt av bl. a. de skattesänkningar som ingår i budgeten för 1986/87. Den ekonomiska politiken torde få en stimulerande inverkan på ekono-

min 1987. En omläggning av finanspolitiken i expansiv riktning tillkänna-

gavs i den utgiftsbudget som lades fram i november 1986. Penningmängden

har under 1986 tillåtits öka utöver de fastställda ramarna.

Bytesbalansen, som beräknas vara i jämvikt 1986, kan 1987 väntas uppvisa ett underskott för första gången på sju år. De lägre oljepriserna torde då få full effekt på utrikesbalansen. Den deprecierade pundkursen

förutses bidra till en något högre prisstegringstakt. Löneutvecklingen har trots den höga arbetslösheten inte visat tecken på att dämpas i någon större utsträckning.

Försörjningsbalans för Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike och Storbritannien Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

Förbundsrepub- — Frankrike Storbritannien

liken Tyskland

1986 1987 1986 1987 [986 1987

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående ärs BNP. 2 Riksdagen 1980!87.1 samt. Nr 100. Bilaga 1.1

Norden Prop. 1926/87: 100 Den ekonomiska tillväxten i de nordiska länderna har saktat av under = Bil. [.1 1986, till stor del beroende på en svag exportutveckling. Den inhemska efterfrågan, och särskilt den privata konsumtionen, har emellertid ökat starkt, vilket lett till bl.a. en försämrad bytesbalanssituation i flertalet nordiska länder.

För 1987 kan en långsammare tillväxt väntas i Danmark och Norge, medan den ekonomiska aktiviteten kan förväntas tillta något i styrka i Finland.

I Danmark har under 1986 den starka inhemska efterfrågeutveckling som inleddes 1985 fortsatt. BNP-ökningen bedöms komma att uppgå till 23/40, Den privata konsumtionen har vuxit markant som en följd av ökade realinkomster och bruttoinvesteringarna har stimulerats av den successiva sänkning av räntenivån som ägt rum under de senaste åren. Bytesbalansen har försämrats avsevärt under 1986, på grund av exportens svaga utveckling och en mycket kraftig importökning. Underskottet i bytesbalansen beräknas uppgå till närmare 35 miljarder danska kronor 1986. Inflationen har fortsatt att sjunka och arbetslösheten har minskat.

Den danska regeringen har sedan december 1985 presenterat tre åtgärdspaket för att dämpa den kraftiga ökningen i den inhemska efterfrågan. Den strama finanspolitik som förts de senaste åren har lett till en anmärkningsvärt snabb förbättring av den statliga budgetbalansen. Förstärkningen av den offentliga sektorns fiansiella sparande har emellertid motverkats av en försvagning av den privata sektorns sparande. Detta har bidragit till ett drastiskt ökande bytesbalansunderskxott, som i sin tur lett till en stigande räntenivå under 1986. Penningpolitiken har i stor utsträckning varit inriktad på att försvara den danska kronan.

Den ekonomiska tillväxten torde sakta av under 1987 och en BNP-ökning på drygt I 26 kan förväntas. Det är framförallt en uppbromsning av den privata konsumtionstillväxten och bostadsinvesteringarna som väntas dra ner tillväxten. Bytesbalansunderskottet bedöms kunna minska till cirka 28 miljarder danska kronor som ea följd av en förbättrad exportutveckling och sjunkande importvolymer. Till följd av relativt stora löneökningar och de höjningar av energiavgifterna som genomförts under 1986 kan inflationen inte förväntas sjunka ytterligare 1987. Med den avsaktande ekonomiska tillväxten torde arbetslösheten komma att öka under 1987.

I Finland hämmade arbetskonflikter och en svag exportutveckling den ekonomiska tillväxten under början av 1986. Fr.o.m tredje kvartalet bör-

jade emellertid den ekonomiska aktiviteten skjuta fart och för helåret 1986

bedöms BNP öka med 13/4296. Tillväxten bärs upp av framförallt den privata konsumtionen, som gynnats av den sjunkande inflationen och relativt kraftiga löneökningar under 1986.

Finanspolitiken har under 1986 varit svagt expansiv och inriktats på att främja produktionstillväxten. Bl.a. har den finska regeringen påbörjat en revidering av företagsbeskattningen. Regeringen har också genomfört en omläggning av energibeskattningen som innebär en minskad börda för företagen. Penningpolitiken under 1986 har varit restriktiv med en tidvis mycket hög räntenivå för att förhindra valutautflöde. För närvarande 18 verkar en lättnad av denna politik ej vara möjlig.

Även 1987 torde den privata konsumtionen lämna det största bidraget till Prop. 1986/87: 100

BNP-tillväxten, vilken bedöms bli 21/2 76. Exporten kan förväntas sjunka Bil. 1.1 till följd av nedgången i exporten till Sovjetunionen. Västexporten förutses

däremot kunna öka något under 1987. Bruttoinvesteringarna kan förväntas öka med cirka 276. Trots en förutsedd försämring av handelsbalansen

under 1987 torde underskottet i bytesbalansen ligga kvar på cirka 4 mil-

jarder finska mark 1987. Till detta bidrar den lägre internationella räntenivån. Arbetslösheten förutses öka något, främst som en följd av den förutsedda nedgången i östexporten. I Norge fortsatte under 1986 de tendenser till överhettning i ekonomin

som började göra sig gällande redan 1985. BNP bedöms öka med 31/24

och största bidraget härtill har lämnats av den privata konsumtionen.

Denna beräknas öka med drygt 5 20 under 1986. Bortfallet av oljeintäkter på grund av de sänkta oljepriserna har fått mycket kännbara konsekvenser

för den norska ekonomin. Statsfinanserna har försämrats och bytesbalan-

sen bedöms för 1986 uppvisa ett underskott på 30 miljarder norska kronor.

Detta är att jämföra med 1985 års överskott i bytesbalansen på 25 miljarder

norska kronor.

Devalveringen av den norska kronan i maj 1986 utgjorde första steget i regeringens strategi för att komma till rätta med de ekonomiska obalanserna. I samma syfte har det reviderade budgetförslaget för 1986 och det preliminära budgetförslaget för 1987 fått en restriktiv inriktning. En stramare penningpolitik förs också i syfte att hålla tillbaka ökningen av särskilt den privata konsumtionen.

Oljeexportens minskade betydelse och en försvagning av den inhemska

efterfrågan torde under 1987 resultera i en svagare tillväxt. BNP beräknas

öka med 21/2 96. Investeringar i oljesektorn förväntas minska drastiskt, medan graden av uppbromsning av den privata konsumtionen blir beroende av löneutvecklingen och regeringens finanspolitiska åtgärder. En ök-

ning om cirka 222 av den privata konsumtionen verkar sannolik för 1987. Bytesbalansunderskottet förväntas öka ytterligare till närmare 45 miljarder

norska kronor.

Konsumentpriserna förutses fortsätta att öka kraftigt; prisnivån väntas 1987 stiga med 992 i genomsnitt. Den arbetstidsförkortning som träder i

kraft den 1 januari 1987 torde bidra till en ökad pris- och kostnadspress. Arbetslösheten förväntas öka något när den totala efterfrågan börjar växa

långsammare 1987. Försörjningsbalans för Danmark, Finland och Norge Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

Danmark Finland Norge 1986 1987 1986 1987 1986 1987

Anm.: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående års BNP.

3¶Utrikeshandeln Prop. 1986/87: 100 Bil. 1.1

3.1¶Exporten

Världshandeln Tillväxten i världshandeln med bearbetade varor, som halverades mellan 1984 och 1985 har fortsatt att avmattas påtagligt under 1986. Oljeprisfallet och räntenedgången har emellertid medfört att den inhemska efterfrågan i OECD-länderna hållits uppe och därmed bidragit till att handeln mellan OECD-länderna fortsatt växa i god takt även under 1986. Däremot har exporten till OPEC-länderna och statshandelsländerna minskat kraftigt. Det sänkta oljepriset har medfört sänkta exportinkomster för dessa länder och därmed tvingat fram kraftiga nedskärningar av importen. Även importen till råvaruproducerande u-länder utanför OPEC har dragits ned markant eftersom även dessa länders exportinkomster reducerats till följd av fallande världsmarknadspriser på råvaror.

Inom OECD-området har marknadstillväxten för den svenska industrins export av bearbetade varor utvecklats gynnsammare än den genomsnittliga tillväxten av OECD-områdets import av bearbetade varor. Detta förklaras i huvudsak av att de nordiska länderna — som tar emot drygt en fjärdedel av vår export — har ökat sin import kraftigt, eller med ca 1196 under 1986. Totalt beräknas exportmarknadstillväxten inom OECD-området för svensk industri ha ökat med 8,5 26 1986. Utanför OECD-området har importen minskat med i genomsnitt 872 vilket har medfört att den totala exportmarknadstillväxten för svensk industri har stannat vid ca 5,5 92 1986.

För 1987 beräknas importen av bearbetade varor till OECD-länderna öka med ca 5,5 20. Den gynnsammare utveckling som exportmarknaderna för svensk industri haft under serare år — p.g.a. den höga inhemska efterfrågan i de nordiska länderna -- väntas inte att fortsätta 1987. Under 1987 beräknas importen till de nord:ska länderna endast öka marginellt till följd av en betydligt svagare tillväxt i Norge och Danmark. För svenskt vidkommande bedöms marknadstillväxten i OECD-området öka med endast 4 1/476. Utanför OECD förväntas importen av bearbetade varor ligga kvar på 1986 års nivå, vilket medför att exportmarknadstillväxten för svensk industris export av bearbetade varor, totalt sett, endast ökar med 3 1/4 90 1987.

Konkurrenskraft Betydande kast i växelkurserna har medfört förändringar i konkurrenskraften för flertalet länder under 1980-talet. Fram till första kvartalet 1985 fördubblades dollarns värde mot de desta västeuropeiska valutor. Därefter har dollarn deprecierat kraftigt (dvs. dollarns värde har fallit), vilket medfört att konkurrenskraften påtagligt förbättrats för Förenta staterna och de länder vars valutor följer dollarn, främst de s.k. ASEAN-länderna. Sverige intar något av en mellanställning. Den svenska kronan har apprecierat kraftigt mot dollarn och ASEAN-ländernas valutor, samtidigt som kronan

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av — Prop. 1986/87: 100 bearbetade varor Bil. 1.1 Procentuell förändring

1982 1983 1984 1985 1986 1987

Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder 3,1 5,5 13,5 8,7 8,5 4,3

Totalt 17 30 113 7,6 55 33

Priser 14 OECD-länders importpriser, nationella valutor 6,4 4,1 5,2 4,0 —-02 2 14 OECD-länders importpriser, SEK 18,5 16,2 3,2 5,0 0 2 Svenskt exportpris, SEK 12,6 12,1 6,0 6,0 2,5 2,5 Relativpris SEK/14 OECD-länder -52 -—-3,7 2,7 1,0 2,5 0,5 Muaurknadsandelar, volym 14 OECD-länder 2,2 71 0.3 —-1L,5S —-1.4 0

Totalt 1,9 51 0,6 —-2,4 —-15 0

Export, volym 14 OECD-länder 5,3 13,6 13,9 7,1 7,0 4,3 Totalt 3,6 8,1 12,0 5,0 4,0 3,3 Anm.: Exportmarknadstillväxt avser tillväxt av importen av bearbetade varor till olika länder sammanvägt med ländernas andelar av svensk export av bearbetade varor. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

har deprecierat mot de flesta västeuropeiska valutor samt den japanska

yenen. Växelkursförskjutningarnas effekt på den svenska konkurrenskraften varierar därför mellan olika marknader. Detta innebär också att bedömningen försvåras av hur de svenska priserna och lönerna i gemensam valuta har utvecklats jämfört med omvärldens. Den relativa utvecklingen av svenska löner och priser beror till stor del på med vilka vikter våra konkurrentländer sammanvägs. Gentemot våra 14 viktigaste konkurrentländer inom OECD har den svenska kronan i

genomsnitt deprecierat med 5 6 mellan 1985 och 1986, när de olika ländernas valutor sammanvägs med vikter som avspeglar ländernas betydelse som konkurrenter till de svenska företagen. Gentemot samma 14 OECDländer har emellertid den svenska kronans värde varit oförändrat mellan 1985 och 1986 när valutorna sammanvägs med vikter som motsvarar ländernas andelar som mottagare av den svenska exporten av bearbetade

varor. Enligt det första beräkningssättet skulle valutakursförändringarna ha stärkt den svenska konkurrenskraften med 596 men enligt den andra beräkningstekniken, vilken tillämpas i tabell 3:1, skulle förändringarna i

valutakurserna inte alls ha påverkat konkurrenskraften. Skillnaden kan i

huvudsak förklaras av att de länder vars valutor den svenska kronan deprecierat gentemot — t. ex. Japan och Västtyskland — betyder betydligt mer som konkurrenter till svensk industri än som mottagare av svensk export. Samtidigt gäller förhållandet att de länder — t.ex. Förenta sta-

terna, Storbritannien och Norge — vilkas valutor den svenska kronan

apprecierat gentemot är viktigare som marknad för svensk export än som konkurrenter till svensk exportindustri. De förskjutningar i växelkurserna 21

som ägt rum under loppet av 1986 innebär en ytterligare konkurrensvägd Prop. 1986/87: 100

depreciering av den svenska kronan med ca 196 1987. Bil. 1.1

Timlönerna inom industrin beräknas öka med i genomsnitt 4,7 26 1986 och 492 1987 inom OECD-länderna. I Sverige bedöms motsvarande ökningar uppgå till 770 respektive 5 Zz. Arbetsproduktiviteten bedöms öka något mer båda åren inom OECD-ländernas industri än inom den svenska industrin. För 1986 beräknas industrins arbetskraftskostnader per producerad enhet ha ökat med ca 272 inom OECD-länderna och drygt 5776 i Sverige. Mätt i gemensam valuta skulle dock den svenska industrins arbetskraftskostnader per producerad enhet ha ökat ca 1,5 6 mindre än i OECD-länderna. För 1987 förväntas arbetskraftskostnaderna per producerad enhet uppgå till 2 å 3 70 i båd2 Sverige och OECD-området.

För 1986 beräknas det svenska exportpriset på bearbetade varor ha ökat med 2,5 26 och importpriserna till OECD-länderna, mätt i svenska kronor, ha varit oförändrade. Relativpriset för svensk export skulle således öka med 2,5 20 1986. Detta är bl. a. en följd av att ASEAN-länderna har sänkt sina exportpriser kraftigt i gemensam valuta som följd av deprecieringen av deras valutor. Samtidigt har vissa länder vilkas valutor har apprecierat sänkt sina exportpriser i nationella valutor för att inte förlora alltför mycket i konkurrenskraft. Som exempel kan nämnas att de japanska exportpriserna sjönk med ca 1496 i nationell valuta mellan 1985 och 1986.

Jämfört med OECD-ländernas exportpriser och sammanvägt med vikter som motsvarar ländernas betydelse som konkurrenter till Sverige har relativpriset för svensk export av bearbetade varor sänkts med ca 226 1986. Detta är i första hand en följd av deprecieringen av den svenska kronan med 5 96 1986 och kan jämföras med att även arbetskraftskostnaderna i Sverige relativt OECD-området, som nämnts tidigare, har sänkts 1986.

För 1987 beräknas det svenska exportpriset av bearbetade varor öka med 2,5 70. Mätt i svenska kronor förväntas importpriset till OECD-länderna öka med 296. Det svenska relativpriset för exporten skulle därmed vara i stort sett oförändrat 1987.

Marknadsandelar och export Delvis som en följd av att relativpriset på svenska exportvaror ökat med i genomsnitt 226 per år under de tre senaste åren kommer den svenska industrin förlora marknadsandelar även 1986. Efter vad vi nu kan förutse kommer marknadsandelsförlusterna att uppgå till ca 1,5 90 1986. Mark-

nadsandelsförlusterna har främst kommit på den kraftigt expanderande

japanska marknaden, men även på den nordiska marknaden antas de svenska företagen ha gjort andelsförluster. Marknadsandelsförlusterna i Norden kan delvis förklaras av att de nordiska ländernas kraftigt ökade bilimport inte kunnat mötas av höjd svensk bilexport p.g.a. kapacitets-

brist inom svensk bilindustri. Trots förlorade marknadsandelar ökade den

svenska exorten av bearbetade varor till OECD-området med 7772 1986. Den svenska exporten till länderna utanför OECD-området minskade med 22

Diagram 3: I Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor — Prop. 1986/87: 100 till 14 OECD-länder

Bil. 1.1 Index 1980 = 100 110

Marknadsandel

Relativpris

95 > a r

90 TS FT T T T T

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

ca 1072 1986 som en följd av den krympande marknaden. Totalt sett ökade den svenska exporten av bearbetade varor med 474 1986.

När det gäller att bedöma marknadsandelarna för svensk export av bearbetade varor 1987 måste flera faktorer beaktas. Enligt tabell 3:1 beräknas det svenska relativpriset på bearbetade varor ha stigit med ca 276 per år i genomsnitt under de senaste åren. Det talar för minskade marknadsandelar. Å andra sidan medför troligen beräkningstekniken att relativprisökningen 1986 överskattas, eftersom den konkurrensvägda deprecieringen av den svenska kronan inte beaktas. Dessutom beräknas de relativa arbetskraftskostnaderna för svensk industri till följd av deprecieringen av den svenska kronan sjunkit något i gemensam valuta mellan 1985 och 1987. Vidare är lönsamheten i den svenska industrin betydligt bättre än för några år sedan, vilket medfört att industrins investeringar ökat samt att marknadsföringsinsatserna förbättrats. Detta bör ha positivia effekter på marknadsandelarna. Här görs därför bedömningen att marknadsandelarna för svensk export av bearbetade varor till såväl OECD-länderna som till världen i övrigt blir oförändrade 1987. Exporten av bearbetade varor väntas således öka lika mycket som marknadstillväxten på OECD-marknaden, eller med 41/4 96. Till marknaderna utanför OECD bedöms exporten bli oförändrad, viket innebär att den totala exporten av bearbetade varor beräknas öka med 3 1/4 96 1987.

Råvaruexporten (exkl. petroleumprodukter) har på grund av vikande efterfrågan utomlands minskat med 196 1986. Kraftiga exportminskningar har noterats för mineraler och livsmedelsprodukter, men även exporten av

trävaror och massa har minskat något. Den svaga efterfrågan har även 23

medfört att råvarupriserna fallit med i genomsnitt 7,5 20. Exporten av såväl Prop. 1986/87: 100 fartyg som petroleumprodukter har gett ett positivt bidrag till exportut- Bil. 1.1 vecklingen 1986. Totalt sett bedöms varuexporten ha ökat med 3,4 Zz.

Exporten av råvaror (exkl. petroleumprodukter) bedöms kunna öka med ca 290 1987. Till skillnad från 1986 förutses fartygsexporten ge ett negativt bidrag till exportutvecklingen under 1987. Totalt beräknas varuexporten öka med knappt 2,5 76 1987.

Exporten av tjänster beräknas utgöra ca 1592 av Sveriges samlade exportvärde. Det statistiska underiag som används vid beräkningen av tjänstexporten är dock tämligen svagt. Enligt detta statistikunderlag sjönk tjänsteexporten med ca I 960 1986. Nedgången av tjänsteexporten är huvudsakligen en följd av vikande världsefterfrågan inom entreprenadverksamheten, främst bland byggföretagen. Intäkterna från resevaluta var oförändrade (i volym) mellan 1985 och 1986. Den svagare dollarn har inneburit en minskning av den nordamerikanska turistströmmen under 1986. Denna nedgång har emellertid motverkats av de höjda resevalutainkomster som den ökade nordiska turistströmmen till Sverige inneburit. För 1986 har en ökning av intäkterna från sjöfartstjänster kunnat konstateras. Prognosen för 1987 innebär en ökning av tjänsteexporten med ca 396. Denna höjning beror dels på en fortsatt ökning av exporten av sjöfartstjänster, dels på att exporten av Övriga tjänster stiger.

Tabell 3:2 Export av varor och tjänster

Miljarder kr. Volymutveckling, = Prisutveckling,

procent per år procent per år

1985 1986 1987 1986 1987 1986 1987

Enligt nationalräkenskaperna

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

3.2¶Importen

Importen av bearbetade varor ökade med 3 1/2 96 1986, vilket är avsevärt

mindre än under de två föregående åren då ökningen översteg 104 per år.

Den låga importökningen förklaras av att maskininvesteringarna — som har ett högt importinnehåll — minskat med ett par procent samt att lagren inom såväl handel som industri dragi:s ned kraftigt under året. Dessutom tycks marknadsförlusterna på hemmamarknaden ha inskränkt sig till ca 1 1/26, vilket kan synas lågt om man beaktar att de svenska producenternas prishöjningar på hemmamarknaden överstigit importprisernas ökning med 2-3 Z& per år under de senaste åren.

Under 1987 beräknas importen av bearbetade varor öka med ca 7,5 6. 24

Tabell 3:3 Import av bearbetade varor Prop. 1986/87: 100

Procentuell förändring Bil. 1.1

1982 1983 1984 1985 1986 1987 Importvägt efterfrågan

Anm.: Relativpris enligt producentprisindexsystemet. Dessa priser avviker något från priserna enligt utrikeshandelsstatistiken. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den — jämfört med 1986 — tilltagande ökningstakten av importen förklaras dels av att tillväxten i den importvägda efterfrågan beräknas öka från knappt 2 20 1986 till drygt 5 70 1987, dels av att marknadsandelsförlusterna på hemmamarknaden beräknas bli något större än under 1986, se tabell 3:3. Den importvägda efterfrågans ökning kan hänföras till ett positivt lageromslag, ökade maskininvesteringar samt fortsatt hög privat varukonsumtion.

Importen av såväl råolja som petroleumprodukter har stigit med ca 13 26 i volym 1986. Den höga volymökningen torde i huvudsak kunna förklaras av att importpriset har halverats mellan 1985 och 1986. Importen av övriga råvaror ökade med knappt 3 20. Fallande importpriser på mineraler, livsmedel och icke järnmalmer har medfört att råvarupriserna i genomsnitt (exkl. råolja och petroleumprodukter) sjunkit med knappt 490 1986. För 1987 förutses importen av petroleumprodukter minska kraftigt som en följd av den höga importen 1985. Importen av övriga råvaror beräknas även under 1987 öka med knappt 390. Råvarupriserna förutses öka obetydligt under 1987, se tabell 3: 4.

Tabell 3:4 Import av varor och tjänster

Miljarder kr. Volymutveckling. = Prisutveckling,

procent per år procent per år

1985 1986 1987 1986 1987 1986 1987

Enligt natioönualräkenskaperna

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tjänsteimporten beräknas ha minskat med nästan 690 1986 trots en markant ökning av resevalutautgifterna. Till följd av hushållens förbättrade inkomster har utlandsresorna och i synnerhet chartertrafiken ökat 25

Diagram 3: 2 Handels- och bytesbalans Prop. 1986/87: 100

Procentandel av BNP Bil. 1.1

Bytesbalans

—3 4 - Handelsbalans

4 ff fir ff ft fo rf fr ff dt

1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

kraftigt 1986, vilket avspeglar sig i en ökning med 7 24 i volym av resevalutautgifterna. Importen av sjöfartstjänster har minskat något. Den största delen av importminskningen 1986 kan hänföras till kraftigt reducerade utgifter för entreprenader och tekniska tjänster. Nedgången i den svenska entreprenadverksamheten påverkar både export- och importsidan i bytesbalansposten övriga tjänster. Entreprenadprojekt medför, speciellt i begynnelsefasen, stora utgifter till utlandet. På längre sikt kommer dessa utgifter att generera inkomster, dvs. resultera i en ökning av exporten av entreprenadtjänster. För 1987 förutses en ökning av tjänsteimporten med ca 690. Denna importökning kan huvudsakligen hänföras till en ökning av importen av sjöfartstjänster och en fortsatt stark utveckling av resevalutautgifterna.

3.3¶Bytesbalansen

Bytesbalansen gav preliminärt ett överskott på 8,5 miljarder kr. 1986. Jämfört med 1985 är detta en förbättring på 19 miljarder kr. Förbättringen kan i huvudsak förklaras av att överskottet i handelsbalansen ökat från 15 till 32 miljarder kr. samtidigt som ränteutgifterna sjunkit kraftigt. För 1987 beräknas överskottet i bytesbalansen till ca 3,5 miljarder kr., se tabell 3: 5. Försämringen på 5 miljarder kr. jämfört med 1986 beror på att handelsbalansens överskott reduceras med 2 miljarder kr. samtidigt som såväl tjänste- som transfereringsbalansen försämras.

Handelsbalansen gav 1986 ett överskott på 32 miljarder kr. Detta är det största överskott Sverige någonsin haft i handelsbalansen, både i nominella tal och som andel av BNP. Som andel av BNP var överskottet i handelsbalansen 1986 3,4 Z, vilket är ett överskott på inte fullt samma nivå som de rekordstora överskotten i Förbundsrepubliken Tysklands och Ja-

pans handelsbalanser. Däremot är överskottet i bytesbalansen betydligt Prop. 1986/87: 100

lägre i Sverige än i dessa länder, eftersom vi har ett kraftigt underskott i Bil. 1.1

tjänste- och transfereringsbalansen. Diagram 3:2 visar att under de senaste 35 åren är det endast de senaste fyra åren samt åren 1971-1973 och 1978 som givit överskott i handelsbalansen. Däremot uppvisade tjänste- och transfereringsbalansen överskott varje år under perioden 1950-1970. Den ökade skuldsättningen utomlands har därefter medfört kraftigt ökade ränteutgifter. I kombination med underskott i resevalutanettot och stigande u-landsbistånd har det inneburit stigande underskott i tjänste- och transfereringsbalansen under perioden 1970-1985.

Förbättringen i handelsbalansen på 17 miljarder kr. mellan 1985 och 1986 förklaras av att nettoimporten av råolja och petroleumprodukter minskade med 15 miljarder kr. samt att exporten av bearbetade varor ökade mer än importen såväl i volym som i pris under 1986. Den förutsedda försämringen av handelsbalansen med ca 2 miljarder kr. 1987 kan till fullo förklaras av att importen av bearbetade varor ökar betydligt mer än exporten av dessa varor.

Tjänstebalansen väntas försvagas med ca 1 miljard kr. något 1987. Som tidigare nämnts beror försvagningen huvudsakligen på en väntad ökning av resevalutautgifterna. - Transfereringsbalansen visade ett underskott på ca 28 miljarder kronor 1986, vilket är en förbättring på ca 3 miljarder kr. från 1985. Bland de ingående posterna är det framför allt räntenettot som bidragit till förbättringen. Mellan 1985 och 1986 förstärktes räntenettot från —24 miljarder kr. till — 20 miljarder kr. Förbättringen är en konsekvens av sjunkande internationella räntor och fallande dollarkurs. Drygt 6096 av statens upplåning utomlands utgörs av lån tagna i dollar. Dessutom innebär bytesbalansöverskottet 1986 lägre lånestockar, vilket i sig reducerar ränteutgifterna. En ökning av underskottet i transfereringsbalansen förutses 1987. Den är huvudsakligen beroende på en ökning av de transfereringar från Sverige som inte utgörs av räntebetalningar.

Tabell 3:5 Bytesbalans Miljarder kr.

1983 1984 1985 1986 1987 Export av varor 210,5 242, 260,5 67.0 278,8 Import av varor 200,4 218,4 244,5 233,5 247,5 Korrigering av

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepar-

tementet.

Prop. 1986/87: 100

4¶Industrin

Bil. 1.1

4.1¶Produktion, produktivitet och sysselsättning

Efter en nedgång i industriproduktionen från mitten av 1980 till slutet av 1982 steg produktionen med drygt 15 26 från fjärde kvartalet 1982 och två år framåt. Därefter har industriproduktionen i det närmaste stagnerat. Mellan 1985 och 1986 beräknas industriproduktionen ha ökat med knappt 270, vilket är något lägre än vad som förutsågs i början av året. Industriproduktionen har 1986 hållits tillbaka av en kraftig neddragning av industrilagren samt en minskning av industrins maskininvesteringar. Den kraftiga ökningen av privat varukonsumtion har främst riktats mot importerade

industriproduktionens ökning under 1986. Exporten och därmed även industriproduktionen har dock hållits tillbaka av kapacitetsbrist inom delar av verkstadsindustrin — främst transportmedelsindustrin — där otillräcklig maskin- och anläggningskapacitet samt brist på arbetskraft begränsat exporten. Det gäller även den produktion sem avsätts på hemmamarknaden. De marknadsförluster, som den svenska personbilsindustrin fått vidkännas på hemmamarknaden under 1986, är t.ex. främst en effekt av att man inte kunnat leverera i den omfattning sorn efterfrågan ökat.

Verkstadsindustrin (exkl. varv), som svarar för ca 45 26 av den totala industriproduktionen, har ökat produktionen med drygt 5 26 under 1986. I övrigt är det främst produktionen inom pappers- och pappindustrin som utvecklats gynnsamt. Produktionen inom sågverk och massaindustri har dragits ned något under 1986, men inte alls i den omfattning som förutspåddes i början av året, Kraftiga produktionsneddragningar har ägt rum inom gruvindustrin och livsmedelsindustrin.

Orderstockarna (orderstockens värde i fasta priser) inom industrin sjönk kraftigt från första halvåret 1980 till första halvåret 1982 såväl på hemmamarknaden som exportmarknaden (diagram 4:2). Efter 1982 är det endast orderingången till exportindustrin som ökat till följd av att industrin kraftigt förbättrat sin konkurrenskraft efter devalveringarna av den svenska kronan 1981 och 1982. Den höga orderingången under första halvåret 1986 kan dock till en del förklaras av att en stor order till den kemiska industrin blev klar under våren.

Under det senaste året har kapacitetsutnyttjandet inom industrin legat kvar på oförändrat hög nivå. Kapacitetsutnyttjandet under tredje kvartalet har beräknats till 89 2 vilket är betydligt högre än under konjunkturtoppen

1980. Inom gruvindustrin, massaindustrin och transportmedelsindustrin ligger kapacitetsutnyttjandet betydligt över 9092. Eftersom statistiken över kapacitetsutnyttjandet inte sträcker sig längre tillbaka än 1980 är det svårt att avgöra om kapacitetsutnyttjandet är lägre än under konjunkturtopparna på 1960- och 1970-talet. Enligt konjunkturinstitutets barometer är emellertid andelen företag som rapporterar fullt kapacitetsutnyttjande be-

tydligt lägre än under tidigare konjunkturtoppar. Som exempel kan nämnas

att under såväl första halvåret 1970 som första halvåret 1974 rapporterade

över 7070 av företagen fullt kapacitetsutnyttjande medan motsvarande

Diagram 4: 1 Industrins kapacitetsutnyttjande Prop. 1986/87: 100 Säsongrensade värden i procent Bil. 1.1 95

920- Möjligt utnyttjande = nn. ET -

85-

Faktiskt utnyttjande

80—-

75 | Ar mr OA SA Ar or AA gr. sr fr a rr. rr rr Ane Ar närt Arn

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Källa: Statistiska centralbyrån. Anm.: Hela industrin (SNI 2+3).

siffra för närvarande är knappt 50 70. Under 1987 kommer ökade industri-

investeringar sannolikt att medföra att kapacitetsutnyttjandet dras upp ytterligare något. Produktiviteten inom industrin har under de två senaste åren inte ökat mer än ca 24 per år. Detta är 1. o. m. lägre tal än under lågkonjunkturåren

1978 och 1982. Med tanke på att industriinvesteringarna ökade med nästan

40Z. under perioden 1983—1985 är den låga ökningstakten i produktivite-

ten svårförklarad.

För 1987 beräknas industriproduktionen öka med knappt 396. Även

under 1987 väntas exporten vara den dominerande bidragande faktorn till den förväntade produktionsuppgången. Till skillnad från 1986 kommer

Tabell 4:1 Produktion, produktivitet och sysselsättning i industrin Årlig förändring

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Procent Produktion 3,5 —-0,8 Sv 6.0 23 1.8 2,8 Produktivitet 0,3 2,5 7.4 4,6 3,1 1,8 24 Antal arbetade timmar 3,7 -3,2 = —-22 1.3 —0,8 0.0 0,4 Tusentals personer Sysselsättning 32 —- 35 —5 13 19 1 5 Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Anm.: Produktiviteten är här definierad som förädlingsvärde per timme. I tabell 4:3 är produktiviteten däremot beräknad som bruttoproduktion per timme. Vidare avser tabell 4:1 tillverkningsindustri och gruvor medan i tabell 4:3 petroleumraffinaderier 29 och varv är borttagna.

Diagram 4:2 Orderingång Prop. 1986/87: 100 1980 års priser. Index första kvartalet 1930 = 100

Bil. 1.1

110-

Orderingång från exportmarknaderna / -

Orderingång från hemmamarknaden

TT T T T T

70¶AA T T T T

1980 = 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Källa: Statistiska centralbyrån.

emellertid ökade maskininvesteringar och ett positivt lageromslag att på-

verka produktionen i uppdragande riktning. Den höga ökningstakten av

privat varukonsumtion torde även under 1987 att främst riktas mot importerade varor och bidrar därför endast marginellt till att dra upp industripro-

duktionen i Sverige. Produktiviteten förutses öka något mer än under de två senaste åren, eller med 2,5 26. Detta skulle innebära att sysselsättningen i timmar ökar med knappt 1/2 20 mellan 1986 och 1987. Antalet syssel-

satta beräknas öka med några tusen personer.

Även under 1987 väntas verkstadsindustrin bidra mest till den ökade

industriproduktionen. Produktionen inom verkstadsindustrin beräknas

öka med ca 57 1987. Massa- och pappersindustrin samt den kemiska industrin förutses öka sin produktion med ca 322. Produktionen inom övriga sektorer beräknas öka med i genomsnitt 1—2 92.

4.2¶Lönsamhetstutveckling

Industrins lönsamhet förbättrades kraftigt under de tre åren t.o.m. 1984, men minskade något 1985. Som framgår av bruttoöverskottsandelarna i

tabell 4:2, har utvecklingen inom basindustrin kraftigt bidragit till lönsamhetens förändringar på totalnivå. Driftsöverskottsandelarna netto uppvisar samma utveckling. men ligger på en lägre nivå eftersom beräknad kapitalförslitning är fråndragen. Vidare har utvecklingen inom personbilstillverkningen kraftigt påverkat siffrorna. Medan lönsamhetsförbättringen fortsatte i verkstadsindustri och låg

basindustrin det äret. Nedgången koncentrerades till de råvaruproduceran- 30

Anm.: Bruttoöverskottsandelen är driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet. Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

de branscherna inom skogsindustrin, dvs. sågverken och massaindustrin,

samt ickejärnmetallverken inom den övriga basindustrin, medan lönsamheten förbättrades i den övriga basindustrin som helhet. Lönsamheten har förblivit ungefär oförändrad 1986 som följd av en viss försvagning i basin-

dustrin samt övrig industri, vilket kompenserades av en förbättring för

verkstäderna.

Bakgrunden till utvecklingen under 1985 och 1986 är huvudsakligen det försämrade efterfrågeläget på råvarumarknaderna, vilket medförde överskottslager och prissänkningar inom delar av basindustrin. Därmed dämpades aktivitetsnivån i flera basbranscher, vilket resulterade i kraftigt

reducerade produktivitetsökningar eller t. o. m. sänkt produktivitet på vissa håll. Konjunktursvängningar i de andra två delbranscherna är mindre utpräglade pga. branschernas heterogenitet, mindre prisfluktationer samt,

för övrig industri, ett större beroende av den inhemska aktivitetsnivån. Bruttoöverskottsandelen i hela industrin har de senaste två åren kommit att pressas ned från toppnivån 1984 genom å ena sidan begränsade prisökningar på slutprodukter och å andra sidan en ökningstakt i lönekostna-

derna, som har varit betydligt högre än produktivitetsökningen, se tabell 4:3. Olje- och råvaruprisfallet har kraftigt motverkat de nämnda tendenserna genom att minska insatsvarukostnader. Under 1987 väntas brutto-

Tabell 4: 3 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet i industrin exkl. varv och petroleumraffinaderier Procentuell förändring

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Insatskostnad 9,3 1.5 10,6 8,6 5,7 1,0 2,3

Lönekostnad' 10.0 43 08 SI 76 51 3,0

Lönekostnad per timme 10,5 72 8,4 9,9 103 7.0 S,5

produktivitet 0.5 2,8 7,6 4,5 2,6 1.8 2,4 Summa rörlig kostnad” YH 994 II 78 62 0 AS Produktpris 8.8 10.6 10.3 8.4 5,6 2.4 2,7 Marginal” -07 LI 24 0,6 -0.6 0,4 02 ! Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion per timme. ” Med avurag för subventioner. X Förändring i procentenheter. Källor: Konjunkturinsitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

överskottsandelen öka något genom en ökning i produktionen och produk- = Prop. 1986/87: 100 tiviteten samt de begränsade lönekastnadsökningar som två-årsavtalet in- — Bil. 1.1 nebär.

Tabell 4:4 innehåller olika mått på lönsamheten för tillverkningsindustrin. Både resultat- och räntabilitetsmåtten uppvisar samma utveckling med en höjdpunkt 1984 och en viss nedgång därefter. En viss förbättring väntas för 1987 till följd av de ovannämnda faktorerna. Lönsamheten 1985-1987 ligger på en i förhållande till i början av 1980-talet hög och från tillväxtsynpunkt fördelaktig nivå. Ett väsentligt inslag i bilden är den ökade betydelsen av den finansiella verksamheten. Den ökade avkastningen på finansiellt kapital och det finansiella kapitalets ökade andel i det totala kapitalet har bidragit till räntabiliteten på totalt kapital och i viss mån kompenserat nedgången i räntabiliteten på industriell verksamhet i traditionell mening. Avkastningen på finansiellt kapital har kommit att svara för ca hälften av räntabiliteten på totalt kapital. Även räntabiliteten på eget kapital stärks därigenom, dock i mindre utsträckning när räntenedgången minskar hävstångseffekten.

Tabell 4:4 Resultat och räntabilitet m. m. för tillverkningsindustrin Bokföringsmässiga värden

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Resultat, miljarder kr. Rörelseresultat före

Vinstmarginal, procent Bruttomarginal! 67 78 9, 9.6 I 14 5 Nettomarginal? 23 41 68 68 62 55 5,6 Avkastning, procent på arbetande kapital 52 7,2 11,6 10,7 8.0 6.8 6,7 på finansiellt kapital 10.8 11,6 9,9 9,9 113 113 11.5

Räntabilitet, procent på totalt kapital 7,0 87 11.0 10,4 92 84 BS på eget kapital 8.6 14.7 238 21,3 17, 15,9 15,7 real räntabilitet på eget kapital" —0.7 4,4 13,3 122 12,3 113

Minnesposter, procent Andel finansiellt kapital 31.5 32,9 36.1 35,5 35,9 3 382 Soliditet 26,5 27,8 29.8 31,3 31,4 32.3 32,6 Genomsnittlig skuldränta 64 64 56 55 SI S1 Vinstprocent 7,2 87 10,6 10,6 9,5 91 9.4 Kapitalets omsättningshastighet 97,3 100.0 103,7 98,2 96,8 92.5 90,5

! Rörelseresultat före avskrivnignar i procent av bruttointäkter av rörelsen. ” - Resultat efter finansnetto i procent av bruttointäkter av rörelsen.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunk-utinstitutet och finansdepartementet.

[ES

Prop. 1986/87: 100

5¶Arbetsmarknaden

il. 1. Utvecklingen på arbetsmarknaden var gynnsam under 1986. Sysselsättningstillväxten var tillräckligt stark för att minska arbetslösheten under

året samtidigt som antalet personer sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder reducerades. Prognosen för 1987 innebär att sysselsättningen

fortsätter att öka i ungefär samma takt som under 1986 och att arbetslöshe-

ten ligger kvar på ungefär nuvarande nivå under loppet av året.

5.1¶Sysselsättning

En förutsättning för de senaste årens sysselsättningsökning har varit en

högre tillväxttakt i ekonomin. Utvecklingen av antalet sysselsatta har med

en tidseftersläpning följt produktionens tillväxt . Sambandet mellan å ena

sidan BNP-tillväxten mellan första halvåret ett år och nästa år och å andra sidan sysselsättningsökningen mellan fjärde kvartalet ett år och nästa år

har varit relativt stabilt:

1983-84 1984—85 1985-86 BNP-tillväxt (dagkorrigerad) 4,9 %o 2,1 Fo 1,9 20 Sysselsättningsökning, personer 63 000 40 000 ca 30 000

Sysselsättningen har således ökat under hela perioden, men i avtagande

takt. Mellan kalenderåren 1983 och 1986 har sysselsättningen ökat med ca 120 000 personer att jämföra med knappt 10000 personer under konjunkturavmattningen mellan 1980 och 1983.

Det genomsnittliga antalet sysselsatta beräknas ha ökat med 32000

personer 1986, vilket är mycket nära den prognos som gjordes i den

reviderade nationalbudgeten i april 1986. Sysselsättningsökningens fördelning på sektorer blev emellertid en annan än den som förväntades i april, med en betydligt större andel inom näringslivet och i gengäld en oväntat

svag utveckling av den offentliga sysselsättningen.

Sysselsättningen inom sektorn jord- och skogsbruk beräknas ha minskat med 10000 personer 1986, se tabell 5: 1. Sektorns sysselsättning avtar trendmässigt och nedgången har under den senaste tioårsperioden visat ett tydligt kontracykliskt mönster. Nedgången har varit snabbare under perioder med snabb generell sysselsättningsexpansion, som en följd av en

ökad övergång från sektorn till andra sektorer. En något långsammare allmän sysselsättningsökning 1987 än tidigare år beräknas betyda en mind-

re omfattande nedgång för sektorn. Prognosen är en minskning på 8000

personer. Mot bakgrund av industriproduktionens relativt svaga ökning har sysselsättningen inom industrisektorn utvecklats gynnsamt under 1986. Den snabba tillväxten i industriproduktionen [983 och 1984 resulterade i syssel-

sättningsökningar på 22000 respektive 15000 personer under loppet av

1984 och 1985. Trots industriproduktionens stagnation under 1985 och

början av 1986 har industrisysselsättningen fortsatt att öka även under

loppet av 1986, om än i en något långsammare takt, ca 10000 personer. 33

Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 100. Bilaga 1.1

Mätt med antalet arbetade timmar per vecka har uppbromsningen mellan Prop. 1986/87: 100 1985 och 1986 varit mer markerad eftersom medelarbetstiden, efter att ha Bil. 1.1 stigit 1985, sjönk 1986 bl. a. som en följd av ett minskat övertidsuttag.

Sedan mitten av 1983 har således sysselsättningen inom industrin ökat betydligt. Sysselsättningsökningen sedan 1983 är avsevärt större än vid

förra konjunkturuppgången 1978-1980 men samtidigt knappt hälften av

uppgången 1972—1975. Då bör man emellertid beakta att konjunkturuppgången 1972—1975 var extremt stark.

Sysselsättningsförändring inom industrin

Tusental personer

1972—75 1975-78 1978-80 1980-83 1983-86 +90 — 108 +7 —82 +40

Prognosen för 1987 innebär att den långa perioden med svag produk-

tionsutveckling bromsar upp sysselsättningsökningen under 1987 och att

antalet sysselsatta ligger kvar på en ungefär oförändrad nivå jämfört med senare delen av 1986, vilket motsvarar en ökning mellan årsgenomsnitten

på 5 000 personer.

Under stagnationsperioden i början av 1980-talet minskade sysselsätt-

ningen kraftigt i byggnadssektorn. Närmare 31000 sysselsättningstillfäl-

len, motsvarande I1 26 av sektorns sysselsättning, försvann under en

treårsperiod och byggarbetslösheten steg kraftigt. De senaste åren har

byggverksamheten expanderat framför allt genom en ökad volym reparationer och underhåll, och sysselsättningen har kunnat hållas på en i stort

Tabell 5: 1 Sysselsättning och arbetslöshet Tusental personer (i åldrarna 16—64 år)

Nivå Förändring från föregående år

1983 1984 1985 1986 1987 Sysselsättning:

Sysselsatta i arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder! 69 14 34 —-24 -16 -5

! Beredskapsarbete, ungdomslag och rekryteringsstöd. " Inkl. sysselsatta där uppgift om sektortillhörighet saknas. Anm.: AKU:s uppgifter är skattningar baserade på resultat från urvalsundersökningar. Från januari 1986 har den tidigare förstärkningen av urvalen i vissa regioner utgått och skattningsförfarandet ändrats, vilket ökat osäkerheten i AKU. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet. 34

sett konstant nivå. Även om läget på byggarbetsmarkanden generellt sett Prop. 1986/87: 100 har förbättrats kvarstår stora regionala och yrkesmässiga obalanser. Un- = Bil. 1.1

der 1987 förväntas ett ökat bostadsbyggande och ökade byggnadsinvesteringar inom näringslivet medföra att sysselsättningen inom sektorn ökar

något.

Mellan 1985 och 1986 ökade sysselsättningen oväntat kraftigt i sektorn

privata tjänster, som här inkluderar handel och samfärdsel. I genomsnitt beräknas 31 000 fler ha varit sysselsatta i sektorn 1986. Sett över en längre tidsperiod har den privata tjänstesektorn ökat sin sysselsättning med en genomsnittlig takt på ca 13000 personer per år. Ökningstakten uppvisar ett konjunkturmönster som innebär att den accelererar efter en allmän upp-

gång i ekonomin med en tidsförskjutning som är något längre än för t. ex.

industrin. Medan industrisektorn sysselsättningsmässigt ökade starkt un-

der 1984 för att komma in i en lugnare utveckling under 1985 och 1986, ökade sysselsättningstillväxten i privata tjänstesektorn framför allt under

senare delen av 1985 och början av 1986. Ett liknande mönster gällde vid

konjunkturförloppen under 1970-talet.

Sysselsättningsökningen 1984-1986 har varit störst inom samfärdsel,

post och telekommunikation, som ökat med 7000 personer vardera året.

Denna delbransch samvarierar närmare med konjunkturen än de övriga och ökningen torde vara en följd av den förbättrade industrikonjunkturen. I relativa tal är det dock hotell- och restaurangnäringen som stått för den största sysselsättningsökningen. De senaste årens högre tillväxttakt för

den privata konsumtionen avspeglas i en viss sysselsättningsökning inom

handeln, en bransch som tidigare minskat sin sysselsättning. Sett över en

längre tidsperiod har de delar av den privata tjänstesektorn som är inrikta-

de mot hushållen sysselsättningsmässigt utvecklats betydligt svagare än de delar som är inriktade mot företagen. Under den senaste tioårsperioden har de snabbast växande delbranscherna varit fastighetsförvaltning samt maskinuthyrning och uppdragsverksamhet, som vuxit med drygt 40 2,

medan t.ex. delbranschen personliga tjänster minskat med drygt 25 2.

Den snabba sysselsättningsökningen 1986 väntas inte upprepas 1987 utan prognosen är att sektorns sysselsättning närmar sig den trendmässiga utvecklingen med en ökning på 20 000 personer.

1986 innebar en markant avvikelse från den trendmässiga sysselsätt-

ningsutvecklingen i kommunal verksamhet. Den senaste tioårsperioden har sysselsättningsökningen mellan två årsgenomsnitt aldrig understigit

19000 personer. För perioden januari-november 1986 hade emellertid

enligt AKU den kommunala sysselsättningen varit helt oförändrad jämfört med samma period 1985. Det föreligger emellertid en betydande osäkerhet

beträffande den kommunala sysselsättningsutvecklingen. I kalkyler som

tagits fram i samarbete med de båda kommunförbunden beräknas antalet

sysselsatta i kommunal verksamhet ha ökat med 0,7 96 eller 8 000 pe: soner

1986. Mätt med antalet arbetade timmar uppskattas sysselsättningsökning-

en till 1,496, vilket kan jämföras med en motsvarande ökning på 2,2 20 1985. I timmar har således en något mer beskedlig uppbromsning skett av sysselsättningen i kommunerna. En bidragande orsak till den svaga sysselsättningsutvecklingen 1986 har varit neddragningen av antalet platser i 35

beredskapsarbeten, som till huvuddelen är kommunala, och antalet kom- — Prop. 1986/87: 100 munala ungdomslagsplatser. Bil. 1.1

För 1987 är prognosen att utvecklingen av antalet arbetade timmar blir något större än under 1986, samtidigt som arbetstiden per sysselsatt väntas öka i ungefär samma omfattning, vilket ger en sysselsättningsökning på 13 000 personer. Det har då antagirs att antalet personer i beredskapsarbeten och ungdomslag under 1987 ligger kvar på nivån från slutet av 1986.

Sammantagna ger de sektorvisa prognoserna en sysselsättningsökning på 30 000 personer mellan 1986 och 1987. Med hänsyn till främst osäkerheten i bedömningen av den internationella utvecklingen är även prognosen för utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden förenad med osäkerhet. På sedvanligt sätt kommer en ny bedömning att göras i den reviderade nationalbudgeten.

5.2¶Medelarbetstid och sysselsättning i timmar

Den ökning av medelarbetstiden per vecka och sysselsatt som pågått sedan 1981 fortsatte även 1986, men i en mindre omfattning än de närmaste föregående åren. Ökningen blev ca 0,2 26 1986 att jämföra med 0,8 26 1984 och 0,4 22 1985. Som framgått ovan ökade medelarbetstiden relativt kraftigt bland kommunalt sysselsatta, delvis som en följd av en återhämtning från den låga nivån 1985, då tillfälliga faktorer. bl. a. en höjd frånvaro, drog ner arbetstiden. Inom industrin sjönk medelarbetstiden 1986 medan den steg i den privata tjänstesektorn .

Medelarbetstiden har under 1980-talet ökat snabbare för kvinnor än för män. Medelarbetstiden per sysselsatt kvinna var 6 22 längre per vecka 1986 jämfört med 1980, medan motsvarande tal för männen var 3 70. Totalt var ökningen bara knappt I 96 eftersom kvinnor har en kortare genomsnittlig arbetstid och kvinnorna under samma period ökade sin andel av antalet sysselsatta från 45 96 till 48 Sc.

Den ökande medelarbetstiden är en följd av bl. a. att hushållen under åren med sjunkande reallöner kompenserade sig genom att framför allt kvinnorna ökade sin arbetstid. En annan förklaring är att de befolkningsmässigt stora årskullarna födda på slutet av 1940-talet nu når åldrar där de inte i lika stor utsträckning har småbarn.

Medelarbetstiden per sysselsatt beräknas öka något även 1987, prognosen är en ökning på 0,2 20. Detta innebär att antalet arbetade timmar beräknas öka med 0,8 26 1987, se tabell 5: 2. Antalet av löntagare arbetade timmar, vilket har betydelse för beräkningen av hushållens löneinkomster, beräknas öka med 1,0 4.

Näringslivets produktivitet ökade relativt kraftigt 1983 och första halvåret 1984, då produktionen växte betydligt snabbare än sysselsättningen. En uppbromsning av produktionens tillväxttakt och en fortsatt anpassning av sysselsättningen gav en beskedligare ökning av näringslivets produktivitet 1985 och 1986. Prognosen för 1987 innebär en något högre produktionstillväxt än 1986. Sysselsättningsökningen under 1987 kommer att hämmas av den svagare tillväxten 1986. Detta bör resultera i en högre produktivitetsöking 1987 än 1986. 36

Tabell 5:2 Produktion, produktivitet och sysselsättning Prop. 1986/87: 100 Årlig procentuell förändring Bil. L.1

Produktion Produktivitet Sysselsättning

(timmar) [985 1986 1987 1985 1986 1987 1985 1986 1987

Jord- och skogsbruk —3,9 —1,4 0,0 12 2,1 4,2 —5,0 —3,5 —-4,0 Industri? 2,3 18 2,8 3,1 1,8 24 —-08 0,0 0,4

Byggnadsverksamhet 0,5 LI 19 L9 LI 1,4 —-1,4 0,0 0,5

Privata tjänster 1,9 1,8 2,6 0,3 0,5 1,0 16 L3 16

Summa näringslivet! 2,8 1,7 2,4 1,4 12 1,8 1,4 0,5 0,6

Offentliga tjänster 0,7 1,0 1,4 0,3 0,2 0,2 1,0 0,8 1,2 Totalt 2,3 16 2,2 1,0 0,9 1,4 L3 0,6 0,8

! Inklusive produktionsrestpost resp. sysselsättningsdiskrepans.

2SNI2+3.

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

5.3¶Utbudet av arbetskraft

Den svenska befolkningens åldersmässiga sammansättning, med bl. a. relativt stora årskullar födda i början av 1920-talet och i mitten av 1960-talet, innebär att de äldsta grupperna av befolkningen i yrkesaktiva åldrar växte

snabbt under de första åren på 1980-talet samtidigt som ett kraftigt ökat

inflöde av ungdomar gav ett positivt bidrag till befolkningen i dessa åldrar. Eftersom både de äldsta och yngsta åldersgrupperna har ett markant lägre arbetskraftsdeltagande bidrog denna förskjutning i den åldersmässiga sammansättningen av befolkningen negativt till arbetskraftens förändring, se

tabell 5:3.

De scnaste åren har befolkningssammansättningens inverkan på ar-

betskraftsutbudet vänt. Nu ökar utflödet från befolkningen i aktiva åldrar

genom att stora årskullar når pensionsåldern samtidigt som inflödet av

ungdomar minskar. Den s. k. ungdomspuckeln kommer upp i åldrar med

ett högre arbetskraftsdeltagande, vilket, tillsammans med att den äldsta gruppen minskar fantal, innebär att åldersmässiga förskjutningar i befolk-

Det största bidraget till arbetskraftens tillväxt 1985 och 1986 kom från ett ökat arbetskraftsdeltagande. De vuxna kvinnornas förvärvsfrekvens har

stigit sedan länge; ökningen var dock lägre 1985 och 1986 än under tidigare år på 1980-talet och väntas fortsätta öka i samma takt 1987. Under peri-

oden 1981—84 motverkades kvinnornas stigande AK-tal av att männens arbetskraftsdeltagande minskade. Detsamma gällde för ungdomarna, vars deltagande i arbetskraften avtagit under flera år, bl.a. som en följd av gymnasieskolans utbyggnad. Ett förbättrat arbetsmarknadsläge och infö-

randet av ungdomslag medförde att såväl de vuxna männens som ungdomarnas arbetskraftstal steg 1985. Männens AK-tal fortsatte att stiga något även 1986 och väntas ligga kvar på oförändrad nivå 1987. Ungdomarnas

AK-tal sjönk däremot 1986, en utveckling som väntas fortsätta 1987. Tillsammans med befolkningseffekten väntas det medföra att arbetskraften

ökar med 30 000 personer 1987. 37

Tabell 5: 3 Förändring i arbetskraften Prop. 1986/87: 100

Tuscental personer i åldrarna 16—64 år Bil. 1.1

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Arbetskraftens förändring 34 17 24 27 35 25 30 därav: —- effekt av förändring i befolkningens

storlek I8 14 16 IS It -2 6 — effekt av förskjutningar i befolk-

ningens fördelning på åldersgrupper med olika arbetskraftsdeltagande -3 I I 4 10 HH 8

— effekt av förändring i det ålders-

gruppsrelaterade arbetskraftsdel-

tagandet 19 4 9 8 26 16 16 Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

5.4¶Arbetslöshet

Efter en svag uppgång första kvartalet fortsatte arbetslösheten att sjunka under loppet av 1986, se diagram 5: 1. I genomsnitt beräknas arbetslöshe-

ten ha varit 2,7 20 1986. Nedgången av antalet arbetslösa räknat från toppnivån tredje kvartalet 1983 på 157 000 personer i säsongrensade tal till tredje kvartalet 1986 uppgår till ca 40000 personer. I jämförelse med andra europeiska länder framstår den svenska utvecklingen som mycket gynn-

sam. Den scnaste konjunkturuppgången i Västeuropa förmådde endast

dämpa ökningstakten för arbetslösheten, som nu ligger på 11 22.

Diagram 5: 1 Antal arbetslösa och antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental personer. 3-månaders glidande medelvärde

150- r

125- Antal arbetslösa

1004 AA

75+ . / NN «

50- TN SN

25 mu a 7 r

[0] reÄfefepfeffaffffrprefferiffTerffferffpfTfTTfÄAAAffPfTTTfANTTATpfATATTTTTT

1980 1981 1982 1983 1984 1985 = 1986

Anm.: Med arbetsmarknadspolitiska åtgärder avses beredskapsarbete, ungdomslag och rekryteringsstöd. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och arbetsmarknadsstyrelsen. 38

Antalet personer sysselsatta i beredskapsarbete och ungdomslag eller Prop. 1986/87: 100 med rekryteringsstöd har fortsatt minska. I genomsnitt under året har Bil. 1.1 53 000 personer varit sysselsatta med hjälp av dessa åtgärder, vilket är en

nedgång med 16 000 från 1985. Jämfört med toppnivån 1984, då ungdomsla-

gen och rekryteringsstödet introducerades, är nedgången hela 40 000 per-

soner.

Prognosen för 1987 innebär en sysselsättningsökning av samma storleksordning som 1986. En större befolkningseffekt på arbetskraftsutbudet väntas emellertid medföra att arbetslösheten inte fortsätter sjunka. Prognosen

är att antalet arbetslösa 1987, med nuvarande omfattning på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, ligger kvar på samma nivå som 1986. Arbetskraftens tillväxt innebär dock att det relativa arbetslöshetstalet blir en tiondels procentenhet lägre. Som framgår av tabell 5:4 är arbetslösheten i skogslänen samt i de

yngsta och äldsta åldersgrupperna väsentligt högre än den genomsnittliga arbetslösheten. Möjligheterna för den totala arbetslösheten att ytterligare reduceras är i hög grad beroende av arbetsmarknadsutvecklingen för dessa

grupper.

För ungdomar i åldern 16—19 år reducerades arbetslösheten kraftigt genom införandet av ungdomslag 1984. Tidigare har ungdomarnas arbets-

löshet visat sig vara mer konjunkturkänslig än andra gruppers och differen-

sen mellan ungdomarnas relativa arbetslöshet och den totala arbetslöshe-

ten har ökat med stigande arbetslöshet. Utvecklingen för ungdomarna i

20-24 årsåldern har däremot varit betydligt mer ogynnsam än tidigare. En

bidragande orsak till detta har varit det ovanligt stora inflödet till arbetsmarknaden av ungdomar i denna åldersgrupp.

Den andra problemgruppen på arbetsmarknaden under 1980-talet har varit arbetskraften i åldrarna 60—64 år, vars arbetslöshet mer än tredubb-

lades mellan 1980 och 1984. De två senaste årens nedgång av arbetslöshe-

ten i denna åldersgrupp skall bedömas mot bakgrund av att antalet perso-

ner som förtidspensioneras av arbetsmarknadsskäl ökat kraftigt, vilket

även visat sig i att gruppens arbetskraftsdeltagande har minskat.

De tre senaste åren har sysselsättningen ökat i både skogslänen och

storstadslänen, liksom i övriga landet, men ökningen har varit ojämnt fördelad. De sju skogslänen med 207 av den totala sysselsättningen, stod endast för 13 76 av sysselsättningsökningen mellan 1983 och 1985, medan

Tabell 5: 4 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper och regioner

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Jan.- Nov.

storstadslänen, vars andel av sysselsättningen är 3826 stod för 436 av Prop. 1986/87: 100 ökningen. 1986 har enligt arbetskraftsundersökningarna sysselsättningen = Bil. 1.1 stagnerat i storstadslänen, medan den fortsatt öka i skogslänen. En metodförändring samt ett ökat och regionalt snedfördelat bortfall i AKU gör dock siffrorna för 1986 svårbedörnda. Andra tecken tyder på en fortsatt regionalt snedfördelad sysselsättningstillväxt.

Det kan noteras att under stagnationsperioden 1980-1983, då sysselsättningen ökade i storstadslänen medan den minskade i skogslänen, var skillnaden i sysselsättningsutveckling mer uttalad.

De senaste årens nedgång av arbetslösheten har varit relativt jämnt fördelad mellan skogslän, storstadslän och övriga län, med en nedgång på ungefär en procentenhet i vardera regionen. Den regionalt ojämnt fördelade sysselsättningstillväxten har således motsvarats av en lika ojämnt fördelad utveckling av arbetskraftsutbudet, bl. a. som en följd av att befolkningen i skogslänen minskat medan den ökat relativt kraftigt i storstadslänen.

6¶Löner och priser Prop. 1986/87: 100 Bil. 1.1

6.1¶Löner

Ett av den svenska ekonomins grundläggande problem är att löneökningstakten överstiger omvärldens. Under perioden 1982—85 steg timförtjäns-

ten inom industrin 2,5 procentenheter per år snabbare i Sverige än i OECD-området i samband med den kraftiga nedpressningen av löneök-

ningstakten i de dominerande OECD-länderna. Vid jämförelsen med om-

världens löneökningstakt bör dock beaktas att arbetslösheten är väsentligt högre i de flesta andra länder, vilket verkar dämpande på löneutvecklingen. Det bör även beaktas att den genomsnittliga timförtjänsten påverkas av

faktorer som inte är direkt relaterade till lönesättningen, t. ex. förändring i

övertidsuttag och skiftgång samt strukturella förskjutningar i arbetskraften

mellan branscher och arbetsuppgifter med olika lönenivå.

År 1986 beräknas timlönerna inom industrin ha stigit med 4,7 % för hela OECD-området och med 5,00 i Förbundsrepubliken Tyskland, som är

den svenska industrins viktigaste konkurrentland. SCB:s industriarbetar-

statistik tyder på att timförtjänsten inom den svenska industrin 1986 ökat

med ca 7 20. Skillnaden i utvecklingstakt gentemot omvärlden kvarstår

således 1986. År 1987 beräknas timlönerna inom industrin stiga med ca 4 6 i OECD-området totalt och med drygt 3 1/2 20 i Förbundsrepubliken.

De centrala avtal för lönerna 1986 och 1987 som slöts under 1986 beräknas innebära en total avtalsmässig löneökning på ca 6 36 1986, 4,5 %Z för

näringslivet och drygt 8,5 90 för den offentliga sektorn. Detta är högre tal

än för 1985, men 2,8 72 avser s. k. överhäng mellan åren, dvs. kostnadsef-

fekter 1986 som uppkommer till följd av att 1985 års avtal inte löpte från

årsskiftet. Detta gäller speciellt för den offentliga sektorn. Frånräknat

skillnaden i överhäng är den avtalsmässiga löneökningen lägre 1986 än 1985.

Tabell 6: I Timlöneutveckling och arbetskraftskostnader för industriarbetare Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare Industriarbetare Avtal Löneglid- Summa Avtal Löneglid- Timför- Sociala Timkostnad

ning ning tjänst kostnader

1980 AR bo LJ a 20 1981 bt OCD ÄG JR — Wi —— 1982 NN GR . le 1983 OA IW—-V- RO OLIV Rb W2-—tINN 1984 Wm NR JR — ETEN -— 1985 OO b0 , GJ Un 1986 ARNRBRRAN -ROYNOM —2 ROBBAN I 10 wWwWwhwmwpeluwvmm SON sr mm [= SSÖNSeo OWwW= NNOVNODO SIR

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förkommande fall kompletterats med engångsbelopp som ej ingår i SCB:s statistik. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Löneglidningen avtog mellan 1984 och 1985. Statistiken för 1986 är mycket knapphändig men tyder på en ytterligare minskad löneglidning. I kalkylerna för 1986 har den genomsnittliga timlönen antagits stiga med

knappt 8 20, se tabell 6: 1. År 1987 kan däremot töneökningarna komma ned 41

på en markant lägre nivå. Ingångna avtal beräknas ge avtalsmässiga tim- Prop. 1986/87: 100

löneökningar på knappt 4 2. Löneglidningen förväntas bromsas upp ytter- Bil. 1.1 ligare. I kalkylerna har den genomsnittliga timlönen därigenom antagits

stiga med ca 5 1/2 26. Beslutade höjningar av arbetsgivaravgifterna innebär

att timlönekostnaden stiger med ytterligare knappt en halv procentenhet.

6.2¶Priser

Prisökningarna i Sverige har under större delen av 1980-talet varit högre än i våra viktigaste konkurrentländer, se diagram 6: 1. I diagrammet jämförs prisutvecklingen i Sverige med prisutvecklingen i OECD-området och i de

14 s.k. korgländerna (de länder som ingår i den svenska valutakorgen).

Prisutvecklingen för de 14 korgländerna har vägts samman med s. k. konkurrensvikter. Siffrorna för Sverige har utjämnats med tremånaders gli-

dande medelvärden. Under loppet av 1985 och 1986 har prisökningstakten i Sverige dämpats

väsentligt. Inflationstakien, uttryckt som 12-månadersförändring, har un-

der det senaste året i stort sett halverats från 7,0 20 i november 1985 till 3,52 i november 1986. (Den sista observationen för Sverige i diagrammet

avser genomsnittet för september. oktober och november.) Prognoserna

för 1987 innebär en prisökning för hela OECD-området på ca 3 26. I länder

Diagram 6: 1 Konsumentprisindex 12-månaders förändringstal. Utfall t.o.m. november 1986, Sverige respektive oktober 1986, OECD.

Sverige ON

OR GR

OECD totalt KO

ad Ae

OO

1980 1981 1982 1983 1984 1985 = 1986

Anm.: OECD-länderna sammanvägda enligt varje lands betydelse som avsättningsmarknad för svensk export av bearbetade varor. Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet. 42

som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan pekar prognoserna på i stort Prop. 1986/87: 100 sett oförändrad prisnivå. Bil. 1.1

Prisökningarna under hela år 1986 beräknas uppgå till drygt 3 20. Prisökningarna under 1986 torde därmed hamna nära den nivå som ger rätt till omförhandlning av löneavtalen för 1987. En jämförelse med den prognos på 2,3 2 prisökning 1986 som gjordes i den reviderade nationalbudgeten i april 1986 visar att det högre utfallet kan hänföras till högre timlöner (0,7 20), större bidrag från vinstmarginalerna (0,7 76) och högre hyreskostnader (0,2 96). Dessa faktorer har delvis motvägts av lägre ränteläge (0,4 70) och lägre internationella priser (0,3 20).

Prisutvecklingen för 1987 har på sedvanligt sätt bedömts utifrån prognoser och antaganden om arbetskraftskostnader, importpriser m.m. och innefattar kalkyler av hur dessa faktorer kan väntas påverka prisutvecklingen. Oljepriserna förutsätts ligga på samma nivå 1987 som 1986, 15 dollar per fat. Växelkursen mot dollarn har antagits ligga på nivån i mitten av december 1986, 6,97 kr. Diskontot förutsätts ligga kvar på den nivå som gällde efter diskontosänkningen den 19 september. Effekter av beslutade ändringar av indirekta skatter och subventioner har beaktats.

Det finns ett antal faktorer som bör ha en allmänt sett dämpande inverkan på prisutvecklingen 1987. De internationella priserna beräknas även under 1987 utvecklas relativt långsamt. Löneökningarna 1987 blir, enligt de träffade avtalen på arbetsmarknaden, väsentligt lägre än 1986, vilket bör få återverkningar i lägre prisökningar. Vidare torde det finnas återhållande eftersläpande effekter av den lägre prisökningstakt som nåddes under 1986. Det bör dessutom vara rimligt att anta att vinstmarginalerna inte nämnvärt bidrar till prisökningarna 1987.

De internationella priserna beräknas 1987 ha en mycket begränsad uppdrivande effekt på KPI, 0,5 22, se tabell 6: 2. Detta är samma bedömning

Tabell 6:2 Konsumentpriser Procentuell förändring och bidrag därtill

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Konsumentpriser under loppet av året, långtidsindex dec-dec 9,4 9,9 9,3 81 5,8 3,2 4,0 Därav hänförs till: Indirekta skatter —-0,7 0.4 2,0 1,2 0,2 0,2 0.4 Automatisk effekt av

Trendavvikelse i priser

på färskvaror -0,3 = 0,1 —-02 - - -

Restfaktor 1,5 14 22 21 2,8 28 1.3

Konsumentprisindex årsgenomsnitt 12,1 8,6 8,9 8,0 7,4 4,2 3,9 Implicitprisindex för privat konsumtion, årsgenomsnitt 11,3 10,3 10,6 8,3 72 48 4,9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 43

som gjordes i finansdepartementets oktoberrapport. Räknat på årsgenom- Prop. 1986/87: 100 snitten beräknas oljepriset ligga oförändrat mellan 1986 och 1987. Övriga Bil. 1.1 importpriser, som påverkar KPI, beräknas öka med ca 1,5 4.

Bostadskostnaderna beräknades i oktoberrapporten bidra med 0.7 procentenheter till den totala prisuppgången. Samma bedömning av bostadskostnadernas bidrag till prisutvecklingen görs nu. Bakom denna bedömning ligger en väsentligt lägre hyresökning 1987 än 1986. Egnahemskostnaderna (exkl. värme och hushållsel), som minskade 1986, beräknas öka 1987.

Restfaktorn och diverse taxor är de delar, som i beräkningarna kan sägas representera lönekostnadernas genomslag inom de för internationell konkurrens skyddade områdena vid sidan av bostäder och jordbruk. I restfaktorn tas också viss hänsyn till effekterna av hur vinstmarginalerna förändras. De lägre nominella löneökningarna och utvecklingen av vinstmarginalerna medför att bidraget till prisutvecklingen 1987 från restfaktorn beräknas stanna vid 1,3 96 1987. Statliga och kommunala taxor väntas bidra till prisökningen 1987 med 0,4 22. Höjningen av alkohol- och tobaksskatterna svarar för huvuddelen av bidraget från indirekta skatter på 0,4 procentenheter.

Sammantaget leder bedömningarna fram till en prisökning under loppet av 1987 på 4 70. Mellan årsgenomsnitten 1986 och 1987 beräknas priserna öka med knappt 4 2, dvs. något mindre än ökningen mellan årsgenomsnitten 1985 och 1986. Detta innebär således att den lägre inflationstakt som nåddes 1986 till följd av sänkta oljepriser och sänkta räntor beräknas kunna kvarstå 1987 genom en nedtrappning av den inhemskt genererade inflationen. Konsumentprisindex rensad för priser på fjärrvärme, eldningsolja, bensin och räntor beräknas ha stigit med ca 6 96 under 1986. Därvid bör noteras att räntorna har sänkts dels till följd av den sjunkande internationella räntenivån, dels till följd av att gapet har minskat mellan den svenska och internationella räntenivån. Under 1987 beräknas KPI rensad för samma faktorer stiga med drygt 4 26, vilket alltså innebär en klar dämpning jämfört med 1986:

Att den inhemskt genererade inflationen får en dämpande effekt 1987 stöds också av utvecklingen av producentprisindex. Under det senaste året har producentprisindex ökat mindre än konsumentprisindex. Normalt anpassar sig konsumentpriserna raed en viss eftersläpning till producentprisernas utveckling.

För att klargöra vinstmarginalernas bidrag till konsumentprisutvecklingen 1986 och 1987 har även en beräkning gjorts av prisutvecklingen på försörjningsbalansens olika komponenter. Av denna beräkning framgår hur driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i näringslivet förändras 1986 och 1987. Beräknat på detta sätt har vinstmarginalförändringarnas bidrag till prisökningen på privat konsumtion och andra delar av försörjningsbalansens användningssida 1986 uppskattats till ca 1/2 procentenhet.

För 1987 förutsätts vinstmarginalerna vara i stort sett oförändrade.

Prognosen för prisutvecklingen är självfallet beroende av de gjorda antagandena avseende bl. a. oljepris, dollarkurs och räntenivå. Om oljepri- 44

set ändras med en dollar kan KPI väntas påverkas med ca 0,15 Z. En — Prop. 1986/87: 100

förändring av växelkursen mot dollarn med 25 öre kan väntas påverka KPI = Bil. 1.1

med ca 0,30 20 och en förändring av räntenivån med I 26 avseende egnahemslån med rörlig ränta kan väntas påverka KPI med ca 0,25 Zz.

Prop. 1986/87: 100

7¶Hushållens ekonomi och privat konsumtion

Bil. 1.1

7.1¶Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren på 1980-talet försämrades realinkomsterna till följd av den allmänt sett svaga ekonomiska utvecklingen, se nedanstående tablå. Från 1983 har realinkomsterna åter ökat. År 1986 beräknas realinkoms-

terna ha ökat med närmare 3 20, vilket är en ökningstakt av samma storleksordning som gällde i mitten av 1970-talet. Därmed har realinkomsterna kommit upp på den nivå som gällde 1980. Prognoserna för 1987 pekar på en

fortsatt uppgång av realinkomsterna med drygt 246.

Procentuell volymförändring 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Disponibel inkomst —1,9 -2,0 - Hl 1,1 1.5 2,7 2,1 Privat konsumtion = —-0,7 1,3 -1,8 1,4 2,7 3,6 3,0

Hushållens inkomster beräknas nominellt ha ökat med närmare 8976

1986, se tabell 7: 1. År 1987 beräknas de nominella inkomstökningarna bli

nästan lika stora, drygt 720. Den nominella timlöneökningen antas 1987 bli ca 51/290 och den totala lönesumman beräknas öka med ca 61/2 26. In-

komstöverföringarna beräknas totalt sett öka i ungefär samma takt 1987

som 1986 medan den genomsnittliga skatteandelen minskar. När hänsyn

har tagits till den beräknade prisökningen kvarstår en ökning av realin-

komsterna med drygt 2 96.

Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande Löpande priser Miljarder kr. Procentuell förändring 1985 1986 1987 1985 1986 1987 Faktorinkomster 454,6 494,2 528,2 80 87 6,9 Löner 363,2 396,3 421,7 8.6 9,1 6,4 Enskilda företagares inkomster 47,0 50,1 53,6 4,4 6,6 7,0 Övriga inkomster 44,4 47,8 53,0 6,7 TT 10,9 Nettoinbetalningar till det offentliga —-17,8 —24,8 —24,6 —-18,0 39,3 —0 Inkomstöverföringar till hushåll 164,6 180,3 196,2 12,6 9,5 8 Direkta skatter, avgifter m.m. 182,4 205,1 220,8 8,6 12,4 7 Räntor och utdelningar, netto = —8,2 -—-7,9 -—9,2 54,8 —3,7 = 16, 6 Övriga transfereringar, netto 8,6 9,0 9,5 4,8 4,7 3,6 Disponibel inkomst 437,2 470,5 503,9 8,7 7,6 7,1 Privat konsumtion 438,6 476,2 514,5 10,1 — 8,6 8,1

Sparkvot, nivå i Zo -0,3 —-12 = —-2,1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Inkomstöverföringarna till hushållen från den offentliga sektorn beräk-

nas realt öka med närmare 422 1987, se tabell 7:2. Bakom denna ökning ligger en kraftig höjning av barnbidragen från den I januari 1987 med 1020 46

Tabell 7:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll Prop. 1986/87: 100

Miljarder kr. Procentuell förändring Bil. 1.1 löpande priser 1980 års priser 1985 = 1986 1987 1985 1986 1987

Kontant arbetsmarknadsstöd 0,4 0,3 0.5 —-—-34,6 —-14,3 24,4

Från socialförsäkringssektorn 72,5 82,8 91,1 7,9 8,9 4,8

Summa inkomstöverföringar 164,6 180,3 196,2 5,1 4,5 3,7 Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

kr. till 5820 kr. per år. Studiebidragen höjs lika mycket och utökas till 12

månader liksom det förlängda barnbidraget. Vidare höjs garantibeloppet i föräldraförsäkringen samt hyres- och inkomstgränserna för bostadsbidra-

gen. Inom sjukförsäkringssystemet sker förbättringar från den I december

1987. Sjukpenningsystemet görs om från dagsjukpenning till timsjukpen-

ning. Vidare kommer den s.k. ”insjuknandedagen”' att ersättas för anställ-

da inom den privata sektorn.

ATP-utbetalningarna fortsätter att öka kraftigt 1987. Bakom ökningen på 6,5 7 realt sett ligger dels en fortsatt ökning av det genomsnittliga antalet basbelopp per pensionär, dels en uppräkning av basbeloppet från 23 300 kr.

1986 till 24 100 kr. den I januari 1987 och till 24500 kr. den 1 juli 1987.

ATP-utbetalningarna beräknas 1987 för första gången bli ungefär lika stora

som utbetalningarna av folkpensioner inklusive kommunalt bostadstillägg.

Vidare höjs den I juli 1987 delpensionerna från 50 Z till 65 2 av pensionsbeloppet.

Av kommunernas inkomstöverföringar till hushållen beräknas socialbidragen öka snabbast 1987. Socialbidragen svarar dock för en mycket liten del av de totala inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn till hushållen, ca 222.

Hushållens inbetalningar av skatter, avgifter m. m. ökade kraftigt 1986, med drygt 1226 i nominella termer och drygt 7 26 realt sett, se tabell 7: 3. År 1987 genomförs ett flertal förändringar av skattesystemet, som samman-

tagna medför att den genomsnittliga inkomstskatten sänks. Det kommunala grundavdraget höjs från 7500 kr. till 9000 kr. och den kommunala 47

Tabell 7:3 Hushållens direkta skatter, avgifter m. m. Prop. 1986/87: 100

Miljarder kr. Procentuell förändring Bil. 1.1 löpande priser 1980 års priser 1985 1986 1987 1985 1986 1987

Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkxringsverket, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartemnetet.

garantibeskattningen slopas. Basenheten höjs från 7800 kr. till 9000 kr. och brytpunkten från 124 800 kr. till 135 000 kr. Vidare sänks vissa skatte-

satser och sambeskattningen av B-inkomster slopas. Tillsammans beräknas förändringarna innebära en skattelättnad på ca 4,5 miljarder kr. I motsatt riktning verkar genomförandet av det sista steget i upptrappningen av den allmänna fastighetsskatten och den beräknade ökningen av den genomsnittliga kommunala utdebiteringen med 10 öre. Sammantaget innebär detta att hushållens direkta sxatter och avgifter 1987 beräknas öka mindre än 1986, knappt 872 i nominella termer och knappt 322 i reala termer.

Den reala lönesumman efter skatt beräknas ha ökat med drygt 2 26 1986, varvid ett ökat antal arbetade timmar beräknas ha bidragit med 1,2 26, se

tabell 7: 4. Reallönen per timme efter skatt beräknas därmed ha ökat med

Tabell 7:4 Realinkomsternas förändring 1980 års priser

Miljar- Procentuell förändring

der kr.

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Inkomster, skatter och avgifter

Inkomster efter skatter och

avgifter

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

ca 196. Prognoserna för 1987 innebär att den reala lönesumman efter skatt Prop. 1986/87: 100

beräknas öka med 1,4 20. Bidraget från sysselsättningen avseende löntaga- — Bil. 1.1 re beräknas till 1 22, vilket skulle innebära att den genomsnittliga reallönen per timme efter skatt ökar med ungefär en halv procent 1987.

Utvecklingen av reallön per timme före och efter skatt sedan mitten av 1970-talet framgår av diagram 7: 1. Den kraftiga sänkningen av reallönen före skatt mellan 1979 och 1983 följdes av två år med i stort sett oförändrad reallön. År 1986 har den reala timlönen före skatt ökat påtagligt och en viss fortsatt ökning förutses 1987. Den reala timlönen efter skatt uppvisar en jämnare ökning sedan 1983.

Diagram 7: 1 Reallön per timme före och efter skatt 1980 års priser. Index 1974 = 100 110

105 5

Reallön per timme före skatt

|

efter skatt

Reallön per timme 95 —

|

. a

T r

T T

T rt

T NI 85

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 To Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Övriga faktorinkomster, som inkluderar enskilda företagares inkomster, tillräknade driftsöverskott i egnahem samt nettot av inkomster och utgifter för räntor och utdelningar, beräknas öka med ca 370 efter skatt, dvs. ungefär lika mycket som 1986. Inkomstöverföringarna efter skatt beräknas ge ett ungefär lika stort bidrag till realinkomstutvecklingen 1987 som 1986. Pensionerna efter skatt beräknas 1987 öka något mindre än 1986. Orsaken till den större ökningen 1986 var den eftersläpande inflationskompensationen i kombination med en avsaktande inflationstakt.

7.2¶Privat konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen beräknas ha ökat med ca 3 1/2 76 1986. Detta är mer än den bedömning som gjordes i finansdepartementets oktoberrapport. I oktoberrapporten gjordes bedömningen att den privata konsum- 49

tionen skulle öka mer andra halvåret 1986 (3.570) än första halvåret Prop. 1986/87: 100 (1,9 26). Enligt de uppgifter som nu föreligger tycks konsumtionsuppgång- Bil. 1.1 en andra halvåret ha blivit ännu starkare än vad som förutsågs i oktober. Utfallet för tredje kvartalet enligt nationalräkenskaperna blev ca 6 22.

Den starka konsumtionsökningen framgår bl. a. av statistiken avseende detaljhandelns försäljning, se diagram 7: 2. Detaljhandelns försäljningsvolym låg i oktober 1986 närmare 676 över nivån i oktober 1985. Det är främst den s.k. sällanköpsvaruhandeln som ökat starkt, med ca 997 i volym mellan november 1985 och 1986. Inom sällanköpsvaruhandeln är det främst de fritidsinriktade branscherna, radio/TV-handel, fötohandel och cykel- och sporthandet, som ökat starkt. För dessa branscher har stora delar av varusortimentet haft fallande relativpriser de senaste åren, Beträffande t.ex. radio, TV, grammofon och video kan noteras att dagens priser ligger ungefär på den nivå som gällde för 10 år sedan.

Bilregistreringarna, som under det första halvåret 1986 var lägre än under motsvarande period 1985, har sedan maj (med undantag för juni) legat över antalet registreringar motsvarande månad 1985. Säsongrensat har bilregistreringarna ökat under loppet av det senaste året, se diagram 7:3. Leveranstiderna för nya svensktillverkade bilar är för närvarande flera månader, vilket tyder på att bilinköpen kan förväntas fortsätta öka.

De svenska turistutgifterna i utlandet, som minskade i början av 1980-talet, har under de två senaste åren ökat säsongrensat, se diagram 7: 4. Även luftfartsverkets charterstatistik pekar på en ökad turism från Sverige.

Tillgänglig statistik avseende konsumtionsutvecklingen för olika varuoch tjänsteområden pekar således på en fortsatt snabb konsumtionsökning. Förutom detta finns det en rad faktorer som pekar i samma riktning.

Avregleringen av kreditmarknaden har gjort det billigare och lättare för hushållen att låna. Många hushåll har omfördelat lån både inom den reguljära kreditmarknaden — framför allt från banker till bostadsinstitut — och från den grå marknaden till den reguljära kreditmarknaden, Vid sidan av en sådan kreditomläggning har hushållen ökat sin upplåning.

Hushållens benägenhet att skuldsätta sig torde ha ett samband med deras subjektiva uppfattning om sin framtida ckonomiska situation. Som framgår av diagram 7: 5 har hushållens förväntningar, uttryckt som skillnaden mellan den andel hushåll som i undersökningen Hushållens inköpsplaner (HIP) tror på en förbättring och den som tror på en försämring av den egna ekonomiska situationen 12 månader framåt, ökat de senaste åren. Det faktum att realinkomsterna nu har ökat några år, efter att de i början av 1980-talet minskade, bidrar sannolikt till dessa positiva förväntningar.

En annan faktor som kan tyda på en fortsatt relativt stark konsumtionsökning och därmed minskat sparande är utvecklingen av hushållens nettoförmögenheter. Under senare år har hushållens nettoförmögenhet i aktier, fastigheter m. m. ökat påtagligt tili följd av en värdestegring på dessa tillgångar.

Samtidigt som det finns en rad faktorer som talar för en fortsatt relativt kraftig konsumtionsökning och minskat sparande finns det andra faktorer som talar för ett ökat sparande. Således bör den höga realräntan, avdragsbegränsningen och det höjda sparavdraget verka för ett ökat sparande. 50

Diagram 7: 2 Detaljhandelns omsättning Diagram 7: 3 Nyregistrerade personbilar Kalenderkorrigerad volymutveckling Januari 1980—- november 1986 Utfall t. o. m. oktober 1986. Index 1982 = 100 110 35000 Säsongrensad Originalserie 1084 30000 — 106 +

25000 3 Trendcykel

102— iÅ

20000 4 «

98 - i - 96 H 15000 4

944 -

92 mma aa AAA AAA 10000 AAA AAA NTM 1982 1983 1984 1985 1986 1980 1982 1984 Källa: Statistiska centralbyrån. Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 7:4 Turistutgifter Diagram 7:5 Hushållens förväntningar om Miljarder kr., säsongrensat, 1980 års priser den egna ekonomin 12 månader framåt Säsongrensat. Index första kvartalet 1976 = 100 31 1170 28 | Uppehållskostnader i utlandet 100 4 25 - 30- 227- -

80-

70-

(LÅS OO os pA or or (AS a LR 60 from OT ONT TT 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1974 1976 1978 1980 1982 1984 Källor: Statistiska centralbyrån och finans- Källa: Statistiska centralbyrån. departementet. Anm.: Trendcykeln är säsongrensad och utjämnad med ett glidande medelvärde 51 med Henderssonvikter. Säsongrensningsprogram: X11-Arima.

Hushållens behov av att bygga upp en sparandebuffert efter en period av Prop. 1986/87: 100 eftersatt sparande borde också tala för ett ökat sparande. Bil. [.1

Sammantaget görs nu bedömningen att den privata konsumtionen ökar med 326 1987, dvs, i nästan samma takt som 1986. Hushållens sparkvot förutsätts sjunka ytterligare, eftersom realinkomsterna bedöms öka med drygt 290.

Prop. 1986/87: 100

8¶Investeringar

. . Bil. 1.1

8.1¶Inledning

De senaste årens utveckling har fört de totala fasta investeringarna upp till den högsta nivån under de senaste femton åren, se diagram 8: 1. Investeringskvoten, som var ca 18 1/2 70 1983, nådde ca 19 1/2 26 1985. Mellan 1985 och 1986 har de totala bruttoinvesteringarna dock förblivit nästan oförändrade. BNP-ökningen mellan åren medför därför en viss minskning i den aggregerade investeringskvoten. Den avmattning, som inträffade under första halvåret 1986 och sedan vändes i en uppgång under andra halvåret, beräknas fortsätta under 1987 och medföra en investeringsökning på ca 21/2 30. Därmed förblir investeringskvoten ungefär oförändrad mellan 1985 och 1987.

Investeringarnas sammansättning har förändrats under de senaste åren, se tabell 8: 1. Myndigheternas investeringar, som har avtagit trendmässigt med i genomsnitt ca 2 26 per år, har lämnat ett negativt bidrag till bruttoinvesteringarnas ökningstakt. Bostadsinvesteringarna har minskat kraftigt 1986, vilket till stor del förklarar de nästan oförändrade totala bruttoinvesteringarna detta år. Under 1987 beräknas en mindre ökning ske av bostadsinvesteringarna.

Tabell 8: I Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell förändring, kr. 1985 1980 års priser löpande

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Näringslivets expansion med i genomsnitt drygt 5 26 per år mellan 1982

och 1987 beräknas svara för hela ökningen på drygt 3 20 per år i de totala bruttoinvesteringarna under denna period. Därmed kan hela ökningen i

investeringskvoten mellan 1982 och 1987 tillskrivas näringslivets investe-

ringar.

I 1984 års långtidsutredning bedömdes investeringskravet för att uppnå

balans 1990 vara en genomsnittlig ökningstakt på drygt 472 per år 1983— 1990. Den femprocentiga genomsnittliga ökningstakten 1983— 1987 överträffar således kravet med ca en procentenhet, medan tillväxttakten 1986

och 1987 understiger kravet med lika mycket.

8.2¶Näringslivet

Näringslivets investeringar var större 1985 än under något av de föregåen-

de femton åren, se diagram 8: 1. Under första halvåret 1986 skedde en

dämpning i expansionstakten som, trots en återhämtning under senare 53

Diagram 8: I Bruttoinvesteringar Prop. 1986/87: 100 Miljarder kr., 1980 års priser Bil. 1.1 80 70 4 0 4 Näringsliv

50 +

Bostäder

[4] T T T T T T T TT T T T T T "TT"

1970 1972 1974 1976 1378 1980 1982 1984 1986 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

delen av året, har medfört en sänkning i expansionstakten för helåret till ca

37, se tabell 8:2. Dämpningen inträffade endast på maskinsidan, där

ökningstakten för helåret sjönk från ca 15 20 1985 till en dryg 1/2 70 1986,

medan expansionstakten i byggnadsinvesteringarna ökade från ca 4 90 1985 till ca 822 1986. Den ca treprocentiga ökning, som prognosticeras för Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder Årlig procentuell förändring,

kr. 1985, 1980 års priser

löpande

El-, gas-, värme-

Bank- och försäkringsinstitut 1,8 -15,0 62,7 37,5 31,5 3,4 Samfärdsel exkl. handelsflottan 8,4 Lt - 02 5,8 23,0 5,7 Uppdragsverksamhet

Summa exkl. handelsflottan 106,2 5,1 3,8 12,2 32 46 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån. 54

näringslivets totala investeringar även 1987, speglar en fortsatt återhämt- — Prop. 1986/87: 100

ning av maskininvesteringarna, som väntas öka med ca 21/26, samt en = Bil. 1.1

fortsatt, men delvis av den ekonomiska politiken dämpad, ökningstakt på byggnadssidan, se också avsnitt 8.4.

Industrins investeringar har ökat dramatiskt under de senaste åren, både i volym och i förhållande till näringslivet i övrigt, se tabell 8: 2 och diagram 8:2. Verkstadsindustrin exkl. varv har övertagit basindustrins nyckelroll bland industrins delbranscher. Olikheter i investeringstakten bland industrins delbranscher, samt mellan byggnads- och maskininvesteringar, ger stora utslag i utvecklingsförloppet på totalnivå. När investeringsprogrammen inom bas-, verkstads-, och övrigindustri ligger i fas med varandra, såsom under 1985, är expansionen i industrins totala investeringar större. Under 1985 avslutades tunga investeringsprogram inom basindustrin, huvudsakligen skogsindustrin. Den efterföljande neddragningen av investeringsverksamheten i basindustrin 1986 är en viktig förklaringsfaktor till minskningen i industrins totala investeringsvolym med ca 226 1986. Likaledes ligger den samfällda investeringsexpansion i alla tre av industrins undergrupper bakom den prognosticerade drygt tolvprocentiga ökningen i industrins totala investeringar 1987.

Diagram 8:2 Bruttoinvesteringar i industrin Miljarder kr., 1980 års priser 24

Industrin totalt 227-

4 4 Verkstadsindustri

234 L

[0] T T T T T T T T T ' T TT T T T '

1970 = 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

I stort sett samma förskjutning mellan maskin- och byggnadsinvesteringar präglar industrin 1986 som näringslivet i stort. Maskininvesteringarnas ökningstakt, som ungefär fördubblades varje år under 1983— 1985, nådde ca 2026 1985 för att sedan vändas i en ca sexprocentig minskning 1986, se tabell 8:3. Vid återhämtningen 1987 väntas en tillväxt på ca 1276. Byggnadsinvesteringarna däremot, vars ökningstakt har avtagit sedan den re- 55

Tabell 8: 3 Industrins investeringar Prop. 1986/87: 100 Miljarder Procentuell volymförändring Bil. 1.1

kr. 1985, löpande 1983 1984 1985 1986 [987

priser

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

kordartade ökningen med ca 45 Z 1984, väntas öka i ungefär samma takt 1987 som 1986, dvs. ca 1320. Nivån på industrins byggnadsinvesteringar skulle därmed ligga 95 26 högre 1987 än 1982.

Det övriga näringslivets investeringar har, med vissa undantag, varit mer expansiva än industrins 1986, men väntas bli mindre expansiva 1987. Inom varuhandeln förutses en ökning av investeringarna både 1986 och 1987. Nedgången av investeringarna inom byggnadsverksamheten 1986 blir däremot större än för industrin till följd av en kraftig minskning för maskininvesteringar under första halvåret, men i övrigt gäller det beskrivna mönstret. Inom branschen bank- och försäkringsinstitut ökade maskininvesteringarna under 1986 och exzxansionsprogrammen på detta område kulminerar först 1987. Beträffande uppdragsverksamheten bör noteras att maskinleasing till industrin väntas fortsätta öka. Det innebär att industrins maskinanskaffning torde vara något större än som framgår av prognoserna i tabell 8:3. Den negativa investeringstrenden i el-, gas-, värme- och vattenverk väntas fortsätta. Görs en justering för investeringar i handelsflottan inkl. offshoreplattformar m. m., så väntas det totala näringslivets investeringar öka med drygt 4 1/26 1987, dvs. i ungefär samma takt som genomsnittet 1983 och 1984.

Den tillfälliga avmattningen i näringslivets, och i synnerhet industrins, maskininvesteringar 1986 torde spegla en försiktig inställning hos företagen till konjunkturutvecklingen i slutet av 1985 och början av 1986. De initiala förutsättningarna var 1 flera avseenden goda i början av 1986, särskilt för industrin. Kapacitetsutnyttjandet, leveranserna, produktionen, orderingången och orderstocken låg på en hög nivå med en ökad inriktning på exportmarkanden. Produktionen hade visserligen uppvisat en utplanande tendens, men inte leveranserna, vilket tydde på en lageravveckling snarare än en svag efterfrågeutveckling. Räntabiliteten, som hade minskat något från rekordnivån 1984, var hög jämfört med både de senaste åren och rekordår under både 1960- och 1970-talten.

Flera tecken förelåg dock på allmän konjunkturavmattning, särskilt i utlandet, och den inhemska kostnadstrenden jämfört med utlandets ingav farhågor för landets framtida konkurrenskraft. Nedgången i oljepriser och räntor samt från relativkostnadssynpunkt fördelaktiga växelkursändringar har påverkat förväntningarna i positiv riktning. De positiva inslagen i det nya ekonomiska läget härrör huvudsakligen från utlandet. medan den inhemska kostnadsutvecklingen, trots förbättringar, föranleder en viss fortsatt återhållsamhet vid företagens investeringsbeslut. Även om åter- 56

hämtningen och den fortsatta expansionen 1987 visar prov på en fortsatt Prop. 1986/87: 100 god investeringsbenägenhet och riskvilja, så skulle uppgången sannolikt ha Bil. 1.1 blivit kraftigare om den inhemska lönekostnadsutvecklingen snabbare hade anpassats till utlandets.

8.3¶Bostadsinvesteringar och offentliga investeringar

Bostadsinvesteringarnas utveckling kännetecknas av två väsentliga långsiktiga tendenser, dels från nybyggnad mot ombyggnad, dels från småhus mot flerbostadshus, se tabell 8: 4. Medan de totala bostadsinvesteringarna växte under perioden 1983—1985 med i genomsnitt knappt 2 1/2 4 per år, så växte ombyggnaden med ca 2370 per år och nybyggnaden minskade med ca 1126 per år. Förskjutningen från nybyggnad till ombyggnad är nästan helt inriktad på flerbostadshusen, medan ombyggnaden av småhus har förblivit endast en liten del av den totala ombyggnadsverksamheten.

Under senare tid har bostadsinvesteringarna påverkats i mycket hög grad av den rådande högkonjunkturen inom byggsektorn, se även avsnitt 8.4. Liksom under efterkrigstidens tidigare högkonjunkturer inom byggsektorn har bostadsbyggandet krympt när det totala byggandet tenderat överskrida byggsektorns kapacietetsgrär.s. Denna utveckling började redan under slutet av 1985, när tilltagande överkostnadsproblem resulterade i en minskning i antalet bostadsprojekt som kunde beviljas statliga bostadslån, särskilt för flerbostadshus i storstäderna. Antalet ansökningar och beviljade statliga lån ökade sedan mycket kraftigt i samband med höjningen av de s.k. ortskoefficienterna i februari 1986, men påbörjandet hade försenats och därmed även nybyggandet. Samtidigt som påbörjandet återhämtades redan under andra kvartalet bidrog realinkomstökningar, nedgången i oljepriser och lättnader i kreditmarknadsläget m. m. till en allmän efterfrågeökning på bostäder. Denna yttrade sig i bl.a. en tilltagande ökning i fastighetspriser och en fortsatt minskning i antalet outhyrda lägenheter, särskilt 1 storstadsområdena, där över 402 av nybyggnationen normalt äger rum. På utbudssidan begränsades dock nybyggandets anpassning till efterfrågeökningen av kostnadskontrollen, som satte spärr mot de

Tabell 8: 4 Bostadsinvesteringar

Miljarder — Årlig procentuell förändring, kr. 1985, 1980 års priser löpande priser 1983 1984 1985 1986 1987

! Häri innefattas om- och tillbyggnad samt åtgärder för bostadsanpassning, boendemiljö och energihushållning. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 57

prisökningar som kunde tas ut inom bostadssektorn. Sammantaget resulte- — Prop. 1986/87: 100

rade denna utveckling i en minskning av bostadsinvesteringarna med ca = Bil. 1.1

57 1986.

Att utvecklingen under 1987 prognosticeras bli något av spegelbilden till 1986, med ett kraftigt ökat nybyggande av särskilt flerbostadshus och en minskning av ombyggande, beror i hög grad på ekonomisk— politiska åtgärder, se avsnitt 8.4. Restriktioner på övrigt byggande samt ombyggandet

av bostäder kommer att i storstäderna bereda plats för nybyggandet av bostäder. Återhämtningen i de totala bostadsinvesteringarna beräknas

uppgå till ca 3 26 för helåret.

I den offentliga sektorn har den negativa trenden i både de statliga och

kommunala myndigheternas investeringar blivit mindre markant under de

senaste åren, se tabellerna 8: 1 och 8: 5. Både de kommunala och statliga

investeringarna har minskat på byggnadssidan 1986, vilket verkat i stabili-

serande riktning. Samma mönster väntas prägla 1987.

Affärsverkens sammantagna investeringar har varit expansiva under de

senaste åren, särskilt på maskinsidan, och därmed bidragit till näringslivets expansion. Medan de kommunala affärsverkens investeringar har fortsatt

att minska något 1986, uteslutande i byggnader, har de statliga affärsver-

kens investeringar ökat på båda områdena. Expansionen i de statliga affärsverkens investeringar väntas fortsätta under 1987 i en något dämpad, men alltjämt hög, takt och svara för huvuddelen i affärsverkens totala investeringsökning på ca 5 90.

Tabell 8:5 Offentliga investeringar

Miljarder — Årlig procentuell förändring,

kr. 1985, 1980 års priser

löpande

priser 1983 1984 1985 1986 1987

därav:

! Affärsverkens investeringar, exklusive nostäder ingår i posten näringsliv, och de kommunala bostadsinvesteringarna ingår i posten bostäder, i andra tabeller. ? Inklusive församlingar m. m. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.4¶Byggverksamhet

Den expanderande byggverksamheten inom landet 1983— 1985 resulterade i närmast fullt kapacitetsutnyttjande i byggsektorn vid periodens slut. En fortsatt efterfrågeökning 1986 har lett till en på sina håll överhettad byggmarknad med kraftigt stegrade anbudspriser på bostadsprojekt, stigande 58

löneglidning samt en byggnadsprisutveckling som implicerar väsentligt Prop. 1986/87: 100 ökade vinstmarginaler för byggproducenter. De regionala obalanserna har — Bil. 1.1

förstärkts eftersom expansionen är koncentrerad till i första hand landets

storstadsområden. Regeringen har vid månadsskiftet oktober-november 1986 beslutat om

ett antal åtgärder för att dels dämpa överhettningen på byggmarknaderna i

storstadsområdena, dels bereda utrymme för ett ökat bostadsbyggande.

Åtgärderna omfattar bland annat att det frisläpp av de allmänna investeringsfonderna som nu gäller för byggnads- och markarbeten inte förlängs efter första kvartalet 1987 i storstadsområdena (vissa övergångsregler och dispensmöjligheter finns dock). Den ombyggnadsverksamhet i bostadssek-

torn som sker med statligt stöd begränsas i storstäderna och byggnadstill-

stånd kommer att ges restriktivt i Stockholms och Göteborgs- och Bohus

län.

Åtgärderna väntas leda till en viss dämpning av ökningstakten i näringslivets byggnadsinvesteringar 1987 och ett ökat bostadsbyggande. Även ökningstakten i reparationer och underhåll väntas avta 1987. Totalt sett beräknas byggnadsverksamheten öka med ca 290 1987, se tabell 8: 6.

Tabell 8:6 Byggnadsverksamhet

Miljarder — Årlig procentuell förändring,

kr. 1985, 1980 års priser löpande priser 1983 1984 1985 1986 1987

Byggnadsinvesteringar 86,7 —0,4 3,0 0,7 0.0 2,5 "därav — näringsliv 34,6 1,2 2,5 4,4 7,7 4,0

offentliga myndigheter 16,7 —-1,5 -3,9 —6,8 —-5,2 -1,1 bostäder 35,4 -1,2 7,4 LI -5,0 3,0

Reparation och underhåll 35,5 2,3 3,5 3,3 4,1 0,6 Summa byggnadsverksamhet 130,2 0,6 3,2 1,8 1,1 1,9 Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.5¶Lagerinvesteringar

För ekonomin som helhet kan tiden fr.o.m. 1981 allmänt karakteriseras som en enda lång lageravvecklingsperiod under vilken högkonjunkturer präglas av dämpningar i avvecklingstakten snarare än lagerökningar och

lagercyklarna fått ett mer dämpat och ojämnt mönster, se tabell 8:7. Industrins lagerkvoter har, med undantag för 1985, minskat varje år sedan 1981, särskilt på färdigvarusidan. Företagen har uppenbarligen tillämpat effektivare lagerhållningsmetoder, som tar bättre hänsyn till lagerhåll-

ningskostnader, inkl. realräntor, och blivit försiktigare med att hålla beredskapslager inför osäkra efterfrågeimpulser.

I början av 1986 skedde en avveckling av färdigvarulagren, vilken åtföljdes av en reducering av lagren av varor i arbete under andra halvåret. 59

Tabell 8:7 Lagervolymförändringar Prop. 1986/87: 100 Milj. kr., 1980 års priser Bil. 1.1

1983 1984 1985 1986 1987 Jord- och skogsbruk 34 — 218 — 291 =- 72 —- 90 Industri -5383 = —1591 1586 = —-1942 244 El-, gas och vattenverk = 329 -— 536 - 518 955 —-505 Partihandel -1840 = —-1183 -1308 = —1259 400 Detaljhandel (inkl. transportmedelshandel) 154 — — 156 394 500 600 Summa -—7369 —3684 +-— 137 +=—1818 649 Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Lageravvecklingen i industrin 1986 blev därmed ungefär lika stor som i hela ekonomin, ca 2 miljarder kr. i 1980 års priser.

Detta mönster stämmer väl överens med tolkningen i avsnitt 8.2 beträffande industriföretagens maskininvesteringsbeslut under första halvåret 1986 samt den observerade utvecklingen i leveranserna, produktionen och importen. En försiktig inställning till den närmaste tidens konjunkturutveckling föranledde företagen till återhållsamhet i produktionen samt anskaffningen av både produktionsutrustning och lager. Detta mönster präglar lagerinvesteringarna även helåret 1986 trots de ljusare efterfrågeförhållandena och uppgången i produktionen m. m. under årets andra hälft.

Totalt väntas en mindre lagerökring under helåret 1987, vilket innebär ett positivt lageromslag motsvarande ca 0,4 90 av BNP. En vändning från lagerminskning till lagerökning under årets andra hälft, som följd av den ökande efterfrågan och lagerstockarnas allt lägre initiala nivåer, bidrar till den inhemska produktionsutvecklirgen och importen. Detta kontrasterar mot utvecklingen 1986, då lagerornslaget motsvarade —0,370 av BNP. Industrins marginella lageruppbyggnad 1987 är ett utslag av att fortsatt effektivisering av lagerhållningen i stort sett kompenserar impulser till ökningar i varor i arbete från prodiktionsökningar. Inom flera branscher väntas en viss avveckling av olje- och bränslelagren, som byggdes upp vid det kraftiga prisfallet under andra hälften av 1986. Detaljhandeln väntas, som ofta tidigare, fortsätta sin lageruppbyggnad i nära samband med en större ökning i den inhemska privatkonsumtionen, medan ökningen inom partihandeln bedöms bli måttlig.

Prop. 1986/87: 100

9¶Den offentliga verksamheten

Bil. 1.1

9.1¶Den totala offentliga sektorn och samhällsekonomin

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har förbättrats kraftigt

sedan 1982 då sparandeunderskottet belöpte sig till 40 miljarder kr. eller 6,3 20 av BNP. För 1986 har det finansiella underskottet beräknats till ca

14 miljarder kr. eller 1,4 70 av BNP. Som framgår av tabell 9: 1 väntas denna förbättring fortsätta 1987, då den offentliga sektorn för första gången sedan 1977 beräknas få ett överskott. Det är helt och hållet staten som svarar för dessa förbättringar. Socialförsäkringssektorns sparande ligger på en relativt stabil nivå och kommunerna väntas uppvisa underskott. Förbättringen av det finansiella sparandet 1987 är i sin helhet hänförlig till

att statens inkomster ökar genom en tillfällig förmögenhetsskatt på livförsäkringsbolag m. fl., som väntas inbringa ca 15 miljarder kr. Exklusive

dessa inkomster skulle offentliga sektorns finansiella sparande förbättras

endast marginellt.

Tabell 9: 1 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Miljarder kr. Förändring, &

1984 1985 1986 1987 1985 1986 1987 Löpande priser Inkomster 487,2 540,8 588,6 639,8 11,0 8,8 8,7 Skatter 295,6 325,3 360,8 403,7 10,0 10,9 11,9 Socialförsäkringsavgifter 103,8 117,3 125,1 131,4 13,0 6,6 5,0

Till internationell

Nettoköp av fastigheter 0,2 0,0 0,0 0,0 Finansiellt sparande —20,5 —22,2 —-13,6 4,3 Procent av BNP

Anm.: I tabellen har transfereringar (utom räntebetalningar) mellan de tre offentliga delsektorerna eliminerats. Däremot har inte interna skattebetalningar eliminerats. Källa: Finansdepartementet.

Den totala skattekvoten, som under 1980-talet varit drygt 50 20 av BNP, väntas 1986 ha varit 51,5 26. Genom den tillfälliga förmögenhetsskatten stiger skattekvoten till 52,9 26 procent 1987, men räknat exklusive denna skatt är skattekvoten ungefär oförändrad. De totala offentliga utgifterna beräknas fortsätta att minska som andel av BNP 1986 och 1987 efter en tillfällig ökning 1985. 61

Tabell 9:2 Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter Prop. 1986/87: 100 Årlig procentuell volymförändring Bil. 1.1

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Inkomster 0,4 1,9 4,9 3,1 3,4 4,5 4,5 Utgifter 3,7 4,2 2,6 0,3 3,8 1,1 0,9 Transfereringar

Anm.: Förändringstalen för den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter redovisas med samtliga interna betalningsströmmar eliminerade (liksom i tabell 9: 1). Inkomster och transfereringsutgifter har definierats med KPI. Offentlig konsumtion och investeringar har deflatera:s med respektive implicitdeflator. Källa: Finansdepartementet.

Som framgår av tabell 9:2 ökade de offentliga utgifterna snabbare än inkomsterna realt sett fram till 1982. Därefter har de reala inkomsterna,

med undantag för 1985, varje år ökat snabbare än de reala utgifterna.

Denna utveckling väntas fortsätta 1986 och 1987. Det är framför allt

ränteutgifterna som drar ned utgiftsökningen 1986 och 1987.

Den offentliga sektorn påverkar på kort sikt resten av ekonomin främst

via de reala inkomst- och utgiftsförändringarna. Dessa är i sin tur beroende

av hur samhällsekonomin i övrigt utvecklas, varför något entydigt samband inte finns. Med denna reservation redovisas i tabell 9: 3 beräkningar av finanspolitikens effekter under 1980-talet.

Åren 1983 och 1984 hade den offentliga sektorn en återhållande inverkan

på ekonomin. Det var främst staten som svarade för denna restriktiva effekt. För statens del har denna restriktiva inriktning av finanspolitiken fortsatt även därefter. Åren 1985, 1986 och 1987 har emellertid den totala

offentliga sektorn en i stort sett neutral effekt på samhällsekonomin, trots förbättrat finansiellt sparande. Sparandeförbättringen beror till stor del på sjunkande räntor och på den tillfälliga förmögenhetsskatten. Dessa förändringar antas ha en mycket svag återhållande effekt på samhällsekonomin,

eftersom de på kort sikt förutsätts inte inverka nämnvärt på hushållens

köpkraft.

Tabell 9:3 Finanspolitiska effekter Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Anm.: Förändring av delposter i de offentliga inkomsterna och utgifterna har olika multiplikativ effekt på samhällsekonomin. Med antaganden om bl. a. de marginella konsumtions- och importbenägenheterna erhålls värden på ett antal multiplikatorer med vars hjälp effekten av förändringar i offentliga sektorns verksamhet på bruttonationalprodukten erhålls. Källa: Finansdepartementet. 62

För 1986 förklaras den restriktiva statliga effekten av den snabba in- Prop. 1986/87: 100 komstökningen från direkta skatter. Den kontraktiva effekten från staten = Bil. 1.1

år 1987 kommer från inkomsterna av indirekta skatter. De direkta skatterna har en svagt expansiv effekt. Exklusive den tillfälliga förmögenhetsskatten ökar dessa inkomster praktiskt taget inte alls. Det beror på omläggningen av skattesystemet och på stora utbetalningar av kommunalskattemedel detta år. Den expansiva effekten från transfereringar till hushåll balanseras av restriktiva effekter från bl.a. ränteutgifter. Tillkommande utgifter har schablonmässigt lagts in som transfereringar till företag. Skulle dessa medel inte användas eller få någon annan användning ökar den kontraktiva effekten från staten. Likaså skulle den kontraktiva effekten öka om t. ex. löneutvecklingen och därmed skatteinkomsterna blir större än antagits för 1987.

Den positiva utvecklingen av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan 1982 har återspeglats i en förbättring av bytesbalansen, se tabell 9:4. År 1985 bröts detta mönster tillfälligt då främst den privata sektorns finansiella sparande försämrades, vilket gav utslag i en försämrad bytesbalans. Förbättringen i bytesbalansen 1986 med nära 20 miljarder kr. har fördelats ungefär lika mellan offentlig och privat sektor. Inom den offentliga sektorn är det staten som förbättrat sitt finansiella sparande och inom privata sektorn de icke-finansiella företagen. Hushållens finansiella sparande väntas minska 1985-1987. Den tillfälliga förmögenhetsskatten förklarar minskningen av de finansiella företagens sparande och ökningen av statens finansiella sparande 1987.

Tabell 9:4 Finansiellt sparande i olika sektorer Miljarder kr., löpande priser

Bytesbalans = totalt inhemskt sparande 3,1 —10,4 8,5 3.6 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

9.2¶Staten

Statens budgetsaldo beräknas ha fortsatt att förbättras 1986 med ca 17

miljarder kr. För 1987 väntas endast en mindre förbättring av budgetsaldot. Det finansiella sparandet väntas ha förbättrats med ca 10 miljarder kr.

1986 och ca 17 miljarder kr. 1987. Förbättringen av det finansiella sparan-

det 1987 kan nästan helt hänföras till den tillfälliga förmögenhetsskatten på

livförsäkringsbolag m.fl., vilken medför att statens inkomster väntas öka 63

kraftigt 1987. Denna inkomstförstärkning räknas dock inte in i statsbudge- Prop. 1986/87: 100

ten och kommer därför inte att påverka budgetsaldot. Bil. 1.1

Som framgår av tabell 9:5 väntas statens inkomster av direkta skatter

öka kraftigt 1986 bl. a. till följd av att skatteskalorna inte ändrades mellan

1985 och 1986. Ökande inkomster har genom progressiviteten i skatteska-

lorna lett till att en relativt stor del av en inkomstökning har dragits in som

Tabell 9:5 Statens inkomster och utgifter Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr. Förändring, 2

1984 1985 1986 1987 1985 1986 1987 Löpande priser

Utlåning och andra

1980 års priser Konsumtion 43,4 43,5 43,5 43,3 0 ;2 -0.1 -0,3 Investeringar 4,5 4,1 3,9 3,8 -8 9 —5,5 -1,3

Anm.: Uppbörden av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter samordnades 1985, vilket innebar att inbetalningar gjordes av 13 månaders inkomstskatt och 11 månaders arbetsgivaravgifter. För att uppnå jämförbarhet mellan åren redovisas i tabellen, liksom i resten av kapitlet, inkomster och utgifter som om 12 månaders inbetalningar hade gjorts av både inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Detta avsteg från nationalräkenskapernas principer (NR redovisar 11 månaders uppbörd av arbetsgivaravgifter och 12 månaders inkomstskatt) medför att statens inkomster blir 7,8 miljarder kr. bättre är. enligt NR, att det finansiella sparandet blir 4,9 miljarder bättre, att socialförsäkringens inkomster och finansiella sparande blir 5,7 miljarder kr. högre och att den offentliga sektorns inkomster och finansiella sparande blir 10,6 miljarder kr. bättre. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

statlig inkomstskatt. Detta har till er. del kompenserats av att alla löntagare

har fått rätt till ett schablonavdrag på 3 000 kr. mot tidigare 1 000 kr. och att

det s.k. sparavdraget har höjts från 800 kr. till 1600 kr. Exklusive den tillfälliga förmögenhetsskatten beräknas statens inkomster av direkta skat-

ter komma att minska något 1987. Detta är en följd bl. a. av att basenheten höjs från 7800 kr. till 9000 kr., en höjning med drygt 15 96. Dessutom 64

införs ett grundavdrag på 9000 kr. 1987. Detta avdrag gäller vid taxering Prop. 1986/87: 100 till både statlig och kommunal inkomstskatt. Vidare slopas den kommuna- = Bil. 1.1 la garantiskatten. Ändringar görs också av den statliga skatteskalans utseende. Den s.k. ”brytpunkten”', dvs. det högsta inkomstbelopp där marginalskatten blir högst 50 22 (vid 30 kronors kommunalskatt), höjs samtidigt från 124 800 kr. till 135 000 kr. Sammantaget innebär samtliga förändringar av skattesystemet ett skattebortfall på 4,2 miljarder kr. jämfört med om 1986 års skatteregler hade gällt. Tillsammans med en långsammare lönesummeökning och högre utbetalningar av kommunalskattemedel till kommunerna förklarar detta varför inkomsterna från de direkta skatterna minskar 1987 exkl. den tillfälliga förmögenhetsskatten.

Statens inkomster av indirekta skatter har ökat långsamt 1986. Den 1 januari 1987 höjs skatterna på eldningsolja, vin och sprit. Den 1 februari 1987 höjs tobaksskatten. Vidare höjs fastighetsskatten för konventionellt beskattade hyreshus från 2 till 2,5 6. Arbetsmarknadsavgiften höjs den t januari 1987 med 0,42 procentenheter, varav hälften räknas som indirekt skatt och hälften som socialförsäkringsavgift.

Statens övriga inkomster beräknas ha ökat relativt långsamt 1986. Det beror på minskade ränteinkomster till följd av det sänkta ränteläget. För 1987 väntas statens Övriga inkomster öka kraftigt beroende på ändrade återbetalningsrutiner för det kommunala bostadstillägget. Återbetalningen snabbas upp så att både 1987 och 1988 kommer att omfattas av vardera ett

och ett halvt års återbetalningar från kommunerna. Dessutom höjs den

kommunala skatteutjämningsavgiften.

Ökningen av transfereringarna till hushåll bromsades upp 1986. Basbeloppet höjs den I januari 1987 till 24 100 kr., vilket medför en höjning av pensionerna med 3,4 20. Basbeloppet höjs med ytterligare 400 kr. den I juli 1987, vilket motsvarar en höjning med 1.7 26. Utöver detta höjs delpensionerna den 1 juli 1987 från att motsvara 50 70 av inkomstbortfallet till att motsvara 65 4. Vidare höjs barnbidraget med 1020 kr. per barn och år. I ökningen av transfereringarna till hushållen ligger också en kraftig ökning av utbetalningarna till arbetsskadeförsäkringen. Det kontanta arbetslöshetsstödet som höjs den 1 januari 1987 med 20 kr. per dag föreslås höjas ytterligare den 1 juli 1987 från 120 kr. per dag till 140 kr. Realt sett innebär detta en ökning av transfereringarna till hushåll med nära 4 2 1987. Transfereringar till socialförsäkringen och kommunerna kommenteras i avsnitt 9.3 resp. 9.4.

Transfereringar till företag omfattar i enlighet med nationalräkenskapernas principer även räntebidrag och livsmedelssubventioner. De förra kommer genom den sänkta räntenivån att minska 1987 trots en volymmässig ökning av de subventionerade bostadslånen. De senare ligger ungefär oförändrat på drygt 3 miljarder kr. Stöd till industriföretag omfattar numera praktiskt taget enbart stöd vid nedläggning av varv och försäljning av fartyg som tillverkats med statliga garantier. Visst stöd har också utgått som regionalpolitiska insatser i Uddevallaregionen och i Bergslagen.

Transfereringar till internationell verksamhet omfattar huvudsakligen

utbetalningar av u-landsbistånd. Biståndsramen omfattar en betydligt stör-

re verksamhet och uppgår budgetåret 1987/88 till 9 870 milj. kr. 65

5 Riksdugen 198687. 1 saml. Nr 100. Bilaga I.1

Statens utgifter för räntor har varit den snabbast växande utgiftsposten Prop. 1986/87: 100 fram till 1985. Genom sjunkande räntesatser väntas utgifterna för räntor Bil. 1.1 för första gången på flera decennier minska både 1986 och 1987. Utbetalningarna av räntor på utländska lån har också minskat pga. fallande räntor utomlands. Minskningen accentueras av den fallande dollarkursen. Den totala statsskulden ökar långsammare genom de minskande budgetunderskotten. Den 30 november 1986 uppgick statsskulden till 615 miljarder kr. vilket, utgjorde ca 65 70 av BNP.

Den statliga konsumtionen har under flera år utvecklats mycket långsamt pga. de rationaliseringskrav som ställts på de statliga myndigheterna. Även 1986 och 1987 beräknas den statliga konsumtionen öka långsamt. I reala termer är det fråga om en minskning. De statliga myndigheternas investeringar omfattar huvudsakligen vägverkets och byggnadsstyrelsens investeringar. Dessa väntas stagnera 1986 och 1987. Realt är det en minskning.

Utlåning och andra finansiella transaktioner påverkas 1985 och 1986 av överföringen av de statliga bostadslånen från budgeten till ett statligt bostadslåneinstitut den 1 juli 1985. År 1986 har inlösen av kommunala tomträttslån medfört stora inbetalningar. Vidare medförde höjningen av bostadslåneräntan 1986 att statliga bostadslån förtidsinlöstes. Detta medförde att återbetalning av lån översteg utbetalning av nya lån och att posten utlåning blev negativ. Den kraftiga öxningen 1987 beror på en nedskrivning av statsskulden med 15 miljarder kr. motsvarande inkomster från den tillfälliga förmögenhetsskatten. Kursförluster uppkommer genom att utländska lån bokförs till den kurs som rådde vid lånetillfället. När lånen omsätts eller återbetalas bokförs lånen till den nya växelkursen, varvid kursförluster netto kan uppstå. Genom fallande dollarkurs har även valutavinster uppstått för vissa lån. Vid jämförelse med det kassamässiga budgetsaldot måste en korrigeringspost införas som motsvarar skillnaderna mellan statsbudgetens och nationalräkenskapernas definitioner. Dessutom omfattar den periodiseringsskillnader vid inbetalningar av direkta och indirekta skatter. Den negativa korrigeriagsposten 1985 beror på effekterna av den samordnade skatteuppbörden (jfr. anmärkning till tabell 9: 5).

9.3¶Socialförsäkringssektorn

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring), allmän tilläggspensioneringz samt erkända arbetslöshetskassor. Socialförsäkringssektorns inkomster beror huvudsakligen på inkomster från socialförsäkringsavgifterna. Dessa följer 1 stort sett lönesummans utveckling och avgiftssatsernas storlek. Lönesumman beräknas ha ökat med 9,2 Zz 1986; men väntas öka med bara 6,4 Z£ 1987. I gengäld höjs ATP-avgiften med 0,2 procentenheter 1987.

Bidrag från staten är delvis en statistiskt konstruerad post, som ökade 1986 till följd av att bidragen 1985 bl2v osedvanligt låga genom effekterna av den samordnade skatteuppbörden (jfr. anm. till tabell 9.5). Förbättringar av arbetslöshetsersättningen medför dessutom ett tillskott i statsbidraget både 1986 och 1987 (se nedan). 66

Socialförsäkringssektorns ränteinkomster väntas öka i något långsam- Prop. 1986/87: 100 mare takt 1986 och 1987 pga. de fallande räntesatserna. Genom att place- = Bil. 1.1 ringsplikten för prioriterade lån slopas fr. o. m. den 1 december 1986 kommer möjligheterna att få högre avkastning på AP-fondens tillgångar att öka. För 1987 har denna inkomstförstärkning beräknats till ca 70 milj. kr. Om 10 år kommer nästan samtliga prioriterade lån att ha omsatts till högre räntesatser. En överslagsmässig beräkning tyder på att detta på sikt kommer att leda till en inkomstförstärkning på ca 1 miljard kr. per år.

Vinstdelningsskatten väntas öka mycket kraftigt både 1986 och 1987. Hittills har företagen kunnat utnyttja avdragsmöjligheter genom insättningar på investeringskonton. Denna möjlighet har nu reducerats, vilket förklarar den stora ökningen av dessa skatteinkomster. Avgifterna till löntagarfonderna belöper sig på ca 800 milj. kr. per år och baseras på ett avgiftsuttag om 0,2 procent på lönesumman.

Transfereringarna till hushåll väntas öka kraftigt både 1986 och 1987, vilket framgår av tabell 9:6. Det beror dels på att antalet pensionärer med full ATP ökar, dels på höjningarna av basbeloppet. Den 1 januari 1987 genomförs också en förbättring av föräldraförsäkringen, där det s.k. garantibeloppet vid barnledighet höjs från 45 till 60 kr. per dag. Vidare kommer fr.o.m. den I december 1987 den s.k. ”insjuknandedagen” att ersättas av sjukförsäkringen för arbetare i privat tjänst. Dessutom kommer sjukersättningen att baseras på timförtjänst och inte som nu utgå som dagpenning. Denna reform beräknas kosta ca 3 miljarder kr per år och finansieras genom att sjukförsäkringsavgiften föreslås höjas med 0,8 procentenheter från den 1 januari 1988. Den högsta ersättningen vid arbetslöshet höjdes från 315 till 360 kr. per dag fr.o.m. den 1 juli 1986. En ytterligare höjning till 400 kr. per dag från den 1 juli 1987 har föreslagits.

Tabell 9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Förändring, ct

1984 1985 1986 1987 1985 1986 1987

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

Detta förklarar varför arbetslöshetskostnaderna stiger trots en förväntad oförändrad arbetslöshetsnivå under 1987.

AP-fonden ökade långsamt 1985 genom att ändringen av rutinerna för

inbetalningar av arbetsgivaravgifter medförde ett bortfall av en månads 67

inbetalningar av ATP-avgifter. Totalt uppgick tillgångarna i Allmänna Pen- — Prop. 1986/87: 100 sionsfonden till drygt 259 miljarder kr. den 31 december 1985. Under 1986 = Bil. 1.1

och 1987 väntas fonden öka med ca 21,5 resp. ca 20,5 miljarder kr. Härigenom beräknas fonden växa med nära 5 Z i reala termer 1986 och med drygt 3 26 1987. Den fjärde AP-fonden hade den 31 december 1985 ett kapital på 4,1 miljarder kr. De s.k. löntagarfonderna förvaltade den 31 december 1985 ett kapital på 2,9 miljarder kr.

9.4 Kommunerna

Kommunsektorn har under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet haft en mycket god ekonomisk situation. Det finansiella sparandet har under perioden 1978— 1984 varit positivt, med undantag för ett mycket litet underskott 1981.

År 1985 ligger det finansiella sparandet, enligt nationalräkenskapernas beräkningar, på ett underskott på 2,8 miljarder kr. Orsaken till den relativt stora nedrevideringen av det finansiella sparandet jämfört med nationalräkenskapernas beräkningar våren 1986 är främst att utgifterna har ökat mer än väntat. Bakom utgiftsökningen ligger en kraftig volymexpansion främst för landstingen, men även för primärkommunerna. Landstingens konsumtion ökade således med 3 7 1985 och primärkommunernas med knappt 2,5 Ze. Detta kan jämföras med det uttalande statsmakterna har gjort mot bakgrund av 1984 års långtidsutredning att den kommunala konsumtionen volymmässigt bör öka med högst I 4 per år.

För 1986 och 1987 pekar beräkningarna på ett fortsatt negativt finansiellt sparande. Detta bygger bl. a. på en fortsatt relativt hög volymtillväxt, ca 2 70 1986 och 1,5 46 1987. Skulle velymtillväxten i landstingen och primärkommunerna dämpas förbättras det finansiella sparandet. Som riktvärde kan noteras att I 26 lägre volymtillväxt förbättrar det finansiella sparandet med närmare 2 miljarder kr.

Likviditeten inom kommunsektorn är fortfarande mycket god. Kommunsektorns samlade likvida medet, det s.k. finansieringskapitalet, uppgick till ca 31 miljarder kr. i slutet av 1985. Finansieringskapitalets andel av de externa utgifterna var 11 26 för primärkommunerna och 15 46 för landstingen. Dessa genomsnitt rymmer stora olikheter mellan enskilda kommuner och landsting. För att motverka överlikviditet i den svenska ekonomin har riksdagen beslutat om likviditetsindragningar 1984 och 1985. I enlighet därmed har kommunerna gjort insättningar på räntebärande konto i riksbanken 1985 och 1986 motsvarande 3 46 resp. 6 26 av lönesumman överstigande 20 milj. kr. Totalt har 6,8 miljarder kr. betalats in. I januari 1986 återbetalades ca 320 milj. kr. till vissa primärkommuner och landsting, som hade en ansträngd likviditet. I april 1987 kommer en generell återbetalning på ca 1,8 miljarder kr. att göras. En del av den resterande summan, 0,8 miljarder kr., kommer att betalas tillbaka den 1 juni 1987 till vissa kommuner, som har en besvärlig likviditelsmässig situation. Resterande belopp. 3,8 miljarder kr. avses betalas tillbaka i mars 1988.

Kommunernas inkomster beräknas ha ökat med drygt 8 20 1986. För 1987 räknas med en ökning av ungefär samma storleksordning. Skattein- 68

Prop. 1986/87: 100

Tabell 9:7 Kommunernas inkomster och utgifter Bil. 1.1 Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser NS

Miljarder kr. Förändring,

1984 1985 1986 1987 1985 1986 1987

Löpande priser Inkomster 215,8 230,5 250,2 270,5 6,8 8,5 8,1 Skatter 115,5 123,1 137,7 153,1 6.6 11,9 11.2 Bidrag från staten och

1980 års priser Konsumtion 7.5 120,4 [22,7 124,6 2,5 1,9 1,5 Investeringar, inkl. bostäder 15.1 14.8 14.4 14,3 -2,0 -2,4 -0,5 Källor: Finansdepartementet, konjukturinstitutet. riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

komsterna som svarar för drygt 50 % av de totala inkomsterna beräknas

öka ungefär lika mycket båda åren, knappt 1294 resp. drygt 11 96. Dessa

kraftiga ökningar sammanhänger med att de av staten utbetalda kommu-

nalskatterna beräknas på skatteunderlaget två år tidigare och att skatteun-

derlagen steg kraftigt såväl 1984 som 1985. Den genomsnittliga kommunala

utdebiteringen som 1986 sänktes med 4 öre, vilket var den första sänkningen på 30 år, beräknas 1987 höjas med 10 öre. Det bör dock noteras att detta

genomsnitt rymmer både sänkt, höjd och oförändrad utdebitering för enskilda kommuner. 21 primärkommuner och 4 landsting beräknas höja

utdebiteringen, medan 17 primärkommuner beräknas sänka utdebitering-

en. Vid beräkningen av kommunernas skattcinkomster 1987 har också beaktats effekten av det höjda kommunala grundavdraget 1987 och den reducering av förskotten som riksdagen beslutat om.

Bidragen från staten och socialförsäkringssektorn beräknas öka med knappt 5 7c 1987, vilket är ungefär samma ökningstakt som 1986. Ökningen

av skatteutjämningsbidragen 1987 finansieras genom en skatteutjämningsavgift på 24 öre per skattekrona, motsvarande ca 2 miljarder kr. Detta belopp ingår i utgiftsposten transfereringar till staten i tabellen. Där ingår

också den för primärkommunerna speciella avgiften på 13 öre per skattekrona.

Kommunernas utgifter beräknas 1987 öka något mindre än inkomsterna, drygt 7 76. Detta är en lägre ökningstakt än 1986, då utgifterna beräknas ha ökat med 9 Zz. Utgifterna består till ca tre fjärdedelar av konsumtionsut-

gifter. Såväl löne- som volymutveckling beräknas 1987 bli lägre än 1986,

vilket medför att konsumtionsutgifterna ökar långsammare 1987 än 1986, 69

7 20 jämfört med nästan 11 Z. Investeringsvolymen väntas minska svagt Prop. 1986/87: 100 1987. Sysselsättningen i kommunerna beräknas ha ökat med 8 000 personer Bil. 1.1 1986. För 1987 beräknas antalet sysselsatta öka med ca 13 000 personer.

10¶Kreditmarknaden bop: 1986/87: 100 il. 1.1

10.1¶Internationell utveckling

Penningpolitiken i de större länderna har under 1986 varit försiktigt konjunkturstödjande. Det har bl.a. kommit till uttryck i en relativt kraftig ökning av penningmängden både i förhållande till uppställda mål och till den nominella nationalinkomstens ökning. Utvecklingen torde delvis spegla en attitydförändring i synen på penningmängden som en strikt målvariabel i den ekonomiska politiken.

Räntorna har fortsatt att sjunka i flertalet stora industriländer (diagram 10: 1). I Förenta staterna, där räntefallet varit mest markerat, var nedgången koncentrerad till första halvåret. Under senare delen av 1986 har emellertid ökad osäkerhet, bl. a. om möjligheterna att skära ner budgetunderskottet i enlighet med tidigare planer, lett till viss förnyad press uppåt på räntan.

De japanska räntorna har justerats ner bl. a. som följd av en samordning i valuta-politiska frågor mellan Förenta staterna och Japan. Däremot har de korta räntorna i Förbundsrepubliken Tyskland legat på en oförändrad låg nominell nivå. Medan räntedifferensen varierat över året mellan Förenta staterna och Japan har den amerikanska räntan reducerats avsevärt gentemot den västtyska.

Diagram 10: 1 Ränteutvecklingen 3-månadersräntor

SL 16 15 LAR

Statsskuldväxlar 14-

LA 13

oa 12

mA 11

mL LA mL AR AA ONA LR La T RB T

Id re rprerrerir ia dt

JMMJSNJIMMJSN ca

1984 1985 1986 Källa: Riksbanken

Ett generellt lägre ränteläge är önskvärt för att stimulera den ekonomiska tillväxten och för att begränsa de starkt skuldtyngda ländernas räntebördor. För Förenta staterna är det också angeläget att räntekostnadsök- 71

ningarna på den stigande utlandsskulden kan hållas tillbaka. Den sparande- Prop. 1986/87: 100

brist som underskotten är ett tecken på måste även fortsättningsvis täckas Bil. 1.1 av ett kapitalinflöde. I stor omfattning har detta hitintills skett via det sparandeöverskott som genererats i den japanska ekonomin. Utsikterna

att upprätthålla ett kapitalflöde i denna riktning torde ha försämrats i och

med att dollarn försvagats.

Nedgången i de nominella räntorna i kombination med en låg och stabil

inflationstakt i allt fler länder har lett till att realräntorna har sjunkit något. I Förbundsrepubliken Tyskland har detta dock inte varit fallet. Realrän-

torna på långa placeringar i de stora industriländerna har tenderat att konvergera mot en nivå på 4—6 76. Ett allvarligt problem med en hög realränta anses vara dess effekter på de i många länder stora och växande statsskulderna. Överstiger realräntan den ekonomiska tillväxten ökar kraven på budgetförstärkningar om budgetunderskotten och därmed statsskuldens tillväxt skall kunna begränsas. En stor eller stigande statsskuld anses I sin tur vara ränteuppdrivande.

Den internationella räntebilden inför 1987 är oklar. Måttlig tillväxt och låg inflationstakt talar för en lägre räntenivå. Den relativt lätta penningpolitik som förts i de tongivande länderna under 1986 kan emellertid föranleda

ökad försiktighet vad gäller ytterligare räntesänkningar. En annan osäker faktor är Förenta staternas möjligheter att minska budgetunderskottet och

skapa tilltro till att en utveckling mot bättre balans i ckonomin inletts.

Diagram 10:2 Ränteutvecklingen 3-månadersräntor

16—- 14 j Statsskuldväxlar

12—- > förrn 2

104 I 8-

6+

4 ä /T N, Räntedifferens -

41 - NN or

PR 7) -

RNA

2 dT Tf TTT OT TT (LÖ Or Or fr Ar fr (Ar Ar an 6

JMMJISNJMMJISNJIMMJSN

1984 1985 1986 Anm.: För den korgvägda räntan gäller att räntorna i olika länder är vägda med samma vikter som i valutakorgen. Räntedifferensen = Statsskuldväxlar— Eurodollar. Källa: Riksbanken

10.2¶Ränteutveckling och valutaflöde Prop. 1986/87: 100 Bil. 1.1

Den räntenedgång som påbörjades i Sverige under andra halvåret 1985 fortsatte under större delen av 1986. Under denna period har riksbanken sänkt diskontot vid fem tillfällen med inalles 4 till en nivå på 7,57. Nedgången i penningmarknadsräntorna har varit än mer markerad. Från ett ränteläge på drygt 1674 i juni 1985 sjönk räntan på statsskuldväxlar till 8,50 i oktober 1986 (diagram 10:3). Räntenedgången har inte varit lika kraftig för den långa räntan vilket resulterat i en positiv lutning på avkastningskurvan. Förändringen av avkastningskurvans lutning, från brant fallande under större delen av 1985 till nuvarande positiva lutning, får ses som en normalisering där längre placeringar med sin normalt större risk ger högre avkastning.

I november bröts den nedåtgående räntetrenden. Den starka ökningen av den privata konsumtionen och viss osäkerhet om inflationsutvecklingen skapade i kombination med den snabba kreditexpansionen förväntningar om ålstramningsåtgärder. På några veckor steg den korta och långa räntan med drygt 0,59 respektive 1726. Vid mitten av december låg räntan på statsskuldväxlar på ca 9 1/4 96 och på 5-åriga statsobligationer på ca 10,5 96.

Marginalen mellan räntan på statsskuldväxlar och eurodollar har minskat starkt sedan mitten på 1985. Från en skillnad på över 890 som uppnåddes i juni 1985 sjönk marginalen till omkring 4 Zz vid utgången av året och till 2,5—3 Z i oktober 1986. Ränteuppgången i november medförde en viss ökning av räntemarginalen. Det kan noteras att räntedifferensen gentemot en internationell ränta sammansatt i enlighet med valutakorgens vikter i stort sett hade försvunnit i november 1986 (diagram 10: 2).

Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 3-månaders statsskuldväxlar samt statsobligationer förfallande om 5 år 18

Statsskuldväxlar |

Statsobligationer

8 ft T FT 1 TOTT T TTT T T

J M MI SN JM M J S

1984 1985 Anm.: Effektiv årsränta. Källa: Riksbanken

Den lägre räntemarginalen har möjliggjorts av ett valutainflöde från Prop. 1986/87: 100 mitten av 1985 (diagram 10:4). Under första halvåret 1986 uppgick valu- Bil. 1.1 tainflödet till ca 14 miljarder kr, vilket är en förbättring med omkring 21 miljarder kr. jämfört med motsvarande period föregående år. Den främsta orsaken bakom förbättringen av valutaflödet är den positiva utvecklingen av bytesbalansen. Under andra halvåret 1986 registrerades ett valutautflöde vilket kan hänföras till ett omslag i den privata kapitalbalansen (diagram 10: 4). Efter en positiv utveckling i början av året, vilket delvis förklaras av att företagen tog upp stora långfristiga lån i ut:andet, har den privata kapitalbalansen varit negativ under senare delen av 1986. Statens utlandsskuld minskade under 1986 samtidigt som valutareserven hävdades väl. Nedgången förklaras dels av att staten har nettoamorterat på sin utlandsskuld, dels av att dollarkursen sjunkit. Under 1986 minskade även statens finansiella sparandeunderskott med 10 miljarder kr. Samtidigt skedde en förskjutning av upplåningen. Genom en extrainsättning på allemanssparandet under första kvartalet och två mycket stora emissioner av premicobligationer bidrog hushållen till att finansiera statens underskott i större utsträckning än tidigare. Även upplåningen via likviditets-, investerings- och förnyelsekonton i riksbanken ökade starkt medan upplåningen från penningmarknaden och utlandet minskade jämfört med 1985.

Diagram 10:4 Valutaflöde och privat kapitalbalans Kumulativt från årets början, miljarder kr. 15 15

57 i Fr 53 j | L

Valutaflöde -53 L -53 L

-10 rr r rn -10 rr rör ra JFMAMJIASOND IFMAMIJASONEU 1985 1986 Källa: Riksbanken.

10.3¶Utlåning och utlåningsräntor

Svårtolkad utlåningsexpansion

Två åtgärder som haft stor betydelse för kreditmarknadens utveckling under 1986 var slopandet av ränteregleringen i maj 1985 och borttagandet 74

av utlåningstaken för banker, bostadsinstitut och finansbolag i november = Prop. 1986/87: 100 1985. Åtgärderna innebar att den tidigare kreditransoneringen upphävdes = Bil. 1.1 och att det skapades förutsättningar för ökad konkurrens mellan de olika kreditinstituten. Detta väntades ge förhållandevis kraftiga effekter på utlåningen från den reguljära kreditmarknaden. Mycket stora utlåningstal har också kunnat registreras under 1986 (se tabell 10: 1 och 10: 2).

Utlåningsstatistiken är emellertid svårtolkad. Det är svårt att uppskatta vilka kreditvolymer som bankerna återfört till sina balansräkningar eller som frigjorts från den grå marknaden. Den överraskande starka expansionen för bostadsinstituten pekar därtill på att betydande omfördelningar av kreditstockarna har skett inom den reguljära kreditmarknaden. Härtill torde ha bidragit den räntenedgång som i stort sett sammanfallit med avregleringen och som bostadsinstituten kontinuerligt kunnat tillgodogöra sig.

Bostadsinstitutens oprioriterade utlåning, som primärt sker mot inteckning i egna hem, låg på en stadigt hög nivå under årets tre första kvartal. Bankernas nettoutlåning ökade också kraftigt, men med ojämnare tidsprofil. Avgränsas utlåningen till hushållssektorn framstår bostadsinstitutens expansion än mer markerat. I nuvarande omstruktureringsskede får emellertid denna skillnad tolkas med försiktighet. Bankerna torde själva i stor utsträckning ha medverkat till att krediterna lagts om till bostadsinstituten till följd av de ägarförhållanden som råder mellan dessa kreditinstitut.

Den dominerande delen av bostadsinstitutens hushållslån rör fastighetsöverlåtelser samt utökning av befintliga inteckningslån i egna hem. En mindre del avser om- och tillbyggnad. Bakom de höga utlåningstalen återfinns förutom omläggningar av lån från andra kreditinstitut även en konstaterad prisuppgång samt ökad omsättning på andrahandsmarknaden. Det torde därtill vara ofrånkomligt att en viss del av dessa relativt sett förmånliga lån använts till annat än bostadsändamål.

Tabell 10:1 Nettoutlåning Miljarder kr.

1983 1984 1985 1985 1986 1986

jan—-okt jan—okt ställning

okt

Anm.: Banker: Utlåning i svenska kronor, exkl. prioriterade byggnadskrediter. Finansbolag: Disponerade krediter och leasing. Bostadsinstitut: Oprioriterad utlåning.

! Jan— sept resp. sept.

Källa: Riksbanken.

Bankernas utlåningsexpansion berör både näringsliv och hushåll samt återspeglar en avsevärd återföring till balansräkningarna av särskilt företagskrediter. Affärsbankerna har av statistiken att döma haft den starkaste

utvecklingen. Detta kan delvis spegla en ovanligt kraftig belåning av pre- 75

mieobligationsköp. De olika bankgrupperna kan emellertid också i olika Prop. 1986/87: 100 utsträckning ha utnyttjat sina närstående bostadsinstitut för att tillfreds- Bil. 1.1 ställa hushållens kreditbehov.

Finansbolagens expansion kan synas förvånande eftersom de kunde förväntas tappa mark till banker och bostadsinstitut efter det att utlåningen frisläppts. Marknadsandelarna har också krympt, men det har skett i en växande marknad. Finansbolagen har alltjämt en konkurrensfördel i form av hög flexibilitet och snabba beslutsprocesser.

De höga utlåningstal som registrerats skall också ses mot bakgrund av att marknadsföringen i den skärpta konkurrensen märkbart intensifierats och inte minst att tillgängligheten på krediter ökat bl. a. i form av förenklade låneprocedurer.

Den kreditexpansion som påbörjats under 1986 får bedömas ha bidragit till den privata konsumtionsökningen och utgör också en konsumtionspotential framöver. Mot bl. a. den bakgrunden skedde en överenskommelse i november 1986 mellan riksbanken och kreditmarknadsinstituten om att tillämpa vissa lägsta amorteringsvillkor. Nya lån från banker och finansbolag skall enligt överenskommelsen amorteras med minst 626 per år och från bostadsinstitut med minst 370 per år av ursprunglig skuld. Lån till nybyggnad är dock undantagna. Syftet är att stävja den tendens till ökad amorteringsfrihet och längre amorteringstider som en del kreditinstitut börjat tillämpa.

Tabell 10:2 Nettoutlåning till hushåll Miljarder kr.

Affärs- — Spar- Förenings- Summa Bostads- Totalt

banker = banker = banker banker institut! Jan—-sept 1985 ——-3,.4 -2,0 -0,7 —6,1 8.0 1,9 Jan—sept 1986 6,4 1.6 0,8 8.9 28,0 36,9 Ställning

1986-09-30 60.1 48.4 3,6 117,0 77,0 194 .0 ! Oprioriterad utlåning.

Källa: Riksbanken.

Motstridande tendenser bakom kreditefterfrågan Hushållens kreditefterfrågan styrs av en mängd faktorer vilka verkar på olika sikt och är av mer eller mindre fundamental karaktär. Sannolikt har en lång ransoneringsperiod resulterat i en uppdämd efterfrågan på krediter från den reguljära kreditmarknaden. Trots en väl utvecklad grå marknad är det troligt att hushållens totala skuldsättning legat på en lägre nivå än som skulle vara fallet i avsaknad av kreditransonering.

Fundamentala faktorer som på sikt bör verka lånedämpande är utvecklingen under senare år med minskad avdragsrätt för utgiftsräntor och stigande realräntor. En annan fundamental faktor nära förknippad med hushållens skuldsättning är investeringar i egna hem, fritidshus och kapitalvaror. De senare har ökat kraftigt under 1986.

Till bilden under senare år hör emellertid också de finansiella markna- 76

dernas snabba utveckling. Aktie- och premiemarknadernas expansion bi- Prop. 1986/87: 100 drar till att de finansiella stockarna både på tillgångs- och skuldsidan hålls — Bil. 1.1