Prop. 1970:41

('angående stimulansåt\xad gärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin',)

Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1970

1

Nr 41

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående stimulansåt­

gärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin; given Stock­ holms slott den 20 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om tidsbegränsade åtgärder avsedda att underlätta strukturomvandlingen inom textil- och konfektionsindustrierna (TEKO-industrierna) samt den manuellt arbetande glasindustrin. För TEKO- industrierna föreslås ett fyraårigt och för den manuella glasindustrin ett treårigt program. Programmen innehåller åtgärder som syftar till dels främ­ jande av export av de berörda branschernas produkter, dels höjande av kunskapsnivån i branscherna genom särskilda utbildningsinsatser.

För exportfrämjande åtgärder i form av bl. a. bidrag till vissa tröskel­ kostnader vid exportprojekt och kollektiva manifestationer ställs enligt för­ slaget ett sammanlagt belopp av 21,2 milj. kr. till förfogande under perioden, varav 20 milj. kr. för TEKO-industrierna och 1,2 milj. kr. för den manuella glasindustrin. Dessutom föreslås ett system med statliga lånegarantier med årsramar av 7,5 milj. kr. för TEKO-industrierna och 1 milj. kr. för den manuella glasindustrin.

För utbildningsinsatser föreslås ett sammanlagt belopp av 9,8 milj. kr., varav 9,2 milj. kr. för TEKO-industrierna och 600 000 kr. för den manuella glasindustrin.

Den administrativa sammanhållningen av programmen föreslås anförtros kommerskollegium såvitt angår de exportfrämjande åtgärderna och statens institut för företagsutveckling (nuvarande statens institut för hantverk och industri) såvitt avser utbildningsinsatserna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 41

3

verk (FFV), riksrevisionsverket (RRV), konjunkturinstitutet (Kl), skol­ överstyrelsen (SO), kommerskollegium (KIv), näringsfrihetsrådet (NFR), näringsfrihetsombudsmannen (NO), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens institut för hantverk och industri (SHI), styrelsen för teknisk utveckling, (STU), länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län, exportkrediInämnden, exportrådet för den mindre industrin, Sveriges investeringsbank, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sve­ lige (LO) etter hörande av Svenska beklädnadsarbetareförbundet och Svenska textilarbetareförbundet —, AB Svensk exportkredit, Svenska ar­ betsgivareföreningen (SAF) — efter hörande av Sveriges konfektionsindu- striförbund och Sveriges textilindustriförbund —, Svenska bankföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska spar­ banksföreningen Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund — efter hörande av Tex­ tilgrossisternas riksförbund —, Sveriges hantverks- och industriorganisa­ tion (SHIO), Sveriges industriförbund —efter hörande av Konfektionsin- dustriföreningen och Textilrådet —, Sveriges köpmannaförbund — efter hö­ rande av Textilhandlareförbundet —, Textilforskningsinstitutet, Tjänste­ männens centralorganisation (TCO) och upphandlingskommittén.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Västergötland och Norra Småland, Östergötland, Söder­ manland och Gävle. Vidare har SAF överlämnat yttranden från Sveriges konfektionsindustriförbund och Sveriges textilindustriförbund samt Sveriges industi iförbund överlämnat yttranden från Konfektionsindustriföreningen och Textilrådet.

I en gemensam framställning till chefen för industridepartementet den 20 oktobei 1969 bär Svenska glasbruksföreningen, Svenska glasexportförening­ en och Glasindustrins arbetsgivareförbund med överlämnande av visst ut­ redningsmaterial hemställt, att den manuellt arbetande svenska glasindu­ strin skall omfattas av sådana åtgärder som kan bli tillförsäkrade andra branschei med likartade problem. Framställningen har senare kompletterats med ytterligare utredningsmaterial.

I piop. 1970: 1 (bil. 12, s. 26; bil. 15, s. 44) har Kungl. Maj :t, under åbe­ ropande av att beredningen av de nyss berörda förslagen och framställning­ arna ännu inte avslutats, föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild pro­ position i ämnet, dels under tionde huvudtiteln till Exportfrämjande åtgär­ der för textil- och konfektionsindustrierna, m. in., för budgetåret 1970/71 beräkna ett reservationsanslag av 5 200 000 kr., dels under trettonde huvud­ titeln till Utbildningsstöd till textil- och konfektionsindustrierna, m. no, för budgetåret 1970/71 beräkna ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.

Jag anhaller att nu efter samrad med chefen för handelsdepartementet — till behandling få ta upp innehållet i dels TEKO-utredningens delbetän-

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1970

konfektionsindustri!! (+ 28 %) och trikåindustrin (+ 39 %) var något gynnsammare.

I kombination med en fortgående produktivitetsökning har den svaga produktionstillväxten lett till kraftigt minskande personalbehov inom TEKO-industrierna. Mellan åren 1960 och 1967 gick det totala antalet an­ ställda i branschen ned med ca 20 000 eller över 20 %. Inom ylle- och bomullsindustrierna var personalminskningen drygt en tredjedel. Följande siffror över antalet anställda som under de senaste åren varslats för friställ­ ning inom TEKO-området visar, att personalavgången varit stor även un­ der år av allmän högkonjunktur.

Varsel om personalinskränkningar: antal berörda arbetstagare

1967

1968 1969 (jan.—juli)

2 800 5 200 3 200

3 200

1 200

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Den förhållandevis svaga produktionsutvecklingen hos de inhemska 1 EKO-industrierna har inte primärt sin orsak i en motsvarande stagnation av den inhemska efterfrågan på konfektion, tyger etc.; denna fortsatte under hela 1960-talet att stiga ungefär i takt med den samlade privata konsum­ tionen. Orsakerna får i stället sökas i de förändringar som perioden med­ fört på utrikeshandelns område. Importen av kläder (inkl. trikå) har vuxit särskilt snabbt under 1960-talet — från 296 milj. kr. år 1960 till 938 milj. kr. år 1968. I det följande anges importandelens förändring för några av de viktigaste varugrupperna. Beräkningen är grundad på kvantiteter i ton resp. antal plagg.

Kungl. Maj.ts proposition nr bi år 1970

5

Importandelar för vissa TEKO-produkter

Importandel i % 1960 1968

Kardgarn...................................................................... 4

jo

Bomullsgarn .............................................................. 20

33

Beklädnadsväv, ull..................................................... 37

64

Beklädnadsväv, bomull............................................. 32

50

Heminredningsväv, bomull .................................... 21

43

Ullmattor...................................................................... 48

65

Trikåvaror .................................................................. 30

58

1961 1968

Ulstrar, kappor, överrockar .................................... 17

41

Kostymer...................................................................... 3

21

Långbyxor .................................................................. 12

45

Dräkter, klänningar ................................................. 16

38

Blusar .......................................................................... 30

61

1962 1968

Skjortor (trikå- och konfektion) ............................ 29

70

Källa: TEKO-utredningen (Stencil I 1969:6)

7

Importrestriktioner. En detaljerad redogörelse för de förplik­ telser Sverige iklätt sig på det handelspolitiska området genom samarbetet inom bl. a. GATT och EFTA lämnades till riksdagen år 1968 i bankoutskot- tets utlåtande med anledning av motioner om temporära importbegränsande åtgärder på TEKO-området (1968:1:184 och 655, 1968:11:240 och 844, BaU : 1968: 38). I avtalen finns särskilda undantagsbestämmelser från de enligt avtalen eljest gällande förpliktelserna, som tillåter ett medlemsland att i vissa lägen ingripa med skyddsåtgärder.

Gentemot statshandelsländer är importen på ömtåliga varuområden ge­ nom särskilda bilaterala uppgörelser begränsad genom kvantitativa import­ regleringar.

De åtgärder, som från svensk sida vidtagits på TEKO-området med stöd av de nyss berörda undantagsreglerna, har senast beskrivits i en av kom­ merskollegium till bankoutskottet lämnad redogörelse i samband med be­ handlingen under 1969 års vårriksdag av motioner angående restriktioner ä licensgivningen till låglöneländer och temporära åtgärder mot dumping- prisimport. (1969:1:218 och 727, 1969:11:242 och 842, BaU 1969:23.) Be­ tecknande för de hittills genomförda åtgärderna har varit att de i så liten utsträckning som möjligt givits en generell och permanent karaktär. Inga ingrepp har sålunda vidtagits på tullområdet, där för övrigt nivån för TEKO-färdigvarorna — ca 15 % — ligger högre än för flertalet andra varu­ områden.

Åtgärderna gäller främst importen av konfektionsvaror och berör f. n. — förutom statshandelsländerna — sex länder, nämligen Jugoslavien, Por­ tugal, Formosa (Taiwan), Hongkong, Japan och Sydkorea. Genom de vid­ tagna åtgärderna syns importen från de berörda länderna i stort sett ha fått ett lugnare förlopp. De metoder som använts har varierat med hänsyn till vilka varor och vilka exportörländer åtgärderna gällt och har måst anpas­ sas för att i möjligaste mån minska riskerna för motåtgärder gentemot den svenska exporten. I allmänhet har en begränsning av importen uppnåtts genom att vederbörande exportörland efter förhandlingar förbundit sig att temporärt hålla sin TEKO-export till Sverige inom vissa definierade ramar. I några fall uppnås kontrollen genom svensk importreglering. Som exempel på det förra förfarandet kan nämnas de överenskommelser som träffats med Jugoslavien. På våren 1968 åtog man sig från jugoslavisk sida att un­ der en tolvmånadersperiod begränsa sin export till Sverige av främst vissa konfektionsvaror till en nivå som i huvudsak låg under 1967 års nivå. över­ enskommelsen har med vissa justeringar förlängts med ytterligare en tolv­ månadersperiod räknat från den 1 mars 1969.

Det bör i sammanhanget noteras, att importen från de s. k. lågprislän­ derna jämfört med den totala svenska TEKO-importen är av begränsad om­ fattning. På textilområdet är importen från lågprisländer exkl. statshan­ delsländerna endast ca 15 % av importvärdet. Motsvarande andel på kon-

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1970

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1970

9

TEKO-utredningens förslag

Allmänna synpunkter

Utredningen berör inledningsvis delbetänkandets plats i TEKO-utred- ningens arbete och konstaterar att de sakkunnigas huvuduppgift enligt di­ rektiven är att undersöka TEKO-industriernas möjligheter att under rå­ dande internationella förhållanden, framgångsrikt och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling. Utredningen har tunnit att den angivna huvuduppgiften kräver en djupgående analys av marknads- och strukturförhållandena. Samtidigt konstateras att den för svensk TEKO-industri negativa utvecklingen fortsätter och att detta i allt högre grad kommer att drabba arbetskraft som saknar alternativa syssel­ sättningsmöjligheter. Utredningen har därför funnit det angeläget att fram­ lägga förslag inom sådana områden, där slutförandet av den grundläggande marknads- och strukturanalysen inte behöver avvaktas. Detta anses vara fallet i fråga om den offentliga upphandlingen samt exportfrämjande- och utbildningsområdena.

Den offentliga sektorn är tagen som helhet eu av TEKO-indu- strins största kunder. De offentliga köparna är dessutom av särskilt intres­ se, då de kan handla långsiktigt och planerat och har möjlighet att speci­ ficera framtida behov till ledning för produktutvecklingen. Utredningen återger under utredningsarbetet framkomna synpunkter från industrihåll, enligt vilka den offentliga upphandlingen skulle kunna fungera bättre för både företag och myndigheter och framhåller att dessa synpunkter delvis delats av representanter för de upphandlande organen.

Andra upphandlingsformer än de hittills tillämpade skulle enligt utred­ ningens uppfattning kunna främja samarbetet mellan TEKO-industrierna och de upphandlande myndigheterna och skulle bl. a. indirekt stimulera till bildandet av effektiva företagsenheter som partners för samarbetet.

Som en huvudmotivering för exportfrämjande åtgärder framhåller utredningen följande. Den svenska hemmamarknaden för TEKO- produkter kännetecknas av höga genomsnittsinkomster och starkt intresse för design. Detta har givit erfarenheter som flera företag med framgång utnyttjat vid försäljning utomlands. De aktuella köpargrupperna är sam­ mantagna många gånger större i utlandet än på den svenska marknaden. Expansionsmöjligheter bör därför i princip finnas utomlands för de svenska TEKO-industrierna.

Samtidigt står det klart att det på den svenska marknaden finns ett be­ hov av prisbilliga standardprodukter. Förutsättningarna att framställa så­ dana är goda i länder med lägre löner än de svenska. Importen har därför ökat kraftigt och väntas fortsätta att öka.

Den allmänna slutsatsen av detta resonemang blir, framhåller utredning­

11

avser till övervägande del inhemska varor. Trots en snabb ökning under de senaste åren uppgår importen endast till ca 15 milj. kr. per år.

För den statliga upphandlingen av TEKO-produkter gäller bestämmelser­ na i 1952 års upphandlingskungörelse. Upphandlingskungörelsens grund­ princip är att full affärsmässighet skall iakttas vid upphandlingen. Häri ligger bl. a. att upphandlingen skall ske icke-diskriminatoriskt d. v. s. utan hänsyn till anbudsgivares nationalitet. Undantag från affärsmässighetsprin- cipen kan dock göras exempelvis av sysselsättningsskäl efter medgivande av Kungl. Maj.-t. Landstingens och kommunernas upphandlingar är inte reglerade i författningar, men rekommendationer som ansluter sig till den statliga upphandlingskungörelsen har utfärdats av kommunförbundens sty­ relser.

På det internationella planet följer vissa begränsningar i Sveriges hand­ lingsfrihet i fråga om formerna för den offentliga upphandlingen framför allt av Sveriges medlemskap i EFTA. EFTA-avtalets artikel 14 stadgar skyl­ dighet för medlemsstaterna att garantera att offentliga företag vid upp­ handling inte skyddar inhemsk produktion eller diskriminerar leverantörer eller köpare i andra EFT A-stater.

Utredningen diskuterar tänkbara förändringar i den offentliga upphand­ lingen av TEKO-produkter mot bakgrunden av önskemålet att finna former som verkar i för de svenska TEKO-industrierna gynnsam riktning. Efter att ha förkastat vissa alternativ till ändrade former såsom oförenliga med de ovan berörda internationella åtagandena lämnar utredningen förslag till åt­ gärder på fyr punkter, nämligen beträffande s. k. samarbetskommittéer, an­ bud på forskningsprojekt, förtur i produktionen och rullande långtidskontrakt. Inget av förslagen medför enligt utredningens uppfattning några mer­ kostnader för de upphandlande myndigheterna.

Samarbetskommittéer. Vid upphandling av produkter som ännu inte är färdigutvecklade eller för vilka vid förnyad upphandling pro­ duktförändringar behöver vidtas har inom försvarets materielverk (FMV) införts en särskild handläggning, karakteriserad av intimt samarbete med respektive delbranscher inom ramen för särskilda samarbetskommittéer. Inom dessa kommittéer utarbetas — ofta efter provtillverkningar hos ut­ valda företag och därefter följande prov i FMV:s regi — förslag till tekniska bestämmelser rörande ifrågavarande produkt. Förslagen fastställs efter eventuella modifieringar av FMV och utgör underlag för verkets anbuds- infordran på produkten. Utredningen finner att den form för samarbete som FMV :s samarbetskommittéer utgör har fördelar för alla parter och föreslår att systemet införs även för upphandlingar som går via andra upp- handlingsorgan än FMV.

Anbud på forskningsprojekt. De nyss berörda samarbets- kommittéerna lämpar sig enligt utredningens uppfattning främst för ”var-

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

13

tidigt som industrins situation lättare kan överblickas och företagens möj­ ligheter att konkurrera förbättras.

Kurigl. Maj.ts proposition nr il år 1970

Exportfräm jande åtgärder

Utredningen diskuterar den sannolika exportutvecklingen på TEKO-om- rådet under förutsättning dels att inga ytterligare exportfrämjande åtgärder vidtas, dels att ett exportfrämjandeprogram av det slag som utredningen föreslår initieras. Med framhållande av de vanskligheter som är förenade med beräkningar av detta slag drar utredningen slutsatsen att effektiva exportfrämjande åtgärder skulle kunna åstadkomma en exportökning under de närmast kommande åren av samma storlek som den som registrerats under perioden 1960—1968, d. v. s. cirka 17 % per år. Utredningen tror att exportökningen utan ytterligare exportfrämjande åtgärder kommer att stanna vid ca 10 % per år. Enligt utredningens beräkning motsvarar skill­ naden mellan de båda ökningstalen vid i övrigt lika förhållanden sysselsätt­ ningen för 800—1 000 personer per år, eller ungefär en tredjedel av den årliga sysselsättningsminskningen under de senaste åren.

Utredningen uppehåller sig inledningsvis vid de generella krav som måste ställas på eventuella exportstimulerande åtgärder och sammanfattar dessa enligt följande.

1. Åtgärderna måste samverka med strukturrationaliserande åtgärder eller åtminstone verka i samma riktning som dessa.

2. Uppmärksamheten måste inriktas på uppföljning och konsolidering av redan skapad export i lika hög grad som på främjandet av nya exportfram­ stötar.

3. Åtgärderna måste utformas så, att de kan främja exporten hos sådana företag eller grupper av företag som har de största möjligheterna att åstad­ komma en omfattande exportökning. Detta bringar enligt utredningens uppfattning storföretagen och gruppbildningar i blickpunkten, även om också småföretag skall kunna utnyttja de exportfrämjande åtgärderna.

4. Åtgärder bör vara så utformade att de stimulerar till uppföljning minst lika mycket som de väcker intresse för export.

5. Åtgärderna bör passa direkt till strategiska moment i företagens be­ slutsprocess och syfta till att göra exporten dels till ett känt och konkur­ renskraftigt alternativ till hemmamarknadsförsäljningen, dels till ett incita­ ment att se över företagets hela marknadspolitik.

6. Åtgärder måste vara så utformade, att de kan kommuniceras till före­ tagen, och information måste riktas till företagen om åtgärdernas existens och deras utnyttjande.

7. Åtgärderna får inte stå i strid med Sveriges handelspolitiska åtaganden eller medföra allvarlig risk för handelspolitiska komplikationer.

15

1 fråga om den andel av den totala projektkostnaden varmed bidrag skall kunna utgå föreslår utredningen alt bidraget relateras antingen till hela exportprojektet eller till någon del av detta. Om bidraget relateras till någon del av projektet, t. ex. en marknadsundersökning, skall det kunna täcka hela kostnaden. Bidraget skall emellertid aldrig överstiga hälften av kostna­ den för hela exportprojektet.

Kreditgarantier. Utredningen föreslår att företag eller företags­ grupper som ett komplement till direkta bidrag eller som ett alternativ till sådana skall kunna erhålla statliga kreditgarantier för lån i svensk kredit­ inrättning. Kreditgarantier bör kunna utgå för i princip samma ändamål som de direkta bidragen.

Om kreditgaranti beviljas för ett projekt, anser utredningen att detta bör kunna ske för en större andel av totalkostnaden än vid direkta bidrag. Det bör dock vid varje projekt tillses, att det lånande företaget eller gruppen av företag står en tillräcklig risk för att klart markera företagets ansvar för att genomföra projektet. Om både kreditgarantier och bidrag kommer i fråga för samma projekt, skall de tillsammans inte få täcka hela kostna­ den.

Punktåtgärder. Vid sidan av nu behandlade åtgärder med direkt anknytning till enskilda företags eller företagsgruppers exportprojekt före­ slår utredningen ett utvidgat statligt stöd till kollektivt deltagande i mässor och kollektiva uppackningar utomlands. Bidrag förutsätts härvid endast utgå för den kollektiva delen av sådana kostnader. Sådana aktioner har tidigare i viss utsträckning finansierats med statliga medel inom ramen för de reguljära exportfrämjande åtgärderna.

Utredningen förordar även att staten under försöksperioden bekostar till­ sättandet av en exportkonsulent vid vardera Textilrådet och Konfektions- industriföreningen för marknadsundersökningar, informationsverksamhet och administration av exportprojekten. Medel bör enligt förslaget även anslås för information till företagen angående exportfrämjandeprogram­ met.

Administration. Utredningen föreslår att den centrala ledningen av TEKO-programmet förläggs till industridepartementet i samarbete med övriga berörda departement (handelsdepartementet och utbildningsdepar­ tementet). Kontakten mellan industridepartementet och berörda parter bör enligt förslaget etableras i en rådgivande grupp för TEKO-programmet vilken arbetar i viss anknytning till näringspolitiska rådet. Gruppen bör ut­ ses av industridepartementet. Dess medlemsantal bör starkt begränsas. Ad­ ministrationen av de exportfrämjande åtgärderna bör enligt utrednings­ förslaget anförtros kommerskollegium.

Kostnadsberäkningar. Utredningen beräknar det belopp som årligen behöver ställas till företagens förfogande för tröskelkostnader till 15 milj. kr. Beloppet förutsätts delas lika på direkta bidrag och lånegarantier.

Kiingl. Maj:ts proposition nr il år 1970

17

krav på företagsledningen i fråga om administration, marknadsföring etc. Även gruppen närmast ”under” företagsledarna (personalgrupp 2) har akuta utbildningsbehov. Dessa personalkategorier har ofta en god allmän- utbildning som dock ofta inte är tillräckligt avpassad efter TEKO-industri- ernas speciella behov. En tredje viktig grupp är arbetsledarna (personal­ grupp 3), vilka särskilt på konfektionssidan i stor utsträckning endast har folkskoleutbildning. Utredningen anser slutligen att även utbildningen av de fackliga förtroendemännen (personalgrupp 3) kommit för mycket i bakgrunden och att därför även denna personalkategori nu bör komma i fråga för utbildningsinsatser.

Utbildningsprogrammet bör enligt förslaget få en så vid geografisk sprid­ ning som är möjlig att förena med en rationell administration.

Det föreslagna programmet består av tre delprogram nämligen ett för företagsledning och export — vilket förutsätts bli gemensamt för textil- och konfektionsindustrin — samt ett branschanpassat utbildningsprogram för vardera textilindustrin och konfektionsindustrin. För en uppdelning på två branschprogram talar enligt utredningens mening — förutom den orga­ nisatoriska anknytningen — att de båda industrierna skiljer sig markant i fråga om storleksstruktur, geografisk spridning och funktionsindelning.

Företagsledning och export. Utredningen föreslår under detta delprogram dels årligen återkommande informationskonferenser rik­ tade till ett stort antal av branschens företagsledare, dels ett antal längre kurser i företagsadministration och exportkunskap för ett mera begränsat antal deltagare bland företagsledare och ”andre-män”. De årliga konferen­ serna bör enligt utredningen anordnas av arbetsgivareförbunden och bör ha till huvudsyfte att ”väcka”, stimulera nytänkande, ge uppslag etc. De längre kurserna förutsätts ge mer fördjupade kunskaper och föreslås byg­ gas på kurser utarbetade dels vid nuvarande SHI, dels vid Stiftelsen ex­ portskolan.

Det sammanlagda antalet deltagare i utbildningsverksamheten under del­ programmet beräknas för hela tidsperioden till 1 440 och antalet deltagar- dagar till 5 580.

Textilindustrin. För personalgrupperna 2 och 3 inom textil­ industrin föreslår utredningen att årliga tre- resp. tvådagars internatkur- ser arrangeras i Borås (alt. Göteborg), Hälsingborg och Stockholm. Kur­ serna bör innehålla ämnen som anknyter såväl till produkten som till mark­ naden. Utredningen påpekar också behovet av undervisning i arbetsanpass­ ning, d. v. s. en anpassning av produktionsförhållandena efter de anställ­ da.

Huvudvikten bör läggas vid undervisning inom följande ämnesområden: Produktutveckling Kvalitetsteknik Marknadsföring

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 11

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

för arbetsstudie- och metodtekniker samt fackliga funktionärer och en för instruktörer.

Det sammanlagda antalet deltagare i konfektionsprogrammet under tre­ årsperioden beräknas till 780 och antalet deltagardagar till 27 820.

Administration. Den centrala ledningen för utbildningsprogram­ met föreslås av utredningen handhas av industridepartementet i kontakt med den tidigare nämnda rådgivande gruppen för TEKO-programmet. Sam­ råd bör ske med utbildningsdepartementet, och i den rådgivande gruppen bör detta eller skolöverstyrelsen vara representerat.

Utredningen föreslår även samarbete med en av Textilindustriförbundet och Textilarbetareförbundet gemensamt upprättad samarbetskommitté. En motsvarande kommitté har nyligen inrättats av Konfektionsindustriförbun- det och Beklädnadsarbetarförbundet.

Administrationen av utbildningsprogrammet bör enligt utredningsför­ slaget förläggas till arbetsgivareförbundens utbildningsavdelningar, vid vil­ ka för ändamålet särskilda sekretariat upprättas.

Kostnadsberäkningar och finansieringsförslag. Utredningen skiljer vid sin kostnadsberäkning mellan företagsbundna och arrangemangsbundna kostnader. Till de förra räknas löner till kursdelta­ gare samt merkostnader för ovana ersättare. De arrangemangsbundna kost­ naderna delar utredningen in i ställkostnader, d. v. s. kostnader för produk­ tion av kursinnehåll och kursmaterial, driftskostnader, d. v. s. kursadmi­ nistration, lokaler, föreläsare m. m. samt resekostnader inkl. kostnader för deltagarnas uppehälle på kursorten.

Totalkostnaden för hela utbildningsprogrammet blir enligt utredningens beräkning ca 22,6 milj. kr. eller ca 7,5 milj. kr. per år med följande fördel­ ning på delprogram, kostnadsslag och personalkategorier.

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

19

Kostnadsslag Totalkostnad för treårsperioden (1 000 kr.) Företagsledning Textilindustrin

Konfektions-Totalt

och export

industrin

Företagsbundnakostnader 3 234

12 021

7 041

12 296

Arrangemangsbundna kostnader: Ställkostnader................. . 150

1 025

300

1 475

Driftskostnader ............. .

1 020

3 619

5 530

Resekostnader................. . 888

390

2 017

3 295

Totalt .............................. . 5 163

4 456

12 977

22 596

Per år .............................. . 1 721

1 485

4 326

7 532

Härav personalgrupp 1 . . 3 872

—

—

3 872

» 2 . . 1 291

2 641

5 006

9 038

>

» 3 .

—

1 715

7 971

9 686

1 Inkl. beräknade uppföljningskostnader vid företagen, 1 milj. kr.

Utredningen diskuterar hur totalkostnaden för utbildningsprogrammet bör fördelas mellan staten och företagen och konstaterar att denna fråga kan bedömas på olika sätt. Efter en jämförelse med de årliga statliga kost­

21

länder utan måste bedömas med hänsyn till branschens förmåga att kon­ kurrera med andra näringsgrenar om arbetskraft och kapital i landet.

I fråga om den allmänna utformningen av utredning­ ens förslag till åtgärder har denna inte mött invändning från någon remissinstans. Så gott som samtliga instanser tillstyrker att åtgärder av i princip det slag som utredningen förordar genomförs. Från KK:s sida framhålls särskilt det mera positiva innehållet i de föreslagna åtgärderna jämfört med exempelvis direkta handelsbegränsningar. NFR och NO fin­ ner de framlagda förslagen i princip överensstämma med intentionerna bakom konkurrenslagstiftningen.

I flera fall — bl. a. från KK, RRV, Kl, KF, SAF och upphandling skom­ mittén — påpekas dock att delbetänkandet inte innehåller någon princi­ piell analys av struktur-, marknads- och lönsamhetsförhållandena inom TEKO-branschen, vilket anses försvåra ett definitivt ställningstagande till behovet av de olika åtgärderna och avvägningen mellan dessa. Endast In­ dustriförbundet bedömer emellertid avsaknaden av en dylik analys väga tyngre än behovet av skyndsamma åtgärder och förordar att ställningsta­ gandet i fråga om verksamhetens totala omfattning och inriktning anstår till dess TEKO-utredningen lagt fram resultatet av det pågående utred­ ningsarbetet på de nämnda punkterna.

KK och länsstgrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om inte skäl kan finnas för ett mera allmänt system med stödmöjligheter även åt andra industrier.

Även från Industriförbundet påpekas, att företag i andra branscher än TEKO-branschen kan ha svårigheter att anpassa verksamheten till snabbt förändrade yttre förutsättningar.

LO understryker, att de föreslagna åtgärderna endast kan väntas få en begränsad effekt om de inte samtidigt åtföljs av en anpassning av bransch­ ens struktur i fråga om enheternas antal, storlek och produktionsinriktning samt en bättre samverkan mellan olika led av produktionen. Tillsammans med andra remissinstanser understryker LO karaktären av försöksverk­ samhet och behovet av beredskap för en omprövning av insatsernas utform­ ning. Även Exportföreningen och exportrådet för den mindre industrin fin­ ner det väsentligt att stödåtgärderna ges en sådan form och tillämpning att de progressiva företagen premieras och att en strukturrationalisering ini­ tieras som är ägnad att på sikt öka konkurrensförmågan hos TEKO-indu- strin. Stödet får inte bli sysselsättningspolitiskt. Exportorganisationerna betonar därjämte vikten av att åtgärderna inte blir prejudicerande och där­ igenom tillåts föregripa den kommande utredningen om den totala export­ främjande verksamhetens inriktning och organisation.

SHIO finner det förvånande att man inte i delbetänkandet tagit upp branschens aktuella huvudproblem, nämligen de senaste årens onormalt stora import av delvis klar dumpingkaraktär, som enligt SHIO:s bedömning är den primära orsaken till branschens nuvarande svårigheter. Även TCO

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

23

kunna konstatera att utredningen i vissa fall ansett sig böra undersöka hur långt man kan gå för att gynna svensk TEKO-industri vid offentlig upp­ handling utan att formellt bryta mot Sveriges internationella åtaganden. Föreningen framhåller risken med ett sådant betraktelsesätt.

Reaktionen på utredningens förslag om en vidgad användning av samarbets kommittéer för ”vardagsförbättringar” är från de organ som närmast berörs av förslaget övervägande positiv. FFV anser sig ha haft goda erfarenheter av systemet med samarbetskommittéer och finner det fördelaktigt om bruket vidgas och får fastare former. RRV anser det inte uteslutet att ett vidgat samarbete i kommittéformen kan vara av värde men understryker att kommittéerna bör ges en praktisk inriktning och ar­ beta under administrativt enkla former. Även Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet ställer sig positiva till en medverkan i ett utvidgat kommittésystem.

Upphandling skommittén framhåller att utredningen inte redovisat vid vilka myndigheter samarbetskommittéer bör inrättas, vilket försvårar be­ dömningen av behovet. Om ett dokumenterat behov av samrådsförfarande föreligger även för andra myndigheter föreslår kommittén att dessa myn­ digheter bereds tillfälle att följa diskussionen i FMV:s samarbetskommit­ téer genom att deltaga i sammanträden i stället för att inrätta ytterligare kommittéer.

RRV, NFR och Grossistförbundet påpekar att möjligheterna att delta i ett utvidgat kommittésamarbete inte bör exklusivt förbehållas svenska företag, vilket skulle strida mot Sveriges internationella åtaganden och dessutom medföra risk för oekonomisk upphandling.

Anbud på forskningsprojekt. STU och Textilforskningsin­ stitutet tillstyrker förslagen på denna punkt. Textilforskningsinstitutet fin­ ner det naturligt att staten satsar även på forskningsprojekt som inte är direkt anknutna till upphandlingen inom viss myndighet. Utredningen har angivit att åtgärderna på den offentliga upphandlingens område totalt sett inte beräknas medföra några merkostnader. I anslutning härtill finner STU att belopp som inom det nu föreslagna programmet avsatts för åtgärder inom TEKO-området även bör kunna användas för genomförande av FoU- projekt, exempelvis för förstärkande av de basresurser som enligt kollektiv- forskningsavtal i vanlig ordning tilldelats textilforskningsinstitutet för dess ramprogram. FFV anser inte att anbudsinfordran på forskningsprojekt bör användas i andra fall än då det är nödvändigt för att få forskningen utförd, t. ex. för att tillfredsställa speciella militära krav utan intresse för den all­ männa marknaden.

Övervägande kritiska synpunkter på förslaget om anbud på forsknings­ projekt framförs av FMV, som inte anser att förslaget bör läggas till grund för särskilda direktiv från Kungl. Maj :t till myndigheterna. Materielverket anser inte att det i nuvarande läge föreligger behov att lägga ut forsknings­ projekt på TEKO-området. Den av utredningen dragna parallellen med för-

Kungl. Maj:ts proposition nr it år 1970

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

hållandena på exempelvis elektroniksidan finner verket mindre tillämplig, eftersom framför allt konkurrenssituationen inom det senare området radi­ kalt skiljer sig från den som återfinns på TEKO-området. I svaret påpekas även att de TEKO-inköp som verket gjort i utlandet inte företrädesvis gällt nyutvecklad materiel utan i regel bestått av enkla standardprodukter.

Bl. a. RRV framför åsikten att en tillämpning av systemet med anbuds­ förfarande på forskningsprojekt inte bör få innebära att de svenska företa­ gen ges en mera exklusivt betonad rätt att ombesörja utvecklingsbeställ- ningar.

Utredningens förslag att förtur i produktionen skall kunna beviljas företag som utvecklat viss produkt möter övervägande negativa reaktioner hos remissinstanserna. FMV avstyrker av tidigare nämnda skäl förslaget. RRV påpekar att en sådan förtur strider mot bestämmelserna i 1952 års upphandlingskungörelse. Eftersom det här kan bli fråga om mera varaktiga upphandlingsrutiner är det enligt verkets mening även tveksamt om förslaget står i överensstämmelse med Sveriges internationella åtagan­ den inom EFTA. Motsvarande synpunkter framförs av upphandlingskommittén. Även KK pekar på de problem som uppkommer med hänsyn till EFT A-konventionen.

Såväl NFR som NO finner att förslaget från frikonkurrenssynpunkter är ägnat att väcka betänkligheter. Enligt NFR:s mening torde vidare det ut­ vecklande företagets intressen vara tillräckligt tillgodosedda redan därige­ nom att det från början erhållet ett naturligt försprång i konkurrensen om att tillverka varan.

RRV och upphandlingskommittén framhåller att hänsyn till sysselsätt­ ningsläget inom TEKO-industrierna från fall till fall kan göra vissa stöd­ beställningar aktuella i framtiden. Frågan om utläggning av sådana stöd­ beställningar bör i sådana fall inte bedömas av myndigheterna själva utan bör såsom hittills handläggas av Kungl. Maj :t.

Rullande 1 å n g t i d s k o n t r a k t. En i princip positiv inställning till utredningens förslag på denna punkt kännetecknar så gott som alla re­ missvar som behandlar frågan. Försvarets sjukvårdsstyrelse finner det före­ slagna systemet lämpligt för vissa typer av produkter. Verket framhåller dock att systemet knappast kan bedömas gynna svenska företag, kanske snarare tvärtom de utländska, eftersom leveranstiderna blir längre och nackdelarna med de ökade förhandlingstiderna vid import elimineras. FMV uttrycker i sitt svar samma uppfattning.

RRV och upphandlingskommittén anser i princip att en mer systematisk planering av upphandlingen på längre sikt än den som för närvarande sker kan vara fördelaktig både för statsverket och leverantörsidan. Med hänsyn bl. a. till vissa svårbemästrade problem som kan uppstå vid tillämpandet av långtidskontrakt och frågans generella karaktär anser de båda remissorga­ nen dock att förslaget bör prövas i annat sammanhang, t. ex. inom upphand­ lingskommittén och den nu arbetande budgetutredningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1970

25

Exportfrämjande åtgärder

Behovet av en utökad export på TEKO-området herörs bl. a. i Kl:s remissvar. Institutet anser att en kraftig breddning av marknadsun- derlaget, en koncentration på tekniskt och estetiskt avancerade produkter och en intimare företagssamverkan måste anses vara ett livsvillkor för TEKO-industrierna. Institutet framhåller osäkerheten i de av utredningen gjorda beräkningarna över den möjliga exportökningen med och utan ex­ portstöd och finner målsättningen att exportera en tredjedel av produktio­ nen år 1973 ambitiös men ingalunda orimlig. I sammanhanget framhålls att hänsynen till bytesbalansen under kommande år sannolikt kommer att kräva en ökad satsning på marknadsföring av internationellt konkurrens­ kraftiga produkter, om strukturrationaliseringen skall kunna fortgå i hög takt och uppställda mål för stödet till utvecklingsländerna skall kunna upp­ nås.

Utformningen av exportfrämjande åtgärder. Från någ­ ra remissinstanser understryks, att de exportfrämjande åtgärderna bör ges en sådan utformning att direkta subventioner till TEKO-företagen undviks.

Länsstgrelsen i Skaraborgs län anser sålunda att — även med hänsyn till

TEKO-industriernas utsatta konkurrensläge — statliga ekonomiska stödåt­ gärder inte bör ha subventionskaraktär. Direkta bidrag i enlighet med ut­ redningsförslaget kan leda till en snedvridning i konkurrensförhållandena och därigenom förhindra de på sikt nödvändiga strukturomvandlingarna inom näringslivet. Att flera industriländer subventionerar sina TEKO-in- dustrier utgör enligt länsstyrelsens uppfattning inget skäl för vårt land att slå in på samma vägar. Ekonomiska bidrag bör endast ifrågakomma där de är motiverade av starka försvarspolitiska skäl. I de fall vissa orter med en­ sidig inriktning på TEKO-industrier kan behöva stödjas av sociala eller samhällsekonomiska skäl, bör stödet utgå inom ramen för den statliga lo­ kaliseringspolitiken. NO ifrågasätter om inte de föreslagna bidragen till tröskelkostnader borde ersättas med någon form av statliga lån, som even­ tuellt kunde göras amorterings- och räntefria under de första åren.

Utredningens grundtanke i förslagen, som anges vara att åstadkomma en harmonisering, d. v. s. mer likvärdiga arbetsvillkor för företagen i för­ hållande till utländska konkurrenter, kommenteras av KK. Kollegiet anser att en sådan uppfattning som princip betraktad inte alltid är invändnings- fri, bl. a. med hänsyn till mängden av andra faktorer som normalt påverkar konkurrensförutsättningarna. Frågan om hur de åtgärder som TEKO-ut- redningen föreslagit på exportområdet kan komma att uppfattas i utlandet mot bakgrunden av Sveriges internationella åtaganden på det handelspoli­ tiska området torde enligt KK:s uppfattning inte till alla delar kunna en­ tydigt besvaras. KK erinrar dock om att motsvarande och i vissa fall längre gående åtgärder har vidtagits i en lång rad andra länder utan att hittills ha föranlett erinringar i GATT.

27

Endast ett mindre antal av remissorganen berör utredningens förslag om utnyttjande av investeringsfondmedel för exportpro­ jekt. Kl finner förslaget vara av stort principiellt intresse. Enligt institu­ tets mening kan en utvidgning av investeringsfondernas användningsom­ råde till att omfatta även immateriella investeringar väl försvaras. Att man därmed sannolikt mister en del av effektiviteten som konjunkturstyrnings- medel bör dock enligt Kl närmare övervägas. Betänkligheter kan också en­ ligt institutets mening riktas mot förslaget om det är tänkt att gälla enbart för TEKO-industrierna.

Enligt KK är det viktigt att beakta, att utnyttjandet av medel ur investe­ ringsfonderna inte får karaktären av ett efterskänkande av skatter eller avgifter vid export, vilket anges som icke tillåten subventionering i GATT- reglerna.

AMS, länsstyrelsen i Skaraborgs län och TCO avstyrker förslaget med hänvisning till att dess genomförande skulle innebära en urholkning av investeringsfondernas primära uppgift som konjunkturutjämnare.

Kungl. Maj:ts proposition nr

4?

år 1970

Utbildningsstöd

Behovet av utbildningsinsatser. Ett stort antal av remiss­ organen bl. a. FMV, KK, AMS, KF och TCO, finner de föreslagna åtgärderna på utbildningsområdet väl svara mot branschens behov och tillstyrker för­ slagen utan närmare kommentar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län bekräftar behovet av intensifierad ut­ bildning men framhåller att denna situation inte gäller enbart TEKO-indu- strierna. Länsstyrelsen finner det lämpligare att såsom en generell åtgärd stimulera organisationer med regionalt upplagd utbildningsverksamhet att lägga upp branschanpassad utbildning. Tveksamhet inför förslagets bransch­ exklusiva karaktär framförs även av SHIO.

Synpunkter på programmets inriktning på personalkatego­ rier framförs av LO och SHI. LO finner det motiverat att utbildningen av fackliga funktionärer inte begränsas till ämnen avsedda för personal­ grupp 3. Med den aktivitet som f. n. råder kring företagsnämndsverksam- heten och insynsfrågor är det enligt LO:s mening ändamålsenligt att de fackliga funktionärer som önskar och besitter erforderliga kunskaper också får möjlighet att delta i mer kvalificerad utbildning. SHI finner att pro­ grammet i huvudsak riktar sig till ledande funktionärer, vilket institutet inte finner tillräckligt, även om de relativa insatserna här kan böra vara starkast. Man bör enligt SHI:s uppfattning vid utarbetandet av programmet inte bortse från arbetarpersonalens utbildningsbehov.

SACO anser det nödvändigt att utöver utredningens förslag anordna kor­ tare fortbildningskurser även för TEKO-branschens högskoleutbildade tek­ niker.

29

ners deltagande i utbildningen. Industriförbundet framhåller att starkt sub­ ventionerad kursverksamhet enligt tillgängliga erfarenheter inte i sig inne­ bär ökad attraktivitet för målgrupperna. Förbundet delar SAF:s uppfatt­ ning att de statliga anslagen väsentligen bör utnyttjas för utvecklingsarbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

Den manuella glasindustrin

Bakgrund

Den svenska s. k. manuella glasindustrin omfattar ett 35-tal glasbruk, vars huvudprodukter utgörs av prydnadsglas, hushållsglas och belysnings- glas. De stora planglas- och emballageglasbruken inräknas däremot inte i begreppet manuell glasindustri. Såsom anges i branschbenämningen domi­ nerar de hantverksmässiga elementen tillverkningsprocessen; arbetslöner­ nas andel i tillverkningskostnaderna ligger mellan 50 och 60 %.

Sammanlagt sysselsätter de ifrågavarande bruken ca 4 000 personer, var­ av ca 3 500 arbetare. Produktionsvärdet låg år 1968 på ca 110 milj. kr. Skill­ naderna i företagens storlek är betydande. De största företagen sysselsätter mellan 400 och 700 personer, medan de minsta endast har 20—70 anställda.

Branschen är utomordentligt starkt geografiskt koncentrerad. Samtliga bruk utom tre är belägna inom ett avstånd av ca 9 mil från Växjö.

Produktionsutvecklingen inom branschen var gynnsam ända fram till början av 1960-talet, men under de senaste åren har en stagnation inträtt. Denna står i direkt samband med en markerad uppgång i importen som skett under samma tid. Importvärdet för de aktuella glastyperna var år 1968 ca 27 milj. kr. och har fortsatt att öka snabbt under år 1969. Importen består till väsentlig del av maskintillverkat hushållsglas, som i många fall slagit ut det svenska, manuellt tillverkade hushållsglaset ur detaljhandeln. Det maskintillverkade glaset härrör från stora tillverkningsenheter, varav de mest betydande finns i Frankrike. Manuellt tillverkat glas importeras bl. a. från Finland. De finska bruken är genomsnittligt större än de svenska och har bedömts vara väsentligt längre komna än flertalet svenska bruk när det gäller införandet av moderna tillverkningsmetoder.

Den svenska exporten har sedan länge varit betydande och motsvarar 35—40 % av brukens tillverkning. De senaste åren har varit mindre gynn­ samma även för exporten som kvantitativt stagnerat. På USA-marknaden som traditionellt varit den viktigaste exportmarknaden har Sverige under 1960-talet förlorat terräng och fallit tillbaka från andra till femte plats bland exportörländerna.

Förhållandena inom den manuellt arbetande glasindustrin studerades 1967—1968 i en undersökning som genomfördes vid Göteborgs universitet under ledning av professor Ulf af Trolle. Utredningens slutsatser var att en

30

produktmässig oinorientering mot mera högkvalitativa artiklar och en mål­ medveten satsning på exportförsäljning var nödvändig, om branschen skulle ha förutsättningar att överleva. Samtidigt bedömdes det dock som oundgäng­ ligt att en ändring av branschstrukturen i riktning mot färre och större före­ tag kom till stånd. Förändringarna i branschstrukturen har hittills varit få och avsättningssvårigheterna under de senaste åren har i första hand resul­ terat i överkapacitet vid de bestående bruken.

Branschorganisationerna har under år 1969 genom anlitande av utom­ stående expertis sökt finna vägar till en förbättrad företagsstruktur. Detta arbete, som bedrivs genom förhandlingar i syfte att skapa på längre sikt livskraftiga företagsenheter, pågår alltjämt.

Framställning från den manuella glasindustrins branschorganisationer

Under åberopande av den manuella glasindustrins beträngda läge hem­ ställde Svenska glasbruksföreningen, Svenska glasexportföreningen och Glas­ industrins arbetsgivareförbund i en gemensam skrivelse den 20 oktober 1969 att den manuellt arbetande glasindustrin skall komma att omfattas av sådant stöd som kan tillfalla TEKO-industrin och eventuellt andra industri­ grenar med liknande problem. Organisationerna pekar på att den manuella glasindustrin på flera områden företer likheter med TEKO-industrierna. Bl. a. framhålls att den ekonomiska och sociala säkerheten både för de an­ ställda och för de samhällen där industrin är lokaliserad påverkas negativt av industrins lokalisering till ett begränsat område i sydöstra Småland.

Framställningen har den 19 december kompletterats med organisationer­ nas beräkningar av karaktären och omfattningen hos de som nödvändiga bedömda stimulansåtgärderna. I detta sammanhang har även de berörda fackliga organisationerna uttryckt sin uppslutning bakom tanken på ett tids­ begränsat statligt stimulansprogram. Från parternas sida har därvid enighet rått om att eventuella åtgärder måste få en sådan utformning och praktisk tillämpning att branschen totalt sett får en bättre internationell konkurrens­ kraft. Man är sålunda angelägen om att åtgärderna inte ges en sådan inrikt­ ning att de snedvrider en sund utveckling av branschen och försvårar nöd­ vändiga anpassningar i pågående samhällsutveckling.

Organisationerna föreslår i sin kompletterande framställning att statliga stimulansåtgärder av i princip samma slag som föreslagits för TEKO-områ- det vidtas gentemot den manuella glasindustrin, d. v. s. dels exportfrämjande åtgärder, dels åtgärder på utbildningsområdet.

Exportfrämjande åtgärder

Anknytande till den av TEKO-utredningen använda terminologin föreslår organisationerna att nedanstående typer av statliga åtgärder initieras inom ramen för ett femårigt program.

Kungl. Maj:ts proposition nr

4f

år 1970

31

Bidrag till tröskelkostnader. Organisationerna framhåller att tröskelkostnaderna vid etablering utomlands med en fast försäljnings­ organisation med nödvändighet blir avsevärda. Detta har haft effekten att just sådana åtgärder, som industrin långsiktigt kunnat ha väsentlig nytta av, i allmänhet inte heller kunnat verkställas.

Bidrag till tröskelkostnader bör enligt förslaget kunna utgå enligt samma grunder som föreslagits för TEKO-området. Sammanlagt under femårsperio­ den föreslås bidrag utgå med 4 milj. kr., eller per år 0,8 milj. kr.

Bidrag till punktåtgärder. Den manuella glasindustrin har ti­ digare i begränsad omfattning erhållit statligt stöd genom kollegiet för Sve- rige-information i utlandet för genomförande av punktåtgärder av typen mässdeltaganden och andra kollektiva framträdanden. Erfarenheterna från de aktioner som hittills genomförts med sådant stöd framhålls ha varit posi­ tiva. Samtidigt bedöms emellertid aktionerna ha varit för begränsade för att ge djupgående och långsiktig effekt.

Organisationerna föreslår att en väsentlig utvidgning av de statliga stöd­ åtgärderna kommer till stånd och att 4 milj. kr., eller 0,8 milj. kr. per år, avsätts för ändamålet. Av det senare beloppet skulle 0,2 milj. kr. användas för bidrag till kollektiva uppackningar, 0,3 milj. kr. till mässdeltaganden och 175 000 kr. till en marknadsbevakare vid branschorganisationerna. Slutligen föreslås 125 000 kr. utgå till övrig exportsamverkan och informa­ tion.

Åtgärder på utbildningsområdet

I framställningen påpekas att de motiv och den bakgrund som redovisas i TEKO-utredningen som skäl för en intensifierad insats på utbildningsområ­ det nästan undantagslöst kan åberopas för likartade insatser inom den ma­ nuella glasindustrin. Särskilt framhålls konfektionsindustrin utvisa på vä­ sentliga områden likartade utbildningsproblem som glasindustrin. Organisa­ tionerna har därför i tillämpliga delar byggt sina förslag på en analys av samma slag som TEKO-utredningens. Härvid har utbildningen av yrkesar­ betare i stort sett lämnats utanför förslaget, eftersom detta utbildningskom- plex redan är föremål för åtgärder inom branschen i samverkan med lön­ tagarorganisationerna och vederbörande skolmyndigheter.

Inom ramen för ett treårigt program föreslår organisationerna att statligt stöd lämnas till kurs- och konferensverksamhet riktad till följande perso­ nalgrupper:

företagsledare och förvaltningschefer; marknadschefer, marknadsplanerare, försäljare; glaskonstnärer, formgivare; driftschefer, driftsingenjörer, arbetsledare etc.; systemmän och programmerare; fackliga förtroendemän och företagsnämndsledamöter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

32

Sammanlagt beräknas det tilltänkta programmet dra en kostnad under treårsperioden av 2,4 milj. kr., eller per år 0,8 milj. kr. Organisationerna föreslår att de av TEKO-utredningen förordade finansieringsprinciperna tillämpas, vilket skulle innebära statliga åtaganden på 1,5 milj. kr. för tre­ årsperioden och per år 0,5 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr bl år 1970

Departementschefen

De svenska TEKO-industrierna har under de senaste decennierna ge­ nomgått en snabb omställning och varit utsatta för stora påfrestningar. Följderna av den ökande internationella konkurrensen torde på TEKO-om- rådet ha varit mera genomgripande än inom flertalet jämförbara industri­ grenar. Medan under 1950-talet i första hand textilindustrin berördes av svårigheterna, har dessa under 1960-talet i ökande utsträckning drabbat även konfektionsindustrin. TEKO-industrierna kan med vissa skillnader mellan delbranscherna karakteriseras som präglade av stagnerande eller endast svagt ökande produktion, sysselsättningsminskning och omfattan­ de företagsnedläggelser. Det enda väsentliga undantaget från detta mönster erbjuder f.n. trikåindustrin. Trots en kraftig tillväxt av den svenska TEKO- exporten under hela 1960-talet har importöverskottet stigit oavbrutet för så gott som samtliga varuhuvudgrupper. En betydande svensk etablering av främst konfektionsföretag i utlandet har skett under senare år.

Den manuella glasindustrin befinner sig — ehuru branschen till sin all­ männa betydelse är liten — i vissa avseenden i en situation som påminner om TEKO-industriernas. Även denna bransch kännetecknas sedan någon tid av svag produktionstillväxt och kraftigt ökande import.

Som ofta framhållits är den omständigheten att olika närings- och in­ dustrigrenar utvecklar sig med olika hastighet i och för sig inte ägnad att förvåna eller oroa. Konsumenternas och företagens behov av varor och tjäns­ ter är underkastade ständiga förändringar, vilket naturligt återspeglar sig i efterfrågeutvecklingen för de svenska företagen. Med hänsyn till att så­ väl arbetskrafts- som kapitalresurserna är begränsade kan en försvagad tillväxt eller t. o. m. krympning inom vissa näringssektorer i många fall ses som en nödvändig förutsättning för tillväxten inom andra och mer lön­ samma sektorer. Ej heller bör det förhållandet att den inhemska försörj- ningsgraden för de olika varuområdena undergår förändringar betraktas som onormalt, även om detta i vissa fall innebär relativt kraftiga import­ ökningar. En sådan utveckling får betraktas som en naturlig konsekvens av en på principen om internationell arbetsfördelning baserad utrikeshan­ del. Allmän enighet torde i vårt land råda om de övervägande fördelarna med en sådan.

Utvecklingen inom TEKO-området under efterkrigstiden torde i inte

33

ringa grad kunna ses som en i nyssnämnda mening naturlig företeelse. Så återspeglar t. ex. den minskade relativa betydelsen av TEKO-industrier- na bl. a. de förskjutningar som skett i det privata konsumtionsmönstret mot tjänster och varaktiga konsumtionsvaror. På utrikeshandelns område har utvecklingen delvis inneburit en återanpassning till fredsförhållanden efter avspärrningen under kriget, vilken ledde till att textil- och konfek- tionsindustrierna fick en relativt större omfattning än under normala för­ hållanden. Tullavvecklingen inom EFTA har vidare som en naturlig följd fått ett ökat importtryck på många varuområden. Att internationaliseringen av TEKO-marknaden haft övervägande gynnsamma konsekvenser för de svenska konsumenterna visas inte minst i de förhållandevis måttliga pris­ stegringarna under senare år för många TEKO-produkter.

TEKO-industriernas omställning till öppnare internationella konkurrens- förhållanden har i stort sett kunnat genomföras under former som varit för samhället tillfredsställande. Många svenska TEKO-företag har genom eu målmedveten satsning på en för de internationella marknaderna anpassad, högkvalitativ produktion förmått behålla eller stärka sina positioner. För branschens anställda har omställningen underlättats av den övervägande gynnsamma allmänkonjunkturen under efterkrigstiden. Sysselsättnings­ problemen i samband med företagsnedläggelser har kunnat begränsas med hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik och olika lokaliseringspolitiska åtgärder. Jag vill i det senare hänseendet erinra om bl. a. det generella frisläpp av investeringsfondmedel som genomfördes i de södra delarna av Älvsborgs län under senare hälften av år 1966. Vad jag nu anfört innebär självfallet inte att omställningsprocessen varit utan problem för de anställda och företag som berörts av företagsnedläggelser och driftsinskränkningar. Många personer har blivit långvarigt arbetslösa, medan andra fått accep­ tera arbeten med lägre lön eller av andra skäl mindre tillfredsställande sys­ selsättningar.

Vid några tillfällen har under senare år uppstått risker för plötsliga och allvarliga marknadsstörningar. Detta bär främst gällt i samband med snab­ ba importökningar för vissa konfektionsartiklar med ursprung i låglöne­ länder inom och utom Europa. De berörda inhemska företagens möjlig­ heter att genomföra en successiv anpassning till en ny konkurrenssituation har härvid allvarligt försvårats med risk för att även på sikt livskraftiga delar av branschen skulle gå förlorade. Kungl. Maj :t har mot denna bak­ grund i några fall tillgripit åtgärder av importbegränsande natur. Åtgärder­ na har getts en efter omständigheterna i det enskilda fallet avpassad ut­ formning.

Som i olika sammanhang framhållits av chefen för handelsdepartemen­ tet innebär åtgärder av det aktuella slaget ett avsteg från principen om ett fritt handelsutbyte mellan staterna och får vid långvarig tillämpning en inte önskad negativ effekt såväl på resursanvändningen inom landet och

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr

41

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1970

34

den inhemska konsumentprisnivån som på industrialiseringssträvandena i de berörda exportörländerna. De importbegränsande åtgärderna bör därför vara tidsbegränsade och på sikt ersättas med åtgärder som verkar positivt branschstimulerande snarare än konkurrenshindrande. I syfte att få bl. a. den lämpliga utformningen av sådana branschstimulerande åtgärder be­ lyst tillkallade jag efter bemyndigande av Kungl. Maj:t på våren 1968 TEKO-ntredningen.

I direktiven till utredningen erinrade jag om bl. a. att näringspolitiken inte bör syfta till att med handelspolitiska eller andra stödåtgärder bevara industrier som inte kan hävda sig utan statligt skydd. Dess mål bör i stället vara att stimulera en utveckling mot effektiva och på sikt internationellt konkurrenskraftiga företag. Jag framhöll emellertid att den omvandling som kan vara nödvändig måste ske i former och i en takt som reducerar svårigheterna för de anställda och begränsar kapitalförstöringen. Som de sakkunnigas huvuduppgift angav jag att undersöka TEKO-industri ernås möjligheter att under rådande internationella förhållanden framgångsrikt och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell om­ vandling. Bland åtgärder eller förhållanden som borde bli föremål för ut­ redningens överväganden nämnde jag bl. a. fortsatta rationaliseringar inom produktion, marknadsföring och administration, möjligheterna till sam­ verkan i olika former mellan företagen och förutsättningarna för en ytter­ ligare breddning och ökning av branschens export.

Innan jag går närmare in på utredningens förslag och innehållet i fram­ ställningarna från den manuella glasindustrins organisationer vill jag till komplettering av de i direktiven givna synpunkterna i korthet beröra de allmänna förutsättningar som enligt min mening måste föreligga om åt­ gärder för stimulans åt industrigrenar i TEKO-industriernas och den ma­ nuella glasindustrins situation skall vara motiverade och ha möjlighet att bli framgångsrika.

En första förutsättning för att statliga stimulansåtgärder skall komma i fråga måste självfallet vara en uppfattning om att den ifrågavarande in­ dustrigrenen eller väsentliga delar av denna har möjligheter att — even­ tuellt sedan nödvändiga strukturrationaliseringsåtgärder vidtagits —• på längre sikt framgångsrikt konkurrera såväl på avsättningsmarknaderna som i fråga om anskaffandet av de för verksamheten nödvändiga produk­ tionsfaktorerna. Åtgärderna bör alltså ha som huvudsyfte att genom aktiva ingripanden underlätta och påskynda en anpassning till nya konkurrens­ betingelser.

En ytterligare förutsättning för att gynnsamma effekter skall uppnås tor­ de vara att samtidiga åtgärder sätts in på flera olika områden. Orsakerna till svårigheterna för en viss industrigren torde mera sällan vara koncen­ trerade till ett enda problemområde. Ofta finns behov av ingripande på flera olika områden, varvid på lämpligt sätt insatta åtgärder kan ömsesidigt underbygga och förstärka varandra.

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

Jag anser det vidare nödvändigt att stimulansåtgärder av det här aktuella slaget får en i tiden begränsad utsträckning. Detta är viktigt både från all­ män näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till de konkurrensregler som Sverige i samband med medlemskapet i olika internationella organisa­ tioner förbundit sig att följa. Självfallet får ett stimulansprogram dock inte göras så kortvarigt att de avsedda resultaten med åtgärderna går förlorade.

Ytterligare ett viktigt krav måste vara att ett aktivt intresse för medver­ kan finns inom företagen. Då de statliga åtgärderna endast kan bli margi­ nella, krävs att företagen aktivt medverkar vid deras genomförande och följer upp dem med egna insatser.

Det är slutligen enligt min uppfattning nödvändigt att stimulansåtgär­ derna knyts till företagens normala handlande. Åtgärderna får inte resul­ tera i kortsiktiga beslut inom företagen, som när stimulansåtgärderna upp­ hör visar sig på längre sikt olämpliga.

Jag övergår nu till att mot bakgrund av de här angivna kraven behandla de iöreliggande förslagen till åtgärder inom TEKO-industrierna resp. den manuella glasindustrin.

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1970

55

TEKO-industrierna

Allmänna synpunkter

Utredningen löreslår i delbetänkandet som huvudpunkter i ett stimu­ lansprogram för TEKO-industrierna att tidsbegränsade försöksåtgärder ge­ nomförs på export- och utbildningsområdet. Härjämte föreslås vissa änd­ ringar i fråga om de offentliga myndigheternas upphandling av TEKO-pro- dukter. Jag tinner de framlagda förslagen i huvudsak väl svara mot de nyss uppställda kraven och vill därför förorda att förslagen med vissa modifie­ ringar läggs till grund för statliga åtgärder på TEKO-området.

Vad först angår frågan om TEKO-industriernas framtidsutsikter behöver dessa enligt min mening inte bedömas med odelad pessimism. Det syns visserligen ofrånkomligt att den inhemska produktionens omfattning kan behöva krympas ytterligare på vissa varuområden, där konkurrensförut­ sättningarna för de svenska företagen är klart ogynnsamma. Detta gäller framför allt textil- och konfektionsprodukter med karaktär av stapel- el­ ler standardvaror. Denna utveckling måste självfallet i vissa fall innebära att företag läggs ned. Jag anser det bl. a. mot denna bakgrund angeläget att fortsatta insatser gör för att åstadkomma en differentiering av närings­ livet inom de orter och regioner som i dag är ensidigt beroende av TEKO- industrier.

Samtidigt innebär — som utredningen framhåller — det ökade välstån­ det i flertalet industriländer en successivt vidgad marknad för specialiserade TEKO-produkter med ett starkt inslag av kvalitet och design. För svenska företag, som satsat på sådana varuområden, förefaller också utvecklingen

3f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 41

38

Företag som utvecklat nya eller väsentligt förbättrade produkter under en samarbetskommittés överinseende eller i samband med dylikt anbudsför­ farande bör enligt utredningen också under begränsad tid kunna beviljas förtur i produktionen av den aktuella varan. Förfarandet skulle enligt förslaget stimulera företagen att överväga mer ambitiösa forsknings- och utvecklingsprojekt än f. n.

Anbudsförfaranden och utläggning av forskning av avsett slag förekom­ mer sedan länge vid framför allt försvarets upphandling av vissa verkstads- produkter. Den komplicerade tekniska materielen har här framtvingat ett intimt samarbete mellan myndigheterna och industrin. Eftersom ifrågava­ rande tillverkare ofta befinner sig i en monopolställning gentemot köparen, har den statliga myndigheten i sådana fall genom långsiktiga huvudavtal bl. a. tillförsäkrat sig insyn i företagen. Vidare har prisberäkningsregler in­ förts som motverkar för höga priser och för höga vinster i dessa företag. Riktlinjer för upphandlingsförfaranden att tillämpa i dylika situationer har dragits upp av Kungl. Maj :t.

Försvarets materielverk (FMV), som är den största upphandlingsmyn- digheten på den statliga sidan, har i sitt remissvar framhållit att behov av forskningskontrakt inom TEKO-området f. n. inte anses föreligga för ver­ kets del. FMV har hittills endast i undantagsfall använt sig av förfarandet för TEKO-produkter, nämligen då upphandling måst ske på ett ofullstän­ digt tekniskt underlag. Att generellt tillämpa arbetsformer av föreslagen typ på TEKO-området, där en omfattande konkurrens förekommer, bedö­ mer FMV inte ligga i verkets intresse.

Jag anser i likhet med FMV att den offentliga upphandlingen av TEKO- produkter i det övervägande antalet fall inte är av sådan karaktär att för­ farandet med utläggning av forskningsprojekt är tillämpligt. Den produkt­ utveckling som kommer i fråga för offentligt upphandlade TEKO-produkter torde antingen vara av så generell karaktär att den knappast behöver be­ fordras via den föreslagna vägen eller avse sådana förbättringar av befint­ liga produkter som lämpligast kan åstadkommas genom kontakterna i de nyss berörda samarbetskommittéerna. Mot den angivna bakgrunden anser jag inte att det finns behov av ändrade upphandlingsdirektiv eller särskilda rekommendationer till berörda myndigheter. I de undantagsfall, där förfa­ randet kan bli aktuellt, anser jag vidare i likhet med det övervägande antalet remissinstanser att någon generell förtur i produktionen inte bör beviljas det utvecklande företaget. Häremot talar såväl handelspolitiska övervägan­ den som allmänna konkurrenshänsyn.

Den omständigheten att ett företag tilldelats ettt utvecklingsuppdrag tor­ de i sig själv innebära ett tillräckligt konkurrensförsteg för att den genom förslaget åsyftade stimulansen skall uppnås.

Jag vill i sammanhanget understryka att den nu redovisade ståndpunk­ ten inte innebär något ställningstagande från min sida i frågan om TEKO-

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

40

statliga åtgärder för att upprätthålla produktionen eller genom lagring kan inte avgöras generellt. Frågan måste prövas från fall till fall. Jag är inte be­ redd att i detta sammanhang föreslå några uteslutande av beredskapshän- syn dikterade åtgärder. Beredskapsfrågorna för ett par varuområden, där påtagliga risker för en otillfredsställande försörjningsberedskap föreligger, studeras f. n. särskilt i nära kontakt med berörda myndigheter och företag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

Exportfrämjande åtgärder

Såsom jag tidigare anfört anser jag att utredningen på ett övertygande sätt dokumenterat behovet av en ökad inriktning på exportförsäljning från de svenska TEKO-företagens sida. Även om, såsom framhållits i bl. a. kon­ junkturinstitutets remissvar, de av utredningen gjorda beräkningarna av de tänkbara effekterna av ett statligt program för exportstimulans är osäkra, bör ett försöksprogram med den föreslagna principiella inriktningen enligt min mening kunna leda till en snabbare stegring av den svenska TEKO-ex- porten.

Vid den konkreta utformningen av ett statligt stimulansprogram är det viktigt att förutom de tidigare berörda allmänna principerna beakta ytter­ ligare ett antal synpunkter. Detta gäller både beträffande åtgärdernas för­ delning bland företagen och vid valet mellan olika typer av åtgärder. Vad först gäller frågan om fördelningen mellan företagen beto­ nar utredningen att åtgärderna i största möjliga utsträckning bör inriktas på de progressiva företagen och ges en sådan tillämpning att strukturratio­ naliseringen inom branschen påskyndas. Bl. a. LO samt Exportföreningen och exportrådet för den mindre industrin har i sina remissvar uttryckt samma mening. Det är angeläget att denna synpunkt noga beaktas vid ad- ministreringen av exportprogrammet. Vid bedömningen av olika export­ projekt bör i största möjliga utsträckning sådana projekt ges förtur som står i samband med eller kan befordra exempelvis en på sunda grundvalar genomförd fusionering av två eller flera var för sig små företag till en slag­ kraftig enhet. Samverkan på exportsidan, t. ex. genom ett gemensamt för­ säljningsbolag torde i en del fall kunna utgöra en lämplig inkörsport till ett långsiktigt samgående även på hemmamarknaden. Sådan försäljningssam- verkan medför även ökad slagkraft som följd av en bredare kollektion och minskade försäljningskostnader för det enskilda företaget.

Vid fördelningen av de statliga insatserna bär enligt min mening det an­ sökande företagets storlek inte i och för sig vara avgörande för beslutet. Åt­ gärderna skall således kunna omfatta företag i alla storleksklasser, som uppvisar realistiska exportprojekt med utsikt till framgång.

Principen att företag med påtaglig vilja att anpassa sig till de nya kon­ kurrensförhållandena skall ges förtur bör kunna innebära att även företag som inte uppfyller från traditionell banksynpunkt definierade säkerhets­

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

exportprojekt skall komma i fråga endast för att täcka sådana tröskelkost­ nader som har direkt initialkaraktär. Häri inräknar jag främst kostnader för marknadsundersökningar och upprättande av marknadsplaner samt kostnader för anpassning eller utveckling av produkter för exportmarkna­ derna, t. ex. designförändringar. Kostnader för upprättandet av försäljnings­ organisationer i utlandet eller för andra direkt sälj stimulerande åtgärder, som ett företag eller en företagsgrupp vidtar, anser jag däremot i förekom­ mande fall böra finansieras med hjälp av de i det följande behandlade stat­ liga lånegarantierna.

I likhet med utredningen anser jag att den bidragsgivande myndigheten bör ha rätt att själv verkställa eller föranstalta om utredningar om tänkbara exportprojekt och på basis av dessa ta initiativ till exempelvis försälj nings- samverkan mellan lämpliga företag eller till kollektiva svenska aktioner på viss marknad.

De statliga bidragen bör beträffande marknadsundersökningar kunna utgå med hela kostnaden, i de fall undersökningen ingår som en del av ett klart utformat, preliminärt exportprojekt. Vid marknadsundersökningar av mera allmänt sonderande typ bör för undvikande av missbruk tillses att veder­ börande företag eller företagsgrupp bär en efter omständigheterna avpassad andel av kostnaden.

Kostnaderna för anpassning eller utveckling av produkter för export­ marknaden ingår normalt som delkostnader i ett större projekt. Utgående bidrag bör här stå i rimlig relation till totalkostnaderna för projektet.

Bidragsbeslut bör i samtliga fall avse ett bestämt totalbelopp som betalas ut i efterskott för gjorda utgifter allt efter som projektet framskrider.

I likhet med utredningen anser jag att direkta statliga bidrag, förutom till initialkostnader av nu behandlad typ, även bör kunna utgå till punkt­ åtgärder av typen kollektiva uppackningar, mässdeltagande etc., dock inte motsvarande hela kostnaden. Bidrag för sådana ändamål har — ehuru i begränsad omfattning — sedan länge ingått som ett led i de reguljära ex­ portfrämjande åtgärderna inom ramen för bl. a. kollegiets för Sverigeinfor­ mation verksamhet. I samband med kollektiva uppträdanden bör bidrag även kunna utgå till annonsering i utländsk press eller därmed jämförbara manifestationer. Uttrycket punktåtgärder i detta sammanhang innebär inte avkall på kravet att kollektiva uppackningar, mässdeltaganden etc. skall vara välplanerade och utgöra integrerade led i företagens exportansträng­ ningar.

Utredningen föreslår slutligen att medel i form av direkta statsbidrag ställs till förfogande för tillsättandet av en exportkonsulent för vardera textil- och konfektionsområdena. Konsulenterna skulle utnyttjas för ut­ förande av marknadsundersökningar, informationsverksamhet och admi­ nistration av kollektiva exportmanifestationer. Jag bedömer dessa funktio­ ner som centrala för exportfrämjandeprogrammets framgång och anser att

44

porlprojekt eller delar av dessa. När direkta statsbidrag utgått för initial­ kostnaderna för ett projekt, bör lånegarantier kunna ifrågakomma för fi­ nansiering av övriga tröskelkostnader. Sådana är som tidigare nämnts t. ex. kostnader för upprättande av försäljningsorganisation i utlandet, uppbygg­ nad av lager, beviljande av kundkrediter samt vidtagande av säljstimnle- rande åtgärder i samband med marknadsintroduktionen. Jag anser aven att garantier bör kunna utfärdas för lån som upptas för finansiering av sådana investeringar i produktionsutrustning som är nödvändiga för att genomföra ett exportprojekt. Försiktighet bör dock här iakttas, så att inte lånegarantierna får en enbart allmänt investeringsstimulerande funktion.

Med hänsyn till de statsgaranterade lånens övervägande affärsmässiga karaktär anser jag inte att några strikta regler behöver uppställas beträf­ fande den största andel av kostnaderna för ett exportprojekt som får finan­ sieras med deras hjälp. En sådan beräkning av totalkostnaderna för ett projekt torde f. ö. i flertalet fall vara svår att genomföra på ett entydigt sätt.

Jag finner det ändamålsenligt att garantisystemet ges en formell upplägg­ ning som nära anknyter till den som nu gäller för garantier inom ramen för det statliga kreditstödet till hemslöjd, hantverk och småindustri och som administreras av kommerskollegium och företagareföreningarna.

För industrigarantilånen gäller f. n. en återbetalningstid på högst tio år. Eftersom de i detta sammanhang aktuella lånen primärt avser finansiering av marknadsinvesteringar anser jag att tiden kan göras kortare. Jag före­ slår att återbetalningstiden i normalfallet görs femårig. Anstånd med av­ betalningarna kan för industrigarantilånen medges med högst tre år. Jag finner det lämpligt att viss anståndsmöjlighet föreligger även i det aktuella fallet men anser att denna bör begränsas till högst två år.

Administration. Enligt betänkandet bör den centrala ledningen för de exportfrämjande åtgärderna och utbildningsprogrammet förläggas till en särskild TEKO-nämnd med anknytning till näringspolitiska rådet. Den praktiska administrationen skulle anförtros kommerskollegium. I likhet med de remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag en sådan ordning mindre lämplig. Administrationsuppgiften bör enligt min mening i sin hel­ het förläggas på verksnivå i enlighet med gängse förvaltningspraxis.

Jag delar uppfattningen att kommerskollegium med hänsyn till den där företrädda erfarenheten är den för uppgiften bäst lämpade myndigheten. Kollegiet har i sitt remissvar tillstyrkt att det tilldelas uppgiften att ad­ ministrera exportprogrammet. Vid kollegiet bör ett för ändamålet avpassat sekretariat inrättas med uppgift att för beslut i verksledningen bereda in­ kommande framställningar om bidrag eller lånegarantier. Som jag tidi­ gare förordat bör kollegiet ha frihet att på eget initiativ utföra undersök­ ningar angående exportförutsättningarna på viss marknad eller för viss produkt och bör även knnna väcka förslag om initierande av exportprojekt.

Kungl. Maj.ts proposition nr Al år 1970

46

som redan idag utgår från samhället bärande och tillstyrker att ett pro­ gram med det av utredningen föreslagna huvudinnehållet genomförs. En allmän höjning av kunskapsnivån i branschen framstår bl. a. som en vik­ tig förutsättning för att de exportfrämjande åtgärderna skall få full ge- nomslagskraft. Till detta kommer som ett starkt positivt socialt element att de ökade kunskaper, som det föreslagna utbildningsprogrammet för­ medlar, blir av värde för berörda personer, oavsett om dessa på längre sikt kvarstannar inom TEKO-sektorn eller söker anställning inom andra näringssektorer.

Jag kan även i princip instämma i utredningens uppfattning att det inte bör vara ett primärt mål för ett program av åsyftat slag att utarbeta helt nya undervisningsmetoder, utan att den närmaste uppgiften måste var att så långt som möjligt dra nytta av redan tillgängliga kurser, litteratur etc, För att åstadkomma den på flera områden erforderliga branschanpass­ ningen bedömer jag det dock som nödvändigt att utföra ett relativt omfat­ tande förberedelsearbete, innan programmet kan genomföras i full skala. Jag föreslår därför som tidigare nämnts att programmet görs fyraårigt i stället för treårigt, och att det första året i väsentlig grad används till pla­ nering och utveckling av kursprogram.

Personalkategorier. Utredningen gör för sitt ändamål en in­ delning av personalen vid företagen i tre kategorier, nämligen företags- tagsledare (personalgrupp ¹), avdelningschefer, marknadschefer, de­ signers, produktchefer (personalgrupp ²) samt arbetsledare, instruk­ törer och fackliga förtroendemän (personalgrupp 3). För personal­ grupp ¹ föruses ett för delbranscherna gemensamt utbildningsprogram med tonvikten lagd på bl. a. exportförsäljning. För de båda övriga perso­ nalgrupperna föreslås branschanpassade program med de enskilda kurser­ na inriktade på olika huvudämnesområden (textil) resp. yrkeskategorier

(konfektion).

Jag finner denna tredelning ändamålsenlig men förutsätter att alla be­ fintliga möjligheter till samordning mellan textil- och konfektionspro- grammen, t. ex. genom gemensamma kursmoment och läromedel, utnytt­ jas till fullo. Jag är inte beredd att på det underlag utredningen presente­ rar ta ställning till resursernas fördelning på de tre delprogrammen eller inom dessa på de olika personalgrupperna. Beslut i denna fråga bör enligt min mening fattas av den administrerande myndigheten i samband med den tidigare berörda förberedande planeringen, varvid utredningsförslaget i huvudsak bör vara riktningsgivande.

I en kommentar till utredningsförslagets personalinriktning föreslår LO i sitt remissvar att fackliga förtroendemän bereds tillfälle att där så be­ finns lämpligt delta i utbildning avsedd för personalgrupperna ¹ och ². En sådan utvidgning anser man motiverad mot bakgrund av den aktivitet som f. n. råder kring företagsnämndsverksamheten och insynsfrågorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1970

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

met skulle utbildningsavdelningarna vid Textilindustriförbundet och Kon- fektionsindustriförbundet svara.

Av samma skäl som jag tidigare anfört i samband med behandlingen av de exportfrämjande åtgärderna och i likhet med några av remissinstanserna anser jag att en lämplig statlig myndighet bör anförtros uppgiften att ad­ ministrativt svara för utbildningsprogrammets genomförande. Jag finner statens institut för företagsutveckling (nuvarande SHI) vara det för denna uppgift bäst lämpade organet. Institutet har i sitt hittillsvarande arbete mångsidiga erfarenheter i utbildningsfrågor och får med den nya organisa­ tion som föreslagits i årets statsverksproposition (bil. 15, s. 12) utökade resurser för insatser på det utbildningsadministrativa området. För den tidsbegränsade uppgiften att administrera det aktuella programmet bör ett sekretariat av begränsad omfattning inrättas vid institutet. Jag vill dess­ utom föreslå att till institutet knyts en rådgivande grupp med representan­ ter för de båda arbetsgivareförbunden och de berörda fackliga organisatio­ nerna. I gruppen bör även det offentliga utbildningsväsendet vara represen­ terat. Jag utgår från att ett samarbete även äger rum med skolöverstyrel­ sen rörande kursuppläggning, studiemetoder etc.

Utredningsförslaget bygger på att större delen av utbildningsinsatsen skall ske genom kurser och konferenser i arbetsgivareförbundets regi. Jag vill i stället förorda att samtliga kurser etc. i utbildningsprogrammet arran­ geras av institutet och arbetsgivareförbunden gemensamt och med institu­ tet som juridisk och ekonomisk huvudman. Omständigheten att bransch­ förbunden står som medarrangörer får självfallet inte utesluta deltagande i kursverksamheten av personal från icke-förbundsanslutna företag.

Principen med arbetsgivareförbunden som medarrangörer av utbildnings­ programmet innebär automatiskt att förbundens utbildningsavdelningar måste få en central roll vid utformningen av kursinnehållet, utarbetandet av läromedel, rekryteringen av lärarkrafter etc. Jag förusätter därför att ett nära samarbete etableras mellan institutet och utbildningsavdelningarna. Till att börja med bör institutet och utbildningsavdelningarna gemen­ samt utarbeta ett preliminärt tids- och kostnadsplanerat ramprogram för utbildningsinsatsernas genomförande. Ramprogrammet bör behandlas i den rådgivande gruppen och därefter efter eventuella justeringar underställas institutets verksledning för principbeslut.

Sedan principprogrammet fastlagts bör på motsvarande sätt ställning tas till de olika kurserna etc., allteftersom dessa arbetas fram.

Det bör ankomma på institutet att tillse att planerad utbildning kommer till stånd och att ekonomiskt ansvara för utbildningsprogrammet. Detta bör, när utomstående utbildningsinstitutioner anlitas, ske så att institutet bestäl­ ler och betalar kurser av angivet innehåll hos dessa. När institutet och förbunden står som arrangörer, bör anlitande av läromedelsproducenter,

50

anser inte att ställning till detta försalg bör tas inom ramen för de nu fö­ reslagna, temporära utbildningsinsatserna.

Utredningen föreslår att de företagsbundna kostnaderna för utbild­ ningsprogrammets genomförande, d. v. s. i första hand löner till i utbild­ ningen deltagande personal, skall bäras av företagen. Från denna huvud­ princip görs i förslaget undantag för personalgrupp 3. Utredningens moti­ vering är att företagen, om de själva måste betala dessa löner, blir obenägna att låta anställda ur denna personalgrupp delta i utbildning.

Enligt min uppfattning finns inte skäl att tillämpa en avvikande finan­ sieringsprincip för personalgrupp 3. Utredningens argumentering förut­ sätter att utbildningen av t. ex. arbetsledare och instruktörer av företagen skulle upplevas som mindre angelägen än utbildning av andra personal­ grupper. Detta torde knappast kunna anses vara fallet generellt.

Kungl. Maj:ts proposition nr kl år 1970

Den manuella glasindustrin

Branschorganisationerna inom den manuellt arbetande glasindustrin har hemställt att denna industrigren skall komma att omfattas av sådana stat­ liga åtgärder som kan bli aktuella för TEKO-industrierna och andra indu­ strier i motsvarande situation. Organisationerna har senare inkommit med förslag till tidsbegränsade program för exportfrämjande åtgärder och ut­ bildningsinsatser av samma typ som förordats för TEKO-industrierna.

Som stöd för sin hemställan har organisationerna hänvisat till den ma­ nuella glasindustrins sedan några år bekymmersamma läge, vilket i avgö­ rande avseenden anses utgöra en parallell till TEKO-industriernas situation. Bl. a. har hänvisats till att branschen på samma sätt som TEKO-industrier­ na konfronterats med en delvis övermäktig konkurrens på hemmamark­ naden från lågprisprodukter av utländskt ursprung samt till att den manuella glasindustrin i likhet med TEKO-industrierna har en ensidig geografisk lokalisering med flertalet företag belägna inom ett begränsat om­ råde i sydöstra Småland.

Enligt min mening saknar de paralleller som dragits med TEKO-indu­ strierna inte sitt berättigande, även om man kan peka på punkter där branschernas utveckling varit mindre samstämmig. Av större intresse än likheterna i utvecklingsmönster och dagsläge måste emellertid vid övervä­ gandet av statliga åtgärder vara, om den positiva framtidsbedömning som jag i det föregående gett uttryck för beträffande delar av de svenska TEKO- industrierna även kan anläggas för den manuella glasindustrin. Såsom jag tidigare framhållit bör stimulansåtgärder endast övervägas om så är fallet.

Den manuella glasindustrins aktuella situation framstår väsentligen som en konsekvens av de förändrade konkurrensbetingelserna på bruks-

52

sannolikt att ett integrerat stimulansprogram av det för TEKO-områ- det föreslagna slaget skulle kunna bidra i detta avseende och vill därför förorda att ett sådant initieras.

Vid min bedömning av frågan om ett stimulansprogram för den manuella glasindustrin har jag fäst avseende vid — förutom de tidigare berörda lik­ heterna med TEKO-industrierna — vissa förhållanden inom glasindustrin som inte har sin motsvarighet inom TEKO-industrierna. Den manuella glasindustrin har sålunda redan nu en betydande exportandel och en in­ ternationell goodwill som med hänsyn till de hittills begränsade marknads- resurserna kan vara ägnad att förvåna. Efterfrågesituationen för konst­ glasprodukter torde generellt sett vara mer gynnsam än för TEKO-produk- ter i allmänhet med hänsyn till varornas ”lyxkaraktär” och därmed förena­ de lägre priskänslighet. De nämnda skillnaderna mellan TEKO-industrier­ na och glasindustrin kan f. ö. ge underlag för värdefulla jämförelser vid ut­ värderingen av åtgärderna för de två industrigrenarna.

Till det anförda kommer att programmet med hänsyn till den manuella glasindustrins homogenitet och mera begränsade omfattning kan göras väsentligt mindre kostnadskrävande än TEKO-programmet. Genom åtgär­ dernas begränsade karaktär bedömer jag det också som tillräckligt om pro­ grammet görs treårigt. Programmet bör byggas upp med samma typer av åtgärder och efter i övrigt samma principer som jag i det föregående för­ ordat för TEKO-området. De administrativa merkostnaderna kan därför hållas nere, och vissa kostnadsbesparingar kan uppnås genom att en del material på utbildningssidan från TEKO-programmet kan utnyttjas även för den manuella glasindustrin.

Beträffande de exportfrämjande åtgärderna har från organisationer­ nas sida i första hand uttryckts intresse för stöd i form av direkta bidrag. Den återhållsamhet som jag förordat i användningen av sådana bör även gälla glasområdet. Direkta bidrag bör alltså begränsas till rena initial­ kostnader vid exportprojekt och till punktåtgärder av kollektiv natur inklu­ sive bidrag till en vid branschorganisationerna verksam exportkonsulent. För övriga typer anser jag att statliga lånegarantier bör ställas till förfogande liksom på TEKO-området.

Vid fördelningen av medel på olika projekt bör enligt min mening en hårdare prioritering än på TEKO-området göras av sådana aktioner som genomförs gemensamt av flera företag. Den administrerande myndigheten bör bl. a. söka stödja strävandena att upprätta en gemensam försäljnings­ organisation för exporten av svenska konstglasprodukter.

Insatserna på utbildningsområdet har i organisationernas förslag förde­ lats på sex olika personalgrupper och inom dessa i vissa fall på ett relativt stort antal kurser. Jag anser att det bör ankomma på det administrerande organet att ta ställning till utbildningsprogrammets detaljerade inriktning i samma ordning som tidigare förutsatts för TEKO-området. Eftersom de

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

54

Kimgl. Maj:ts proposition nr il år 1970

Utdrag av protokollet över handelsärenden hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 februari 1970.

Närvarande:

Statsministern

P^alme,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, H^olmqvist, A^spling, L^undkvist, G^eijer, O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

, B

engtsson

, N

orling

, L

öfberg

, L

idbom

,

C

arlsson

.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler fråga om anslag för exportfrämjande åtgärder och bemyndigande att lämna statsgaranti för lån till textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin och anför.

I prop. 1970:1 (bil. 12 s. 26) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till exportfrämjande åt­ gärder för textil- och konfektionsindustrierna, m. m. för budgetåret 1970/ 71 beräkna ett reservationsanslag av 5,2 milj. kr.

Chefen för industridepartementet kommer denna dag att föreslå Kungl. Maj :t att besluta om proposition till riksdagen angående stimulansåtgär­ der för textil- och konfektionsindustrierna (TEKO-industrierna) samt den manuellt arbetande glasindustrin. Därvid kommer chefen för industridepar­ tementet att närmare utveckla efter vilka riktlinjer sådana åtgärder bör vid­ tas.

Jag hemställer nu, att med utgångspunkt från de riktlinjer för ifråga­ varande åtgärder som chefen för industridepartementet sålunda kommer att närmare utveckla, få ta upp frågan om statlig garanti för lån till TEKO- industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin samt de anslag un­ der tionde huvudtiteln som avser berörda åtgärder.

Ramen för statliga lånegarantier. Jag förordar för budgetåret 1970/71 en ram för statliga lånegarantier till textil- och konfektionsindustrierna på 7,5 milj. kr. Ramen bör därefter årligen under tre budgetår höjas med detta belopp och den övre gränsen för summan av utestående garantiutfäs­ telser blir sålunda under budgetåret 1971/72 15 milj. kr., under budget­ året 1972/73 22,5 milj. kr. och under budgetåret 1973/74 30 milj. kr.

Summan av utestående garantiutfästelser kommer därefter successivt att nedgå.

För statliga lånegarantier till glasindustrin förordar jag på motsvarande

b) Täckande av förluster på grund av garantier för lån till textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin ett förslagsanslag av ^{1 000} kr.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1970

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

58

nåder för kursarrangemangen m. m. samt rese- och traktamentsbidrag har TEKO-utredningen beräknat kostnaderna för hela programmet till 9 050 000 kr. Jag bedömer det som möjligt att med de av mig föreslagna ändrade finansieringsprinciperna reducera kostnaderna för statsverket till 8 240 000 kr., eller per år 2 060 000 kr. Jag vill i sammanhanget erinra om att utred­ ningens kostnadsberäkningar för vissa kurser av skolöverstyrelsen har an­ setts ligga relativt högt i förhållande till jämförbara kurser arrangerade av SÖ.

För samma ändamål beräknar jag för den manuella glasindustrin en totalkostnad under den föreslagna treårsperioden av 510 000 kr. eller 170 000 kr. per år.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t före­ slår riksdagen att

för budgetåret 1970/71 anvisa på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln

till Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin ett re­ servationsanslag av 2 500 000 kr.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1970

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700135