Rådets direktiv av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bränsletankar och bakre underkörningsskydd på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/221/EEG)

Avis juridique important

Rådets direktiv 70/221/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tankar för flytande bränsle och bakre underkörningsskydd på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 076 , 06/04/1970 s. 0023 - 0024 Finsk specialutgåva Område 13 Volym 1 s. 0135 Dansk specialutgåva: Serie I Område 1970(I) s. 0170 Svensk specialutgåva Område 13 Volym 1 s. 0135 Engelsk specialutgåva: Serie I Område 1970(I) s. 0192 "Grekisk specialutgåva " Område 13 Volym 1 s. 0089 Spansk specialutgåva: Område 13 Volym 1 s. 0217 Portugisisk specialutgåva: Område 13 Volym 1 s. 0217

RÅDETS DIREKTIV av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tankar för flytande bränsle och bakre underkörningsskydd på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/221/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: 11972B · direktiv 70/221/ · direktiv 97/19/ · direktiv 2000/8/ · direktiv 2006/20/ · direktiv 2006/96/ · förordning (EG) nr 661/2009 · direktiv 2013/15/.

De tekniska krav som motorfordon måste uppfylla enligt nationell lagstiftning avser bl.a. deras tankar för flytande bränsle och bakre underkörningsskydd.

Dessa krav skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande bestämmelser, för att för varje fordonstyp medge det förfarande för EEG-typgodkännande som anges i rådets direktiv(3) av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

De tekniska krav som motorfordon måste uppfylla enligt nationell lagstiftning avser bl.a. deras tankar för flytande bränsle och bakre underkörningsskydd.

Dessa krav skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande bestämmelser, för att för varje fordonstyp medge det förfarande för EEG-typgodkännande som anges i rådets direktiv av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009 och direktiv 2000/8/.

Med ”fordon” avses i detta direktiv varje motorfordon samt släpvagnar till dessa fordon enligt definitionen i del A i bilaga 2 till direktiv 70/156/EEG.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009, direktiv 70/221/, direktiv 2000/8/ och direktiv 97/19/.

1. Ingen medlemsstat får av skäl som hänför sig till ett fordons bränsletankar vägra att bevilja EG-typgodkännande eller ett nationellt typgodkännande för ett fordon om fordonet uppfyller kraven om bränsletankar i detta direktiv.

2. Ingen medlemsstat får av skäl som hänför sig till bakre underkörningsskydd vägra att bevilja EEG-typgodkännande eller ett nationellt typgodkännande för ett fordon om fordonet uppfyller kraven i bilagan angående bakre underkörningsskydd eller om fordonet är försett med en bakre underkörningsskyddsanordning som har beviljats typgodkännande som en teknisk enhet enligt artikel 2 i direktiv 70/156/EEG och monterats i enlighet med kraven i punkt 5 i bilaga II.

3. Ingen medlemsstat får vägra att bevilja EEG-typgodkännande eller ett nationellt typgodkännande för en bakre underkörningsskyddsanordning om anordningen, betraktad som en teknisk enhetenligt artikel 2 i direktiv 70/156/EEG, uppfyller de krav som anges i bilaga II.

Artikel2a¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009, direktiv 70/221/, direktiv 2000/8/ och direktiv 97/19/.

1. Ingen medlemsstat får av skäl som hänför sig till ett fordons bränsletankar vägra eller förbjuda att fordon saluförs, registreras, tas i bruk eller används om fordonet uppfyller kraven om bränsletankar i detta direktiv.

2. Ingen medlemsstat får av skäl som hänför sig till bakre underkörningsskydd vägra eller förbjuda att fordon saluförs, registreras, tas i bruk eller används om fordonet uppfyller kraven i bilagan angående bakre underkörningsskydd eller om fordonet är försett med en bakre underkörningsskyddsanordning som har beviljats typgodkännande som en teknisk enhetenligt artikel 2 i direktiv 70/156/EEG och monterats i enlighet med kraven i punkt 5 i bilaga II.

3. Ingen medlemsstat får förbjuda att en bakre underkörningsskyddsanordning släpps ut på marknaden om anordningen, betraktad som en teknisk enhet enligtartikel 2 i direktiv 70/156/EEG, överenstämmer med en typ som beviljats typgodkännande enligt artikel 2.3.

Artikel2b¶

Införd genom förordning (EG) nr 661/2009, direktiv 70/221/ och direktiv 97/19/.

En medlemsstat som utfärdar typgodkännande skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att den får kännedom om varje ändring på en del eller egenskap som nämns ipunkterna 2.1 och 2.2 i bilaga II. De behöriga myndigheterna i denna medlemsstat skall besluta om nya provningar skall utföras på den ändrade typen och om en ny rapport skall utarbetas. Om dessa provningar visar att kraven i detta direktiv inte uppfyllts skall ändringen inte godkännas.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009 och direktiv 2000/8/.

Ändringar, som är nödvändiga för att anpassa kraven i bilagorna med hänsyn till den tekniska utvecklingen, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009.

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 18 månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall se till att till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelserna i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

BILAGA I

1. RÄCKVIDD

Denna bilaga skall tillämpas på fordon på vilka direktiv 70/156/EEG tillämpas.

2. DEFINITIONER

I detta direktiv avses med:

2.1) Fordonstyp med avseende på bränsletankar: fordon som inte skiljer sig väsentligt i sådana avseenden som

2.1.1) tankens eller tankarnas konstruktion, form, mått och material (metall/plast), eller

2.1.2) i fordon av kategori M1, tankens eller tankarnas placering i fordonet, försåvitt den negativt påverkar kraven i punkt 5.10 i denna bilaga.

2.2) Förar- och passagerarutrymme: det utrymme avsett för förare och passagerare som avgränsas av tak, golv, sidoväggar, dörrar, fönsterrutor, den främre och den bakre skiljeväggen.

2.3) Massa i olastat tillstånd: fordonets massa i körklart skick enligt punkt 2.6 i bilaga I till direktiv 70/156/EEG.

2.4) Tank: tank eller tankar avsedda att innehålla flytande bränsle, enligt definitionen i punkt 2.6, och som i första hand används för att driva fordonet, förutom tillbehör (fyllningsrör (om det är en separat enhet), fyllningshål, lock, mätinstrument, förbindelser till motorn eller för att kompensera inre övertryck etc.).

2.5) Tankkapacitet: tankens kapacitet enligt tillverkarens uppgifter.

2.6) Flytande bränsle: bränsle som är flytande under normala omgivningsförhållanden.

3. ANSÖKAN OM EG-TYPGODKÄNNANDE

Ansökan om typgodkännande enligt artikel 3.4 i direktiv 70/156/EEG för en fordonstyp med avseende på dess bränsletankar skall lämnas in av fordonstillverkaren.

En mall för informationsdokument finns i tillägg 3.

Följande skall tillhandahållas den tekniska tjänst som ansvarar för typgodkännandeprovningarna:

3.3.1) Ett fordon som är representativt för den fordonstyp eller den del av fordonet som den tekniska tjänsten bedömer som nödvändig för att utföra godkännandeprovningarna.

3.3.2) Om det rör sig om ett fordon utrustat med plasttank: sju extra tankar med tillbehör.

3.3.3) Om det rör sig om ett fordon utrustat med en tank tillverkad av annat material: två extra tankar med tillbehör.

4. BEVILJANDE AV EG-TYPGODKÄNNANDE

Om de relevanta kraven tillgodoses skall EG-typgodkännande enligt artikel 4.3 och, om tillämplig, artikel 4.4 i direktiv 70/156/EEG beviljas.

En mall för EG-typgodkännandeintyget finns i tillägg 4.

Ett godkännandenummer i enlighet med bilaga VII till direktiv 70/156/EEG skall tilldelas varje fordonstyp som godkänns. Samma medlemsstat skall inte tilldela samma nummer för en annan typ av fordon.

5. SPECIFIKATIONER

Bränsletankar måste tillverkas så att de är korrosionsbeständiga.

Bränsletankar skall, med normal standardutrustning inkopplad, klara läckageprovningarna enligt punkt 6.1 vid ett inre tryck som motsvarar det dubbla arbetstrycket, dock inte i något fall lägre än ett övertryck på 0,3 bar.

Plasttankar avsedda för fordon anses klara det kravet om de klarat de provningar som anges i punkt 6.3.2.

Ett eventuellt övertryck eller ett tryck som överstiger arbetstrycket skall utjämnas automatiskt med lämpliga anordningar (öppningar, säkerhetsventiler etc.).

Ventilationsöppningarna skall genom sin utformning förhindra brandfara. Bränsle som kan läcka ut när tanken eller tankarna fylls får inte läcka på avgassystemet utan skall ledas ned till marken.

Tanken eller tankarna får inte monteras i, eller i sig utgöra, en yta (golv, vägg, skiljevägg) av förar- och passagerarutrymmet eller något annat utrymme som är sammanbyggt med det.

En skiljevägg som separerar förar- och passagerarutrymmet från tanken eller tankarna måste finnas. Skiljeväggen får innehålla öppningar (t.ex. för kablar) under förutsättning att de är placerade så att bränsle under normala användningsförhållanden inte kan flyta fritt från tanken eller tankarna in i förar- och passagerarutrymmet eller andra utrymmen som är sammanbyggda med det.

Tanken måste vara säkert monterad och placerad så att det inte finns någon risk, under normala användningsförhållanden, att läckande bränsle från tanken eller dess tillbehör läcker in i förar- och passagerarutrymmet utan i stället leds ned till marken.

Fyllningshålet får inte sitta i förar- och passagerarutrymmet, i bagageutrymmet eller i motorrummet.

Bränslet får inte läcka ut genom tanklocket eller de anordningar som används för att utjämna övertryck under ett förutsebart framförande av fordonet. Om fordonet vänds upp och ned, kan bränsledropp godtas om det inte överstiger 30 g/min. Detta krav måste verifieras under den provning som föreskrivs i punkt 6.2.

Tanklocket skall vara fastsatt vid fyllningsröret. Packningen skall sitta säkert på plats och tanklocket skall på ett säkert sätt gå i lås mot packningen och fyllningsröret när det stängs.

Kraven i punkt 5.9.1 kommer att anses vara uppfyllda om fordonet uppfyller kraven i punkt 5.1.3 i bilaga I till direktiv 70/220/EEG med förbehållet att exemplen i tredje strecksatsen i den punkten inte gäller för andra fordon än de som tillhör kategori M1 eller N1.

Tanken skall monteras så att den skyddas mot stötar fram- och bakifrån. I närheten av tanken får det inte finnas utskjutande delar, skarpa kanter etc.

Bränsletanken och påfyllningshalsen skall vara utformade och monterade i fordonen så att all bildning av laddningar av statisk elektricitet undviks på hela ytan. Om det är nödvändigt skall de urladdas till chassits metallkonstruktion eller någon annan större metallisk massa genom en fungerande ledare.

Plasttankar måste också provas i enlighet med det särskilda förfarande som anges i punkt 6.3.

6. PROVNINGAR

6.1 Hydraulisk provning

Tanken måste genomgå en hydraulisk provning av det inre trycket som skall utföras på en separat enhet som är komplett med alla tillbehör. Tanken skall fyllas helt med en brandsäker vätska (t.ex. vatten). Alla anslutningar till utsidan kopplas bort, därefter ökas trycket stegvis genom ledningsanslutningen genom vilken bränslematningen sker, till ett inre tryck som motsvarar det dubbla arbetstrycket, dock inte i något fall lägre än ett övertryck på 0,3 bar. Trycket skall hållas i en minut. Under den perioden får tanken varken spricka eller läcka. Det godtas dock att den får permanenta deformationer.

6.2 Rullningsprovning

Tanken med alla tillbehör skall monteras på en provningsställning på ett sätt som motsvarar det sätt på vilket tanken är monterad i det fordon den är avsedd för. Detta gäller även utjämningssystem för övertryck.

Provningsställningen skall rotera runt en axel som är parallell med den längsgående fordonsaxeln.

Provningen skall utföras med tanken fylld till 90 % av sin kapacitet och även till 30 % av sin kapacitet med en brandsäker vätska som har en densitet och viskositet som ligger närmast det bränsle som normalt används (vatten kan godtas).

Tanken skall vridas 90 grader höger från sitt ursprungliga läge. Tanken skall därefter hållas i det läget i minst fem minuter.

Tanken skall därefter vridas ytterligare 90 grader i samma riktning. Tanken skall därefter hållas i det läget, då den är upp och ned, i åtminstone fem minuter till.

Tanken skall därefter vridas tillbaka till sitt ursprungliga läge. Provningsvätska som inte runnit tillbaka från ventilationssystemet till tanken måste tappas ut och eventuellt fyllas på igen.

Tanken skall vridas 90 grader i motsatt riktning och lämnas i det läget i minst fem minuter.

Tanken skall därefter vridas ytterligare 90 grader i samma riktning. Tanken skall därefter hållas i det läget, då den är upp och ned, i åtminstone fem minuter till. Därefter skall tanken vridas tillbaka till sitt ursprungliga läge.

6.3 Ytterligare provningar för plasttankar för fordon

6.3.1 Motståndskraft mot yttre påverkan

Tanken skall fyllas till sin maxkapacitet med en blandning av vatten och glykol eller med en annan vätska med låg fryspunkt som inte påverkar egenskaperna hos material i tanken. Tanken skall därefter genomgå en perforeringsprovning.

Under provningen skall tanktemperaturen vara 233 K ± 2 K (- 40 oC ± 2 oC).

En provningsställning med en pendel skall användas för provningen. Slagkroppen skall vara av stål och vara pyramidformad med sidor i form av liksidiga trianglar och en kvadratisk bas. Toppen och spetsarna skall vara avrundade till en radie av 3 mm. Pendelns slagcentrum skall sammanfalla med pyramidens tyngdpunkt. Avståndet till pyramidens tyngdpunkt från pendelns rotationsaxel måste vara 1 meter. Pendelns totala massa skall vara 15 kg. Pendelns energi när den träffar tanken skall vara så nära 30 nm som möjligt, men får inte understiga det värdet.

Provningarna skall utföras på de ställen på tanken som anses som svagast vid en kollision framifrån eller bakifrån. De ställen som anses som svagast är de som är mest utsatta med tanke på tankens form eller i fråga om hur tanken är installerad i fordonet. De ställen som laboratoriet väljer skall anges i provningsrapporten.

Under provningen skall tanken hållas i sitt läge av fästanordningar på motsatt sida av stötarna. Inget läckage får förekomma.

Tillverkaren kan välja mellan att alla provningar utförs på en tank eller att de separata provningarna utförs på olika tankar.

6.3.2 Mekanisk hållfasthet

Tanken skall under de villkor som anges i punkt 6.1 provas i fråga om läckage och formfasthet. Tanken med alla tillbehör skall monteras på en provningsställning på ett sätt som motsvarar det sätt på vilket tanken är monterad i det fordon den är avsedd för. Provningsvätskan skall utgöras av vatten med en temperatur på 326 K (53 oC). Tanken skall fyllas till sin maxkapacitet. Tanken skall ha ett inre tryck som motsvarar det dubbla arbetstrycket, dock inte i något fall lägre än ett övertryck på 0,3 bar vid en temperatur på 326 K ± 2 K (53 oC ± 2 oC), under en period på fem timmar. Under provningen får tanken eller dess tillbehör varken spricka eller läcka. Det godtas dock att den får permanenta deformationer.

6.3.3 Bränslegenomtränglighet

Det bränsle som skall användas för genomtränglighetsprovning skall antingen vara det referensbränsle som anges i bilaga VIII till direktiv 70/220/EEG eller ett kommersiellt bränsle av premiumtyp. Om tanken endast är avsedd för montering i dieselfordon skall tanken fyllas med dieselbränsle.

Före provningen skall tanken fyllas till 50 % av sin maxkapacitet med provningsbränsle och utan att förslutas lagras vid en omgivande temperatur på 313 K ± 2 K (40 oC ± 2 oC) tills viktförlusten per tidsenhet blir konstant.

Tanken skall därefter tömmas och fyllas på nytt till 50 % av sin maxkapacitet med provningsbränsle, varefter tanken försluts hermetiskt och lagras vid en temperatur på 313 K ± 2 K (40 oC ± 2 oC). Trycket måste justeras när innehållet i tanken har uppnått provningstemperaturen. Under den följande provningsperioden på åtta veckor skall viktförlusten på grund av diffusion under provningsperioden fastställas. Den maximala tillåtna genomsnittliga bränsleförlusten är 20 gram per provningsdygn.

Om diffusionsförlusten överstiger värdet i punkt 6.3.3.3 skall provningen i punkt 6.3.3.3 upprepas, på samma tank, för att fastställa diffusionsförlusten vid 296 K ± 2 K (23 oC ± 2 oC). I övrigt gäller samma provningsvillkor. Den nya förlusten som uppmäts får inte överstiga 10 gram per dygn.

6.3.4 Motståndsförmåga mot bränsle

Efter provningen som beskrivs i punkt 6.3.3 skall tanken fortfarande klara kraven i punkt 6.3.1 och 6.3.2.

6.3.5 Motståndsförmåga mot eld

Tanken måste genomgå följande provningar:

Under två minuters tid måste tanken, monterad som på fordonet, klara att utsättas för öppen flamma. Inget bränsleläckage från tanken får förekomma.

Tre provningar skall utföras på olika tankar fyllda med bränsle enligt följande:

Om tanken är konstruerad för installation på fordon som antingen är försedda med styrd tändning eller med dieselmotor, måste tre provningar utföras med tankarna fyllda med bensin av premiumtyp.

Om tanken är konstruerad för installation på fordon som är försedda med dieselmotor, måste tre provningar utföras med tankarna fyllda med dieselbränsle.

För varje provning gäller att tankarna skall installeras i en provningsställning som simulerar de verkliga installationsförhållandena så långt det är möjligt. Den metod som används för att fixera tanken i ställningen måste motsvara de relevanta specifikationerna för fordonet. Fordonsdelar som skyddar tanken och dess tillbehör mot flammor eller som påverkar brandförloppet, samt specificerade komponenter installerade på tanken samt förslutningspluggar, måste tas med i beräkningen. Alla öppningar måste vara stängda under provningen, men ventilationssystemet skall vara i drift. Alldeles innan provningen startar skall tanken fyllas till 50 % av sin maxkapacitet med det specificerade bränslet.

Den flamma som tanken skall utsättas för, skall skapas genom att det bränns kommersiellt bränsle (i det följande kallat bränsle) för motorer med styrd tändning i en form. Den mängd bränsle som hälls i formen skall vara tillräcklig för att hålla flamman, som skall kunna brinna fritt, vid liv under hela provningsförfarandet.

Formen skall ha en storlek som gör att sidorna av tanken exponeras för flammorna. Formen måste därför vara minst 20 cm, men ej mer än 50 cm, större än tanken på alla sidor. Sidoväggarna på formen får inte vara mer än 8 cm över bränslenivån när provningen startar.

Formen fylld med bränsle skall placeras under tanken så att avståndet mellan bränslet i formen och botten på tanken överensstämmer med avståndet mellan vägbanan och tanken i fordonet i olastat tillstånd (se punkt 2.3). Formen eller provningsställningen eller båda skall vara fritt rörliga.

Under fas C i provningen skall formen täckas av en skärm som placeras 3 cm ± 1 cm ovanför bränslet. Skärmen måste vara tillverkad av eldfast material enligt föreskrifterna i tillägg 2. Det får inte finnas något mellanrum mellan tegelstenarna och de måste läggas över formen med bränsle på ett sådant sätt att hålen i stenarna inte täcks. Längden och bredden på ramen skall vara 2-4 centimeter smalare än innermåtten på formen så att det uppstår ett vertikalt mellanrum på 1-2 centimeter mellan ramen och väggen i formen så att ventilationen inte hindras.

När provningen utförs utomhus måste det finnas tillräckligt vindskydd och vindhastigheten vid formen med bränsle får inte överstiga 2,5 km/h. Före provningen måste skärmen värmas upp till 308 K ± 5 K (35 oC ± 5 oC). Tegelstenarna får fuktas efter varje provning för att säkerställa att provningsvillkoren blir lika för alla provningar.

Provningen skall omfatta fyra faser (se tillägg 1).

6.3.5.8.1 Fas A: Förvärmning (figur 1)

Bränslet i pannan skall tändas på ett avstånd av minst tre meter från den tank som skall provas. Efter 60 sekunders förvärmning skall formen placeras under tanken.

6.3.5.8.2 Fas B: Direkt flamexponering (figur 2)

Under 60 sekunder skall tanken exponeras för flamman från bränslet som brinner fritt.

6.3.5.8.3 Fas C: Indirekt flamexponering (figur 3)

Direkt efter det att fas B är avslutad skall skärmen placeras mellan formen med brinnande bränsle och tanken. Tanken skall exponeras för den reducerade flamman i ytterligare 60 sekunder.

6.3.5.8.4 Fas D: Avslutning av provningen (figur 4)

Formen med brinnande bränsle täckt med skärmen skall flyttas tillbaka till sitt ursprungliga läge (fas A). Om tanken brinner efter provningen, måste elden släckas omedelbart.

Provningsresultaten skall anses tillfredsställande om inget bränsle läcker från tanken.

6.3.6 Motståndsförmåga mot höga temperaturer

Den provningsställning som används skall motsvara tankinstallationen i fordonet, vilket även gäller för hur ventilationen av tanken fungerar.

Tanken skall fyllas till 50 % av sin maxkapacitet med vatten med en temperatur på 293 K (20 oC) och därefter utsättas för en omgivande temperatur på 368 K ± 2 K (95 oC ± 2 oC) under en timme.

Provningsresultaten skall anses tillfredsställande om inget läckage förekommer från tanken efter provningen eller om den inte blivit allvarligt deformerad.

6.3.7 Markeringar på bränsletanken

Handelsnamnet eller -beteckningen skall finnas på tanken. Namnet får inte gå att utplåna och skall vara tydligt läsbart när taken är installerad på fordonet.

7. ÄNDRINGAR AV GODKÄNNANDE

Om ändringar skall göras av godkännanden som beviljats i enlighet med det här direktivet, skall bestämmelserna i artikel 5 i direktiv 70/156/EEG tillämpas.

8. PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

Åtgärder för att säkerställa produktionsöverensstämmelse skall vidtas i enlighet med bestämmelserna i artikel 10 i direktiv 70/156/EEG.

BILAGA II

1. ALLMÄNT

Fordon som ingår i detta direktiv skall vara konstruerade på ett sådant sätt att de är effektivt skyddade mot underkörning bakifrån med fordon av kategorierna M1 och N1.

2. DEFINITIONER

Fordonstyp med avseende på bakre underkörningsskydd

Fordonstyp med avseende på bakre underkörningsskydd: avser fordon som inte skiljer sig väsentligt med avseende på följande huvudegenskaper:

bakaxelns bredd, konstruktion, mått, form och material av fordonets bakre del om de har inflytande på kraven i punkterna 5.1-5.4.5.5,

upphängningsegenskaper om de har inflytande på kraven i punkterna 5.1-5.4.5.5,

typ av anordning för underkörningsskydd, om sådant är monterat.

Typ av anordning för underkörningsskydd

Typ av anordning för underkörningsskydd: avser anordningar som inte skiljer sig väsentligt med avseende på följande egenskaper:

form,

mått,

fastsättning,

material.

3. ANSÖKAN OM EG-TYPGODKÄNNANDE

Ansökan om EG-typgodkännande med avseende på fordonstyp

Ansökan om EG-typgodkännande enligt artikel 3.4 direktiv 70/156/EEG för en fordonstyp med avseende på bakre underkörningsskydd skall lämnas in av fordonstillverkaren.

En mall för informationsdokumentet ges i tillägg 1.

Ett fordon som representerar den typ som skall godkännas skall lämnas till den tekniska tjänst som ansvarar för att genomföra provningarna för typgodkännande.

Ansökan om EG-typgodkännande med avseende på anordning för bakre underkörningsskydd som anses vara en separat teknisk enhet.

Ansökan om EG-typgodkännande enligt artikel 3.4 i direktiv 70/156/EEG med avseende på anordning för bakre underkörningsskydd som anses vara en separat teknisk enhet enligt det direktivet skall lämnas in av fordonstillverkaren eller tillverkaren av anordningen för bakre underkörningskydd.

En mall för informationsdokumentet ges i tillägg 2.

Ett stickprov av den typ av anordning för bakre underkörningsskydd som skall godkännas skall lämnas till den tekniska tjänst som genomför provningarna. Denna tjänst kan, om det anses nödvändigt, begära ytterligare ett stickprov. Stickproven skall vara märkta tydligt och oförstörbart med ansökarens handelsbeteckning och typbeteckning.

4. BEVILJANDE AV EG-TYPGODKÄNNANDE

Om de gällande kraven tillgodoses skall EG-typgodkännande enligt artikel 4.3 och, om tillämpligt, artikel 4.4 i direktiv 70/156/EEG beviljas.

En mall för EG-typgodkännandeintyget ges i

tillägg 3 för ansökningar som hänför sig till 3.1, och

tillägg 4 för ansökningar som hänför sig till 3.2.

Ett godkännandenummer i enlighet med bilaga VII till direktiv 70/156/EEG skall tilldelas varje fordonstyp och varje typ av bakre underkörningsskydd som godkänns. Samma medlemsstat skall inte tilldela en annan fordonstyp eller typ av bakre underkörningskydd samma nummer.

5. SPECIFIKATIONER

Alla fordon skall vara konstruerade och utrustade för att ge ett effektivt skydd över hela bredden mot underkörning bakifrån med fordon i kategorierna M1 och N1.

Fordonet skall testas under följande betingelser:

Fordonet måste vila på en horisontell, plan, fast och jämn yta.

Framhjulen måste vara riktade rakt fram.

Däcken måste ha det ringtryck som tillverkaren rekommenderar.

Fordonet får, om det är nödvändigt för att uppnå de avsedda provningskrafterna, säkras med en valfri metod som tillverkaren skall specificera.

Fordon med hydropneumatisk, hydraulisk eller pneumatisk fjädring eller med en anordning för automatisk nivåreglering i förhållande till lasten måste provas med fjädringen eller anordningen vid de normala driftförhållanden som specificerats av tillverkaren.

Alla fordon i någon av kategorierna M1, M2, M3, N1, O1 eller O2 skall bedömas tillgodose villkoren i 5.1

om de tillgodoser villkoren i punkt 5.3, eller

om bakdelens frigångshöjd av det olastade fordonet inte överstiger 55 cm över en bredd som inte är 10 cm kortare än bakaxelns bredd på vardera sida (förutom alla däckutbuktningar nära marken).

Om det finns mer än en bakaxel är det bredden av den bredaste axeln som skall avsees.

Detta krav måste tillgodoses åtminstone på en linje med ett avstånd som inte överstiger 45 cm från fordonets bakersta punkt.

Alla fordon i någon av kategorierna N2, N3, O3 eller O4 skall bedömas tillgodose villkoren i 5.1 förutsatt att

fordonet är utrustat med en särskild anordning för bakre underkörningsskydd i enlighet med kraven i 5.4, eller

fordonets bakdel är konstruerad och utrustad på ett sådant sätt att tack vare dess form och egenskaper kan komponentdelarna anses ersätta anordningen för underkörningsskydd. Komponenter vars kombinerade funktion tillgodoser kraven i 5.4 skall anses utforma en anordning för underkörningskydd.

En anordning för skydd mot underkörning bakifrån, hädanefter hänförd till som ”anordning”, består i allmänhet av en tvärbalk och komponenter som är förbundna med chassits tvärbalkar eller motsvarande.

Den måste ha följande egenskaper:

Anordningen skall vara monterad så långt bak på fordonet som möjligt. När fordonet är olastat skall anordningens nedre kant inte vid någon punkt befinna sig mer än 55 cm över marken.

Anordningens bredd får inte på något ställe överstiga bakaxelns bredd mätt från hjulens yttersta punkter, bortsett från däckens utbuktningar nära marken. Bredden får inte heller vara mer än 10 cm kortare på vardera sida. Om det finns mer än en bakaxel är det den bredaste axelns bredd som skall avsees.

Tvärbalkens sektionshöjd skall inte understiga 10 cm. Tvärbalkens tvärgående yttre delar får inte böjas bakåt eller ha en skarp yttre kant. Detta villkor är uppfyllt när tvärbalkarnas yttre ändar är avrundade på utsidan och har en krökningsradie som inte understiger 2,5 mm.

Anordningen kan vara konstruerad på sådant sätt att dess läge på fordonets bakdel kan justeras. I sådana fall skall det finnas en garanterad metod att säkra den i driftläge så att alla oavsiktliga ändringar av läget förhindras. Det skall vara möjligt för den driftansvarige att variera anordningens läge genom att tillföra en kraft som inte överstiger 40 daN.

Anordningen måste avge lämpligt mostånd för den påförda kraften som är parallell med längdriktningen och i driftläge förbunden med chassits tvärbalkar eller motsvarande.

Detta krav tillgodoses om det visar sig, både under och efter påförd kraft, att det horisontella avståndet mellan anordningens bakdel och fordonets bakersta punkter inte överstiger 40 cm i någon av punkterna P1, P2 och P3. Vid mätningen av dessa avstånd skall varje del av fordonet som är 3 m ovanför marken, när fordonet är olastat, uteslutas.

Punkten P1 är placerad 30 cm från det längsgående planet som tangerar de yttre kanterna på bakaxlens hjul. Punkterna P2, placerade på linjen som sammanfaller med punkterna P1, är symmetriska med fordonets längsgående mittplan med ett avstånd från varandra på 70 till och med 100 cm, där det exakta läget specificeras av tillverkaren. Höjden över marken för punkterna P1 och P2 måste definieras av fordonstillverkaren inom de linjer som förbinder anordningen horisontellt. Höjden skall däremot inte överstiga 60 cm när fordonet är olastat. P3 är centrumpunkten för den raka linje som sammanfaller med punkterna P2.

En horisontell kraft som motsvarar 25 % av fordonets högsta tekniskt tillåtna vikt, men som inte överstiger 5 × 104 N, skall tillföras successivt till båda punkterna P1 och till punkt P3.

En horisontell kraft som motsvarar 50 % av fordonets högsta tekniskt tillåtna vikt, men som inte överstiger 10 × 104 N, skall tillföras successivt till båda punkterna P2.

De specificerade krafterna i 5.4.5.2 och 5.4.5.3 ovan måste tillföras separat. I vilken ordning krafterna skall tillföras kan specificeras av tillverkaren.

När en praktiskt provning genomförs för att kontrollera överensstämmelse med de ovan nämnda kraven skall följande villkor uppfyllas:

Anordningen skall var förbunden med fordonschassits sidobalkar eller motsvarande.

De specificerade krafterna skall tillföras med tryckanordning som är lämpligt ledande (t. ex. med universalkopplingar) och parallella med fordonets längsgående mittplan vid en yta som inte överstiger 25 cm höjd (den exakta höjden måste anges av tillverkaren) och 20 cm bredd, med en krökningsradie på 5 mm ± 1 mm vid den vertikala kanten. Ytans centrum placeras successivt vid punkterna P1, P2 och P3.

När det gäller fordon med bakgavellyftar får underkörningsskyddet monteras på ett sådant sätt att utrymme lämnas för manöverdelarna. I detta fall gäller följande:

Avståndet i sidled mellan underkörningsskyddet och bakgavellyftens fästen, som kräver att utrymme lämnas, får inte vara större än 2,5 cm.

Underkörningsskyddets enskilda delar måste var och en ha en faktisk yta på minst 350 cm2.

Underkörningsskyddets enskilda delar måste ha sådana dimensioner att de uppfyller kraven i punkt 5.4.5.1 om provningspunkternas relativa placering. Om punkterna P1 finns inom det utrymme som lämnats åt bakgavellyftens fästen enligt 5.4a skall de P1-punkter som finns i mitten av någon av underkörningsskyddets tvärgående delar användas.

När det gäller det utrymme som lämnats åt bakgavellyftens fästen behöver bestämmelserna i punkt 5.4.1 inte tillämpas.

Genom undantag från de nämnda kraven ovan behöver fordon i följande kategorier inte överensstämma med kraven i denna bilaga med avseende på bakre underkörningsskydd:

dragbilar för påhängsvagnar,

nedsänkta släpvagnar och andra liknande släpvagnar för timmer och andra långa artiklar,

fordon i vilka bakre underkörningsskydd är oförenliga med deras användning.

6. MÄRKNING FÖR EG-TYPGODKÄNNANDE

Alla bakre underkörningsskydd som överensstämmer med den typ som har godkänts enligt detta direktiv som en separat teknisk enhet skall bära ett EG-typgodkännandemärke.

Detta märke skall innehålla en rektangel som omger bokstaven ”e” följt av de enskilda nummer eller bokstäver för den medlemsstat som har beviljat typgodkännande.

1: för Tyskland

2: för Frankrike

3: för Italien

4: för Nederländerna

5: för Sverige

6: för Belgien

7: för Ungern

8: för Tjeckien

9: för Spanien

11: för Förenade kungariket (Storbritannien och Nordirland)

12: för Österrike

13: för Luxemburg

17: för Finland

18: för Danmark

19: för Rumänien

20: för Polen

21: för Portugal

23: för Grekland

25: för Kroatien

26: för Slovenien

27: för Slovakien

29: för Estland

32: för Lettland

34: för Bulgarien

36: för Litauen

CY: för Cypern

IRL: för Irland

MT: för Malta

I närheten av rektangeln måste också det ”grundläggande godkännandenummer” som finns i avsnitt 4 i det typgodkännandenummer som hänförs till i bilaga VII till direktiv 70/156/EEG, föregånget av de två siffror vilka anger det sekvensnummer som tilldelats den senaste större tekniska ändringen i direktiv 70/221/EEG den dag som EG-typgodkännande beviljades. I detta direktiv är sekvensnumret 00.

EG-typgodkännandemärket skall fästas på anordningen för bakre underkörningsskydd på sådant sätt att det är oförstörbart och tydligt läsbart även om anordningen är monterad på fordonet.

Ett exempel på EG-typgodkännandemärke visas i tillägg 5.

7. TYPÄNDRINGAR OCH ÄNDRINGAR AV GODKÄNNANDEN

Vid ändringar av den typ som har godkänts enligt detta direktiv skall bestämmelserna i artikel 5 i direktiv 70/156/EEG tillämpas.

8. PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

En generell regel är att åtgärder för att säkerställa produktionsöverensstämmelse skall vidtas i enlighet med de bestämmelser som finns i artikel 10 i direktiv 70/156/EEG.

1 EGT nr C 160, 18.12.1969, s. 7.

2 EGT nr C 48, 16.4.1969, s. 16.

3 EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1.

4 Enligt definitionen i del A i bilaga II till direktiv 70/156/EEG.

5 EGT L 76, 6.4.1970, s. 1.

6 Som definierat i avsnitt A i bilaga II till direktiv 70/156/EEG.

7 Som definierat i avsnitt A, bilaga II i direktiv 70/156/EEG.

8 Som definierat i avsnitt A, bilaga II i direktiv 70/156/EEG.

9 Som definierat i avsnitt A, bilaga II i direktiv 70/156/EEG.

10 Som definierat i punkt 2.6 i tillägg I.