Rådets direktiv av den 22 juli 1974 om motorfordon vad avser säten, fästanordningarna för dessa och huvudstöd (74/408/EEG)

Avis juridique important

Rådets direktiv 74/408/EEG av den 22 juli 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa) Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 221 , 12/08/1974 s. 0001 - 0009 Finsk specialutgåva Område 13 Volym 4 s. 0042 "Grekisk specialutgåva " Område 13 Volym 3 s. 0003 Svensk specialutgåva Område 13 Volym 4 s. 0042 Spansk specialutgåva: Område 13 Volym 4 s. 0015 Portugisisk specialutgåva: Område 13 Volym 4 s. 0015

RÅDETS DIREKTIV av den 22 juli 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa) (74/408/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 74/408/ · direktiv 96/37/ · direktiv 2005/39/ · direktiv 2006/96/ · förordning (EG) nr 661/2009 · direktiv 2013/15/.

De tekniska krav som motorfordon måste uppfylla enligt nationell lagstiftning gäller bl.a. inredningsdetaljer med avseende på hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa.

Dessa skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande regler, så att det förfarande för EEG-typgodkännande som anges i rådets direktiv 70/156/EEG(2) av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon kan tillämpas för alla fordonstyper.

Gemensamma krav på inredningsdetaljer i passagerarutrymmet, manöverorganens utformning, innertaket, ryggstöden och sätenas baksida har fastställts i rådets direktiv 74/60/EEG(3) av den 17 december 1973. Kraven på inredningsdetaljer med avseende på styrinrättningens beteende i händelse av en kollision har fastställts i rådets direktiv 74/297/EEG(4) av den 4 juni 1974. Andra krav på inredningsdetaljer, särskilt de som berör nackstöden, bilbältenas fästanordningar och utformningen av manöverorganen, kommer att antas vid en senare tidpunkt.

Det är lämpligt att huvudsakligen utnyttja vissa tekniska krav som antagits av FNs ekonomiska kommission för Europa i dess förordning nr 17(5) (Enhetliga bestämmelser om godkännande av fordon med avseende på hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa) som är bilagd avtalet av den 20 mars 1958 om antagande av enhetliga villkor för godkännande och ömsesidigt erkännande av godkännande av utrustning och delar till motorfordon.

Tillnärmningen av nationell lagstiftning om motorfordon innebär att medlemsstaterna ömsesidigt erkänner den kontroll som utförs av var och en av dem på grundval av gemensamma bestämmelser. För att ett sådant system skall fungera tillfredsställande måste det tillämpas av alla medlemsstater från samma tidpunkt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

De tekniska krav som motorfordon måste uppfylla enligt nationell lagstiftning gäller bl.a. inredningsdetaljer med avseende på hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa.

Dessa skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande regler, så att det förfarande för EEG-typgodkännande som anges i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon kan tillämpas för alla fordonstyper.

Gemensamma krav på inredningsdetaljer i passagerarutrymmet, manöverorganens utformning, innertaket, ryggstöden och sätenas baksida har fastställts i rådets direktiv 74/60/EEG av den 17 december 1973. Kraven på inredningsdetaljer med avseende på styrinrättningens beteende i händelse av en kollision har fastställts i rådets direktiv 74/297/EEG av den 4 juni 1974. Andra krav på inredningsdetaljer, särskilt de som berör nackstöden, bilbältenas fästanordningar och utformningen av manöverorganen, kommer att antas vid en senare tidpunkt.

Det är lämpligt att huvudsakligen utnyttja vissa tekniska krav som antagits av FNs ekonomiska kommission för Europa i dess förordning nr 17 (Enhetliga bestämmelser om godkännande av fordon med avseende på hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa) som är bilagd avtalet av den 20 mars 1958 om antagande av enhetliga villkor för godkännande och ömsesidigt erkännande av godkännande av utrustning och delar till motorfordon.

Tillnärmningen av nationell lagstiftning om motorfordon innebär att medlemsstaterna ömsesidigt erkänner den kontroll som utförs av var och en av dem på grundval av gemensamma bestämmelser. För att ett sådant system skall fungera tillfredsställande måste det tillämpas av alla medlemsstater från samma tidpunkt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009, direktiv 96/37/ och direktiv 2005/39/.

1. I detta direktiv avses med fordon varje motorfordon som konstruerats för att användas på väg, med eller utan karosseri, som har minst fyra hjul och som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 25 km/tim, med undantag av spårbundna fordon, jordbruks- och skogsbrukstraktorer samt samtliga rörliga motorredskap.

Fordon i kategorierna M2 och M3 skall indelas i klasser enligt definitionen i avsnitt 2 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/85/EG av den 20 november 2001 om särskilda bestämmelser för fordon som används för personbefordran med mer än åtta säten utöver förarsätet.

2. Detta direktiv är inte tillämpligt på säten som är vända bakåt.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009 och direktiv 96/37/.

Ingen medlemsstat får vägra att bevilja EEG-typgodkännande eller ett nationellt typgodkännande för en fordonstyp av skäl som rör hållfastheten hos sätena eller fästanordningarna för dessa, eller att bevilja EEG-typgodkännande eller ett nationellt typgodkännande för ett säte av skäl som rör dess hållfasthet och förmåga att skydda den sittande, om dessa uppfyller kraven i bilagorna II eller III, beroende på vilken som är tillämplig, när fordonet hör till kategori M och är utrustat med bilbälten, och kraven enligt bilaga IV när fordonet hör till kategori M2 eller M3 och inte är utrustat med bilbälten eller hör till kategori N. Fordonskategorierna definieras i del A i bilaga II till direktiv 70/156/EEG.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009 och direktiv 96/37/.

Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används, av skäl som rör hållfastheten hos sätena eller fästanordningarna för dessa, eller förbjuda att ett säte saluförs, tas i bruk eller används, av skäl som rör dess hållfasthet och förmåga att skydda den sittande, om dessa uppfyller kraven i de bilagor som är relevanta för den kategori till vilken fordonet hör enligt vad som anges i artikel 2.

Artikel3a¶

Införd genom förordning (EG) nr 661/2009 och direktiv 2005/39/.

1. Montering av säten som är vända åt sidan är förbjuden i fordon i kategorierna M1, N1, M2 (klass III eller B) och M3 (klass III eller B).

2. Punkt 1 skall inte gälla ambulanser eller de fordon som anges i artikel 8.1 första strecksatsen i direktiv 70/156/EEG.

3. Punkt 1 skall inte tillämpas på bussar i kategori M3 (klass III eller B) med en högsta tekniskt tillåten lastvikt på över 10 ton, i vilka säten vända åt sidan är placerade i fordonets bakre del och bildar en integrerad avdelning med upp till tio säten. Sådana säten som är vända åt sidan skall utrustas med åtminstone huvudstöd och ett tvåpunktsbälte med upprullningsmekanism, typgodkända i enlighet med rådets direktiv 77/541/EEG. Bilbältesförankringarna för dessa säten skall uppfylla kraven i rådets direktiv 76/115/EEG.

Detta undantag skall gälla i fem år från och med den 20 oktober 2005. Det kan förlängas om tillförlitlig olycksstatistik finns att tillgå och om fasthållningsanordningarna ytterligare har utvecklats.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009 och direktiv 96/37/.

Den medlemsstat som har beviljat ett typgodkännande måste vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att den får kännedom om varje ändring av de delar eller egenskaper som nämns i 2.2 i bilaga II, 2.3 eller 2.4 i bilaga III, enligt vad som är tillämpligt. Medlemsstatens behöriga myndigheter skall besluta om nya kontroller skall utföras på den ändrade typen och om en ny rapport skall utarbetas. Om sådana kontroller visar att kraven i detta direktiv inte uppfylls, skall ändringen inte godkännas.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009 och direktiv 96/37/.

Ändringar som är nödvändiga för att anpassa kraven i bilagorna till den tekniska utvecklingen skall antas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009.

1. Före den 1 mars 1975 skall medlemsstaterna anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv och de skall genast underrätta kommissionen om detta.

Medlemsstaterna skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 oktober 1975.

2. Efter anmälan av detta direktiv skall medlemsstaterna även underrätta kommissionen om alla förslag till lagar och andra författningar som de avser att anta inom det område som omfattas av detta direktiv. Underrättelsen skall lämnas i så god tid att kommissionen hinner lämna synpunkter på förslaget.

Artikel7¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 661/2009.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

BILAGA I

1. Ansökan om EEG-typgodkännande för en fordonstyp

Ansökan om ett EEG-typgodkännande för en fordonstyp av kategori M eller N med avseende på sätena, fästanordningarna för dessa och deras huvudstöd, eller för ett fordon av kategori M2 eller M3 med avseende på fästanordningarna, enligt artikel 3.4 i direktiv 70/156/EEG skall lämnas in av fordonstillverkaren.

En mall för informationsdokumentet finns i tillägg 1 till denna bilaga.

Den tekniska tjänst som ansvarar för typgodkännandeprovningarna skall förses med följande:

Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som skall godkännas och, om så krävs, en relevant del av fordonskonstruktionen.

För de fordon som avses i bilaga II eller III, en extra uppsättning av de säten som fordonet är försett med, inklusive fästanordningar för dessa.

För fordon i kategori M1, samt i kategori M2 med en maximal vikt på högst 3500 kg och i kategori N1 med säten försedda med eller som kan förses med huvudstöd gäller utöver de krav som fastställs i punkterna 1.3.1 och 1.3.2 följande:

Om huvudstöden är avtagbara: en extra uppsättning av de säten, med huvudstöd, som fordonet är försett med, tillsammans med fästanordningar för dessa.

Om huvudstöden är separata: en extra uppsättning av de säten som fordonet är försett med, inklusive fästanordningar för dessa, en extra uppsättning av motsvarande huvudstöd och den del av fordonskonstruktionen vid vilken huvudstödet är fäst, eller hela konstuktionen.

2. Ansökan om EEG-typgodkännande av en sätestyp som komponent

Ansökan om ett EEG-typgodkännande av en sätestyp som komponent i enlighet med artikel 3.4 i direktiv 70/156/EEG skall lämnas in av fordonstillverkaren.

En mall för informationsdokumentet finns i tillägg 3 till denna bilaga.

Den tekniska tjänst som avsvarar för provningarna för typgodkännandet skall förses med följande:

Tre stycken säten av den typ som skall godkännas. Varje säte skall vara försett med en tydlig och läsbar märkning med tillverkarens handelsbeteckning eller varumärke och typangivelsen.

3. Beviljande av EEG-typgodkännande

Om relevanta krav är uppfyllda skall EEG-typgodkännande enligt artikel 4.3 och i förekommande fall artikel 4.4 i direktiv 70/156/EEG beviljas.

En mall för intyg om EEG-typgodkännande finns i följande tillägg:

Tillägg 2 för de ansökningar som avses i punkt 1.

Tillägg 4 för de ansökningar som avses i punkt 2.

Varje godkänd fordonstyp och varje godkänd sätestyp skall tilldelas ett godkännandenummer i enlighet med bilaga VII till direktiv 70/156/EEG. En medlemsstat får inte tilldela en annan fordonstyp eller en annan sätestyp samma nummer.

4. Ändringar av typ och av godkännanden

Vid ändringar av typ som beviljats enligt det här direktivet skall bestämmelserna i artikel 5 i direktiv 70/156/EEG tillämpas.

5. Produktionsöverensstämmelse

Som allmän regel skall åtgärder vidtas i enlighet med bestämmelserna i artikel 10 i direktiv 70/156/EEG för att säkerställa produktionsöverensstämmelse.

6. Märkning

Alla säten som överensstämmer med den typ som godkänts som en separat teknisk enhet enligt det här direktivet skall bära ett EEG-typgodkännandemärke.

Detta märke skall bestå av följande:

Bokstaven ”e” inskriven i en rektangel följt av nummer eller nationalitetsbokstav/-bokstäver för den medlemsstat som utfärdat typgodkännandet, dvs.

1: för Tyskland

2: för Frankrike

3: för Italien

4: för Nederländerna

5: för Sverige

6: för Belgien

7: för Ungern

8: för Tjeckien

9: för Spanien

11: för Förenade kungariket

12: för Österrike

13: för Luxemburg

17: för Finland

18: för Danmark

19: för Rumänien

20: för Polen

21: för Portugal

23: för Grekland

25: för Kroatien

26: för Slovenien

27: för Slovakien

29: för Estland

32: för Lettland

34: för Bulgarien

36: för Litauen

CY: för Cypern

IRL: för Irland

MT: för Malta

I närheten av rektangeln skall anges ”numret på godkännandet enligt grunddirektivet”, vilket ingår i grupp 4 i det typgodkännandenummer som avses i bilaga VII till direktiv 70/156/EEG, inlett av två siffror som anger löpnumret på den senaste större tekniska ändringen av direktiv 74/408/EEG den dag som EEG-typgodkännandet beviljas. Det här direktivets löpnummer är 00.

Ovanför rektangeln skall dessutom anges symbolen ”D”, som visar att en eller flera dynamiska provningar enligt tillägg 1 till bilaga III har utförts för godkännandet av sätet.

EEG-typgodkännandemärket skall anbringas på sätet eller sätena på ett sådant sätt att det är outplånligt och tydligt läsbart.

Ett exempel på ett EEG-typgodkännandemärke visas i tillägg 5.

BILAGA II

1. Räckvidd

Kraven i denna bilaga är tillämpliga på fordon i kategori M1.

Kraven i denna bilaga är inte tillämpliga på säten som är vända bakåt eller på huvudstöd som är fästa vid sådana säten.

Huvudstöd som är godkända enligt kraven i direktiv 78/932/EEG skall anses uppfylla de tillämpliga kraven i det här direktivet.

Sätenas baksidor som är belägna i område 1 eller baksidorna av huvudstöd som uppfyller kraven i punkt 5.7 i bilaga I till direktiv 74/60/EEG (som avser inredningsdetaljer) skall anses uppfylla motsvarande krav i det här direktivet.

2. Definitioner

I denna bilaga används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

godkännande av ett fordon: godkännande av en fordonstyp vad avser hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa, utformningen av ryggstödens baksida och huvudstödens egenskaper.

fordonstyp: en kategori av motorfordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som

sätenas uppbyggnad, form, mått, material och vikt, även om de får variera i fråga om klädsel och färg; avvikelser på högst 5 % från den godkända sätestypens vikt skall inte anses ha betydelse,

typ och mått på inställnings- och förskjutningsanordningar samt spärrsystem för ryggstöden, sätena och delar av dessa,

typ och mått på sätenas fästanordningar,

huvudstödens mått, ram, material och stoppning, även om de får variera i färg och klädsel,

typ och mått på huvudstödets fästanordningar och egenskaperna hos den del av fordonet vid vilken huvudstödet är fastgjort, när det gäller separata huvudstöd.

säte: en anordning, komplett med klädsel, oavsett om den ingår som en del av fordonets uppbyggnad eller inte, avsedd som sittplats för en vuxen person. Ordet säte täcker såväl ett enkelt säte som den del av ett odelat säte som är avsedd som sittplats för en person.

Beroende på åt vilket håll sätet är riktat, definieras det enligt följande:

säte som är vänt framåt: ett säte som kan användas medan fordonet är i rörelse och som är vänt mot fordonets främre del på ett sådant sätt att sätets vertikala symmetriplan bildar en vinkel på mindre än + 10o eller - 10o med fordonets vertikala symmetriplan.

säte som är vänt bakåt: ett säte som kan användas medan fordonet är i rörelse och som är vänt mot fordonets bakre del på ett sådant sätt att sätets vertikala symmetriplan bildar en vinkel på mindre än + 10o eller - 10o med fordonets vertikala symmetriplan.

säte som är vänt mot sidan: ett säte som med avseende på sin placering i förhållande till fordonets vertikala symmetriplan inte motsvarar någon av de definitioner som ges i punkt 2.3.1 eller 2.3.2 ovan.

odelat säte: en komplett anordning, med klädsel, avsedd som sittplats för minst två vuxna personer.

fästanordning: den anordning genom vilken hela sätet är fastsatt i fordonets uppbyggnad, inklusive de delar av fordonets bärande del som påverkas.

inställningssystem: den anordning med vilken sätet eller dess delar kan ställas in i ett läge som passar för förarens eller passagerarens kroppsbyggnad. Denna anordning kan särskilt möjliggöra

inställning i längsled,

inställning i höjdled,

vinkelinställning.

förskjutningssystem: en anordning som medger att sätet eller en av dess delar ställs in i vinkel eller förskjuts i längsled, utan något fast mellanläge, för att underlätta passagerarnas tillträde till fordonet.

spärrsystem: en anordning som håller fast sätet eller dess delar i bruksläge.

fällbart säte: ett säte som är avsett för tillfällig användning och som normalt är hopfällt.

tvärgående plan: ett vertikal plan vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan.

längsgående plan: ett plan som är parallellt med fordonets längsgående mittplan.

huvudstöd: en anordning vars uppgift är att begränsa förskjutningen bakåt av förarens eller passagerarens huvud i förhållande till kroppen för att minska risken för skador på halskotan i händelse av en olycka.

inbyggt huvudstöd: ett stöd för huvudet som formas av ryggstödets övre del. Huvudstöd som motsvarar definitionerna i punkterna 2.12.2 och 2.12.3 nedan, men som endast kan avlägsnas från sätet eller fordonets uppbyggnad med hjälp av verktyg eller genom att sätets klädsel helt eller delvis tas av, motsvarar den här definitionen.

avtagbart huvudstöd: ett huvudstöd som är en komponent som kan avskiljas från sätet och som är utformat för att fastsättas i och säkert hållas fast av ryggstödets struktur.

separat huvudstöd: ett huvudstöd som består av en komponent som är skild från sätet och som är utformat för att fastsättas i och säkert hållas fast av ryggstödets struktur.

R-punkt: sittreferenspunkten enligt definitionen i bilaga III till direktiv 77/649/EEG.

referenslinje: den linje som är dragen på dockan i figur 1.

3. Krav

Ett huvudstöd skall monteras på varje främre yttre säte i alla fordon i kategori M1. (Säten som är försedda med huvudstöd och avsedda att monteras på andra sittplatser och i andra fordonskategorier får också godkännas enligt denna bilaga.)

Allmänna krav som gäller alla säten

Alla inställnings- och förskjutningsanordningar skall ha ett inbyggt spärrsystem som skall fungera automatiskt. Armstöd eller andra bekvämlighetsanordningar behöver inte ha spärrsystem, om inte dessa anordningar kan utgöra ytterligare en risk för att fordonets förare eller passagerare skadas i händelse av en kollision.

Manöverorganet för att frigöra ett sådant spärrsystem som avses i punkt 2.7 skall vara placerat på sätets utsida nära dörren. Det skall vara lätt att nå även för en person som sitter på sätet omedelbart bakom det aktuella sätet.

Sätenas baksidor, belägna i område 1 som definieras i punkt 8.1.1 i tillägg 1, skall genomgå en energiupptagningsprovning enligt kraven i tillägg 2.

Detta krav skall anses vara uppfyllt om kulans retardation vid de provningar som genomförs enligt förfarandet i tillägg 2 inte överstiger 80 g kontinuerligt under längre tid än 3 ms. Det får inte heller uppstå någon farlig kant under provningen eller kvarstå en sådan efter denna.

Kraven i punkt 3.2.3 gäller inte de bakersta sätena eller säten som är vända rygg mot rygg.

Ytan på sätenas baksida får inte uppvisa några farliga ojämnheter eller skarpa kanter som kan öka risken för eller förvärra skador på föraren eller passagerarna. Detta krav skall anses vara uppfyllt om ytan på sätenas baksida efter att ha provats under de förhållanden som anges i tillägg 1 uppvisar en radie som inte understiger

2,5 mm i område 1,

5,0 mm i område 2,

3,2 mm i område 3.

Dessa områden definieras i punkt 8.1 i tillägg 1.

Dessa krav gäller inte

de delar av de olika områdena som skjuter ut mindre än 3,2 mm från den omgivande ytan, som måste ha avrundade kanter, om den utskjutande delens höjd är högst hälften av dess vidd,

de bakersta sätena och säten som är vända rygg mot rygg,

sätenas baksida under ett horisontalplan som går genom den lägsta R-punkten i varje rad med säten. (Om raderna med säten har olika höjd, skall planet — med början bakifrån — flyttas uppåt eller nedåt så att det bildar ett vertikalt steg som går genom R-punkten för raden med säten omedelbart framför.),

delar som ”böjlig nätduk”.

I område 2, som definieras i punkt 8.1.2 i tillägg 1, får ytorna uppvisa en radie på mindre än 5 mm, men inte mindre än 2,5 mm, om de genomgår den energiupptagningsprovning som föreskrivs i tillägg 2. Ytorna skall dessutom vara försedda med stoppning som förhindrar att huvudet kommer i kontakt med sätesramen.

Om det i de ovannämnda områdena finns delar som är täckta med ett material som är mjukare än 50 Shore A, skall ovanstående krav, med undantag för de krav som gäller energiupptagningsprovningen enligt kraven i tillägg 2, gälla endast de hårda delarna.

Inget fel skall kunna iakttas på sätets ram eller dess fästanordningar, inställnings- och förskjutningsanordningarna eller spärrsystemen under eller efter den provning som föreskrivs i punkterna 2 och 3 i tillägg 1. Bestående deformationer, inbegripet sprickor, kan godtas under förutsättning att de inte ökar risken för skada i händelse av en kollision och att de föreskrivna belastningarna bibehölls.

Spärrsystemet får inte frigöras under de provningar som föreskrivs i punkt 3 i tillägg 1.

Efter provningen skall de förskjutningsanordningar som är avsedda att möjliggöra eller underlätta passagernas tillträde till fordonet vara funktionsdugliga. De skall kunna frigöras åtminstone en gång och tillåta den förskjutning av sätet eller en del av detta för vilken de är avsedda.

Det är inte nödvändigt att eventuella andra förskjutnings- eller inställningsanordningar och deras spärrsystem är funktionsdugliga.

Om sätet är försett med huvudstöd skall hållfastheten hos ryggstödet och dess spärrsystem anses uppfylla de krav som anges i punkt 2, om det efter provningen i enlighet med punkt 4.3.6 inte har uppstått något brott på sätet eller ryggstödet. I annat fall måste det visas att sätet uppfyller de krav som anges i punkt 2.

När det gäller odelade säten med fler sittplatser än huvudstöd skall den provning som föreskrivs i punkt 2 utföras.

Särskilda krav för säten som är försedda med, eller som kan förses med, huvudstöd

Ett huvudstöd i ett fordon får inte utgöra en fara för föraren och passagerarna. Särskilt får det inte i något bruksläge ha några farliga ojämnheter eller skarpa kanter som kan öka risken för eller förvärra skador på föraren eller passagerarna.

De delar av huvudstödets fram- och baksida som befinner sig i område 1, enligt definitionen i punkt 8.1.1.3 i tillägg 1, skall genomgå energiupptagningsprovningen.

Detta krav skall anses vara uppfyllt om kulans retardation vid de provningar som genomförs enligt förfarandet i tillägg 2 inte överstiger 80 g kontinuerligt under längre tid än 3 ms. Det får inte heller uppstå någon farlig kant under provningen eller kvarstå en sådan efter denna.

De delar av huvudstödets fram- och baksida som befinner sig i område 2, enligt definitionen i punkt 8.1.2 i tillägg 1, skall vara försedda med stoppning som förhindrar att huvudet kommer i kontakt med bärande delar, och de skall uppfylla de krav i punkt 3.2.4 som är tillämpliga på de delar av sätenas baksidor som befinner sig i område 2.

Kraven i punkterna 3.3.2 och 3.3.3 gäller inte delar av baksidan på huvudstöd som är avsedda att monteras på säten bakom vilka det inte finns några andra säten.

Huvudstödet skall förankras i sätet eller fordonets bärande delar på ett sådant sätt att inga hårda eller farliga delar skjuter ut från huvudstödets stoppning eller från förankringen i ryggstödet på grund av huvudets påverkan under provningen.

Om sätet är försett med huvudstöd får efter överenskommelse med den tekniska tjänsten kraven i punkt 3.2.3 anses vara uppfyllda, om sätet försett med sitt huvudstöd uppfyller kraven i punkt 3.3.2.

Huvudstödens höjd

Huvudstödets höjd skall mätas enligt beskrivningen i punkt 5 i tillägg 1.

Om huvudstödet inte kan ställas in i höjdled skall höjden vara minst 800 mm för framsäten och minst 750 mm för andra säten.

Om huvudstödet kan ställas in i höjdled gäller följande:

Höjden skall vara minst 800 mm för framsäten och minst 750 mm för andra säten. Detta värde skall bestämmas i ett läge mellan det högsta och det lägsta möjliga inställbara höjdläget.

Det får inte finnas något bruksläge som medför en lägre höjd än 750 mm.

När det gäller andra säten än de främre, får huvudstöden vara förskjutningsbara till ett läge som medför en lägre höjd än 750 mm, om det tydligt framgår för användaren att detta inte är huvudstödets avsedda bruksläge.

När det gäller främre säten, får huvudstöden vara sådana att det automatiskt förskjuts till ett läge som medför en höjd på mindre än 750 mm när sätet inte används, om det automatiskt återgår till bruksläget när sätet används.

De mått som anges i punkterna 3.4.2 och 3.4.3.1 ovan får minskas för att ge tillräckligt fritt utrymme mellan huvudstödet och innertaket, fönstren eller någon annan del av fordonets bärande delar. Det fria utrymmet får dock vara högst 25 mm. Om sätet är försett med förskjutnings- eller inställningsanordningar gäller detta för sätets samtliga sittplatser. Genom undantag från punkt 3.4.3.2 får det inte heller finnas något bruksläge som medför en höjd på mindre än 700 mm.

Trots de höjdkrav som anges i punkterna 3.4.2, 3.4.3.1 och 3.4.3.2 skall höjden på alla huvudstöd som är avsedda för de bakre mittersta sätena eller sittplatserna vara minst 700 mm.

Om sätet kan förses med ett huvudstöd skall kraven i punkterna 3.2.3 och 3.3.2 kontrolleras.

Höjden på den del av anordningen mot vilket huvudet vilar, mätt enligt beskrivningen i punkt 5 i tillägg 1, skall för ett huvudstöd som är inställbart i höjdled vara minst 100 mm.

När det gäller en anordning som inte kan ställas in i höjdled, får avståndet mellan ryggstödet och huvudstödet vara högst 60 mm. Om huvudstödet är inställbart i höjdled skall det i sitt lägsta läge befinna sig högst 25 mm från ryggstödets överkant. När det gäller säten och odelade säten som kan ställas in i höjdled och som är försedda med separata huvudstöd, skall detta krav kontrolleras i alla de lägen som sätet eller det odelade sätet kan ställas in.

Om huvudstödet är inbyggt i ryggstödet skall följande område beaktas:

Ovanför ett plan som är vinkelrätt mot referenslinjen, 540 mm från R-punkten.

Mellan två vertikala längsgående plan på vardera sidan av referenslinjen på ett avstånd av 85 mm från denna. I detta område tillåts en eller flera öppningar som, oberoende av formen, uppvisar ett mått ”a” på mer än 60 mm, mätt enligt beskrivningen i punkt 7 i tillägg 1, om de krav som ställs i punkt 3.10 fortfarande uppfylls efter tilläggsprovningen enligt punkt 4.3.3.2 i tillägg 1.

Om huvudstödet kan ställas in i höjdled godtas en eller flera öppningar som, oberoende av formen, har ett mått ”a” på mer än 60 mm, mätt enligt beskrivningen i punkt 7 i tillägg 1, på den del av anordningen som fungerar som huvudstöd, om de krav som ställs i punkt 3.10 fortfarande uppfylls efter tilläggsprovningen enligt punkt 4.3.3.2 i tillägg 1.

Huvudstödet skall vara så brett att det utgör ett lämpligt stöd för huvudet hos en person som sitter i normal sittställning. Huvudstödet skall täcka ett område på minst 85 mm på vardera sidan av det vertikala mittplanet på den sittplats som huvudstödet är avsett för, vilket skall bestämmas enligt det förfarande som beskrivs i punkt 6 i tillägg 1.

Huvudstödet och dess fästanordningar skall vara sådana att den största förskjutning bakåt (”X”) av huvudet som huvudstödet medger är mindre än 102 mm, mätt enligt det statiska förfarande som föreskrivs i punkt 4.3 i tillägg 1.

Huvudstödet och dess fästanordningar skall vara tillräckligt hållfasta för att stå emot den belastning som anges i punkt 4.3.6 i tillägg 1 utan att brista. Om huvudstödet är inbyggt i ryggstödet gäller kraven i denna punkt de delar av ryggstödets uppbyggnad som är belägna ovanför ett plan vinkelrätt mot referenslinjen på ett avstånd av 540 mm från R-punkten.

Om huvudstödet är inställbart, skall det inte kunna höjas ovanför en högsta brukshöjd på annat sätt än genom ett avsiktligt handgrepp från användarens sida som skiljer sig från de vanliga handgreppen för att ställa in huvudstödet.

Hållfastheten hos ryggstödets och dess spärrsystem anses uppfylla de krav som anges i punkt 2 i tillägg 1 om inget brott i sätet eller ryggstödet har uppstått efter provningen i enlighet med punkt 4.3.6 i tillägg 1. I annat fall skall det visas att sätet uppfyller de provningsvillkor som anges i punkt 2 i tillägg 1.

BILAGA III

1. Räckvidd

Denna bilaga är tillämplig på fordon i kategorierna M2 och M3, med undantag av fordon i dessa kategorier som är särskilt utformade både för tätortstrafik och stående passagerare, med avseende på följande:

Alla passagerarsäten som är avsedda att installeras framåtriktade.

De fastsättningsanordningar för säten som finns i fordonet och som är avsedda att förses med de säten som anges i punkt 1.1 eller varje annan typ av säte som kan monteras på dessa fastsättningsanordningar.

M2-fordon får godkännas enligt bilaga II i stället för enligt denna bilaga.

Fordon där vissa säten omfattas av det undantag som anges i punkt 5.5.4 i bilaga I till direktiv 76/115/EEG skall godkännas enligt denna bilaga.

Prov enligt denna bilaga kan även användas för andra fordonsdelar (inbegripet bakåtriktade säten), enligt punkt 3.1.10 i bilaga I till direktiv 77/541/EEG och punkt 4.3.7 i bilaga I till direktiv 76/115/EEG.

2. Definitioner

I denna bilaga används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

godkännande av ett säte: godkännande av en sätestyp som komponent vad avser skyddet av sittande i framåtriktade säten när det gäller sätenas hållfasthet och ryggstödens utformning.

godkännande av ett fordon: godkännande av en fordonstyp i fråga om hållfastheten hos de delar av fordonets struktur i vilka sätena skall förankras och i fråga om installationen av säten.

sätestyp: säten som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som kan påverka deras hållfasthet och styrka, vad avser följande egenskaper:

De bärande delarnas uppbyggnad, form, mått och material.

Typ och mått för ryggstödets inställningsanordning och spärrsystem.

Mått, uppbyggnad och material för fastsättningsanordningar och stöd (t.ex. ben).

fordonstyp: fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseende som

de konstruktionsegenskaper som är av betydelse för detta direktiv, och

den eller de typer av säten som har EEG-typgodkänts som komponenter som är lämpliga för fordonet i förekommande fall.

säte: en anordning som kan förankras i fordonsstrukturen, inbegripet dess klädsel och fästanordningar, och som är avsett att användas i ett fordon som sittplats för en eller flera vuxna personer.

Beroende på åt vilket håll sätet är riktat, definieras det enligt följande:

säte som är vänt framåt: ett säte som kan användas medan fordonet är i rörelse och som är vänt mot fordonets främre del på ett sådant sätt att sätets vertikala symmetriplan bildar en vinkel på mindre än + 10o eller - 10o med fordonets vertikala symmetriplan.

säte som är vänt bakåt: ett säte som kan användas medan fordonet är i rörelse och som är vänt mot fordonets bakre del på ett sådant sätt att sätets vertikala symmetriplan bildar en vinkel på mindre än + 10o eller - 10o med fordonets vertikala symmetriplan.

säte som är vänt mot sidan: ett säte som med avseende på sin placering i förhållande till fordonets vertikala symmetriplan inte motsvarar någon av de definitioner som ges i punkt 2.5.1 eller 2.5.2 ovan.

enskilt säte: ett säte som är utformat och konstruerat för att användas som sittplats för en passagerare.

dubbelsäte: ett säte som är utformat och konstruerat för att användas som sittplats för två passagerare som sitter sida vid sida; två säten bredvid varandra som inte har någon förbindelse skall betraktas som två enskilda säten.

rad med säten: ett säte som är utformat och konstruerat för att användas som sittplats för tre eller flera passagerare som sitter sida vid sida; flera enskilda säten eller dubbelsäten som placerats sida vid sida skall inte betraktas som en rad med säten.

sittdyna: den del av sätet som är placerad nästan horisontellt och som är avsedd att bära upp en sittande passagerare.

ryggstöd: den del av sätet som är nästan vertikal och utformad för att stödja passagerarens rygg, axlar och, eventuellt, huvud.

inställningsanordning: den anordning varigenom sätet eller delar av detta kan ställas in i ett läge som passar den sittande personen.

förskjutningsanordning: en anordning som gör det möjligt att förskjuta sätets vinkel eller delar av sätet i sid- eller längdled utan fasta mellanliggande lägen för sätet eller någon av dess delar, för att underlätta passagerarnas på- och avstigning.

spärrsystem: en anordning som säkerställer att sätet eller delar av detta hålls kvar i bruksläge.

förankring: en del av golvet eller fordonskarosseriet i vilket sätet kan fastgöras.

fastgöringsanordningar: bultar eller andra komponenter som används för att fastgöra sätet i fordonet.

vagn: den provningsutrustning som tillverkats och används för dynamisk efterlikning av trafikolyckor som innebär frontalkollision.

extra säte: ett säte för dockan som monteras på provvagnen bakom det säte som skall provas. Detta säte skall vara representativt för det säte som i fordonet skall användas bakom det säte som provas.

referensplan: det plan som går genom beröringspunkterna för dockans hälar och som används för att bestämma H-punkten och den verkliga kroppsvinkeln för sittplatsen i motorfordon.

referenshöjd: sätets överkants höjd över referensplanet.

docka: en docka som motsvarar specifikationerna för Hybrid II eller III.

referensområde: utrymmet mellan två vertikala längsgående plan, på ett avstånd av 400 mm från varandra och symmetriska i förhållande till H-punkten samt bestämda genom att den apparat som beskrivs i bilaga II till direktiv 74/60/EEG vrids från vertikalt till horisontellt läge. Apparaten skall placeras enligt beskrivningen i den bilagan och ställas in för den maximala längden 840 mm.

trepunktsbälte: vid tillämpningen av detta direktiv inbegrips även bälten med fler än tre förankringspunkter.

avståndet mellan sätena: det horisontella avståndet mellan på varandra följande säten, mätt från framsidan av ryggstödet till baksidan av ryggstödet på sätet framför, på en höjd av 620 mm ovanför golvet.

3. Krav för säten

Varje sätestyp skall antingen omfattas av provningskraven i tillägg 1 (dynamisk provning) eller de statiska provningar som beskrivs i tilläggen 5 och 6, på tillverkarens begäran.

De provningar som sätestypen har genomgått skall anges i tillägget till godkännandeintyget (tillägg 4 i bilaga I).

Alla ingående inställnings- och förskjutningsanordningar skall ha ett automatiskt fungerande spärrsystem.

Det skall inte krävas att inställnings- och spärrsystemen skall vara funktionsdugliga efter provningen.

Huvudstöd skall monteras på varje yttersäte fram i alla fordon av kategori M2 som har en högsta vikt som inte överstiger 3500 kg. Huvudstöden skall överensstämma med kraven i bilaga III till detta direktiv eller med direktiv 78/932/EEG.

4. Krav för en fordonstyps sätesförankring

Färankringen av sätena i fordonet skall kunna tåla

antingen den provning som beskrivs i tillägg 2,

eller, om sätet är monterat på den del av fordonets uppbyggnad som provas, de provningar som föreskrivs i tillägg 1. Sätet behöver inte vara ett godkänt säte om det uppfyller kraven i punkt 3.2.1.

Bestående deformation av, inbegripet brott på, förankringen eller omgivande område skall tillåtas under förutsättning att den föreskrivna kraften har bibehållits under hela den föreskrivna perioden.

Om det finns mer än en typ av förankring på ett fordon, skall varje variant provas för att fordonet skall kunna godkännas.

En provning kan användas för att samtidigt godkänna ett säte och ett fordon.

För M3-fordon skall sätesförankringarna anses överensstämma med kraven i punkterna 4.1 och 4.2 om säkerhetsbältenas förankring för de sätespositioner som berörs är monterade direkt på de säten som skall installeras, och dessa förankringar för säkerhetsbälten överensstämmer med kraven i direktiv 76/115/EEG, i förekommande fall med det undantag som fastställs i punkt 5.5.4 i bilaga I till det direktivet.

5. Krav för installation av säten i en forodonstyp

Alla installerade framåtriktade säten skall godkännas enligt kraven i punkt 3 i denna bilaga och omfattas av följande krav:

Sätet skall ha en referenshöjd på minst 1 m.

H-punkten för sätet omedelbart bakom skall vara mindre än 72 mm högre än H-punkten för det aktuella sätet eller, om sätet är mer än 72 mm högre, skall sätet ha provats och godkänts för installation med en sådan placering.

När godkännandet sker enligt tillägg 1 är prov 1 och 2 tillämpliga med undantag för följande:

Prov 1 skall inte tillämpas om sätets baksida inte kan träffas av en icke-fastspänd passagerare (dvs. det finns inte något framåtriktat säte direkt bakom det säte som skall provas).

Prov 2 skall inte tillämpas

om baksidan av sätet inte kan träffas av en fastspänd passagerare, eller

om sätet bakom är försett med trepunktsbälte med förankringar som helt överensstämmer med direktiv 76/115/EEG (utan undantag), eller

om sätet uppfyller kraven i tillägg 6 i denna bilaga.

Om godkännandet beviljas enligt tilläggen 5 och 6, är alla provningar tillämpliga utom följande:

Provningarna i tillägg 5 skall inte tillämpas om sätets baksida inte kan träffas av en icke-fastspänd passagerare (dvs. det finns inte något framåtriktat säte direkt bakom det säte som skall provas).

Provningen i tillägg 6 skall inte tillämpas

om sätets baksida inte kan träffas av en fastspänd passagerare, eller

om sätet bakom är försett med ett trepunktsbälte med förankringar som helt överensstämmer med direktiv 76/115/EEG (utan undantag).

BILAGA IV

1. Allmänt

De krav som anges i denna bilaga gäller fordon i kategorierna N1, N2 och N3 samt sådana fordon i kategorierna M2 och M3 som inte omfattas av bilaga III. De gäller också säten som är vända åt sidan i alla fordonskategorier, med undantag av bestämmelserna i punkt 2.5.

2. Allmänna specifikationer

Säten och odelade säten skall vara stadigt fastgjorda i fordonet.

Skjutbara och odelade säten skall spärras automatiskt i alla lägen som är möjliga.

Inställbara ryggstöd skall kunna spärras i alla lägen som är möjliga.

Alla säten som kan fällas framåt eller som har nedvikbara ryggstöd skall spärras automatiskt i det normala läget. Detta krav skall inte vara tillämpligt på säten som monteras i rullstolsutrymmet i fordon i kategori M2 eller M3 av klass I, II eller A.

Ett huvudstöd skall monteras på varje yttersäte fram i alla fordon av kategori M2 med en högsta vikt som inte överstiger 3500 kg och av kategori N1. Huvudstöd monterade i sådana fordon skall uppfylla kraven i bilaga II eller i direktiv 78/932/EEG.

1 EGT nr C 108, 10.12.1973, s. 75.,

2 EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1.

3 EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 2.

4 EGT nr L 165, 20.6.1974, s. 16.

5 EEG-dokument från Genève. ( E/ECE/324/ ) Rev. 1/Tillägg 16. E/ECE/TRANS/505

6 EGT L 42, 13.2.2002, s. 1.

7 EGT L 220, 29.8.1977, s. 95. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

8 EGT L 24, 30.1.1976, s. 6. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 96/38/EG (EGT L 187, 26.7.1996, s. 95).

9 Numreringen av uppgifterna och de fotnoter som finns i detta informationsdokument överensstämmer med den numrering som används i bilaga I till direktiv 70/156/EEG. Uppgifter som inte är relevanta för det här direktivet har utelämnats.

10 Stryk det som inte är tillämpligt.

11 Stryk det som inte är tillämpligt.

12 Stryk det som inte är tillämpligt.

13 Stryk det som inte är tillämpligt.

14 Stryk det som inte är tillämpligt.

15 Stryk det som inte är tillämpligt.

16 Om typmärkningen innehåller tecken som inte är av betydelse för att beskriva det fordon, den komponent eller den separata tekniska enhet som omfattas av intyget om typgodkännande, skall dessa tecken i dokumentationen återges med symbolen ”?” (t.ex. ABC??123??).

17 Enligt definitionerna i del A i bilaga II till direktiv 70/156/EEG.

18 Stryk det som inte är tillämpligt.

19 Stryk det som inte är tillämpligt.

20 Stryk det som inte är tillämpligt.

21 Stryk det som inte är tillämpligt.

22 Stryk det som inte är tillämpligt.

23 Stryk det som inte är tillämpligt.

24 Stryk det som inte är tillämpligt.

25 Stryk det som inte är tillämpligt.

26 Om märkningen av typen innehåller tecken som inte är av betydelse för att beskriva fordonet, komponenten eller den separata tekniska enheten som omfattas av detta typgodkännandeintyg, skall dessa tecken i dokumentationen återges med symbolen ”?” (t.ex. ABC??123??).

27 Enligt definition i del A i bilaga II till direktiv 70/156/EEG.

28 Stryk det som inte är tillämpligt.

29 Stryk det som inte är tillämpligt.

30 Stryk det som inte är tillämpligt.

31 Stryk det som inte är tillämpligt.

32 Stryk det som inte är tillämpligt.

33 Stryk det som inte är tillämpligt.

34 Stryk det som inte är tillämpligt.

35 Stryk det som inte är tillämpligt.

36 Fordon i kategori M1 anses uppfylla kraven i punkterna 3.2.3 och 3.2.4 i denna bilaga, om de uppfyller kraven i direktiv 74/60/EEG.

37 Fordon i kategori M1 anses uppfylla kraven i punkterna 3.2.3 och 3.2.4 i denna bilaga, om de uppfyller kraven i direktiv 74/60/EEG.

38 T.o.m den 1 oktober 1999 för nya fordonstyper och t.o.m. den 1 oktober 2001 för alla fordon skall värdet 750 mm gälla.

39 T.o.m den 1 oktober 1999 för nya fordontyper och t.o.m den 1 oktober 2001 för alla fordon skall värdet 700 mm gälla.

40 T.o.m den 1 oktober 1999 för nya fordonstyper och t.o.m. den 1 oktober 2001 för alla fordon skall värdet 750 mm gälla.

41 T.o.m den 1 oktober 1999 för nya fordontyper och t.o.m den 1 oktober 2001 för alla fordon skall värdet 700 mm gälla.

42 T.o.m den 1 oktober 1999 för nya fordontyper och t.o.m den 1 oktober 2001 för alla fordon skall värdet 700 mm gälla.

43 T.o.m den 1 oktober 1999 för nya fordontyper och t.o.m den 1 oktober 2001 för alla fordon skall värdet 700 mm gälla.

44 T.o.m den 1 oktober 1999 för nya fordontyper och t.o.m den 1 oktober 2001 för alla fordon skall värdet 700 mm gälla.

45 Pendelns reducerade massa ”mr” förhåller sig till pendelns totala massa ”m” som avståndet ”a” mellan islagscentrum och rotationsaxeln samt avståndet ”l” mellan tyngdpunkten och rotationsaxeln enligt formeln mr = m × 1/a.

46 De tekniska specifikationerna och detaljritningarna av Hybrid II och III, som motsvarar principmåtten för den femtionde percentilen av vuxna män i USA och specifikationerna för dess fastsättning för denna provning är deponerad hos FN:s generalsekreterare och kan på begäran konsulteras hos sekretariatet för FN:s ekonomiska kommission för Europa, Palais des Nations, Genève, Schweiz.

47 Uttryckt i g (= 9,81 m/s2), vars skalära värde beräknas enligt formeln: γr2 = γl2 + γv2 + γt2 där: γl värdet för den momentana längsgående accelerationen, γv värdet för den momentana vertikala accelerationen, γt värdet för den momentana tvärgående accelerationen.