Rådets direktiv av den 27 juni 1977 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård (77/453/EEG)

Avis juridique important

Rådets direktiv 77/453/EEG av den 27 juni 1977 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 176 , 15/07/1977 s. 0008 - 0010 Finsk specialutgåva Område 6 Volym 1 s. 0204 "Grekisk specialutgåva " Område 06 Volym 1 s. 0258 Svensk specialutgåva Område 6 Volym 1 s. 0204 Spansk specialutgåva: Område 06 Volym 2 s. 0009 Portugisisk specialutgåva: Område 06 Volym 2 s. 0009

RÅDETS DIREKTIV av den 27 juni 1977 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård (77/453/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 49, 57, 66 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2), och

med beaktande av följande:Vid genomförande av det ömsesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt rådets direktiv 77/452/EEG (3) gör jämförbara utbildningar i medlemsstaterna det möjligt att begränsa samordningen inom detta område till kravet att vissa minimistandarder iakttas, som sedan ger medlemsstaterna frihet att organisera utbildningen.

Den samordning som avses i detta direktiv utesluter inte samordning vid en senare tidpunkt.

När det gäller den samordning av utbildningen som avses i detta direktiv, gör flertalet medlemsstater f.n. inte någon skillnad mellan utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård som utövar sin verksamhet som anställda och dem som är självständigt verksamma yrkesutövare; av det skälet och för att så långt möjligt uppmuntra yrkesutövarnas fria rörlighet inom gemenskapen förefaller det nödvändigt att utsträcka tillämpningen av detta direktiv till att även omfatta anställda sjuksköterskor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 49, 57, 66 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 77/452/ · direktiv 2001/19/ · direktiv 2005/36/.

Vid genomförande av det ömsesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt rådets direktiv 77/452/EEG gör jämförbara utbildningar i medlemsstaterna det möjligt att begränsa samordningen inom detta område till kravet att vissa minimistandarder iakttas, som sedan ger medlemsstaterna frihet att organisera utbildningen.

Den samordning som avses i detta direktiv utesluter inte samordning vid en senare tidpunkt.

När det gäller den samordning av utbildningen som avses i detta direktiv, gör flertalet medlemsstater f.n. inte någon skillnad mellan utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård som utövar sin verksamhet som anställda och dem som är självständigt verksamma yrkesutövare; av det skälet och för att så långt möjligt uppmuntra yrkesutövarnas fria rörlighet inom gemenskapen förefaller det nödvändigt att utsträcka tillämpningen av detta direktiv till att även omfatta anställda sjuksköterskor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom direktiv 2005/36/, direktiv 2001/19/ och direktiv 77/452/.

1. Medlemsstaterna skall tilldela sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som finns uppräknade i bilagan till direktiv 77/452/EEG på grundval av en examen som garanterar att personen i fråga under sin utbildningstid har förvärvat:

a) nöjaktiga kunskaper om de vetenskaper som den allmänna hälso- och sjukvården bygger på inklusive tillräcklig insikt i friska och sjuka människors anatomi, fysiologiska funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälsotillstånd och hennes fysiska och sociala miljö,

b) tillräckliga kunskaper om yrkets beskaffenhet och etik samt de allmänna principerna för hälso- och sjukvård,

c) nöjaktig klinisk erfarenhet; denna erfarenhet, som bör väljas med avseende på dess utbildningsvärde, skall förvärvas under tillsyn av yrkesutbildad vårdpersonal och där det finns tillräckligt med personal och utrustning som uppfyller kraven på omvårdnad av patienterna,

d) förmåga att ta del i den praktiska utbildningen av vårdpersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal,

e) erfarenhet av samarbete med företrädare för andra yrken inom vårdsektorn.

2. Den utbildning som avses i punkt 1 skall omfatta minst:

a) tioårig allmän skolutbildning, som skall styrkas med utbildnings-, examens- eller andra behörighetsbevis utfärdade av de behöriga myndigheterna eller organen i en medlemsstat, eller ett intyg som visar att examen avlagts på en nivå som motsvarar inträdeskraven till sjuksköterskeskolor,

b) särskilt yrkesinriktad utbildning på heltid, som skall innefatta de ämnen som finns uppräknade i utbildningsplanen i bilagan till detta direktiv och omfatta tre års studier eller 4600 timmars teoretisk och klinisk undervisning.

3. Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar sjuksköterskor är ansvarig för samordningen av den teoretiska och kliniska undervisningen under hela utbildningstiden.

a) Teoretisk undervisning skall definieras som den del av sjuksköterskeutbildningen genom vilken sjuksköterskeeleverna förvärvar den kunskap, förståelse och yrkesskicklighet som krävs för att planlägga, erbjuda och bedöma den vård som ombesörjs av sjuksköterskor i dess helhet. Denna undervisning tillhandahålls vid sjuksköterskeskolor och under de andra former, som utbildningsinstitutionen väljer, och erbjuds av en stab av vårdlärare och andra kompetenta personer.

b) Klinisk undervisning skall definieras som den del av sjuksköterskeutbildningen genom vilken sjuksköterskeeleverna på grundval av den kunskap och yrkesskicklighet de har förvärvat som en del av ett arbetslag och genom direkt kontakt med enskilda friska eller sjuka individer och/eller grupper lär sig att planlägga, erbjuda och bedöma det samlade behovet av vård som tillhandahålls av sjuksköterskor. Sjuksköterskeeleven lär sig inte bara att vara en del av ett arbetslag utan även att vara gruppledare och organisera omvårdnaden i dess helhet inklusive hälsoundervisning för individer och mindre grupper i samhället inom eller utom sjukhus och andra vårdinrättningar. Denna undervisning äger rum inom och utom sjukhus och andra vårdinrättningar under tillsyn av lärare som är sjuksköterskor och i samarbete med och under medverkan av andra kompetenta sjuksköterskor. Annan kompetent personal får knytas till undervisningen. Sjuksköterskeeleverna skall delta i den verksamhet som bedrivs av avdelningarna i fråga, i den mån denna verksamhet bidrar till deras utbildning och gör det möjligt för dem att lära sig att ta på sig det ansvar som utgör en väsentlig del av vården.

4. Den teoretiska undervisning som avses i del A i bilagan skall avpassas till och samordnas med den kliniska undervisning som avses i del B i bilagan på så sätt att de kunskaper och erfarenheter som finns uppräknade i punkt 1 i denna artikel kan förvärvas på lämpligt sätt. Längden av den teoretiska undervisningen skall uppgå till minst en tredjedel och den kliniska undervisningen till minst hälften av den minimitid för utbildningen som avses i punkt 2.b.

5. Medlemsstaterna får ge partiell befrielse till personer som genomgått en del av den utbildning som avses i punkt 2.b i form av annan utbildning som ligger på minst motsvarande nivå.

Artikel2¶

Ändrad genom direktiv 2005/36/.

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 får medlemsstaterna tillåta utbildning på deltid på de villkor som godkänts av de behöriga nationella myndigheterna.

Den samlade utbildningen på deltid får inte vara kortare än utbildningen på heltid. Utbildningsnivån får inte vara lägre på grund av att den sker på deltid.

Artikel3¶

Ändrad genom direktiv 2005/36/.

Detta direktiv skall även tillämpas på de medborgare i medlemsstaterna som i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen i egenskap av anställda utövar eller kommer att utöva sådan verksamhet som avses i artikel 1 i direktiv 77/452/EEG.

Artikel4¶

Ändrad genom direktiv 2005/36/.

1. Medlemsstaterna skall genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom två år från dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel5¶

Ändrad genom direktiv 2005/36/.

Om det vid tillämpningen av detta direktiv skulle uppstå allvarligare svårigheter för en medlemsstat inom vissa områden, skall kommissionen i samverkan med det landet undersöka dessa svårigheter och begära yttrande från den kommitté bestående av högre tjänstemän inom hälsoväsendet som upprättats enligt beslut 75/365/EEG senast ändrat genom beslut 77/455/EEG.

Vid behov skall kommissionen föreslå rådet lämpliga åtgärder.

Artikel6¶

Ändrad genom direktiv 2005/36/.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA

Den utbildningsplan som leder fram till förvärv av ett utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall bestå av två delar och omfatta minst de ämnen som finns uppräknade nedan. Undervisning i ett eller flera av dessa ämnen får ges som en del av eller i samband med annan utbildning.

A. Teoretisk och teknisk undervisning

a) Vård

yrkets beskaffenhet och etik,

allmänna principer för hygien och hälso- och sjukvård,

principerna för hälso- och sjukvård inom

allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter,

allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter,

barnavård och barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik),

mödravård,

mentalhygien och psykiatri,

äldrevård och långvårdsmedicin.

b) Grundvetenskaper

anatomi och fysiologi,

patologi,

bakteriologi, virologi och parasitologi,

biofysik, biokemi och radiologi,

dietetik,

hygien

förebyggande medicin,

hälsolära,

klinisk farmakologi.

c) Socialvetenskap

sociologi,

psykologi,

förvaltningsprinciper,

undervisningsprinciper,

social- och hälsovårdslagstiftning,

juridiska aspekter på sjuksköterskeyrket.

B. Klinisk undervisning

Hälso- och sjukvård i relation till:

allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter,

allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter,

barnavård och barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik),

mödravård,

mentalhygien och psykiatri,

äldrevård och långvårdsmedicin,

hemsjukvård.

1 EGT nr C 65, 5.6.1970, s. 12.

2 EGT nr C 108, 26.8.1970, s. 23.

3 EGT nr L 176, 15.7.1977, s. 1.

4 EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 2.

5 EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 19.

6 EGT nr L 176, 15.7.1977, s. 13.