Rådets direktiv av den 21 januari 1980 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (80/154/EEG)
Avis juridique important
Rådets direktiv 80/154/EEG av den 21 januari 1980 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 033 , 11/02/1980 s. 0001 - 0007 Finsk specialutgåva Område 6 Volym 2 s. 0045 "Grekisk specialutgåva " Område 06 Volym 2 s. 0075 Svensk specialutgåva Område 6 Volym 2 s. 0045 Spansk specialutgåva: Område 06 Volym 2 s. 0089 Portugisisk specialutgåva: Område 06 Volym 2 s. 0089
RÅDETS DIREKTIV av den 21 januari 1980 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (80/154/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 49, 57 och 66 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (1),
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och
med beaktande av följande:
Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 80/154/ · direktiv 75/362/ · direktiv 1990/658/EU · direktiv 2001/19/ · direktiv 2005/36/.
Enligt fördraget är all särbehandling som grundar sig på nationalitet när det gäller etablering och tillhandahållande av tjänster förbjuden fr.o.m. övergångsperiodens utgång. Principen om sådan behandling som grundar sig på nationalitet förekommer särskilt vid beviljande av de tillstånd som krävs för att vara verksam som barnmorska samt vid inregistrering eller medlemskap i yrkesorganisation eller motsvarande organ.
Det förefaller ändå önskvärt att vissa bestämmelser införs för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster för barnmorskor.
Enligt fördraget får medlemsstaterna inte bevilja någon form av stödåtgärder som skulle kunna snedvrida etableringsvillkoren.
I artikel 57.1 i fördraget föreskrivs att direktiv skall utfärdas för ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis.
Det förefaller ändamålsenligt att samtidigt med det ömsesidiga erkännandet av examensbevisen fastställa en samordning av utbildningsvillkoren för barnmorskor; en sådan samordning omfattas av direktiv 80/155/EEG (4).
I medlemsstaternas lagstiftning är innehav av examensbevis för barnmorskor en förutsättning för rätten att påbörja och utöva verksamhet som barnmorska.
Då ett direktiv om ömsesidigt erkännande av examensbevis inte nödvändigtvis innebär likvärdighet när det gäller den utbildning som dessa examensbevis avser, bör rätten att använda yrkestiteln på grundval av utbildningen endast vara tillåten på språket i barnmorskans ursprungsland eller senaste hemvistland.
För att underlätta tillämpningen av detta direktiv för de nationella myndigheterna får en medlemsstat föreskriva att den person som uppfyller utbildningsvillkoren enligt detta direktiv samtidigt med de formella utbildningsbevisen måste förete ett intyg från de behöriga myndigheterna i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet som visar att dessa bevis är de som avses i direktivet.
När det gäller tillhandahållande av tjänster är det ganska klart att det krav på inregistrering eller medlemskap i yrkesorganisationer eller motsvarande organ som är förknippat med utövandet av en stadigvarande verksamhet i den medlemsstat som är värdland utgör ett hinder för den som vill tillfälligt tillhandahålla tjänsten i fråga i det landet; detta krav bör därför upphävas. Under sådana förhållanden bör emellertid tillsyn garanteras över det yrkesansvar som faller inom dessa yrkesorganisationers eller motsvarande organs verksamhetsområde; därför bör det med tillämpning av artikel 62 i fördraget erbjudas en möjlighet att ålägga personen i fråga att till den behöriga myndigheten i värdlandet inkomma med särskilda uppgifter som hänför sig till tillhandahållandet av tjänster.
När det gäller kraven på god vandel och gott anseende bör skillnad göras mellan de krav som ställs för att påbörja verksamhet inom yrket och de krav som ställs för att få utöva yrket.
När det gäller verksamhet som anställd barnmorska fastslås inte några särskilda bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen som hänför sig till god vandel eller gott anseende, yrkesansvar eller användningen av yrkestitlar (5); beroende på den enskilda medlemsstaten tillämpas eller får dessa regler tillämpas på såväl anställda som självständigt verksamma yrkesutövare; ett villkor för rätten att utöva verksamhet som barnmorska är i alla medlemsstater innehav av utbildnings-, examens- eller andra behörighetsbevis för barnmorskor; denna verksamhet utövas såväl av anställda som självständigt verksamma yrkesutövare eller av samma personer omväxlande som anställd eller som självständigt verksam yrkesutövare under deras yrkeskarriär; för att i möjligaste mån uppmuntra dessa yrkesutövares fria rörlighet inom gemenskapen förefaller det vara nödvändigt att utvidga detta direktiv till att även omfatta anställda barnmorskor.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 49, 57 och 66 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommittens yttrande, och
Enligt fördraget är all särbehandling som grundar sig på nationalitet när det gäller etablering och tillhandahållande av tjänster förbjuden fr.o.m. övergångsperiodens utgång. Principen om sådan behandling som grundar sig på nationalitet förekommer särskilt vid beviljande av de tillstånd som krävs för att vara verksam som barnmorska samt vid inregistrering eller medlemskap i yrkesorganisation eller motsvarande organ.
Det förefaller ändå önskvärt att vissa bestämmelser införs för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster för barnmorskor.
Enligt fördraget får medlemsstaterna inte bevilja någon form av stödåtgärder som skulle kunna snedvrida etableringsvillkoren.
I artikel 57.1 i fördraget föreskrivs att direktiv skall utfärdas för ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis.
Det förefaller ändamålsenligt att samtidigt med det ömsesidiga erkännandet av examensbevisen fastställa en samordning av utbildningsvillkoren för barnmorskor; en sådan samordning omfattas av direktiv 80/155/EEG.
I medlemsstaternas lagstiftning är innehav av examensbevis för barnmorskor en förutsättning för rätten att påbörja och utöva verksamhet som barnmorska.
Då ett direktiv om ömsesidigt erkännande av examensbevis inte nödvändigtvis innebär likvärdighet när det gäller den utbildning som dessa examensbevis avser, bör rätten att använda yrkestiteln på grundval av utbildningen endast vara tillåten på språket i barnmorskans ursprungsland eller senaste hemvistland.
För att underlätta tillämpningen av detta direktiv för de nationella myndigheterna får en medlemsstat föreskriva att den person som uppfyller utbildningsvillkoren enligt detta direktiv samtidigt med de formella utbildningsbevisen måste förete ett intyg från de behöriga myndigheterna i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet som visar att dessa bevis är de som avses i direktivet.
När det gäller tillhandahållande av tjänster är det ganska klart att det krav på inregistrering eller medlemskap i yrkesorganisationer eller motsvarande organ som är förknippat med utövandet av en stadigvarande verksamhet i den medlemsstat som är värdland utgör ett hinder för den som vill tillfälligt tillhandahålla tjänsten i fråga i det landet; detta krav bör därför upphävas. Under sådana förhållanden bör emellertid tillsyn garanteras över det yrkesansvar som faller inom dessa yrkesorganisationers eller motsvarande organs verksamhetsområde; därför bör det med tillämpning av artikel 62 i fördraget erbjudas en möjlighet att ålägga personen i fråga att till den behöriga myndigheten i värdlandet inkomma med särskilda uppgifter som hänför sig till tillhandahållandet av tjänster.
När det gäller kraven på god vandel och gott anseende bör skillnad göras mellan de krav som ställs för att påbörja verksamhet inom yrket och de krav som ställs för att få utöva yrket.
När det gäller verksamhet som anställd barnmorska fastslås inte några särskilda bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen som hänför sig till god vandel eller gott anseende, yrkesansvar eller användningen av yrkestitlar; beroende på den enskilda medlemsstaten tillämpas eller får dessa regler tillämpas på såväl anställda som självständigt verksamma yrkesutövare; ett villkor för rätten att utöva verksamhet som barnmorska är i alla medlemsstater innehav av utbildnings-, examens- eller andra behörighetsbevis för barnmorskor; denna verksamhet utövas såväl av anställda som självständigt verksamma yrkesutövare eller av samma personer omväxlande som anställd eller som självständigt verksam yrkesutövare under deras yrkeskarriär; för att i möjligaste mån uppmuntra dessa yrkesutövares fria rörlighet inom gemenskapen förefaller det vara nödvändigt att utvidga detta direktiv till att även omfatta anställda barnmorskor.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Kapitel I Räckvidd
Artikel1¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/, direktiv 75/362/, direktiv 80/154/, 11985I, 11994N, beslut (EU) nr 1/1995 och 12003T.
1. Detta direktiv skall med beaktande av artikel 4 i direktiv 80/155/EEG tillämpas på verksamhet som barnmorska så som den definieras av varje medlemsstat och som utövas under följande yrkestitlar:
I Tyskland
”Hebamme” eller ”Entbindungspfleger”.
I Belgien
”accoucheuse/vroedvrouw”.
I Danmark
”jordemoder”.
I Frankrike
”sage-femme”.
I Irland
”midwife”.
I Italien
”ostetrica”.
I Luxemburg
”sage-femme”.
I Nederländerna
”verloskundige”.
I Storbritannien
”midwife”.
I Grekland
”Μαία” eller ”Μαιευτικής”.
I Spanien
”matrona” eller ”asistente obstétrico”.
I Portugal
”enfermeiro especialista em enfermagem de saúde materna e obstérica”.
I Finland
” kätilö barnmorska”.
I Sverige
”barnmorska”.
I Österrike
”Hebamme”.
I Tjeckien
” Porodní asistentka/porodní asistent”.
I Estland
” Ämmaemand”.
I Cypern
” Εγγεγραμμένη Μαία”.
I Lettland
” Vecmāte”.
I Litauen
” Akušeris”.
I Ungern
” Szülésznő”.
I Malta
” Qabla”.
I Polen
” Położna”.
I Slovenien
” Diplomirana babica / Diplomirani babičar”.
I Slovakien
” Pôrodná asistentka”.
Kapitel II Utbildnings, examens och andra behörighetsbevis för barnmorskor
Artikel2¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/ och direktiv 2001/19/.
1. Varje medlemsstat skall erkänna de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som tilldelas medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater och som förtecknas i bilagan, som överensstämmer med artikel 1.1, 1.3 och 1.4 i direktiv 80/155/ EEG, och som uppfyller ett av följande villkor:
Utbildning till barnmorska på heltid under minst tre år, som
antingen förutsätter innehav av ett utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis som innebär rätt att bli antagen till studier vid universitet eller högskolor eller, i annat fall, som styrker motsvarande kunskapsnivå,
eller åtföljs av yrkespraktik, för vilken det intyg som anges i artikel 4 i detta direktiv utfärdas.
Utbildning till barnmorska på heltid under minst två år eller 3600 timmar som förutsätter innehav av ett utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som anges i bilagan till direktiv 77/452/EEG.
Utbildning till barnmorska på heltid under minst 18 månader eller 3000 timmar som förutsätter innehav av ett utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som anges i bilagan till direktiv 77/452/EEG och som åtföljs av yrkespraktik, för vilken det intyg som anges i artikel 4 i detta direktiv utfärdas.
2. Varje medlemsstat skall ge de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som den erkänner samma innebörd inom sitt territorium som dem som den själv utfärdar, när det gäller rätten att som självständigt verksam yrkesutövare påbörja och utöva verksamhet som barnmorska.
Artikel3¶
Upphävd genom direktiv 2005/36/, direktiv 2001/19/, direktiv 75/362/, direktiv 1990/658/EU, 11985I, 11994N och beslut (EU) nr 1/1995.
De utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som avses i artikel 2 är följande:
a) I Tyskland
— ”Zeugnis über die staatliche Prüfung für Hebammen und Entbindungspfleger” utfärdat av den statliga examensnämnden.
— utbildningsbevis utfärdade av de behöriga myndigheterna i Tyskland som visar att de utbildningsbevis som utfärdats efter den 8 maj 1945 av de behöriga myndigheterna i Tyska Demokratiska Republiken erkänns som likvärdiga med dem som finns uppräknade i den första strecksatsen.
b) I Belgien ”diplôme d'accoucheuse/vroedvrouwdiploma” som utfärdas av läroanstalter som grundats eller erkänts av staten eller av ”jury central” (centrala bedömningsnämnden).
c) I Danmark ”bevis for bestået jordemodereksamen” som utfärdas av ”Danmarks jordemoderskole”.
d) I Frankrike ”diplôme de sage-femme” som utfärdas av staten.
e) I Irland utbildningsbevis som barnmorska som utfärdas av ”An Bord Altranais”.
f) I Italien ”diploma d'ostetrica” som utfärdas av läroanstalter som erkänts av staten.
g) I Luxemburg ”diplôme de sage-femme” som utfärdas av hälsovårdsministern på grundval av examensnämndens beslut.
h) I Nederländerna ”diploma van verloskundige” som utfärdas av den examensnämnd som tillsatts av staten.
i) I Storbritannien
uppgift om inregistrering som barnmorska i del 10 av det register som förs av United Kingdom Central Council for Nursing, Midwifery and Health Visiting.
j) I Grekland
”Πτυχίο Μαίας ή Μαιευτή” bestyrkt av hälso- och socialvårdsministeriet.
”Πτυχίο Ανωτέρας Σχολής Στελεχών Υγείας και Κοινωνικής Πρόνοιας, Τμήματος Μαιευτικής” som utfärdas av fakulteten för utbildningar på hälso- och socialvårdsområdet, avdelningen för obstetrik, vid centra för högre teknisk utbildning och yrkesutbildning eller av de tekniska utbildningsanstalter som lyder under utbildnings- och ecklesiastikministeriet.
k) I Spanien
utbildningsbevis som ”matrona” eller ”asistente obstétrico (matrona)” eller ”enfermería obstétrica-ginecológica” som utfärdas av ministeriet för utbildning och vetenskap.
l) I Portugal examensbevis för ”enfermeiro especialista em enfermagem de sáude materna e obstétrica”.
m) I Österrike ”Hebammen-Diplom” som utfärdas av en barnmorskeskola.
n) I Finland ” kätilö barnmorska” eller ” erikoissairaanhoitaja, naistentaudit ja äitiyshuolto specialsjukskötare, kvinnosjukdomar och mödravård” (examensbevis för barnmorskor) som utfärdas av en sjukvårdsläroanstalt.
o) I Sverige ”barnmorskeexamen”, ett examensbevis som utfärdas av en vårdhögskola.
Artikel4¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Det bevis som avses i artikel 2 skall vara utfärdat av de behöriga myndigheterna i barnmorskans ursprungsland eller senaste hemvistland. Av beviset skall det framgå att personen ifråga efter att ha förvärvat behörighet som barnmorska på ett tillfredsställande sätt har utfört en barnmorskas alla arbetsuppgifter på sjukhus eller annan vårdinrättning som erkänts för detta ändamål under en tid som fastställts enligt följande:
Två år i det fall som avses i andra understrecksatsen i första strecksatsen i artikel 2.1.
Ett år i det fall som avses i tredje strecksatsen i artikel 2.1.
Kapitel III Nuvarande omständigheter
Artikel5¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/, direktiv 75/362/ och direktiv 2001/19/.
1. När det gäller medborgare i medlemsstaterna vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis inte uppfyller alla de minimikrav för utbildningen som fastställts i artikel 1 i direktiv 80/155/EEG, skall varje medlemsstat som tillräckligt bevis godta de utbildning-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor som utfärdats av dessa medlemsstater senast sex år efter dagen för anmälan av detta direktiv tillsammans med ett intyg som visar att dessa medborgare faktiskt och författningsenligt utövat verksamheten i fråga i minst tre år under en femårsperiod före dagen för utfärdandet av intyget.
2. När det gäller medborgare i medlemsstaterna vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis uppfyller alla de minimikrav för utbildningen som fastställts i artikel 1 i direktiv 80/155/EEG men som med stöd av artikel 2 i nämnda direktiv behöver erkännas endast om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i artikel 4, skall varje medlemsstat som tillräckligt bevis godkänna de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor som utfärdats av dessa medlemsstater innan föreliggande direktiv trätt i kraft tillsammans med ett intyg som visar att dessa medborgare faktiskt och författningsenligt utövat verksamheten i fråga i minst två år under en femårsperiod före dagen för utfärdandet av intyget.
3. Med beaktande av artikel 4 skall varje medlemsstat, när det gäller medborgare i medlemsstater vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor inte överensstämmer med den kompetens eller de benämningar som anges i bilagan, som tillräckligt bevis godta utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som utfärdas av dessa medlemsstater tillsammans med ett intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna eller organen. Av intyget skall det framgå att utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor utfärdats efter avslutad utbildning i enlighet med de bestämmelser i direktiv 80/155/EEG som avses i artikel 2 i föreliggande direktiv och av den medlemsstat som utfärdat dem betraktas som den kompetens eller de benämningar som anges i bilagan i föreliggande direktiv.
Artikel5a¶
Införd genom direktiv 2005/36/, direktiv 1990/658/EU och direktiv 2001/19/.
1. När det gäller medlemsstater vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor intygar utbildning som fullgjorts inom f.d. Tyska Demokratiska Republikens territorium och som inte uppfyller de minimikrav för utbildningen som fastställts i artikel 1 i direktiv 80/155/EEG, skall medlemsstaterna förutom Tyskland erkänna dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som tillräckligt bevis, om
de intygar utbildning som påbörjats före det tyska enandet,
de berättigar innehavarna att utöva verksamhet som barnmorska inom Tysklands hela territorium på samma villkor som enligt de bevis som utfärdats av de behöriga tyska myndigheterna och som avses i bilagan, och
de åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga tyska myndigheterna som visar att dessa medborgare faktiskt och författningsenligt har utövat verksamheten i fråga i Tyskland i minst tre år under en femårsperiod före tidpunkten för utfärdandet av intyget.
2. När det gäller medborgare vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor intygar utbildning som fullgjorts inom f.d. Tyska Demokratiska Republikens territorium som uppfyller de minimikrav för utbildningen som fastställts i artikel 1 i direktiv 80/155/EEG men som i enlighet med artikel 2 endast skall erkännas, om den kompletterats med den yrkespraktik som avses i artikel 4, skall medlemsstaterna förutom Tyskland erkänna dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som tillräckligt bevis, om
de intygar utbildning som påbörjats före det tyska enandet, och
de åtföljs av ett intyg som visar att dessa medborgare faktiskt och författningsenligt har utövat verksamheten i fråga i Tyskland i minst två år under en femårsperiod före tidpunkten för utfärdandet av intyget.
Artikel5b¶
Införd genom direktiv 2005/36/ och 12003T.
När det gäller polska examensbevis för barnmorskor skall endast följande bestämmelser om förvärvade rättigheter gälla:
När det gäller meborgare i medlemsstater vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorska utfärdats av, eller vars utbildning inleddes i Polen före anslutningen och inte uppfyller de minimikrav för utbildning som fastställs i artikel 1 i direktiv 80/155/EEG, skall medlemsstaterna erkänna följande utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor som tillräckliga om de åtföljs av ett intyg över att dessa medborgare i medlemsstaterna i praktiken och lagligen har utövat verksamhet som barnmorska i Polen under den period som anges nedan:
bevis över kandidatexamen som barnmorska ( dyplom licencjata położnictwa) - minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget,
examensbevis för barnmorska ( dyplom położnej) med postgymnasial utbildning från en vårdhögskola - minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget,
Artikel5c¶
Införd genom direktiv 2005/36/ och 12003T.
1. När det gäller medborgare i medlemsstaterna vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor utfärdades av, eller vars utbildning inleddes i, f.d. Tjeckoslovakien före den 1 januari 1993, skall varje medlemsstat erkänna dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor såsom varande bevis nog, när myndigheterna i Tjeckien intygar att dessa behörighetsbevis på landets territorium äger samma lagliga giltighet som tjeckiska behörighetsbevis för barnmorskor, när det gäller tillträde till och utövande av barnmorskeyrket. Sådana intyg måste åtföljas av ett intyg utfärdat av samma myndigheter som styrker att dessa medborgare i medlemsstaterna faktiskt och på föreskrivet sätt på Tjeckiens territorium har ägnat sig åt den angivna verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.
2. När det gäller medborgare i medlemsstaterna vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor utfärdades av, eller vars utbildning inleddes i, f.d. Sovjetunionen före den 20 augusti 1991, skall varje medlemsstat erkänna dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor såsom varande bevis nog, när myndigheterna i Estland intygar att dessa behörighetsbevis på landets territorium äger samma lagliga giltighet som estniska behörighetsbevis för barnmorskor, när det gäller tillträde till och utövande av barnmorskeyrket. Sådana intyg måste åtföljas av ett intyg utfärdat av samma myndigheter som styrker att dessa medborgare i medlemsstaterna faktiskt och på föreskrivet sätt på Estlands territorium har ägnat sig åt den angivna verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.
3. När det gäller medborgare i medlemsstaterna vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor utfärdades av, eller vars utbildning inleddes i, f.d. Sovjetunionen före den 21 augusti 1991, skall varje medlemsstat erkänna dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor såsom varande bevis nog, när myndigheterna i Lettland intygar att dessa behörighetsbevis på landets territorium äger samma lagliga giltighet som lettiska behörighetsbevis för barnmorskor, när det gäller tillträde till och utövande av barnmorskeyrket. Sådana intyg måste åtföljas av ett intyg utfärdat av samma myndigheter som styrker att dessa medborgare i medlemsstaterna faktiskt och på föreskrivet sätt på Lettlands territorium har ägnat sig åt den angivna verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.
4. När det gäller medborgare i medlemsstaterna vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor utfärdades av, eller vars utbildning inleddes i, f.d. Sovjetunionen före den 11 mars 1990, skall varje medlemsstat erkänna dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor såsom varande bevis nog, när myndigheterna i Litauen intygar att dessa behörighetsbevis på landets territorium äger samma lagliga giltighet som litauiska behörighetsbevis för barnmorskor, när det gäller tillträde till och utövande av barnmorskeyrket. Sådana intyg måste åtföljas av ett intyg utfärdat av samma myndigheter som styrker att dessa medborgare i medlemsstaterna faktiskt och på föreskrivet sätt på Litauens territorium har ägnat sig åt den angivna verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.
5. När det gäller medborgare i medlemsstaterna vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor utfärdades av, eller vars utbildning inleddes i, f.d. Tjeckoslovakien före den 1 januari 1993, skall varje medlemsstat erkänna dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor såsom varande bevis nog, när myndigheterna i Slovakien intygar att dessa behörighetsbevis på landets territorium äger samma lagliga giltighet som slovakiska behörighetsbevis för barnmorskor, när det gäller tillträde till och utövande av barnmorskeyrket. Sådana intyg måste åtföljas av ett intyg utfärdat av samma myndigheter som styrker att dessa medborgare i medlemsstaterna faktiskt och på föreskrivet sätt på Slovakiens territorium har ägnat sig åt den angivna verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.
6. När det gäller medborgare i medlemsstaterna vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor utfärdades av, eller vars utbildning inleddes i Jugoslavien före den 25 juni 1991, skall varje medlemsstat erkänna dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor såsom varande bevis nog, när myndigheterna i Slovenien intygar att dessa behörighetsbevis på landets territorium äger samma lagliga giltighet som slovenska behörighetsbevis för barnmorskor, när det gäller tillträde till och utövande av barnmorskeyrket. Sådana intyg måste åtföljas av ett intyg utfärdat av samma myndigheter som styrker att dessa medborgare i medlemsstaterna faktiskt och på föreskrivet sätt på Sloveniens territorium har ägnat sig åt den angivna verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.
Kapitel IV Användning av akademisk titel
Artikel6¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
1. Med beaktande av artikel 15 skall värdlandet se till att medborgare i medlemsstaterna som uppfyller villkoren i artikel 2 och 5 får rätt att använda den erkända akademiska titeln, om den inte är identisk med yrkestiteln, eller eventuellt förkortningen av denna i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet på språket eller språken i det landet. Värdlandet får kräva att denna titel åtföljs av namnet på och platsen för den institution eller examensnämnd som utfärdat den.
2. Om den akademiska titel som används i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet kan förväxlas med en titel som i värdlandet kräver kompletterande utbildning, som personen i fråga inte har genomgått, får värdlandet kräva att denne använder den först nämnda titeln i en lämplig form som värdlandet anger.
Kapitel V Bestämmelser för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster när det gäller verksamhet som barnmorska
A. Särbestämmelser om etableringsrätten
Artikel7¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
1. Ett värdland som kräver bevis om god vandel eller bevis om gott anseende av de egna medborgare som vill påbörja sådan verksamhet som avses i artikel 1 skall när det gäller medborgare från andra medlemsstater som tillräckligt bevis godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet, som visar att det landets krav på god vandel eller gott anseende för att påbörja verksamheten i fråga är uppfyllda.
2. Om det i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet inte krävs bevis om god vandel eller bevis om gott anseende för att påbörja verksamheten i fråga, får värdlandet kräva att personen i fråga företer utdrag ur kriminalregistret eller eventuellt motsvarande handling utfärdad av en behörig myndighet i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet.
3. Om värdlandet har ingående kunskap om ett allvarligt sakförhållande som har uppstått utanför dess territorium, innan personen i fråga etablerade sig i det landet, och som sannolikt kommer att påverka rätten att påbörja verksamheten i fråga inom dess territorium, får det landet underrätta ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet om detta.
Ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet skall kontrollera riktigheten av sakförhållandena, om de sannolikt kommer att påverka rätten att i den medlemsstaten påbörja verksamheten i fråga. Myndigheterna i det landet skall avgöra vilka slags utredningar som skall göras och i vilken omfattning och skall underrätta värdlandet om eventuella åtgärder som de vidtar med avseende på de intyg eller handlingar som de har utfärdat.
4. Medlemsstaterna skall garantera de lämnade upplysningarnas konfidentiella natur.
Artikel8¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
1. Om det i värdlandet finns bestämmelser i lagar och andra författningar om krav på god vandel eller gott anseende samt bestämmelser om disciplinpåföljd i händelse av allvarligt fel i yrkesutövningen eller fällande dom på grund av lagöverträdelser i samband med den yrkesutövning som avses i artikel 1, skall ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet till värdlandet överlämna alla upplysningar som behövs om de åtgärder eller disciplinpåföljder av yrkesmässig eller administrativ karaktär som vidtagits mot personen i fråga, eller om de straffrättsliga påföljder på grund av lagöverträdelser som denne dömts till under yrkesutövningen i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet.
2. Om värdlandet har ingående kunskap om ett allvarligt sakförhållande som har uppstått utanför dess territorium, innan personen i fråga etablerade sig i det landet, och som sannolikt kommer att påverka rätten att inom dess territorium utöva verksamheten i fråga, får det landet underrätta ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet om detta.
Ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet skall kontrollera riktigheten av sakförhållandena, om de sannolikt kommer att påverka rätten att i den medlemsstaten utöva verksamheten i fråga. Myndigheterna i det landet skall avgöra vilka slags utredningar som skall göras och i vilken omfattning och skall underrätta värdlandet om eventuella åtgärder som de vidtar med avseende på de upplysningar som överlämnats i enlighet med punkt 1.
3. Medlemsstaterna skall garantera de lämnade upplysningarnas konfidentiella natur.
Artikel9¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Om värdlandet kräver intyg om den fysiska eller psykiska hälsan av de egna medborgare som vill påbörja eller utöva sådan verksamhet som avses i artikel 1, skall det landet som tillräckligt bevis godta den handling som krävs i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet.
Om det i ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet inte ställs några krav av detta slag för att påbörja eller utöva verksamheten i fråga, skall värdlandet godta intyg som utfärdats av en behörig myndighet i det andra landet och som motsvarar de intyg som utfärdas i värdlandet.
Artikel10¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Handlingar som utfärdats i enlighet med artikel 7, 8 och 9 får när de företes inte vara äldre än tre månader räknat från dagen för utfärdandet.
Artikel11¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
1. Det förfarande som genomförs enligt artikel 7, 8 och 9 för att personen i fråga skall beviljas tillstånd att utöva sådan verksamhet som avses i artikel 1 avslutas snarast möjligt och senast tre månader efter det att samtliga handlingar som rör denna person inlämnats med beaktande av de förseningar som kan uppstå på grund av eventuella överklaganden efter det att detta förfarande genomförts.
2. 1 de fall som avses i artikel 7.3 och 8.2 skall en begäran om utredning medföra att den tidsfrist som fastställts i punkt 1 förlängs.
Den medlemsstat som rådfrågats skall avge svar inom tre månader.
Efter att ha mottagit svaret eller efter tidsfristens utgång skall värdlandet fortsätta det förfarande som avses i punkt 1.
Artikel12¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Om värdlandet kräver att de egna medborgare som vill påbörja eller utöva den verksamhet som avses i artikel 1 avlägger ed eller avger en högtidlig försäkran och om formen för en sådan ed eller försäkran inte kan användas av medborgare i andra medlemsstater, skall värdlandet se till att en lämplig och likvärdig form av ed eller försäkran erbjuds personen i fråga.
B. Särbestämmelser om tillhandahållande av tjänster
Artikel13¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
1. Om en medlemsstat av de egna medborgare som vill påbörja eller utöva verksamhet enligt artikel 1 kräver antingen ett tillstånd eller medlemskap eller inregistrering i yrkesorganisation eller motsvarande organ, skall det landet undanta medlemsstaternas medborgare från detta krav när det gäller att tillhandahålla tjänster.
Personen i fråga skall tillhandahålla tjänster med samma rättigheter och skyldigheter som medborgarna i värdlandet; han skall särskilt vara underkastad de administrativa reglerna för yrkesutövningen som tillämpas i värdlandet.
Om ett värdland beslutar om en åtgärd enligt andra stycket eller blir uppmärksam på sakförhållanden som strider mot dessa bestämmelser, skall det landet genast underrätta den medlemsstat där personen i fråga har etablerat sig.
2. Värdlandet får kräva att personen i fråga lämnar ett förhandsmeddelande till de behöriga myndigheterna att han tillhandahåller tjänster, i den mån dessa innebär tillfällig vistelse inom den statens territorium.
I brådskande fall får detta meddelande lämnas så snart som möjligt efter det att tjänsterna har börjat tillhandahållas.
3. Enligt punkt 1 och 2 får ett värdland kräva att personen i fråga företer en eller flera handlingar med följande upplysningar:
Det meddelande som avses i punkt 2.
Ett intyg som visar att personen i fråga författningsenligt utövar verksamheten i fråga i den medlemsstat där han har etablerat sig.
Ett intyg att personen i fråga innehar ettdera av de utbildnings- eller examensbevis eller andra kompetensbevis som krävs för att tillhandahålla tjänsterna i fråga och som avses i detta direktiv.
4. Den handling eller de handlingar som nämns i punkt 3 får när de företes inte vara äldre än tolv månader räknat från dagen för utfärdandet.
5. Om en medlemsstat, tillfälligt eller varaktigt, helt eller delvis, berövar en av de egna medborgarna eller en medborgare från en annan medlemsstat som etablerat sig inom dess territorium rätten att utöva den verksamhet som avses i artikel 1, skall det landet där så är lämpligt se till att det intyg som avses i punkt 3 andra strecksatsen tillfälligt eller varaktigt återkallas.
Artikel14¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Om inregistrering i socialförsäkringen krävs i ett värdland för att med ett försäkringsorgan göra avräkning för tjänster som tillhandahålls personer som är försäkrade inom ramen för ett socialförsäkringssystem, skall det landet undanta de yrkesutövare i medlemsstaterna som etablerat sig i en annan medlemsstat från detta krav, om tillhandahållandet av tjänster medför resor för personen i fråga.
Denne skall emellertid på förhand eller, i brådskande fall, efteråt lämna upplysningar till detta organ om de tjänster som tillhandahålls.
C. Bestämmelser som är gemensamma för etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster
Artikel15¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Om användningen av yrkestiteln för sådan verksamhet som avses i artikel 1 är reglerad i ett värdland, skall medborgare från andra medlemsstater som uppfyller villkoren i artikel 2 och 5 använda den titel i värdlandet som i det landet motsvarar dessa villkor, också i titelns förkortade form.
Artikel16¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för personerna i fråga att erhålla upplysningar om hälso- och socialförsäkringslagstiftningen och, där så är tilämpigt, om de yrkesetiska reglerna för barnmorskor i värdlandet.
För detta ändamål får medlemsstaterna upprätta informationskontor där dessa personer kan få de upplysningar som behövs. Vid etablering får värdländerna kräva att personerna i fråga kontaktar dessa kontor.
2. Medlemsstaterna får upprätta de kontor som avses i punkt 1 vid de behöriga myndigheterna och organen, som de måste utse inom den tidsfrist som fastställts i artikel 20,1.
3. Medlemsstaterna skall se till att, där så är lämpligt, personerna i fråga i deras eget och deras patienters intresse förvärvar de språkkunskaper som krävs för att utöva yrket i värdlandet.
Kapitel VI Slutbestämmelser
Artikel17¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Om det föreligger välgrundat tvivel får värdlandet kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat styrker äktheten av de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som utfärdats i den andra medlemsstaten och som avses i kapitel II och III samt styrker att personen i fråga har uppfyllt utbildningsvillkoren i direktiv 80/155/EEG.
Artikel18¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Inom den tidsfrist som fastställts i artikel 20.1 skall medlemsstaterna utse de myndigheter och organ som är behöriga att utfärda eller ta emot utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis samt de handlingar och upplysningar som avses i detta direktiv och skall övriga medlemsstater och kommissionen genast underrättas om detta.
Artikel19¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Detta direktiv skall även tillämpas på de medborgare i medlemsstaterna som i enlighet med förordning (EEG) nr 1612/68 i egenskap av anställda utövar eller kommer att utöva sådan verksamhet som avses i artikel 1.
Artikel19a¶
Införd genom direktiv 2005/36/ och direktiv 2001/19/.
Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de lagar och andra författningar som de antar avseende utfärdande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på det område som omfattas av detta direktiv. Kommissionen skall offentliggöra ett lämpligt meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, med uppgift om de benämningar som har antagits av medlemsstaterna för dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis och, i förekommande fall, motsvarande yrkestitel.
Artikel19b¶
Införd genom direktiv 2005/36/ och direktiv 2001/19/.
Varje medlemsstat skall för de av medlemsstaternas medborgare, vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på det område som omfattas av detta direktiv inte motsvarar de benämningar som förtecknas för den medlemsstaten i detta direktiv, erkänna som tillräckligt bevis sådana utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som utfärdats av medlemsstaterna och som åtföljs av ett intyg utfärdat av deras behöriga myndigheter eller organ. Detta intyg skall ange att de berörda utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevisen har utfärdats efter det att en utbildning som motsvarar bestämmelserna i detta direktiv har slutförts och att den medlemsstat som har utfärdat dem behandlar dem som likvärdiga med de bevis vars benämningar förtecknas i detta direktiv.
Artikel19c¶
Införd genom direktiv 2005/36/ och direktiv 2001/19/.
Medlemsstaterna skall granska sådana utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på det område som omfattas av detta direktiv som den sökande har erhållit utanför Europeiska unionen, när dessa utbildnings-, examens- eller andra behörighetsbevis har erkänts i en medlemsstat, samt sådan utbildning och/eller yrkeserfarenhet som den sökande har skaffat i en medlemsstat. Medlemsstatens beslut skall meddelas inom tre månader räknat från den dag då den sökande inkom med en fullständig ansökan.
Artikel19d¶
Införd genom direktiv 2005/36/ och direktiv 2001/19/.
Medlemsstaternas beslut i fråga om ansökningar om erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på det område som omfattas av detta direktiv skall vara utförligt motiverade i de fall som en ansökan avslås.
En sökande skall ha rätt att överklaga till domstol i enlighet med den nationella lagstiftningen. En sökande skall även kunna överklaga om inget beslut meddelas inom den föreskrivna tiden.
Artikel20¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
1. Medlemsstaterna skall genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom tre år efter dagen för anmälan och genast underrätta kommissionen om detta.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel21¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Om det vid tillämpningen av detta direktiv skulle uppstå allvarligare svårigheter för en medlemsstat inom vissa områden, skall kommissionen i samverkan med det landet undersöka dessa svårigheter och begära yttrande från den kommitte bestående av högre tjänstemän inom hälsoväsendet som upprättats enligt beslut 75/365/EEG i dess lydelse enligt beslut 80/157/EEG.
I mån av behov skall kommissionen föreslå rådet lämpliga åtgärder.
Artikel22¶
Ändrad genom direktiv 2005/36/.
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA
| Land | Benämning på examensbeviset | Organ som utfärdar examensbeviset | Behörighetsbevis som medföljer examensbeviset |
|---|---|---|---|
| Belgique/België/Belgien | — Diploma van vroedvrouw/ — Diplôme d'accoucheuse | 1. De erkende opleidingsinstituten/les établissements d'enseignement 2. De bevoegde Examencommissie van de Vlaamse Gemeenschap/le Jury compétent d'enseignement de la Communauté française | |
| Česká republika | 1. Diplom o ukončení studia ve studijním programu ošetřovatelství ve studijním oboru porodní asistentka (bakalář, Bc.) 2. Diplom o ukončení studia ve studijním oboru diplomovaná porodní asistentka (diplomovaný specialista, DiS.) | 1. Vysoká škola zřízená nebo uznaná státem 2. Vyšší odborná škola zřízená nebo uznaná státem | 1. Vysvědčení o státní závěrečné zkoušce 2. Vysvědčení o absolutoriu |
| Danmark | Bevis for bestået jordemodereksamen | Danmarks jordemoderskole | |
| Deutschland | Zeugnis über die staatliche Prüfung für Hebammen und Entbindungspfleger | Staatlicher Prüfungsausschuss | |
| Eesti | Diplom ämmaemanda erialal | 1. Tallinna Meditsiinikool 2. Tartu Meditsiinikool | |
| Ελλάς | 1. Πτυχίο Τμήματος Μαιευτικής Τεχνολογικών Εκπαιδευτικών Ιδυμάτων (Τ.Ε.Ι.) 2. Πτυχίο του Τμήματος Μαιών της Ανωτέρας Σχολής Στελεχών Υγείας και Κοινων. Πρόνοιας (ΚΑΤΕΕ) 3. Πτυχίο Μαίας Ανωτέρας Σχολής Μαιών | 1. Τεχνολογικά Εκπαιδευτικά Ιδρύματα (Τ.Ε.Ι.) 2. ΚΑΤΕΕ Υπουργείου Εθνικής Παιδείας και Θρησκευμάτων 3. Υπουργείο Υγείας και Πρόνοιας | |
| España | Título de matrona / asistente obstétrico (matrona) / enfermería obstétrica-ginecológica | Ministerio de Educación y Cultura | |
| France | Diplôme de sage-femme | L'Etat | |
| Ireland | Certificate in Midwifery | An Board Altranais | |
| Italia | Diploma d'ostetrica | Scuole riconosciute dallo Stato | |
| Κύπρος | Δίπλωμα στο μεταβασικό πρόγραμμα Μαιευτικής | Νοσηλευτική Σχολή | |
| Latvija | Diploms par vecmātes kvalifikācijas iegūšanu | Māsu skolas | |
| Lietuva | 1. Aukštojo mokslo diplomas, nurodantis suteiktą bendrosios praktikos slaugytojo profesinę kvalifikaciją, ir profesinės kvalifikacijos pažymėjimas, nurodantis suteiktą akušerio profesinę kvalifikaciją 2. Aukštojo mokslo diplomas (neuniversitetinės studijos), nurodantis suteiktą bendrosios praktikos slaugytojo profesinę kvalifikaciją, ir profesinės kvalifikacijos pažymėjimas, nurodantis suteiktą akušerio profesinę kvalifikaciją 3. Aukštojo mokslo diplomas (neuniversitetinės studijos), nurodantis suteiktą akušerio profesinę kvalifikaciją | 1. Universitetas 2. Kolegija 3. Kolegija | 1. Pažymėjimas, liudijantis profesinę praktiką akušerijoje 2. Pažymėjimas, liudijantis profesinę praktiką akušerijoje |
| Luxembourg | Diplôme de sage-femme | Ministère de l'Education nationale, de la Formation professionnelle et des Sports | |
| Magyarország | Szülésznő bizonyítvány | Iskola/főiskola | |
| Malta | Lawrja jew diploma fl- Istudji tal-Qwiebel | Universita'ta' Malta | |
| Nederland | Diploma van verloskundige | Door het Ministerie van Volksgezondheid, Welzijn en Sport erkende opleidingsinstellingen | |
| Österreich | Hebammen-Diplom | Hebammenakademie / Bundeshebammenlehranstalt | |
| Polska | Dyplom ukończenia studiów wyższych na kierunku położnictwo z tytułem ”magister położnictwa” | 1. Uniwersytet Medyczny, 2. Collegium Medicum Uniwersytetu Jagiellońskiego | |
| Portugal | 1. Diploma de enfermeiro especialista em enfermagem de saúde materna e obstétrica 2. Diploma/carta de curso de estudos superiores especializados em enfermagem de saúde materna e obstétrica 3. Diploma (do curso de pós-licenciatura) de especialização em enfermagem de saúde materna e obstétrica | 1. Ecolas de Enfermagem 2. Escolas Superiores de Enfermagem 3. Escolas Superiores de Enfermagem; Escolas Superiores de Saúde | |
| Slovenija | Diploma, s katero se podeljuje strokovni naslov ”diplomirana babica / diplomirani babičar” | 1. Univerza 2. Visoka strokovna šola | |
| Slovensko | 1. Vysokoškolský diplom o udelení akademického titulu ”bakalár z pôrodnej asistencie” (”Bc.”) 2. Absolventský diplom v študijnom odbore diplomovaná pôrodná asistentka | 1. Vysoká škola 2. Stredná zdravotnícka škola | |
| Suomi/Finland | 1. Kätilön tutkinto / barnmorskeexamen 2. Sosiaali- ja terveysalan ammattikorkeakoulututkinto, kätilö (AMK) / yrkeshögskoleexamen inom hälsovård och det sociala området, barnmorska (YH) | 1. Terveydenhuolto-oppilaitokset / hälsovårdsläroanstalter 2. Ammattikorkeakoulut / yrkeshögskolor | |
| Sverige | Barnmorskeexamen | Universitet eller högskola | |
| United Kingdom | Statement of registration as a Midwife on part 10 of the register kept by the United Kingdom Central Council for Nursing, Midwifery and Health visiting | Various |
1 EGT nr C 18, 12.2.1970, s. 1.
2 EGT nr C 101, 4.8.1970, s. 26.
3 EGT nr C 146, 11.12.1970, s. 17.
4 EGT nr L 33, 11.2.1980, s. 8.
5 EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 2.
6 EGT nr L 176, 15.7.1977, s. 1.
7 EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 19.
8 EGT nr L 33, 11.2.1980, s. 15