Den metod och den räntesats som skall användas vid beräkning av finansieringskostnader i samband med interventionsåtgärder i form av uppköp, lagring och avyttring

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EEG) nr 411/88 av den 12 februari 1988 om den metod och den räntesats som skall användas vid beräkning av finansieringskostnader i samband med interventionsåtgärder i form av uppköp, lagring och avyttring Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 040 , 13/02/1988 s. 0025 - 0027 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 26 s. 0040 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 26 s. 0040

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 411/88 av den 12 februari 1988 om den metod och den räntesats som skall användas vid beräkning av finansieringskostnader i samband med interventionsåtgärder i form av uppköp, lagring och avyttring

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1883/78 av den 2 augusti 1978 om allmänna bestämmelser om finansiering av interventioner genom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, garantisektionen(1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2095/87(2), särskilt artikel 5 i denna, och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EEG) nr 674/88 · förordning (EEG) nr 439/89 · förordning (EEG) nr 1644/89 · förordning (EG) nr 2623/1999 · förordning (EG) nr 956/2005 · förordning (EG) nr 884/2006.

De bestämmelser för beräkning av finansieringskostnaderna i samband med interventionsåtgärder i form av uppköp, lagring och avyttring som ursprungligen fastställdes i kommissionens förordning (EEG) nr 467/77(3), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 331/87(4), har ändrats flera gånger sedan de antogs. På grund av deras antal och komplicerade karaktär och att de är spridda över flera nummer av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, är de relevanta texterna svåra att använda och saknar därför den överskådlighet som all lagstiftning bör ha. De bör därför kodifieras.

Enligt artikel 4.1 i förordning (EEG) nr 1883/78 skall för varje medlemsstat och varje räkenskapsår, räkenskaper upprättas som visar de nettoförluster som de berörda interventionsorganen ådragit sig.

Dessa räkenskaper inbegriper finansieringskostnader som beräknas enligt en metod och en räntesats som antas i enlighet med det förfarande som fastställts i artikel 13 i rådets förordning (EEG) nr 729/70(5), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3769/85(6).

Finansieringskostnaderna bör beräknas enligt en metod som tar hänsyn till lagervolym, de olika sätt på vilka varorna överlämnas till intervention, det faktum att varor i lager sedan början av räkenskapsåret har undergått en viss värdeminskning och att varornas interventionspriser under räkenskapsåret kan ändras. Denna metod bör vara lätt att använda.

Räntesatsen måste vara representativ för den ränta som används i gemenskapen.

För att säkerställa att gemenskapens budget även i fortsättningen genomförs under lämpliga förhållanden bemyndigas kommissionen genom förordning (EEG) nr 1883/78 att för budgetåren 1986, 1987 och 1988 fastställa den enhetliga räntesatsen till en lägre nivå än den representativa nivån. För denna utgiftskategori inbegriper budgetåret utgifter för materiella åtgärder mellan den 1 oktober och den 30 september. Under dessa omständigheter har räntesatsen sänkts till 7 %.

Genom artikel 5 i förordning (EEG) nr 1883/78 bemyndigas kommissionen att fastställa den enhetliga räntesatsen på en lägre nivå för de medlemsstater vars räntekostnader är lägre än de som uppkommer när den enhetliga räntesatsen tillämpas för beräkning av finansieringskostnaderna. Den enhetliga räntesatsen har varit fastställd till 7 % sedan den 1 december 1985. I jämförelse med situationen 1985 föll under 1986 räntesatsen i två medlemsstater under den enhetliga räntesatsen. En särskild räntesats bör fastställas som skall tillämpas i dessa medlemsstater.

I. artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 1883/78 föreskrivs/fastställs att när produkterna i fråga till följd av lagringen minskar i värde skall den finansiella effekten av denna värdeminskning bokföras när produkten övergår i intervention. Detta medför att beräkningsgrunderna ändras för de finansieringskostnader som ingår i de utgifter det skall tas hänsyn till då interventionsorganens nettoförluster fastställs. När produktens genomsnittliga värde per ton fastställs skall hänsyn tas till motsvarande värdeminskning.

Enligt reglerna för den gemensamma organisationen av marknader kan det fastställas att en produkt som uppköps av ett interventionsorgan inte behöver betalas förrän efter en viss tidsfrist. Beräkningsmetoden för räntekostnaderna bör därför anpassas så att hänsyn tas till betalningsfristen när en sådan fastställs i reglerna.

När betalningen av en produkt som uppköpts av ett interventionsorgan sker efter en viss tidsfrist skall de kvantiteter minskas som ligger till grund för beräkningen av räntekostnaderna. Det har visat sig att denna reduktion på grund av att betalningsfristen förlängs och till följd av stora uppköp inom vissa sektorer kan leda till ett negativt resultat mot räkenskapsårets slut. Beräkningsmetoden för räntan bör anpassas så att den tar hänsyn till detta.

Enligt de regler för den gemensamma organisationen av marknader eller för gemenskapens anbudsinfordran som styr försäljningen av jordbruksprodukter i offentlig intervention kan det vara bestämt att köparen av sådana produkter ges en frist innan han måste hämta dem, efter det att betalning skett. Beräkningsmetoden för räntekostnaderna bör anpassas så att den tar hänsyn till denna frist.

Till följd av de onormalt stora lagren av vissa jordbruksprodukter i offentliga interventionslager har kommissionen i vissa fall fastställt en frist som innebär att betalning får ske efter det att köparen hämtat produkterna från lagret. Det är därför lämpligt att anpassa beräkningsmetoden för räntekostnaderna för de berörda försäljningarna så att den tar hänsyn till denna betalningsfrist.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från EUGFJ-kommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1883/78 av den 2 augusti 1978 om allmänna bestämmelser om finansiering av interventioner genom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, garantisektionen, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2095/87, särskilt artikel 5 i denna, och

De bestämmelser för beräkning av finansieringskostnaderna i samband med interventionsåtgärder i form av uppköp, lagring och avyttring som ursprungligen fastställdes i kommissionens förordning (EEG) nr 467/77, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 331/87, har ändrats flera gånger sedan de antogs. På grund av deras antal och komplicerade karaktär och att de är spridda över flera nummer av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, är de relevanta texterna svåra att använda och saknar därför den överskådlighet som all lagstiftning bör ha. De bör därför kodifieras.

Enligt artikel 4.1 i förordning (EEG) nr 1883/78 skall för varje medlemsstat och varje räkenskapsår, räkenskaper upprättas som visar de nettoförluster som de berörda interventionsorganen ådragit sig.

Dessa räkenskaper inbegriper finansieringskostnader som beräknas enligt en metod och en räntesats som antas i enlighet med det förfarande som fastställts i artikel 13 i rådets förordning (EEG) nr 729/70, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3769/85.

Finansieringskostnaderna bör beräknas enligt en metod som tar hänsyn till lagervolym, de olika sätt på vilka varorna överlämnas till intervention, det faktum att varor i lager sedan början av räkenskapsåret har undergått en viss värdeminskning och att varornas interventionspriser under räkenskapsåret kan ändras. Denna metod bör vara lätt att använda.

Räntesatsen måste vara representativ för den ränta som används i gemenskapen.

För att säkerställa att gemenskapens budget även i fortsättningen genomförs under lämpliga förhållanden bemyndigas kommissionen genom förordning (EEG) nr 1883/78 att för budgetåren 1986, 1987 och 1988 fastställa den enhetliga räntesatsen till en lägre nivå än den representativa nivån. För denna utgiftskategori inbegriper budgetåret utgifter för materiella åtgärder mellan den 1 oktober och den 30 september. Under dessa omständigheter har räntesatsen sänkts till 7 %.

Genom artikel 5 i förordning (EEG) nr 1883/78 bemyndigas kommissionen att fastställa den enhetliga räntesatsen på en lägre nivå för de medlemsstater vars räntekostnader är lägre än de som uppkommer när den enhetliga räntesatsen tillämpas för beräkning av finansieringskostnaderna. Den enhetliga räntesatsen har varit fastställd till 7 % sedan den 1 december 1985. I jämförelse med situationen 1985 föll under 1986 räntesatsen i två medlemsstater under den enhetliga räntesatsen. En särskild räntesats bör fastställas som skall tillämpas i dessa medlemsstater.

I artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 1883/78 föreskrivs/fastställs att när produkterna i fråga till följd av lagringen minskar i värde skall den finansiella effekten av denna värdeminskning bokföras när produkten övergår i intervention. Detta medför att beräkningsgrunderna ändras för de finansieringskostnader som ingår i de utgifter det skall tas hänsyn till då interventionsorganens nettoförluster fastställs. När produktens genomsnittliga värde per ton fastställs skall hänsyn tas till motsvarande värdeminskning.

Enligt reglerna för den gemensamma organisationen av marknader kan det fastställas att en produkt som uppköps av ett interventionsorgan inte behöver betalas förrän efter en viss tidsfrist. Beräkningsmetoden för räntekostnaderna bör därför anpassas så att hänsyn tas till betalningsfristen när en sådan fastställs i reglerna.

När betalningen av en produkt som uppköpts av ett interventionsorgan sker efter en viss tidsfrist skall de kvantiteter minskas som ligger till grund för beräkningen av räntekostnaderna. Det har visat sig att denna reduktion på grund av att betalningsfristen förlängs och till följd av stora uppköp inom vissa sektorer kan leda till ett negativt resultat mot räkenskapsårets slut. Beräkningsmetoden för räntan bör anpassas så att den tar hänsyn till detta.

Enligt de regler för den gemensamma organisationen av marknader eller för gemenskapens anbudsinfordran som styr försäljningen av jordbruksprodukter i offentlig intervention kan det vara bestämt att köparen av sådana produkter ges en frist innan han måste hämta dem, efter det att betalning skett. Beräkningsmetoden för räntekostnaderna bör anpassas så att den tar hänsyn till denna frist.

Till följd av de onormalt stora lagren av vissa jordbruksprodukter i offentliga interventionslager har kommissionen i vissa fall fastställt en frist som innebär att betalning får ske efter det att köparen hämtat produkterna från lagret. Det är därför lämpligt att anpassa beräkningsmetoden för räntekostnaderna för de berörda försäljningarna så att den tar hänsyn till denna betalningsfrist.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från EUGFJ-kommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 884/2006.

1. De räntekostnader som anges i artikel 1.1 b i rådets förordning (EEG) nr 3247/81 skall beräknas genom att de räntesatser som anges i artiklarna 3 och 4.2 i den förordningen multipliceras med det genomsnittliga värdet per ton av den produkt som är föremål för intervention, och genom att det belopp som erhålls på detta sätt multipliceras med det genomsnittliga lagret under räkenskapsåret i fråga.

2. Produktens genomsnittliga värde per ton skall beräknas genom att summan av värdet av de produkter som finns i lager den första dagen i räkenskapsåret och värdet av de produkter som uppköpts under räkenskapsåret, divideras med summan av kvantiteten i ton av produkterna i lager den första dagen i räkenskapsåret och den kvantitet produkter som uppköpts under räkenskapsåret.

3. Det genomsnittliga lagret under räkenskapsåret skall beräknas genom att till det totala lagret i början av varje månad addera det totala lagret i slutet av varje månad, och sedan dela denna summa med ett tal som motsvarar två gånger antalet månader i räkenskapsåret.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 884/2006.

1. Om en nedskrivningskoefficient fastställs för en produkt under åberopande av artikel 7 i förordning (EEG) nr 1883/78 skall värdet av de produkter som uppköpts under räkenskapsåret beräknas genom att uppköpspriset multipliceras med denna koefficient.

Om det rör sig om produkter för vilka en värdeminskning fastställts under åberopande av artikel 8 stycke 2 i förordning (EEG) nr 1883/78 skall beräkningen av det genomsnittliga lagret vid varje tillfälle göras fram till den tidpunkt då de värdeminskningar som beaktas vid beräkningen av det genomsnittliga värdet träder i kraft.

2. Om det i reglerna för den gemensamma organisationen av marknader är fastställt att en produkt som uppköps av ett interventionsorgan först kan betalas efter en minimifrist på en månad efter dagen för övertagandet, skall det genomsnittliga lager som beräknas i enlighet med artikel 1.3 minskas med den kvantitet som framkommer vid följande beräkning:

Q = de kvantiteter som uppköpts under räkenskapsåret

N = antalet månader i minimifristen för betalning

Vid denna beräkning skall den minimifrist som anges i reglerna gälla som betalningsfrist varvid en månad skall anses bestå av 30 dagar. Varje del av en månad som överstiger 15 dagar skall betraktas som en hel månad. Varje del av en månad som omfattar 15 dagar eller mindre skall inte tas med vid denna beräkning.

Om, efter den nedskrivning som anges i första stycket, beräkningen av det genomsnittliga lagret vid årets slut ger ett negativt resultat skall detta negativa saldo ingå i det genomsnittliga lager som beräknas för påföljande räkenskapsår.

3. Om reglerna för den gemensamma organisationen av marknader eller tillkännagivandet om anbudsinfordran vid interventionsorganens försäljning av produkter ger köparen av dessa produkter en frist för hämtning av dem efter det att betalning skett, och denna frist är längre än 30 dagar skall de finansieringskostnader som beräknas enligt föregående stycken sänkas med det belopp som framkommer vid följande beräkning:

V = belopp som betalas av köparen

J = antal dagar från det att betalningen mottagits tills produkten hämtats, minus 30

i = den räntesats som anges i artikel 3.

4. För interventionsorganens försäljning av jordbruksprodukter enligt särskilda gemenskapsförordningar, i de fall då den faktiska fristen mellan köparens avhämtning av produkten och betalningen är längre än 30 dagar, skall de finansieringskostnader som beräknas enligt föregående stycken höjas med det belopp som framkommer vid följande beräkning:

M = belopp som köparen skall betala

D = antal dagar från det att produkten hämtats tills betalningen av produkten mottagits, minus 30

i = den räntesats som anges i artikel 3.

Artikel3¶

Införd genom förordning (EG) nr 884/2006, förordning (EEG) nr 1644/89 och förordning (EG) nr 2623/1999.

Den räntesats som avses i artikel 5 i förordning (EEG) nr 1883/78 skall motsvara EURIBOR tremånaders- och tolvmånaderslån med en vägning av dessa med en tredjedel respektive två tredjedelar.

Räntesatsen skall fastställas innan räkenskapsåret för garantisektionen vid EUGFJ börjar på grundval av de satser som noteras under en period på sex månader före fastställandet.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 884/2006 och förordning (EG) nr 956/2005.

1. Om en medlemsstats räntekostnader under minst sex månader är lägre än om de hade beräknats enligt den enhetliga räntesats som fastställts för gemenskapen, skall en särskild räntesats fastställas för denna medlemsstat.

2. Den genomsnittliga räntesatsen för medlemsstatens räntekostnader skall anmälas till kommissionen senast 20 dagar före budgetårets slut. Räntesatsen skall gälla de sex månader som föregick anmälan. För Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien skall den, för budgetåret 2005, gälla perioden 1 maj–31 augusti 2004.

Om ingen räntesats meddelas skall den tillämpliga räntesatsen fastställas på grundval av de referensräntesatser som anges i bilagan. Om sådana referensräntesatser inte finns tillgängliga för hela den referensperiod som avses i första stycket, skall de satser som fanns tillgängliga under denna referensperiod tillämpas.

3. När en medlemsstats genomsnittliga räntekostnader är dubbelt så höga som om de beräknats enligt den enhetliga räntesats som fastställts för gemenskapen, skall den räntesats som för budgetåren 2005 och 2006 skall gälla för finansiering via gemenskapens budget beräknas enligt följande formel:

RS = ERS + [MRS – (2 × ERS)]

där

RS = den räntesats enligt vilken finansieringen av medlemsstaternas räntekostnader beräknas,

ERS = enhetlig räntesats,

MRS = den räntesats som meddelats av medlemsstaten i enlighet med punkt 2 första stycket, eller den räntesats som i enlighet med punkt 2 andra stycket tillämpas om ingen räntestats meddelats.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 884/2006.

Förordning (EEG) nr 467/77 upphör att gälla.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 884/2006.

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

BILAGA

Referensräntesats enligt artikel 4.2 andra stycket

1. Tjeckiska republiken Prague interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (PRIBOR)

2. Danmark Copenhagen interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (CIBOR)

3. Estland Tallinn interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (TALIBOR)

4. Cypern Nicosia interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (NIBOR)

5. Lettland Riga interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (RIGIBOR)

6. Litauen Vilnius interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (VILIBOR)

7. Ungern Budapest interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (BUBOR)

8. Malta Malta interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (MIBOR)

9. Polen Warszawa interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (WIBOR)

10. Slovenien Interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (SITIBOR)

11. Slovakien Bratislava interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (BRIBOR)

12. Sverige Stockholm interbank borrowing offered för tremånaderslån (STIBOR)

13. Förenade kungariket London interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (LIBOR)

14. För övriga medlemsstater Euro interbank borrowing offered rate för tremånaderslån (EURIBOR)

Anm.: Räntesatserna kommer att ökas med 1 procentenhet, vilket motsvarar bankmarginalen

1 Denna rättsakt finns inte publicerad på svenska.

2 EGT nr L 216, 5.8.1978, s. 1.

3 EGT nr L 196, 17.7.1987, s. 3.

4 EGT nr L 62, 8.3.1977, s. 9.

5 EGT nr L 32, 3.2.1987, s. 10.

6 EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.

7 EGT nr L 362, 31.12.1985, s. 17.

8 EGT nr L 327, 14.11.1981, s. 1.