Tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EEG) nr 1538/91 av den 5 juni 1991 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 143 , 07/06/1991 s. 0011 - 0022 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 37 s. 0214 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 37 s. 0214

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 1538/91 av den 5 juni 1991 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1906/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött(1), särskilt artikel 9 i denna, och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EEG) nr 2988/91 · förordning (EEG) nr 315/92 · förordning (EEG) nr 1980/92 · förordning (EEG) nr 2891/93 · förordning (EG) nr 1026/94 · förordning (EG) nr 3239/94 · förordning (EG) nr 2390/95 · förordning (EG) nr 205/96 · förordning (EG) nr 1000/96 · förordning (EG) nr 1103/97 · förordning (EG) nr 1072/2000 · förordning (EG) nr 1321/2002 · förordning (EG) nr 814/2004 · förordning (EG) nr 81/2006 · förordning (EG) nr 433/2006 · förordning (EG) nr 2029/2006 · förordning (EG) nr 1474/2007 · förordning (EG) nr 543/2008.

Genom förordning (EEG) nr 1906/90 antogs vissa handelsnormer för fjäderfä. Tillämpningen av dessa kräver att man fastställer bestämmelser om särskilt förteckningen över de fjäderfäslaktkroppar, delar därav och slaktbiprodukter för vilka nämnda förordning gäller, klassificering efter konformation, utseende och vikt, typer av presentationsformer, det namn i vilket de aktuella produkterna skall säljas, det valfria användandet av uppgifter om kylmetoder och produktionssystem, villkoren för lagring och transport av vissa typer av fjäderfäkött och tillsynen av dessa bestämmelser för att säkerställa att de tillämpas enhetligt inom hela gemenskapen.

För att göra det möjligt att saluföra fjäderfä i olika klasser beroende på konformation och utseende, är det nödvändigt att fastställa definitioner av slaktkropparnas arter, ålder och presentationsformer, samt när det gäller styckningsdelar av fjäderfäkött, den anatomiska konformationen och innehållet. För den produkt som kallas "foie gras", dvs. fet gås- och anklever, är det med hänsyn till denna produkts höga värde och den därav följande risken för bedrägligt förfarande, nödvändigt att fastställa särskilt exakta minimihandelsnormer.

Dessa normer behöver inte tillämpas på vissa produkter och presentationsformer som är av lokal eller på annat sätt begränsad betydelse. De namn i vilka sådana produkter säljs bör emellertid inte vara av en sådan art att de väsentligt kan vilseleda konsumenten att förväxla dessa produkter med produkter som omfattas av dessa bestämmelser. Likaledes bör denna bestämmelse även gälla för ytterligare beskrivande termer som används för att närmare namnge sådana produkter.

Lagrings- och hanteringstemperaturen är av avgörande betydelse för upprätthållandet av höga kvalitetsnormer. Följaktligen är det lämpligt att fastställa en minimitemperatur vid vilken frysta produkter av fjäderfäkött skall förvaras.

Bestämmelserna i denna förordning, särskilt dem om kontroll och genomförande, skall tillämpas enhetligt inom hela gemenskapen. Även de tillämpningsföreskrifter som fastställs i dessa syften skall vara enhetliga. Följaktligen är det nödvändigt att besluta om gemensamma åtgärder med hänsyn till provtagningsförfaranden och toleranser.

För att ge konsumenten tillräckliga, otvetydiga och objektiva upplysningar om sådana produkter som bjuds ut till försäljning, samt för att inom hela gemenskapen säkerställa den fria rörligheten för dessa produkter, är det nödvändigt att så långt som möjligt säkerställa att det i handelsnormer för fjäderfäkött tas hänsyn till bestämmelserna i rådets direktiv nr 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om vissa konsumentförpackade produkters sammansättning efter vikt eller volym(2), ändrat genom direktiv nr 78/891/EEG(3).

Exempel på frivilliga uppgifter som får användas vid märkning är kylmetoden och särskilda produktionssystem. Med hänsyn till konsumentskyddet bör det fastställas att vid märkning med produktionssystemet skall angivande av vissa uppgifter, såsom ålder vid slakt eller gödningsperiodens längd och innehållet i vissa foderingredienser, vara underordnat noggrant definierade kriterier för både driftsförhållanden och kvantitetsgränser.

Det är lämpligt att kommissionen ständigt övervakar att särskilt de eventuella nationella åtgärder som vidtas till följd av dessa bestämmelser är förenliga med gemenskapsrätten, inbegripet handelsnormerna. Särskilda bestämmelser bör även fastställas för registreringen och den regelbundna kontrollen av företag som har tillstånd att använda termer som hänvisar till särskilda produktionssystem. Sådana företag måste följaktligen vara skyldiga att för detta syfte föra regelbundna och detaljerade register.

Med hänsyn till den särskilda arten av dessa kontroller kan de behöriga myndigheterna i den aktuella medlemsstaten, förutsatt att det finns lämpliga tillsyns- och säkerhetsföreskrifter, delegera ansvaret för dessa kontroller till externa organ som har lämpliga kvalifikationer och vederbörligt tillstånd.

Om aktörerna i tredje land vill använda de valfria uppgifterna om kylmetoder och produktionssystem bör de ges möjlighet att göra detta, förutsatt att de beviljas tillstånd av den behöriga myndigheten i det aktuella tredje landet, vilken myndighet skall finnas uppförd i en förteckning som sammanställts av kommissionen.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1906/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött, särskilt artikel 9 i denna, och

Genom förordning (EEG) nr 1906/90 antogs vissa handelsnormer för fjäderfä. Tillämpningen av dessa kräver att man fastställer bestämmelser om särskilt förteckningen över de fjäderfäslaktkroppar, delar därav och slaktbiprodukter för vilka nämnda förordning gäller, klassificering efter konformation, utseende och vikt, typer av presentationsformer, det namn i vilket de aktuella produkterna skall säljas, det valfria användandet av uppgifter om kylmetoder och produktionssystem, villkoren för lagring och transport av vissa typer av fjäderfäkött och tillsynen av dessa bestämmelser för att säkerställa att de tillämpas enhetligt inom hela gemenskapen.

För att göra det möjligt att saluföra fjäderfä i olika klasser beroende på konformation och utseende, är det nödvändigt att fastställa definitioner av slaktkropparnas arter, ålder och presentationsformer, samt när det gäller styckningsdelar av fjäderfäkött, den anatomiska konformationen och innehållet. För den produkt som kallas ”foie gras”, dvs. fet gås- och anklever, är det med hänsyn till denna produkts höga värde och den därav följande risken för bedrägligt förfarande, nödvändigt att fastställa särskilt exakta minimihandelsnormer.

Dessa normer behöver inte tillämpas på vissa produkter och presentationsformer som är av lokal eller på annat sätt begränsad betydelse. De namn i vilka sådana produkter säljs bör emellertid inte vara av en sådan art att de väsentligt kan vilseleda konsumenten att förväxla dessa produkter med produkter som omfattas av dessa bestämmelser. Likaledes bör denna bestämmelse även gälla för ytterligare beskrivande termer som används för att närmare namnge sådana produkter.

Lagrings- och hanteringstemperaturen är av avgörande betydelse för upprätthållandet av höga kvalitetsnormer. Följaktligen är det lämpligt att fastställa en minimitemperatur vid vilken frysta produkter av fjäderfäkött skall förvaras.

Bestämmelserna i denna förordning, särskilt dem om kontroll och genomförande, skall tillämpas enhetligt inom hela gemenskapen. Även de tillämpningsföreskrifter som fastställs i dessa syften skall vara enhetliga. Följaktligen är det nödvändigt att besluta om gemensamma åtgärder med hänsyn till provtagningsförfaranden och toleranser.

För att ge konsumenten tillräckliga, otvetydiga och objektiva upplysningar om sådana produkter som bjuds ut till försäljning, samt för att inom hela gemenskapen säkerställa den fria rörligheten för dessa produkter, är det nödvändigt att så långt som möjligt säkerställa att det i handelsnormer för fjäderfäkött tas hänsyn till bestämmelserna i rådets direktiv nr 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om vissa konsumentförpackade produkters sammansättning efter vikt eller volym, ändrat genom direktiv nr 78/891/EEG.

Exempel på frivilliga uppgifter som får användas vid märkning är kylmetoden och särskilda produktionssystem. Med hänsyn till konsumentskyddet bör det fastställas att vid märkning med produktionssystemet skall angivande av vissa uppgifter, såsom ålder vid slakt eller gödningsperiodens längd och innehållet i vissa foderingredienser, vara underordnat noggrant definierade kriterier för både driftsförhållanden och kvantitetsgränser.

Det är lämpligt att kommissionen ständigt övervakar att särskilt de eventuella nationella åtgärder som vidtas till följd av dessa bestämmelser är förenliga med gemenskapsrätten, inbegripet handelsnormerna. Särskilda bestämmelser bör även fastställas för registreringen och den regelbundna kontrollen av företag som har tillstånd att använda termer som hänvisar till särskilda produktionssystem. Sådana företag måste följaktligen vara skyldiga att för detta syfte föra regelbundna och detaljerade register.

Med hänsyn till den särskilda arten av dessa kontroller kan de behöriga myndigheterna i den aktuella medlemsstaten, förutsatt att det finns lämpliga tillsyns- och säkerhetsföreskrifter, delegera ansvaret för dessa kontroller till externa organ som har lämpliga kvalifikationer och vederbörligt tillstånd.

Om aktörerna i tredje land vill använda de valfria uppgifterna om kylmetoder och produktionssystem bör de ges möjlighet att göra detta, förutsatt att de beviljas tillstånd av den behöriga myndigheten i det aktuella tredje landet, vilken myndighet skall finnas uppförd i en förteckning som sammanställts av kommissionen.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008, förordning (EG) nr 1000/96, förordning (EEG) nr 2891/93, förordning (EG) nr 1321/2002, förordning (EG) nr 1072/2000 och förordning (EG) nr 2390/95.

De produkter som avses i artikel 1.2 i förordning (EEG) nr 1906/90 definieras på följande sätt:

1. Fjäderfäslaktkroppar

a) TAMHÖNS (Gallus domesticus)

kycklingar, slaktkycklingar: höns med böjlig bröstbensspets (inte förbenad),

tuppar, hönor, gryt- eller kokhöns: höns med stel bröstbensspets (förbenad),

kapuner: tuppar som före könsmognaden kastrerats genom ett kirurgiskt ingrepp och som slaktas vid en ålder på lägst 140 dagar; efter kastreringen bör kapunerna gödas under en period på minst 77 dagar,

poussin, coquelet: kyckling med en slaktvikt på högst 650 g (utan inkråm, huvud och fötter); kycklingar på 650-750 g får kallas ”poussin” om slaktåldern är högst 28 dagar. Medlemsstaterna får tillämpa artikel 11 vid kontroll av denna slaktålder,

ungtupp: tuppkyckling av värpras med stel bröstbensspets (inte helt förbenad) vars ålder vid slakt skall vara minst 90 dagar.

b) KALKONER (Meleagris gallopavo dom.)

(unga) kalkoner: kalkoner med böjlig bröstbensspets (inte förbenad),

kalkoner: kalkoner med stel bröstbensspets (förbenad),

c) ANKOR (Anas platyrhynchos dom., cairina muschata), mulardänder (CmxAp)

unga ankor eller ankungar, (unga) myskänder, (unga) mulardänder: änder med böjlig bröstbenspets (inte förbenad),

ankor, myskänder, mulardänder: änder med stel bröstbenspets (förbenad).

d) GÄSS (Anser anser dom.)

(unga) gäss eller gåsungar: gäss med böjlig bröstbensspets (inte förbenad). Fettlagret över hela slaktkroppen är tunt eller medeltjockt. Unggåsens fett kan ha en färg som tyder på en särskild diet,

gäss: gäss med stel bröstbensspets (förbenad). Över hela kroppen finns ett medeltjockt till tjockt fettlager,

e) PÄRLHÖNS (Numida meleagris domesticus)

(unga) pärlhöns: pärlhöns med böjlig bröstbensspets (inte förbenad),

pärlhöns: pärlhöns med stel bröstbensspets (förbenad).

Vid tillämpning av denna förordning skall könsrelaterade varianter av nämnda termer tolkas som synonyma termer.

2. Styckningsdelar av fjäderfäkött För de produkter som avses i e, g och h skall orden ”snitten skall göras vid lederna” innebära att snitten görs innanför de två linjer som avgränsar lederna enligt illustrationen i bilaga 1 a. Till och med den 31 december 1991 får de två snitten göras i närheten av lederna när det gäller de produkter som anges i e, g och h. De produkter som anges i d-k får presenteras med eller utan skinn. Avsaknaden av skinn hos de produkter som anges i d-j eller förekomsten av skinn hos de produkter som anges i k, skall anges vid märkningen i enlighet med artikel 1.3 a i rådets direktiv 2000/13/EG 79/112/EEG.

a) Halva: halva kroppen, som delats genom ett längsgående snitt längs bröstbenet och ryggbenet.

b) Kvart: lårkvart eller bröstkvart som erhållits genom ett snitt genom en halva.

c) Bakdelspart: båda lårkvarterna förenade med en del av ryggen, med eller utan gumpen.

d) Bröst: bröstbenet och revbenen eller en del därav, fördelad på båda sidor om bröstbenet, med omgivande muskulatur. Bröstet kan vara helt eller halvt.

e) Klubba: lårbenet, skenbenet och vadbenet med omgivande muskulatur. De två snitten skall göras vid lederna.

f) Kycklingklubba med en del av ryggen: ryggens vikt överskrider inte 25 % av hela delen.

g) Överlår: lårbenet med omgivande muskulatur. De två snitten skall göras vid lederna.

h) Ben: skenbenet och vadbenet med omgivande muskulatur. De två snitten skall göras vid lederna.

i) Vinge: överarmsbenet, strålbenet och armbågsbenet med omgivande muskulatur. När det gäller kalkonvingar kan överarmsbenet eller strålbenet/armbågsbenet med omgivande muskulatur presenteras som separata delar. Spetsen med handlovsbenen kan vara borttagen men behöver inte vara det. Snitten skall göras vid lederna.

j) Sammanhängande vingar: båda vingarna förenade av med del av ryggen, varvid ryggdelens vikt inte får överstiga 45 % av hela styckningsdelens vikt.

k) Bröstfilé: hela eller halva bröstet utan ben, dvs. utan bröstben och revben. När det gäller kalkonbröst kan filén bestå av enbart den djupa bröstmuskeln.

l) Bröstfilé med nyckelben: bröstfilén utan skinn och enbart med bröstbenets broskartade spets, varvid nyckelbenets och broskets vikt inte får överstiga 3 % av hela styckningsdelens vikt.

m) magret, maigret: bröstfilé av ankor och gäss som avses i punkt 3 med skinn och underhudsfettet som omger bröstmuskeln, utan den djupa bröstmuskeln.

n) Urbenat kalkonkött av klubba: urbenat kött från kalkonöverlår och/eller kalkonben, dvs. utan lårben, skenben och vadben, helt, tärnat eller strimlat.

3. Fet gås- och anklever: Lever av gäss eller ankor av arterna cairina muschata eller c.m. × Anas platyrachos som har götts på ett sådant sätt att de utvecklat hypertrofi till följd av fettinlagring i levercellerna. Djur från vilka sådan lever hämtas skall vara fullständigt avblodade och levern skall ha en enhetlig färg. Levrarna skall ha följande vikt:

Anklever skall väga minst 300 g netto.

Gåslever skall väga minst 400 g netto.

Artikel1a¶

Införd genom förordning (EG) nr 543/2008 och förordning (EEG) nr 2891/93.

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

saluföring: innehav eller skyltning för saluföring, försäljningsanbud, försäljning, leverans eller varje annan form av saluföring.

parti: fjäderfäkött av samma art och typ, samma klass, samma produktionsomgång, från samma slakteri eller styckningsanläggning, belägen på samma plats, som skall kontrolleras. För tillämpningen av artikel 8 och bilaga 5 och 6 avses med ”parti” endast konsument-förpackningar av samma nominella viktkategori.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008, förordning (EG) nr 2390/95 och förordning (EEG) nr 2891/93.

1. För saluförande i enlighet med denna förordning skall slaktkroppar bjudas ut till försäljning i en av följande former:

Delvis urtagen (”effilé”, ”roped”).

Med inkråm.

Utan inkråm. Urtagen.

2. Delvis urtagna slaktkroppar är slaktkroppar från vilka hjärta, lever, lungor, muskelmage, kräva och njurar inte har avlägsnats.

3. Beträffande alla presentationsformer av slaktkroppar får luft- och matstrupe liksom kräva lämnas kvar i kroppen om huvudet inte är borttaget.

4. Inkråm får endast bestå av följande:

Hjärta, hals, muskelmage och lever samt alla andra delar som anses vara ätliga på den marknad där produkten är tänkt att slutligen konsumeras. Levern skall vara utan gallblåsa. Muskelmagen skall vara utan hornlagret och innehållet i muskelmagen skall vara urtaget. Hjärtat kan vara med eller utan hjärtsäcken. Om halsen sitter kvar på kroppen anses den inte utgöra del av inkråmet.

Om ett av dessa fyra organ vanligtvis inte ingår i de slaktkroppar som bjuds ut till försäljning skall det vid märkningen anges att detta organ saknas.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008.

1. De namn under vilka produkter som omfattas av denna förordning säljs, i den bemärkelse som avses i artikel 3.1.1 i direktiv 79/112/EEG, skall vara de namn som nämns i artikel 1 samt motsvarande termer på övriga gemenskapsspråk som anges i bilaga 1, åtföljda av följande hänvisning:

För hela slaktkroppar en hänvisning till en av de presentationsformer som fastställs i artikel 2.1.

För styckningsdelar av fjäderfä en hänvisning till respektive arter.

2. De namn som definieras i artikel 1.1 och 1.2 får kompletteras med andra termer, förutsatt att dessa inte i avsevärd grad vilseleder konsumenten, särskilt inte på ett sådant sätt att det kan leda till en förväxling med andra produkter som anges i artikel 1.1 och 1.2 eller med de uppgifter som avses i artikel 10.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008.

Andra produkter än de som definieras i artikel 1 får endast saluföras inom gemenskapen under namn som inte i avsevärd grad vilseleder konsumenten genom att ge upphov till förväxling med de produkter som anges i artikel 1 eller med de uppgifter som avses i artikel 10.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008.

Följande tilläggsbestämmelser skall gälla för fryst fjäderfäkött enligt definitionen i artikel 2.6 i förordning (EEG) nr 1906/90:

Fryst fjäderfäkött som berörs av denna förordning skall hålla en stabil temperatur på högst - 12 °C på alla ställen i produkten, med eventuella kortvariga temperaturökningar på högst 3 °C. Dessa toleranser för produktens temperatur skall vara tillåtna i enlighet med god förvarings- och distributionspraxis vid lokal distribution och i frysdiskar i detaljhandeln.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008.

1. Fjäderfäslaktkroppar och styckningsdelar av fjäderfä som omfattas av denna förordning skall uppfylla följande minimikrav för att klassificeras i klass A och B:

Hela, med hänsyn tagen till presentationsformen.

Rena, fria från synliga synliga föroreningar och blod.

Fria från främmande lukter.

Fria från synliga blodfläckar, undantaget sådana som är små och icke iögonenfallande.

Fria från utskjutande brutna ben.

Fria från svåra kontusioner.

Färskt fjäderfäkött får inte uppvisa tecken på tidigare frysning.

2. För att klassificeras som klass A skall slaktkroppar och styckningsdelar av fjäderfä dessutom uppfylla följande kriterier:

De skall ha en god konformation. Köttet skall vara fylligt, bröstet väl utvecklat, brett, långt och köttigt, och låren skall vara köttiga. Kycklingar, unga ankor eller ankungar och kalkoner skall ha ett tunt, jämnt fettlager på bröstet, ryggen och låren. På tuppar, höns, ankor och unga gäss är det tillåtet med ett tjockare fettlager. Gäss skall ha ett medeltjockt till tjockt fettlager över hela slaktkroppen.

Ett fåtal små fjädrar, fjäderspolar (ving- eller stjärtpennslut) och dun (trådfjädrar) får finnas på bröst, klubba, gump, fotleder och vingspetsar. Kokhöns, ankor, kalkoner och gäss får ha ett fåtal sådana rester även på andra kroppsdelar.

Viss skada, kontusion och missfärgning är tillåten under förutsättning att den är liten och icke iögonenfallande och inte förekommer på bröst eller klubba. Vingspetsen får saknas. En liten rödfärgning av vingspetsar och fjäderfolliklar är tillåten.

Frysta eller djupfrysta fjäderfä får inte uppvisa tecken på frysbränna, undantaget sådan som oväsentlig, liten och icke iögonenfallande och inte förekommer på bröst eller klubba.

Artikel7¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008 och förordning (EEG) nr 2891/93.

1. Beslut till följd av artiklarna 1, 2 och 6 inte följts får endast avse hela det parti som har kontrollerats i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

2.

3. Ett prov bestående av följande antal enskilda produkter enligt artikel 1 skall väljas ut slumpmässigt från varje parti för kontroll i slakthus, styckningsanläggningar, grossist- och deltaljhandelslager, eller vid import från tredje land, vid förtullningen. Partiets storlek Provets storlek Tilltåtet antal defekta enheter Summa För artiklarna 1.1, 3.1 och 6.1 1 2 3 4 100 - 500 30 5 2 501 - 3200 50 7 3 >3200 80 10 4

4. Vid kontroll av ett parti fjäderfäkött av klass A är hela det tillåtna antalet defekta enheter som avses i kolumn 3 i tabellen i punkt 3 tillåtet. Dessa defekta enheter får i fråga om bröstfilé även ha en förekomst av filéer med högst 2 viktprocent brosk (bröstbenets böjliga spets).

Antalet defekta enheter som inte uppfyller bestämmelserna i artikel 1 nummer 1 och 3 och artikel 6.1 skall dock inte överskrida de tal som anges i kolumn 4 i tabellen i punkt 3.

Vad gäller artikel 1.3 skall inga defekta enheter tillåtas om inte vikten är minst 240 g i fråga om anklever och minst 385 g i fråga om gåslever.

5. Vid kontroll av ett parti fjäderfäkött av klass B skall det tillåtna antalet defekta enheter fördubblas.

6. Om det kontrollerade partiet bedöms vara bristfälligt, skall kontrollorganet förbjuda att det saluförs eller importeras om det kommer från tredje land, såvida inte respektive till dess att bevis föreligger för att åtgärder har vidtagits så att partiet överensstämmer med bestämmelserna i artikel 1 och 6.

Artikel8¶

Införd genom förordning (EG) nr 543/2008 och förordning (EEG) nr 1980/92.

1. Konsumentförpackat fryst eller djupfryst fjäderfäkött får i enlighet med artikel 3.3 i förordning (EEG) nr 1906/90 klassificeras i viktkategorier i konsumentförpackningar i den bemärkelse som avses i artikel 2 i direktiv 76/211/EEG.

Dessa konsumentförpackningar kan bestå av

konsumentförpackningar som innehåller en fjäderfäslaktkropp eller

konsumentförpackningar som innehåller en eller flera styckningsdelar av fjäderfä av samma typ och art, enligt definitionen i artikel 1.

2. I enlighet med punkterna 3 och 4 skall det på alla konsumentförpackningar finnas en uppgift om produktens vikt, den så kallade ”nominella vikt” som de skall innehålla.

3. Konsumentförpackningar med fryst eller djupfryst fjäderfäkött får klassificeras i kategorier av nominella vikter enligt följande:

Slaktkroppar:

<1100 g: klasser om 50 g (1050-1000-950 etc.),

1100 - < 2400 g: klasser om 100 g (1100-1200-1300 etc.),

≥ 2400 g: klasser om 200 g (2400-2600-2800 etc.).

Styckningsdelar:

< 1100 g: klasser om 50 g (1050-1000-950 etc.),

≥ 1100 g: klasser om 100 g (1100-1200-1300 etc.).

4. Sådana konsumentförpackningar som avses i stycke 1 skall vara så beskaffade att de uppfyller följande krav:

Det faktiska innehållet skall i genomsnitt inte understiga den nominella vikten.

Andelen konsumentförpackningar med en negativ avvikelse som är större än den tillåtna negativa avvikelse som fastställs i punkt 9 skall för ett parti konsumentförpackningar vara så liten att partiet uppfyller de kontrollkrav som anges i punkt 10.

En konsumentförpackning med en negativ avvikelse som är större än dubbelt så stor som den i punkt 9 angivna tillåtna avvikelsen får inte saluföras.

De definitioner av nominell vikt, faktiskt innehåll och negativ avvikelse som fastställs i bilaga 1 till direktiv 76/211/EEG skall gälla för denna förordning.

5. Beträffande det ansvar som vilar på förpackaren eller importören av fryst eller djupfryst fjäderfäkött och de kontroller som skall utföras av behöriga myndigheter, skall punkterna 4-6 i bilaga 1 till direktiv 76/211/EEG gälla i tillämpliga delar.

6. Kontrollen av konsumentförpackningar, som skall utföras genom att prov väljs ut, omfattar två delar:

En kontroll avseende det faktiska innehållet i varje konsumentförpackning i provet.

En kontroll avseende det genomsnittliga faktiska innehållet i konsumentförpackningarna i provet.

Ett parti konsumentförpackningar skall anses godtagbart om resultaten av båda kontrollerna uppfyller de kriterier för godkännande som avses i punkterna 10 och 11.

7. Ett parti skall utgöras av alla de konsumentförpackningar med samma nominella vikt, av samma typ och samma produktionsomgång, förpackade på samma ställe, som skall kontrolleras.

Partiets storlek skall begränsas till det antal som fastställs nedan:

Om konsumentförpackningarna kontrolleras i slutet av förpackningslinjen skall antalet i varje parti motsvara förpackningslinjens maximala produktion per timme, utan begränsning vad beträffar partiets storlek.

I andra fall skall partiets storlek begränsas till 10000.

8. Ett prov bestående av följande antal konsumentförpackningar skall slumpmässigt väljas ut från varje parti som skall kontrolleras: Partiets storlek Provets storlek 100-500 30 50 501-3200 > 3200 80

För partier som består av färre än 100 konsumentförpackningar skall det icke-förstörande prov som avses i bilaga 2 till direktiv 76/211/EEG, om den utförs, omfatta hela partiet.

9. För konsumentförpackade enskilda slaktkroppar är följande negativa avvikelser tillåtna: Nominell vikt, g Tillåten negativ avvikelse, g Slaktkroppar Styckningsdelar < färre än 1000 25 25 1100 - < 2400 50 2400 eller fler 100 50

10. För kontrollen av det faktiska innehållet i varje konsumentförpackning i provet skall det minsta godtagbara innehållet beräknas genom att den tillåtna negativa avvikelsen för det aktuella innehållet subtraheras från konsumentförpackningens nominella vikt.

Konsumentförpackningar i provet vars faktiska innehåll understiger det minsta godtagbara innehållet skall anses defekta.

Det kontrollerade partiet konsumentförpackningar skall anses vara godkänt eller underkänt om antalet defekta enheter i provet är mindre än eller lika med kriteriet för godkännande eller lika med eller större än kriteriet för icke godkännande enligt nedan: Antal i provet Antal defekta enheter Kriterium för godkännande Kriterium för underkännande 30 2 3 50 3 4 80 5 6

11. För kontrollen av det genomsnittliga faktiska innehållet skall ett parti konsumentförpackningar anses godkänt om det genomsnittliga faktiska innehållet i de konsumentförpackningar som utgör provet överstiger nedan angivna kriterium för godkännande: Provets storlek Kriterium för godkännande för genomsnittligt faktiskt innehåll 30 x — ≥ Qn- 0,503 s 50 x — ≥ Qn-0,379 s 80 x — ≥ Qn-0,295 s

x — = genomsnittligt faktiskt innehåll i konsumentförpackningarna,

Qn = konsumentförpackningens nominella innehåll,

s = standardavvikelse i det faktiska innehållet i konsumentförpackningarna i partiet.

Standardavvikelsen skall beräknas i enlighet med punkt 2.3.2.2 i bilaga 2 till direktiv 76/211/EEG.

12. Så länge kompletterande uppgifter tillåts enligt bestämmelserna i direktiv 80/181/EEG, får en kompletterande uppgift anges tillsammans med uppgiften om nominell vikt på konsumentförpackningar på vilka denna artikel är tillämplig.

13. Som alternativ till att tillämpa bestämmelserna i punkterna 2-12, får aktörerna fram till den 31 december 1994 i Förenade kungariket saluföra sådana konsumentförpackningar som avses i denna artikel som märkts i enlighet med den inhemska lagstiftningen med de nominella vikterna uttryckta i brittiska standardenheter.

Beträffande fjäderfäkött som förs in i Förenade kungariket från andra medlemsstater och som uppfyller bestämmelserna i föregående stycke skall kontroller utföras slumpvis och inte vid gränsen.

Artikel9¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008 och förordning (EG) nr 1321/2002.

Uppgift om att en av nedan angivna kylmetoder har använts och motsvarande termer på övriga gemenskapsspråk som anges i bilaga 2 får anges vid märkning i den bemärkelse som avses i artikel 1.3 a i direktiv 2000/13/EG:

— Luftkylning:: Kylning av fjäderfäslaktkroppar med kall luft.

— Evaporation:: Kylning av fjäderfäslaktkroppar med kall luft som uppblandats med vattendimma eller finfördelat vatten.

— Vattenkylning:: Kylning av fjäderfäslaktkroppar i tankar med vatten eller is och vatten i enlighet med den motströmsprocess som definieras i rådets direktiv 71/118/EEG., bilaga 1, kapitel 5, punkt 28 a och b.

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008, förordning (EEG) nr 2891/93 och förordning (EG) nr 1321/2002.

1. Vid uppgift om produktionssystem, får med undantag av organisk eller ekologisk produktion, inga andra termer än de som anges nedan och motsvarande termer på de övriga gemenskaps-språken enligt bilaga 3, användas i märkningen i enlighet med artikel 1.3 a i direktiv 2000/13/EG, och de får anges endast om de villkor som anges i bilaga 4 uppfylls.

a) ”Utfodrade med … % …”

b) ”Extensivt uppfödd inomhus”

c) ”Tillgång till utomhusvistelse”

d) ”Fri tillgång till utomhusvistelse”

e) ”Tillgång till utomhusvistelse utan inhägnad”.

Dessa termer får kompletteras med uppgifter som hänvisar till de särskilda kännetecknen för respektive produktionssystem.

Om kött från ankor och gäss som föds upp för produktion av ”foie gras” märks som kött från djur med tillgång till utomhusvistelse (punkterna c, d och e) skall det på etiketten också anges ”från produktion av foie gras”.

2. Uppgift om slaktålder eller om gödnings-periodens längd skall tillåtas endast vid användning av en av de termer som avses i punkt 1 och för en ålder som lägst motsvarar den som anges i bilaga 4 b, c eller d. Denna bestämmelse gäller dock inte för djur som omfattas av artikel 1.1 a fjärde strecksatsen.

3. Dessa bestämmelser skall gälla utan att påverka tillämpningen av nationella tekniska bestämmelser som är mer omfattande än de minimikrav som anges i bilaga 4, och som endast gäller för producenter i den berörda medlemsstaten, förutsatt att de nationella bestämmelserna är förenliga med gemenskapsrätten och de gemensamma handelsnormerna för fjäderfäkött.

4. Kommissionen skall underrättas om de nationella åtgärder som avses i punkt 3.

5. Närhelst kommissionen så begär skall medlemsstaterna överlämna alla uppgifter som är nödvändiga för att bedöma om de åtgärder som avses i denna artikel är förenliga med gemenskapsrätten och de gemensamma handelsnormerna för fjäderfäkött.

Artikel11¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008 och förordning (EG) nr 1321/2002.

1. Slakterier som har tillstånd att använda de termer som anges i artikel 10 skall vara föremål för särskild registrering. De skall föra ett separat register per produktionssystem

över namn och adress på fjäderfäproducenter som skall registreras efter en kontroll av den behöriga myndigheten i medlemsstaten, och

på begäran av denna myndighet, antalet djur som varje producent håller vid varje produktionsomgång,

över det antal djur som levererats och bearbetats samt den sammanlagda levande vikten eller slaktvikten för dessa,

över uppgifter om försäljning med namn och adresser till köpare, och uppgifterna skall sparas i minst sex månader efter avsändning.

2. Nämnda producenter skall därefter kontrolleras regelbundet. De skall föra aktuella register över antalet fåglar per fjäderfäsystem av vilka det även skall framgå antalet sålda djur, köparnas namn och adress, kvantiteter samt fodrets ursprung, och uppgifterna skall sparas i minst sex månader efter avsändning.

Dessutom skall de producenter som använder system där djuren har tillgång till utomhusvistelse, registrera det datum då djuren först fick tillgång till utomhusvistelse.

2 a. Fodertillverkare och foderleverantörer skall föra register som visar att sammansättningen på det foder som levereras till de producenter som avses i artikel 10.1 a stämmer överens med angivelserna om utfodring, och uppgifterna skall sparas i minst sex månader efter avsändning.

2 b. Kläckerier skall föra register över de djur av stammar som är erkända som långsamt växande som levereras till de producenter som avses i artikel 10.1 d och e, och uppgifterna skall sparas i minst sex månader efter avsändning.

3. Regelbundna kontroller som avser iakttagandet av artikel 10 och 11 skall göras på

jordbruksföretag: minst en gång per produktionsomgång,

fodertillverkare och foderleverantörer: minst en gång om året,

slakterier: minst fyra gånger per år,

kläckerier: minst en gång per år för de produktionssystem som avses i artikel 10.1 d och e.

4. Varje medlemsstat skall före den 1 juli 1991 till övriga medlemsstater och kommissionen överlämna en förteckning över de godkända slakterier som registrerats i enlighet med punkt 1. Av denna förteckning skall framgå namn och adress och det nummer som tilldelats varje slakteri. Övriga medlemsstater och kommissionen skall i början av varje kvartal av kalenderåret underrättas om eventuella ändringar av denna förteckning.

Artikel12¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008.

När det gäller kontrollen av angivandet av använt produktionssystem enligt artikel 5.6, andra stycket i förordning (EEG) nr 1906/90 skall de organ som medlemsstaterna utsett uppfylla de kriterier som fastställs i europeisk standard nr ES/45011 av den 26 juni 1989, och skall som sådana godkännas och kontrolleras av den behöriga myndigheten i den aktuella medlemsstaten.

Artikel13¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 543/2008.

Fjäderfäkött som importeras från tredje land får vara märkt med en eller flera av de valfria uppgifter som anges i artikel 9 eller 10, om köttet åtföljs av ett intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i ursprungslandet, om att de aktuella produkterna är i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser i denna förordning.

På begäran av ett tredje land skall kommissionen utarbeta en förteckning över sådana myndigheter.

Artikel14a¶

Införd genom förordning (EG) nr 543/2008, förordning (EEG) nr 2891/93, förordning (EG) nr 1072/2000, förordning (EG) nr 205/96, förordning (EG) nr 1321/2002, förordning (EG) nr 2029/2006 och förordning (EG) nr 433/2006.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6 och 10 får fryst och djupfryst kyckling saluföras genom affärsverksamhet eller handel inom gemenskapen endast om vattenhalten inte överskrider de tekniskt oundvikliga värden som bestäms genom den analysmetod som beskrivs i bilaga 5 (avdroppningstest) eller metoden i bilaga 6 (kemiskt test).

2. De behöriga myndigheter som utses av varje medlemsstat skall säkerställa att slakterierna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla bestämmelserna i punkt 1 och särskilt se till att

prov tas för att övervaka vattenupptagningen vid kylning och vattenhalten i fryst och djupfryst kyckling,

resultaten av kontrollerna antecknas och sparas i ett år,

varje parti märks på ett sådant sätt att produktionsdagen kan identifieras; denna märkning av partiet måste anges i produktionsprotokollen.

3. I enlighet med bilaga 7 skall regelbundna kontroller genomföras av det vatten som upptas eller kontroller i enlighet med bilaga 5 genomföras i slakterierna minst en gång under varje arbetsperiod om åtta timmar.

Om kontrollerna visar att den vattenmängd som upptas är större än den totalt tillåtna vattenhalten enligt denna förordning, med beaktande av vatten som upptas av slaktkropparna vid den del beredningen som inte omfattas av kontroll, och om i något fall den vattenmängd som upptas är större än de nivåer som anges i bilaga 7 punkt 9 eller i bilaga 5 punkt 7, skall nödvändiga tekniska justeringar av produktionen genast göras av slakteriet.

4. I samtliga de fall som avses i punkt 3 andra stycket och i vart fall åtminstone en gång varannan månadskall de kontroller av vattenhalten som avses i punkt 1 genomföras genom provtagning i enlighet med bilaga 5 eller 6 på frysta och djupfrysta kycklingar från de slakterier som väljs ut av den behöriga myndigheten i medlemsstaten. Dessa kontroller skall inte utföras på slaktkroppar som är avsedda uteslutande för export om detta kan intygas på ett godtagbart sätt för den behöriga myndigheten.

5. De kontroller som avses i punkt 3 och 4 skall genomföras av eller under tillsyn av den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten får i vissa fall tillämpa bestämmelserna i punkt 3, särskilt punkt 1 och 9 i bilaga 7, samt punkt 4 striktare i fråga om ett givet slakteri där detta visar sig nödvändigt för att säkerställa att den totalt tillåtna vattenhalten enligt denna förordning följs.

De skall vid alla tillfällen, då ett parti frysta eller djupfrysta kycklingar inte anses vara i överensstämmelse med denna förordning, först återuppta kontrollen med den lägsta möjliga frekvens som anges i punkt 4, när tre på varandra följande kontroller enligt bilaga V eller VI, genomförda på ett urval av tre olika produktionsdagar inom högst fyra veckor, har visat negativt resultat. Kostnaden för dessa kontroller skall betalas av slakteriet i fråga.

5 a. Om, i samband med luftkylning, resultaten av de kontroller som avses i punkterna 3 och 4 överensstämmer med kriterierna i bilagorna 5–7 under en period av sex månader, får frekvensen av de kontroller som avses i punkt 3 sänkas till en gång i månaden. Om det vid något tillfälle konstateras att kriterierna i bilagorna inte iakttas skall detta leda till en återgång till kontroller enligt punkt 3.

6. Om resultaten av de kontroller som avses i punkt 4 överskrider de tillåtna gränsvärdena skall det berörda partiet inte anses uppfylla bestämmelserna i denna förordning. Det berörda slakteriet får dock begära att en motanalys genomförs på medlemsstatens referenslaboratorium med hjälp av en metod som väljs av den behöriga myndigheten i medlemsstaten. Innehavaren av partiet skall stå för kostnaden för motanalysen.

7. Om det efter en sådan motanalys bedöms att det berörda partiet inte uppfyller bestämmelserna i denna förordning skall den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att tillåta att ett sådant parti saluförs inom gemenskapen endast på villkor att såväl individuella som gemensamma förpackningar av slaktkropparna i fråga, under tillsyn av den behöriga myndigheten, av slakteriet märks med en banderoll eller etikett som har minst ett av följande angivet med röda versaler:

Съдържанието на вода превишава нормите на ЕИО

Contenido en agua superior al límite CEE

Obsah vody překračuje limit EHS

Vandindhold overstiger EØF-Normen

Wassergehalt über dem EWG-Höchstwert

Veesisaldus ületab EMÜ normi

Περιεκτικότητα σε νερό ανώτερη του ορίου ΕΟΚ

Water content exceeds EEC limit

Teneur en eau supérieure à la limite CEE

Tenore d'acqua superiore al limite CEE

Ūdens saturs pārsniedz EEK noteikto normu

Vandens kiekis viršija EEB nustatytą ribą

Víztartalom meghaladja az EGK által előírt határértéket

Il-kontenut ta’ l-ilma superjuri għal-limitu KEE

Watergehalte hoger dan het EEG-maximum

Zawartość wody przekracza normę EWG

Teor de água superior ao limite CEE

conținutul de apă depășește limita CEE

Obsah vody presahuje limit EHS

Vsebnost vode presega EES omejitev

Vesipitoisuus ylittää ETY-normin

Vattenhalten överstiger den halt som är tillåten inom EEG.

Det parti som avses i första stycket skall förbli under den behöriga myndighetens överinseende till dess att det har behandlats i enlighet med bestämmelserna i första stycket eller på annat sätt slutbehandlats. Om det intygas för den behöriga myndigheten att det parti som avses i första stycket skall exporteras, skall den behöriga myndigheten vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att det berörda partiet saluförs inom gemen-skapen. De uppgifter som anges i första stycket skall anbringas på en väl synlig plats och vara tydliga och outplånliga. De skall inte döljas, skymmas eller störas av andra texter eller bilder. Bokstäverna skall på individuella förpackningar vara minst 1 cm höga och på gemensamma förpackningar 2 cm.

8. Om det föreligger allvarliga misstankar om oegentligheter får den medlemsstat som är bestämmelse-land genomföra stickprovskontroller av fryst och djupfryst kyckling för att kontrollera att försändelsen uppfyller kraven i denna artikel.

9. De kontroller som avses i punkt 8 skall genomföras på varornas bestämmelseort eller på en annan lämplig plats, under förutsättning att i det senare fallet platsen inte är belägen vid gränsen och i minsta möjliga mån påverkar varornas färdväg och att varorna kan fortsätta mot bestämmelseorten när provtagning har skett. De berörda produkterna skall dock inte säljas till slutkonsument förrän resultatet av kontrollen finns tillgängligt.

Sådana kontroller skall genomföras snarast möjligt för att inte onödigt försena produkternas saluförande eller förorsaka förseningar som kan påverka deras kvalitet.

Resultaten av dessa kontroller och eventuellt påföljande beslut och skälen till dessa skall senast två arbetsdagar efter provtagningen meddelas till avsändaren och mottagaren eller deras företrädare. Beslut som fattas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland och skälen för besluten skall meddelas till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är avsändarland.

Om avsändaren eller hans företrädare begär det skall dessa beslut och skälen för dem meddelas till honom skriftligen med uppgifter om rätten att överklaga enligt gällande lag i den medlemsstat som är bestämmelseland, förfarandet för överklagande och gällande tidsfrister.

10. Om resultaten av de kontroller som avses i punkt 8 överskrider de tillåtna gränsvärdena får innehavaren av partiet begära att en motanalys med hjälp av samma metod som i det första testet genomförs i ett av de referenslaboratorier som anges i bilaga 8. Innehavaren av partiet skall stå för kostnaderna i samband med motanalysen. Referenslaboratoriernas arbetsuppgifter och kompetens anges i bilaga 9.

11. Om det efter en kontroll som genomförs i enlighet med punkt 8 och 9 — och efter en begärd motanalys — visar sig att den frysta eller djupfrysta kycklingen inte uppfyller kraven i denna artikel, skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland tillämpa förfarandet i punkt 7.

12. I de fall som anges i punkt 10 och 11 skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland snarast ta kontakt med den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är avsändarland. Den senare skall vidta alla nödvändiga åtgärder och underrätta den behöriga myndigheten i bestämmelse-landet om vilken typ av kontroller som genomförts, de beslut som fattats och skälen för dem.

När de kontroller som avses i punkt 8 och 10 visar upprepade avvikelser eller när sådana kontroller — enligt den medlemsstat som är avsändarland — genomförs utan tillräcklig anledning skall de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen.

Kommissionen får i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning eller på begäran av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland och med beaktande av arten av oegentligheter vidta någon av följande åtgärder:

Sända en grupp experter till den berörda anläggningen och i samarbete med den behöriga nationella myndigheten genomföra kontroller på platsen, eller

begära att den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är avsändarland gör fler provtagningar i den berörda anläggningen och om nödvändigt vidtar sanktioner i enlighet med artikel 10 i förordning (EEG) nr 1906/90.

Kommissionen skall underrätta medlemsstaterna om sina rön. Medlemsstater på vars område en inspektion genomförs skall ge experterna all nödvändig hjälp för utförandet av deras uppdrag.

De medlemsstater som är avsändarland måste på begäran av den medlemsstat som är bestämmelseland, i avvaktan på kommissionens rön, göra fler kontroller av produkterna från den berörda anläggningen.

När dessa åtgärder vidas för att komma till rätta med upprepade avvikelser i en anläggning skall kommissionen debitera de utgifter som uppkommer genom tillämpningen av tredje styckets strecksatser på den berörda anläggningen.

12a. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall omedelbart underrätta respektive nationella referenslaboratorium om resultaten av den kontroll som genomförs av dem eller under deras övervakning.

De nationella referenslaboratorierna skall vidarebefordra dessa data till den expertstyrelse som avses i punkt 14, för vidare utvärdering och diskussion med nationella referenslaboratorier före den 1 juli varje år. Slutsatserna skall läggas fram för förvaltningskommittén för övervägande i enlighet med artikel 18 i förordning (EEG) nr 2777/75.

13. Medlemsstaterna skall utarbeta praktiska åtgärder för de kontroller i alla led i saluföringen som föreskrivs i den här artikeln, inbegripet kontroll av import från tredje land i samband med tullklareringen i enlighet med bilagorna 5 och 6. De skall informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om dessa åtgärder före den 1 september 2000. Alla relevanta ändringar skall genast anmälas till de övriga medlemsstaterna och kommissionen.

14. En styrelse sammansatt av experter på övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött skall fungera som samordnare av de nationella referenslaboratoriernas testverksamhet. Den skall bestå av företrädare för kommissionen och nationella referenslaboratorier. Styrelsens och de nationella referenslaboratoriernas uppgifter samt styrelsens organisatoriska struktur anges i bilaga IX.

Artikel14b¶

Införd genom förordning (EG) nr 543/2008, förordning (EG) nr 1072/2000 och förordning (EG) nr 1321/2002.

1. Följande färska, frysta och djupfrysta styckningsdelar av fjäderfäkött får saluföras inom gemenskapen, genom försäljning till konsumenten eller genom handel, endast om vattenhalten inte överstiger vad som är tekniskt ofrånkomligt enligt den analysmetod som beskrivs i bilaga 6a (kemisk analysmetod):

a) Kycklingbröstfiléer, med eller utan nyckelben, utan skinn.

b) Kycklingbröst, med skinn.

c) Överlår, ben, klubbor, klubbor med en del av ryggen och lårkvarter av kyckling, med skinn.

d) Kalkonbröstfilé, utan skinn.

e) Kalkonbröst, med skinn.

f) Överlår, ben och klubbor av kalkon, med skinn.

g) Urbenat kalkonkött av klubba, utan skinn.

2. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall se till att slakterier och styckningsanläggningar, oavsett om de är kopplade till ett slakteri eller inte, vidtar alla nödvändiga åtgärder för att följa bestämmelserna i punkt 1, och i synnerhet

att regelbundna kontroller av vattenhalten görs i enlighet med artikel 14a.3, även när det gäller slaktkroppar av kalkon och kyckling avsedda för produktion av färska, frysta och djupfrysta styckningsdelar enligt punkt 1. Kontrollerna skall utföras minst en gång per arbetspass om åtta timmar. I samband med luftkylning av slaktkroppar av kalkon är det inte nödvändigt med regelbundna kontroller av vattenhalten. De gränsvärden som fastställs i bilaga 7.9 skall även gälla för slaktkroppar av kalkon,

att resultatet av kontrollerna registreras och sparas under en period av ett år,

att varje varuparti är märkt på ett sådant sätt att det är möjligt att fastställa produktionsdatum. Denna märkning måste framgå av produktionsregistret.

Om, i samband med luftkylning, resultaten av de kontroller som avses i första strecksatsen och i punkt 3 överensstämmer med kriterierna i bilagorna 5–7 under en period av sex månader, får frekvensen av de kontroller som avses i första strecksatsen sänkas till en gång i månaden. Om det vid något tillfälle konstateras att kriterierna i bilagorna 5–7 inte iakttas skall detta leda till en återgång till kontroller enligt första strecksatsen.

3. Kontroller av den vattenhalt som avses i punkt 1 skall utföras åtminstone en gång var tredje månad genom provtagning på frysta och djupfrysta styckningsdelar av fjäderfäkött från samtliga slakterier och styckningsanläggningar som producerar sådana styckningsdelar, i enlighet med bilaga 6a. Dessa kontroller skall inte utföras om den behöriga myndigheten har tillfredsställande belägg för att styckningsdelarna i fråga uteslutande är avsedda för export.

Om en viss styckningsanläggning under ett års tid uppfyller kriterierna i bilaga 6a skall kontrollfrekvensen sänkas till en kontroll var sjätte månad. Om det därefter konstateras att kriterierna inte iakttas skall detta leda till en återgång till kontroller enligt första stycket.

4. Punkterna 5–13 i artikel 14a skall i tillämpliga delar också gälla de styckningsdelar av fjäderfäkött som avses i punkt 1.

Artikel15¶

Införd genom förordning (EG) nr 543/2008, förordning (EEG) nr 2988/91 och förordning (EEG) nr 315/92.

Denna förordning träder i kraft den 20 juni 1991.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1991.

Artikel 8 skall tillämpas från och med den 1 mars 1992 för import från tredje land.

Till och med den 31 mars 1992får aktörerna emellertid förpacka produkter som omfattas av denna förordning i förpackningsmaterial som är försett med de uppgifter som anges i gemenskapslagstiftningen eller i den nationella lagstiftning som tillämpades före denna förordnings ikraftträdande. Dessa produkter får sedan saluföras till och med den 31 december 1992.

BILAGA I

ARTIKEL 1.1 – NAMN PÅ FJÄDERFÄSLAKTKROPPAR

ARTIKEL 1.2 – NAMN PÅ STYCKNINGSDELAR

BILAGA I A

Snitt som skiljer lår/klubba och rygg

avgränsning av höftled

Snitt som skiljer lår och ben

avgränsning av knäled

BILAGA II

ARTIKEL 9 – KYLMETODER

BILAGA III

ARTIKEL 10.1 – PRODUKTIONSSYSTEM

BILAGA IV

De villkor som avses i artikel 10 är följande:

a) Utfodrade med … % … Hänvisning till följande foderingredienser får endast göras i följande fall: Termen ”havreutfodrad gås” får dock användas när gässen under avslutningsperioden om tre veckor utfodras med minst 500 g havre dagligen.

Till spannmål när detta utgör minst 65 viktprocent av den foderblandning som ges under större delen av gödningsperioden och innehåller högst 15 % spannmålsbiprodukter; när hänvisning görs till ett särskilt spannmålslag skall detta utgöra minst 35 % av den foderblandning som ges och beträffande majs minst 50 %.

I fråga om baljväxter och grönsaker när de utgör minst 5 viktprocent av den foderblandning som ges under större delen av gödningsperioden.

I fråga om mjölkprodukter när de utgör minst 5 viktprocent av den foderblandning som ges under större delen av avslutningsperioden.

b) ”Extensivt uppfödd inomhus” Denna term får endast användas i följande fall:

Beläggningstätheten per m2 golvyta inte överskrider

för kycklingar, ungtuppar och kapuner: 15 djur, men högst 25 kg levande vikt,

för ankor, pärlhöns, kalkoner, 25 kg levande vikt,

för gäss, 15 kg levande vikt.

Djurens slaktålder är följande:

Kycklingar: lägst 56 dagar.

Kalkoner: lägst 70 dagar.

Gäss: lägst 112 dagar.

Pekingankor: lägst 49 dagar.

Myskänder: för honor lägst 70 dagar, för hannar lägst 84 dagar.

Mulardänder, honor: lägst 65 dagar.

Pärlhöns: lägst 82 dagar.

Unga gäss (gässlingar): lägst 60 dagar.

Ungtuppar: lägst 90 dagar.

Kapuner: lägst 140 dagar.

c) Tillgång till utomhusvistelse Denna term får endast användas i följande fall:

Beläggningstätheten i fjäderfästallet och slaktåldern överensstämmer med gränserna enligt b, med undantag av kycklingar, för vilka beläggningstätheten får ökas till 13 men högst 27,5 kg levande vikt per m2 och för kapuner, för vilka beläggningstätheten skall vara högst 7,5 per m, dock högst 27,5 kg levande vikt per m2.

Djuren under minst hälften av sin livstid under dagtid har haft fortlöpande tillgång till en rastgård utomhus med en till största delen vegetationstäckt markyta om minst

1 m2 per kyckling eller pärlhöns,

2 m2 per anka eller kapun

4 m2 per kalkon eller gås.

Beträffande pärlhöns får en rastgård utomhus ersättas med ett intensivt golvstall med en golvyta som är minst lika stor som hönshusets och med en höjd på minst 2 m. En sittpinne, minst 10 cm lång, skall finnas per djur totalt sett (fjäderfästall och golvstall).

Minst 70 % av den foderblandning som används under gödningsperioden utgörs av spannmål.

Fjäderfästallet är försett med utgångshål med en sammanlagd längd motsvarande minst 4 m per 100 m2 golvyta.

d) Fri tillgång till utomhusvistelse Denna term får endast användas i följande fall:

Beläggningstätheten inomhus per m2 inte överskrider följande antal:

Kycklingar, 12 men högst 25 kg levande vikt; i fråga om flyttbara stall med högst 150 m2 som hålls öppna nattetid får dock beläggningstätheten ökas till 20 men högst 40 kg levande vikt per m2.

Kapuner, 6,25 (upp till 91 dagars ålder 12) men högst 35 kg levande vikt.

Myskänder och pekingankor, 8 hannar men högst 35 kg levande vikt, 10 honor men högst 25 kg levande vikt.

Mulardänder, 8 men högst 35 kg levande vikt.

Pärlhöns: 13, men högst 25 kg levande vikt.

Kalkoner, 6,25 (upp till sju veckors ålder 10) men högst 35 kg levande vikt.

Gäss, 5 (upp till sex veckors ålder 10), 3 under de tre sista veckorna av gödning om de hålls instängda, men högst 35 kg levande vikt.

Fjäderfästallens totala användbara yta vid en och samma anläggning inte överskrider 1600 m2.

Varje fjäderfästall innehåller högst

4800 kycklingar,

5200 pärlhöns,

4000 honor av myskand eller pekinganka eller 3200 hannar av myskand eller pekinganka eller 3200 mulardänder,

2500 kapuner, gäss och kalkoner.

Fjäderfästallet är försett med utgångshål av en sammanlagd längd motsvarande minst 4 m per 100 m2 golvyta.

Djuren har kontinuerlig tillgång till rastgård utomhus från en ålder som är lägst

sex veckor för kycklingar och kapuner,

åtta veckor för ankor, gäss, pärlhöns och kalkoner.

Rastgårdar utomhus som är till större delen vegetationstäckta och består av minst Beträffande pärlhöns får en rastgård utomhus ersättas med ett intensivt golvstall med en golvyta som är minst dubbelt så stor som fjäderfästallets och med en höjd på minst 2 m. En sittpinne, minst 10 cm lång, skall finnas per djur totalt sett (fjäderfästall och golvstall).

2 m2 per kyckling, myskand, pekinganka eller pärlhöns,

3 m2 per mulardand,

4 m2 per kapun från 92 dagars ålder (2 m2 upp till 91 dagars ålder),

6 m2 per kalkon,

10 m2 per gås.

Djuren som göds tillhör en art som erkänns som långsamt växande.

Foderblandningen som ges under gödningsperioden till minst 70 % utgörs av spannmål.

Lägsta slaktålder är

81 dagar för kyckling,

150 dagar för kapuner,

49 dagar för pekingankor,

70 dagar för honor av myskand,

84 dagar för hannar av myskand,

92 dagar för mulardänder,

94 dagar för pärlhöns,

140 dagar för kalkoner och gäss som saluförs hela som stekgäss,

98 dagar för honor av kalkon som är avsedda att styckas,

126 dagar för hannar av kalkon som är avsedda att styckas,

95 dagar för gäss avsedda för produktion av gåslever och ”magret”,

60 dagar för unga gäss (gässlingar).

Avslutningsperioden inomhus inte överskrider

för minst 90 dagar gamla kycklingar, 15 dagar,

för kapuner: 4 veckor

för minst 70 dagar gamla gäss och mulardänder avsedda för produktion av gåslever och magret, 4 veckor.

e) Tillgång till utomhusvistelse utan inhägnad Denna term får användas endast vid överensstämmelse med de kriterier som fastställs i d, förutom att djuren under dagtid skall ha kontinuerlig tillgång till rastgårdar utomhus av obegränsad storlek.

Om beslut om restriktioner fattas, även veterinära sådana, på grundval av gemenskapsrätten i syfte att skydda folk- och djurhälsan, och som medför en begränsning av tillträdet för fjäderfä till en rastgård, får fjäderfä som fötts upp enligt de produktionsmetoder som beskrivs i första stycket c–e, med undantag för pärlhöns som fötts upp i intensiva golvstallar, fortsätta att saluföras med en särskild beteckning avseende produktionssystemet under restriktionernas löptid, dock högst tolv veckor.

BILAGA V

1) Mål och räckvidd Denna metod skall användas för att bestämma den vattenmängd som går förlorad ur fryst och djupfryst kyckling vid upptining. Om denna upptiningsförlust, uttryckt i procent av slaktkroppens vikt (inklusive samtliga ätbara slaktbiprodukter i förpackningen) överskrider det gränsvärde som föreskrivs i punkt 7 skall det bedömas att överskottsvattnet har tagits upp under slaktprocessen. Denna metod skall inte användas på fjäderfä som har behandlats med polyfosfater eller liknande ämnen och vars effekt är att höja förmågan att binda vatten. Fjäderfä som har behandlats med sådana ämnen skall genomgå den analysmetod som beskrivs i bilaga 6.

2) Definition Upptiningsförluster som bestäms genom denna metod skall uttryckas i procent av den frysta eller djupfrysta slakt-kroppens totala vikt, inbegripet ätbara slaktbiprodukter.

3) Princip Den frysta eller djupfrysta slaktkroppen, inklusive befintliga ätbara slaktbiprodukter, skall tinas under förhållanden som gör det möjligt att beräkna vikten av vattenförlusten.

4) Apparatur

4.1) Vågar som kan väga upp till 5 kg med en noggrannhet av minst 1 g.

4.2) Plastpåsar som är stora nog att rymma slaktkroppen och som har en säker fästanordning.

4.3) Termostatkontrollerat vattenbad med en utrustning som kan hålla slaktkroppen på det sätt som beskrivs i 5.5 och 5.6. Vattenbadet skall innehålla en vattenvolym som är minst åtta gånger större än volymen av det fjäderfä som skall kontrolleras och kunna hålla vattnets temperatur på 42 °C + - 2 °C.

4.4) Filterpapper eller andra absorberande pappershanddukar.

5) Förfarande

5.1) Tjugo slaktkroppar väljs slumpvis ut från den kvantitet fjäderfä som skall kontrolleras. Till dess de kan testas enligt beskrivningen i 5.2 - 5.11 skall de förvaras vid en temperatur av högst - 18 °C.

5.2) Förpackningens utsida torkas av för att avlägsna is och vatten från ytan. Förpackningen och dess innehåll vägs avrundat till närmaste gram; denna vikt skall vara M0.

5.3) Slaktkroppen, tillsammans med eventuella ätbara slaktbiprodukter, tas ut ur förpackningen, som torkas och vägs avrundat till närmaste gram; denna vikt skall vara M1.

5.4) Vikten av den frysta slaktkroppen med slaktbiprodukter beräknas genom att M1 subtraheras från M0.

5.5) Slaktkroppen, inklusive de ätbara slaktbiprodukterna, placeras i en kraftig, vattentät plastpåse med buköppningen nedåt mot påsens botten. Påsen skall vara tillräckligt lång för att kunna fästas säkert i vattenbadet men inte så vid att slaktkroppen rubbas ur det vertikala läget.

5.6) Den del av påsen som innehåller slaktkroppen och de ätbara biprodukterena sänks ned helt i vattenbadet och påsen lämnas öppen upptill för att så mycket luft som möjligt skall försvinna ur den. Påsen skall hållas vertikalt, om nödvändigt med hjälp av stänger eller med extra vikter i påsen på ett sådant sätt att vatten från badet inte kan tränga in i påsen. De olika påsarna skall inte vidröra varandra.

5.7) Påsen lämnas kvar i vattenbadet, som hela tiden hålls vid en temperatur av 42 °C + – 2 C (SIC! 2 °C), med påsen eller vattnet i ständig rörelse till dess kärntemperaturen i slaktkroppen (den djupaste delen av bröstmuskeln närmast bröstbenet på kycklingar utan inkråm, eller mitten av inkråmet på kycklingar med inkråm) når minst 4 °C, mätt på två slumpvis utvalda slaktkroppar. Slaktkropparna skall inte stanna kvar i vattenbadet längre än nödvändigt efter att temperaturen 4 °C har uppnåtts. Den nedsänkningsperiod som behövs för slaktkroppar som förvarats vid – 18 °C är följande: Viktklass (g) Slaktkroppens vikt ± slaktbiprodukter (g) Nedsänkningstid i minuter Kycklingar utan slaktbiprodukter Kycklingar med slaktbiprodukter < 800 < 825 77 92 850 825— 874 82 97 900 875- 924 85 100 950 925— 974 88 103 1000 975-1024 92 107 1050 1025-1074 95 110 1100 1050-1149 98 113 1200 1150-1249 105 120 1300 1250-1349 111 126 1400 1350-1449 118 133 Därefter krävs en ökning på sju minuter för varje ytterligare 100 g. Om den föreslagna nedsänkningsperioden går utan att + 4 °C uppnås i de två slaktkroppar som kontrolleras, skall upptiningen fortsätta tills kärntemperaturen + 4 °C uppås.

5.8) Påsen och dess innehåll tas upp ur vattenbadet och man sticker hål i påsens botten för att allt vatten som uppkommit vid upptiningen skall rinna ut. Påsen och dess innehåll tillåts att rinna av under en timme vid en rumstemperatur mellan + 18 °C och + 25 °C.

5.9) Den upptinade slaktkroppen tas ut ur påsen och den mindre förpackningen med eventuella ätbara slaktbiprodukter tas ut ur buköppningen. Slaktkroppen torkas på insidan och utsidan med filterpapper eller pappershandduk. Man sticker hål i förpackningen med slaktbiprodukter och när vattnet runnit ut skall även den förpackningen och de upptinade slaktbiprodukterna torkas så noga som möjligt.

5.10) Den totala vikten av den upptinade slaktkroppen, de ätbara slaktbiprodukterna och förpackningen, avrundad till närmaste gram, uttrycks som M2.

5.11) Vikten av förpackningen med de ätbara slaktbiprodukterna, avrundad till närmaste gram, uttrycks som M3.

6) Beräkning av resultatet Den mängd vatten som går förlorad vid upptining, uttryckt som en procentandel av vikten av den frysta eller djupfrysta slaktkroppen (inklusive ätbara slaktbiprodukter), fås genom: M 0 - M 1 - M 2 M 0 - M 1 - M 3 × 100

7) Utvärdering av resultatet Om den genomsnittliga vattenförlusten vid upptiningen av de 20 slaktkropparna i testet överskrider de procenttal som anges nedan skall det anses att den vattenmängd som tagits upp under processen överskrider gränsvärdet. Procenttalen är följande:

BILAGA VI

1) Mål och räckvidd Denna metod skall användas för att bestämma den totala vattenhalten i fryst och djupfryst kyckling. Denna metod inbegriper bestämning av innehållet av vatten och protein genom provtagning från den homogeniserade slaktkroppen av fjäderfä. Den totala vattenhalt som bestäms skall jämföras med det gränsvärde som uttrycks genom den formel som anges i punkt 6.4, för att bestämma huruvida vatten har tagits upp under processen. Om undersökaren misstänker närvaro av något ämne som kan störa bestämningen skall han eller hon vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder.

2) Definitioner Slaktkropp: slaktkropp med ben, brosk och eventuella inälvor. Ätbara organ: lever, hjärta, muskelmage och hals.

3) Princip Vatten- respektive proteininnehåll skall bestämmas i enlighet med erkända ISO-metoder (International Organization for Standardization) eller andra metoder eller analyser som godkänts av rådet. Den högsta tillåtna totala vattenhalten i slaktkroppen beräknas med utgångspunkt i slaktkroppens proteininnehåll som kan sättas i relation till halten av fysiologiskt vatten.

4) Apparatur och reagenser

4.1) Vågar, med en noggrannhet på minst ± 1 g, för att väga slaktkropp och förpackning.

4.2) Köttyxa eller såg för att stycka slaktkroppen i delar som är lagom stora för köttkvarnen.

4.3) Kraftig köttkvarn och mixer som kan homogenisera hela stycken av fryst eller djupfryst fjäderfä. Anm.: Ingen speciell köttkvarn rekommenderas. Den bör dock vara tillräckligt stark för att kunna blanda djupfryst kött och ben till en homogen blandning som motsvarar den som fås med en kvarn som har en skiva med hål på 4 mm.

4.4) Apparatur enligt ISO 1442 för att bestämma vattenhalten.

4.5) Apparatur enligt ISO 937 för att bestämma proteininnehållet.

5) Förfarande

5.1) Sju slaktkroppar väljs slumpvis ut från den kvantitet fjäderfä som skall kontrolleras och hålls frysta till dess analysen enligt 5.2 - 5.6 påbörjas. Analysen kan utföras antingen av var och en av de sju slaktkropparna eller av en blandning av prover från de sju slaktkropparna.

5.2) Förbehandlingen skall påbörjas inom en timme efter det att slaktkropparna har tagits ut ur frysen.

5.3)

a) Förpackningens utsida torkas av för att avlägsna is och vatten från ytan. Varje slaktkropp vägs och tas ut ur eventuellt emballage. Sedan slaktkroppen styckats skall eventuellt förpackningsmaterial runt de ätbara organen avlägsnas och is som sitter kvar på slaktkroppen skall bestämmas, avrundat till närmaste gram, till värdet P1, efter avdrag för vikten av eventuellt emballage.

b) Vid analys av samlingsprov skall den sammanlagda vikten av de sju slaktkropparna, förberedda enligt 5.3 a, bestämmas till värdet ”P7”.

5.4)

a) Hela slaktkroppen, vars vikt är P1, hackas i en köttkvarn enligt 4.3 (och även i en mixer, om behövligt) för att ge ett homogent material från vilket ett prov kan tas som är representativt för varje slaktkropp.

b) I fråga om analys av ett samlingsprov skall alla sju slaktkropparna, vars sammanlagda vikt är P7, hackas i en köttkvarn enligt 4.3 (och även i en mixer, om behövligt) för att ge ett homogent material från vilket två prov kan tas som är representativa för alla sju slaktkropparna. De två proven analyseras enligt beskrivningen i 5.5 och 5.6.

5.5) Ett prov av det homogeniserade materialet tas och används genast för att bestämma vattenhalten i enlighet med ISO 1442 för att få vattenhalten ”a %”.

5.6) Ett prov av det homogeniserade materialet tas och används genast för att bestämma kvävehalten i enligt med ISO 937. Denna kvävehalt omräknas till råproteinhalten ”b %” genom att multipliceras med koefficienten 6,25.

6) Beräkning av resultatet

6.1)

a) Vikten av varje kropps vatteninnehåll (W) uttrycks genom aP1 /100 och vikten av proteinet (RP) genom bP1 /100, båda i gram. Summan av vikten av vattnet (W7) och vikten av proteinet (RP7) i de sju slaktkroppar som analyseras skall bestämmas.

b) I fråga om analys av ett samlingsprov bestäms den genomsnittliga vatten- respektive proteinhalten i de två proven och uttrycks som a % respektive b %. Vikten av vattnet (W7) i de sju slaktkropparna uttrycks genom aP7 /100 och vikten av proteinet (RP7) genom bP7 /100, båda i gram.

6.2) Den genomsnittliga vikten av vattnet (WA) och proteinet (RPA) beräknas genom att W7 respektive RP7 divideras med sju.

6.3) Den teoretiska fysiologiska vattenhalt i gram som bestäms genom denna metod beräknas med följande formel:

kycklingar: 3,53 × RPA + 23.

6.4)

a) Luftkylning Vid antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 2 % skall den högsta tillåtna gränsen för den totala vattenhalten (WG) i gram som bestäms med denna metod uttryckas genom följande formel (inkl. konfidensintervall):

kycklingar WG = 3,65 × RPA + 42.

b) Evaporativ kylning: Med antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 4,5 % (SIC! (1)) skall den högsta tillåtna gränsen för den totala vattenhalten (WG) i gram som bestäms med denna metod uttryckas genom följande formel (inkl. konfidensintervall):

kycklingar: WG = 3,79 × RPA + 42.

c) Vattenkylning: Med antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 7 % skall den högsta tillåtna gränsen för den totala vattenhalten (WG) i gram som bestäms med denna metod uttryckas genom följande formel (inkl. konfidensintervall):

kycklingar: WG = 3,93 × RPA + 42.

6.5) Om den genomsnittliga vattenhalten (WA) i de sju slaktkropparna, beräknad enligt 6.2, inte överskrider det värde som anges i 6.4 (WG) skall den kvantitet fjäderfä som omfattas av kontrollen anses uppfylla kraven.

BILAGA VIa

1. Syfte och omfattning

Metoden skall användas för att bestämma den totala vattenhalten i vissa styckningsdelar av fjäderfäkött. Den omfattar bestämning av vatten- och proteinhalten i homogeniserade prover från styckningsdelar av fjäderfäkött. Den totala vattenhalten enligt bestämningen skall jämföras med det gränsvärde som kan beräknas med hjälp av formeln i punkt 6.4, för att fastställa om mer vatten än vad som är tillåtet har tagits upp under bearbetningen. Om man vid analysen har anledning att tro att provet innehåller något ämne som kan påverka analysresultatet, ansvarar den som utför analysen för att lämpliga åtgärder vidtas.

2. Definitioner och förfaranden för provtagning

Definitionerna i artikel 1.2 skall tillämpas på de styckningsdelar av fjäderfäkött som avses i artikel 14b. Proverna skall omfatta åtminstone följande:

Kycklingbröst: hälften av bröstet

Kycklingbröstfilé: hälften av det urbenade bröstet utan skinn

Kalkonbröst, kalkonbröstfilé och urbenat kött av klubba: portioner på cirka 100 g

Övriga styckningsdelar: se definitioner i artikel 1.2.

När det gäller frysta eller djupfrysta bulkprodukter (där styckningsdelarna inte är individuellt förpackade) får de större förpackningar från vilka proverna skall tas förvaras vid en temperatur på 0 °C tills att enskilda styckningsdelar kan tas loss.

3. Princip

Vatten- och proteinhalten bestäms i enlighet med vedertagna ISO-metoder eller andra metoder/analysförfaranden som godkänts av rådet.

Högsta tillåtna totala vattenhalt i styckningsdelarna av fjäderfäkött beräknas utifrån styckningsdelarnas proteinhalt, vilken skall stå i relation till den fysiologiska vattenhalten.

4. Apparatur och reagens

4.1 Vågar med en större noggrannhet än ± 1 g, för vägning av styckningsdelar och förpackningsmaterial.

4.2 Köttyxa eller såg för att bearbeta styckningsdelarna så att de blir lagom stora för köttkvarnen.

4.3 Kraftig köttkvarn och mixer som klarar av att homogenisera styckningsdelar av fjäderfäkött. Anmärkning: Ingen speciell typ av köttkvarn får rekommenderas. Den måste bara vara tillräckligt kraftfull för att kunna sönderdela fryst eller djupfryst kött och ben till en homogen blandning som motsvarar vad man får med en kvarn vars skiva är försedd med hål på 4 mm.

4.4 Apparatur enligt ISO 1442 för bestämning av vattenhalten.

4.5 Apparatur enligt ISO 937 för bestämning av proteinhalten.

5. Utförande

5.1 Fem slumpvis valda styckningsdelar tas från det parti som skall kontrolleras. Alla styckningsdelar förvaras i kyl- eller frysskåp, beroende på omständigheterna, fram till dess att analysen enligt punkterna 5.2–5.6 påbörjas. Prover från frysta eller djupfrysta bulkvaror av det slag som avses i punkt 2 får förvaras vid en temperatur på 0 °C fram till dess att analysen påbörjas. Analysen kan göras antingen på var och en av de fem styckningsdelarna eller på ett generalprov av dem.

5.2 Beredningen påbörjas inom en timme från det att styckningsdelarna tagits ut ur kyl- eller frysskåpet.

5.3

a) Avlägsna utvändig is och utvändigt vatten med en trasa. Varje styckningsdel vägs, och eventuellt förpackningsmaterial avlägsnas från styckningsdelarna. Efter det att styckningsdelarna skurits upp i mindre bitar bestäms fjäderfäköttets vikt med en noggrannhet av 1 gram efter avdrag för vikten av eventuellt avlägsnat förpackningsmaterial. Den erhållna vikten betecknas ”P1”.

b) Om man använder sig av ett generalprov bestäms den sammanlagda vikten av de fem styckningsdelar som beretts i enlighet med 5.3 a. Den erhållna vikten betecknas ”P5”.

a) Avlägsna utvändig is och utvändigt vatten med en trasa. Varje styckningsdel vägs, och eventuellt förpackningsmaterial avlägsnas från styckningsdelarna. Efter det att styckningsdelarna skurits upp i mindre bitar bestäms fjäderfäköttets vikt med en noggrannhet av 1 gram efter avdrag för vikten av eventuellt avlägsnat förpackningsmaterial. Den erhållna vikten betecknas ”P1”.

b) Om man använder sig av ett generalprov bestäms den sammanlagda vikten av de fem styckningsdelar som beretts i enlighet med 5.3 a. Den erhållna vikten betecknas ”P5”.

5.4 De två proverna analyseras enligt 5.5 och 5.6.

a) Hela styckningsdelen med vikten P1 finfördelas i en köttkvarn på det sätt som anges i 4.3 (om så är nödvändigt används även en mixer) så att en homogen massa erhålls från vilken ett prov kan tas som är representativt för hela styckningsdelen.

b) Om man använder sig av ett generalprov finfördelas de fem styckningsdelar vars sammanlagda vikt är P5 i en köttkvarn på det sätt som anges i 4.3 (om så är nödvändigt används även en mixer), så att en homogen massa erhålls från vilken två prover kan tas som är representativa för de fem styckningsdelarna.

a) Hela styckningsdelen med vikten P1 finfördelas i en köttkvarn på det sätt som anges i 4.3 (om så är nödvändigt används även en mixer) så att en homogen massa erhålls från vilken ett prov kan tas som är representativt för hela styckningsdelen.

b) Om man använder sig av ett generalprov finfördelas de fem styckningsdelar vars sammanlagda vikt är P5 i en köttkvarn på det sätt som anges i 4.3 (om så är nödvändigt används även en mixer), så att en homogen massa erhålls från vilken två prover kan tas som är representativa för de fem styckningsdelarna.

5.5 Ett prov tas från det homogeniserade materialet och används omedelbart för att bestämma vattenhalten i procent i enlighet med ISO 1442.

5.6 Ytterligare ett prov tas från det homogeniserade materialet och används omedelbart för att bestämma kvävehalten i enlighet med ISO 937. Värdet på kvävehalten omvandlas till råproteinhalten b (i procent) genom att multipliceras med 6,25.

6. Beräkning av resultat

6.1

a) Vattnets vikt (W) i varje styckningsdel anges som aP1/100, och proteinets vikt (RP) som bP1/100. Båda värdena uttrycks i gram. Summan av vattnets vikt (W5) och proteinets vikt (RP5) i de fem styckningsdelarna bestäms.

b) Om man använder sig av ett generalprov bestäms genomsnittshalten av vatten och protein i de två prover som analyseras. Dessa halter anges i procent och betecknas ”a” respektive ”b”. Vattnets vikt (W5) i de fem styckningsdelarna anges som aP5/100, och proteinets vikt (RP5) som bP5/100. Båda värdena uttrycks i gram.

a) Vattnets vikt (W) i varje styckningsdel anges som aP1/100, och proteinets vikt (RP) som bP1/100. Båda värdena uttrycks i gram. Summan av vattnets vikt (W5) och proteinets vikt (RP5) i de fem styckningsdelarna bestäms.

b) Om man använder sig av ett generalprov bestäms genomsnittshalten av vatten och protein i de två prover som analyseras. Dessa halter anges i procent och betecknas ”a” respektive ”b”. Vattnets vikt (W5) i de fem styckningsdelarna anges som aP5/100, och proteinets vikt (RP5) som bP5/100. Båda värdena uttrycks i gram.

6.2 Genomsnittsvikten för vatten (WA) och protein (RPA) bestäms genom att W5 respektive RP5 divideras med 5.

6.3 Den genomsnittliga fysiologiska W/RP-kvoten enligt denna metod blir då

kycklingbröstfilé: 3,19 ± 0,12,

kycklingklubbor och lårkvarter: 3,78 ± 0,19,

kalkonbröstfilé: 3,05 ± 0,15,

kalkonklubbor: 3,58 ± 0,15,

urbenat kalkonkött av klubba: 3,65 ± 0,17.

6.4 Om man antar att den lägsta tekniskt oundvikliga vattenhalt som absorberats under bearbetningen motsvarar 2 %, 4 % och 6 % beroende på produkttyp och kylningsmetod blir det högsta tillåtna värdet på W/RP enligt denna metod följande: Luftkylning Evaporativ kylning Vattenkylning Kycklingbröstfilé, utan skinn 3,40 3,40 3,40 Kycklingbröst, med skinn 3,40 3,50 3,60 Överlår, ben, klubbor, klubbor med en del av ryggen och lårkvarter av kyckling, med skinn 4,05 4,15 4,30 Kalkonbröstfilé, utan skinn 3,40 3,40 3,40 Kalkonbröst, med skinn 3,40 3,50 3,60 Överlår, ben och klubbor av kalkon, med skinn 3,80 3,90 4,05 Urbenat kalkonkött av klubba, utan skinn 3,95 3,95 3,95 Om den genomsnittliga kvoten WA/RPA från de fem styckningsdelarna, beräknad utifrån de värden som erhålls i punkt 6.2, inte överstiger den kvot som anges i punkt 6.4, skall de styckningsdelar som är föremål för kontrollen anses uppfylla gällande krav.

BILAGA VII

1) Minst en gång per arbetsperiod om åtta timmar väljs 25 slaktkroppar slumpvis ut från bandet genast efter urtagningen och avlägsnandet av alla slaktbiprodukter och fett och före första därpå följande spolning.

2) Ta om behövligt bort halsen och lämna kvar halsskinnet på kroppen.

3) Märk varje slaktkropp. Väg varje slaktkropp och anteckna vikten, avrundad till närmaste gram.

4) Häng tillbaka de slaktkroppar som skall testas på bandet så att de genomgår den normala behandlingen med spolning, avkylning, avrinning osv.

5) I slutet av avrinningsbandet tas de märkta slaktkropparna ner utan att få rinna av längre än vad som är normalt för resten av partiet.

6) Provet utgörs av de första 20 märkta slaktkroppar som tas ner. De vägs på nytt. Deras vikt bestäms, avrundad till närmaste gram, och ställs mot den vikt som noterades vid den första vägningen. Om färre än 20 märkta slaktkroppar återfinns skall provet annulleras.

7) Ta bort märkningen från slaktkropparna, som därefter får genomgå den normala förpackningsbehandlingen.

8) Bestäm procenttalet för vattenupptagningen genom att subtrahera slaktkropparnas sammanlagda vikt före spolning från vikten efter spolning, nedkylning och avrinning, genom att dividera skillnaden med den ursprungliga vikten och multiplicera med 100.

8a) I stället för manuell vägning enligt punkt 1–8 får automatisk vägning användas för bestämningen av den procentuella vattenupptagningen på grundval av samma antal slaktkroppar och enligt samma principer, förutsatt att den behöriga myndigheten i förväg har godkänt att det automatiska vägningssystemet används för ändamålet.

9) Resultatet skall inte överskrida följande procenttal av slaktkropparnas ursprungliga vikt eller något annat tal som anger den högsta tillåtna vattenhalt som får absorberas: — luftkylning: 0 % — evaporativ kylning: 2 % — vattenkylning: 4,5 %

BILAGA VIII

FÖRTECKNING ÖVER NATIONELLA REFERENSLABORATORIER

Belgien Instituut voor Landbouw- en Visserijonderzoek (ILVO) Eenheid Technologie en Voeding Productkwaliteit en voedselveiligheid Brusselsesteenweg 370 B-9090 Melle

Bulgarien Национален Диагностичен Научно-изследователски Ветеринарно-Медицински Институт (National Diagnostic Research Veterinary Medicine Institute) бул. ”Пенчо Славейков” 15 (15, Pencho Slaveikov str.) София – 1606 (Sofia – 1606)

Tjeckien Státní veterinární ústav Jihlava Národní referenční laboratoř pro mikrobiologické, chemické a senzorické analýzy masa a masných výrobků Rantířovská 93 CZ-586 05 Jihlava

Danmark Fødevarestyrelsen Fødevareregion Øst Afdeling for Fødevarekemi Søndervang 4 DK-4100 Ringsted

Tyskland Bundesforschungsanstalt für Ernährung und Lebensmittel Standort Kulmbach E.C.-Baumann-Straße 20 D-95326 Kulmbach

Estland Veterinaar- ja Toidulaboratoorium Kreutzwaldi 30 EE-51006 Tartu

Grekland Ministry of Rural Development & Food Veterinary Laboratory of Larisa 7th km Larisa-Trikalοn st. GR-411 10 Larisa

Spanien Laboratorio Arbitral Agroalimentario Carretera de La Coruña, km 10,700 E-28023 Madrid

Frankrike SCL – Laboratoire de Lyon 10, avenue des Saules BP 74 FR-69922 Oullins

Irland National Food Centre Teagasc Dunsinea Castleknock IE-Dublin 15

Italien Ministero Politiche Agricole e Forestali Ispettorato Centrale Repressione Frodi — Laboratorio di Modena Via Jacopo Cavedone n. 29 I-41100 Modena

Cypern Agricultural Laboratory Department of Agriculture Loukis Akritas Ave; 14 CY-Lefcosia (Nicosia)

Lettland Pārtikas un veterinārā dienesta Nacionālais diagnostikas centrs Lejupes iela 3, Rīga, LV-1076

Litauen Nacionalinė veterinarijos laboratorija J.Kairiūkščio g. 10 LT-2021 Vilnius

Luxemburg Laboratoire National de Santé Rue du Laboratoire, 42 L-1911 Luxembourg

Ungern Országos Élelmiszervizsgáló Intézet Budapest 94. Pf. 1740 Mester u. 81. HU-1465

Malta Malta National Laboratory UB14, San Gwann Industrial Estate San Gwann, SGN 09 Malta

Nederländerna RIKILT — Instituut voor Voedselveiligheid Bornsesteeg 45, gebouw 123 NL-6708 AE Wageningen

Österrike Österreichische Agentur für Gesundheit und Ernährungssicherheit GmbH Institut für Lebensmitteluntersuchung Wien Abteilung 6 — Fleisch und Fleischwaren Spargelfeldstraße 191 A-1226 Wien

Polen Centralne Laboratorium Głównego Inspektoratu Jakości Handlowej Artykułów Rolno-Spożywczych ul. Reymonta 11/13 PL-60-791 Poznań

Portugal Autoridade de Segurança Alimentar e Económica — ASAE Laboratório Central da Qualidade Alimentar — LCQA Av. Conde Valbom, 98 P-1050-070 LISBOA

Rumänien Institutul de Igienă și Sănătate Publică Veterinară Str. Câmpul Moșilor, nr. 5, Sector 2 București

Slovenien Univerza v Ljubljani Veterinarska fakulteta Nacionalni veterinarski inštitut Gerbičeva 60 SI-1115 Ljubljana

Slovakien Štátny veterinárny a potravinový ústav Botanická 15 SK-842 52 Bratislava

Finland Elintarviketurvallisuusvirasto Evira Mustialankatu 3 FIN-00710 Helsinki

Sverige Livsmedelsverket Box 622 S-75126 Uppsala

Förenade kungariket Laboratory of the Government Chemist Queens Road Teddington TW11 0LY

BILAGA IX

Uppgifter som skall utföras av expertstyrelsen för övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött, samt dess organisationsstruktur

Den expertstyrelse som avses i artikel 14a.14 skall ansvara för följande uppgifter:

a) Tillhandahålla de nationella referenslaboratorierna information om analytiska metoder och jämförande tester när det gäller vattenhalten i fjäderfäkött.

b) Samordna de nationella referenslaboratoriernas tillämpning av de metoder som avses i a) genom att anordna jämförande tester, framför allt kvalitetsprövning.

c) Stödja de nationella referenslaboratoriernas kvalitetsprövning genom att tillhandahålla vetenskapligt stöd i samband med utvärdering och rapportering av statistiska uppgifter.

d) Samordna utvecklingen av nya analysmetoder och informera de nationella referenslaboratorierna om framstegen på detta område.

e) Tillhandahålla kommissionen vetenskaplig och teknisk expertkunskap, särskilt då medlemsstaterna inte tolkar resultatet av en analys på samma sätt.

Den expertstyrelse som avses i artikel 14a.14 skall vara organiserad enligt följande:

Expertstyrelsen för övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött skall vara sammansatt av företrädare för GD Gemensamma forskningscentret (GFC) – Institutet för referensmaterial och referensmätningar (IRMM), företrädare för GD Jordbruk och landsbygdsutveckling samt företrädare för tre nationella referenslaboratorier. Företrädaren för IRMM skall vara styrelsens ordförande och skall utse de nationella referenslaboratorierna enligt ett rullande schema. De myndigheter i medlemsstaterna som är ansvariga för det nationella referenslaboratorium som valts ut skall sedan utse enskilda experter på övervakning av vattenhalt i livsmedel som skall biträda styrelsen. Genom årlig avlösning skall ett deltagande nationellt referenslaboratorium ersättas åt gången, så att styrelsen garanteras ett viss mått av kontinuitet. Respektive medlemsstater skall stå för de kostnader som uppstår för medlemsstaternas experter och/eller de nationella referenslaboratorierna när de utför sitt arbete enligt denna punkt.

De nationella referenslaboratoriernas uppgifter

De nationella referenslaboratorier som förtecknas i bilaga VIII skall utföra följande:

a) Samordna verksamheten för de nationella laboratorier som ansvarar för analys av vattenhalten i fjäderfäkött.

b) Hjälpa den behöriga myndigheten i medlemsstaten att organisera systemet för övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött.

c) Delta i jämförande tester (kvalitetsprövning) mellan de olika nationella laboratorier som avses i a).

d) Se till att de uppgifter som expertstyrelsen lämnar sprids till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten och till de nationella laboratorier som avses i (a).

e) Samarbeta med expertstyrelsen och, om de utses, sluta sig till denna, preparera nödvändiga testprover (inklusive homogenitetstestning) och ordna med lämpliga transporter.

1 EGT nr L 173, 6.7.1990, s. 1.

2 EGT nr L 46, 21.2.1976, s. 1.

3 EGT nr L 311, 4.11.1978, s. 21.

4 EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 1.

5 Frysbränna: (i bemärkelsen kvalitetsförsämring) är en lokal eller fläckvis irreversibel uttorkning av skinnet och/eller köttet som kan visa sig som förändringar av den ursprungliga färgen (oftast blekare) och/eller smaken och lukten (utan smak eller härsken) och/eller konsistensen (torr, svampaktig).

6 Tolerans inom varje art, inte mellan arter.

8 EGT nr L 55, 8.3.1971, s. 23

9 Beräknad i förhållande till slaktkroppens vikt exklusive upptaget vatten.

10 Beräknad i förhållande till slaktkroppens vikt exklusive upptaget vatten.

11 Beräknad i förhållande till slaktkroppens vikt exklusive upptaget vatten.

12 Baserat på själva styckningsdelen, dvs. utan att något vatten absorberats utifrån. För filéer (utan skinn) och urbenat kalkonkött av klubba är procentsatsen 2 % för var och en av kylningsmetoderna.