Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1999/4)

Avis juridique important

Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2157/1999 av den 23 september 1999 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1999/4) Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 264 , 12/10/1999 s. 0021 - 0026

EUROPEISKA CENTRALBANKENS FÖRORDNING (EG) nr 2157/1999

av den 23 september 1999

om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner

(ECB/1999/4)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan kallat fördraget), särskilt artikel 110.3 i detta, med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad stadgan), särskilt artiklarna 34.3 och 19.1 i denna, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner(1) (nedan kallad rådets förordning), särskilt artikel 6.2 i denna, och

av följande skäl:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 985/2001 · förordning (EU) nr 469/2014 · förordning (EU) 2017/2095 · förordning (EU) nr 2021/1814 · förordning (EU) 2023/1092.

(1) Denna förordning skall - enligt artikel 34.3 i stadgan i förening med artikel 43.1 i stadgan, punkt 8 i protokoll nr 25 om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och punkt 2 i protokoll nr 26 om vissa bestämmelser angående Danmark - inte ge en icke-deltagande medlemsstat några rättigheter eller skyldigheter.

(2) I rådets förordning anges inom vilka gränser och på vilka villkor Europeiska centralbanken (ECB) får förelägga böter eller viten för företag som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt ECB:s förordningar och beslut.

(3) Enligt artikel 6.2 i rådets förordning har ECB befogenhet att utfärda närmare föreskrifter om formerna för hur sanktioner kan föreläggas i enlighet med rådets förordning.

(4) Särskilda sanktioner inom vissa områden kan fastställas i andra av rådet eller ECB utfärdade förordningar, i vilka det kan hänvisas till den här förordningen vad gäller principer och förfaranden för föreläggande av sådana sanktioner.

(5) Vid fastställandet av tillämpliga sanktioner skall ECB säkerställa att tredje mans rättigheter under förfarandet beaktas i största möjliga utsträckning i överensstämmelse med allmänna rättsprinciper och med de avgöranden på området som träffats av Europeiska gemenskapernas domstol, särskilt befintlig rättspraxis avseende Europeiska kommissionens utredningsbefogenhet inom konkurrensområdet.

(6) Det finns inga rättsliga hinder mot informationsutbyte inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS) avseende uppdagande av åsidosättanden av ECB:s förordningar eller beslut.

(7) Principen att en process inte kan föras två gånger om samma sak (ne bis in idem) skall följas när det gäller inledande av förfaranden avseende åsidosättande.

(8) Bestämmelserna som omfattar befogenheterna för ECB och den behöriga nationella centralbanken inom ramen för förfarandet rörande åsidosättande, skall säkerställa att en noggrann undersökning av ett påstått åsidosättande genomförs verkningsfullt, samtidigt som de skall tillse att det berörda företagets rätt att försvara sig och sekretessen vid förfarandet ges ett starkt skydd.

(9) Det kan krävas bistånd från medlemsstaternas myndigheter för att säkerställa att ECB:s och den behöriga nationella centralbankens befogenheter inom ramen för förfarandet avseende åsidosättanden kan utövas på ett verkningsfullt sätt.

(10) Det berörda företaget skall ha rätt att höras då den eventuella utredningsfasen av förfarandet avseende åsidosättande har avslutats och då företaget har mottagit resultatet av utredningen och underrättelsen om invändningar.

(11) Ett förfarande avseende åsidosättande skall handläggas i överensstämmelse med reglerna om sekretess och om tystnadsplikt. Varken sekretess eller tystnadsplikt får dock inverka på det berörda företagets rätt att försvara sig.

(12) Beslut rörande ett åsidosättande kan närmare prövas av ECB-rådet. De förfaranden som skall tillämpas vid en sådan prövning skall fastställas.

(13) I syfte att öka öppenheten och effektiviteten i samband med dess befogenheter att förelägga sanktioner kan ECB besluta att offentliggöra sina slutliga beslut om sanktioner eller information om dessa. Med tanke på finansmarknadernas speciella karaktär skall offentliggörande av ett beslut om föreläggande av sanktioner vara en undantagsåtgärd som endast vidtas av ECB efter vederbörligt övervägande av omständigheterna i det enskilda fallet, troliga konsekvenser av ett sådant beslut för det berörda företagets rykte och företagets rättmätiga affärsintressen. Vid ett beslut om offentliggörande skall principen om icke-diskriminering iakttas och likvärdiga konkurrensvillkor säkerställas. I detta sammanhang är det önskvärt att berörda tillsynsmyndigheter rådfrågas innan ett beslut om offentliggörande fattas. Offentliggörande av ett beslut om föreläggande av sanktioner får inte i något fall röja sekretesskyddade uppgifter.

(14) Ett beslut som medför betalningsskyldighet skall verkställas i enlighet med artikel 256 i fördraget. De nationella centralbankerna skall genom delegering kunna anta alla nödvändiga åtgärder för detta ändamål.

(15) Av hänsyn till en sund och effektiv förvaltning, är det lämpligt att fastställa ett förenklat förfarande avseende åsidosättande för beivran av mindre allvarliga åsidosättanden.

(16) Denna förordning skall tillämpas på de fall av underlåtenhet som avses i artikel 7.1 i rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver(2) (nedan kallad rådets förordning om minimireserver (kassakrav)) inom de gränser och på de villkor som anges i artikel 7.2 i den förordningen. Den särskilda karaktär som präglar fall av underlåtenhet att fullgöra kraven på minimireserver (kassakrav) enligt artikel 7.1 i rådets förordning om minimireserver (kassakrav) innebär att det finns skäl att införa en särskild rättslig ordning med ett förfarande för föreläggande av sanktioner som medger snabb handläggning, utan att det berörda företagets rätt att försvara sig under förfarandet för den skull kränks.

(17) ECB skall handla i överensstämmelse med rådets förordning och med denna förordning vid utövande av de befogenheter som avses i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter(3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2017/2095.

I denna förordning avses med uttrycket ”behörig nationell centralbank” den nationella centralbank i den medlemsstat inom vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet har ägt rum, eller när det gäller åsidosättanden inom ramen för övervakningen av systemviktiga betalningssystem, den centralbank i Eurosystemet som har utsetts till behörig myndighet enligt artikel 2.5 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 795/2014 (ECB/2014/28). Övriga använda termer ska tolkas i enlighet med definitionerna i artikel 1 i förordning (EG) nr 2532/98.

Artikel1a¶Räckvidd

Ändrad genom förordning (EU) nr 469/2014 och rättelse till förordning (EU) nr 469/2014.

Denna förordning ska endast tillämpas på sådana sanktioner som ECB kan förelägga när den utför sina icke-tillsynsrelaterade centralbanksuppgifter. Den ska inte tillämpas på sådana sanktioner som ECB kan förelägga när den utövar sina tillsynsrelaterade uppgifter.

Artikel1b¶Oberoende utredningsenhet

Ändrad genom förordning (EU) nr 469/2014, rättelse till förordning (EU) nr 469/2014 och förordning (EU) 2017/2095.

1. För att undersöka huruvida ett förfarandet avseende åsidosättande ska inledas i enlighet med artikel 2 och de befogenheter som framgår av artikel 3 ska utövas, ska ECB inrätta en intern oberoende utredningsenhet (nedan kallad utredningsenhet) som består av utredare som utför sitt utredningsarbete oberoende från direktionen och ECB-rådet, och heller inte deltar i direktionens och ECB-rådets överläggningar. Utredningsenheten ska bestå av utredare med omfattande kunskaper, färdigheter samt erfarenhet.

1a. Vid undersökningar av överträdelser av förordning (EU) nr 795/2014 (ECB/2014/28), får ECB som utredare utse: i) anställda vid ECB eller en nationell centralbank i en medlemsstat, om den nationella centralbanken godtar utnämningen, eller ii) externa experter som agerar utifrån ett giltigt mandat. ECB får inte utse medlemmar i kommittén för marknadsinfrastruktur och betalningar eller anställda vid ECB eller en nationell centralbank i en medlemsstat som varit direkt involverade i verksamheten i den bedömningsgrupp som utförde den initiala granskningen där man upptäckte överträdelsen eller grunderna för att misstänka att en överträdelse skett till utredare.

2. Om ECB anser att det finns orsak att anta att fler än ett åsidosättande sker eller har skett ska ärendet överlämnas till direktionen.

3. Om direktionen bedömer att den tillämpliga sanktionen kan överstiga det belopp som anges i artikel 10.1, ska det förenklade förfarande som framgår av artikel 10 inte tillämpas och direktionen ska överlämna ärendet till utredningsenheten. Utredningsenheten ska bedöma huruvida ett förfarande avseende åsidosättande ska inledas eller inte.

4. Hänvisningar till ECB i artiklarna 2–4, artikel 5.1–5.3 samt artikel6 ska anses som hänvisningar till ECB:s utredningsenhet eller, om det förenklade förfarandet enligt artikel 10 aktualiseras, till direktionen.

5. Bestämmelserna i denna artikel ska inte påverka den behöriga nationella centralbankens behörighet att inleda ett förfarande om åsidosättande eller göra en utredning i enlighet med denna förordning.

Artikel2¶Inledande av ett förfarande avseende åsidosättande

Ändrad genom förordning (EU) nr 469/2014 och rättelse till förordning (EU) nr 469/2014.

1. Högst ett förfarande avseende åsidosättande får inledas mot ett företag med stöd av samma faktaunderlag. Därför ska ECB eller den behöriga nationella centralbanken samråda med och informera varandra innan ett beslut fattas av endera av dem huruvida ett förfarande avseende åsidosättande ska inledas.

2. Innan ett beslut fattas om att inleda ett förfarande avseende åsidosättande får ECB och/eller den behöriga nationella centralbanken infordra uppgifter från det berörda företaget om det påstådda åsidosättandet.

3. ECB eller den behöriga nationella centralbanken ska, alltefter omständigheterna, ha rätt att på begäran bistå och samarbeta med den andra under handläggningen av förfarandet avseende åsidosättande, särskilt genom att överlämna alla uppgifter som kan anses vara relevanta i sammanhanget.

4. Såvida de berörda parterna inte har enats om något annat, skall all kommunikation mellan å ena sidan ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, och å andra sidan det berörda företaget ske på det officiella gemenskapsspråket (eller på ett av de officiella gemenskapsspråken) i den medlemsstat inom vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet har skett.

Artikel3¶ECB:s och den behöriga nationella centralbankens befogenheter

Ändrad genom förordning (EU) nr 2021/1814.

1. De befogenheter i fråga om genomförandet av utredningen som förordning (EG) nr 2532/98 ger ECB och den behöriga nationella centralbanken skall, i syfte att inhämta all information med anknytning till förfarandet avseende det påstådda åsidosättande, innefatta rätten att inhämta alla upplysningar, liksom rätten att genomföra en undersökning på ort och ställe utan att i förväg underrätta det berörda företaget om detta.

2. De tjänstemän inom ECB eller inom den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, som i enlighet med sina respektive institutioners interna regler är behöriga att söka efter information i det berörda företagets lokaler skall, innan de påbörjar denna undersökning, visa upp en vederbörlig skriftlig behörighetshandling utfärdad i enlighet med respektive institutions interna bestämmelser.

3. I varje framställan som riktas till det berörda företaget på grundval av de befogenheter som ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, åtnjuter inom ramen för förfarandet skall ärendet och syftet med undersökningen anges.

Artikel4¶Bistånd från medlemsstaternas myndigheter

1. ECB eller den behöriga nationella centralbanken får, alltefter omständigheterna, som en förebyggande åtgärd begära bistånd av medlemsstaternas myndigheter.

2. Ingen myndighet i en medlemsstat får ersätta ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, när det gäller att bedöma huruvida det föreligger behov av en undersökning.

Artikel5¶Underrättelse om invändningar

1. ECB eller den behöriga nationella centralbanken skall, alltefter omständigheterna, skriftligen underrätta det berörda företaget om resultatet av varje utredning och om de invändningar som har rests mot det berörda företaget innan ett beslut fattas om föreläggande av sanktioner.

2. ECB eller den behöriga nationella centralbanken skall, alltefter omständigheterna, i samband med underrättelsen om invändningar fastställa inom vilken tid det berörda företaget skriftligen senast kan informera ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, om sina synpunkter på invändningarna. Företaget skall emellertid ha rätt att utveckla sina synpunkter vid ett muntligt förfarande om företaget begär detta i sina skriftliga kommentarer. Den angivna tiden skall vara minst 30 arbetsdagar från den dag företaget mottagit den underrättelse som avses i punkt 1 ovan.

3. Efter att ha erhållit det berörda företagets svar skall ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, besluta huruvida utredningen skall fortsätta för att klarlägga eventuella återstående frågor. En ytterligare underrättelse om invändningar enligt punkt 1 ovan skall sändas till det berörda företaget endast om den fortsatta utredning som utförs av ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, leder till att nya fakta kommer att anföras mot det berörda företaget eller till att bevismaterialet för de omtvistade åsidosättandena ändras.

4. I beslutet om föreläggande av sanktioner skall ECB beakta enbart sådana invändningar vilka det berörda företaget har underrättats om enligt punkt 1 ovan, och vilka det berörda företaget har beretts möjlighet att redovisa sina synpunkter på.

Artikel6¶Det berörda företagets rättigheter och skyldigheter

1. Det berörda företaget skall samarbeta med ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, under förfarandets utredningsfas. Det berörda företaget skall därvid ha rätt att överlämna dokument och räkenskaper, eller kopior av eller utdrag ur sådana, och att ge skriftliga och muntliga förklaringar.

2. Om det berörda företaget förhindrar, åsidosätter eller underlåter att fullgöra skyldigheter som ålagts detta av ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, vid utövandet av deras rättsliga befogenheter avseende förfarandet, kan enbart den omständigheten utgöra en tillräcklig grund för att inleda ett förfarande vad gäller åsidosättande under denna förordning och leda till vitesföreläggande.

3. Det berörda företaget skall ha rätt till juridiskt ombud under förfarandet avseende åsidosättande.

4. När det berörda företaget har underrättats i enlighet med artikel 5.1 ovan skall det ha rätt att få tillgång till de handlingar och det övriga material som ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, har sammanställt som bevis för ett påstått åsidosättande.

5. Om det berörda företaget i sina skriftliga kommentarer begär att även få höras vid ett muntligt förfarande skall detta genomföras på viss angiven dag av personer som har utsetts för detta ändamål av ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna. Det muntliga förfarandet skall hållas i ECB:s eller den behöriga nationella centralbankens lokaler, alltefter omständigheterna. Muntliga förfaranden skall inte vara offentliga. De personer som hörs skall höras enskilt eller i närvaro av andra personer som anmodats att närvara. Det berörda företaget kan inom rimliga gränser föreslå att ECB eller den behöriga nationella centralbanken, alltefter omständigheterna, skall höra personer som kan styrka någon aspekt av dess skriftliga kommentarer.

6. Det väsentliga innehållet i varje hörd persons utsaga skall antecknas i ett protokoll, som skall läsas och godkännas av personen i fråga, dock endast med avseende på dennes egen redogörelse.

7. Information och anmodan om närvaro vid muntliga förfaranden från ECB eller den behöriga nationella centralbanken skall, alltefter omständigheterna, sändas till mottagarna i rekommenderad försändelse med mottagningsbevis eller överlämnas personligen mot kvitto.

Artikel7¶Sekretess vid förfarande avseende åsidosättande

1. Förfaranden avseende åsidosättande skall handläggas i enlighet med reglerna om sekretess och tystnadsplikt.

2. Det berörda företaget skall, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.4 ovan, inte ha tillgång till handlingar eller annat material som innehas av ECB eller den behöriga nationella centralbanken och som anses omfattas av sekretess i förhållande till tredje man eller i förhållande till ECB eller den behöriga nationella centralbanken. Som sådana handlingar och sådant material skall i synnerhet räknas dels handlingar eller annat material som rör andra företags affärsintressen, dels interna handlingar såsom promemorior, utkast och annat arbetsmaterial från ECB eller den behöriga nationella centralbanken från andra gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan eller från andra nationella centralbanker.

Artikel7a¶Förslag till direktionen

Ändrad genom förordning (EU) nr 469/2014, rättelse till förordning (EU) nr 469/2014 och förordning (EU) 2023/1092.

1. Om utredningsenheten eller den behöriga nationella centralbanken, efter ett avslutat förfarande om åsidosättande, anser att det berörda företaget bör föreläggas en sanktion, ska den tillställa ECB:s direktion ett förslag där man konstaterar det berörda företagets åsidosättande och anger ett sanktionsbelopp.

Om utredningsenheten eller den behöriga nationella centralbanken anser att ett eller flera av de undantag som anges i artikel 9.1 är tillämpliga, ska den ange detta i sitt förslag.

2. Utredningsenheten eller den behöriga nationella centralbanken ska basera sitt förslag uteslutande på sådana fakta och invändningar som det berörda företaget haft möjlighet att kommentera.

3. Om direktionen anser att det underlag som utredningsenheten eller den behöriga nationella centralbanken sammanställt är ofullständigt, kan underlaget skickas tillbaka till utredningsenheten eller den behöriga nationella centralbanken med en motiverad begäran om mer information.

4. Om direktionen, baserat på ett fullständigt underlag, samtycker till förslaget från utredningsenheten eller den behöriga nationella centralbanken att förelägga en sanktion, ska den anta ett beslut i enlighet med förslaget från utredningsenheten eller den behöriga nationella centralbanken.

5. Om direktionen, baserat på ett fullständigt underlag, inte anser att de fakta som framgår av utredningsenhetens eller den behöriga nationella centralbankens förslag tycks utgöra tillräckliga bevis på ett åsidosättande, får direktionen anta ett beslut om att lägga ned ärendet.

6. Om direktionen, baserat på ett fullständigt underlag, håller med om slutsatsen i utredningsenhetens eller den behöriga nationella centralbankens förslag om att det berörda företaget är skyldigt till ett åsidosättande, men inte håller med om den föreslagna sanktionen, ska direktionen anta ett beslut som anger den sanktion som direktionen anser är lämplig.

7. Om direktionen, baserat på ett fullständigt underlag, inte samtycker till förslaget från utredningsenheten eller den behöriga nationella centralbanken, men finner att det berörda företaget är skyldigt till ett annat åsidosättande, eller att andra fakta bör ligga till grund för förslaget från utredningsenheten eller den behöriga nationella centralbanken, ska direktionen skriftligen underrätta det berörda företaget om direktionens slutsatser samt de invändningar som har rests mot det berörda företaget.

7a. Om direktionen, baserat på ett fullständigt underlag, anser att en sanktion ska föreläggas, men att ett eller flera av de undantag som anges i artikel 9.1 är tillämpliga, ska den besluta om och i vilken utsträckning sanktionen ska offentliggöras.

8. Direktionen ska anta ett beslut som anger huruvida det berörda företaget är skyldigt till ett åsidosättande eller inte, samt anger den eventuella sanktionen som ska föreläggas. Beslut som antas av direktionen ska uteslutande vara baserade på sådana fakta och invändningar som det berörda företaget har haft möjlighet att kommentera.

Artikel8¶ECB-rådets överprövning av beslut

Ändrad genom förordning (EU) 2017/2095 och förordning (EU) 2023/1092.

1. ECB-rådet får kräva att det berörda företaget, ECB:s direktion och/eller den behöriga nationella centralbanken skall tillhandahålla ytterligare information, så att ECB-rådet kan pröva beslutet som fattats av ECB:s direktion.

2. ECB-rådet skall fastställa en tidsfrist för tillhandahållande av denna information, vilken skall vara minst tio arbetsdagar.

3. Vid överprövningen får ECB-rådet

a) bekräfta direktionens beslut,

b) ändra direktionens beslut genom att ändra något av följande:

i) sanktionsbeloppet,

ii) grunderna som medför en överträdelse,

iii) om och i vilken utsträckning sanktionen ska offentliggöras,

c) upphäva direktionens beslut.

Artikel9¶Verkställande av beslut

Ändrad genom förordning (EU) 2023/1092 och förordning (EG) nr 985/2001.

1. ECB ska utan onödigt dröjsmål offentliggöra alla sanktionsbeslut som avser överträdelser av en ECB-förordning eller ett ECB-beslut på sin officiella webbplats, så snart sanktionsbeslutet blivit slutgiltigt i enlighet med artikel 3.8 i förordning (EG) nr 2532/98.

Offentliggörandet ska innehålla information om överträdelsens typ och art och det berörda företagets identitet, samt sanktionens belopp och art, såvida inte direktionen fastställer att ett sådant offentliggörande skulle

a) utgöra ett hot mot finansmarknadernas eller det finansiella systemets stabilitet eller äventyra en pågående brottsutredning,

b) orsaka oproportionerligt stor skada för det berörda företaget, i den mån detta kan fastställas, eller

c) leda till offentliggörande av konfidentiell information som skulle äventyra legitima allmänna säkerhetsintressen, såsom säkerhet och skydd av eurosedlarnas ställning, eller en säker hantering av cyberrisker eller operativa risker för systemviktiga betalningssystem.

Under de omständigheter som avses i andra stycket led a–c ska beslut om sanktioner offentliggöras i anonymiserad form. Om det är troligt att dessa omständigheter kommer att upphöra inom en rimlig tidsperiod, får offentliggörande enligt denna punkt skjutas upp under en sådan tidsperiod.

Vid tillämpning av andra stycket led c får ECB välja att inte offentliggöra ett sanktionsbeslut om den anser att risken för legitima allmänna säkerhetsintressen inte kan minskas genom att offentliggöra de relevanta besluten i anonymiserad form eller genom att skjuta upp offentliggörandet av dessa, i enlighet med vad som avses i föregående stycke.

Om ett sanktionsbeslut överklagas till Europeiska unionens domstol ska ECB på sin officiella webbplats utan otillbörligt dröjsmål också offentliggöra information om överklagandets status och om resultatet av detta.

Den information som offentliggörs i enlighet med denna punkt ska finnas kvar på ECB:s officiella webbplats under minst fem år.

2. I ECB:s beslut skall anges hur sanktionen skall betalas.

3. ECB får begära att den nationella centralbanken i den medlemsstat inom vars jurisdiktion sanktionen skall verkställas vidtar alla för det ändamålet nödvändiga åtgärder.

4. De nationella centralbankerna skall underrätta ECB om verkställandet av sanktionen.

5. Den berörda nationella centralbanken, eller i förekommande fall ECB, skall förvara all information som är relevant för fastställandet och verkställandet av en sanktion i en dossier som skall sparas i minst fem år från den dag då beslutet om föreläggande av sanktionen blev slutligt. Den behöriga nationella centralbanken skall till ECB överlämna kopior av alla originalhandlingar och allt originalmaterial med anknytning till förfarandet avseende åsidosättande som den förfogar över.

Artikel10¶Förenklat förfarande för mindre allvarliga åsidosättanden

Ändrad genom förordning (EU) 2017/2095.

1. I händelse av ett mindre allvarligt åsidosättande kan ECB:s direktion besluta att ett förenklat förfarande skall tillämpas. Den sanktion som föreläggs under detta förfarande får inte överstiga 25000 euro.

2. Det förenklade förfarandet skall omfatta följande steg:

a) ECB:s direktion skall underrätta det berörda företaget om det påstådda åsidosättandet.

b) Underrättelsen skall innehålla alla fakta som utgör bevis för det påstådda åsidosättandet och uppgift om den motsvarande sanktionen.

c) I underrättelsen skall det berörda företaget upplysas om att det förenklade förfarandet tillämpas och om att företaget har rätt att invända mot detta förfarande inom tio arbetsdagar efter mottagandet av underrättelsen.

d) Om företaget inom den tidsfrist som fastställs enligt c ovan reser en invändning skall ett förfarande avseende åsidosättande anses ha inletts och tidsfristen på 30 arbetsdagar för företagets utövande av rätten att höras skall börja löpa från och med utgången av den tidsfrist som fastställs enligt c ovan. Om företaget inte reser någon invändning inom den tidsfrist som fastställs enligt c ovan skall ECB:s direktions beslut om föreläggande av en sanktion bli slutligt.

3. Bestämmelserna i denna artikel skall inte inverka på det förfarande som enligt artikel 11 i denna förordning skall användas i fall av åsidosättande av kraven på minimireserver (kassakrav).

4. Denna artikel ska inte tillämpas på sanktioner som avser överträdelser av ECB:s förordningar och beslut inom området övervakning av systemviktiga betalningssystem.

Artikel11¶Förfarande avseende åsidosättande av kraven på minimireserver (kassakrav)

Ändrad genom förordning (EU) nr 2021/1814 och förordning (EU) 2023/1092.

1. I händelse av åsidosättande enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 2531/98 skall artikel 2.1 och 2.3, artiklarna 3-5, och artikel 6, med undantag av punkt 3, i denna förordning inte tillämpas. Den tidsfrist som föreskrivs i artikel 8.2 skall förkortas till fem arbetsdagar.

2. Om ECB utfärdar sanktioner enligt artikel 7.1 i rådets förordning (EG) 2531/98 ska sanktionerna beräknas utifrån den formel och den metod som framgår av Europeiska centralbankens beslut (EU) 2021/1815 (ECB/2021/45).

3. Innan någon sanktion föreläggs i enlighet med artikel 7.1 i förordning (EG) nr 2531/98, skall ECB:s direktion eller den behöriga nationella centralbanken, på ECB:s direktions vägnar, underrätta det berörda företaget om det påstådda åsidosättandet och om den motsvarande sanktionen. Underrättelsen skall innehålla dels alla relevanta fakta om det påstådda åsidosättandet, dels information till det berörda företaget om att sanktionen skall anses ha förelagts genom beslut som fattas av ECB:s direktion, såvida inte företaget inkommer med invändningar.

4. Det berörda företaget skall ges fem arbetsdagar efter mottagandet av underrättelsen för att antingen

erkänna det påstådda åsidosättandet och godkänna att betala den angivna sanktionen, varvid förfarandet avseende åsidosättande skall anses ha avslutats, eller

skriftligen inkomma med information, förklaringar eller invändningar som kan anses vara relevanta för beslutet huruvida sanktioner skall föreläggas. Det berörda företaget får också bifoga relevanta handlingar till stöd för innehållet i dess svar. Den behöriga nationella centralbanken skall utan onödigt dröjsmål vidarebefordra akter till ECB:s direktion, som därefter skall fatta beslut huruvida sanktioner skall föreläggas.

5. Om det berörda företaget inte reser några skriftliga invändningar inom utsatt tid, skall sanktionen anses ha förelagts genom beslut av ECB:s direktion. Sedan beslutet har blivit slutligt i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 2532/98, skall det berörda företaget åläggas att betala det sanktionsbelopp som anges i underrättelsen.

6. I de situationer som avses i punkt 4, första strecksatsen, och i punkt 5 ovan skall ECB eller den behöriga nationella centralbanken på ECB:s vägnar, alltefter omständigheterna, skriftligen underrätta de behöriga tillsynsmyndigheterna.

7. I de situationer som avses i punkt 4 första strecksatsen och i punkt 5 ska ECB offentliggöra den förelagda sanktionen i enlighet med artikel 9.1. Om direktionen godtar ett förslag från den behöriga nationella centralbanken enligt vilket ett eller flera av de undantag som anges i artikel 9.1 andra stycket är tillämpliga, får den besluta att offentliggöra beslutet i anonymiserad form eller skjuta upp offentliggörandet. Om undantaget enligt artikel 9.1 andra stycket led c är tillämpligt får direktionen besluta att inte offentliggöra sanktionen.

Artikel12¶Tidsfrister

Ändrad genom förordning (EU) nr 2021/1814.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i förordning (EG) nr 2532/98 skall de tidsfrister som avses i denna förordning löpa från dagen efter den dag då ett meddelande mottagits eller personligen överlämnats. Meddelanden från det berörda företaget skall mottas av adressaten eller avsändas som rekommenderad försändelse innan den gällande tidsfristen har löpt ut.

2. Om tidsfristen skulle löpa ut på en lördag, söndag eller allmän helgdag skall den utsträckas till och med slutet av den närmast följande arbetsdagen.

3. Vid tillämpning av denna förordning skall de allmänna helgdagar som är relevanta för ECB:s del vara de som förtecknas i bilagan till denna förordning. De allmänna helgdagar som är relevanta för de nationella centralbankerna skall vara de som anges i lag för området i den medlemsstat där det berörda företaget har sitt säte. Termen ”arbetsdag” skall tolkas i enlighet därmed. ECB skall vid behov uppdatera bilagan till denna förordning.

BILAGA (vägledande)

1 Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 795/2014 av den 3 juli 2014 om krav på övervakning av systemviktiga betalningssystem (ECB/2014/28) (EUT L 217, 23.7.2014, s. 16).

2 Europeiska centralbankens beslut (EU) 2021/1815 av den 7 oktober 2021 om metoden för att beräkna sanktioner i fall då reglerna avseende innehavet av minimireserver och tillhörande krav avseende minimireserverna åsidosätts (ECB/2021/45) (EUT L 367, 15.10.2021, s. 4).