Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 318 , 27/11/1998 s. 0008 - 0019

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad stadgan), särskilt artikel 5.4 i denna,

med beaktande av Europeiska centralbankens (nedan kallad ECB) rekommendation (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av kommissionens yttrande (3),

i enlighet med det förfarande som anges i artikel 106.6 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen samt i artikel 42 i stadgan, och

av följande skäl:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 951/2009 · förordning (EU) 2015/373 · förordning (EU) 2026/415.

(1) I artikel 5.1 i stadgan krävs det att ECB, med de nationella centralbankernas stöd, skall samla in de statistiska uppgifter som behövs, antingen från de behöriga nationella myndigheterna eller direkt från de ekonomiska aktörerna, för att Europeiska centralbankssystemets (nedan kallat ECBS) uppgifter skall kunna utföras. För att underlätta utförandet av dessa uppgifter, enligt artikel 105 i fördraget, och då särskilt den monetära politiken, skall dessa statistiska uppgifter främst användas för att ta fram aggregerad statistik där de ekonomiska aktörernas identitet är irrelevant, men de kan även användas på nivån enskilda ekonomiska aktörer. I artikel 5.2 i stadgan krävs det att de nationella centralbankerna så långt som möjligt skall utföra de uppgifter som anges i artikel 5.1 i stadgan. I artikel 5.4 i stadgan krävs det att rådet skall fastställa kretsen av uppgiftsskyldiga fysiska och juridiska personer, sekretessföreskrifter samt lämpliga bestämmelser om genomförande och påföljder. De nationella centralbankerna får samarbeta med andra behöriga myndigheter, däribland nationella statistiska organ och andra aktörer som reglerar marknaden, för ändamålen i artikel 5.1 i stadgan.

(2) För att statistiska uppgifter skall kunna bli ett effektivt instrument för genomförandet av ECBS:s uppgifter måste formerna och förfarandena för insamling av dessa uppgifter struktureras så att ECB snabbt och smidigt skall kunna använda statistik av hög kvalitet som speglar växlande ekonomiska och finansiella villkor samt tar hänsyn till uppgiftslämnarnas arbetsbörda. När detta görs måste uppmärksamhet riktas inte bara mot ECBS:s uppgifter och dess oavhängighet utan också mot att hålla nere de rapporterande tjänstemännens arbetsbörda så mycket som möjligt.

(3) Det är därför önskvärt att fastställa en referenspopulation av uppgiftslämnare, dvs. de kategorier av berörda ekonomiska enheter och statistiktillämpningar till vilka ECB:s befogenheter på området statistik skall begränsas och bland vilka ECB genom sina föreskrivande befogenheter skall fastställa kretsen av faktiska uppgiftslämnare.

(4) En homogen population av uppgiftslämnare är nödvändig för upprättandet av en konsoliderad balansräkning för sektorn monetära finansinstitut i de deltagande medlemsstaterna, vars främsta syfte är att förse ECB med en heltäckande statistisk bild av den monetära utvecklingen i de deltagande medlemsstaterna, sedda som ett ekonomiskt område. ECB har upprättat och håller i en "förteckning över monetära finansinstitut för statistikändamål" som grundar sig på en gängse definition av dessa institut.

(5) I nämnda gängse definition för statistikändamål specificeras det att monetära finansinstitut omfattar kreditinstitut som de definieras i gemenskapslagstiftningen och alla andra finansinstitut med hemvist i gemenskapen som mottager inlåning och/eller närbesläktade substitut för inlåning från andra enheter än monetära finansinstitut och, för egen räkning (åtminstone i ekonomiska termer), beviljar krediter och/eller gör investeringar i värdepapper.

(6) De postgiroinstitut som inte är monetära finansinstitut enligt den gängse definitionen för statistiska ändamål kan ändå underkastas ECB:s krav på rapportering av statistiska uppgifter på området penning- och bankverksamhetsstatistik samt betalningssystemsstatistik, eftersom de i betydande utsträckning kan mottaga inlåning och/eller närbesläktade substitut för inlåning och företa betalningssystemsaffärer.

(7) I Europeiska national- och regionalräkenskapssystemet 1995 (4) (nedan kallat ENS 95) omfattar därför de monetära finansinstituten underavdelningarna "centralbanken" och "andra monetära finansinstitut" och kan endast utvidgas genom att kategorier av institut från underavdelningen "övriga finansinstitut, utom försäkringsföretag och pensionsinstitut" tas med.

(8) Statistik om betalningsbalansen, den internationella investeringspositionen, värdepapper, elektroniska pengar och betalningssystem är nödvändiga för att ECBS skall kunna genomföra sina uppgifter på ett oavhängigt sätt.

(9) Användningen av begreppen "fysiska och juridiska personer" i artikel 5.4 i stadgan måste tolkas på ett sätt som stämmer överens med medlemsstaternas praxis på området för penning-, bank- betalningsstatistik och omfattar därför även objekt som varken är fysiska eller juridiska personer enligt respektive nationell lagstiftning, men ändå faller inom de relevanta underavdelningarna i ENS 95. Uppgiftsskyldighet kan därför åläggas enheter som handelsbolag, filialer, företag för kollektiv investering i värdepapper och fonder som enligt respektive lands nationella lagstiftning inte åtnjuter status som juridisk person. I dessa fall åläggs uppgiftsskyldigheten de personer som enligt tillämplig nationell lagstiftning företräder de berörda enheterna i juridiska frågor.

(10) De statistiska balansräkningsrapporterna för de institut som nämns i artikel 19.1 i stadgan kan även användas för beräkning av de minimireserver som de kan krävas hålla.

(11) ECB-rådets uppgift är att fördela uppgifterna mellan ECB och de nationella centralbankerna när det gäller att insamla och verifiera statistiska uppgifter och deras genomförande och påföljder, med beaktande av principen i artikel 5.2 i stadgan, samt de uppgifter som kommer att skötas av nationella myndigheter inom ramen för deras behörighet, för att kunna ta fram statistik med jämn och hög kvalitet.

(12) Under de första åren efter införandet av den gemensamma valutan kan kostnadseffektiviteten kräva att ECB:s rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter tillfredsställs genom övergångsförfaranden beroende på begränsningar i insamlingssystemen. Detta kan under de första åren av det gemensamma valutaområdet eventuellt medföra att, särskilt när det gäller den finansiella redogörelsen för betalningsbalansen, uppgifter om s.k. cross-borderpositioner eller cross-bordertransaktioner i de deltagande medlemsstaterna kan sammanställas med användande av alla positioner eller transaktioner mellan de som har sin hemvist i en deltagande medlemsstat och de som har sin hemvist i andra länder.

(13) Gränserna och villkoren för ECB:s rätt att förelägga sanktioner för åsidosättande av kraven i ECB:s förordningar och beslut har fastställts i rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens rätt att förelägga sanktioner (5) i överensstämmelse med artikel 34.3 i stadgan. Nämnda förordning är underordnad den här förordningen när det gäller ECB:s rätt att införa sanktioner. Sanktionerna för åsidosättande av kraven i den här förordningen påverkar inte ECBS:s möjlighet att fastställa lämpliga bestämmelser för genomförande och påföljder i förhållande till sina motparter, inklusive partiell eller total utestängning av en uppgiftslämnare från penningpolitiska transaktioner i händelse av ett allvarligt åsidosättande av kravet på att rapportera statistiska uppgifter.

(14) Förordningar utfärdade av ECB enligt artikel 34.1 i stadgan ger inte icke-deltagande medlemsstater några rättigheter eller skyldigheter.

(15) Med hänvisning till punkt 1 i protokoll nr 12 om vissa bestämmelser angående Danmark har Danmark i Edinburghbeslutet av den 12 december 1992 meddelat att det inte kommer att delta i den tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen. I enlighet med punkt 2 i sagda protokoll kommer därför alla artiklar och bestämmelser i fördraget och stadgan som avser undantag att tillämpas på Danmark.

(16) Enligt punkt 8 i protokoll nr 11 om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, är inte artikel 34 i stadgan tillämplig på Förenade kungariket såvida det inte deltar i tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen.

(17) De statistikuppgifter som behövs för att uppfylla ECB:s rapporteringskrav är inte desamma för deltagande som för icke-deltagande medlemsstater, men artikel 5 i stadgan gäller såväl deltagande som icke-deltagande medlemsstater. Detta förhållande och artikel 5 i fördraget medför en skyldighet att på nationell nivå utforma och genomföra alla de åtgärder som medlemsstaterna anser lämpliga för att kunna inhämta de statistiska uppgifter som behövs för att uppfylla ECB:s rapporteringskrav och för att i rätt tid fullborda förberedelserna på statistikområdet för att de skall bli deltagande medlemsstater.

(18) Insynsskyddade statistiska uppgifter som ECB och de nationella centralbankerna måste erhålla för att kunna genomföra ECBS:s åligganden måste skyddas för att vinna och behålla uppgiftslämnarnas förtroende. När denna förordning är utfärdad kommer det inte längre att finnas anledning att åberopa bestämmelser om insynsskydd vilka hindrar utbyte av insynsskyddade statistiska uppgifter som rör ECBS:s åligganden enligt bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (6).

(19) I artikel 38.1 i stadgan föreskrivs det att ledamöterna i de beslutande organen och personalen i ECB och de nationella centralbankerna, även efter det att deras uppdrag har upphört, är förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av sekretess, och i artikel 38.2 i stadgan föreskrivs det att för personer som har tillgång till uppgifter som enligt gemenskapsföreskrifter omfattas av sekretess skall de föreskrifterna gälla.

(20) Varje brott mot de regler som gäller för ECB:s personal, antingen de begåtts med uppsåt eller av försumlighet, kan medföra disciplinära sanktioner och eventuellt laga straff för brott mot tystnadsplikten, enligt bestämmelserna i artiklarna 12 och 18 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier.

(21) Den möjliga användningen av statistiska uppgifter för utförandet av de uppgifter ECBS har i enlighet med artikel 105 i fördraget, samtidigt som den samlade rapporteringsbördan minskas, medför att föreskrifterna om insynsskydd i denna förordning i viss utsträckning måste skilja sig från allmänna gemenskapsprinciper och internationella principer gällande insynsskyddade statistiska uppgifter, och särskilt från bestämmelserna om insynsskyddade statistiska uppgifter i rådets förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskapsstatistik (7). Med förbehåll för denna punkt skall ECB ta hänsyn till de grundläggande principerna för gemenskapsstatistiken enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 322/97.

(22) Föreskrifterna om insynsskydd i denna förordning gäller endast insynsskyddade statistiska uppgifter som lämnats till ECB för att ECBS skall kunna utföra sina uppgifter, och påverkar inte särskilda nationella bestämmelser eller gemenskapsbestämmelser som rör överlämnandet av andra typer av uppgifter till ECB. De regler för insynsskydd av statistiska uppgifter som tillämpas av nationella statistikinstitut och kommissionen på de uppgifter de samlar in för egen del måste respekteras.

(23) När det gäller artikel 5.1 i stadgan skall ECB samarbeta på statistikområdet med gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan, med behöriga myndigheter i medlemsstaterna eller i tredje land och med internationella organisationer. ECB och kommissionen kommer att fastställa lämpliga samarbetsformer på statistikområdet för att kunna utföra sina uppgifter på effektivast möjliga sätt i ett försök att begränsa uppgiftslämnarnas arbetsbelastning.

(24) ECBS och ECB har anförtrotts uppgiften att utarbeta kraven på statistikrapportering så att denna kan vara i full gång vid den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (nedan kallat den tredje etappen). Förberedelser gjorda i tid på statistikområdet är av väsentlig betydelse för att ECBS skall kunna fullfölja sina uppgifter vid tiden för den tredje etappen. Ett väsentligt inslag i dessa förberedelser är antagandet före den tredje etappen av ECB:s statistikförordningar. Det är önskvärt att under 1998 underrätta marknadsaktörer om de detaljerade bestämmelser som ECB kan anse sig behöva anta för att genomföra kraven på statistikrapportering. Det är därför nödvändigt att från och med dagen för den här förordningens ikraftträdande utrusta ECB med föreskrivande befogenheter.

(25) Bestämmelserna i denna förordning kan endast tillämpas effektivt om alla deltagande medlemsstater i enlighet med artikel 5 i fördraget har antagit de åtgärder som behövs för att deras myndigheter skall ha befogenhet att fullt ut bistå och samarbeta med ECB i genomförandet av den kontroll av och den obligatoriska insamlingen av statistiska uppgifter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EG) nr 951/2009 och förordning (EU) 2026/415.

I denna förordning avses med

1. ECB:s rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter: de statistiska uppgifter som uppgiftslämnarna ska tillhandahålla och som är nödvändiga för att ECBS uppgifter ska kunna utföras,

1a. europeisk statistik: statistik som i) är nödvändig för fullgörandet av ECBS uppgifter enligt fördraget, ii) fastställs i ECBS statistiska arbetsprogram, och iii) utvecklas, framställs och sprids i enlighet med de statistiska principer som avses i artikel 3a,

2. uppgiftslämnare: de fysiska och juridiska personer samt enheter och filialer som anges i artikel 2.3 och som är uppgiftsskyldiga enligt ECB:s rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter,

3. deltagande medlemsstat: en medlemsstat som har infört den gemensamma valutan i enlighet med fördraget,

4. med hemvist eller som har sin hemvist: den som har ett ekonomiskt intressecentrum i ett lands ekonomiska område som det beskrivs i kapitel 1 punkterna 1.61 och 2.07 i bilaga A till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (ENS 2010); i detta sammanhang avser s.k. cross-borderpositioner respektive cross-bordertransaktioner positioner respektive transaktioner i tillgångar och/eller skulder hos dem som har sin hemvist i deltagande medlemsstater, sedda som ett ekonomiskt område, gentemot dem som har sin hemvist i icke-deltagande medlemsstater och/eller i tredjeland,

5. internationell investeringsposition: balansräkningen mellan samtliga finansiella cross-bordertillgångar och -skulder,

6. elektroniska pengar: elektroniskt eller magnetiskt lagrat penningvärde i form av en fordran på utgivaren som ges ut mot erhållande av medel i syfte att genomföra betalningstransaktioner och som godtas av en annan fysisk eller juridisk person än utgivaren av elektroniska pengar,

7. användning för statistikändamål: användning som uteslutande avser utveckling och framställning av statistiska resultat och statistiska analyser,

8. utveckling: verksamhet som syftar till att utarbeta, stärka och förbättra statistiska metoder, standarder och förfaranden som används för framställning och spridning av statistik och för utformning av ny statistik och indikatorer,

9. framställning: all verksamhet som rör den insamling, lagring, behandling och analys som behövs för att sammanställa statistik,

10. spridning: verksamhet som gör statistik, statistiska analyser och icke-konfidentiella uppgifter tillgängliga för användarna,

11. statistiska uppgifter: aggregat och enskilda uppgifter, indikatorer och därtill hörande metadata,

12. konfidentiella statistiska uppgifter: statistiska uppgifter som gör det möjligt att identifiera uppgiftslämnare eller andra juridiska eller fysiska personer, enheter eller filialer antingen direkt genom deras namn, adress eller en officiellt tilldelad identifieringskod, eller indirekt genom härledning, och därvid röja enskilda uppgifter. För att avgöra huruvida en uppgiftslämnare eller annan fysisk eller juridisk person, enhet eller filial går att identifiera, ska hänsyn tas till alla relevanta sätt som en utomstående rimligen kan använda för att identifiera sagda uppgiftslämnare eller juridiska eller fysiska person, enhet eller filial,

13. delning: med avseende på information, att göra information tillgänglig för, eller tillåta att den används av, en annan part på grundval av och för de ändamål som är tillåtna enligt den lagstiftning som är tillämplig på eller som tillämpas av den part som delar eller tar emot informationen.

14. annan legitim part: Europeiska systemrisknämnden (ESRB), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010; den behöriga myndigheten i en deltagande medlemsstat i den gemensamma tillsynsmekanismen enligt definitionen i artikel 2.9 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013; en europeisk tillsynsmyndighet, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010, och respektive behörig myndighet enligt definitionen i dessa förordningar; eller den gemensamma resolutionsnämnden, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014, samt de nationella resolutionsmyndigheterna enligt definitionen i den förordningen.

15. centrala referensuppgifter: följande identifikations- och klassificeringsattribut för juridiska personer, filialer eller institutionella enheter, i tillämpliga fall: juridiska personers, filialers eller institutionella enheters namn, status, datum för registrering eller grundande, adress, rättslig form, registreringsnummer och andra identifieringsnummer, den medlemsstat där den juridiska personen, filialen eller institutionella enheten är registrerad eller har sin hemvist, den juridiska personens, filialens eller institutionella enhetens verksamhet, exempelvis i form av Nace-kod eller en nationell klassifikation som bygger på en sådan i enlighet med den statistiska näringsgrensindelningen i unionen (Nace) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006, och sektorindelningen i ENS 2010.

Artikel2¶Referenspopulation av uppgiftslämnare

Ändrad genom förordning (EG) nr 951/2009 och förordning (EU) 2026/415.

1. För att ECB:s rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter ska uppfyllas, ska ECB ha rätt att med hjälp av de nationella centralbankerna i enlighet med artikel 5.2 i stadgan insamla statistiska uppgifter inom ramen för referenspopulationen av uppgiftslämnare och för vad som krävs för att utföra ECBS uppgifter. Uppgifter får särskilt insamlas inom områdena monetär och finansiell statistik, statistik över banksedlar, betalnings- och betalningssystemsstatistik, statistik över finansiell stabilitet, betalningsbalansstatistik samt statistik över internationell investeringsposition. När så är nödvändigt för att fullgöra ECBS uppgifter får i vederbörligen motiverade fall kompletterande information också insamlas inom andra områden. De uppgifter som samlas in för att fullgöra ECB:s rapporteringskrav avseende statistik ska ytterligare specificeras i ECBS statistiska arbetsprogram.

2. Vid tillämpningen av denna förordning ska referenspopulationen av uppgiftslämnare omfatta följande uppgiftslämnare:

a) Fysiska och juridiska personer som har sin hemvist i en medlemsstat och hör till sektorn finansiella företag (S.12) enligt definitionen i ENS 2010.

b) Postgiroinstitut med hemvist i en medlemsstat.

c) Fysiska och juridiska personer som har sin hemvist i en medlemsstat, om de innehar s.k. cross-borderpositioner eller har utfört s.k. cross-bordertransaktioner.

d) Fysiska och juridiska personer som har sin hemvist i en medlemsstat, om de har emitterat värdepapper eller elektroniska pengar.

e) Fysiska och juridiska personer som har sin hemvist i en deltagande medlemsstat, om de innehar finansiella positioner gentemot personer som har sin hemvist i andra deltagande medlemsstater eller har genomfört finansiella transaktioner med personer som har sin hemvist i andra deltagande medlemsstater.

f) Finansinstitut och företag enligt definitionerna i artikel 4.1.1–4.1.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 som har sin hemvist i en deltagande medlemsstat och inte hör till sektorn finansiella företag (S.12) enligt definitionen i ENS 2010.

3. En enhet som annars skulle omfattas av definitionen i punkt 2, men, som enligt den nationella lagstiftningen i det land där den har sin hemvist, varken är en juridisk person eller en samling fysiska personer, fastän den kan ha rättigheter och skyldigheter, skall vara uppgiftsläm-nare. En sådan enhets rapporteringsplikt skall fullgöras av dess rättsliga företrädare.

När en juridisk person, en samling av fysiska personer eller en enhet enligt första stycket i denna punkt har en filial i ett annat land, skall filialen vara uppgiftslämnare i sig själv, oavsett var huvudkontoret är beläget, så länge som filialen uppfyller villkoren i punkt 2, med undantag av kravet att inneha självständig rättskapacitet. Alla filialer i samma medlemsland skall betraktas som en enda filial när de tillhör samma underavdelning i ekonomin. En filials rapporteringsskyldighet skall fullgöras av de som är dess företrädare i juridiska frågor.

4. ECB ska ha rätt att samla in statistiska uppgifter från en uppgiftslämnare som ingår i referenspopulationen av uppgiftslämnare enligt punkt 2 eller 3 om

a) juridiska personer, grupper av fysiska personer, eller enheter som kontrolleras av uppgiftslämnaren (nedan kallade enheter som kontrolleras), eller

b) uppgiftslämnarens filialer, oavsett var de är belägna.

ECB ska ange hur de uppgifter som avses i första stycket ska rapporteras, inbegripet konsoliderings- och nettningsprinciper som ska tillämpas.

Vid tillämpning av leden a och b ska de enheter som kontrolleras eller filialerna inte vara separata uppgiftslämnare.

Artikel2a¶Samarbete med ESS

Införd genom förordning (EG) nr 951/2009.

För att minimera rapporteringsbördan och garantera den samstämmighet som krävs för att producera europeisk statistik, ska ECBS och ESS ha ett nära samarbete samtidigt som de statistiska principer som fastställs i artikel 3a följs.

Artikel3¶Villkor för definitionen av krav på rapportering av statistiska uppgifter

Ändrad genom förordning (EU) 2026/415.

Vid fastställandet och åläggandet av krav på rapportering av statistiska uppgifter ska ECB specificera den faktiska rapporteringspopulationen inom ramen för referenspopulationen av uppgiftslämnare såsom den definieras i artikel 2. Utan hinder för fullgörandet av dess krav på rapportering av statistiska uppgifter

a) ska ECB så långt som möjligt använda befintlig statistik,

b) ska ECB beakta relevanta europeiska och internationella statistiska standarder,

c) får ECB helt eller delvis undanta särskilda klasser av uppgiftslämnare från sina krav på rapportering av statistiska uppgifter, och

d) får ECB ta hänsyn till möjligheten att använda statistiska uppgifter för utförandet av uppgifter som rör tillsynen över kreditinstitut, utan att det påverkar behörigheten inom detta område för Europeiska bankmyndigheten, inrättad genom förordning (EU) nr 1093/2010.

Innan ECB antar en förordning enligt artikel 5 om ny statistik ska ECB utvärdera fördelarna med och kostnaderna för insamling av de nya statistiska uppgifterna i fråga. ECB ska särskilt beakta de särskilda insamlingsförhållandena, den rapporterande populationens storlek, rapporteringens periodicitet och de uppgifter som redan finns hos statistikmyndigheter och förvaltningar, hos andra unionsinstitutioner, organ eller byråer eller hos medlemsstaternas behöriga myndigheter till vilka ECBS-medlemmarna har rätt till tillgång.

Artikel3a¶Statistiska principer som ligger till grund för ECBS produktion av europeisk statistik

Införd genom förordning (EG) nr 951/2009.

ECBS utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik ska styras av principerna om opartiskhet, objektivitet, yrkesmässigt oberoende, kostnadseffektivitet, statistisk konfidentialitet, minimering av rapporteringsbördan och hög kvalitet på slutprodukten, inklusive tillförlitlighet, och definitionen av dessa principer ska antas, vidareutvecklas och offentliggöras av ECB. Dessa principer överensstämmer med de statistiska principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik.

Artikel4¶Medlemsstaternas förpliktelser

Medlemsstaterna skall organisera sig själva på statistikområdet och skall helt och fullt samarbeta med ECBS för att garantera att förpliktelserna i artikel 5 i stadgan fullgörs.

Artikel5¶ECB:s föreskrivande befogenheter

1. ECB får anta förordningar som gäller utformning och genomförande av de rapporteringskrav på statistiska uppgifter som den ålägger den faktiska rapporteringspopulationen i deltagande medlemsstater.

2. Närhelst det finns anknytning till kommissionens krav på statistiska uppgifter, skall ECB samråda med kommissionen om förslag till förordningar för att garantera den enhetlighet som krävs för framtagandet av statistik som uppfyller deras respektive krav. Kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik skall inom ramen för sin behörighet delta i samarbetet mellan kommissionen och ECB.

Artikel6¶Rätt till verifikation och inhämtning av statistiskuppgifter

Ändrad genom rättelse till förordning (EU) nr 2533/1998.

1. Om en uppgiftslämnare som har sin hemvist i en deltagande medlemsstat misstänks för åsidosättande, enligt artikel 7.2, av ECB:s rapporteringskrav ifråga om statistiska uppgifter, skall ECB, och i överensstämmelse med artikel 5.2 i stadgan, den nationella centralbanken i den berörda deltagande medlemsstaten, ha rätt att verifiera korrektheten och kvaliteten på de statistiska uppgifterna och att inhämta dem. Skulle de statistiska uppgifterna däremot vara nödvändiga för att visa att kraven på minimireserver efterlevs, skall verifikationen utföras i överensstämmelse med artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver. Rätten att verifiera statistiska uppgifter och inhämta sådana skall omfatta rätten att

a) begära att dokument överlämnas,

b) granska uppgiftslämnarens räkenskaper och register,

c) ta kopior av eller göra utdrag ur sådana räkenskaper och register, och

d) begära skriftliga eller muntliga förklaringar.

2. ECB eller den behöriga nationella centralbanken skall skriftligen meddela uppgiftslämnaren sitt beslut om verifikation av de statistiska uppgifterna eller om inhämtning; beslutet skall också ange tidsgränsen för efterkommande av verifikationskravet, de sanktioner som tillämpas i händelse av att kraven ej följs samt rätten till överprövning. ECB och den berörda nationella centralbanken skall underrätta varandra innan de begär sådana verifikationer.

3. För verifikation och inhämtning av statistiska uppgifter skall nationella förfaranden följas. Kostnaderna för förfarandet skall bäras av den berörda uppgiftslämnaren om det slås fast att uppgiftslämnaren har brutit mot kraven på rapportering av statistiska uppgifter.

4. ECB får utfärda förordningar som specificerar villkoren för att rätten att verifiera eller inhämta statistiska uppgifter skall få utövas.

5. Inom ramen för sin behörighet skall deltagande medlemsstaters nationella myndigheter ge nödvändigt bistånd till ECB och de nationella centralbankerna vid utövandet av de befogenheter som föreskrivs i denna artikel.

6. När en uppgiftslämnare motsätter sig eller hindrar verifikationsprocessen eller inhämtningen av de begärda statistiska uppgifterna, skall den deltagande medlemsstat i vilken uppgiftslämnarens lokaler är belägna ge nödvändigt bistånd, däribland tillförsäkra ECB eller den nationella centralbanken tillträde till uppgiftslämnarens lokaler för att de rättigheter som nämns i punkt 1 skall kunna utövas.

Artikel7¶Sanktioner

Ändrad genom förordning (EU) 2026/415.

1. ECB skall ha rätt att förelägga de sanktioner som återfinns i denna artikel mot de uppgiftslämnare som har sin hemvist i den deltagande medlemsstaten och som inte efterlever kraven i denna förordning eller i ECB:s förordningar eller beslut om utformning och fastställande av ECB:s rapporteringskrav ifråga om statistiska uppgifter.

2. Skyldigheten att rapportera statistiska uppgifter till ECB eller till de nationella centralbankerna ska anses ha åsidosatts om

a) inga statistiska uppgifter erhålls av ECB eller den nationella centralbanken inom utsatt tid,

b) de statistiska uppgifterna är oriktiga, ofullständiga eller har en form som inte överensstämmer med kraven, eller

c) de statistiska uppgifterna inte uppfyller minimistandarder enligt vad som anges i ECB:s förordningar eller beslut, med avseende på andra krav på rapportering av statistiska uppgifter än de krav som fastställs i led a eller b.

3. Skyldigheten att tillåta ECB och de nationella centralbankerna att verifiera korrektheten och kvaliteten på de statistiska uppgifter som uppgiftslämnarna översänder till ECB eller den nationella centralbanken skall anses ha åsidosatts närhelst en uppgiftslämnare hindrar denna verksamhet. Sådana hinder omfattar, men är inte begränsade till, undanröjande av dokument och att ECB eller den nationella centralbanken nekas sådant fysiskt tillträde, vilket är nödvändigt för dem för utförandet av verifikationen eller inhämtningen.

4. ECB får ålägga en uppgiftslämnare sanktioner enligt följande:

a) Vid åsidosättande enligt punkt 2 a, vite som inte överstiger 30000 EUR per dag, totalt inte överstigande 500000 EUR.

b) Vid åsidosättande enligt punkt 2 b eller c, och enligt punkt 3, böter inte överstigande 500000 EUR.

5. Sanktionerna i punkt 4 i denna förordning gäller utöver uppgiftslämnarens skyldighet att bära kostnaderna för verifikation och inhämtning enligt artikel 6.3.

6. Vid utövandet av de befogenheter som föreskrivs i denna artikel skall ECB agera i överensstämmelse med de principer och förfaranden som anges i förordning (EG) nr 2532/98.

Artikel7a¶Delning av icke-konfidentiella uppgifter från ECBS till ESS

Införd genom förordning (EU) 2026/415.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2a ska en ECBS-medlem på begäran dela icke-konfidentiella uppgifter, inbegripet uppgifter som görs tillgängliga av privata uppgiftsinnehavare, med ESS, om de begärda uppgifterna är nödvändiga och tillgängliga i aggregerad form, inom områden med delat ansvar eller av gemensamt intresse, och behövs för utförandet av den begärande ESS-myndighetens uppgifter.

Artikel8¶Skydd, användning och delning av konfidentiella statistiska uppgifter som samlats in av ECBS

Införd genom förordning (EU) 2026/415.

1. Reglerna i denna artikel ska tillämpas för att förhindra otillåten användning och olagligt röjande av konfidentiella statistiska uppgifter som uppgiftslämnaren eller annan juridisk eller fysisk person, enhet eller filial har lämnat till en ECBS-medlem eller som delas inom ECBS.

2. ECBS-medlemmar ska använda och dela konfidentiella statistiska uppgifter med varandra för att utföra ECBS uppgifter, inbegripet för att utveckla, producera eller sprida statistik eller för att höja statistikens kvalitet.

3. Utöver den skyldighet som fastställs i punkt 2

a) får ECBS-medlemmarna använda konfidentiella statistiska uppgifter för att utföra sina tillsynsuppgifter,

b) ska ECBS-medlemmarna dela konfidentiella statistiska uppgifter med andra legitima parter för att de ska kunna utföra sina respektive uppgifter i samband med tillsyn eller det finansiella systemets stabilitet och effektivitet, inbegripet marknadens integritet och investerarskydd,

c) får ECBS-medlemmarna dela konfidentiella statistiska uppgifter med Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och med unionens eller medlemsstaternas myndigheter eller organ som inte är andra legitima parter, enligt följande:

i) Med ESM och med myndigheter eller organ som ansvarar för tillsynen över finansinstitut, -marknader och -infrastrukturer eller för det finansiella systemets stabilitet i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt, i den utsträckning och på den detaljnivå som är nödvändig för att de ska kunna utföra sina respektive lagstadgade uppgifter.

ii) Med myndigheter eller organ som har laglig rätt att samla in sådana konfidentiella statistiska uppgifter för att utföra sina respektive lagstadgade uppgifter, i den utsträckning och på den detaljnivå som är nödvändig för att undvika att sådana uppgifter samlas in två gånger från samma uppgiftslämnare,

d) ska ECBS-medlemmarna dela konfidentiella statistiska uppgifter med ESS-myndigheter i enlighet med artikel 8a.1 och 8a.2,

e) får ECBS-medlemmarna bevilja forskare med anknytning till vetenskapliga forskningsorgan tillgång till konfidentiella statistiska uppgifter som inte gör det möjligt att direkt identifiera en uppgiftslämnare, eller annan fysisk eller juridisk person, enhet eller filial,

f) får ECBS-medlemmarna, om de är nationella centralbanker, använda och dela konfidentiella statistiska uppgifter för att utföra andra av de nationella centralbankernas uppgifter än dem som anges i stadgan, i enlighet med artikel 14.4 i stadgan,

g) får ECBS-medlemmarna använda eller dela konfidentiella statistiska uppgifter för andra ändamål, om uppgiftslämnaren eller den andra juridiska eller fysiska person, enheten eller filialen som kan identifieras uttryckligen har gett sitt samtycke till sådan användning eller delning.

4. Under de omständigheter som anges i punkt 3 a–f får konfidentiella statistiska uppgifter inte användas eller delas för kommersiella eller skattemässiga ändamål eller för rättsliga förfaranden, med undantag för

a) förfaranden om underlåtenhet att uppfylla en skyldighet som följer av ECB:s förordningar eller beslut, inbegripet sådana som fastställer och ålägger krav på rapportering av statistiska uppgifter, eller

b) om konfidentiella statistiska uppgifter som samlats in av en nationell centralbank används eller delas för sådana ändamål för att utföra andra uppgifter än dem som anges i stadgan, i enlighet med artikel 14.4 i stadgan.

5. ECB får besluta att samla in konfidentiella uppgifter som ursprungligen samlats in för andra ändamål än dem som anges i artikel 5 i stadgan, i den utsträckning och på den detaljnivå som är nödvändig för att effektivt utveckla eller producera statistik eller för att höja statistikens kvalitet, förutsatt att statistiken är nödvändig för att utföra ECBS uppgifter som fastställs i fördraget. När de konfidentiella uppgifterna väl har integrerats med statistiska uppgifter ska dessa omfattas av samma regler som gäller för konfidentiella statistiska uppgifter.

6. I följande situationer får ECBS-medlemmarna dela konfidentiella statistiska uppgifter med en uppgiftslämnare:

a) Om de konfidentiella statistiska uppgifterna enbart består av centrala referensuppgifter och dessa centrala referensuppgifter används av uppgiftslämnaren för att identifiera och klassificera

i) uppgiftslämnaren,

ii) uppgiftslämnarens anknutna juridiska personer, enheter eller filialer, eller

iii) motparterna i transaktioner med uppgiftslämnaren.

b) Om de konfidentiella statistiska uppgifterna hämtas från källor som uppgiftslämnaren har tillgång till, förutsatt att delningen av dessa uppgifter är nödvändig för att effektivt utveckla, producera eller sprida statistik eller för att höja statistikens kvalitet, eller för att utföra ECBS uppgifter eller uppgifter som rör tillsynen över kreditinstitut.

De centrala referensuppgifter som avses i led a får delas med en uppgiftslämnare förutsatt att delningen av dessa uppgifter är nödvändig för att effektivt utveckla, producera eller sprida europeisk statistik eller för att höja statistikens kvalitet.

7. ECBS-medlemmar ska vidta alla nödvändiga regleringsmässiga, administrativa, tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa det fysiska och logiska skyddet av konfidentiella statistiska uppgifter. ECB ska fastställa gemensamma regler och tillämpa minimistandarder för att förhindra olagligt röjande och otillåten användning av konfidentiella statistiska uppgifter. Medlemsstaterna och ECB ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet av konfidentiella statistiska uppgifter, inbegripet införandet av lämpliga verkställighetsåtgärder vid överträdelse.

8. Varje part som mottar konfidentiella statistiska uppgifter

a) ska vidta alla nödvändiga regleringsmässiga, administrativa, tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa det fysiska och logiska skyddet av konfidentiella statistiska uppgifter i enlighet med de gemensamma regler och minimistandarder som fastställts av ECB, och

b) får vidare överföra de konfidentiella statistiska uppgifterna under förutsättning att det är nödvändigt för att den ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter och med uttryckligt tillstånd från den ECBS-medlem som delade uppgifterna; sådant tillstånd ska inte krävas för vidare överföring från ESM-medlemmar till nationella parlament i den utsträckning som krävs enligt nationell rätt, under förutsättning att ESM-medlemmen har samrått med den berörda ECBS-medlemmen före överföringen och att den medlemsstat vars nationella parlament tar emot de konfidentiella statistiska uppgifterna från ESM-medlemmen har vidtagit de åtgärder som anges i led a.

9. Uppgiftslämnare ska informeras om hur de statistiska uppgifter som de lämnar kan komma att användas. I detta syfte ska ECBS-medlemmarna publicera information om användningen av statistiska uppgifter för statistiska ändamål eller för att utföra ECBS uppgifter eller uppgifter som rör tillsynen över kreditinstitut, samt information om andra omständigheter under vilka konfidentiella statistiska uppgifter används eller delas i enlighet med punkt 3. Uppgiftslämnare ska ha rätt att begära information om den rättsliga grunden för delningen av uppgifterna och vilka skyddsåtgärder som tillämpas.

10. Statistiska uppgifter som lagligen är tillgängliga för allmänheten och som förblir tillgängliga för allmänheten enligt unionsrätten eller nationell rätt ska inte betraktas som konfidentiella. Sådana uppgifter ska särskilt omfatta uppgifter om centrala attribut för enskilda företag enligt förteckningen i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/138.

11. Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar särskilda bestämmelser i unionsrätten eller nationell rätt om överföring eller delning av andra uppgifter än konfidentiella statistiska uppgifter till eller med ECB.

12. Denna artikel ska inte tillämpas på konfidentiella statistiska uppgifter som ursprungligen överförts mellan en ESS-myndighet och en ECBS-medlem.

13. Denna artikel ska inte hindra att konfidentiella statistiska uppgifter som samlats in av en ECBS-medlem för andra syften än, eller utöver, syftet att uppfylla ECB:s krav på rapportering av statistiska uppgifter, används för att uppfylla dessa andra syften.

14. Denna artikel ska inte hindra ECBS-medlemmar från att bevilja tjänsteleverantörer tillgång till konfidentiella statistiska uppgifter i syfte att tillhandahålla avtalade tjänster som stöder utförandet av de uppgifter för vilka sådana statistiska uppgifter får användas och delas enligt denna förordning.

Artikel8a¶Utbyte av konfidentiella statistiska uppgifter mellan ECBS och ESS

Införd genom förordning (EG) nr 951/2009 och förordning (EU) 2026/415.

1. Överföring av konfidentiella statistiska uppgifter från en ECBS-medlem till en ESS-myndighet får ske om sådan överföring är nödvändig för att effektivt utveckla, producera eller sprida europeisk statistik eller för att höja dess kvalitet inom ECBS och ESS respektive behörighetsområden och denna nödvändighet har påvisats.

2. All överföring utöver den första överföringen måste uttryckligen godkännas av den myndighet som samlat in uppgifterna.

3. Konfidentiella statistiska uppgifter som överförs mellan en ESS-myndighet och en ECBS-medlem ska inte användas för andra ändamål än rent statistiska, t.ex. administrativa eller skattemässiga ändamål, rättsliga förfaranden eller de ändamål som avses i artiklarna 6 och 7.

4. Statistiska uppgifter som ECBS-medlemmar mottar från ESS-myndigheter och som erhållits från uppgifter som lagligen är tillgängliga för allmänheten och som förblir tillgängliga för allmänheten i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt ska inte anses vara konfidentiella när det gäller spridning av statistik som härrör från dessa statistiska uppgifter.

5. Inom sina respektive behörighetsområden ska ECBS medlemmar vidta alla regleringsmässiga, administrativa, tekniska och organisationsmässiga åtgärder för att säkerställa det fysiska och logiska skyddet av konfidentiella statistiska uppgifter (statistisk röjandekontroll) som ESS-myndigheterna lämnat.

6. Konfidentiella statistiska uppgifter som ESS-myndigheterna lämnat ska endast vara tillgängliga för personal som arbetar med statistikverksamhet inom sitt särskilda arbetsområde. Dessa personer ska uteslutande använda uppgifterna för statistiska ändamål. De ska omfattas av denna restriktion även när deras anställning har upphört.

7. Medlemsstaterna och ECB ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och besluta om sanktioner mot alla överträdelser av skyddet av konfidentiella statistiska uppgifter som ESS-myndigheterna har lämnat.

Artikel8b¶Rapport om skyddet av konfidentiella uppgifter

Införd genom förordning (EG) nr 951/2009.

ECB ska årligen publicera en rapport om de åtgärder som har vidtagits för att skydda de konfidentiella uppgifter som avses i artiklarna 8 och 8a.

Artikel8c¶Skydd av konfidentiella personuppgifter

Ändrad genom förordning (EG) nr 951/2009 och förordning (EU) 2026/415.

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725.

Artikel8d¶Tillgång till administrativa uppgifter

Ändrad genom förordning (EG) nr 951/2009 och förordning (EU) 2026/415.

För att minska uppgiftslämnarnas börda ska de nationella centralbankerna och ECB tillåtas att kostnadsfritt få tillgång till, använda och integrera administrativa uppgifter från relevanta källor inom sina respektive offentliga förvaltningssystem, i rätt tid och tillräckligt ofta samt på tillräcklig detaljnivå för att utveckla, producera och sprida europeisk statistik.

Varje medlemsstat och ECB ska inom sina respektive behörighetsområden vid behov fastställa vilka praktiska arrangemang och villkor som ska gälla för att få faktisk tillgång till uppgifterna.

När resulterande statistiska utdata väl har integrerats med statistiska uppgifter ska de användas och delas på samma sätt som om de samlats in enligt artikel 5 i stadgan.

Artikel9¶Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 5, artikel 6.4 och artikel 8.9 skall tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft. övriga artiklar skall tillämpas från och med den 1 januari 1999.

BILAGA A

GRÄNSERNA FÖR LANDETS EKONOMI

2.04 De enheter — vare sig de är institutionella, lokala verksamhetsenheter eller homogena produktionsenheter — som tillsammans utgör ett lands ekonomi och vilkas transaktioner därför redovisas i ENS, är sådana som har ekonomisk hemvist inom det landets ekonomiska territorium. Sådana enheter kallas inhemska enheter antingen de har eller inte har samma nationalitet som landet självt. De antingen är eller är inte juridiska enheter. De antingen är eller är inte belägna i det landets ekonomiska territorium vid det tillfälle då de genomför en transaktion. Efter att ha definierat avgränsningen av den nationella ekonomin i termer av inhemska enheter, är det nödvändigt att även definiera innebörden av begreppen ekonomiskt territorium och ekonomisk hemvist.

2.05 Begreppet ekonomiskt territorium betyder

a) det geografiska territorium som administreras av en regering och inom vilket personer, varor, tjänster och kapital rör sig fritt,

b) alla frizoner inkluderande frihamnslager och fabriker som kontrolleras av tullen,

c) det nationella luftrummet, territorialvattnen och kontinentalsockeln på internationellt vatten över vilka landet åtnjuter exklusiva rättigheter,

d) territoriella enklaver, dvs. geografiska territorier belägna i utlandet som används, genom internationella avtal eller genom överenskommelser mellan stater, av landets regeringsorgan (ambassader, konsulat, militärbaser, vetenskapliga baser osv.),

e) fyndigheter av olja, naturgas osv. på internationellt vatten utanför landets kontinentalsockel, vilka drivs av enheter som är belägna i territorier som har definierats enligt ovanstående punkter.

2.06 Det ekonomiska territoriet inkluderar inte extraterritoriella enklaver, (dvs. delar av landets egna geografiska territorium som används av andra länders offentliga organ, av Europeiska unionens institutioner eller av internationella organisationer genom internationella avtal eller överenskommelser mellan stater.

2.07 Begreppet ekonomisk hemvist innebäf att det finns någon lokalitet inom det ekonomiska territoriet på eller från vilket en enhet ägnar sig åt, och ämnar fortsätta att ägna sig åt, ekonomiska aktiviteter och transaktioner i betydande omfattning, antingen under obegränsad tid eller under en avgränsad men lång tidsperiod (ett år eller mera). Härav följer att en enhet som utför sådana transaktioner inom det ekonomiska territoriet i flera länder kommer att ha en ekonomisk hemvist i vart och ett av dem. Ägande av mark och byggnader inom det ekonomiska territoriet anses i sig vara tillräckligt för att ägaren skall ha en ekonomisk hemvist där.

2.08 På grundval av dessa definitioner kan enheter som anses vara inhemska i ett land indelas i

a) enheter som främst ägnar sig åt produktion, finansiering, försäkring eller omfördelning med avseende på alla sina transaktioner utom de som har att göra med ägande av mark eller byggnader,

b) enheter som främst ägnar sig åt konsumtion med avseende på alla sina transaktioner utom de som har att göra med ägande av mark eller byggnader,

c) alla enheter i sin egenskap av ägare till mark eller byggnader med undantag för ägare till de extraterritoriella enklaver som utgör del av det ekonomiska territoriet i andra länder eller som är statsterritorium sui generis (se 2.06).

2.09 När det gäller enheter som främst ägnar sig åt produktion, finansiering, försäkring eller omfördelning kan man med avseende på alla deras transaktioner, utom de som har att göra med ägande av land eller byggnader, urskilja följande två fall:

a) Aktiviteter som genomförs uteslutande inom det ekonomiska territoriet i landet Enheter som utför sådana aktiviteter är inhemska enheter i landet.

b) Aktiviteter som genomförs under ett år eller mer inom de ekonomiska territorierna i flera länder: Bara den del av enheten som har ekonomisk hemvist inom det ekonomiska territoriet i respektive land anses vara en inhemsk enhet där. Det kan vara

1) antingen en institutionell inhemsk enhet vars aktiviteter under ett år eller mera i utlandet utesluts och behandlas separat, eller

2) en konstruerad inhemsk statistisk enhet avseende aktiviteter som utförs i landet under ett år eller mera av en enhet som är inhemsk enhet i ett annat land.

2.10 När det gäller enheter som främst ägnar sig åt konsumtion, utom i sin egenskap av ägare till mark eller byggnader, är de hushåll som har ekonomisk hemvist i landet att betrakta som inhemska enheter även om de reser utomlands för kortare perioder (mindre än ett år). Däri inkluderas särskilt följande:

a) Gränsarbetare, dvs. personer som reser över gränsen dagligen för att arbeta i ett grannland.

b) Säsongsarbetare, dvs. personer som lämnar landet i flera månader, men mindre än ett år, för att arbeta i ett annat land i sektorer där extra arbetskraft behövs periodvis.

c) Turister, patienter, studenter, besökande tjänstemän, affärsmän, försäljare, konstnärer och besättningsmedlemmar som reser utomlands.

d) Lokalt anställd personal som arbetar i utlänska regeringars extraterritoriella enklaver.

e) Personal vid Europeiska unionens institutioner och vid civila eller militära internationella organisationer som har sina huvudkontor i extraterritoriella enklaver.

f) Officiella, civila eller militära representanter (såväl som deras hushåll) för regeringen i det land som har etablerat sig i territoriella enklaver.

2.11 Alla enheter i deras egenskap av ägare till mark och/eller byggnader som utgör del av det ekonomiska territoriet anses vara inhemska enheter eller konstruerade inhemska statistiska enheter i det land inom vilket marken eller byggnaderna är belägna.

BILAGA B

UNDERAVDELNING: CENTRALBANKER (S.121)

2.45 Definition: Underavdelningen centralbanker (S.121) består av alla finansiella företag och kvasibolag vars främsta funktion är att utge sedlar och mynt, att upprätthålla det interna och externa värdet på valutan och att hålla alla eller delar av de internationella reserverna i ett land.

2.46 Följande finansförmedlare klassificeras i underavdelning S.121:

a) Den nationella centralbanken, också i de fall den är del av Europeiska centralbankssystemet.

b) Centrala monetära organ av huvudsakligen offentlig karaktär (t.ex. sådana som handhar utländsk valuta eller utger sedlar och mynt), som har fullständig bokföring och åtnjuter oavhängighet i besluten i förhållande till regeringen. Oftast genomförs dessa aktiviteter antingen inom staten eller inom centralbanken. I dessa fall finns inga separata institutionella enheter.

2.47 Underavdelning S.121 inkluderar inte myndigheter eller organ, andra än centralbanken, som utövar tillsyn över eller övervakar finansiella företag eller finansiella marknader.

UNDERAVDELNING: ANDRA MONETÄRA FINANSINSTITUT (S.122)

2.48 Definition: Underavdelningen andra monetära finansinstitut (S.122) består av alla finansiella företag och kvasibolag utom de som klassificeras i underavdelning centralbanker, som främst ägnar sig åt finansiell förmedling och vars verksamhet är att ta emot inlåning och/eller närbesläktade substitut till inlåning från institutionella enheter andra än monetära finansinstitut och att i egen räkning ställa ut lån och/eller investera i värdepapper.

2.49 Monetära finansinstitut (MFI) omfattar underavdelningen centralbanker (S. 121) och underavdelningen andra monetära finansinstitut (S.122), och detta sammanfaller med de monetära finansinstituten för statistiska ändamål som de definieras av EMI.

2.50 MFI kan inte beskrivas som endast banker, eftersom de kan tänkas inkludera vissa finansföretag som inte kallar sig själva för banker och också några som inte tillåts göra så i vissa länder, medan en del andra finansföretag som beskriver sig själva som banker kanske i själva verket inte är MFI. I allmänhet blir följande finansförmedlare klassificerade i underavdelning S.122:

a) Affärsbanker, s.k. heltäckande banker, s.k. full-service-banker.

b) Sparbanker (inklusive lokala sparbanker samt spar- och lånekassor).

c) Postverkens giroinstitutioner, postbanker, girobanker.

d) Lantbrukskreditbanker, jordbrukskreditbanker.

e) Kooperativa kreditbanker, kreditföretag.

f) Specialiserade banker (t.ex. s.k. merchant-banker, emissionshus, privata banker).

2.51 Följande finansförmedlare kan också klassificeras i underavdelning S.122 om deras verksamhet är att låna upp kapital från allmänheten antingen i form av inlåning eller i liknande former såsom en löpande utgivning av obligationer och andra jämförliga värdepapper. Annars skall de klassificeras i underavdelning S.123:

a) Företag som ägnar sig åt att ge krediter mot inteckning (inklusive olika typer av hypoteksinrättningar).

b) Värdepappersfonder (inklusive investmentbolag och andra kollektiva investeringsinstitut, t.ex. institut för kollektiv investering i överförbara värdepapper — UCITS).

c) Kommunala kreditinstitutioner.

2.52 Underavdelning S.122 inkluderar inte

a) holdingbolag som endast kontrollerar och leder en grupp som huvudsakligen består av andra monetära finansinstitut, men som inte själva är andra monetära finansinstitut — de klassificeras i underavdelning S.123,

b) intresseorganisationer som erkänns som självständiga juridiska enheter och som betjänar andra monetära finansinstitut, men inte ägnar sig åt finansiell förmedling.

UNDERAVDELNING: ÖVRIGA FINANSINSTITUT, UTOM FÖRSÄKRINGSFÖRETAG OCH PENSIONSINSTITUT (S.123)

2.53 Definition: Underavdelningen övriga finansinstitut utom försäkringsföretag och pensionsinstitut (S.123) består av alla finansiella företag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling genom att ta upp lån i andra former än insättningar och/eller närbesläktade substitut till inlåning från institutionella enheter andra än monetära finansinstitut eller tekniska försäkringsreserver.

2.54 Underavdelning S.123 inkluderar olika typer av finansförmedlare, särskilt dem som främst ägnar sig åt långsiktig finansiering. I de flesta fall betyder denna långsiktiga tidshorisont också en grund för att dra gränsen mot underavdelningen andra monetära finansinstitut. Grundad på frånvaron av åtaganden i form av försäkringstekniska reserver kan gränsen dras mot underavdelningen försäkringsföretag och pensionsinstitut.

2.55 Särskilt klassificeras följande finansiella företag och kvasibolag i underavdelning S.123 om de inte är MFI:

a) Företag som ägnar sig åt finansiell leasing.

b) Företag som ägnar sig åt avbetalningsköp och åt förmedling av personliga eller kommersiella krediter.

c) Företag som ägnar sig åt factoring.

d) Mäklare som köper och säljer värdepapper (för egen räkning).

e) Specialiserade finansbolag som risk- och utvecklingskapitalbolag eller export/importfinansierande företag.

f) Finansföretag, som bildats för att inneha värdepapperiserade tillgångar.

g) Finansförmedlare som mottar inlåning och/eller närbesläktade substitut till inlåning från enbart MFI.

h) Holdingbolag som bara kontrollerar och leder en grupp dotterbolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling och/eller finansiell stödverksamhet, men som inte är finansföretag själva.

2.56 Underavdelning S.123 inkluderar inte sådana organisationer utan vinstintresse som erkänns som själv ständiga juridiska enheter och som betjänar andra finansförmedlare utom försäkringsföretag och pensionsinstitut, men inte ägnar sig åt finansiell förmedling.

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 26.6.2013, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2013/549/oj).

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2010/1092/oj).

3 Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2013/1024/oj).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) och om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2010/1093/oj).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2010/1094/oj).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2010/1095/oj).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2014/806/oj).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2006/1893/oj).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2013/575/oj).

10 EUT L 87, 31.3.2009, s. 164

11 Se sida 1 i denna tidning.

12 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/138 av den 21 december 2022 om fastställande av en förteckning över särskilda värdefulla dataset och arrangemangen för offentliggörande och vidareutnyttjande av dessa (EUT L 19, 20.1.2023, s. 43, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2023/138/oj).

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2016/679/oj).

14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1725/oj).

15 Fiskebåtar, andra fartyg, flytande plattformar och luftfarkoster behandlas i ENS på samma sätt som annan mobil utrustning, vare sig den ägs och/eller drivs av inhemska enheter i landet eller ägs av utländska enheter men drivs av inhemska enheter. Transaktioner som berör ägarskap (fast bruttoinvestering) och användning (hyra, försäkring osv.) av denna typ av utrustning förs till det landets ekonomi där respektive ägare och/eller brukare har sin hemvist. I fall av finansiell leasing förmodas en ändring i ägarskapet.

16 De territorier som används av Europeiska unionens institutioner eller av internationella organisationer utgör således på det viset ett statsterritorium sui generis. Utmärkande för sådana stater är att de enda inhemska enheterna är institutionerna själva (se 2.10 e).

17 Konsumdon är inte den enda möjliga akriviteten för hushåll. Hushåll kan som företagare ägna sig åt varje form av ekonomisk aktivitet.

18 Det är bara är en sådan aktivitet pågår under mindre än ett år som den inte skall separeras från aktiviteterna i den producerande institutionella enheten. Så kan man också göra om aktiviteten, fastän den äger rum under ett år eller mer, är obetydlig liksom i samtliga fall om den avser installation av utrustning utomlands. En enhet som är belägen i ett annat land och som bedriver byggnadsverksamhet i landet under kortare tid än ett år måste dock anses ha en ekonomisk hemvist på det landets ekonomiska territorium om produktionen resulterar i fasta bruttoinvesteringar. En sådan enhet bör därför behandlas som en konstruerad inhemsk statistisk enhet.

19 Studenter anses alltid vara bofasta, oavsett hur länge de studerar utomlands.