(EG) nr 1798/2003

Administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt

Titel: Rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92
CELEX: 32003R1798
Datum: 2003-10-07
Konsoliderad t.o.m.: 2013-01-01
Jämför lydelser 3
Jämför aktuell lydelse med
Källa: eur-lex.europa.eu

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 885/2004 · förordning (EG) nr 1791/2006 · förordning (EG) nr 143/2008 · förordning (EG) nr 37/2009 · förordning (EU) nr 904/2010.

(1) Skatteundandragande och skatteflykt som sträcker sig över medlemsstaternas gränser leder till budgetförluster och strider mot principen om rättvis beskattning och kan framkalla en snedvridning av kapitalrörelserna och av konkurrensvillkoren. De påverkar därför den inre marknadens sätt att fungera.

(2) Kampen mot skatteundandragande inom mervärdesskattens område kräver ett nära samarbete mellan de administrativa myndigheter som i varje medlemsstat ansvarar för tillämpningen av bestämmelserna inom detta område.

(3) De åtgärder för harmonisering på skatteområdet som vidtas för att fullborda den inre marknaden bör därför innefatta upprättandet av ett gemensamt system för informationsutbyte mellan medlemsstaterna, med vars hjälp medlemsstaternas administrativa myndigheter bör bistå varandra och samarbeta med kommissionen, så att det säkerställs att mervärdesskatten appliceras korrekt på leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, gemenskapsinterna förvärv av varor och import av varor.

(4) Elektronisk lagring och överföring av viss information för kontroll av mervärdesskatten är absolut nödvändig för att mervärdesskattesystemet skall fungera väl.

(5) Villkoren för medlemsstaternas utbyte av och direkta tillgång till elektroniskt lagrad information i varje medlemsstat bör fastställas klart och tydligt. Aktörerna bör ha tillgång till viss sådan information, om det krävs för att de skall kunna fullgöra sina skyldigheter.

(6) Konsumtionsmedlemsstaten har det grundläggande ansvaret för att säkerställa att de som inte är etablerade inom gemenskapen uppfyller sina åligganden. För tillämpningen av den tillfälliga särskilda ordningen för tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg enligt artikel 26c i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund – krävs det därför fastställande av regler för tillhandahållande av information och för överföring av pengar mellan identifieringssmedlemsstaten och konsumtionsmedlemsstaten.

(7) Genom rådets förordning (EEG) nr 218/92 av den 27 januari 1992 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt) inrättades i detta syfte ett system för nära samarbete mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och mellan dessa och kommissionen.

(8) Förordning (EEG) nr 218/92 kompletterar rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på området direkt och indirekt beskattning.

(9) Dessa båda rättsakter har visat sig effektiva men motsvarar inte längre de nya behov av administrativt samarbete som har uppstått till följd av den allt närmare integrationen av ekonomierna inom den inre marknaden.

(10) Förekomsten av två olika rättsakter för samarbete i fråga om mervärdesskatt har dessutom visat sig utgöra ett hinder mot ett effektivt samarbete mellan skatteförvaltningarna.

(11) Rättigheterna och skyldigheterna för de berörda parterna är inte tillräckligt klara. Det har därför visat sig nödvändigt att fastställa tydligare och bindande regler för samarbetet mellan medlemsstaterna.

(12) Det förekommer alltför få direkta kontakter mellan lokala och nationella kontor för skattekontroll, eftersom kommunikationen normalt sker mellan centrala kontaktkontor. Detta leder till att effektiviteten begränsas, att instrumenten för det administrativa samarbetet utnyttjas i alltför liten utsträckning och att kommunikationen tar för lång tid. Det bör därför införas bestämmelser som möjliggör mer direkta kontakter mellan organen, för att samarbetet skall bli effektivare och snabbare.

(13) Vidare är intensiteten i samarbetet otillräcklig, såtillvida att automatiskt och spontant informationsutbyte utanför systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES) sker i alltför liten utsträckning medlemsstaterna emellan. Informationsutbytet mellan förvaltningarna och mellan dessa och kommissionen bör göras intensivare och snabbare, så att skattefusk kan bekämpas mer effektivt.

(14) Bestämmelserna om administrativt samarbete om mervärdesskatt i förordning (EEG) nr 218/92 och direktiv 77/799/EEG bör därför slås samman och skärpas. Av tydlighetsskäl bör detta göras i ett enda nytt instrument, som ersätter förordning (EEG) nr 218/92.

(15) Denna förordning bör inte påverka andra gemenskapsåtgärder som bidrar till att bekämpa mervärdesskattefusk.

(16) I denna förordning bör begränsningar av vissa rättigheter och skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter övervägas, för att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet.

(17) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

(18) Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

(4) Elektronisk lagring och överföring av viss information för kontroll av mervärdesskatten är absolut nödvändig för att mervärdesskattesystemet skall fungera väl.

(10) Förekomsten av två olika rättsakter för samarbete i fråga om mervärdesskatt har dessutom visat sig utgöra ett hinder mot ett effektivt samarbete mellan skatteförvaltningarna.

(15) Denna förordning bör inte påverka andra gemenskapsåtgärder som bidrar till att bekämpa mervärdesskattefusk.

(18) Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 143/2008.

1. I denna förordning fastställs villkoren för samarbete mellan de administrativa myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för tillämpningen av lagarna om mervärdesskatt på leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, gemenskapsinternt förvärv av varor och import av varor, samt mellan dessa myndigheter och kommissionen, för att säkerställa att dessa lagar följs.

I detta syfte fastställs regler och förfaranden som gör det möjligt för medlemsstaternas behöriga myndigheter att samarbeta och utbyta all information som kan göra det möjligt för dem att korrekt fastställa mervärdesskatten.

Vidare fastställs i denna förordning regler och förfaranden för utbyte av viss information på elektronisk väg, särskilt beträffande mervärdesskatt vid gemenskapsinterna transaktioner.

För den period som föreskrivs i artikel 357 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt fastställs även regler och förfaranden för utbyte på elektronisk väg av information om mervärdesskatt på tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg i enlighet med den särskilda ordning som avses i avdelning XII kapitel 6 i det direktivet samt för allt därpå följande informationsutbyte och, beträffande tjänster som omfattas av den särskilda ordningen, för överföring av pengar mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter.

2. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen i medlemsstaterna av reglerna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010, förordning (EG) nr 1791/2006, förordning (EG) nr 885/2004 och förordning (EG) nr 143/2008.

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. en medlemsstats behöriga myndighet:

i Belgien:

Le Ministre des Finances.

De Minister van financiën.

i Bulgarien: Изпълнителният директор на Националната агенция за приходите.

i Tjeckien: Ministerstvo financí.

i Danmark: Skatteministeren.

i Tyskland: Bundesministerium der Finanzen.

i Estland: Maksuamet.

i Grekland: Yπουργείο Oικονομίας και Οικονομικών.

i Spanien: El Secretario de Estado de Hacienda.

i Frankrike: Le ministre de l'économie, des finances et de l'industrie.

i Irland: The Revenue Commissioners.

i Italien: Il Capo del Dipartimento delle Politiche Fiscali.

i Cypern: Υπουργός Οικονομικών ή εξουσιοδοτημένος αντιπρόσωπος του.

i Lettland: Valsts ieņēmumu dienests.

i Litauen: Valstybinė mokesčių inspekcija prie Finansų ministerijos.

i Luxemburg: L'Administration de l'Enregistrement et des Domaines.

i Ungern: Adó és Pénzügyi Ellenőrzési Hivatal Központi Kapcsolattartó Irodája.

i Malta: Dipartiment tat-Taxxa fuq il-Valur Miżjud fil-Ministeru tal-Finanzi u Affarijiet Ekonomiċi.

i Nederländerna: De minister van Financiën.

i Österrike: Bundesminister für Finanzen.

i Polen: Minister Finansów.

i Portugal: O Ministro das Finanças.

i Rumänien: Agenția Națională de Administrare Fiscală.

i Slovenien: Ministrstvo za finance.

i Slovakien: Ministerstvo financií.

i Finland:

Valtiovarainministeriö.

Finansministeriet.

i Sverige: Chefen för Finansdepartementet.

i Förenade kungariket: The Commissioners of Customs and Excise.

2. centralt kontaktkontor: det kontor som har utsetts enligt artikel 3.2, med huvudansvar för kontakter med andra medlemsstater i fråga om administrativt samarbete.

3. kontaktorgan: ett annat kontor än det centrala kontaktkontoret med en särskild territoriell behörighet eller ett särskilt operativt ansvar, vilket har utsetts av den behöriga myndigheten enligt artikel 3.3 för att direkt utbyta information på grundval av denna förordning.

4. behörig tjänsteman: varje tjänsteman som på grundval av denna förordning direkt kan utbyta information för vilken han har behörighet enligt artikel 3.4.

5. begärande myndighet: det centrala kontaktkontoret, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman i en medlemsstat som begär bistånd på den behöriga myndighetens vägnar.

6. tillfrågad myndighet: det centrala kontaktkontoret, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman i en medlemsstat som tar emot en begäran om bistånd på den behöriga myndighetens vägnar.

7. gemenskapsinterna transaktioner: gemenskapsintern leverans av varor och gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster.

8. gemenskapsintern leverans av varor: leverans av varor som ska tas upp i den förteckning som avses i artikel 262 i direktiv 2006/112/EG.

9. gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster: tillhandahållande av tjänster som ska tas upp i den förteckning som avses i artikel 262 i direktiv 2006/112/EG.

10. gemenskapsinternt förvärv av varor: förvärv av rätten, enligt artikel 20 i direktiv 2006/112/EG, att såsom ägare förfoga över materiell lös egendom.

11. registreringsnummer för mervärdesskatt: det nummer som anges i artiklarna 214, 215 och 216 i direktiv 2006/112/EG.

12. administrativ utredning: alla kontroller, utredningar och övriga åtgärder som medlemsstaterna genomför för att fullgöra sina skyldigheter att säkerställa en korrekt tillämpning av mervärdesskattelagstiftningen.

13. automatiskt informationsutbyte: systematiskt tillhandahållande av på förhand bestämd information till en annan medlemsstat, utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna mellanrum.

14. strukturerat automatiskt informationsutbyte: systematiskt tillhandahållande av på förhand bestämd information till en annan medlemsstat, utan föregående begäran, allteftersom denna information blir tillgänglig.

15. spontant informationsutbyte: oregelbundet tillhandahållande av information till en annan medlemsstat, utan föregående begäran.

16. person:

a) fysisk person,

b) juridisk person, eller

c) om gällande lagstiftning medger det, en sammanslutning av personer som har befogenhet att utföra rättshandlingar men som inte har en juridisk persons rättsställning.

17. ge tillträde: tillåta att den relevanta databasen görs åtkomlig och att relevant information inhämtas på elektronisk väg.

18. på elektronisk väg: med hjälp av elektronisk utrustning för behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring av information, via kabel, radio, optisk teknik eller andra elektromagnetiska medel.

19. CCN/CSI-nätet: den gemensamma plattform som bygger på Gemensamma kommunikationsnätet (CCN) och Gemensamma systemgränssnittet (CSI), vilken gemenskapen har utformat för att säkerställa all överföring på elektronisk väg mellan behöriga myndigheter inom området för tull och beskattning.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. De myndigheter i vars namn denna förordning skall tillämpas, antingen direkt eller genom bemyndigande, skall vara de behöriga myndigheter som avses i artikel 2 punkt 1.

2. Varje medlemsstat skall utse ett enda centralt kontaktkontor, som skall tilldelas huvudansvaret för kontakterna med övriga medlemsstater i fråga om administrativt samarbete. Den skall underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta.

3. Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får utse kontaktorgan. Det centrala kontaktkontoret skall hålla förteckningen över dessa organ aktuell och ställa den till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna.

4. Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får dessutom på de villkor som den fastställer utse behöriga tjänstemän som direkt kan utbyta information på grundval av denna förordning. Den kan därvid begränsa räckvidden av ett sådant utseende. Det centrala kontaktkontoret skall hålla förteckningen över dessa tjänstemän aktuell och ställa den till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna.

5. De tjänstemän som utbyter information enligt artiklarna 11 och 13 skall under alla omständigheter anses vara behöriga tjänstemän för detta ändamål i enlighet med villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna.

6. När ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman skickar eller tar emot en begäran eller ett svar på en begäran om bistånd, skall de informera det centrala kontaktkontoret i sin medlemsstat i enlighet med de villkor som denna fastställer.

7. Om ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman tar emot en begäran om bistånd som kräver en åtgärd utanför det territorium som de ansvarar för eller utanför deras verksamhetsområde, skall de utan dröjsmål överlämna denna begäran till det centrala kontaktkontoret i sin medlemsstat och informera den begärande myndigheten om detta. I sådant fall skall den tidsfrist som avses i artikel 8 börja löpa dagen efter det att begäran om bistånd överlämnats till det centrala kontaktkontoret.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. Skyldigheten att lämna bistånd enligt denna förordning skall inte omfatta tillhandahållande av information eller handlingar som erhållits av de administrativa myndigheter som avses i artikel 1, när dessa handlar med tillstånd från eller på begäran av en rättslig myndighet.

2. Om en behörig myndighet enligt nationell lagstiftning har befogenhet att tillhandahålla den information som avses i punkt 1, får emellertid denna information lämnas som ett led i det administrativa samarbetet enligt denna förordning. Innan informationen lämnas skall den rättsliga myndigheten ge tillstånd, om tillstånd krävs enligt den nationella lagstiftningen.

Kapitel II Utbyte av information på begäran

Avsnitt 1 Begäran om information och administrativa utredningar

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. Den tillfrågade myndigheten skall på anmodan av den begärande myndigheten överlämna den information som avses i artikel 1, inklusive information som gäller ett eller flera enskilda fall.

2. För att kunna lämna den information som avses i punkt 1 skall den tillfrågade myndigheten låta genomföra de administrativa utredningar som behövs för att få fram informationen.

3. Den begäran som avses i punkt 1 får innehålla en motiverad begäran om en särskild administrativ utredning. Om medlemsstaten anser att det inte behövs någon administrativ utredning, skall den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta.

4. För att skaffa fram den begärda informationen eller genomföra den begärda administrativa utredningen skall den tillfrågade myndigheten, eller den administrativa myndighet som den tillfrågade myndigheten hänskjuter ärendet till, gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

En begäran om information och administrativa utredningar enligt artikel 5 skall i möjligaste mån översändas med hjälp av ett standardformulär, som skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2.

Artikel7¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. Den tillfrågade myndigheten skall på anmodan av den begärande myndigheten till denna överlämna all relevant information som den får eller förfogar över samt resultaten av administrativa utredningar, i form av rapporter, redogörelser eller andra handlingar, eller vidimerade kopior av eller utdrag ur sådana.

2. Originalhandlingar skall tillhandahållas endast om detta inte strider mot de gällande bestämmelserna i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte.

Avsnitt 2 Tidsfrist för att lämna information

Artikel8¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Den tillfrågade myndigheten skall lämna den information som avses i artiklarna 5 och 7 så snart som möjligt och senast tre månader efter det datum när begäran mottagits.

Om den tillfrågade myndigheten redan har tillgång till den berörda informationen, skall tidsfristen dock förkortas till högst en månad.

Artikel9¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

För vissa särskilda kategorier av fall kan den tillfrågade och den begärande myndigheten komma överens om andra tidsfrister än de som avses i artikel 8.

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Om den tillfrågade myndigheten inte kan svara på en begäran inom den föreskrivna tiden, skall den omedelbart skriftligen underrätta den begärande myndigheten om skälen till att tidsfristen inte kan iakttas och om när den räknar med att kunna svara.

Avsnitt 3 Närvaro vid de administrativa myndigheterna och medverkan i administrativa utredningar

Artikel11¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten, och på de villkor som fastställts av den senare, får tjänstemän som bemyndigats av den begärande myndigheten i syfte att utbyta sådan information som avses i artikel 1 närvara vid de kontor där de administrativa myndigheterna i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte utför sina uppgifter. Om den begärda informationen finns i dokumentation som den tillfrågade myndighetens tjänstemän har tillgång till, skall tjänstemännen vid den begärande myndigheten få kopior av den dokumentation som innehåller den begärda informationen.

2. Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten, och på de villkor som fastställts av den senare, får tjänstemän som utsetts av den begärande myndigheten närvara vid de administrativa utredningarna i syfte att utbyta sådan information som avses i artikel 1. Endast tjänstemännen vid den tillfrågade myndigheten skall genomföra de administrativa utredningarna. Tjänstemännen från den begärande myndigheten skall inte utöva de kontrollbefogenheter som tillkommer tjänstemännen vid den tillfrågade myndigheten. De kan dock få tillträde till samma lokaler och tillgång till samma handlingar som dessa tjänstemän genom dessas förmedling och endast för ändamål som har samband med den pågående administrativa utredningen.

3. De tjänstemän från den begärande myndigheten som uppehåller sig i en annan medlemsstat i enlighet med punkterna 1 och 2 skall alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt, där deras identitet och officiella behörighet anges.

Avsnitt 4 Samtidiga kontroller

Artikel12¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

För att utbyta sådan information som avses i artikel 1 får två eller flera medlemsstater komma överens om att, var och en på sitt eget territorium, utföra samtidiga kontroller av skattesituationen för en eller flera beskattningsbara personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse, när sådana kontroller förefaller mer effektiva än kontroller som utförs av endast en medlemsstat.

Artikel13¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. En medlemsstat skall självständigt identifiera de beskattningsbara personer som den avser att föreslå för en samtidig kontroll. Den behöriga myndigheten i denna medlemsstat skall underrätta de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater om vilka fall som föreslås för samtidiga kontroller. Den skall i största möjliga utsträckning motivera sitt val genom att tillhandahålla den information som har lett till detta beslut. Den skall ange den tidsperiod under vilken kontrollerna bör utföras.

2. De berörda medlemsstaterna skall sedan avgöra om de önskar delta i de samtidiga kontrollerna. När den behöriga myndigheten i medlemsstaten mottar ett förslag om en samtidig kontroll, skall myndigheten bekräfta sitt samtycke eller motivera sitt avslag för den motsvarande myndigheten.

3. Varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna skall utse en företrädare som ansvarar för att leda och samordna kontrollen.

Kapitel III Begäran om administrativ delgivning

Artikel14¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

På anmodan av den begärande myndigheten skall den tillfrågade myndigheten, i enlighet med gällande bestämmelser om delgivning av motsvarande handlingar i den medlemsstat där den har sitt säte, delge mottagaren alla handlingar och beslut från de administrativa myndigheterna som avser tillämpningen av mervärdesskattelagstiftningen på den medlemsstats territorium där den begärande myndigheten har sitt säte.

Artikel15¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

I en begäran om delgivning, som skall innehålla uppgift om ämnet för den handling eller det beslut som skall delges, skall namn, adress och all annan information som är av betydelse för att identifiera mottagaren anges.

Artikel16¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Den tillfrågade myndigheten skall utan dröjsmål underrätta den begärande myndigheten om hur begäran om delgivning behandlats, framför allt om den dag då beslutet eller handlingen delgavs mottagaren.

Kapitel IV Informationsutbyte utan föregående begäran

Artikel17¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel V och VI skall den behöriga myndigheten i varje medlemsstat genom automatiskt eller strukturerat automatiskt informationsutbyte vidarebefordra den information som avses i artikel 1 till den behöriga myndigheten i andra berörda medlemsstater i följande fall:

1. Om beskattningen anses äga rum i destinationsmedlemsstaten och kontrollsystemets effektivitet helt och hållet är beroende av information som lämnas av ursprungsmedlemsstaten.

2. Om en medlemsstat har skäl att tro att ett brott mot mervärdesskattelagstiftningen har begåtts eller sannolikt har begåtts i den andra medlemsstaten.

3. Om det finns en risk för skattebortfall i den andra medlemsstaten.

Artikel18¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Följande skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2:

1. De exakta kategorierna av information som skall utbytas.

2. Hur ofta informationsutbytet skall äga rum.

3. De praktiska formerna för informationsutbytet.

Varje medlemsstat skall fastställa om den skall delta i utbytet av en särskild kategori information och om den tänker göra det på ett automatiskt eller strukturerat automatiskt sätt.

Artikel19¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter får under alla förhållanden genom spontant informationsutbyte lämna varandra all sådan information som avses i artikel 1 som de har kännedom om.

Artikel20¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Medlemsstaterna skall vidta de administrativa och organisatoriska åtgärder som behövs för att underlätta sådant informationsutbyte som avses i detta kapitel.

Artikel21¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Genomförande av bestämmelserna i detta kapitel kan inte förplikta en medlemsstat att, i syfte att inhämta information, införa nya åligganden för personer som är skyldiga att betala mervärdesskatt eller att bära oproportionerliga administrativa bördor.

Kapitel V Lagring och utbyte av information som är specifik för gemenskapsinterna transaktioner

Artikel22¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 143/2008.

1. Varje medlemsstat ska upprätthålla en elektronisk databas, i vilken den ska lagra och bearbeta den information som den inhämtar enligt avdelning XI kapitel 6 i direktiv 2006/112/EG.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att deras databaser hålls aktuella, kompletta och korrekta.

Det skall fastställas kriterier i enlighet med förfarandet i artikel 44.2, enligt vilka det skall avgöras vilka ändringar som inte är relevanta, väsentliga eller ändamålsenliga och som därför inte behöver göras.

Artikel23¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010, förordning (EG) nr 143/2008 och förordning (EG) nr 37/2009.

På grundval av den information som lagrats i enlighet med artikel 22 skall den behöriga myndigheten i en medlemsstat automatiskt och utan dröjsmål från andra medlemsstater få följande information, som den också kan ges direkt tillgång till:

1. De registreringsnummer för mervärdesskatt som tilldelats av den medlemsstat som tar emot informationen.

2. Det sammanlagda värdet av all gemenskapsintern leverans av varor och det sammanlagda värdet av allt gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster till personer med registreringsnummer för mervärdesskatt från alla mervärdesskatteregistrerade aktörer i den medlemsstat som lämnar informationen.

Det värde som avses i punkt 2 första stycket ska anges i den informationslämnande medlemsstatens valuta och hänföra sig till de perioder för inlämnande av sammanställningar som gäller för varje enskild beskattningsbar person och som fastställts i enlighet med artikel 263 i direktiv 2006/112/EG.

Artikel24¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010, förordning (EG) nr 143/2008 och förordning (EG) nr 37/2009.

På grundval av den information som lagrats i enlighet med artikel 22 och uteslutande för att förhindra överträdelse av mervärdesskattelagstiftningen, ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat, när den finner detta nödvändigt för att kontrollera gemenskapsinterna förvärv av varor eller gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster som är beskattningsbara på dess territorium, direkt och utan dröjsmål få följande information, till vilken myndigheten i fråga också kan ges direkt tillgång på elektronisk väg:

1. Registreringsnummer för mervärdesskatt för personer som har genomfört de leveranser av varor och tillhandahållit de tjänster som avses i artikel 23 första stycket punkt 2.

2. Det sammanlagda värdet av sådana leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster från varje sådan person till varje person som innehar ett registreringsnummer för mervärdesskatt enligt artikel 23 första stycket punkt 1.

Artikel25¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 37/2009.

1. När en medlemsstats behöriga myndighet är skyldig att ge tillgång till information enligt artiklarna 23 och 24, ska den göra detta snarast möjligt och senast en månad efter utgången av den period som informationen avser.

2. Om information läggs till i en databas under de omständigheter som anges i artikel 22, ska, med avvikelse från punkt 1, tillgång till sådan tillagd information ges så snart som möjligt och senast en månad efter utgången av den period under vilken den insamlats.

3. Villkoren för tillgång till korrigerad information skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2.

Artikel26¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

När medlemsstaternas behöriga myndigheter för tillämpningen av artiklarna 22–25 lagrar information i elektroniska databaser och utbyter sådan information på elektronisk väg, skall de vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att artikel 41 följs.

Artikel27¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 143/2008.

1. Varje medlemsstat skall upprätthålla en elektronisk databas med ett register över de personer som tilldelats registreringsnummer för mervärdesskatt i medlemsstaten.

2. På grundval av den information som lagrats enligt artikel 22 kan den behöriga myndigheten i en medlemsstat när som helst direkt få eller få överförd till sig en bekräftelse på giltigheten av det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket en person har utfört eller mottagit en gemenskapsintern leverans av varor eller ett gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster.

På särskild begäran skall den tillfrågade myndigheten även meddela datum för utfärdandet av registreringsnumret för mervärdesskatt och, i förekommande fall, det datum då registreringsnumret för mervärdesskatt upphör att gälla.

3. På begäran skall den behöriga myndigheten utan dröjsmål även uppge namn på och adress till den person som tilldelats numret, förutsatt att denna information inte lagras hos den begärande myndigheten för att eventuellt användas vid något senare tillfälle.

4. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska se till att personer som berörs av gemenskapsinterna leveranser av varor eller gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster samt, under den period som föreskrivs i artikel 357 i direktiv 2006/112/EG, icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, särskilt sådana som avses i bilaga II till det direktivet, har möjlighet att få bekräftelse på giltigheten av registreringsnumret för mervärdesskatt för varje angiven person.

Under den period som föreskrivs i artikel 357 i direktiv 2006/112/EG ska medlemsstaterna tillhandahålla sådana bekräftelser på elektronisk väg i enlighet med det förfarande som avses i artikel 44.2 i denna förordning.

5. När medlemsstaternas behöriga myndigheter för tillämpningen av punkterna 1–4 lagrar information i elektroniska databaser och utbyter sådan information på elektronisk väg, skall de vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att artikel 41 följs.

Kapitel VI Bestämmelser avseende den särskilda ordningen enligt avdelning XII kapitel 6 i direktiv 2006/112/EG

Artikel28¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 143/2008.

Följande bestämmelser ska gälla för den särskilda ordning som anges i avdelning XII kapitel 6 i direktiv 2006/112/EG. Definitionerna i artikel 358 i det direktivet ska också gälla för detta kapitel.

Artikel29¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 143/2008.

1. Informationen enligt artikel 361 i direktiv 2006/112/EG från den beskattningsbara person som inte är etablerad i gemenskapen till identifieringsmedlemsstaten om när dennes verksamhet inleds ska lämnas på elektronisk väg. De tekniska detaljerna, inbegripet ett gemensamt elektroniskt meddelande, ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2 i denna förordning.

2. Identifieringsmedlemsstaten skall överföra informationen på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna inom tio dagar från utgången av den månad då informationen mottagits från den icke-etablerade beskattningsbara personen. På samma sätt skall de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna informeras om tilldelade identifieringsnummer. De tekniska detaljerna, inbegripet ett gemensamt elektroniskt meddelande genom vilket denna information skall överföras, skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2.

3. Identifieringssmedlemsstaten skall utan dröjsmål på elektronisk väg informera de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna om en icke-etablerad beskattningsbar person stryks ur identifieringsregistret.

Artikel30¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 143/2008.

Deklarationen med de uppgifter som anges i artikel 365 i direktiv 2006/112/EG ska inges på elektronisk väg. De tekniska detaljerna, inbegripet ett gemensamt elektroniskt meddelande, ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2 i denna förordning.

Identifieringssmedlemsstaten skall överföra denna information på elektronisk väg till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten senast tio dagar efter utgången av den månad då deklarationen mottogs. De medlemsstater som har begärt att deklarationer skall göras i en annan nationell valuta än euro skall omvandla beloppen till euro enligt den växelkurs som gällde för rapporteringsperiodens sista dag. Omvandlingen skall göras enligt de växelkurser som offentliggörs av Europeiska centralbanken den dagen, eller, om inget offentliggörande sker den dagen, nästa dag som växelkurserna offentliggörs. De tekniska detaljerna för hur denna information skall överföras skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2.

Identifieringssmedlemsstaten skall på elektronisk väg till konsumtionsmedlemsstaten överföra den information som krävs för att kvartalsvis koppla varje inbetalning till den relevanta deklarationen.

Artikel31¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 143/2008.

Bestämmelserna i artikel 22 i denna förordning ska även gälla information som har samlats in av identifieringsmedlemsstaten i enlighet med artiklarna 360, 361, 364 och 365 i direktiv 2006/112/EG.

Artikel32¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Identifieringsmedlemsstaten skall se till att det belopp som de icke-etablerade beskattningsbara personerna har betalat överförs till de bankkonton i euro som har angetts av de konsumtionsmedlemsstater som skall erhålla betalningen. De medlemsstater som har begärt att betalningen skall göras i en annan nationell valuta än euro skall omvandla beloppen till euro enligt den växelkurs som gällde för rapporteringsperiodens sista dag. Omvandlingen skall göras enligt de växelkurser som offentliggörs av Europeiska centralbanken den dagen, eller, om inget offentliggörande sker den dagen, nästa dag som växelkurserna offentliggörs. Överföringen skall ske senast tio dagar efter utgången av den månad då betalningen mottogs.

Om den icke-etablerade beskattningsbara personen inte betalar hela sin skatt, skall identifieringsmedlemsstaten se till att betalningen överförs till konsumtionsmedlemsstaterna i proportion till hur mycket skatt som skall betalas i varje medlemsstat. Identifieringssmedlemsstaten skall på elektronisk väg informera de behöriga myndigheterna i konsumtionsmedlemsstaterna om detta.

Artikel33¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Medlemsstaterna skall på elektronisk väg underrätta de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om relevanta bankkontonummer för att ta emot betalningar i enlighet med artikel 32.

Medlemsstaterna skall utan dröjsmål på elektronisk väg underrätta de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna och kommissionen om ändringar av standardskattesatsen.

Artikel34¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 143/2008.

Artiklarna 28–33 i denna förordning ska tillämpas under den period som avses i artikel 357 i direktiv 2006/112/EG.

KAPITEL VIa Bestämmelser om utbyte och bevarande av information inom ramen för det förfarande som föreskrivs i direktiv 2008/9/EG

Artikel34a¶

Införd genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 143/2008.

1. När den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten tar emot en ansökan om återbetalning av mervärdesskatt enligt artikel 5 i direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat ska den, om artikel 18 i det direktivet inte är tillämplig, på elektronisk väg inom 15 kalenderdagar efter det att ansökan inkommit vidarebefordra ansökan till de behöriga myndigheterna i varje berörd återbetalande medlemsstat och på så sätt bekräfta att sökanden i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2008/9/EG är en i mervärdesskattehänseende beskattningsbar person samt att det registreringsnummer för mervärdesskatt eller skatteregistreringsnummer som denna person har uppgett är giltigt för återbetalningsperioden.

2. De behöriga myndigheterna i varje återbetalande medlemsstat ska på elektronisk väg delge de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater alla uppgifter som dessa anger i enlighet med artikel 9.2 i direktiv 2008/9/EG. De närmare tekniska specifikationerna, däribland ett gängse elektroniskt meddelande, genom vilka dessa uppgifter ska överföras, ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2.

3. De behöriga myndigheterna i varje återbetalande medlemsstat ska på elektronisk väg underrätta de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater om de önskar utnyttja den möjlighet som avses i artikel 11 i direktiv 2008/9/EG att av sökanden begära att denne lämnar en redogörelse för sin affärsverksamhet med hjälp av harmoniserade koder.

De i första stycket nämnda harmoniserade koderna ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2 i denna förordning på grundval av den Nace-klassificering som fastställs i förordning (EEG) nr 3037/90.

Kapitel VII Förbindelser med kommissionen

Artikel35¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. Medlemsstaterna och kommissionen skall undersöka och utvärdera hur den ordning för administrativt samarbete som föreskrivs i denna förordning fungerar. Kommissionen skall sammanställa medlemsstaternas erfarenheter i syfte att få ordningen att fungera bättre.

2. Medlemsstaterna skall ge kommissionen all tillgänglig information om hur de tillämpar denna förordning.

3. En förteckning över de statistiska uppgifter som behövs för att utvärdera denna förordning skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2. Medlemsstaterna skall överlämna dessa uppgifter till kommissionen i den mån de finns tillgängliga och överlämnandet inte kan anses medföra en omotiverad administrativ börda.

4. Medlemsstaterna får överlämna all annan information som avses i artikel 1 till kommissionen, för en bedömning av hur effektivt systemet för administrativt samarbete är i kampen mot skatteundandragande och skatteflykt.

5. Kommissionen skall vidarebefordra all information enligt punkterna 2, 3 och 4 till andra berörda medlemsstater.

Kapitel VIII Förbindelser med tredje land

Artikel36¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. När ett tredje land lämnar information till en medlemsstats behöriga myndighet, får denna vidarebefordra informationen till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som kan vara intresserade av den och under alla omständigheter till alla de medlemsstater som begär detta, i den mån det är tillåtet enligt överenskommelser om bistånd med vederbörande tredje land.

2. Under förutsättning att det berörda tredje landet har förbundit sig att ge det bistånd som är nödvändigt för insamling av bevismaterial för det oriktiga i en transaktion som förefaller strida mot mervärdesskattestiftningen, får information som erhållits genom tillämpning av denna förordning vidarebefordras till detta tredje land, med samtycke från de behöriga myndigheter som lämnat informationen och med iakttagande av dessas nationella bestämmelser för överföring av personuppgifter till tredje land.

Kapitel IX Villkor för informationsutbytet

Artikel37¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Information som tillhandahålls i enlighet med denna förordning skall så vitt det är möjligt tillhandahållas på elektronisk väg, enligt villkor som skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2.

Artikel38¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

En begäran om bistånd, inbegripet begäran om delgivning, och bifogade handlingar får avfattas på varje språk som den tillfrågade och den begärande myndigheten kommit överens om. En sådan begäran skall endast åtföljas av en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte, i särskilda fall när denna myndighet motiverar begäran om en sådan översättning.

Artikel39¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EG) nr 143/2008.

Under den period som föreskrivs i artikel 357 i direktiv 2006/112/EG ska kommissionen och medlemsstaterna se till att de befintliga eller nya kommunikations- och informationsutbytessystem som behövs för det informationsutbyte som anges i artiklarna 29 och 30 i denna förordning är funktionsdugliga. Kommissionen ska ansvara för den eventuella utveckling av Gemensamma kommunikationsnätet/Gemensamma systemgränssnittet (CCN/CSI), som behövs för att denna information ska kunna utbytas mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska ansvara för den eventuella utveckling av sina system som behövs för att denna information ska kunna utbytas med hjälp av CCN/CSI.

Medlemsstaterna skall avstå från att begära ersättning för kostnader som uppstår vid tillämpningen av denna förordning, utom i tillämpliga fall för expertarvoden.

Artikel40¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. En tillfrågad myndighet i en medlemsstat skall ge en begärande myndighet i en annan medlemsstat den information som avses i artikel 1, under förutsättning att

a) antalet och arten av de förfrågningar om information som görs av den begärande myndigheten inom en viss period inte innebär en oproportionerlig administrativ börda för den tillfrågade myndigheten,

b) den begärande myndigheten har uttömt de vanliga informationskällor som den allt efter omständigheterna kan använda för att skaffa den begärda informationen, utan att riskera det önskade resultatet.

2. Denna förordning skall inte innebära någon förpliktelse att låta genomföra utredningar eller att lämna information, om den medlemsstat som skulle lämna informationen av sin lagstiftning eller administrativa praxis är förhindrad att göra utredningarna eller att inhämta eller använda informationen för egna ändamål.

3. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får vägra att tillhandahålla information, om den berörda medlemsstaten av juridiska skäl är förhindrad att lämna liknande information. Kommissionen skall av den tillfrågade medlemsstaten underrättas om orsakerna till vägran.

4. Tillhandahållande av information får nekas, om det skulle leda till att en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess skulle röjas, eller om det gäller information vars röjande skulle strida mot den allmänna ordningen.

5. Den tillfrågade myndigheten skall underrätta den begärande myndigheten om skälen till att en begäran om bistånd inte tillmötesgås.

6. Det minsta belopp som kan föranleda en begäran om bistånd kan fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 44.2.

Artikel41¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. All information, oavsett form, som tillhandahålls vid tillämpning av denna förordning skall omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande information ges enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten och motsvarande bestämmelser för gemenskapens organ.

Sådan information får användas i syfte att fastställa beskattningsunderlaget eller för skatteuppbörden eller för administrativ kontroll av skatter i syfte att fastställa beskattningsunderlaget.

Informationen får också användas för fastställande av andra avgifter, tullar och skatter som omfattas av artikel 2 i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder.

Den får dessutom användas i samband med rättsliga förfaranden som kan leda till påföljd och som inletts på grund av överträdelser av skattelagstiftningen, utan att det påverkar allmänna regler och rättsliga bestämmelser om svarandes och vittnens rättigheter vid sådana förfaranden.

2. Personer som är vederbörligen ackrediterade av Europeiska kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet kan få tillgång till denna information endast i den mån det är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av CCN/CSI-nätet.

3. Med avvikelse från punkt 1 skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat som tillhandahåller informationen tillåta att den utnyttjas för andra ändamål i den begärande myndighetens medlemsstat, om informationen får användas för liknande ändamål enligt lagstiftningen i den tillfrågade myndighetens medlemsstat.

4. Om den begärande myndigheten anser att information som den har mottagit från den tillfrågade myndigheten kan vara användbar för den behöriga myndigheten i en tredje medlemsstat, får den vidarebefordra informationen till denna behöriga myndighet. Den tillfrågade myndigheten skall i förväg informeras om detta. Den tillfrågade får ställa upp som villkor för överlämnande av informationen till en tredje part att myndigheten har givit sitt samtycke i förväg.

5. Medlemsstaterna skall, för en korrekt tillämpning av denna förordning, begränsa räckvidden för de skyldigheter och rättigheter som avses i artikel 10 och artikel 11.1 samt artiklarna 12 och 21 i direktiv 95/46/EG i den utsträckning det behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 13 e i det direktivet.

Artikel42¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

De rapporter, intyg och andra handlingar, eller vidimerade kopior eller utdrag ur sådana, som tjänstemän vid den tillfrågade myndigheten fått och överlämnat till den begärande myndigheten i samband med bistånd enligt denna förordning kan åberopas som bevismaterial av behöriga instanser i den begärande myndighetens medlemsstat, under samma förutsättningar som gäller för motsvarande handlingar som överlämnats av en myndighet i det egna landet.

Artikel43¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. För tillämpningen av denna förordning skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att

a) säkerställa en effektiv intern samordning mellan de behöriga myndigheter som avses i artikel 3,

b) upprätta ett direkt samarbete mellan de myndigheter som givits bemyndigande för denna samordning,

c) se till att det system för informationsutbyte som föreskrivs i denna förordning fungerar på ett smidigt sätt.

2. Kommissionen skall snarast möjligt till varje medlemsstat vidarebefordra all information som den tar emot och som den har möjlighet att tillhandahålla.

Kapitel X Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel44¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för administrativt samarbete (nedan kallad ”kommittén”).

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel45¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. Vart tredje år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till alla bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av denna förordning.

Artikel46¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

1. Bestämmelserna i denna förordning får inte hindra fullgörandet av de mer omfattande skyldigheter i fråga om ömsesidigt bistånd som kan följa av andra rättsakter, inbegripet bilaterala eller multilaterala avtal.

2. När medlemsstaterna träffar bilaterala överenskommelser i frågor inom de områden som omfattas av denna förordning, utom när det gäller enskilda fall, skall de så snart som möjligt underrätta kommissionen om detta. Kommissionen skall i sin tur underrätta de övriga medlemsstaterna.

Artikel47¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Förordning (EEG) nr 218/92 skall upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel48¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 904/2010.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004.

1 EGT C 270 E, 25.9.2001, s. 87.

2 EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 121 och 191.

3 EGT C 80, 3.4.2002, s. 76.

4 EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2002/92/EG (EGT L 331, 7.12.2002, s. 27).

5 EGT L 24, 1.2.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 792/2002 (EGT L 128, 15.5.2002, s. 1).

6 EGT L 336, 27.12.1977, s. 15. Direktivet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

7 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

8 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

9 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2008/8/EG (EUT L 44, 20.2.2008, s. 11).

10 EUT L 44, 20.2.2008, s. 23.

11 EGT L 73, 19.3.1976, s. 18. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/44/EG (EGT L 175, 28.6.2001, s. 17).